Plenum den 26 april 2006 kl 13.00

PLENUM den 26 april 2006 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Raija-Liisa Eklöw, ltl Peter Grönlund, ltl Sune Mattsson, ltl Henry Lindström, ltl Ragnar Erlandsson, ltl Veronica Thörnroos, ltl Åke Mattsson, ltl Mats Perämaa, ltl Göte Winé, ltl Fredrik Karlström och ltl Gun-Mari Lindholm).

19 lagtingsledamöter närvarande.

Om befrielse från plenum anhåller ltl Mats Perämaa för tiden 26-28.4 på grund av sjukdom, ltl Ragnar Erlandsson för tiden 25-26.4 för deltagande i Nordiska rådets utskottsmöten, ltl Henry Lindström anhåller om ledighet från dagens plenum på grund av tjänsteåliggande. Dessutom anhåller ltl Göte Winé, ltl Veronica Thörnroos, ltl Sune Mattsson, ltl Åke Mattsson, ltl Raija-Liisa Eklöw och ltl Fredrik Karlström om befrielse från dagens plenum för deltagande i Nordiska rådets seminarium angående EU:s grönbok om havspolitik. Beviljas

 

Meddelande

Talmannen meddelar att enligt 48 § 3 mom. lagtingsordningen avsedd frågestund enligt talmanskonferensens beslut hålls fredagen den 28 april 2006 kl. 9.30. Samtliga medlemmar av landskapsregeringen kommer enligt meddelande att vara närvarande vid frågestunden. En lagtingsledamot som önskar ställa en fråga vid frågestunden skall anmäla sig till lagtingets kansli senast fredagen den 28.4. kl. 8.30.

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Kulturutskottets betänkande nr 4/2005-2006 om elevvård i landskapets gymnasialstadieskolor. (HM 65/2004-2005).

 

Ärendet upptas till behandling vid plenum den 31.5. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 2:

 

Kulturutskottets betänkande nr 5/2005-2006 om obligatoriska skolmåltider i läroplanen. (HM  34/2004-2005).

 

Ärendet upptas till behandling vid plenum den 31.5. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 3:

 

Kulturutskottets betänkande nr 6/2005-2006 om skolinternat. (HM 52/2004-2005).

 

Ärendet upptas till behandling vid plenum den 31.5. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 4:

 

Kulturutskottets betänkande nr 7/2005-2006 om säkra elevtransporter. (HM 45/2004-2005).

 

Ärendet upptas till behandling vid plenum den 31.5. Godkänt.

 

 

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 5:

 

Kulturutskottets betänkande nr 8/2005-2006 om utbildning av chaufförer som sköter elevtransporter. (HM 63/2004-2005).

 

Ärendet upptas till behandling vid plenum den 31.5. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 6:

 

Kulturutskottets betänkande nr 9/2005-2006 om valmöjligheter inom grundskolan. (HM 7/2004-2005).

 

Ärendet upptas till behandling vid plenum den 31.5. Godkänt.

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 7:

 

Landskapsregeringens framställning angående ändring av bestämmelserna om vissa avdrag vid kommunalbeskattningen. (FR 17/2005-2006).

 

Ärendet bordlades den 21.4. Beslut om remiss till näringsutskottet har redan fattats. Begärs ordet?

 

Vtm Viveka Eriksson:

Talman!

Från liberalernas sida önskar vi att näringsutskottet verkligen skall gå på djupet med framställningen och göra en ordentlig analys. Det är två aspekter som vi vill att man skall belysa och granska. Det är dels medborgarperspektivet: på vilket sätt, om och hur, de föreslagna förändringarna kan påverka enskilda personer, dels ur kommunens synvinkel: på vilket sätt kan eventuellt den föreslagna ändringen och vidhängande frågeställningar påverka kommunernas situation?

 

Ser man på förslaget ur det enskilda medborgarperspektivet är det främst reseavdraget som vi har tittat på och tycker att man behöver fundera över. Bl.a. taket som man sätter för hur högt man kan göra avdragen. Det sägs i framställningen att detta inte skall påverka normala förvärvsarbeten, men det kan vara så att detta kan ha en regionalpolitisk effekt, eftersom det är så att med längre avstånd får man högre avdrag och då är också riskerna större att man når taket. Vår syn är att vi på alla sätt skall försöka befrämja och uppmuntra människor att bosätta sig i randkommuner och i skärgård. Då är det också viktigt att man har den här möjligheten, man har långa resor, man måste många gånger använda sig av egen bil och det kan vara risk att man kommer upp till kostnadstaket.

 

När man pratar om normala förvärvsarbeten finns också i dag, om man får kalla det så, mera onormala situationer där människor kanske har flera jobb, av olika tvingande skäl, t.ex. har jag fått till livs ett fall där det är en ensamförsörjare som för att klara sin ekonomiska situation är tvungen att ha ett extra jobb på kvällstid, vilket betyder två resor per dag och den personen skulle då riskera att inte kunna göra avdragen för resan, vilket skulle kunna innebära att den personen väljer att inte ha det här extra jobbet och vilket försämrar ekonomin för familjen men också för kommunen, som då går miste om skatteinkomster. Det här är ett konkret fall som jag tycker att man skall fundera på i näringsutskottet:  vad kan det här taket och systemet få för konsekvenser för de enskilda?

 

Samtidigt skall man se det ur kommunernas synvinkel. Det är oftast så att de som har mycket avdrag för resekostnader kommer från rand- och skärgårdskommunerna. Det betyder också att de kommunerna mest blir drabbade av avdragen och att man då ser till att kompensationen är tillräcklig från landskapets sida för just de kommunerna för att kunna klara av detta.

 

Vi tycker också att man kunde se på hyreskostnadsavdraget. Man kommer nu att låsa det vid en viss summa, det kommer att bli ganska statiskt. Blir det stora hyreskostnadsökningar i landskapet bör man också ha beredskap och möjlighet att följa upp det här. Det är ganska omständligt när man skall ge sig in i lagstiftningen. Samtidigt ser vi också behovet av att man sätter in det i lag, men det finns alltså en risk här som man bör tänka på i näringsutskottet.

 

Vi vill också att man gör jämförelser när det gäller studielåneavdraget. Genom att förändrar systemet och för över det från kommunalbeskattningen till inkomstbeskattningen kan det bli ett nytt sätt att tillämpa det. Kommer enskilda studerande att få en annan situation? Vi vill att man granskar olika fall och gör jämförelser.

 

Det är väldigt viktigt att de enskilda medborgarna har möjligheter att göra avdragen, det vill vi försvara och det står vi bakom, men samtidigt måste man se det ur kommunernas synvinkel. Det sägs i framställningen att man har haft en runda till kommunerna, kommunerna har haft synpunkter och vill ha en helhetssyn på avdragen, men på grund av att förvärvsinkomstavdraget har förändrats i riket till att bli en statsbeskattning tycker landskapsregeringen att man därför kan komma med förslaget. Vi tycker nog ändå att när vi lagstiftar skall ha någon form av samlat grepp om alla avdragen; när man gör den här åtgärden borde man också tillmötesgå kommunernas önskemål att man skulle se på helheten och få en samlad bild av vilka avdrag det är som minskar kommunernas inkomster, den kommunala skattebasen, och vilken kompensation kommunerna får för de samt nivån. Jag vet också att kommunerna önskar att man skall ha det mera lagstadgat och att systemet är förutsägbart så att man vet vad det är som tillfaller kommunen som ersättning.

 

Det här önskar vi att näringsutskottet tittar på, dels ur medborgarperspektivet och också konsekvenserna för kommunerna.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 8:

 

Lagutskottets betänkande nr 8/2005-2006 om lagmotion till riksdagen angående åländsk representation i Europaparlamentet. (FR 15/2005-2006).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen.

 

Diskussion. Diskussionen är avslutad.

 

Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs det i framställningen ingående  lagförslaget för godkännande i sin helhet. Den i framställningen ingående skrivelsen till regeringen föreläggs för enda behandling i samband med ärendets tredje behandling. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Lagförslaget föreläggs för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

 

Lagförslagets andra behandling är avslutad.

 

 

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 9:

 

Lagutskottets betänkande nr 9/2005-2006 om godkännande av överenskommelsen mellan Finland och Estland om social trygghet och med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i överenskommelsen som hör till området för lagstiftningen. (RP 4/2005-2006).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Detaljbehandlingen vidtar.  Det i framställningen  ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagförslaget är bifallet.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 10:

 

Bibliotekskommissionens berättelse över verksamheten vid lagtingets bibliotek för år 2005. (BB 1/2005-2006).

 

Enligt 9 § reglementet för lagtingets bibliotek skall berättelse över bibliotekets verksamhet avges för varje kalenderår. Först tillåts diskussion och därefter antecknar sig lagtinget berättelsen till kännedom. Diskussion.

 

Vtm Johan Ehn:

Fru talman!

I enlighet med reglementet för lagtingets bibliotek skall bibliotekskommissionen årligen avge en berättelse till lagtinget om föregående års verksamhet.

 

I bibliotekskommissionen, som består av kanslikommissionens medlemmar, förstärkt med landskapsregeringsledamoten Camilla Gunell och byråchefen Jan-Ole Lönnblad och administrationschefen Susanne Björkholm har denna berättelse behandlats.

 

Vi har ett bibliotek som ni alla vet som är ett välförsett bibliotek som hjälper oss lagtingsledamöter rätt mycket i det arbete vi har här. Det finns ett digert utbud på material som vi kan ta till hjälp när vi skall diskutera olika typer av ärenden här i salen. Utöver det används också biblioteket rätt flitigt av tjänstemän och av också utomstående människor, framför allt studerande som kommer hit för att hämta information om olika saker. Framför allt har lagtingets bibliotek en samling av Alandica-litteratur som är väldigt värdefull och som ger också de kunskaper som sedan kan användas på olika sätt ute i vår egna verksamheter men också, som berättelsen här visar, i t.ex. studier.

 

Under det gångna året har bibliotekets samling ökat med 917 volymer, och det måste anses som mycket bra. Det är också på det sättet som verksamheten i biblioteket utvecklas. Den här gången behöver man nämna att biblioteket också har fått ett antal stora och fina gåvor. Den som framför allt är värd att nämnas är den värdefulla bokgåva som vi har fått av före detta lagtingsmannen Olof M Jansson och som nu har samlats under namnet Exlibris Olof M Jansson. Jag vill från talarstolen här uttrycka mitt varma tack till Olof M Jansson för donationen som på ett utomordentligt sätt har berikat vårt bibliotek och säkert skall komma både lagtingsledamöter och andra till gagn i arbetet. Det finns också andra som har sett till att vi har fått utökat sortiment, bl.a. har vi från landskapsarkivet fått olika titlar och också från Ålands Husmodersskola har vi kunnat ta tillvara en del av den litteratur som fanns där.

 

Totalt sett kan man alltså säga att vi har ett bibliotek som ständigt är i utveckling och som vi har en god nytta av.

 

Till sist vill jag passa på att framföra att det har smugit sig in ett litet fel i betänkandet, det saknar datum, så jag ber att det antecknas. Det torde vara den 21 april som biblitekskommissionen fattade beslutet om att avge berättelsen. Både på sidan 5 och på första sidan saknas detta datum.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag vill tacka bibliotekskommissionen för ett utmärkt arbete. Jag är själv användare av biblioteket och kan bara instämma i det som vtm Johan Ehn sade, att biblioteket är bra, det finns bra facklitteratur och för mig som jurist kan jag nämna att det är en riktigt bra källa för juridisk litteratur. Det är alldeles utmärkt att nyttja det.

 

TALMANNEN: Rättelsen. Antecknas. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Lagtinget antecknar sig berättelsen till kännedom. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 11:

 

Ltl Brage Eklunds m.fl. hemställningsmotion angående åtgärder för att trygga och förbättra patientsäkerheten. (HM nr 45/2005-2006).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt.

Diskussion.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Det här är en mycket omdiskuterad sak som har varit uppe till diskussion tidigare i motionsform, men det oaktat har vi från Ålands Framtid bestämt oss för att lyfta upp saken igen eftersom vi inte har sett att någonting har hänt.

 

Föreliggande motion syftar till att trygga och förbättra patientsäkerheten genom att närvårdare och personer med motsvarande kompetens som är anställda inom kommunernas socialvård ges ett större ansvar för vård av personer i hemmen eller i anpassat åldringsboende. Dagens uppdelning mellan sjukvård i ÅHS:s regi och den kommunala hemvården är inte bra för någon och vi vill med denna motion uppnå tre syften: För det första genom att utnyttja den sjukvårdsutbildning många kommunala närvårdare besitter, för det andra få till stånd ett bättre resursutnyttjande och därmed dämpa kostnadsökningen inom socialvården.

 

Som de flesta känner till är det så i dag att en närvårdare som är anställd i den kommunala omsorgen inte får utöva sin kunskap när det gäller t.ex. dosering av mediciner i dosetter, såromläggningar och enklare injiceringar. Skulle motsvarande närvårdare vara anställd inom sjukvården så får man utföra dessa uppgifter. Detta anser vi vara resursslöseri, delvis att sjukvårdspersonal skall komma ut från ÅHS och utföra sådana saker som en närvårdare skulle kunna göra.

 

Problemet är gränsdragningen mellan sjukvård och närvårdare anställda inom den kommunala omsorgen. Man har försökt hitta på lösningar och diskuterat i många fall, men man har inte kommit till någon slutkläm.

Man skulle också minska på det onödiga körandet. ÅHS-personalen dyker upp hos en klient som den kommunala hemvården precis har lämnat eller är på väg till; med stigande bensinpriser och med ett allmänt miljötänkande tycker man att det borde vara en självklarhet att få en snabb nyordning till stånd.

 

Vi vill vidare betona patienternas behov av trygghet, en trygghet som vi många gånger bäst ger våra äldre och vårdbehövande genom att se till att vardagslivet består av bekanta ansikten och inte som i dag ha en situation där besökarna löser av varandra.

 

Med beaktande av att socialvårdens kostnader redan överstiger 50 procent av de kommunala utgifterna är det angeläget att vi alla drar ett strå till sparstacken. En kartläggning av arbets- och ansvarsfördelningen mellan kommunernas socialvård och ÅHS bör rimligtvis gå relativt snabbt att genomföra bara landskapsregeringen har den rätta inställningen. Detta förutsätter förstås att inte vederbörande utskott blir sittande alltför länge med motionen. Mitt hopp står denna gång till den allmänna insikten om att vi bör göra allt för att slopa onödig byråkrati, trygga och förbättra patientsäkerheten och inte minst dämpa kostnadsökningen inom offentlig verksamhet. Det finns ett betänkande som har gjorts av en kommitté som har överlämnats till landskapsregeringen i mars 2005 om vissa åtgärdsförslag där man också har belyst den problematik som framför allt, som jag sade, själva gränsdragningen mellan ansvarsområden och journalföringar etc. Men med dagens datateknik borde inte detta var något problem. Det är frågan om vilja. Kommittén har åtminstone haft ett översatt utlåtande av en skrift där man har påpekat dessa problem: paragrafdjungeln bromsar samarbetet. Utskottet kunde ta del av det när man behandlar motionen för här finns bra påpekanden. Det är ofta så att det är många olika lagar som berörs när det gäller patientsäkerheten. Ett bra påpekande är när det gäller rädsla för tjänstefel: ”I osäkra situationer låter man hellre bli att förmedla uppgifter än att riskera tjänstefel. Tjänstefelstänkandet är mycket starkt i dessa situationer. I princip tänker man på klientens eller patientens bästa, men samtidigt funderar man på hur  det kan gå för en själv.” I sista meningen står det: ”Sekretessbestämmelserna utgör inget hinder för samarbete, men de används ofta som en förevändning att på legitim grund slippa samarbeta”. Det tror jag att är en stor del av grunden till att man inte kommer någonstans i samarbetet. Jag vet att socialdemokraterna t.o.m. under den här perioden motionerade om i princip exakt samma sak. Jag tyckte att det var skäl att ta upp den här frågan igen, för åtminstone för kommunerna i randområdena handlar det mycket om ekonomi och jag förväntar mig därför ett visst stöd från socialdemokratiskt håll.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Ltl Brage Eklund sätter fingret på en väldigt viktig punkt, dvs. när människor faller emellan olika system, vilket är väldigt olyckligt. I det här fallet syftar man på sjukvården och socialvården. Jag och liberalerna har i flera olika sammanhang faktiskt motionerat i de här frågorna, med lite olika grupper och lite olika infallsvinklar, hur man skulle kunna komma åt problematiken. Jag tycker att andemeningen i initiativet är väldigt gott; samtidigt måste man också komma ihåg att det är olika kompetensområden där sjukvårdare har sin kompetens och socialarbetare har sin kompetens, varför man väldigt noga måste se till att de kompetensområdena upprätthålls. Det handlar om hur man skall kunna samarbeta och brygga över klyftorna som finns mellan olika områden.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman! Till det finns inte så mycket att tillägga. Problemet finns i samarbetsformen, journalföring och ansvarsområden samt varje ansvarsområde inom den kommunala förvaltningen när en närvårdare jobbar inom den kommunala omsorgen, under ÅHS eller sjukvården. Det är där man inte kommer fram egentligen, utan det stannar i en djungel av olika bestämmelser.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Det här är en fråga som engagerar oss alla, oberoende av partier. Just nu fokuserar äldreomsorgsgruppen bl.a. på den här frågan ganska mycket. Det är framför allt inom äldreomsorgen som detta är ett problem och det är svårt att se gränserna mellan sjukvård och social omsorg, social service, kalla det vad man vill. Det här har man faktiskt kommit längre med på rikshåll, antagligen beroende på att där har man en huvudman och då är det allt det här med tystnadsplikt mycket enklare; tystnadsplikten är ganska strängt reglerad i lag. Jag har förstått att diskussionerna i arbetsgruppen är sådan att egentligen måste man gå in i lagstiftningen. Jag tror att det räcker med att gå in i ÅHS-lagstiftningen som möjliggör att också socialarbetare kan ta del av journalföring osv. På fastlandssidan har man gjort någon form av provlagstiftning för att möjliggöra det i olika provprojekt och det har lyckats väl. Det handlar om att samarbeta. Ibland går samarbete bra fast det inte finns lagstiftning i botten och ibland går det sämre, men då bygger det väldigt mycket på människors förmåga, så för att det i grunden skall vara friktionsfritt måste vi nog ta bort också de juridiska hindren. Då har man ingenting att falla tillbaka på när det inte riktigt fungerar. Det är framför allt inom äldreomsorgen som samarbetet skulle vara livsnödvändigt, vill jag påstå. Ju längre ut från Mariehamn man kommer desto viktigare blir det. Man har några få människor ute i skärgården, en är anställd inom den sociala sektorn, en är av ÅHS och sedan skall man inte kunna gå in och hjälpa varandra på ett naturligt sätt på grund av att man inte får läsa varandras journaler osv. Det är en orimlig situation.

 

Som sades här är man förstås som tjänsteman mån om att ha ryggen fri så att man inte råkar ut för någonting. Patientsäkerheten, utgående från tystnadsplikt och lagstiftning, är också viktig att följa. Det får inte bara bli en vilja utan det måste också bli en tydlig yttring i form av lagstiftning och beslutsfattande. Jag ser med spänning fram mot slutdokumentet från arbetsgruppen som har detta som en av sina viktigaste punkter. Den information som jag har fått så här på sidan om är att man vill komma fram till att hitta en lösning på just att överbrygga mellan socialarbete och hälso- och sjukvårdsfrågorna. Ute i alla omsorgshem, där det är fråga om social omsorg och social service, bedrivs det oerhört mycket sjukvård, det kan man inte komma ifrån. Då är frågan om man inte när man kommer på besök från hemsjukvården till ett omsorgshem som är under den sociala sektorn skulle kunna ha ett gemensamt journalflöde osv. Det är nästan orimligt att tänka så, men sådan är situationen i dag rent juridiskt om man tittar på lagstiftningen. Jag är den första som välkomnar möjligheten att ändra det, och processen är igångsatt.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det är glädjande att höra att processen är igångsatt. Det visste jag om redan när vi skrev motionen, men jag tycker ändå att det har diskuterats i flera omgångar och som jag nämnde har det funnits en motion från socialdemokraterna på exakt samma område och ingenting har egentligen hänt. Kommittén som har jobbat och resultatet vet jag ingenting om, kanske det var den gruppen som nämndes här? Men just de juridiska hindren, som påpekades av landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, måste gå att överbrygga. Man kan inte stanna upp och skylla på ursäkterna hela tiden om ansvar, tystnadsplikt osv. Med dagens teknik och alla vet om var och ens skyldighet så skall man inte åberopa argument som oöverkomliga.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Jag vet att man har försökt lösa detta, under rådande förhållanden, med att man har fått patientens tillstånd. De har skrivit på ett papper att deras journaler får användas över gränserna, så på så sätt har man löst det i praktiken på många håll redan. Men det är också ett system som är krångligt i sig och kanske inte används, så därför skall vi naturligtvis komma bort från det. Gruppen som jag pratar om är den som tillsattes i och med jag började på den här posten, så den har snart jobbat ett år. Det visar sig nog när de började ta i frågorna att det är svårare frågor än vad man kan tro när man börjar gå in i juridiken osv. Själv tycker jag, som är lite praktisk, att skall det behöva vara så här invecklat! Invecklat är det, men målet är att vi måste kunna fungera som om det skulle vara en enda arbetsgivare i praktiken.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar:

Fru talman!

Som framgått av diskussionen har socialdemokraterna i många år arbetat med den här frågan och som ltl Brage Eklund var inne på hade vi en motion i motsvarande ärende. Min uppfattning är att vårt arbete tillsammans med övriga, också vår motion, har bidragit till att man har påskyndat frågan om att börja utreda gränsen mellan social omsorg och hälso- och sjukvård. Det här är en fråga som vi alla är eniga om. Landskapsregeringsledamoten var inne på frågan om ÅHS-lagstiftningen, den är viktig; för oss har det också varit viktigt, är oerhört viktigt har vi märkt under årens lopp framför allt inom hemtjänsten pensionärer och andra som är i behov av hemtjänst. De har hela tiden haft så väldigt många olika hemservicepersonal som har kommit och gått och detta har skapat en stor osäkerhet hos dem som är i behov av servicen. Vi har hela tiden betonat vikten av att det här är en fråga om att de som är i behov av hemtjänst får en adekvat och riktig service med så få personer som möjligt involverade, för det skapar trygghet och det gör det om man  hittar en gemensam lösning där personalen dels kan utföra det som hör till socialomsorgen och samtidigt också det som berör hälso- och sjukvården.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Det som sades, att det är så få som möjligt som skall komma hem till den som behöver vården, är antagligen det bästa, att man lär känna en och som gör så mycket som möjligt; fullt ut kan man säkert inte komma bort från det. Men en sak som man lätt glömmer och som också är viktig att fundera på är att det finns två ekonomiska intressenter i det hela: vem betalar? Är det ÅHS med landskapets pengar eller är det kommunen med de kommunala pengarna? Det finns också en sådan tudelare som vi måste hitta en bra lösning på och det är det som den här gruppen också jobbar med; kommunandelsreformen blir säkert påverkad av det osv.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman! Just det sista som landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman var inne på är viktigt, dvs. att arbetsgruppen tittar på detta och att det blir så snabbt klargjort som möjligt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

Föredras för remiss ärende nr 12:

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion om informationskampanj om det åländska samhället i Sverige. (HM 32/2005-2006).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Kännedom om Åland som självstyrt enspråkigt svenskt landskap är väldigt dålig i Sverige. Ofta råder total okunskap och många missuppfattningar. För att informera och råda bot på detta borde en omfattande reklamkampanj genomföras för att informera om Åland. Med hjälp av exempelvis TV-reklam kunde kunskapen öka och därmed intresset hos Sveriges folk att resa till, flytta till och knyta affärskontakter till det åländska samhället. Kampanjen kunde exempelvis utformas gemensamt av turistförbundet, landskapsregeringen och projektet arbeta och bo på Åland. Det är dessa tre aktörer som kan ses som det officiella Ålands aktörer som har kunskap om hur det åländska samhället kan marknadsföras.

 

Talman!

Den här idén har jag fått från CNN, där man med jämna mellanrum har olika kampanjer och där olika länder annonserar främst för sin turistnäring men också för övrigt näringsliv. Det ger säkert stor effekt, det är många som ser på den kanalen, men när det gäller just Sverige är det kommersiell TV-reklam som jag tror att skulle bita bäst. Det är klart att det skulle kosta en hel del, men jag tror att på sikt är det värt att göra det för att få ett ökat intresse hos Sveriges folk.

 

Missuppfattningen kan delvis bero på att man inte läser tillräckligt i skolan om Åland, men sedan är det väl det att man helt enkelt inte känner till och skulle man göra den här kampanjen skulle svenskarna känna till Åland i större utsträckning.

 

Med anledning av detta föreslår jag att lagtinget hemställer hos landskapsregeringen att en informationskampanj om det åländska samhället genomförs i Sverige.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman! Jag har bara en fråga till ltl Danne Sundman: Vad är det för okunskap som råder och vad är det för missuppfattningar man i allmänhet har i Sverige om det enspråkigt svenska öriket?

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Min erfarenhet är att man tror att man är en helt vanlig del av Finland, att man pratar finska här och att kommer man hit som svenskspråkig kan man inte göra sig förstådd. Man vet inte heller om det som är intressant med Åland alla gånger, naturen, man vet inte heller om självstyrelsen osv. Det är alla de här sakerna som man bör informera om. Det finns exempel på sådana här kampanjer där man visar upp naturen och berättar helt enkelt vad Åland är för att väcka intresse och öka kunskapen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 13:

 

Ltl Åke Mattssons m.fl. hemställningsmotion angående säkerheten vid domstolar i landskapet Åland. (HM nr 57/2005-2006).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Katrin Sjögren: Fru talman! Jag föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 31 maj.

 

Vtm Viveka Eriksson: Talman!  Jag understöder ltl Katrin Sjögrens förslag om bordläggning och tiden.

 

TALMANNEN: Förslag om bordläggning till plenum den 31.5. har väckts. Ärendet kommer därför att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 31.5.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 14:

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående stöd till pilotprojekt för kommunalt samgående. (HM nr 8/2005-2006).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Den 11 mars 2004 lämnade Ålands Framtid in en hemställningsmotion om att man skulle utreda konsekvenserna av en kommunsammanslagning. Vi trodde då, och vi tror fortfarande, att den åländska samhällsdebatten skulle ha mycket att vinna på om konsekvenserna av en åländsk kommunreform skulle utredas. Vi ser ganska ofta att de här frågorna diskuteras på ganska känslomässiga grunder. Handelskammaren går t.ex. ut och är kategoriskt 100 procent säker på att sammanslår man kommunerna så uppnår man – tror jag att är motivet därifrån – samma storleksrationaliseringsvinster som man gör inom företagsvärlden. Så behöver det inte vara. Det finns också många andra som pratar om att det är viktigt att man har de 16 små åländska självständiga kommunerna kvar.

 

Om vi tittar på vad landskapsandelarna innebär, t.ex. Kökar, är landskapsandelarna högre än vad Kökars egna skatteintäkter är. Tittar vi på att kommunerna här på Åland inte har hälso- och sjukvården, som i grunden är en kommunal angelägenhet, tycker jag att vi inte riktigt kan prata om självständiga åländska kommuner, åtminstone inte i ett ekonomiskt hänseende. Det är en chimär. 

 

Vi har ändå inte från Ålands Framtids sida förespråkat kommunsammanslagningar rakt av, vi har inte den kunskapen ännu att man kan säga hur stor den reella vinsten är. Vi har också erfarenheter från både Finland och Sverige som har pekat på att kommunsammanslagningarna kanske inte har gett det man har trott. Men, ändå, motionen ligger efter snart två fortfarande obehandlad i lagutskottet och trots att det är en känslig fråga så kan man inte blunda för den här länge som helst. Att frågan om en kommunsammanslagning av främst landskapsregeringen inte heller tas på allvar är lite det som vi tar upp i motionen, dvs. det finns två kommuner, Finström och Geta kommuner, som frivilligt vill utgöra ett pilotprojekt men landskapsregeringen backar. Tyvärr har jag inte hunnit undersöka om man har gjort någonting åt den sista anhållan från januari 2006, men den som man lämnade in i maj 2005, där man ville att landskapet skulle hjälpa till och utreda konsekvensen av ett samgående mellan Finström och Geta, avslog man. Kommunerna tyckte att man borde gå vidare ändå och det borde ligga en ny anhållan inne nu, troligtvis obehandlad; den har bara legat ca tre månader.

 

Men vi har två kommuners frivilliga beslut att utgöra ett pilotprojekt som inte tillmötesgås. Och när landskapsregeringen till på köpet i sitt handlingsprogram skriver att en utredning om en kommunreform görs, så blir man milt sagt förvånad. Det kan vara ganska intressant att titta när man tar del av kommunernas anhållan. I den första som kom in den 4 maj 2005 sägs det så här: ”Av ert handlingsprogram framgår att en utredning om en kommunreform skall göras. Finströms kommun tillsammans med Geta kommun anhåller om att man inom ramen för utredningen som ett pilotfall speciellt utreder ett samgående mellan Finström och Geta.” Avslaget på den anhållan förvånade de båda kommunerna storligen enligt vad jag har förstått, jag tror att de är mera sakkunniga än vad jag är hur stämningarna är i respektive kommun. Men den andra anhållan som kom in den 18 januari 2006 börjar så här. ”Geta och Finström inkom under år 2005 med en anhållan om att ingå i landskapsregeringens utredning om en kommunreform. Landskapsregeringen valde dock att avslå anhållan och därmed avslå ett initiativ från den nivå som landskapsregeringen avser att utreda.” Detta gör att man ställer sig frågan: Är det för att de som berörs vill vara med i spelet som gör att landskapsregeringen inte tar i frågan eller vad är riktigt motiven? I vilket fall som helst, vi önskar att lagtinget skulle hemställa om att landskapsregeringen tillmötesgår den nya anhållan om en utredning av förutsättningarna för ett samgående mellan Geta och Finströms kommuner. Vi är ganska övertygade om att oavsett resultatet av utredningen skulle vi få betydligt mera fakta på bordet i en fråga som faktiskt är viktig och som de åländska politikerna inte hur länge som helst kan blunda för, så jag ser fram emot utskottsbehandlingen.

 

Vtm Viveka Eriksson:

Talman!

Självklart ger jag mitt stöd till motionen. Jag tycker att det är en bra motion från Ålands Framtid. Jag tycker att landskapsregeringen missade förra gången att ta chansen att ha Finström och Geta som ett pilotfall och på en konkret nivå utreda vilka konsekvenser det skulle få om två kommuner skulle slå sig samman. Jag hoppas, precis som ltl Anders Eriksson, att landskapsregeringen nu tar den andra chansen och verkligen godkänner den nya inkomna ansökan från Finström och Geta.

 

Finström och Geta har redan i dag ett väldigt långt utvecklat samarbete och det är väl precis på så sätt det skall gå till; om kommuner skall slås samman skall det komma från kommunerna själva och man skall ha medborgarna med sig. Det är en väldigt viktig aspekt i de här frågorna att man inte har en ovanifrån kommande attityd att man sitter och bestämmer att nu skall kommunerna slås samman. Det är mycket viktigt med medborgarnas medverkan i processen. Det måste alltså vara ett frivilligt samgående. Här har man alltså två kommuner som definitivt inte har beslutat att man vill gå samman, men man vill ha reda på vad konsekvenserna blir om man ytterligare utvidgar samarbetet och om man också administrativt slår sig ihop till en helhet.

 

Liberalernas syn på den kommunala strukturen är att kommunerna är goda förvaltare av nära människors service, man har en lång erfarenhet och man kan det här. Vi tycker också att kommunerna bör ha denna basservice, allt det som är väldigt nära oss människor, det är barnomsorg, det är äldreomsorg, det är grundskolan och detta bör fortsättningsvis finnas kvar i kommunerna. Men samtidigt har kommunerna i dag väldigt mycket åtaganden. Vi pratade just om gränsdragningar mellan sjukvård och äldreomsorg, men det finns alla dessa smala sociala områden där kommunerna kan ha svårt att upprätthålla kompetens och där det också är svårt ekonomiskt att klara av det rent resursmässigt. Vår syn är att man bör också titta på vilken service människor har rätt att begära och varifrån man skall få denna service, är det från kommunerna eller är det från någon annan, kanske landskapet eller från någon annan kommunal samarbetsform.

 

Det är inte helt naturligt att man bara slår ihop kommunerna och det blir bättre av det utan det är mera fråga om att utgå från vad är behoven hos medborgarna och hur tillgodoser man dem på bästa möjliga sätt.

 

Men, som sagt, vi tycker att det är väldigt viktigt att man skulle gå vidare med utredningen när man ändå allmänt taget utreder kommunala reformer och kommunsammangående; då skulle man ta den här chansen, titta på vad som händer om de här två kommunerna skulle slås samman.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Jag skall inte föregå debatten på fredag om rambudgeten, men i rambudgeten redogör vi för hur vi kommer att gå vidare med kommunreformstanken. Det finns också skrivningar när det gäller projektet som vtm Viveka Eriksson tar upp om Geta och Finström. Vi har också beställt en utredning från ÅSUB för att få uppgifter om just den kommunala verksamheten som skulle vara ett bra underlag för att gå vidare och diskutera frågorna. Det underlaget torde vara klart i slutet av våren eller början av sommaren, så processen går vidare.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag tycker nog att vicelantrådet Jörgen Strand så mycket kan föregå debatten på fredag att han berättar hur man ser på Finström- och Geta-projektet. Oberoende av alla större utredningar vore det ändå intressant att se på två kommuner som redan har ett långt utvecklat samarbete på många olika plan. Tänker då landskapsregeringen också bifalla Finströms och Getas önskemål om att nu få mera handfast utredning i det specifika fallet?

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Vi kommer att titta på de delar som de två kommunerna har begärt att man skall titta på, dvs. landskapsandelarna och sammanslagningsunderstödet.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Då tolkar jaga det som så att man går vidare i det större sammanhanget, men man tar inte Finström och Geta som ett pilotfall och det tycker jag är synd. Det skulle vara en möjlighet att se mera konkret på vad konsekvenserna faktiskt skulle kunna bli.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Motionen berör en angelägen fråga. Kommunsammanslagning är samtidigt ett eldfängt ämne att diskutera. Det är så att det speciella med Åland är småskaligheten och en utomstående betraktare kan ofta förvånas över de småskaliga kommunerna med början i Sottunga där det är endast ca 130 personer. I ett utomstående perspektiv är alla åländska kommuner små förutom möjligtvis Mariehamn, som har över 10.000 invånare. Samtidigt är det också det som gör speciellt, man är nära sina beslutsfattare i de frågor som rör människorna mest: barnomsorg, äldreomsorg osv., som är kommunernas kompetens. Det gör att det skapar ett stort engagemang hos befolkningen i kommunen och detta i sin tur gör att man får en stark känsla för hembygden. Jag tror att dessa värden skall man inte förakta när man funderar på kommunsammanslagningar.

 

Samtidigt tycker jag också att det är synd att när två kommuner frivilligt har kommit fram till att det kanske vore bäst om vi slog våra påsar ihop så skall det inte finnas något hinder för det.  Det är mycket bättre än att man kommer med något dekret ovanifrån - från Mariehamn – att nu skall ni slås ihop. Det är tyvärr en sådan utveckling jag ser när man svälter ihjäl kommunerna med den ekonomiska politik som den nuvarande regeringen verkar för. Trots att det finns goda resurser, som jag sade i budgetdebatten, så stryper man kommunerna så att de står på ruinens brant och vevar med armarna. Jag är inte heller för att man skall ösa pengar över kommunerna, det skall vara kostnadseffektivitet där, men nu har det gått för långt och det verkar finnas ett underliggande syfte att s.a.s. svälta ihop kommunerna och det tycker jag är tråkigt. I stället borde man ha incitatment, morötter och stöda kommuner som frivilligt vill samarbeta.

 

Jag hoppas att man kan se en sådan utveckling. Vi får väl vänta på den beramade rambudgeten för att se hur regeringen har tänkt!

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

När ltl Danne Sundman säger att landskapsregeringen skulle ha något underliggande syfte att svälta ut kommunerna så tycker jag att ltl Danne Sundman är ute helt fel. Om vi tittar på de kommuner som har kommit med sina preleminära resultat och bokslut så är det ganska många som har plusresultat, men det finns också kommuner som har problem på grund av en eller annan orsak och därför tog vi i ordinarie budgeten upp ett anslag om 1,5 miljoner som kommer att fördelas så fort vi från kommunförbundet får de parametrar som vi har efterlyst. Där har vi satt en tidsgräns inom april. Så fort kommunförbundet kommer med det här kommer vi att fördela pengarna. Däremot har jag inte som ltl Danne Sundman när det gäller påståendet att svälta ut kommunerna – det är tvärtom, vi värnar om den kommunala servicen.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det är mycket bra om mina farhågor kommer på skam, om det inte är som jag säger att man försöker svälta kommunerna samman. Det är absolut det bästa om den utvecklingen är fel att jag har missuppfattat det. Jag tycker inte om att jag har den känslan att man gör så. När det gäller debatten som vi hade i budgetbehandlingen så var det bra att det gick som det gick, att det kom ett extra anslag till kommunerna och att det kan delas ut till dem som verkligen behöver.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman! Som Mariehamnspolitiker får jag tacka för det generösa anförande som ltl Danne Sundman håller. Samtidigt kan jag inte heller vara annat än ödjmuk till de årliga understöd som landskapet ger åtminstone vår kommun. De ekonomiska problem beror inte på att landskapsandelarna skulle vara för små, utan vi har nog andra bekymmer i Mariehamn i alla fall.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det är så med Mariehamn att det är ett extremt exempel hur det kan gå snett när man har för mycket resurser, man har lyxat till det på alla nivåer och när man ser på nyckeltal, kostnad per utförd service, så borde Mariehamn vara överlägset billigast på Åland, men så är det inte, det är tvärtom. Mariehamn är så gott som oftast dyrast när det gäller t.ex. kostnad per plats i barnomsorgen osv. Det har varit en fantastisk utveckling av välfärden i staden, men det beror på att man har haft sådana överskott i budgeten att det finns ingen politiker som har kunnat stå upp, det finns sådana som har gjort, men det finns ingen majoritet som har kunnat hålla i pengarna. Den kommun som egentligen har det allra sämst ställt är Mariehamn som har dragit på sig en på tok för stor kostym.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman! Det är just det jag menar!

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Ett litet tillägg. När man diskuterar en kommunreform pratar man automatiskt om en sammanslagning. Det behöver nödvändigtvis inte vara det, utan det gäller att hitta strukturer så att man kan samarbeta på ett annat sätt. Det pratas ofta om samarbete, men ser vi på t.ex. utbildningsväsendet så nog är högstadiet drivet ungefär så långt som man kan driva det, kanske undantagsvis Mariehamn, det känner jag inte till lika väl som tidigare talare. Men jag tror att börjar man prata om kommunsammanslagningar och nu skall Eckerö och Hammarland slås ihop och det skall bli ett helt nytt namn på det – jag ser att Eckerö-lagtingsmännen ruskar på huvudet redan – så får man igång en väldigt känslomässig diskussion utan att man kommer någonstans; det viktiga är att man får en kostnadseffektivitet också i den kommunala sektorn.

 

Det är bra att man från regeringsbänken i viss mån tar del i debatten, men när minister Strand säger att man skall redogöra för det vidare i samband med diskussionen om rambudgeten, att det finns skrivningar osv., måste jag säga att man har hört så mycket om de här skrivningarna, det blir oftast mest bara snack. Det är ändå så att det är ett år sedan anhållan kom in från de båda kommuner vi tar upp i motionen; man har fått ett svar, ett avslag – vtm Viveka Eriksson som väl känner till Finström frågde vad motiven var. Vad är motiven till att man inte kan låta två kommuner ingå i ett pilotprojekt? Märk väl, skulle jag sitta i landskapsregeringen skulle jag vara oerhört tacksam att det finns två kommuner som frivilligt vill utgöra ett pilotprojekt, man skulle ha mycket att vinna på det, men ändå avslår man det. Frågan blir förstås: Anser landskapsregeringen att en kommunreform överhuvudtaget är en viktig sak, att det är viktigt att göra någonting åt det? Man kan inte hålla på i ett år och inte ens få en sådan här fråga löst. Det är nog inte riktigt drag under galoscherna i landskapsregeringen  - även när det gäller det här ärendet, tyvärr!

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Om jag minns rätt avslog man anhållan i landskapsregeringen just för att man skulle ta greppet om de ekonomiska konsekvenserna som ltl Anders Eriksson nu talar om. Man ville ha ett bra underlag och det beställde man från ÅSUB. Personligen tycker jag att man kunde ha gått vidare med Finström och Geta-projektet redan då, men nu har man kommit med en ny anhållan och det har vi tagit fasta på samtidigt som vi får ett underlag för att titta på just de ekonomiska konsekvenserna från ÅSUB. Jag håller med ltl Anders Eriksson att det viktiga är att få en rationellare drift där vi kan bibehålla servicen ute i regionen. Jag tycker inte heller om att vi sätter konstgjorda gränser för t.ex. skolväsendet i stället för att samarbeta exempelvis mellan Jomala och Mariehamn. Det ser vi i Kalmarnäsområdet.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det där låter förnuftigt och jag håller med om det ganska långt. Det är klart att det är bra att ta ett helhetsgrepp på frågorna, för de är knepiga. Men ibland måste man också i regeringen välja att kan man ta ett litet grepp i stället för att inte ta något grepp alls. Jag uppfattar ändå mellan raderna att minister Strand nog anser att initiativet är bra och att det förhoppningsvis kommer att hända någonting. Vi är helt eniga om att det är servicen ute till medborgarna som är det viktiga och det som jag pekade på tidigare, att jag tror inte att man skall ge sig in på några känslomässiga diskussioner och med våld radera ut kommunala namn som har funnits i hundratals år, utan det är absolut att börja i fel ände. Men det är bra om det finns ett underlag och det är bra om det händer någonting och jag hoppas att lagutskottet, som brukar ha en förmåga att begrava motionerna kan ta i den här lite snabbare än vad man har gjort med andra!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson pratar om det känslomässiga engagemanget hos kommuninvånarna inför en eventuell kommunsammanslagning. Det är helt naturligt, det är en demokratifråga också, så det är många aspekter man måste titta på, inte enbart de ekonomiska. Jag tror inte att vi kommer att kunna undvika, hur objektiva vi än försöker vara, en känslomässig diskussion om kommunsammanslagningar, om kommunerna vill ha dem. Det är naturligtvis redan i dag möjligt för kommunerna att gå ihop om de så önskar; det finns ingenting som hindrar. Man har hittills slagit vakt om att vara en egen kommun, en av de 16 som finns här på Åland.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är sant. Men det är viktigt när vi diskuterar de här frågorna att utgå från medborgarnas perspektiv. Jag är ganska övertygad om att en medborgare, oavsett i vilken kommun man befinner sig i på Åland vill ha en så bra samhällsservice som möjligt. Det är det viktiga. Jag tror också – jag menar inte att peka ut Eckerö speciellt, men om vi tar det som ett exempel – att en eckeröbo vill bo i Eckerö, men hur servicen sist och slutligen finansieras tror jag inte att den stora majoriteten lägger sig så mycket i. Det är därför som jag vill peka på att det är den vägen man borde gå. Börjar man slå ihop kommunerna med våld och ändra namn osv., så hamnar man i en situation som blir helt olöslig och det är det som jag tror, märk väl, tror, jag vet inte, att regeringen är lite orolig för; det är därför det inte händer någonting.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman! Enligt dagens förutsättningar finns det väl inga möjligheter att slå ihop kommunerna med våld om man inte ändrar kommunallagen. Jag tror att det andas nog mera att man frivilligt skall samarbeta eller gå ihop med varandra i så fall. Jag tror inte att det finns någon risk för diktatur i varje fall i ett sådant skede.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman! Ltl Lagerberg har alltid en enastående förmåga att missförstå saker och ting! Ändå, när det gäller kommunallagen, som han nämnde, så är det landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av vissa lagar om kommunindelningar som man i så fall bör ändra, men det är inte något större bekymmer. Men det är inte det som vi övriga har pratat om utan det jag uppfattar att vi övriga har pratat om är att vi skall försöka få en så effektiv kommunalförvaltning som möjligt, och det är hög tid att titta på den frågan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 15:

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående ändring av ersättarsystemet i lagtinget.  (HM nr 10/2005-2006).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Enligt mitt förmenande har parlamentarismens införande på Åland inte haft bara positiva effekter utan tvärtom har det haft ganska många negativa effekter. En del är den väldigt låsta situation som råder mellan regeringspartier och opposition. Jag har flera gånger talat om det tidigare, att det främjar inte kreativitet och nytänkande om man med våld skall ha alla initiativ som oppositionen tar fram i papperskorgen, sett ur regeringspartiernas synvinkel. Så inleder vi motionen, inte ordagrant, men i den andan.

 

Jag vill säga, och jag hoppas att det håller i sig, att jag tycker att man har sett en attitydförändring här. Fredagens debatt t.ex. hade en väldigt stor samstämmighet om motionerna över oppositions- och regeringsblocks sida och det tyckte jag var bra, framför allt den gemensamma framstöt vi har gjort i Finlands riksdag om Europaparlamentsplatsen tycker jag är mycket positivt. Men, ändå, det har varit så tidigare och det kanske blir så i vissa ärenden igen, att det finns en litet låst position.

 

Enligt mitt synsätt låser ersättarsystemet vi har positionerna ytterligare. En ersättare stöder i vått och torrt regeringen oavsett hur dåliga förslag den lägger fram – här ruskas på huvudet! – det har vi sett väldigt många exempel på. Nog har jag förståelse för det; det är ju så att röstar man mot regeringen och regeringen faller öppnas den politiska falluckan automatiskt och ersättaren åker ut ur lagtinget. Jag tror att man skulle få en öppnare, mera modig och mera spirituell debatt om man inte hade detta ersättarsystem.

 

Jag vill säga, att min mening är inte att peka ut dem som sitter på ersättarstolar, det är många som har gjort väldigt viktiga insatser i självstyrelsens historia när det gäller det. Men det som har gjort systemet ännu allvarligare är den instabila politiska situation vi har. Jag har förståelse för att arbetssituationen för ersättarna nästintill är omöjlig, man vet inte om man åker ut den ena dagen eller den andra dagen, man hinner inte börja jobba innan det eventuellt kan ta slut, men det där kanske man kan få höra någonting av andra talare! Vi pekar också på att ett avskaffande av ersättarsystemet med dagens situation skulle innebära en inbesparing på ca 315.000 euro per år, och det är inte heller att förakta. Följaktligen förespråkar vi ett system som man har t.ex. i Finlands riksdag där ministrarna behåller sina platser i parlamentet.

 

Jag nämnde den samstämmighet vi hade senaste fredag. Det kan mycket bero på att vi var bara nio stycken kvar här i lagtinget och jag har förstått av min kollega Englund att det var sex stycken här i måndags, så det kanske inte är så att man med allt våld behöver ha dessa 30 stolar uppfyllda, men det är en sak som är lite på sidan om.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Det här är en fråga som vi har diskuterat från och till och jag tycker framför allt att det ur ersättarnas synvinkel är väldigt viktigt att vi också försöker hitta en lösning. De har nämligen en ganska utsatt position och blir också många gånger beskyllda för att inte våga tillräckligt. Det är också en aspekt i det hela. Den lösning som Ålands Framtid för fram är vi lite tveksamma till. Skulle man ta bort landskapsregeringsledamöterna så betyder det att det ständigt skulle vara sex-sju stolar tomma. Vi har också ett utskottsarbete och vi är så pass få ändå i lagtinget, så jag tycker att det inte riktigt är den bästa lösningen. Vi har pratat om att partierna skulle diskutera frågan gemensamt och därför tycker jag att det skulle vara bra om vi hade en grupp som går igenom frågeställningarna. Från liberalernas sida har vi lite andra funderingar på hur man skulle kunna lösa det, men det väntar jag med tills vi sammanträder i gruppen.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Personligen tar jag gärna del av de infallsvinklar som det liberala partiet har på den här problematiken och vi medverkar också gärna i en diskussion. Jag förstod att det var meningen att frågan skulle komma upp under den enskilda överläggningen, men det var ingenting som vi kände till när vi skrev hemställningsmotionen. Oavsett var frågan diskuteras så är det bra att det görs och för oss spelar det inte så stor roll om man kommer överens under en enskild överläggning eller om den går till utskottsbehandling.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom:

Fru talman!

I egenskap av ersättare kan jag säga att jag genom åren, också som ordinarie medlem av Ålands lagting, har varit väldigt tveksam till systemet med ersättare, av många olika anledningar. Socialdemokraterna har länge haft åsikten att ersättarsystemet borde bort. Man kommer också in på praktiska detaljer, som vtm Viveka Eriksson sade om sex-sju stolar som blir tomma, utskottsarbetet osv., men det är praktiska detaljer som jag är övertygad om att kan lösas. Fler ledamöter måste helt enkelt sitta i fler utskott eller så skall man sammanslå utskott. Det där är praktiska detaljer som inte jag för min del tror att har så väldigt stor betydelse.

 

Jag är ändå lite tveksam till om man kommer att spara så här mycket pengar därför att det är möjligt att man måste förlänga lagtingsledamöternas arbetsår något  och kanske t.o.m. betala ut ett litet högre arvode för att det blir jobb. Å andra sidan tror jag inte heller att man kan komma ifrån ersättarsystemet helt och hållet. Det gäller inte att sitta här i salen utan det gäller t.ex. om en lagtingsledamot blir vald till riksdagsman, landshövding, avlider och vad det nu kan finnas för olika förfall. I det avseendet måste det finnas kvar någon form av ett ersättarsystem.

 

Tittar man på ersättarsystemet så har det funnits en väldig nonchalans gentemot ersättarna i lagtinget när det gäller de sociala förmånerna om en landskapsregering faller. En ersättare skall ha suttit sju år i Ålands lagting för att få pension, det som man kallar för arbetslöshetsersättning när man är anställd. Man behöver inte ha varit sju år anställd för att få det. Det här tycker jag också att är en jättebesvärlig situation för ersättarna och att det systemet måste ändras, om ersättarsystemet skall vara kvar.

 

Jag stöder tankarna om att vi måste våga diskutera det här och vi måste få bort det. Jag som har kommit in mitt i en period hade väldigt svårt att lämna mitt arbete och gå hit. Det var det svåraste beslut jag nästan har fattat under mitt vuxna liv om vad det är jag skall syssla med, och det är inte bra. Det finns många enskilda personer som har drabbats av att åka ut med några veckors varsel när regeringar har fallit, personer som har haft företag som de har lagt ner.

 

Det praktiska arbetet i Ålands lagting med utskottsarbetet osv. måste fullvuxna människor som stiftar lagar kunna lösa utan problem, sitt eget inre arbete måste lagtinget kunna lösa!

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Det gäller frågan om man skulle kunna tänka sig att det är sex-sju stolar tomma. När vi har diskuterat det och gjort jämförelser t.ex. med riksdagen är det vår litenhet som gör att det blir lite sårbart. Titta i dag när vi har så här pass många ledamöter borta. Det är av den orsaken som vi ställer oss tveksamma till att man skulle ha ett system där landskapsregeringsledamöterna också skulle sitta i lagtinget. Samtidigt är det också det parlamentariska. Vi är ute efter att parlamentet skall ha en mycket starkare roll och verkligen ställa krav på landskapsregeringen - det betyder att sju stycken skall sitta och ställa krav på sig själva, det blir inget riktigt bra system i det. Man måste kunna hitta ett bättre dynamiskt system.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Om det finns ett bättre dynamiskt system, så inte skall jag motarbeta det, men det här dynamiska systemet är någonting som jag genom åren har kallat till säkerhetskedjan, det är inte dynamiskt, det finns det nog facit på. Min uppfattning är inte den att det inte skulle kunna bli en bättre dialog mellan opposition och majoritet om ersättarna är borta. Jag är övertygad om att dialogen skulle bli betydligt bättre i Ålands lagting.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag noterar att ltl Anne-Helena Sjöblom och jag har ganska stor samstämmighet om dessa frågor. Det var mycket den osäkerhet som ltl Anne-Helena Sjöblom beskriver som jag också nämnde. Det är svallvågorna av alla regeringskriser vi har haft som också börjar slå igenom här. Däremot tror jag inte att det är nödvändigt som ltl Anne-Helena Sjöblom var inne på att man kanske får förlänga lagtingsåret för att få det att fungera om man t.ex. med dagens situation skulle ha sju färre lagtingsmän här. Tittar man på utskottsarbetet är det i regel tre-fyra timmar på sin höjd per dag, det finns inte några bekymmer att man inte kunde fortsätta i ett annat utskott på eftermiddagen, och man har ändå betalt för full dag. När det gäller de sociala förmånerna är det någonting som jag aldrig har grunnat på när det gäller pension osv., men rent spontant tycker jag att det är självklart att en ersättare skall ha samma förmåner som andra om man en gång är här inne!

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Det gäller inte bara ersättarnas förmåner utan det gäller alla lagtingsledamöter. Om man inte blir omvald till Ålands lagting skall man ha suttit sju år i lagtinget för att få någon form av ekonomisk ersättning som i vanliga fall kallas arbetslöshetsersättning.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Johan Ehn:

Fru talman!

Det är en intressant motion som ltl Anders Eriksson har lagt. På samma vis som föregående talare sitter jag i samma position att jag också är ersättare och jag kan intyga att situationen som sådan inte alltid är speciellt rolig. I motionen beskrivs att parlamentarismen på något sätt skulle ha skapat en låsning mellan olika tankar och idéer här i lagtinget. Jag skulle vilja ställa mig lite smått tvekande till att just parlamentarismen har skapat det här. Jag tror att det är på det sättet att en politisk dynamisk situation också kräver politiker som är politiskt mogna, kan diskutera och lyssna på varandra. Jag tror att systemet har mindre betydelse för om det blir låsta lägen än vad vi politiker som är aktiva och vårt sätt att närma oss olika typer av ärenden. Jag hyser samma bekymmer som ltl Anders Eriksson om att det ibland blir alltför låsta lägen i alltför tidiga lägen också. Det tror jag att var och en av oss måste fundera på, men jag tror inte att situationen hade varit speciellt mycket bättre bara för att vi inte hade haft ett parlamentariskt system, utan åsikterna skulle ändå ha funnits och de skulle ha måsta nötts mot varandra på ett eller annat sätt ändå. Jag tror alltså inte att man kan skylla situationen i första hand på parlamentarismen.

 

När det gäller ersättarsystemet som sådant finns också en skrivning om att ersättarna skulle vara speciellt villiga att stötta upp landskapsregeringen och att det här skulle underlättas av att man i stället skulle låta ministrarna sitta kvar här. Visserligen kan det säkert vara på det sättet att du som ersättare är mera intresserad av att försöka hitta lösningar som håller ihop sittande regering därför att det är naturligtvis på det sättet att det styr också din fortsatta politiska verksamhet, men jag tror att en minister som sitter i en regering och som samtidigt sedan sitter här i salen har minst samma orsak att rösta för sitt eget förslag. Jag tycker att det finns en logisk kullerbytta i resonemanget att en minister skulle vara mindre benägen att rösta för sin regering än vad en ersättare skulle vara. Jag tror nästan att det blir tvärtemot att det kan bli ännu mera låsningar därför att som minister har du varit med och biträtt ett beslut i landskapsregeringen och då kommer du, förhoppningsvis, om vi har ett system som fungerar, att också biträda det när det kommer hit ut i salen.

 

I övrigt tycker jag att det är viktigt att de här frågorna diskuteras och att vi hittar en lösning på dem. Jag tycker inte att ersättarsystemet som det är i dag är bra. Jag tycker att det är bra att motionen har kommit. Vi har också sagt att frågorna bör diskuteras vidare mellan partierna. Motionen kommer till lagutskottet och jag vet att lagutskottet har ett digert schema oberoende, så det här är kanske någonting som vi mellan partierna också nu i lagtinget får ta upp och diskutera ytterligare om vi kan hitta också andra vägar för att komma vidare. Om jag har förstått diskussionerna folk och folk emellan här rätt tidigare under åren tror jag att det kan finnas en beredskap. Jag hoppas att vi skall kunna föra diskussionen vidare.

 

Vad gäller lösningen på det hela tror jag det var 2001 som det senast satt en parlamentarisk kommitté som tittade på hur man skulle utveckla det parlamentariska systemet här i lagtinget. Här fanns också frågan om ersättarsystemet Lex-Gunnar med som en väsentlig del, så jag tror att det kunde vara bra om samtliga av oss gick tillbaka och tittade lite mera på vad som fanns skrivet där. Där plockas de problem upp som ltl Anne-Helena Sjöblom var inne på, i och för sig mycket praktiska problem som inte är omöjliga att lösa, men däremot nog problem som man behöver fundera vidare på hur man skall lösa. I likhet med vtm Viveka Eriksson har jag en viss farhåga för att vi är bara 30 här och det finns ändå ett visst arbete som skall utföras. Eftersom jag vet att ltl Anders Eriksson också är inne på en utökad självstyrelse där vi skall få mera att säga till om  här i lagtinget, vilket jag också anser att vi skall få göra, så är jag lite försiktig med att i alltför stor grad minska antalet ledamöter här inne därför att jag tror att det kan leda till att arbetsbördan blir ganska stor.

 

Som läget är i dag tror jag nog ändå att det är en möjlighet, men då skall man också fundera på ministrarnas arbete, de har också sina dagar fulla i dagsläget och om man plockar bort ersättarna och de i stället skall sitta här inne tror jag nog att man också måste titta i andra ändan på vilket sätt man kan stötta upp ministrarnas arbete. Tittar vi i andra parlament och regeringar så sitter man med olika typer av statssekreterare eller andra typer av politiska tjänstemän. Det kan vara en sådan sak som man då måste titta närmare på. Jag har ingen lösning, utan jag spånar rätt friskt kring de här bitarna!

 

Tittar man på situationen för ersättarna som sådana är det en synnerligen osäker tillvaro man lever, man har inte situationen klar för sig. Det kan faktiskt gå på det sätt som ltl Anne-Helena Sjöblom var inne på att med mycket kort varsel kanske man tvingas lämna salen och då har man kanske inte så mycket att gå tillbaka till. Ibland kan man vara tjänstledig från ett annat jobb, men man kan också hamna rakt ut till tomma intet s.a.s. och det där är någonting som man behöver lite fundera på, på vilket sätt som det här skulle kunna lösas. Ett sätt som jag har funderat på är att i dagsläget är du som ersättare också tvungen att stiga in i lagtinget om det är på det sättet att du blir kallad, att någon före dig blir utsedd till minister, någon blir utsedd till riksdagsman eller någonting liknande, då är du tvingad att komma in, oberoende vilken livssituation som du har för tillfället och kanske då får sitta bara några veckor, månader, förhoppningsvis en längre period. Men som beskrivs här har vi haft ett turbulent läge i politiken och då kanske det vore bättre, åtminstone som ett litet steg, att man också kan göra bedömningen som ersättare att vilja ta den här risken och stiga in i det politiska livet och kanske då få sitta två månader; annars skulle turen gå vidare till nästa ersättare. I likhet med någon tidigare talare tror jag faktiskt att ersättarsystemet måste finnas kvar på grund av att man blir invald till andra för Åland viktiga positioner som riksdagsledamot eller landshövding.

 

Men det är bra att ltl Anders Eriksson har lagt en motion om frågan så att vi har fått diskussionen här i salen och jag hoppas att vi skall kunna partierna emellan under våren, hösten, diskutera de här frågorna så att vi kanske också skulle kunna ha förslag på eventuella förändringar till det lagtingsval som kommer ett år. Jag tror att det skulle vara bra om man har kommit åtminstone en bit på vägen. Samtidigt misströstar jag lite på det sättet att efter att ha läst de diskussioner man hade i den parlamentariska utredningen 2001, där man var på god väg men ändå inte har kommit längre nu. Men diskussionen skall gå vidare!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Tack för ett gott anförande! Precis i sista andemeningen kom vtm Johan Ehn in på det som jag tänkte säga, att tar man del av skrivningarna från 2001 års kommitté blir man inte så där jätteupprymd! Jag väljer ändå i repliken att säga att jag har nog inte pratat för parlamentarismens avskaffande, som man kunde få uppfattning om i början, utan jag pekade på att det fanns flera negativa effekter på grund av parlamentarismens införande och jag pekade också på ersättarsystemet. Det är riktigt, vtm Johan Ehn, att det kan uppfattas som en logisk kullerbytta att kommer en minister att mera aktivt rösta emot sina egna förslag än vad ersättarna gör – det tror inte jag heller. Drar man den slutsatsen kan det lätt bli ologiskt, men jag tror ändå att om man har sin egen plats och om man blir mera varm i kläderna än vad många ersättare nu har hunnit bli tror jag att man får en mera spirituell debatt och att man mera vågar ta ut svängarna. Det är framför allt den här knyckigheten och osäkerheten som jag ville väcka med förslaget.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Det blir mycket tyckande och tro om hur debatten kan utvecklas utgående från att man får ett sådant här system. För egen del tror jag faktiskt att det handlar mycket om den politiska mognad som vi ledamöter i Ålands lagting kan visa i de här frågorna. Det är det som också sätter nivån på de debatter vi får. Kan vi ha en öppenhet för andras åsikter och diskutera dem och samtidigt se att vi har olika typer av politiska system, i det här fallet parlamentarism, som styr beslutsfattandet, så tror jag ändå att det kan leda till att vi också får en väldigt positiv debatt ute här i salen. Det är mycket upp till oss att lägga den biten, men, naturligtvis, jag förnekar inte att visserligen kan sådana här saker också spela in. Till syvende och sist beror det mycket på de personer som man har på platserna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

När det gäller frågan som berörs i motionen har låtit publicera en debattartikel i oktober 2005 som jag ber att få återge. Rubriken är Lex-Gunnar måste avskaffas. ”Systemet med att man måste lämna sin lagtingsplats till en ersättare när man blir vald till landskapsregeringen måste avskaffas. Systemet infördes 1970, började tillämpas 1972 och kom att uppkallas efter Gunnar Häggblom, mångårig åländsk politiker som varit landstingsman, landskapsstyrelseledamot och också riksdagsman. Då Häggblom var de två förstnämnda samtidigt tycktes det att han fick för stort inflytande, vilket i sig måste ses som ett gott betyg och man beslöt sålunda att införa ersättarsystemet, därav Lex-Gunnar. Sedan dess har mycket vatten runnit under självstyrelsebroarna, parlamentarismen har införts, den s.k. ministeransvarigheten har införts och det demokratiska systemet har utvecklats och ändrats väsentligt. I Finland har ministrarna inte ersättare, medan man har de i Sverige. I det sammanhanget skall det dock påpekas att det svenska politiska systemet har en mycket mindre, i princip i praktiken obefintligt inslag av personval, partiernas roll är mycket stark. Det finns enligt mitt sätt att se en rad problem med Lex-Gunnar. Systemet gör att de flesta, dock inte alla, ersättarna blir lojala med regeringsmakten, mer lojala än de ordinarie generellt sätt. Deras huvudman är inte längre Ålands folk utan ledamöterna i regeringen som de ersätter. Detta strider mot de grundläggande demokratiska principerna att lagtinget är folkvalt och sålunda skall se Ålands folk som sin huvudman. Det sätter ersättarna i en oförutsägbar situation, på gränsen till omänsklig. Exempel finns på en ledamot som åkt ut och in tre gånger på fem år. Att ordna sin civila försörjning och vara anställd eller driva företag med den osäkerheten är inte lätt. Det kan t.o.m. göra att man särskilt inom den privata sektorn väljer att inte kandidera i val med risken av att hamna i en dylik situation. Lex-Gunnar gör vidare att man vid en regeringsbildning i större utsträckning tar hänsyn till vem som står på tur och i vissa fall kan det vara helt avgörande för om man skall rekrytera ministrar från lagtinget eller inte.

 

Mitt förslag är att man ändrar lagtingsordningen så att de lagtingsledamöter som blir valda till ministrar har kvar sitt lagtingsuppdrag. För att de lagtingsledamöter som väljer att ingå i regeringen skall hinna med bör systemet förslagsvis utformas på följande sätt: ministrarna behöver inte sitta i utskott eller andra av lagtinget underställda organ och bör få speciella villkor beträffande frånvaro från lagtingets plenum, t.ex. vid resor och andra till ministeruppdraget knutna uppdrag. Inget lagtingsarvode utgår till ministrarna, endast löner från regeringen. Förslaget innebär att man sparar kostnaden för ett antal lagtingsledamöter, i dagsläget sju, vilket innebär en inbesparing om hela 340.000 euro årligen. De medel kan delvis användas för att anställa vad man kunde kalla landskapssekreterare som kunde avlasta ministrarna i den grad deras arbetsbörda ökar i och med lagtingsuppdraget. T.ex. en sekreterare per parti, i dagsläget tre. Dessa sekreterare skulle väljas av ministrarna själva och ges speciell status för att kunna delvis ersätta ministern i vissa fall. Förslaget skulle innebära att ministrarna hinner med lagtingsarbetet, vilket de inte skulle hinna med med dagens arbetsbörda. Ministrarna skulle dessutom få mer tid för övergripande arbete, strategiskt politiskt planerande och framtidsfunderande. Landskapsregeringen skulle få en större specifik politisk kapacitet samtidigt som lagtingets roll som folkets företrädare skulle stärkas.”

 

Så långt, talman, min debattartikel. I praktiken skulle det också innebära att ta bort Lex-Gunnar att antalet lagtingsledamöter skulle minskas eller här i salen skulle vi sitta 30 i stället för i dag 38, om herr landshövdingen är närvarande. Det skulle också innebära att vi skulle rymmas i vårt eget hus, vi skulle inte behöva fundera på någon sjunde våning och stora våldsamma ombyggnader för att få rum med ledamöternas arbetsrum utan det är det antalet som i dag s.a.s. är ute på stan som motsvaras ungefär av antalet ersättare.

 

Talman!

När det gäller parlamentarismen finns det nog ingen väg tillbaka till det system vi hade tidigare;  även om Obunden Samling länge har haft farhågor med systemet är det, som sades här tidigare, mycket upp till oss själva att få det att fungera. Det är så att det debattklimat vi har skapar vi själva och det har funnits en debatt i dagarna på hurudan detaljnivå debatten skall vara och det måste man säga att nog är det bättre med den här typen av demokrati, det kallas messokrati, än tystokrati, som en av chefredaktörerna skrev. Att återgå till någon romantisk historiebild där det finns ett parti, en tidning osv. osv., där man inte får ha en avvikande åsikt stöder jag absolut inte. Däremot bör vi titta på hur vi kunde utveckla parlamentarismen; det är alltid en balansgång med parlamentarismen. På bekostnad av stabilitet får man utökat inflytande och man ser det yttersta så börjar vi samla hela befolkningen och besluter saker och sedan är lagtinget ett mellanting där vi är 30 representanter och sedan i andra ändan har vi en person som bestämmer allt. Det kallas diktatur. Den här balansgången bör man hela tiden titta på. Det skall också vara ett system som ändrar med sin tid; samhället ändrar också, på bara 20 års tid har, om man ser det i Europaperspektiv, ändrats otroligt, så därför kanske vi borde återuppta det arbete vi gjorde 2001, vilket var mycket intressant och berikande och fortsätta på bl.a. de här frågorna.

 

Ltl Ronald Boman:

Fru talman!

Det här är en motion som jag helhjärtat stöder. Jag har under de tio år jag har suttit i parlamentet inte upplevt något som kunde motivera ersättarsystemet. De ersättare som finns lyder blint landskapsregeringens intentioner och förslag och de vågar ingalunda frondera mot regeringen för då kan regeringen falla och ersättarna åker ut i kylan. Systemet innebär även att de partier som sitter i landskapsregeringen får fler politiker på topposter än valresultatet visar.

 

Nej, slopa systemet och på samma gång kunde man inrätta ett nytt valsystem som mera respekterar väljarnas åsikter, nämligen att de 30 kandidater som får mest röster i lagtingsvalet bildar lagting. Då skulle vi slippa den svans av förhoppningsfulla kandidater som ändå aldrig har en chans att bli invalda! Det skulle bli en redigare valdebatt med ett mindre antal kandidater och väljarna skulle också ha lättare att välja sin kandidat och i slutländan tror jag att även valdeltagandet skulle höjas, alltså inför nästa val: ut med ersättarna och in med de 30 som får mest röster i valet!

 

Ltl Fredrik Lindqvist:

Fru talman!

Jag vill också sälla mig till dem som har understött bakgrunden till motionen. Det är en mycket angelägen fråga som Ålands Framtid för upp till debatt. Undertecknad är väl något av snart professor i detta att vara ersättare med allt vad det innebär, eftersom jag är inne i min andra mandatperiod men fjärde omgången som jag är i lagtinget. Jag har faktiskt suttit här och funderat när och hur och var. Det började faktiskt i november 1999 för mig, då jag satt en månad som ersättare för dåvarande lantrådet Roger Jansson under pågående regeringsombildning. I samband med den nya regeringen december 1999 fick jag stanna kvar som ersättare för Roger Jansson, som då blev näringsminister. Det här pågick till mars 2001 när jag kom hit på jobb en onsdag morgon och gick härifrån två timmar senare som arbetslös. I mars 2003, två år senare, valdes Roger Jansson till riksdagsman och då återvände jag hit för tredje gången som ersättare under resterande sex månader av den mandatperioden. Nu är jag då här för fjärde gången som ersättare för näringsminister Jörgen Strand. Därför vill jag verkligen tacka Ålands Framtid som har lyft fram den här frågan för den är verkligen angelägen och vi är nog många som ser det som viktigt att finna en lösning.

 

Speciellt för oss som är egenföretagare är det här är en väldigt besvärlig situation. Det är inte så att vi kan begära tjänstledighet från vårt arbete utan vi måste lösa det på något sätt och ofta blir det att man löser det genom att förlänga arbetsdagen med ytterligare de timmar som lagtingsarbetet tar. I mitt fall innebär det 16-17 timmar per dag.

 

Jag skulle absolut vilja dementera det som några ledamöter i dag har sagt här om att vi ersättare kontinuerligt röstar mot övertygelsen för att få behålla sin plats i lagtinget. Jag kan säga att första gången jag var här inne och var ung och grön så kanske det hände några gånger att jag röstade mot övertygelsen för jag var så mån om min efterlängtade plats i Ålands lagting. Men i dag är det verkligen inte så, fru talman. Det som ltl Ronald Boman kallar ut i kylan kallar jag ner till tio timmars arbetsdag. För min del är det inget självändamål att sitta i lagtinget på grund av arvodet eller någonting annat.

 

Däremot, fru talman, är jag än så länge en vän av parlamentarismen och den bygger som ni alla vet på ett samarbete mellan regering och opposition. För mig är det självklart att så länge jag ingår i ett samarbete agerar jag utgående från parlamentarismens spelregler. Jag säger att jag tror ännu på parlamentarismen för jag blir faktiskt tveksam emellanåt om Åland verkligen är moget för parlamentarism, om vi klarar av det. Samtidigt som vän av vår självstyrelse och bevakare av den är jag medveten om att ett skrotande av parlamentarismen vore bland de största dråpslagen mot självstyrelsen och den största tillbakagången någonsin. Därför vill jag fortsätta, åtminstone så länge jag är med och värna om den, och där ingår detta med att agera utgående från parlamentarismens spelregler. Det kan innebära att man ibland är med och röstar i en fråga där man i en vildriksdag skulle agera på ett annat sätt.

 

Till skillnad från min kollega vtm Johan Ehn är jag mera kritisk och beredd att lägga skulden för de bekymmer som i dag ventileras på just parlamentarismen. Om man vänder på steken lite och försöker se på vad suppleantturbulensen beror på är det kanske så att det är parlamentarismens fel att vi har haft regeringskriser och haft många regeringar under de senaste åren. Det kan förstås bero på deltagarna i parlamentarismen, men oaktat vilka partier som har deltagit i de olika aktionerna bygger parlamentarismen på regering och opposition och det är den turbulens som har varit som har gjort att vi har fått suppleanter som har hamnat ut och in. Det normala, om man ser i vår omvärld, är att regeringar sitter tre-fyra år i sträck, förutom den i Sverige som sitter i 30 är i sträck. Det är ganska onormalt att regeringar faller och avgår i vår omvärld, så vi har nog varit något extrema här på Åland.

 

Frågan är alltså vilket problem vi skall angripa; skall vi angripa regeringsstabilitet eller skall vi angripa suppleantsystemet. Det vi i dag sätter fokus på i debatten är suppleanternas situation och det är en angelägen fråga, om man får vara lite självisk, men vi skall komma ihåg att Ålands folk, 26.000 ålänningar, drabbas varje gång en regering faller till följd av de kostnader det medför, den handlingsförlamning som uppstår under ombildning av regering. Det är inte enbart vi suppleanter som får lida av att åka in och ut ur lagtinget utan det är orsaken till att vi åker in och ut som ger oss ännu större bekymmer och drabbar faktiskt hela Åland. Därför bör man kanske lyfta upp frågan på ett högre plan.

 

Jag delar som sagt Ålands Framtids intention att vi måste komma till en lösning. Jag har inget bra förslag till lösning. Jag är tveksam till det som här har föreslagits av flera talare att ministrarna sitter kvar i parlamentet. Jag ser fördelarna med det och köper många av de argument som förts fram i dag, men samtidigt tycker jag – som ännu vän av parlamentarism - att det är viktigt att skilja på verkställande och beslutande makt. Fortfarande är regering och lagting två skilda organ även om man sitter med i lagtinget och röstar, men skillnaden blir betydligt mindre. För mig är det lite av en självstyrelsesymbolfråga att ha en tydlig skillnad mellan lagting och regering, och det har vi i dag med ett lagting som består av 30 ledamöter plus en regering som dessutom är utanför salen.

 

En ändring måste till och då måste vi försöka lösningar i kompromissandan av de talare som i dag talat är det kanske ltl Danne Sundmans modell från förra hösten som är mest intressant; den byggde på att ministrarna blir kvar i salen och röstar. Om jag förstod ltl Danne Sundman rätt eller om jag själv utvecklar en egen modell skulle den praktiska skillnaden vara att ersättarna ersätts av någno form av tjänstemän som inte sitter här i salen och agerar men som gör det jobb som ersättarna gör i dag, men man gör det åt en minister som sitter här i salen och agerar, medan grovjobbet skulle skötas av sex-sju tjänstemän i stället för av sex-sju ersättare.

 

ltl Ronald Bomans modell med att de 30 största röstmagneterna skulle beredas plats i lagtinget tror jag inte heller på. Visserligen kanske det kortsiktigt kan tyckas vara den ypperligaste metoden demokratiskt sett, men samtidigt skall vi komma ihåg att det ger upphov till en hel del populism inför varje val, om det är antalet röster som garderar en plats i salen. Jag tror inte att vi är i behov av mer populism inför varje val, det brukar nog räcka till i alla fall. Någon har i något sammanhang sagt att man borde ha ett system där alla röstberättigade skulle ha två röster: en som man lägger i urnan för den man helst vill se i lagtinget och en man lägger för den man absolut inte vill se i lagtinget. Det här skulle motverka populismeffekten och kanske kunna vara ett annat alternativ enligt ltl Ronald Bomans modell att de 30 som har mest röster tar säte i Ålands lagting men att s.a.s. motverka populismrisken. Å andra sidan säger vissa kritiker att då skulle vi få alltför färglösa politiker.

 

Men, som sagt, jag är gärna med och medverkar till en lösning på problemet.

 

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Mot bakgrund av det som ltl Fredrik Lindqvist har sagt vill jag säga att jag också har varit ersättare i ett annat organ, nämligen det verkställande, dåtidens landskapsstyrelse. Det ersättarsystemet försvann i och med valet 1995 och som jag har förstått har det inte varit något problem med att ersättarna försvann från landskapsstyrelsen. Det har fungerat väldigt bra och där har man i alla fall lyckats lösa det praktiska arbetet. Jag måste säga att jag tror på människorna jag, ltl Fredrik Lindqvist! De praktiska arbetsuppgifterna klarar fullvuxna personer av att lösa.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Jag måste erkänna att jag inte är tillräckligt bevandrad i historien när det gäller landskapsstyrelsens sätt att arbeta på den tiden. Om jag minns rätt fungerade man på den tiden mera som en landskapsnämnd, som det hette riktigt från början, ungefär som vilken nämnd i kommunen som helst. Det var inget arbete utan det var ett förtroendeuppdrag till skillnad från i dag då vi kallar den landskapsregering och vi kallar våra ledamöter för ministrarna därför att de arbetar som ministrarna i stora världen gör på heltid. Där är en viss skillnad mot hur det var förut.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Inte kan jag påstå att det var någon nämnd precis, utan tjänstemännen var föredragande när jag satt som ersättare i landskapsstyrelsen. Det som vi i dag kallar ministrar var ansvariga ledamöter och kunde inte kallas ministrar, men systemet med ersättare fanns just för att om en ordinarie landskapsstyrelseledamot var frånvarande skulle suppleanten in och fatta beslut i dennes ställe utan att man hade en aning om vilka ärenden som skulle behandlas – föredragningslistan låg på bordet på morgonen klockan åtta!

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Men då handlade det om ersättare, som ltl Anne-Helena Sjöblom säger, som mitt i allt blev inkallade för att fatta beslut i en aktuell fråga som de kanske inte alls var insatta i. Men det är en viss skillnad mot lagtingssuppleanterna som skall sitta i fyra år, åtminstone är det avsikten. Man har en annan insyn i arbetet då; inte tycker jag att vi, ltl Anne-Helena Sjöblom och jag samt övriga ersättare är så bortkomna i arbetet här i Ålands lagting som det där kanske lät!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom:

Fru talman!

När det gäller det sista som ltl Fredrik Lindqvist sade beror det på att han har en erfarenhet av vi är några stycken, vi har varit här i några år och några har varit ordinarie ledamöter och några har varit ersättare i Ålands lagting. Men tittar man hur det har sett ut över tid, så finns det faktiskt ersättare som har suttit här i endast tre veckor vid nyval. Det finns ganska många sådana personer och vi kan inte ha ett sådant system. Det är orimligt. Nu sitter ltl Fredrik Lindqvist och jag här och vi har varit här förut, men tittar man bakåt är det faktiskt många, så det är ett komplicerat system och när man sedan säger att inte landskapsregeringen skulle kunna inta sina stolar, så de praktiska sakerna med kvittningssystem och utskottsarbete måste fullvuxna människor kunna organisera. Man kan inte göra det till ett problem som inte finns och det kommer inte att vara ett problem. Jag är övertygad om att fullvuxna människor som har ställt upp i val för att fungera som lagstiftare skall kunna organisera sitt inre arbete!

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Jag är väl medveten om det som ltl Anne-Helena Sjöblom säger att för tillfället kanske vi har en större rutin i ersättarkåren än det kanske har varit tidigare. Jag vet själv de tre veckorna som ltl Anne-Helena Sjöblom beskriver, det var min första session av de fyra jag har varit med om. Visst kände jag mig väldigt grön och orutinerad. Men vi är överens om att det här är ett problem som måste lösas och jag tycker att det låter som att vi skulle kunna i parlamentariskt samförstånd komma någon vart och gärna i god tid inför nästa val.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Jag är faktiskt och fullt och fast övertygad om att det går att kompromissa fram lösningar som alla kan omfatta, även om det finns nyansskillnader.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Jag vill ge mitt understöd till den uppfattning som ltl Anne-Helena Sjöblom har att vi här i Ålands lagting nog kan lösa de eventuella utmaningar som kommer av att vi tar bort ersättarsystemet. Det är bara formaliteter och det gäller att ta fram regelverk för att lösa de detaljerna. Jag hör själv till de allra fullvuxnaste här så jag ser gärna att man sätter sig ner och funderar på de frågeställningar som kan uppkomma om man tar bort ersättarna. Det är precis som ltl Anne-Helena Sjöblom säger.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tycker det är så befriande att höra ltl Anne-Helena Sjöblom. Hon är en så praktiskt lagd kvinna. Om lagutskottets värderade herr ordförande skulle lyssna på nu så hade man ett helt färdigt betänkande så där pang bom som man kunde leverera här i slutet av maj! Det är synd om det rinner ut utan att någon noterar det!

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Lagutskottet brukar vara ganska överhopat med mycket arbete och är det så att inte lagutskottet hinner med detta är jag är övertygad om att vi som sitter här skall kunna lösa det ändå!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Min replik var just för att hjälpa lagutskottet att de skulle jobba på ett litet nytt sätt. De behöver inte dra så himmelens ut på tiden. Det här är ju färdigt redan när man hör på Sjöblom!

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Man kan tycka så, men det har ändå i debatten framkommit vissa nyansskillnader som det nog finns skäl att diskutera för att det skall gå igenom.

 

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Landskapsregeringens meddelande angående budgetram för år 2007 och plan för åren 2008-2009. (M 3/2005-2006).

 

Ärendet upptas till behandling den 28.4.

 

Lagtingets nästa plenum är den 28.4. kl. 9.30. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 15.05).

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Originalfil