Plenum den 26 september 2008 kl. 9.30

Ålands lagting

STENOGRAFISKT PROTOKOLL

 

 

 

 

 

 



Plenum den 26 september 2008 kl. 09.30

TALMANNEN:

Plenum börjar.

Frågestund enligt bestämmelserna i 48 § 3 mom. lagtingsordningen. (F 4/2007-2008)

I frågestunden deltar från landskapsregeringens sida alla ledamöter utom ledamoten Jan-Erik Mattsson som igår meddelade förhinder p.g.a. resa.

 

Till dagens frågestund har följande lagtingsledamöter enligt 39a § 1 mom. arbetsordningen anmält att de önskar ställa en fråga: ltl Danne Sundman, ltl Göte Winé, ltl Jörgen Strand, ltl Anders Eriksson, vtm Gun-Mari Lindholm, ltl Barbro Sundback, ltl Johan Ehn, ltl Harry Jansson, ltl Mika Nordberg, ltl Carina Aaltonen och ltl Fredrik Karlström.

 

Enligt 39a § 2 mom. arbetsordningen avgör talmannen vem som ges ordet för att ställa en fråga. Talmannen har rätt att förklara frågestunden avslutad även om alla anmälda frågeställare inte beretts tillfälle att framföra sina frågor. Vid frågestunden riktar frågeställaren sin fråga till en av de närvarande medlemmarna av landskapsregeringen. Frågan tillsammans med en eventuell motivering får räcka högst en minut. För svaret på frågan får användas högst två minuter. Sedan frågan besvarats får frågeställaren yttra sig högst två gånger. Den medlem av landskapsregeringen som besvarat frågan har rätt att yttra sig efter varje sådant anförande. Samtliga dessa anföranden får räcka högst en minut. Andra lagtingsledamöter och medlemmar av landskapsregeringen har inte rätt att yttra sig med anledning av den ställda frågan. Talmannen har rätt att avbryta diskussionen när han anser den ställda frågan tillräckligt belyst.

Ltl Danne Sundman

Herr talman! Jag önskar ställa min fråga till kansliminister Roger Eriksson. Talman, i lagtingets beslut om budget 2008 säger lagtinget att landskapsregeringen skall ersätta den nuvarande profilen på polisbilar med ett eget åländskt utseende på polisbilarna. Sedan dess har det kommit två nya polisbilar till landskapet som ser exakt likadana ut som de i Finland. Min fråga blir: När kommer det här med en egen åländsk profil på polisbilarna att vara genomfört enligt lagtingets beslut?

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson:

Herr talman! Polisen profil och profilförhöjning är förstås ett område som är debatterat. Jag kan konstatera att i dagsläget har man höjt sin profil med att inköpa en Lambourgini och en motorcykel, om jag minns rätt. Hur den skall målas om och ändras, är förstås en kostnadsfråga. Jag kan bara konstatera att man måste titta närmare på den saken och om man eventuellt skulle kunna utforma, en åländsk, skall vi säga, målning eller märke på bilen.

Ltl Danne Sundman:

Herr talman! Man skall alltså uppfatta det som så, att hittills har landskapsstyrelsen inte gjort någonting utan man funderar på hur man skulle börja. Det är allvarligt att få det beskedet eftersom det här året snart är slut. Lagtinget beslöt i samband med budgeten, som sagt, att det här skulle göras. Det skulle vara intressant att få lite mera detaljer kring tidsplanen. När får vi se en ny polisbil med en egen åländsk profil och hur avser man att gå vidare i den här frågan.

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson:

Herr talman! Det är också vad man avser med en egen profil. Som jag inledningsvis nämnde så är den här profilförhöjningen varit inköpet av motorcykeln och polisbilen.

Ltl Danne Sundman:

Herr talman! Som jag och de flesta med mig, eftersom jag också sitter i finansutskottet, uppfattade den här frågan handlar det om den grafiska profilen på polisbilarna. Inte om att det är en fräsigare polisbil utan det handlar om att vi skulle profilera självstyrelsen. Polismyndigheter är, som jag ser det, viktig symbol för självstyrelsen vid sidan av alla andra symboler som är bara symboler eller praktiska självstyrelseskillnader. Det handlar om att polisbilarna skulle se ut på ett visst sätt på Åland. Inte tror jag att man i Kosovo kommer att ha serbiska polisbilar. Inte har man israeliska polisbilar i Palestina o.s.v. När vi har egen polismyndighet så borde man också tydliggöra det när det gäller den grafiska profilen på polisbilen. Det är tydligen så att detta inte har startat ännu. Det skulle vara intressant att få det löftet att man kommer att sätta igång det här arbetet nu.

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson:

Herr talman! Vad en profilförhöjning innebär, kan man alltid diskutera. Hittills i alla fall är de så, att de nyss inköpta fordonen, tolkar jag som en profilförhöjning. Om man skall måla om bilarna blir det en kostnadsfråga.

Ltl Göte Winé:

Herr talman! Jag önskar ställa en fråga till landskapsregeringsledmot Katrin Sjögren. Liberalerna har alltid velat framstå som ett parti som engagerar sig i missbruksfrågor. När liberalerna var i opposition fick regeringspartierna hård kritik för bl.a. tafatthet. Liberalerna var också initiativtagare till ett spörsmål som lämnades in i januari 2007 och i mars 2007 lade man ett klämförslag i samma spörsmålsdebatt om att landskapsregeringen i tilläggsbudget ger förslag på åtgärder som anvisar medel för att motverka den akuta drogsituationen i landskapet och särskilt fokusera på den grupp personer som är i omedelbart behov av hjälpåtgärder. Även om under valet satsade liberalerna på drogfrågor och efter att liberalerna hade vunnit valet skulle det bildas en parlamentarisk grupp. Men liberalerna blev sedan bekväma i stolarna och det blev ingen parlamentarisk grupp. Med anledning av det ställer jag följande fråga till vederbörande minister: Vilka åtgärder har nu landskapsregeringen gjort för att motverka den akuta drogsituationen i landskapet och särskilt fokusera på den grupp personer som är i omedelbart behov av hjälpåtgärder?

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren:

Herr talman! Insatserna för missbruksvården är omfattande och jag har fått den här frågan tidigare. Den kan uppdelas i olika former. Landskapsregeringen har t.ex. initierat ett utbildningspaket för personer som jobbar med missbrukarfrågor. I maj hade vi en fortbildning i dubbeldiagnoser. För några veckor sedan hade vi en fortbildning i motiverade intervjuer, vi har haft fortbildning om anhörigstöd. Vi har en grupp som sitter och tittar på hur vi skulle kunna bygga ut anhörigstödsfunktionen. Vi vill också gå vidare och titta på sysselsättningen och någon form av "halvvägshem". Landskapsförvaltningen har också under den här tiden tagit en egen drogpolicy. Vi har Prime for life kurser inom förvaltningen och har ett nära samarbete med den operativa referensgruppen. Jag har sagt det tidigare också, att det inte finns ett starkt intresse för en parlamentarisk grupp. Vi diskuterade den här frågan så sent som förra veckan. Vi funderade på ett sådant upplägg att vi skulle inbjuda lagtingspartierna att ha diskussioner med den operativa referensgruppen, för att kunna få svar på konkreta frågor, kunna framföra sina förslag. I den operativa referensgruppen sitter personer från polisen, psykiatrin, akuten, intensiven, hälsocentralen, skolhälsovården, fältarna, socialen, missbrukarvården, tullen och kriminalen. Det är ett steg för att gå vidare.

Ltl Göte Winé:

Herr talman! I minister Sjögrens förslag fanns inget konkret förslag på åtgärder för att motverka den akuta drogsituationen. Mycket av det ministern Sjögren nämnde var sådant som den förra regeringen satte igång bl.a. med utbildningspaket. Sen att man börjar blanda ihop, så att den politiska referensgruppen får komma på studiebesök till operativa gruppen, då kan lika bra bjuda in operativa gruppen till partigrupperna. Varför kan vi inte få höra politiken? Det lovades vitt och brett tidigare att det skall bli en parlamentarisk grupp och att alla enhälligt skulle jobba med detta. Inte har det blivit några förändringar fastän Liberalerna sitter i regeringen nu. Tidigare presenterade Liberalerna "Programmet 88 punkter". Kommer det att synas någonting i budgeten av det programmet som Liberalerna presenterade före valet och fick röster för?

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren:

Herr talman! Den kompetensen som finns inom Liberalerna och de åsikterna som finns i regeringspartierna, de kommer att utnyttjas. Det programmet som Liberalerna har som bas för sin narkotikapolitik kommer också att utnyttjas i den dagliga politiken. När det gäller den akuta vården av missbrukare, stramar man upp den när det gäller Grelsby och psykiatrin. Det finns ett förslag i 2009 års budget att man skall fortbilda sig också i Grelsby när det gäller avgiftningsverksamheten. Det är också en verksamhet som har fått en hel del kritik.

TALMANNEN:

Frågan är därmed slutbehandlad.

Ltl Jörgen Strand:

Herr talman! Jag vill ställa min fråga till lantrådet när näringsministern har fått förhinder. Min fråga handlar om golf utgående från det beslut som lagtinget fattade om att landskapsregeringen skulle uppta förhandlingar med potentiella investerare. De signaler vi får i vårt parti, är att Liberalerna är jättepositiva till den här frågan och försöker driva den vidare via finansminister Perämaa medan Centern sitter på bakhasorna. Näringslivet har, vad jag har förstått mobiliserat sig och har en lösning på investeringen och har också presenterat ett förslag för landskapsregeringen när det gäller markfrågorna. Min fråga till lantrådet är: Kommer lantrådet i kraft av sin ställning och med beaktande av Liberalernas majoritet i landskapsregeringen att föra frågan till lagtinget för avgörande?

Lantrådet Viveka Eriksson:

Herr talman! Det första jag vill säga är att landskapsregeringen är väldigt angelägen om att det skulle komma en golfbana till i landskapet. Den samlade landskapsregeringen har den åsikten. Som känt, är bakgrunden att lagtinget sade nej till det upplägg som fanns, och att i det upplägget ingick flera olika element till varför lagtinget sade nej. Det var finasieringssättet, det var flera olika aktuella projekt och det var markbytena. Vi känner till lagtingets beslut och landskapsregeringen har agerat utifrån det lagtinget har beslutat. Det har förts diskussioner, precis som ledamoten Strand säger. Det har förts diskussioner med företrädare för olika grupper i samhället. Landskapsregeringen har haft några överläggningar. Vi håller på och diskuterar frågan och när vi klubbar budgeten kommer vi att fatta ett beslut hur vi skall göra. Jag vill inte föregripa budgetbesluten men jag vill säga att det är ganska stor aktivitet inom landskapsregeringen när det gäller den här frågan.

Ltl Jörgen Strand:

Herr talman! Jag konstaterade att lantrådet inte svarade på min fråga rakt ut. Om jag säger så här, att alla parter, politiska partierna, näringslivet har accepterat lagtingets beslut. Om nu näringslivet har mobiliserat sig och presenterat förslag om hur man skall lösa markfrågorna, investeringen o.s.v. Varför tvekar landskapsregeringen ? Uppfattningen ute på fältet är att Liberalerna verkligen driver det här, och det skall man ha heder för, medan Centern sätter sig på hasorna. Då anser jag att det är lantrådets uppgift att få ihop de här viljorna i landskapsregeringen. Är lantrådet berett att ta detta på sig och ta det politiska ansvaret för att få ihop de här två olika parterna som tydligen har olika åsikter.

Lantrådet Viveka Eriksson:

Herr talman! Det är ju så vi jobbar i landskapsregeringen. Det finns olika åsikter. Det finns olika åsikter inom partierna ibland och då handlar det om att jämka ihop de olika åsikterna. Det är ordförandens roll i en församling och därför är det också min roll som lantråd att jämka åsikter, lyssna på dem och sedan försöka hitta en gemensam linje. Helst en enig linje.

Ltl Jörgen Strand:

Herr talman! Även om jag fortfarande inte får svar på min fråga, uppfattar jag landskapsregeringen som så att man kommer att föra den här frågan till lagtinget för avgörande i samband med budgeten.

Lantrådet Viveka Eriksson:

Herr talman! Svaret var att landskapsregeringen jobbar vidare med den här frågan därför att vi tycker att det är väldigt angeläget att det kommer en golfbana till, till landskapet. Det har varit ett samfällt uttalande från olika delar i samhället och alldeles särskilt från olika näringslivskretsar.

TALMANNEN:

Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Anders Eriksson:

Herr talman! Jag vill ställa min fråga till kansliminister Roger Eriksson. Frågan gäller fyren på Märket som onekligen är ett av Ålands mest kända landmärken. Fyren har ett ovärderligt kulturhistoriskt värde. De äldsta delarna färdigställdes faktiskt i oktober 1885. Nu har vågbrytaren mot nordost börjat haverera och om inget görs, hotas hela den unika byggnadsmiljön på märket. Vad fyrväsendet gjort för välfärden på Åland behöver knappast framhållas. Av någon för mig outgrundlig anledning ligger tydligen ärendet under kansliminister Roger Eriksson, och efter att jag hörde en intervju med honom i radion blev jag verkligt orolig. Med anledning av det, ställer jag följande fråga: Varför har inte landskapsregeringen något eget intresse av att unika miljöer såsom på Märket, Sälskär och Lågskär bevaras för framtiden?

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson:

Herr talman! Den här frågan är intressant och den är viktigt och har ett kulturhistoriskt värde och landskapsregeringen är mycket medveten om Fyrväsendets historia. I dagsläget är det så att fyren är belägen på åländsk mark, men Sjöfartsverket handlägger ärendet. Det har kommit till min kännedom att reparationsbehovet uppgår till ca 500 000 och vi har en öppen dialog med Sjöfartsverket och bl.a. Astrid Thors. Idealet skulle vara att staten skulle reparera och vi skulle få ta över den. Det är nämligen så att reparationskostnaderna blir tre till fyra gånger dyrare därute än om man skulle göra motsvarande på land och i sista hand är det prislappen om en halv miljon. Landskapsregeringen följer med frågan och har stort intresse av att få det här ärendet löst.

Ltl Anders Eriksson:

Herr talman! Det var det jag var rädd för att landskapsregeringen på sin höjd följer med frågorna. Men inom politiken är det så, att finns det en vilja så finns det en väg. Nu tror jag tyvärr att minister Eriksson inte har speciellt mycket vilja. Om vi tittar på fyren på Märket, så är grundstrukturen i byggnadsbeståndet bra, men om vägbrytaren tillåts att rasa och havet ligger direkt på byggnaderna riskeras att allt spolas till sjöss. Det är otroligt djupt där utanför. Om man däremot gör någonting rätt snabbt kan stora värden räddas, apropå prislappen. Jag vet inte hur det är med snabbheten, men nu vill jag ha ett klart svar. Vad tänker landskapsregeringen göra inom en snar framtid för att rädda fyren på Märket? Ett klart svar, tack!

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson:

Herr talman! Ambitionen är förstås att rädda den kvar. Som jag sade tidigare, handlar det om prislappen. Beträffande akuta åtgärder kan man starta upp förstås men sedan är det också beroende på hur mycket Sjöfartsverket vill handlägga de här frågorna. Hittills har de visat sig ganska ljumma till att ersätta någonting. De vill föra totala kostnadsansvaret på oss. Då kommer vi in på det som vi nyss nämnde, budgetfrågan. Det rör sig om en halv miljon euro eller mera. Man måste vara medveten om att det är svårt att angöra där ute och man kan inte bygga så många dagar där. Skall man föra ut arbetsmaskiner så kanske de står stilla flera dagar eftersom personalen inte kommer ut. Eventuellt måste man övernatta där. Alla de här frågorna måste vägas in i, hur långt ekonomiskt ansvar skall vi ta för det här?

Ltl Anders Eriksson:

Herr talman! Givetvis är det så här som med alla andra ärenden att alla faktorer måste vägas samman. Jag tycker bl.a. att det är ett väldigt bra och fint arbete som Finlands fyrsällskap gör helt på ideell basis. Det är de enda som gör någonting. Det jag inte förstår är, varför landskapsregeringen inte har något riktigt intresse av att göra någonting här. Jag förstår att det här skulle ligga under museibyrån annars, om det var så att landskapsregeringen skulle äga byggnaderna. Det är det naturliga. Men vi har ändå kansliminister Eriksson och jag en gemensam åsikt om att Fyrväsendet är någonting otroligt unikt för Åland. Det måste hända någonting. Jag har förståelse för prislappen men som jag sade tidigare, gör man ingenting nu få finns det ingenting kvar att rädda så småningom. Jag vädjar till de övriga i regeringsbänken, ta och titta på det här på allvar.

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson:

Herr talman! Jag kan hålla med ledamoten Anders Eriksson att Fyrsällskapet har gjort ett stort arbete ideellt och även ekonomiskt. Det är kulturhistoriska värdet av den här byggnaden kan inte underskattas. Ideal situationen skulle vara att Sjöfartsverket skulle restaurera upp den och sedan skulle vi få överta den. Jag har framfört de här tankarna men de har inte fallit i god jord.

TALMANNEN:

Frågan är därmed slutbehandlad.

Vtm Gun-Mari Lindholm:

Herr talman! Jag vill ställa min fråga till landskapsregeringsledamot Katrin Sjögren. Statistiken visar att åländska ungdomar mår dåligt. Vi politiker i ÅHS styrelse har försökt möta det ökade behovet av mottagningstid genom att föreslå en tjänst till barn- och ungdomspsykiatrin. Frågan är om det ändå är tillräckligt med den insatsen. Jag har motionerat vid ett flertal tillfälle om ungdomars psykiska ohälsa och bett landskapsregeringen att fokusera insatserna på detta område. Nu frågar jag: Vad görs idag inom landskapsregeringen i detta angelägna ärende?

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren:

Herr talman! Att få en barnpsykiater till inom ÅHS var en mycket viktig åtgärd och det är en sak som jag också har jobbat väldigt mycket för. Jag har varit till PUB och försökt bilda mig en uppfattning om hur läget är. Att få en barn- och ungdomspsykiater till är en del i hela kedjan när det gäller barn och ungdomar. Inom landskapsförvaltningen håller vi på och förbereder en som vi kallar, "En kraftansamling" där vi skall fundera hur vi skall gå vidare. Vi skall kontakta kommunerna, Hem och skola, barnomsorg och fundera över vad vi gemensamt kan göra. Sedan försöka samordna de insatser som finns och försöka få en bedömning av vad som är mest akut. Det här är ett jobb som leds av barnombudsmannen och socialinspektören Ulla Rindler-Wrede men vi har också ungdomskonsulenten, landskapsläkaren och hälsoinspektören är också involverade. Det arbetet är precis i faggorna att starta.

Vtm Gun-Mari Lindholm:

Herr talman! Skolhälsovårdarna har genom en gemensam skrivning påtalat att femteklassisterna inte längre kan erbjudas läkarkontroller. Barnrådgivningen har meddelat att treårskontrollen inte heller kan göras p.g.a. läkarbrist. ÅHS styrelsen har nu lämnat ifrån sig budgeten för 2009 och min tilläggsfråga är då: Har landskapsregeringen beredskap att föra in flera läkartjänster för primärvården för att bl.a. tillgodose primärvårdens behov?

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren:

Herr talman! Det är inte läkartjänsterna som är problemet. Problemet är att det inte finns läkare! Det är ett problem som genomsyrar hela Norden. Det utbildas inte tillräckligt med läkare och läkare går alltmer från offentlig sektor till privata alternativ. Skulle det hjälpa att inrätta nya tjänster, men läkarbristen avspeglar inom barnrådgivningen och det avspeglar sig som ett problem på norra Åland. Det man måste göra är helt enkelt att köpa tjänster inom ÅHS och det är ett alternativ som jag stöder.

Vtm Gun-Mari Lindholm:

Herr talman! Det är bra. Läkarlönerna är bl.a. också en viktig del som vi måste ta ett helhetsgrepp på. Orsakerna till ohälsa och känsla av utanförskap och misslyckande som kan leda till depressioner, alltså orsakerna måste vi koncentrera oss på. Det här är ett komplext område precis som regeringsledamot Katrin Sjögren sade. Jag har sagt inom ÅHS styrelse att, man behöver ha ett projekt för att få ett helhetsgrepp, en utredning, en kartläggning, ett samarbete mellan aktörer och informationsinhämtare så att vi kan lista problemområden och faktiskt komma med konkreta åtgärder. Slutligen vill jag uttrycka mig på samma sätt som en förtvivlad mamma som ringde mig på kvällen i tisdags: "Snälla, försök göra någonting", och det ger jag nu vidare till landskapsregeringen.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren:

Herr talman! Jag är fullständigt enig med lagtingsledamot Lindholm. Vi skall göra någonting och vi skall precis göra det här inom ramen för vår "kraftsamling". Vi skall se på resurserna, vi skall se på de mest akuta problemen. Om tjugo år tror man att den vanligaste orsaken till att man söker läkarvård, beror på en eller annan form av psykisk ohälsa. Det här är ett problem som vi måste ta fast på. Inom Helsingfors stad har man anställt psykiatrisjuksköterskor också inom skolhälsovården. Vi skall ta ett stort grepp om de här frågorna, vi skall försöka analysera dem, vi skall försöka samordna resurser och det hoppas jag att vi skall kunna sparka igång i oktober.

TALMANNEN:

Frågan är därmed slutbehandlad.

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till kulturminister Britt Lundberg. Det kommande kulturhuset Alandica växer fram ur jorden dag för dag och snart skall det öppna. Många inom det åländska kulturlivet har sett fram emot den stora scenen och blivit otroligt bestörta när de har insett att hyran för den här lokalen är lagd till över 2 000 euro per dag. Det betyder att ytterst få kan utnyttja den här möjligheten. Jag vill därför fråga minister Britt Lundberg om hon har tänkt initiera omförhandlingar med driftsbolaget om hyrorna för den här stora salen och auditoriet?

Vicelantrådet Britt Lundberg:

Herr talman! Nej, det är inga omförhandlingar aktuella. Utan de förhandlingar som har gjorts och lagts till grund är en del av ett paket för hela Alandicas förverkligande och en uppbyggnad från lagtingets beslut att vi skulle ha privat drift och att driften helt och hållet skulle vara på marknadsmässiga villkor. Vi har reserverat två utrymmen i första våningen som tar emot ungefär hundra personer som båda kan användas för övningstillfällen men också för föreställningar. För dessa utrymmen är fastslagna subventionerade hyror och dessa utrymmen är lämpade för mindre föreställningar som alltså tar upp emot hundra personer. När det gäller föreställningar av större omfattning, där man förväntar sig en publik upp mot flera hundra, upp till sexhundra, då är det marknadsmässiga hyror som gäller. Precis i enlighet med lagtingets beslut.

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman! Det visar sig nu att den här hyran är för hög för att de små kulturföreningarna skall våga ta risken att hyra lokalerna. Det finns inga garantier för att man skall få sexhundra till en föreställning eller en konsert. Dessutom kan man inte ta ett sådant biljettpris att det skulle bli någonting över. Skall man ha stora artister så kostar redan det mycket. Jag undrar om regeringen kommer att anslå medel för kulturproducenter att söka, för att kunna finansiera den här hyran, annars kommer det inte att gå att utnyttja det här utrymmet för kulturföreningar. Åtminstone om man inte får ordentliga riskgarantier från landskapsregeringen.

Vicelantrådet Britt Lundberg:

Herr talman! Jag tror att det är många som avvaktar just nu. Kulturföreningarna har inte sett hela huset färdigt. Man har inte känt på hur det kommer att bli, hur kommer tillströmningen att bli, vilka är möjligheterna i första våningen, vilka är möjligheterna i lilla salen, den som kan ta upp till tvåhundra personer och vad har vi för möjligheter att ha föreställningar i stora salen? Samma sak tror jag gäller prissättningen. Jag tänker mig också som drivare av Alandica idag, att det är väldigt svårt att direkt säga att hyrorna kommer att se ut så här. Det kommer att bli en period nu där tillgång och efterfrågan, där man kommer att avvakta på varandra helt enkelt för att se hur prisutvecklingen kommer att bli. Jag ser också framför mig en sådan situation där kongresser och kulturevenemang skall kunna kombineras och där det skulle vara till fördel för kulturevenemangens prissättning.

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman! Jag tror att ministern måste välja stol i den här frågan. Inte bara sitta på driftsbolagets stolar utan framförallt på kulturlivets stolar. Ledamot Lundberg säger att man avvaktar, jag uppfattar det som att hon inte tänker göra någonting. Nu finns det ett betänkande av en kommitté som har kommit med ett förslag om hur det här eventuellt kunde lösas. Den lämnade sitt betänkande den 30 maj 2008 och vad jag vet så har ministern inte tagit ställning till det här och inte heller visat något större intresse för det. Skall man tolka det som att det här är kastat i papperskorgen och att det inte kommer att ha någon betydelse i det fortsatta kulturarbetet med att göra Alandica tillgängligt för det, som det var avsett för.

Vicelantrådet Britt Lundberg:

Herr talman! Nej, det är definitivt inte någonting som har kastats i papperskorgen och kulturdelegationen som hanterar operativt många av landskapsregeringens kulturfrågor har också åtagit sig det uppdraget att titta på hur man skall kunna möjliggöra mera kultur i Alandica och har det här på sin agenda. Att man avvaktar, tror jag är naturligt, att man inte idag bestämmer att göra någonting speciellt, eftersom vi inte vet. Det är bara hypotetiska frågor nu om hur det kan bli. Det enda vi vet är att det finns en hyressättning på en viss nivå. Men vi vet inte hur verksamheten fungerar i praktiken ännu. Det som framkommer i rapporten och hos mig har prioritet ett bland de förslag som finns där, är att tillsätta ett programråd, vilket jag tror skulle var mycket klokt och vilket vi också för diskussioner kring.

TALMANNEN:

Frågan är därmed slutbehandlad.

Ltl Johan Ehn:

Herr talman! Även jag vill ställa min fråga till vicelantrådet och utbildningsminister Britt Lundberg. Herr talman! Stor enighet har rått i lagtinget om att det finns ett behov av en reform inom gymnasialstadieskolan. Frågan diskuterades senast i lagtinget i april i år och då gjordes vissa utfästelser om att en fortsättning skulle komma under hösten. Vad händer nu?

Vicelantrådet Britt Lundberg:

Herr talman! Vi jobbar ivrigt framåt med gymnasiefrågan och jag tycker att vi har presenterat, för dem som vill lyssna, strategier för hur vi går framåt. Målsättningen är att få ett ökat utbud, att man skall ha en större flexibilitet och att vi också skall klara av att ha en hög nivå och möta en eventuell lågkonjunktur. Alltså att vi inte skall vara så konjunkturkänsliga när det gäller gymnasialstadieutbildningarna för att kunna satsa och också för att i framtiden kunna möta näringslivets behov med ganska flexibel utbildning. I och med att vi har ett väldigt diversifierat näringsliv behöver vi också ha en diversifierad utbildning. Med det vill jag inte säga att vi skall börja kasta och byta utbildningar från månad till månad utan det är förstås en långsiktig planering men att det inte är skrivet i sten vilka utbildningslinjer som skall finnas. Vi jobbar också på en samordning och söker möjligheter till att hitta så stora effektiviseringar som möjligt mellan skolorna och också finna så goda utbildningsprofiler som möjligt för att få hög kompetens och för att kunna ta till vara de kompetenser som finns i de olika skolorna inom de olika programmen.

Ltl Johan Ehn:

Herr talman! Jag hör till dem som har lyssnat till den här frågan och också i kulturutskottet lyssnat på just det som vi nu också får höra igen av utbildningsministern. I kulturutskottets utlåtande till finansutskottet gällande tilläggsbudgeten som sedan enhälligt antogs av lagtinget, skrev utskottet att det är angeläget att landskapsregeringen håller lagtinget informerade om processen och hur den fortskrider. Vi föreslog också att man t.ex. kunde göra det här via ett meddelande till lagtinget. I den följande diskussion som uppstod under budgetdiskussionen kring det här, fanns också åtminstone antydningar från landskapsregeringen att detta kunde ske redan under hösten. Min fråga är då: Kommer vi att se någon typ av mera konkreta formuleringar kring hur den nya landskapsregeringen ser på hur den framtida gymnasieskolan skall vara uppbyggd?

Vicelantrådet Britt Lundberg:

Herr talman! Absolut! Vi jobbar på ett dokument som i enlighet med handligprogrammet heter "Utvecklingsplan" och som kommer att presenteras för lagtinget under hösten .

Vi jobbar också med lagstiftningen. Vi har som mål att komma med den under hösten.

Jag kan inte lova att den ligger på bordet 1 november, det är orealistiskt i dagsläget. Men den är på gång. Men i samband med, antingen budgeten eller som ett separat meddelande, kommer lagtinget självkart att hållas informerade.

Ltl Johan Ehn:

Herr talman!

Först lät det som vi skulle få den här frågan som ett meddelande, vilket jag personligen tycker skulle vara mycket bra, eftersom de här frågorna verkligen förtjänar att hinna diskuteras ordentligt därför att vi såg att den förra reformen föll i ett mycket sent skede. Det är synd att inom ett så viktigt område som gymnasieskolan, ha en osäkerhet ute på fältet för hur fortsättningen skall bli. Jag tycker också att det skulle vara viktigt att ha en så stor politisk enhet kring de här frågorna som möjligt eftersom det inte skulle vara bra om det var på det sättet att de här utvecklingsfrågorna för gymnasiestadiet skulle växla väldigt mycket mellan olika regeringar utan det borde finnas en ganska bred överenskommelse. Utgående från den vore det viktigt att få ett meddelande som kunde diskuteras mera djupgående här i lagtinget också. Jag hoppas verkligen att den delen av ministerns utsaga som kommer att bli verklighet här, att vi får ett meddelande hit som kan komma att diskuteras väldigt ingående och förhoppningsvis hitta en linje som skall hålla i framtiden för skolorna.

Vicelantrådet Britt Lundberg:

Herr talman! Vi är helt eniga om att det är viktigt att den här frågan processas ordentligt och att det finns en bred enighet och att de nya regeringarna inte skall reformera gymnasieskolan vart fjärde år. Det som kritiserades i det förra upplägget var det, att aktörerna, fältet, skolorna, skolekonomerna, kökspersonalen o.s.v. inte har varit involverade i så hög grad som de hade förväntat sig. Nu försöker vi föra en process i nära samverkan med skolorna också. Det gör att processen förstås tar lite längre tid, men jag tror att vi kan vinna i tid totalt sett. Vi försöker också vara ganska tydliga. Vi försöker ta hjälp av skolorna att de faktiskt skall plocka fram var de skulle hitta ekonomiska vinster. Även om alla inte jublar så har man lättare att hitta vägar framåt. Vi har inte slagit fast formen, men ett meddelande är säkert ett gott alternativ.

Ltl Harry Jansson:

Herr talman! Min fråga berör kansliminister Roger Erikssons ansvarsområde. Lagtinget hemställde enhälligt under vårsessionen om att landskapsregeringen dels vidtar omedelbara åtgärder i samverkan med berörda finska myndigheter för att samtliga anvisningar för byggande av skyddsrum finns tillgängliga på svenska. Dels upptar förhandlingar med Finlands regering för att få till stånd ett generellt undantag på kravet från skyddsrum på Åland för enskilda fastigheter. Det vill säga i praktiken att skyldigheten att bygga skyddsrum enbart skulle belasta det allmänna i fortsättningen. Min fråga är ganska enkel: På vilka sätt har landskapsregeringen arbetat med dessa delfrågor, dels översättningarna och dels de direkta förhandlingarna om undantag, och vilka framsteg har uppnåtts efter en rekordsnabb och mycket positiv handläggning av Ålands framtids motion i detta ärende?

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson:

Herr talman! Det är som ledamoten Harry Jansson säger, det var en snabb behandling i lagtinget och jag kan konstatera att landskapsregeringen ställer sig bakom det här. Jag har tagit upp frågan på ett personligt möte med ansvariga ministern Anne Holmlund genom att diskutera dem och framföra våra synpunkter. Både vad det gäller översättningen och reglerna för byggande av skyddsrum. Såsom ledamot Jansson känner till har den här språkfrågan tidigare varit upp till debatt där. Därefter har vi inlett ett arbete på riksdagsnivå. Jag har diskuterat med riksdagsledamoten Nauclér och hon bevakar dessa frågor i riksdagsbehandlingen.

Ltl Harry Jansson:

Herr talman! Skall jag tolka detta så att resultatmässigt handlar det bara om ett personligt samtal. Landskapsregeringen har inte tagit någon formell, konkret kontakt efter det att man i mars i år tillskrev inrikesministeriet i ärendet. Som vi har upplevt det under utskottsbehandlingen och efterföljande diskussion så fick vi intrycket av att det är år 2008 som är det avgörande året, då räddningslagen i Finland är under omarbetning. Det är nu det krävs konkreta åtgärder.

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson:

Herr talman! Jag beskrev just hur vi har behandlat den här frågan och det känner ledamot Jansson också till att det inte är vår behörighet, men vi har skrivit utlåtande i mars. Händelsekedjan som jag just redogjorde för har vi arbetat med. Det är också så, att det här ärendet så småningom skall behandlas i riksdagen och där har vi preparerat och informerat vår riksdagsledamot och hon skall driva frågorna där i riksdagen och försöka få gensvar för våra åsikter och krav.

Ltl Harry Jansson:

Herr talman! Varför jag nämnde den här skrivelsen från mars, är att i den skrivelsen uttrycker landskapsregeringen inget av den önskan som lagtinget enhälligt har ställt sig bakom, d.v.s. ett konkret undantag. Den skrivelsen tog sig formen av ett utlåtande till inrikesministeriet, handlade generellt om att man ville ha en dialog om den fortsatta processen. På vilket sätt har då lagtingets önskan och vilja förts fram, konkret till inrikesministeriet? Det är bara den vägen vi får en framgångsrik hantering av den här frågan. Vi vet alla hur det är med ministrar både här och i Helsingfors, att man är överbelamrade med ärendet. Så ett personligt samtal kanske inte riktigt bär hela vägen fram.

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson:

Herr talman! Det här svaret som gavs den 18 mars i år, innehöll det som Jansson säger. Utgångspunkten var, om rikets regering anser att man skall ha skyddsrum kvar, så tecknar vi upp vissa saker. Därefter var det som bekant, upp för behandling här i lagtinget enligt motionen och därefter har landskapsregeringen gått helt på lagtingets linje. Andra möjligheter finns förstås inte. Jag kan också nämna att det inte är enbart är ett personligt samtal. Jag har också haft besök och haft upp det på aganden med inrikesministern, som ni förstår har mycket att göra idag. Hela vårt skriftliga material har också översänts till henne och riksdagsledamoten.

TALMANNEN:

Frågan är därmed slutbehandlad.

Ltl Mika Nordberg:

Herr talman! Jag vill ställa min fråga till trafikminister Runar Karlsson. Jag undrar om trafikministern kunde redogöra för hur den praktiska tillämpningen av yrkeskompetensbeviset för yrkeschaufförer, kommer att se ut vad det gäller vilka som bör inneha beviset?

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Herr talman! Det är busschaufförer och lastbilschaufförer som skall ha en yrkeskompetens och busschaufförerna som tar körkort fr.o.m. 1 september 2008 skall inneha den yrkeskompetensen. Lastbilschaufförerna skall ha det från 1 september 2009. De som redan har körkort behöver inte ta det. De behöver endast gå fortbildning vart femte år.

Ltl Mika Nordberg:

Herr talman! Det här betyder m.a.o. att det gäller alla. Orsaken till att jag frågar, är nämligen att det har framkommit att tillfälliga chaufförer inte skulle omfattas av detta krav med tilläggsutbildning. I så fall låter det helt vidrigt, att de som jobbar alla dagar inte anses kompetenta medan inhoppare skulle vara det. Så är tydligen inte fallet utan det gäller även korttidsanställda och inhoppare bör inneha denna yrkeskompetens.

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Herr talman! Det här bygger på EG-direktiv och det här gäller alla. Även de som kör tillfälligt.

TALMANNEN:

Frågan är därmed slutbehandlad.

Ltl Carina Aaltonen:

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till lantrådet Viveka Eriksson. Frågan handlar om den svenska FRA-lagen som möjliggör signalspaning i kabel. Även om den svenska regeringen igår överenskom om att skärpa lagen så kvarstår faktum. Den svenska FRA-lagen innebär att ålänningars datatrafik kan avlyssnas om den passerar Sveriges gränser. Enligt grundlagens 10 § 2 mom. är brev och telefonhemligheten samt hemligheten i fråga om andra förtroliga meddelanden okränkbar. Vad har lantrådet gjort för att trygga ålänningarnas rätt till att inte få sin e-post och annan kommunikation avlyssnad.

Lantrådet Viveka Eriksson:

Herr talman! Det var nog en rätt knepig fråga eftersom det är väldigt svårt för Ålands självstyrelse att gå in i säkerhetspolitiska aspekter och riktlinjer som man drar upp i en annan stat. Självklart kan man se med en viss oro på de konsekvenser som kommer av de beslut som man har fattat i Sverige men det skulle kanske vara att klampa in i andra staters angelägenheter att gå in och ha åsikter om det. Där vill jag vara lite försiktig.

Ltl Carina Aaltonen:

Herr talman! Ja, det förstår jag. Den finska kommunikationsministern Suvi Lindén övervägde i somras att informera alla konsumenter och företag att de kan utsättas för avlyssning. Har den åländska regeringen varit i kontakt med finländska kommunikationsministeriet för att diskutera den här frågan. I Finland har också det största nordiska teleoperatörsbolaget flyttat sina mail-servrar från Sverige till Finland för att just finländsk inrikeskommunikation skulle riskera att bli avlyssnad av svenska FRA. Vad jag har erfarit så sker ändå en väldigt stor del av den åländska trafiken via kablar via Sverige. Har man i så fall haft för avsikt att diskutera med de här datakommunikationsoperatörerna om att den åländska datatrafiken skulle ta en annan väg?

Lantrådet Viveka Eriksson:

Herr talman! Vi har inte haft kontakt med kommunikationsministeriet. Jag tar till mig frågan och skall fundera på om det finns skäl att åtminstone stämma av med kommunikationsministeriet vad de gör där. Det kan finnas en poäng i det här med eventuell information om de här mera tekniska detaljerna att gå in och titta på datakommunikationssystemen. Framförallt så ligger det hos partierna att föra en debatt om det här eftersom det är grundläggande rättigheter i det här.

Ltl Carina Aaltonen:

Herr talman! Jag är inte riktigt övertygad om att det är partiernas uppgift att föra någon information men däremot har vi en ny datainspektion och en dataombudsman som har tillträtt och det här skulle i så fall vara en viktig roll för den nya myndigheten. Kanske landskapsregeringen själv kunde göra en utredning om ålänningarnas grundläggande rättigheter kränks i och med den här FRA-lagen.

Lantrådet Viveka Eriksson:

Herr talman! Jag menade förstås inte att partierna skall informera utan snarare det att debatten inte har varit särskilt synlig med anledning av det man beslutar i Sveriges riksdag och regering. Jag sade redan att jag tar till mig den här frågan, både när det gäller kommunikationsministeriet och skall föra en diskussion detta och fundera på frågan. Självklart är det så att åländska medborgare kan beröras och då finns det anledning att fundera på frågan.

Ltl Fredrik Karlström:

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till miljöminister Katrin Sjögren. Min fråga kommer att beröra miljöbilspremien även om jag inte var någon stor anhängare av det beslutet så vill jag nu ställa en fråga om den saken. Tanken var att miljöbilspremien skulle minska utsläppen från de åländska bilarna och enligt landskapsregeringens beslut om premien ges den bara till privatpersoner. Där kommer min fråga: Varför ger inte landskapsregeringen också det här miljöstödet till företag såsom taxi och biluthyrningsfirmor?

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren:

Herr talman! Det här var en sak som vi funderade på och i beslutet ville vi gynna de som köper bilar privat. Vi såg också möjligheterna att göra business att köpa många bilar. Vi måste göra vissa avvägningar i den frågan. Både jag och finansansvariga har haft diskussioner med privata näringsidkare och vi har tagit till oss deras åsikter och vi skall fundera vidare på den här frågan. Miljöbilspremien har också den uppgiften att inte bara minska utsläppen utan också få till stånd en attitydförändring och att frågan skulle diskuteras. Landskapsregeringen kan också i det sammanhanget utöva konsumentmakt och om det är på det viset att det finns miljöbilar i taxipopulationen, så kan landskapsregeringen använda sig av de bilarna. Det är sådana diskussioner vi har fört. Vi ser mycket positivt på att det är företagare som driver miljöfrågor inte bara inom taxi- och busstrafiken utan också t.ex. inom byggnadssektorn.

Ltl Fredrik Karlström:

Herr talman! Miljöbilspremierna var väl i första hand tänkt för att förbättra miljön och en privatperson kör väl ungefär ca 10 000 km per år. En taxichaufför han kör närmare 100 000 km per år. Det betyder att man skulle göra en betydligt mycket större miljöinsats om taxichaufförerna fick det här stödet att köpa en miljöbil. Idag är svaret nej när de frågar.

Det finns flera taxichaufförer som har frågat och de har fått nej och det finns flera biluthyrningsföretag som också har frågat och fått nej. Miljöbilspremien, anser jag personligen, är ett ganska dumt sätt att försöka lyfta frågan på. Jag tycker att skrotningspremien hade varit betydligt mycket klokare för att få bort gamla bilar och gynna det. Det viktiga i den här frågan är ett systemfel. Man bara gynnar privatpersoner att köpa en ny miljöbil men inte företagare som de facto skulle göra någon skillnad på de utsläppen som bilarna medför.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren:

Herr talman! Miljöbilspremien är 1 000 euro för en elbil och 700 euro för en bil som klarar utsläppsgränserna. Vi har en skrotningspremie redan idag och den har visat sig vara väldigt lyckosam och intressant. Vi kan redan se på de siffrorna vi har, att man har skrotat bilar från slutet av åttiotalet och början av nittiotalet, alltså före vi hade katalysatorer. När det gäller företagande och bilism så finns det ytterligare en sak som komplicerar det hela. Man får skattesubvention redan när man gör bilinköpet, som taxichaufför eller budbilsföretag. Det har varit de argumenten som vi har diskuterat. Man har en kraftig skattesubventionering redan och det är svårt att reglera att man inte gör affärer på sidan om.

Ltl Fredrik Karlström:

Herr talman! Det finns en fråga till i den här miljöbilspremiediskussionen och det är de facto att det fanns en amerikans forskare som påstod att det är klokare att köra en gammal bil från åttiotalet än att köpa en ny miljöbil eftersom det produceras mer koldioxid genom att tillverka den nya bilen än vad han någonsin kommer att förbruka genom att köra med den gamla. Ni borde ta en ny diskussion i landskapsregeringen om det här är rätt väg att gå för att förbättra miljön på Åland. Framförallt tycker jag att man bör likställa privat och företag när man skall dela ut skattebetalarnas pengar i bidrag för att i miljöförbättringens namn försöka få det bättre.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren:

Herr talman! När det gäller beräkningarna gammal bil kontra ny, så finns det forskare som menar att vi inte har några klimatförändringar. Den nordiska forskningen visar att det visst lönar sig att miljömässigt köpa en miljöbil. Man har en så hög återvinningsgrad på bilar och metaller att det idag lönar sig att ha en miljöbil. Jag förlitar mig på nordisk forskning. Igen, dubbla skattesubventioner, är inte aktuellt och det är svårt att kontrollera att man inte gör affärer på den här frågan. Jag vill igen, ytterligare en gång, framhålla det att landskapsregeringen är en viktig kund och där kan vi också göra en insats när det gäller t.ex. att anlita taxiföretagare som har miljöbilar.

TALMANNEN:

Frågan är därmed slutbehandlad. Frågestunden är härmed avslutad.

Lagtingets nästa plenum är kl. 10.40. (Plenum avslutades 10.32.)

Originalfil