Plenum den 27 maj 2009 kl. 13.00

 Ålands lagting

STENOGRAFISKT PROTOKOLL

 

 

 

 

 

 


Plenum den 27 maj 2009 kl. 13.00

Plenum börjar. 1

Remiss. 1

1   Republikens presidents framställning med förslag till lag om ändring av 59c § självstyrelselagen för Åland (RP 9/2008-2009)

Första behandling. 30

2   Lagutskottets betänkande nr 13/2008-2009 om parkeringsregler (FR 14/2008-2009)

Första behandling. 32

3   Kulturutskottets betänkande nr 2/2008-2009 angående ny lag om landskapsbidrag till bildningsförbund (FR 4/2008-2009)

Enda behandling. 39

4   Finansutskottets betänkande nr 5/2008-2009 om förslag till första tilläggsbudget för år 2009 (FR 15/2008-2009 jämte FM 70-84 och 86-97/2008-2009)

Enda behandling. 40

5   Presidiets framställning om lagtingsledamöternas placering i plenisalen 2009-2011 (P 1/2008-2009)

För kännedom... 40

Landskapsregeringens framställning angående landskapslagstiftning om pensionsskyddet för ledamöter av lagtinget och landskapsregeringen (FR 19/2008-2009)

Landskapsregeringens framställning med förslag i syfte att säkerställa landskapets reservelkraftsförsörjning (FR 20/2008-2009)

Landskapsregeringens framställning om landskapsgaranti till säkerhet för lån till Kraftnät Åland Ab (FR 21/2008-2009)

Lagtingsledamoten Barbro Sundbacks enkla fråga om inflytande i finansfrågor (EF 19/2008-2009)

Plenum slutar. 40

 

 

Plenum börjar.

Närvaroregistrering. 27 ledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Ulla-Britt Dahl på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

Remiss

1      Republikens presidents framställning med förslag till lag om ändring av 59c § självstyrelselagen för Åland (RP 9/2008-2009)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkännes? Godkänt.

Diskussion.

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson

Herr talman! På basen av lantrådets frånvaro ska jag hålla en kort presentation av det här ärendet.

Vi har nu på vårt bord republikens presidents framställning 8/2008-2009 till Ålands lagting med anledning av regeringens proposition till riksdagen med förslag om ändring av självstyrelselagen 59 c §.

Ändringen skall ske i grundlagstiftsordning i riksdagen samt enligt 69 § självstyrelselagen med kvalificerad majoritet i den här salen.

Det här ärendet är resultatet av ett långt hårt arbete. Landskapsregeringen har haft ett konstruktivt samarbete med själstyrelsepolitiska nämnden, som gett grönt ljus för det här förslaget, vilket får en stor betydelse när man tänker på att alla partier företrädda i lagtinget är företrädda i självstyrelsepolitiska nämnden.

Fru talman! Det har varit en lång process. Det började redan i ett arbetsgruppbetänkande från 2005 , men som senare förföll efter att det konstitutionella fördraget blev inaktuellt.

I juli 2006 tillsatte utrikesministeriet en arbetsgrupp med åländskt deltagande. I maj 2006 gav EU domstolen dom i snusfrågan, vilket med all önskvärd tydlighet visade på felaktigheterna i systemet.

Mandatet var att bl.a. att utreda de situationer där Åland har ett rättsligt intresse att utöva talerätt och framlägga förslag till en utveckling av praxis för hur landskapets synpunkter skall beaktas vid beredningen av Finlands ståndpunkt inför EG-domstolen. Arbetet avslutades i augusti 2007.

Propositionen baserar sig på ett arbetsgruppsbetänkande från slutet av 2008 där Matti Pellonpää var ordförande och Åland var representerat av två tjänstemän.

Fru talman! Som sagt, det här är ett resultat av ett långt arbete som jag just kort beskrev. De viktigaste ändringarna är att bestämmelser om fördragsbrott regleras nu på lag nivå. Landskapets ståndpunkt skall framgå ur Finlands svar, om saken gäller åtgärder eller underlåtelse från landskapets sida.

Landskapet har även rätt att deltaga i det muntliga förfarandet vid domstolen. Landskapet har rätt att ta till initiativ till att Finland ska bl.a. intervenera i mål där vi har ett intresse att vara med i en process. Intervenering betyder att man blir med som part i en pågående process. Huvudsyftet med ändringen är att man ska ha garanterat landskapet ett rättvist förfarande i mål som behandlas i EG-domstolen. Det innebär att lagfästa att landskapets ståndpunkt kan komma fram till kommissionen, till EG domstolen, även i det fall då riket och Åland har olika uppfattningar som t.ex. snusfrågan.  

Det här var väl huvudpunkterna i det här förslaget.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack fru talman! När den ursprungliga texten till talerättspropositionen var aktuell under fjolåret, hänvisade tidigare EU-domare, Leif Sevón till det faktum att EU domstolen inte känner till något som kallas för parallell talan. Nu bygger hela talerättspropositionen på en form av parallell talan, Åland - Finland tillsammans. Kan kansliministern upplysa om vad som har hänt, som nu har förändrat förutsättningarna, att landskapsregeringen kunnat ge sitt godkännande till den här propositionen?

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik

Fru talman! Man ska beakta att det är bara stater som kan bli svarande, om vi diskuterar svarandeproblematiken. Det är enskilda stater som kan bli svarande i en process i EG-domstolen. I det här fallet är det staten Finland. Det här lagförslaget, har på det bästa möjliga sett, garanterat landskapet Åland en rätt att utföra sin talan inför EG-domstolen. Då har man beaktat synpunkterna här. De här diskussionerna har jag tyvärr inte deltagit i. Som jag sade inledningsvis, presenterar jag det här på basen av lantrådets frånvaro. Vi ser att det finns en möjlighet, i teorin i alla fall, att det kan bli två ombud i EG-domstolen. Det är ett intressant faktum.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack fru talman! Jag ställer frågan för att kansliministern även har EU ansvaret enligt landskapsregeringens handlingsprogram. Känner ministern om det har skett en förändring i EU-domstolens rättegångsregler eller stadgar som skulle tillåta ett sådant förfarande med parallell talan? Att det har skett en sådan förändring av teknisk natur, sedan självstyrelsepolitiska nämnden hade den här frågan på sitt bord under fjolåret? Frågeställningen är ganska avgörande hur landskapsregeringen agerat i o m att man godkänt propositionstexten på förhand.

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik

Fru talman! Det här ärendet har varit i självstyrelsepolitiska nämnden, där också alla partier har gett grönt ljus för detta. Det här med två ombud, om man läser lagtexten i förhållande till detaljmotiveringen, så finns det en diskrepans där. Jag har personligen den uppfattningen att lagtext går före detaljmotiveringen. Där står det helt klart att Åland ska ha rätt att muntligt framföra sina åsikter inför domstolen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Gunnar Jansson

Värderade talman! ”Audiatur et altera pars” lyder en grundläggande romersk rättsregel som är adopterad som sådan in i den germanska rätten och därför också har kommit in i vår rättsordning. Den betyder direkt översatt ”även den andra parten bör höras”. I vår rättsordning har den fått en mycket snärtigare översättning och tillämpning, första gången år 1734 och lyder ”döm ingen ohörd”. Det här är också ett uttryck som genomsyrade hela den juridiska utbildningen som förekom hos oss efter 1734. Man brukar lite skämtsamt säga, det fanns i mitten på 1700 talet en mycket berömd professor från Uppsala, som avslutade alla sina föreläsningar till denna regel och säga; ”och sen mina barn, glöm ingen ohörder” .

Fru talman! Det kan inte vara ett mål att i EU umgänget hamna i EG-domstolen, varken som svarande eller kärande, eller annan partsställning. Men det händer. Då är det helt nödvändigt att denna ”Audiatur et altera pars” regel också tillämpas på Åland, som inte kan vara en självständig part i domstolen men vars intressen är på den nivån att talerätt måste finnas. Dit har vi nu kommit och det är väl.

När politikens medel upphör vidtar juridiken. Vi är en lagstiftande församling. Det är vårt uppdrag att skapa regler för hur man reder sig i en juridisk process. Även om lagtinget som lagting inte deltar i den. Det som kanske är mest framträdande, som skiljer den politiska processen från den juridiska, är att den politiska kan man råda över. Den är dispositiv, parterna hanterar den och formulerar avgörandet. Medan den juridiska processen kännetecknas av den svagheten eller styrka att parterna är parter i ärendet men kan inte påverka utgången. Utgången har man då överlämnat till en domstol som i det enskilda fallet säger vad som gäller. Det här är ingenting nytt, vi är alla bekanta med det. Det som är lite speciellt i det här fallet är att processen har så starka politiska drag.

Vi har ingen bra översättning till den term som flitigt används i EG-rätten och övrig internationell rätt, ”Law Inforcement bodies” betyder ungefär organ som framtvingar lag. Det är domstolarna som är ”Law Inforcement bodies”. Det heter så allmänt taget på det språket. Det visar att parterna har avhänt sig rådigheten över det som är föremål för process och får finna sig i ett avgörande som sista hand, vid behov, genomförs med våld. Det är också kännetecknande för vår demokratiska rättsordning. Därför är en talerätt helt nödvändig i ljuset av självstyrelsen räckvidd.

Den här processen har också mycket tydligt illustrerat självstyrelselagens betydelse som instrument för reglering av umgänge mellan landskapet och riket. Självstyrelselagen har många andra dimensioner, men självstyrelsepolitiska nämnden och hela lagtinget har hållit hårt på principen att regler för det umgänget ska ingå i självstyrelselagen, av det enkla skälet att det instrumentet kan vi med politiska medel påverka. Så sker också i det här fallet, det är som det ska vara. Det är en fråga om bedömning om det här är bra eller dåligt.

På den liberala lagtingsgruppens vägnar kan jag meddela att vi är tillfreds med de uppnådda resultaten. Det är många och sega förhandlingar som lett fram till detta, som vi också nyss hörde. Landskapsregeringen har gjort ett gott arbete. Självstyrelsepolitiska nämnden har aktivt deltagit i det och samsyn har uppnåtts. Vi ger vårt erkännande till regeringens fögderi och omfattar resultatet.

Vad gäller resultat kan man också säga att det förstärks av det principbeslut som Finlands regering fattade 23.4 i förbindelse med inflytandefrågor. Det här ska ses som en helhet. Flera ändringar av självstyrelselagen kommer att följa och flera överläggningar kommer att utföras mellan parterna i det här systemet och det är precis så det ska vara.

Jag vill återkomma och avluta med min käpphäst i sammanhanget, det är självstyrelsens förmåga att växa från objekt för andras fögderi till subjekt i sina egna ärenden. Det är en målmedveten utveckling som startade redan 1917, som hade svårigheter i början men där linjen är väldigt tydlig. Tidigare andra och starkare makter beslöt om Ålands och ålänningarnas öden, ofta t.o.m. utan att fråga oss, den tiden är tack och lov bakom oss. Ålands demokratiska organs ställning av subjekt i egna ärenden är erkänd. Den här processen har stärkt den egenskapen på det sätt att Ålands förhållande till EU klarläggs. Det betyder samtidigt att Ålands förhållande till riket i minst lika hög utsträckning klartläggs på dessa områden.

Vi tillstyrker bifall. 

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Jag skulle vilja säga att det är lite varning för Kejsarens nya kläder. Hur kan man vara tillfreds med en ändring som de facto endast är en kodifiering av praxis. Det som sägs i domstolen ska på förhand vara godkänt av den ena parten. Då finns det bara en part. Åland har ingenting att säga till om, om man inte är överens med Finland. Backar vi tillbaks bandet och ser på de frågor som har varit till domstol, så har vi inte alltid varit överens. Tvärtom, vi har varit synnerligen icke överens. Då är det ingen skillnad med den här lagen. Det som skrivs och det som sägs ska Finland godkänna. På vilket sätt ger det här oss ökad talerätt? Vi kommer att dömas att ohörda även i fortsättningen. Nu är nertystningen av vår åsikt, enligt självstyrelselagen, systematiserat.

Vtm Gunnar Jansson, replik

Fru talman! Jag brukar och jag tror det är klokt att skilja mellan formellt inflytande och reellt inflytande. Det formella regleras här. Men det är i sig inget mål att få medel för att utöva inflytande. Målet är att inflytande är reellt. Det ankommer bara på oss själva att vara så pålästa, kunniga och företagsamma att det inflytande som nu skrivs in i paragrafer också får en materiell utformning, en reell innebörd. Ett annat svar på repliken kunde vara, att så kan det förhålla sig, som kollegan Sundman säger. Men det är också så i politiken, som livet i övrigt, att man ska undvika att göra det goda till det bästas fiende. Det bästa, enligt det här resonemanget, vore då egen talan i EG-domstolen. Det skulle förutsätta att Åland är medlem av EU, det är vi ju inte så länge Åland är en del av ett medlemsland.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Det är klädsamt att vtm Gunnar Jansson erkänner att det här inte är något framsteg utan det är en kodifiering av praxis. När det gäller förhållandet mellan formellt och reellt inflytande så har vi redan det här inflytande reellt. Det har vi också utövat i EG-domstolen. I det fallet var vi på ”Speaking terms” med Finland. Om vi inte är det, som i fallet med snuset, då står vi oss helt slätt med den här skrivningen. Tvärtom ger den orsak till att utesluta Ålands åsikt på ett systematiserat sätt. Det är i sådant fall ett steg bakåt. Jag kan inte förstå hur man är nöjd med det här. När det gäller fördragsbrott som är innanför vår egen behörighet, där bara Åland har gjort ett fel, varför ska någon annan bestämma vår ståndpunkt?

Vtm Gunnar Jansson, replik

Tack fru talman! Det här är en del av processen. Inte tar livet slut med den här ändringen av självstyrelselagen, lika lite som med någon annan lag heller. Om vi ser vad som har hänt efter 1994 så har självstyrelselagen undergått fyra ändringar, praktiskt taget vid varje fördragsrevision har det gjorts ingrepp i självstyrelselagen. Det här är ingalunda den sista och inte något som kommer att utgöra en norm för all framtid. Det här är en del av den process, den politiska process som kännetecknar umgänget landskapet - riket, som regleras i självstyrelselagen. Därför dömer jag inte ut något. I politik bör man ha förtroende för att komma vidare. Det här är ett framgångsrikt sätt att komma vidare.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gun Carlson

Fru talman! Det Lissabonfördrag som nu ligger och väntar på en lösning visar på att vår behörighet kanske kommer att inskränkas ännu mera. Därför har också de här inflytandefrågorna blivit så viktiga för oss, eftersom vi anser att det här kan vi återgärda på något sätt nu innan vi slutligen klubbar eller inte klubbar Lissabonfördraget. Det som varit aktuellt nu är hur man ska lösa bristen på talerätt. Det har vi sett tydligt vad det medför, i samband med bl.a. snusfrågan. När man tittar på inledningen av den här propositionen så är det lite intressant när man faktiskt säger redan i första stycket; ”landskapets möjligheter att påverka är otillräckliga”. Samtidigt medger man att det idag är statsrådet som i sista hand besluter om utformning av ställningstaganden, precis som vi hörde. Man påminner också om den här senaste ändringen som grundlagsutskottet införde 59 d § om böter, som kom utan att vi var förberedda. Man säger i en konklusion om syftet med den föreliggande propositionen; ”det ska bättre framgå att statsrådet för sin del ska dra försorg om att landskapet kommer i åtnjutande av ett rättvist förfarande, såväl i den nationella beredningen inom statsrådet som i behandlingen i Europeiska gemenskapens domstol”. Man säger att nu så ska man försöka komma till ett bättre system. Jag tycker ändå det är lite positivt. Man anger också i allmänna motiveringarna om riktlinjerna. Det är också en hel del som är positivt för landskapet när man säger; ”det nationella systemet ska utvecklas så landskapet i enlighet med sina berättigade krav ska ha möjlighet att försvara sig och föra fram sina ståndpunkter inför EG-domstolarna”. Det är ändå en liten framgång. Man säger också; ”om behandlingen av ministerrådet ska föregås av en diskussion med statsministern, om landskapsregeringen så önskar”, d.v.s. innan man i ministerutskottet behandlar frågan. Det tycker jag också är bra, det förbättrar det åtminstone.

När det gäller påstådda brister i landskapslagstiftningen; ”ska riket och landskapet föröka enas om hur svaromålet utforma. Med beaktande av självstyrelsesystemet har regeringen en skyldighet gentemot Åland att beakta och föra fram landskapsregeringens synpunkter till den del saken hör till landskapets behörighet. Det är viktigt att landskapets ståndpunkt ska framgå av svaromålet”. Man lägger till att; ”det här hindrar inte riket att framföra sin uppfattning om hur EG-rätten ska förstås”. Man medger i alla fall en möjlighet att framföra landskapets ståndpunkter.

Jag vill säga några ord om lagförslaget, nya paragrafen. Första momentet är helt likalydande. Det andra ska då förtydliga och ge oss det svar vi vill ha. Här säger man ändå; ”har talan i ett ärende, som anses i första momentet, väckts p.g.a. en åtgärd eller underlåtelse från landskapets sida, ska en representant från landskapet ges rätt i det muntliga förfarandet vid domstolen”. Det här är ändå ett steg i rätt riktning. Man kan väl säga att det är ett första steg till en förbättring. Samtidigt vet vi, och erkänner gärna från Centern, att det är staten som har tolkningsföreträde i egenskap av nationalstatens representant. I detaljmotiveringarna så sägs det att; ”landskapet ska ha godtagit ställningstagandet”. Det här är, trots allt, positivt.

Vi tror, från Centern, att det här är den enda framkomliga steget vi kan ta idag i en process som har varit lång. Om vi ser att resultatet blev en förbättring så kanske vi säger att det blev hyfsat bra. Det återstår för lagutskottet att noga granska det här. Vi har, under hörande i självstyrelsepolitiska nämnden, hört att parallell talan egentligen är en okänd företeelse i EG-domstolen. Det är säkert bra om lagutskottet kan diskutera och fundera på de här frågorna. Även att lagutskottet funderar över om lagtexten har företräde framom motiveringarna eller är det tvärtom? I det stora hela tycker vi från Centern att vi kan godkänna, samtidigt som jag får erkänna att målet för Centern skulle vara att få ett system som skulle likna det som man har Belgien, eftersom vi vet att det fungerar inom EU. Det tycker vi att det borde vara målet. Där är vi inte ännu.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Jag är inte nöjd med Centerns inställning. Ltl Gun Carlson säger att inflytandefrågorna är aktuella nu före vi godkänner Lissabonfördraget. Ja, det har vi försökt säga. Lagtinget har varit enigt i att den här inflytandefrågan ska lösas så att landskapet får talerätt när det gäller fördragsbrott som beror på landskapets behörighet. Vi får själva föra vår talan. Det här lagförslaget är inte så. Allting ska avgöras och Finland ska vara med på det här förfarandet. Om vi är överens är det helt okej, men då behöver vi inte ha något inflytande, om vi är överens. Då är det bara att skicka ner vem som helst och föra vår talan. Det är om vi inte är överens som vi behöver ha rätt att föra vår egen talan. Det får vi inte med det här. Snusfrågan var ett bra exempel, det var passligt att ltl Gun Carlson tog den. Allt det här snömoset i början på framställningen, läs detaljmotiveringen så smälter allt snömos, tyvärr.  

Ltl Gun Carlson, replik

Jag håller med ltl Danne Sundman att det är nu som inflytandefrågorna är viktiga. Det har vi fortfarande inte släppt, det sade jag också. Det är därför vi tycker det här är viktigt. Lagtexten är ju ändå en klar förbättring eftersom det är ett helt nytt moment som är bra mycket tydligare än det var förut. Man säger att en representant från landskapet ska ges rätt att delta i det muntliga förfarandet vid domstolen. I svaromålet som staten ger till EU så ska landskapets ha godtagit det enligt detaljmotiveringen. Nog är det ändå en förstärkning, det får vi erkänna. Om det sedan är tillräckligt är svårt att säga. Finland är nationalstaten, vi kommer inte undan det idag. EU systemet godkänner nationer och ingenting annat. Systemet känner inte till sådana här små områden.  

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Om inflytandefrågorna är viktiga för Centern, varför agerar man inte som om de vore det då, och inte godkänner den här lösningen på den här inflytandefrågan? Eftersom det inte är det som man har velat ha. Varför ska man hela tiden vara nöjd med ingenting? Det här är inget framsteg reella tal. Det är mycket vackra skrivningar omhuldat av mycket snömos. Läser man detaljmotiveringen står det att man får vara två om domstolen ger tillåtelse att två ombud pläderar, det gör man hittills inte. Men man kanske ändrar sig efter att Åland kommer in i bilden. Det vet man inte. När det gäller de skriftliga inlagorna så tar domstolen ställning till partens inlaga, alltså Finlands inlaga, det som Finland har bestämt att står där. Sedan om Ålands papper är bilagt, spelar ingen roll. En domstol fungerar inte så att man lyssnar på dem som står utanför och har en annan åsikt. I det här fallet står Åland fortsättningsvis utanför, i det fall vi inte är överens med Finland. Är vi överens fungerar det här jättebra, men då behöver vi inte det här.

Ltl Gun Carlson, replik

Jag sade också redan i mitt anförande att jag anser att lagutskottet bör titta på det här med parallell talan eftersom det är nytt och tillsvidare okänt i EG-domstolen. Finland anser ju tydligen själva, eftersom de lagt ett sådant här förslag, att det ska vara möjligt. Lagutskottet har mycket att göra i den här frågan. Det är en sak som man måste man se över. Vi har väl lärt oss att det vanligen är lagtexten som står över detaljmotiveringen. Lagtexten säger en del, samtidigt säger detaljmotiveringen att landskapet ska ha godtagit ställningstagande, där är detaljmotiveringen starkar än lagtexten. Det återstår att se hur det här behandlas i olika instanser där det nu diskuteras, d.v.s. grundlagutskottet och riksdagen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Jansson

Fru talman! Jag vill börja med att kommentera vtm Gunnar Janssons i övrigt utomordentliga anförande vars innehåll jag delar, förutom när det gäller de höga växlarna som drogs på förändring när det gäller Ålands ställning som subjekt från att tidigare ha varit objekt i olika sammanhang. Vi är nog fortfarande i objekt i högsta grad i åtskilliga frågor inte minst i alla de frågor där vi inte har egen behörighet enligt självstyrelselagen.

I frågor där vi har behörighet enligt självstyrelselagen i förhållandet till europeiska unionen. Det är en form av anomali när man har en region med delad statsmakt, statlig lagstiftningsbehörighet, som därmed inte enligt EU:s konstruktion kan vara representerad direkt gentemot EU, trots att vi är inne i EU. Där fungerar vi i många sammanhang fortfarande som objekt. Det vi diskuterar, i samband med inflytandefrågorna, är att minska positionen som objekt. Vi är långt ifrån i mål ännu när det gäller de frågorna, om vi någonsin kommer i mål.

Ett politikområde där vi fortfarande är objekt är det för Åland viktiga demilitariserings- och neutraliseringsförhållande som gäller. Det är viktigt särskilt i kristider som ännu idag kan uppkomma i vår fredliga del av världen.  

Ett stort framsteg i det här, inte i förhållandet till subjekt - objekt diskussionen, men när det gäller landskapet Åland sett över en lång tid, över sekler, är det klart att situationen idag är bättre, än vad den har varit på 700 år. 

När det gäller medbestämmande frågorna för landskapets del i förhållande till unionen så har det varit fyra stycken som har varit upplyfta på bordet och som är aktuella i samband med vårt kommande ställningstagande till Lissabonfördraget. Det är representationen i Europaparlamentet och vårt förhållande till europeiska unionens ministerråds arbete. I de två första frågorna har vi inte kommit någon vart. Den tredje frågan var talan inför EG-domstolen och den har vi nu på bordet att ta ställning till. Den fjärde frågan var subsidiaritetskontrollen och den är under beredning i justitieministeriet i Helsingfors, efter att den har diskuterats mellan lagtingets självstyrelsepolitiska nämnd och riksdagen. Där finns väl någon slags förutsättning att komma fram till ett resultat. Två av fyra frågor är på väg att lösas.

Vad som bekymrar oss i vår grupp är att man fortfarande från landskapsregeringens sida lägger en stor vikt vid statsrådets principbeslut, som nu har klubbats. Det principbeslutet är faktiskt ingenting annat än en nerteckning av gällande förhållanden som har arbetats fram under den tid som tidigare regeringar sedan 1995 har jobbat med frågan och tidigare riksdagsledamöter som har jobbat med frågorna. Där är en god grundprincip, som jag delar, i de diskussioner vi har fört tidigare med vtm Gunnar Jansson, när det gäller förhållandet med det självstyrda landskapet och det självständiga riket så duger blott bestämmelser på lag nivå, och i det fallet i självstyrelselagen, för att få förhållandena att fungera långsiktigt och oberoende av politiska förändrade majoriteter mellan val och i val. Därför finns det fortfarande en hel del att begära av det som finns i det här principbeslutet som måste intas i lag för att det ska fungera i praktiken.

En av bakgrunden till att inställningen har förändrats i riket är behandling av Ålands lagtings initiativ till riksdagen 2006, som slutbehandlades i februari 2007 i riksdagen på basen av ett betänkande från grundlagsutskottet 7.2.2007. Där man avseende parlamentsplatsen och lagtingets initiativ skrev att initiativet är fullt begripligt med hänsyn till Ålands särställning. Ett erkännande av att det här var ett välgrundat initiativ ifrån lagtingets sida. Man skrev att på det hela taget kan frågan om Ålands representation i Europaparlamentet inte lösas med folkrättsliga principer eller bestämmelser i grundlagen, utan lösningen måste i sista hand vara politisk. Så fattade man ett politiskt beslut 199/1 att det inte var politiskt möjligt. Man skrev i alla fall att utskottet anser att det är viktigt med fortsatt diskussion på också europeisk nivå om landskapets medinflytande i Europaparlamentet och hänvisade till ett tidigare betänkande. Det är motiverat också för att landskapet Ålands särställning nu är unik i Europa. Det har man kommit till i grundlagsutskottet, men dock definitivt inte i den finska politiken ännu.

När det gäller EG-domstolen sade man att det är väsentligt att man finner en lösning på hur Ålands självstyrelsestatus ska kunna beaktas när EG-domstolen handlägger frågor som faller under landskapets behörighet. Man skrev också att det är nödvändigt, beträffande ministerrådet, ”att regeringen har anledning att överväga hur Åland ska kunna få större medinflytande i ministerrådet när de behandlar frågor som är viktiga för landskapet”. Det skrev man på basen av befintlig självstyrelselag och den bestämmelse som finns där och som landskapsregeringen ständigt hänvisar till att är tillräcklig. Inte ens grundlagutskottet i Finlands riksdag tyckte att det var tillräckligt.

Subsidiariteten vet vi att är på gång. Nåväl, det fanns en arbetsgrupp som jobbade i utrikesministeriet med den här frågan och där blev man då oenig till slut mellan de åländska representanterna och rikets representanter hur frågorna skulle lösas. När den här nuvarande regeringen tillträdde så var det läget. Man satte igång med en förhandling om talerätten och också om de andra frågorna, men specifikt talerätten. I maj 2008 presenterade man ett förslag till lagtext till 59c § inför självstyrelsepolitiska nämnden, som man angav att var konfidentiell. Det kan knappast vara konfidentiellt idag när ärendet ligger på lagtingets bord. Självstyrelsepolitiska nämnden konstaterade att det var otillräckligt, det resultat landskapsregeringen hade kommit fram till.

När det gäller närvaron i domstolen så skulle den skrivas in att landskapet, självstyrelsen hade den rätten. Det skulle inte räcka med praxisdokument i det sammanhanget. Det skulle intas i självstyrelselagen. De övriga formuleringarna var man i det skedet rätt nöjd med ifrån självstyrelsepolitiska nämnden. Det här resulterade i att landskapsregeringen tog det här på fullt allvar och förhandlade fram en ny arbetsgrupp som skulle titta på den frågan. Där har två tjänstemän från landskapsregeringens sida varit med, tf chefen för EU-enheten och förvaltningschefen. Man har kommit till ett resultat som man kunde acceptera i självstyrelsepolitiska nämnden, efter det resultat som landskapsregeringen föreslog att var tillräckligt. Det är bra att det kan fungera på det här sättet. Slutresultatet har vi nu framför oss i form av en proposition till Finlands riksdag som lagtinget ska lämna sitt bifall eller vägra lämna sitt bifall till.

 Det finns några frågor i de lag formuleringar i 59c § som lagutskottet särskilt bör ägna tankemöda åt.

När det gäller andra momentets första del om det skriftliga ställningstagandet ska Finlands svar och ställningstagandet på landskapsregeringens begäran utformas så att landskapets ståndpunkt framgår. Där här ska läsas i förhållande till de motiveringar som finns i den här framställningen. Det finns en hel del frågetecken i samband med motiveringarna som jag hoppas att lagutskottet försöker reda ut, huruvida motiveringarna försvagar det som vi uppfattar att lagtexten innehåller.

Den andra delen av andra momentet är den som ändrades efter omgången via lagtingets självstyrelsepolitiska nämnd. Det är representationen vid muntligt förfarande vid domstolen. Det är så enkelt att statsombudet har alltid första ordet. Om domstolen beslutar att ingen annan får yttra sig än statsombudet så blir det bara statsombudet som yttrar sig. Det är den klara information vi har erhållit i självstyrelsepolitiska nämnden. Lagutskottet har orsak att kodifiera den uppgiften, men det innebär att det kan uppstå situationer där vi inte har en acceptabel och tillfredställande representation i det muntliga förfarandet, som vi har rätt att få, enligt den nya bestämmelsen i självstyrelselagen. Här finns det också en oklarhet i motiveringarna till regeringens proposition som jag ber lagutskottet särskilt att granska.

När det gäller det tredje momentet är det okej, att vi vill anhängiggöra ärenden som är särskilt väsentliga för landskapet, att Finland aktiverar sig när de är uppe i domstolsbehandling. Även här är motiveringarna delvis svaga. Det är de här tre punkter som jag hoppas att lagutskottet särskilt ska ägna sig åt, när det gäller motiveringarna.

När det gäller själva lagtexten har vi från vår grupp kommit till att den kan accepteras såvida de inte i lagutskottets behandling kommer fram att motiveringarna kullkastar det som vi uppfattar att ingår i lagtextformuleringarna.

Vtm Gunnar Jansson, replik

Tack fru talman! Jag konstaterar att utan denna positiva utveckling för Åland och dess självstyrelse från objekt mot subjekt, som jag hänvisade till, och som kollegan Roger Jansson delvis ifrågasätter, så skulle det inte ha varit behov av en sådan omfattande och detaljrik presentation. Då har det inte funnits något att berätta om subjektets möjligheter att påverka ärenden om sig själv. Den här propositionen vittnar om utveckling i subjektsställningen.

Ltl Roger Jansson, replik

Fru talman! Jag hoppas att det framgick av mitt anförande att jag delar den uppfattningen att det har varit en utveckling över tiden i den här riktningen. Jag fick lite den uppfattning, av den lilla delen som gällde det här i vicetalmannens anförande, att vi nu hade gjort stora framsteg i samband med den här processen i frågan om subjekt – objekt, att vi egentligen inte var mycket objekt i de här sammanhangen mera. Det ville jag klargöra för min del, att det tycker jag nog inte. Vi är fortfarande, i många frågor inom ramen för självstyrelsesystemet nationellt men särskilt i förhållande till EU, fortfarande objekt i för många sammanhang.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Olof Erland, replik

Fru talman! Lagutskottet kommer att behandla de frågor som ltl Roger Jansson nämnde här. Jag har en käpphäst och ett förtydligande till anförandet. Jag har många gånger påpekat det här när ltl Roger Jansson talar om delad statsmakt. Det är ett mycket otydligt begrepp för Finland är en stat utåt sett. Internt har vi delad utövandet av statsmakten. I o m att det blir parallell talan i domstolen så blir det frågan om en delad statsmakt rent principiellt. Det är ett oerhört kliv i den här subjektiviteten för Åland i statsrättslig mening. Om det sedan i praktiken utnyttjas, det är en annan sak.

När det gäller statsombud, domstolen kan säga att det ska vara en talan. Men detta statsombud kan vara en ålänning, en av riket och Åland gemensam utsedd person. Möjligheterna är ju många. Man ska inte läsa det strikt som att staten i det här fallet är en given person från riket.

Ltl Roger Jansson, replik

Fru talman! När det gäller statsombudet, det är riktigt att det också kan vara en ålänning. När det är ett markant åländskt ärende, så borde det kunna vara det. Jag hoppas att lagutskottet särskilt hör sig för om den frågeställningen huruvida det är politiskt tänkbart från rikssidan att det skulle vara en ålänning när man får ett ärende som t.ex. sjöfågeljakten, som också är intressant för Åboland och delar av västra Nyland. Det är inte alls säkert att man skulle ha givit ålänningen en sådan position som statsombud ens i det sammanhanget. Det är bra om lagutskottet kontrollerar upp det.

När det gäller statsmakten i Finland har jag en ganska enkel förklaring. Det är det som finns i Finlands författningssamling som inkluderas i statsmakten och det som finns i beslut i årsbudgeten och tilläggsbudgeten. Det representerar statsmakten i Finland, resten är andras beslutsområden.

Ltl Olof Erland, replik

Fru talman! När det gäller statmakten finns det kanske anledning att återkomma. Det är väldigt viktigt att sortera ut begreppen på det sätt att orsaken till att Åland inte har samma inflytande som en medlemsstat, är att vi inte har exklusiv behörighet på något område som t.ex. belgiska regioner och tyska delstater har. Det gör den här skillnaden. I det perspektivet är det här med talerätt i domstolen unikt på europeisk nivå och en utveckling av statsmaktsdelning. Man brukar ibland kalla det statsfragment när det gäller vissa delar. Finland är en stat erkänd av andra stater, det är rättsläget internationellt.

Ltl Roger Jansson, replik

Talman! Det här är en mycket intressant statsrättslig diskussion som bör föras i många olika sammanhang framöver som vi säkert kommer att föra. Finland är i grunden en enhetsstat, tack vare självstyrelsen har man skaffat sig federala drag i enhetsstatens konstruktion. Det har erkänts av tunga statsrättsliga professor i landet redan. Vi här på Åland har länge haft den uppfattningen. Därför använder vi lite slarvigt uttrycket, delad statsmakt. Det är lätt att förklara vad det innebär. Runt i Europa ser man att mest likt det system som finns i Finland är i Belgien där staten suveränt inte hanterar alla frågor, utan regionerna är lika starka eller starkare som staten. Det är det mest liknande system som vi har i Finland. 

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson

Talman! Jag tänkte föra in de här frågorna i ett större sammanhang. Nu hann redan ltl Roger Jansson ta upp det som jag tänkte ta upp d.v.s. vikten av att man har samtliga fyra inflytandefrågor lösta innan man godkänner Lissabonfördraget.

Subsidiaritetsprincipen, det är i princip det som sades tidigare, det arbete är på gång, vi har inte resultatet klart. De skrivningar som har funnits har andats att resultatet av detta är beroende av lagtingets ställningstagande till Lissabonfördraget. Det är förtäckta hot som jag inte tycker om. När det gäller subsidiaritetsprincipen tror jag att det är väldigt svårt för oss att kunna göra så mycket konkret av det, jag har aldrig lagt så stor vikt vid det som jag har gjort vid deltagande vid ministerrådet. Det är något som jag ser som det absolut viktigaste av de här fyra frågorna.

När det gäller den tredje punkten, europaparlamentsplatsen, har jag sett att majoriteten av partierna inte tror själva på en egen åländsk euparlamentsplats, det tyder engagemanget i nu stundande EU val på.

När det gäller talerätten där har vi en del lösning. De invändningar som flera har haft så delar jag. Lagtexten är givetvis, som ltl Gun Carlson sade, en förbättring. Det finns, precis som kansliminister Roger Eriksson sade, en diskrepans när det gäller detaljmotiveringarna. Därför vill jag titta lite på detaljmotiveringarna. Själva grundproblemet är det, som bl.a. vtm Gunnar Jansson var inne på, att Åland inte är en självständig part i EU domstolen. En följd av detta, som vi kan utläsa från framställningen, är att endast medlemsstaten har priviligerad ställning som part och enbart medlemsstaten Finland d.v.s. Finlands regering är svarande. Detta kan vara värt att tänka på, när vissa tydligen tror att ålänningarna helt plötsligt ska kunna agera som statsombud när frågor som berör oss kommer upp. Det här är grundproblemet med EU, man kommunicerar med självständiga stater. Jag minns ej hur ltl Gun Carlson uttryckte sig men hon sade något om att EU inte känner riktigt till den typ av konstitution som Åland har. Det är ju riktigt.

Oavsett vad man tycker om grundproblemet, tillåter inte vår konstitution det här. Då gäller det att försöka göra det bästa möjliga av det.

Tittar vi på lagförslaget, detaljmotiveringarna, första momentet är ju identiskt med det som vi haft idag. Det sägs; ”syftet med den gemensamma beredningen är att på det nationella planet anstränga sig för att sammanjämka landskapets och rikets ståndpunkter så att Finland i egenskap av medlemsstat kan ha endast en ståndpunkt”. Det vet vi alla hur det gick med den sammanjämkningen bl.a. när det gällde snusfrågan. Det sades också i motiveringarna till den gällande 59c § så här; ” t.ex. i en situation där kommissionen anser att landskapslagstiftningen strider mot gemenskapsrätten bör det av Finlands ställningstagande i allmänhet framgå på vilken grund landskapsregeringen anser att landskapslagen är förenlig med gemenskapsrätten även om riksmyndighetens har samma uppfattning som kommissionen angående tolkningen av gemenskapsrätten”. Det har varit gällande redan idag. Vi vet precis hur det har hanterats.

Tittar vi då på det nya i moment två, är det klart tydligare när det sägs att landskapets ståndpunkt alltid ska framgå av Finlands svar.

Om vi tar samordningen, här är något som jag speciellt vänder mig till lagutskottets ordförande och hoppas att man tittar på. Det sägs att samrådningen ska ske inom statsrådets beredningssystem enligt det utvecklade principbeslut som finns. Det känner vi alla till. Här tycker jag att lagutskottet en gång för alla måste ta reda på är det möjligt för åländska tjänstemän att delta i detta arbete på det språk som de facto tillsvidare gäller d.v.s. svenska, när det gäller kommunikation mellan Åland och riket? Jag tycker det är en central frågeställning att få svar på.

Det sägs vidare under andra momentet att; ”om man trots samordningsförsök inte har lyckats få en gemensam ståndpunkt så ska Finlands svar och ställningstagande på landskapsregeringens begäran utformas så att landskapets ståndpunkt framgår”. Vi vet ju också att Finlands ståndpunkt kommer att framgå. Tittar man vidare i detaljmotiveringen så sägs det att; ”utgångspunkten är att ståndpunkterna ska framgå i en lydelse som har godtagits av landskapet” d.v.s. det är utgångspunkten. Det är inget diktat, utan det är utgångspunkten. Detta är allt för vagt, tycker jag. Det här behöver man också titta på från lagutskottets sida. Även föra ett resonemang om vart man tror det ska leda till om den åländska ståndpunkten framgår textmässigt men den finländska ståndpunkten är en helt annan, samtidigt som jag sade inledningsvis att det är Finland som är en priviligerad part i det här spelet. Jag tror inte vi får låta oss luras allt för mycket.

Det sägs vidare under andra momentet i detaljmotiveringarna; ”när också landskapet deltar kommer Finland då att ha två företrädare d.v.s. statsombudet och landskapets representant. Landskapets representant kan även ha rätt att plädera tillsammans med statsombudet om domstolen ger tillåtelse att två ombud pläderar, som ltl Roger Jansson med flera har varit inne på. Den här frågeställningen måste man, oavsett att man försöker prata om annat från lagutskottets ordförandes sida, få ett klarläggande på. Finns den möjligheten eller inte?

Jag kommer väl ihåg Leif Sevóns uttalande att det inte är möjligt att föra den här typen av parallell talan, det är inte möjligt att ha två olika ombud. Enligt vad jag nyss tog del av, som ltl Roger Janssons sade, var det tydligt något som man har blivit informerad om i självstyrelsepolitiska nämnden. Är det så, så blir det här ett slag i luften. Det här måste man från lagutskottets sida, på ett klart och tydligt sätt, klarlägga för lagtinget vad det är som gäller.

Det tredje momentet gäller en situation där landskapet önskar att Finland ska väcka en talan i någon fråga. Det sägs så här; ”gör landskapsregeringen en sådan motiverad framställning bör statsrådet inte motsätta sig den utan vägande skäl”. Vad är då vägande skäl? Då sägs det så här; ”ett vägande skäl kan vara att den åtgärd som förslås i framställningen strider mot landets intressen som medlemsstat i EU, eller annars kan skada landets intressen”. När det gäller det sista, åtminstone med den regering vi har nu och även framöver så kommer det säkert inte att komma några framställningar från Åland, som kommer att skada landets intressen. Det som sägs först som strider mot landets intressen som medlemsstat i EU, det tycker jag är en väldigt vag formulering.

Avslutningsvis, värderade fru talman, så hoppas jag att lagutskottet inte bara tar detta rakt av, som man ofta vill göra från liberalt håll när det föreläggs något från rikssidan, utan att man väldigt noggrant granskar motsvarande autonomier och delstaters möjlighet att föra sin talan, Belgien nämndes här tidigare som exempel.

Det blev lite olika bud i talmanskonferensen om det var bråttom eller inte med den här framställningen. Jag har tänkt på detta mera noggrant och hoppas att lagutskottet tar sig den tid som behövs för att få svar på de frågor som jag med flera har efterfrågat. Även att man gör en granskning på hur situationen ute i Europa.  

Ltl Olof Erland, replik

Fru talman! Alla de punkter som ltl Anders Eriksson nämnde här kommer lagutskottet att ta den tid som vi behöver för att reda ut. Det är viktiga frågor. Det här med förtäckt hot, när det gäller subsidiaritetsprincipen, det är inte så, utan budet är väl det att det ska tas in i självstyrelselagen om vi godkänner Lissabonfördraget. Det är då det blir aktuellt, annars är det inte aktuellt. Det är en följd av Lissabonfördraget. När det gäller grundproblematiken i EU att vi inte är en medlemsstat, det får vi acceptera att domstolen har sina regler. EU reglerna är sådana att det är medlemsstaterna som har talan. Som ett politiskt tips, så finns det möjligheter att driva självständighetsfrågan.

Ltl Anders Eriksson, replik

Om vi ändå försöker hålla oss till sak, det sista som nämndes att domstolen har sina regler, det är helt klart. Om någon har insyn i hur det fungerar så är det väl bl.a. Leif Sevón och när han säger att den här typen av parallell talan, och att det inte finns möjlighet att ha två ombud, det är ju något som man behöver ta på allvar. Det här är just domstolens regler. Jag är ändå tacksam för det som lagutskottets ordförande Olof Erland sade inledningsvis, han bedömde de frågeställningar jag med flera har rest som viktiga och att man kommer att ta sig tid till att leverera goda svar till lagtinget på dessa frågor.

När det gäller förtäckt hot eller inte så kan man väl läsa och uppfatta vilken väg man vill. Jag tycker i alla fall det vore synnerligen obegåvat om vi skulle ta Lissabonfördraget innan vi har inflytandefrågorna på plats.

Ltl Olof Erland, replik

Fru talman! Subsidiaritetsprincipen har väl kanske inte med det här ärendet att göra. Det är klart att lagtinget ska bedöma inflytandefrågorna. Ska man ha subsidiaritetskontrollen införd utan Lissabonfördraget då blir det väldigt svårt. Jag vill ytterligare påpeka att vad Leif Sevón har sagt, i olika sammanhang, är ju inte vägledande för hur lagtinget ska besluta. I den här processen finns det klart uttalat att t.ex. statsombudet eller den som företräder landet, medlemsstaten kan vara en ålänning eller en gemensam utsedd advokat eller ombud. Det finns beaktat i den här framställningen. Det är bara som en upplysning. Sedan när vi tar ställning i frågan då får vi bedöma vad olika sakkunniga har sagt.

Ltl Anders Eriksson, replik

Strategisk manöver av ltl Olof Erland till att plocka sin penna i bitar samtidigt som jag skulle hitta på något finurligt svar till det han sade.

När det gäller subsidiaritetskontrollen, lyckas man inte få den biten på plats, och man har de andra tre inflytandefrågorna på plats, varav deltagande i ministerråds mötena är de viktigaste för mig, men också EU parlamentsplatsen, har man de frågorna på plats kan vi säkert låta det bero när det gäller subsidiaritetskontrollen. 

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Gunnar Jansson, replik

Tack fru talman! Som förutvarande nämndeman i Ålands Tingsrätt så vet kollegan Anders Eriksson att den domstol, i det här fallet EG-domstolen, behandlar konkreta mål. Ingalunda har de svepande åsikter om livets gång. Sådana mål som frambringas inför domstol, där domstolen ska säga för det första vad EG:s behörighet är, för det andra vad säger fördragen i detta konkreta tvisteärende? Jag skulle avråda till ett sådant här finlir nu, vem som företräder i domstolen. Det viktiga är att Åland är med och formulerar den ståndpunkt som Åland anklagas för att ha brutit emot. Åtminstone den bristfälliga implementering som man anklagar Åland för. Vem som uppträder var, och hur, och när? Det skulle jag, som är något insatt i processrätt, vilja avråda ifrån. Det handlar om att bygga upp ett förtroende för att domstolen ska ha underlag för att döma. Domstolen dömer ändå enligt fördragen.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Anders Eriksson, replik

I många år har kollegan vtm Gunnar Jansson och jag debatterat i politiska sammanhang. Jag tror det är första gången kollegan har beskyllt mig för finlir. Det brukar vara lite åt andra riktningen. När det gäller min bakgrund som nämndeman, kan jag konstatera att i den här framställningen står det klart och tydligt att processen vid EU-domstolen skiljer sig dock från processen i underrätter i våra nationella allmänna domstolar genom att tyngdpunkten i likhet med våra förvaltningsdomstolar ligger på det skriftliga förfarandet. Det vet jag att vtm Gunnar Jansson mycket väl känner till. Det är också något som man bör ha med i bedömningen av hur viktigt det här muntliga förfarandet är. Kan vi vara med överhuvudtaget och vad kan vi då tillföra? Det viktiga är att kunna svara på de frågor som reses direkt under domstolsbehandlingen förstås.

Vtm Gunnar Jansson, replik

Fru talman! Diskussionen är intressant. Låt mig upplysa om att i den muntliga förhandlingen i EG-domstolen inte är tillåtet att upprepa det som har framförts i det skriftliga materialet. Det är onödigt och det är dålig processekonomi att syssla med sådant. Så gör man bland annat i underrätter, man har mycket papper och upprepar det som står i dessa papper, det känner kollegan Anders Eriksson till. Så här kan man inte slösa tid med en överbelastad domstol. Det som tillåts i den muntliga pläderingen är nya omständigheter domstolen till vägledning. Det måste ju vem som helst kunna producera ifall man har en uppfattning om föremålet för processen och kan ämnet.

Ltl Anders Eriksson, replik

När det gäller den saken så kan jag också läsa mig till det från den här framställningen. Jag har också blivit bekant med det förut. Som nämndeman kan jag säga att jag många gånger har suttit och sett när man har läst upp. Det har väl för vissa personer medfört lite debiterbar tid, kan man tänka.

Det intressanta är ändå det som sägs; ”landskapets representant kan även då ha rätt att plädera tillsammans med statsombudet, om domstolen ger tillåtelse till att två ombud pläderar" Visst vi kan hänvisa till Sevón och alla möjliga. Det här är väl ändå det centrala för lagutskottet att ta reda på. Är det möjligt eller är det en papperstiger som lagtinget håller på att omfatta?

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Danne Sundman

Fru talman! Ska vi låta oss luras nu igen av en självstyrelselagsändring? Så som vi lät oss luras när vi strök begreppet förklaring. Eller som vi lät oss luras när vi tog på oss ansvaret för EU böterna. Det verkar vara på god väg. Med risk för att bli anklagad för att hålla på med finlir så tycker jag inte vi ska låta oss luras. Jag behöver inte närmare ge den bakgrund, som flera ledamöter har gett här, att inflytandefrågorna borde få en lösning före antagande av Lissabonfördraget. Det har förtydligats av flera ledamöter att så borde man tänka. Man borde inte godkänna det innan frågorna är lösta. Enligt mitt förmenande är det fortfarande idag noll poäng av fyra möjliga när det gäller poäng för lösning av de här inflytandefrågorna. Man kan, om man är snäll, ge en tröstpoäng. Absolut inte så många poäng så att Lissabonfördraget kan tas till behandling.

När det gäller den här diskussionen om subjekt kontra objekt blir den närmast lite lustig mot bakgrund av vad som står här. Vad man kallar det, om man blir subjekt eller objekt, men man blir bakom bicepsen på Finland, väl gömd om man inte är överens när man ska gå till EG-domstolen, som sen kommer att heta EU-domstolen. Om man läser lagtexten är det fullkomligt otydligt vad den säger. Tittar man i detaljmotiveringen är det tvärtom, väldigt tydligt. Läser man detaljmotiveringen på sid. 13 vilket ltl Anders Eriksson delvis gjorde, så står det för det första om processen; "Finlands svaromål måste vara utformat redan under det skriftliga förfarandet". Då redan måste man veta vad man tycker. Man skriver vidare; "därför är det otänkbart att föra fram motstridiga ståndpunkter i den muntliga förhandlingen". Vi får säga vad vi vill, bara vi säger det som är godkänt av Finland. Man konstaterar att; "riket och landskapet måste således på förhand samordna det som kommer att sägas. Det spelar ingen roll vem som står där. Det kan säkert vara en ålänning bara ålänningen skaffar sig behörighet så kan en ålänning vara statsombud. Det är statsrådet Finland som bestämmer vad som sägs, om det till någon del avviker från Finlands ståndpunkt.

Angående det här att två pläderar, så är det lätt att lova saker. Jag kan lova mycket om man får villkoret med ett om det är möjligt. Då kan man lova vad som helst. Här står det att; "landskapet representant kan även då ha rätt att plädera tillsammans med statsombudet om domstolen ger tillåtelse att två ombud pläderar". Det vet man inte på förhand. Det är kanske tvärtom, tiden brådskar för EG-domstolen man vill säkert inte i onödan ha flera som kommer och pläderar. Vi vet med säkerhet att det inte har förekommit hittills. Men som jag ironiskt sade i en replik, att det kanske börjar förekomma nu då. Kanske det är att övervärdera sin egen roll lite, när man är 27 000 människor av 500 miljoner som alla lyder under samma domstol snart.

Det läggs också till i slutet; "också en sådan situation måste ombuden samordna det som sägs" Vad gör vi då att stå där och säga någonting? Om vi ändå inte får säga det som vi skulle vilja säga. Om det är en sådan situation att vi inte är överens.

Allt det här inflytandet behöver vi i en sådan situation när vi av någon orsak inte är överens med Finland. Vi behöver det inte i de situationer där vi är överens. Då kan vi hjälpa till i processandet utan att ha den där lustiga peruken på oss och vara med på plats, om vi är överens. Men om vi inte är överens, då ställs allt det här på ända. Det är ju därför vi behöver inflytande. I de situationer där vi inte är överens, när vi här i landskapet och staten Finland har olika uppfattning. Framförallt när det handlar om saker som endast berör landskapets behörighet.

Det här är ett jättelikt behörighetsläckage egentligen. Det verkar som om vi inte får försvara oss själva i EG-domstolen, när vi själva har stiftat en lag innanför vår behörighet. Det här blir kanske det allra tydligaste behörighetsläckage fallet, här har vår behörighet läckt ut. Vi får inte försvara oss.

Det här blir ett pseudoinflytande. Jag nämnde Kejsarens nya kläder här i en replik. Det är en fantastiskt bra talande parallell. Kejsaren har inte fina nya kläder, han är naken. Talerättslösningen är naken, fru talman.

I alla de diskussioner som föregått det här så har det också kommit fram att det är ingenting som hindrar, trots allt det här prat om nationalstat o.s.v., Finland att nationellt bestämma att Åland själv får försvara sig självt, bara man har alla behörigheter i skick o.s.v. Det vet ni som har suttit med när höranden har uttalat sig. Det finns ingenting som hindrar det. Däremot kan det vara lite svårt att vi ska få företräda Finland i riksbehörighet. Det kan vara andra intressen som kommer i kläm.

Till slut vill jag säga att de frågor vi har upplevt hittills i EG-domstolen visst har det varit viktiga saker, det har varit direkt viktiga saker och indirekt viktiga saker, snus och jakt. I den ena frågan var vi någorlunda överens, i den andra frågan var vi inte alls överens. I snusfrågan var det starka bakomliggande lobbyintressen som drev på, som fortfarande driver på åt båda håll.

Tänk den dag det kommer en verkligt avgörande fråga för självstyrelsen. Tänk den dag det kommer upp t.ex. våra undantag, Ålandsprotokollets lydelse, vår rätt att ha jordförvärvstillståndsbestämmelser eller näringsrätten kvar, eller språkbestämmelser i övrigt. Tänk om det blir föremål för behandling i EG-domstolen? Med all respekt, för alla jaktintresserade och alla som snusar, då kan det bli verkligt pinsamt med det här systemet om vi inte överens med Finland, vilket vi kanske inte är. Inte är det något som säger, fast vi är väldigt diplomatiska och duktiga förhandlare, att vi lyckas vara överens.  

Jag hoppas verkligen att lagutskottet tar det här på allvar och synar Kejsaren in på skinnet, och konstaterar att han är naken.

Ltl Roger Jansson, replik

Fru talman! Som politiker gäller det verkligen att vara kritisk och syna alla eventualiteter och det gäller sannerligen i det här ärendet också. Ltl Sundman har alldeles rätt i att de här formuleringarna i självstyrelselagen är avsedda för när vi inte är överens. Frågar man sig hur vi kan ha så olika uppfattning om huruvida det är tillräckligt eller inte, har väl att göra om frågan om tilltro. Har man en tilltro till att man kan resonera med Helsingfors, och komma överens, när man inte är överens, om någonting i alla fall. Då kan man tänka sig godkänna det här. Har man inte alls någon tilltro till Helsingfors, kan man inte göra det. Det är bra med misstänksamhet mot den större parten, den som i det här fallet är subjektsställning när vi är i objektsställning. Frågan är om man inte kan uppbringa lite mera tilltro till motparten utgående från de här formuleringarna?

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Jag har under mina tio år i politiken lärt mig hur mycket tilltro man kan ha till den större parten. Jag har också lärt mig att vi lever i ett väldigt legalistiskt förhållande till vår styvmoder Finland. Att tro att man i ett sådant förhållande, i en sådan kontext som är väldigt exakt juridisk fast den är politisk, kunna tro att vi ska kunna förhandla omkull motparten i någon fråga där det verkligen handlar om att intressena motsätter sig varandra, som t.ex. snuset och självstyrelsen innersta väsen. Visst har jag tilltro till finska politiker, jag har tilltro till rättstaten Finland. Men jag har också kännedom att där driver man sina intressen. Finska politikers huvudmän är Finlands folk, och de kan stundtals ha andra intressen än vad Ålands folk har.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Roger Jansson, replik

Det här är kärnfrågan, som ltl Sundman tar upp, när det gäller att ta ställning till "Ja eller Nej" i den här framställningen. Då är det formuleringarna här i lagen, i kombination med motiveringarna, som är väsentliga. Om man tror att det stämmer det som står i andra momentet att; "landskapets ståndpunkt skall framgå i det skriftliga" Det står i det fortsatta andra momentet; "en representant för landskapet skall ges rätt att delta i det muntliga förfarandet vid domstol". Av motiveringarna framgår att man ska komplettera det skriftliga ifall att domstolen har frågeställningar kring det och om man har glömt att skriva något o.s.v. Det är ändå en relativt säker konstruktion det här för att vi ska vara representerade i domstolen, att vår synpunkt faktiskt ska komma fram. Sedan beror det på varje landskapsregering om den synpunkten är tillräckligt bra.

Ltl Danne Sundman, replik

Talman! Man kan säkert tänka både positivt och negativt. Man kan vara någorlunda objektiv och neutral, jag säger inte vad jag är. I ett fall där det uppenbart är en konflikt och det är ett för Finland viktigt intresse och även för Åland viktigt intresse så kan det bli en sådan situation där det här inte alls hjälper oss. Det är trots allt ändå bara en kodifiering av praxis. Allt det här har vi redan gjort i fallet med jakträttegången. Där fick vi redan det här bemötande av Finland, vi fick vara med. Där var vi överens någorlunda. Det var säkert så att Ålands kunskap och ståndpunkt i någon mån påverkade, men det var inte tillräckligt. Det var så kraftiga lobbyintressen emot. Det görs uttryckligen för att det ska fungera i sådana situationer där vi inte är överens. Det är inte tillräckligt. Det är inte tillräckligt, som en lösning på den här inflytandefrågan, som på basen av vilken vi kan godkänna Lissabonfördraget.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik

Tack fru talman! Det är viktigt att komma ihåg att umgänget mellan landskapet och fastlandet Finland regleras i självstyrelselagen. Det sades att lagförslaget formaliserades som ren praxis. Det som är en stor skillnad är att det här blir på en lag nivå som binder riket. De här paragraferna är ganska klara, det skiljer mellan motiveringen och lagtexten. Men lagtexten är starkare. Processen i EU-domstolen baserar sig huvudsakligen på skriftliga inlagor. Enligt det här förslaget har vi rätt att föra våra åsikter till domstolen. Den här rätten att uppträda muntligt, det kan man titta på i lagutskottet, man ska komma ihåg att det berör bara tillägg eller andra fakta utöver det som man har haft i det skriftliga materialet. Det är ett viktigt påpekande.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Jag har ju samma argument som ministern. Eftersom vårt förhållande regleras i självstyrelselagen, det är väldigt legalistiskt, millimeter exakt. Fastän det är politik så säger man att det är juridik. Vi har en sådan konstitution som är väldigt legalistisk. Vi tar små steg framåt. Jag ser inte det här som ett steg framåt. Eftersom det här, på basen av de goda relationer man har, ändå kan göras som en kodifiering av praxis. Det här fungerar när vi är överens, men det fungerar inte i de fall där vi inte är överens, där våra intressen går isär. När Finlands- och Ålands folks intressen ytterst går isär, då fungerar inte det här systemet oavsett hur det står i den här paragrafen. Om det inte står att vi själva får stå för vår ståndpunkt inför EG-domstolen på Finlands vägnar, men det gör det inte. Det som många här i salen tidigare har hävdat att måste ske för att det här ska vara okej.

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik

Fru talman! Här är stora skillnaden. Nu blir det på lag nivå. Om åsikterna går isär mellan oss och riket, så kommer det fram till domstol i den hela skriftliga behandlingen. Det är det som är den stora rätten med det här nya lagförslaget. Det är en enorm skillnad. Man ska också komma ihåg att landskapets ställning inför EG-domstolen kan vi inte med nationell lagstiftning påverka överhuvudtaget. Det är staten Finland som är svarande. Det är en sak som är utanför vår behörighet. Tittar man på andra regioner i Europa, det här betänkande som jag har här, då kommer det fram helt klart att ingen självstyrelse inom unionen har självständig rätt, definitivt beslutandrätt, det är alltid den centrala statsmakten som är svarande. Det kommer vi inte ifrån. Det här är ett väldigt bra förslag där vi får på lag nivå våra rättigheter, så långt det går, utan att vara en självständig stat i förhållande till EU.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Återigen, ja, i de fall där vi är överens. Men i de fall där vi inte är överens så spelar det ingen roll om det först står så här tycker Finland. Det här är Finlands ståndpunkt, se bilaga 1, där är vår ståndpunkt. Då gäller ju inte vår ståndpunkt. Inte kan domstolen ta ställning till två olika ståndpunkter. Den har ingen betydelse om vi inte är överens. Återigen, den här inflytandefrågan är inte löst, på basen av den problembild som fanns. De fall, där vi inom landskapets behörighet har gjort något som ev. strider mot EU:s bestämmelser, måste vi få försvara oss själva utan inblandning av överrock. Vi har fortfarande överrocken kvar. Exakt vad som sägs och skrivs måste godkännas av överrocken. Vi måste kasta av oss överrocken, då har vi fått den här inflytandefrågan löst.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback

Fru talman! Mycket har redan sagts i den här frågan. Jag tänkte bara säga något med anledning av att Socialdemokraterna har diskuterat den här propositionen. Efter att ha hört på debatten så tycker jag för min del att jag än en gång kan konstatera att det här har absolut inget med Lissabonavtalet att göra. Att Ålands lagting och partierna i anslutning till avtalet har och har länge haft krav på bättre inflytande över EU politiken, till den del den berör Åland, det är givetvis en politisk realitet. Att koppla det till Lissabonavtalet direkt finns ingen orsak till. Man har också från rikets sida sagt att man vill genomföra det här oberoende av lagtingets ställning till Lissabonavtalet. Jag tycker att den frågan kan man mera lämna åt sidan.

Själv förslaget, när jag lyssnade framförallt på ltl Sundman, så tycker jag att han begär det som är omöjligt i den värld vi lever i idag. Ålands folk skulle ha möjlighet genom ett eget ombud försvara lagstiftning som klandras i EG-domstolen. EU-systemet innehåller två väsentliga begränsningar i det här ärendet. Det ena är att det är bara medlemsstaterna som kan ha talan i EG-domstolen och som kan föra fram ett skriftligt förfarande i en fråga. Hur vi än vill, och hur vi än gör så är det Finlands regering som kommer att ta ställningstagande. Det andra är att det är EG-domstolens regelverk och domarna som sist och slutligen avgör det här ombudets roll i samband med förhandlingarna. Det kan inte Finland eller Åland göra något åt. Autonomier kan inte göra anspråk på samma inflytande vare sig gentemot kommissionen eller gentemot EG-domstolen som särskilda stater.

Utgångspunkten är att vi inte är ett subjekt, vare sig när det gäller skriftliga förfaranden eller det muntliga. Det här är en sorts kompromiss som syftar till att säkra att det åländska ställningstagandet alltid kommer fram och att det ska beaktas. Det ligger inte några hinder för att en ålänning skulle kunna uppträda som statsombud vid de muntliga förhandlingarna. Att tro att ltl Danne Sundman eller någon annan redbar ålänning skulle få uppträda i EG-domstolen på något slags åländskt mandat, det är en fantasi, oberoende om man har kläderna på sig eller inte. Det förverkligas inte i samband med den här framställningen i alla fall.

Parallellt med det här föreligger den här misstron mot att Finland på något sätt skulle företräda Åland, ur vår synvinkel, på rätt sätt. Det är en vanlig diskussion och det finns händelser som kan förklara det här. Det som har sagts här om denna misstro, från båda parters sida i vår kultur, det undanröjs traditionellt genom lagstiftning. Det är intressant att jämföra med den här danska kulturen gentemot Färöarna och Grönland. Lagutskottet har ju nyligen varit på besök i Köpenhamn. Det är på många sätt ett charmerande och mera tilltalande politiskt förfarande den kultur som man har mellan Danmark och Färöarna. Inte är det ju så rosenrätt att färingarna alltid är lyckliga och glada, och danskarna går med på vad som helst. Det tog tydligen 17 år att förhandla fram rätten till de här naturresurserna. Det är ett system som bygger på förtroende och förhandling, det systemet saknar vi. Även om vi har ett legalistiskt system så förhindrar det inte att man utvecklar en kultur, vid sidan av de rättsliga grunderna, som inte är att förakta. Man skulle ha en mer ömsesidig process vad gäller självstyrelsen och dess utveckling. Det krävs nog ett annat synsätt och tänkesätt från de åländska politikerna. Mycket mera kontakter i det dagliga livet, kanske också mera personliga kontakter med politiker och tjänstemän som har ansvar för självstyrelsen.

Det finns ingen annan utväg än att man, parallellt med den här paragrafen som finns här, måste utveckla mera förtroendefulla relationer för att det som åsyftas här också ska ge resultat, d.v.s. för Åland viktiga synpunkter beaktas i Finlands skriftliga förfarande. Det finns ju ett jämkningssystem som ska ske innan den här ståndpunkten slås fast.

De detaljmotiveringar som finns här, de är ovanligt detaljerade. Det är tänkt att vara normgivande. Det som många här har berört, själva detaljmotiveringarnas utformning, det är helt på sin plats. Jag tycker att lagutskottet ska granska det mycket noga.

En tanke som slog mig när jag lyssnade, varför kunde vi inte ha ett sådant krav, att det ombud som i de muntliga förhandlingarna då ska företräda den åländska ståndpunkten, att detta ombud måste väljas på ett sådant sätt att han eller hon har båda parters förtroende? Det tror jag kunde vara en sak som skulle göra det här mera ömsesidigt. Det är viktigt ur åländsk synpunkt att det är ett ombud som man har förtroende för, som man vet att känner till åländska förhållanden. Ett ombud som också värnar om självstyrelsen och vill självstyrelsens bästa.

Fru talman! Det har sagt väldigt lite om själva tidtabellen. Lagutskottet har diskuterat saken och kommit fram till att det här är en så viktig fråga att det ska få ta den tid som behövs. Jag tror också för min del, just med hänsyn till motiveringarnas normgivande betydelse, att det är viktigt att lagutskottet inväntar grundlagsutskottets betänkande. Det kan mycket väl hända att grundlagsutskottet har åsikter. Då är det viktigt att vi får veta vilka de är, och i mån av möjlighet, kanske försöka anpassa eller inte anpassa oss till dem.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Det stämmer inte att det som jag för fram är fantasi eller omöjlighet. När det gäller att Åland skulle få försvara sig självt i EG-domstolen, när det handlar om ett fördragsbrott där Åland är ensam är skyldig, har det med all önskvärd tydlighet framgått av alla experter som har hörts under den här resans gång. Det torde också Sundback har hört på de möten som hon har varit närvarande. Det är fullt möjligt om Finland bestämmer att i sin nationella rätt ge avkall på den saken till Åland. Det är också fullt möjligt att göra så att det är Ålands ståndpunkt enbart som framförs. Det är ett ombud som Åland har godkänt eller som t.o.m. är ålänning bara man har rätt behörighet och är godkänd som advokat i EG-domstolen. Det är inte fantasier och inte en omöjligt. Givetvis ska man vara välklädd om man framträder inför EG-domstolen, det står också i den här utredningen att man ska ha sådan här mössa som de har på sig i domstolen tydligen.

Ltl Barbro Sundback, replik

Fru talman! Visst är det där möjligt. Det betyder att Finland skulle vara något slags postombud för Åland i de här frågorna. Det tror jag är politiskt naivt att tänka sig. Det finns nog inte heller i den danska modellen, om det är någon som drömmer om det. Det framkom väldigt tydligt, vid lagutskottets besök, att alla internationella avtal som Färöarna förhandlar sig till, är det Danmark som sist och slutligen genomför dem. Att tro att Finland skulle uppge sin rätt att fungera som en enhetsstat och att en del av riket t.o.m. skulle kunna framföra synpunkter som kan vara emot denna stats intressen. Det är politiskt orimlig tanke. I så fall är man nog inte alls realpolitiskt bevandrad, om man tror så.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Jag hoppas att ltl Sundback inser att hon just har kallat Ålands lagting i dess helhet för naivt, utan diverse egenskaper. Det var ju den ståndpunkt som lagtinget hade gemensamt. Att vi skulle få föra vår egen talan när vi själva har begått ett fördragsbrott. När vi själva står för ev. straff i form av böter. Okej då, om det var så att vi var barnsliga och naiva, men så var nog positionen från självstyrelsepolitiska nämnden, där jag tror att Sundback ingick i. Det är klart att man kan ändra sig. Det är fullt tillåtet.

Ltl Barbro Sundback, replik

Att föra sin egen talan, det var väl aldrig operativt definierat i någon högre utsträckning. Det är klart att alla kan vi väl drömma oss bort och tro att allt möjligt är möjligt. Som jag ser på den här propositionen, så tror jag det här är det mest realistiska. Man kan inte tro att en enhetsstat skulle uppge sin rätt för en del av riket som då skulle kunna ha åsikter eller lagstiftning som går emot enhetsstatens intressen. Det är ett realpolitiskt fullkomligt omöjligt. Det är därför det ser ut som det gör nu. Däremot är det naturligt också att ett autonomt område eftersträvar så mycket inflytande som möjligt. Vi får väl se i lagutskottet om det finns en uppfattning att det här är det optimala vi kan nå fram till.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Harry Jansson

Tack fru talman! Bästa kollegor, vi står så småningom inför ett avgörande ögonblick i Ålands självstyrelsehistoria. Det ögonblicket är ju inte här och nu men den debatt vi just har hört avspeglar det vankelmod som vår hantering av EU-frågorna har präglats av ända sen EU inträdet 1995.

Ltl Barbro Sundback anser att vi andas misstro i relationerna till Helsingfors när det gäller hanteringen av bl.a. talerättsfrågorna. Vad kan vi annat göra? Om vi tänker på händelserna 2003-2004, då skadeståndsparagrafen infördes i självstyrelselagen utan att Åland landskapsstyrelse hade gett sitt medgivande till ett sådant förfarande. Tvärtom, hade de nått en helt annan överenskommelse med en av de tidigare Vanhanen regeringarna. Vad kan man annat känna än misstro, med tanke på händelserna med dels vårjaktsfrågan, där Finland de facto medgav talan till egen del, då vet vi alla hur systemet fungerar. Om ett medlemsland medger talan för egen del, vad hade då det autonoma Åland att komma med i samma ärende? Det var ett effektivt sätt att dra undan mattan för den åländska positionen.

Vad kan vi annat känna en misstro med tanke på hanteringen av snusärendet? Det har en avgörande ekonomisk betydelse för vårt örike.

Det är därför, bästa ltl Sundback, vi söker lagstöd för vi kan inte förlita oss på att det förs en politisk dialog som leder till resultat.

När man talar om statsintressen så får man inte glömma att det är samma intressen vi har för våra medborgare och företag.

Man kan ställa sig frågan om det är angeläget att vi nu tar en avgörande fight om talerättsfrågan i det här skedet? Vi har ju förlorat två tunga slag inför EU-domstolen. Erfarenheter har visat att vi sannerligen behöver ha framförhållning när det gäller att värna om självstyrelsen och våra huvudfrågor.

När vi då bedömer det lagförslag som republikens president har skickat över så måste vi komma ihåg utgångsläget. Så sent som våren 2008 så kallade fortfarande Ålandsministern Astrid Thors de åländska förhandlingskraven som symbolfrågor. Det har hänt rätt mycket under tiden i o m att vi faktiskt har ett konkret lagförslag på lagtingets bord. Det visar vilken klyfta som från början rådde mellan Mariehamn och Helsingfors i den här frågan. När den minister i Helsingfors som skulle ha ansvaret få åländska ärenden ansåg att det här var något man kunde vifta bort, något som ålänningarna skämtade om. Samtidigt under resans gång har vi haft en mycket tuff uppgift att hålla landskapsregeringen på rätt köl i den här frågan. Självstyrelsepolitiska nämnden har under talmannens ledning fått dra ett tungt lass för att överhuvudtaget få förhandlingarna att avancera. Det måste vi alla komma ihåg här i salen att landskapsregeringen, eller i alla fall en majoritet av ministrarna, har varit beredda att gå mycket längre i sitt förhandlande med Helsingfors d.v.s. medge ett bifall till bl.a. Lissabonfördraget utan att vi har de här trygghetsfrågorna ordnade.

När man säger att vi inte kan koppla ihop Lissabonfördraget med inflytandefrågorna, så måste vi komma ihåg att t.o.m. grundlagsutskottet, som inte riktigt tillhör våra bästa vänner, har i sitt betänkande över Lissabonfördraget i sitt avsnitt om Åland, konstaterat att talerättsbiten är något som måste ordnas. Även det utskottet tolkar grundlagen att det här en fråga som bör lösas.

När vi tittar i backspegeln bör vi komma ihåg att bara för något år sedan använde man Finlands grundlag mot den åländska positionen. Man ansåg alltså att grundlagen skulle ställa till ett problem i fall man skulle ge Åland egen talerätt. Vi som kan självstyrelsesystemet vet att det är rena nonsens prat. Nu ser vi då den proposition som ligger på bordet idag, man säger att det finns inga problem i förhållande till grundlagen. Nu plötsligt p.g.a. att ålänningarna stått på sig är det annat ljud i källan.

När det gäller själva innehållet i propositionen så har det sagts många kloka ord här. Jag kan ge stöd till mycket av det som sagts från talarstolen vad gäller de brister som existerar i föreliggande lagförslag. Frågan är vad ska vi och vad kan vi göra med den utgångspunkt vi har haft? Vi måste komma ihåg att självstyrelsepolitiska nämnden, under hösten i fjol, var egentligen piskade att ge sitt bifall till den arbetsgrupp som satt. Det skulle presenteras senare i form av en regeringsproposition. Vi skulle kunna vara efterkloka och säga att vi även borde ha fått vara med och skriva den, men så fungerar ju inte systemet, tyvärr. 

Jag sitter i lagutskottet och kommer att vara med att i detalj granska de här olika upplevda och påstådda bristerna så ska jag inte gå in så mycket på den sidan. Vi får mycket noggrant granska EU-domstolens rättegångsregler som innehåller allt från förfarande till principer för hantering av olika former av fördragsbrott och andra rättsliga ärenden som Åland kan bli involverat i.

När det gäller den här interventionsdelen i lagförslaget, så ger ju inte den någon direkt förbättring av situationen som redan har sagts. Vi får i alla fall fram ett politiskt krav på att man i Helsingfors måste ta ställning till ifall det dyker upp, och det dyker säkert upp, åländska krav på att Finland bör intervenera i form av medlemsstat när bl.a. frågor kopplade till autonomier dyker upp.

Det har hänvisats till det här s.k. principbeslutet som Finlands regering har tagit 12.5 i år. Som det redan sades från den här talarstolen så lägger man från landskapsregeringens sida tydligen rätt stor vikt vid dess innehåll. Jag ser det mer som en politisk floskel.

Synar vi verkligen innehållet i det här principbeslutet så är det så illa att man än en gång säger att frågan om landskapets inflytande i Europaparlamentet, d.v.s. en egen EU-plats, ska ordnas via förhandlingar på gemenskapsnivå. Vi vet ju alla att det inte finns någon som helst grund för ett sådant påstående. Fördelningen av ett lands parlamentsplatser sker enbart genom interna beslut. Det är beklagligt att landskapsregeringen faktiskt har gett sitt medgivande till att man upprepar det här skådespelet för folket.

När det gäller andra bitar här så tillåter inte tiden att jag går in i detalj, men vi har bl.a. det här med språkproblematiken. Man ska nu se till att förbättra umgänget, att servicen till Åland fungerar på svenska o.s.v. Igår kom det en färsk rapport från ÅSUB, som konstaterar att inom självstyrelsesystemet så behöver redan idag 60 % av tjänstemännen finska för att klara sina uppgifter. Det är helt klart att EU-frågan har var en pådrivande faktor bakom den negativa utvecklingen.

Nu är det dags för lagutskottet att ta ställning. När det är dags för ett betänkande och när det är dags för lagtinget att slutligen ta ställning till om man vill godkänna eller icke ge sitt godkännande till den här ändringen av självstyrelselagen, då har förhoppningsvis de andra inflytandefrågorna avancerat. Att vi då kan, utgående från ett större helhetsperspektiv, se om detta är tillräckligt eller måste vi säga nej till denna självstyrelselagsändring.

Vtm Gunnar Jansson, replik

Tack fru talman! Den ödesmättade ton i kollegans Harry Janssons anförande är överdriven och obefogad. Åland utvecklas, så som alla andra samhällen, i en takt som vi själva bestämmer. Det är fullständigt obefogat att säga att nu eller aldrig. Jag tycker vi ska lägga bort den tonen i en politiskt civiliserat umgänge. Mera allvarligt uppfattar jag det när kollegan Harry Jansson framställer EG-domstolens roll att döma vilka argument är bättre, Finlands eller Ålands och därefter dra slutsatser. Ingenting kan vara mera fel än det. Domstolen lyssnar naturligtvis på de argument som framförs, men jag säger som jag sade tidigare, vad är det som gäller i det konkreta fallet, som är föremål för dess behandling, enligt de fördrag som gäller i ämnet? Svårare än så är det inte.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack fru talman! Nog är det lite med sorg i den åländska själen man konstaterar att vi har en vicetalman i detta parlament som anser bl.a. att förlusten i snusfrågan är någonting vi kan bortse från. Det här är ingen större sak för Åland, att vi inte klarar av att försvara oss inför EU-domstolen. Vi upplever som bäst att ett stort antal åländska arbetsplatser har seglat iväg. Vi vet att systemet är att man förlorar arbetsplatser i o m att det inte gynnar rederierna att ha ålänningar ombord. Att vicetalmannen avfärdar just de ekonomiska följderna för det åländska samhället och kopplingen till ett behov av en egen mer utvecklad talerätt, det är lätt beklämmande, bästa vtm Gunnar Jansson.   

Vtm Gunnar Jansson, replik

Fru talman! Utmärkande för en domstolsprocess är att man inte ändrar talan. Nu är ju Ålands lagting tack och lov ingen domstol och därför är det fritt för kollegan Harry Jansson att styra sina egna repliker hur han vill. Det kan jag inte påverka. För egen del tänkte jag inte debattera på den där nivån.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack fru talman! Ja, bästa vtm Jansson, det är klart man kan undvika en debatt. Sanningen är ofta tuff att höra så här direkt från talarstolen, följderna av ett bristande försvar som vi har haft. Det är klart man kan resonera att vi inte ska lägga kalla fakta på bordet när det är dags att ta ställning till den här typen av ändringar i självstyrelselagen. Vi bör alla känna till följderna av ett system som inte har fungerat till Ålands fördel utan enbart ha tjänat statsintressena.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack fru talman! Man fascineras av tonen i majoritetsblockets dialog. Nya centerförvärvet går hårt ut här mot vtm Gunnar Jansson. Man förundras både över tonläget och över osakligheten i argumentationen. Det känns lite som en Harry Jansson som vi många känner från tidigare, långa skriverier. Jag vill anknyta till det här med misstroende, hot och fiender. Det är just det jag sade, att det visserligen finns skäl för ålänningarna att känna misstro mot Helsingfors. Den här legalistiska kulturen, den har varit ganska tung men den har också varit framgångsrik, det är inte det vi ska ge över. Det finns utrymme för förändring.  

Ltl Harry Jansson, replik

Tack fru talman! För att ltl Sundback ägnar sig åt att recensera mitt inlägg med att anföra nya argument i frågan, så har jag inget att tillägga.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Jansson, replik

Fru talman! Kollegerna Jansson, Harry och Roger, har i självstyrelsepolitiska nämnden, i behandlingen av de här frågorna, haft samma uppfattningar och åsikter. Därför vill jag utvidga resonemanget nu till ledamoten av lagutskottet Harry Jansson. Hur ska vi förhålla oss till det faktum att vi nu har förlorat, i o m den här framställningen, en annan av de här fyra frågorna? Det är deltagande i ministerrådet, som inte ingår i den här propositionen nu. Det hinner knappast, före Lissabonfördraget ska behandlas, komma ett nytt förslag med förändring av självstyrelselagen. Eftersom den nu sittande landskapsregeringen inte jobbar på den frågan och jobbar på det sättet. Hur avser ltl Jansson att agera i lagutskottet med anledning av den här betydande bristen?

Ltl Harry Jansson, replik

Tack fru talman! Vad gäller den specifika frågan, som ltl Roger Jansson tar upp här, så kan jag inte i lagutskottet verka för att det sker en förbättring vad gäller ministerrådsdelen, i o m att jag inte kan agera i andra frågor än de som är aktuella i lagutskottet. Däremot har en majoritet i lagutskottet, i samband med behandlingen av det s.k. prioritetsmeddelandet d.v.s. hur landskapet ska hantera olika EU-frågor under det här året, röstat för en aktivitet från landskapsregeringens sida vad gäller parlamentsplatsen. Man kan tänka sig något liknande, syftet att få våra ministrar att agera i enlighet med lagtingets vilja så markerar ett eller flera utskott när det är dags att ta ställning till de här prioritetsfrågorna. Det är en positiv indikation att det i lagtinget finns en stark vilja för att helheten ska vara på plats när vi tar ställning till Lissabonfördraget.   

Ltl Roger Jansson, replik

Fru talman! Jag antar att ltl Harry Jansson delar min uppfattning om att vi nu har förlorat den här andra frågan, frågan om ministerråds deltagande. Det enda vi har som underlag är den flummiga formuleringen i självstyrelselagen och statsrådets principbeslut, som är ytterst kortfattat på den punkten. Det sägs att när beslut fattas i rådet skall landskapets synpunkter likaså på begäran föras fram i frågor etc. Här måste självstyrelselagen korrigeras på den här punkten, så att vi också får den här frågan löst. På det sättet hör ju omändringen av självstyrelselagen till den här framställningen, om vi utgår från att det här är den enda som kommer under 2009. Före vi ska ta ställning till Lissabonfördraget.  

Ltl Harry Jansson, replik

Tack fru talman! Dilemmat i lagutskottet, även om man kan tänka sig skrivningar som indikerar vikten av att EU-frågan får en helhetslösning får vår del, är att nu hanterar vi en fråga där vi förutsätts fatta ett mer likalydande beslut som Finlands riksdag. Det betyder att det inte spelar någon roll från åländsk sida om vi i samband med den här propositionen utvidgar ändringen i självstyrelselagen till att bl.a. då beröra den mycket riktiga nödvändiga ändring som ltl Roger Jansson tar upp d.v.s. ministerrådsbiten. Jag delar helt ltl Janssons uppfattning att det är en sak som bör åtgärdas före lagtinget kan ge sitt bifall till Lissabonfördraget. Min personliga övertygelse står fast. Jag är övertygad om att vi kommer att ha en tillräcklig stor minoritet för ett sådant ställningstagande, när det är dags säga ja eller nej till Lissabonfördraget.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Olof Erland

Fru talman! Jag är ordförande för lagutskottet. Ltl Harry Jansson är medlem där, jag tänker inte ta upp de frågor som vi ska behandla och hur de kan avgöras i lagutskottet. Det är en diskussion som vi själva avgör och som vi för till lagtinget.

Jag anser att det var ett remarkabelt anförande som ltl Harry Jansson hade. För det första, så säger han att hans utgångspunkt är att man måste ha en misstro mot riket. Säkert kan man i vissa frågor säga att det är berättigat med misstro, men att ha det som utgångspunkt anser jag att icke är konstruktivt. Jag skulle vilja påstå att det är destruktivt.

I massmedia har det stått att ltl Harry Jansson har bytt parti och lämnat självständighetsrörelsen och nu är medlem i Centern. Det är väl så att vi ska ta ställning till sittordningen här i salen o.s.v.

Det innebär att vi nu har en person, en ledamot i lagtinget, som säger att de principdokument som landskapsregeringen med Centern och Liberalerna har arbetat fram under en längre tid, att det är floskler. Det är mycket, mycket allvarligt, anser jag.

När det gäller de misstrofrågor som nämndes här, bl.a. domstolsbötesprocessen så har lagtinget antagit den lag som då förföll i samband med valet 2003. Det var en överenskommelse, en kompromiss, en bedömning att om man inte reglerar den här processen i lag så kommer Åland ändå att bli utsatt för en bötesprocess. Den bedömningen kan man ju säga att man inte delar. Att den skulle leda till att vi ska, i vårt EU arbete, ha som utgångspunkt en misstro mot riket, det anser jag att är att dra alltför höga växlar.

När det gäller vårjakten så fanns det en diskussion i samband med EU inträdet om att Åland borde få garantier för att få behålla den här jakten. Det gick inte så. När det gäller domstolsprocessen så medgav Finland talan till Åland vissa delar, och vissa delar inte. Ska vi utav det dra en slutsats att vi i vårt framtida arbete ska utgå från att vi ska misstro Finland till alla delar? Jag förmodar att konsekvensen är att allt ska lagstiftas, allt ska gå via lag. Allt ska prövas av domstolar.

Den tredje punkten som ltl Harry Jansson nämnde var snuset. De som var med i lagtinget perioden 1991-1995 och 1995-1999 som jag var, vet att social- och miljöutskottet tog ett ställningstagande som var en risk. Det var en risk när det gällde att tänja på snusdirektivets ingress preambel och tolka det på det sätt att snuset inte var någon ny produkt på Åland, med hänvisning till kultur och tradition och det svenska marknadsområdet. Den här ståndpunkten gick igenom i lagtinget efter mycket diskussion och ifrågasättande. Det här gick vidare fram till 2000-2001 jag minns inte säkert, när parlamentsledamoten Heidi Hautala tog upp det här i Europaparlamentet och klagade på att snus läcker ut från försäljningen på färjorna på marknaden, vilket då stred mot direktivet. Kommissionen ingrep i flera led. Landskapsregeringen försvarade, landskapsregeringen hade stöd av utrikesministeriet i flera av de här faserna men till slut kom det till en punkt där Finland medgav talan, vilket var ett misstag. Vilket också många företrädare för rättsuppfattningen i Finland sade att det var ett misstag från utrikesministeriet att medge det här. Allt det här leder ju inte, för mig i alla fall, till slutsatsen att vi ska bygga resten av vår politik gentemot riket på misstro. Allt bygger ju på att man förhandlar och kommer överens.

Det är ju det vi har på vårt bord idag, en framställning om talerätten i EU. Det är för att täppa till de här misstagen. Från rikets sida har man sagt att man måste täppa till det här, Åland måste få sina berättigade krav att ha talan i EU-rätten. Det är den politiken som landskapsregeringen bedriver.

Menar Harry Jansson att han nu kommer att arbeta för att landskapsregeringen ska täppa till alla antydningar om misstro? Att det är det som ska vara utgångspunkten när vi vill förhandla om den här talerätten, när vi vill säkra subsidiariteten, när vi vill långsiktigt kämpa för den här parlamentsplatsen. Är det den typen av politik som Åland ska ha framgång med? Den saken är klar, det är inte med den typen av politik som Åland har haft framgång. Om vi ska välja en annan linje, då är det naturligtvis viktigt att vi diskuterar det. Ingen ska tysta debatten. Det här är inte ett ledarinlägg av Harry Jansson, där man ensidigt för ut sin åsikt. Jag tar debatten, jag anser att det här är så pass viktigt. Den här misstron och de här flosklerna i principdokumentet och grundlagen som nonsens diskussion, det tycker jag är en vridning åt fel håll. Vi måste ta en politisk ställning till det här i lagtinget. Det är helt politiska frågor. Vi måste ju ta ansvar för dem.

Fru talman! Slutligen när det gäller lagutskottet, vi har att ta ställning till en presidentframställning och anta den eller förkasta den. Det, som vi har diskuterat i lagutskottet hittills, har nämnts här i olika sammanhang. Lagtexten och motiveringarna ska synas och granskas, inte bara av lagutskottet i förhållande till lagtinget, utan också i förhållande till grundlagsutskottets behandling av den här lagen. Är det så att den här lagen inte anses vara något att ha, så har lagtinget alla möjligheter att välja en annan väg. För min del skulle jag säga att den förhandlingsprocess som har varit i det här fallet, visar att det är möjligt att komma framåt. Jag vill jag ändå säga, som lagutskottets ordförande, att jag tror på förhandlingar, utvecklande av bättre praxis och att man kan vara konstruktiv också gentemot riket. Det har historien visat. Det hoppas jag att historien ska visa i framtiden.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack herr talman! Det känns som gamla goda tider, måste jag säga. Man känner igen ltl Erland när man träffar rätt med kritiken. I o m att ltl Erland blev personlig så skulle jag vilja uppmana honom, efter de kommande debattomgångarna, att inte ta allt så personligt bara för att lantrådet råkar vara maka till ledamot Erland. Vi måste få diskutera de här frågorna öppet och landskapsregeringens tillkortakommanden utan att den liberala familjepolitiken ska prägla atmosfären. Haka inte upp dig, bästa ltl Erland på min person. När det gäller misstro så gav jag några exempel på varför vi måste ha misstro ibland d.v.s. hanteringen av åländska intressen i snusfrågan o.s.v. Det är inte något som automatiskt ska kopplas till förhandlingarna och relationerna till Helsingfors. Vi måste, med tanke på vad som har hänt, se efter våra egna intressen.

Ltl Olof Erland, replik

I den här talarstolen så intresserar jag mig varken för person eller för familj. Den här misstron, som uttrycktes när det gäller domstolprövningen, vårjakten och snuset, det är sakfrågor som bör diskuteras. Den här framställningen ska ju täppa till de problem som har varit.

När det gäller landskapsregeringen så antyder ltl Harry Jansson, att inte bara lantrådet och inte ens lantrådet som person, utan landskapsregeringen med Centern skulle ha medgett lägre krav på den här processen. Så är det inte. Det har varit en lång förhandling med höga krav och framsteg. Att principdokumentet, som egentligen binder regeringen och förvaltningen, att det skulle vara floskler, det får naturligtvis Harry Jansson stå för. Lyssna också på de egna orden i så fall.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Harry Jansson, replik

Tack herr talman! Jag förstår att det är smärtsamt för ltl Erland att få uppräknat de svårigheter som självstyrelsepolitiska nämnden har haft när det gäller att hålla landskapsregeringen på den rätta banan i den här frågan. Som jag sagt tidigare, det gagnar ju ingen att landskapsregeringen agerar på ett sådant sätt att lagtinget inte kan ge sitt bifall till Lissabon. Landskapsregeringen måste lyssna på lagtingets vilja. Jag tycker det är synd att nämnden ska försöka fånga in försök till att bryta sig ut från den linje som lagtinget enhälligt har fastslagit en gång i tiden. Jag är övertygad om att ltl Erland och jag tillsammans kan se till att landskapsregeringen håller rätt kurs framöver.

Ltl Olof Erland, replik

Om jag får göra en personlig utvikning här så är det ett nöje att kunna bemöta de här ledarna som Harry Jansson föreskrev och nu rabblar upp här i lagtinget, att kunna bemöta dem direkt.

När det gäller självstyrelsepolitiska nämnden och landskapsregeringen så bygger vårt system på att partierna i lagtinget utnämner en landskapsregering som förhandlar med regeringen. Det är ju den vägen saker och ting kommer till. Om Harry Jansson vill tro att det är han som har styrt den här processen så ska han väl i stället uttrycka sitt stora nöje med att det har varit så framgångsrikt.

När det gäller Lissabonfördraget, som inte hör till det här ärendet direkt, har lagtinget saken i sina händer, helt och hållet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Veronica Thörnroos, replik

Tack herr talman! Jag tror det är första gången, sedan jag kom in i lagtinget, som männen här har engagerat sig så känslosamt i ett ärende som i ändringen av självstyrelselagen § 59c. Jag har en samsyn med ltl Olof Erland. Jag tycker nog att delar av de formuleringar, som ltl Harry Jansson använde sig av, var olyckliga vad gäller regeringens försök att arbeta vidare. Vi har också en samsyn vad gäller tron på ökat samarbete. Jag tror att det är en bra väg att komma framåt. Det engagemang och den glöd som ltl Harry Jansson tillför Centern och därigenom också regeringens arbete så tror jag att på sikt kommer att vara väldigt bra för hela Åland. 

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Jag hoppas att det engagemang och den glöd som de flesta här i lagtinget har, att den ska vara framgångsrik för hela Åland. Vi måste gå in på sakerna. Vi måste ta upp att misslyckade med vårjakten och snuset inte är någonting som vi själva är oskyldiga till. När det gäller att säkra för framtiden, att vi har talerätten, så är vi på gång att få en ganska långtgående talerätt som är unik i Europa, det är sakfrågan. Varför då misstänkliggöra både finska regeringen och den åländska regeringen? Den åländska regeringen är inte ens av familjeskäl och personliga skäl perfekt. Det finns väldigt mycket att säga. I det här fallet har vi att ta ställning till någonting som alla i förra valet sade att det var så viktigt med talerätten. Nu har vi den nästan här i hamn. Är det inte bra?

Ltl Veronica Thörnroos, replik

Herr talman! Ja, jag håller helt med ltl Olof Erland att vi har ganska långt en talerätt och att vi har det mesta på plats vad gäller talerätten. Jag tror att det är det här steget vi kan nå och som vi kan ta här och nu. Visst finns det sedan för framtiden också vidare möjligheter att utveckla talerätten. Jag tror, tillika med ledamoten, att nu tar vi det här steget och sedan arbetar vi vidare.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Jag tror också, men jag tror inte att man ska misstro för att komma framåt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Det sista var rent sagt rörande. Jag ska komma ihåg den repliken framöver i diskussionen. Bästa ltl Olof Erland, jag tror att misstro kommer vi inte bort från i politiken. Det ingår nog som ett element. Däremot så håller jag med om att man inte ska låta det dominera. Det ingår också som ett element i förhandlingar vanligtvis. Ett visst mått av misstro mot den andra parten tror jag är en förutsättning för att man ska få en dynamisk process. Däremot är det kanske viktigare att man har ett gemensamt mål och att man vill nå en kompromisslösning. Jag stöder varmt den här tanken på förhandling. Däremot skulle jag inte säga att den här propositionen är ett resultat i första hand av den här regeringens arbete, utan det är resultat av lagtingets initiativ 2006 till riksdagen. Där var talerättsfrågan redan avgjord av riksdagen och grundlagsutskottet.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Tvivel, ja visst, men misstro är något annat, tycker jag. Det kanske är en semantisk fråga. "Benefit of the doubts" säger man på engelska. Man ska ge motståndaren eller medparten förmånen att bli betvivlad, inte avfärdad med misstro.

När det gäller grundlagsutskottet 2006 så fanns det en reservation från den åländska riksdagsmannens sida. Jag tycker att i det skedet så var jag väldigt besviken på Finlands riksdag, att man inte kunde sträcka sig längre än till de formuleringar som våra vänner i riket kunde få in i betänkandet. Det var ju inget framsteg i sak, det är ju det som är skillnaden. Nu har vi en sakframställning. Nu har vi vägen till talerätten någorlunda öppen.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag undrar om ltl Olof Erland nu riktigt kommer ihåg riksdagens betänkande. Grundlagsutskottet, som jag ser det, gick rätt långt i talerättsfrågan och medgav att den rådande ordningen var otillfredsställande och måste ändras. När riksdagen med grundlagsutskottet bakom sig tar ett sådant ställningstagande, då är nog alla påföljande regeringar skyldiga att vidta åtgärder. Jag vill inte på något sätt förminska den nuvarande regeringens arbete med att följa upp frågan, men jag tycker att man måste vara så ärlig att man tillstår att det här initiativet hade avgörande betydelse. Det står jag fast vid. Kanske de här förhandlingarna, som tidigare regeringar där liberalerna och centern haft stor inflytande i, de har ju inte varit särskilt lyckade. Vårjakten for åt skogen och drivgarnsfrågan och nu snuset. Lite mer misstro kunde kanske ha varit på sin plats.

Ltl Olof Erland, replik

Det som är viktigt när det gäller det senare, är att det alltid är frågan om en rättslig prövning. Man kan inte komma runt EG-direktiven. Det är det man måste ha som norm.

När det gäller riksdagsbehandlingen vill jag säga att jag inte tyckte att man hade kommit tillräckligt långt då. Att lagtinget tog ett gemensamt initiativ det var väldigt bra, det var ett steg i processen. Sedan har det fortsatt med en någorlunda enighet, att vi strävar efter de här fyra målen och kanske lite till. Det är på väg. Att tro att man ska uppnå det här med den här landskapsregeringen och det här lagtinget, när det förra sprang i väggen i riksdagen, det tycker jag åtminstone. Eller dunkade huvudet i väggen, eller hur man säger.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet?  Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

Första behandling

2      Lagutskottets betänkande nr 13/2008-2009 om parkeringsregler (FR 14/2008-2009)

Först tillåts allmän diskussion.

Enligt 54 § 2 mom. LO kan förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet efter det att diskussionen avslutats.

Diskussion.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Den här framställningen om ändrade parkeringsregler har en rent legalt en, inte märklig men, svårförståelig bakgrund. Det var nämligen så att man ändrade på vägtrafiklagen 2007 och nu vill man gå tillbaka till den möjligheten som då fanns att man får parkera cyklar, velocipeder och lättare mopeder på gångbanan om det är utan hinder för den allmänna säkerheten o.s.v.

Det som det har varit diskussion om och som lagutskottet har behandlat, det är huruvida den här P-skivan har någon rättslig funktion. Om det är ett legalt instrument för att avgöra om parkeringsböter ska utdömas eller inte. Det kan man säga att det inte är. Det är ett verktyg för att kunna mäta tiden. Det står i framställningen att det är parkeringsskiva eller någon annan anordning. Det betyder i praktiken att man ska avgöra om man har använt någon P-skiva som kommer från utlandet eller har någon annan utformning. Det är t.o.m. möjligt rent teoretiskt att man skriver en lapp; ”jag har tappat min P-skiva och jag skriver därför upp den här tiden som jag har parkerat”. Vi hade faktiskt möjlighet att på plats i Köpenhamn, när vi studerade Färöarna och Grönland, observera parkeringsvakternas arbete. P-skivan användes, men man kunde också visa exempel på att det kunde vara en skriven lapp som anger tiden. Det här är en sak som regleras i vägtrafiklagen som säger att det förbjudet att parkera på vissa platser. Det är tillåtet att ha en viss parkeringstid.

Det är också viktigt att nämna i det här sammanhanget att vi har hört representanter från funktionshindrade. De anser inte att parkeringar av cyklar och fordon på trottoaren är det stora problemet. Ett större problem är när man sätter ut skyltar tillfälligt och när man har uteserveringar med bord och stolar, där de som är synskadade inte kan förutse vad det finns för hinder.

Vi har också konstaterat, när det gäller P-skivan, att det är viktigt att man har en flexibilitet så att utländska fordon och turister som besöker Åland ska kunna använda sina egna P-skivor. Det är ett verktyg för att visa den här tiden. Det ska göras på ett tydligt sätt i bilen. Det går inte att föra i bevis med P-skivan att man skulle ha hållit sig till de här tillåtna tiderna.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! I remissen så ställde jag frågan, den var då riktad till landskapsregeringen, men jag kan rikta den till lagutskottets ordförande. Om det här är en ny bestämmelse som inte har funnits förut, har man i utskottet utrett huruvida det har utdelats böter på basen av icke laga grund? Man har gett böter åt folk när man inte haft laglig grund för det. Är det i så fall felaktigt? Eller är det inte så?

Ltl Olof Erland, replik

Som jag kan erinra mig, så har vi inte kommit på något sådant fall. Det är ju alltid en process i flera steg. Man utdömer böter p.g.a. att man har observerat att den här bilen har varit parkerad för lång tid. Sedan blir ju nästa steg att gå till domstol och då är det knappast så att man utdömer böter på en grund som inte är laglig. Personligen måste jag erkänna att jag inte just nu kan minnas att vi skulle ha noterat något sådant fall.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Det är ju lite otillfredsställande på det viset om det inte finns laga grund för utmätning av straff eller för metoden att ge snabböter. Som jag ser det spontant så borde man inte kunna ge böter förrän lagen ändras. Det hade jag förväntat mig att lagutskottet skulle ha rett ut. Jag tror att det är många som har fått böter, som också förväntar sig det.

Ltl Olof Erland, replik

Vi har ju en lag här som säger hur det är och hur det ska vara när det gäller tillåtelse att parkera cyklar och lätta motorcyklar. När det gäller parkering så är det vägtrafiklagen som gäller. Det är den laga grund som finns och har funnits. Jag kan inte se att lagutskottet skulle gå in i enskilda fall och säga att här har man utdömt böter på ett felaktigt sätt. Det måste ju rättsprocessen och överklagande ta ställning till. Vi är ju ingen domstol. Vi håller inte på med finlir så att säga, för att anknyta till tidigare debatt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Folke Sjölund

Herr talman! Det kanske finns skäl att göra ett klarläggande rörande användningen av parkeringsskivan som ju enbart förekommer i Mariehamn. Enligt vägtrafiklagen får alltså kommunen, Mariehamns stad, föreskriva att inom vissa områden, längs vissa gator begränsa parkeringstiden till två timmar eller kortare tid. I det här fallet två timmar. På något sätt ska detta övervakas. Det övervakas då av parkeringsvakt. Nu har den här parkeringsskivan använts som ett hjälpmedel för att konstatera huruvida någon har parkerat längre tid än två timmar och därmed gjort sig skyldig till ett trafikbrott som staden har rätt att uppbära en ordningsbot för. Så fungerar det. Inte betyder det här att för att man använder en parkeringsskiva, att parkeringsskivan skulle vara olaglig. Det här är ett hjälpmedel för parkeringsvakten att kunna konstatera att ja, den här bilen har stått längre tid än två timmar. Då har föraren gjort sig skyldig till ett parkeringsbrott och därmed kan man ålägga en ordningsbot. Det här kan man ju naturligtvis konstatera på andra sätt också. Poängen i det hela är ju att den person, som har haft sin bil parkerad för lång tid, har gjort sig skyldig till ett parkeringsbrott och kan därmed dömas ordningsbot.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Ja, jag ifrågasätter inte att staden har rätt att införa begränsad parkering för två timmar, kortare eller längre tid, och att man har rätt att ge böter. Det finns ju redan rättslig grund för det. Vad jag ifrågasätter är huruvida metoden för utdelande av det här straffet kan basera sig på något som inte finns i lag, som det är nu, parkeringsskivan. Även om man har gjort det så kanske man borde ha använt den parallella metoden samtidigt. Det är den frågan jag skulle vilja ha svar på. Jag tror inte jag får det av lagutskottet. Det är i så fall upp till någon person som har fått en bot att besvära sig, då får man veta det. Det är kanske för mycket begärt att vi ska syssla med sådant här i lagtinget, som ltl Sjölund konstaterade. Jag får vara nöjd med det som lagutskottet har åstadkommit.

Ltl Folke Sjölund, replik

Det är kanske inte så mycket att tillägga. Den springande punkten är huruvida någon har ådömts ordningsbot på felaktiga grunder. Då gäller det för den som gör den bedömningen, att man har blivit ådömd ordningsbot på felaktiga grunder, att man besvärar sig mot bötesföreläggande.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

 

 Första behandling

3      Kulturutskottets betänkande nr 2/2008-2009 angående ny lag om landskapsbidrag till bildningsförbund (FR 4/2008-2009)

Först tillåts allmän diskussion.

Enligt 54 § 2 mom. LO kan förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet efter det att diskussionen avslutats.

Diskussion.

Ltl Veronica Thörnroos

Tack herr talman! Eftersom vi idag varken har kulturutskottets ordförande eller viceordförande närvarande har jag av de övriga medlemmarna i utskottet fått den stora möjligheten att presentera detta betänkande.

Vi talar om en ny landskapslag om landskapsbidrag till bildningsförbund som baserar sig på landskapsregeringen framställning 4/2008-2009.

Man kan kort säga att landskapsregeringens målsättning med lagen är att skapa en modern lag där man ska ge stöd till det fria bildningsarbetet, främja livslångt lärande, ett aktivt medborgarskap och demokrati samt verksamhet i medborgarsamhället.

Utskottet konstaterar att den föreslagna lagen kommer att ersätta en föråldrad lag. Lagen möjliggör nätbaserade studier.

Utskottet har valt att göra några ändringar och två av dem kommer jag att lyfta fram här. Det första berör 6 §. Det fördes i salen ett ganska långt resonemang om hur många medlemmar som bör ingå i en studiecirkel när det gäller 6 §, studiecirkelverksamheten, 2 mom.

I landskapsregeringens framställning "landskapsbidrag som beviljas ett bildningsförbund för studiecirkelverksamhet ska stöda bildningsförbundet och dess medlemsföreningar på ett sådant sätt att minst fem av studiecirkels deltagare bör vara medlem i någon av bildningsförbundets medlemsföreningar". Enligt utskottet är kravet på att minst fem av personerna i studiecirkeln bör vara medlem i någon av bildningsförbundets medlemsföreningar onödigt byråkratiskt och därmed också svår övervakad. Utskottet föreslår därför att 2 mom. i 6 § stryks.

Det fördes också ett längre resonemang i salen huruvida undervisningsspråket kunde vara något annat än svenska. I salen fördes argument för att undervisning kan bedrivas på vilket språk som helst. Det fördes också ett resonemang att det enbart kan bedrivas på svenska.

Utskottet har enats om följande formulering. Under beredningen har det förts en diskussion om det i lagen även kan intas en bestämmelse om att den utbildning som erbjuds ska ges på svenska. Utskottet konstaterar att en sådan bestämmelse kan uppfattas som begränsande till förhållande till lagens 1 och 2 §§. Lagen hindrar dock inte att landskapsregeringen i samband med bidragsprövningen efterhör vilket undervisningsspråk som används på kurser och i studiecirklar. Enligt utskottet finns det utrymme att pröva om det aktuella bidraget till bildningsförbundet kommer att främja de angivna syftena i 2 § mot bakgrund av landskapets enspråkiga status enligt självstyrelselagen, särskilt med hänsyn till att denna särställning grundar sig på internationella garantier för bevarandet av befolkningens språk, kultur och lokala traditioner.

Med beaktande av det anförda så förslår utskottet att lagtinget antar det i framställningen ingående lagförslaget i den lydelse som föreligger.

Ltl Margaret Lundberg, replik

Tack herr talman! Jag håller helt och hållet med den redogörelse som ltl Thörnroos ger av det här som vi har diskuterat i utskottet. Det som jag kan tillägga är det här med språket, landskapsregeringen har redan idag den praxisen att man tillämpar språket på det här viset att man ger bidrag just för att utbildningen sker på svenska.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! När den här framställningen kom till lagtinget så hade jag många principiella invändningar mot vissa paragrafer. Utskottet har diskuterat de här invändningarna men man har liksom praktiska svar på frågorna. Det är inte tillräckligt. Lagstiftning är nog mycket grundat på principer. Det finns några grundläggande problem med den här lagstiftningen, som jag ser det. Det sägs i de allmänna motiveringarna, att man är ute efter att förnya en lagstiftning om fritt bildningsarbete. Om man är det så skulle man väl tycka att syftet är att det ska bli ännu friare, ännu bättre. Den här lagen, den leder ju till det motsatta. Deltagande i kurser ska faktiskt begränsas.

Herr talman! Om man går in på själva paragraferna, det är i och för sig bra att utskottet har tagit bort 2 mom. i 6 § som gick ut på att människor som av frivillighet vill studera något i en studiecirkel, de måste vara medlemmar i en av bildningsförbundets medlemsföreningar. Man säger att det är så byråkratiskt. Det är det visserligen men enligt mig så strider det mot personregisterlagstiftningen. Det här ger den övervakande myndighet en rätt att genom kontroll kräva ut uppgifter om vilka enskilda människor som ingår i medlemsföreningarnas register i de föreningar som är medlemmar i bildningsförbundet. Sådant samhälle kan vi inte ha på Åland. Jag vet inte om kulturutskottet alls har berört den här principen, men den är grundläggande för rättstryggheten i vårt samhälle.

Låt mig ge ett aktuellt exempel: Dataombudsmannen har tagit upp den här frågan om kommunala register. Jag tror att det var Finströms kommun, det kanske finns andra också, som krävde att det skulle få veta bl.a. vem som nyttjar missbrukarvårdens tjänster i Mariehamn. För att man skulle betala det här, man skulle registrera i kommunen vilka som tar emot de här tjänsterna. Man skulle kontrollera var de bor och om de är Finströmare o.s.v. Det där fördes vidare till en diskussion om register av olika slag. I Mariehamns stad betalar man ut stöd till föreningar på basen av hur många medlemmar de har. Om en idrottsförening eller en kulturförening begär om verksamhetsbidrag så berättar de hur många medlemmar de har. I vissa fall så har myndigheten krävt in medlemsregistren för att kontrollera om det stämmer, det som man har uppgivit. Det stoppas också. Men här tycker kulturutskottet att det skulle vara legitimt. Att landskapsregeringen helt enkelt då skulle begära in från bildningsförbundet, som i sin tur skulle vända sig till de här medlemsföreningarna och säga; Kalle Pettersson, Maja Svensson, Birgitta Johansson, Fredrik Lundström och en femte Mats Perämaa, de är alla medlemmar i den här föreningen som sysslar med att bygga skötbåtar. Det skulle vara möjligt enligt det här förslaget. Så kan vi inte ha det. Det strider mot personregisterlagstiftningens grundläggande principer. Det går inte att ha myndigheter som kontrollerar de fria bildningsarbetet på det sättet.

Man har strukit vad gäller studiecirkelverksamhet, men inte i fråga om kursverksamhet.

Arbetarnas bildningsförbund har ordnat kortkurser för pensionärer bl.a. hur man använder sin mobiltelefon. Det skulle inte bli möjligt. Ligger det i kulturutskottets intressen? Man måste sluta med det. Man skulle inte kunna samarbeta med Mariehamns t.ex. pensionärsförening och ordna olika typer av evenemang, för pensionärsföreningen är inte medlem i något bildningsförbund. Det skulle vara omöjligt det. Är det i kulturutskottets intressen? Är det att utveckla det fria bildningsarbetet?

För mig är det lite svårt att förstå vad kulturutskottet vill när man säger att man vill komma med en modern lag. I Sverige räcker det med tre medlemmar för att ha en studiecirkel. På Åland ska vi fem medlemmar. Är det bra det för det fria bildningsarbetet på Åland? Eller vill man inte ha det? Det verkar ibland att man vill göra det så svårt som möjligt.  

Inte nog med det, herr talman, som jag vet är kunnig i grundlagen. Det här förslaget om krav på medlemskap, det strider också mot grundlagens bestämmelser. Det finns en bestämmelse i 16 § om kulturella rättigheter, 1 mom. säger; "alla ska ha rätt till avgiftsfri grundläggande utbildning". Det rör inte det här. Men sedan sägs det; "det allmänna skall enligt vad som närmare bestäms genom lag, t.ex. den här lagen, säkerställa lika möjligheter för var och en att få en även annan grundläggande utbildning samt utveckla sig själv". Här begränsar man det. Det är inte lika möjlighet för alla. Det är ytterst få som skulle ha möjlighet till kursverksamhet enligt 7 §.

Jag vet att vtm Gunnar Jansson har en annan utgångspunkt vad gäller föreningsfriheten d.v.s. att man inte heller ska uteslutas p.g.a. den paragrafen.

Herr talman! Det här med språket, jag tycker att den är ganska famös den skrivning som kulturutskottet har gjort. Man ska inte i lag reglera någonting, utan man ska göra en ren politisk prövning huruvida en kurs eller en cirkel bedrivs på ett språk som en utbildningsminister finner godtagbart. Då är det bättre att säga det i lag. Annars blir det ju en ren politisk prövning.

När vi diskuterade det här senast så gjorde vi skillnad på det som sägs i självstyrelselagen om skolornas undervisningsspråk. Det är helt klart att det ska vara svenska. Jag tycker inte att självstyrelsen ska användas för att diskriminera människor med andra språk, som kommer från andra kulturer. Självstyrelsen är till för att trygga svenskan. Självstyrelsen är inte nödvändigtvis till för att förhindra för människor med andra språk att ha kulturella rättigheter, att har studiecirklar och att ha kurser på sitt språk. Jag måste uppriktigt säga, herr talman, att jag inte förstår en sådan inställning i dagens Europa och i den globala värld vi lever i.

Den grupp som flyttar till Åland idag, den största gruppen är människor som kommer hit för att arbeta och vara med och förkovra vårt samhälle. De skulle alltså inte på sitt modersmål ha rätt att hålla en studiecirkel, eventuellt, man vet ju inte vad kulturutskottet tycker om det här. Det lämnar man över åt en minister att bestämma.

Jag tycker tvärtom, att just det här fria bildningsarbetet, frivilligt för alla ska det vara. Det är en mycket billig verksamhet. Det hotar varken landskapets ekonomi, enspråkiga status eller någonting annat. Att vi skulle vara så inskränkta att vi gjorde det osäkert för de grupper som eventuellt vill hålla en kurs på sitt modersmål. Är det majoritetens uppfattning? I så fall har vi en djup oenighet i den här frågan.

Det finns också en paragraf i grundlagen om det här, d.v.s. rätt till eget språk och egen kultur. Man talar om att olika grupper har rätt att bevara och utveckla sitt språk och sin kultur. Det finns i 17 § grundlagen. Det har också vårt samhälle en skyldighet att värna om. Jag uppfattar inte att självstyrelsen ger oss automatiskt rätt att alltid diskriminera andra som har ett annat modersmål. Jag tror inte heller att det är den majoritetsuppfattning som råder ut i samhället. Jag tror faktiskt att vanligt folk, i den här frågan, är ganska kloka. De tycker att var och en ska få ha sina kurser på sitt språk.

Herr talman! Med de här kommentarerna så hoppas jag få förståelse för att den här framställningen ska föras till stora utskottet. Först vill jag bordlägga det här ärendet till måndag 1.6. Jag hoppas faktiskt att de övriga partierna här i lagtinget funderar noga över de principiella invändningar som jag tycker att man kan ha mot den här framställningen.

Ltl Veronica Thörnroos, replik

Tack herr talman! Jag representerar nu utskottet. Det är väldigt mycket nu som ltl Barbro Sundback är kritiskt till. Jag ska försöka besvara något av det. Det förs ett resonemang till att annan grundläggande utbildning ska finnas tillgänglig för alla. Det finns det. Det finns inte nämnt någonstans grundlagen, mig veterligen, att det exklusivt rör studiecirklar på Åland. Vi har Medis som är tillgänglig för alla. Vi har öppna högskolan. Det finns utbildningsformer som är tillgängliga för alla.

När det gäller skrivningen om svenska språket så är det den skrivning som utskottet har enats kring. Den undervisning som ges med samhällsmedel, som är samhällsfinansierad, den ska ges på svenska. Jag tycker inte att det är något konstigt i det.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Jag tror faktiskt att ltl Thörnroos måste fördjupa sina kunskaper i grundlagens förhållande till övrig lagstiftning. Man kan inte härleda Medis verksamhet från grundlagen. Det här lagförslaget måste stå i överensstämmelse med den bestämmelse som finns i grundlagen. Min åsikt är att det här inte är överensstämmande på flera punkter.

Det är en skillnad mellan undervisningsspråk och fritt bildningsarbete. Det står också uttryckligen i självstyrelselagen, tror jag, nämnt om skolor på Åland. Det här är inte skolor. Det är inte landskapets institutioner. Det är landskapet som är enspråkigt svenskt. Det finns inte krav på att människorna, organisationer eller företag måste vara svenskspråkiga i självstyrelselagen.

Ltl Veronica Thörnroos, replik

Tack herr talman! Utskottets ståndpunkt är att det arbete som här läggs fram följer grundlagen, det följer självstyrelselagen och all annan lagstiftning som är aktuell vid det här berörda ärendet.

Däremot har jag noterat att ltl Barbro Sundback inte delar utskottets uppfattning. Det är helt okej. Utskottet anser att detta är förenligt med lag. Så lägger vi fram det här betänkande.

Ltl Barbro Sundback, replik

Det var trevligt att ltl Thörnroos uppfattade att jag har en annan åsikt. Jag tycker inte att ltl Thörnroos har kunnat klargöra på vilket sätt det här är förenligt principiellt med de hänvisningar jag har gjort i personlagstiftningen, grundlagen och självstyrelselagen. Det enda man säger att det är byråkratiskt. Därför tar man bort ett moment, som innehåller begränsningar i rätten att delta i studiecirkelverksamhet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Camilla Gunell

Tack herr talman! Jag ber att få understöda bordläggning. Jag tycker det är många frågor som har väckts här som är mycket, mycket viktiga att överväga ännu en gång. Det var ju så att många av de här frågorna lades också fram i remissdebatten när den här framställningen debatterades. Kanske inte lika specifikt som ltl Sundback nu gjorde. Jag tycker det är synnerligen viktigt att det nu går vidare, kanske till stora utskottet för ytterligare en prövning.

Särskilt vad gäller det här förhållandet till självstyrelselagen och huruvida vi får ge utbildning på svenska och om studiecirklar kan räknas under den kategorin, det tycker jag är ganska uppenbart. Naturligtvis måste vi ha en sådan generös hållning gentemot de nya ålänningar som flyttar hit. Att vi ger dem också rätten att kunna hålla studiecirklar på sina egna språk. Annars har vi en mycket ogin uppfattning och ej en välkomnande inställning till alla de nya ålänningar som flyttar hit. Det går faktiskt stick i stäv med de övriga integrationssträvanden som man från landskapsregeringens sida har velat anföra.

Jag stöder en bordläggning till 1.6.

Talmannen

Under diskussionen har ltl Barbro Sundback understödd av ltl Camilla Gunell föreslagit att ärendet bordläggs till plenum 1.6.2009. Kan förslag godkännas? Ärendet är bordlagt till plenum 1.6.2009.

Ltl Roger Jansson

Herr talman! Det är bra att det här ärendet bordläggs till måndag, så får jag och vi höra vad utskottets ordförande Johan Ehn har att anföra i de här frågorna.

Jag hör till dem som inte är särskilt imponerad av den här nordiska modellen med samhällsstödda partipolitiska kursorganisationer. Vi har det nu i norden och då är det väl rimligt att de finns kvar på Åland också. Jag är inte imponerad, eftersom det är en form av politiska stöd som ges ut på det här sättet. Det är inte det den här frågeställningen idag gäller. Det gäller den här lagframställningen hur den ska behandlas. Jag är glad för att kulturutskottet har strukit 6 § 2 mom. i framställningen. De argument som har anförts särskilt av Socialdemokraterna är, som jag ser det, korrekta i det sammanhanget. Sedan har vi uppenbarligen problem med de två andra frågor som ltl Sundback tog upp. Det gäller 7 § 2 mom. som också i framställningen är ytterst otydlig. Man skriver å ena sidan att samtliga kursdeltagare bör vara medlem i någon av bildningsförbundets medlemsföreningar. I följande mening i lagparagrafen skriver man att målsättningen med medlemskap i någon av bildningsförbundets medlemsföreningar, då måste man gå till motiveringarna och se vad man menar, där i motiveringarna står det klart och tydligt att ordet bör i meningen, bör vara medlem, ska uppfattas som en målsättning och inte som en lagbestämmelse. Det här är nog en ny form utav lagstiftning som jag undrar om kulturutskottet har ägnat lagstiftningsövervägande om. Den känns helt felaktig det här sättet att lagstifta på.

När det gäller undervisningsspråket i dessa föreningar, har man enligt ltl Thörnroos enats politiskt om den här skrivningen. Skrivningen är både ett problem och ett icke problem som jag ser det. Man säger inte något om det i lagtexten. Då har man då att följa självstyrelselagen. I självstyrelselagen står det i 40 § om de här frågorna, om undervisningsspråket i skolor som stöds av det allmänna. Det här är ingen skola, det kan vi vara överens om. Det här är något annat, alltså gäller inte 40 § i det här fallet. Då uppstår frågan; vad menar utskottet med detta? Enligt utskottet finns det utrymme att pröva om det aktuella bidraget till bildningsförbundet kommer att främja de angivna syftena i 2 § mot bakgrund av landskapets enspråkiga status, enligt självstyrelselagen, särskilt med hänsyn till att denna särställning grundar sig på internationella garanter för bevarande av befolkningens språk, kultur och lokala traditioner. Man lyfter upp frågan jättehögt även till det internationella planet för att man den vägen ska ha en uppfattning om det som inte står i den här lagen. Det som inte står i självstyrelselagen ska följas upp av någon tjänsteman som beviljar bidrag på landskapsregeringen. Inte kan man ha det så. Om man har en åsikt om att undervisningsspråket ska regleras, så måste det regleras i lag. Den lagen får inte strida mot självstyrelselagen, eller grundlagen. Här mörkar man hanteringen av den här frågan om undervisningsspråk i bildningsförbundet. Det är bekymmersamt. Jag har inte haft möjlighet att tala med kollegan Ehn om den här frågan. Vi hinner talas vid till nästa vecka. Det här känns ytters oklart.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Det kanske är ett litet stickspår men jag blev lite nyfiken på när ltl Roger Jansson säger att han inte är imponerad av de nordiska politiska bildningsförbunden. Är det för att de är politiska eller är det för framtida verksamhet? Enligt mig så har de nordiska politiska bildningsförbunden historiskt sett haft en enorm betydelse. Är det de politiska som är störande eller vad är det?

Ltl Roger Jansson, replik

Talman! Nej, det är inte det politiska, utan det är uttryckligen det partipolitiska. Med skattemedel understöds de politiska organisationerna i våra länder, också i landskapet. Det är en öppen redovisning som sker till de politiska partierna, när det gäller skattmedel. Om mitt parti skulle vilja bilda ett studieförbund så skulle det falla under den här lagen. Jag skulle ha rätt att få mera partistöd än vad partiet får idag. Det är att slira lite på den här tydligheten i att stöda politiska partier med skattemedel. Det är ett stickspår. Jag vill inte heller gärna diskutera den principiella frågan här. Jag ville säga det parantetiskt i mitt anförande.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Tack för förtydligandet. Vad jag tänkte på var den här historiska betydelsen att andra nordiska länder har haft politiska arbetarrörelser. På Åland har vi haft Martharörelsen, som har haft en enorm politisk betydelse. Min mening med frågan var att det politiska är ju inte något som man ifrågasätter, däremot är partipolitiken en annan sak. Det är organisationer med en annan grund.

Ltl Roger Jansson, replik

Talman! Om föreningar jobbar politiskt, så är det okej om de får samhällsstöd, bara de är allmänpolitiska som Martharörelsen är. Gårdsägarföreningen i Mariehamn har varit allmänpolitisk, de har i tiderna haft en väldigt politiska stark ställning i Mariehamns politik som ett exempel. Idag har frivilliga brandkåren fortfarande i alla kommuner en stark ställning. Jag är kritisk till om man har bildningsförbund som är markant bundna till ett parti. Det är bara det partiet som driver frågan. Jag vill inte säga att det är så på Åland direkt men nog ser vi ju att det är i viss mån på det sättet. I Sverige är det markant på det sätt att de tillhör vissa partier. Då blir det oklart med det här skattestödet till de politiska partierna.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Veronica Thörnroos, replik

Tack herr talman! Jag kan på utskottets vägnar bara beklaga om det betänkande vi lagt fram är så luddigt och otydligt, att i princip ingen i salen förstår det. Det är ledsamt i så fall. Det är bra att ltl Roger Janssons partibroder, Johan Ehn, har möjlighet att närvara här förhoppningsvis och förklara närmare vad vi har tänkt.

Jag vill understryka en sak, utskottet har aldrig eftersträvat att försöka mörka språkproblematiken, som vi alla är medvetna om och känner till. Skulle jag själv ha fått bestämma hade det varit en annan skrivning. Det här är den skrivning som en majoritet kan stå bakom och därför valde vi den.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Jag är säker på att utskottet har velat göra rätt i den här språkfrågan. Jag tror inte att man har försökt skapa problem. De facto blir det problem när man inte lagstiftar om språket. Då är det så att undervisningsspråket får vara, enligt lag, vilket som helst. Så är det eftersom självstyrelselagen inte heller sätter hinder i vägen och inte någon annan lag heller. Ska man göra en begränsning så måste man ta in det i speciallag om det inte finns tydligt angivet i självstyrelselagen. Med andra ord, finns det inte några språkbegränsningar. Man skriver i motiveringen att någon på landskapsregeringen ändå ska göra de här bedömningarna utgående från att självstyrelsens språkbestämmelser är klarerade på internationell nivå o.s.v. Det blir en rättsosäkerhet om landskapsregeringen avser att följa den text som utskottet har i motiveringen.

Ltl Veronica Thörnroos, replik

Tack herr talman! Ärendet ligger nu i lagtinget. Det är lagtinget som ska fatta beslut om kulturutskottet ska göra om det och göra det bättre eller om det är något annat utskott som ska fortsätta arbetet. Personligen har jag inte problem med det. Jag ser hellre att vi gör om eller att något annat utskott gör om det, än att vi lämnar ifrån oss en lagstiftning som är otydlig och luddig och som möjliggör tolkning. Bot och bättring!

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Ärendet bordläggs till 1.6.2009.

 

Enda behandling

4      Finansutskottets betänkande nr 5/2008-2009 om förslag till första tilläggsbudget för år 2009 (FR 15/2008-2009 jämte FM 70-84 och 86-97/2008-2009)

Ärendet avförs och upptas till behandling 29.5.2009 kl. 9.30.

 

Enda behandling

5      Presidiets framställning om lagtingsledamöternas placering i plenisalen 2009-2011 (P 1/2008-2009)

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen.

Diskussion. Ingen diskussion.

Detaljbehandlingen vidtar. Talmannen föreslår att framställningen i dess helhet föreläggs för godkännande. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

Framställningen i dess helhet föreläggs för godkännande. Godkänd. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

För kännedom

Landskapsregeringens framställning angående landskapslagstiftning om pensionsskyddet för ledamöter av lagtinget och landskapsregeringen (FR 19/2008-2009)

Ärendet upptas till behandling vid plenum 1.6.2009.

Landskapsregeringens framställning med förslag i syfte att säkerställa landskapets reservelkraftsförsörjning (FR 20/2008-2009)

Ärendet upptas till behandling vid plenum 29.5. 2009.

Landskapsregeringens framställning om landskapsgaranti till säkerhet för lån till Kraftnät Åland Ab (FR 21/2008-2009)

Ärendet upptas till behandling vid plenum 29.5. 2009.

Lagtingsledamoten Barbro Sundbacks enkla fråga om inflytande i finansfrågor (EF 19/2008-2009)

Svar på enkel fråga skall avges inom tio dagar efter det landskapsregeringen mottagit frågan. Kan frågan inte besvaras ska landskapsregeringen meddela lagtinget om detta och om orsak till att svar inte ges. Frågan överlämnades till landskapsregeringen den 25.5.2009.

 

Plenum slutar

 Plenum avslutas. Nästa plenum hålls fredagen den 29.5.2009 kl. 09.30. (Plenum avslutades kl.16.10).

 

 

Originalfil