Plenum den 26 mars 2007 kl.13.00

PLENUM den 26 mars 2007 kl. 13.00.  

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop.

Samtliga lagtingsledamöter närvarande.

 

Herr landshövdingen:

Värderade fru talman!

Jag ber att till lagtinget för kännedom få överlämna republikens presidents framställning med anledning av riksdagens skrivelse om Ålands lagtings förslag till lag om ändring av vallagen. Riksdagen har genom en skrivelse av den 13 februari 2007 meddelat att riksdagen har förkastat Ålands lagtings initiativ som innehåller förslag till lag om ändring av vallagen.

 

TALMANNEN: Tack herr landshövding! Lagtinget antecknar sig republikens presidents meddelande till kännedom.

 

Meddelas att landskapsregeringens svar med anledning av ltl Danne Sundmans enkla fråga nr 8/2006-2007 kommer att ges vid plenum onsdagen den 28 mars.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 1:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 3/2006-2007 om sänkning av kommunernas ersättning för vården vid Gullåsen. (FR 9/2006-2007).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid andra behandling eller att förkasta detsamma. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lag­förslaget för antagande. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Föreläggs lagförslaget för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lag­tinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs betänkandets motivering för enda be­handling. Diskussion. Ingen diskussion. Motiveringen godkänd i enda behandling.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 2:

 

Lagutskottets betänkande nr 9/2006-2007 om godkännande av 1) ändringen av överenskommelsen om antagande av enhetliga villkor för periodisk besiktning av hjulförsedda fordon samt om ömsesidigt erkännande av sådana besiktningar och 2) ändringar av normen 1 som bifogats överenskommelsen om antagande av enhetliga villkor för periodisk besiktning av hjulförsedda fordon samt om ömsesidigt erkännande av sådana besiktningar. (RP 7/2006-2007).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Detaljbehandlingen vidtar.  Det i framställningen  ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagförslaget är bifallet.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

Föredras efter bordläggning ärende nr 3:

 

Landskapsregeringens meddelande om språkpolitiskt program. (M 3/2006-2007).

 

Ärendet har varit bordlagt den 19 och 21 mars. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Jag är glad att jag får börja debatten, att jag får diskutera ograverat i Radio Åland utan strykningar, utan vinklingar. Det är så med Ålands Radio, den public service-radio vi har, att oavsett vilka initiativ Ålands Framtid tar så ettdera är det tyst eller vinklat. Så var det också i debatten senaste vecka när vi diskuterade det språkpolitiska programmet.

 

Minister Camilla Gunell beskyllde Ålands Framtid för att inte vilja ha fakta. Hon sade så här: ”Jag kan tänka mig att Ålands Framtid inte vill ha fakta i de här frågorna för då kan man påstå vad man tycker, man kan beskriva det här samhället precis som man anser för att skapa de hotbilder som man behöver som incitament för sin egen politik. Här behöver vi utredningar, statistik och faktaunderlag.” Det var någonting som minister Gunell sade samtidigt som hon sågat all fakta som har kommit fram i det här ärendet. Då tänker jag på Gunilla Sanders mycket förtjänstfulla utredningar som visar vilken stark ställning det finska språket de facto har på Åland redan i dag.

 

Fru talman!

Är det något parti som jobbat med att få fram fakta, om det så gäller ett nytt EU-anslutningsavtal, språkpolitik eller vad det överhuvudtaget gäller, så är det just Ålands Framtid, så det där köper jag inte, minister Gunell!

 

Men varför vill Ålands Radio framföra felaktigheter som det avgörande i en sådan här debatt? Ja, det tror jag faktiskt att jag överlåter åt var och en att fundera vad det riktigt kan bero på. Men det är en annan debatt.

 

Det var en märklig tillställning vi hade här i lagtinget senaste onsdag när debatten om just det språkpolitiska programmet började, ett program som det har tagit sju år att få till lagtinget, om vi räknar med hela transportsträckan. Men är det ett program eller är det inte? Jag råkade senaste fredag titta på ett barnprogram med mina söner som handlade om Kejsarens nya kläder – och parallellen var helt otrolig! Det är bara de riktigt ärliga som säger sanningen. Samma är det här: det här är inget program, det är en papperslapp på två och en halv sidor med fyra rätt allmänna förslag. Detta är ett språkpolitiskt magplask.

 

Jag vill klargöra en sak. Det är ett gott parlamentariskt kommittébetänkande som vi har på den ena sidan och på den andra sidan har vi det s.k. språkpolitiska programmet på två och en halv sida. Det här är två helt skilda dokument.

 

Centerns vikarierande gruppledare Torbjörn Eliasson och jag hade ett replikskifte senaste vecka när jag sade att han slår blådunster i ögonen på folk när han säger att centern har omfattat språkkommitténs förslag. Det är just exakt det som inte Frisinnad Samverkan och centern har gjort när man kompromissat bort kommitténs förslag i landskapsregeringen. Jag tror att det är bra att vi klargör det till att börja med.

 

Det är ändå intressant att fråga sig: Varför tar det en sådan evinnerlig tid att få fram ett så pass viktigt aktstycke, de facto hela grunden för självstyrelsen? Det är klart att slöhet kan vara en ingrediens. Lantrådet har inte sammankallat kommittén på ett halvår, framgår det av handlingarna. Vi har haft frågestunder där det har sagts från regeringens sida att man har prioriterat andra saker. Det arbetssättet är allvarligt i sig, men det är inte hela svaret. Svaret ligger mera i det spänningsfält som finns i nuvarande landskapsregering, ett spänningsfält som medför handlingsförlamning i snart de flesta för Åland viktiga frågorna. Om det så är ekonomisk politik, om det så är den framtida skärgårdstrafiken, om det så är den framtida kommunstrukturen, så är spänningsfältet, dvs. meningsskiljaktigheterna så pass starka att det bara är tack vare en ansvarsfull opposition som man överhuvudtaget får dessa ärenden genom lagtinget. Det är klart att vi inte kan ha det på det sättet, det är klart att inte det här kan fortsätta efter valet, det är helt uppenbart. Men ännu mera uppenbart blir det när vi får detta s.k. program på bordet. Lantrådet ger en presentation av programmet, minister Gunell ger en helt annan presentation, där hon sågar det arbete som lantrådet har lett. Det är en helt identisk situation till när Strand sade att det kostnadsunderlag lantrådet hade för skärgårdstrafiken var helt felaktigt. Lantrådet har ingen respekt av sina egna ministrar. Finansminister Wiklöf vet ingen ens var är nuförtiden.

 

Lantrådet Roger Nordlund är en hygglig karl på alla vis. Han har suttit som ordförande i den parlamentariska språkkommittén. Han har suttit på 25 möten för att kompromissa h kompromissa för att få sin utbildningsminister med sig. Tacken såg vi senaste onsdag. Han har efter det suttit elva månader i sin regering och kompromissat och kompromissat och kompromissat så att det inte finns något av substans kvar i det kommittéarbete han har lett. Jag har respekt och förståelse för arbetssättet, dvs. i de här viktiga frågorna försöker lantrådet få till stånd en samsyn, och det har han min respekt för, det tycker jag att är bra. Men nackdelen har lett till att det kommittéarbete vi har redan i dag är urvattnat, och det är inte bra. Men, igen, tacken för detta kompromissande såg vi senaste onsdags i form av minister Gunells tal. Som jag sade, lantrådet har mina personaliga sympatier, men det går inte att kompromissa bort sin själ, det går definitivt inte att kompromissa bort själen i det åländska folkets svenska språk. Det är just det som gör situationen så oerhört allvarlig denna gång. Det är inte vilket dussinärende som helst utan vi är inne i märgen på den åländska folksjälen, dvs. vårt svenska språk.

 

Därför, fru talman, är jag glad att vi i dag på mitt förslag i talmanskonferensen har kunnat enats om att detta program förs till självstyrelsepolitiska nämnden, för programmet måste stramas upp, det är inte fråga om annat.

 

Men innan jag går in på själva programmet vill jag ställa en fråga som ofta ställs: Vem äger problemet? Är det Åland ensamt som äger problemet för att det blir allt svårare att klara sig som enspråkigt svenskt i det åländska samhället eller är det också Finland som har ett ansvar här? Mitt svar på den frågan är att det är de facto, så länge vi hör till Finland, Finland som äger problemet. Det har gjorts utfästelser; bl.a. lantrådet och ltl Torbjörn Eliasson citerade rapportörkommissionen från 1921 och jag vill ta ett litet citat igen: ”Om införlivning med Sverige verkligen vore det enda sättet att Åland bevara dess svenska språk, skulle vi icke tveka att taga denna lösning i ögonsikte. Men detta är icke fallet. Ett avskiljande behöver icke äga rum. Finska staten är beredd att medgiva invånarna tillfyllestgörande garantier och att redigt iakttaga de förpliktelser som den skall åtaga sig gentemot dem, därom hysa vi intet tvivel.” Detta sade rapportörkommissionen.

 

Det är de facto så att i dag – där vi står – kan inte Finland uppfylla sin del av Ålandsöverenskommelsen. För oss här på Åland har det gått så långt att det här helt främmande att vi skulle begära att det är Finland som skall betala merkostnaderna för vård i Sverige, för att vi skall kunna få vård på vårt eget språk. Det är helt främmande att vi från åländsk sida skulle framföra att det är Finland som skall se till att vi har svenska varutexter på våra varor i butikerna. Det är helt främmande att det är Finland som skall betala att vi kan se svenskspråkig TV. De facto är det det löftet som gavs. Den historiska tillbakablicken är mycket viktig när vi diskuterar de här frågorna, men vi har en utbildningsminister som står och säger att det är ett onyanserat resonemang. Så säger hon i sin reservation - det är ett onyanserat resonemang att plocka fram vilka löften Finland gav för att överhuvudtaget få överhögheten över Åland, och det är mycket allvarigt i sig tycker jag.

På frågan vem äger problemet tycker jag att svaret är att det är Finland som äger problemet. Tittar vi på detta s.k. program på två och en halv sida, så går det genomgående mycket ut på vilka åtgärder Åland skall göra. Det nämns i texten också att Finland har ett visst ansvar, men hela infallsvinkeln är att det är Åland som skall försöka reda upp det här. Infallsvinkeln är så till den milda grad lagd på Åland att vi t.o.m. skall hjälpa till för att försöka stärka det svenska språkets ställning i Finland. Det är en fullständigt orimlig arbetsuppgift. Liberalernas anförande och likaså  programmet går ut på det.

 

Fru talman!

Om jag försöker analysera det språkpolitiska programmet så det första förslaget att man skall tillsätta en språknämnd som skall följa den språkliga utvecklingen inom alla samhällssektorer är det absolut inget fel med. Det sägs också att språknämnden skall assisteras av en tjänsteman inom landskapsförvaltningen. Men när man drar vidare, att man också skall bidra till att svenskan skall hållas levande i Finland och att man också via språknämnden skall försöka få till stånd en stärkning av svenskan inom de finlandssvenska organisationerna, tror jag faktiskt att vi tar oss an en övermäktig uppgift.

 

Det andra förslaget är information och samarbete. Jag tycker att det är en väldigt märklig formulering som står i programmet: ”All slag av information om Åland, t.ex. turistbroschyrer, måste tydligt visa Ålands internationella ställning och svenskans ställning.” Jättebra! Följande mening: ”Bl.a. är det viktigt att informera om att det vanligen går att få service på sitt modersmål som finskspråkig turist på Åland…” Jag kan inte riktigt få de här två meningarna att gå ihop, men vi får säkert en förklaring från regeringens sida.

 

Det sägs också: ”Information, diskussion och påpekanden om svenskan på Åland behöver kontinuerligt göras gentemot riksmyndigheterna” och det vet vi alla, men det nämns faktiskt här att ”riksmyndigheterna kan även i sin tur hjälpa till med informationen om landskapet via sina egna kanaler såsom hemsidor och intranät.”

 

Igen, vi kan inte ta allt ansvar på oss själva från åländsk sida. Det är, med tanke på de utfästelser som gavs för att Finland överhuvudtaget skulle få överhögheten över Åland, också Finlands absoluta ansvar att se till att det här fungerar. Därför tycker jag att infallsvinkeln är fel, även om information och samarbete givetvis är bra.

 

Det tredje förslaget är en undersökning gjord av ÅSUB angående finska språkets inflytande i vilka situationer ålänningar upplever att de måste kunna finska och att de inte får tillräcklig service på svenska. Inte har jag någonting emot detta. Vi är ganska många som är intresserade av de här frågorna som vet att det här redan är ett stort problem i dag, det är inte fråga om annat, och jag tror att det är bra att ÅSUB också mera vetenskapligt belyser dessa frågor, men vi måste komma ihåg att språkkommittén tillsattes för att komma med konkreta förslag hur vi skulle kunna stärka svenska språkets ställning på Åland, hur vi skulle kunna bevara Ålands enspråkigt svenskt på sikt och det har lite glömts.

 

Det fjärde förslaget i detta s.k. program är att man skall främja utökade kontakter med Sverige. Det är givetvis okej, det tror jag många av oss är eniga om. Det sägs att en viktig fortgående åtgärd för den åländska språkpolitiken är att upprätthålla och utveckla kontakterna till det svenska språket utanför Åland. Jag tror att vi alla håller med om det, det är viktigt och det är också viktigt till de finlandssvenska organisationerna, i den mån vi har gemensam uppfattning. Men när man börjar prata om B7 och den typen av samarbete hamnar man snett när man pratar mot Sverige. Det är den åländska regeringen mot den svenska regeringen. Jag skall återkomma till det när jag tar upp kommittébetänkandet.

 

Dessa fyra förslag har nuvarande regeringen Nordlund – nummerordningen kommer jag inte ihåg mera – kunnat enas om. De är allmänna; jag tror inte att någon av oss, inte ens socialdemokraterna, har haft några invändningar mot dem, så det är väldigt utslätat, väldigt allmänt.

 

Om vi så tittar på kommittébetänkandet så det första som skrivs är: ”Som en inledande informationsåtgärd föreslås att en förkortad version av Gunilla Sanders ’Rapport om det svenska språkets ställning på Åland’ från 2003 offentliggörs. Detsamma gäller det slutliga språkpolitiska programmet. Kommittén föreslår att båda dokument sänds till samtliga hushåll på Åland.” Det här är ju ett bra förslag! Och man ställer sig givetvis frågan: varför inte? Riksdagsvalet visade tydligt att många ålänningar faktiskt inte riktigt inser hur illa vår språkliga situation är i dag. Det var i början av kampanjen en fullkomlig tävling om vem av riksdagskandidaterna som bäst kunde göra sig förstådd på finska, men det är inte riktigt det som är den primära arbetsuppgiften för den åländska riksdagsledamoten.

 

Jag noterar att handelskammaren gjorde ett utspel där man säger att finskan är inget problem. Lantrådet Roger Nordlund sade i sin presentation av programmet att han blev ännu mera bekymrad när han började jobbade med de här frågorna och insåg hur tokigt ställt det faktiskt var, hur starkt behovet av finska redan i dag är i det åländska samhället. Vår egen representant från Ålands Framtids sida Max Sirén beskrev det som en eländesbeskrivning när man började få allt klart för sig hur det faktiskt ser ut. Jag tycker att förslaget att skicka ut rapporten till de åländska hushållen är bra. Men, nej, det har man inte gjort! Varför inte? Svaret finner vi förstås i minister Gunells reservation. Hon utvecklade det ytterligare med att säga att det var rentav provokativt att skicka ut ett dokument till de åländska hushållen där man på ett sakligt sett beskriver på vilket sätt svenskan alltmer börjar få svårt att hävda sig i det åländska samhället. Jag står inte och pratar om att Åland är finskspråkigt i dag utan det gäller att titta långt framåt: vart är vi på väg? Det var provokativt. Jag har väl inte hört på maken! Inte tror jag någon socialdemokrat diskuterade om att det var provokativt när man skickade ut julkort till alla åländska hushåll! Men en saklig upplysning om var vår språkliga situation är i dag – jo, det är provokativt! Och Frisinnad Samverkan och centern fogar sig vackert, förstås!

 

Jag tycker och hoppas att lagtingsbehandlingen kan komma fram till att åtminstone skall vi kunna skicka ut en beskrivning av hur det är i dag till de åländska hushållen. Om inte centern och Frisinnad Samverkan med övriga partier kan tänka sig det, så får vi antagligen göra som vi har gjort tidigare: Ålands Framtid får försöka skramla ihop pengar och skicka ut kommittébetänkandet till de åländska hushållen på egen bekostnad.  Jag hoppas att vi skall slippa det, men vi gör det om det inte går på annat sätt.

 

Fru talman!

Den följande fråga jag vill ta upp i kommittébetänkandet är de invändningar man har om den historiska bakgrunden till Ålands enspråkiga status. Det är många som har citerat rapportörkommissionen med flera uttalanden, men det intressanta här är att kommittén enhälligt, märk väl, utom reservanten Gunell, skriver så här: ”Ålands internationella status är visserligen inte hotad men inte desto mindre konstaterar språkkommittén att riksmyndigheterna ännu inte uppfyllt sina ursprungliga löften till Rapportörkommissionen 1921 eller i Ålandsöverenskommelsen av den 27 juni 1921.” Det här är mycket intressant: samtliga åländska partier, exklusive socialdemokraterna, som befinner sig på en egen språklig planet, har kommit överens om att så här är det. Men, igen, det är inget med, varför inte? Jo, därför att den starka utbildningsministern konstaterade att det här är ett onyanserat resonemang. Jag tycker inte att den historiska tillbakablicken är ett onyanserat resonemang, absolut inte! Men, igen, socialdemokraterna har lyckats bestämma även här.

 

Den tredje frågan jag vill ta upp är de exempel på sidan 9 som tas upp. Några exempel på det finska språkets inflytande i åländskt samhällsliv är:

 

  • Att många produkter, särskilt kapitalvaror, inte alltid åtföljs av svenskspråkig information.

Det vet vi alla som sitter med våra barn vid frukostbordet och försöker förstå vad det står på frukostflingorna, att så är det. Det är inte vi som behöver vara dumma för den sakens skull, utan Åland borde vara enspråkigt svenskt.

 

  • Att myndigheterna i riket inte förmår upprätthålla sina åtaganden beträffande svenska språket. Särskilt synligt är detta i informationsflödet över Internet, såsom cirkulär, nyhetsbrev men fack- och personaltidningar m.m.

Datautvecklingen har varit direkt förödande när det gäller behovet av att kunna finska i det åländska samhället.

 

Det tredje exemplet man tar upp är fastighetsmäklarprovet och det kan vara ett litet exempel i det stora hela, men det är ändå ganska belysande.

 

Den fjärde punkten man tar upp är att fortbildning inom både offentlig, märk väl, och privat sektor är svår att få på svenska.

 

Den följande punkten man tar upp är att läkare från Sverige som arbetar inom ÅHS ibland känner osäkerhet på grund av finska språkets ställning inom sjukvården, särskilt på grund av förekomsten av finskspråkiga handlingar såsom epikriser, vårdföreskrifter och remisser.

 

Det sägs också att för personer som inte kan språket innebär kommunikationen på finska ett tidsödande arbete för att få klarhet i vad som sägs eller skrivs. Kravet på kunskaper i finska hindrar dessutom personer från att söka tjänster som de egentligen är kompetenta för.

 

Jag kunde fortsätta här, men mitt anförande kan ändå bli långt så jag sätter punkt där. Men intressant är att de här punkterna har vi från Ålands Framtids sida tagit upp flera gånger. Nu igen är samtliga partier utom socialdemokraterna, som befinner sig på sin egen språkpolitiska planet, överens om att så här är det! Men ingenting heller med det. Ingenting av åtgärdsförslagen lyfts heller fram i detta s.k. program.

 

Den fjärde punkten jag vill ta upp i kommittébetänkandet är det som tas upp på sidan 11, där det skrivs så här: ”Kommittén har kommit fram till att Ålands språkskydd, trots lagstiftningen, har urholkats och att det finns stora problem på arbetsmarknaden för den som inte kan finska.” Som förslag har man följande:

 

 

-         att landskapsregeringen frågar Finlands regering vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att självstyrelselagen framdeles skall följas

 

-         att landskapsregeringen låter ÅSUB utreda vilka merkostnader som Finlands frångående av sina ursprungliga förpliktelserna när det gäller svenska språket till Rapportörkommissionen, i Ålandsöverenskommelsen och i den första självstyrelselagen såväl som den i dag gällande självstyrelselagen,  har kostat, och kostar Ålands förvaltning, näringsliv och organisationer såväl som de enskilda ålänningarna

 

de här båda punkterna är intressanta om vi tar avstamp i det jag sade: vem äger problemet? Är det vi ålänningar själva, 27.000 människor, som skall kämpa mot 5 miljoner finländare som inte anser att det är lika viktigt som det är för oss att hålla kraft i vårt svenska språk?

 

Den tredje punkten man tar upp är

 

-         att landskapsregeringen informerar Sveriges regering om förhållandet samtidigt som landskapsregeringen begär hjälp för att vidmakthålla Åland svenskspråkigt framdeles.

 

Inte är det något konstigt med det heller. Sverige har en klar roll om man tittar på Ålandsöverenskommelsen. Det är inte fråga om annat, men det verkar vara så att vi inte ens från Åland vågar fråga mera, och detta gör mig bekymrad.

 

Till sist när det gäller kommittébetänkandet så under de övergripande målen nämns det bl.a.:

 

-         att det inte skall vara nödvändigt att behärska finska för att man skall kunna leva och verka på Åland

 

Men, värderade lagtingsledamöter, diskuterar ni med högskoleutbildade ungdomar som studerar i Sverige är det inte den uppfattningen man har, alltså man anser, mer eller mindre, att den åländska arbetsmarknaden är stängd om man inte kan finska. Det är någonting av det mest allvarliga vi egentligen har att ta ställning till.

 

Jouku Kinnunen gjorde en doktorsavhandling år 2005, där han sade att på grund av att inte ålänningarna lär sig finska byts den åländska befolkningen ut. Jag har doktorsavhandlingen på min bänk. Det står på sidan 56. Det är ett ganska intressant konstaterande, men, igen, värderade kolleger, om lösningen på de här problemen blir att också vi ålänningar måste, på samma sätt som man gör i Svenskfinland, lära oss finska för att vi överhuvudtaget skall kunna fungera i vårt samhälle, ja, då har vi hela självstyrelsen ute på sju famnars vatten. Där anser jag faktiskt att vi ganska långt befinner oss i dag redan efter att jag har tagit del av utbildningsminister Gunells reservation. Senaste onsdag fick vi ett anförande som ganska långt klargjorde vilken ställning man innerst inne har från socialdemokraternas sida, men jag kunde inte för mitt liv förstå när jag gick igenom den parlamentariska språkkommitténs mycket goda förslag varför man inte har tagit med de fem förslag som jag har räknat upp. Men när jag kom till reservationen fick jag svar på det – minister Gunell har inte omfattat det!

 

Hon säger bl.a.. så här i sin reservation:  ”Därför är skrivningarna om ålänningars inskränkta möjligheter att fungera på svenska i vardagslivet och att ålänningar utestängs från stora delar av arbetsmarknaden i min mening överdrivna.” Jag respekterar att man kan se det på det sättet, men så ser definitivt inte jag på det och så borde inte heller 24 stycken ledamöter av detta parlament se på det i och med det att samtliga partier utom socialdemokraterna står bakom den parlamentariska språkkommittén. Hon säger vidare i sin reservation, att hon finner inte situationen oroväckande. Och då för hon det resonemang som man ofta för från socialdemokraternas håll, att när vi fick självstyrelsen var det ungefär 5 procent som hade finska som modersmål och samma siffra gäller i dag och därför har det inte skett någon förändring, tycker socialdemokraterna! Men man glömmer en ganska väsentlig sak. Av dessa 5 procent som hade finska som modersmål var det inte många som överhuvudtaget kunde svenska då, men av de 95 procent som då hade svenska som modersmål var det inte heller speciellt många som kunde finska då. Men nu är det allt flera av dessa 95 procent som upplever att de måste kunna finska, om de skall hitta sin plats på arbetsmarknaden, om  de skall kunna ta del av vidareutbildning, av information. Det här resonemanget om att samma procenttal har fortfarande finska som modersmål, enbart 5 procent, det resonemanget är helt felaktigt. Det är rätt i formellt hänseende, men i praktiskt hänseende är det helt felaktigt.

 

Den historiska bakgrunden och varför rapporten inte skulle skickas ut till hushållen har jag redan tidigare nämnt. Det sägs också, att det är inte befogat att låta utreda vilka merkostnader självstyrelsen har haft sedan 1921 på grund av Finlands frångående av sina ursprungliga förpliktelser. Det sista är inom citationstecken – så pass märkligt upplevs det. ”Det är inte heller nödvändigt att söka Sveriges hjälp för att vidmakthålla svenska språket på Åland.” Jag anser att det är det och det vore intressant att få se: vad tycker riktigt övriga partier innerst inne? T.ex. tycker centern att det enbart är dessa fyra allmänna förslag som man har kompromissat sig fram till? Allt av substans i den parlamentariska språkkommitténs arbete är ju inte med. Tycker man verkligen att situationen är precis på det sätt som minister Gunell beskriver i och med att det här hon som har fått bestämma var ribban skall läggas.

 

En sak till i reservationen. Det sägs så här: ”Enligt utredare Gunilla Sanders undersökning av finskans inflytande inom näringsliv och handel råder ett missnöje med åländska ungdomars bristande kunskaper i finska.” Det är det enda allvarliga minister Gunell har funnit i det förtjänstfulla arbete Gunilla Sanders har gjort. Och hon har också en lösning på det: man skall tillgodose behovet av ändamålsenlig språkundervisning, dvs. då måste vi se till de åländska ungdomarna börjar lära sig finska.

 

Det är ofrånkomligt att Åland, oavsett vår självstyrelselag, går det finlandssvenska språködet till mötes, om vi går in på den vägen. Det sägs också: ”Att  finskans inflytande inom näringsliv skulle upphöra genom att avlägsna handelshinder mot Sverige, anser jag inte är realistiskt.” Nå, det är kanske ett svar på frågan varför det inte händer någonting med skattegränsen mot Sverige i och med det att vi har en socialdemokratisk minister som håller i det. Men ändå, allvarligt talat, det är självklart att alla varutexter och all information, bruksanvisningar, är på finska just på grund av att vi är en del av det finska handelsområdet. Det måste ändå var och en inse. Och det blir betydligt lättare för oss, vi behöver inte ens bli självständiga, för att uppnå det! Det är självklart att om vi skulle höra till ett svenskspråkigt handelsområde att bruksanvisningar, varutexter osv. skulle vara på vårt eget språk.

 

Till sist, fru talman. Det har tagit länge, det har tagit väldigt länge för att få fram ett sådant här dokument på lagtingets bord. Släpphänt hantering, lättja, har det pratats om, okej, det kan vara ingredienser, men i den regering vi har nu beror det enbart på att det är sällan det har framgått så klart och tydligt att det är socialdemokraterna som bestämmer. Det som minister Gunell har sagt att är okej, det är med, resten är borta – och det tycker jag faktiskt är väldigt beklagligt. Vi får se vad behandlingen i självstyrelsepolitiska nämnden för med sig. Situationen blev tillspetsad förra veckan, det pratades också om misstroende. Jag har förstått att kanske inte liberalerna inser att vårt svenska språk är så pass viktigt att det behövs ett misstroende, det vet jag inte, men vi skall se vart debatten i dag för. För oss känns det inte helt meningsfullt att lämna in ett misstroende som bara blir ett slag i luften, för sist och slutligen är det faktiskt lantrådet Roger Nordlunds ansvar att också de språkliga frågorna skall fungera här i landskapet. Det är inte bara socialdemokraterna som skall sätta ribban utan också centern och Frisinnad Samverkan, vars bänk i sedvanlig ordning är tom, måste också ta sitt ansvar för dessa så oerhört viktiga frågor. Vi skall alltså se vart dagens debatt för.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Först till det sista. Ltl Anders Eriksson ifrågasätter liberalernas handlingskraft och värnandet om det svenska språket eftersom vi inte har tagit ställning till frågan om vi skall väcka misstroende eller inte. Men likaledes har Ålands Framtid nog varit upprörd över saken men inte tagit ställning i frågan sedan senaste onsdag, så handlingskraften i den här frågan är inte alls större hos Ålands Framtid. Vi värnar förstås om det svenska språket men att genom misstroende rasera en regering ett halvår före val är inte särdeles ansvarsfullt.

 

Så till det första. Jag brukar ha respekt för ltl Anders Erikssons att argumentera här, ibland med glimten i ögat, men ofta på ett ändå konstruktivt sätt. Men attacken på Ålands Radio som ni inledde debatten med är inte konstruktiv. Ni försöker politiskt styra en public service-radio. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När det gäller det sistnämnda försöker vi definitivt inte styra. Vi har inte sådant säte och stämma och om vi skulle ha det så vill vi inte heller styra radion. Men, bästa ltl Mats Perämaa, jag förbehåller mig rätten att påtala när jag tycker att politisk rapportering gång på gång är felaktig. När det gäller den bild som gavs i debatten från sista veckan, dvs. det enda som framkom i nyhetssändningarna var att minister Gunell ansåg att Ålands Framtid inte ville ha fakta på bordet överhuvudtaget så tänkte jag ”there we go again”  (Från salen:svenska!) som man kanske inte vågar säga i en debatt om det svenska språket! Men när det gäller detta med misstroende håller jag med ltl Mats Perämaa att det kräver ansvar innan man lämnar in någonting sådant, det är vi helt eniga om. Jag har inte sagt någonting om att liberalerna skulle sakna handlingskraft utan jag har förstått att man inte vill medverka i ett misstroende – jag är så pass begåvad i matematik att jag förstår att det då blir ett slag i luften, men sist och slutligen anser jag att det här är lantrådet Roger Nordlunds ansvar. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Frågan om misstroende har inte diskuterats med ltl Anders Eriksson och inte mellan mig och knappast med vår partiledare vtm Viveka Eriksson heller, så det är hörsägen det som ltl Anders Eriksson säger. Men det djupa ansvarstagandet för hela politiken måste vägas in i en sådan här diskussion. Ännu om attacken mot Ålands Radio så visst ligger det ett litet hot bakom det när ltl Anders Eriksson för Ålands Framtids del för fram en så här skarp kritik mot radion som inte kan försvara sig i det här sammanhanget, och det ger signalen att om Ålands Framtid kommer i maktposition, så kanske ni avskaffar public service-verktyget. Det är förstås bekvämare att ha media som agerar som språkrör för en ens egen politik.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Så kan det säkert vara, men ett sådant samhälle vill inte jag eller Ålands Framtids ha och det tror jag att ltl Mats Perämaa också inser.

 

När det gäller misstroendet konstaterade jag att det finns en öppning från liberalernas sida, och notera vad jag sade: vi skall se vad dagens debatt ger. Jag är den första som gärna kommer och diskuterar ett misstroende för så pass allvarligt är det att vi har en utbildningsminister som inte överhuvudtaget inser vad som är själva grunden i självstyrelsen.

 

Så till sist, ltl Mats Perämaa, om vi igen går tillbaka till radion. Jag har inte attackerat, jag har inte hotat, utan jag har gång på gång påtalat att varför är det skillnad på t.ex. den rapportering som ges när det är liberala initiativ jämfört med de initiativ som Ålands Framtid har. Ltl Mats Perämaa har aldrig noterat det, han ruskar på huvudet! Då kan jag vid tillfälle lämna en liten lista så att han kan jämföra, för vi följer med detta ganska noga, men vi hotar inte.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det är ett väldigt fokus på min reservation i ltl Anders Erikssons tal. Den makt och inflytande han också tillmäter mig i landskapsregeringen känns främmande både för mig och för mina kolleger. Vad gäller det historiska resonemang som finns i det språkpolitiska programmet så var det min syn att vi skall fokusera framåt på de problem som existerar i dag. Vi skall inte ägna det här arbetet åt att titta bakåt och på 1921. Om jag inte minns fel hade också nuvarande riksdagsledamoten Nauclér samma åsikt som jag i den frågan.

 

Den andra saken som ltl Anders Eriksson tar upp är att det språkpolitiska programmet skall skickas till alla hushåll. Kan ltl Anders Eriksson säga i vilka andra länder man skickar politiska program hem till alla hushåll? Jag skulle gärna vilja veta vilken typ av länder i så fall som gör det. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag kan inte ge någon världsomfattande heltäckande lista på den sista frågan, men bl.a. den åländska turiststrategin vet jag att skickades ut till alla åländska hushåll, så synbarligen har det förekommit tidigare också i landskapet Åland. Ledamoten Camilla Gunell sade att det var en väldig fokus på hennes reservation. Det är sant. Jag konstaterar att en parlamentarisk kommitté, där jag åtminstone vet att Ålands Framtids representant Max Sirén har jobbat väldigt hårt för att få in goda förslag, har haft 25 möten, men det vi får är en urvattnad papperslapp på två och en halv sidor. Varför är de goda förlagen borta,  frågade jag hela tiden när jag läste – svaret fick jag först när jag kom fram till minister Gunells reservation. Samtliga punkter som hon har motsatt sig har man inte i regeringen kunnat föra till lagtinget. Det finns inte den styrkan, det värnet om det svenska språket från de övriga regeringspartiernas sida, och det är allvarligt.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson börjar sitt anförande med att säga hur viktigt det är med fakta och att han och hans parti är noga med det. Sedan säger han att arbetsmarknaden är stängd för alla som har studerat i Sverige. Är det här verkligen fakta, ltl Anders Eriksson? Jag anser att de skrivningar som säger att ålänningarna utestängs från stora delar av arbetsmarknaden är ett antagande därför att vi inte har utrett frågan, och när man påstår det skall man också ha det verifierat. Jag skulle vilja veta om ltl Anders Eriksson har talat med några arbetsgivare av dessa ungdomar som inte har fått jobb: är det verkligen finskan som har varit orsaken? Här tycker jag att vi skall utreda först, sedan skall vi åtgärda, men det verkar som om det inte är enbart jag och socialdemokraterna som har den här uppfattningen – även näringslivet och handelskammaren verkar vara på samma linje.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Var det så minister Gunell, var det verkligen jag som sade att arbetsmarknaden var stängd! Jag sade att pratar man med högskolestuderande ungdomar i Sverige så är det den uppfattning  de har; om den är rätt eller fel, det tror jag är bra om man kan utreda och alltså få en samsyn här. Jag har absolut ingenting emot att man får fakta på bordet. När det gäller de frågor som vi från Ålands Framtid har tagit upp om vilka de ofta har sagts av minister Gunells kolleger att vi överdriver, att vi dramatiserar, så konstaterar samtliga partier i den språkpolitiska kommittén, exklusive Gunell på grund av reservationen, att det är ett problem. Det finns ett stort bekymmer om du vill ha goda tjänster i det åländska samhället och du inte behärskar finska, det är en allmänt rådande uppfattning. Är det en felaktig uppfattning är jag den första som vill vara med och medverka för att vi då kan göra någonting åt det, men min uppfattning är att det inte är så. Jag vill bara säga att apropå att fokusera framåt; för att man skall kunna göra det måste man ta ställning till: vem äger problemet. Enligt mitt synsätt äger Finland problemet. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Ålands Framtids mål sägs vara ett självständigt Åland. Taktiken för att nå dit uppfattar jag att är att man målar upp skräckvisioner, man kommer med skrämselpropaganda, man visar på hur rysligt besvärligt negativ nuvarande situation är. Jag uppfattar det som att man inte riktigt vill ha konkreta åtgärder. Ålands Framtid är fortfarande fast i problemformuleringen. Liberalerna värnar väldigt starkt svenska språkets ställning och det tolkar jag också att landskapsregeringspartierna gör med det meddelande som har lagts – jag vill faktiskt för ovanlighetens skull ta landskapsregeringen i försvar när det gäller meddelandet. I landskapsregeringen har man nämligen tagit fasta på problemformuleringen som redan är gjord och från den gått vidare till ett förslag med konkreta åtgärder. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Vi vet, och det såg vi också i förra veckans debatt, att i språkligt hänseende är de två partier som står varandra närmast socialdemokraterna och liberalerna. Därför kan jag förstå att det är lätt för liberalerna att sluta upp bakom det allmängiltiga s.k. språkpolitiska programmet. Det är riktigt att målet för Ålands Framtid är att Åland skall bli självständigt på sikt. Vi tror att det är ett av de få sätt för att vi skall kunna bevara vårt svenska språk på sikt. Men vtm Viveka Eriksson säger att jag målar skräckvisioner. Var då vänlig och berätta: vilka skräckvisioner är det som jag målade upp i mitt anförande och som jag har målat upp andra gånger som inte stämmer! Det jag tycker är intressant, så länge vi hör till Finland, att vem äger problemet? Det var det jag försökte föra ett resonemang om. Med tanke på Ålandsöverenskommelsen och de utfästelser som gavs för att Finland skulle få Åland är det Finland som äger problemet. Har jag fel där, vtm Viveka Eriksson? 

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Det är bara att konstatera att Ålands Framtid har en dold agenda. Ålands Framtid talar om hur vi skall utveckla självstyrelsen, men målet är självständighet och jag tycker att det skulle vara rejält av ltl Anders Eriksson och Ålands Framtid om man också då skulle arbeta i riktning mot ett självständigt Åland, öppet och synligt för allmänheten, men man mörkar i Ålands Framtid. När det gäller landskapsregeringens s.k. program, som ltl Anders Eriksson flera gånger här har uttryckt sig, så uppfattar liberalerna det som en linjedragning för hur man skall gå vidare med de problemformuleringar som är gjorda i Gunilla Sanders vitbok. Det finns problemformuleringar i kommittébetänkandet; från dessa problemformuleringar måste vi gå vidare för att nå resultat. Men jag tror inte att det är resultat som ltl Anders Eriksson är ute efter. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag märker att det börjar bli en litet känslig debatt nu när man vill skapa mystik och pratar om att Ålands Framtid har en dold agenda osv. Jag tror att vi har varit väldigt öppna med att säga att vi jobbar för att Åland skall bli självständigt, det jobbar vi för på sikt. Detta gör vi genom fullt utvecklad självstyrelse. Det finns inget motsatsförhållande där. Därför är vi det mest självstyrelseprogressiva partiet också. Det finns inget motsatsförhållande. Men det intressanta är att vi inte får svar på frågan: Vem äger problemet? Det är nämligen viktigt att notera vilka utfästelser som gavs historiskt för att vi har den statstillhörighet vi har idag, de var väldigt långtgående, mycket mera långtgående än  vad vi har kommit på 85 år. Det är Finland som äger problemet och jag skulle gärna vilja att övriga partier svarade på den frågan. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag tycker att den parlamentariska språkkommittén med lantrådet i spetsen har arbetat fram ett språkpolitiskt program. Det är uppenbart att man kan se på landskapsregeringens meddelande på olika sätt. Ett meddelande från landskapsregeringen, där man presenterar den övergripande politiken, är en redogörelse från landskapsregeringen; bifogat till detta övergripande program finns kommitténs betänkande utdelat till alla här. Jag anser att det här arbetet, som är väl förankrat i alla grupper följer intentionerna i självstyrelselagen. I landskapsregeringens meddelande finns exakt de strategier från programmet inplockade som de övergripande programmen. När det gäller det konkreta arbetet, de prioriterade åtgärderna i kommittébetänkandet, arbetas det på avdelningarna efter det exakt i enlighet med självstyrelselagen. När det gäller mitt ansvarsområde har EU-arbetet redan påbörjats och byggnadsbranschens bestämmelser kommer att tillgodoses i den nya plan- och bygglagen. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Ja, minister Lundberg, det är ett bra försök! Det är det som man i debatten flera gånger försöker säga, framför allt från centerns vikarierande gruppledare Torbjörn Eliassons sida, att man står nog bakom den parlamentariska språkkommitténs rapport. Men det är inte så. Vi har alltså någonting som regeringen kallar ett språkpolitiskt program – på två och en halv sida. Av sju konkreta infallsvinklar, sju rubriker, är det bara en –  nummer 4. Strategier för det språkpolitiska arbetet – som man efter elva månader har kunnat enas om att plocka in, för det är det enda som socialdemokraterna har omfattat! Minister Lundberg säger att när det gäller det konkreta så jobbas det med ute på avdelningarna. Ja, det var en jättebra förklaring! Men problemet är att när det gäller det konkreta gick det inte att lyfta upp av en enig landskapsregering på lagtingets bord, det är det som är det stora bekymret.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Vi har ett bra parlamentariskt genomarbetat språkpolitiskt program som är bifogat till meddelandet. Menar ltl Anders Eriksson att vi skulle ha skrivit av  det helt och hållet och gjort det till landskapsregeringens meddelande? Det kanske skulle ha varit en modell, men vi lägger så stort värde vid detta parlamentariska arbete som har lagts ner, så vi har valt att plocka ut de övergripande åtgärderna i ett meddelande och bifogat de mera konkreta åtgärderna som finns med, där det finns ansvarsområden, där det är klart och tydligt vem som skall göra vad. Jag är helt säker på att vi inte skall vara rädda för att vara stolta över vårt språk och vår särart. Ju mer jag rör mig ute i Europa desto mer övertygad blir jag om att det är jätteviktigt att vi håller fast vid det, och det är också en stor beundran vi har skapat med det samhälle vi har.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Vi kan ta fasta på det vi är eniga om. Det är ett bra arbete som lantrådet Roger Nordlund har lett i den parlamentariska språkkommittén. Det finns mera jag skulle vilja ha haft med där, men jag har full förståelse för lantrådets arbetshypotes att det här är en viktig fråga, vi skall försöka få konsensus till stånd. Det har han absolut min respekt för. Risken med det arbetssättet är att det blir lite urvattnat, men det kan vara värt det, om vi får till stånd en samsyn, men, minister Lundberg, jag vet inte var Ni var senaste onsdag! Den diskussion som försiggick här i lagtinget var att lantrådet gav en presentation av det lilla, lilla regeringen har kunnat enas om – efter det kommer hans kultur- och utbildningsminister och säger någonting helt annat! Hon sågade arbetet fullständigt. Det var en jakt på det finska, det var att motarbeta det finska och det hade ingenting att göra med värnandet av det svenska språket. Det är där vi befinner oss i dag och det är därför som ni inte har kunnat föra någonting annat till lagtinget heller än dessa fyra mycket allmängiltiga punkter – allt det konkreta saknas. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson sade, att det går inte att kompromissa bort självstyrelsens själ, nämligen det svenska språket. Då undrar jag vad är det konkret och fakta som är borttaget från kommittérapporten som är själva själen där och som verkligen betonar det svenska språket? Mycket av det här ser jag som en hatdiskussion om finskan och ett hot mot finskan. Ltl Anders Eriksson, är det okej att engelskan tar över mer och mer? Det är också ett hot mot det svenska språket. Hur skall vi ha det? Skall vi börja prata för svenska språket eller skall vi börja se det andra som hot hela tiden?

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Ja, det var också ett sätt att diskutera viktiga frågor! Hatdiskussion! Är det så att man verkligen hatar ett språk bara för att man vill värna ett annat språk? Nej, inte i min värld. Det för alltför långt. Jag måste ställa frågan till ltl Göte Winé. Har han funderat på varför vi har vår självstyrelse.! Ifall han inte har hittat ett svar vill jag ge ett: vi har det för att vi skall kunna värna vårt svenska språk och vår svenska kultur på grund av att Åland, mot sin vilja, blev kopplat till ett land som har ett helt annat språk, en helt annan kultur. Därför har vi vår självstyrelse. När inte Finland längre kan uppfylla sina internationella förpliktelser när det gäller Ålands självstyrelse har vi de facto hela självstyrelsesystemet i gungning, en allvarlig sits. Inser ltl Göte Winé detta? Det här handlar inte om hat, det handlar inte om att vara emot någonting, utan det handlar om att värna det som är det viktigaste med självstyrelsen, dvs. vårt svenska språk. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Det var ett ord som ltl Anders Erikssons replik handlade om. Jag vet varför vi har självstyrelsen: för det svenska språket och det är det jag försökte få fram. Vad gör man konkret för att lyfta fram det och vad är det som är själen? Jag vet inte hur många gånger ltl Anders Eriksson frågade i sitt anförande vem äger problemet? Men då kan man också fråga sig: Vem kan påverka problemet och hur synliggör man problemet? Kan man göra det genom en dialog och se vad man konkret kan göra åt det? I dagsläget kommer vi ingen vart på det här sättet. Jag tror att vi definitivt behöver få till stånd en diskussion om hur man kan bevara det svenska språket i Finland och då måste vi ta hjälp av de finlandssvenska organisationerna för vi är för småa, ltl Anders Eriksson, för att klara av detta alldeles själva.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det blir på något sätt lite motsägelsefullt när ltl Göte Winé säger att vi är för små för att klara detta själva, men vi är tydligen så stora att vi kan kunna vara med och se till att det svenska språket hålls vid liv i Finland! Resonemanget går inte ihop. Det är klart att jag flera gånger frågade: Vem äger problemet? Det märkliga är nämligen att det är faktiskt jag som vill att Åland skall bli självständigt som står mest här och frågar: Har också Finland ett ansvar, har Finland ett ansvar för den här situationen? De fyra förslag som regeringen har kunnat enas om går mycket ut på att det är vi som skall ta tag i det här, det är vi som skall lösa det här. Jag är medveten om att det troligtvis är det enda vi kan göra. Jag kan hålla med när ltl Göte Winé sade, att det kommer ingenting bra ut ur det här – och då hoppas jag att han menar det språkpolitiska programmet – vi är helt eniga om det! TALMANNEN: Tiden är ute!Replikskiftet är avslutat.

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag vill kommentera en sak i ltl Anders Erikssons ordrika anförande. Ltl Anders Eriksson tar upp sina frukostflingor att det inte finns text på svenska på dem. Enligt mitt förmenande handlar det mera om globalisering och marknadsekonomi. Varuutbudet i våra dagligvarubutiker är mycket rikligt, men på mitt frukostbord har varken juicen eller marmeladburken deklarationer eller texter på svenska, och faktiskt inte på finska heller! Hur ser ltl Anders Eriksson på den frågan?

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är klart att det är enkelt att svara på den frågan. Det är inte bra. Jag är helt övertygad om att kanske 98-99 procent av alla varor som säljs i de åländska butikerna har en väldigt tydlig finskspråkig bruksanvisning. Alla tävlingar, oavsett vad det är, hur internationella företag det är som står bakom, står på finska just på grund av att det språk som gäller på det finska handelsområdet, dit Åland också hör, är finska. Det är klart att man kan tycka att det är en struntsak och det är säkert folk som drar på munnen och tycker att är nu karln så dum att han inte kan lära sig lite finska och läsa för barnen vad som står på frukostflingorna! Men jag är faktiskt så envis att jag tycker inte att det är det som jag måste göra utan jag tycker att vi skall kunna ha svenska varutexter. Vi behöver bara gå en liten bit västerut så har vi ett stort handelsområde där i stort sett all varudeklaration är på svenska, men vi kommer inte in i det på ett naturligt sätt och det är vårt bekymmer. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

När det gäller handelsområdet och när det gäller det åländska näringslivet anser jag att det absolut ultimata är är att vi handlar åt söder, väster, norr och öster, att vi handlar så mycket som möjligt att det gynnar hela det åländska näringslivet. Men anser då ltl Anders Eriksson att de varorna som finns i det åländska samhället, som varken har deklarationer på svenska eller på finska, också skall tas bort ur sortimentet?

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Den frågan har jag i och för sig svarat på redan. Jag har sagt att det är viktigt att det finns svenskspråkiga varutexter ja. Man skall definitivt inte ta bort dem utan det viktiga är att det finns svenskspråkig varudeklaration. Det är också ålänningarna själva som måste lämna den här beställningen till sina handelsmän. De tar varor där det är enklast och billigast att få dem. Tyvärr är det det som är billigast som styr många konsumenters beteende. Det fanns t.o.m. ett anslag förut i landskapets budget där företagarna kunde få kostnaderna täckta för att översätta varutexter från finska, som ändå är det vanliga, till svenska, men det var väldigt sällan som de anslagen överhuvudtaget utnyttjades.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Det känns som om ltl Anders Eriksson sakta men säkert håller på att ta tillbaka sin kritik. Han sade t.o.m. för en stund sedan att han har respekt för lantrådet. Det är trevligt att höra! Jag undrar om ltl Anders Eriksson lyssnar eller om det är så att han inte vill förstå? När jag höll centerns huvudanförande förra gången tyckte jag att jag väldigt noggrant försökte förklara var centern står och vad vi står för. Om jag inte kommer ihåg fel så avslutade jag med att säga att vi står bakom hela programmet, och nu frågar ltl Anders Eriksson igen: Var står centern? Frågan är varför ltl Anders Eriksson inte i så fall tar emot en utsträckt hand, om man försöker nå en bred överenskommelse om hur vi skall skydda vårt svenska språk?

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När det gäller det förstnämnda förstår jag överhuvudtaget inte uttalandet att jag t.o.m. skulle ha respekt för lantrådet. Jag har haft respekt många, många gånger för lantrådet Roger Nordlund, men kanske inte riktigt som det här ärende har utvecklat sig. Så säger ltl Torbjörn Eliasson att han noggrant försökte förklara vad centern står för. Jag tror inte att det bara var jag som hade lite problem att försöka hänga med i svängarna! Men nu säger ltl Torbjörn Eliasson igen att han och centern står bakom programmet. Okej, det förstår jag! Programmet är den här papperslappen på två och en halv sida, men skillnaden var att ltl Torbjörn Eliasson sade att centern också står bakom den parlamentariska språkkommitténs slutrapport förra gången. Och det vänder jag mig mot för det gör man inte. I så fall har man fört över det språkpolitiska programmet rakt av, man hade inte behövt sitta och tuscha och radera i elva månader.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag sade att vi står bakom parlamentariska kommitténs skrivning. Så sade jag. Jag kanske uttryckte mig fel i min förra replik. Jag tänkte återkomma till frågan om vem som äger problemet. Det försökte vi också förklara väldigt tydligt; det är naturligtvis Finland som äger problemet, men det är vi som upplever det och har det. Då måste det också vara rätt att vi arbetar och gör allt vad vi kan från vårt håll för att lösa de problem som finns. 

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Igen, snälla ltl Torbjörn Eliasson! Nu säger han igen att centern står bakom, inte bara programmet utan också bakom den parlamentariska språkkommitténs betänkande. Men det stämmer inte, sluta slå blådunster i ögonen på ålänningarna! Hade man stått bakom det är givetvis så att man hade fört hela programmet rakt av till lagtingets bord och inte bara plockat ut en liten, liten del som samtliga regeringspartier kunde sluta upp bakom. Det är är inte juste. Jag tycker att det är bra att vi är eniga om att  Finland äger problemet. Det är första gången det har kommit fram från någon annan sida, men problemet är att infallsvinkeln i det s.k. programmet mycket går ut på att det är vi själva som skall lösa saker och ting. Och visst, ltl Torbjörn Eliasson, är det så att det är vi som upplever och har problemet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson hävdar i sten att den åländska arbetsmarknaden är stängd för dem som inte kan finska. Det tycker jag att är en grov överdrift och det har också bekräftats bl.a. av Ålands handelskammares uttalande i pressen. Sedan hävdar han att vi inte skulle delta i en process om att stärka svenska språkets ställning i Finland utan att det är orimligt och en övermäktig uppgift. Åtminstone för mig är det en klar solidarisk handling från ålänningarnas sida att i den mån man har möjlighet och faktiskt fortsättningsvis kan samarbeta med Finland och finlandssvenskarna när det gäller att utveckla och det svenska språkets ställning också i Finland.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När det gäller Svenskfinland osv. så inte vill vi från Ålands Framtid att man skall bränna alla broar till Svenskfinland, som det ibland har sagts, absolut inte. Däremot tror jag att vi har en väldigt stor arbetsuppgift redan att försöka behålla Åland svenskspråkigt på sikt. Skall vi också ta ansvar för det finlandssvenska språködet tror jag att vi hamnar på sju famnars vatten. Igen, ltl Christian Beijar, jag sade att många högskolestuderande åländska ungdomar som studerar i Sverige upplever att arbetsmarknaden är stängd för dem som inte kan finska. Jag måste kunna få säga hur uppfattningen är hos olika människor utan att det skall vara att det är jag som hävdar i sten att det är på det sättet. Att handelskammaren går ut och säger att finskan är inget problem – det är många medlemmar i handelskammaren som har tagit kontakt med oss och sagt, att det där är någonting vi överhuvudtaget inte har diskuterat utan det där är styrelsens egen uppfattning. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

I min replik talade jag inte om att ålänningarna skulle ta ansvar för det svenska språkets ställning i Finland utan jag menade att man skulle fortsätta att samarbeta; att samarbeta och tillsammans jobba för en gemensam innebär naturligtvis inte att Åland och ålänningarna tar ansvar men däremot att vi känner en stark solidaritet med våra finlandssvenska vänner som har samma modersmål. När det gäller frågan kring den åländska arbetsmarknaden är det igen så att ltl Anders Eriksson säger att det är några studerande som tycker si och som tycker så. Men vad vi vill ha och vad vi tycker, så det räcker inte med sådana argument att det är några högskolestuderande i Sverige som har sagt si eller så. Det räcker inte, det är för magert, vi vill ha mera uppgifter än det!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När det gäller mera uppgifter är det inte bara några högskolestuderande i Sverige som upplever att det är ett problem att få en plats på den åländska arbetsmarknaden. Jag hänvisade till ett väldigt omfattande vetenskapligt arbete, dvs. Jouku Kinnunens doktorsavhandling från 2005. Läs vad han skriver på sidan 56! Där skriver han att på grund av de dåliga kunskaperna i finska som ålänningarna har blir de som studerar i Sverige kvar i Sverige och i stället flyttar det folk in från Finland som kan finska. Detta leder till att den åländska befolkningen håller på att bytas ut. Jag kan tro att socialdemokraterna tycker att det är väldigt positivt för det gör att man får ett större röstunderlag, men vi övriga som vill värna Åland och värna det svenska språket känner det som oroväckande att den åländska befolkningen byts ut.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag fick tyvärr känslan av att ltl Anders Eriksson har vaknat på fel sida i dag när jag hörde inledningen av hans anförande eftersom det var en ganska negativ ton både när det gäller Ålands Radio och också när det gäller språkprogrammet och landskapsregeringens hantering av det. Det tycker jag är tråkigt eftersom det här är en väldigt viktig fråga som vi diskuterar, den är viktig och fundamental för vår självstyrelse och för vårt samhällsliv.

 

Jag upprepar, fru talman, det som jag sade när jag presenterade programmet att min målsättning har hela tiden varit att vi skall kunna uppnå konsensus här på Åland när det gäller språkpolitiken. Jag tror, fru talman, att var och en efter att ha åhört onsdagens debatt och debatten hittills i dag förstår att det inte har varit ett alldeles enkelt arbete i språkkommittén, och det verkar inte heller bli enkelt att i den här debatten att hitta någon absolut konsensus. Samtidigt är det väl så att i demokratin skall det finnas olika åsikter och sedan får vi försöka smälta ner det så att det blir så klokt som möjligt.

 

Fru talman!

Jag måste ändå protestera mot ltl Anders Eriksson när han säger att språkprogrammet är Kejsarens nya kläder och han talar lite föraktfullt om ”den här papperslappen på två och en halv sida” och spänningsfältet inom landskapsregeringen som är så stort att det inte går att få ihop någonting osv. Jag tycker att det är lite tråkigt att han tar den här infallsvinkeln därför att så är inte verkligheten, ltl Anders Eriksson. Jag tror att ltl Anders Eriksson, som annars brukar vara en noggrann person, inte riktigt har satt sig in i detta när han uttalar sig om de fyra punkterna. De facto är det just de fyra punkterna som den parlamentariska språkkommittén enhälligt, inkluderande Ålands Framtid, har enats om att det här är strategierna för det språkpolitiska arbetet på Åland. Jag rekommenderar ltl Anders Eriksson att läsa sidan 13; där står det:

 

”De åtgärder som beskrivs i kapitlen nedan ger förslag till åtgärder som landskapsregeringen bör vidta inom språkpolitiken. Landskapsregeringen bör även vidta övergripande, strategiska åtgärder för att strukturera det språkpolitiska arbetet och i övrigt främja svenska språkets ställning på lång sikt. De strategiska åtgärderna är:

 

-         tillsättande av en språknämnd

 

-         återkommandeundersökningar av språksituationens utveckling på Åland

 

-         effektiverad information om och ökat samarbete gällande språksituationen med finlandssvenska organisationer

 

-         främjande av utökade kontakter med Sverige inom områden som handel, vård, utbildning och kultur.”

 

Exakt de fyra punkter som den parlamentariska språkkommittén föreslår också Ålands landskapsregering ograverat.

 

När det sedan gäller den operativa nivån är det precis som ledamoten Britt Lundberg framhöll att det är ett arbete som pågår kontinuerligt inom vår förvaltning och kommer naturligtvis att ytterligare förstärkas efter den här debatten och diskussionerna i självstyrelsepolitiska nämnden.

 

Fru talman!

Det som landskapsregeringen har tagit ställning till att inte göra som finns med i det parlamentariska kommittébetänkandet är att göra den tillbakablickande undersökningen om vilka merkostnader det skulle ha inneburit för självstyrelsen under dessa 85 år. Detta har vi gjort efter konsultationer med ÅSUB som har konstaterat att det är hart när omöjligt att göra och inte värt mödan att i det här läget börja fundera och försöka utreda det. Det är den enda av de saker som finns här i kommittébetänkandet som vi har tagit aktiv ställning till att inte genomföra, ltl Anders Eriksson. En enda sak! Och detta har vi gjort utgående från att vi har hört sakkunniga. Därför känns den här debatten som kommer från Ålands Framtid lite sned.

 

Men, fru talman, det gäller i de här sammanhangen att försöka fånga de mera övergripande och stora sakerna, och det tycker jag att vi har gjort i och med de fyra punkterna och strategin som vi lägger fram till debatt för Ålands lagting.

 

Fru talman!

Det finns en sak till som kanske skulle kunna ersätta den punkt som vi har tagit ställning till att genomföra, nämligen den bakåtblickande om vad det har kostat, en sak som jag har funderat allt mera på efter att vi lämnade meddelandet och det är frågan: Hur skulle det svenska språkets ställning utvecklas på Åland om Åland vore en självständig stat? Hur skulle det påverkas och vilka hotbilder finns i sådana fall mot det svenska språket? Jag tror att det är en mycket mera aktuell frågeställning som vi borde diskutera. Tar vi bort vårt minoritetsskydd, hur påverkar det svenskans ställning på Åland i sådana fall? Väldigt många sakkunniga professorer osv. som jag har talat med säger åt mig, att vad ni gör på Åland, men se till att ni behåller ert minoritetsskydd för det är det som skyddar er i det långa loppet och som ni kan ha att hålla fast vid för att bibehålla Åland enspråkigt svenskt. Ett självständigt Åland skulle inte kunna bibehålla dessa minoritetsskydd, och det tycker jag själv skulle vara en väldigt intressant frågeställning att utreda, att hur skulle det påverka språksituationen och på vilket sätt skulle svenska språket hotas, och skulle det hotas om Åland skulle bli självständigt? Där tror jag att ltl Anders Eriksson och vi kunde ha ett gemensamt intresse att ta reda på det.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Det som lantrådet säger om en konsensus i den här frågan stöder jag väldigt varmt. Det är så att en i en så här stor och viktig fråga bör vi hitta en gemensam linje för hur vi jobbar vidare. Därför tycker jag också att det är bra att landskapsregeringen här har presenterat strategierna hur vi på bredden skall arbeta vidare. I debatten, både i den föregående och i dag, har vi nu fått bevis på att det finns ytterligheter och där tycker jag ändå att lantrådet har hittat mitten mellan dessa ytterligheter, vilket är bra, alldeles särskilt sett ur min synpunkt, ur liberalernas och ur lantrådets som ordförande för centern är det bra att hitta mitten i den åländska politiken. Det är ändå det enda raka. Jag håller med det som lantrådet säger om vi skulle vara en självständig stat. Då skulle det nog bli andra krav på vårt språk. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det är bra att vi kan få en så bred konsensus som möjligt och jag hoppas att debatten an efter i stället för att splittra skall förena oss. Vi behöver nämligen alla hjälpas åt för att slå vakt om det svenska språket i det åländska samhället. Splittring för att få partipolitiska vinster kortsiktigt är inte bra. Det är precis som jag sade i onsdags, att jag ser inte språkpolitik som någon slags kvartalspolitik utan det är det den långsiktiga politiken i vårt samhälle.

 

Fru talman!

Jag är själv anhängare av väldigt långtgående självbestämmande och därför är jag intresserad av hur det skulle påverka vår språkliga status om man skulle gå så långt som till självständighet, för det finns väldigt många som tvivlar på att Åland skulle kunna bibehållas enspråkigt svenskt då.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag delar också lantrådets synpunkt att i de stora övergripande frågorna handlar det om att ta och ge och att definitivt inte föra en konfrontationslinje. När det gäller Åland som en självständig stat är det väldigt många experter som har påtalat att om vi skulle vara självständiga så skulle vi också antagligen ingå många olika internationella avtal och det betyder också att vi skulle få omvärldens krav på oss att minsann också värna minoriteter; då skulle nämligen också de finskspråkiga här på Åland vara en minoritet, med all rätt att ställa de krav som man enligt avtalen kan ställa. Jag tror nog att språkskyddet vi har är garanten för att behålla Åland svenskspråkigt.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag kan bara hålla med vtm Viveka Eriksson. Vi måste komma ihåg att språkskyddet får vi utgående från självstyrelsen.

 

 

Ltl Katrin Sjögren, replik: Avstår.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Lantrådet Roger Nordlund upplevde att jag vaknade på fel sida i dag. Det kan vara att jag är frustrerad när det gäller detta. Det är inte vilket dussinärende som helst och därför blir jag frustrerad när man igen så öppet ser att det är socialdemokraterna som styr. Det är bra att få till stånd konsensus när det gäller de här frågorna, men jag tror inte att vi får absolut konsensus. Redan nu börjar man prata om konfrontation bara för att vi värnar vårt svenska språk. Det är nog bra att kompromissa, men går kompromissandet så långt att man kompromissar bort sin egen själ är åtminstone inte vi med mera. När det gäller en självständig stat är det mycket intressant att lantrådet tar upp det; det är inte de inflyttade som förfinskar Åland, det är vår statstillhörighet som förfinskar Åland. Nu säger lantrådet att det här skulle han vilja utreda. Det har vi motionerat om ända sedan vi kom in i lagtinget! Men här ser vi att ögonen börjar komma upp både på liberalt håll och på lantrådet, och det tycker jag är bra – jag är väldigt gärna med och utreder dessa frågor. Det kommer nämligen att visa att vi behöver inget minoritetsskydd mot oss själva. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson lägger ner mycket energi på att försöka bevisa att det är socialdemokraterna som bestämmer i den här landskapsregeringen. Det är en politisk retorik som kanske går hem i vissa kretsar, men jag tror att de flesta upplysta människor förstår vad det egentligen handlar om. Jag tycker precis tvärtom, fru talman, att det här ärendet visar att det inte är socialdemokraterna som bestämmer utan de facto har ledamoten Camilla Gunell valt att lämna en reservation till betänkandet som vi hade i den språkpolitiska kommittén och sedan har vi enhälligt kunna ta de övergripande strategiska frågorna. Jag tycker faktiskt ändå att det är en viss framgång att vi har kunnat få de tre partier som är i landskapsregeringen enhälliga; det är en del av mitt arbete att försöka få med alla på tåget så långt som möjligt.

 

Fru talman!

Naturligtvis är det statstillhörigheten som är det grundläggande när det gäller språkfrågorna. Men det finns också väldigt många andra dimensioner när det gäller språkpolitiken och där skall vi inte glömma marknadens krav och vår geografiska belägenhet, den kommer alltid att påverka oss språkpolitiskt, det får vi inte glömma. Det är alltså bra om vi kan enas om en sådan här utredning och jag hoppas att man kan föra den diskussionen vidare i självstyrelsepolitiska nämnden om hur man skulle kunna lägga upp en utredning på vilket sätt språksituationen skulle påverkas på ett självständigt Åland.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Tack, tack, tack, lantrådet Roger Nordlund, ibland går det fortare än vad man tror! Jag hade inte trott att vi under den här mandatperioden skulle komma så långt att vi kunde börja enas om att utreda vad ett självständigt skulle innebära! Ingen är gladare än jag om man tittar på den biten. Så säger lantrådet Roger Nordlund att det är retorik från min sida. Nå, inte är det riktigt retorik. Jag är ändå läskunnig; jag läser ett intressant parlamentariskt kommittébetänkande och jag konstaterar att mycket få av de konkreta frågorna, som redan flera har varit inne på, saknas när landskapsregeringen för meddelandet till lagtinget. Jag förstår inte varför. Svaret får jag när jag läser reservationen. Visst är det en reservation, men problemet är att det som landskapsregeringen för till lagtinget är det som inte minister Gunell har reserverat sig mot, resten är borta. Svara på: Varför kan man inte skicka ut dokumenten till det åländska samhället? Varför kan man inte kraftfullt vända sig till Finlands regering?  TALMANNEN: Tiden är ute!

 

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Detta är ändå ingen kommunal nämnd utan det är de facto Ålands lagting, Ålands parlament och vår bedömning i Ålands landskapsregering var – centerns, socialdemokraternas och Frisinnad Samverkans – att när vi för detta till lagtinget skall det vara de övergripande stora frågorna som vi för till diskussion och får debatt om, det skall rimligtvis inte vara de små operativa sakerna. Det är landskapsregeringens abosluta skyldighet att verka för att Åland bibehålls enspråkigt svenskt, och där har den parlamentariska kommittén gjort ett väldigt bra grundarbete, pekat på problemen, visat på åtgärder och nu är det landskapsregeringens sak att verkställa dem. Sedan är det lagtingets sak att fastslå den övergripande strategin, och det finns i de dokument som förelagts lagtinget, nämligen de fyra övergripande punkterna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Englund:

Fru talman!

Jag skall inte bli så långrandig som den första talaren var när vi startade här, det tog säkert bra långt över en timme innan nästa kom på tur med alla repliker. För det första vill jag säga att det är mycket bra att meddelandet har kommit till lagtinget och jag är också mycket glad för det som vi diskuterade i talmanskonferensen och som ltl Anders Eriksson nämnde, att meddelandet skall gå till självstyrelsepolitiska nämnden.  Att vi nu är inne på andra dagen tyder på att det finns en hel del att diskutera.

 

Jag vill främst påpeka ett par saker som jag tycker att är av vikt för landskapet och det är kontakterna till myndigheterna  när vi ser på det svenska språket och skall förhandla med Finland. Vill man ha en bra information i ett tidigt skede är man tvungen att sköta kommunikationen på finska eller får informationen på finska. Det här är någonting som vi borde trycka hårdare på. Så har vi förstås näringslivet; där har det talats mycket om handelsområdet och det är också en otroligt viktig sak. Nog har vi mycket av de kapitalvaror som importeras hit till Åland som går via den finländska sidan och då har vi instruktioner och beskrivningar på finska språket när samma vara ibland finns till ett lägre pris i Norrtälje eller Grisslehamn. Det här är också någonting som man borde försöka påverka, att man kan få mera direkthandel med regionen västerut.

 

Vi har förstås också språket inom näringslivet. Det är klart att vilket språk det än är fråga om är det inte tungt att bära om man kan det. Vill man göra affärer, om det är Finland, Estland, Ryssland eller Sverige,  England, var det än är, så är det bra om man kan språk. I och med att också gränserna har öppnats mera de senaste åren har det också gått dit hän. Jag tror också att den privata arbetsmarknaden i stort inte har något problem med finskan, men de företag som riktar sig till finska marknaden behöver säkert också kunna det finska språket om man skall kunna arbeta på den marknaden. Det får företagen själva bestämma över.

 

Det är ganska intressant om man går in och tittar på Europarådets stadga och de rapporter därifrån som man hittar på utrikesministeriets webbplats: www.formin.fi  Europarådets stadga om landsdels- eller minoritetsspråk godkändes 1998. Sedan dess har Finland avgett tre rapporter till Europarådets generalsekreterare om hur stadgan tillämpas i landet. Rapporterna finns bara på finska och engelska. Därefter har expertkommittén avgett en rapport som finns på engelska och franska. Till sist har en ministerkommitté gett en rekommendation utgående från expertkommitténs rapport och ministerkommitténs rekommendationer finns delvis på svenska. På över 20 sidor i Finlands rapport till Europarådet från 2006 behandlas svenskan i Finland och i rapporten redogörs för svenskans ställning inom bl.a. skolväsendet, en viktig sak, rättsväsendet samt även kyrkan och kulturen, men den här rapporten finns inte översatt till svenska. Detta är nog väldigt konstigt. Europarådets stadga finns på svenska men den tillämpas inte och man ser inte hur den skall vara i Finland.

Det står klart och tydligt här också att Finland kanske inte har så stora intressen för det svenska språket inom landet.

 

Det står att även Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter saknar svenskspråkiga rapporter och själva stadgan och ramkonventionen finns på svenska men det är alltså uppgifter om hur de tillämpas som bara finns på svenska och engelska i Finland. Även expertkommitténs rapport om Europarådets ramkonvention för skydd av nationella minoriteter från 2006 skall översättas till svenska, men översättningen har försenats eftersom utrikesministeriet varit utan svensk översättare i flera månader. Däremot lovar utrikesministeriet inga översättningar av Finlands rapporter till Europarådet.

 

Ltl Anders Eriksson frågade vem som äger problemet, kanske mera i vårt förhållande här på Åland, men nog är det i stort sett Finland som också äger problemet med svenska språket och att uppfylla det som vår självstyrelselag kräver.

 

Jag tror att det finns mycket att arbeta med även från vår sida här hemma på Åland för att underlätta för det svenska språket också här. Där är det nog handeln och myndighetskontakterna som är den viktigaste biten.

 

Det talas också om att man skall ha kontakter till de finlandssvenska organisationerna och försöka hjälpa dem i sina strävanden för det svenska språket. Det är säkert också bra, men vi skall veta att i verkligheten arbetar också de finlandssvenska organisationerna direkt på finska till ministerierna när man vill ha ut information därifrån. Så fungerar det i Finland i dag.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Englund tar upp en massa problemställningar som  finns i dag, men jag undrar om inte alla dessa problem har funnits länge och att det är först under de senaste tio, femton åren som har de upptäckts. Jag tror faktiskt inte att det här är någonting nytt utan det är först nu vi själva har börjat inse hur viktigt svenska språket är för oss. Det beror på att det finns så mycket nya institutioner och mycket nya varor samt nya marknader. Vi äger också själva problemet för att vi inte har tagit tag i det tidigare.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Det är riktigt som ltl Anne-Helena Sjöblom säger att detta problem också har funnits tidigare. Men det är som om det skulle ha accentuerats ännu mera nu på senare tid. Till viss del kan det många gånger ha att göra med de program som också skall lämnas till EU, jag tänker på jordbruksområdet samt allt annat som innebär mycket byråkrati. Utbildning på finska sidan inom den kommunala sektorn är svår att få på svenska numera.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Min uppfattning är att det snarare beror på att vi själva har blivit mer medvetna om vår språkliga status och ställning.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Jag ser det som en positiv trend att vi blir mera medvetna om vår status här och kan försöka lösa frågorna innan det går för långt i vissa fall.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sune Mattsson:

Fru talman!

Jag skall först tala den språkkommittén jag hade den stora förmånen att få ingå i.  Vi hade ett konstruktivt arbete, vi jobbade åt det hållet att vi skulle ta reda på problemen, vi skulle föreslå problemlösningar, och det tycker jag att vi lyckades med. Det är helt självklart, som ni ser av vår rapport, att vi inte var eniga utan utbildningsansvariga Gunell var på ganska många punkter oense med oss, och det har hon naturligtvis all rätt att vara. Jag vill dock påpeka att vi andra var - vad än som har sagts här – var eniga och tyckte att vi hade lämnat en bra rapport. De problem som kom till vår kännedom, åtminstone till min kännedom, var problem som jag inte direkt har tänkt på tidigare och därför är jag så glad över att få ha varit med på det. Det ger mig nämligen en insikt i problemets omfattning, och att de skulle vara små och lätta att komma åt tycker inte jag.

 

Jag skall beröra några punkter av det vi behandlade. Språket i vården har diskuterats mycket. Jag tycker att det finns lite missförstånd i det när man säger att Finland skall leverera sjukvård på svenska till oss. Jag anser att det är ett missförstånd. Det är vi på Åland som köper upp sjukvård från Finland och från Sverige, även övriga länder, som har ansvar att se till att den vård vi tillhandahåller och handlingar kommer på vårt modersmål. Finska staten äger inte, vad jag förstår, några sjukhus, de stöder dem säkert, men de sjukhus som vi handlar med, t.ex. Åbo Universitetssjukhus, är en upphandling som vi gör härifrån. Där anser jag att vi många gånger är för slappa från åländskt håll, det är inte Finlands fel utan det är vårt fel att vi ger efter. Det är vi som låter det komma handlingar hit på finska. Det är vi som har övervakningsansvaret för att det som kommer skall vara på svenska och vi har sagt i både budget och i alla andra sammanhang att det skall vara på svenska. Det är tyvärr inte på svenska. Jag blev häromdagen kallad till en dam som har varit i Åbo och på hennes handlingar från Åbo Universitetssjukhus stod det: epikrisen levereras översatt till svenska till patienten, skickas på finska till Ålands Centralsjukhus. Hon hade två sådana från sina två besök. Det gjorde säkert så också och det där är någonting som inte vi skall tillåta. Jag har fått mycket kritik för att jag har noll tolerans på det här sättet, och det har jag, det skall vara på svenska, det är bara är så och det skall de som upphandlar se till. Det är inte som här sades att det är finska staten eller Finland som skall leverera det, utan det är vi som skall se till att vi upphandlar det på vårt språk, oberoende vilket språk vi vill ha det på.

 

Vi har en organisation, ÅHS och vi har hälsovårdsansvariga här och det är dags att det  här börjar fungera.

 

Om jag tar ett exempel från de personer vi hörde i kommittén så var det två unga svenska läkare som sade att det var så jobbigt att hitta handlingar på finska, så de föreslog att lösningen vore att det fanns någon som kunde finska med på jobbet som kunde översätta åt dem, för de kunde inte acceptera det. Jag har själv en exfru som har jobbat där; hon är inte alls glad varje gång hon lyfter en handling från journalarkivet och den är på finska. Visserligen är de som kan finska på centralsjukhuset snälla och gratis försöker översätta det till svenska, men det är inte så vi skall ha det, det är helt oacceptabelt. Det är vad jag tänkte säga om sjukvården; det finns många, många saker till.

 

Ser vi på hur Finland behandlar oss när det gäller TV-sändningar t.ex. är det så att vi har från Åland kämpat oss till svensk TV. Många av oss är så pass gamla att vi vet hur vi bad Sverige att sända TV-program så att vi kan nå dem på Åland på svenska, vi uppmanade dem att bygga Väddösändaren, vilket de faktiskt tacknämligt gjorde. Finska myndigheterna drog inte många strån i kors utom när Anton Kalmer försökte slavsända svenska TV:n; då blev han polisanmäld för det var förstås olagligt. När vi tar de finlandssvenska TV-sändningarna från Finland är de alltid textade på finska för att även de finskspråkiga i Finland skall förstå vad där står. Titta på ett finskt program! Skulle det någon gång ens i misstag vara textat till svenska så jag skulle förstå det! Man har helt enkelt inget intresse av att jag skall förstå dem! Det är statsmakten som förfogar över public service-teven. Jag tycker att det är ett område som vi direkt bör påtala. Är man mån om de svenskspråkiga i Finland så börjar man naturligtvis texta de finskspråkiga programmen, men det gör man inte. Vi har inte diskuterat den frågan i språkkommittén, men jag ser det som en viktig sak.

 

Språket i förvaltningen diskuterade vi också mycket i kommittén. Det händer ganska ofta att det kommer handlingar på finska till vår åländska förvaltning. Detta sades tydligt och lantrådet Roger Nordlund satte med och hörde, så han vet att det förekom, man skickar dem ofta tillbaka, ibland tog man en genväg och översatte dem, det sades faktiskt. Jag tror t.o.m. att reglerna från högsta förvaltningen är att de skall skickas tillbaka, men ibland gör man inte det.

 

Vi har också en sak som vi diskuterade i samband med drogdebatten mycket: fängelsestraffen. Har någon av er när ni pratar om narkomaner, missbrukare och fångvård pratat med en som har varit fånge i Åbo länsfängelse någon gång? Har ni fått reda på vad de får för sorts behandling? Har de matsedeln på svenska t.ex. där? Det är Finland som står för fångvården, även för de svensktalande. Får de språkservice på svenska? Vem skall se efter det då? Jo, det är staten. Jag hoppas faktiskt att våra åländska statsmyndigheter inklusive landshövdingen hör det här och tar i missförhållandet. Jag har pratat med en nu i veckan som sade att han fick isolering i två veckor när han kom till fängelset, han kunde inte ett ord finska, innan en snäll finsk intern på bruten svenska talade om för honom att du måste stiga upp klockan åtta och bädda din säng; det var därför han inte fick gå ut! Det var reglerna i fängelset, men han visste det inte! Om någon får låga straff som hamnar i Åbo länsfängelse så får de ju lite extra straff till när de inte ens får service på sitt modersmål. Jag tycker att det där är viktiga saker. Jag vet att det går lätt att se åt sidan, det är fångar, de har varit brottsliga, men det kan vara – förlåt uttrycket -  en vanlig människa som har kört ihjäl en människa och faktiskt får en månads fängelse för det, och då skall man ta emot det där som ett extra straff. Det är alltså våra finska myndigheter som inte tar sitt ansvar för oss som har svenska som modersmål.

 

När det gäller privata företag har jag kanske en litet annorlunda syn än många andra, att jag tror att privata företag behöver folk som kan alla språk, inklusive finska, kanske ibland spanska, snart ser man så mycket ryssar här, letter och sådant att de kanske behöver kunna det också för att få en god service. Jag har en gång i mitt liv varit på semester till Spanien för jag tycker inte om att flyga, om någon tycker att jag borde ha varit en gång till, och då träffade jag många som kunde svenska där. Jag fick service på svenska fast jag var i Spanien, så där bemödade de sig faktiskt att även jag skulle trivas.

 

När det gäller byggnormerna, som vi också tog upp i kommittén, är det naturligtvis ett elände att de som skall sköta om och stå för våra byggnormer inte får alla saker översatta till svenska. De som kan bara svenska har svårigheter att klara av det. Det är inte att säga, att det går nog, och det finns så mycket som man kan leta i, men det går inte för en som kan bara svenska fast man skall klara sig på svenska, att klara upp det. Jag ser också det som ett väldigt stort problem.

 

Under kommittéarbetet har vi stött på problemställningar och det framkommer i meddelandet från landskapsregeringen att man försöker komma tillrätta med dem, men jag hoppas att man inte glömmer grunden, nämligen det språkpolitiska programmet, som vi gjorde upp och som en stor del var eniga om. Visst kan man säga att man skulle kunna linda in vissa saker på ett mindre direkt sätt; å andra sidan är det ibland viktigt att man talar klarspråk. Det har också sagts här att det är diskriminerande eller stötande för de inflyttade. Jag skall inte upprepa de ord som direkt sades. Jag tror att det enda fel vi gör med de inflyttade som kommer från Finland är – fast vi har så gott ställt – att vi inte bemödar oss om att ge dem kurser i svenska, för det gör man när en finskspråkig kommer till Sverige. Vi bör utbilda dem i svenska språket helt enkelt för att de bättre skall kunna verka, i synnerhet eftersom många av dem behövs i vårt arbetsliv. Men att vi skulle serva dem på finska i stället eller arbetslivet skulle övergå till finska, det steget är inte jag beredd att ta i alla fall. Service på svenska!

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

När det gäller hälso- och sjukvård och ÅHS är det inte första gången, knappast sista gången heller, som vi har den här diskussionen. Jag vill ändå påstå, om jag skall försöka vara lite positiv, att om man tittar bakåt i tiden så har det inom det här området gått en bättre väg i alla fall än vad det har varit bakåt i tiden. Det beror naturligtvis på att vi har mer och mer sådana som far till Uppsala och enklaste sättet – jag vet att jag har sagt det tidigare – är naturligtvis att vi egentligen skulle skicka allt till Uppsala; då vet vi att vi får det på svenska. Men vi vet också att det finns patienter som vill välja Åbo, av olika anledningar. När det gäller att få handlingarna på svenska hem med patienten har det varit problemet och vi måste igen fortsätta att jobba med den frågan. Det har blivit mycket bättre men det är inte tillräckligt bra.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag har jobbat mycket för det där. Jag tycker att jag har en liten del i att det har blivit bättre. Jag håller med om att det har blivit bättre, men jag tänker inte ge mig förrän det blir bra. Bättre är ett bra ord, men bra är ett bättre ord! Just att vi skickar till fastlandet och att många vill fara dit är okej, men trots det måste vi ha service på svenska. Jag har t.o.m. fått beröm – folk läser tidningar – från de åboländska öarna där man tycker att det är bra därför att får vi en bättre service på svenska på Åbo Universitetssjukhus så får de det också på köpet. Men jag tycker att de skall börja karpa upp sig och kräva det själva också, så kanske det blir bättre; vi har en rätt att få det, vi köper det – finlandssvenkarna har rätt att få det.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Man kan kanske inte kalla det att vi köper från Åbo eller Helsingfors för det fungerar inte riktigt på det sättet som man faktiskt köper det från annat håll, utan vi har rätt att skicka till specialsjukvård som alla andra i landet s.a.s., men vi har rätt att kräva det på svenska, oberoende om vi köper eller inte. Där är typområdet där vi borde kunna samarbeta med de finlandssvenska organisationerna så att de också skulle ställa samma krav, precis som sades här, men tydligen är de inte lika ”noga” som jag tycker att vi skall vara från åländskt håll. Också från finlandssvenskt skulle de ha nytta av vår kraft och av våra behov.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Köper eller inte, men vi upphandlar i alla och vi har rätt att ställa krav på det vi betalar för. Vi betalar ganska bra faktiskt till fastlandet för det och det är inget som vi får därifrån. Det finns också en diskussion om var det är billigast, i Finland eller i Sverige, det har att göra med vårdtider, vårdkvalitet osv., och det vill jag inte gå in på i en replik.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det var ett intressant anförande. Jag vet att ltl Sune Mattsson är engagerad i dessa frågor. Däremot håller jag inte med riktigt fullt ut när han säger om t.ex. svenska i vården att det är Ålands ansvar. Visst har vi också härifrån åländsk sida ansvar. Jag hade tänkt visa en overhead-bild som jag tänkte visa där Åland enbart nämns som Ahvenanmaa, men jag brydde mig inte om det. Det var ingen finsk institution utan det var Ålands Högskola, men så går det om man har politiker som inte bevakar utvecklingen. När det gäller svenskan i vården är det Finland som skall ta merkostnaderna. Ltl Sune Mattsson nämnde hur det gick till i tiden när vi fick svensk TV. Finland motarbetade de facto de förpliktelser som man har sagt att man har och som man skall uppfylla. Då tog Sverige sitt ansvar och därför är Ålandsöverenskommelsen fortfarande intressant.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag nämnde just det därför att många ifrågasätter om vi skall be Sveriges regering om hjälp om det krisar till sig. Jag menar att historiskt har vi gjort det förut. Vi kan få anledning att i vissa fall göra det igen. Jag kan inte spå i framtiden, men vi har gjort det.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det var just det som jag tänkte säga när tiden rann ut för mig i repliken, att vi har gjort det tidigare, men jag är inte alldeles övertygad om att det finns det politiska modet från åländsk sida att vi faktiskt på ett helt naturligt sätt skulle begära hjälp från Sverige, för Sverige har ett ansvar beträffande Ålandsöverenskommelsen, ett ansvar som jag hoppas att de vill uppfylla. Det är intressant det som sades i kommittén och som ltl Sune Mattsson har varit med om: ”Ålands internationella status är visserligen inte hotad, men inte desto mindre konstaterar språkkommittén att riksmyndigheterna ännu inte har uppfyllt sina ursprungliga löften från början.” Det är det här som jag har frågat gång på gång, att varför kan inte det tas upp i det som man kallar ett språkpolitiskt program? Jo, därför att man har olika uppfattningar om det – det är precis som ltl Sune Mattsson sade att när det gäller TV-sändningarna motarbetade de facto Finland möjligheterna för att vi skulle kunna se på TV på vårt eget språk.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Det finns säkert ganska många punkter där vi har fått hjälp av Sverige. T.ex. har jag fått reda på av gamla att vi fick begagnade studieböcker från Sverige för att Sverige tyckte att det var brist på dem i Finland, de kunde ge till oss, det var viktigt för vårt svenska språk att vi fick dem. Det var när jag gick i skolan, så det var bra länge sedan, men så var det i alla fall!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Ltl Sune Mattsson diskuterade public service och finska teven, att det blir allt sämre service på svenska, men bara en fråga. Vi har fått FST-kanalen och det är egentligen ett steg mer sändningstid och framför allt mer textat på svenska, så är inte det någonting ändå som går lite åt rätt håll eller tycker ltl Sune Mattsson att inte det heller stämmer? Det skulle vara intressant med ett förtydligande för jag upplever i alla fall att man får flera nyheter på svenska från Finland, man får sportnyheter på svenska, man får underhållning, så därigenom är det också ett sätt att stärka finlandssvenskan.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag kanske inte uttryckte mig tydligt, men jag menade att FST-programmen är textade även på finska för att de finsktalande skall kunna se dem. Men de finskspråkiga programmen är aldrig textade till svenska. Det var det jag menade att det borde göras lika.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Jag har inte sett något finskt program i kanalen så därför har jag antagligen inte märkt att textningen har uteblivit. Det var jätteviktigt att ltl Sune Mattsson sade att de som flyttar till Åland får svenskundervisning, det är en jätteviktig sak. Där måste  också se till vems ansvaret är. De som försöker ta in billig arbetskraft har också ett visst ansvar om man har periodanställda osv. att verkligen se till att de också får svenskundervisning och hjälp med svenskan, så att man inte hela tiden lägger det på dem som flyttar in utan också på dem som just tar in billig arbetskraft och sådant.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag anser att det är vår sak att se till att de som kommer hit får utbildning på svenska. Om man sedan stöder företagen och de driver eller på annat sätt är en annan sak, men de som skall bo här måste lära sig svenska. Det måste vara orimligt att bo här utan att kunna svenska; då kan man nog känna sig både utfryst och mobbad, gissar jag. Det är naturligtvis upp till dem som kommer hit också att vilja lära sig, men det hoppas jag alla vill.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Vård på svenska är viktigt och jag vill bara ge beröm till ltl Sune Mattsson för hans anförande när det gällde beskrivningen av just hur viktigt det är att vi har rätt att få vård på svenska i Finland. Samtidigt är det så att det är klart och tydligt belyser det som jag tycker och socialdemokraterna att det är också är fråga om ett samarbete, för ltl Sune Mattsson sade själv att han hade fått kontakter från Åboland där man berömde ålänningarnas arbete för kravet på vård på svenska. Det blev en spillover-effekt som man populärt kallar det till, att de fick också bättre service på svenska, och det är ju alla till gagn.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag är ganska säker på att ltl Christian Beijar och jag har i grunden samma uppfattning i fråga om svenska språket.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Herr talman!

Jag tänkte också säga att jag tyckte att det var bra att ltl Sune Mattsson tog upp så här många konkreta exempel och att man kanske inte alltid har tänkt på att det finns problem inte bara inom sjukvården utan också inom fångvården osv. samt språket i förvaltningen. En sak som jag länge har tyckt att skulle vara intressant att ha i förvaltningen, säkert också i den kommunala förvaltningen, där jag har varit mycket, är en liten klisterlapp för att kunna återsända finskspråkiga handlingar för att få dem på svenska!

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag hoppas att det redan finns en klisterlapp. Problemet om någon uppfattar att det här är så väldigt viktigt att man översätter det i stället för att skicka tillbaka det. Men jag hoppas att man alltid skulle skicka det tillbaka. Skulle jag få någonting från en myndighet skulle jag absolut skicka det tillbaka, även om jag vet att det skulle bli böter och eländen för att någonting blir försenat. Jag anser nämligen att jag har rätt att få det på mitt modersmål.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Herr talman!

Jag kan bara säga att jag gör precis likadant; om det så sedan är brottsligt är jag gärna brottslig i det sammanhanget!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé:

Herr talman!

Vi sitter här nu med vårt språkpolitiska program och oj vad vissa i den här salen har begärt och längtat efter det här programmet, trots det sitter knappt en tredjedel av lagtingsledamöterna kvar här, men det är väl så att när man har pratat om någonting tillräckligt länge så tröttnar man.

 

Ibland blir man lite fundersam på vad som är syftet med ett språkpolitiskt program?

Är det att få en konstruktiv debatt, eller är det månne att föra en konfrontations politik och då mot Finland. Men visst vi skall ha ett språkpolitiskt program, men jag anser att det skall vara konkret, framåtsträvande och baserat på nutid. Så jag är inte emot det språkpolitiska programmet och som sagt jag stöder det och det är bra att jobbar för ett svenskspråkigt Åland men måste språkkunskap vara ett hot.

 

Men om vi ser på det egentliga språkpolitiska programmet så är det upplagt i fyra olika ämnen. Vi har språknämnd, vi har information och samarbete samt att man skall undersöka hur det egentligen ligger till: är det så att svenskan blir utarmat på det enspråkiga Åland. Som sista rubrik är främjande av utökande kontakter till Sverige.

 

Och nu, herr talman! kommer jag att gå in lite på de fyra olika områdena. Språknämnd finns i många länder och det är bra att man har en språknämnd som lyfter det egna språket och språkets utveckling. Men vad gör vi på Åland ? Jo, vår språknämnd skall få en självständig ställning och följa den språkliga utvecklingen inom alla samhällsektorer. Det är bra att man följer utvecklingen, men sen undrar vad kan man verkligen konkret göra åt det. Vidare står det att språknämnden skall klargöra vart enskilda personer kan vända sig om de känner sig språkligt felbehandlade.

Men det har vi väl redan diskrimineringsombudet till? Vidare står det att språknämnden skall assisteras av en tjänsteman inom landskapsförvaltningen,  men här hoppas jag att meningen är att vi skall se till det vi redan har inom förvaltningen att det inte kommer någon ny.

 

Herr talman!

En språknämnd skall nog bestå av kunniga personer som är engagerade i frågorna och inte sådana som har politiska vinklingar och vill lägga in allt där. En språknämnd kan vara bra som ser efter att vi värnar om Åland att det förblir enspråkigt svenskt samt hur vi kan utveckla språkutbildningen på Åland  och att vi får de inflyttade att lära sig svenska på bästa möjliga sätt så att integreringen för de inflyttade går så smidigt som möjligt. Vi måste ha öppet Åland för alla medborgare.

 

Nu till stycket information och samarbete som är bland de viktigaste för vi får inte glömma att vi är en ö på endast 27 000 invånare, så det kan finnas en risk att man marginaliseras, därför är orden information och samarbete otroligt viktiga. Där finns det ett bra och konkret stycke, jag citerar: ”Det är inte bara Åland som ser med oro på att det svenska språkets ställning i Finland i praktiken försvagas. Landskapet har anledning att kontinuerligt samverka i språkfrågor med finlandssvenska organisationer. På så sätt kan Åland bidra till att det svenska språket hålls levande i Finland, vilket på sikt gynnar landskapets egna kontakter till riket. Språknämnden får här en viktig kontaktskapande uppgift.”

 

Detta, herr talman, är ett stycke som är konkret och vilja till att jobba för att stärka svenskan i Finland. För vi får inte glömma att det största problemet vi har i Finland är att svenskan minskas i övriga Finland och därför genom ett samarbete och påminna just de finlandssvenska organisationerna om hur viktigt att de står på sig med det svenska språket för visst är det så att om man bor i en tvåspråkig stad man kan båda språk så är det enklast att ta till finskan.

Vi får ändå inte glömma att får vi inte med oss Nyland, Åboland och Österbotten med på det här tåget så att vi därigenom kan mota Olle i grind och framför allt stärka det svenska språket  i Finland. Här är Åland en resurs. Här bör vi alltså arbeta tillsammans med de finlandssvenska organisationerna och hjälpa och peppa dem.

 

Men sen blir jag lite fundersam när man avsluta ett stycke med följande text: ”All slag av information om Åland, till exempel turistbroschyrer, måste tydligt visa Ålands internationella ställning och svenskans ställning. Bland annat är det viktigt att informera om att det vanligen går att få service på sitt modersmål som finskspråkig turist på Åland” Och ända hit är det bra vilket jag håller med igen att information om bla svenskans ställning är bra.

 

Men sen sista meningen så måste man då lägga in raden ”men att språket i kontakterna till finska myndigheter skall ske på svenska”. Vi har uppdraget att ha kontakten till myndigheterna på svenska, men är det faktiskt meningen att det skall stå i en turistbroschyr eller är det så att man har komprimerat texten och det var jag som missförstod det?

 

Herr talman!

Men det bästa ändå är väl att vi äntligen får en utredning av ÅSUB om finskans inflytande på Åland.  För hur mycket vi än debatterar kommer man alltid att säga vem har rätt och vem har fel. För ser vi på statistiken så är finskan lika stor på Åland nu som det var 1921. Och då kanske jag inte behöver höra på hur många som sagt åt ledamot Danne Sundman på krogen att de inte fått något jobb på just för finskan skull. Och sen sitter ledamot Anders Eriksson och säger att vi inte är på samma språkplanet för att vi inte märker av en förfinskning på Åland. Vad är det som som säger att det är finskan som gjort att de inte fått jobb på Åland? Kanske det var så att det var någon annan som var mer lämplig sökande och därigenom fick jobbet.

 

Sen skall det då bli främjande av utökade kontakter till Sverige och där då ideella organisationer som önskar ansluta sig till svenska moderorganisationer så bör beviljas understöd av landskapsregeringen för eventuella merkostnader som förorsakas av sådana åtgärder.

Jag har varit involverad inom idrotten som ledare sen slutet av 80-talet och har alltid haft ett mycket bra samarbete till svenska sidan och där har det inte varit några merkostnader, snarare tvärtom. Så det här är som jag tycker en helt onödig skrivning. Låt de ideella organisationerna välja om de vill ha kontakterna till Sverige, Finland eller Frankrike men det är deras eget val. Däremot så bör de ha en dialog med sin moderorganisation om det är i Finland att de har rätt att få material på svenska. Det har de också rätt att kräva.

 

Sen, herr talman, så är det med som en bilaga den politiska kommitténs arbete ”Insatser för svenska språkets ställning, förslag till språkpolitiskt program för landskapet Åland.” Om jag har förstått ledamot Anders Eriksson rätt som är smått irriterad över att inte det är bilagan som är själva programmet. Visst har jag full förståelse för ledamot Anders Eriksson för det här dokumentet som är t.o.m. så mycket konfrontation att det hjälper Ålands Framtid med sitt mål om ett självständigt Åland. Men lite mer nyanserat program bör vi ha. För visst blir man lite fundersam när man har med meningar som

 

I inledningen så står det att kommittén har särskilt fokuserat sitt arbete på det finska språkets inflytande på Åland. Nog blir man lite fundersam om man skall peka ut de inflyttade från Finland.

 

Vidare står det:  Att landskapsregeringen informerar Sveriges regering om förhållandet samtidigt som landskapsregeringen begär hjälp för att vidmakthålla Åland svenskspråkigt framdeles.

 

Den här meningen fick man läsa ett par gånger innan man förstod att det här är inget skämt, utan man menar faktiskt det här. Vad skulle Sveriges regering ha för intresse i det här och vad skulle vi ha för mätbart att gå med och säga att nu behöver vi hjälp här, vi håller på att bli förfinskade, nu måste vi få hjälp av er! Vi måste ha mer fakta.

 

Och under övergripande mål så finns det följande mening:

 

att minska det finska språkets inflytande på den åländska arbetsmarknaden genom ökade möjligheter till kontakter med övriga omvärlden.”

 

Så är det så att de partier som har skrivit under rapporten vill att näringslivet skall styra bort sig från finländska marknaden och i stället vända sig mot den övriga världen?

 

Men nog kan väl näringslivet se var deras marknad finns och därefter så väljer de också          personal efter kompetens de behöver.

 

I förra veckan kom det ut att handelskammaren tycker att den här debatten om krav på finska kunskaper är överdriven. Vem har nu rätt? Skall man lyssna på dem som kommer fram till ledamot Danne Sundman på krogen eller på handelskammaren?

 

Herr talman!

Det är inte så mycket att orda mer om den här gruppens arbete än att man ser att här skiljer sig socialdemokraternas språkpolitik från t.ex Ålands Framtid och Obunden Samling. Vi har  alltid varit för öppenhet och att alla skall ha samma rättigheter. Vi pratar för en öppenhet både för invånare och näringsliv medan de övriga partierna är mera för kontroll.

 

Som jag anser så det mest läsbara i gruppens arbete är minister Camilla Gunells reservation.

Och jag förstår mycket väl att lantrådet har valt att ta ner det till en sammanfattning på 2½ sida. För inte tror jag att vi genom konfrontation politik får så mycket till stånd och med ett att hela tiden vända oss emot Finland, då får vi varken ökad förståelse eller fler som vill lära sig finska. För hur mycket vissa partier vill annorlunda så kommer vi att vara en ö mellan Sverige och Finland och därför så kommer Finland att vara ett grannland och att det därför är det nyttigt för ålänningar att lära sig finska. Däremot säger jag inte att vi inte skall ha vår stolthet och nationalitetskänsla för vi skall vara stolta över vårt Åland.

 

Och visst är det ju så att man blir lite extra stolt när man ser framgångar internationellt inom idrotten, som t.ex. Janne Holmen, som tyngdlyftarna Kenta Sandvik och Ove Lehto som lyfter fram Åland på olika ställen i världen, om man ser till deras internationella framgångar. Och stolthet och nationalitetskänsla skall vi ålänningar alltid fortsättningsvis ha. Det är inget prat om annat. För vi har all anledning att vara stolta ålänningar men för den delen så behöver inte finskan ses som ett hot. Om en ålänning kan finska så är det ju bara bra. Jag läste nyligen om att man i Esbo fick extra betalt om man som finskspråkig kunde svenska. Varför skall det då vara så hemskt om man här kan finska? Här behöver vi få till en attitydförändring och inse att den som kan finska så är en resurs för det åländska folket för det är ju som det står i bilagan att när ett företag är säljare så anpassar vi oss till kundens språk. Oberoende om du säljer glass, jobbar i en butik, hotell så är det service om du kan kundens språk. Och visst vill att alla som har besökt Åland skall vara nöjda och då ha en vilja att komma hit igen. Vi skall inte heller förvänta oss att alla skall kunna engelska som kommer hit.

 

Vi pratar om att sälja Åland; då bör vi också se våra finländska vänner som turister, så herr talman, här måste vi få till stånd en attitydförändring och det är faktiskt så att här bör vi nu se att vi uppmuntrar våra ungdomar att läsa finska i skolan. Ja, den är svår och grammatisk, men då vill jag lyfta fram ett exempel som jag hört eller läst om men det var en skolklass som for till Finland till en stad fick vara där en dag och öva sig och fara runt och shoppa och klara sig på finska. De märkte att vi kan klara av det här, de förstår vad vi menar! Det är otroligt viktigt för de åländska ungdomarna att man på det sättet märker att man kommer vidare.

 

Herr talman! Avslutningsvis så vill jag därför lyfta fram en attitydförändring att det inte skall vara fult att kunna finska och jag tror att vi får börja med oss politiker för jag tycker att vi har lite för mycket anti-Finland i den här salen. Det är en sak att lyfta fram det svenska språket, men för det behöver man väl inte bli hatisk mot andra språk. För det är ju ändå den enskilde individens rättighet om man vill lära sig eller inte. Men det skall inte vara fult att lära sig språk. Samma sak: flyttar man till Åland från Finland så skall man känna sig välkommen.

 

Vad skulle Åland vara inom idrotten om inte vi har haft inflyttning från just Finland! Hur många ledare har kommit österifrån och gett oss både en bredd av ledare och klasshöjning? Samtliga pratar de svenska utan problem. Men vad är nästa steg att man kräver att de som t.ex. MIFK eller Åland United värvar i framtiden måste kunna svensk samt att lagens träningar måste gå svenska? Det kanske de gör idag men då kan vi säga att sätter vi ett språkkrav där så utesluter vi möjligheterna att värva spelare från olika ställen i världen.

 

Jag anser att det arbete som den parlamentariska arbetsgruppen har gjort skapar konfrontation och är ett sätt att försöka få fram åländsk självständighet. Men de får de andra partierna som stöder arbetsgruppens rapport stå för.  Inte jag i alla fall. Nu tycker jag att det är lite mycket mot Finland och man ser mycket bakåt vad som hände då istället för att se framåt konstruktivt och bl.a. se dagsläget med det mångkulturella samhället vi lever i idag. Det hände mycket på 1920-talet som var viktigt för Ålands självstyrelse, men med all respekt så tror jag inte att de visste om hur det skulle se ut i början av 2000, både inom näringsliv och det övriga.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det var så mycket okunskap egentligen om grunden för Ålands självstyrelse så jag vet inte riktigt var jag skall börja. Men om jag tar det sista så är vi faktiskt överens om det. Rapportkommissionen skulle inte ha föreslagit att Åland skulle ha blivit en del av Finland om de skulle ha vetat hur utvecklingen för vårt svenska språk hade gått, det är sant. Däremot är det märkligt att ltl Göte Winé pratar om konfrontation, hot, hat och att man är emot Finland bara för att vi värnar vårt eget språk. Jag tror definitivt inte att någon skulle komma på tanken att prata om att finländarna ägnar sig åt konfrontation när de försöker göra sig förstådda på finska t.ex. inom Nordiska rådet. Och den rätten skall de absolut ha. Men, ltl Göte Winé, det är så i dag att det är mycket svårare att göra sig förstådd på svenska i det tvåspråkiga landet Finland än vad det är att göra sig förstådd på finska i det enspråkigt svenska Åland. Inser han inte att det är någonting som har gått snett, gör han verkligen inte det? TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Ltl Anders Eriksson nämnde att det är svårare i dag att göra sig förstådd på svenska i Finland. Men det är det jag sade att vi måste börja jobba tillsammans och se till att vi kan hjälpa till att påverka och ställa krav. För lyssnade ltl Anders Eriksson på hela mitt anförande så sade jag där att även ideella organisationer och andra bör ställa krav att man får information på svenska språket. Om ltl Anders Eriksson bedömer mina värderingar på okunskap, så får det stå för ltl Anders Eriksson. Jag har min åsikt och ltl Anders Eriksson får ha sin.

 

 

 

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Med all respekt, ltl Göte Winé måste få ha sin åsikt och jag hoppas att jag får ha min. Men det är så att självstyrelsesystemet, alltihopa, vilar just på att vi kan hålla vårt svenska språk levande. Ltl Göte Winé säger att vi måste verkligen få en utredning av behovet av finska för att få ett bra jobb på Åland, vi måste ha mera fakta. Hur ser ltl Göte Winé på Gunilla Sanders två mycket förtjänstfulla utredningar i detta ämne? Är det så att han också ser det på samma sätt som han ser den parlamentariska språkkommitténs arbete, att det är tillvinklat, att det är mot Finland, att det är mot det finska språket osv. eller har han faktiskt den förmågan att han kan läsa en utredning rakt av och konstatera att här har vi ett bekymmer? Hur förhåller det sig? Ltl Göte Winé pratar om en attitydförändring, att vi0 måste börja läsa finska här på Åland. Hur skulle vi då kunna undgå det finlandssvenska språködet? Det är klart att det är bra att samarbeta, men de har ju gett upp när det gäller sitt svenska språk. Vi lever också här i väldigt olika världar.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Ltl Anders Eriksson har alltid varit bra på att vinkla till sin fördel vad man säger. Än en gång, jag har inte sagt att man måste lära sig, utan att man skall få möjlighet till att lära sig finska. Socialdemokraterna har aldrig varit för t.ex. tvångsfinska eller någonting sådant utan att man skall ges möjligheter till det. Jag sade att jag välkomnar att få en rapport, att vi får veta hur det ser ut med språket på Åland och förfinskningen. Där sade jag att jag välkomnar ÅSUB:s rapport. Då väntar jag och ser vad som kommer med och får därefter ta ställning. Ltl Anders Eriksson, där har jag absolut ingenting emot fakta!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Man tycker att det borde ligga i en lagtingsledamots intresse att känna till s.a.s. firmans historia lite bättre och varför firman finns, alltså Ålands lagting och självstyrelsesystemet. Men det är fullt tillåtet också att inte ha den kunskapen, som det verkar på ltl Göte Winé, alltså inte ha kunskap om självstyrelsens grundvalar. När det gäller det här med att jag hade hört på krogen – jag berättade ett exempel av många – så sade jag också att jag var helt nykter och det är långt ifrån det ena i raden av exempel där man har hört ungdomar som har vittnat om den här utvecklingen. Nu är det en ny säsong när alla skall ha sommarjobb; då får man höra det här igen, men jag skall börja säga nu, att ring inte till mig, utan ring till socialdemokraterna för jag vet hur det är. Eftersom de inte ringer till er kommer ni inte i kontakt med dem. När det gäller mera fakta så måste jag fråga ltl Göte Winé: Har Ni läst Gunilla Sanders rapporter från pärm till pärm?

 

Ltl Göte Winé:

Herr talman!

Jag har aldrig ifrågasatt vilket tillstånd ltl Danne Sundman är på krogen, det har jag inget intresse av. Det var bara med anledning av ett tidigare replikskifte. Ltl Danne Sundman nämner att jag borde känna till firman, framför allt till historien om Ålands självstyrelses grunder. Vad är det som jag har sagt som är felaktigt? Vad är det där som inte stämmer och är helt enkelt felaktigt?

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det som är fel är framför allt det att när man försvarar de värden som självstyrelsen står för, det minoritetsskydd som självstyrelsen utgör, då är det konfrontation och då är det hot och man hatar det andra osv. Det är tvärtom: om man inte försvarar självstyrelsen och man förnekar de här problemen, då är det ett slags hot mot ålänningarna som minoritet i minoritetslösningen. Man skall vända på det där resonemanget. Inte kan du gå till en palestinier och säga att vad håller du på med, du hatar israeler och du är ett hot mot dem! Det är samma sak. Känner man till varför vi har självstyrelse och om man skall skydda någonting måste man också skydda det mot någonting och då blir det visserligen så att man måste vara så ärlig och säga att det är ett skydd mot det finska, mot det finska språket och den finska kulturen, men det har inte vi valt. Det är någonting som har påförts oss och det måste vi förvalta, ha kunskapa om och känna till samt forma våra åsikter därefter och inte vara så här slentrianmässig som ltl Göte Winé är. Det är just i det jag ser en okunskap.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Nej, ltl Danne Sundman, det är inte okunskap, det är viljan hur man skall uppfatta saker och ting. Jag vet exakt, ltl Danne Sundman, det är ovilja från ltl Danne Sundmans sida. Jag vet inte hur många gånger jag nämnde att det är viktigt att värna om det svenska språket. Men det vill inte ltl Danne Sundman lyssna på för det är ltl Danne Sundman som skall ställa agendan och ingen annan! Men, bästa ltl Danne Sundman, ta och läs i det stenografiska protokollet vad jag har sagt, så behöver du inte nämna om firmans kunskap och vem som kan vad, för det kan jag själv bedöma!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Flera saker av det som ltl Göte Winé sade tycker jag var alldeles riktigt. Men om det gäller att vi skall bevara Åland enspråkigt svenskt tror jag att vi måste ha samma metod som man har tagit i Sverige. Inte försöker man där heller att alla svenskar skall lära sig arabiska t.ex. utan man är väldigt noga med att de som kommer från andra länder, om det är Irak eller Iran, att de får lära sig svenska och integreras i det svenska samhället. Inte är det tungt att bära en språkkunskap, men det får inte vara en metod för att bevara svenska språket utan det är en helt annan sak.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Bästa ltl Sune Mattsson, vi är nog otroligt eniga. Jag tror att det bara fråga om ett litet missförstånd. När man flyttar hit skall man lära sig svenska, sade jag; jag pratade om att man snabbt får en svenskundervisning, det är det inget bekymmer med. Orsaken till att jag pratade om att det skall ges möjligheter till att lära sig finska det är för att eftersom näringslivet alltid kommer att välja vart de vill ha sina kundkretsar. Vi kommer fortsättningsvis att ha ålänningar som vill ha kontakt med folk österifrån. Då bör de inte vara fult att få ha kontakt med folk från Finland på deras modersmål. Men det är som sagt inte tungt att bära ett språk. Man behöver inte ha attityden emot, men däremot bör vi och skall värna om det svenska språket, där är vi helt eniga ltl Sune Mattsson!

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Det betyder i klartext att de som kommer hit, vilket språk de än har, även finska, måste vi ge möjligheter och satsa mera på att de kan lära sig svenska. Det är lite eftersatt i dag.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Vad jag har förstått har det varit en otroligt stor prioritet hos minister Gunell att det skall finnas svenska för inflyttade och att det verkligen ges möjligheter och extra resurser. Där finns det ingen tvekan utan där skall det läggas resurser på att de inflyttade skall lära sig svenska.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Det är så att i replikskiftena har det mesta som jag tänkte fråga om blivit besvarat, men i varje fall: självstyrelsens grunder vilar på svenska språket. Det värnar vi och hävdar. Jag skäms inte att hävda våra särrättigheter till att klara oss på svenska och myndighetsspråket mellan Åland och Finland skall vara på svenska. När man hör på ltl Göte Winé får man uppfattningen att det är vi ålänningar som skall lära oss finska för att vi skall kommunicera med Finland. Där har vi tydligen två skiljaktigheter mellan ltl Göte Winé och Ålands Framtid. Det är våra rättigheter som vi hävdar. Vi är varken stygga eller hatiska, som ltl Göte Winé påstår att vi från Ålands Framtid är. Vi har kanske mera medlemmar som är inflyttade från Finland än vad socialdemokraterna har. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Bästa ltl Brage Eklund! Vi var otroligt eniga i början! Myndighetsspråket med Finland skall vara på svenska, det sade jag själv. Än en gång: jag vet att hur svenskan är och jag har inte sagt någonting annat. Det enda jag pratade om var en valfrihet att man skall få möjlighet att lära sig finska om man själv vill. Men det är som vi tidigare har sagt, att vi skall kräva att vi får vårt material från Finland på svenska. Om inte, så stöder jag ltl Anne-Helena Sjöbloms förslag om klistermärke. Vi acceptar inte sådant här, det är viktigt.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Det verkar som om vi ibland blir eniga ju längre vi pratar, men jag får inte den uppfattningen när vi har diskuterat de här frågorna förut utan vi från Ålands Framtid har blivit beskyllda för att vi är hatiska, vi är provokativa, vi är extremister och allt när vi hävdar vi våra särrättigheter. Men nu helt plötsligt har ltl Göte Winé samma uppfattning som mig, att vi skall hävda våra särrättigheter! För inte så länge sedan stod ltl Göte Winé här och sade att vi skall lära oss finska för att serva turister som kommer hit. Hur beter sig finska turister när de far till Spanien t.ex.? Nog pratar de engelska! Vi skall inte underskatta finnarnas möjlighet att lära sig språk och kunna språk, det är precis lika kunniga som oss.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Om jag  börjar med att vi skulle ha kallat er för extremister. Det tror jag aldrig att jag har nämnt. Ltl Brage Eklund får påstå det om någon annan. Bästa ltl Brage Eklund! Nog måste man väl få välja hur man bemöter turister! Det kan inte vara så att man blir provocerad för att jag säger och tycker att det är en bra sak om man kan bemöta en turist på deras eget språk och att de känner att Åland är ett bra ställe, hit vill jag igen! Det är det viktiga. Ltl Brage Eklund sade att om man far till Spanien från Finland och pratar engelska, så det kan inte jag ta ansvar för. Jag kan ta ansvar för hur jag tycker att vi skall bemöta våra turister!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Gun-Mari Lindholm:

Talman!

Jag kommer osökt att tänka på en känd låt ”Man måste gilla läget” av Tomas Ledin. Jag tänkte på den när jag hörde lantrådet hålla anförande i dag. I onsdags fick vi ta del av hans upprördhet över Camilla Gunells anförande. Det blixtrade till, och det tycker jag att var hedervärt. Jag tycker att det är bra. Jag tycker att det är alltid bra när lantrådet reagerar såsom jag önskar att lantrådet skall göra, i de frågor jag också tycker att är viktiga att lantrådet reagerar. Men tyvärr så gjorde han också som han brukar göra, nämligen att han backar lite. Han brukar uttrycka det som så att man sover på saken. Jag vet inte om det var en orolig sömn, men för mig åtminstone föreföll det att jag blev orolig när jag märker den mer medstrykande och förstående som han har intagit i dag. Det tycker jag är synd, herr lantrådet! Jag hade önskat att man fortsättningsvis skulle hålla en hög svansföring i de här frågorna.

 

Alltid när vi pratar språkpolitik på Åland så blir det en sida som man upplever är för och en sida som man upplever att är mot. Den ena beskyller den andra för att det är konfrontationspolitik, man hotar och man hatar. Det här tycker jag är väldigt ledsamt. Jag hoppas och jag tror att vi har en värdegrund, ett språkpolitiskt värde, där just svenskan är det vi samlas runt. Sedan märker man, tyvärr, när vi kommer vidare, för då är det många som säger att jag värnar om det svenska språket, men.. och sen kommer resten. Då kommer just de här argumenten att det är viktigt att kunna många språk, det är inte tungt att bära språk, det är viktigt att man skall kunna ta emot turister på deras eget språk. Det är här jag upplever att kardinalfelet ligger. Det är som min svenska lärare sade när jag hade gjort ett hemskt grammatikaliskt fel i svenskan: ”du borde skämmas, det där är ett nio poängs fel”! Och det är faktiskt så jag upplever det, att det är ett nio poängs fel med den där bisatsen som kommer efter ”men”. Vi skall värna svenska språket och vi skall tyvärr inte, anser jag, fortsätta den meningen med: ”men det är viktigt att…”, för det grundläggande är att vi hela tiden värnar om det svenska språket. Det är explicit svenskan som är det viktiga för Åland och det är explicit också finskan vi skall värna om att inte får fotfäste på Åland; annars skulle vi inte sitta här.

 

Jag tycker att det är beklämmande att den som står upp för de lagliga rättigheterna, och skyldigheter som vi har att värna om det här, den som står upp för det, den blir utpekad att föra konfrontationspolitik. Det är inte jag och det är inte Obunden Samling och det är inte Ålands Framtid och kanske enstaka, hoppas jag ännu i alla fall, inom centern som skall beskyllas för det i dag. De människor som såg till att vi fick vår lagenliga rätt finns antagligen inte bland oss längre, så det är inte vi som har valt det, men vi värnar om det och vi kan läsa lagen och vi kan vår historia. Jag tycker att det är beklämmande att man inte kan sin historia, men vill inte ta del av den, för skulle man kunna den så skulle man inte uttala sig som bl.a. ltl Göte Winé. Sedan kan man tycka att den känns ålderdomlig eller att man inte vill omfatta den längre, men då måste ändra lagen. Den lag vi har i dag är vi absolut satta att följa. Vem skulle göra det om inte vi? Vem skulle hävda den om inte vi gör det? Inte skall vi vänta att det kommer någon finsk rikspolitiker och värnar om den  här saken för vår skull! Vi får vara glada och lyckliga om det är så att det är någon som har läst den åländska historien.

 

Om vi går till programmet så tycker jag i likhet med flera att det kanske är magert, men jag hade hoppats att man skulle ha gått ett steg vidare, att man skulle ha tagit ytterligare initiativ. Förslaget om språknämnd tycker jag är bra. Det är en konkret sak. Men denna återigen utredning, undersökning, som ÅSUB skall åstadkomma, den anser jag att man på många olika fronter och sätt redan har genomfört. Vi har två gedigna arbeten som Gunilla Sanders har gjort och det finns också berättelser från det verkliga livet som talar om hur det fungerar på Åland i dag. Jag hade hoppats att man skulle ha kunnat visa på litet mera initiativförmåga än att göra ytterligare en utredning.

 

Den verklighetsbaserade informationen har också ifrågasatts här. Det var t.o.m. så att man sade att det är någon som kommer fram på krogen och påstår att man har haft problem att få jobb, lite raljerande; jag tycker att det är alldeles för viktigt och för allvarligt för den åländska fortsättningen om man raljerar med att man inte kan få ett arbete där man inte ställer så pass höga krav på just explicit finska. För oss som känner vår historia är det just som om en röd lampa alltid skall börja lysa när det är det som är kravet. Många läser fortfarande finska i dag, det är inte bara på låg- och mellanstadiet där oftast föräldrarna väljer; det står också i anmälningen att målsman skall välja. Då väljer ofta målsman att barnet skall läsa finska. När ungdomarna kommer till högstadiet och kanske tillåts få mera vilja själva så väljer de ett annat språk. I gymnasiet är det många som läser finska, men de facto inte skriver det. Men man kan ganska bra finska i alla fall, man klarar sig relativt bra. Det här borde egentligen räcka. Det borde inte vara så att man kan det överhuvudtaget, det är så vi borde ha det. Men om det är så att det är någon inom näringslivet som önskar att man skall kunna också bemöta sina kunder på finska, så borde den nivån räcka som våra ungdomar kan. Jag har själv erfarenhet från vår familj då man har sökt jobb och sagt, jo, men jag har skrivit finska i lyceet, men inte ens det räcker, man måste ha det mera som sitt modersmål för att det är så viktigt att kunna prata riktigt ordentlig finska. Det här är på vårt enspråkiga Åland. Det är åtminstone två ledamöter här i salen som borde känna till skärgårdsön Lappo, där man kan gå iland och äta på restaurang Galeasen, och vi har antagligen också gett näringsstöd till nämnda företag. Vi vet att näringsrätt och också andra former av näringsstöd borde vara så att man skall ha verksamhetsspråket svenska. När man kommer in där blir man inte förstådd om man talar svenska. Menyn med dagens rätt hänger på en griffeltavla och den är på finska. Ser man det i belysning av att en ungdom inte kan få ett sommarjobb i en klädaffär på Torggatan för att den inte kan finska, så kan man alltså driva ett företag ute på en skärgårdsö utan att man pratar svenska. Man måste t.o.m. ha med sig tolk när alkoholinspektören skall göra ett besök på restaurangen för att klara av, veta och förstå vad näringsidkarna vill och talar. Det här är alltså på vårt enspråkigt svenska Åland!

 

Jag åtminstone har fått så pass information om hur det ser ut i vårt samhälle. Därför hade jag gärna velat att man skulle skrida till verket. Vi har också från vår sida en motion, och jag kan glädjande nog se att Ålands Framtid har en likalydande motion om en informationskampanj i näringslivet. Den här skulle vara väldigt viktig med beaktande av hur näringslivet i dag ser ut och vad man ställer för språkkrav ute i näringslivet. Men det här upplevs från regeringens sida och från de stora partierna på Åland att är att gå för långt. Man kan inte styra näringslivet, men det är det inte fråga om heller. Det är fråga om att informera, att diskutera, men på något sätt är det här tabubelagt. Vi skall inte rota och vi skall inte lägga oss i, men nog kommer dessa företag in med sina näringsstödsansökningar och vi delar ut. Varför skulle inte vi politiker som sätter ramarna för verksamheterna – vi har näringsrätten och vi har näringsstöd – skulle kunna ställa t.o.m. krav, men det är inte det som det här är fråga om, utan det här är att vi skulle ta en diskussion om vad det betyder i det långa perspektivet, om vi fortsätter med språkkraven, och det är inte vilka språkkrav som helst utan det är finska språkkraven som är för höga. Jag håller inte med om det här och det visar återigen okunskapen när man säger, att är det okej att vi pratar engelska? Ja, det är det, för det är inte det vi är skyddade från, det är explicit finskan vi är skyddade från. Om man inte hade kunnat garantera det så hade vi hört till Sverige, vilket 95 procent av befolkningen då ville. Det är okej att prata engelska, det är den här bryggan som vi kan diskutera och serva människor på. För min del tror jag att kommer man till en restaurang eller ett hotell eller till en affär där det står en trevlig ungdom med en jättegod säljattityd som pratar dålig finska men jättebra engelska, säljer man både Åland och varan som man är där för att sälja och man kan berätta om turistattraktioner runtom på Åland. Det går alldeles utmärkt t.o.m. för ett företag, nämligen Eget, som dessutom via Paf är samhällsfinansierat till en del, att ha en VD som inte behärskar svenska utan han pratar engelska. Vi var just där och besökte företaget och han sade, att ursäkta, men jag pratar så väldigt dålig svenska, jag kan inte finska, jag bor i Finland, men jag pratar engelska, är det okej? Där är man innovativ. Det är ett företag som är på g, där har man fattat och begripit att engelskan är det språk som gör att vi kan förenas - men det går inte på vissa ställen.

 

Det var som ltl Danne Sundman sade att vi har många som tar kontakt i de här frågorna. Antagligen är det väl för att man vet att vi värnar om det här och arbetar för det, men , men vi skall börja säga att de ringer runt till de andra politiska partierna för att man skall veta också i andra partier att det här finns. Det verkar nu, som ltl Anders Eriksson sade, att man lever på en annan språkpolitisk planet. Man känner inte till det här eller är det så att man inte vill känna till det? Man vill inte ta just den här språkliga delen av självstyrelsen, medan man t.ex. från socialdemokraternas sida på ett väldigt välförtjänt sätt talar om t.ex. Ålands demilitarisering och neutralisering som är av precis lika stor dignitet som det språkliga skyddet. Där är man väldigt duktig på att lyfta det, om det sedan har en annan betydelse för att man är med i de organisationerna själva och är väldigt aktiva, det kan jag inte säga, men jag hoppas att man också skulle göra det här.

 

Jag hoppas att självstyrelsepolitiska nämnden när man tar itu med ärendet åtminstone kan ta del av den information och det fakta som redan finns och att nämnde ytterligare kunde komma med förslag till åtgärder och titta på det här återigen med någon form av informationskampanj. Jag blev väldigt förvånad när handelskammaren också kom ut med att det var överdrivet med språkkraven. Då fick jag samma känsla som många här uttalat att månne man inte vet hur det egentligen är i det verkliga livet, för det tyder ju på det egentligen.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Ltl Gun-Mari Lindholm säger att jag inte kan min åländska historia. Ärligt talat betackar jag mig för att ltl Gun-Mari Lindholm skall stå däruppe och bedöma min historiekunskap. Jag kan och jag vet vikten av ett enspråkigt Åland. Jag har inte sagt något annat, bästa ltl Gun-Mari Lindholm. Men det är nog så att ltl Gun-Mari Lindholm vill få ut att vi socialdemokrater är emot ett enspråkigt svenskt Åland. Men, bästa ltl Gun-Mari Lindholm, det stämmer inte. Ålands socialdemokrater är för ett enspråkigt svenskt Åland och det sade vår gruppledare Christian Beijar när han höll sitt gruppanförande. Håll sig till fakta, bästa ltl Gun-Mari Lindholm, så att vi får en rumsren debatt!

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag hörde vad ltl Göte Winé sade. Han talade om konfrontation. Jag tycker att det är hårda ord att säga någon håller på med konfrontationspolitik som står på de lagenliga rättigheterna. Då tycker jag att är det så att man anser att det är konfrontation skall man komma med något annat förslag, då skall man göra en lagändring och så har vi något annat skick än det vi har i dag. Då skall vi bli ett av Finlands län, om man tycker att det är bättre. Att säga att man inte kan sin historia. Jag hade hoppats att jag skulle kunna få se och få höra bevis på att man kunde sin historia, men tyvärr kunde jag inte höra det eftersom man inte vet just vad finska och svenska samt engelska språket har för betydelse i jämförelse med varandra på det enspråkigt svenska Åland.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Ltl Gun-Mari Lindholm sade att jag inte hade några förslag hur man skulle göra och hur man skulle behålla Åland enspråkigt svenskt. Jag nämnde flera olika saker att man skulle få en konstruktiv debatt och verkligen ställa krav, att de här kraven har vi, det här bör vi göra, de här rättigheterna har vi. Jag har aldrig sagt något annat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag hörde också att ltl Göte Winé sade att vi behöver mer kunskaper i finska. Jag antecknade det också. Det tycker inte jag är ett särskilt bra sätt att bevara det svenskpråkiga åländskt och svenskt framför allt, om det är så att vi skall mera kunskaper i finska, för då ser jag att man har resignerat, som man har gjort på många andra ställen i Finland. Det är det som är faran. Står vi inte för vår sak, så är det någon annan som står på oss, och det vill inte jag vara med om. Därför höll jag mitt anförande i dag och det kommer hoppelunda inte att bli det sista heller!

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag kan konstatera att jag för min del har ganska olika syn med hur man når målet att hålla Åland svenskspråkigt i fortsättningen. Man kan kanske använda lite mera av finska språket för att komma framåt på det här området, men jag kommer till det i ett senare anförande. Jag reagerade ganska starkt på den enskilda företagaren ute i skärgården som väl utmålades som en skurk i och med att han pratade finska. Tänker vi på globaliseringen och EU osv. suddas gränserna ut mer och mer och företagare far från det ena området till det andra. Är det så att man verkligen vill komma till Åland  och starta ett företag och vill arbeta för det och får en lönsamhet i det, så det är ingen katastrof för mig. Det är samma sak om jag går på pizzerior i Stockholm så kan det också vara så att de inte kan prata mer än några få ord svenska och överallt i EU går det åt det här hållet. Det är fråga om om man skall ge sig på enskilda medborgare på det här sättet eller om vi skall rikta fokus mot de finska myndigheterna i stället.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag blir förskräckt av att höra denna replik av ltl Åke Mattsson från liberalerna på Åland. Vi har ett näringsrätten som ett instrument på Åland där det sägs precis hur ett företag på Åland skall vara; man skall ha en styrelse vars majoritet är åländsk, verksamhetsspråket är svenska och också när man delar ut näringsstöd borde man vara ännu mer noga med åt vem man ger dem samt faktiskt ha krav på språk i de verksamheter man bidrar till. Det är inte så att det var en enstaka person som inte behärskade svenska utan det var så att samtliga på företaget endast behärskade finska. Det tycker jag att är fel, det är inte heller det som våra turister vill möta när de kommer hit.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Det blir en annan ljusning på det här problemet. Min poäng med replikväxlingen var att vi kan få en förståelse för att vi fightas för vårt svenska språk så länge vi ger oss på de finska myndigheterna, alltså Davids kamp mot Goliat, och då kan vi ta till vilka medel som helst. Börjar vi däremot ge oss på enskilda individer och enskilda små företagare så är det en helt annan nivå. Om det däremot är en stor rörelse som har startat med många som bara kan finska kan jag ha förståelse för att man lyfter fram det. Men det är fråga om vi verkligen skall ha det i debatten här i salen.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag tycker att vi skall ha den här debatten. Det är viktigt eftersom det är många, åtminstone som jag upplever det, befinner sig på en annan språkpolitisk planet, som ltl Anders Eriksson sade. Jag tycker att man inte känner till verkligheten. Ni måste ut och rör på er och prata med människor, ut i skärgården, speciellt i den östra, så skall ni få se vilket språk som kommer först på alla skyltar! Det här är en behörighetsfråga för Åland och det är viktigt att vi diskuterar det här. Det är absolut av största vikt att man diskuterar detta. Det är näringsrättsfrågor och det är näringsstöd, åt vem skall vi ge det, skall vi ge det åt allihopa som vill ha det, även om man inte har ett verksamhetsspråk som är svenska längre och där man måste ha tolk med sig från landskapsmyndigheterna när man skall göra alkoholinspektioner, det kan väl aldrig vara rätt!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Ålands socialdemokrater är fast rotade på denna planet och djupt rotade i den åländska myllan. När det gäller de språkliga rymdfärderna till andra planeter får andra partier stå för dem i så fall, men vi är djupt rotade här. När det gäller ltl Gun-Mari Lindholms resa ut till Lappo och den situation som förekom där har jag också varit ute på olika arbetsplatsbesök, inte inom restaurangrörelsen, men på dessa arbetsplatser pratar man inte finska, inte svenska, inte engelska, men det kan vara litauiska, lettiska och polska. Ur den utgångspunkten, smakar det bättre att man pratar andra språk än finska eller är det ett bekymmer även för Obunden Samling att det förekommer olika språk på våra arbetsplatser i dag?

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Den som har fått näringsrätt på Åland lyder under den lagstiftningen och där står det att verksamhetsspråket skall vara svenska, annars får man inte näringsrätt på Åland. Om det är så att man pratar bara polska, serbiska, finska eller engelska på någon arbetsplats där man gör besök från socialdemokraternas sida så tycker jag att man borde diskutera det med landskapsregeringen, för då har man fått näringsrätt på felaktiga grunder. Jag talar om ett exempel. Jag skulle faktiskt uppmana er att åka ut till det här stället och också till andra ställen i skärgården,speciellt i östra skärgården börjar det se ganska mörkt ut vad gäller den språkliga biten. Där behöver det absolut informeras och diskuteras och jag tycker inte alls att det borde vara särkilt tabubelagt.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Jag kan hålla med om att det är bekymmersamt om det har varit personer som har bott här i fem år som fortfarande inte kan det svenska språket. Det är inte finska de pratar utan något annat språk. Det måste vara något som klickar om vi missar att träffa dessa människor och erbjuda möjligheten att utbilda sig i det svenska språket.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Jag lever nog också på samma planet som ltl Gun-Mari Lindholm och jag måste också ”gilla läget”. Jag hoppas och tror, som ltl Gun-Mari Lindholm sade, att svenskan är det gemensamma. Jag tänker behålla den rätten att jag fortsätter med satsen, att jag tycker att man skall uppmuntra till språkkunskaper i samhället för det öppnar så många andra möjligheter. Ltl Gun-Mari Lindholm tar upp östra skärgården  och företagen där samt språk. När jag var barn och tonåring fick man köpa glass alla dagar på finska i Mariehamn, det var ingen människa som reagerade på det. Som jag ser det här har dessa problem alltid funnits. Men nu har vi fått ett språkpolitiskt program som börjar ta tag i frågorna och föreslår konkreta åtgärder var man skall börja.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Vi kanske är på samma språkpolitiska planet, men ibland tror jag inte riktigt det. Jag gillar inte läget som det är just nu, så där är vi inte alls överens. Språkkunskaper är bra, det håller jag med om: ryska, franska, tyska, spanska, finska, engelska, svenska, allt borde man läsa. Men det skall inte vara ett krav att explicit kunna finska när man söker ett jobb på Åland och absolut inte för studerande som går i gymnasiet; de skall få jobb utan att kunna finska. Det är min absolut min uppfattning och när jag växte upp och var tonåring fick jag jobba på banken och jag fick jobba i affärer och på sjukhus, ingen människa frågade mig om jag kunde finska eller inte, jag fick sommarjobb ändå, men i dag är de bland de första frågorna man ställer.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

I den frågan tror jag inte att vi kan bli alldeles eniga för jag uppfattar nog att det är så att det är näringslivet som anställer folk, som vet hur deras egen marknad ser ut och ställer kompetenskraven på sin personal.

 

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Just detta vänder jag mig mot när man hela tiden talar om näringslivet. Det är vi politiker som sätter ramar för näringslivet. Som jag har sagt redan: vi har näringsrätten, vi har näringsstöd. Man borde ha mycket mera diskussioner från regeringens sida och andra politiker, från oppositionens sida, diskussioner med näringslivet, inte bara i den här frågan utan i många andra frågor vart vi är på väg här på Åland, vad som är viktigt. Men jag tycker att det skulle vara väldigt viktigt att man tog upp vad det betyder i det långa perspektivet. Har man tänkt på det eller ställer man helt i onödan för höga krav utan att veta vad det betyder i förlängningen?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Det talades här om att ringa upp till andra partier och redogöra för situationen. Man får gärna ringa till Frisinnad Samverkan, men jag är personligen ganska ofta uppringd i de här frågorna, så jag tycker att jag känner till dem ganska väl och det har antagligen att göra med att jag har hand om hälso- och sjukvårdsfrågorna. Men jag tänkte säga att för många år sedan när jag var kulturansvarig hade jag diskussion med ett ganska stort företag här på Åland och frågade om det inte ibland var slentrian att man i annonser sätter in kunskaper i finska, för det är alltid bra med kunskaper och inte tänker på att man utestänger en massa människor på grund av slentrian. Personen tyckte att jag var inskränkt och allt möjligt, men det som var roligt var att efter några veckor ringde han upp mig och sade att du har delvis rätt, vi skall tänka om. Man får inte heller vara för rädd att diskutera med näringslivet, inte är de heliga på något sätt.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Som vanligt brukar landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman och jag vara ganska överens. Jag hoppas att just den här tanken, ta med den när ni har överläggningar i landskapsregeringen och försök tuta i de andra att det här också är viktigt. Inte är det någonting som är oöverkomligt eller som uppfattas negativt. Jag tror inte det. De människor som jag har diskuterat med i näringslivet upplever inte alls att det här är särskilt svårt eller att man tar illa vid sig om man för en diskussion. Det behöver inte betyda att man pekar med hela handen att så här skall ni göra utan man måste ha den diskussion. Det tror jag alla upplever som positivt.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Väldigt aktuellt i sommar är glasskiosker och allt möjligt annat och det är ofta ganska unga människor som söker, ofta första jobbet. Där kommer det in att det gärna skall finnas språkkunskaper och jag är rädd för att man ibland talar olika språk, att den som säger att det är bra med lite språkkunskaper kanske inte menar så mycket språk som den som tar emot det, utan när man får höra det på arbetsförmedlingen tänker man, nej, de kräver så mycket språk, jag vågar inte! Det är viktigt att veta om vi tänker samma sak när vi talar om språkkunskaper. För att sälja en glass behövs det inte så väldigt djuplodande språkkunskaper.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Nej och där har vi återigen informationen som borde fram. Men vi har också hört i de samtal vi har fått där man har blivit placerad på andra sidan skrivbordet i en anställningsintervju när det gäller hotell och när det gäller faktiskt Ålandsresor, som är landskapsfinansierat och där man har efterhört den sökandes finska kunskaper. Att man har hävdat att man har kunnat andra språk har inte varit så viktigt, men hur man klarar av att svara i telefon i samtal på finska har varit frågan.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman!

Ltl Gun-Mari Lindholm avviker från tidigare praxis och väljer att nämna ett företag på en liten holme ute i den åländska skärgården som ett exempel. Jag tycker att det är fel när man från talarstolen väljer att gå ut och hårt kritisera ett företag som inte har möjlighet att försvara sig här i salen och därför avstår jag också från att kommentera den frågan vidare. Ltl Gun-Mari Lindholm fortsätter med att säga att den östra skärgården mer eller mindre håller på att tas över av finsktalande, rumänsktalande osv. Jag får en känsla av att vi har blivit någon sorts andra klassens medborgare nu och att den stora stygga finnen håller på att ta oss. Jag bor i den östra skärgården och jag uppfattar inte att verkligheten är som ltl Gun-Mari Lindholm beskriver den – efter att uppenbarligen ha gjort ett studiebesök där en sommar. Däremot har vi en samsyn när det gäller att värna om det svenska språket, och det är jag glad för!

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Ltl Veronica Thörnroos mycket väl att jag inte gör endast ett besök i skärgården på sommaren eftersom jag bor där på sommaren. Jag har också tagit kontakt med ltl Veronica Thörnroos i just den här frågan efter ett av de sommarbesöken som vi brukar göra till Lappo; vi far dit flera gånger per sommar. Jag tycker att det är en väldigt trevlig ö att visa för våra gäster som kommer både från när och fjärran och speciellt det skötsbåtsmuseum som finns där. Det är alltid lika nedslående när man blir bemött på det sätt jag beskrev och därför har jag försökt ringa upp också kommunstyrelsens ordförande i Brändö, Veronice Thörnroos, för att hon skulle kunna ta del av min frustration.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Jag skall återknyta till ltl Gun-Mari Lindholms huvudanförande när det gäller at värna om det svenska språket. Vi har också ett EU-direktiv, en målsättning inom EU att vi skall tala tre språk, så för mig är det svenska språket viktigt, det är en hjärtesak, men samtidigt anser jag inte att vi kan utesluta andra språk; om det sedan är finska, engelska, tyska, franska eller vad det är så tycker jag att de språken är viktiga. Jag ser dem inte som ett hot mot svenska språket. När det gäller det privata näringslivet vidhåller jag att vi politiker skall skapa förutsättningar för att handel och övrig affärsverksamhet skall kunna bedrivas på svenska, men det är den enskilde företagaren som själv måste få sätta de krav han vill på den som han anställer. Det skall vi politiker inte lägga oss i. Vi skall respektera den enskilda individen.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Världen förändras och vi kan också säga att centerns ideologi har förändrats i och med att man avslöjande talar om, inte bara från ltl Veronica Thörnroos sida utan det finns många andra, vi har tagit del av insändare också, att centern har hakat på förändringsprocessen på det lagenligt svenskspråkiga Åland. Centern ser inte längre att explicit finska är ett hot mot vår självstyrelse. Men det är bra att vi får fram dessa skillnader. Man vill vara med på förändringens våg och i det skvalpet försvinner också en viss del och en väsentlig del av ideologin, men det är bra, det finns andra av oss som står upp för just det. TALMANNEN: Tiden är ute!

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Som jag sade i mitt anförande förra veckan tycker vi från centern att det är väldigt viktigt att når en bred uppslutning kring svenska språket och därför är det intressant att vi diskuterar nu. Jag tycker faktiskt inte att debatten har varit så uppslitande den här gången utan det fungerar rätt sansat och bra. Därför har jag tittat mycket på hur olika ledamöter uttalar sig om vad vi kan vara överens om. Man märkte i ltl Gun-Mari Lindholms anförande att det är mycket vi kan vara överens om, exempelvis språknämnden, som jag tror att kommer att få en betydligt större roll än vad vi kan förstå i dag eftersom den blir ett instrument som kommer att fungera kontinuerligt varje år. Vi kommer hela tiden att komma tillbaka till det här och ha det i minnet samt arbeta vidare på det. Jag håller alltså med att språknämnden kommer att bli jättebra!

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag tror också att språknämnden är bra för då får man titta på det här varje gång, varje år och man gör det kontinuerligt. Men är vi också överens om – jag har inte fått klart för mig var centern står i den frågan – verklighetsbeskrivningen som många av oss har, har man samma inom centern eller inte? Har man den historiebeskrivning som flera av oss har vittnat om här och beskrivit? Anser man att den fortsättningsvis är lika aktuell eller är det så att man på något vis skulle vilja ändra också den inriktningen? Det har inte jag fått klart för mig från centerns sida. Det kanske klarnar – jag ser att ltl Gun Carlson kommer och hon har ju en erkänt rak linje i språkfrågorna!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Vi har sagt det flera gånger nu, senast sade jag det till ltl Anders Eriksson, att vi i lagtingsgruppen står också bakom den parlamentariska kommitténs rapport. Vi gör det. Centerns ideologi när det gäller svenska språket har absolut inte förändrats, den är exakt densamma som den alltid har varit.

 

När det gäller Lappoföretaget kan man gott och väl diskutera företeelsen, men att nämna företaget vid namn när de inte kan vara här och försvara sig tycker jag var fel.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Ja, fel eller rätt, det får man väl veta senare i så fall vad man har ansett härifrån podiets sida. Det finns också sådana som försvarar företaget i fråga här i salen, vilket ltl Veronica Thörnroos har gjort här. Jag anser det vara ett belysande exempel vart vi är på väg. Centern säger sig vara överens med regeringen om programmet och det kan jag förstå att centern är, men om man s.a.s. har nått hela vägen fram vad gäller programmets innehåll och skrivningar eftersom man inte egentligen har lyckats med det som intentionerna var i själva kommittéarbetet framgår inte. Det kunde man åtminstone säga från centerns sida att man inte är fullt nöjd med. Lantrådet har åtminstone sagt att han var mycket mer överraskad över hur situationen de facto var, och den informationen och det tagandet i de frågorna på det sätt som man skulle ha behövt göra finns inte med i programmet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Talmannen vill påminna om att det inte är förenligt med god debatt att vare sig nämna enskilda företag eller enskilda personer vid namn.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag borde vara upprörd nu och engagerad för att tillmötesgå ltl Gun-Mari Lindholms önskemål! Men det är så att man kan inte vara upprörd alla dagar utan man skall vara upprörd när det finns orsak att vara det och man skall ha som grundlinje att vara lugn och saklig. Så försöker jag leva och fungera i det här sammanhanget.

 

Ändå, fru talman, blev jag nog lite upprörd när ltl Gun-Mari Lindholm påstår att lantrådet backar lite från onsdagens debatt. Jag har inte med ett ord berört onsdagens debatt i mitt tidigare inlägg här i dag utan jag har fört en diskussion med ltl Anders Eriksson om en helt ny vinkling egentligen på den här frågeställningen. Jag tycker att det är viktigt att varje gång man deltar i en debatt tillföra någonting nytt och föra debatten vidare så att man inte står och slirar på samma ställe; det för varken debatten eller samhället framåt. Jag tror och hoppas att det som ltl Anders Eriksson och jag var ganska överens om – en utredning om hur svenska språkets ställning skulle vara på ett självständigt Åland – kan vara en av nyttan med den här debatten.

 

Fru talman!

När det gäller centerns linje i språkfrågorna ligger den fast till 100 procent. Det är det som egentligen har varit orsaken till att centern har bildats på Åland, alltså att vi skall bevara Åland enspråkigt svenskt och det fortsätter vi att arbeta för. Viktigt för lyssnarna och för dem som funderar på politik på Åland är frågan: Vad är bättre, att man kanske ibland kan kompromissa och försöka hålla ihop större partier, som därmed har större makt i landskapsregeringen eller att man väljer att gå in för personlig profilering och splittra upp i mindre fraktioner och därmed också försvagar den grundstyrka som behövs för att bevara Åland enspråkigt svenskt och de grundläggande självstyrelsepolitiska målsättningarna?

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag förstod av det sista som lantrådet sade att det är de obundna och Ålands Framtid som s.a.s. har lämnat moderpartiet centern och bilda egna små grupper, att vi borde inte ha gjort det för då hade vi varit med i centern och varit stora och starka! Men jag vet inte om jag riktigt skulle känna mig hemma i centerns språkpolitiska värdegrund. Därför är jag ganska glad över att Obunden Samling och Ålands Framtid finns och faktiskt värnar om dessa frågor. Jag tror att det är många ute i vårt åländska samhälle som har denna, som kanske många uppfattar, konservativa, historiebaserade språkliga uppfattningen. Jag är glad för att vi kan göra det. Lantrådet har kanske en mer framsyftande språkpolitisk värdering medan andra, t.ex. ltl Veronica Thörnroos, har en mera överslätande och förstående inställning. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag vet inte var ltl Gun-Mari Lindholm känner sig hemma och inte hemma. För min del vill jag säga att det samarbete som vi hade i den parlamentariska språkkommittén med Obunden Samlings, Ålands Framtids och Frisinnad Samverkans representanter samt med mig som representerade centern var mycket givande. Jag tycker att det är viktigt att man tar fasta på: vad är de fundamentala sakerna i det politiska arbetet och samhällsbygget och vad är s.a.s. av mindre betydelse. Just nu diskuterar vi faktiskt en av de fundamentala sakerna i självstyrelsen.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag kan säkert förstå att man i kommittéarbetet hade en samsyn, inte med socialdemokraterna, som har lämnat en reservation och har en annan åsikt. De facto är det inte det som kommittéarbetet slutade med som vi kan se i programmet, inte till alla delar i alla fall. Precis som lantrådet sade i ett tidigare anförande var problematiken mycket större och mer allvarlig än vad han hade kunnat tänka sig – men vi ser inte de krafttag och initiativ som kanske hade behövts och krävts för att få bukt med det här som vi ser i dag. Kanske också det som man diskuterade i kommittén, men som vi inte ser spår av i själva programmet.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Landskapsregeringen tog fasta på strategin som lades fast i den parlamentariska kommittén. Jag har upprepat de fyra övergripande punkterna: språknämnden, samarbetet med Sverige, information och samarbete med andra svenskspråkiga organisationer. Vi bestämde i landskapsregeringen att det är det övergripande programmet som vi lägger fram till lagtinget för debatt och det fanns en punkt som vi uteslöt från parlamentariska kommitténs arbete, nämligen den historiska utredningen om kostnaderna, eftersom ÅSUB har meddelat oss att det är hart när omöjligt att göra det  och då måste man väl kunna lyssna på det. För övrigt finns hela problembeskrivningen där, det finsn åtgärdsförslag och det finns ansvariga. Det är vår skyldighet att verkställa det an efter i vårt dagliga arbete och jag hoppas att vi skall vara stärkta efter den här debatten och efter diskussionen i självstyrelsepolitiska nämnden.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Lantrådet Roger Nordlund säger att centerns linje har varit entydig sedan centern bildades. Ja, det kan hända det, för jag var faktiskt med och bildade centern och en av orsakerna till att jag var med och grundade centern var värnandet om svenska språket. Men man ser inte det i centerns agerande i dag att man har varit lika noga med att skrida till handling när det gäller värnandet om det svenska språket. Det är bara att titta på det språkpolitiska programmet där man radar upp punkt efter punkt där våra särrättigheter inte blir bevakade. Vad är orsaken till det? Jo, det är att man politiskt inom Åland inte har värnat om det svenska språket och man har varit eftergiven och släppt efter bit för bit – nu skall vi försöka rätta till det, och det är inte alltid det lättaste. Centern har haft en stor roll när man har släppt lite på värnandet av det svenska språket.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det är riktigt att centern har haft en central roll i det åländska politiska livet under väldigt lång tid och har det fortsättningsvis. Men det sker också en utveckling som man inte till alla delar kan påverka i samhället och jag kan övertyga ltl Brage Eklund om att i alla sammanhang där centern finns med så försöker vi tillvarata självstyrelsens intressen att bevara Åland enspråkigt svenskt. Det är inte alltid så lätt; tar vi sjukvården t.ex. så där finns det situationer som inte alltid är så lätta att hantera, men man måste ändå hela tiden ha den övergripande bilden framför sig i sitt arbete. Vi har fått kritik för att arbetet med det språkpolitiska programmet har tagit för lång tid, men jag tycker faktiskt att hela arbetet i sig är den process som är väldigt viktig att vi har fått igång diskussioner om i landskapsregeringen, i förvaltningen, här i lagtinget och också nu ute i samhället. Det är på det här sättet vi kan medvetandegöra ålänningarna om grunden för varför vi har självstyrelse. Jag måste hålla med flera som har uttalat sig i dag, att ibland blir man lite rädd när man hör diskussionerna att man har glömt historien och inte förstår varför vi har självstyrelse på Åland egentligen. Är det så, så lever vi farligt och därför är debatten viktig samt det som media och andra rapporterar ut i samhället.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Vi från Ålands Framtid har hela tiden sagt att det är myndighetsspråket som är hotet mot Åland och svenskheten, inte den personliga kunskapen i finska eller i andra språk. Det beror på undfallenhet från myndigheter på Åland. Inte anser väl lantrådet att det är rätt att landskapet skall stå för kostnader för svenska översättningar från finska myndigheter till Åland? Nog är det Finland som har ansvaret att vi får översättningar på svenska och inte ålänningarna.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det är helt riktigt som ltl Brage Eklund säger att det är Finlands ansvar att se till att vi får svenskspråkig information och svenskspråkiga skrifter hit till Åland. Det är den grundregel som vi i samtliga sammanhang har hävdat. Det som inte är på svenska brukar skickas tillbaka. Jag har varit med om ett fall när vi har valt att själva anlita en translator för att översätta ett program, nämligen en del av det sjöfartspolitiska programmet, därför att tiden jobbade emot oss och vi visste att det här var livsviktigt för det åländska näringslivet och då anlitade vi en egen åländsk translator att översätta det. Den räkningen skickades till det ministerium som skulle ha gjort det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

Till ltl Gun-Mari Lindholm: centerideologin består när det gäller språket!

 

Diskussionen om det språkpolitiska programmet visar att det alltid är angeläget att diskutera vår språksituation. Under mina år i landskapsstyrelsen var jag med om otaliga tillfällen när folk utanför Åland varje gång blev lika förvånade när vi redogjorde för Ålands särställning. Det mest intressanta och annorlunda tyckte man vanligen att vårt starka språkskydd var.

 

Jag upplever nu den aktuella situationen, dvs. att vi står här i Ålands lagting och mer eller mindre måste försvara vårt svenska språk, som beklämmande. Debatten visar på att det finns stora skiljelinjer inom de åländska partierna i både lagting och landskapsregering, det är ingenting att hymla om. Ändå anser jag att det är vårt absoluta ansvar att i alla lägen försvara vårt språk och vår kultur för om inte vi ålänningar gör det, vem tror vi då att agerar? Det är vi själva som skall stå på barrikaderna när det gäller språket, det är vi själva som har ansvar för att självstyrelselagen, som ligger till grund för vårt arbete i lagting och landskapsregering, skall följas. Utan att man överdriver måste man säga att det är lagtingets och landskapsregeringens plikt att i sitt arbete följa lagen helt och hållet. Vi kan inte bedriva självstyrelsepolitik utan att följa självstyrelselagen. Det skulle man önska att skulle vara självklart. Men lika självklart borde det också vara att Finland skall följa regelverket, enligt Ålandsöverenskommelsen.

 

Jag vill inte påstå att det alltid är vare sig lätt eller bekvämt eller tacksamt för oss att följa lagen; vi skördar inga stora lagrar med ett sådant arbete, åtminstone inte i media, speciellt inte i media utanför Åland. Lika säkert som ett brev på posten kommer snart kommentarerna om att vi som talar för svenska språkets ställning inom självstyrelsen, vi är emot allt finskt. Det här är inte sant, men det har blivit så ofta upprepat att många tror att det är så. Och det värsta är att sådana här påståenden drabbar dem som flyttar till Åland, speciellt de som flyttar till Åland från riket. Dessa påståenden påverkar deras liv och leverne, de tror att det är så här att vi på Åland är emot allt som är finskt – det är inte så.

 

Jag är övertygad om att vi alla på Åland är medvetna om och tacksamma för att så många människor genom åren har flyttat till Åland, med sina olika kompetenser. Ett så litet samhälle som Åland behöver inflyttning, och detta säger jag för att påpeka att varken jag eller centern är emot inflyttning.

 

För den nya språknämnden som kommer att tillsättas – vi vet faktiskt inte på vilket sätt den skall tillsättas, men det kommer väl så småningom – kommer informationsansvaret att bli väldigt högt prioriterat. Återigen vill jag påminna om Finlands ansvar i den här frågan. Finland kan inte undandra sig ansvaret för att Åland skall bibehållas svenskt och det kräver många diskussioner på regeringsnivå, myndighetsnivå. Egentligen borde språkfrågan alltid vara en stående punkt vid alla diskussioner med regering, må det sedan heta aftonskola eller utskottsmöten eller vad som helst. Man får aldrig glömma det.

 

Vi får inte heller glömma grunderna för självstyrelsen. Det har varit diskuterat här i dag och jag håller helt med alla dem som säger att vi får inte glömma grunderna, vi får inte glömma historien. Det skadar inte alls om vi håller kvar känslan för svenskan eller åländskan lika levande som för 85 år sedan. Jag tycker att Johannes Salminens träffsäkra jämförelse är värd att upprepas; jag citerar utan att ha direkt citat: När 3,5 miljoner finländare ville bli självständiga spelade man Finlandia och hurrade, när 20.000 ålänningar ville gå sin egen väg hotade man från Finland med fängelse.

Viktigt här, tycker jag, är att vi kommer ihåg att bakgrunden och bevekelsegrunderna för utbrytningsförsöken var i stort sett desamma, och lika legitima, både för Finland och för Åland, dvs. Finland ville bli ett eget land för att stärka och bevara den finska nationaliteten, språket och kulturen samt identiteten i stället för att vara ryssar. Åland ville återförenas med Sverige för att bibehålla svenska språket, identiteten och kulturen i stället för att bli finnar. Det var inte märkvärdigare än så!

 

Vitboken om svenskan på Åland som vi har diskuterat visar på, som vi har hört flera gånger, att näringslivets krav på finska inom företagen är stort, för stort tycker en del, andra tycker att man överdriver behoven. Jag tror för min del att det är svårt att generalisera, för det är så att olika företag har naturligtvis olika verksamheter vilket medför olika krav. Det är klart att det finns behov av nyckelpersoner inom vissa företag som behöver kunna andra språk än svenska. Det tycker jag inte heller att är något konstigt. Inom företagen har man fört en diskussion, åtminstone enligt vad handelskammaren har redovisat, det har vi också hört flera gånger, men jag vill ändå upprepa det, där man säger att huvudregeln ändå skall vara att de åländska ungdomarna, även om de är utbildade i Sverige, skall kunna få jobb inom åländska företag. Det här är bra. Skulle det någon gång bli så att det blir mer regel än undantag att de åländska ungdomarna inte får jobb inom de åländska företagen, då har vi jätteproblem. Men min förhoppning är att det språkpolitiska programmet ändå skall ta itu med de här frågorna och dra de slutsatser man behöver dra för att se till att problemen ändå inte blir för stora.

 

De åtgärder som man föreslår i det språkpolitiska programmet tycker jag man skall se som början på ett arbete med att på ett konstruktivt sätt stärka vårt språk, ett arbete som aldrig får avstanna. Det är ingen självklarhet att konsensus eller status quo alltid kommer att råda på Åland, inom vårt näringsliv och inom vår förvaltning. Det kommer att krävas många stora ansträngningar av oss för att i vår föränderliga värld behålla vår särställning, det tror jag vi skall vara beredda på, men vi får inte ge upp.

 

Den språkproblematik som vi diskuterar är till stor del en generationsfråga. Det har också berörts här för det jag avser är engelskans framfart och dominans inom många områden, inom affärsvärlden, inom idrottsvärlden, inom nöjes- och musikbranschen samt kanske framför allt i datavärlden. För våra barn och barnbarn kommer det att vara en självklarhet att kunna kommunicera på engelska och då blir inte de små språken så viktiga. Jag vill också hävda att egentligen är både svenskan och finskan små språk som kommer att få svårt att hävda sig i takt med globaliseringen. De kommer att marginaliseras; det är bara några miljoner som talar svenska och några färre miljoner som talar finska. Det är inte alls säkert att de klarar sig. Jag tror att EBLUL, den europeiska byrån för mindre använda språk, kommer säkert att få ta itu med både finskan och svenskan. Just nu sysslar man med iriska, walesiska, katalanska och mienkieli och alla möjliga verkligt småa språk. Vi kan också läsa i olika rapporter från EU att man har sett att utvecklingen är på gång, att de små nationella språken försvinner och engelskan tar över och man försöker hitta något system för att bibehålla olika nationella språk. Det var en liten utvikning, men det kanske är bra att lägga perspektiv på saker.

 

Jag är övertygad om – och de har vi också hört flera gånger – att alla här i salen är medvetna om utvecklingen i Finland när det gäller svenskan; svenskan trängs undan mer och mer, överallt, på gator och torg, i företag, i skolor, hos polisen, andra myndigheter, inom vården. Det har getts många fina exempel, så jag tänker inte gå in på flera.

 

Mycket av den här upplevda problematiken kommer sig, återigen, som jag tycker av informationsbrist. Finland och Åland måste utveckla information i riket speciellt, både till allmänheten och till myndigheterna. Det är nämligen inte alls så att folket i Finland känner till att Finland enligt lag är tvåspråkigt och att Åland enligt lag är enspråkigt svenskt, det är inte ens säkert att alla ålänningar vet det. Därför är det så många som har så svårt att först varför ålänningarna är så ”bändiga” i språkfrågan. Alltför många tycker att vi borde vara som i Svenskfinland, dvs. anpassa oss, ta bekvämlighetsaspekten: tala finska när vår motpart inte kan svenska.

 

Det har också framförts siffror i debatten här som har visat på att inflyttningen alltid har varit ungefär lika stor på Åland. Det har varit 5 procent med finska som modersmål i alla tider osv, men ändå har inte Åland förfinskats. Och det är sant, så är det! Men varför är det så? Jo, därför att hittills har Ålands lagting och Ålands landskapsregering alltid hållit fast vid grundvärdena i Ålands självstyrelselag, tillsvidare har detta fungerat. Centern anser att vi alltid måste försvara vår självstyrelse, grunderna för självstyrelsen, språket, kulturen, med allt vad det innebär och trots att vi ofta blir beskyllda för främlingsfientlighet, rädsla för andra språk, för konfrontationspolitik, hot eller hat mot finskan m.m. samt anklagas för att vilja skapa ett slutet samhälle, har vi hört i dag. Vi kanske borde skämmas, tror jag också att man sade. Vi anklagas för att vända oss mot Finland, men det är ju inte det vi gör! Vi vill följa vår självstyrelselag, vi vill bevara vårt svenska språk, det är endast på det sättet Åland kan fortsätta att vara Åland. Jag vill påstå att centern kommer att stå starka också mot dessa påståenden, som inte är sanna utan i stället tolkningar - i olika syften, man vet inte alltid vilka syftena är. Men centern kommer att stå kvar på fundamentet för självstyrelsen. Centerideologin består alltså – för Ålands bästa.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Den historiebeskrivning som ltl Gun Carlson gjorde var en av orsakerna till att jag och flera andra var med om att starta upp centern en gång i tiden. Orsaken till att jag gick ur centern var att man inte stod fast vid grunderna. Nu säger ltl Gun Carlson att vi står fast angående vårt svenska språk och våra grundfundament. Men jag anser att har man släppt det svenska språket och börjat glida så långt bakåt som man har gjort när man tittar på utredningen som språkkommittén har kommit fram till, då har man inte riktigt bevakat ursprungsfundamentet. Det är egentligen ett ansvar som centern har haft, men centern har inte följt upp det. Historiebeskrivningen och tankarna hos ltl Gun Carlson är väldigt bra, men man följer inte upp frågorna och det är ett problem för centern.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag skulle då behöva få reda på lite bättre vad ltl Brage Eklund menar att när och hur har centern brustit i detta? Det som beskrivs i det språkpolitiska programmet, det är inte så mycket detaljer, men i kommittébetänkandet finns en del detaljer, men jag undrar vad är det som centern har gjort fel? Man måste ändå komma ihåg att det mesta i kommittébetänkandet är saker som har hänt utan att någon egentligen har kunnat påverka det. Vissa saker har utvecklingen som sådan gett som resultat. Kanske jag får några exempel, så är det lättare att kommentera?

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag skall återkomma med ett anförande. Jag antar att debatten kommer upp på nytt efter dagens plenum. En beskrivning av detta på en minut är helt omöjligt.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jo, det kan vara så att det är lite svårt att plocka fram exemplen. Det är vissa saker som har hänt, t.ex. inom ÅHS tycker jag själv att det är tråkigt och beklämmande att vi har de problem vi har när vi skickar våra patienter till sjukhus på fastlandet. Visst är det problem och visst är det problem när Åbo Universitetssjukhus skickar meddelande om att man får komma till läkare, anger dag och tid och vad man skall göra och inte göra förrän man kommer, vad man skall ha med sig, vart man skall gå och det kommer enbart på finska. Det kom förra veckan till en som jag känner. Visst är det alltså ett problem. Men frågan är om det är centern som har medverkat till det. Nog är det väl ändå så att största delen av de här problemen som vi talar om är därför att svenskan i Finland har trängts undan till så stor del som det har.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Ltl Gun Carlson tar upp handelskammarens uttalande om behovet av finska. Jag tror faktiskt att den bilden är ganska mångfasetterad. Jag tror inte att det är ett problem i stora framgångsrika företag, och nu nämner jag några namn: Ålandsbanken, Vikinglinjen, Chips. Jag tror faktiskt att det finns en annan sida av det här myntet också och det gäller småföretagarna, två, tre personer som kanske har export till riket; då har man säkert behov av personer som kan finska. Jag tror alltså att bilden är mångfasetterad och där ser jag fram emot ÅSUB:s undersökning att vi får fakta på bordet.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag tycker också att det är bra att man gör undersökningen därför att delvis handlar det igen – det beror förstås på vilka grundkunskaper man har i språk inom företagen – om vad man har för inställning till detta. Man kanske inte tänker åländskt alla gånger, och med åländskt menar jag då självstyrelselagen och grunderna. Det är inte säkert att alla företag på Åland tänker så när de agerar; de har sina affärsidé som de skall genomföra. Jag håller med om att det är många olika problem som företagen kan ha och som jag sade redan vet jag att många nyckelpersoner behöver finska. Inte är det något konstigt med det! Det är varken skämmigt eller konstigt! Det är självklart att det är så. Beroende på vart man säljer en vara så kräver det en kunskap. Men det viktiga är nog också att man i undersökningen får se exakt vilkla problem handlar det om? Kan man åtgärda dem? Jag tycker själv att det är bra.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

När det gäller att utveckla småföretagandet har man inte råd att vara åländsk, utan det är affärsmässighet och tillväxt som gäller – en överlevnadsfaktor.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Så är det inom all företagsverksamhet. Man har en företagsidé, man producerar en vara eller säljer en tjänst och beroende på vart man säljer varan eller tjänsten har man olika krav på t.ex. språk eller andra språkkunskaper, det är alldeles självklart. Men det är ingenting som skall tala emot vårt starka språkskydd. För den skull är vi för svenskan fast vi inser att det finns många andra behov som kommer in, men det är för att behålla grunden för vårt svenska språk som vi nu diskuterar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det att man i Svenskfinland har misslyckats med att bevara och bevaka språket kan jag själv vittna om eftersom jag är uppvuxen i Svenskfinland, och det ligger säkert till mycket  på det sättet. Jag är dock övertygad om att vi här på Åland kommer att vara mera aktiva i den frågan, och det visar intresset för den här debatten också i dag. Så tycker jag också, det skall vi vara. Jag kan inte erinra mig om att vi från liberalt håll skulle ha anklagat centern här under debatten för att bedriva konfrontationspolitik mot finskspråkiga inflyttare överhuvudtaget utan vår kritik har närmast riktat sig mot ett annat parti som har som huvudmålsättning att överge självstyrelsesystemet som styrelseskick och övergå till självständighet. För dem kan själva konfrontationen vara ett verktyg i att uppnå slutmålet.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag är inte säker på vem som har anklagat oss för konfrontationspolitik eller för att vara emot Finland, finskt osv. Det är bra om inte liberalerna är det. Men det viktiga är nog att om inte vi själva ser till att vi följer grunderna i självstyrelselagen, som ändå har givit oss vår självstyrelse, detta på grund av språket, så gör ingen annan det heller. Vi kan inte förlita oss på hur det är på andra sidan Skiftet därför att där är man dels tvåspråkig och där har man en helt annan inställning till språkfrågorna. Det är det vi måste lära oss att inse utan att anklagas för att vara aviga mot någon annan.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Till den delen är jag helt överens med ltl Gun Carlson och jag kommer själv nu och i framtiden att aktivt bevaka svenska språket också på ett som jag ser det förhoppningsvis bättre sätt än vad man har gjort i Svenskfinland. När det gäller det som ltl Gun Carlson sade att det kommer som ett brev på posten att man anklagas för konfrontationspolitik när man diskuterar de här sakerna så måste det liggas i allas vårt gemensamma intresse att försöka se till att inte de inflyttade skall behöva uppfatta det på det viset. Det blir lätt på det sättet. Vi vill inte anklaga någon inflyttad för att vara skyldig till något fel bara för att den eller de personerna har velat flytta till Åland.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det är bra för det var just det som jag också sade i mitt anförande, att jag har lärt mig – jag har ändå varit fyra år som kulturansvarig och då fick jag minsann slita för språket på många sätt – och det är just därför att så fort man talar för svenskan kommer det direkt emot, ungefär som när man kastar en gummiboll och så kommer det en hård sten tillbaka att man är emot finskan och allt vad finskan heter, men det är inte så! Som jag också sade om påståenden som kommer oansvarigt från media faktiskt många gånger, så drabbar det dem som har flyttat till Åland med de bästa intentioner och som varit beredda att anamma det åländska samhällets regler, det gör de flesta som flyttar till Åland; annars skulle vi inte ha den stora inflyttning vi har. Man anammar därför att man vet vad som gäller och man finner sig i det och t.o.m. trivs med det. Det är det bästa, men det krävs information för det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag har också ett mål om att vi skall vara helt svenskspråkiga här på Åland, men jag upplever inte att vi har det hotet mot oss, som det många gånger målas upp här. Man jämför oss gärna med hur det ser ur på finska sidan, men där har vi inte det lagliga skyddet som vi har här. Det är vissa åtgärder som har gjort att vi inte har blivit mera finska än vad vi har blivit. Det är också lagstiftningen som vi har. Det finns överhuvudtaget heller inga krafter, vad jag vet, som vill få oss finska. Jag vet inte vem det skulle vara! Vi får fightas för vårt, och det skall vi naturligtvis göra. Jag begärde replik för att ”man angriper inte folk som flyttar från Finland hit”, det är inte meningen att de skall ta illa vid sig, men man upplever sig själv som en andra klassens medborgare när det står i handlingsprogrammet: ”Särskilt viktigt är det att främja näringskontakter och marknadsföra Åland som ett intressant landskap att bo i och verka för personer med svenska som modersmål.” TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Den där passusen hittar jag inte just nu, så jag kan inte kommentera den. Jag tror inte att någon som har skrivit kommittébetänkandet eller det språkpolitiska programmet har ansett att man på något sätt skall prioritera dem som flyttar hit med svenska som modersmål. Det har inte jag sett och jag hinner inte bläddra i programmet nu. När det gäller det som händer i Finland så sade ltl Åke Mattsson att de inte har något lagskydd, men det har de faktiskt. Vi har en ny språklag i Finland som skall garantera svenska språket på många ställen, också i myndigheterna. Det är bara det att det inte följs upp i Finland. Det har många exempel visat, men det är en annan fråga, det berör inte oss på samma sätt.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag vill trots det hävda att vi har ett betydligt bättre lagligt skydd här på Åland och ser man till myndigheterna på fastlandssidan följer den lagen som är här så är det inte ett så stort problem, utan det är väl där som man skall satsa det mesta krutet. Återgår jag till texten under ”Främjande av utökade kontakter till Sverige” så står det de facto: ”verka för personer med svenska som modersmål” och sedan säger man, att uppsåtet är kanske inte att kränka de andra eller bete sig illa mot dem, men det är trots allt inte landskapsregeringen som kan besluta om man kränker eller inte utan det är de som känner sig kränkta eller åsidosatta, upplever att de är en andra klassens medborgare när man flyttar till Åland för att man inte har svenska som modersmål. Det är de som avgör om de är kränkta eller inte, det är inte landskapsregeringen som kan fatta ett beslut om den saken.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag kan fortfarande inte riktigt kommentera det där för det borde egentligen de som har jobbat med kommittébetänkandet kommentera. Jag har inget bra svar på detta. Jag har inte uppfattat att man på det sättet skulle prioritera svenska utan det är väl i förhållande till Sverige. Däremot vill jag säga,  när ltl Åke Mattsson säger att vi har bättre lagskydd på Åland, att, jo, vi har ett bra lagskydd på Åland om vi bara följer det! Det är det vi skall göra.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 


Ärendet avbryts härmed och diskussionen återupptas den 28.3.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 4:

 

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Gun-Mari Lindholms m.fl. spörsmål om svensk examensbehörighet. (S 3/2006-2007).

 

Också detta ärende avförs från föredragningslistan och upptas till behandling den 28.3.

 

 

 

 

 

Föredras för remiss ärende nr 5:

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående ny källskattelag för Åland. (HM nr 2/2006-2007).

  

Ltl Mats Perämaas m.fl. hemställningsmotion om utlokalisering av förvaltning. (HM nr 14/2006-2007).

 

Ltl Katrin Sjögrens m.fl. hemställningsmotion angående främjande av arbetskraftsinvandringen på Åland. (HM nr 20/2006-2007).

 

Ltl Fredrik Karlströms m.fl. hemställningsmotion angående jakt på lodjur. (HM nr 23/2006-2007).

 

Ltl Danne Sundmans m.fl. hemställningsmotion angående globaliseringsstrategi för Åland. (HM nr 25/2006-2007).

 

Ärendena 5-9 avförs från dagordningen och upptas till behandling fredagen den 30 mars.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämants

 

Landskapsregeringens framställning om gymnasieutbildning. (FR 13/2006-2007).

 

Ärendet upptas till behandling måndagen den 2 april.

 

Lagtingets nästa plenum är onsdagen den 28 mars kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.17.00).

 

 

 

Originalfil