Plenum den 26 mars 2008 kl. 13.00

PLENUM den 26 mars 2008 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop.

Samtliga lagtingsledamöter närvarande.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Danne Sundmans m.fl. spörsmål om språkpolitik. (S 1/2007-2008-s).

 

Enligt 38 § arbetsordningen skall då svaret eller meddelandet att svar inte ges första gången föredras ärendet bordläggas  till plenum som hålls tidigast följande dag.

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 31.3. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 2:

 

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Anders Erikssons m.fl. spörsmål om registrering av fornminnen. (S 2/2007-2008-s).

 

Enligt 38 § arbetsordningen skall då svaret eller meddelande att svar inte ges första gången föredras ärendet bordläggas  till plenum som hålls tidigast följande dag.

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den  28.3. Godkänt.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 3:

 

Lagutskottets betänkande nr 5/2007-2008 om godkännande av avtalet med Vitryssland för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst samt med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. (RP 3/2007-2008).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Detaljbehandlingen vidtar.  Det i framställningen  ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagförslaget är bifallet.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 4:

 

Lagutskottets betänkande nr 6/2007-2008 om godkännande av ändringen av konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor och med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i ändringen som hör till området för lagstiftningen. (RP 4/2007-2008).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Detaljbehandlingen vidtar.  Det i framställningen  ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagförslaget är bifallet.

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 5:

 

Lagutskottets betänkande nr 7/2007-2008 om ändring av trafikbrottslagen. (FR 15/2007-2008).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs det i betänkandet ingående lagförslaget i dess helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Lagförslaget föreläggs för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 6:

 

Talmanskonferensens framställning om ändring av Ålands lagtings beslut om arvode för landskapsrevisorerna. (TMK 6/2007-2008).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Vtm Gunnar Jansson:

Herr talman!

Talmanskonferensen föreslår att lagtingsbeslutet från 1991 om arvode för landskapsrevisorerna ersätts av ett nytt motsvarande beslut. Ändringsförslaget är tekniskt och följer av den ändring av bestämmelserna om arvode för lagtingsledamöter, vilket lagtinget fattade beslut i december ifjol, varvid vid beräkningen av lagtingsledamöternas arvoden lagtinget frångick förfarandet med dagsarvoden. Emellertid är landskapsrevisorernas uppdrag så speciellt och knutet vid revisionsdagar att för revisorernas del är det skäl att bibehålla ett system där beräkningsgrunden i och för sig baserar sig på ledamöternas arvoden men där betalningen rör dag. I det läget har talmanskonferensen föreslagit att arvodet för landskapsrevisorerna förnyas så att revisorerna visserligen också i fortsättningen får dagsarvode, men att det skall uträknas inte såsom tidigare utan såsom lagtingsledamöternas nuvarande arvoden uträknas per år och då får man ett dagsarvode när man dividerar den summan med 365. Det föreslås att denna ändrade ordning skulle gälla från ingången av detta år, alltså med en lätt retroaktiv verkan. Konstitutionella problem finns därvid inte eftersom det handlar om en förmån och praktiska problem kommer inte heller att dyka upp eftersom de landskapsrevisorer som lagtinget efter viss möda valde börjar med sin verksamhet för detta år först senare. Jag äskar därför bifall till talmanskonferensens förslag.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

I de diskussioner som har föregått val av revisorer har gruppledarna för lagtingets grupper diskuterat en ny status för revisorernas ersättare så att ersättarna skulle få ta del av revisorernas arbete även om den ordinarie s.a.s. är på plats. I samband med det berörde man eventuellt arvode för revisorernas ersättare, trots att de s.a.s. är frivilligt på plats. Därom kunde inte gruppledarna enas, men det var också tal om att ge ersättarna i så fall reseersättning till de möten som de kommer som extra s.a.s. Ingenting av detta kan jag se i det här dokumentet. Är det någonting som kommer i ett senare skede i så fall?

 

 

Vtm Gunnar Jansson, replik:

Värderade talman!

Jag kan besvara den frågan på så sätt att vad gäller ersättarnas rätt att närvara regleras inte den saken i detta beslut och inte heller i något annat aktstycke. Den närmaste parallellen man kan komma till gäller ersättares rätt att delta i utskottens sammanträden. Vad sedan gäller rätten till arvode är beslutet skrivet på så sätt att rätt till arvode har man för revisorssammanträde där man deltagit. Har man närvarit som ersättare har man inte rätt till arvode. Men har man deltagit i sammanträde har man rätt till arvode. Detta gäller såväl medlem som ersättare. Ersättarnas rätt till resekostnadsersättning har inte överhuvudtaget berörts i det här sammanhanget. Om en ersättare kallas att ersätta en ordinarie till sammanträde med landskapsrevisorerna följer av vanliga regler att då betalas resekostnadsersättning. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs det i framställningen ingående förslaget till beslut i dess helhet och därefter framställningens motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs förslaget till beslut om ändring av lagtingets beslut om arvode för landskapsrevisorerna för godkännande i dess helhet. Begärs ordet? Beslutet är godkänt.

 

Föreläggs framställningens motivering för godkännande i enda behandling. Begärs ordet? Motiveringen är godkänd.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 7:

 

Ltl Harry Janssons m.fl. hemställningsmotion om förfarandet vid utnämning av landshövding på Åland. (HM 1/2007-2008).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Harry Jansson:

Herr talman!

Det finns vissa frågor som är mer komplicerade än andra. Så är det med dagens ärende nr 7, hemställningsmotion nr 1/2007-2008 om förfarande vid utnämning av landshövding på Åland. De som är väl hemmastadda i detta parlament känner mycket väl till bakgrunden, men för de nyare tror jag att det kan vara bra att få en bakgrundsbeskrivning av varför det är ett problem och hur detta problem har uppstått.

 

Redan här kan man säga att de talmän som har handlagt utnämningen av landshövding på Åland 1999 respektive 2007, Ragnar Erlandsson och Barbro Sundback samt med lagtingsdirektören, har tillsammans gjort det bästa möjliga av den situation vi har, dvs. att sökanden, Ålands kandidat till posten, Peter Lindbäck, har bägge gånger anmält sitt intresse för tjänsten men då direkt till detta parlaments talman vid respektive tidpunkt. Enligt det förfarande som man har i Helsingfors, i första hand inrikesministeriet, uppbackat av finansministeriet, skulle den här processen i sin helhet ha skötts via Helsingfors och talmännen skulle egentligen inte ha haft någon annan roll än att i samförstånd med inrikesministeriets tjänstemän nå en enighet om vem som skulle utses. Sedan finns det små distinktioner vid varje tidpunkt som vi kan gå in på vid behov.

 

Frågan är alltså hur långt vi skall tillåta att finska lagstiftningsnormer, t.o.m. förordning, dvs. normer av lägre natur, kan åsidosätta självstyrelselagens bestämmelser om hur utnämningen av landshövding på Åland skall gå till. Den andra frågan är: Kan det för tjänsten som landshövding på Åland uppställas andra krav än vad självstyrelselagen stadgar, dvs. om nödvändiga förutsättningar enbart för att sköta tjänsten? En tredje fråga: Skall det av landshövdingen på Åland avkrävas kunskaper i finska som ett särskilt behörighetsvillkor? En fjärde utgångspunkt är hur långt man kan driva stadgandena i den finska länsstyrelselagen och förordningen om att lagstiftningen enbart till tillämpliga delar skall vara gällande för länsstyrelsen på Åland. Här är det tydligt att ministerierna i Helsingfors maximalt har utnyttjat detta alltför luddiga begrepp som vi vet att ställer till problem inte bara i det här sammanhanget.

 

Jag vill i alla fall ge en kort beskrivning av den folkrättsliga delen. Jag tycker att det är viktigt att komma ihåg att landshövdingsfrågan inte är vilken fråga som helst utan det är faktiskt en av de frågor som man i Genéve i juni 1921 fick fundera extra mycket på. Den var så pass viktig att man från finsk sida satsade en hel del på att få Sverige och ålänningarna att acceptera att antalet kandidater som skulle finnas tillgängliga för Finlands president i händelse av en oenighet skulle utökas från tre till fem, det system vi har i dag, i händelse av att Ålands lagtings talman inte når en överenskommelse med republikens president. Ursprunget till Genève 1921 gör att landshövdingsbiten är en del av Ålands folkrättliga bas.

 

Vi har valt att lägga motionen för att än en gång ge parlamentet en möjlighet att säkerställa respekten för en självstyrelsens grundpelare, dvs. Ålandsöverenskommelsen. Det är angeläget att komma ihåg att, trots de mycket speciella omständigheterna som låg till grund för Ålandsöverenskommelsens tillkomst och den debatt som vi har haft sedan dess huruvida det är ett formellt traktat inom folkrätten eller ej, så kan vi i alla fall i dag konstatera att t.o.m. de finska statsorganen anser att Ålandsöverenskommelsen har fått en bindande effekt som sedvanerätt. Utgångspunkten är att det handlar om att försvara en folkrättslig princip, som det anges i Ålandsöverenskommelsen och som senare införlivats i de tre självstyrelselagar som har styrt den åländska konstitutionen sedan dess.

 

När inrikesministeriet 1999 plötsligt annonserade ut tjänsten som landshövding på Åland var det en liten chock som gick igenom det politiska etablissemanget på Åland, att plötsligt var den åländska landshövdingen en av flera. Här kan vi väl se att ibland samverkar olika faktorer och i olika sammanhang har även jag starkt kritiserat begreppet Ålands län, dvs. att det är ett begrepp som strider mot självstyrelselagen i och med att Ålands län avskaffades 1918. Ålands län dök sedan upp i form av en riksdagsmotion på femtiotalet. Det var alltså inte den dåvarande regeringen i Helsingfors som försökte återskapa det utan via en motion i riksdagen fick man tillbaka Ålands län. Det är det som har ställt till det sedan dess och som fr.o.m. 1999 får den här följden för Ålands konstitution. Den första faktorn är Ålands län-begreppet, som jag ser det.

 

Det andra mycket speciella i det här sammanhanget är att det är inrikesministeriet som har tagit sig en rätt utöver vad självstyrelselagen ger ministeriet. Enligt självstyrelselagen skall åländska frågor föredras av justitieministeriet. Men i och med att inrikesministeriet har valt att tolka detta som vilket ärende som helst på länsstyrelsenivå så har de också tagit sig rätten att agera som beredande och i praktiken, som jag redan sade, nästan utnämnande myndighet, där talmannen på Åland skall vara en statist och republikens president skall stadfästa det hela.

 

Ett nonchalerande av självstyrelselagen har sedan skett i samband med länsstyrelsereformen på nittiotalet och den lag som kom 1997. Här fanns det ingen vilja att i det sammanhanget reglera tillsättandet av landshövding på Åland. Vi kan konstatera att finansministeriet har en betydligt större makt än att sitta på kassakistan därför att det är även finansministeriet som har stoppat alla planer på att en gång för alla reglera landshövdingsfrågan genom att öppna upp förordningen och lag om länsstyrelsernas förvaltning.

 

Vad gäller själva utgångspunkten Ålandsöverenskommelsen finns det i alla fall enligt min mening inget tvivel om att det handlar uteslutande om en överenskommelse mellan republikens president och Ålands lagtings talman, en överenskommelse som skall uppnås efter ett stipulerat samråd – och ingenting annat. Naturligtvis, när man skapade det en gång i tiden så tänkte man sig det som så att befolkningen här på öarna skulle via sina valda ombud ha ett avgörande inflytande på valet av landshövding. Jag tycker att i det här sammanhanget är det viktigt att understryka att motionen, även om den är skriven så att det handlar om att trygga talmannens och lagtingets inflytande, så handlar det lika mycket om att säkerställa att Finlands president har rätt att diskutera landshövdingsfrågan fritt med talmannen och att de två i inget sammanhang skall vara bundna av bestämmelser som hierarkiskt är underställda självstyrelselagen.  Vi vill inte heller ha ett system där framtida lagting skulle vara tvungna att välja sina fem kandidater i händelse av oenighet enbart bland sådana som på förhand visat intresse för tjänsten. Man skulle faktiskt kunna tänka sig en situation där vi på åländsk botten samlar oss runt ett namn, den personen förs vidare till republikens president, som av någon anledning förkastar förslaget och då har vi egentligen bara en sökande från åländsk sida som vi då skulle finna acceptabel. Skulle vi faktiskt vara tvungna att fylla på listan då för att få fem kandidater med helt oönskade kandidater, dvs. bland dem som i övrigt sökt tjänsten, skulle det leda till en lätt horribel situation.

 

Jag skall villigt medge att tolkningarna går isär även i Helsingfors. Vi har de facto inom justitieministeriet av gammal god tradition, om vi kallar det så, ett stöd för att lagtinget här, och därmed talmannen, skulle ha frihet att välja vem som helst i en sådan situation, men det uppstår en mycket märkligt situation: å ena sidan skall man vara tvungen att söka tjänsten enligt finsk tjänstemannalagstiftning, men samtidigt skulle man kunna komma via en specialkorridor här in i systemet ändå. Det är sådana här situationer som uppstår när man försöker gå förbi självstyrelsesystemet.

 

Herr talman!

Hur skall vi då uppnå respekt för självstyrelselagen? Här har vi medvetet från motionärernas sida valt en mer allmän kläm, dvs. att ge självstyrelsepolitiska nämnden en möjlighet att fritt diskutera vad som är det bästa alternativet. Jag vet att det har diskuterats tidigare att skulle man t.ex. ändra lagtingsordningen, skulle man stifta en särskild landskapslag, men även om vi skulle få de bestämmelserna i kraft skulle det inte ge den trygghet som den här frågan förutsätter enligt mening, utan det är enbart genom en komplettering av självstyrelselagen som vi skulle få ett hållbart alternativ. Visserligen kan man ha förhoppningar, trots finansministeriets motstånd, att man skulle en gång för alla reglera detta via riksdagen, men samtidigt skall vi komma ihåg att statsrådet skulle när som helst ha kunnat göra en precisering av förordningen som reglerar länsstyrelsernas arbetssätt. Det hade varit en markering om att Ålands status skall beaktas.

 

Det handlar om ett ärende av en dignitet som självstyrelsepolitiska nämnden bör ta ställning; det handlar om våra författningsenliga rättigheter och jag hoppas sannerligen att vi skall uppnå ett samförstånd i den här frågan relativt snabbt så att i alla fall den elfte landshövdingen på Åland skall kunna utnämnas på ett sätt som svarar mot självstyrelselagens anda och intentioner.

 

Persosnligen skulle jag kunna formulera mig som så att jag kommer att uppleva det som ett misslyckande på det personliga planet ifall vi den sista oktober 2011 fortfarande skulle ha begreppet ”Ålands län” kvar i lagtexten och dels om det fortfarande skulle saknas normer som skulle trygga Ålandsöverenskommelsens och självstyrelselagens stadganden vid utnämningen av nästa landshövding på Åland.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag håller med om ltl Harry Janssons beskrivning när det gäller bristerna i förfarandet av utnämningen av landshövding på Åland, men jag vill ändå påminna om att i självstyrelsepolitiska nämnden, där också ltl Harry Jansson är medlem, har vi lyft frågan i samband med landskapets verksamhetsberättelse och avser att gå djupare in i den. Det är igen något av en slå-in-öppna-dörrar-motion – jag ville bara erinra om det!

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Ltl Gun Carlson har förstås rätt, men faktum var att själva landshövdingsfrågan saknades i den självstyrelsepolitiska redogörelsen och som för min del vägde över när det gällde att få upp frågan på bordet igen, så att även landskapsregeringen förstår att lagtinget ser allvarligt på den här frågan och förutsätter att vi tillsammans ordnar upp bristerna. Jag tror nästan, med all respekt för den nämnd jag själv sitter i, att det skulle vara att föredra att det här ärendet hade en särskild hantering, speciellt med tanke på att landskapsregeringen inte har gått in på detaljerna i övrigt och i och med att det är lagtinget som tidigare har varit direkt aktiv via dåvarande talman Sundback och lagtingsdirektören.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Säkert kan man tänka på det sättet också, men jag vill ändå säga när det gäller självstyrelsepolitiska nämndens nuvarande beredning att vi håller just på med arbetet om landskapets verksamhetsberättelse. Där kommer vi att ha anledning att skriva ihop någonting om frågan. Alla partier har i självstyrelsepolitiska nämnden varit eniga och tyckt att det är viktigt att lyfta landshövdingsutnämningsfrågan. Jag vill igen upprepa att det här håller vi på med i nämnden.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Återigen vill jag ge ltl Gun Carlson rätt på det principiella planet, men de facto tror jag inte att nämnden i den här omgången – i samband med behandlingen av den självstyrelsepolitiska redogörelsen – kommer att fördjupa sig tillräckligt därför att det kommer att behövas en särskild beredning av detta där vi på ett eller annat sätt borde få in ett utlåtande från Ålandsdelegationen hur man ser på det här, för det är där som vi måste få en uppstart på processen. Jag tror inte att självstyrelsepolitiska nämndens betänkande kommer att kunna desto mer fördjupa sig i den biten utan att det bör bli en särskilt hemställan från lagtinget om den här saken.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Talman!

Jag tror att det var en chock för många när inrikesministeriet för ett antal år sedan annonserade ut tjänsten som landshövding och sedan har bristerna i systemet diskuterats. Jag har förstått att det nu är på gång, men det jag undrar här är att enligt hemställningsmotionens kläm skall självstyrelsepolitiska nämnden ges i uppdrag. Är det riktigt rätt väg att gå? Man kan tänka sig att vi skulle vända oss till justitieministeriet, man kan tänka sig att landskapsregeringen bereder lagstiftning, man kan t.o.m. tänka en lagtingsmotion, men jag har lite svårt att se att nämnden skulle ges ett uppdrag. På vilken grund skulle det egentligen ske?

 

 

 

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Självstyrelsepolitiska nämnden har som specialområde att bevaka Ålands författningsenliga rättigheter, så därmed är nämnden det enda rätta organet att formulera en mycket tydlig åsiktsståndpunkt om hur den här saken bör ordnas. Det ett mycket tydligt uppdrag som förmodligen – där har ltl Olof Erland helt rätt – i förlängningen bör ske även via landskapsregeringen, men nog är det detta parlament som skall formulera att vi betraktar omständigheterna 1999 2007 som särskilt försvårande och därmed kräver en bevakning från lagtingets sida.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Talman!

Om det gäller att formulera en åsikt tror jag att närvarande här kan göra det omedelbart bums. Frågan är väl vilken väg man skall gå rent konstitutionellt i lagstiftningen. Skall lagutskottet, som skall behandla ärendet, ge en hemställan till landskapsregeringen? Har landskapsregeringen egna initiativ på gång eller skall lagtinget gemensamt göra en lagmotion eller någonting sådant? Men att ge självstyrelsepolitiska nämnden i uppdrag att formulera en åsikt tycker jag ändå är lite vekt av ltl Harry Jansson i det här fallet – när det ändå är hans personliga heder som står på spel. Lagstiftningsvägarna finns, de är öppna för initiativ, åsikten tror jag alla är ganska eniga om.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Jag vill erinra om att lagtinget vid två olika repriser har haft möjlighet att uttrycka en åsikt om landshövdingsproblematiken. Det har under årens lopp lämnats in två motioner, dock olyckligt nog båda gånger så pass nära det stundande lagtingsvalet att motionerna har förfalllit till följd av nyval. Därmed har inte lagtinget uttryckt egentligen någon åsikt om den här frågan. Det är klart att man har snuddat vid dem i samband med olika redogörelser under årens lopp, men det har inte entydigt från lagtingets sida formulerats en ståndpunkt om att lagtinget anser att det här är en allvarlig överträdelse av självstyrelsesystemet och det är därför självstyrelsepolitiska nämnden bör formulera sig nu.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman!

När man läser motionen och hör presentationen är den väldigt inriktad på det som har varit; den är långtifrån det som man kunde kalla Ålands framtid. Av en tillfällighet råkar den vara väldigt aktuell och jag är lite förvånad över att motionären inte tog upp det tema, men det beror väl kanske på vilka nyhetsmedier man lyssnar till dagligdags! Om man inte lyssnar både öster- och västerut får man kanske inte hela bilden. Det är nämligen så att så sent som igår kunde man höra förvaltnings- och kommunminister Mari Kiviniemi uttala sig om de finländska länen. För tio år sedan minskades de från elva till dagens sex och om två år skall de vara borta. Vad har det för konsekvenser för Åland och vad har det för konsekvenser för den här frågan?  Det har förstås sagts att inga förändringar skall ske för Ålands del, men det vet vi inte. Den slutrapport som man väntar inom en snar framtid kommer antagligen också att innehålla en lösning för Ålands del.

 

Vad har då Ålands landskapsregering gjort i den här frågan? Har man blivit tillfrågad? Knappast! Har man själv bevakat Ålands intressen? Knappast! Den osynliga regering vi har i dag, de är inte här just nu, så man kan inte heller ställa någon fråga till dem, utan det får man väl göra i utskottet. Men ponera att det inte mera finns en landshövdingstjänst på Åland! Då är den här frågan obsolet, som juristerna brukar säga, dvs. den finns överhuvudtaget inte. Men det som antagligen ändå är mycket klart är att det fortsättningsvis kommer att finnas regional statlig förvaltning men inte län och inte landshövdingar och på det sättet skulle den traumatiska frågan om Ålands län också lösa sig och falla bort, som ju för många, speciellt inom de nationalistiska grupperna, har varit ett stort och hemskt trauma. Men det som inte är bra är om den själva statliga representationen på Åland eller den tjänsteman som skall stå i toppen för den regionala statliga verksamheten på Åland inte kallas landshövding längre. Då går det inte att hålla på med sådana här bokstavstolkningar och hänvisa till överenskommelser som gjordes för så länge sedan som 1921.

 

Men själva problematiken är kvar, nämligen att om staten skall ha ett överhuvud på Åland, vilket man säkert skall ha och vad den tjänstemannen skall heta, så är det lika viktigt att den tjänstemannen har ålänningarnas förtroende, såsom landshövdingen skall ha det. Det är ju det som är meningen med överenskommelsen, om man tänker efter, det är alltså andan och meningen i skrivelsen att den som skulle utses som landshövding på Åland skulle ha ålänningarnas förtroende eftersom man hade landshövdingar i seklets början som uppfattades som väldigt negativa mot ålänningarna och ålänningarnas intressen i början av seklet. Att det är en statlig tjänsteman gör just att konflikten har blivit så svår; den skulle säkert kunna lösas med god vilja, men det har inte skett de två senaste gångerna. Jag tycker att det som man nu borde koncentrera sig är på vad som händer med Ålands landshövding om hela den länsindelning som vi har försvinner, och det gör den; jag har svårt att tänka mig att det skulle kallas någon slags statlig regional förvaltning i riket och så skulle det fortsättningsvis heta Ålands län och landshövding på Åland, men överallt i Finland skulle det heta något annat. Det känns konstigt att den statliga förvaltningen skulle göra på det viset, utan nog måste det väl vara någon slags enhetligt system, men i det sammanhanget borde Åland ha en uppfattning om att vad vill vi ha för inflytande på den person som skall vara statens högsta företrädare på Åland.

 

Eftersom vi inte kan höra regeringen nu så kommer åtminstone jag att väcka den frågan i lagutskottet, att vad gör den sittande regeringen, framför allt lantrådet, för att bevaka Ålands intressen i den här strukturomvandlingen på statlig nivå i riket?

 

Ltl Olof Erland, replik:

Talman!

Det finns tydligen mycket underlag för spekulation i den här frågan, men såvitt jag är informerad så har inrikesministeriet tänkt göra en förvaltningsreform som inte skulle inverka på landshövdingen på Åland; vilka statsfunktioner som skall finnas på Åland och hur de skall organiseras är väl en öppen fråga, såvitt jag vet. Landshövdingen sitter och kommer att bestå, såvitt jag vet och, som sagt, kommer det andra signaler är det någonting som berör landskapsmyndigheterna i allra högsta grad. Lagutskottet har ju anvisats som utskott för den här motionen så att där får man väl ta reda på lite närmare vad som händer för att undvika alltför mycket spekulation.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Apropå spekulationer sade ltl Olof Erland tre gånger i sin replik ”såvitt jag vet”. Det kan man kalla trefaldig spekulation! Jag tror att det är bäst att lagutskottet hör dem som har ansvar, dvs. regeringen Eriksson och naturligtvis landshövdingen. För mig framstår det som ganska osannolikt att vi skulle ha det precis som vi alltid har haft det och  resten av den finländska statliga regionalförvaltningen skulle ändras. Det är kanske möjligt, men det nämndes inte i media igår och det nämns inte i dag.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Talman!

Såvitt jag vet betyder en information som hittills har kommit fram i en fråga som är under beredning och som inte är färdigbehandlad. Där är det sådan information att landshövdingen på Åland är kvar och det underlättar kanske debatten om man utgår från det och inte spekulerar om någonting helt annat som, såvitt jag vet, inte har förts fram.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Jag har då en annan uppfattning! Jag tror att man måste vara på sin vakt här och bevaka självstyrelsens intressen och inte stoppa huvudet i busken och ”såvitt jag vet” inte förvänta sig att någonting skall ske!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Harry Jansson:

Herr talman!

Vad gäller utvecklingen i Finland i stort inom länsförvaltningen har vi medvetet valt att förbigå ännu ett ministerutspel i Helsingfors med tystnad den här gången i och med att med jämna mellanrum förs det fram motsvarande tongångar som nu har hörts de senaste dagarna om att länen skall skäras ner osv. Vi vet att det är en mycket omfattande process som förestår i så fall och där har sannerligen Åland anledning att både bevaka och redan nu markera positionerna, för det är klart att oavsett hur den diskussionen slutar finns det möjlighet att rätta till de brister som finns i det nuvarande systemet vad gäller länsstyrelsen på Åland och dess chef.

 

När det gäller historien som ltl Barbro Sundback ansåg att var alltför mycket framme i hemställningsmotionen är det viktigt att komma ihåg att det är den historien som lär oss hur man inom inrikesministeriet, finansministeriet i synnerhet, har diskuterat för att komma fram till att det går att förbise självstyrelselagens entydiga bestämmelser om hur man skall förfara vid utnämningarna, så det är klart att det är historien som lär oss här. När det gäller motsvarande utvecklingstendenser har vi inom självstyrelsesystemet en annan allvarlig brist som jag tycker att börjar bli alltmer tydlig, dvs. att republikens president ofrånkomligen blir mer och mer en symbolfigur. Med tanke på presidentens oerhört centrala roll i självstyrelsesystemet är det en utvecklingstendens som ger anledning till oro när vi tittar ur ett längre perspektiv. En president som vi förlitar oss på men som i övrigt inom republiken Finland har en nedgraderad status och förmodligen heller inte kommer att ha en roll inom det utrikespolitiska fältet i framtiden är en försvårande omständighet som vi ålänningar kommer att få tampas med. För vem skall vi då egentligen förlita oss på? Än så länge är presidenten en oerhört viktig faktor även vid utnämning av landshövding på Åland. Man kan säga att president Ahtisaari förfor på ett sätt som var mycket tydligt: han accepterade inte den process som inrikesministeriet drog upp 1999 utan där skötte man det rakt av s.a.s. mellan talmannen i detta parlament och presidentens kansli, medan 2007 president Tarja Halonen inte på samma sätt markerade att det inte var ett acceptabelt förfarande.

 

Vad gäller landshövdingefrågan i stort på Åland valde vi i det här sammanhanget att inte desto mera gå in på de långsiktiga ”önskemålen”. Delar av oppositionen, de frisinnade, obundna och Ålands Framtid, har lämnat in en motion som syftar till att rätta till även landshövdingens roll på Åland, dvs. att det entydigt skulle bli en riksombudsman. På det viset passar förstås diskussionen nu som pågår i Helsingfors mycket väl in i ramlagsmotionens samma tankegångar, att få en riksombudsman som då är chef för de administrativa funktioner som säkert kommer att finnas kvar i landskapet ganska lång tid framåt och framför allt en riksombudsman som kan agera som ordförande i Ålandsdelegationen. Även det organet kommer vi att ha med oss.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Jag tyckte att det inte blev något fokus på reformen i ltl Harry Janssons resonemang. Det är svårt för mig att se hur man kan förbigå det om man seriöst söker en lösning på problematiken. Oberoende av hur lösningen ser ut är detta ett ypperligt tillfälle för den åländska regeringen att agera, dels för att få respekt för det förfarande som Ålandsöverenskommelsen innehåller, oberoende om det blir en landshövding eller en riksombudsman eller en guvernör eller vad fasen det nu skall kallas för att uppfylla andan och meningen i överenskommelsen. Sedan är det igen passerat. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Vi är nog helt överens om att är det faktiskt som så att förvaltnings- och kommunministern har styrka bakom sina ord så är det här ett gyllene tillfälle att rätta till bristerna och landskapsregeringen har all anledning att följa med de diskussionerna. Som jag underströk ger det möjlighet att öppna upp den lagstiftning som berör Åland. Vad vi sedan vill ha här på Åland får vi återkomma till när vi diskuterar ramlagsmotionen.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Jag tycker att lagtinget måste vara lite bestämdare i sin uppfattning om det skall kunna beaktas i samband med reformen i riket. Slutrapporten är på kommande ganska snart och reformen skall genomföras 2010,så det är en kort tid tills det här skall vara genomfört. Att sitta och diskutera i alltför mycket nämnder och utskott löser inte några problem utan det är nog regeringen som måste agera, men det är viktigt, som ltl Harry Jansson sade, att lagtinget har en åsikt i frågan, men då också att den är framåtriktad och beaktar just det reformarbete som pågår.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 8:

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion om utredning om införandet av s.k. 30-släp. (HM 23/2007-2008).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

Från en konstitutionell fråga till en lite mera jordnära sådan. Den här motionen handlar om ett s.k. 30-släp och det begreppet kommer från Sverige där det är tillåtet med vad som i lag officiellt kallas efterfordon och i folkmun 30 släp. Ett exempel på ett s.k. 30-släp är en ofjädrad sjösättningstrailer för båt som på vissa villkor får framföras på väg i Sverige, bl.a. att tillåta en högsta hastighet om 30 km/h. Därav namnet.

 

På Åland känner inte lagstiftningen till den här typen av fordon, även, och det skall sägas, dessa fordon förekommer rätt så frekvent på vägarna, särskilt på vår och höst, så det kanske vore bättre att man skulle tillåta det här och definiera den här typen av fordon i lagstiftningen, alltså komplettera vår fordonslagstiftning med den här typen av fordon. Det dras mycket båtar till och från sjön på sådana här fordon och det är egentligen inte lagligt, men det borde bli det eftersom det är en praktisk lösning att man slipper lyfta av båten och man kan köra sjösättningstrailern ner i sjön eller ta upp båten med den. Detta borde alltså tillåtas och regleras som i Sverige. I motionen föreslår jag att landskapsregeringen får i uppdrag att göra en utredning om möjligheten att införa s.k. 30-släp.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

 

Föredras för remiss ärende nr 9:

 

Vtm Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion om frästa räfflor som vägmarkeringar. (HM 24/2007-2008).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Vtm Gun-Mari Lindholm:

Talman!

Det är inte så mycket att orda om den här motionen. Vi säger ganska tydligt vad det är vi föreslår, att vi hemställer om att vägmarkeringar med frästa räfflor införs på Åland. Hemställningsmotionen är tänkt att gå till lagutskottet. Tanken är att man då skall lagstifta om att den ordinarie vägstandarden på Åland skall bli sådan att man inför frästa räfflor. Det är naturligtvis en budgetfråga så det kommer också att ha en ekonomisk betydelse för samhället. Ni som har kört utanför Åland, speciellt i Sverige, känner till hur det här fungerar; kommer man för långt ut från körbanan ut mot kanten märker man att bilen börjar burra för att man kommer på räfflorna. Tanken är att om man har slöat till, kanske t.o.m. somnat vid ratten, så är det här en möjlighet att man hajar till eller vaknar till och får kontrollen över fordonet. Det här är ingenting som är ovanligt på Åland så på det sättet skulle det vara en trafiksäkerhetsåtgärd att införa.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Det här är en intressant åtgärd ur trafiksäkerhetssynpunkt och alla sådana åtgärder är välkomna. Det är ingenting nytt i och för sig, men det är bra att man lyfter upp den här saken en gång till. Skulle man inte kunna gå vidare med tanken och också ha det vid alla 50-skyltar, när hastighetsbegränsningarna förändras och vid andra tillfällen? Jag tror att det skulle vara bra när man kommer i Gölby-korsningen och passerar den om det skakar till lite före hastighetsbegränsningen inträder. Har motionären också tänkt på den saken?

 

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det specifika exempel som framförs av ltl Åke Mattsson har jag inte själv tänkt på, men det är ett bra exempel och det är också någonting som säkert är en viktig åtgärd. Det finns säkert många fler bra åtgärder som man kan tänka sig och som säkert ni olika lagtingsledamöter kommer att tänka på. Nu är det så att ltl Åke Mattsson sitter i den positionen i dag, för tillfället, att han kan vara med och påverka verkställigheten av politiken, så jag ser fram emot att man tar i de här frågorna och för dem vidare.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 10, 11, 12:

 

Vtm Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion om alkolås och elektroniskt körkort. (HM 30/2007-2008).

 

Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion om förverkande av fordon vid grovt rattfylleri. (HM 56/2007-2008).

 

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion om sänkning av promillegränsen för rattonykterhet. (HM 36/2007-2008).

Talmanskonferensen föreslår med beaktande av bestämmelserna i 74 § arbetsordningen att ärendena n:ris 10-12 behandlas i ett sammanhang eftersom de nära ansluter sig till varandra. Motionerna föredras i så fall samtidigt för remiss och gemensam diskussion om dem tillåts. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. Talmanskonferensen föreslår att motionerna remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Vtm Gun-Mari Lindholm:

Talman!

Återigen, får jag lov att säga, eller kanske tredje gången gillt! Det är nu tredje gången som jag sosm första undertecknare och Obunden Samling för alkolås på tal. Vi har kompletterat det den här gången med också ett införande av elektroniskt körkort. Ja, vad är det här då tänker säkert en del av er? Vad är detta med elektroniskt körkort?

 

För en tid sedan var det i den här salen en föreläsning en kväll, jag tror det var nykterhetsföreningen här på Åland tillsammans med landskapsregeringen som var värdar för tillfället och som jag hade möjlighet att bevista. Där kom det fram att just kombinationen med alkolås och elektroniskt körkort skulle vara det mest optimala. Tanken är förstås att det skulle vara en straffpåföljd, att man helt enkelt skulle kunna välja om man tar sitt straff med att få ett alkolås insatt i sin bil. De flesta vet säkert vid det här laget redan att det går ut på att man gör ett alkotest genom att blåsa precis som man gör vid vägkanterna och så ser man om man är så pass nykter att man kan köra bilen. Detta tillsammans med ett körkort som har ett chip, som flera säkert har i dag, ett ID-kort med ett chip på och som man sätter mot bilen och kan läsa av detta chip. På det sättet kan man identifiera att köraren av bilen har ett giltigt körkort och det är också en fråga om säkerhet i stöldsammanhang: är bilen tänkt att köras av den här föraren? Den har s.a.s. dubbel effekt.

 

Jag har noterat att det är flera som kommer med olika motioner vad gäller rattfyllerister och olika åtgärder för att närma sig en säkrare och tryggare trafiksituation. Det är skrämmande om man tänker att var tionde bilist man möter egentligen är en som inte borde vara på vägen, en som alltså kör rattfull. Vi har noterat på senaste tid att det här är någonting som ökar hela tiden och saken är också den att det är oftast ingen engångsföreteelse utan det är någonting som händer om och om igen. Personer som åker fast för rattfylleri har oftast alkoholproblem. Även om man får böter eller villkorligt fängelsestraff kommer man återigen att sätta sig rattonykter i bilen och köra. Att då införa ett alkolås i den personens bil skulle vara en åtgärd av betydelse, man kan helt enkel inte starta bilen om det är så att man sätter sig full bakom ratten. Det har visat sig vara väldigt bra där man har infört det och det här är någonting som vi också skulle kunna göra på Åland i vår egen lagstiftning.

 

Därför har jag återigen, för tredje gången, skrivit en motion i det här ärendet och jag hoppas verkligen att motionen den här gången får ett positivt bemötande. Det är nämligen en fråga som är väldigt mycket på var och ens läppar.

 

Ltl Fredrik Karlström:

Herr talman!

I dag är den dagen då vi kommer att diskutera alkoholrelaterade frågor i trafiken. Det vi alla är överens om och tycker gemensamt är att vi vil ha en säkrare trafik med mindre rattfulla förare. Jag är dock av den bestämda åsikten att problemet inte ligger i intervallen 0,2-05 promille, utan problemet är de som kör grovt rattfulla och gör det om och om igen. Enligt den information jag har fått från polisen på Åland har det inte skett en enda olycka där föraren har blåst mellan 0,2 och 0,5 promille. Sålunda är det inget bekymmer. Jag tror t.o.m. att det kan vara tvärtom: har man druckit en öl eller ett glas vin till maten så tar man det kanske extra försiktigt när man kör hem, man kör kanske lite långsammare än vad hastighetsbegränsningen tillåter, man tar det helt enkelt lite försiktigare än vad man skulle ha gjort annars. Vi vet allihopa att den största trafikfaran är hastigheten, så bara det faktum att du eventuellt känner att du borde ta det lite lugnare för att du har druckit ett glas vin kanske bevisar att det inte har inträffat några olyckor mellan 0,2 och 0,5 promille. Det är alltså inget problem. Jag är emot principiellt att vi skall lagstifta bara för lagstiftningens skull. Skulle det vara ett problem skulle jag vara den första som är med och röstar för en sänkning, men det är de facto inget problem, det har inte skett några olyckor mellan 0,2 och 0,5 promille. Det som däremot är ett problem och ett stort sådant problem är de som kör rattfulla om och om igen.

 

Skulle man gå in för min motion som har lämnat in, att man skall förverka bilen av den som kör grovt rattfull, så skulle man verkligen göra någon skillnad. Min motion om att landskapet bör konfiskera fordonet av den person som blivit dömd för grovt rattfylleri är ganska radikal, det håller jag med om, men den är på intet sätt unik. Flera delstater i USA använder sig av den här metoden och speciellt framgångsrik har den varit i delstaten New York. Efter att man införde det här systemet 1999 minskade dödsfallen på New York-vägarna på grund av grovt rattfylleri med hela 42 procent. Menar man allvar med att åtgärda problemen och verkligen göra våra vägar säkrare skall man inte göra en kosmetisk förändring av promillegränsen utan radikalt och konkret ta bort mordvapnet, som jag anser att en bil i händerna på en rattfull är. Kan man ta vapnen av någon som bryter mot jaktlagen och skjuter en sjöfågel på fel sätt, anser jag att man måste kunna ta en bil av en som kör rattfull.

 

Orsakerna till att motionen skulle vara så effektiv är flera. Det första är att den återfallsrattfulla de facto inte har en bil att köra, alltså man får bort mordvapnet från vägarna. Det andra är att många som är i riskzonen att köra rattfulla, de bryr sig inte om de eventuella straff som de får om de åker fast. Det spelar ingen roll om man får villkorligt fängelse, det spelar ingen roll om körkortet dras in, det spelar ingen roll om man får lite dagsböter. Är man i riskzonen att köra rattfull så gör man det ändå. Har man dock ingen bil att köra med är det svårare. Bara tanken att man eventuellt blir av med bilen om man åker fast gör också att man lämnar bilen hemma. Det här är inte någonting som jag har hittat på utan det här har flera undersökningar i USA bekräftat att så är fallet. Sålunda minskar man de grovt rattfulla på vägarna genom den motion som jag har lämnat in. Slutsatsen: bilen, eventuellt mordvapnet, försvinner från gatorna och den avskrämmande effekten att eventuellt bli av med sin bil om man kör berusad är mångdubbelt mer effektiv jämfört med lite dagsböter eller ett borttaget körkort. Man kan givetvis diskutera hur det här skall gå till, om bilen skall förverkas direkt första gången en person åker fast för grovt rattfylleri eller om polisen eller myndigheten skall beslagta bilen under några månader för att sedan återlämna den, alternativt att man andra gången man åker dit förverkas bilen på riktigt och säljs på exekutiv auktion för att verkligen visa att det här är ett sätt vi inte accepterar. Argumenten mot motionen kan vara, men tänk om man lånar ut en bil eller personen i fråga lånar en bil av någon annan. För det första skall man inte låna ut en bil till någon som är berusad; i USA har man löst det på så sätt att om det är en person som har lånat en bil av någon annan så får den personen tillbaka bilen om man stoppar in ett alkolås. Således vill jag också understöda vtm Gun-Mari Lindholms motion om förbättrad trafiksäkerhet. Vill man göra en radikal stor förändring, vill man få vägarna säkrare, då går man in för min motion. Vill rycka lite på axlarna och visa hur duktig man är så sänker man promillegränsen från 0,5 till 0,2 promille och det kommer inte att spela någon roll, för det är inte ett problem i dag, men man kan i alla fall som politiker förstås ställa sig upp och säga, att ja, vi sänkte i alla fall promillegränsen! Det hade de facto ingen betydelse men man gjorde ett försök som man tror att väljarna skall acceptera. Principiellt är jag emot lagstiftning bara för lagstiftningens skull; vill man göra någon riktig förändring går man in för min motion.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Efter det här anförandet kan man bara konstatera att det man inte vet, det ser man inte! Det finns en anledning till varför jag förespråkar att man skall sänka promillegränsen från 0,5 till 0,2, dels för att det skall bli ett rättvist samhälle, som det är just i dag har du ett väldigt hårt straff vid 0,5 promille. Kör du 0,49 klarar du dig helt, du får fortsätta färden som om ingenting har hänt. Jag anser att det borde ha varit en påföljd däremellan, typ som det är med snatteri och övrigt, att man har en lindrigare gräns. Jag säger inte att man behöver ta körkortet för lång tid, det behöver inte vara dryga böter, men jag anser att vi måste för att komma vidare i den här frågan gå ut och markera att det skall inte vara tillåtet att köra bil påverkad av alkohol. Det är man vid 0,5 promille. Det finns vissa områden där jag tycker att man skall vara nykter: ungdomen, idrottslivet, graviditeten, arbetslivet och trafiken. Tydligen finns det en besatthet bland vissa ledamöter om att vi måste köra  i fyllan. Jag förstår inte varför det är så viktigt att dricka sprit och köra bil! TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Argumentationen att vi måste köra i fyllan är väl inte ett argument som jag har fört fram från talarstolen. Det första jag sade var att vi skall försöka få ner rattonykterheten och att vi inte skall ha rattfulla bilförare på våra vägar. När det gäller att sänka från 0,5 till 0,2 promille visar att det inte har varit ett bekymmer hittills, man har inte begått stora trafikbrott, man har inte varit med om stora trafikolyckor en enda gång på Åland där polisen har tagit fast någon som blåst mellan 0,2 och 0,5 promille, så det är inget stort problem. Jag är emot att vi skall lagstifta och förändra någonting som inte är ett stort problem. Tänk tanken att du kanske kör  försiktigare, du sänker hastigheten om du har druckit ett glas vin till maten, alternativet blir att du inte dricker det här glaset vin till maten och då har du kanske inte skapat någon förändring i alla fall.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Det är alkoholister och sådana som har alkoholproblem som kör med dessa höga promillehalter och det betyder att man inte har någon kontroll på alkoholanvändningen. Initialt tänker man att jag skall dricka en öl och köra bil, för det kan jag göra, jag kan också dricka två mellanöl och köra bil, inga problem! De här människorna fortsätter dricka, skall fara och hämta barnet eller ut och köra och då har de inte omdöme att inse hur fulla de är – man får ju köra och dricka sprit, det vill ju ltl Fredrik Karlström och tydligen en majoritet här i lagtinget! Det är för att de människorna inte skall fara ut och köra. Att köra försiktigt efter ett glas kanske gäller medelålders män och kvinnor, men ungdomarna tänker inte på det sättet och det är där vi har rattfylleriproblemet. Det är mellan 18 och 24 år. Jag är alldeles för rädd om ungdomarna för att jag skall tycka att de skall dricka sprit. De sitter också och lyssnar på föräldrarna på festerna när de mäter hur många glas de skall dricka: ja, jag kan nog dricka en konjak till och jag kan dricka det och det! Vad är det för signaler vi ger till våra ungar!

 

Ltl Fredrik Karlström, replik

Herr talman!

Vi vill göra en förändring hos dem som dricker och kör bil, det är vi överens om. Ltl Åke Mattsson vill förbjuda för alla människor överlag för att det finns några som inte klarar av att hantera alkohol och köra bil. Så anser inte jag att vi skall lagstifta. Om det finns några människor som bryter mot lagen skall inte alla andra människor behöva lida för det. Däremot måste vi få bort de människor som bryter mot bestämmelserna och uppenbarligen funkar inte det system vi har i dag. Då har jag lämnat in en motion som går ut på att man skall ta bilen ifrån de personerna som kör grovt rattfulla, för det är där problemet är, problemet är inte ett glas vin till middagen, men det är det problemet ltl Åke Mattsson gång på gång tar fram, att köra full, det är bedrövligt och ltl Fredrik Karlström tycker att människor skall köra fulla på vägarna. Det har han aldrig sagt, man skall naturligtvis inte köra bil påverkad av alkohol. Vissa människor klarar av att köra med ett glas vin i kroppen, andra kanske inte gör det; det finns en lag som säger att du skall framföra fordonet så att du har kontroll över det. Sänker du hastigheten och kör med ett glas vin i kroppen har du kanske mer kontroll än andra. TALMANNEN: Tiden är ute!  Replikskiftet är avslutat.

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Herr talman!

Ltl Fredrik Karlströms motion innehåller goda intentioner. Det är så att förverkande påföljd, som det egentligen heter, konfiskationsinstitutet, är en riksbehörighet, så det är inte så mycket vi kan göra åt det. Jag kan också upplysa om att det redan används i rattfyllerimål att man tar bilen. Praxis har visat att det finns HD-fall som går åt ena och andra hållet, det finns olika, men praxis är så att när man har gjort sig skyldig till upprepande fall av rattfyller eller grovt rattfylleri och det visar sig att straffen inte räcker till utan det är sannolikt att man fortsätter att köra fast man är utan körkort, då har man tagit till den här åtgärden, dvs. tagit bilen av rattfylleristen. Problemet har då varit: Vem äger bilen? Oskyldiga familjemedlemmar kanske blir lidande eller så är bilen hyrd och då blir det ett annat problem, men institutet finns redan i vår lagstiftning.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik

Herr talman!

Jag vet inte att det är enkelt att genomföra ändringen eftersom vi inte har fullständig behörighet. Jag tror däremot säkert att landskapsregeringen kan påverka sina kolleger på andra sidan Skiftet att man eventuellt skulle få ta över lite av straffrättsbehörigheten som jag tycker att man borde kunna få göra i vissa fall.  Sätter man det i relation till att man förverkar både vapen, båtar och redskap, alltihopa, vid ett jaktbrott som kanske kan tyckas vara ganska litet och enkelt, om du skjuter en sjöfågel fel, så borde man kunna sätta den principen s.a.s. i kraft i Finland och på Åland när det gäller att köra rattfull, speciellt grovt rattfull, eftersom jag anser att det är ett mycket allvarligare brott. Även om vi inte har full behörighet på de här frågorna kan vi jobba vidare på att försöka få det och vi vet själva bäst på Åland hur vi vill ha det på våra vägar.

 

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Herr talman!

Motionärens jämförelse med jaktbrott är riktig. Det är faktiskt ganska absurt att det är så här, men som jag just redogjorde så är det så att konfiskering av egendom är ganska svårt; det är fråga om egendomsskyddet enligt grundlagen och när skall man gå in och ta det plus att man måste beakta att s.k. oskyldiga anhöriga kan bli lidande. Hur man skall komma till rätta med problemet är via rättspraxis och där har vi Ålands tingsrätt, där många ålänningarna sitter med och dömer, så det är ett sätt att komma vidare.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Det är en intressant diskussion och jag tycker att ltl Fredrik Karlström som ofta annars argumenterar både logiskt och riktigt övertygande, men det som fungerar i New York kanske inte fungerar på Åland eller tvärtom! Jag tror att man måste vara på det klara med att så länge som vi har sprit kommer folk att köra påverkade. Det är inte för att jag inte skulle önska att man kunde förhindra det, men jag tror att man måste räkna med det. Det andra är att lagstiftningen i det här fallet ser jag mera som normgivande. Då är 0,2 promillegränsen mycket tydlig, den säger i stort sett att man inte skall dricka överhuvudtaget när man skall köra.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik

Herr talman!

Där är vi helt överens att så länge det serveras och finns alkohol i vårt samhälle så kommer folk att dricka alkohol och så kommer de förmodligen också att köra bil påverkade. Det är precis det jag vill försöka komma åt med min motion, att de som inte klarar av skillnaden med att köra bil, dricka sprit och göra det kombinerat, måste vi ta i med hårdhandskarna. Ett sätt att verkligen komma någonstans i den frågan är att ta bilen av dem. Om ltl Barbro Sundback eller ltl Fredrik Karlström dricker ett glas vin till maten så kanske vi kan köra bil och det är inte ett stort problem för oss. Skall vi då bli drabbade på grund av det som ltl Åke Mattsson tidigare hävdade, att det är det enda sättet att sänka promillehalten till 0,2? Med den argumentationen borde vi i så fall sänka den till 0,0. Jag kan förstå att man säger att det skall vara absolut nolltolerans i trafiken på alkohol, what so ever, men 0,2 promille är bara en kosmetisk förändring som skall ge tydliga signaler till någon som inte behöver ha dem. De som verkligen bryter mot lagen bryr sig inte, de dricker och kör ändå. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Det är sant att diskussionen om 0,0 har förts, men det har visat sig att alkohol förekommer utan att det kallas alkoholdryck, ett sådant ämne förekommer och det ger då fel utslag helt och hållet, eftersom de dryckerna inte är klassade som alkoholdrycker överhuvudtaget utan de säljas allmänt. Därför har man gått in för 0,2 promillegränsen. Man kan inte heller indela befolkningen i sådana som inte kan hantera alkohol och sådana som kan, utan det finns en glidande skala. Det tar i genomsnitt mellan fem och tio år att bli alkoholist - med ordentligt drickande regelbundet så lyckas det för de flesta! Det är alltså svårt att säga vem som klarar av det och vem som inte gör det, och många tror att de klarar av det och har ingen aning om hur mycket de har i kroppen. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Fredrik Karlström, replik

Herr talman!

Jag kommer tillbaka till mitt huvudanförande, att problemet är inte de som dricker ett eller två glas vin till maten och kör bil därefter. Det har inte hänt en olycka på Åland mellan 0,2 och 0,5 promille, inte en enda, enligt de uppgifter jag har från polisen! Däremot är det ett stort problem med dem som kör med 1,5 och 2,5 promille som har åkt fast, de har blivit av med körkortet, de har fått villkorligt fängelsestraff, de har haft dagsböter, men de bryr sig inte om det, de fortsätter att köra ändå. Det är av dem som vi måste ta redskapet s.a.s. och då har vi löst ett stort problem. Vi har inte tvingat människor som behärskar och klarar av ett eller två glas vin att avstå från att köra ut till Tjudö vingård eller Havsvidden i Geta och kunna köra därifrån, den friheten finns kvar, men vi kommer åt dem som verkligen är problemet: de som dricker för mycket och kör bil samt återfallsförbrytarna. Det är det min motion går ut på och jag tycker att den skulle lösa alla problemen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Carina Aaltonen:

Herr talman!

Ja, om det vore så enkelt som ltl Fredrik Karlström föreslår att en enda motion skulle lösa problem skulle det vara fantastiskt underbart! Detta med alkohol och bilkörning är nog inte så enkelt. Jag tror att vi alla här i salen och också en stor del av ålänningarna kan vara överens om att alkohol och bilkörning definitivt inte hör ihop. Trots det kan vi varje vecka läsa i lokaltidningarna om att människor har kört berusade och åkt fast, både för mindre grader av promille i sig eller mer. Det här är ett stort samhällsproblem och jag tror att det måste många åtgärder till. Just min motion att sänka promillegränsen från 0,5 till 0,2 är bara en del av lösningen. Jag har studerat ganska mycket nordiska rapporter och statistik och antalet trafikolyckor har minskat, vi har fått säkrare vägar, både i Finland och Sverige satsar man på räcken mitt på vägbanan och man bygger om vägarna. Det gör vi också här på Åland. Vi satsar enormt mycket pengar på att få säkra vägar, fler cykelbanor, bättre upplysta utfarter osv. Men trafikolyckorna där alkohol är inblandad ökar. Vad är en del av orsakerna? Sedan man sänkte alkoholskatten i Finland har alkoholkonsumtionen ökat och kanske detta att vi har blivit mer europeiska, man dricker mera alkohol också vid andra tillfällen än fredag, lördag. Det finns fler bilister som kör omkring med alkohol i kroppen. Var tredje eller fjärde trafikolycka i de nordiska länderna bedöms vara alkoholrelaterade.

När jag tittar på statistik från Finland visar det inte, som vtm Gun-Mari Lindholm sade, att var tionde bilist är alkoholpåverkad, men en av 140 är alkoholpåverkad och en av 600 har en promillehalt i blodet som är över den tillåtna. Man räknar att ungefär hälften av de alkoholpåverkade bilisterna har ett alkoholmissbruk.

 

Någonting som jag tycker att är oroande är att vi har så många unga rattfyllerister, alltså de som är mellan 18 och 24 år. De står för ungefär 10 procent av rattfylleriet, men 30 procent av olyckorna och allra största risken att råka ut för en allvarlig olycka vid bilkörning när man är påverkad är förarna i åldersgruppen 18-20 år. När man tittar i Norden och har gjort statistik av de nordiska förhllandena kan man dela in personerna som åker fast i poliskontroller i tre grupper; det är de bilister som kör då och då med alkohol i blodet och chansar på att det skall gå bra att ta sig hem, det är unga män som kör i berusat tillstånd och sedan är det medelålders män som ligger på ett ganska högt konstant alkoholintag och som då åker fast gång efter annan. Den kvinnliga andelen har hittills varit låg, en kvinna av tio åker fast, men antalet kvinnor som konsumerar alkohol och kör bil förefaller öka.

 

Det här är förstås man skulle kunna diskutera mycket, men jag tänkte ta upp frågan hur vi påverkas av alkohol. Det är klart att det är lite beroende på hur mycket och vem som dricker, om man är kvinna eller man, liten eller stor osv., men man får sämre syn, längre reaktionstid, det blir svårare att koordinera rörelserna, det centrala nervsystemet bedövas alltså av alkoholen, uppmärksamheten avtar, tröttheten kommer på och man klarar inte av att göra snabba bedömningar när kritiska situationer uppstår. Faktiskt redan vid 0,2 promille, som är gränsen för rattfylleri i t.ex. Sverige, Norge och Polen, börjar man känna på sig, man känner att man har druckit alkohol, man får lite lätt värmekänsla, man får lättare att prata och man förstår nog också att det är ganska olämpligt att framföra ett fordon. Men redan vid 0,3 promille börjar koncentrationen brista och man får försämrad förmåga att klara av fina manövrar och små riktningsändringar. Vid 0,4 promille försämras det perifera synfältet och man får sämre att bedöma avstånd och sämre iakttagelseförmåga. Vid 0,5 promille blir det ännu svårare. Vid gränsen för grovt rattfylleri, 1,2 promille, är det många som sluddrar och har svårt att gå och stå och har väldigt lång reaktionstid. Också den gränsen anser jag att är absolut på tok för långt borta för att vara realistisk. Redan vid 0,2 promille påverkas kroppen helt klart.

 

Ltl Fredrik Karlström säger att sänkningen av promillegränsen till 0,2 innebär att vi går in för att förbjuda någonting som några få människor har problem med, men så är det ju i vår lagstiftning, vi har lagstiftat att man skall använda säkerhetsbältet, trots det kör folk utan, vi har också bestämmelser för hur fort man får köra, det bryts mot, vi har också i lagen förbud att misshandla kvinnor och barn, trots det sker det varje barn, så jag tycker inte att det är ett riktigt bra argument att säga att vi skall förbjuda för några få människor utan det borde ligga i allas intresse att vi har en så säker trafikmiljö som möjligt. Jag tror också att det inte bara handlar om att sänka promillegränsen utan vi måste också in med andra åtgärder för att få ner antalet personer som åker fast och dem som ltl Fredrik Karlström riktar sig till: de som dricker väldigt mycket och upprepat åker fast för rattfylleri. Man borde kanske använda sig av motsvarande modell som barnhusmodellen som man gör i dag på Åland vid t.ex. svåra barnskyddsärenden för personer som har problem med alkohol, att polis, socialväsende och missbrukarvården kopplas in kring ärendet så att man får en helhetslösning. De människor som har grava alkoholproblem har ofta också sociala problem, man kunde knyta ihop personer från polisen, socialväsendet och missbrukarvården plus kurserna som ordnas som borde vara obligatoriska, men även andra åtgärder. Jag stöder vtm Gun-Mari Lindholms motion om alkohollås. I Sverige räknar man att i slutet av det här året kommer 70.000 fordon att förses med alkolås. Naturligtvis fler poliskontroller och mycket mer information, i skolorna, bilskolorna spelar en fantastiskt viktig roll när det gäller att förbättra informationen. Men precis som ltl Barbro Sundback sade i en replik är gränsen 0,2 promille normgivande och jag tycker att det börjar finnas en acceptans för att sänka gränsen ute i vårt samhälle också. Jag kan inte förstå att man kan försvara en promillegräns på 0,5. Jag tycker egentligen att det här är ett manligt problem; många kvinnor och barn som rör sig i samhället råkar ut för att möta några av de människor som kör för fort eller kör med för mycket alkohol i blodet och jag tycker att männen här i lagtinget borde ta sitt ansvar. Det är nio av tio är män som åker fast för rattfylla i dag, även om den siffran håller på att öka också för kvinnornas del.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Argumentet att man har hastighetsbegränsningar och hustrumisshandel och sålunda måste man sänka promillen till 0,2 förstod jag inte riktigt själva kopplingen. Jag är helt överens med ltl Carina Aaltonen om att problemet är de som kör rattfulla och som är en fara på våra vägar. Jag vill ha bort dem, det får man om man tar bilen av dem. Sänker man promillegränsen från 0,5 till 0,2 kommer de fortsättningsvis att köra med 1,5, 1,7, 2,5 promille i sitt blod. Du kommer fortfarande att ha dem kvar på vägen. Med ltl Carina Aaltonens motion har man inte åstadkommit någon som helst trafikförbättring. Det är konkreta fakta. Det har inte skett en enda olycka där någon har blåst 0,2 eller 0,5ännu på Åland, det är inget problem, utan problemet är de som har över 1,2 och går upp till 2 promille och kör gång på gång. Det är där vi måste sätta in krafttag, inte hålla på och dalta om en kosmetisk förändring från 0,5 till 0,2. Vill man göra någon skillnad skall man gå in för min motion och sedan kan man titta när det blir ett bekymmer mellan 0,2 och 0,5; då kan vi sänka promillegränsen. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

En stor forskningsrapport har gjorts i Sverige de senaste 10-15 åren som visar att av dem som man har tagit fast i trafikkontroller som har mellan 0,0 och 0,19 promille har hälften alkoholproblem. Myten om att de som ligger över 0,5 eller 1 promille är det stora problemet stämmer inte, också bland förare i trafiken som har mellan 0,2 och 0,5 promille finns det väldigt många alkoholmissbrukare. Kanske vi borde ha en kombination av vtm Gun-Mari Lindholms, ltl Fredrik Karlströms och min motion och göra en samlad insats för att sänka alkoholmissbruket.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Om man har alkoholproblem och är alkoholmissbrukare och att hälften är det mellan 0,0 och 0,19 promille som har testat, så det kan väl hända! De som har mellan 0,0 och 0,19 har de facto inte varit med om någon olycka, eller hur? Det var bara någonting man testade och provade om de hade problem med alkohol. Skall vi sänka promillen från 0,5 till 0,2 för att hälften av dem som har under 0,2 i Sverige har alkoholproblem! Det är precis en sådan lagstiftning jag är så emot, att man bara skall lagstifta för lagstiftnngens skull. Det har ingen konkret betydelse, det enda det gör är att polisen skall ägna mer tid och energi åt att försöka få fast folk mellan 0,2 och 0,5 än att verkligen gå åt det som är det stora problemet: de som kör grovt rattfulla. Vi är överens om att det är de som är problemet, det är där dödsolyckorna sker, det är där de stora olyckorna inträffar. Tittar vi exempelvis på New York, som jag redan nämnde, sänkte man dödsfallen med 42 procent efter att man gick in för det som jag förespråkar i min motion.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

Jag vet inte vem ltl Fredrik Karlström har talat med på polisen, men jag träffade polischefen för en stund sedan och hon förespråkar starkt 0,2 promille. Jag har också haft kontakt med en tidigare skadereglerare vid ett stort lokalt försäkringsbolag som har en helt annan uppfattning än ltl Fredrik Karlström, nämligen att de flesta trafikolyckor som sker är just i spannet mellan 0,2, 0,5 och lite över det. Det är ett problem på Åland i dag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Ltl Carina Aaltonen och jag är egentligen väldigt överens i det här sammanhanget. Jämställdhet kan man diskutera lite för kvinnorna är här på stark frammarsch. Statistiken visade för ett par år sedan att det var 10 procent, men jag har för mig att det skulle vara andra siffror i dag, att det kanske börjar närma sig någonstans mellan 12 och 13 procent. Det går uppåt i alla fall, den saken är klar. Jag vill inte gå lika långt när det gäller rattfyllerisänkningen till 0,2 utan jag anser att man bör hålla rattfylleriet där det är i dag vid 0,5 och i stället kalla det för trafikonykterhet, att man inför ett nytt stadgande som inte är lika ampert som trafikfylleri. Man behöver inte dra in körkortet speciellt länge, det behöver inte vara så grova böter, men man skall gå ut markera att det inte är tillåtet att köra.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

Jag förstår inte riktigt ltl Åke Mattssons resonemang varför man skall kunna ha två gränser. Det låter lite grand som om ltl Åke Mattsson har inspirerats av EU. EU-kommissionen rekommenderar nämligen att man skall ha kvar en gräns på 0,5 promille, men vissa ungdomar och yrkesförare skall ha 0,2 promille. Jag tycker att det vore rakare och rejälare att inte särbehandla ungdomar och yrkesförare utan alla skall ha en gräns på 0,2 promille när det gäller tillåten promillegräns; annars kunde man göra som i Östeuropa: gå över till nolltolerans.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag tänker inte separera ungdomar och vuxna, utan samtliga skall ha en 0,2 gräns. Men jag har själv som polis stått vid så många tillfällen när folk har blåst 0,44 i alkometern, man får vinka dem vidare, man kan inte göra någonting, de kör vidare glatt och fortsätter sin semester, det händer ingenting överhuvudtaget. Men blåser de 0,5 promille så dras körkortet in, arbetet far, semestern är förstörd, det händer väldigt mycket och jag tycker att till att börja med kunde vi gå in och stifta en lag att polisen har rätt att avbryta körningen just då och också en liten påföljd, det behöver inte vara den dramatiska händelsen vid 0,5 som det är i dag. Det är det jag är ute efter initialt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Herr talman!

I likhet med föregående talare tycker jag att det är ett stort samhällsproblem som tas upp i motionerna. Som motionärerna säger hör alkohol och bilkörning inte ihop. Med kännedom om att lagutskottet inte har så stor arbetsbelastning just nu hoppas jag att lagutskottet kan ta ett helhetsgrepp på problematiken, behandla alla dessa tre motioner och se vad man kommer fram till.

Vår representant ltl Harry Jansson är beredd på ett sådant arbetssätt och jag hoppas att också övriga medlemmar är med på det.

 

Tittar man på den första motionen om sänkning av promillegränsen till 0,2 promille är det någonting som vi har debatterat många gånger tidigare här i salen. Det sägs i hemställningsmotionen med ltl Carina Aaltonen som första undertecknare att dagens promillegräns är 0,5 och innebär att man kan dricka relativt mycket alkohol innan gränsen uppnås. Det är någonting som är värt att fundera på. Vi såg i tidningen när vissa kändisar testade att man kunde dricka hela fem alkoholportioner, dvs. 20 centiliter starksprit, innan man kom upp i 0,5 promille. Fyra glas vin kan man dricka och man går ändå fri! Det här har fått mig att börja fundera att det kan finnas en risk att man lockar folk att chansa.

”Frihet under ansvar” är väl det som kan sätta som rubrik på ltl Fredrik Karlströms anförande och det håller jag med om ganska långt. Det man vill åtgärda, den riktigt stora problematiken med rattonykterhet i trafiken, kommer man inte åt med att sänka promillegränsen. De som har så gott omdöme att de dricker en mellanöl eller dricker ett glas vin och kör är inte det stora problemet utan det är de som kör med höga alkoholhalter och t.o.m. återkommande. I det sammanhanget tror jag att idén om alkolås som har förts fram flera gånger tidigare faktiskt är värd att undersöka mera noggrant. Det sägs i klämmen: ”att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att en ändring av vägtrafiklagstiftningen införs som möjliggör för domstolen att som alternativ till körförbud utdöma krav på alkolås eller körkortsläsare i fordonet.” Vi behöver inte hänga upp oss på detaljer i det här sammanhanget, men jag tror inte på modellen som alternativ utan problemet är att många får körförbud men ändå kör. Där kan alkolåset har en bra effekt.

 

I ltl Fredrik Karlströms motion sägs att det största problemet med rattfylleri är inte de som dricker ett glas vin till maten utan de som, fastän de blivit dömda för grovt rattfylleri, fortsätter att köra, och det håller jag helt och hållet med om. Jag har själv varit förtroendevald nämndeman i åtta år och lärt mig att se att det är samma personer som återkommer ofta, ofta, ofta. Förslaget från ltl Fredrik Karlströms sida är att man skulle förverka fordonet, dvs. att bilen tas om hand av myndigheterna och säljs på exekutiv auktion. Han hemställer om i klämmen att åtgärder vidtas så att fordonet kan förverkas som en påföljd av rattfylleri. Trafikbrott, dit rattfylleri hör, landskapets behörighet, men påföljderna, som det alltså handlar om i klämmen är strafflagsstiftningens 10 kap., dvs. rikets behörighet. Där har vi en problematik. Däremot är det så, som sades i ett replikskifte tidigare, att den här möjligheten finns redan, det är inte bara i New York utan en lagändring trädde i kraft 1.1.2002 som gör att man redan nu kan förverka fordonet. Den möjligheten finns. Det är klart att det är problem: vems är bilen, ibland är den stulen, ibland är den lånad, ibland är det någon familjemedlem som blir lidande. Men när jag tittar på det här finns det tre domar som har gått upp till högsta domstolen som tar upp just den här problematiken. I det första fallet var det åklagaren som drev vidare först från tingsrätten till hovrätten, till högsta domstolen; han ville ha bilen förverkad, men de båda lägre instanserna sade nej, det var oskäligt. Det var en person som sju gånger har varit dömd till grova rattfyllerier. I det andra fallet var det också en åklagare som drev frågan vidare och där har vederbörande varit dömd 16 gånger till rattfyllerier. I det tredje HD-utslaget gick man inte på åklagarens linje utan där ansåg man att det var oskälig påföljd, dvs. det hade gått så lång tid emellan att den som blev dömd för rattfylleri blev dömd för rattfylleri förra gången, så man ansåg att påföljden var oskälig.

 

Jag vill igen understryka, att den här möjligheten finns, man behöver inte ändra lagen, lagen är färdigt ändrad, man får förverka fordonet och detta i enlighet med 10 kap. 5 § strafflagen ”för att kunna stävja nya brott, om man uppfattar att fordonet i fråga är ett lämpligt brottsobjekt”, som det så fint heter.

 

Skälighetsbedömningen som görs tycker jag att kommer emot ganska snabbt när det är familjeförhållanden, ekonomiska konsekvenser, vad har man i inkomst, hur mycket har bilen kostat, det är den typen av bedömningar som görs. Det är förstås ingen vetenskaplig undersökning som jag har gjort men jag tycker att lagutskottet kan kolla upp detta för min uppfattning är att möjligheten finns men den används oerhört restriktivt.

 

Avslutningsvis, herr talman, är det svåra förstås att komma åt dem som är svårt alkoholiserade, som har ett så pass stort problem med omdömet att oavsett vilka påföljderna är kör man ändå. Alkolås är en bra sak och som ltl Fredrik Karlström tar upp i sin hemställningsmotion är också bra. Blir det mera känt, och det verkar inte vara känt för jag fick uppfattningen av motionären att han inte kände till att den här möjligheten de facto finns och det om någonting visar att det inte riktigt är känt ute i samhället att kör du bil berusad kan du få bilen förverkad. Det är någonting som man i lagutskottet kunde titta på vad man kan göra.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Det var glädjande att ltl Anders Eriksson har backat lite när det gäller 0,5 gränsen. Jag tror att det är angeläget att man igen lyfter fram den här saken att det är viktigt att man för dessa reptiler som kör påverkade med runt 3 promille – det är bara reptilhjärnan som är i skick på dem – har en nollgräns. Jag tycker att det var ett bra anförande och slutklämmen om att de här åtgärderna är bra var saklig. Men jag tror att initialt behöver vi gå in för att vi bestämmer här i lagtinget att trafiken skall vara alkoholfri, bestämmer vi oss för 0,2 promille behöver vi inte diskutera annat, utan det är egentligen alkoholfritt. Utifrån kan man sedan gå vidare, man kan införskaffa en precisionsalkometer åt poliserna, en väldigt enkel och billig lösning, man spar extremt mycket pengar, läkartid och polistid. Man kan i stället vara ute på vägarna och ta mera alkotester med en sådan. De fungerar inte i Sverige alla gånger, det är vissa tekniska fel på dem. Det skulle var en sak att komma vidare.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag hoppades att mitt anförande speciellt skulle glädja ltl Åke Mattsson och därvidlag lyckades jag! Däremot har inte jag pratat om någon nollgräns eller någonting sådant. Men de mängder alkohol man de facto kan dricka och ändå, om jag uttrycker mig i de termerna, klarar sig under 0,5 procent har fått mig att lite börja fundera att man kan föra ett resonemang och börja titta på det här, absolut. Jag erkänner öppet att jag har backat lite. De facto är 20 centiliter starksprit en hel del. Vill man åtgärda de verkliga problemen vi har så är det inte promillegränsen som är det avgörande utan då är nog de andra åtgärderna som har föreslagits i debatten mera verkningsfulla.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag tycker att vi har en bas med 0,2 promille. Vi skall inte ha någon sprit i trafiken utan vi går in för det från början. Sedan kan man gå vidare och överlåta till tullen och sjöbevakningen att även de får göra alkotester, vi kan ha mera rattfyllerikontroller ute i trafiken, det är det bästa., missbrukarproblemen skall utredas, man måste ta nytt körkortsprov – någonting som folk fasar för. Det finns massor av åtgärder: fotboja, borde vi ha ett försöksområde på Åland? I Sverige är det en enormt stor skillnad på återfallsförbrytare som har fotboja mot dem som är i fängelse och man dömer mycket lättare till fotboja än till fängelse. Det finns väldigt många åtgärder i det här fallet att ta till, men först borde man bestämma att vi inte skall köra påverkade i trafiken utan vara nyktra.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Fastän vi kommer in alltför mycket på detaljplanet med fotbojor och allt möjligt vill jag ändå upprepa det jag sade inledningsvis, att jag hoppas att lagutskottet faktiskt tar ett helhetsgrepp på problematiken, hör sakkunniga, sätter sig in i frågorna, kanske kan plocka någonting gott ur samtliga motioner och förelägger lagtinget ett förslag om hur vi på bästa sätt kan motverka trafikonykterheten. Det var pudelns kärna i mitt anförande och där tror jag att ltl Åke Mattsson och jag är överens.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Jag lämnade in min motion också med tanke på att jag förstod att det skulle komma en motion som skulle gå ut på att man skulle sänka promillegränsen från 0,5 till 0,2 bara för att lyfta problemet ett steg till;  min motion visar att de som har över 1,2 promille utgör den stora faran. Jag måste i ärlighetens namn också säga att jag inte var riktigt införstådd med straffbalkens stadganden i Finland just nu när det gäller att förverka en bil av en rattfull. Men när jag fick höra ltl Anders Erikssons beskrivning att man har gått upp till HD och 16 gånger har en person blivit dömd för grovt rattfylleri och inte blivit av med bilen tycker jag att det är förskräckligt och beklagligt och hemskt att höra, särskilt när man för en vecka sedan kunde läsa om att några ålänningarna hade blivit av med sina vapen på grund av de sköt en sjöfågel! Rättsväsendet i Finland borde ta sig en titt i spegeln när det gäller straffskalorna. Vi borde ha egen behörighet här – som kanske ltl Anders Erikssons slutgiltiga mål är en lösning på!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag är tack för allt stöd som vi får för att ta över behörigheten i så stor utsträckning som möjligt. När det gäller den här motionen, ltl Fredrik Karlström, har jag uttalat stor sympati för det som man vill komma tillrätta med, och ärlighet är det som brukar löna sig bäst. Jag sade ju att motionären uppenbarligen inte kände till att den här möjligheten finns. Det är ändå en folkvald och upplyst person som det handlar om som har lämnat in motionen och det om någonting visar att det kanske inte är allmänt känt ute i samhället att den här risken finns. Och det är inte allmänt känt, just på grund av att man har använt sig av den här möjligheten så pass restriktivt, trots att den har funnits sedan 2002. En kort rättelse – han blev nog av med bilen, men det var efter sextonde gången!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Gun-Mari Lindholm:

Talman!

Jag har uppfattat att jag har ett stort stöd från oppositionen och av ltl Åke Mattsson vad gäller den motion som jag själv har skrivit men också vad beträffar de andra hemställningsmotionerna i samma ärende. Det kom ett förslag av ltl Anders Eriksson att lagutskottet skulle ta ett helhetsgrepp i dessa frågor, engagera sig i dem och föra någon form av förslag till salen för att på det viset uppmana landskapsregeringen att ta tag i frågorna.

 

Läser man landskapsregeringens handlingsprogram kan man se att trafikfrågorna är ett prioriterat område. Ja, inte vad man kan bedöma av engagemanget från landskapsregeringspartierna i alla fall! Den enda som har uttalat sig angående hemställningsmotionerna är ltl Åke Mattsson, som vi vet att brinner för de här frågorna och har gjort det och håller mycket och lång låda om de här ärendena. Men var är det andra engagemanget? Är det så att man inte är enig i de här frågorna? Det skulle vara jätteintressant att höra om vi har någonting att förvänta oss i de här ärendena och motionerna? Kan vi förvänta oss en positiv behandling i lagutskottet? Kan vi också förvänta oss att man vidtar åtgärder från landskapsregeringens sida i dessa jätteviktiga frågor? Det här är trafiksäkerhet.

 

Ltl Folke Sjölund har alldeles nyligen skrivit en insändare i tidningen om förbättring av trafiksäkerheten. I den här debatten har ltl Folke Sjölund överhuvudtaget inte deltagit! Är det bara viktigt att man skriver insändare och engagerar sig och visar att man är bra på de här frågorna? Varför är man inte med i debatten här i salen? Om vi alla visar ett stort engagemang tror jag faktiskt att man kan förändra, men visar man likgiltighet i dessa viktiga frågor från en så stor del av företrädarna för Ålands befolkning, ja, då lär vi nog inte lyckas med det! Jag måste säga att jag är lite besviken. Det har varit ett flertal andra motioner som man har visat ett stort engagemang i och på något sätt känns det bra för då vet man att frågorna kommer att föras vidare. Det här är ett prioriterat område, här kommer vi att se en förändring, men förmodligen står vi här och talar för döva öron. Men det är väl så, som i många andra frågor, att man inte är eniga och då är det bäst att man stilla tiger i stället för att säga sin åsikt och eventuellt säga fel åsikt.

 

Det är också beklämmande att det nya ledarskapet också innefattar att landskapsregeringen helt och hållet ignorerar oppositionens  möjlighet att föra debatt här i salen. Den enda som har varit med på ett litet hörn är landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, annars har det varit helt tomt på landskapsregeringsbänken. Det känns lite motigt att stå här och tala endast för sig själv. Jag tycker att det här är någonting nytt – och om det är det här som är det nya ledarskapet tycker jag faktiskt att det är litet tråkigt och det är ingen vidare god uppvisning från landskapsregeringens sida. Jag hade hoppats på att det här skulle vara inte bara tomma ord från handlingsprogrammet utan att det faktiskt var ett prioriterat område.

 

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

Herr talman!

Jag har suttit här och tagit del av alla åsikter i motionerna och det har varit intressanta att höra alla åsikter och det finns många goda förslag.  Jag måste säga att jag håller med ltl Anders Erikssons förslag att lagutskottet tar till sig och funderar på de här sakerna. Jag tror inte att det inom regeringspartierna finns några problem här, det tror jag absolut inte, utan jag tror att vi sist och slutligen är ganska eniga.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Folke Sjölund, replik:

Herr talman!

Jag sitter med i lagutskottet och kommer att vara med och behandla motionerna. Det är nog så att för min del är detta med trafiksäkerhetsarbete någonting som jag har sysslat intensivt med under de senaste fyra åren inom ramen för tekniska nämnden i Mariehamn. Trafiksäkerhetsarbetet överhuvudtaget är väldigt brett, det handlar inte bara om de här sakerna som rör alkoholen i trafiken utan det berör väldigt mycket andra saker också. Det är tekniska frågor när det gäller vägar och utformningen av dem samt allt möjligt sådant här. Jag har också lyssnat på debatten och tänkte inte i det här skede desto vidare gå in i detaljer i debatten, men jag har hört på argumentationen och jag kommer att vara med i behandlingen i lagutskottet.

 

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det är lagutskottet som kommer att behandla hemställningsmotionerna. Vi från Obunden Samling har ingen representant i lagutskottet och därför skulle det ha varit väldigt intressant att också höra här vad de olika medlemmarna i lagutskottet har för åsikter så att vi vet vad vi har att vänta för behandling av de olika motionerna. Det är flera av oss som har jobbat intensivt, också längre än fyra år, med trafiksäkerhetsfrågor, de har varit ganska njuggt behandlade här i salen. Häromsistens skickade vi från min egen hemkommun in en anhållan om t.ex. belysning av gång- och cykelbanor. Vad sade landskapsregeringen? De sade nej på alla frågor! Det visar på ett ganska njuggt engagemang det också och därför skulle det ha varit intressant att veta var man egentligen står i dessa frågor – bakom alla orden!  TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Folke Sjölund, replik:

Herr talman!

Det är naturligtvis så att de här frågorna är så pass stora att de kommer att kräva en ingående beredning och det är klart att det som vi från lagtingets sida i det här skedet kan göra är inte att utforma någon ny lagstiftning utan det är naturligtvis landskapsregeringen som skall göra det. Det vi kan göra och säga är att beställa vad vi vill ha från landskapsregeringen, och det arbetet kommer att göras ändå oberoende av motionerna, men naturligtvis är det bra att det kommer signaler från lagtinget på vad man tycker att är viktigt i de här frågorna. Det är alldeles klart att det är så trafiksäkerheten är jätteviktig i vårt samhälle eftersom det är så pass starkt motoriserat. Det här måste vi se till att behandla med stort allvar.

 

 

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Efter att man lite försöker skruva åt partierna i landskapsregeringen kan eventuellt någon yttra sig och säga, att, jo, det här är allvarliga frågor, det här skall vi nog titta mera på i utskottet. Men det skulle ha varit intressant om man skulle ha deltagit, vad är det man vill, vad har man för visioner, vad tycker man i de här frågorna?  Ltl Folke Sjölund har tyckt till i alla fall i en insändare, där han också pratar om rattfylleri. Det skulle ha varit intressant att höra om man är för eller emot sådana här, som vi anser från oppositionens sida, trafiksäkerhetsåtgärder? Här i salen vågar man inte ta ställning till det, och det tycker jag faktiskt att är lite fegt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Johan Ehn:

Herr talman!

Frågorna om trafiksäkerhet och framför allt kombinationen alkohol och bilkörande väcker alltid stort engagemang här i salen, åtminstone har det varit så att det är några som engagerar sig varje gång. Debatten blir alltid lång och det finns alltid olika åsikter. Att det finns olika åsikter symboliserar också det som jag kommer att säga i mitt anförande därför att nu pratar jag helt och hållet som lagtingsledamot Johan Ehn, ingenting annat. Som i alla andra partier tror jag att det finns ganska många olika åsikter om det här, man är inte riktigt på det klara med vad som är rätt eller fel. För egen del kan jag säga att jag inser precis som alla andra som sitter här i salen och alla andra som debatterar frågan utanför salen att problemet med alkohol och bilkörning är stort .Vi får ständigt larmrapporter om det; vi ser resultaten nu och då i trafikolyckor och annat. Men när man sedan ser på de förslag till åtgärder som finns kan man ibland ställa sig frågan: Är det de rätta åtgärderna, kommer de att leda till någonting eller är det så att vi lägger förslagen till åtgärder enbart utgående från att på något sätt lätta vårt eget samvete genom att vi har gjort någonting, vi har fattat ett beslut?

 

De tre motioner som ligger till grund för den här diskussionen tycker jag alla är intressanta ur sin synvinkel. Tar vi först ltl Carina Aaltonens motion angående en sänkning av promillegränsen kan jag säga att för egen del är jag fortfarande tveksam till om den faktiskt har någon effekt för trafiksäkerheten. Jag skulle vilja se, precis som flera andra har sagt här i debatten, statistik som visar på att vi har ett bekymmer här. Nu är det tyvärr så om jag har förstått det hela rätt att åtminstone på Åland har vi dåligt med statistik kring det här, vi kan inte säga vad som är rätt eller fel, hur många olyckor har vi där förare är inblandade med en promillehalt som ligger under 0,5 och runt 0,2, alltså mellan 0,2 och 0,5. Den statistiken finns inte sammanställd här på det sättet. Går man till själva olycksutredningen finns det som polisen gör säkert noterat i den, men det finns ingen statistik vad jag känner till, och finns den är det väl någonting som lagutskottet i så fall borde stifta bättre bekantskap med. Skall man göra en förändring av det system vi har i dagsläget måste man vara säker på att det också ger ett resultat. Jag tror inte på det här att göra någonting för säkerhets skull.

 

Åtgärderna i vtm Gun-Mari Lindholms  hemställningsmotion om att införa obligatoriskt alkolås i kombination med ett körkort kan jag tycka att om du har återkommande fall av rattonykterhet skall man också kunna överväga att hitta en sådan lösning. Litet bekymmersamt tycker jag ändå det är att vi måste diskutera de här frågorna ständigt och jämt på det här sättet; det visar på att de problem vi har är att ett antal människor ute i samhället inte har ansvar nog att inse att alkoholdrickande och bilkörning inte hör ihop. Det är grundproblemet och det leder till att vi ständigt och jämt måste ha den här frågan. Jag tror dock inte att vi i det här skedet skall gå in och säga att man  lagstiftningsvägen t.ex. skall införa alkolås på samtliga bilar, resultatet av det blir inte heller rakt av bättre. Vi skall vänta där för jag tror att i dagsläget är bilindustrin i ett sådant läge att man nog kommer att inse att det här är ett försäljningsargument i framtiden också, det kommer att komma som standardutrustning mer eller mindre och det tycker jag är bra.

Så till ltl Fredrik Karlströms förslag om att man skall kunna beslagta bilar. Där är jag lite mera tveksam till hur detta skall gå till på ett rätt rättssäkert sätt. Jag har en förståelse för resonemanget när det är upprepade fall. Jag måste säga att när ltl Fredrik Karlström sedan dessutom drar parallellerna till vad man gör vid jaktbrott så kan jag förstå resonemanget, men jag tycker att det är ett väl häftigt straff vid jaktbrott att kunna beslagta en enskilds människas utrustning, t.o.m. gå så långt som att beslagta en båt, så tycker jag att det är på gränsen vad gäller rattfylleri. Men det är klart, det är också någonting som behöver övervägas när man tittar på förslaget. Jag vill lyfta det som ltl Anders Eriksson var inne på: den övergripande synen på frågorna tror jag att är viktig, att man inte diskuterar dem som enskilda saker utan att man tar ett samlat grepp. Det tror jag framför allt är ett ansvar för landskapsregeringen att komma med den typen av dokument hit till lagtinget också. Det är den vanliga vägen; det är synd att vi skall behöva gå den vägen att vi måste diskutera det motionsvägen, framför allt i det läget när vi inte heller egentligen kan resonera med landskapsregeringen utan vi får i princip resonera oppositionsinternt. Jag vet att det där har att göra med att det är en motion osv., men skulle man få en sådan diskussion kring ett ärende som alla säger att är angeläget skulle det också kunna vara mera uppbyggande.

 

Summa summarum kan jag säga att jag hoppas att lagutskottet faktiskt tar sig an ärendet, resonerar kring frågorna och analyser dem utgående från ett helhetsperspektiv. Återigen för egen del, jag hyser en stor skepticism till annat än att hitta åtgärder som faktiskt kan visa på att de leder mindre rattonykterhet. Vad jag vet kan man heller inte i statistiken från Sverige se att sänkningen från 0,5 till 0,2 promille skulle ha lett till att man har mindre rattonykterhet eller att olyckorna skulle sjunka speciellt mycket. Jag har inte sett den typen av statistik, men det kan också hända att jag där inte är uppdaterad, men det är någonting som man måste lägga fram i diskussionen i så fall för att det skall vara intressant att diskutera frågorna.

 

Jag önskar alltså lagutskottet lycka till men den fortsatta behandlingen och jag hoppas att motionerna inte går den väg till mötes som de flesta motioner brukar göra här i lagtinget, dvs. att om fyra år får nästa lagting konstatera att, oj, det fanns inte tid!

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

Jag kan garantera ltl Johan Ehn att jag har lagt motionen på grund av att jag är övertygad om att det måste många åtgärder till för att minska rattonykterheten på våra vägar. Sänkningen av promillegränsen är en viktig komponent, det är en viktig del.Ltl Johan Ehn frågar efter effekter och statistik. Det finns faktiskt väldigt mycket nordisk, svensk och finsk statistik som visar på att sänkning av promillegränsen har haft effekt. Jag kan gärna förmedla det både till ltl Johan Ehn och till lagutskottet. Jag måste säga att jag gärna kommer att avstå från ett glas vin till middagen om jag genom det i förlängningen kan rädda en ung människas liv.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Herr talman!

Till det sista vill jag säga att när det gäller den typen av argumentation hör jag till dem som helst vill undvika den. Jag tycker att det där är ett sätt att resonera som leder in absurdum, det där kan vi dra hur långt som helst, i vilka frågor som helst. Det jag efterlyser i det här fallet, och det är bra om ltl Carina Aaltonen också kan förse både mig personligen men framför allt lagutskottet med den här typen av uppgifter som visar på att effekterna är positiva och att man når en effekt, då skall jag naturligtvis låta mig övertygas. Men än så länge har det i den här diskussionen och i de diskussioner jag har deltagit i tidigare framför allt handlat om eget tyckande, om att man tycker att en sänkning till 0,2 borde göra någonting bättre. Det har inte blivit presenterat på annat sätt.

 

 

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

I det här anförandet talade ltl Johan Ehn just som lagtingsledamot Ehn och i tidigare debatter av det här slaget brukar det alltid låta, att, jag, vill minsann dricka ett glas vin till maten eller jag vill minsann dricka en öl till maten och därför kan jag inte ens tänka mig att vi skall sänka promillegränsen till 0,2!  Därför säger jag också som argument att jag vill gärna rädda en ung människas liv från att köra ihjäl sig i någon trafikolycka där alkohol är inblandad, vilket vi vet enligt statistiken: minst 30 procent av olyckorna som sker i trafiken i dag sker av ungdomar,  främst pojkar, mellan 18 och 25 år.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Herr talman!

För det första tror jag inte att jag överhuvudtaget har nämnt vare sig i den här debatten eller i någon tidigare debatt just det argument som ltl Carina Aaltonen lyfter fram: ”jag vill minsann…”  Det kan hända att jag har gjort det, men då vill jag att ltl Carina Aaltonen visar på när jag har gjort det, för i den här debatten har jag definitivt inte gjort det! Det är dessutom på det sättet att när man säger så här att jag är beredd att avstå från det här för att någon annan inte skall komma till skada, så kan jag också förstå det, men då måste man kunna visa på att det faktiskt är så att en sänkning på ett papper från 0,5 till 0,2 just skulle leda till det. Som jag sade i mitt anförande är det någonting som jag inte har kunnat se någonstans ännu i debatterna, därmed inte sagt att det inte är på det sättet, utan jag är beredd att låta mig överbevisas i det här. Jag tycker att det är på det sättet att om man skall göra förändringen måste man kunna visa på att det faktiskt finns förbättring att göra, inte så att det bara är någonting som vi har på ett papper.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman!

Jag tycker att vtm Gun-Mari Lindholm tog upp en intressant parlamentarisk aspekt på diskussionen. Vad har den egentligen för betydelse? Har den någon betydelse överhuvudtaget? Och har majoriteten någon åsikt eller några åsikter och har regeringen några intressen överhuvudtaget av den här diskussionen?

 

Uppriktigt sagt, herr talman, känns det som om vi har hamnat på någon slags parlamentarisk grundstötning. Jag kan nog säga att under min tid har inte regeringen varit så frånvarande som den nya regeringen är. Det är ytterst sällan som vi ser lantrådet i salen. Det gäller motionerna, men vi har så lite framställningar. Det är klart att regeringen då, om det är bara de egna framställningarna som är intressanta, nästan aldrig kommer att vara i lagtinget. Titta på dagens lista! Det är ett ärende som kommer från regeringen, en liten ändring av trafikbrottslagen. Skall det här vara den nya regeringens parlamentariska politik så kommer det att gå mycket på tomgång här i salen. Om det är så att oppositionens motioner inte har någon betydelse vare sig till form eller i sak för majoriteten eller regeringen, så måste slutsatsen bli att frågor om   och trafik kommer den här regeringen inte att befatta sig med. Det står ingenting om det i programmet. Majoriteten deltar inte i debatten och har heller inga synpunkter, så vi i oppositionen kan konstatera att det finns absolut inget intresse att göra någonting  vare sig rattonykterhet eller rattfylleri inom den nuvarande regeringen.

Det minsta man tycker att skulle fodras är att trafikministern hade varit på plats, men inte ens det!

 

Om majoriteten inte heller vill delta i debatten utan är redan införstådda med att det här skall förkastas så bekräftar det bara det att det finns inget intresse hos majoriteten att göra några som helst förbättringar inom detta område. Och så kommer det väl att bli i motion efter motion – det är väl det som är den parlamentariska framtiden vi har att gå emot här i vår.

 

Jag tycker, herr talman, att det är en ganska allvarlig parlamentarisk situationen vi befinner oss i. Lagutskottets ordförande, som skall ta emot motionerna, har väl knappt varit inne alls under debatten. Var finns det parlamentariska ansvaret? Är det i dessa kommittéer som vi skall utses till? Det är här i salen som debatten skall föras, det är det här som är den representativa demokratins debattforum. Det är inte i utskotten, det är inte i parlamentariska kommittéer, det är här man skall säga sin åsikt, det är här partierna skall tala om vilken politik de vill föra i de här frågorna. Det känns inte alls bra, det känns riktigt illa, skall jag säga, och om det här är den demokratiska utveckling som vi skall ha under de kommande fyra åren kommer det inte att ske stora förändringar i det åländska samhället under den här perioden. Det är klart att det finns fog för att ta lätt på motioner, själva sakfrågorna brukar ändå intressera, men nu är salen ofta så tom att oppositionen är i majoritet. Och det är inte heller någon större mening med att stå och debattera oppositionen emellan. Så mycket intresse tycker jag nog att majoriteten kan visa de initiativ som tas också av oss som är i minoritet.

 

Herr talman!

Så några ord om motionerna. Det finns en underliggande tematik som är väldigt besvärlig i de här frågorna och det är genusaspekten. Det är så könen skiljer sig väldigt mycket i värderingar vad gäller bilkörning och bilar och vad gäller alkohol. Visserligen sker det en viss utjämning på det viset att kvinnor dricker mera, kvinnor har bil och kör bil och en del kör säkert också för fort. Men i grunden är att dricka alkohol och att dricka ganska mycket en manlig markör. Samma sak är det att köra bil och att köra fort. Det är inte en slump att Formel 1 är en av den högst värderade manliga idrotten och rallyförarna är stora hjältar. Att sprit används mycket i manliga gemenskaper är inte heller något nytt. Bl.a. därför blir det så svårt att diskutera det här som ett generellt problem. Kombinationen blir ofta så att det är vissa som har det här problemet och därför skall vi andra inte behöva beröras av begränsningar i vår frihet att dricka och köra utan vi skall försöka komma åt dem som är på något vis de som skapar problemet. Jag tror att även om, som sagt, resonemanget på ett sätt är logiskt, så är det så att också den som är alkoholiserad under sitt drickande har både 0,2, 03, 0,4 och 0,5 samt allt över det i blodet. Det är inte så att man går omkring med ett 1,5 promille hela tiden, utan det sker en cyklisk rörelse, många kallar det för periodare, men alla alkoholister är periodare, ingen människa kan dricka så här, utan det kommer en tid när man måste sluta; då uppstår det andra komplikationer.

 

Jag har jobbat med alkoholister en tid och det var företrädesvis män och jag kunde så fascineras av de. De var ledsna att det hade förlorat sin familj, de var bedrövade över att de hade förlorat sitt jobb, men det allra värsta, det var när körkortet rök! Bilen var ofta för de här alkoholisterna liksom den sista manliga markören. Det var ett oerhört arbete för dem att få tillbaka sitt körkort och att få köra bilen. Det är också en fel tankegång att om man tar bilen av en som ofta kör onykter att han inte skulle kunna köra ändå. Det finns massor med bilar att köra, både bland släkt och vänner och kanske också andra bilar. Några enkla lösningar finns det inte, men resonemangen är svåra för att det är en grupp som det gäller som vi skall försöka komma åt och lyckas vi med det, så löser det sig!  Det är lite som med dem som misshandlar kvinnor och barn, att de är sjuka på något sätt, men det finns en underliggande manlig tematik i alla dessa beteenden och därför tycker jag för min del att 0,2 promillegränsen är en generell norm; det kommer inte att ta bort rattonykterhet eller rattfylleri, men det är en klar markering att man inte skall dricka när man kör bil.

 

För yrkeschaufförer som kör barn osv. är säkert alkolås på sin plats att överväga en sådan här sak.

 

Herr talman!

Jag kommer att med intresse bevaka motionernas öde i lagutskottet och jag tror att det är viktigt att de behandlas. Det kommer antagligen att bli en kamp bara att få hör experter och man kan väl redan räkna ut att det blir avslag på alla punkter och då måste jag säga, att då tolkar jag det rent ut sagt så att majoriteten inte bryr sig.

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Jag är helt enig i den kritik hon framför mot regeringens agerande när det gäller debatt om motionerna här i lagtinget och det sätt på vilket det nya ledarskapet, som man kallar det, mer eller mindre har gått förbi parlamentarismens viktigaste organ, nämligen det folkvalda parlamentet Ålands lagting. Jag måste berätta i det här sammanhanget att jag hade förmånen att dricka kaffe med en lagtingsledamot från regeringsblocket som berättade för mig att det är tydligen så att det har utgått något sort dekret rent allmänt i regeringspartierna att man skall vara sparsam med att debattera motionerna, och det räknas som en synd om man deltar i debatten! Det tycker jag är tråkigt för visserligen har majoriteten rätt att bestämma vilken politik som skall föras, men jag tycker inte att man skall ta sig rätten att bestämma agendan utan jag tycker att hela parlamentet skall kunna medverka till en gemensam agenda. Sedan skall majoriteten kunna slutligen avgöra vilken politik som förs. Det säger jag ingenting emot, men att på det viset gå in försöka tysta oppositionens debatt, så där stöder jag ltl Barbro Sundback helt och hållet. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Ltl Barbro Sundback säger att parlamentarismen är i fara som om behandlingen av denna motion skulle vara någon ny företeelse. Ltl Barbro Sundback har väldigt fort glömt att socialdemokraterna själva satt med i majoriteten under förra perioden och motioner har alltid behandlats så här. Vi deltar i de diskussioner vi anser att är intressanta och där vi har någonting att säga. Inte är det något mera med det. Vad gäller påståendet att regeringen inte deltar, så vet jag inte vad regeringen sysslar med och jag behöver inte veta det heller, men i regeringsprogrammet står det att trafiksäkerheten är högt prioriterad och där står det om alkolås, men som också ltl Barbro Sundback vet har regeringen suttit bara fyra månader. Ge dem tid!

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Ltl Raija-Liisa Eklöw säger att man deltar i de motioner som man tycker att är intressanta. Då måste man väl sluta sig till att ltl Raija-Liisa Eklöw inte tycker att någon enda av dem är intressant! Det står faktiskt ingenting om alkohol och trafik handlingsprogrammet. Min slutsats är att stora delar av majoriteten inte är intresserad, inte tillmäter de här frågorna någon betydelse, kommer att förkasta motionerna och ingenting särskilt kommer att hända. Det är majoritetens politik när det gäller de här frågorna!

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Ltl Barbro Sundback talar väl om det maktspråk som fördes under förra perioden! Nu skall vi se hur motionerna kommer att behandlas. Ltl Barbro Sundback säger att det inte står någonting om alkohol och trafik i handlingsprogrammet. Jag läser ur programmet: ”Övervakning av trafikbrott förstärks och flera tekniska hjälpmedel tas i bruk. Nödvändiga lagändringar genomförs bl.a. av användning av alkolås.” I allmänhet har trafiksäkerheten hög prioritet. Jag vet inte hur klarare man kunde säga det eller bemöta hemställningsmotionen om alkolås.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torsten Sundblom, replik:

Herr talman!

Ltl Barbro Sundback är lite ledsen över vår närvaro. Vi såg under ltl Barbro Sundbacks anförande att liberalerna hade 70 procent i närvaro medan socialdemokraterna hade 66,6 procent, det är ungefär lika, så det är inte så mycket att tala om! Ltl Raija-Liisa Eklöw tog orden ur mun på mig i repliken före. Just alkolåset finns omnämnt i handlingsprogrammet, missbruket har ett eget stycke, rattonykterheten har också ganska mycket med missbruket att göra.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Det hjälpte tydligen att hålla ett inlägg, nu börjar vi få igång debatten och vi börjar också få ledamöter som försvarar sin regering! Det är så det skall fungera. Jag är inte ledsen över någons närvaro, det var inte det som var kritiken mot dem som var närvarande.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Tänk att ltl Barbro Sundback glömmer så otroligt fort! Jag kan friska upp minnet! Det var ytterst glest i bänkarna under förra perioden också när motionerna behandlades. Det enda utskott som grundligt behandlade motionerna var kulturutskottet som leddes av en utskottsordförande som tillhörde oppositionen. Det var ltl Danne Sundman. Det har också förstås en praktisk betydelse: man behandlar motioner i den mån man har tid och möjlighet. Jag vill också understryka att det står i handlingsprogrammet om alkoloås. Senast igår hade vi en överläggning där vi diskuterade förordningen beträffande skolskjutsar och där alkolås var en aktuell åtgärd att införa i förordningen. Nog händer det saker, ltl Barbro Sundback!

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Det vore parlamentariskt klädsamt att föra den diskussionen här i parlamentet, inte bara i kabinettet. Det är det som vi alla är till för. Vi är alla lika värda här i parlamentet att diskutera de frågor som tas upp i motionen. Jag saknar de ministrar som har ansvar i de här frågorna. Det hade varit en helt annan diskussion om ministrarna hade varit inne. Nu har vi fått stå här och försöka få igång diskussionen genom att prata med varandra. Sedan, minister Sjögren, när det börjar komma framställningar så att det inte finns plats att diskutera motioner, då blir de mindre värda!

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Också under förra mandatperioden fanns det gott och väl utrymme att diskutera de talrika motionerna som framlades och, jag upprepar, det var glest i bänkarna, intresset var svagt. Dessutom har jag försökt följa debatten så mycket jag har kunnat och jag har tyckt att den har varit väldigt givande och väldigt livlig. Jag kan också konstatera att när det gäller t.ex. promillegränsen går åsikterna kraftigt isär när det gäller oppositionen också!

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Vi vet ju inte vad majoriteten har för åsikt i frågan om promillegränsen. Det är bara ltl Åke Mattsson som har haft en åsikt. Vad regeringen har för åsikt, det har vi överhuvudtaget inte en susning om, eftersom ingen av regeringens representanter har varit här inne.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Folke Sjölund, replik:

Herr talman!

Jag hade faktiskt tänkt komma upp och hålla ett anförande om de tre motionerna, men ltl Barbro Sundbacks utgjutelser förtog all lust att föra en sådan debatt. Det är intressanta är nog att konstatera att vi har 69 motioner att behandla och då tycker jag att en ganska naturlig reaktion är att under tre år satt socialdemokraterna i landskapsregeringen och ändå finns det 69 motioner! Det gjordes tydligen inte särskilt mycket av den förra regeringen i de här frågorna i varje fall. Jag tror att man skall vara lite försiktig med att kasta alltför mycket sten i glashus.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Jag tror att ltl Folke Sjölund måste titta lite närmare på de 69 hemställningsmotionerna, de är nämligen inte alla skrivna av socialdemokraterna utan det har också kommit motioner från andra partier. Det är klart att det är många att läsa om man tycker att det är jobbigt att läsa motioner.

Jag måste säga att jag tycker att det var tråkigt om jag förtog ltl Folke Sjölunds lust att hålla ett anförande. Vi hade med spänning verkligen sett fram emot det – jag känner mig ännu besviken över att vi tydligen inte kommer att få höra ltl Folke Sjölunds åsikter i de här frågorna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Karlström:

Herr talman!

Först vill jag säga att jag håller fullständigt med ltl Barbro Sundbacks konklusion över hur majoriteten har behandlat dessa ärenden i dag. Jag tycker att det har varit väldigt tråkigt. Vi har hållit på och pratat om det här i dryga två timmar och nu på slutrakan ser jag att trafikminister Karlsson kom in i plenisalen. Egentligen borde vi nu börja om från början!

 

Jag begärde ordet när jag hörde replikskiftet mellan ltl Johan Ehn och ltl Carina Aaltonen. Jag blev lite exalterad när ltl Carina Aaltonen säger att, ja, jag kan minsann avstå ett glas vin jag för att rädda en ung människas liv! Det är precis den argumentationen jag inte tycker att man skall föra. Om ltl Carina Aaltonen avstår ett glas vin och man sänker promillehalten till 0,2 så kommer fortfarande de som kör grovt rattfulla att göra det. De bryr sig inte om ifall ltl Carina Aaltonen slutar dricka ett glas vin eller om vi sänker promillehalten till 0,0, de kommer fortsättningsvis att ta bilen och sätta sig och köra rattfulla. Det har erfarenheten bevisat. Vi hörde ltl Anders Eriksson berätta om ett fall där man har blivit dömd 16 gånger och till slut blev man av med bilen! Jag anser att för att få bukt med det här skall vi ta bilen tidigare; det är ett konkret och radikalt förslag som skulle förbättra trafiksäkerheten på våra vägar oerhört. Att sänka från 0,5 till 0,2 promille kommer inte att göra någon stor förändring, det har vi redan sett eftersom det inte har hänt några olyckor just i de kategorierna.

 

Jag vill kommentera ltl Barbro Sundback som säger att hon har arbetat med alkoholister och de är väldigt ledsna när de tappar sitt jobb och förskräckta när de tappar sin familj men det som är värst är när de tappar körkortet. Då kan jag säga att det är nog ännu värre att bli av med bilen. En alkoholiserad grovt rattfull man som ofta kör rattfull kan inte göra det om han blir av med bilen – bilen var den sista manliga symbolen! Han kan köra bil utan körkort, men han kan inte köra bil utan bil. Vill man verkligen komma åt problem och få bort de rattfulla männen från våra vägar skall man ta bilen av dem, väldigt enkelt, konkret och hårt – ja, jag vet att det är det! Men jag tycker att vill man mena allvar skall man stå bakom de orden man säger också. Det är en kosmetiska ändring från 0,5 till 0,2.

 

Något som jag har förvånat mig mycket över i debatten är att jag inte har hört ett enda argument från centern. Vi har hållit på i över två och en halv timme och debatterat, mestadels ltl Carina Aaltonen och jag kanske, vilket är skoj, men centerns åsikt har jag inte fått höra. Nu såg jag att minister Runar Karlsson begärde ordet så det skall bli intressant att höra om hans anförande har hela centergruppen bakom sig. Jag hoppas också, herr talman, att ledamoten Runar Karlsson lyssnade på debatten på sin arbetskammare så att jag inte behöver ta hela anförandet igen för det skulle börja kännas lite tjatigt!

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

Min motion handlar egentligen om att vi måste förändra attityderna i samhället och framför allt att visa våra ungdomar vad som är acceptabelt eller inte. Jag tror inte att alkoholmissbrukare bryr sig det minsta om vad ltl Carina Aaltonen gör och tycker och tänker, om hon avstår från vin till maten eller inte, men jag hoppas däremot att min son och hans vänner kommer att göra det. Om jag som förälder tycker, att man kan väl ta ett par glas vin till maten och så kör vi hem, det spelar ingen roll, nej, för sjutton vi har bil med oss i dag, man dricker bara vatten! Jag tror att de attityderna måste man börja med då barnen är väldigt små. Det är säkert ett långsiktigt arbete och det finns statistik som visar att det har haft verkan i Sverige t.ex.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik
Herr talman!

Det är helt självklart att det är det bästa sättet att uppfostra sina barn och säga att alkohol och trafik hör inte ihop. Detw betyder inte att man måste ha 0,2 eller 0,5 promille i sig för att kör bil. ltl Carina Aaltonen behöver inte dricka ett glas vin om hon inte vill, men jag tycker att det är fel att lagstifta till 0,2 promille för att man har ett stort problem med dem som kör grovt rattfulla. Man skjuter över målet, man når inte dit man vill. De kommer fortsättningsvis att vara på vägarna och det enda man åstadkommer är att ta lite av den frihet som eventuellt finns kvar i det här samhället innan vi har lagstiftat bort precis allting vad människan får göra. Klarar du av att föra fram din bil med ett glas vin i kroppen – det finns människor som klarar av det, som har besökt hotell och restauranger ute på landsbygden som vill försöka hålla hela Åland levande genom att besöka de etablissemang som finns, men att sänka promillehalten till 0,2 åstadkommer man inte det som vi gemensamt vill: få bort de rattfulla på vägarna.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

Frihet för vem, ltl Fredrik Karlström? Handlar det om frihet för ltl Fredrik Karlström och hans vänner som absolut vill ha 0,5 promille kvar eller handlar det om frihet för mig och mina barn och mina vänner som helst skulle vilja ha nolltolerans med alkohol i trafiken överhuvudtaget? Kan vi då enas om att en kompromiss med 0,2 promille vore en medelväg att gå där vi båda får frihet? Skall vi behålla 0,5 promillegränsen så minskar man faktiskt min frihet att kunna röra mig säkert i trafiken i och med att jag vet att man faktiskt kan dricka så mycket alkohol innan man uppnår gränsen. Min frihet begränsas definitivt.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Ltl Carina Aaltonen verkar inte alls ha lyssnat på vad jag säger. Problemet är inte mellan 0,2 och 0,5 promille. Det finns inte ett enda fall på Åland där någon har åkt fast i en trafikolycka eller kört för fort eller någonting annat och har blåst 0,5, enligt uppgifter från polisen. Det är inte ett problem, utan problemet är, återigen, de som är grovt rattfulla och kör om och om igen. Vill ltl Carina Aaltonen ha frihet och köra fritt på vägarna, så skall vi ta bort dem från vägarna och det gör vi genom att ta deras mordvapen ur handen på dem. Vi gör det inte genom att sänka från 0,5 till 0,2. Vi lagstiftar för en grupp som inte utgör problemet, problemet är de andra och det är dem vi måste göra någonting åt, det är jag helt överens om med ltl Carina Aaltonen. Att tro att man kommer att förändra trafiksäkerheten på Åland genom att sänka promillehalten är att lura sig. Skulle det vara så enkelt skulle jag vara med på det också. Det viktiga för mig är att få bort dem som verkligen utgör en fara. Det är de som kör om och om igen grovt rattfulla med eller utan körkort.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Folke Sjölund, replik:

Herr talman!

Det finns talare som har efterlyst några slags undersökningar på vad det betyder med 0,2 promillegräns i stället för 0,5. Det var 1990 som Sverige sänkte sin promillegräns till 0,2. Jag vet att i det sammanhanget gjordes det ganska mycket undersökningar i Sverige om effekterna. Effekterna var faktiskt ganska stora, dvs. man kom naturligtvis inte åt alkoholisterna eller de grova rattfylleristerna särskilt mycket, men däremot kom man åt en hel del av dem som satte och räknade var ligger 0,5 gränsen? Just de som hade räknat fel, till 0,6-08 promille, så det minskade avsevärt. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Man har i Sverige kommit åt dem som eventuellt räknade hur mycket de kunde dricka innan de kom upp till 0,5. Utgjorde de någon fara? Åkte de fast för fortkörning, krockade de, körde de över någon? Nej, förmodligen inte, men man tog fast dem för att de eventuellt var nära 0,5. ltl Folke Sjölund säger att man kom inte åt dem som utgör själva problemet, de som dricker alldeles för mycket. Nej, precis, det är det jag har sagt hela dagen, att skall vi komma åt problemet skall vi ta dem som dricker 1,5 promille och kör bil, blir av med körkortet, får villkorligt fängelse, sätter sig i bilen och kör dagen efter igen, gång på gång. Min hemställningsmotion löser det problemet: vi tar bilen av dem! Det finns säkert sätt att göra det smidigt för att det inte skall drabba nära och kära, bl.a. att införa alkolås direkt om man har åkt fast. Principen är att man skjuter över målet om man sänker från 0,5 till 0,2. Du åstadkommer inte det du vill. Vill du åstadkomma säkrare vägar, ta bilen av dem som kör grovt rattfulla! TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Folke Sjölund, replik:

Herr talman!

Ltl Fredrik Karlström drar fel slutsats därför att om man kan minska alkoholbruket överhuvudtaget och särskilt hos dem som är mera tillfällighetsdrickare så har det väldigt stor betydelse. Många av dem är nämligen mycket, mycket mera känsliga för alkoholintag i intervallet 0,5-0,7 promille än vad alkoholisterna är därför att alkoholisterna tål mycket mera. Det är en felsyn man ofta gör. När det gäller att hänvisa till hur många olyckor har det inträffat med förare inblandade som har just den här promillehalten, så finns det ett mörkertal där. Alla rapporteras inte. Faktum är att också olycksfrekvenserna gick ner, det här finns det statistik på från Sverige. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Det finns väldigt mycket statistik i världen. Jag jämförde med vad man gjorde 1999 i New York. Då sänkte man dödsfallen och det är det jag tycker är det absolut viktigaste av allt, det talet sänktes med 42 procent när man gick in för min motion. 42 procent är väldigt mycket, ltl Folke Sjölund! Det är viktigare att få ner antalet dödsfall och få bort dem som kör grovt rattfulla i trafiken än att försöka eventuellt hitta någon konstig argumentation att det kan nog vara så att vissa dricker lite för mycket som är alkoholister och de har en högre toleransnivå och därför måste vi sänka till 0,2 för då kommer de inte att dricka och köra! Vill du dricka alkohol och köra bil så gör du det; har du ingen bil så kan du inte!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Herr talman!

Det är ett antal intressanta motioner som oppositionen har lagt fram. Jag känner väl igen dem, de återkommer år efter år, oberoende vem som sitter på regeringsmakten och vem som sitter i opposition. Därför har jag inte velat delta i debatten så här motion för motion, utan jag har valt att gå upp och hålla anföranden när det börjar slutet.

 

Vi kan för det första konstatera att jag är ytterst politiskt ansvarig för trafiksäkerhetsarbetet på Åland, det är oomstritt. Därför jobbar jag för trafiksäkerheten på många olika plan och ibland t.o.m. mot några ledamöter i regeringsställning, men jag ser det som min uppgift att jobba för det och för det mesta får jag igenom det och ibland kanske jag inte når ända fram.

 

Vi kan också konstatera att Norden är världsledande i trafiksäkerhetsarbetet och där vill jag påstå att Åland kanske ligger ännu ett snäpp högre när man räknar enligt antalet trafikmil som körs. Det finns mycket skrämmande exempel, länder som Sydafrika, Sudan och liknande, där det då enligt jämförelsen skulle dödas 300-400 stycken på Åland. Vi har sett när det gäller trafiksäkerhet att vi leder ligan s.a.s. i de nordiska länderna, speciellt Sverige, Finland och Åland i det.

 

Herr talman!

Ni har säkert alla läst landskapsregeringens handlingsprogram där vi nämner olika trafiksäkerhetsåtgärder som vi vill göra under perioden. Det är bl.a. gång- och cykelvägar som vi har jobbat med i många år och det vill vi fortsätta med. Vi pratar om planskilda undergångar, vi pratar om rondeller och vi pratar om attitydförändringar. Allt det här vet jag att lagtinget vill att vi skall göra, och det gör vi förstås. Vi pratar också om trafiksäkra skolvägar. Vi kommer att ta en förordning inom några dagar som kommer att göra att skolskjutsningen blir ännu säkrare. Redan i dag vet vi att den är mycket säker. T.ex. kan jag nämna att i förordning kommer att stadgas att man ett skolbarn inte skall behöva korsa vägen, man skall tvinga kommunerna att införa skolkörningarna så att man inte korsar vägen. Kommunerna kommer också att tvingas att sätta in sådana skolbilar där man har kuddar och trepunktsbälten. Vi kommer att tvinga kommunerna att kräva att en skolbil inte får vara äldre än tio år, med vissa övergångstider. Vi kommer att tvinga kommunerna att sätta in alkolås i skolbilarna. Det finns ytterligare saker som vi kommer att tvinga andra att göra, som i och för sig kommer att kosta pengar för kommunerna och kanske för landskapet i sista ändan genom att man måste öka stödet till kommunerna en dag, vad vet jag!

 

Trafiksäkerhetsarbetet betalar sig alltid i det långa loppet. Det kanske kostar en del till för kommunerna, det kanske kostar en del till för trafikavdelningen, men i sjukvårdskostnader och mänskligt lidande betalar detta sig många gånger om, det är alla överens om. Man får inte bara titta på ett särskilt moment och säga att, oj, vad det blir dyrt för kommunerna. Det minskar kostnaderna mångdubbelt i andra led.

 

Vi försöker också informera kommunerna att bygga ut gång- och cykelbanor så att de skolbarn som inte kan åka bil till sina skolor tryggt skall kunna färdas. Vi försöker ställa upp med landskapsbidrag för det. Vi kanske också kommer att ändra principerna så att landskapet tar ett större ansvar här. Men även här som med skolkörningen har kommunerna också ett ansvar genom att på olika sätt planera sin kommun så att det blir trafiksäkrare miljöer, förstås i samklang med vår planering. Vi vet att kommunerna har byggnadsplanemonopolet, så det har också ett stort ansvar, t.ex att man inte planerar ett, som man ofta gör, ett bostadsområde invid en hårt trafikerad huvudled och säger att det är problem med trafiksäkerheten. Man också väga in och komma in med skilda gång- och cykelbanor, skilda undergångar och andra trafiksäkerhetsåtgärder så att de väl följer de problem som finns.

 

Herr talman!

Jag kommer så in på alkolås och elektroniskt körkort som vtm Gun-Mari Lindholm har motionerat om. Vi har en arbetsgrupp som håller på med detta och försöker få in alkolås om man åker fast för grovt rattfylleri; då skall man bli tvungen att sätta in alkolås. Elektroniskt körkort är på kommande; här måste vi förstås vänta på utvecklingen. Det är inte bara vi på Åland som kan göra det, utan här måste stora länder och bilindustrin komma emot och hjälpa till så att det fungerar i praktiken. Men elektroniskt körkort kommer och det kommer också att revolutionera inte bara alkohol i trafiken utan också bilstölder. Det kommer i all säkerhet inom sinom tid, men lilla Åland kan inte gå i bräschen, vi måste vänta på andra.

 

Herr talman!

Promillegränsen har tagits upp i en motion igen och som ni alla vet har jag själv varit positiv till att sänka den till 0,2. Det fanns inte majoritet för det i den förra landskapsregeringen och jag vet inte om det finns det nu heller, men naturligtvis kommer den frågan att diskuteras. Vi vet också, som det har sagts, att grov rattfylla är det allra största problemet och där försöker vi komma åt med alkolås. Jag håller med ltl Carina Aaltonen när hon säger – när man påpekar att man vill ha frihet osv. – att frihet för vem? Vi vet att kör man med 0,5 promille i blodet är man betydligt sämre bilchaufför än med 0,2, det vet vi. Det finns undersökningar där man har undersökt 200.000 förare i USA.. Det kan man visa med så mycket statistik. Jag var själv på en test för någon vecka sedan där jag på två timmar drack ett glas champagne, en halv flaska vin, en mellanöl och en konjak. Två timmar senare blåste jag 0,57. Han som testade mig sade att jag förbränner 0,15 promille i timmen; hade jag väntat en halv timme hade jag kunnat köra hem. Jag gjorde detta på en krog i Mariehamn och det kan jag tala om för er, att jag skulle inte ha kört hem, jag skulle hellre ha gått upp och dansat, sådan form hade jag just då! Jag skulle inte ens ha kört dagen efter. Han sade att han kunde garantera att jag hade 0 promille dagen efter, men jag kände fortfarande att jag var torr i halsen osv. Med 0,5 skulle jag absolut inte köra och skulle alla testa sig skulle man tycka likadant. Visst skall bilisterna ha frihe, men det kan också stå ett barn i vägen, och det vill inte jag stå upp för.

 

Herr talman!

Vi har senaste dag diskuterat trafiksäkerheten på trafikavdelningen och det gör vi ganska ofta när vi har våra möten och jag har i dag gett trafikavdelningen ett uppdrag att komma med tio stycken mindre trafiksäkerhetsåtgärder som man skulle kunna göra inom befintlig budget och tio stycken större som kräver mera pengar. Det kommer vi att följa upp och försöka få till stånd för att ytterligare skärpa trafiksäkerhet.

 

Vi håller också på med mopedkörkorten. Det kommer sannolikt en lagstiftning att man måste ta mopedkörkort i en annan form än i dag som också förhoppningsvis skall göra så att mopedkörningen blir trafiksäkrare.

 

TALMANNEN: Talmannen vill erinra om att motionerna handlar närmast om rattonykterhet och promillegränser.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

Minister Runar Karlsson har ett genuint engagemang för trafiksäkerhetsfrågor. Det är glädjande. Det är inte alltid som minister Runar Karlssons åsikter sammanfaller med centernpartiets, så därför skulle jag gärna vilja att minister Karlsson utvecklar frågan om hur han kommer att driva frågan om sänkt promillegräns i landskapsregeringen. Jag förstår på ministern att det inte har varit på tal. I mitt anförande tog jag upp barnahusmodellen som finns i dag när det gäller barnskyddsärenden, att man kunde överföra den modellen på personer som har grava alkoholproblem och kör rattonyktra, att man kunde kopplia ihop polis, socialsekreterare, socialkansliet och missbrukarvården för att göra upp en handlingsplan. Skulle det var något?

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

När det gäller det här med promillegräns och centerpartiet och kanske också andra partier så råder det inte riktigt enighet om att man skall ha 0,2. Det har jag öppet sagt, men jag är den högst politiskt ansvariga för trafiksäkerheten på Åland och då kan jag inte föra fram någonting som jag vet att inte är trafiksäkert eller som är betydligt sämre för trafiksäkerheten. Det må vara att oppositionen håller med mig och någon i centern inte håller med mig, men jag kan inte stå här framme och ljuga heller!

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

Jag skulle så gärna vilja hjälpa minister Runar Karlsson en bra bit på vägen när det gäller frågan om att sänka promillegränsen. Kan jag få komma med ett förslag om att minister Karlsson bjuder hela regeringen på en riktig middag, precis som den middagen som landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson var på och blåste 0,57 promille efteråt! Kanske det finns fler som ändrar åsikt efter en sådan insats.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Jag kan konstatera att socialdemokraterna satt i den senaste regeringen och inte ens då fick vi igenom 0,2 promille, så det visar att det stödet inte finns  och då är det så  - väljarna har valt ett lagting och lagtinget bestämmer hur lagstiftningen skall vara, so that’s it!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Allt som man inte klarar av kan man åtminstone skylla på socialdemokraterna, det har vi lärt oss!

I den här frågan tror jag att vi skulle klara oss granska bra, men jag hade egentligen en annan fråga till landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson. Jag tycker att det var väldigt bra att han kom med i debatten. Han har stor erfarenhet och sakkunskap och har gjort mycket bra för trafiksäkerheten på Åland. Hans inställning i promillefrågan inger respekt. Det debatten har  handlat ganska mycket om är att man skulle kunna ta bilen från den som fälls för grovt rattfylleri. Har minister Karlsson någon uppfattning i den frågan?

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Jag minns att vi diskuterade möjligheten att göra det här för ett antal år sedan  och jag minns att det fanns problem med det, exempelvis att bilen inte behöver tillhöra den som kör. Det fanns också andra problem. Det är klart att skulle det vara så enkelt att man kunde lagstifta om det på det sättet och man vet att den som körde ägde bilen, men jag kommer ihåg att det inte var så lätt att göra lagstiftning av det i praktiken. Jag kommer inte exakt ihåg alla problem.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendena remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 13:

 

Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion om förverkligande av förslag om skärgårdspolisen. (HM 62/2007-2008).

 

Talmanskonferensen föreslår remiss till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman! Eftersom diskussionen har dragit ut så länge och jag tycker att majoriteten delvis bidragit till det föreslår jag att ärendet bordläggs till plenum den 28.4.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Förslag om bordläggning till plenum den 28 april har väckts. Ärendet kommer att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 28 april.

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Landskapsregeringens framställning om kontroll av beräkningsgrunderna för fördelningen av samfundsskatten. (FR 18/2007-20089.

 

Ärendet upptas till behandling vid plenum den 31.3.

 

 

Finansutskottets redogörelse om behandling av ärenden rörande landskapets tjänstekollektivavtal för år 2007. (FUR 1/2007-2008).

 

Ärendet upptas till behandling vid plenum den 31.3.

 

 

Ltl Barbro Sundbacks enkla fråga om utbyggnad av Ålands sjöfartsmuseum. (EF 7/2007-2008).

 

Svar kommer att ges vid nästa plenum den 28.3.

 

Lagtingets nästa plenum är inkommande fredag den 28.3. kl. 9.30. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.16.11).

 

Originalfil