Plenum den 26 maj 2004 kl 13.00

Ljudinspelningen saknas ännu. Vänligen återkom senare eller se ifall livesändingen ännu är aktiv.

PLENUM den  26 maj 2004 kl.   13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Dennis Jansson, vtm Harriet Lindeman och ltl Åke Mattsson).

27 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Åke Mattsson på grund av privata angelägenheter och vtm Harriet Lindeman på grund av studieresa. Beviljas.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Lagutskottets betänkande nr 24/2003-2004 angående bifall till utkast om förordning om ikraftträdande av Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar. (RP 22/2003-2004).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 28.5. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 2:

 

Lagutskottets betänkande nr 25/2003-2004 angående bifall till utkast till förordning om ikraftträdande av ändringar i bilaga IV till 1992 års konvention om skydd för Östersjöområdets marina miljö. (RP 23/2003-2004).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 28.5. Godkänt.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 3:

 

Näringsutskottets betänkande nr 2/2003-2004 angående ändrade regler för anteckning i fiskefartygsregistret. (FR 11/2003-2004).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs det i betänkandet ingående lagförslaget i dess helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Lagförslaget föreläggs för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 4:

 

Lagutskottets betänkande nr 23/2003-2004 angående kommunala tjänstemän. (FR 10/2003-2004).

 

Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan förslag väckas om att ärendet remitteras till stora utskottet.  Diskussion.

 

Ltl Roger Eriksson:

Fru talman!

Lagutskottet har behandlat landskapsstyrelsens framställning om kommunala tjänstemän och dithörande ändringar av kommunallagen för landskapet Åland.

Lagtinget antog 1998 en blankettlag om tillämpning av rikets lag om kommunala tjänsteinnehavares anställningstrygghet. Denna lag har sedermera ändrats och kompletterats i flera avseenden.

 

Enligt gällande grundlag skall det numera stadgas på lagnivå om sådana bestämmelser som tidigare ingått i kommunala tjänstestadgor. Detta innebär att tjänstestadgorna kommer att upphöra. Det framkom av de personer som lagutskottet hörde om detta att de anser att det är mycket bra för de anställda att deras trygghet och rättssäkerhet förbättras avsevärt.

 

Förslaget är i form av en blankettlag. Lagutskottet har hört både kommunala avtalsdelegationen, Ålands kommunförbund samt de kommunala tjänstemannaorganisationerna, dvs. Akava-Åland, TCÅ och FOA-Å r.f. Alla har förespråkat den här lagstiftningstekniken och anser att landskapsstyrelsens framställning är bra. Detta skulle även underlätta kommande avtalsförhandlingar och även tolkningen av avtalen.

 

Av detaljerna har lagutskottet närmare granskat termen ”tjänsteman” i förhållande till ”tjänsteinnehavare”. Lagutskottet har konstaterat att tjänsteinnehavare är mera könsneutralt men att en ändring kräver en genomgripande genomgång av kommunallagen, varför lagutskottet föreslår en hemställningskläm om denna fråga.

 

Vidare har vi även granskat uttrycket ”offentlig makt” och vi har konstaterat att det inte är helt lätt att definiera. Det finns ganska mycket utredningar om det här som man kan läsa på om man är intresserad. Utskottet finner det dock riktigt att uppdelningen i vem som utför offentlig makt och vem som inte utför offentlig makt är viktig, helt i enlighet med landskapsstyrelsens framställning.

 

Med detta föreslår ett enigt lagutskott att lagtinget antar framställningen.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredras för enda behandling, efter bordläggning ärende nr 5:

 

Landskapsstyrelsens svar på ltl Lasse Wiklöfs m.fl. spörsmål angående lantrådets uttalanden angående regelverket för näringsrätt. (S 3/2003-2004).

 

Ärendet är bordlagt den 21.4. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Bättre fly än illa fäkta. Så kan man sammanfatta lantrådets försvar på mitt m.fl. spörsmål kring den beramade fadäs i näringsrättsfrågan som lantrådet gjorde i uttalanden i radio och tidningar i mars månad och därmed visade att han inte besatt kunskap om en av självstyrelsens allra viktigaste portalparagrafer.

 

Lantrådet gjorde sina uttalanden efter rådslag med en av sina närmaste sakkunniga, vilket i ännu högre grad är ägnat att väcka förvåning.

 

I den diskussion som följde på vårt spörsmål före lagtingets ajournering i våras var det helt uppenbart att lantrådet och hans vänner i salen gjorde allt för att försöka fly själva sakfrågan och i stället ville diskutera hur en möjlig framtida näringsrätt kunde förändras.

 

Jag menar, fru talman, att en framtida utformning av näringsrätten, en förändring, inte alls låg på bordet och att den kärnfråga som borde ha debatterats var frågeställningen i spörsmålet. Men den ville man av förståeliga skäl inte uppehålla sig särskilt länge vid. Men lantrådet bad ändå om ursäkt för att han feltolkat de lagar och regelverk som låg till grund för näringsrättsfrågan och det som föranledde vårt spörsmål. Jag menar att vi väl kan diskutera eventuella justeringar i vårt näringsrättsinstrument, men innan en seriös beredning gjorts och framställning ligger på lagtingets bord bör vi i allra högsta grad inte bara uppehålla oss vid utan också efterleva de lagar och regler som självstyrelsen genom decennier hårt hävdat vid ändringar av både självstyrelselagar och andra regelverk när det gäller näringsrättsfrågan.

 

Och, kära vänner, den främsta iakttagaren och försvararen av existerande ordning, det är faktiskt vår landskapsstyrelse, vår regering med lantrådet i spetsen. Det är ju den omständigheten som gör de osannolika uttalandena kring näringsrätten som fantastiskt anmärkningsvärda. Jag skall i det här debattavsnittet av barmhärtighetsskäl bespara lantrådet i huvudsak allt jag sade förra gången, som inte var någonting annat än en kronologisk genomgång av fadäsen. Dessa mina uttalanden finns ju redan, som alla vet, i lagtingets stenografiska protokoll och därmed är jag nöjd och belåten.

 

Men nu, fru talman, är jag i stället ytterst intresserad av hur landskapsstyrelsen handlagt frågan med vederbörande banks näringsrätt sedan vi senast diskuterade den. Jag utgår naturligtvis från att allt nu en gång för alla är klart och upprett, för det är väl det? Redan före lagtinget ajournerade sig hade lagtinget sig bekant att ifrågavarande bank hade inkommit till landskapsstyrelsen med en förfrågan om bankens näringsrätt är gällande med tanke på vad som förevarit. Jag vill därför nu, här från denna talarstol, ha lantrådets fullödiga besked om vilket svar landskapsstyrelsen gett banken. Jag utgår från att frågan ingående diskuterats i landskapsstyrelsen, att den här gången mycket noggranna överväganden och bedömningar har gjorts och att banken nu fått ett entydigt besked.

 

Efter att ha åhört den redogörelsen ämnar jag, fru talman, gå vidare i diskussionen.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag är naturligtvis tacksam att åter slippa höra det anförande som ltl Lasse Wiklöf höll för några veckor sedan eftersom det var knappast uppbyggligt.  (Från salen: men det var korrekt) Men på den konkreta frågan från ltl Lasse Wiklöf skall jag ge ett så konkret svar som möjligt. Det ärende som har varit föremål för spörsmålet har naturligtvis föranlett en hel del diskussioner inom förvaltningen och också olika överväganden, som ltl Lasse Wiklöf var inne på. Det föreligger ett berett förslag som kommer att tas till beslut på torsdag i Ålands landskapsstyrelse, förutsatt att den här debatten inte ger något annat vid handen. Orsaken till att jag har velat vänta med att föra upp det till ett slutligt avgörande är den att väcker man en fråga i Ålands lagting, som är det högsta beslutande organet här i vårt samhälle, så jag är väldigt intresserad av att höra den debatten till slut för att se vad det finns för eventuella synpunkter och infallsvinklar, om det är någonting som kan påverka den beredning och det beslutsfattande som vi har att göra i landskapsstyrelsen. Vad jag hittills har hört av debatten finns det ingenting som kommer att ändra på det beslutsförslag som ligger från beredningens sida och de riktlinjer som jag har gett till beredningen. Och det kan jag säga redan nu att de riktlinjer som jag har givit är att banken skall naturligtvis ha fortsatt näringsrätt på Åland och möjligheter att verka på samma sätt som tidigare. Men vi skall motivera det på ett sådant sätt som jag tror att också ltl Lasse Wiklöf kommer att kunna vara nöjd med. Men om allting går som vi har planerat kommer det beslutet att kunna tas i morgondag.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Debatten rörande näringsrättsinstrumentet var rätt uttömmande i denna sal den 21 april då lantrådets uppmärksammade uttalande var uppe till behandling första gången. Jag vill därför inte förlänga diskussionen mer än nödvändigt och begränsa mig till två områden, först ur ett historiskt och sedan ur ett framtidsperspektiv.

 

Vad gäller det historiska perspektivet är det viktigt att rätta ett av uttalandena från denna talarstol den 21 april. Det påstods felaktigt av lantrådet att vi har haft näringsrättsinstrumentet redan sedan självstyrelsen tillkom. Det var först i samband med 1951 års självstyrelselag som detta viktiga instrument såg dagens ljus och då som ett uttryckligt nationalitets- och språkpolitiskt skydd.

 

Näringsrätten kan sägas vara en biprodukt av hembygdsrätten, eftersom sistnämnda instrument är en grundförutsättning för begränsningen av icke-ålänningars rättigheter. Skall vi vara helt korrekta var det först 1957 som det dåvarande landstinget antog den första näringsrättslagen och för första gången fick instrumentet en mera näringspolitisk inriktad tolkning. Nog om det historiska.

 

Det angelägna i dag är att vi får en näringsskyddsmekanism som fungerar i dagens värld med alla de förändringar som utmanar skyddets primära funktion att värna om den svenskspråkiga miljön i vårt åländska samhälle. Lantrådet har utlovat en översyn av regelverket och aviserar därmed tillsättandet av en arbetsgrupp som borde vara en parlamentarisk grupp. Från Ålands Framtids sida vill vi som ytterligare vägkost utöver det som ltl Anders Eriksson framlade den 21 april påpeka att uppkomsten av s.k. bemanningsföretag i ett slag helt sätter näringsrätten ur system. Här har arbetsgruppen sannerligen någonting att grunna över: hur säkerställa att verksamhetsspråket verkligen är svenska i ett läge där ett bolag mer än väl uppfyller de formella kraven om åländskt inflytande via styrelsens sammansättning och de anställda handplockas oavsett språklig bakgrund – en utmaning för näringsrättens grundläggande funktion.

 

Vi från Ålands Framtid är med som undertecknare på det ställda spörsmålet på grund av lantrådet Roger Nordlunds stora okunskap om hur man tolkar den vedertagna praxisen angående beviljande av näringsrätt. Det är förvånande att en så etablerad politiker som lantrådet kan göra en sådan misstolkning - när han dessutom har tillgång till juridisk sakkunskap gör det inte saken bättre.

 

Ltl Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Lantrådet antyder att det skulle finnas ett berett förslag på landskapsstyrelsen. Beslut skulle eventuellt tas på torsdag, om jag förstår saken rätt; då är det här parlamentet borta från sina stolar, lagtingets session har avslutats. Eftersom jag inte är nöjd om jag inte får veta vad det beredda förslaget innehåller så har jag en hemställningskläm som jag gärna vill lägga fram för parlamentet. Den lyder så här:

 

”Lagtinget hemställer om att lantrådet bibringar lagtinget en utförlig redogörelse över handlingen av och ståndpunkterna i det aktuella näringsrättsärendet så snart lagtinget återupptar sitt arbete efter sommaruppehållet.”

 

Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

Jag vill börja med att stödja ltl Lasse Wiklöfs klämförslag. Det är på något sätt en väldigt märklig diskussion som förs i den här frågan. Hela ärendet härrör sig från att lantrådet var inne på en felaktig väg och stod i beråd att tillämpa lagen om näringsrätt på ett sätt som han sedan erkände att var helt fel. Då har vi försökt få ordning och reda igen i den här frågan vad det faktiskt är som gäller. Upprinnelsen till hela problematiken är att en bank i staden och dess näringsrätt vet man inte i dag riktigt om den gäller eller om de skall beviljas näringsrätt eller om den skall prövas på nytt. Det har vi inte heller fått något svar på här i salen utan i stället går lantrådet som katten kring het gröt och pratar om att han vill förändra tillämpningen av den näringsrätt som vi har. Och han vill att lagtinget skall komma med förslag till hur det här skulle förändras. Enligt socialdemokraterna rör inte frågan alls detta om att vi skall ändra på tillämpningen utan hur skall vi garantera att den lag och den tillämpning som har gällt länge verkligen står fast. Det menar vi att det har vi inte belägg för innan vi vet huru lantrådet och landskapsstyrelsen kommer att förfara i det konkreta fall som är upprinnelsen till hela den här frågan. Ännu har vi inte sett de kort som lantrådet vill lägga fram på bordet och att han nu gömmer sig bakom något arbetsgrupper, betänkanden och nya förslag som han inte här tydligen vill presentera i lagtinget gör den här situationen och frågan ännu sjukare än den har varit hittills.

 

Fru talman! Det är nog nödvändigt att en av de grundläggande frågorna som gäller näringsrätten behandlas och belyses här inför lagtinget och inte i några arbetsgrupper i landskapsstyrelsens slutna rum. För min del tycker jag att saken fortfarande är ouppklarad och jag stöder ltl Lasse Wiklöfs förslag att lagtinget, om det nu tar så här lång tid att få klarhet i den här frågan, måste återkomma till frågan när vi sammanträder på nytt i september.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det är beklagligt om förste vice talman Sundback inte har uppfattat hur sakförhållandet egentligen ligger till. Jag har medgett från den här talarstolen och jag har medgett i media att jag gjorde en feltolkning när det gällde näringsrätten och antalet år som man bör vara här för att kvalificera sig för att jämföras med den som har hembygdsrätt. Det torde vara alldeles glasklart hur tolkningen skall vara i dag. Det har jag gått ut med i media tydligt och klart. Det har jag sagt från den här talarstolen tydligt och klart, så det är det som gäller. Varför jag för min del under den förra debatten gärna ville diskutera framtiden är naturligtvis därför att tiderna förändras och vi har också ett dynamiskt och mycket framgångsrikt näringsliv på Åland och det vill vi också ha i fortsättningen och då måste vi också kunna fundera på de instrument som vi har här på Åland och det regelverk som vårt näringsliv lever efter: Är det up-to-date eller behöver det förändras på något sätt? Jag tycker att jag har fått en hel del tankar, inte minst från Ålands Framtid och från de andra partierna, men Ålands socialdemokrater, ltl Wiklöf och förste vice talman Sundback, klamrar sig fast vid det misstag som jag gjorde och vill naturligtvis suga ut det allra mesta ur det, och det får jag väl leva med. Jag kommer att kunna bära det med mig. Men varje klok människa inser att inte innebär det förbättrade förutsättningar för det åländska näringslivet eller bär framåt på något sätt med den typen av politik, att man vill försöka frossa i andras misstag. Jag tror att det viktiga är att man funderar här i Ålands lagting: hur kan vi hjälpas åt för att göra så bra regelverk som möjligt för det åländska näringslivet.

 

Sedan är det naturligtvis så att ärenden skall beredas av landskapsstyrelsen och vi kommer att i det här ärendet också att föra diskussioner med självstyrelsepolitiska nämnden om det blir ändringar av våra principdokument. Blir det ändringar av vår lagstiftning kommer naturligtvis ärendet också att föras hit till lagtinget för sedvanlig behandling så att alla de demokratiska funktionerna respekteras.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman! Lantrådet tycker synd om sig, och det kan man väl ge honom rätt i att det inte är en så rolig situation, men det är stora principiella frågor som står på spel. Vi har respekterat att lantrådet har gjort ett misstag och han har tagit tillbaka det, men själva grunden för hela den problematiken, dvs. har banken näringsrätt i dag eller har den inte är sakfrågan. Inte om det är synd om lantrådet eller inte och vad jag vet och inte kan, utan svara på den frågan. Det är det som det gäller: Har banken näringsrätt eller måste det ansökas och prövas på nytt?

 

Lantrådet Roger Nordlund, replik:

Fru talman!

Jag tycker verkligen inte synd om mig själv, men jag tycker synd om debatten här i lagtinget som ibland får en väl tråkig inriktning och inriktar sig mera på att försöka riva ner och förstöra än att försöka vara uppbygglig. Jag tror att varje person som deltar i en organisation och varje person som deltar i lagtinget är också med och formar det klimat och den miljö som finns här för att utveckla Åland. I det här sammanhanget har naturligtvis också vtm Barbro Sundback sitt ansvar.

 

Fru talman!

På den konkreta frågan är min uppfattning den att Ålandsbanken fungerar helt lagligt på Åland i dag. Man har en ansökan inne på grund av ändrade förhållanden i sin styrelse och den har varit och är under beredning och de kommer att få ett positivt beslut i morgon om det blir såsom förslaget föreligger.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det betyder att landskapsstyrelsen står i beråd att ändra tillämpningen av reglerna och det blir då väldigt intressant att se hur landskapsstyrelsen skall agera i fortsättningen. Det är märkliga bedömningar som görs nuförtiden i centrala frågor som gäller näringsrätt och hembygdsrätt.

 

Lantrådet Roger Nordlund, replik:

Fru talman!

Skall jag tolka förste vice talman Sundback på det sättet då att om man tydligen inte delar min och landskapsstyrelsens uppfattning om att man fungerar lagligt och att vi skall ge dispens, eftersom det tycks vara något märkligt och felaktigt med det, att man har en annan uppfattning från socialdemokraternas sida att Ålandsbanken inte skall verka på Åland – eller vilken slutsats skall man dra av förste vice talman Sundbacks anförande? Det är faktiskt ganska många arbetsplatser som står på spel i sådana fall.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Snälla lantrådet, jag vädjar, gör dig inte till martyr! Det är inte meningen. Ids nu inte såsa till det här värre än vad det är med att tala om många arbetsplatser! Lantrådet står här och säger att banken kommer att beviljas dispens – precis vad jag har krävt hela tiden, nämligen att de sakförhållanden som har skett föranleder en ny prövning. Det är ju det jag har krävt, men lantrådet har tidigare varit av annan uppfattning. Nå, det här börjar komma på rätt, men jag tror, fru talman, att det är jätteviktigt att den lilla klämmen som jag har föreslagit här i dag och som har vunnit understöd verkligen efterlevs så att vi kan få en vettig behandling och inte i fortsättningen behöver vara ute och cykla i de här viktiga frågorna. Men om det är som lantrådet säger så är det lantrådet som har ändrat linje och Lasse Wiklöf som har fått rätt!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Ltl Lasse Wiklöf måste rimligen vara den enda på Åland som i sådana fall har missat att lantrådet har ändrat linje. Det har jag gått ut med, som jag sade tidigare, både i media ett antal gånger och jag har gått ut med det också här i Ålands lagting. Det torde därmed vara klarlagt att jag gjorde ett misstag och det försöker jag rätta till på bästa möjliga sätt. Jag har försökt hålla ärendet på en mera principiell nivå. Jag har inte velat gå in i det enstaka ärendet därför att jag tycker inte att ett enskilt seriöst verkande företag på Åland skall behöva bli lidande av ett misstag som jag har gjort, och det tar jag på mig fullt och fast och att det blir en debatt här i lagtinget. Jag hoppas verkligen att man kan hålla debatten på en principiell nivå och man borde kunna vara framtidsinriktad, för då skulle vi få ut någonting positivt av detta.

 

 

Ltl Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Lantrådet har bett om ursäkt, han har sagt att han har feltolkat lagen, vilket hela Åland med önskvärd tydlighet vet. Lantrådet har bett om ursäkt, vilket jag respekterar. Men lantrådet har sagt att bankens näringsrätt fortsätter att gälla. Det har stått svart på vitt i tidningarna och när man har sagt om de behöver förnya sin ansökan ”varför det”? Men nu säger lantrådet det vi socialdemokrater och andra i den här församlingen har antytt, att när kriterierna för näringsrätten ändras – det är ingenting märkvärdigt med detta, om man inte gör det märkvärdigt – så är det så att man skall ansöka om ny näringsrätt eller dispens. Nu säger lantrådet att vederbörande bank skall få dispens. Det är jag fullt nöjd med! Den här gången hoppas jag att det också kommer via den formella vägen att det inte blir ett telefonbesked.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

För säkerhets skull tror jag att det kanske är bäst om ltl Lasse Wiklöf kontrollerar historieskrivningen och när lantrådet har sagt vad. Jag medger fullt och fast att jag har sagt de saker som lantrådet sade, men efter det har jag lika tydligt också ändrat mig. Ändå har det sagts mycket starka ord här i lagtinget om mig och min person och min kompetens, och det tar jag naturligtvis, men jag tycker att det skulle ha varit bättre för detta forum om diskussionen kunde ha varit mera framåtriktad, såsom vissa andra ledamöter faktiskt har försökt. På det sättet kan man vara med och påverka politiken. Att vara så nedgörande som möjligt mot lantrådet, så okej, det bär jag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Jag har redan redogjort för vad jag tycker i detta ärende, men när jag fick se klämmen begärde jag ordet. Det är så att klämmen kommer att uppfyllas oavsett om vi tar den eller inte. Det är så att landskapsstyrelsens beslutsprotokoll distribueras runt till alla lagtingsgrupper, så man kan läsa protokollet själv på kansliet och vill ltl Lasse Wiklöf ha en kopia kan socialdemokraternas partisekreterare kopiera protokollet.

 

När det gäller eventuellt samråd med lagtinget är det också så enligt lagtingsordningen att det skall ske mellan landskapsstyrelsen och självstyrelsepolitiska nämnden. Klämmen har alltså förverkligat sig själv redan innan den skrevs.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det är lite förvånande att ltl Danne Sundman inte öppet vill diskutera de här frågorna i lagtinget. Lagtinget är ändå företrädare för folket och det är väl viktigt att sådana frågor som gäller det grundläggande skyddet av autonomin diskuteras i lagtinget, inte bara att man bibringas landskapsstyrelsens eventuella uppfattning för dagen från något protokoll eller genom något papper som kommer i stora buntar till oss. Det är i och för sig bra, men det är inte det vi är ute efter, utan vi vill ha en öppen genomskinlig debatt som är tillgänglig för alla och där media också kan kommentera de olika synpunkter som kommer från olika håll om just våra grundlagsenliga rättigheter. Det är inte min uppfattning att klämmen tillgodoses genom något slags protokollsbeslut. Men om ltl Danne Sundman har en sådan syn på de här frågorna respekterar jag det naturligtvis.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Det är fantastiskt med socialdemokraterna hur man emellanåt är rysligt noga med att försvara självstyrelsen och dess grundvalar osv., men sedan i andra sammanhang är engagemanget mera svalt, det är lite hur det passar! Men det är som med mycket annat med socialdemokraternas politik – jag har tidigare dragit vissa paralleller till vissa djurarter, men det får man inte göra, så jag skall inte göra det igen. När det gäller detta ärende har inte jag personligen några som helst svårigheter att diskutera det hur öppet som helst. Jag höll också ett långt anförande vid den tidigare behandlingen där jag instämde till vissa delar i den kritik som framförts och jag gav också många förslag hur man borde ändra instrumentet för att det skall uppfylla sitt syfte. Att igen begära en redogörelse ser jag inte som förnuftigt och att vi här i plenum skall stå och kasta smuts på varandra, utan vi skall ha en saklig diskussion i självstyrelsepolitiska nämnden och eventuellt om det blir en arbetsgrupp förs diskussionen där.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Lasse Wiklöf: Avstår.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Jag tyckte jag var ganska utförlig förra gången detta ärende var uppe, så jag tänkte inte säga någonting förrän jag hörde ltl Danne Sundman. Jag är givetvis av naturliga orsaker helt enig med det som ltl Brage Eklund sade.

 

Jag tycker att debatten om en väldigt viktig sak stundtals höll på blev onödigt känslosam. Om jag rekapitulerar väldigt kort, så var det skriftliga svaret från landskapsstyrelsen, som jag sade den 21 april, relativt svårtolkat, men lantrådet var i stället väldigt tydlig i sitt svar. Han sade att det torde framgå tydligt att jag har ändrat ståndpunkt eller tagit tillbaka mina uttalanden och ”Vår målsättning (landskapsstyrelsens) har inte varit att ändra på gällande praxis utan däremot blev det ett mänskligt misstag, och det beklagar jag att jag gjorde.”

 

Jag hade faktiskt en diskussion med en tidigare aktiv centerpolitiker som sade till mig att det var sjutton vad lantrådet lurade bort dig, lurade dig att börja prata om den framtida näringsrätten!

Det var så att de tre principiella ståndpunkter jag nämnde hade jag redan tänkt nämna, så om jag uppfattades som att jag blev lurad må det väl vara så, det kan jag leva med. De tre punkterna var: 1) Jag tycker inte att att näringsrätten skall användas för att skydda åländska företag som inte är konkurrenskraftiga, som jag motiverade utförligt.  2) Näringsrätten skall inte användas för att hindra kompetens utifrån i åländska bolag. 3) Från Ålands Framtids sida ser vi näringsrätten uttryckligen som ett instrument för att skydda vårt svenska språk.

 

Jag tyckte att det var viktigt när man debatterar en sådan här fråga att också titta lite framåt, och det har blivit en diskussion: skall vi diskutera det framtida näringsrättsinstrumentet eller skall vi, om jag använder lantrådets ord, ”frossa i andras misstag”?  Personligen valde jag förra gången vi diskuterade ärendet, och jag tänker göra det också den här gången, alternativ 1, dvs. att diskutera det framtida näringsrättsinstrumentet och jag tyckte att jag var ganska tydlig; jag sade att vi medverkade i spörsmålet för det första på grund av att vi uppfattade att ledningen för landskapsstyrelsen inte kände till ett av de elementära grundelementen i självstyrelsen och för det andra att man negligerade de villkor som var förknippade med de näringsrätter som beviljades. Jag nämnde också att det här är någonting som borde sitta i ryggraden på varje lantråd. Jag tyckte att det inte var någon idé att diskutera detta desto mera utan det var det konstaterandet jag hade.

 

Jag måste faktiskt komma tillbaka till den tidigare centerpolitikern, som menade att det största problemet är faktiskt att man försöker gå förbi själva huvudproblematiken, som han upplevde det, att man gör misstag – det är mänskligt – men man kan inte göra misstag hur många gånger som helst innan man börjar urholka sitt förtroende. Det är en fråga som inte har diskuterats. Att göra misstag i den här typen av frågor urholkar faktiskt lantrådets förtroende, därmed hela regeringens och skadar på sikt faktiskt självstyrelsen. Det är ganska allvarligt och det är frågor som inte har kommit upp hittills. Vi har sett från den här landskapsstyrelsen: man tar tillbaka ärenden, man ändrar, om det är skärgårdsturer, om det är fornminnen i Långbergsöda eller vad det är. Den raka linjen saknas och det ser jag som ett stort problem. Det hoppas jag också att man kan diskutera utan att det blir onödigt känslosamt. Det är ett allvarligt problem.

 

Det har varit många turer fram och tillbaka i det här ärendet som i många andra. Jag vill säga för mitt vidkommande att den redogörelse som ltl Lasse Wiklöf efterlyser ser jag inte som någon smutskastning på något sätt, utan jag ser att man behöver få redogörelsen till lagtinget och vi kommer att stöda klämmen. Jag hoppas också att man från landskapsstyrelsens sida kan tillgodose detta önskemål, för det är trots allt viktiga frågor vi debatterar.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Under överläggningen har ltl Wiklöf, understödd av vtm Barbro Sundback, föreslagit att lagtinget godkänner en hemställan till landskapsstyrelsen av följande lydelse:

 

”Lagtinget hemställer om att lantrådet bibringar lagtinget en utförlig redogörelse över handläggning av och ståndpunkterna i det aktuella näringsrättsärendet så snart lagtinget återupptar sitt arbete efter sommaruppehållet.”

 

Enligt 38 § 5 mom. AO skall ärendet bordläggas till en avgörande behandling vid plenum tidigast påföljande dag. Talmannen föreslår att förslaget till hemställan bordläggs till plenum den 31.5. Godkänt. Förslaget är bordlagt till plenum den 31.5.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 6:

 

Finansutskottets betänkande nr 4/2003-2004 angående förslag till första tilläggsbudget för år 2004. (FR 13/2003-2004).

 

Fört tillåts diskussion, därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

Finansutskottet har på sedvanligt sätt behandlat landskapsstyrelsens förslag till första tilläggsbudget för år 2004. Utskottet kan konstatera att förslaget balanserar på ett netto om 5.076.000 euro och det leder till att om denna tilläggsbudget antas enligt förslaget har totalt 243.740.000 euro budgeterats för år 2004.

 

Finansutskottet omfattar till stor del landskapsstyrelsens förslag och föreslår att det skall godkännas. Utskottet har synpunkter på några moment i förslaget och har en skrivning om 44.05.33 Allmänna stöd till kommunerna. Det handlar om kompensationen för utökat förvärvsinkomstavdrag. Många kommer säkert ihåg att lagtinget och finansutskottet efterlyste i samband med ordinarie budget att landskapsstyrelsen skulle komma med ett förslag hur detta skulle kompenseras. Nu har vi då förslaget på bordet där landskapsstyrelsen föreslår ett anslag om 700.000 euro som skall utges till kommunerna som kompensation för utökningen av förvärvsinkomstavdraget. Enligt vad landskapsstyrelsen har kommit fram till utgör det ca 50 procent av det kalkylerade utfallet. Utskottet har erfarit att motsvarande kompensation i riket är mer än 50 procent. Vi har inte kunnat fastställa någon siffra därför att det är mycket svårt att få fram den. Landskapsstyrelsen har gjort bedömningen att den totala nivån på överföringar från landskapet till de åländska kommunerna gör att de åländska kommunerna inte är i ett sämre läge. Vi har också gjort jämförelser mellan kommunalskattens utveckling i riket och på Åland sedan början av nittiotalet och det visar att de åländska kommunernas genomsnittliga kommunalskatt har varit lägre än motsvarande siffra i riket från 1994 och framåt.

 

Vi kan konstatera att egentligen sedan klumpsummeekonomin infördes i landskapet, efter 1994, har den åländska kommunalskatten sjunkit medan den har stigit i Finland och i dag, 2004, är medelskatteprocenten i rikets kommuner 18,12 procent och medelskatteprocenten på Åland är 16,56 procent, så det är en avsevärd minskning för de åländska kommunerna. Det här tycker jag visar på att klumpsummesystemet har varit gynnsamt för Åland. Utskottet har också kunnat konstatera att stödsystemen i riket och på Åland är så olika att de enskilda bitarna inte kan jämföras isolerat från helheten. Vi har ansett i utskottet att man inte isolerat kan rycka ut en enskild del i stödsystemet, varken i vårt eget system eller i statens system. Skillnaden är rätt stor. T.ex. kan man konstatera att i riket är det lite så att man ger lite med ena handen och så tar man lite med andra. Staten har t.ex. kompenserat de årliga indexjusteringarna genom att dra ner dem, medan landskapet hela tiden har beaktat indexjusteringarna. Redan detta gör någonting. Därför ber finansutskottet igen att landskapsstyrelsen måtte komma med en helhetsöversikt av pengaflödet mellan kommuner och landskapet. Det har landskapsstyrelsen själv utlovat i framställningen.

 

Det andra momentet är 44.10.74 Landskapsprojekt eller kultur- och kongresshuset; även om det ibland skrivs kongress- och kulturhus heter det numera enligt planeringskommittén kultur- och kongresshus. Vi har här gått tillbaka till ordinarie budgetskrivningarna i betänkandet och repeterar lite vad som då sades och vad man tänkte. När det gäller fortsättningen kan man konstatera att landskapsstyrelsen har funnit det omöjligt att söka extra anslag för kk-huset och landskapsstyrelsen har i stället föreslagit att man avyttrar fastigheter och aktier för 8 miljoner euro för att delfinansiera projektet. Det anser finansutskottet att är en godtagbar finansieringsplan. Utskottet konstaterar också att landskapet i förslaget till rambudget fastställt ett tak för projektet på 15 miljoner euro. Det här kommer att kräva omändringar i de skissritningar som finns, så det återstår för planeringskommittén att göra dessa ändringar; ändringsförslagen är så långt komna att man vet att det kommer att fungera, man kommer fortfarande att få ett bra kultur- och kongresshus med möjligheter till både konferenser av hög klass och också musik, teater och kulturevenemang av hög klass.

 

Som en följd av finansutskottets resonemang konstaterar vi att i samband med att detaljplaneringen inleds, dvs. finansutskottet anser att landskapsstyrelsen kan inleda detaljplaneringen, skall intresset för privatfinansiering av såväl byggande som drift utredas så att eventuella intressenter kan involveras i planeringsarbetet. Landskapsstyrelsen påpekar också att finansieringen av driften fortfarande innefattar Mariehamns stads utfästelser.

 

Behandlingen av ärendet har skett enligt normal praxis. Utskottet har i detta ärende specifikt hört vice lantrådet Jörgen Strand och finanschefen Dan E Eriksson. Samtliga deltagare i utskottet har varit med i behandlingen. Till betänkandet har fogats en reservation av ltl Lasse Wiklöf. I övrigt föreslår finansutskottet att landskapsstyrelsens förslag till tilläggsbudget med beaktande av de synpunkter som utskottet anför måtte antas av lagtinget.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Om jag förstår saken rätt har finansutskottet ändrat sig från budgetbehandlingen i höstas 2004 gentemot vad de har kommit till nu. Då var utskottet ganska tydligt i sitt uttalande att driften skulle utredas före detaljplaneringen påbörjades. Nu är de i princip nöjda med att det har satts ett tak och under tiden som man påbörjar detaljplaneringen kan också utreda driften. Det svänger hastigt i de politiska besluten och det är faktiskt förvånande att man så kan ändra ståndpunkt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

Ltl Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Som hela lagtinget kan se har jag reserverat mig i den här tilläggsbudgeten vad gäller landskapets kompensation för det utökade förvärvsinkomstavdraget till kommunerna. Jag kan omöjligt godkänna att landskapsstyrelsen helt sonika och ensidigt bara går in för att de åländska kommunerna skall erhålla en kompensation till nivån 700.000 euro eller knappt hälften av den verkliga nivå som riket kompenserar fullt ut, alltså statsmakten gentemot rikskommunerna.

 

Alla känner till att kommunerna och landskapsstyrelsen har en lång rad frågor att diskutera, både kring landskapsandelar och annat, och jag menar att det kan inte vara rimligt att en sådan här fråga hux flux ensidigt rycks ur sitt sammanhang och kommunerna skall stå inför fullbordat faktum när resten av paketet skall diskuteras. Det rimliga skulle vara att även den här frågan skulle ha hänskjutits till de aviserade förhandlingarna mellan landskapet och kommunerna. Då hade man iscensatt ett förtroligt samarbete. Enligt min mening bör kommunerna också i landskapet erhålla full kompensation och det i realiteten ända från juli månad 2003. I anslutning till att framställningen behandlats i finansutskottet har man från landskapsstyrelsens sida inför utskottet antytt att staten bara skulle kompensera sina kommuner till 75 procent, men som av min reservation framgår är det helt fel, kompensationen skall ge full täckning.

 

Personligen har jag mycket svårt att förstå att en borgerlig landskapsstyrelsen och en borgerlig majoritet i finansutskottet med öppna ögon synes eftersträva skattehöjning ute i kommunerna. Redan nu kan vi konstatera att flera kommuner har det jobbigt och att skattehöjningar i realiteten övervägs, inte minst är fastighetsskatten ett sådant objekt. Att landskapsstyrelsen eftersträvar kommunala skattehöjningar framgår också med önskvärd tydlighet av det faktum att man i jämförelsen Åland-riket poängterar att de åländska kommunernas genomsnittliga kommunalskatt har varit lägre än motsvarande i riket. Är det landskapsstyrelsens eftersträvansvärda önskemål att de skall vara lika stora eller att vi skall vara högre? Jag trodde att en lägre kommunalskatt på Åland bland mycket annat berodde på skickliga kommunalpolitiker som förmår att agera sitt fögderi. Alla som är insatta i dessa frågeställningar vet att bilden är långt mer mångfasetterad och komplex.

 

Jag föreslår, därför fru talman, att när det gäller landskapets kompensation för utökat förvärvsinkomstavdrag, om det inte återtas av landskapsstyrelsen och förs in i de förestående förhandlingarna som en komponent, att lagtinget skulle ta följande ändringsförslag:

 

”Moment 44.05.33.

Anslaget föreslås höjt till 1,5 miljoner euro.

 

Till motiveringen skulle fogas följande:

 

Landskapets kompensation till kommunerna för utökat förvärvsinkomstavdrag höjs under moment 44.05.33 från 700.000 euro till 1,5 miljoner euro. Därmed kompenseras även de åländska kommunerna fullt ut, vilket är fallet beträffande statens kompensation till kommunerna i riket.”

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Ltl Lasse Wiklöf gör det relativt lätt för sig genom att rycka ut en sak ur landskapsstyrelsens tilläggsbudget om kompensationen för förvärvsinkomstavdraget. Han säger att vi kompenserar bara 50 procent, men man måste titta på helheten: vad gör landskapsstyrelsen? Jo, man kompenserar 50 procent trots att man i de förhandlingar som ltl Lasse Wiklöf hänvisade till ifjol valde att lämna bort den här biten. Man hade ingen överenskommelse mellan kommunförbundet och landskapsstyrelsen. Vi lägger ytterligare fram pengar för kommunerna – det tog jag upp i mitt anförande – och det handlar om pengar till drogförebyggande arbete. Vi lägger tillsvidare pengar för Fixtjänst. Den frågan kommer att diskuteras och vi har förmånligare avdrag i vår beskattning. Totalt sett gör detta att vi har minst lika bra eller bättre än i riket. Ltl Lasse Wiklöf har helt rätt när han säger att man kompenserar fullt ut, om man rycker ut en bit ur propositionen, men tittar man vidare i propositionen ger staten med ena handen och tar med den andra. Det handlar bl.a. om indexjusteringar av statsandelarna totalt som man inte gör i den form som vi gör i landskapet och inte enligt index. Tittar man på pengarna visar det sig att landskapsstyrelsen för en politik där man ger mer pengar åt kommunerna på Åland än vad man gör på motsvarande sätt i riket.

 

Ltl Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Det vore förmätet av ltl Lasse Wiklöf att tala för kommunförbundet retroaktivt och i förfluten tid. Men jag talar för det i dag och jag har stor respekt för kommunernas önskemål i de här frågorna. Är det så att vicelantrådet Jörgen Strand vill visa god vilja i det här sammanhanget återtar han summan i det här momentet och återför den till diskussionerna med kommunerna så att vi kan få en helhetssyn i stället för att nu, som han säger, man inte skall rycka ut en del – det är ju det som landskapsstyrelsen gör.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Vi rycker inte ut en del, utan vi har tittat på helheten, men skulle vi göra som ltl Lasse Wiklöf föreslår i sin reservation skulle vi ge 100 procent för förvärvsinkomstavdraget, vi skulle behålla pengarna till drogförebyggande arbete, vi skulle behålla pengarna till Fixtjänst och vi skulle ha förmånligare skatteavdrag. Det har inte landskapsstyrelsen och vår ekonomi råd med i dag. Men vi försöker gå till mötes så långt som är möjligt. Jag tycker att det är lite populistiskt av ltl Lasse Wiklöf att rycka ut enskilda saker och måla ut sig som någon hjälte för kommunerna. I stället borde ltl Lasse Wiklöf se på helheten både när det gäller landskapets finansiering av kommunerna och även titta på helheten när det gäller propositionen i riket.

 

Ltl Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är ett märkligt sätt att resonera av finansministern. När landskapet formulerade sitt drogpolitiska program rådde det stor samstämmighet här i salen om att landskapet skulle gå in och hjälpa till med finansieringen för de kommuner som hamnade illa ut just på grund av att behandling av drogmissbrukare kunde kosta jättemycket. Nu säger vicelantrådet rent ut: det här skall kommunerna betala! (Från salen, vicelantrådet: vi har betalat det) När det gäller Fixtjänst vet vicelantrådet Jörgen Strand likaväl att kommunerna sedan länge har varit inne för att åtminstone delta till 50 procent av den kostnadsbild som i dag belastar landskapsstyrelsen till 100 procent. Det är inte heller något argument. Jag är mycket förvånad. Det finns ett sätt för landskapsstyrelsen att komma ur det här och det är att finansministern säger att han återtar det här, inför det i det totala paketet; annars ligger naturligtvis mitt förslag om en dryg fördubbling av anslaget till kommunerna.

 (Från salen, vicelantrådet: vi tar ekonomiskt ansvar)

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Om man bara ser på det enskilda förslaget känner man självklart också som kommunpolitiker sympati för de tankar som ltl Lasse Wiklöf för fram att man fullt ut skall kompensera kommunerna också för det här. Men man måste ändå komma ihåg att det är den totala bilden vi måste se på. Vi måste eftersträva en situation där våra kommuner på ett bra sätt kan förverkliga det som enligt lag har lagts på dem att förverkliga, ge den service som de skall ge. Går vi in för att vi slaviskt följer finska staten i deras kompensationspolitik i varje situation betyder det också att vi får mindre möjligheter att ha en egen kompensationspolitik, en egen stödpolitik. Vi kan inte enskilt bara lyfta ut det här och göra som finska staten gör för då undanröjer vi våra övriga möjligheter. Vi har ett annat system. Vi skall kanske ha ett annat system; vi har andra förutsättningar. Därför tycker jag att kompensationen i den här situationen är fullt tillräcklig.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Ltl Lasse Wiklöf pratar om att lyfta ut enskilda frågor och anklagar landskapsstyrelsen för att göra det i det här fallet. Man kan vända på det och säga att också ltl Lasse Wiklöf lyfter ut enskilda frågor när det gäller kommunernas ekonomi. Landskapsrevisorerna intresserade sig för landskapsandelssystemet förra året och hade finska kommunförbundet att göra en jämförelse mellan vårt landskapsandelssystem och det statsandelssystem som finns på finska sidan. Resultatet blev, som säkert alla här i salen känner till som har bekantat sig med revisorernas berättelse, rätt positivt för de åländska kommunerna, framför allt om vi tittar på de landskapsandelar som man ger för anläggningsprojekt. Finska staten gav 2002-2003 i medeltal 14 euro per invånare och år för att satsa på anläggningsprojekt och då räknar man in också hälsovårdssektorn och utbildningssektorns gymnasialdel. Här på Åland gav landskapsandelarna 208 euro per invånare och år, exklusive dessa två, alltså 15 gånger mer stöder vi per invånare anläggningsprojekt från landskapets sida. Det säger också en hel del om på vilket sätt vi behandlar kommunerna här, och det tycker jag att man också borde ha med i jämförelsen när man diskuterar försämringar eller den status som kommunerna har i landskapet i dag.

 

Ltl Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Gymnasialstadiet är inte kommunernas fögderi; det är landskapets eller hur? I någon mån i varje fall skulle jag väl tro att det ändå är så ännu, om inte det också har konverterats på kommunerna! Men det är mycket intressant att höra ltl Johan Ehn; jag känner, hans anlete är förbytt! Jag är bekant med helt andra tongångar än dem jag hör nu – konverteringens tid är ej förbi, men gör bot och bättring innan det är för sent!

 

Ltl Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Det sista finns väl nog också att säga om ltl Lasse Wiklöf till vissa delar och i ganska många frågor. Om ltl Lasse Wiklöf skulle ha lyssnat på vad jag sade, så sade jag på det här sättet, att på finska sidan innehöll 14 euros satsningen också gymnasialstadiet och sjukvården. Hos oss finns inte den med hos kommunerna och ändå ger vi så mycket som 208 euro. Skulle de två bitarna också finnas med skulle vi ligga skyhögt mycket högre om vi tittar på de investeringsprojekt som vi har haft inom sjukvården och som vi har framför oss vad gäller gymnasialstadiet. Jag ville bara belysa bilden också ur en annan sida än att försöka göra det på det sättet att vi skulle ha en sämre politik gentemot kommunerna än vad man har på finska sidan, för den stämmer inte.

 

Ltl Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Men, kära vänner, vad vi håller på med är att försämra för kommunerna kontinuerligt. Det är den processen som har pågått i många år. Ltl Johan Ehn borde vara ytterst medveten om att slantarna minskar från landskapet till kommunerna hela tiden. Vi är inne i en process och jag tycker att när man diskuterar sådana här saker skall man ta det helhetsgrepp som ledamoten Strand så gärna vill tala om, men varför gör man inte det. TALMANNEN: Repliken riktas till ltl Johan Ehn!

Ltl Lasse Wiklöf: Förlåt! Man skall köra helhetsbilden om man har den; annars skall man kompensera fullt ut och göra det i dag.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Jag tycker att vi varken kan eller skall jämföra de åländska kommunerna med de finska när vi gör förändringar eftersom vi har så stora skillnader här på Åland både när det gäller de ekonomiska transfereringssystemen, också geografiska förhållanden osv. Jag tror inte att någon åländsk kommun, om vi skulle ställa frågan, skulle vilja byta med medelmåttiga finska kommunen om man tar alla för- och nackdelar som man får och ger bort. De åländska kommunerna har det bättre totalt sett. Exemplet med landskapsandelarna är otroligt vad vi gynnar våra kommuner.

 

När det gäller olika kompensationer skulle jag visst kunna tänka mig att föreslå fast 150 procents kompensation, men pengarna skall tas någonstans, ltl Lasse Wiklöf! Jag har tittat i mina papper men jag hittar bara ett ändringsförslag som kostar 800.000 euro; jag hittar inget som finansierar det. Och nu är vi här igen: vad är det här? Jo, det är en utökning av landskapets kostnader utan att den är finansierad. Sådant borde vi inte syssla med längre.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Ronald Boman:

Fru talman!

Jag hade förväntat mig att finansutskottet skulle ha berört landskapsstyrelsens förslag om att överföra landskapets Chipsaktier till Ålands Utvecklings Ab. Det rör sig ändå om aktier för  1,8 miljoner euro eller 10,5 miljoner mark. Det kan finnas flera skäl till att finansutskottet inte behandlade frågan som också berör den opartiskhet som landskapsstyrelsen borde visa gentemot de åländska företagarna. Att genom Ålands Utvecklings Ab stötta vissa företag trots att det finns lokala Ålandsägda konkurrenter snedvrider konkurrensen.

 

En orsak till att ett företag i elbranschen favoriserats kan bero på att en tung FS-politiker sitter i detta bolag som styrelseordförande och oväsentligt är väl inte heller att landshövdingen sitter i samma bolag som aktieägare. Men jag är inte helt säker på att finansutskottet har den kunskap och kompetens som behövs för att sätta sig in i problematiken.

 

Det kan vara som med vindkraften på Båtskären, då 23 ledamöter trodde att de hade kunskap och kompetens gällande naturskydd och då speciellt skyddande av utrotningshotade fågelarter.  Med facit i hand kan man säga att kunskapen och kompetensen den gången fanns hos en grupp framgångsrika affärsmän samt Världsnaturfonden, Greenpeace, Birdlife, Sune Mattsson och undertecknad.

 

När det gäller dagens ärende, tilläggsbudgeten, och då speciellt Ålands Utvecklings Ab vill jag än en gång peka på att det är synnerligen viktigt att alla företag behandlas likvärdigt när det gäller tilldelning av skattebetalarnas pengar. Det har uppenbarligen INTE finansutskottet förstått.

 

Fru talman! Jag aviserar härmed att jag i detaljbehandlingen kommer att föreslå  under moment 37.03.88 om överlåtande av 92.625 Chips aktier till Ålands Utvecklings ab att detaljmotiveringen gällande detta utgår, vilket innebär att överlåtelsen av aktierna förfaller.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Ltl Ronald Boman nämnde några s.k. miljöorganisationer som har kompetens att sätta sig in problematiken. Är det så att de politikerna han nämnde också stöder dessa organisationer i andra ärenden när det gäller t.ex. att förbjuda vårfågeljakten, att avfolka skärgården, riva vägbankar osv.?

TALMANNEN: Jag vill inte att diskussionen om vindkraft för för långt.

 

Ltl Ronald Boman, replik:

Fru talman!

När det gäller Världsnaturfonden som jobbar globalt i mer än 100 länder stöder jag många av deras projekt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Eftersom den här diskussionen tilläts i huvudanförandet tar jag mig friheten att också kommentera den. Det skulle vara intressant om ltl Ronald Boman skulle kunna tala om för oss politiker vilka metoder man har använt sig av när man har fått en så total ändring i den här frågan. Det skulle vara bra för oss att veta vilka metoder vi skall använda oss av för att föra saker framåt. Vissa ärenden är svårare än andra och det skulle vara bra att veta.

 

Ltl Ronald Boman, replik:

Fru talman!

Jag skulle säga till ledamoten Gun-Mari Lindholm att prova med kunskap, kompetens och saklig information och argumentation, det brukar gå hem! Prova med det, om kunskapen finns!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Camilla Gunell:

Fru talman!

Jag tänkte i detta ärende beröra kk-huset. Finansutskottet har i sitt betänkande av budgeten för 2004 och åter i sitt betänkande om tilläggsbudgeten skrivit att finansiering och drift av det eventuella kk-huset skall vara klarlagd innan man skrider till verket med en detaljplanering. Ltl Brage Eklund var också inne på det här och att man nu har frångått att man vill ha detta klarlagt innan man skrider till verket utan skall göra det i samband med detaljplaneringen. Jag tycker att det är en aningen tråkig utveckling eftersom det måste vara synnerligen lika angeläget i dag som det var för några månader sedan att klargöra detta innan detaljplaneringen tar sin början. Jag skulle också gärna se att landskapsstyrelsen inte bara ägnade energi åt just det planerade kk-huset, som det i dag finns ritningar på, utan även det som näringsutskottet skriver angående rambudgeten, nämligen utforskar de alternativa lösningar som det nu helt tydligt finns vilja hos näringslivet att delta i, dvs. en utbyggnad av Arkipelag för kongressdelen och ett separat kulturhus.

 

Att det finns privat intresse att satsa i ett kulturhus är verkligen intressant. Jag trodde inte att jag skulle leva den dagen det skulle faktiskt ske, att det finns ett privat intresse av att bygga ett kulturhus på Åland. Nu vet man inte i det här skedet vad planerna gäller, men om man är förespråkare för kulturlivet på Åland, vilket jag vill vara, så kan man inte tycka annat än att det här är väldigt spännande och att saken måste utredas ytterligare. Jag tycker att det är ett oerhört framsteg att det i dag finns delar av näringslivet som ser kultur som en möjlighet både till profilhöjning för Åland och också som en potentiell inkomstkälla. Det goda med hela kk-husprocessen har bidragit just till att kultur är på agendan och nu gäller det att också innehållsmässigt leva upp till kulturutövarnas förväntningar. Jag tror att den här svängningen i processen med ett särskilt kulturhusprojekt skulle bemötas med stor entusiasm bland kulturellt aktiva på Åland.

 

Jag tycker att lagtinget i dagens läge, i den situation som råder, varken kan säga ja eller nej till det tänkta kulturhuset så länge det finns outredda lösningar som kanske både är billigare, lönsammare och dessutom mer ändamålsenliga. I den nya planen finns möjlighet att från början samarbeta med näringslivets aktörer i stället för att bjuda dem till ett dukat bord. Jag tror att det naturligtvis är så att näringslivets intresse av att delta är större om man också kan vara med och påverka projektets utformning än att nu komma till ett projekt som i stort sett är mer eller mindre klart. Jag tycker att det vore rimligt att lagtinget vet vad man tackar nej till innan man tackar ja till det befintliga kk-huset, vilken lösning som är mest ekonomiskt fördelaktig, vilken lösning som är mest ändamålsenlig för kulturen, för kongressen och också långsiktigt bäst för landskapets budget.

 

De ledamöter som talat för kulturens nytta av det kommande kk-huset och som verkligen är genuint intresserade av att skapa en levande anläggning för teater och musik måste också tycka att det här är intressant och ett alternativ som behöver undersökas; annars tycker jag att kulturargumentationen i en här frågan blir något ihålig. Faktum är att det nog är hög tid att bygga ett kulturhus på Åland. Jag anser att Åland kulturellt inte lever upp till sin fulla potential. De satsningar som landskapet gjort på kultur som jag tycker att man kan säga att är riktigt bra satsningar är musikinstitutet och musikteatern Katrina, som hade stora ringeffekter.

 

De kulturmedel som landskapet i dag satsar på föreningslivet är 544.000 euro per år. Den summan delas av 60 föreningar och alla de s.k. fria grupper och enskilda konstnärer som finns i landskapet. Det kan jämföras med t.ex. idrotten, där 30 föreningar delar på 800.000 av PAF-medlen. Därtill kan man också fundera på hur många anläggningar man har byggt för idrotten och jämföra med hur många man har byggt för kulturen. Var och en inser skillnaden. Kulturen är eftersatt på Åland och i behov av ett ändamålsenligt hus.

 

Landskapsstyrelsen bör använda den här sommaren till att verkligen jobba med det här så att lagtinget kan få besked i höst på vilket sätt näringslivet kan delta i de kommande satsningarna på kultur och kongress.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag vill göra ett par kommentarer. För det första vill jag säga att när man talar om att man finansierar byggande eller drift betyder det ingalunda att det är någon som är villig att investera pengar och skänka de pengarna, utan det är vanligen fråga om sådana företag, det kan också vara en bank, som gärna finansierar och då har man ett vinstintresse, det har de flesta bolag som lägger pengar i blöt. För det andra vill jag säga att jag inte håller med om det som man envist för fram att kulturen är emot. Tydligen finns det någon. Så mycket kan jag berätta att planeringskommittén har haft diskussioner med företrädare för musik med olika grupper av personer, musikinstitutet var också med, alla från teatergruppen på Åland fick komma med kommentarer och också konferensfolket och alla har en fullständig samstämmighet i den här frågan. Man vill bygga det på det sätt som det är planerat. Man anser att det här kommer att fylla de behov som vi har talat om tidigare: möjligheter att uppföra musik, konferenser osv. Det var en förvånande samstämmighet, både från näringslivet och kulturlivet. Det finns tydligen många röster, men de här rösterna var nog representativa vill jag påstå.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är bra att man fortsätter att ha öppna diskussioner om kulturhuset. Finansutskottet har inte i den här omgången hört några kulturrepresentanter, men det kanske man kan göra på annat sätt och om planeringskommittén återigen har gjort tycker jag bara att det är bra. Men, som jag sade, man måste också veta vad man tackar nej till innan man tackar ja till det befintliga projektet och jag tror att lösningen om ett eget kulturhus ändå är intressant för många kulturarbetare och att det vore bra om man fick en utredning på det också.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det finansutskottet har gjort är att utskottet har omfattat landskapsstyrelsens diskussioner i den här frågan i stort sett. Vi har gjort det därför att vi tror att det  här är det bästa sättet att komma igång. Samtidigt säger landskapsstyrelsen och finansutskottet tydligt att det privata deltagande fortfarande är möjligt. Jag tror, som jag också har sagt till media, att när man efter behandlingen nu kommer att veta – hoppas jag – att det blir av, så tror jag att då kommer de intressenter som faktiskt finns att komma fram. Så länge vi håller på och vankar hit och dit och kastar fram nya alternativ är den allmänna uppfattningen att det där är bara prat, det där blir ingenting, så därför stöder vi i finansutskottet enhälligt landskapsstyrelsens förslag i den här frågan. När det gäller den andra delen att utreda ett privat så nog tror jag att det finns många kulturarbetare av olika dignitet som tycker att det skulle vara jättebra att ha ett eget hus som man skulle få disponera och använda fritt och utan några regler, men vem skall betala det då?

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Ltl Gun Carlson raljerar lite kring det alternativa projektet och det tycker jag är lite synd, för jag menar nog verkligen seriöst att det skulle vara intressant att veta vad näringslivet menar med det här projektet. Jag tror heller ingenting att det blir någon gratis picknick för samhällets del, det tror jag nog att alla kan inse, men däremot kan man inte som kulturarbetare heller säga nej till någonting som faktiskt ser ut som en skänk från ovan. När det i övrigt gäller näringslivets intresse har jag en litet annan uppfattning om det är så att näringslivets intresse ökar när projektet redan är klart eller, vad som nu på senare tid åtminstone har framkommer, är det delar av näringslivet som har visat intresse, så gäller det nog den mera alternativa satsningen och inte det planerade huset.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Ltl Camilla Gunell får det att framstå som om det privata näringslivets intresse skulle vara någonting nytt. Jag har suttit runt samma bord med stora delar av näringslivet och då sade de som representerar de fyra största, minus en, att jo, vi är med om ni satsar på sjöfartsmuseet, annars är vi inte med till någon del. Det var beskedet av den, medan den andra aktören sade, som har varit intresserad av kongressdelen i de diskussioner som vi förde före tilläggsbudgeten låg, att man kan tänka sig att finansiera halva kongressdelen, men det var också villkorat. Efter att vi lade tilläggsbudgeten har det cirkulerat många olika saker i media, bl.a. att man kanske är beredd att finansiera en hel kongressdel, det har också framkommit lite vagt om en kulturdel, den informationen fick jag före det kom i media att man eventuellt på ett mycket, mycket långsiktigt plan var beredd att bygga en kombinerad biograf och någon form av lokal som också kunde användas till kulturen, men det var på lång sikt och var förknippat med olika fastighetsaffärer. Jag tycker att skrivningen i betänkandet är bra. Vi kommer att formuler en annons nästa vecka. Då får alla aktörerna träda fram och visa sina kort: vad är det man har. Den information vi har fått hittills har varit motsägelsefull och den har inte stämt överens med den bild man målar upp i media i dag efter att vi har lagt tilläggsbudgeten, men korten skall på bordet och det kommer vi att borga för genom att gå ut och fråga efter intresseanmälan för finansiering och drift.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag får tacka vicelantrådet för informationen. Vad jag efterfrågar är precis att få veta vad buden innehåller, vilka alternativ som finns till det rådande alternativet. Längre än så kan vi väl inte gå än att man kan få fram den informationen och vilka diskussioner som det kan bära frukt till. Men eftersom finansutskottet har skrivit att man konstaterar att deltagandet av privata finansiärer i projektet ännu inte är utrett tycker jag att det vore skäl att åter ta upp frågan till diskussion.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag anser det som ett vilseledande påstående från ltl Camilla Gunell att säga att det finns privata intressenter som vill investera med den betoningen att de vill skänka pengar för projektet utan att landskapsstyrelsen skall förbinda sig att stå för kostnaderna i förlängningen. Det är vilseledande information – jag vill gärna tala ensam utan att vtm Barbro Sundback talar jämtes med mig. Det är helt klart på det viset att skall privata finansiärer gå in i projektet eller något av projekten skilt kulturhus eller skilt kongresshus eller det kombinerade, så kommer vi att få förbinda oss att betala den privata intressen också ränta på kapitalet, det är fullständigt självkligt, någonting annat kommer inte att bli aktuellt. Det är som att låna pengar på banken, och det har sagts här förut, men det kan inte nog poängteras. Vi liberaler har sett det som den enda möjligheten att för att vi skall få ett nytt modernt kulturhus måste det kombineras med kongressdelen; någonting annat tror jag inte att vi kan förverkliga. Jag tror inte på att vi skall bygga skilda hus för kongress, skilda hus för kultur, då får vi fördubblade kostnader. Vi liberaler är nöjda med skrivningarna och ser fram emot att projektet skall förverkligas.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag måste säga att jag ställer mig storligen frågande till vad ltl Mats Perämaa menar med ”vilsledande information”. Jag tycker att jag var tydlig med att säga, att jag tror inte heller att det är någon som står med börsen öppen och bara vill bygga ett kk-hus för den allmänna nyttan och nöjet. Naturligtvis är det en affär som man måste undersöka. Det enda jag efterfrågar i diskussionen är mer information. Jag vill veta vad vi tackar nej till och jag vill veta hur det alternativet kunde se ut för att då veta vilket av dem som är mest ändamålsenligt för kulturen, för kongressen och som är ekonomiskt mest hållbart.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

I ursprungsanförandet sade ltl Camilla Gunell att det finns ett privat intresse att bygga ett kulturhus utan att tala om att det fordrar att landskapet måste trygga ränta på kapitalet. Hon sade precis på det här viset att det finns ett privat intresse. I ett efterföljande replikskifte med andra sade ltl Camilla Gunell att det nog kanske var på det viset att pengarna kommer inte som en skänk från ovan, men i huvudanförandet framgick det att det fanns ett privat intresse att bygga ett kulturhus. Det var det jag ville bestrida därför att det finns inte, som jag känner till och inte som finansutskottet känner till, ett privat intresse att utan några garantier satsa pengar i ett kulturhus i det här skedet.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag ber att få citera ur mitt anförande: ”Det finns privat intresse att satsa i ett kulturhus” och att ”jag finner det verkligt intressant. Nu vet man inte i det här skedet vad planerna gäller, men som en förespråkare för kulturlivet kan jag inte annat än tycka att det är spännande och att saken ytterligare måste utredas.”

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

 

 

Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

Jag skall börja med att stödja ltl Lasse Wiklöfs ändringsförslag, som alltså går ut på att moment 44.05.33 skall höjas till 1,5 miljoner för att kompensera kommunerna för det förhöjda förvärvsinkomstavdraget som staten har infört. Vi hade i går i Mariehamns stadsfullmäktige en budgetdiskussion om de kommande årens ekonomi i staden och det är alldeles uppenbart att bl.a. de försämringar i transfereringar från landskapet till Mariehamns stad kommer att allvarligt hota skola och omsorg. Det är så att landskapet under många år har minskat sina andelar till driften. Man säger i olika sammanhang att man från landskapet försöker slå vakt om skola och omsorg så kanske man gör när man bygger ut sina egna skolor och när man satsar på sjukhuset, men det är ofta på bekostnad av att grundskolan försämras och att den sociala servicen i kommunerna också försämras. Det här är en situation som vi har sett komma ganska länge och det finns många förklaringar till den. Dels har skatteintäkterna minskat, både i landskapet och i kommunerna, åtminstone till viss mån, men framför allt har investeringstakten väldigt länge varit överdrivet hög både i kommunerna och landskapet. När man här talar om att kommunerna från landskapets sida får så fördelaktiga stöd, jovisst, för investeringar, men har det varit en klok politik? Är det fortsättningsvis det vi skall göra? Vi skall bygga ut, men vi har inte pengar för att driva verksamheterna! Det är ändå verksamheterna som är det allra viktigaste för kommunmedborgarna, att vi har bra utbildning, att vi har bra barnomsorg och att det finns service för funktionshindrade och för äldre. Jag har nog en stark känsla av att om vi tittar t.ex. till de funktionshindrades behov inom de åländska kommunerna så är det ganska dåligt ställt i väldigt många kommuner. Som alltid är det de som har de minsta resurserna både ekonomiskt och politiskt att hävda sig som drabbas mest.

 

Det som finansutskottet säger och som här har upprepats flera gånger, att det inte går att jämföra åländska kommuner och rikskommuner, ligger det väl någonting i, men samtidigt säger finansutskottet att landskapsstyrelsen gör bedömningen att den totala nivån på överföringar till kommunerna på Åland inte är sämre än i riket. Men det kan väl inte vara någonting man baserar på verkliga fakta utan det är en politisk bedömning. Man säger så. Man tycker så och så har man lite exempel på där man ger mera. Men om det vore så att landskapsstyrelsen visste detta så skulle inte finansutskottet behöva efterlysa utredningen. Å ena sidan säger man alltså att man vet att det är mycket bättre på Åland; å andra sidan vet man inte och det saknas fakta så att man måste göra en utredning eller som det sägs i finansutskottets betänkande att man skall göra en total utredning över systemet för ekonomiska flöden mellan landskapet och kommunerna. Egentligen vet ingen här utan alla bara hävdar en ståndpunkt, ibland mer eller mindre tydligt över sin övertygelse. Därför tycker jag att man måste se principiellt på frågan om förvärvsavdraget. I riket har man kompenserat det fullt ut. Varför då kompensera det med 50 procent på Åland? Vad är det för logik bakom det? Det finns ingen logik utan det är helt enkelt det att landskapsstyrelsen inte vill lämna kommunerna helt utan och då gör man en politisk kompromiss. Men det är inget principiellt ställningstagande. Eftersom kommunerna inte själva kan påverka avdraget och inte landskapsstyrelsen heller tycker  jag att den enda rätta principen att följa är att man ger total kompensation. Sedan får man se över andra system.

 

Det kommer alltså att bli sämre för kommunerna, men det blir tydligen också sämre ute i det privata näringslivet just nu och då, bästa vänner, funderar landskapsstyrelsen på att investera i mera hus, skolor, man vill investera i kk-huset och man är väldigt skeptisk till de privata intressenter som vill vara med och förverkliga kongress- eller kulturhus. Man skall sätta in annons i tidningen. Hur skall den se ut? Vem vill bygga kulturhus? Finns det intresserade att bygga kongresshus? Kongresshus att bygga! Kulturhus till den som betalar mest, får bygga! Ja, sätt in annons, det är säkert en kostnad som vi kan bära, men är det så man diskuterar en sådan här fråga med det privata näringslivet? Det privata näringslivet vill inte figurera i massmedia om det finns en risk att det blir en flopp. Se på vindkraften! Se på sjöfartsmuseet! Det är politiskt så töntigt hanterat att det privata näringslivet drar sig undan för de vill inte misslyckas när de går in och försöker engagera sig i viktiga samhällsprojekt. Sådana här kontakter måste nog skötas med en viss finess om man vill få till stånd någonting. En annons kommer inte att lösa problemet, jag tycker faktiskt att det är barnsligt om man tror det. Om man sedan kommer hit och säger, jo, det var ingen som svarade på annonsen, så kommer inte jag att tycka att landskapsstyrelsen har uppfyllt budgetmotiveringarna.

 

Inte bara som socialdemokrat utan rent ekonomiskt förstår jag inte hur majoriteten resonerar. Om det finns privata intressenter som vill vara med och finansiera, så är det klart att de vill ha ut någonting för sina investeringar. Det har väl inte vi någonting emot, åtminstone inte inom socialdemokraterna! Så uppfattar vi att företagandets villkor är. Man investerar för att få någonting tillbaka. Men det behöver inte alltid betyda att samhället förlorar. Det är som att misstänkliggöra företagarna för att de eventuellt skulle göra en hacka på att investera i ett kongresshus eller vara med och finansiera ett kulturhus. Det här är långsiktiga investeringar där samhället långt in i framtiden skall kunna vara med och driva verksamheter. Dessutom är kongressen en del som skall vara lönsam. Ett av problemen med kk-huset har varit att kulturen inte kan förväntas ge några överskott, tvärtom, det blir en samhällsfinansierad verksamhet i stor utsträckning. Men att det finns privata intressenter som vill vara med och bygga tycker jag är kolossalt intressant och precis som ltl Camilla Gunell sade skall vi åtminstone veta vad vi tackar nej till och inte stå här och spekulera i att någon privat eventuellt skulle förtjäna in räntor och få ett visst överskott på en sådan här investering. Det belastar nämligen inte landskapets ekonomi på samma sätt än om vi till 100 procent skall finansiera byggena. Jag begriper inte hur ni resonerar! Vad är det ni är rädda att förlora om de privata kommer med och investerar i kongress- och kulturhus? Det är väl det bästa som kan hända i dessa tider att de privata själva stimulerar byggbranschen och använder pengar som bankerna har till disposition än att vi med skattemedel går ut och bygger och planerar för miljoner för projekt som vi dessutom skall finansiera driften av med offentliga medel, samtidigt som kommunerna måste dra ner på grundskolan, på barnomsorg, på socialomsorg, på de äldre. Är det här den borgerliga ekonomiska politiken som vi nu ser gestalta sig? Jag begriper ingenting av vad ni vill få till stånd med detta! Eller tror ni faktiskt att det skall komma så mycket på kongress 2008 och 2009 att vi får så mycket pengar att vi ändå kan öka transfereringarna till kommunerna! Det som det här kan föra in är marginellt, i bästa fall får hotell- och besöksnäringen ett visst tillskott av kunder, i bästa fall. Vi har satsat på golf, vi har satsat på Baltichallen, vi har satsat på allt möjligt. Vad säger statistiken om hotellövernattningar? Den går ner. Det kanske har något att göra med att det är nästan omöjligt att flyga till Mariehamn numera! Det kanske har något att göra med att vi har ett så högt kostnadsläge. Det kanske har att göra med att vi inte har tillräckligt bra service. Att tro att om man investerar i ett jättestort kk-hus har man räddat Ålands ekonomi – ja, jag förstår inte hur ni resonerar! Man skall kanske ha någon speciell förmåga som jag saknar. Men allt sunt ekonomiskt förnuft säger att det där är ett luftslott och det är kommunerna, det är grundskolan, det är de äldre som skall betala detta prestigeprojekt.

 

Därför, fru talman, ser jag det som nödvändigt att vi får kompensationen till kommunerna och jag ser det som ett absolut villkor från lagtingets sida att de privata intressenterna tas på allvar och behandlas med respekt och förtrolighet; annars blir det pannkaka också av det här samarbetet, och det har vi inte råd med flera gånger.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Först till kommunerna. Jag redovisade skillnaden mellan kommunalskatteprocenten i riket och på Åland. Det är klart att man kan säga som ltl Lasse Wiklöf att det är bevis på att de åländska kommunerna är så duktiga att spara och därför är kommunalskatten lägre, men jag tror tyvärr inte att det är så, utan det är så att möjligheterna på Åland har varit större. Procenten har varit 17,30-17,04, men efter klumpsummesystemet, där vår landskapsstyrelse kunde börja stöda kommunerna på olika sätt blev det en förändring och det måste ändå vara positivt att våra kommuner kan leva med en lägre kommunalskatteprocent.

När det gäller den omtalade statliga vill jag citera från propositionen. Den ena delen av propositionen sade att man skall försöka höja statsandelen så att det motsvarar den beräknade inkomstminskningen till följd av höjningarna av förvärvsinkomstavdraget. I samma proposition säger man bl.a.: ”Budgetpropositionen för 2004 stramar något åt situationen för kommunerna och det beror på att den indexjustering av statsandelarna för driftskostnader som bygger på stegringen i kostnadsnivån föreslås vara 75 procent av de kalkylerade kostnaderna.” Det här visar på just det som jag och flera har sagt att staten tar med ena handen och ger med den andra. Lösrycker man den ena biten går det lätt att argumentera ”stackars våra kommuner!”

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det är faktiskt ”stackars våra kommuner”, det är mycket svårt i kommunerna. Det blir bara sämre, tycks det och därför föreslår vi den fulla kompensationen, eftersom man inte principiellt kan argumentera för 50 procent. Det finns ingen sådan argumentation. Det finns bara en politisk bedömning och det kommer säkert att komma sådana här förändringar fortsättningsvis och eftersom kommunerna inte kan påverka dem tycker jag att det är logiskt att de kompenseras fullt ut. Annars är det slags rofferi av kommunernas inkomster.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Under årens lopp har man många gånger från landskapsstyrelsen givit extra pengar till kommunen. Det var många år som man stödde för IT-utvecklingen, det var pengar som låg utanför landskapsandelssystemet. Vi har i många år stött Fixtjänst, som enligt lag är enbart kommunernas skyldighet; låt vara att de kanske småningom betalar 50 procent, men det har landskapsstyrelsen gjort många år och det är ingen som har klagat på det, i alla fall inte från kommunerna. Vi har också 200.000 euro för missbrukarvården som är med i tilläggsbudgeten och som finansutskottet helt omfattade. Det finns också många andra saker som visar på att inte har de åländska kommunerna under åren varit någon förlorare. Det gäller bådas ekonomi; det är viktigt för Åland att kommunerna är tillräckligt starka och att landskapsstyrelsen har tillräckligt stark ekonomi. Det här måste gå hand i hand, man kan inte bara på den enas bekostnad stöda den andra, för då rasar båda.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Nej, just det och därför är det viktigt med principer! Jag menar att sådana statliga avdrag i beskattningen som kommunerna och inte landskapsstyrelsen kan påverka måste kompenseras fullt ut till 100 procent; annars blir det väldigt svårt för kommunerna att bedöma hur de skall klara av driften för sina investeringar långsiktigt. IT-investeringar osv. har säkert alla varit överens om, men det har inte samma grund, utan det är någonting som man politiskt i landskapsstyrelse och lagting har tyckt att har varit bra, men här gäller det löpande kostnader och hur de skall finansieras. Eftersom kommuns egna inkomster genom avdraget försvinner bör kompensationen komma också från en myndighet som på sätt och vis på Åland svarar för just det här avdraget.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Vtm Barbro Sundback raljerar i vanlig stil när det gäller privata intressen, annonser och liknande och får det att låta som om vi inte skulle ha fört en diskussion med dem. Jag hänvisar till den replik jag hade tidigare där jag ärligt försökte redogöra för att vi har haft en diskussion med de största, kanske, som jag anser det, penningstarkaste aktörerna på Åland och i det skedet sade de blankt nej till både kongress- och kulturdelen förutom en som sade att man var beredd att finansiera hälften av kongressdelen. Utgående från det har vi jobbat vidare. Vad som har hänt efter det och efter att vi har lagt den första tilläggsbudgeten till lagtinget har det framkommit i media, också i kontakter med oss, att det finns visst intresse för olika former. Jag sade också tidigare att vi skall gå ut och efterfråga detta intresse - att använda annonsform, som vtm Barbro Sundback och göra det till någonting barnsligt och liknande är bara vtm Barbro Sundbacks sätt att argumentera för att förlöjliga. Det är mycket vanligt att t.ex. vid en provteckning eller liknande annonserar man efter intressenter och det kommer vi att göra också i den här frågan och då får alla möjlighet att visa sitt intresse och delta i en diskussion och visa om man verkligen menar någonting med det man säger i media. Men i de diskreta diskussioner vi hade sade man blankt nej; däremot sade man skriftligt ja till ett sjöfartsmuseum och var beredd att gå in med 1 miljon euro av 8 miljoner.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det sätt som nu offentligen redogörs för diskussionerna är ett ganska tydligt exempel på hur man inte skall göra om man vill få fortsatt förtroende för sådana här diskussioner. Mötena är inte offentliga, de har inte någonting med landskapsstyrelsens formella uppdrag att göra och myndighetsutövning, utan när man sedan också, som vicelantrådet Jörgen Strand pratar om, att vi skall gå ut med annons för att se om någon menar allvar, så hela tonen, attityden och inställningen är liten von oben och jag tror inte att det är lyckat om diskussionerna skall föras på det sättet.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Jag vill för det första säga, att jag har inte nämnt något företag vid namn. Jag argumenterar precis på samma sätt som vtm Barbro Sundback och socialdemokraterna gör när man säger att det finns privata intressenter och hänvisar till olika kontakter och liknande. Att socialdemokraterna sedan ytterligare agerar i kulisserna och pysslar med lite ett av varje är en annan sak och det respektar jag, det får man göra, men att försöka måla ut oss som någon som skulle hålla på med någonting offentligt svartmålande av någon eller upphöjande av en annan tycker jag är ful politik, men det är precis så här som vtm Barbro Sundback driver politik. Jag har suttit fyra år och lyssnat och man tar till vilket medel som helst för att få sönder ett projekt eller för att skapa splittring – det har blivit vtm Barbro Sundbacks politiska livsgärning att syssla med sådant.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Om det är jag som är det stora hotet, så är landskapsstyrelsen väldigt svag i de här diskussionerna! Men jag tycker att också det där sättet att uttrycka sig om svartmåleri, kulisser och allt det där är just den typen av argumentation där man känner sig trängd och måste skylla på andra. Det kommer inte att ge resultat. Jag menar att om man står här och berättar hur många företag man har haft på besök och när det var, hur många som sade ja och hur många som sade nej – de företagen som var där vet vilka de var och de har fått ett betygsättning som inte får saken framåt1

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Lite fundersam blir jag efter vtm Barbro Sundbacks fundering och förlöjligande av hela kk-husprojektet när jag vet att ltl Lasse Wiklöf har varit med i finansutskottet och för sossarnas del, antar jag, godkänt både landskapsstyrelsens och finansutskottets skrivelser vad gäller genomförandet av projektet, där det klart och tydligt sägs att de privata alternativen kommer att utredas ännu. Här tycker jag att sossarna talar med kluven tunga. Vem skall man tro på, är det ltl Lasse Wiklöf eller är det vtm Barbro Sundback? Vad gäller uttalandet om att t.ex. golften inte skulle ha tillfört något till den åländska ekonomin tror jag att det finns många som är av helt annan åsikt och ett gott bevis på det var igårkväll då det inte fanns ett rum att hyra på hotellen på grund av alla golfare som var här. Det är ändå inte högsäsong ännu – det är väldigt lätt att ta till stora ord i ens plädering, men hur mycket sanning det är bakom kan man fråga sig.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag kan inte påminna mig att ha sagt någonting om golf, men jag har pratat om idrottsanläggningarna och igår var det 200 pensionärer här på kongress, så de var säkert ett viktigt tillskott till övernattningarna, men om man ser i relation till det som man har förväntat sig av alla anläggningar som vi har satsat i, så tror jag nog att om man är ärlig svarar det inte riktigt mot förväntningarna. Men det kan också bero på att vi inte har tillräckligt bra service, att vi har ett för dyrt kostnadsläge osv. att det finns liksom andra faktorer än bara det att man har gjort själva investeringen. När det gäller kk-huset kan jag inte heller påminna mig att jag har tagit avstånd; däremot måste jag säga att jag är yttest osäker på om landskapsstyrelsen verkligen kommer att ta skrivningen på allvar när det gäller att ta kontakt med det privata näringslivet. Alldeles särskilt efter att ha hört liberalernas utlåtanden: det finns bara ett projekt som man godkänner och det är det som planeras nu! Egentligen är det stora hindret liberalerna, som jag uppfattar det i dag, för att lagtinget skulle kunna komma igång i en process med näringslivet, liberalerna som har gjort frågan till en regeringsfråga och med alla medel skall tvinga igenom kk-huset. Sedan kanske det finns några som stöder i de andra partierna, men om liberalerna hade en lite öppnare inställning tror jag att vi skulle kunna få en ganska bred majoritet för satsningar där hoppeligen också de privata kan ingå.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Liberalerna sitter i den positionen i dag att ordföranden i planeringskommittén är minister Lars Selander. Också ltl Gun Carlson sitter med i kommittén. Jag vet att den gruppen bearbetar projektet. Liberalerna har ingenting emot att det blir förändringar i projektet. Vi är väldigt måna om att det blir ett så funktionellt hus som möjligt inom den ram som lagtinget har lagt: 15 miljoner, så liberalerna är ingen bromskloss om man vill ändra på projektets utförande. Vi är inte någon bromskloss om man vill ändra på finansieringen. Vi har ingenting emot att man utreder vem som skulle stå för driften av huset. Vtm Barbro Sundback påstår att liberalerna är bromsklossar, men hon får nog söka dem på något annat håll. På tal om golf hörde jag tydligt att vtm Barbro Sundback nämnde golfen i sitt huvudanförande. Nog vet jag också att det var pensionärer, men nog var också många golfare här igår och huvudsaken är att vi har säsongförlängning och också i det hänseendet kommer kk-huset att bli väldigt viktigt.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det var ett befriande uttalande att höra att liberalerna kan tänka sig att ändra projektet, att de också kan tänka sig att ändra finansieringen och inte alls kommer att bromsa eventuellt andra alternativ för att förverkliga behovet för både kongressen och kulturen. Om det är så känns det alltså som en öppning och jag hoppas verkligen att skrivningen som finns tas på allvar för den förra gjorde landskapsstyrelsen inte tillräckligt av, utan man kom hit och sade att det går inte och nu skall det pressas igenom i ursprunglig version. Det är mycket bättre, som här sagts tidigare, att om vi absolut – hoppas att det inte är så – inte kan involvera privata kapitalet så skall vi veta vad vi säger nej till, inte bara för att vi tror att de skall förtjäna lite pengar på det här projektet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Anders Englund:

Fru talman! Jag föreslår att ärendet och dess diskussion bordläggs till fredagen den 28.5.

 

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

Vi har igen fått erfara att vtm Barbro Sundback försöker vilseleda hela lagtinget. Samma anda andades också ltl Camilla Gunells anförande. Man försöker med skrämselpropaganda antyda att vård, skola och omsorg skulle få mindre tilldelning av pengar om man finansierar det med landskapsmedel. På något sätt fick vtm Barbro Sundback det till att om landskapsstyrelsen bygger med egna medel, med egen finansiering, så kommer alla dessa viktiga verksamheter i landskapet att bli lidande. Så talar man för privat finansiering; jag kan ge ett exempel på vad privat finansiering skulle betyda. Om man med 15 miljoners kostnad bjuder ut det åt ett företag, kan detta företag tänka sig att investera de pengarna? ja, med en återbetalningstid på 20 år och totalt skall det då komma in ordentliga 20 miljoner mellan tummen och pekfingret. Det betyder långt över 1 miljon i året. Och, mina vänner, viktigt att tänka på att det är driftskostnader vi pratar om, dvs. en privat finansiering med ett avbetalningssystem skulle då höja driften i landskapet och först då kan det påverka tilldelningen till kommunerna, till vården, omsorgen, trafiken osv. Kan landskapet, vilket landskapet kan, finansiera med egna medel så finns de pengarna; de är i och för sig inte gratis, inga pengar är gratispengar, men det belastar i alla fall inte landskapets ekonomi i 20 år, utan enbart investeringsåret. Jag tycker att det är faktiskt oansvarigt av en vice talman att försöka framställa frågorna så här. Nu är vice talmannen talman, men jag får väl anledning att höra svaret på mina kommentarer.

 

Varje företag som går med vinst och genererar pengar, varifrån får de sina pengar? Inte genom att vinna på lotto, mycket sällan ärver de sina pengar, utan pengarna som våra stora företag har på Åland är naturligtvis försäljningsvinster, premievinster, ränteinkomster, möjligen investerings- eller aktieplaceringsvinster. Därifrån kommer pengarna. Och vem betalar de pengarna? – naturligtvis konsumenterna i sista ändan, när man går till butiken och handlar, när man betalar sina försäkringar, när man betalar sina räntor, det är så det fungerar. Och så skall det fungera i ett samhälle. Men jag anser att landskapsstyrelsen i sådana här frågor måste försöka se helheten också här: vad är totalekonomiskt bäst för hela landskapets ekonomi i längden, inte bara i dag. Det var det jag ville kommentera till vtm Barbro Sundbacks anförande men inte hann under repliktiden.

 

Ltl Torbjörn Eliasson:

Fru talman!

Mitt inlägg utgår från att kk-huset är en absolut nödvändig investering för Åland. Vi vet att turismen är en naturlig och mycket viktig näring för Åland. Men, som jag har sagt tidigare, måste det hända någonting för att vi skall kunna få en större utväxling inom turismen. Det största problemet inom turismen i dag är just att den är så småskalig. Vi har många turistföretag, men tyvärr har de ofta rätt så dålig lönsamhet. Det finns några lysande undantag. Det har pratats om golf här i dag och jag måste få nämna golfen jag också.

 

Det var en satsning som ifrågasattes väldigt mycket innan den kom till. Men i dag står alla med en mun och säger ”vi vill ha mera golf, vi skall bygga flera golfbanor”! Varför? Jo, därför att man har sett att det kommer in pengar på golfen. Det kommer hit turister som är beredda att betala för god service. Konsekvensen av resonemanget är att vi här på Åland måste göra satsningar, kalla dem gärna infrastrukturella, större satsningar för att komma åt de nya intressanta grupperna. Jag hoppas, men det är inte så säkert att det finns privata företag som är beredda att gå in, i varje fall om man skall ta hela ansvaret, både för investeringar och drift. Jag skulle bli väldigt glad om det visar sig att det finns någon sådan.

 

När vi diskuterade denna fråga tidigare kommer jag ihåg att ltl Lasse Wiklöf konstaterade – han är inte närvarande nu, men jag skall inte säga något ont om honom – att turismen befann sig på ett sluttande plan, och jag sade att jag är beredd att hålla med honom, åtminstone är turismen i ett väldigt labilt läge. Jag konstaterade också då och jag vill upprepa det igen att skall vi faktiskt stå med händerna i byxfickorna och se på? Nej, vi har nog ett större ansvar här i Ålands lagting. Jag tror faktiskt att kk-huset blir en katalysator som kommer att generera lönsammare turism hit till Åland. Jag har arbetat med turism i många år och jag känner för – det är ingenting som jag kan leda i bevis förrän det är genomfört – och jag tror på det här projektet. Vi har väldigt många konkurrensfördelar här på Åland som kan utnyttjas i detta sammanhang. Det är väl ingen idé att räkna upp alla, men vi har vårt fina läge och jag vill igen understryka att vi befinner oss mellan tre huvudstäder, stor utveckling kommer att ske i det nya Europa, vi har fortfarande väldigt många faryg som trafikerar Åland. Det finns möjligheter att komma hit till Åland, exempelvis mycket större möjligheter än vad det finns för turister att komma till Gotland, där man kommer att satsa på en sådan här anläggning. Det enda som inte är bra är flyget och där måste vi hitta lösningar hur vi skall klara ut en bättre flygtrafik till Åland. Men många bäckar små och jag tror att i en ekonomi som vi har är efterfrågan den viktigaste faktorn. Det måste finnas efterfrågan på en tjänst; annars måste man själv skapa efterfrågan och det är ofta väldigt dyrt. Man kanske hittar på en bra produkt eller en fin tjänst, men det finns ingen efterfrågan; då kostar det massor med marknadsföringspengar att få denna efterfrågan. Men får vi en efterfrågan på flygtjänster, vilket vi kommer att få, om vi får ett kk-hus och säg till att börja med 10.000-15.000 gäster per år, så kommer det att innebära ett litet extra tillskott just för att få större möjligheter till en bättre flygtrafik.

 

Ltl Brage Eklund konstaterade tidigare att finansutskottet har ändrat sig beträffande driften. ”Det svänger hastigt”, sade ltl Brage Eklund. Samma konstaterande, men i lite andra ord gjorde ltl Camilla Gunell; hon sade att det var en tråkig utveckling. Jag vill kommentera detta. Vi vet alla hur skrivningen såg ut från finansutskottet i december med en finansiering, så den behöver jag inte upprepa här. Men den skillnad som finns nu jämfört med då är att landskapsstyrelsen har byggt ett tak på huset – det är ganska intressant, man brukar börja med grunden, men här har man börjat med taket! – och sagt att projektet får kosta 15 miljoner euro. Det här är en siffra som finansutskottet verkligen har tagit fasta på och vi är övertygade om att det finns förutsättningar att förändra projektet så att man kan förverkliga det för de pengarna. Det är ett helt annat läge än vad det var för några månader sedan när man kunde läsa i tidningarna om hur det växte, det började med 30-40 miljoner mark och helt plötsligt kanske det skulle vara uppe i 150-200 miljoner, vem vet vad! Men nu har vi sagt att kk-huset skall kosta 15 miljoner euro. Detta innebär att det måste göras förändringar och man diskuterar redan med arkitekt och med projektörer. De måste få tid på sig att göra förändringarna, och för att man inte skall förlora tid har vi ansett att när man har strukturen så pass klar att man kan gå ut och berätta hur stort huset blir och lite mera exakt hur det kommer att se ut skall man gå ut till det privata näringslivet och bjuda byggande och drift, allt! Kommer det någon som säger att de vill bygga och driva det och tar riskerna, så ingen är väl lyckligare än vi i den här salen!

 

Ltl Camilla Gunell sade också att hon vill utreda alternativ. Nu har vi hållit på med kk-huset i åtta-tio år. Tid är pengar och speciellt i den här branschen som blir mer och mer konkurrensutsatt i dagens läge. Vi får enorm konkurrens, exempelvis från Estland. Vi får konkurrens från Gotland osv. Vi kan räkna upp många. Nu kan vi inte låta tiden gå längre, utan vi måste göra någonting, om vi tror att projektet kan ge pengar. Skulle man alltså börja utreda detta på nytt kommer det att gå flera år. Vi är på ruta noll eller ett och det kommer att gå lång tid innan vi står i ett sådant läge att vi kan fatta beslut om att bygga, och vi har inte råd att ta den tiden.

 

Vtm Barbro Sundback sade att landskapsstyrelsen nu vill investera i flera hus. Då menar hon, förstår jag, att de hus som man har investerat i tidigare kanske inte har varit på rätt plats eller lönsamma. Här har vi för en gångs skull ett hus som har rätt storlek, det kan ta upp till 600 personer i konferenser, det ligger rätt för turistföretagarna, de turister som ger allra mest pengar, de genererar ännu mera pengar än golfare. Vi kan i varje fall räkna med att 300 euro per dygn lämnar en sådan här efter sig. Och det ligger på rätt plats: mitt i stadens centrum, det är där det skall vara, i närheten av alla hotell och restauranger och affärer. Glöm inte att de här människorna shoppar väldigt mycket också. Det är inte bara det att de sover och äter god mat, de handlar väldigt mycket. Jag vet väldigt många små affärsidkare som tycker att det skulle vara väldigt roligt att få hit det här huset och räknar med att de får ökad omsättning.

 

Vtm Barbro Sundback pratade också om luftslott. Det här är inget luftslott, det här är en offensiv satsning, vill jag säga. Det skall inte jämföras med någonting annat. Det här borde ha gjorts för länge sedan.

 

Jag har en fråga, men jag vet inte riktigt hur jag skall bära mig åt eftersom vtm Barbro Sundback sitter som talman och inte kan svara mig. Jag får ställa retoriska frågor. När det gäller att umgås med det privata näringslivet fick vi lite kritik, att landskapsstyrelsen inte kan umgås med det privata näringslivet. Inte skall man göra det en och en och inte skall man heller göra det offentligt! Men hur skall man umgås med det privata näringslivet? Det är alltid intressant när man kritiserar att få reda på alternativet: Hur skall det gå till?

 

Avslutningsvis, fru talman, vill jag konstatera att vi inte får låta tiden gå längre. Det här är en satsning som vi måste ha, förhoppningsvis med också privat kapital, men om vi inte kan få det anser jag att vi måste göra satsningen ändå. Totalekonomiskt för samhället kommer det här att ge ett positivt netto. Om vi inte gör det här kommer turismens sluttande plan att börja slutta ännu brantare, och det kan gå fortare än vad vi tror. Om det är så att vi inte gör satsningen, vad skall vi då i stället satsa på? Hur skall vi skapa arbetsplatser? Inom vilka branscher, inom vilka näringar? Var är det som Åland skall expandera? Före valet, under hösten, var vi alla överens om att Åland skall expandera inom turismen – här har vi ett bra sätt att göra det: bygg kk-huset!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Torbjörn Eliasson säger att det måste hända någonting, ”vi måste göra någonting” sade han flera gånger. Han sade också att han tror att det blir en generator för turismen. Det tror jag också, absolut! Men problemet med den här typen av investeringar är att vi måste veta. Ltl Torbjörn Eliasson sade lite symboliskt att här har man gått lite ovanligt tillväga för här har man satt taket först, och det är ganska symbolist för projektet egentligen: det finns ingen riktig stadig grund, det finns ingen ekonomisk grund. Dessa 15 miljoner som vi har pratat om, tror verkligen ltl Torbjörn Eliasson att det är det som är slutnotan innan vi har allt klart, innan vi har allt på plats? Vi har efterlyst samhällsnyttan i förhållande till investeringen flera gånger. Vi vet att stora delar av kulturfolket vänder ryggen till satsningen samtidigt som vi vet att projektet innehåller mycket fördyrande satsningar just för att tillgodose kulturfolkets intressen. När det gäller näringslivets roll sade ltl Torbjörn Eliasson att ingen skulle vara lyckligare än han och lagtinget om det privata näringslivet bygger, driver och tar risken, det vore absolut bingo! Men då går det inte att i följande andemening säga att, men, om inte näringslivet gör det, så bygger vi ändå, för det är så viktigt. Det är klart att inte är de dumma i näringslivet, de har full förståelse för att det här kommer landskapsstyrelsens majoritet att driva igenom ändå, och det är ett av de absolut största misstagen man har gjort i projektet att man inte har klargjort de privata aktörernas roll först innan man driver det vidare.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson säger att vi måste veta. Det är faktiskt många gånger så när man skall göra banbrytande projekt att man vet inte säkert utan man kan ha en övertygelse. Jag redogjorde för min personliga övertygelse när det gäller kk-huset och den står jag för. Jag tror att om vi bygger ett kk-hus som hela det åländska näringslivet – de som är inblandade i turism och i handel – kan dra nytta av på ett rättvist sätt, precis som exempelvis vad gäller golfbanan ute i Kastelholm i dag: alla kan boka tider och förtjäna på det, så är det min övertygelse att Åland totalt kommer att förtjäna pengar på det. Ltl Anders Eriksson frågade om jag verkligen tror på 15 miljoner euro. Det gör jag. Jag anser att vi här, precis som man kan inom det privata näringslivet, när man har bestämt sig för att man gör någonting för en viss summa, så skall vi också kunna klara av den biten. Jag tror att om vi säger det så skall vi kunna göra det för 15 miljoner euro och anpassa det; om det blir några cent mindre eller några cent mer, det kan jag inte lova, men i den klassen skall det ligga. Jag tycker att det är bra om kulturen kan få en del i det här. Vi har inte råd att bygga ett kulturhus till, men här har de stora möjligheter och kulturutrymmena kan också utnyttjas av dem som kommer hit i kongressärenden.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag respekterar ltl Torbjörn Eliassons engagemang i projektet. Jag respekterar också hans övertygelse, och det är så att ibland måste man gå på övertygelsen. Jag har sagt i många sammanhang att också vi inom Ålands Framtid har vacklat. Vi har sett klart och tydligt behovet av en satsning på konferensturismen, det är inte fråga om det, men som jag sade förra gången vi debatterade detta, att det är inte riktigt någon rim och reson på projektet. Det riskerar med stor sannolikhet att bli IT-byn nummer två och det är det som vi är oroliga för. Jag lovar, ltl Torbjörn Eliasson, att om det blir ett par cent mer eller mindre skall jag absolut inte påminna om det, det lovar jag. Men det största bekymret med framdrivandet av projektet är ändå just det som ltl Torbjörn Eliasson  på ett synnerligen klart sätt satte fingret på, dvs. man säger ibland att man vill ha det privata näringslivet med, gärna att bygga, gärna att driva, men i nästa andetag säger man att kommer de inte, så bygger vi ändå! Var och en inser att inte får man näringslivet på de premisserna, det är klart att de sitter på läktaren och väntar tills det är klart, varför skulle man satsa, varför skulle man ta risker när det är någon annan som gör det!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Vi kan väl inte ha några hemligheter varken för företagare eller för Ålands folk här i lagtinget! Vi måste väl säga vad vi tycker och vad vi tänker! Jag tycker att det är väldigt bra om det privata näringslivet tar hand om det här, men jag konstaterar att det är ett så viktigt projekt och det kommer att bli vinstgivande på sikt, så om de inte förstår vinsten i det så skall vi göra det ändå. Så menar jag. Vi får väl se vad som händer. ”En IT-by  nummer två”. Jag skall inte säga någonting om IT-byn, men jag tror att det här kommer att bli ett kk-hus nummer ett och tre-fyra år efter att vi har det byggt kommer vi att vara nöjda och glada att vi gjorde det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag tänkte lite kommentera ltl Torbjörn Eliassons påstående när han förklarade svängningen i finansutskottet. Jag tycker att det är ganska stor skillnad mellan den tidigare skrivningen där man ville ha garantier för både drift och allting och nu accepterar man bara man sätter ett tak. Nu accepterar man att man gör allting samtidigt: detaljplaneringen och utredandet av driften. Det är en mycket, mycket stor skillnad enligt mina ögon sett i varje fall. I det första fallet har man klart före man går vidare hur finansieringen och driften skall vara; i det andra fallet vet man inte överhuvudtaget om man skall få några privata intressen med. Med den erfarenhet och de intervjuer som vi har gjort i näringsutskottet med näringslivet har jag inte stött på någon som har stagit med armarna öppna och ropat att bygg, bygg, bygg, utan tvärtemot har de varit väldigt frågande till landskapets satsning på ett kk-hus och hur man skall klara av driften. Ltl Torbjörn Eliasson gjorde en jämförelse med när golfbanan startades upp, men om jag inte missminner mig fanns det eldsjälar där som garanterade att de skulle ta driften. Här finns det inte någon sådan och jag har efterfrågat hur drift och finansiering skulle vara. Det står i betänkandet att det är Mariehamns stad, landskapet och turistförbundet. Ingen har kommenterat när jag har ställt frågor hur det skall redas upp. Det är en inbyggd finansiering till turistförbundet med landskapsmedel, ett indirekt landskapsstöd för driften.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik::

Fru talman!

Beträffande skrivningen om finansieringen är det ett enigt finansutskottet som har kommit fram till detta och grundorsaken, enligt min uppfattning, var nog att nu vet vi att det finns ett tak. Det finns sådana som försöker fördröja projektet och det finns väldigt många olika metoder att göra det, att utreda, att låta det gå vidare och vidare. Här finns det möjligheter att i ett väldigt tidigt skede, när man vet strukturen, gå ut och titta vad det finns för respons inom näringslivet. När det gäller jämförelsen med golfen så fanns det eldsjälar. Ålands turistförbund har, som ltl Brage Eklund nämnde, visat ett väldigt stort intresse och det har jag tittat närmare på och det är ett intressant alterantiv att de på något sätt skulle vara med. Där finns det nämligen kunskap, det finns människor och det finns redan en massa olika publikationer som man kan marknadsföra detta i osv., så jag tycker man skall titta på deras initiativ också.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Turistförbundets roll nämndes i fråga om driften och ltl Torbjörn Eliasson tycker att det är bra att turistförbundet är med i själva driftsfrågan. Min personliga tro är – jag kan inte verifiera att den är sann, lika mycket som ltl Torbjörn Eliasson kan verifiera sin tro – att det är ett indirekt driftsstöd i och med att man låter turistförbundet gå in i driftsbolaget. Ytterligare kan det ge den effekten att det blir en sämre marknadsföring av den övriga turismen i och med att de skall ha hand om också driftsbolaget plus att turistförbundet skall utökas personellt; annars är det väl så att de är för stora nu, om de klarar av bådadera. Sammantaget är det så att vi har lite olika syn kk-husbygget. Jag är av naturen försiktig när det gäller pengar, det har jag blivit van vid och man får ta ansvar för sina satsningar, men satsar man ett egnahemsbygge utan att ha en kalkyl på vad det kostar för en månadsrat i drift och amorteringar, så är det här lite samma sak att man kör igång detaljplaneringen utan att ha en kalkyl vad det kommer att sluta på. Som jag sade förra gången i mitt anförande tror jag inte på dessa 15 miljoner, men det är min tro. Vi får se vem som har rätt; har ni rätt, så gratulerar jag!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik::

Fru talman!

Tack, ltl Brage Eklund för jag tror att det skall gå att bygga för 15 miljoner euro! Jag vet inte om jag skall uppfatta det så att det är okej också för ltl Brage Eklund i så fall, att det är bara tron att det inte skall gå att hålla det på 15 miljoner som gör att han inte vill satsa på projektet. Jag skall inte kommentera turistförbundet desto mera, men jag tycker att det är intressant att de har ett intresse och en vilja; de har också räknat på projektet. Det finns kalkyler som planeringskommittén har gjort, så projektet är inte kalkyllöst. Som jag sade tidigare i vintras har jag jämfört både driftskalkyler och investeringsplaner med andra liknande projekt och det verkar jämförbart och vettigt. Där har man fått Europapengar, man har haft EU med, man har haft Nutek med i Sverige osv., om vi tittar på Gotland. Det finns nog kalkyler här också, det är inte planerat på lösan sand, utan jag skulle säga att det är realistiskt planerat. Taket på 15 miljoner gör att man kan känna sig trygg.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag tycker att frågan verkar bli mer och mer religiös! Det verkar handla om vem som tror och vem som inte tror. Jag skulle vilja säga att majoritetspartierna har misslyckats när det gäller att övertyga oppositionen och delar också av de egna partileden i sin tro på beslutet därför att vi upplever att vi saknar kalkyler och siffror och den solida grund som en sådan här storsatsning behöver för att man skall våga fatta beslut. Jag tror att det räcker inte med tro här utan vi behöver ha lite mera kött på benen. Varför tar det sådan tid, säger ltl Torbjörn Eliasson. Nu har vi utrett detta i åtta-tio år, nu måste vi komma till ett avgörande. Det är väl det som vi har påpekat så många gånger, att det beklagliga ligger i det att man trots den långa beredningsprocessen inte har kommit till större klarhet när det gäller drift och finansiering. När det gäller alternativen, som kanske finns, som kanske är bra, som kanske inte är bra, så har inte jag krävt att det skall utredas i någon rigorös mening att det också skall ta åtta-tio år, definitivt inte! Man diskuterar med berörda parter vad de vill, hur långt de är beredda att gå osv., sedan måste landskapsstyrelsen gör bedömningen: är det värt att fortsätta diskussionerna eller inte. Men för min del vill jag gärna veta var budet står och vad det innehåller.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik::

Fru talman!

Jag tycker inte att vi skall blanda det med religion, men vi kan gärna tala om tro naturligtvis i sådana här frågor. För mig handlar det om övertygelse. Jag är övertygad om att det här är ett bra projekt för Åland. Sedan kan man fråga sig om ltl Camilla Gunell vet att det inte är det. Att det tar tid och att det ändrar sig! Ja, man kan faktiskt inte skylla på någon annan än på politikerna och det är bara ett drygt halvt år sedan då alla partier vid valet var överens om att kk-huset, det skall vi bygga! Socialdemokraterna var också med på det, ltl Camilla Gunell! Jag trodde när vi började jobba i höstas att vi var ganska överens om att vi behöver ett sådant här hus.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det handlar väl om övertygelsen, vem som är övertygad om att det här är en god satsning och vem som inte är det. Det är klart, inte kan jag heller säga att det här är en dålig satsning. Det kan vara Ålands mest lyckade satsning genom tiderna om det är så att det utfaller väl. Jag är inte övertygad om att det är varken bra eller dåligt, men jag vill veta så mycket som möjligt om den grund som vi tar beslutet på, för det handlar ändå om stora pengar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Runar Karlsson: Fru talman! Jag ber att få understöda förslaget att ärendet bordläggs till 28 maj.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Anders Englund, understödd av ltl Runar Karlsson föreslagit att ärendet skall bordläggas till plenum den 28 maj. Bordläggning kommer därför att ske. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 28.5. På talarlistan finns ännu ltl Mats Perämaa, som bereds tillfälle att yttra sig.

 

Ltl Mats Perämaa: Avstår.

 

Ärendet bordläggs således till plenum den 28.5.

 

 

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 7:

 

Finansutskottets betänkande nr 5/2003-2004 angående budgetram för år 2005 och plan för åren 2006-2007. (M 4/2003-2004).

 

Fört tillåts diskussion, därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

Finansutskottet har behandlat landskapsstyrelsens meddelande angående budgetram för år 2005 och planen för år 2006 och 2007. Finansutskottet förenar sig med den målsättning som landskapsstyrelsen anger, dvs. målsättningen med den ekonomiska politik som avses i meddelandet: den skall trygga tillväxten i ekonomin, den skall ge möjligheter till fortsatt god sysselsättningsnivå, ökad befolkningsmängd och skapa förutsättningar för stabil välfärd även på lång sikt eller med andra ord enligt många uttalanden under debattens gång: driftskostnaden skall styras, tillväxt skall möjliggöras, budgeten skall i balans. Rambudgeten skall visa på de politiska linjerna, allt detta och mer därtill har nu presenterats lagtinget i form av ett meddelande.

 

Finansutskottet har i sitt betänkande noterat att budgetsituationen har förbättrats i förhållande till den översikt som hösten 2003 fogades till landskapsstyrelsens budgetförslag för år 2004 och konstaterar att förbättringarna beror dels på den åtstramande allmänna linjen i budgetramarna, dels på att det i bokslutet för år 2003 är realiserade större besparingar än beräknat. Dessutom antas inkomsterna i statsbudgeten öka snabbare än tidigare beräkningar givit vid handen.

 

Vår klumpsummeekonomi ger oss stabilitet och trygghet. Vi vet ungefär vad vi får för inkomster, men vi har ingen möjlighet att påverka inkomsterna. Det enda vi kan påverka här är utgifterna och det är det man försöker med rambudgeten. Landskapsstyrelsen påpekar också att förslaget till rambudget och plan kan medföra personalminskningar men med den garderingen att man skall undvika permitteringar och uppsägningar. För att genomföra en sådan politik förutsätts att omplaceringar och andra specialarrangemang kan genomföras i högre utsträckning än vad som hittills varit för handen.

 

Fru talman!

Det nu lagtinget får vara med om är en reform av budgetprocessen, en reform som har varit efterfrågad vid flera olika tillfällen, en reform har diskuterats i landskapsstyrelsen många gånger. Därför är det med tillfredsställelse man kan konstatera att nu har vi tagit det första steget i denna process eller rättare sagt landskapsstyrelsen tog det första steget i och med meddelandet. Debatten i april var det andra steget och nu får vi kalla den här behandlingen i lagtinget av finansutskottets betänkande som det tredje steget i en process som vi får hoppas att blir en rutin så småningom. Anledningarna till att reformen har efterfrågats är flera. Det årliga budgetbeslutet i lagtinget hör till lagtingsårets kanske viktigaste beslut; då tas besluten som styr förvaltningen, hela den offentliga sektorn innefattande vård, skola, omsorg, utvecklingen inom kulturområdet, vägar, skärgårdstrafiken, näringslivets, jordbrukets, fiskets och turismens utvecklingsmöjligheter, stöd till kommunerna m.m. Problemet har varit hittills att lagtinget tvingats forcera budgetprocessen på ett absolut icke tillfredsställande sätt. Lagtinget har tillställts budgetförslaget till ungefär i mitten på november, dvs. fyra-fem veckor före julhelgen. Budgeten skall antas före nyår, vilket betyder att lagtingsledamöterna haft några dagar på sig att läsa budgeten, skriva finansmotioner, att debattera budgeten i lagtinget innan den kan remitteras finansutskottet. Finansutskottet har haft ett par veckor på sig för hörande, diskussion, beslut och justering och så återstår en vecka ungefär för lagtinget att anta budgeten för inkommande år.

 

Ett annat skäl, en annan anledning till att reformen har ansetts nödvändig, är problemet för kommunerna med en sen budgetbehandling eftersom det har medfört att beslut som påverkar kommunernas ekonomiska utrymme har blivit kända i ett så sent skede att kommunernas budgeter många gånger har hunnit antas av respektive fullmäktige.

 

I syfte att ytterligare förbättra beslutsunderlaget i budgetprocessen vill finansutskottet framhålla att lagframställningar som förutsätts och/eller ingår i rambudgetförslaget bör överlämnas till lagtinget senast samtidigt med meddelandet. Det är det optimala, men det här låter sig icke göras alla gånger, det inser utskottet mycket väl, så i sådana fall borde åtminstone huvuddragen kunna presenteras i samband med meddelandet så att man kan ha en liten aning om förändringar i eventuella lagar kommer att påverka rambudgeten på ett märkbart sätt, dvs. höja kostnaderna, spränga ramarna.

 

Med tanke på arbetsbördan inom förvaltningens olika sektorer för såväl tjänstemän som landskapsstyrelsemedlemmar vill finansutskottet uttrycka sin tillfredsställelse över landskapsstyrelsens arbete med budgetramen. Finansutskottet inser att detta första meddelande har givit landskapsstyrelsen många erfarenheter. För utskottet är det heller ingen överraskning att man kan notera en viss ojämnhet i de olika avdelningarnas och enheternas arbetssätt. Hänvisande till vissa påpekanden i media vill jag här påpeka, att finansutskottet ingalunda är kritiskt till arbetssättet – det har framförts på det sättet. Finansutskottet har full förståelse för att denna första budgetram innehåller variationer och uppvisar ojämnheter. Finansutskottet noterar, som en speciellt positiv sak, att utgångspunkten för landskapsstyrelsen har varit att respektive avdelning under processens gång skall ge alla i personalen möjligheter att i något skede komma med synpunkter på förslaget till rambudget. Det hoppas vi blir regel och inte något undantag.

 

Finansutskottet anser att syftet med rambudgeten skall vara att landskapsstyrelsen presenterar de ekonomiska ramarna och inriktningarna i arbetet under de kommande åren för lagtinget. Med det menar utskottet att enbart större förändringar behöver redovisas mer ingående. Vissa delar i det nu föreliggande arbetet är onödigt detaljerade och behandlar relativt sett för små summor. Utskottet förväntar sig också att det arbete som nu har lagts ner skall ligga till grund för arbetet med ordinarie budget i höst och därigenom förenkla den processen. Men det bör kanske påpekas att det kommer att krävas en sträng budgetdisciplin av såväl berörda avdelningar, hela landskapsstyrelsen och också lagtinget, för att man sedan hålls kvar inom de givna, hoppeligen nu snart beslutade ramarna. Det är kanske lättare sagt än gjort; det finns så många önskemål om nya saker.

 

Efter höstens budgetbehandling med ordinarie budget kan samtliga, både landskapsstyrelsen, hela förvaltningen och lagtinget, utvärdera reformen, men i väntan på den utvärderingen har utskottet tillåtit sig att göra en skrivning om att rambudget skall presenteras lagtinget årligen under vårsessionen och helst i så god tid att lagtinget hinner behandla den inom april. Vi har också noterat att resultaten av de kommande kollektivavtalsförhandlingarna kommer enligt vad vi, som sagt, har erfarit att kunna rymmas inom den föreslagna rambudgeten och planerna för de två kommande åren.

 

Några kommentarer om några moment. När det gäller radio- och TV-verksamheten noterar utskottet dels den positiva utvecklingen som nu just har skett; i och med att man annonserat ut att kontrollverksamhet kommer att inledas strömmade det in nya anmälningar om TV-innehav, närmare bestämt 1.050 vid det skedet och det har ytterligare förbättrats lite. Det här är naturligtvis en utveckling som utskottet ser positivt på och skriver att vi ”förutsätter att intäkterna från licenserna i sin helhet kommer att överföras till Ålands Radio och TV”. Detta skriver vi därför att i rambudgeten angavs en speciell summa på drygt 1,9 miljoner.

 

Vi vill också slå ett slag för att även Ålands Radio och TV skall bli så kostnadseffektiva som möjligt; eftersom hela förvaltningen bör spara och se till var man kan vara ekonomisk så skall man också göra det inom Ålands radio.

 

En annan fråga som visar sig att behöver utredas är reglerna om vem som är skyldig att erlägga licensavgift. Det är så att här finns utrymme för tolkning. Därför tycker vi att landskapsstyrelsen skall se över de reglerna och vid behov förtydliga när betalningsskyldighet föreligger. Det har visat sig t.ex. att när ungdomar, barn, som går i skola i stan, flyttar hemifrån, vill se på TV så uppfattas de som ett nytt hushåll och skall alltså betala TV-avgift. Det här tycker vi att man kan se över; på många håll är det faktiskt så att man inte behöver göra det. När man är myndig anses det att man har eget hushåll. Här får vi se vad landskapsstyrelsen kommer till.

 

När det gäller polismyndigheten och speciellt den pågående utredningen om polismyndighetens utrymmen stöder majoriteten av utskottet landskapsstyrelsens skrivningar och ”förutsätter också att långsiktiga lösningar söks som bl.a. tar sikte på ett förbättrat arbetsskydd och en utrymmesmässigt förbättrad klienthantering”, som vi skriver. Här finns en reservation.

 

Vi har också skrivit lite om allmänna stöd till kommunerna och vi har måhända diskuterat en del av detta, men det påpekas i utskottets betänkande om kommunförbundets roll, att det bör bli så klarlagt att kommunförbundet verkligen ger mandat till förhandlingar med landskapsstyrelsen. Vi vet alla att tidigare har det kallats överläggningar och de har ofta varit lite dåligt förankrade i respektive kommun och det har gjort att när landskapsstyrelsen och överläggningsgruppen har varit ense om någonting så har de berörda kommunerna varit totalt ovetande om detta. Det här är inte tillfredsställande. Det är varken lagtingets eller landskapsstyrelsens roll att säga någonting hur kommunförbundet skall göra, men trots det föreslår vi att landskapsstyrelsen måtte uppmana kommunerna att klargöra rollen och komma med ett bra förslag.

 

Landskapsstyrelsen aviserar en översyn om landskapsandelssystemet och vi efterhör ett mer överskådligt och förutsägbart landskapsandelssystem.

 

Vi har så kapitel 44.10 om pensionerna. Där frågar vi efter en redogörelse om pensionsfonden och säger i betänkandet att landskapsstyrelsen bör senast i samband med ordinarie budget för 2005 redovisa hur fondens medel är placerade och vilka principer som tillämpas. Vi vill också veta någonting om prognoserna när det gäller förhållandet mellan beräknad avkastning och kommande pensionsutbetalningar.

 

När det gäller miljöfrågor är utskottet överens med att landskapsstyrelsen försöker se över miljölagstiftning och speciellt i syfte att minska antalet verksamheter som kräver tillstånd från miljöprövningsnämnden. Det är ett stort problem för Åland och för våra åländska företag av allehanda slag att behandlingen av ärenden tar så lång tid i miljöprövningsnämnden. Trots det vill vi säga, att det inte är meningen att man skall försämra miljön med dessa förenklingar utan det som skall förenklas är behandlingen; det får inte ta ett år för en företagare att få svar om man får inleda en verksamhet. Det finns ingen företagare som lever med det. Det är ett effektivt sätt att strypa företagsverksamheten och jordbruksverksamheten, om man fortsätter med det här.

 

När det gäller näringsavdelningen har utskottet begärt ett utlåtande från näringsutskottet om rambudgeten för näringsavdelningens förvaltningsområde. Detta mest därför att vi hade fått kännedom att just näringsutskottet redan har hört väldigt många i de här frågorna som berör jordbruk och näring på Åland och därför gjorde vi så. Här konstaterar vi övrigt att vi omfattar landskapsstyrelsens motiveringar när det gäller näringsavdelningen. Det betyder att om det finns någon skrivning i näringsutskottet är det inte självklart att finansutskottet omfattar det.

 

Jag anser att kk-huset har vi diskuterat redan. Meddelandet och tilläggsbudgeten går lite in i varandra och har behandlats samtidigt. Så har vi sjötrafiken kvar. När det gäller sjötrafiken vill vi just i det här avsnittet peka på att här fanns vissa detaljer som vi anser att inte hörde hemma i rambudgeten och vi har inte heller kommenterat dem. Vi har kommenterat frågan om beställningstrafik, att man skulle ta avgift för det och vi har under hörandet fått oss till del att många gånger är det så att beställningstrafik de facto ersätter normal tidtabellsenlig linjetrafik och då kan det vara ekonomiskt förnuftigt att man i stället för att ha en linje som mer eller mindre går tom dagligen har beställningstrafik på vissa turer. Det betyder att det inte är så självklart med avgifterna, men landskapsstyrelsen måste komma med en bra förklaring här; vi tycker att det kommer att försvåra möjligheterna. Vi är alltså inte helt och hållet för avgifter för beställningstrafik.

 

När det gäller kostnaderna för sjötrafiken anser utskottet att större strukturella förändringar måste genomföras så att man kan minska kostnaderna. Vi tycker inte i utskottet att indragning av trafik, att minska tidtabellerna, i sig är en hållbar lösning. Det kanske inte håller på sikt utan här måste man ge högsta prioritet med att se över sjötrafiksystemet. Här har vi möjligheten att förkorta färjpassen, som vi talar om. Vi tycker att det är särskilt viktigt att landskapsstyrelsen faktiskt funderar över vad ett affärsverk, en bolagisering, skulle innebära. Vi tillägger att landskapsstyrelsen bör verka för att arbetstidslagstiftningen ändras i konformitet med de regler som gäller för utrikessjöfart. Under hörandet kom det oss till del att ”landskapsrederiet”, om jag får kalla trafikavdelningen så, betalar i snitt 35 procent högre löner än trafiken i utrikessjöfarten medför. Detta på grund av avtalen; det är nämligen olika avtal för inrikes- och utrikessjöfart. Det här är naturligtvis bra för dem som är anställda i landskapsrederiet, de har hög inkomst och det tycker vi alla att är bra, men, men, det är dåligt för skärgårdstrafikens utveckling om man håller denna höga kostnadsnivå. Det kommer naturligtvis att på sikt medföra att man inte kommer att ha råd att hålla den turtäthet och alla färjor i gång så länge man håller den här höga nivån på lönerna. Därför uppmanar vi landskapsstyrelsen att diskutera med rikets myndigheter – det är ingen åländsk behörighet – men det är viktigt att vi för fram de åländska åsikterna i den här frågan, speciellt med tanke på att jag i dag har hört att det faktiskt föreligger en sådan här diskussion i Finland, man kommer att försöka ändra inrikes- och utrikessjöfartsavtalen. Då tycker jag att det är bra att man också från lagting och landskapsstyrelse är överens om att man skulle man vilja jämställa avtalen. Det är ändå viktigt att vi kommer ihåg att skärgårdstrafiken är detsamma som landsvägarna, och en försämrad skärgårdstrafik kan vara dödsstöten för många regioner i skärgården, så vi kan inte minska trafiken alltför mycket utan vi måste hitta andra lösningar.

 

Till sist vill jag säga att där vi inte påpekar någonting annat i utskottets betänkande betyder det att finansutskottet omfattar landskapsstyrelsens motiveringar och belopp; det gäller olika kapitel som inte alls är berörda i betänkandet och olika moment.

 

Ärendets behandling har försiggått på sedvanligt sätt och antalet hörande är angivet i betänkandet. Här finns, som sagt, en reservation från ltl Lasse Wiklöf. Med detta föreslår utskottet att lagtinget antecknar sig landskapsstyrelsens meddelande till kännedom och samtidigt bringar utskottets betänkande till landskapsstyrelsens kännedom.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag har överhuvudtaget inte någonting att säga emot det som finansutskottets ordförande Gun Carlson sade i sitt anförande. Jag vill bara belysa ytterligare saken om sjötrafiken. Ltl Gun Carlson nämnde att lönekostnaden för personalen inom landskapets sjötrafik kan vara upp till 35 procent högre än för utrikessjöfart. Så är det säkert, den är högre. Jag vill bara belysa det på det viset och betona ännu, att man löser inte de här sakerna genom att privatisera trafiken, för även ett privat rederi inom den här sektorn måste följa samma avtal som landskapet måste följa. Därför är det här en betydligt större fråga än att bara prata om privatisering. Därför uppfattar jag att finansutskottet inte nämner att privatisering skall vara lösningen att nå inbesparingar, utan det är andra saker som skall till: kortrutt och sådana saker.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Jag tycker att det är bra att rambudgetprocessen äntligen har kommit igång och för det förtjänar landskapsstyrelsen beröm. Även om det säkert har varit ovant är det ändå min uppfattning att man genom den nu företagna genomgången kommer att besparas en hel del arbete när det gäller att göra slutbudgeterna dels för 2005 och också för kommande år. Jag tror att det är en bra rutin som man är på väg att försöka komma in i.

 

Som alla vet har finansutskottet flera gånger krävt den här budgetprocessen och i mitt eget parti har det varit ett länge närt och efterlängtat önskemål. Jag drar mig också till minnes att en av de tidigare liberala ledamöterna här i kammaren vännen Sjöstrand från Kökar i ett tidigt skede var inne för att den här processen måste dels få den här strukturen och helst skulle också budgetbehandlingen i slutändan om möjligt kunna tidigareläggas, vilket vi i grunden också delar synen på. Helst borde man börja med budgetbehandlingen i september.

 

Som vi i betänkandet skriver är det ändå så att beredningen nu första gången har varit ganska så ojämn, och det måste man väl också hysa förståelse för att inte alla rutiner ute på avdelningarna har infunnit sig.

 

Tanken med rambudgeten är att ge de stora betydelsefulla dragen och landskapsstyrelsens inriktning, men det måste anses mindre viktigt, för att inte säga onödigt, att rekapitulera en väldigt massa detaljer som ändå i minimal utsträckning påverkar budgetens slutsumma. Som ordföranden instämmer jag också att det finns sådana detaljer i meddelandet som kanske egentligen i grunden inte hör hemma här. Däremot skulle det vara viktigt att landskapsstyrelsen när rambudgeten läggs fram också kan presentera andra viktiga huvuddrag. Jag tänker på t.ex. lönebildningen som är utomordentligt central för all budgetering. De frågeställningarna är viktiga och också eventuella budgetlagar och annan lagstiftning som får avgörande inflytande på budgeternas slutliga utformning. Själv förväntar jag mig många sådana åtgärder också i lagstiftningsvägen, inte minst avbyråkratiserande åtgärder och lagstiftning som på annat sätt kan underlätta förhållandet mellan landskapet och kommunerna, särskilt om man fortsätter processen att dra ner på stödet till landskapets kommuner. Nuvarande åtstramningar utan åtgärder för att underlätta och förenkla och förbilliga verksamheterna för kommuner kommer inte att visa sig hållbart i det långa loppet, det är jag absolut säker på.

 

Fru talman!

Jag är mycket nöjd med utskottets uppfattning om att radio- och TV-licenserna, som nu tenderar att öka i sin helhet, skall tillfalla radion. Med en effektiviserad uppbörd är det min tro att radion har goda möjligheter att genom licensfinansiering klara sin egen existens och framtida utveckling om man har hela licensstocken som bas.

 

Som av betänkandet framgår har utskottet inte tagit ställning till den slutliga utformningen av polisens utrymmesfråga eftersom utskottet, som man skriver, har uppfattat frågan som att den ännu är på utredningsstadiet. Jag har emellertid lämnat en reservation eftersom jag har erfarit att landskapsstyrelsen trots utskottets skrivningar redan synes ha gått in för att sälja gamla hälsocentralens fastighet vid Norragatan i Mariehamn och därmed eliminerat det alternativ som vi socialdemokrater att skulle ge polisen betydligt långsiktigare och bättre utrymmesfrågor för framtiden. För övrigt ser det ut som om de anställda vid polisen för håller sig lindrigt sagt svala till samgående med räddningscentralen och jag har också erfarit, och det vill jag betona, att de tilläggsutrymmen vid sidan av ett tillbyggt polishus som man från polisens sida synbarligen kalkylerar med inte torde stå till polisens förfogande. Jag skall inte gå in på det här mer i detalj därför att det är inte Lasse Wiklöfs uppgift att utreda detta. Jag har sett papper man har kommit springande med här i dag från polisinrättningen och där det talas om att så och så är det. Jag skulle föreslå den enklaste vägen för att få svar på den här frågan: gå också och tala med de företagare som bevistar de tilltänkta lokalerna, så kan ni få höra vad juristernas syn på ärendet är.

 

Under rubriken Allmänna stöd till kommunerna uppmärksammar utskottet det faktum att kommunförbundets legitimitet som motpart i förhandlingarna till landskapsstyrelsen måste öka och man inskärper att förbundet verkligen bör förankra sina förhandlingsmål och resultat hos de enskilda kommunerna. Det här tycker jag är utomordentligt bra och jag vill säga att som nyvald ordförande för Ålands kommunförbund har jag aktualiserat denna fråga på förbundsstyrelsens första mötesdag. Jag är själv utomordentligt angelägen om att kommunerna är väl insatta i och har sanktionerat förbundens strävanden i dialogen med landskapsstyrelsen. Kommunförbundet skall inte vara en stat i staten utan kommunernas gemensamma aktiva redskap, och så skall det bli. Jag kan säga att det från förbundets sida finns en mycket lång lista av frågeställningar som man önskar förhandla om med landskapsstyrelsen. Det var i den belysningen jag också tyckte att man hade kunnat återta förvärvsinkomstavdragskompensationen och haft det med i paketet för förhandlingarna.

 

Jag vill också säga att vi inom förbundet har utsett en ny förhandlingsdelegation som utvidgats så att den omfattar södra Åland, norra Åland, skärgården och Mariehamn. Denna delegation är alltså betydligt mera representativ än den föregående, och det har jag velat medverka till av demokratiska skäl. Jag hoppas på en god dialog, att insikterna om varandras problem skall klarna och att vi skall ha både klokskap och konstruktivitet när vi diskuterar mellan landskapsstyrelse och förbund i de här frågorna.

 

Landskapsstyrelsen betonar vikten av att vi klarar finansieringen av vård, skola och omsorg. Men jag skulle faktiskt också i det här sammanhanget vilja skjuta in ytterligare att landskapsstyrelsen i rambudgetsresonemangen och också i de fortsatta budgeteringssträvandena verkligen engagerar sig för att föra en näringslivspolitik värd namnet, en politik som verkligen skulle öka antalet företagare och entreprenörer, något man också från borgerligt håll under valrörelsen senast mycket starkt klagade på: den negativa utveckling vi har stått inför under många, många år. Det är hög tid för förändring.

 

Fru talman!

Finansutskottet efterlyser också en redogörelse till lagtinget över pensionsfonden. Då är inte den centrala frågan hur fonden förefaller balansera mot andra motsvarande pensionsfonder utan frågeställningen som är relevant är: Hur är fondens finansiella läge i relation till de betydande pensionsavgångar vi har att invänta särskilt när fyrtiotalisterna inom några pensionerar sig? Vad åtminstone jag vill ha svar på är framför allt om fondens ställning är sådan att avkastningen förslår att finansiera Ålands pensionsskuld utan att särskilda kompenserande anslag behöver tas upp i budgeten. Det är först då vi kan tala om att vi har en fullt ut varande pensionsfond som klarar pensionsåtagandena löpande. Det här gör jag i bästa välmening eftersom vi annars i det här parlamentet faktiskt kan lura oss att tro att ställningen är mycket bättre än vad den kan vara.

 

Vad gäller miljöprövningsnämndens långa handläggningstider tror jag vi alla om möjligt vill eftersträva en förkortning om det bara är möjligt och att man i vissa mindre fall kunde begränsa eller minimera handläggningen. Men det är oerhört viktigt att en ökad snabbhet i handläggningstider och rutiner inte äventyrar eller får försämra miljötillståndet på Åland. Det har vi definitivt inte råd med. Vi behöver bara se oss omkring när det gäller den frågan. Jag vet att miljöprövningsnämnden har fått utstå en hel del kritik för att man lagt bl.a. värderingar som det heter i olika beslut. Läser man den lagstiftning som i dag reglerar nämndens arbete måste man ha respekt för att nämndens expertis lägger de synpunkter man gör i de här ärendena. Jag tycker att man närmast är skyldig att göra det. För övrigt är det min uppfattning att miljöprövningsnämnden med nuvarande besättning besitter om möjligt högre kompetens på miljöområdet än vad som är existerande inom ramen för Ålands förvaltningsdomstol. Det är nog ett faktum; det bör man inte heller frånse och dessutom har miljöprövningsnämnden enligt mitt förmenande uppnått mycket hög integritet i sitt arbete och det skall de ha beröm för.

 

Slutligen, fru talman, några ord om Ålands interna skärgårdstrafik. Jag sade i remissdebatten kring framställningen, och jag säger det igen, att driftskostnaderna för skärgårdstrafiken kan bara i avsevärd utsträckning minskas genom investeringar som krymper sjöavstånden. Skall en tunnel förverkligas till Föglö kan den bara försvaras om ändpunkten mot fasta Åland då blir på norra eller nordöstra Föglö. Jag behöver inte räkna upp alla åtgärder jag tidigare nämnt; de finns redan i lagtingets stenografiska protokoll, men jag vill på nytt betona vikten av att de förverkligas. Det kan verka tufft och det krävs investeringar, men skall man på ett avgörande sätt få ner driftskostnaderna är det den här vägen man måste gå. Att hålla på med irriterande petitessfrågor som bara vållar stora debatter och faktiskt skapar ganska stor osämja mellan arbetstagare och landskapsförvaltning löser enligt mitt sätt bara mycket små bekymmer.

 

Ett affärsverk eller eventuell bolagisering av trafiksidan i landskapets regi är enligt mitt sätt att se fullt möjligt och det har mitt stöd.

 

Jag hoppas nu verkligen att landskapsstyrelsen tar till sig utskottets skrivningar och verkligen sätter fart på reformeringen av skärgårdstrafiken. Hittills har det varit mycket prat men lite action.

 

Vad gäller den beramade arbetstidslagstiftningen som bedöms som något förmånligare för inrikestrafiken framom utrikessjöfarten är inte heller den något som isolerad för sig kan lösa alla de här kostnadsproblemen. Sanningen är att landskapsstyrelsen i huvudsak betalar för de tjänster man har i skärgårdstrafiken; det handlar om volymerna man har satt, turtätheten och det handlar om de tidpunkter när trafiken utförs. I grunden kan, som ltl Mats Perämaa också sade, egentligen heller ingen privat företagare utföra det billigare om man följer regelrätt den arbetstidslagstiftning och det regelverk som är satt på det här området. Egentligen är det så att landskapet har överhuvudtaget inget vinstintresse i det här sammanhanget, vilket ett privat företag rimligen måste ha, alltså har landskapsstyrelsen i grunden en favör framom en privat, såvida spelreglerna man följer är desamma över hela fältet, och rimligtvis skall alla följa avtal.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Angående polishuset sade sig ltl Lasse Wiklöf ha den uppfattningen och har skrivit i sin reservation att det är det nuvarande polishuset som är det koncept som man  arbetar på, och så kan det säkert vara också. Jag anser ändå att den skrivning som finansutskottet har om att man skall ha långsiktiga lösningar på bl.a. arbetsskyddet och klienthanteringen också måste innebära att man på allvar ser över om det är möjligt i det befintliga polishuset att ytterligare hyra de utrymmen som har diskuterats, som finns i anslutning till det nuvarande polishuset. Det kan hända att det är på det viset att det inte är möjligt att hyra dem och då blir det kanske omöjligt att förverkliga det som vi önskar oss i det polishus som vi har nu. Men jag tycker inte heller att reservationen är särskilt bra, för den tar sikte på ett konkret hus, alltså den gamla hälsocentralen, och inte är det säkert att man uppnår allt där heller, så därför tycker jag att reservation absolut inte kan anses vara bättre än den skrivning som finansutskottet har i sitt betänkande för det ger ändå en möjlighet till lösning utan att man har bestämt sig för något visst projekt. Men det är viktigt att man ser till när man gör ombyggnaden att man verkligen når långsiktigare lösningar.

 

Vad gäller sjötrafiken omfattar jag mycket det som ltl Lasse Wiklöf anförde. Jag tror nästan jag vågar mig lova att landskapsstyrelsen och majoriteten har tagit till sig det som finansutskottet skriver och kommer att igångsätta ett arbete för att på allvar planera för ett kortruttsystem i skärgården i framtiden. Det är synnerligen viktigt.

 

Ltl Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag vill tacka ltl Mats Perämaa för att vi i många frågor har en ganska stor samsyn, särskilt när det gäller skärgårdstrafiken och det gläder mig väldigt mycket.

 

Vad gäller polishuset vill jag betona att jag skulle inte ha ansett mig behöva skriva reservationen om jag hade trott att det skulle ha räckt med utskottets skrivningar. Men tyvärr nåddes jag av en uppgift i offentligheten att landskapsstyrelsen i stort sett har satt tidpunkt när gamla hälsocentralen skall säljas och då ansåg jag – så ärlig vill jag vara – att finansutskottets skrivning i grunden är överspelad och för att ytterligare bringa aktualitet att man också seriöst verkligen utrönar hälsovårdscentralsalternativet såg mig tvingad att sätta in det. Jag anser redan att utskottets skrivning i grunden är förpliktande för att man verkligen skall göra en allsidig och grundlig undersökning, men jag upplever tyvärr att hälsocentralsfrågan är diskvalificerad utifrån landskapsstyrelsens sida och därför var jag tvungen att skriva reservationen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Ltl Lasse Wiklöf tar upp miljöprövningsnämnden i sitt anförande och berömmer den för sitt kunnande. Det har jag inte tänkt ifrågasätta överhuvudtaget. Det jag dock ifrågasätter, som ifrågasätts på många håll i näringslivet, är när man gör bedömningar yttermed deras kompetens. Man skall inte gå in och bedöma ett företags ekonomiska situation eller verksamhet utan man skall hålla sig inom lagens anda och mening och förordningar; man skall inte tro att man behärskar alla områden. Det är en företagares sak att bedöma om man vill göra en satsning om man är ekonomiskt lönsam eller inte – det är inte miljöprövningsnämndens sak. När det gäller kompetensen i förvaltningsdomstolen får ltl Lasse Wiklöf stå för bedömningen om de har bättre kunnande i miljöprövningsnämnden än i förvaltningsdomstolen. Då miljöprövningsnämnden har fått bakläxa har det berört att de har gått yttermed sitt verksamhetsområde; de har bedömt saker som egentligen inte hör till deras uppgift.

 

Ltl Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag vill bara som svar säga att det finns t.o.m. de experter som ifrågasätter – jag skall inte kvälja dom, det får man inte göra – förvaltningsdomstolens ståndpunkter på detta område.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Miljöprövningsnämndens roll är ändå sist och slutligen att värna om miljön och bevaka den. Det är väl inte meningen att miljöprövningsnämnden med händer och tänder skall motarbeta en satsning från näringslivet. Går man till överprövning av förvaltningsdomstolens beslut börjar man ifrågasätta  om vi har råd att med skattemedel pröva förvaltningsdomstolen via miljöprövningsnämnden. Har man fått en dom och fått påpekande om att man gått yttermed sin verksamhet tycker jag att man borde acceptera det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

 

 

Ltl Anders Englund:

Fru talman!

Jag föreslår att detta ärende också bordläggs till plenum fredagen den 28.5 i och med att vi har gott om tid på fredagen när vi börjar kl. 09.30 att behandla båda ärenden tillsammans, både tilläggsbudgeten och budgetramen.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman! Jag ber att få understöda förslaget om bordläggning till plenum inkommande fredag.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Anders Englund, understödd av ltl Mats Perämaa, föreslagit att ärendet skall bordläggas till plenum den 28.5. Bordläggning kommer därför att ske. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet kommer alltså att bordläggas till plenum den 28.5. På talarlistan finns ännu ltl Anders Eriksson, ltl Raija-Liisa Eklöw och ltl Sune Mattsson, som bereds tillfälle att yttra sig.

 

Ltl Anders Eriksson: Avstår.

Ltl Raija-Liisa Eklöw: Avstår.

Ltl Sune Mattsson: Avstår. 

 

TALMANNEN: Ärendet bordläggs till plenum den 28.5.

 

Lagtingets nästa plenum är fredagen den 28.5. kl. 9.30. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 16.28).

 

 

 

 

 

Originalfil