Plenum den 28 april 2006 kl. 9.30

PLENUM den  28 april 2006 kl. 9.30.

TALMANNEN:

Plenum börjar.

 

Frågestund enligt bestämmelserna i 48 § 3 mom. lagtingsordningen. (F 4/2005-2006).

 

 

Till dagens frågestund har följande lagtingsledamöter enligt 48 § lagtingsordningen anmält att de önskar ställa en fråga: vtm Viveka Eriksson, ltl Danne Sundman, ltl Jan-Erik Mattsson, ltl Raija-Liisa Eklöw, ltl Anders Eriksson, ltl Fredrik Karlström, ltl Katrin Sjögren,  ltl Brage Eklund och ltl Gun-Mari Lindholm.

 

Enligt 39 §a 2 mom. arbetsordningen avgör talmannen vem som ges ordet för att ställa en fråga. Talmannen har rätt att förklara frågestunden avslutad även om alla anmälda frågeställare inte beretts tillfälle att framföra sina frågor. Vid frågestunden riktar frågeställaren sin fråga till en av de närvarande medlemmarna av landskapsregeringen. Frågan tillsammans med en eventuell motivering får räcka högst en minut. För svaret på frågan får användas högst två minuter. Sedan frågan besvarats får frågeställaren yttra sig högst två gånger. Den medlem av landskapsregeringen som besvarat frågan har rätt att yttra sig efter varje sådant anförande. Samtliga anföranden får räcka högst en minut. Andra lagtingsledamöter och medlemmar av landskapsregeringen har inte rätt att yttra sig med anledning av den ställda frågan. Talmannen har rätt att avbryta diskussionen när hon anser den ställda frågan tillräckligt belyst.

 

Vtm Viveka Eriksson:

Talman!

Det kan hända att det här området också faller under ekonomiansvariga, men jag vill ställa frågan till landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman. Jag ville ställa en fråga om de planer som Kumlinge kommun och Neurocity har att starta verksamhet i Enklinge gamla skola och dagis. Det är väldigt bra att det uppstår verksamheter av sig själv ute i regionerna, framför allt ute i skärgården och det bör vi från samhällets sida på olika sätt skapa goda förutsättningar för. Jag vet att det finns ett regelverk som säger att när man har fått landskapsbidrag och stöd för att bygga om och till hus för viss verksamhet, så kan det vara så att landskapet begär tillbaka pengar, om man startar ny verksamhet där. Då är min fråga: Hur avser landskapsregeringen att förfara i det här fallet? Kumlinge kommun har alltså fått bidrag för över tio år sedan att bygga om och till skola och dagis.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Den här frågan berör också utbildningen, men den största delen är inom hälsovården. Vi har fått en förfrågan från kommunen där de ber oss att efterskänka den del som eventuellt kunde krävas tillbaka. Vi har haft kontakt med kommunen och de har varit till landskapsregeringen och informerat oss om vilka planer som finns osv. Utgående från det kan jag säga från hela landskapsregeringens sida att vi tycker att det är ett behjärtansvärt ändamål och ingen skulle vara gladare än vi här i landskapsregeringen om det skulle vara möjligt att åstadkomma så många arbetsplatser som det talas om i samband med det här. Rent juridiskt säger lagen att man kan begära tillbaka en viss del av det man har gett som bidrag till kommunen i det här sammanhanget. Vi har inte tagit slutligt beslut i den här frågan. Det kommer att göras inom den närmaste tiden, men min tolkning är att vi har en positiv syn på frågan.

 

Vtm Viveka Eriksson:

Talman!

Det låter bra och jag hoppas också att vi kan få ett löfte av landskapsregeringsledamoten Lindeman att man faktiskt också förfar på det här sättet. Lagen säger att man ”kan” begära tillbaka. I de här fallen bör man ändå vara ganska pragmatisk och smidig. Nog måste det ändå vara bättre att man har en verksamhet i husen än att man låter dem stå och förfalla och att det skulle bero på någon sorts byråkrati och att man bara skall driva regelverket väldigt hårt.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Vi har diskuterat precis i samma banor. Det som vi är måna om och som man från tjänstemannahåll skall se till att lagar och förordningar följs är att vi måste formulera oss så att det inte blir ett prejudikat som kan användas till ”höger och vänster”, utan att vi hittar en formulering som är riktad specifikt till skolan och till Kumlinge kommun.

 

Vtm Viveka Eriksson:

Talman!

Kan jag nu ta detta som ett positivt löfte från landskapsregeringsledamoten Lindeman att man ändå tänker bifalla Kumlinge kommuns önskemål i den här frågan? Det är klart att det kan ha en prejudicerande effekt, men i så fall är det någonting positivt; om det uppstår liknande fall där man i skärgården vill ha ny verksamhet i gamla lokaler tycker jag att landskapsregeringen som regel skall vara positiv till det.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Jag tror jag vågar ge ett positivt löfte, men det är ingen beslut i frågan.

 

TALMANNEN: Enligt talmannens bedömning är den ställda frågan vid det här laget tillräckligt belyst. Diskussionen i denna fråga förklaras därför avslutad.

 

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Jag vill ställa min fråga till finansminister Wiklöf. Landskapsregeringen har anlitat en privat juridisk byrå för ett uppdrag bestående i utformning av viss ny pensionslagstiftning. Uppdraget har upphandlats på finansavdelningen. Det är dock oklart hur upphandlingen har gått till. Det förefaller inte finnas något upphandlingsbeslut, ej heller någon anbudsinbegäran eller riktad förfrågan till minst tre parter som skall göras när det handlar om så här mycket pengar. Min fråga blir: Har man – som vanligt, höll jag på att säga – från finansministerns sida helt enkelt lyft telefonluren och ringt och beställt?

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Frågan är ganska komplex, den har många bottnar. Landskapsregeringen har diskuterat frågeställningarna kring pensionslagstiftningen som aktualiserades första gången genom en utredningsgrupp år 2002. Efter det skulle lagberedningsarbetet iscensättas och förverkligas. Nere på avdelningen för pensionsärenden har man emellertid haft stora bekymmer. Frågan har inte, som man upplever där, närmat sig sitt slut, åren har gått sedan 2002. Från avdelningen för pensionsärenden har man uppvaktat mig och framhållit det angelägna i att om vi skall ha en lagstiftningen som kan träda i kraft 1 januari 2007, vilket har varit ett önskemål och vilket numera upplevs som en oerhört viktig omständighet; annars måste vi börja storanställa människor för att klara pensionsärendena långsiktigt. Det handlar om att i det här avseendet möjliggöra att upphandla pensionsskyddet utanför landskapsförvaltningen för dem som nyanställs efter 1 januari 2007. Vi har, som sagt, diskuterat frågan, vi har diskuterat nivåerna på vår upphandlingslimit, som har varit 3.000 euro; för tämligen länge sedan beslöt landskapsregeringen vid överläggningar att den skall höjas till 10.000 euro. Det drog också ut på tiden. Numera är det beslutet fattat och från 1 maj gäller denna limit. Lantrådet Roger Nordlund och jag, eftersom han förestår lagberedningen, har diskuterat de här frågorna fortlöpande och vi har varit överens om att vid en viss tidpunkt kunna göra upphandlingen. Upphandlingen gjordes till en av våra mest erfarna lagberedare Christer Jansson. TALMANNEN:  Tiden är ute!

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Det är säkert så att det här ärendet brådskar och har hållit på funderats på länge, men oavsett brådska, oavsett trängande behov, så måste man följa regelverk, eller hur? Den är nämligen så att den gräns som fanns då är den som gäller, nämligen 3.000 euro för att man skall måsta iaktta ett visst upphandlingsförfarande. Jag fick inte riktigt svar på min fråga: Anser finansminister Wiklöf att det har begåtts ett fel i det här fallet och kommer man att göra på korrekt sätt nästa gång?

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Jag vill gärna fortsätta mitt resonemang. Rent principiellt vill jag säga att det är givet att man skall eftersträva att följa regelverken i alla avseenden. Vår bedömning är att det här lite grand har fallit mellan stolarna och att det strikt sakligt kanske finns ett formellt fel. Men det oaktat har också ändamålsenligheten i det här beslutet varit på en sådan nivå att det faktiskt måste tas beslut. Efter det att upphandlingen gjordes och arbetet sattes igång tog det två-tre veckor så var den här saken löst. Jag vill inte kalla det ministerstyre, men jag vill bara säga att det var angeläget. Jag tror att man kan säga att man också nere på vår avdelning för pensionsärenden numera är glad över att bollen de facto är i rullning. Hur det sedan går med lagförslagets slutliga ställningstagande skall vi efter remissrunda komma till lagtinget med och sedan får vi se hur det är.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Man är säkert glad över lagförslaget. Frågan är hur glada vi blir här i Ålands lagting, det återstår att se och också hur remissinstanserna ställer sig. När det gäller frågan om ministerstyre är det väl lite det som det handlar om här och det brukar i andra sammanhang vara ytterst allvarligt. Man kan inte låta bli att dra parallellen till andra socialdemokraternas upphandlingar, så jag hoppas att finansminister Wiklöf förstår att det här har lite längre bärvidd än just den här frågan och att man i fortsättningen förfar korrekt. Det är också förvånansvärt att man har valt att höja gränsen för direkta inköp till 10.000 euro, det är ganska mycket pengar!

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Jag tror att man kan säga att när det gäller t.ex. lagberedningsarbetena av lite mera avancerad art, så tror jag nog inte att det är så enkelt att upphandla sådana tjänster under en limit på 3.000 euro! Det betyder också att man begränsas i sina handlingsmöjligheter att effektivera landskapsregeringens strävanden att faktiskt forcera och få fram ärenden till lagtinget. Jag tycker vi har höjt tempot ganska mycket när det gäller framställningar jämfört med tidigare, men det finns mer att göra ännu och därför står det också i rambudgeten att vi avser att öka intensiteten i upphandlingsrutinerna.

 

TALMANNEN: Enligt talmannens bedömning är den ställda frågan vid det här laget tillräckligt belyst. Diskussionen i denna fråga förklaras därför avslutad.

 

Ltl Jan-Erik Matsson:

Fru talman!

Jag vill ställa min fråga till vicelantrådet näringsansvarige Jörgen Strand. Generationsväxlingsproblemet på Åland är ganska känt och fordrar åtgärder. Därför frågar jag ledamoten Strand: Avser landskapsregeringen att vidta åtgärder för att förbättra generationsväxlingen, framför allt inom familjeföretagen på Åland och särskilt då bland turistföretagarna? Turistföretagen står i dag inför en problematisk framtid med få nya aktörer och antalet stugor de hyr ut minskar för varje år, så det skulle vara trevligt att höra om landskapsregeringen har någonting på gång där.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand:

Fru talman!

Det här är en fråga som vi kanske har snuddat vid i samband med rambudgetbehandlingen. Det som landskapsregeringen i dag kan erbjuda en ny företagare som tar över ett företag är vissa instrument i form av produktutveckling, marknadsföringshjälp och företagsrådgivning. Men i grunden är det här en marknadsmässig fråga. Finns det attraktiva företag som en ny ägare kan tjäna pengar på, så finns det ofta en köpare. Det är det som är grunden i marknadsekonomin. Man kan sedan föra ett resonemang om vad som är orsakerna till att det inte finns så många som vill ta över befintliga företag i dag. Där finns det säkert olika saker som man kan titta på. Vi har i dag en låg arbetslöshet om ca 2 procent och då finns det kanske inte så många potentiella nya företagare. I de fall som har varit med i någon konkret diskussion har också ägarna till företagen velat ha ut ett pris som inte står i relation till det som man kan få som avkastning på investeringen. Det är också en intressant fråga. När det gäller turistföretagen har landskapsregeringen satt fokus i och med turismstrategin, där vi vill skapa förutsättningar för att de små turistföretagarna skall kunna verka. Vi vill hitta nya aktiviteter på Åland, och den debatten har vi just haft. I grunden är detta en marknadsmässig fråga.

 

Ltl Jan-Erik Matsson:

Fru talman!

Problemet i dag är att man egentligen inte vet varför generationsväxling inte sker. Är det framtidstron som saknas eller är det så att de presumtiva företagarna inte vill ta på sig risker med nyföretagande. Då är det fråga om vilka instrument regeringen kan ha, bl.a. i form av garantier. Är det här någonting man borde utveckla? Borde man ta hjälp här av de organisationer som sitter på sakkunskap, bl.a. ÅSUB och handelskammaren?

 

Vicelantrådet Jörgen Strand:

Fru talman!

Det är precis det som vi har funderat på, dvs. att försöka titta på: vad är de bakomliggande orsakerna till att inte generationsväxlingarna sker? Då vet vi i dag redan att handelskammaren har en bytesbörs; utgående från den diskussion som vi hade i samband med rambudgeten sade vi att vi måste kontakta dem och diskutera frågorna därför att det är svårt att sätta in åtgärder eller driva en näringspolitik som syftar till att avhjälpa generationsväxlingsproblemen om man inte känner till de bakomliggande orsakerna. Jag var också inne på den låga arbetslöshet vi har i dag och då kommer man automatiskt till jordförvärvslag, näringsrätt och liknande, om man vill ha nya människor hit som skulle börja med företagande;  frågan är ganska komplex och vi skall, det kan jag lova ltl Jan-Erik Mattsson, titta på den och diskutera med handelskammaren.

 

Ltl Jan-Erik Matsson:

Fru talman! Kanske man då kan få en intygan av vicelantrådet att det tillsätts en arbetsgrupp med en specifik arbetsuppgift i frågan för att få fram en bra lösning?

 

Vicelantrådet Jörgen Strand:

Fru talman!

Jag vill först diskutera tillvägagångssättet med organisationerna som ltl Jan-Erik Mattsson nämnde, liksom med avdelningen, men det kan vara ett sätt att gå vidare i frågan.

 

TALMANNEN: Enligt talmannens bedömning är den ställda frågan vid det här laget tillräckligt belyst. Diskussionen i denna fråga förklaras därför avslutad.

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Fru talman!

Jag vill ställa min fråga till landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman. Min fråga är en gammal fråga, som landskapsregeringsledamoten Lindeman säkert känner till, nämligen problemen med de små kommunernas möjlighet att hyra ut skolornas kök för att användas för andra ändamål än skolmatlagning och den normala verksamheten. Det verkar som  om bestämmelserna i dag skulle ha strängerats. Hittills har man fått använda köken om man har ett hygienpass, men det senaste i min hemkommun Lumparland var att inte ens ett hygienpass räcker utan det är absolut förbjudet att hyra ut skolans kök. I en liten kommun kanske skolmatsalen är det enda värdiga stället för t.ex. att ha begravningskaffe på. Anser landskapsregeringsledamoten ...

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Mig veterligen har det inte på sista tiden blivit någon strängering, men för några år sedan infördes strängeringen med hygienpass och med ansvar för köken. Det utgick från att de som var anställda i skolornas kök också hade ansvaret för det som s.a.s. kom från köken och när andra människor kommer dit och använder köken vet man inte i vilket skick de återställs och så händer det någonting efteråt, så det var motivet till det. Personligen tycker jag också att det här är olyckligt. Om jag inte minns fel tror jag att kommunen kan ta beslut när det gäller skolan att öppna den för annat än bara skolverksamhet. Jag skall kolla det här ytterligare, men jag minns att det var tal om detta bl.a. med Kumlinge skola, att man har löst det så att man tar beslut i kommunen att annan verksamhet än direkt skolmatlagning får ske i köken. Det måste förstås finnas någon som är ansvarig för den tiden annan verksamhet pågår där än direkt skolmatlagning. Jag lovar att jag skall kolla upp det här ytterligare och jag tycker personligen att det är olyckligt om man inte kan använda skolköken, naturligtvis under ordnande former.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Fru talman!

Det är så i dag att det går att hyra ut skolan till dem som lagar mat till skolbarnen, men om det lagas mat för dagis och som hos oss, också för åldringar, så säger EU-bestämmelserna att man inte får hyra ut det. Detta ställer till stora problem. Hos oss tog många utanför den professionella sfären i skolan hygienpasset, men de får ändå inte använda det i dag och därför önskar att man skulle titta ännu noggrannare på det. Jag förstår problematiken, men allt går att ordna, så jag hoppas att landskapsregeringsledamoten Lindeman kan hjälpa till med det här.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Det är säkert det som är skillnaden att det var ett tydligt skolkök. Men jag lovar för min del att jag skall efterhöra ytterligare och göra allt som är möjligt inom lagens ram. Det är olyckligt ute i de små kommunerna, där det kanske bara finns skolan som är samlingspunkt.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Fru talman! 

Jag skulle förstå om bestämmelserna gjordes ur hälsosynpunkt, om man tänker på allergier osv., men våra system i dag är så rena att jag tror inte att man har någon renare matlagning hemma heller. Den viktigaste aspekten är allergiaspekten som bara den som jobbar i köket kan känna till, men det går att lösa med god vilja.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman! Jag kan bara avsluta med att säga att jag tror att vi är överens om den här frågan och vi får försöka hjälpas åt.

TALMANNEN: Enligt talmannens bedömning är den ställda frågan vid det här laget tillräckligt belyst. Diskussionen i denna fråga förklaras därför avslutad.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Det är inte direkt en förvaltningsfråga. Men lantrådet Roger Nordlund  har gång på gång basunerat ut att det är de små partierna dvs. Obunden Samling och Ålands Framtid som orsakat splittringen av det borgerliga Åland. Det här stämmer inte enligt mitt förmenande.

 

Verkligheten är tvärtemot att det är främst lantrådet Roger Nordlund  som med sitt otydliga ledarskap, och framför allt genom att aktivt föredra socialdemokraterna framom borgerliga partier i landskapsregeringen som skapat just denna splittring.

 

Min fråga är därför: Varför försöker lantrådet Roger Nordlund dölja sina egna misstag genom att bl.a. påföra Ålands Framtid ansvaret?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det här är en fråga som är lite svår att hinna svara på under de minuter som vi har till förfogande här och behöver kanske debatteras i något annat sammanhang. De debatter som har varit, senast på t.ex. centerns vårstämma, tog syfte på framtiden och vi hade en viss analys av historien också där, där det konstaterades att från Åländsk Center har det blivit utbrytare i form av Obunden Samling, eftersom man inte har känt sig tillräckligt bekväm inom Åländsk Center och att det inte har varit tillräckligt högt i tak. Också inför senaste val valde t.ex. ltl Anders Eriksson att lämna centern efter att ha varit minister i åtta år för Åländsk Center i Ålands landskapsstyrelse med motiveringen att det tydligen inte var tillräckligt högt i tak när det gällde självstyrelsefrågorna och att takten inte var tillräckligt stark samt att vi inte var beredda att ta in självständighet i programmet. Jag uppfattade att det var kärnfrågeställningen i de diskussioner som vi har haft. Den diskussion vi hade gick ut på att vi också inom centern kanske måste vara lite självkritiska och fundera på: är det så att vi behöver ge ett större livsutrymme och debattutrymme för olika inriktningar inför framtiden för att kunna ha ett stort borgerligt parti på Åland? Rent valtekniskt är det så att ju fler partier man delar upp sig på desto flera s.k. döda röster blir det och de partier som inte har delat upp sig och kan hålla ihop vinner, och det kan betyda ett eller något mandat i förlängningen. Det här tyckte vi inom vårt parti att är viktiga frågor att diskutera och eftersom jag själv har en borgerlig grundsyn är min målsättning att man inför kommande val, riksdagsval och kommande lagtingsval bör fundera på hur man skall kunna få en så stark borgerlighet som möjligt på Åland.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Jag är besviken och därför tog jag upp frågan. Det som sägs om att bl.a. Ålands Framtid har bidragit till splittringen av borgerligheten stämmer inte. Det är så att upprepas en osanning tillräckligt många gånger så blir det en sanning. Det var därför jag ville göra markeringen. Obunden Samling åkte ut för att sossarna krävde det. Ålands Framtid hade stor beredskap och  tillmötesgående att ingå i landskapsregeringen, om så önskades, det är också sanningen. Men det inget vi sörjer över. Det är inte därför jag tar upp frågan. Ålands Framtid vill gärna vara med och stärka borgerligheten på Åland, men faktum kvarstår: Roger Nordlund får nog trots allt ta huvudansvaret för att borgerligheten är splittrad på Åland, trots alla manövrar som görs!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Som jag sade, är jag och centern självkritiska till viss del. Det är helt riktigt. Men jag vill ändå konstatera, att det är inte jag som har lämnat Åländsk Center efter åtta år i Ålands landskapsstyrelse, utan det är ltl Anders Eriksson som valde att ta det steget i stället för att fortsätta att diskutera inom det parti som var hans eget på den tiden.

 

Men, fru talman, det här är historia nu, vi står där vi står i dag och vi måste fundera framåt hur man på bästa möjliga sätt skall kunna utveckla det åländska samhället. Det som sades på Åländsk Centers vårstämma var det att man kanske skall bortse från de olika benämningarna och i stället försöka titta på: vad är det som är de grundläggande ideologierna och var kan man hitta samarbetsformer?  I valsituationer försöker man skapa så goda konstellationer som möjligt och sedan efter valen gäller det att bilda så välfungerande och starka landskapsregeringar som möjligt. Det som var möjligt att skapa efter senaste regeringskrisen var den nu arbetande landskapsregeringen, som jag anser har ett mycket konstruktivt förhållningssätt.

 

TALMANNEN: Tiden är ute!

Enligt talmannens bedömning är den ställda frågan vid det här laget tillräckligt belyst. Diskussionen i denna fråga förklaras därför avslutad.

 

Ltl Fredrik Karlström:

Fru talman!

Under de senaste frågestunderna när jag har tagit tillfället i akt att ställa en fråga till ledamoten Runar Karlsson har det blivit snabba förändringar. Först hade vi skylten på Godbyvägen som ordnades ganska raskt och så var det svenska Kanal+ som vi diskuterade i frågestunden för någon månad sedan. Jag läste att landskapsregeringen har slutit avtal med Kanal+ i Sverige om att visa svenskspråkig Kanal+ på Åland och min fråga blir: Fortsätter landskapsregeringen nu att jobba vidare med problematiken på TV4+ och Kanal 5, även de två svenskspråkiga kanaler som TV-tittarna gärna vill se på Åland?

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

Jag hade diskussion med Ålcom för en dryg vecka sedan och diskuterade problemen och helheten runt omkring detta. Vi jobbar och ser om det skulle vara möjligt att Åland skulle bli ett eget programrättsområde. I och med det så kanske det här ligger med, men vi har delvis, som sagt, en diskussion med Ålcom och sedan jobbar en tjänsteman internt och ser på möjligheterna, så vi försöker se om det är möjligt, men det är en ganska komplicerad fråga.

 

Ltl Fredrik Karlström:

Fru talman!

Förmodligen menar landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson Ålands Radio och TV och inte Ålcom!  Enligt det pressmeddelandet stod det att merkostnaderna som uppstår i och med att tittarna vill se på svenska Kanal+ skall åläggas tittarna. Då blir min följdfråga: Är inte det lite tokigt med tanke på att de extra kostnaderna för att se svenska TV4 uppbärs av skattebetalarna? Borde det inte jämställas på något sätt, antingen så att upphovsrättskostnaderna får bäras av respektive bolag eller respektive tittare, att det inte särskiljs att vissa bolag går via skattesedeln och andra kommersiella bolag tar avgifter som tittarna betalar?

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

Problemet med det är att det finns vissa aktörer utom Åland som får extra kostnad tack vare att vi har lyckats få hit svenska Kanal+, så den som vill se den svenska versionen kommer att bli tvungen att betala en liten avgift. Det är priset vi får betala och så kan det ofta vara med självstyrelsen när vi vill utnyttja den på olika sätt och se saker och göra vissa saker, så kan det ibland kosta lite extra. Så också i det här fallet, så vi är nog tvungna att betala som det ser ut nu, men vi jobbar på helheten och ser om vi kan åstadkomma några större bitar. Det är som sagt inget lätt område.

 

TALMANNEN: Enligt talmannens bedömning är den ställda frågan vid det här laget tillräckligt belyst. Diskussionen i denna fråga förklaras därför avslutad.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman!

Jag vill ställa min fråga till landskapsregeringsledamot Camilla Gunell.

Medisverksamheten i landskapet har bekymmer. Mariehamns stad som är huvudman har initierat en diskussion med de övriga kommunerna. Det framgår att staden har stått för merparten av finansieringen och nu önskar man att de övriga kommunerna skall ta ett större finansieringsansvar. Som vi alla vet är kommunernas ekonomi ansträngd. Medis har ett stort folkbildningsansvar och har mycket populära kurser med hög kvalitet. Nu är Medisverksamheten i farozonen speciellt i de små kommunerna. Vad har landskapsregeringen för planer när det gäller att trygga Medisverksamheten för ålänningarna.

 

Landskapsregeringsledamoten Camilla Gunell:

Fru talman!

Jag vill börja med att tacka för frågan. När det gäller Medis verksamhet och hela det fria bildningsväsendet så är det någonting som den här landskapsregeringen värnar om och har lyft fram. När det gäller problemen med kostnaderna för Medis har jag förstått att kostnaderna har varit ojämnt fördelade och Mariehamns stad har fått bära ett lite tyngre ansvar än de andra kommunerna i relation till hur många medborgare som tar del av undervisningen inom Medis. Det här behöver man förstås tillrättalägga. Vi har också diskuterat Medislagstiftningen som är mycket gammal och som behöver få en uppfräschning. Då behöver man kanske titta över i hur stor grad landskapet skall finansiera Medis. Vi ligger i jämförelse med riket något efter i den procentandelen som gäller.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman!  Man har alltså bara löst diskuterat frågan i landskapsregeringen. Det finns inga direkta planer på att ekonomiskt trygga verksamheten, kan jag tolka det så?

 

Landskapsregeringsledamoten Camilla Gunell:

Fru talman!

Hur man sinsemellan i kommunerna fördelar betalningsbördan ser jag som en kommunal fråga att diskutera. Om jag har förstått det rätt är det från Mariehamns stad man har påtalat att det i dagsläget är ojämnt. Men jag tror att det är viktigt för kommunerna och kommunalpolitikerna att värna om att medborgarna i deras kommuner verkligen kan ta del av Medis verksamhet. Det betyder mycket för många medborgare, så ur den synvinkeln tycker jag att man skall trygga det här. Från landskapets sida kan vi se över lagstiftningen för att kanske få den uppdaterat i nivå med riket.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman!  Det är så att en inte obetydlig del av kommunernas finansiering när det gäller Medis verksamhet  har varit landskapsbidrag, så det är viktigt att landskapsregeringen ser över det.

 

TALMANNEN: Enligt talmannens bedömning är den ställda frågan vid det här laget tillräckligt belyst. Diskussionen i denna fråga förklaras därför avslutad.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Jag vill ställa min fråga till lantrådet. Mycket tyder på att Finland trots allt kommer att ta EU:s nya grundfördrag till behandling, allt för att framstå som mönstereleven nummer ett inför landets ordförandeskap i unionens ministerråd. Därmed tvingas även lagtinget att ta ställning till fördrages konsekvenser, trots att vi alla är medvetna om att fördraget redan förkastats av befolkningen i Frankrike och Holland. Min fråga är följande: Vilka utredningar av fördragets konsekvenser för Åland har landskapsregeringen på gång och framför allt utredningar om vilka konsekvenser blir det om Åland säger nej?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Som ltl Brage Eklund nämner är det tydligen på gång att man i Finlands regering och riksdag försöker komma att föra det konstitutionella grundfördraget för ett godkännande och man är tydligen också beredd att gå så långt att man tänker ta fram en s.k. ikraftträdelselag. Det har rått en stor osäkerhet under vårvintern hur man egentligen tänker begå, för om man bara skulle ha fört själva grundfördraget för godkännande utan denna ikraftträdelselag hade det inte behövt komma ens till Ålands lagting, men i och med denna ikraftträdelselag kommer ärendet hit till lagtinget och det betyder att vi också kommer att lägga ett meddelande till lagtinget i de här frågeställningarna. Som har nämnts tidigare från den här talarstolen finns det ett flertal frågeställningar som måste klargöras innan vi från åländsk sida kan gå med på att godkänna det nya grundfördraget, inte minst den lagmotion som finns med på lagtingslistan i dag för behandling är viktig i det sammanhanget. Där tillkommer talerätten och andra, även mindre justeringar som har diskuterats i den gemensamma kommittén mellan statsmakten och Åland. Vilka är konsekvenserna med ett nej kan jag inte svara på rakt ut härifrån talarstolen utan det är sådana saker som vi naturligtvis måste överväga under den fortsatta beredningen. Men, fru talman, jag vill ändå erinra om det att situation är precis som ltl Brage Eklund sade, att ett flertal länder har sagt nej, så egentligen är det ett dött fördrag som man försöker föra till godkännande i Finlands riksdag nu inför sitt eget ordförandeskap, så jag tycker själv att vi här på Åland och i Ålands lagting skall nog ta oss den tid som behövs för att behandla fördraget så att vi vet alla konsekvenser av det.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Som alla känner till har vi från Ålands Framtid motionerat tidigare om att man skulle göra den här typen av utredningar så att man hade varit medveten om vad som händer när fördraget kommer till Åland. Det visar sig nu att lantrådet kan egentligen inte svara; han har inget faktamaterial att falla tillbaka på om vilka konsekvenserna blir, om Åland skulle rösta nej. Här ser man igen att landskapsregeringen har alltför liten framförhållning när det gäller de självstyrelsepolitiska frågorna.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag vill absolut dementera att landskapsregeringen har för liten framförhållning när det gäller de självstyrelsepolitiska frågorna och speciellt i det här ärendet anser jag att vi har gjort och gör ett bra arbete, men det är svåra frågor när det gäller att komma överens med statsmakten om t.ex. parlamentsplatsen, talerätten och subsidiaritetsprincipen. Det är mycket komplicerade juridiska och framför allt politiska frågeställningar. Men jag är glad över att vi hittills har kunnat visa upp total enighet från åländska sida i de frågeställningarna och det hoppas jag att också skall ge tillräcklig tyngd i behandlingen i riksdagen när det gäller lagmotionen. Vi kommer att ta upp den här frågeställningen på den kommande aftonskolan den 10 maj i Helsingfors med hela regeringen. Sedan har vi också olika utredningar på gång i enlighet med de löften som vi har givit här i lagtinget tidigare.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Det känner vi väl till för Ålands Framtid har omfattat motionen som vi har på gång till riksdagen, men det var inte riktigt min fråga. Det var fråga om vilka konsekvenserna blir för Åland om man står utanför. Det kan inte lantrådet svara på. Det visar på att man har alldeles för kort framförhållning och det är det vi från Ålands Framtid har velat påvisa att just i sådana här svåra och viktiga frågor, som är väldigt viktiga för Ålands framtida utveckling så måste man ha en lång framförhållning och det har inte landskapsregeringen i dag.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Min uppfattning är att landskapsregeringen har gjort och gör ett bra arbete i de här frågeställningarna. Men när det gäller frågeställningen om ett utanförskap så är det i långt en viss spekulativ situation som man hamnar in i därför att slutresultatet av ett utanförskap, om det blir bra eller dåligt, är helt och hållet beroende av de förhandlingar som man hamnar att genomföra efter att en sådan situation har uppstått. Då är det beroende på om vi har en god relation österut och västerut och vi har ett gott förhandlingsklimat eller om vi har ett frostigt klimat. Ingen kan i dag förutsäga hur den situation skulle vara om det här skulle uppstå, så grundlinjen är fortsättningsvis att vi skall hitta lösningar så att vi kan fortsätta på den inslagna vägen, men vi har några stora stenar som måste flyttas på och fås ur vägen, bl.a. parlamentsplatsen, talerätten och subsidiaritetsprincipen, som inte i sig hör direkt till grundfördraget. TALMANNEN:  Tiden är ute!

 

TALMANNEN: Enligt talmannens bedömning är den ställda frågan vid det här laget tillräckligt belyst. Diskussionen i denna fråga förklaras därför avslutad.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Fru talman!

Jag vill ställa min fråga till landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman. .. .. vi har problem som har uppstått i alkoholutskänkning vid olika publika tillställningar. Jag avser legitimationskontrollen vid filmfestivalen Vera, serveringsområdet vid litteraturdagarna som inte fungerade som det var tänkt. Vi står inför en ny fotbollssäsong där ledningen för IFK tidigare anhållit om alkoholtillstånd. Hur hanterar man från regeringens sida dessa ansökningar? Utgående från vilka kriterier och regelverk tar man beslut?

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

I botten ligger naturligtvis det alkohol- och drogpolitiska programmet som finns. Sedan har man haft den bedömningen i grunden, att det skall inte vara barn under 18 år. Personligen kan jag säga att jag skulle gärna se flera alkoholfria tillfällen. Sedan jag kom på den här posten har jag inte ändrat inriktningen utan i princip har man följt den tradition som har varit, så vi har inte utvidgat det på något sätt. Det här är en fråga som jag tycker är mycket väsentlig att på nytt ta upp. Vi har just satt igång det aktiva arbetet, vi har fått lite förundersökningar osv. till det nya programmet, där jag tycker att vi skall ta upp den här frågan, också ta upp den ur ett ärligare perspektiv än som har gjorts om man tittar bakåt i tiden. Vi säger någonting i ett program, det måste vi alla hålla med om, som är svårare att följa i praktiken och jag tycker att när vi nu går in för en ny programperiod skall vi faktiskt också i den här salen när det debatteras vara så konkreta som bara är möjligt. När man läser tillbaka i handlingsprogrammen finns det väldigt mycket vackert sagt, men det är lite runt sagt och man kan tolka å ena sidan, å andra sidan, det är inte tillräckligt tydligt, utan jag skulle vilja att våra program skulle vara så tydliga att tjänstemännen visste vad som gällde, man skulle inte ens behöva föredra det politiskt varje gång.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Fru talman!

Det sattes igång ett arbete redan hösten 2004 för att göra upp ett regelverk så att man just från tjänstemännens sida kunde säga tydligt när någon ringde och hörde sig för hur det låg till med möjligheten att få serveringstillstånd. Men det har man tydligen inte gått vidare med eftersom man fortfarande har den mera liberala inställningen till alkoholutskänkning då man å andra sidan har ett alkohol- och drogpolitiskt program som man också bör följa. Det här går inte riktigt ihop i alla lägen. Därtill tycker jag att det är anmärkningsvärt att man också utestänger ungdomar under 18 år från vissa publika evenemang och tillställningar dit de alltså inte har möjlighet att komma för att det serveras alkohol.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Jag har många gånger själv förvånat mig över det val man gör, att man hellre serverar öl, som det oftast handlar om och utestänger ungdomar under 18 år. Jag tycker personligen att den som arrangerar skulle ha en annan prioritering också. Men den förteckning över hur det absolut skulle vara känner inte jag närmare till utan vi har jobbat med och skaffat underlag till det nya drogpolitiska programmet; på det senaste mötet var vi överens om att när ni återkommer till den riktiga höstsessionen blir det en lämplig start på det.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Fru talman!

Det är oftast det som är problemet när det blir byte av regering att det som har gjorts tidigare faller bort, även om ambitionen då också var god. Jag kunde tolka att man fortsätter på den inslagna vägen att man har en ganska liberal inställning till just utskänkning av alkohol vid de publika tillställningarna. Är det rätt uppfattat?

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Jag har ingen avsikt att nu ändra policy utgående från det program vi har i dag och utgående från hur det har skötts ”retroaktivt” i ganska många år. Jag vill ha en aktiv debatt i samband med det nya programmet, som jag hoppas att skall kunna gälla på riktigt. Vi måste alla hålla med om att vi har i den här frågan alla lite dubbelmoral;  å ena sidan vill vi ha det ideala, men å andra sidan när vi kommer till de konkreta tillställningarna, så kommer det andra önskemål upp. Det tror jag också att ltl Gun-Mari Lindholm har varit med om.

 

TALMANNEN: Enligt talmannens bedömning är den ställda frågan vid det här laget tillräckligt belyst. Diskussionen i denna fråga förklaras därför avslutad.

 

Den för frågestunden reserverade tiden är till ända. Frågestunden är härmed avslutad.

 

Lagtingets nästa plenum är i dag kl. 10.30. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.10.28).

 

Originalfil