Plenum den 28 april 2014 kl. 13.00

 Ålands lagting

PLENARPROTOKOLL

 

 

 

 

 

M W-A


Plenum den 28 april 2014 kl. 13.00                          

Plenum börjar 1

Bordläggning. 1

1    Europeiska unionen och Åland – prioriteringar år 2014 och verksamhet år 2013

Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande (SJPN 1/2013-2014)

Landskapsregeringens redogörelse (RS 2/2013-2014)

Första behandling. 1

2    Energideklaration för byggnader

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 6/2013-2014)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 7/2013-2014)

Föredras. 13

3    Landskapsregeringens EU-program 2014-2020

Landskapsregeringens meddelande (M 5/2013-2014)

Föredras. 98

4    Framtidens skärgårdstrafiksystem

Landskapsregeringens meddelande (M 6/2013-2014)

Remiss. 98

5    Posten Åland Ab till folkaktiebolag

Ltl Anders Erikssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 16/2013-2014)

Remiss. 98

6    Gränslöst Åland utan gränshinder

Ltl Anders Erikssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 18/2013-2014)

Remiss. 98

7    Max tre valperioder i lagtinget

Ltl Anders Erikssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 19/2013-2014)

Plenum slutar 99

 

Plenum börjar

Närvaroregistrering. 29 ledamöter närvarande.

Bordläggning

1        Europeiska unionen och Åland – prioriteringar år 2014 och verksamhet år 2013

Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande (SJPN 1/2013-2014)

Landskapsregeringens redogörelse (RS 2/2013-2014)

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 26.5.2014. Godkänt.

Första behandling

2        Energideklaration för byggnader

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 6/2013-2014)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 7/2013-2014)

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av de lagförslag som ingår i betänkandet.

Diskussion.

Ltl Christian Beijar

Fru talman! Som känt har det första lagförslaget om energideklaration för byggnader förfallit då bl.a. ett flertal delegeringsbestämmelser konstaterades innebära överskridande av lagstiftningsbehörigheten. Flera av delegeringsbestämmelserna konstaterades dessutom berättiga landskapsregeringen att genom förordning reglera ärenden inom rättsområdet standardisering, vilket enligt 27 § 19 punkten i självstyrelselagen utgör riksbehörighet.

Så nu har social- och miljöutskottet kommit med ett nytt betänkande utgående från ett nytt lagförslag om energideklarationer för byggnader.

Utskottet föreslår nu att de två lagförslagen; landskapslag om energideklaration för byggnader och landskapslag om ändring av plan- och byggnadslagen för landskapet Åland, antas med några mindre ändringar

I det sistnämnda lagförslaget föreslås att 3 mom. i 71b § stryks då det av 2 mom. framgår att utredning av alternativa energiförsörjningssystem inte omfattar energisystem som får energi från fjärrvärme och fjärrkylning.

 Utskottet föreslår vidare en kläm gällande formulering av förordningsfullmakter och två klämmar gällande självstyrelselagens stadgande om standardisering.

I samband med remissen av lagförslaget beslöt lagtinget att begära utlåtande från självstyrelsepolitiska nämnden, ett utlåtande som har bifogats betänkandet.

Fru talman! Lagens syfte är att främja en effektiv energianvändning och en god inomhusmiljö i byggnader för vilka energi används i syfte att påverka byggnadernas inomhusklimat. Den europeiska unionens bestämmelser om byggnaders energiprestanda har omarbetats och det gäller för lagtinget att anta EU:s nya direktiv. Regelverket är ägnat att bidra till en minskning av skadliga utsläpp av växthusgaser och ansluter sig till unionens gemensamma mål att till år 2020 minska utsläppen med 20 procent räknat från 1990-års nivå.

Lagförslaget skiljer sig inte mycket från det tidigare förkastade förslaget. Som jag nämnde tidigare så har de förordningsfullmakter som ansågs överskrida lagstiftningsbehörigheten strukits. Även alla hänvisningar till Boverkets normer och standarder har strukits. I lagförslaget föreslås även att gällande inspektionsförfarande av kylanläggningar i en byggnads luftkonditioneringssystem ersätts med ett rådgivningsförfarande för energieffektivitet. Slutligen föreslås även i lagen ingå utförligare bestämmelser om undantag från skyldigheten att energideklarera.   

Man föreslår att energideklarationerna upprättas av en oberoende energiexpert som då också ska vara certifierad för uppgiften. Utskottet har fått uppgifter att det för närvarande finns endast nio personer med behörighet att utfärda energicertifikat. Och därför betonar utskottet i betänkandet att landskapsregeringen bör se till att det anordnas utbildning på svenska inom området för att tillräckligt tillfredsställa behovet av energideklarerare och för att främja att en sund konkurrens upprätthålls.

Fru talman! Som jag tidigare anförde så beslöts i samband med remissen att självstyrelsepolitiska nämnden skulle avge utlåtande i ärendet och jag tänker inte närmare recensera deras utlåtande utan nämna något av det som framgår av betänkandet.

Som framgår konstaterar självstyrelsepolitiska nämnden i sitt utlåtande att standardisering ända sedan 1951 års självstyrelselag har ansetts höra till rikets lagstiftningsbehörighet även om ett uttryckligt stadgande därom inte fanns i 1951 års självstyrelselag utan infördes först i 1991 års självstyrelselags 27 § 19 punkt. I propositionen till gällande självstyrelselag konstateras att ”Standardisering, som redan enligt gällande lagen har ansetts höra till rikets behörighet, nämns särskilt i stadgandet.” Nämnden konstaterar i sitt utlåtande att avsikten eller syftet med införandet av begreppet standardisering i 1991 års självstyrelselag följaktligen inte var att ändra lagstiftningsbehörigheten. Nämnden konstaterar även, med hänvisning till 130 § i byggnadslagen, som antogs enligt 1951 års självstyrelselag, att landskapet hade rätt att detaljreglera byggbestämmelser inom landskapets behörighetsområde. Enligt nämnden innebar inte 1991 års självstyrelselag någon förändring av rättsläget till den delen. Nämnden konstarerar att det är väsentligt att gränserna för landskapets respektive rikets lagstiftningsbehörighet enbart justeras genom ändring av självstyrelselagen och inte med beaktande av den allmänna rättsutvecklingen eller andra bedömningar. Självstyrelsepolitiska nämnden för även ett resonemang om att högsta domstolen gått mot en mycket bredare tolkning av begreppet standardisering, en tolkning som nämnden inte uppfattar att var aktuell i samband med 1991 års självstyrelselags tillkomst.  Nämnden befarar att den bredare tolkningen väsentligt urholkar landskapets lagstiftningsbehörighet.

Beträffande förordningsfullmakterna anser självstyrelsepolitiska nämnden för sin del att en förordningsfullmakt ska utgå från självstyrelselagens krav.

Avslutningsvis föreslår självstyrelsepolitiska nämnden ett antal klämmar som också social- och miljöutskottet tar ad notam och social- och miljöutskottet föreslår därför följande klämmer:

Kläm nr 1: Att lagtinget ger landskapsregeringen i uppdrag att i skyndsam ordning vidta åtgärder i syfte att åstadkomma en förändring av självstyrelselagen så att begreppet standardisering förtydligas.

Kläm nr 2: Att lagtinget uppmanar landskapsregeringen att i avvaktan på en ändring av självstyrelselagen utarbeta en tydlig beskrivning av landskapets uppfattning om avsikten med formuleringen gällande standardisering i självstyrelselagen.

Kläm nr 3: Att lagtinget uppmanar landskapsregeringen att med hänvisning till 21 § i självstyrelselagen vara tydlig vid formuleringen av förordningsfullmakter. Tack.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Talman! Tack för ett intressant anförande. Jag vill komplettera med ytterligare information från landskapsregeringens sida vad gäller klämmarna. Det pågår ett arbete kring revidering av självstyrelselagen. Det faller sig helt naturligt att även de problem som har framkommit i samband med den här lagstiftningen tas med där.

Jag vill också passa på att informera lagtinget vad gäller tydligare beskrivningar med formuleringen gällande standardisering i självstyrelselagen samt i vårt nuvarande regelverk tills det verkställs, så det arbetet har redan påbörjats.

Jag vill också uttrycka min tacksamhet för att utskottet och självstyrelsepolitiska nämnden i så pass brådskande ordning har hanterat ärendet.

Christian Beijar, replik

Fru talman! Jag får tacka för de orden. 

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Utskottsordförande Beijar hänvisar med rätta till behörighetsförskjutningar kan inte ske bara på grund av en allmän rättsutveckling. Det var också nämndens åsikt. Jag tänkte upplysande lagtinget om att sådan rättsutveckling förstås pågår hela tiden och överallt, också i gränsskiktet mellan lagtingets behörighetsområden och riksdagens behörighetsområden och där har högsta domstolen en mycket framträdande roll. I de gränsområden, som jag hänvisar till, där högsta domstolen har behandlat fall efter 1993, när den nuvarande lagen trädde ikraft, har domstolen i alla fall utom ett dömt till lagtingets förmån. Siffrorna ser ungefär ut som 14-3 till lagtingets förmån faktiskt.

Christian Beijar, replik

Tack för den informationen.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Danne Sundman

Fru talman! Jag ska i egenskap av viceordförande i självstyrelsepolitiska nämnden kort redogöra för det yttrande som nämnden har lämnat till utskottet och som lagtinget beslöt att begära samtidigt som man remitterade ärendet till social- och miljöutskottet.

Självstyrelsepolitiska nämnden har behandlat det här ärendet rätt så ingående och ser det som en viktig princip att uppmärksamma.

Det är tacksamt att utskottet i sitt betänkande valt att ta med de klämmar som självstyrelsepolitiska nämnden föreslår. Lagtinget har nu möjlighet att anta dem.

Nämnden börjar med att redogöra för ärendet och vad de olika instanserna har sagt. Under nämndens synpunkter konstaterar nämnden att frågan om tolkning av vad standardisering är och hur rikets lagstiftningsbehörighet tränger undan landskapets behörighet berör självstyrelsens grunder och primärområden. Om man drar detta till sin spets på andra rättsområden så tillintetgör det behörigheten i stor utsträckning om man skulle göra så här med andra rättsområdens detaljbestämmelser. Det är en mycket farlig utveckling.

Frågan blir särskilt betydande om standardisering ges en vid tolkning som nämnden uppfattar att högsta domstolen i sitt utlåtande förefaller att gå in för genom konstaterandet att: ”Regleringen på lagnivå konstaterades i huvudsak höra till landskapet men den detaljerade tekniska nivån föll under rikets behörighet”. Det här blir en orimlig slutsats. Det är därför av vikt att frågan får den uppmärksamhet den förtjänar i självstyrelsesystemet. Detta kommer man tillbaka till i yttrande.

Som utskottsordförande Beijar sade i sin presentation så i den förra självstyrelagen, 1951 års självstyrelselag, var rättsläget ett sådant att mått, mål och vikt hörde till rikets lagstiftningsbehörighet. När man ändrade detta i 1991 års självstyrelselag så står det i propositionen: ”Detta motsvarar gällande rätt”. Alltså det ändrade inte rättsläget till någon del. Följaktligen var inte avsikten eller syftet med begreppet standardisering att lagstiftningsbehörigheten skulle ändra. Så var lagstiftarens mening.

Det finns ett intressant fall i 130 § i Byggnadslagen för landskapet Åland som stiftades 1978 och som antogs enligt 1951 års självstyrelselag. Där stadgas: ”Typgodkännande som enligt därom särskilt gällande bestämmelser utfärdas i riket eller Sverige för byggnad, konstruktion, byggnadsdel, byggnadsförnödenhet eller för annan till byggnad hörande anordning samt för vatten – och avloppsanordning eller – anläggning, är under dess giltighetstid bindande för myndighet som beviljar byggnadslov”. Alltså detta som det i praktiken rör idag, även om det heter annat idag. 

Nämnden konstaterar därmed att enligt 1951 års självstyrelselag hade landskapet rätt att detaljreglera byggbestämmelser inom landskapets behörighetsområde. Enligt nämnden innebar inte 1991 års självstyrelselag någon förändring av rättsläget. 

Nämnden konstaterar att vi befinner oss i en föränderlig värld där tyngdpunkten och synen på olika rättsområden kan skifta. Det finns också flera intressanta exempel som nämndes här i replikrundan. Det finns fall där högsta domstolen har gjort liknande tolkningar, bland annat en tolkning om offentlig upphandling. Där kommer högsta domstolen till en annan slutsats: ”Att gränserna för landskapets respektive rikets lagstiftningsbehörighet enbart justeras genom ändring av självstyrelselagen och inte med beaktande av den allmänna rättsutvecklingen eller andra bedömningar”. Här tycker nämnden att man borde tolka också detta fall och inte ändra självstyrelselagens behörighetsfördelning annat än med ändring av självstyrelselagen.

Nämnden konstaterar till sist att i och med högsta domstolens utlåtande av den 20 december 2013 har rättsutvecklingen, enligt nämndens uppfattning, gått mot en mycket bredare tolkning av begreppet standardisering, en tolkning som nämnden inte uppfattar att var aktuell i samband med 1991 års självstyrelselags tillkomst. Nämnden befarar att den aktuella allt bredare tolkningen väsentligt urholkar landskapets lagstiftningsbehörighet. Det om självstyrelselagen.

Sedan finns det ett stycke om språkbestämmelser. Jag går inte närmare in på det. Man kan konstatera att det är tydligt att när det gäller lagar, förordningar och andra anvisningar som har normativ effekt så ska allt finnas på svenska och finska. Ska man vara ärlig så kanske det inte är problem när de gäller de här författningarna. Lagen, förordningar och även andra normativa bestämmelser finns på svenska, men det gäller alla de andra underliggande, tillämpningsanvisningar av dessa. Det handlar om utbildningar, support, bruksanvisningar, produktblad, kompetensutveckling och så vidare. Det är då språkproblematiken inträder också när det gäller det här rättsområdet. Man ska vara på det klara med var språkproblematiken finns. Det är viktigt för det här är pudelns kärna till varför man gör på det här viset och sätter svenska bestämmelser ikraft. Det ska fungera och folk ska förstå vad det står helt enkelt.

I ett stycke berör nämnden förordningsfullmakter. Nämnden vill påpeka där, vilket utskottet har hörsammat, att det är viktigt att man är tydlig i formuleringar av förordningsfullmakter. Vi ska vara så pass ärliga och säga att det har varit lite si och så med den saken och det är lite olyckligt. För det är en förtroendefråga att sköta den rätten att ge förordningsfullmakter på ett adekvat sätt enligt 21 § i självstyrelselagen. Det är väldigt viktigt och det måste landskapsregeringen vara noga med.

Nämnden drar några slutsatser. För det första, frågan om vad som är standardisering bör klarläggas. Nämnden konstaterar att det finns behov av att se över gällande självstyrelselag även i fråga om standardisering. Enligt nämnden vore det naturligt att landskapet skulle ha lagstiftningsbehörighet i fråga om standardisering inom de rättsområden vilka landskapet har lagstiftningsbehörighet, så som det är i övrigt i uppbyggnaden av självstyrelsesystemet.

Nämnden uppmanar utskottet att föreslå för lagtinget, vilket man också gör, att landskapsregeringen får i uppdrag att förtydliga självstyrelselagen i skyndsam ordning så att den uttryckliga avsikten tydliggörs. Med skyndsam ordning ska nog förstås skyndsammare än fjärde generationens självstyrelselag. En från det nu pågående arbetet skild ändring av förtydligande av befintlig självstyrelselag, så som jag uppfattar nämndens skrivelse.

Nämnden konstaterar att en betydande del av den reglering som kan karaktäriseras som standardisering sker utanför statlig verksamhet. Standardisering i självstyrelselagens mening kan vara endast sådana bestämmelser som fastställs uttryckligen på statlig eller gemenskapsnivå.

Nämnden konstaterar att vad som avses med standardisering fortsättningsvis förefaller vara oklart och föreslår att utskottet i avvaktan på nämnda ändring av självstyrelselagen uppmanar landskapsregeringen att utarbeta en tydlig beskrivning av landskapets uppfattning om avsikten med formuleringen gällande standardisering i dagens självstyrelselag. Även här har utskottet valt att följa utlåtandet.

Nämnden föreslår att utskottet ger landskapsregeringen vägledning i hur landskapsregeringen närmare kan agera.

Med de orden kan jag konstatera att allt det som självstyrelsepolitiska nämnden påpekar ingår i princip i de tre klämmar som man sedan föreslår att ligger till grund för dagens behandling. Det tycker jag att är bra och jag hoppas att landskapsregeringen har fått lite vägkost från min presentation.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Viceordförande Sundman återger mycket väl handläggningen i självstyrelsepolitiska nämnden.

Jag vill ändå berätta att om inte ordet standardisering skulle ha smugit sig in i självstyrelselagen 1991, och jag är naturligtvis personligen medskyldig till det, så skulle det här problemet aldrig ha existerat i ärenden under lagtingets behörighet. Men vi bör ju vara så ärliga och säga att det tillägget i självstyrelselagen var ett initiativ från Åland.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Historieskrivningen är korrekt. Det visar hur svårt det kan vara att tillverka en ny självstyrelselag som ska hålla långt fram i tiden. Det viktiga är den principen att man i så fall återkommer till vad syftet var. Gör man det så är det också tydligt vad meningen var med ändringen av självstyrelselagen. Nu har högsta domstolen gått längre och ger ändringen en annan tolkning, en för Åland begränsande tolkning och även om det är ovanligt så är det förargligt i detta fall.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! I en liten del av anförandet lyfte ltl Danne Sundman upp frågan om de språkliga bestämmelserna. Han konstaterade också att de underliggande dokumenten behöver finnas på svenska. Det är viktigt att poängtera. Utskottet har fått veta att många av byggbestämmelserna inte finns översatta till svenska. Om man går in för detta fullt ut så betyder det att utan kunskaper i finska så går det inte på Åland att bygga ett hus som följer lagstiftningen eftersom bestämmelserna finns bara på finska och det har vi fått vetskap om i utskottet.

Ltl Danne Sundman, replik

Det är ju den verkligheten som vi måste se till att fungerar. När en byggarbetare sitter i byggbaracken i sydväst för att det regnar småspik utanför och dricker kaffe ur sitt termoslock och ska läsa hur man ska göra för att det ska blir rätt så står det bara på finska. Så kan man inte ha det på Åland! Det är därför som vi har hela det här huset och självstyrelsen. Det här core business, för att använda ett nytt svenskt ord, för Ålands självstyrelse. Därför är det viktigt att framhärda i de här tolkningarna och ta det handlingsutrymme vi har i försvar, vilket man nu gör om man tar det här betänkandet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Talman! Tack viceordförande Danne Sundman. Jag vill verkligen ge en eloge till självstyrelsepolitiska nämnden som håller självstyrelsens fana så otroligt högt och stöder landskapsregeringen i det arbetet som vi försöker göra för Åland och självstyrelsen.

Efter att det första lagförslaget kom tillbaka så fanns det de facto en valmöjlighet för landskapsregeringen. Vi kunde foga oss och kopiera direkt från finska sidan eller vi kunde vidbli det vi tidigare har sagt, det som redan var kopplat till plan- och bygglagen från 2007. Vi valde det sistnämnda. Jag vill på landskapsregeringens vägnar uttrycka ett stort tack till självstyrelsepolitiska nämnden för ett osedvanligt tydligt och klart ställningstagande.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Likaså är jag och hela nämnden, tror jag, tacksam för att man framhärdar att ta de här möjligheterna i försvar och se till att Åland fungera på svenska. Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande är till alla delar ett flankstöd för landskapsregeringens kamp i det lilla handlingsutrymme vi har.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Anders Eriksson

Fru talman! Jag brukar ibland bli beskylld för att jag är lite kritisk, jag tycker inte själv att jag är det.

När det gäller det här ärendet så är jag inte alls kritisk utan jag är synnerligen positiv. Jag är väldigt tillfreds med att man får en fungerande helhet. Vi får plan- och bygglagen att fungera enligt det svenska regelverket, Boverkets regler. Vi får också energideklarationerna att fungera på ett bra sätt på ett språk som folk förstår. Jag tycker att det är väldigt bra.

Jag tycker att självstyrelsepolitiska nämnden hade ett intressant resonemang. Jag tänker inte läsa upp klämmarna. Vi har fått dem upplästa två gånger. Jag tycker att det är bra klämmar. Jag anser att det inte finns någon anledning för social- och miljöutskottet att ändra på klämmarna. Det gjordes ett bra grundarbete.

Däremot är det här ett intressant exempel på hur man sakta men säkert kan urgröpa självstyrelselagen såsom den är utformade idag. Det är riktigt att standardisering infördes i nuvarande självstyrelselag, men jag är helt övertygad om att om inte standardisering hade funnits så hade man hittat någon annan liten krok som man hade kunnat hänga upp resonemanget på. Vi vet att det stör att vi försöker använda det svenska regelverket.

Även denna kamp som vi hade mot EU-böterna, den tvångströja det innebär, så kan jag bara beklaga att Ålands Framtid blev ensamma om att rösta emot detta.

Jag har ett par kommentarer när det gäller själva sakfrågan. Det här är den klassiska utmaningen. Vi har nyttan på den ena sidan och vi har byråkratin och krånglet på den andra sidan. Nyttan är förstås att man får en bättre energianvändning, vi sparar energi och vi spara pengar. Vi från Ålands Framtid hör till dem som tror att den framtida energiförsörjningen är en av de större utmaningarna som befolkningen står inför. Det är absolut viktigt.

Samtidigt har vi byråkratin, den måste hanteras på ett sådant sätt så att man verkligen får en konkret nytta när det gäller energianvändningen och att det inte blir bara byråkrati.

I utskottet kom vi underfund med att kostnaderna för att uppgöra energideklarationerna kommer att öka jämfört med nuvarande system. Det finns troligtvis också en risk för anhopning av ärenden i början av lagens giltighetstid. Det här kan ytterligare medföra att det blir ganska höga kostnadsnivåer. Därför är det enormt viktigt att tillgången på behöriga energibesiktare är tillräckligt stor. Jag vill igen uppmana landskapsregeringen att se till att det finns utbildning på svenska och att man på alla tänkbara sätt försöker se till att det finns tillräckligt många oberoende energibesiktare med den särskilda kompetens som krävs, annars kan det bli ganska kostsamt här i början.

Vi ska verkligen önska att den här lagframställningen går igenom så att vi inte får den i retur en gång till, för då skulle det börja kännas lite tungt. Vi önskar varandra lycka till!

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, fru talman! Jag måste ta upp utbildningen och svenskan. Visst fick vi höra mycket i utskottet. Vi blev förevisade olika publikationer som fanns i början av 2000-talet. I det här fallet ska jag upplysa om att jag också har sett dem på nätet. För att räkna ut energicertifikat så finns allt på nätet från 2006 eller 2007. Jag ville bara upplysa om det. Nu får vi väl regelverket på plats och så blir det väl bra med det.

Ltl Anders Eriksson, replik

Vad alla underliggande dokument när det gäller energideklarationer innehåller kan jag inte. Precis samma resonemang förekom också när det gällde plan- och bygglagen, man kunde följa den finska plan- och bygglagen för all dokumentation fanns på svenska. Men verkligheten är sådan att när man lite kommer ner på tillämpningsföreskrifter och olika detaljregleringar så finns det enbart på finska. Jag tror nog att det är enormt viktigt att man får både plan- och bygglagen och energideklarationslagstiftningen att fungera hela vägen på svenska. Det är verkligt, verkligt viktigt!

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet?

Ltl Harry Jansson

Fru talman! Bästa kolleger, jag vill på centergruppens vägnar också uttala tillfredsställelse över hur social- och miljöutskottet har handlagt frågan. Jag noterar dock att vi har varit ganska hovsamma från både självstyrelsepolitiska nämnden och utskottet när det gäller delegeringsproblematiken. Högsta domstolen har meddelat svart på vitt att man hädanefter kommer att tolka syftet bakom varje delegeringsbestämmelse som landskapet i framtiden avser att utfärda.

När det gäller delegeringsfullmakterna så känner jag, fru talman, att vi har anledning att ta ett större samlat grepp om problematiken. Jag föreslår helt enkelt in för oss alla att vi bör hålla ett gemensamt seminarium där vi bjuder in lagberedningen som specialister. Det här berör oss alla i denna sal. Alla sitter i princip i något utskott, vi har några som inte har tagit säte i ett utskott, men de flesta av oss har den positionen att vi kommer i kontakt med delegeringsfullmakterna och den problematiken. Ska vi förstå vad det här innebär, vad högsta domstolen anvisar för färd framåt så tror jag att vi måste ha gemensam diskussion om det här där alla synpunkter kommer på bordet. En del kanske vill slå det här ifrån sig och säga att det här faktiskt är landskapsregeringens ansvar men så enkelt är det inte. Det har visat sig under resans gång att delegeringsfullmakterna är fulla med gråzoner och oklarheter. Nu handlägger lag- och kulturutskottet en framställning som innehåller mer än tio delegeringsbestämmelser och på flera punkter så känner vi en osäkerhet inför den kommande lagstiftningskontrollen.

Vi vet ju alla att det för åländska lagars del är en helt annan tillvaro än för de finska. En finsk riksdagsprodukt genomgår ju inte en stenhård kontroll som våra lagar utsätts för, om vi tänker på den kedja av kontrollmekanismer som finns kopplade till våra produkter. Vi har Ålandsdelegationen, justitieministeriet, högsta domstolen, republikens presidentskansli och presidenten själv. Vi har ögonen på oss. Samtidigt är det en trovärdighetsfråga för det här parlamentet om vi fortsätter att få framställningar fällda på grund av att vi inte klarar av de krav som ställs via Finlands grundlag och självstyrelselagen.

I delegeringsproblematiken finns även frågan kopplad om hur man ska se på landskapsregeringen? Vilken status har landskapsregeringen i förhållande till Finlands grundlag och i förhållande till Finlands regering?

Fru talman! Om vi inte får det här till stånd på annat sätt så kommer jag själv att ordna ett sådant här seminarium och se till att vi får en sådan här diskussion. Jag hoppas att de som är intresserade kommer med och tar en diskussion. Som sagt var, det här är en trovärdighetsfråga för oss alla. Tack.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Det kan vara en idé att uppmärksamma det här i någon form, till exempel i ett seminarium. Jag ser i första hand att det är någonting som man ska kunna och veta i verkstaden där lagarna tas fram. Men ofta är det ett gränssnitt mot politiken vad man avser med lagen. Därför kan det vara relevant också för lagtingsledamöterna, och för utskottssekreterarna särskilt, att bekanta sig ytterligare med det här. Det är, precis som ltl Harry Jansson säger, en förtroendefråga. Det är också en fråga om att man nu tydligen måste göra lite mera under radarn och inte berätta vad man tänker göra med de här fullmakterna utan bara se till att de är lagliga. Tyvärr är det ungefär för oss nu som det var för Finland under sin tid som autonomi fast motparten är en annan, ett steg längre västerut. Det kan man dra på mun åt men det är ganska mycket allvar i det påståendet.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, fru talman! Det är väl det som blir den framtida uppmaningen, ska vi verkligen då börja mörka våra produkter? Så fort vi har en delegeringsfullmakt på bordet framför oss så ska vi då inte på något sätt berätta hur den ska användas? Alternativet är att vi måste bli synnerligen mångordiga när det gäller delegeringsbestämmelsernas utformning. Vi måste förklara mycket tydligt i de allmänna motiveringarna vad vi avser att göra. Det är inte riktigt hållbart det heller med tanke på vilken arbetsmängd vi står inför.

Om vi till exempel tar körkortslagen som vi nu har på bordet i lag- och kulturutskottet så är det otroligt många bestämmelser som ska regleras på lägre författningsnivåer. Jag kan ana mig till ett betydande arbete om vi skulle börja förklara redan nu vad allting innebär.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Det är inte ett hållbart sätt att mörka och köra under radarn. Vi måste se till att systemet blir sådant att vi kan använda vår självstyrelse. Det här exemplet bär ganska långt på det viset att om man går in för att tolka syftemålet i delegeringsfullmakter i större utsträckning så kringskär det våra möjligheter att använda självstyrelsen. Därför är det viktigt att slipa sina argument och det kan man bra göra i samband med ett seminarium. Som nämnden konstaterar så måste man i brådskande ordning reparera självstyrelselagen till den här delen.

Ltl Harry Jansson, replik

Ja, ltl Sundman, vi är i eniga. Jag hoppas att landskapsregeringen i skyndsam ordning kommer med en framställning om detta till riksmyndigheterna så att vi får en process där självstyrelselagen får ett förtydligande på den här punkten. Det är det enda hållbara på sikt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gunnar Jansson

Tack, fru talman! Enligt min mening var det lätt för självstyrelsepolitiska nämnden att tala klarspråk för ärendet är skäligen enkelt. Man kan inte påstå att det var komplicerat på något sätt.

Lösningen ligger i själva författningshierarkin. Vi har trappsteget eller Stufenbau som det inom rättsäkerheten kallas, dvs. den ordning inom vilka normer existerar; grundlag, lag, förordning och föreskrift och så har det varit också i det här fallet.

Problemen finns i självstyrelselagen och det har jag redan sagt att jag är medskyldig till. Riksdagen stiftade lagen, till och med två gånger, och lagtinget samtyckte till produkten. En instans som lagstiftaren inom ett visst rättsområde har ju följd i färg och utfärdar de normer som följer av själva makten att lagstifta. Det är här som vi finner i självstyrelselagen att det är ett markant och olyckligt avsteg från den principen. Därför var det ett enkelt för nämnden att säga att så här kan det inte gå till och så här får det inte se ut. Men det skapar naturligtvis samtidigt ett problem för högsta domstolen och republikens president. För på de rättsområden, som jag nämnde i en replik här, där angränsande rättsområden ska bestämmas om vart de hör, till lagtinget eller till riksdagen, där finns det en anvisning i självstyrelselagen att de hör till den instans som ligger närmast till. Det är väldigt praktiskt juridik där. Där har högsta domstolen konsekvent, i brist på norm, sagt att där lagtinget har lagstiftningsbehörigheten där ankommer det på landskapet att utfärda normer av lägre dignitet enligt denna Stufenbau teori. Det här måste justeras och korrigeras för att bringa ordning och reda i själva lagstiftningssystemet.

Sedan vad gäller möjligheterna att bygga lagligt så är detta en mycket väsentlig fråga. Har man byggt lagligt när man har byggt något som överensstämmer med byggnadslovet? Sannolikt. Men när vi kommer in på de mera finfördelade normerna om hur det har gått till så då befinner vi oss under nivån för det som lagstiftaren befattar sig med. Jag ska förklara varför.

Det som framkom i presentationen och som nämndens viceordförande kort berörde gällde de språkkrav som nu existerar inom detta område i Finland. Jag nämner det för det har skapat det här problemet. Vi har språklagstiftningen som säger att det kan finnas standarder men de gäller bara på två villkor; för det första att de är publicerade i myndigheternas författningssamling och för det andra att de samtidigt är publicerade på svenska och finska språken. Har inte detta skett så är det ingen norm, då är det kafferep eller vad det nu kan vara. Om man bryter mot en sådan så har man ändå förfarit lagligt. Detta uppehåller sig nämnden vid. Det är också ett resonemang som jag menar att bör vägas in i den kommande processen för att bringa ordning och klarhet i de här frågorna.

Fru talman! Den enklaste metoden är naturligtvis att justera 27 § så att den återgår till den lydelse den hade i 1951 års självstyrelselag och att det olycksaliga ordet standardisering undanröjs därifrån för det hör inte hemma där. Tack.

Vtm Roger Jansson, replik

Tack, fru talman! Kollegan Jansson sade att problemet ligger i självstyrelselagen och det ord som man lade till i 1991 års självstyrelselag. Men samtidigt säger man de förarbetena att man inte utökar behörighetsområdet med detta ord. Därför menar jag att problemet ligger i högsta domstolen där man i sitt utlåtande, i det här fallet, verkligen kraftigt utökade tolkningen av den reglering som finns i 1951 års självstyrelselag och som finns i 1991 års självstyrelselag. Då är det intressant, vilket ännu inte har berörts här i debatten, vad är standardisering? Standardisering är huvudsakligen sådant som utfärdas av privaträttsliga organ och inte av stater. Här borde man beakta den statliga standardiseringen, den är sannerligen smal i det här landet och det är märkligt att högsta domstolen inte har uppehållit sig vid den frågeställningen.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Jag ger kollegan rätt i det här avseendet. Såsom självstyrelselagen är skriven så borde ordet standardisering i 27 § uppfattas rättsområden där riksdagen bestämmer, ja. Enligt Stufenbau teorin så följer lägre normgivningsmakt med själva makten att stifta lagar. Det är alldeles riktigt. Det här är ett olyckligt förhållande. Det har inte varit lätt för högsta domstolen. Jag håller helt med om att den motsatta åsikten kunde ha kommit med samma resonemang, det är alldeles klart. Men för att bringa reda i det här så krävs en översyn av lagen.

Vtm Roger Jansson, replik

I sammanhanget är det väl skäl att också diskutera hur man löser det här. Det har varit en liten diskussion här, landskapsregeringen sade att Ålandskommittén lämpligen kunde hantera den här frågan. Men eftersom frågan är så är akut nu, efter högsta domstolen senaste utlåtande, så bör man väl kanske söka en annan väg och det borde vi diskutera. Vi vet att en ändring av självstyrelselagen tar många år, oberoende hur liten ändring det är, så det är kanske inte framkomligt. Under mellantiden, fram till vi får en ny självstyrelselag så kan inte den här frågan vara öppen. Vi borde finna någon slags gemensam väg. Jag undrar om kollegan Jansson har någon idé om det?

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Ja, i all vänskaplighet har jag det. Visst är klämmarna rätt återgivna här, det är alldeles klart. Min uppfattning är följande: Jag tror att Ålandskommittén kommer att ha tillräckligt att göra ändå med det perspektiv vi har på resultatet. Därför är det bättre om landskapsregeringen hanterar den här frågan och, som vi säger i nämnden, på djupet analyserar högsta domstolens och kringliggande resonemang. Det skulle passa mig alldeles utmärkt om landskapsregeringen kom till den slutsatsen att ärendet kanske effektivast och snabbast kunde skötas med ett lagstiftningsinitiativ från lagtinget till riksdagen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslagen var för sig i deras helhet.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslag om energideklaration för byggnader för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslag plan- och bygglagen för landskapet Åland för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Klämmarna i betänkandet tas upp till behandling i samband med ärendets andra behandling.

Lagförslagens första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.

Föredras

3        Landskapsregeringens EU-program 2014-2020

Landskapsregeringens meddelande (M 5/2013-2014)

Enligt 30 § i arbetsordningen kan lagtinget på förslag av talmannen remittera ett meddelande till ett utskott eller till självstyrelsepolitiska nämnden. Beslutar lagtinget att ett meddelande inte ska remitteras antecknas ärendet för kännedom.  

Talmanskonferensen föreslår att ärendet inte ska remitteras till utskott.

Talmanskonferensen har också beslutat att det inte finns någon sluttid på dagens debatt. Alla ska ha möjlighet att uttala sig under dagen. Det blir inte något plenum i morgon.

Diskussion.

Minister Fredrik Karlström

Fru talman! Jag ska idag presentera landskapsregeringens EU-program gällande strukturfonderna ESF/ERUF, Central Baltic samt landsbygdsutvecklingsprogrammet (LBU) och den konsekvensanalys som vi gjort sedan förra remissen om vi skickade ut i maj förra året.

Jag tänkte börja med en liten tillbakablick på hur arbetet att ta fram följande meddelande och programförslag sett ut. Som alla vet så var planen att den nya programperioden för EU:s strukturfonder skulle vara klar och implementerad redan från den 1 januari det här året. Så blev det inte, men det är inget som vår förvaltning eller landskapsregeringen ska eller bör klandras för, utan tidsförskjutningen och förseningen beror på beslutsvåndan i Bryssel och nationerna emellan.

Hela arbetet började med att landskapsregeringen lät utföra en socioekonomisk analys över det åländska samhället. Analysen skulle kartlägga hur det står till i vårt örike, helt och enbart baserat på fakta och statistik. Det arbetet och den analysen var ett oerhört viktigt underlag för det följande arbetet som genomfördes av de sex fondspecifika substansarbetsgrupperna som tillsattes i augusti 2012 med representanter från hela det åländska samhället som berördes av programmen.

Dessa sex arbetsgrupper koordinerades av en strategigrupp vars uppdrag var att formulera generella övergripande målsättningar för respektive program på basen av de fondspecifika arbetsgruppernas SWOT-analyser, behovsbeskrivningar och förslag till genomförandestrategier. Strategigruppen, som för övrigt har sitt nästa möte den 5 maj, ansvarar även för prioriteringsfrågor och avgränsningsfrågor.

Förutom dessa arbetsgrupper har i stort sett hela näringsavdelningen bistått med information, sekretariat och sakkunnighet. Dessutom har två utomstående aktörer följt arbete vid sidan om för att granska och hjälpa till med att den så kallade interventionslogiken eller ”den röda tråden” ska hålla ihop.

Den röda tråden betyder alltså att den socioekonomiska analysen, nulägesbeskrivningen, håller ihop med den SWOT som alla arbetsgrupper genomfört och som sedan utformas i en beskrivning där de särskilda behov som föreligger inom varje programområde framkommer, samt därefter utmynna i en strategi med åtgärder som ska svara mot de behoven.

Det här arbetssättet är ett av de grundläggande kraven ifrån kommissionen och att denna ”röda tråd” ska finnas och den måste hålla ihop. Det här är ett arbete som verkligen har utgått ifrån det kravet och har haft ett gräsrotsperspektiv. Det har involverat väldigt många människor och resulterat i att dessa programförslag som möter de utmaningar som framkommit i behovsanalysen fylls.

Enligt de utomstående utvärderarna håller programmets ”röda tråd” väl ihop och arbetsgrupperna och avdelningen har gjort ett utomordentligt bra arbete. Det har även de indirekta parallella kontakterna med kommissionens tjänstemän bekräftat. Alltså att det åländska programarbetet varit ett föregångsexempel för andra större länder att ta efter.

Förhandsutvärderingen eller den så kallade ex-ante:n görs av en oberoende sakkunnig organisation utan kopplingar till, eller med intressen i programmet och dess framtida implementering. Det ansvaret för den förhandsutvärderingen upphandlades och har gjorts av Ålands statistik- och utredningsbyrå samt den till programmet även knutna miljökonsekvensbedömningen, som krävs av kommissionen, har utarbetats av företaget Kontigo ab.

Den socioekonomiskaanalysen som är på cirka 130 sidor, och en bilaga till alla programmen, är som de externa förhandsutvärderarna konstaterar riktigt bra genomförd, de citerar så här; ”dess kvalitet och informationsvärde är genomgående högt och utförd på ett föredömligt sätt”.

Förutom den socioekonomiska analysen och SWOT:arna arbetsgrupperna framarbetade, där starka och svaga sidor och möjligheter och hot listades och analyserades, så hade arbetsgrupperna att följa och utgå ifrån gällande förordningar, riktlinjer och prioriteringar som framkommit samt det till Åland skickade positionspapper ifrån kommissionen.

Arbetsgrupperna rapporterade under resans gång sina resultat till strategigruppen som bestod av representanter ifrån alla politiska partier; opposition och majoritet, större organisationer och en bred samverkan mellan hela det civila samhället på Åland.

Utgående ifrån de uppskattningsvis tusentalet arbetstimmar som de sex arbetsgrupperna lagt ner på grundarbetet så genomfördes även ett stort antal höranden och enkäter. Detta tillsammans med den parallella förhandsutvärderingen och all erfarenhet ifrån de tidigare programmen resulterade i ett programförslag som sammanställdes av näringsavdelningen. Programförslaget gick på remiss i maj förra året för alla fonder utom havs- och fiskerifonden, till vilken jag återkommer lite senare om varför i mitt anförande.

Viktigt att komma ihåg är också att alla programförslagen som skickade ut då byggde på finansieringsramarna som lagtinget fastställde våren 2012, ramen var inte satt av mig eller av näringsavdelningen.

Målsättningen var att detta meddelande skulle presenterats för lagtinget i november förra året. Men eftersom vi tog till oss det som strategigruppen och de cirka 50 inkomna remissvaren efterfrågade, alltså att en konsekvensanalys av det åländska LBU-programmet i konkurrensperspektiv med rikets program, måste göras, för att säkerställa konkurrensneutralitet och liknande förutsättningar för vårt lantbruk så drog arbetet ut på tiden. Inte på grund av oss utan på avsaknaden av att riksmyndigheterna fastställt sina stödnivåer i sitt program.

Nu kan vi konstatera, efter att konsekvensanalysen är gjord och landskapsregeringen kommit överens om att tillföra ytterligare 3,5 miljoner euro, så är vårt program ett bra program med fokus på framtiden, fokus på konkurrenskraft, tillväxt, produktivitet och miljö. Programmet är även konkurrensneutralt eller till och med bättre jämfört med rikets program sett ur producenternas och livsmedelsindustrins sida, men jag återkommer till det i presentationen om landsbygdsutvecklingen.

Jag tänkte nämligen presentera detta meddelande och dessa EU-fonder ur ett ur perspektiv där jag utgår ifrån storleksordningen av vår medfinansiering och sålunda börjar med den minsta andelen och går vidare till den största.

Jag tänker börja med Central Baltic programmet följt av ESF/ERUF och havs- och fiskerifonden för att avsluta med landsbygdsprogrammet och dess konsekvensanalyser som vi gjort. Totalt handlar det om cirka 75 miljoner offentliga medel som ska fördelas fram till 2020. 65 miljoner går till primärnäringarna och 10 miljoner till det övriga näringslivet.

Det som lagtinget bör tänka på är att det här meddelandet speglar de stora penseldragen och att detaljerna i programmen är just detaljer och kommer att kunna justeras. Allt är framarbetat genom ett stort partnerskap med hela det civila åländska samhället, företag, organisationer och tredje sektorn och att detta arbete är långtifrån klart ännu.

Programförslagen ska skickas till kommissionen innan den 17 maj, men därefter följer en förhandlingsprocess som kommer att ske i höst, för att vara klar innan den 17 november. Det gör att lagtingets, de inkomna remissvaren och strategigruppens åsikter mycket väl fortsättningsvis är aktuella, relevanta och intressanta.

Jag vill dock påminna om att regeringen på intet vis ensam kan bestämma själv i detalj hur programmet och dess stödnivåer utformas utan det sker i dialog, partnerskap och förhandling med kommissionen. Som information kan beaktas att förra LBU-programmet reviderades och ändrades under programperiodens lopp sju-åtta gånger varefter behoven förändrades, åtgärder inte utfördes och pengar omfördelades till annat. Programförslagen är således ett levande dokument, inte ett statiskt förslag som nu ska slås fast för sju år.

Men nu, fru talman, till programmen. Alla fonder ska arbeta mot ett gemensamt mål om en smart, hållbar och inkluderande tillväxt med fem övergripande målsättningar. Vi har redan nu, som vi kan konstatera i den socioekonomiska analysen, passerat flera av målen i Europas 2020 strategi, men allt kan givetvis bli ännu bättre. De fem övergripande målsättningarna är:

1. Sysselsättningsgrad om 75 procent 20-64 år, redan passerat.
2. Att 3 procent av EU:s BNP ska investeras i forskning och utveckling. Här är vi lite svaga, men det har sin förklaring till vår stora tjänsteproduktion och småskaliga företagsamhet.
3. Uppnå klimatmålen 20-20-20, minska utsläpp växthusgaser, öka användandet av förnyelsebar energi och minska energianvändningen. Vi är en bra bit på väg, men har en bit kvar.
4. Utbildning, minska avhopp, under 10 procent, det har vi redan nått. Vi ligger runt 4 procent. Minst 40 procent av 30-34 åringar ska ha högre utbildning. Det har vi också redan passerat.

5. Generellt att fattigdomen ska minskas.

Jag tänkte alltså presentera fonderna i storleksordning av vår nationella medfinansiering och börjar både med den minsta medfinansieringsfonden men samtidigt den största till summan pengar. Nämligen Central Baltic Programmet.

Totalt är budgeten 115 miljoner EU-pengar till projekt för hela perioden, finansierat till största delen av våra gemensamma EU-medel som vi betalat in. Det gäller för delar av Estland, Finland, Lettland Sverige och hela Åland. Det berör 10,5 miljoner, 170 000 personer i skärgården och öarna. Ser vi på kartan i meddelandet ser vi att Åland egentligen ligger i programmets epicentrum och har mycket stora möjligheter att vara en delaktig och aktiv part i det programmet.

Förutsättning för att ta del av projektfinansiering är att det sker ett samarbete mellan minst två länder. Landskapsregeringen är en av partnerna men ansvarig myndighet är Egentliga Finlands Förbund, däremot kommer en kontaktpunkt/person kommer finnas på Åland för att hjälpa projektpartner att hitta relevanta projekt tillsammans med samarbetspartner att genomföra.

Programmet har fyra huvudområden:
1. Konkurrenskraftig ekonomi med kunskapsintensiva företag. Det går ut på att få fler unga som startar företag, fler projekt som utgår ifrån att vi tillsammans med andra partner hittar system och åtgärder som möjliggör att vi kan exporterar varor/tjänster utanför Europa. Turism kan vara ett område, där vi exempelvis skulle kunna marknadsföra våra regioner gemensamt mot exempelvis Kina.
2. Miljö/hållbarhet. Det handlar om att utveckla innovativa åtgärder för att minska läckage av näringsämnen till Östersjön. Vad kan vi göra tillsammans runt Central Baltic programmet?
3. Sammankopplad region. Det handlar om bättre transportinfrastruktur. Vi kommer förhoppningsvis att hitta samordningseffekter och projekt med mindre regioner t.ex. satsningar på utbyggnader av småbåtshamnar som indirekt kan gynna turismnäringen på Åland.
4. Kompetens och inkluderande Centralbaltic region.

CBP är det program som till största del finansieras av EU och endast en mindre del nationell motfinansiering krävs, däremot har projekten en tendens att bli relativt komplexa, kostsamma, stora och kräva mycket administration. Det som dock är bra och som förändrats till den här programperioden är att det kommer finnas ett så kallat, ”enklare förfarande” för små projekt upp till 100 000 euro.

Åland deltog i ett flertal projekt under förra perioden och jag hoppas och tror att den kommande perioden faktiskt kan göra skillnad för små och medelstora företag på ett annat sätt än tidigare. Förra perioden var programmet mer riktat till organisationer, offentliga institutioner och tredje sektorn. I den här perioden kan även företag vara partners. Det var Central Baltic.

Jag går nu vidare med nästa område, vilket egentligen består av två stycken fonder; den Europeiska regionala utvecklingsfonden och socialfonden. Skillnad mot förra perioden är att vi nu administrerar ett gemensamt program som vi kallar ”Entreprenörskap och kompetens” och det innehåller två fonder.

Enkelt sätt kan man säga att Europeiska regionala utvecklingsfonden, ERUF, fokuserar på företagen och Europeiska socialfonden, ESF, på människorna i företagen även om det ena inte fungerar utan det andra. Totalt sett är socialfondens budget lite större än Regionalfondens och tillsammans med nationell finansiering så uppgår de båda till strax under 10 miljoner euro under denna sjuårsperiod.

Huvudsakliga målgruppen är små och medelstora företag inom nyetablerade teknologi samt teknikintensiva och innovativa tjänsteföretag, men de är även riktade till högskolor, universitet, intresse-och branschorganisationer samt offentliga aktörer. Målsättningen med en administrationsenhet är givetvis att beredningen, besluten ska bli effektivare och att det blir lite mer fokus på företagens behov av kapital och kompetens eftersom socialfonden är flyttad till näringsavdelningen ifrån utbildningsavdelningen.

Som jag berättade tidigare så har kommissionen kommit med ett positionspapper för Åland gällande alla fonder och som är ett övergripande dokument och ställningstagande som vi har att förhålla oss till. En genomgående signal genom alla fonder har varit att inte bedriva ”business as usual” utan använda fonderna och fokusera på åtgärder som tidigare program inte nått i mål med eller inte fokuserat på, kopplat till den behovsanalys som genomförts.

Kommissionens positionspapper gällande ERUF/ESF:
-Förbättra forskning, teknologisk utveckling och innovation samt främja sysselsättning och arbetskraftens.
– Undersöka möjligheter att skapa synergiereffekter med stöd till egenföretagande och nyföretagande.
– Inom ramen för prioriteringen om att främja social inkludering och bekämpa fattigdom kan fonderna även underlätta för människor med funktionsnedsättning och nedsatt arbetsförmåga att ta sig in på arbetsmarknaden.

Inom ERUF har vi fokuserat insatserna på ”Entreprenörskap och innovation”: Där har behovsanalysen visat att vi behöver främja företagsinvesteringar inom forskning, innovation samt utveckla kopplingar och synergieffekter mellan företag. Det kan göras genom att projektstöda små och medelstora företag att växa på regionala, nationella och internationella marknader.

Exempel på åtgärder som kan stödjas inom ERUF är:
- Samverkansprojekt mellan branschorganisationer och företagskluster där Åland/åländska företag kan användas som ”piloter”/demonstrationsprojekt. Det handlar om benchmarking inom och utanför Åland och skapandet av moderna forskning- och innovationsinfrastruktur såsom Business Labs/ företagsacceleratorer som vi för övrigt snart kommer att presentera ett väldigt spännande projekt kring och använda nya finansieringslösningar som exempelvis riskkapitalfinansiering till innovativa tillväxtföretag, ofta fokuserat till tjänstesektorn. Här föreslår vi att vi avsätter ungefär 30 procent av bägge fonderna, runt 3 miljoner under de här sju åren.

Vi kan även använda medlen för stödtjänster gällande företagande, såsom företagscoacher, affärs- teknikutveckling, etablering av företagsnätverk samt utvecklande och stöda företags hållbarhetsarbete, miljö- och energieffektiviseringssystem.

Socialfondens underrubrik är ”Delaktighet och kompetens” och uppdelat i fyra investeringsprioriteringar:

1. Främja sysselsättningen för arbetssökanden och stöda arbetstagares rörlighet. Exempel på åtgärder: Projekt som skapar system och metoder för att fånga upp inaktiva och arbetslösa ungdomar samt åtgärder som hjälper elever fullfölja sin utbildning och utvecklandet av system och metoder för detsamma.
2. Främja social inkludering. Evenemang som bidrar till ökad förståelse för olikheter och som välkomnar alla samhällsgrupper till Åland. Projekt som stöder åtgärder för ökad delaktighet och minskar risken för social exkludering
3. Stärka lika tillgång till livslångt lärande. Fortbildning, vägledning och kontinuerlig utbildning av arbetskraften är oerhört viktigt för att möta morgondagens behov.

4. Förbättra utbildningens relevans för arbetsmarknaden. Utveckla utbildningssystem så att förutsättningar för att erhålla examen ökar med exempelvis flexiblare utbildningssystem för att skapa relevanta utbildningar för arbetsmarknaden, eventuellt ett åländskt anpassat lärlingssystem.

Det finns några förhandsvillkor som vi måste uppfylla bland annat att utarbeta en innovationsstrategi för Åland och ha lagstiftningen för det bolag som ska hantera det offentligt medfinansierade riskkapitalet på plats. Dessutom måste ett utbildningspolitiskt program för Åland tas fram som ska omfatta livslångt lärande, men allt detta är på gång.

Ytterligare att tänka på gällande de här två fonderna är att en stark önskan från kommissionen och strategigruppen med tanke på att de ekonomiska medlen minskar är att ”Koncentrera och förenkla” och att titta på andra finansieringsinstrument än generella, traditionella ”passiva” bidrag och arbeta för att underlätta för nya och befintliga företag att växa.

Jag vill även berätta vad de externa utvärderarna konstaterade, gällande både ERUF och ESF: ”Programmets övergripande mål är väl motiverade utgående från gjorda SWOT:ar och behovsanalyser. De ligger också i linje med de övergripande EU-målsättningarna för programperioden och de mer fondspecifika mål som formulerats på EU-nivån”.

Sedan vill jag även påminna lagtinget om att strukturfonderna ERUF/ESF är ett komplement till övriga näringspolitiska insatser som vi har möjlighet till inom självstyrelsens behörighetsområde. Som ni vet har vi redan det här året redan budgeterat 2,5 miljoner euro inom momentet ”nationellt företagsstöd” vilket är ett av de verktyg som LR har till sitt förfogande och som vi kan använda inom ramen för gruppundantagen och deminimis-förordning.

Direkta företagsstöd med undantag för finansieringsinstrument i form av riskkapital och stöd för utbildning och kompetenshöjning kommer alltså även i fortsättningen finnas att tillgå, men finansieras inom ramen för tillåtna statsstödsregler och inom ramen för landskapets budget med rent nationella medel.

Gällande det omdiskuterade riskkapitalet vill jag även påminna om att det finns ett behov av marknadskompletterande kapitalförsörjning, för företag på Åland. Inte minst beträffande nystartade tjänsteföretag med en ny och kanske mer riskfylld affärsidé med inriktning på tillväxt.

ÅSUB:s utredning om kapitalförsörjningen på Åland konstaterade att det finns ett finansieringsgap i den åländska kapitalmarknaden. Den fungerar väl när det gäller ”normala” företagskrediter men tillgången på genuint riskkapital är begränsad. Det finns grupper av företagare och branscher som upplever ett hinder att få finansieringen ordnad, främst nya tillväxtföretag med en ny, mer riskfylld affärsidé. Företagaren bakom affärsidén kan vara okänd eller ny, utgöras av ett tjänsteföretag eller inom en helt ny nisch där säkerheter saknas.

Ur ett tillväxtperspektiv är det viktigt att fler företag kan kommersialisera sina produkter och tjänster utanför Åland. Positiva attityder till entreprenörskap, innovation och risktagande bör därför uppmuntras för att locka fram nya potentiella entreprenörer och få befintliga att växa. Här kan det offentliga riskkapitalet tillsammans med privat kapital locka fram mer riskvilligt riskkapital, allt i enlighet med kommissionens riktlinjer.

Den fjärde fonden jag tänkte säga några ord om och som i storleksordningen gällande medfinansieringen alltså är den näst största så är: Europeiska havs och fiskerifonden.

Att allt arbete med dessa strukturfonder har varit försenat, det vet vi redan och den fond som lider mest av förseningen och bristen av besluten i Bryssel är Europeiska havs- och fiskerifonden.

Europaparlamentet kommer att rösta om förordningsförslaget nu i vår och den förväntas träda ikraft i juni. Därefter, men inom två månader efter förordningen trätt ikraft, ska partnerskapsöverenskommelsen kompletteras med de delar som rör det gemensamma fisket i allmänhet och det åländska i synnerhet.

Inte heller finansieringen mellan länderna och sålunda Ålands del är fastslagen men vi utgår ifrån, och har indikationer på, att vår del blir ungefär lika stor som tidigare och att vi motfinansierar med lika mycket.

Även sättet att administrera fonden är lika som förra programperioden, eftersom det bara får finnas ett havs- och fiskeriprogram per medlemsland, sålunda är det åländska programmet en inkluderad del i rikets.

Den övergripande målsättningen för den åländska fiskerinäringen är att den ska vara livskraftig, ekonomiskt lönsam samt ekologiskt och socialt hållbar. De fiskebestånd och ekosystem som nyttjas av näringen ska skyddas och vårdas för att även i framtiden kunna tillhandahålla närproducerad råvara och livsmedel av hög kvalitet.

Utvecklingen av vattenbruket kommer att ske i enlighet med den åländska strategin för vattenbruket och koncentreras till följande specifika målsättningar såsom exempelvis:
- Främja hållbart vattenbruk, konkurrenskraft och socialinkludering samt minska fiskets inverkan på havsmiljön.
– Satsa på innovationer och ny teknik, såsom landbaserad fiskodling men även selektiva- och sälsäkra redskap.
– Mer fokus på rådgivning, kompetensutveckling, kompletterande verksamhet såsom ökad förädling, främst inom beredning, saluföring och direktförsäljning av egen fångst, hälsa och säkerhet samt infrastruktur. Vidare kan fonden användas för certifiering, marknadsföring och skapa system för spårbarhet.

Eftersom förutsättningarna för programmet inte är klart och inte varit på remiss ser jag inte att vi lägger så mycket vikt vid denna fond ännu, eftersom vi lär få möjlighet att återkomma till den senare och istället gå in på den fond som jag förstår kröner mest intresse, inte bara för att den är till storleken den största, utan även för att förslaget till landsbygdsutvecklingsprogram för Åland fram till 2020 har betydelse för utvecklingen av hela vårt lantbruk.

Innan jag går in övergripande gällande förslaget som just varit ute på sin andra remiss skulle jag vilja poängtera några saker. Några grundläggande fakta som jag inte tycker ha kommit fram i debatten om och kring jordbrukspolitiken och landsbygdens utveckling.

Landsbygdsutvecklingsprogrammet huvudsakliga uppgift är egentligen två: Det första och viktigaste är att programmet skall bidra till att utveckla konkurrenskraften och förändra strukturen. Det görs genom startstöd, investeringsstöd till jordbruket och till livsmedelsindustrin. Det handlar om kompetensutveckling och att vi medverka till åtgärder som ökar produktiviteten.

Det andra är att finansiera kostnader för miljöinsatser som ska ersätta verkliga kostnader som jordbrukaren har för miljöinsatser som görs på gården.

Som ni kunde läsa i Nya Åland idag så löser man inte dålig lönsamhet med miljöstöd. Miljöinsatserna som vi kan vara med och finansiera ska ha bevisad effekt. Kostnaderna ska verifieras av kalkyler som räknats fram av en oberoende organisation, MTT, Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi som vi har skrivit ett avtal med. Utgångspunkten när de räknar fram kalkylerna ska vara kostnadsläget som råder på Åland.

Jag har sagt det tusen gånger och kommer nog behöva säga det många gånger ännu; miljöersättningen är inget inkomststöd och ska inte kopplas ihop med en gårds lönsamhet eller inte.

Grundförutsättningarna för lönsamheten i jordbruket och för att kunna få en skälig lönsamhet på gården ska komma från CAP-stödet och de nationella stöden som staten ansvarar för. Det för branschen viktiga LFA-stödet, som landskapet ansvarar över och som vi och ex-anteutvärderarna anser vara en av grundförutsättning för produktion, har vi lagt på motsvarande nivå som konkurrerande områden i riket, allt i enlighet med önskan i de första remissvaren.

Kort sagt, landsbygdsutvecklingsprogrammet är huvudsakligen ett program för utveckling och för miljö, inte för att säkerställa ett inkomststöd, det är rikets ansvar.

Jag vill direkt säga att landskapsregeringen är mycket väl medveten om att lönsamheten är låg inom det åländska lantbruket. Landskapsregeringen kan dock inte och får inte gå in med förtäckta inkomststöd för att förbättra den situationen. Vi får däremot bevilja investeringsstöd för att förbättra konkurrenskraften och kompetensen inom produktionen och förädlingen. Det är något det här förslaget verkligen tagit fasta på. Dålig lönsamhet löses inte med miljöstöd.

Det här är viktiga men grundläggande fakta som vi inte kan bortse ifrån och som gärna tonas ner i debatten.

Nu till en snabb rekapitulation om tidtabell, programförslaget och konsekvensanalysen.

Som jag berättade tidigare så har programmet varit ute på en andra remiss efter att vi tagit fasta på och genomfört den av både strategigruppen och de flesta remissvarens önskan om en konsekvensanalys för att fastställa att det åländska programmet är konkurrensneutral och att de åländska lantbruken ska ha minst samma villkor som motsvarande gårdar i riket.

Efter genomförd konsekvensanalys har regeringen, trots att lagtinget fastslagit en ram för LBU-programmet om totalt 54,7 miljoner och som näringsavdelningen haft att arbeta utifrån, kunnat konstatera att den tidigare ramen var för låg i förhållande till rikets program.

Eftersom lantbruket och livsmedelsindustrin är oerhört sammankopplat och skapar en synergi som sysselsättningsmässigt är väldigt viktig för Åland, resulterade den konsekvensanalysen i att regeringen har enats om att tillföra ytterligare 3,5 miljoner euro för att säkerställa en fortsatt hög anslutning till miljöstödet samt att ge det åländska lantbruket konkurrensneutrala eller ännu bättre förutsättningar gentemot riket i jämförelse mellan programmen.

Som ni kan läsa i den intressanta konsekvensanalysen så anser regeringen att det skett en förskjutning av behörigheten gällande finansieringen av jordbrukspolitiken efter vårt EU-inträde och att skrivningarna i självstyrelselagen inte reflekterar förhållandet som inträffat under dessa snart 20 år.

Behörighetsfrågan utreds som bäst av en arbetsgrupp tillsatt vid jord- och skogsbruksministeriet och arbetet är i sin slutfas. Grundprincipen i vårt ställningstagande är som jag förklarat tidigare att riket ansvarar för lantbrukets inkomster och landskapsregeringen för utveckling och strukturella- samt miljö insatser.

Något som vi tagit fasta på och fokuserat programmets insatser på är kommissionens positionspapper till Åland där de särskilt uppmärksammar beroendeförhållandet mellan primärnäringarna och industrin. Det här är ett positionspapper som jag kan garantera att de flesta länder är avundsjuka att man fick just den skrivningen till säg. Den lyder: ”Kommissionens avdelningar identifierar som den viktigaste prioriteringen för landsbygden att tillgodose en tillräcklig primärproduktion, att garantera livsmedel för konsumenterna och råvaror för den åländska livsmedelsindustrin. Detta bör komma från ett konkurrenskraftig och miljömässigt hållbart jordbruk.”

Det handlar om produktion, det handlar om att öka råvaror till våra livsmedelsindustrier. Därför fokuserar vårt program på konkurrenskraft, produktivitet, hållbarhet, sysselsättning och tillväxt. En politik som går hand i hand med matproduktion, ekonomiskt livskraftig landsbygd och miljöåtgärder för klimat, vattenresurser och biologisk mångfald.

Sammanfattning av åtgärderna i programmet kan förenklas i fyra områden: Det första området är utvecklandet av konkurrenskraften. Här har investeringsstödet till fysiska tillgångar såväl som inom primärproduktionen som inom livsmedelsförädlingen- och industrin setts som en av de viktigaste åtgärderna följt av startstöd till unga lantbrukare. Bägge områden har getts ett större budgetmässigt fokus jämfört med föregående period och betydligt mycket mer fokus än motsvarande program i riket.

Budgetprioriteringen speglar behovet som beskrivits i behovsanalysen på basen av den socioekonomiska analysen och de höranden som hållits. Det åländska lantbruket har ett investeringsbehov på cirka 5 miljoner euro för att upprätthålla samma nivå som idag enligt Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi. Jag tror, och därför har vi prioriterat det ytterligare: Att inte investera är det samma som en långsiktig nedläggning. Jag säger det igen: Att inte investera är det samma som en långsiktig nedläggning.

Det andra området handlar om miljö, LFA och ekologisk produktion. Det budgetmässigt största och viktigaste stödet i vårt program är LFA-stödet vilket är ett av lantbrukets viktigaste grundläggande faktor för att ha produktionsförutsättningar. Det har anpassats helt och hållet efter utformningen i rikets program till både villkor och stödnivåer, vilket efterfrågdes i remissen angående konsekvensanalysen. LFA stödet höjs inte som felaktigt påpekats i tidningar och vissa debatter. Ändringen består i att två stöd, LFA-stödet och den nationella tilläggsdelen slås ihop. Totala summan stiger inte. Stödet anses av utvärderarna, till skillnad från miljöstödet, vara det viktigaste inkomststödet som ger grundförutsättningar för bedrivande av lantbruk och har därför prioriterats.

När man ser på tabellerna i meddelandet och konsekvensanalysen så verkar miljöstödet minska. Det är sant men det har sina förklaringar. Det sjunker både hos oss och i riket och det kan konstateras bero på flera orsaker.

För det första så ställer kommissionen striktare krav på att vi inte får betala miljöstöd som inte har verklig effekt och nytta för miljön. Återigen, miljöstödet är inget inkomststöd utan ett stöd för att kompensera utgifter. Rikets miljöstöd har även det minskat med cirka 30 procent.

Det som inte heller kommer fram i debatten, och som har varit svårt för många att förstå, är att miljöstöden kommer med en kostnad eller inkomstbortfall. I nuvarande system har ungefär 20 procent av stödet fått bestå av odefinierade kostnader så kallade transaktionskostander. Så även om stödet bidrar till omsättningen kan man inte likställa det med att motsvarande summa dras från gårdens resultat. Gården tappar alltså miljöstöd, men även i kostnader för att utföra åtgärden.

Miljöstödets huvudmålsättning, som är frivilligt att ansluta sig till, är att skapa en åtgärd som generellt begränsar gödslingen och den förväntas erhålla en hög anslutningsgrad och noga koncentreras kring åtgärder som ger effekt.

En insats vi även satsar mycket på är riktad rådgivning, att rätt miljöinsats görs till den specifika gården.

Vi prioriterar även miljön genom att Leaderinsatserna har getts en tydlig miljöprofil och satsar betydligt mer på ickeproduktiva miljöinvesteringar än vad man gör i riket.

En annan viktig faktor som behovsanalysen klart och tydligt påvisade var att byråkratin har varit betungande och en förenkling av systemet måste till. Arbetet med det här programmet har fokuserat mycket på förenklingar. Jag anser att det är bättre att lantbrukaren fokuserar på att producera produkter till den åländska livsmedelsindustrin och till konsumenterna än att producera papper, statistik och fylla i blanketter.

Gällande ekologisk odling kan konstateras att det funnits en missuppfattning om att ekoproducenter inte skulle få ersättning för gröngödsling. Det är helt fel, det får de. Vi kommer att betala samma stöd för den ekologiskt odlade arealen som för gröngödslingsarealen inom miljöstödet. Dessutom är vårt eko stöd cirka 20 procent högre än i riket.

Det 3:e och 4:e området handlar om landsbygds- och kompetens utveckling. Det är absolut ingen hemlighet att vi har prioriterat ner pengarna till traditionella Leader-åtgärder och landsbygdsutveckling till förmån för lantbruket i det här programmet eftersom vi inte har obegränsade resurser. Eftersom jag redan tagit så mycket tid i anspråk kan jag återkomma till frågor kring Leader i ett senare anförande om så önskas.

Dock behöver vi komma ihåg att PAF-medel finns att tillgå i många fall där Leader tidigare har finansierat mycket och våra stödprinciper för ”nationella företagsstöd” gäller givetvis även företagande på landsbygden. Däremot som jag nämnde tidigare så har Leader fått mer fokus på miljöåtgärder och framförallt hoppas vi på att de ickeproduktiva miljöinvesteringarna som alla är överens om att är effektiva, men har varit svåra att genomföra i förra programmet, nu förverkligas.

Som ni kan se i konsekvensanalysen och meddelandet så prioriterar landskapet insatser riktade till investeringar och strukturförändringar som ska leda till ökad konkurrenskraft, både vad gäller förhållandet till det gamla programmet och det motsvarande i riket.

Jämförelsen på gårdsnivå har gjorts utgående ifrån verkliga åländska gårdar. Gårdarna är valda för att de ska vara en någorlunda gränssnitt av det åländska lantbruket, inte för stora, inte för små men alla heltidslantbruk.
Och som ni kan se i konsekvensanalysen så efter en tillförsel av 3,5 miljoner euro riktade mot miljö, eko-odling och djurhållning så är vårt program konkurrensneutralt eller t.o.m. bättre i förhållande till riket.

Givetvis kommer det finnas variationer mellan alla våra gårdar men näringsavdelningen har verkligen ansträngt sig för att på ett så objektivt sätt som möjligt fokusera åtgärder som ska ge förutsättningar att utveckla gårdarnas produktivitet och konkurrenskraft.

I analysen har det också konstaterats att det inte längre finns laglig grund att betala LFA-stöd till naturbeten. Det är endast så kallade permanenta beten som är stödberättigade för LFA och inom miljöstödet är det fortsättningsvis de så kallade prioriterade betena med höga naturvärden som kan erhålla stöd i likhet med tidigare programperiod. Det finns en hel del frågor kring detta och givetvis ska allt klargöras av avdelningen, rådgivningspersonalen och producenterna så att alla vet vad som gäller.

Det kommer naturligtvis att påverka naturbetena att denna möjlighet försvinner men samtidigt har dessa beten varit problematiska med alldeles för lågt betestryck samt överlag relativt dålig kvalitet på betena. Detta har också lett till problem i förvaltningen med höga felprocenter som lett till att vi måste höja övervakningsprocenten från 5 till över 15 procent i år. På gårdsnivå handlar det om drygt 120 euro per månad.

De förra periodernas program anser jag har indirekt lett till kapitalisering av mark. Alltså att markens produktionsvärde fått minskad betydelse och lett till att mark- och arrendepriser har drivits upp med hämmad strukturutveckling, sämre utnyttjande av potentialen i den fantastiska åländska marken samt till och med brist på odlingsbar mark som följd hos de som vill odla. Vi har alltså betalat mycket för åkrar vars potential inte använts.

Slutligen vill jag poängtera det ex-ante utvärderingen konstaterat, nämligen att: Lejonparten av LBU-programmets offentliga resurser satsas på jordbrukarna och jordbrukssektorn. De programansvariga har lyckats i den svåra balansgången mellan programmets förpliktelser mot jordbrukssektorn och de ökade behovet av satsningar på näringslivets konkurrenskraft och innovationsförmåga.

Det här LBU-programmet är ett bra program för de som är villiga att satsa på utveckling och har fokus på att producera varor som marknaden och den åländska livsmedelsindustrin efterfrågar. Jag är övertygad om att den strukturomvandling vi sett de senaste decennierna kommer att fortgå och det kommer säkert inte att finnas lika många gårdar kvar år 2020 som idag, men de som finns kvar kommer ha starka förutsättningar att vara lönsamma för framtiden.

Innan jag avslutar här och ser fram emot en intressant dag full med konstruktiva tankar, idéer och förslag för ett starkt åländskt lantbruk till fromma. Jag ska försöka klargöra kärnan i detta programförslag.

Dålig lönsamhet löser man inte med miljöstöd. Programmet satsar på ett med produktivt, mer hållbart jordbruk.

Mer pengar på investeringar och utvecklingsåtgärder jämfört med tidigare program, jämfört med Finland.

Interventionslogiken ”den röda tråden” är viktig. Programmet måste hålla ihop och det gör det. Programmet innebär väsentligt mycket mindre byråkrati genom att vi plockat bort kravet på planer och uppföljningssystem.

De åtgärder som finns i miljöstödet är åtgärder som visat sig ha bevisad effekt och efterfrågats.

Fru talman! Jag gissar att jag har fått någon replik, men jag tror att jag avslutar här.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Det här är en av de absolut viktigaste frågorna under den här mandatperioden. De åtgärder som ska vidtas i enlighet med de här programmen kommer att ha stor betydelse för ålänningarna och för hela det åländska samhället. Jag är övertygad om att det ligger ett massivt arbete bakom programmet. Det finns också väldigt mycket bra saker som ministern har berättat om.

Samtidigt som han flera gånger säger att det här är ett bra program så råder det delade åsikter om huruvida det faktiskt är ett bra program. Medan minister står här i talarstolen så kommer det upp på massmedias hemsida att det näst största regeringspartiet kräver att ytterligare 3,5 miljoner ska sättas in i det här programmet. Kommer ministern och landskapsregeringen att följa centerns linje här?

Minister Fredrik Karlström, replik

Fru talman! Suck, säger näringsministern. Jag trodde att jag skulle få diskutera LBU-program, ERUF och socialfonden. Tydligen har ett parti i regeringen skickat ut ett pressmeddelande som jag inte har kännedom om, inte har läst och jag vet inte vad det står i det. Om diskussionen ska handla om det idag så tycker jag att det är lite tråkigt.

Jag kommer att stå fast vid att det här programmet är ett bra förslag. Vi satsar på framtiden, på utveckling, på produktivitet och på dem som vill producera råvaror. Den frågan får vtm Eriksson ställa till någon som representerar centern och fråga vad de menar med det utspelet.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Jag ställer frågan till regeringen: Hur ska man hantera en sådan situation när det ändå förekommer en ganska stor debatt just nu i samhället, särskilt inom jordbrukssektorn som blir berörd av detta. Det förekommer en hel del kritik. Det har varit en remissrunda och det kommer att vara en debatt i lagtinget. Kommer landskapsregeringen att ta till sig av de här olika synpunkterna och gå in och göra vissa justeringar i programmet? Ministern kan inte bara säga att frågan ska riktas till centern. Min fråga riktar sig till regeringen.

Minister Fredrik Karlström, replik

Fru talman! I den förra remissomgången så tog vi till oss väldigt mycket av de 52 remissvar som kom in, varav 48 var riktade till LBU-programmet. Vi tog åt oss mycket av dem, vi gjorde konsekvensanalysen, vi tillförde åtgärder och vi ändrade mycket i programmet lantbruket till fromma. Givetvis kommer vi också att ta till oss av de tilläggsåtgärder och förståndiga argument som kommer in i den här remissomgången, som tog slut i fredags. Vi kommer också att diskutera det vidare i strategigruppen som är förankrad i alla politiska partier och alla de berörda parterna. Däremot ser jag inte att vi kommer att tillföra mera medel i det här programmet, nej.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson, replik

Minister Karlström började sitt långa anförande med att peka på de grundanalyser som har gjorts och de problembeskrivningar som finns. De är helt korrekta och väldigt bra.

Tittar man på sidan 25 i programmet så finns SWOT-analysen. Det första som räknas upp är just svag lönsamhet, dyra transporter, kapitalintensiv produktion, småskaligheten och kortsiktig politik, vilket också kan vara värt att notera. För att få reda på detta behöver man inte ha några dyra konsulter. Det kan man prata om med vilken människa som helst med sunt bondförnuft. Det som saknas är åtgärderna, hur man ska motverka nackdelarna som landskapsregeringen faktiskt själv tar fram i sin SWOT-analys. Jag vill gärna på ett sakligt sätt debattera det här programmet. Jag anser att problembeskrivningarna och grundanalysen är väldigt, väldigt bra och det har jag sett att många remissvar också har gått ut på. Men åtgärderna, hur man ska motverka det här, de lyser med sin frånvaro rätt långt.

Minister Fredrik Karlström, replik

Fru talman! För det första är inte SWOT- analyserna gjorda av landskapsregeringen. Det är arbetsgruppen som man tagit fram dem.

Angående åtgärder, de externa utvärderarna, ÅSUB i det här fallet, tycker att den röda tråden, interventionslogiken, hänger ihop. De skrev också i sin utvärdering, om ltl Eriksson har läst den, att man tyckte att man gick lite mycket in i detalj i SWOT-analyserna. Man borde ha tagit upp färre punkter i analyserna. Landskapsregeringen, utvärderarna och kommissionen tycker att det här programmet håller ihop. Fokus är på produktivitet och på investeringar, för man kan bara investera sig ur en sämre lönsamhet. Det kommer inte att fungera att vi konkurrerar med konstgjorda miljöstöd som inte har en efterfrågan i behovsanalysen.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag tror, till skillnad från ministern, att det är ganska svårt att investera sig ur en bristande lönsamhet. Har man inte lönsamhet och ser man inte att det finns möjligheter till fortlöpande lönsamhet så löser man det inte genom att skaffa sig ytterligare skulder.

Minister Karlström sade att strategigruppens åsikter var viktiga. Mig veterligen så är det kanske ett år sedan strategigruppens sammanträdde senaste gång. Det är åtminstone väldigt, väldigt länge sedan. Nu pratas det om hur viktigt det här grundarbetet är och om arbetsgruppen och strategigruppen. Jag tycker att det blir lite haltande.

När det gäller denna remissens tidpunkt så är det ju egentligen omöjligt för jordbrukarna att kunna svara den här tidpunkten, det borde minister Karlström också förstå. Det var också en väldigt kort remisstid. Jag ställer frågan: De som ändå har kämpat, kommer remissvaren att beaktas, kommer man överhuvudtaget att läsa dem? Jag tycker inte att man i det reviderade programförslaget kan se att man har tagit till sig så mycket av den tidigare remissrundan som minister Karlström sade.

Minister Fredrik Karlström, replik

Strategigruppens förra möte var just innan vi skickade ut det första programmet på remiss, i slutet på maj förra året. När remissvaren kom in så var det störst fokus på konsekvensanalysen. Konsekvensanalysen måste göras, den måste göras i förhållande till rikets program så att det åländska lantbruket inte ska vara i en sämre position än motsvarande systrar och bröder på andra sidan Skiftet. Detta tog vi till oss. Vi kunde tyvärr inte göra den analysen före vi fick siffrorna från Finland, vilka kom härom veckan. Vi hade hoppats att ha den här diskussionen i november, men då hade vi inte kunnat göra den så efterfrågade konsekvensanalysen.

Svaret igen, ja, strategigruppen är viktig. Kanske ännu viktigare är det grundarbete som har gjorts i substansgrupperna, sex stycken arbetsgrupper. Ja, vi kommer givetvis noga att läsa och analysera de remissvar som har kommit in nu. Vi har mycket i det nu liggande programmet jämfört med det program som gick ut i maj för ett år sedan.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Liberalerna uppskattar ministerns inställning till oppositionen. Vi har varit glada att vi har haft en plats i strategigruppen. Det har inte varit svårt att omfatta de övergripande strategierna, men djävulen bor som bekant i detaljerna. Det är nu vi har detaljerna. Vi ser i de senaste svaren från bland annat producentförbundet precis detta som liberalerna har fört fram i strategigruppen; om djurhälsa, om ekologisk odling, om miljöstöd och precis det här som har varit en av de centrala prioriteringsfrågorna för liberalerna. Och nu kritiseras det väldigt hårt.

Landskapsregeringen har också ett hållbarhetsmeddelande i lagtinget där Ålands ben är energi och närproducerad mat. Nu slår man undan benen både för energin och för den närproducerade maten.

Minister Fredrik Karlström, replik

Det är lätt att ta ett lite populistiskt ställningstagande i ltl Sjögrens uttalande, om jag får vara lite elak, fru talman. Regeringen tillförde 3,5 miljoner med fokus på eko, miljö och djurens hälsa även om vi inte hade just den åtgärden - djurens välbefinnande.

Vi har ungefär 20 procent högre stöd för eko-odlingen mot vad de har i motsvarande regioner i Finland. Vi satsar mer på eko-odlingar än vad man gör i Finland tack vare de extra 3,5 miljonerna.

När det gäller att vi inte har valt att sätta in åtgärder för djurens välbefinnande så det inte någon åtgärd som har efterfrågats i behovsanalysen. Vi har istället infört ersättning på 174 euro per hektar för miljövänlig vall och det förekommer inte i Finland. De kompenserar varandra kostnadsmässigt men det är betydligt mycket mindre administration i vårt fall.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Som landskapsregeringen argumenterar så menar man att det inte har funnits intresse för vissa miljöstödande åtgärder. En del åtgärder tar man bort som t.ex. ekoodlarna faktiskt vill ha och har använt. Man kan säkert fundera på hur man bäst vässer instrumentet ett allmänt miljöstöd. Men ekoodlarna frågar direkt efter de specifika miljöstöden som är mera arbetskrävande.

En annan viktig sak för liberalerna har varit att det åländska jordbruket är konkurrensneutralt, men nu har landskapsregeringen tillfört mera medel så att det ska vara i paritet med riksnivå. Samtidigt vet vi att det åländska jordbruket har mycket högre kostnader än vad riksjordbrukarna har, bl.a. genom transporterna.

Även en konsekvensanalys efterfrågades och där skulle liberalerna gärna ha sett en konsekvensanalys för hela det åländska samhället.

Minister Fredrik Karlström, replik

Eko-odlingen på Åland har ungefär 20 procent högre stödnivåer än i riket. Det är svårt att hålla alla siffror i huvudet, men lite drygt 200 euro per hektar får en eko-odlare mera än den konventionella spannmålsodlaren. Vi får lägga stöd på grönsaksodlingen när det gäller eko-odlingen. Vi har också satsat oerhört mycket, under många år, på eko-odling. Nu handlar det om att eko-odlingen måste börja få mera betalt för sina produkter. Den problematiken kommer inte att lösas med stöd.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Det var ett mycket bra anförande. Tack minister Karlström. Baserat på ert anförande så märks det verkligen hur komplext det här programmet är. Jag har två frågor som är viktiga för mig att tydliggöra.

Det första gäller eko-odlingen. Ministern nämnde i sitt anförande att dessa ett till två åriga gröngödslingsvallarna finns kvar. Jag har förstått att detta är lite otydligt skrivet i det här programmet. Stämmer det?

Minister Fredrik Karlström, replik

Precis som jag sade i mitt anförande; ja. Det är ett missförstånd någonstans på vägen.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Detsamma gäller stödet för naturbeten som är hemskt viktigt för att behålla den ekologiska lamm- och fårproduktionen. Jag har förstått att det finns kvar hos ekoodlarna eller har jag missförstått?

Nu får Leader en mycket tydligare miljöprofil. Jag är lite fundersam kring det för jag tycker inte riktigt att det fyller Leaders egentliga uppdrag när det gäller att man underifrånperspektivet med beslutanderätt för lokala aktionsgrupper i frågan om att utarbeta och genomföra lokala utvecklingsstrategier. Nu ändrar man detta helt hållet, hälften av projektmedlen går nu till jordbrukare och markförvaltare. Kommer detta nu att bli ett problem med EU, att man stöder fel sak?

Minister Fredrik Karlström, replik

När det gäller Leader så tror jag att jag ska hålla ett till anförande för det finns ganska mycket att säga om det. Vi satsar drygt 1,6 miljoner euro i Leader finansieringen för det här programmet. Där har vi stoppat in just de här icke-produktiva investeringarna. Det stöder de tematiska målen och hela grundtanken i programmet så det är inget problem med kommissionen, det är jag helt övertygad om.

När det gäller beten så är det klart att det blir sämre ersättning för naturbeten. Det blir sämre för nötproducenterna och för fårproducenterna. Det handlar om ungefär 1 500 euro per gård utslaget på ett år. Problemet har varit produktionen i skärgården. När vi tittar på hur det här kravet slår mot skärgården så var det oproportionerligt. För att kompensera det så införde vi åtgärden - skötsel av kulturmark, för de sex skärgårdskommunerna.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Har man följt det här arbetet inifrån och sett alla turer så är man nöjd med det resultat som idag presenteras. Jag är personligen också mycket nöjd med det tillskott av 3,5 miljoner som konsekvensanalysen visade att behövdes för att det här ska bli konkurrensneutralt jämfört med finska bönder som konkurrerar på samma marknad.

Det har i remissutlåtanden nämnts, gud förbjudet, att man skulle skrota självstyrelsen och övergå att ingå i de finska programmen. Det skulle vara intressant att höra vilka konsekvenser det skulle ge. Om jag och har förstått saken rätt så skulle det bli ödesdigra konsekvenser för de åländska bönderna om man skulle göra det och inte ta den här möjligheten som vi har att driva egen jordbrukspolitik. Det skulle vara intressant att höra ministerns kommentar till dessa enstaka förekommande åsikter i remissen men ändå.

Minister Fredrik Karlström, replik

Fru talman! I helgen läste jag igenom alla remissvar som kom in. Jag konstaterade att många har missförstått mycket. Jag förstår, som ltl Eriksson tidigare sade, att det är ont om tid och att man har svårt att sätta sig in i allting. Men när jag läste just det remissvaret, som givetvis är offentligt, så började jag nästan gråta över hur hemskt det lät. Det måste basera sig på ett fullständigt missförstånd. Jag kan inte tänka mig att en mjölkproducent på Åland hellre skulle vilja att vi hade ett totalt finskt program där man i Finland får 180 euro mindre för vallen. Investeringsbudgeten skulle halveras i storlek gentemot Finland och man ville ha mera pålagor i form av djurens välbefinnande, motsvarande ungefär 50 euro per djurenhet, om jag inte är helt ute och cyklar, istället för att få den enkla åtgärden - miljövänlig odlad vall som är värd 180 euro per hektar.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Utgående från de förutsättningar som landskapsregeringen har haft och de tajta ekonomiska ramarna så tycker jag att man har lyckats prioritera bra. Man ska komma ihåg att det inte längre finns någon sedelpress som man kan veva några extra varv på, utan dessa euron ska jämföras med andra satsningar vi gör, allt från välfärdens kärna till allmän näringspolitik.

Jag tycker att det är tråkigt, och det skulle vara intressant att höra ministerns synpunkt på det också, att det har förekommit oavsiktliga feltolkningar men också mer eller mindre avsiktliga informationsmissar. Den enskilda bonden har oroat sig mycket i onödan på grund av att man har tutat ut felaktigheter. Det är väldigt olyckligt. Det skulle vara intressant att höra hur det har påverkat processen. Det är ju viktigt att hålla sig till fakta även om det är komplext. Om man inte har fakta så ska man vara försiktig med uttalanden. Nu tror jag att man har förstått att med detta program så kommer de allra flesta till sin rätt om man ändrar sig och utvecklar sig, vilket är programmets syfte.

Minister Fredrik Karlström, replik

Precis så är det. Programmets syfte är att strukturomvandla, förändra, investera och driftsoptimera. Den felaktiga, frivilliga eller icke frivilliga, propagandan som ibland har förts fram har jag haft svårt att komma igenom och förklara att det inte är så. Vi kan till exempel läsa hur eko-odlare och andra sparkar in öppna dörrar när man har stöd för gröngödslingsvallar.

Idag vet vi att Åland får ungefär 0,87 procent av hela Finlands EU-medel gällande landsutvecklingsprogrammet. Vi får 0,45 procent av klumpsumman. Jag inte helt övertygad om att vi skulle få lika mycket, som dessa 0,87 procent som vi får av EU:s strukturmedel, om vi tillhörde rikets program. Tack vare att vi har egen behörighet inom detta så har vi bättre förutsättningar och det visar också konsekvensanalysen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Det är inte lätt för näringsministern att stå här och diskutera landskapsregeringens näringspolitik, under en halvtimme plus repliker, utan att veta om det finns parlamentariskt stöd för det som man för fram. Det är det facto på det viset nu med tanke på centerns centralstyrelses utspel. Man vet inte säkert om centerns sju mandat stöder den politik som landskapsregeringen och näringsministern här för fram. Centerns centralstyrelse leds förstås av deras partiordförande. Sittande talman sitter som andra viceordförande. Det är förstås ett oklart parlamentariskt läge.

Ännu värre blir det att majoriteten här idag, inför lagtingets plenum, har enats om att den här frågan inte ska behandlas vidare i utskott för att så småningom leda till ett beslut efter beredning på det normala sätt som lagtinget bereder ärenden. Vad kan näringsministern göra för att säkerställa sig om att det finns ett parlamentariskt stöd för det som förespråkas?

Minister Fredrik Karlström, replik

Tack, fru talman! Som sagt, det var intressant information jag fick när jag kom upp i talarstolen. Ingen har visat eller berättat om pressmeddelandet för mig. På något sätt känns det förstås inte roligt att stå här och föra fram ett fantastiskt bra program. Jag är övertygad om att när liberalerna också läser det här programmet så kommer de att inse det faktumet att det här är ett bra program. Jag gissar att vi har en majoritet bakom det här förslaget i lagtinget.

Sedan hur lagtinget väljer att behandla meddelandet ska jag inte ha någon åsikt om.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Det torde väl också ligga i ministerns intresse att säkerställa sig om att det finns stöd för den här frågan.

Liberalerna har förstås läst meddelandet så att vi kan ta del av dagens debatt. Dessvärre har vi förvägrats möjligheten att i utskott närmare sätta oss in i detaljerna. Vi kan alltså inte via utskottsarbetet höra de parter som berörs av det här. Vi har förstås våra egna kontakter. Men den behandlingen av det här ärendet har förvägrats oss. Alla lyssnare bör veta att lagtinget kommer på det här sättet inte att fatta något beslut i den här frågan, utan beslutet ligger enbart hos landskapsregeringen, som kanske bara stöds av 14 mandat här.

Minister Fredrik Karlström, replik

Tack, fru talman! Jag är glad att jag tog beslutet, till skillnad från det som var föredraget, att alla partier skulle få vara med i strategigruppen. Det konstaterade jag i replikskiftet med ltl Sjögren. Jag anser att det här är ett så pass viktigt program som ska gälla många år framöver. Man ska vara fullständigt öppen och transparent i programmet.

Jag har inte hunnit prata med någon av centerns ledamöter. Det skickades ut ett pressmeddelande precis samtidigt som jag gick upp i talarstolen. Det är lite tragiskt. Det var lite liknande som när jag för ett år sedan låg på sjukbädden, efter att jag kollapsade, och fick information om att avbrytarlagen inte skulle gå vidare. Jag tyckte att det var fult då och jag tycker att det här är fult nu.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, fru talman! Jag ska byta spår. Som ni vet så är jag en vän av ESF-strukturfond, men jag är inte riktigt vän med att ESF och ERUF blir ihop slaget och går in under näringsavdelningen. Jag kände mig tryggare när jag visste att jag hade Europeiska socialfonden under utbildningsavdelningen. Minister Karlström är en framåt person och vill se utveckling. Då ser jag innovativa åtgärder, företagskompetens, entreprenörskap versus inkludering, samhällsstöd till utbildning osv. Jag känner en viss kamp däremellan. Eller kan jag vara lugn även om lilla ESF-fonden nu ligger under näringsavdelningen?

Minister Fredrik Karlström, replik

Fru talman! Ltl Winé kan faktiskt vara helt lugn. Som jag sade tidigare så är det här arbetet framtaget väldigt brett och näringsministerns personliga åsikter väger väldigt lätt. Det här är ett stort program som är väldigt brett framtaget. Jag kanske hade velat sätta ännu mera fokus på kompetensutveckling inom företagen, om jag skulle ha fått bestämma själv. Om ni läser det jag presenterade så är det väldigt mycket fokus på att främja sysselsättning, ungdomsarbetslöshet och utvärdering. Det är också jätteviktigt. Ur ltl Winés perspektiv så finns det ingen orsak till oro. Det kommer däremot att bli effektivare nu när vi har en administrationsenhet istället för två. Var lugn och ha förtröstan, det här blir bra!

Ltl Göte Winé, replik

Tack, fru talman! Jag känner jag mig lite lugnare. De har bromsat minister Karlström lite och andra har också kommit till tals i den här frågan. Tack så mycket!

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack, talman! I finans- och näringsutskottet, som jag leder, har vi sinsemellan och över partigränserna vid alla tänkbara tillfällen lyft fram näringslivets tillväxt som en oerhört viktig del i bygget av framtidens Åland. När tiderna är osäkra är det viktigare än någonsin att koncentrera resurser på områden där man är framgångsrik och skicklig. Så har några av våra landskaps allra äldsta över tid mest framgångsrika företag skapats, de flesta av dem med stark bakgrund i primärproduktionen. Jag tror personligen mycket på tesen att man inte kan stärka dem som är svaga genom att försvaga dem som är starka. Väldigt mycket i de liggande EU-programmen betonar faktiskt just detta. Till det finns det skäl att ge ”cred” till avdelningens och ministerns arbete.

Däremot finns det väl ännu inte något program som har blivit perfekt, det visade de förra programmen som ändrades sju-åtta gånger över tid. Hur stora är förutsättningarna för att man, efter att programmet har slagits fast här, ska kunna justera, förfina och anpassas scenarierna till verkligheten även i framtiden?

Talmannen

Tiden är ute!

Minister Fredrik Karlström, replik

Fru talman! Det finns stora möjligheter. En övervakningskommitté ska tillsättas där parterna kommer att sitta med i. Om man märker att någon åtgärd inte kommer att användas så kommer man att kunna göra förändringar under tidens gång. Precis som ltl Pettersson sade så är det här inte ett statiskt dokument, däremot är det inte ett dokument som vi ensidigt kan ändra på härifrån. Det måste göras i dialog och ett partnerskap med kommissionen. Vid alla åtgärder som förändras och som ska finansieras på något sätt så måste varje euro kunna verifieras via kostnader, kvitton och kalkyler. Därför säger jag återigen att när det gäller primärnäringarna och en svår lönsamhetsproblematik så är inte lösningen miljöstöd, för det är kopplat till kostnader. Man måste hitta andra sätt och därför är investering och produktivitet rätt väg att satsa på.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack för det. Nu har det framkommit att det råder missförstånd inom rätt många olika områden i detta meddelande, vilket inte är så konstigt för det är ett massivt material. När det handlar om missförstånd så har man ju alltid att göra med en avsändare och en mottagare. Det är inte nödvändigtvis alltid mottagaren som har förstått fel, det kan ju vara avsändaren som har sagt fel också. Därför hör jag till dem som egentligen, i den bästa av världar, hade velat utskottsbehandla detta meddelande. Men jag har tvingats inse att tåget redan har gått, och därför också röstat emot utskottsbehandlingen. Det har blivit för sent att göra någonting instrumentellt med ett EU-meddelande.

Jag skulle vilja att ministern förtydligar varför det drog ut så mycket på tiden. Det har ju inte precis kommit som en blixt från klar himmel att detta måste ske. Jag har förstått att konsekvensanalysen har dragit ut på tiden eftersom man har väntat på motsvarande i Finland. Men man kunde ha gjort konsekvensanalys över de ökade kostnaderna och de högre kostnader som drabbar det åländska näringslivet jämfört med de finländska. Det kunde man ha gjort tidigare.

Minister Fredrik Karlström, replik

Fru talman! När det gäller konsekvensanalysen så var just uppdraget att sätta programmet i relation till motsvarande program i riket och stödnivåerna i riket så att det inte skulle bli en sämre konkurrenssituation för det åländska lantbruket här. Det var uppmaningen och det kunde inte göras förrän vi visste vad stödnivåerna skulle bli i riket. Idag vet vi och vi vet också att vårt program är bättre, sett ur stöd per hektar eller stöd per enhet. Säkert kan det slå fel åt något håll för någon beroende på vilken åtgärd man väljer att göra.

Sedan när det gäller att det finns en avsändare och en mottagare, absolut.  Jag hade säkert kunnat vara betydligt mycket tydligare på många områden. För att lyssna så måste man vilja lyssna också. Jag tycker att vi har haft en bra dialog under den senaste tiden med producentförbundet även om vi kanske inte har delat exakt samma åsikter. Som sagt, det finns fortsättningsvis möjligheter att påverka. Under sex månaderna kommer vi nu att ha en förhandling med kommissionen angående detaljerna i programmet.

Talmannen

Tiden är ute! Replikskiftet är avslutat.

Ltl Tony Asumaa, replik

Tack, fru talman! Näringsministern presenterade ett massivt program i ett massivt anförande. Kanske inte alla detaljer kunde noteras, men en detalj noterade åtminstone jag och det gäller riskkapitalet som skulle uppgå till 1,5 miljoner, om jag tolkade det rätt, totalt 3 miljoner. Det har varit en stor debatt om dess vara eller icke vara. Nu finns det med 3 miljoner. Som tidigare har sagts så kommer inte det här programmet att slås fast i den här salen. Programmet slås fast av regeringen och där kan vi inte från oppositionen påverka hur mycket man satsar i riskkapital eller att man överhuvudtaget satsar. Hur skulle riskkapitalet administreras? Hur stort är egentligen behovet och efterfrågan på riskkapital inom det åländska näringslivet?

Minister Fredrik Karlström, replik

Fru talman! Precis som ltl Asumaa sade så avser vi att föra ungefär 30 procent av den totala potten av ERUF och ESF till det offentliga riskkapitalbolaget. Det kanske låter mycket med 3 miljoner euro, men det är ändå under en sjuårsperiod, per år blir det endast 400 000 euro. Sätter vi det i relation till att vi idag har ett nationellt moment för företagsstöd på 2,5 miljoner bara det här året så tycker jag inte att man behöver vara orolig för att pengarna inte kommer att användas bra. Jag är helt övertygad om det. Den utredningen som ÅSUB gjorde tidigare, för två år sedan, visade också att det fanns ett behov till mer riskvilligt kapital. Vi ska göra saker och ting rätt och sålunda ska vi ha lagstiftningen på plats. Tanken är att vi ska använda de här pengarna via landskapets utvecklingsbolag, Åland Utvecklings Ab.

Ltl Tony Asumaa, replik

Tack, fru talman! Utredningarna har säkert rätt när det gäller riskvilligt riskkapital, men det har inte funnits något behov av riskvilligt riskkapital i den privata sektorn. Normalt förknippar man riskkapital med den privata sektorn. De som har pengar är villiga att ta risker. Nu är det landskapets eget bolag, Ålands Utvecklings Ab, som ska administrera riskkapitalet. Ser man på deras track rekord över 15 år så det inte riktigt lysande.

Hur mycket kommer administrationen att äta upp av dessa 400 000 euro per år? Hur mycket blir kvar till riskkapital? När det inte ens finns privat riskvilligt riskkapital så hur ska man då få ut det här är riskkapitalet att också generera pengar? Det måste ju också finnas ett avkastningskrav från Ålands Utvecklings Ab som ska administrera detta. Eller är det helt riskfritt, som här har sagts tidigare, att det behöver inte ens finnas säkerhet?

Minister Fredrik Karlström, replik

Först till det riskvilliga riskkapitalet, ltl Asumaa svarade egentligen på sin egen fråga. Tack vare att man har offentligt riskkapital så sänker man tröskeln för det privata riskkapitalet att gå med i satsningar. Tittar vi på de satsningar som har gjorts nu, t.ex. på fiskfabriken via Ålands Utvecklings Ab, så gick man med i det bolaget med 20 procent i början, sedan har man trappat ner sin ägarandel. Idag äger man 5 procent av just det bolaget. Tack vare att det offentliga är med och gör eventuellt lite mera riskfyllda investeringar så vågar också de privata vara med. Så är track record på Åland.

När det gäller administrationen så är hela tanken att pengarna verkligen inte ska till administration. De har det gjort tidigare i ERUF, administrationen har ätits upp från två håll, från näringsavdelningen och från projektägaren. Av 100 procent på ett projekt så kanske bara 75 procent har gått direkt till företaget. Nu kommer 100 procent av de här medlen att gå till företagen, men administrationen finansieras utanför.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! När man lyssnar på minister Karlström tror man nästan att det här stödprogrammet kommer att rädda hela det åländska jordbruket och att det är så pass bra. Men verkligheten är lite annorlunda.

Under den här perioden som har varit så har kostnaderna i jordbruket stigit med ungefär 20 procent. Det betyder att netto minskar nästan med det motsvarande. Våra transporter belastar oss i konkurrenssituationen och detta tror jag inte att är beaktat när man tar fram de här stödprogrammen. Nu säger man att det här programmet är konkurrensneutralt, och det kan det vara, men ändå har vi kostnader för våra transporter som läggs på våra priser.

Anser ministern att remissvaren som har kommit in från alla berörda är positiva till det här programmet?

Minister Fredrik Karlström, replik

Till det sista så kan jag snabbt konstatera att alla inte är positiva. Flera är positiva. Jag såg att Orkla var positiva till programmet. Jag förstod att potatisodlarföreningen hade missförstått en viss del i remissen till skillnad från Orkla, med det kan vi återkomma till.

Att det sedan är dyrare transportkostnader hit, ja det vet vi och att det är problem med lönsamheten vet vi också, men vi vet också att vi inte kommer att kunna lösa den problematiken med ett ökat miljöstöd. Jag brukar inte vilja bolla tillbaka frågan, men utan att gå förbi EU:s statsstödsregler; på vilket sätt hade ltl Eklund tänkt föreslå att mera pengar skulle in i programmet? Eller hur skulle det omprioriteras med tanke på att ersättningarna för miljöåtgärderna också innefattar kostnader? Det är inte, så att säga, pengar in i jordbruket bara för att man gör en miljöåtgärd.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! I replik kan jag inte svara på de sakerna, det vet ministern säkert och det är väl därför som han antagligen ställer frågan.

I överraskningen som nu kom, är det någonting som centergruppen i regeringen står bakom eller är det bara centralstyrelsen som står bakom pressmeddelandet? Vet ministern någonting om det?

Minister Fredrik Karlström, replik

Minister Karlström har haft oerhört konstruktiva och framåtsyftande diskussioner och det har varit en riktig bra process tillsammans med ministrarna i landskapsregeringen. Jag är helt övertygad om att centerns ministrar i regeringen står 100 procent bakom det här programmet. Vad sedan centerns centralstyrelse har gjorts samtidigt som jag gick upp i talarstolen har jag ingen som helst aning om. Jag ser fram emot att få höra ltl Janssons framförande och jag ska samtidigt läsa pressmeddelandet, så att jag har samma information som ni har, för jag har sysslat med annat den här senaste timmen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Det har nu gått 30 minuter sedan vi upplystes i lagtinget om att det största regeringspartiet inte står bakom detta meddelande om LBU-program. Borde inte ministern ta det tillbaka?

Minister Fredrik Karlström, replik

Fru talman! Nej, jag står 100 procent bakom det här programmet. Jag vet att socialdemokraterna och det största partiet, moderat samling, står bakom programmet. Jag har också fullt förtroende för att det liberala partiet ser vad som är bra för Åland för de kommande sju åren och att man ser det positiva i det här programmet. Nej, jag tänker inte ta tillbaka det här förslaget.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Ett betingat åländskt uttryck lyder: ”Det är ingen nöd att klå sig med andras naglar”. Det är inte negativt sagt, det här är ett visdomsord. Här har miljonerna bollats fram och tillbaka, åtminstone i det program vi har fått om det nu gäller längre. Det står att landskapets finansieringsandel av detta program under de sju år som återstår till 2020 är 37 miljoner euro. Det är uppenbart att lagtinget inte kommer att behandla det här ärendet. Tänker verkligen ministern ta på sitt ansvar nu och sedan efter två val ytterligare fram till 2020 ta sådana här summor på sitt personliga ansvar? I så fall är det mycket modigt gjort.

Minister Fredrik Karlström, replik

Fru talman! Vi har en enig landskapsregering bakom det här, det har varit långa förhandlingar och jag ser vikten av att tillföra dessa 3,5 miljoner. Om jag är kvar om två valperioder, jag får finansiera dem själv och jag ska jobba lite hårdare i mina företag för att göra det, men det här är ett bra förslag och jag är inte det minsta orolig för att föra fram det. Jag tror att lagtinget är kapabel att också i kommande budget för 2015 sätta in de här medlen som krävs.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Lantrådet Camilla Gunell

Fru talman! Bästa lagting, ministern har gett en fullödig presentation av själva innehållet i programmet, så det kommer jag inte att gå närmare in på. Jag ser med glädje och nöje fram emot att få höra gruppanförandena.

Innan detta med det parlamentariska stödet blir alltför skojigt så vill jag säga några ord som är viktiga att ha i åtanke.

Omställningsbudgeten togs 2012 efter att regeringen hade bildats. Vi hade ett ekonomiskt läge som krävde att vi såg över hela landskapets verksamhet i syfte att krympa budgeten och uppnå på sikt, 2015 eller 2016, en budget i balans. Det var omställningsbudgetens syfte och den togs i enhällig ordning i landskapsregeringen och med de tre partierna bakom.

Utöver detta fanns partier här i salen som kanske tyckte att det borde sparas ännu mera, men det här var nu ett avvägt förslag. Efter det så gick programmet ut på remiss och det kom kraftiga reaktioner. Mycket viktigt att ta fasta på var att programmet på Åland ska vara konkurrenskraftigt och konkurrensneutralt gentemot andra regioner, så att lantbrukarna på Åland ska ha lika goda förutsättningar att vara lönsamma företagare som motsvarande på rikssidan. Med den principen i åtanke korrigerade vi programmet. En höjning av ramen med 3,5 miljoner över sjuårsperioden var också ett beslut som fattades i enhällig ordning i landskapsregeringen och lika så med de tre partigrupperna bakom sig.

Efter den remissomgången togs många synpunkter väl om hand. Man har också gjort justeringar i programmet i syfte att förbättra där vi har sett vissa svagheter.

Den andra remissomgången har också gett goda förslag där det ännu kanske finns justeringar. Landskapsregeringen har givetvis den dörren öppen med tanke på de innehållsmässiga förändringar som ytterligare kan justeras och förbättras för näringen.

Däremot kommer centerns partistyrelses uttalande från gårdagskvällens möte som en nyhet för regeringen. Det är förstås något som vi i regeringen och regeringspartierna sinsemellan måste diskutera. Men först ska vi väl höra lagtingsgruppen, det tycker jag att är skäligt, och lyssna noga till det gruppanförandet. Den här typen av utspel underlättar naturligtvis inte förhandlingarna att nå en samsyn och en god slutprodukt för hela programmet, vilket jag förstås strävar till att vi ska uppnå. Jag tror att det är mycket viktigt att vi i framtiden också har is i magen och att vi håller oss till saklig, korrekt information och fakta för att ro det här programmet i land. Vi ska hålla en konstruktiv och saklig ton ända till slutet. Tusen tack!

Ltl Anders Eriksson, replik

Tack, fru talman! Lantrådet säger samma sak som jag har hört många, många gånger. I omställningsbudgeten lades de här ramarna. Men tittar man på texten i omställningsbudgeten så var det här en uppskattad kalkyl, det var en prognos och det fanns inte några färdiga texter och ramar överhuvudtaget. För övrigt röstade Ålands Framtid emot det. Nu har vi tillfört 3,5 miljoner jämfört med det förslag som gick ut på remiss. Det fattas ungefär 6,5 miljoner om vi jämför med den gamla programperioden, den som gäller nu. Vilka andra stödprogram ute i samhället minskar man? Det här ska faktiskt gälla till år 2020. Tittar vi på budgeten så ser vi att man minskar miljöstödsåtgärderna med 10 miljoner. Det är stöd till ekologisk odling och stöd till miljövänligt jordbruk. Jag ställer frågan till lantrådet: Hur är det möjligt att man lägger fram en hållbarhetsstrategi, som tydligen ska vara jätteviktigt, men när det kommer till konkret handling så följer man inte upp?

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Jag gör den bedömningen, tillsammans med regeringen, att det här inte är ett enkelt pussel att lägga. Det är en stor, bred och färgstark mosaik som vi har försökt få att fungera i en harmoni. Ändrar man på en parameter någonstans så rör systemet på sig någon annanstans. Man måste få en helhet som är balanserad. I många sammanhang skulle man önska att man hade mera resurser att tillgå. 

När det gäller beslutet som det nu ligger, remissomgången och de möjligheter regeringen har att ännu pröva och diskutera det som har inkommit, så går det ytterligare att göra justeringar och förbättra. Men så här ser regeringens förslag ut i stort.

Ltl Anders Eriksson, replik

När det gäller anledningen till lantrådets anförande, dvs. centerns dubbla spår så tänker jag inte kommentera det desto mera. Jag konstaterar bara att det inte är något nytt under solen.

Om vi pratar om en hållbarhetsstrategi och om vi pratar om ett miljövänligt jordbruk så är det bara att titta i landskapsregeringens eget program på sidan 8 i konsekvensanalysen. I budgeten under perioden 2007-2013 under rubriken ”Miljö och ekologisk odling” fanns det och 25,7 miljoner och nu finns det 15,1 miljoner. Inser inte lantrådet att det är lite svårt att få någon sorts trovärdighet bakom hållbarhetstrategin med de här prioriteringarna?

Jag har full förståelse för att det inte är enkelt. Själva sakfrågan är komplicerad och den blir inte enklare med den sammansättning som finns i den här regeringen. Jag ville ändå ställa frågan för det hänger inte riktigt ihop.

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Jag vill avslutningsvis säga till ltl Eriksson att jag var också med i regeringen när vi tog det förra LBU-programmet, det som nu har gällt i sju år. Jag har också suttit här och i finansutskottet när man gång på gång har ändrat i det programmet. Det fanns inte tillräckligt intresse för miljöstödspengarna, så man tog de gång på gång och gjorde om dem till LFA. Man ska minnas att miljöstödet har varit en kraftigt kritiserad åtgärd, därför att den åtgärden inte har nått målet med den vassa spets som man har önskat. Pengarna ska också gå till rätt ändamål och därför har det funnits skäl att pröva miljöstödet och dess former på Åland likaväl som det har gjorts i riket där det har sjunkit med 30 procent.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Axel Jonsson, replik

Tack, fru talman! 10 miljoner skulle sparas in eller budgeten skulle krympas med 10 miljoner, nämnde lantrådet i sitt anförande när hon reflekterade kring omställningsbudgeten. Skulle bara regeringen närma sig den målsättningen i dagsläget så skulle vi i Ålands Framtid vara nöjda. Men man kan inte spara de här 10 miljonerna genom att till största delen dra ner på satsningar i näringslivet som i det här fallet på höjda kommunalskatter och sänkt köpkraft.

Det finns nu uppenbarligen också representanter i regeringen som har insett det här och som kräver att man ska tillföra 3,5 miljoner extra, de sista miljonerna, för att nå upp till den tidigare programperiodens nivå. Lantrådet öppnade för en diskussion i regeringen. Lantrådet som är socialdemokraternas partiordförande, är man beredd från socialdemokraternas sida att tillföra också dessa sista 3,5 miljoner?

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Fru talman! Jag tycker att det här programmet är en god balans mellan många olika intressen. Det ska också stå i balans till att vi har målsättningen att ändå hitta en balans i vår ekonomi. Allt är en helhet. Ålands Framtid har väl varit en av de största förespråkarna när det gäller att skära och minska på budgeten, eller hur? Har man ändrat uppfattning? Det har jag hört från den här flanken ända sedan jag steg in i parlamentet. Det ska vara 5 procent på allt, men här gäller tydligen en annan politik.

Vad gäller ekologisk odling, miljöprofil och när det gäller den värdegrunden så kan man lita både på mig och på socialdemokraterna. Det är något som vi värnar om och arbetar för konsekvent. För vår del skulle vi gärna se en total omläggning till ekologisk odling, men det intresse finns inte riktigt ännu i dagens samhälle. Jag tror att våra vattendrag och vår natur kunde behöva få en total omläggning på sikt. Men där står vi inte ännu och vi har inte producentorganisationerna och livsmedelsklustret med oss. Vi får väl se vad tiden utvisar.

Ltl Axel Jonsson, replik

Det är sant att vi också har förespråkat en budget i balans och i alla sammanhang försökt förverkliga detta. Landskapsregeringens ekonomiska politik har styrt allt mera i en annan riktning. Vi, till skillnad från den sittande regeringen, har menat att man inte kan spara dessa 10 miljoner genom att skära ner på livsmedelsindustrin som i det här fallet. Att skära ner på överföringar till kommunerna leder till ett högt skattetryck och svårare förhållanden för näringslivet. Det här är skillnaden i den ekonomiska politiken. Det är uppenbart att lantrådet, jag och kanske de övriga socialdemokraterna uppskattar det fantastiska utbud av både ekologiska och närproducerade produkter som vi har och kan få på vårt frukostbord på Åland i dagsläget.

Men det här programmet pekar inte alls i den riktningen som lantrådet nu försöka påskina, att man satsar på de ekologiska producenterna. Jag tycker att lantrådet ska lyfta luren och slå ett samtal till dem som faktiskt har gjort satsningar på ekologiska livsmedelsprodukter de senaste åren och höra om de har samma syn som lantrådet i den här frågan.

Talmannen

Tiden är ute!

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Det här programmet har både hållbarheten, produktiviteten och sysselsättningen i fokus. Om det är någonting som regeringen har verkat för från första stund så är det att få en ökad tillväxt på Åland på alla tänkbara sätt, få in ökad kunskap i alla branscher och få Åland att växa och framförallt hålla människor i sysselsättning.

Med tanke på den långa färd som vi har vandrat hittills, med tanke på de enhälliga beslut vi hittills har fattat så är det min förhoppning att vi också nu under de sista veckorna ska ro det här i land i samma goda. Näringarna ska känna att de har goda förutsättningar för fortsatta möjligheter till en väl utvecklad lantbruksnäring på Åland.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, fru talman! Lantrådet har helt rätt att detta är en mycket komplicerad helhet. Det visar inte minst den process som ligger till grund för det förslag som landskapsregeringen har lagt på bordet.

För några år sedan var det självklart att ta bort 7 miljoner, sedan kom det 3 miljoner, 3,1 miljoner, 3,3 miljoner och så kom det 3,5 miljoner. Det visar väl att ju mer man räknar och de facto ser utfallet för enskilda gårdar för livsmedelsklustret så har det en negativ effekt som vi politiker har ett ansvar att analysera och diskutera.

Lantrådet valde att kalla centerstyrelsens beslut igår kväll som något sorts utspel. Jag bara konstaterar att centerrörelsen är en folkrörelse. Vi har en styrelse vald av en stämma och de anser att det finns skäl att diskutera att man förstärker motfinansieringen från landskapets sida.

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Vi får fortsätta diskussionerna om detta inom regeringsblocket. Inget parti kan ensamt höja den här ramen. Det måste bli en gemensam slutsats. Vi måste fortsätta där våra interna diskussioner sist slutade, nämligen vid detta enhälliga beslut som ligger på bordet idag. Då måste besluten omprövas i den ordningen de har tillkommit, dvs. genom gruppmöten och regeringens sammanträde.

Ltl Harry Jansson, replik

Jag ser fram emot den process som lantrådet nu aviserar att behövs med anledning av hur centerns styrelse har agerat. Jag vill medge det helt öppet, det finns ingen hemlighet, att inte alla våra ministrar och lagtingsledamöter är förtjusta över att centerns styrelse kommer så tydligt med ett besked. Med det visar samtidigt allvaret i situationen. Man pekar på att även om man skulle uppnå centerns styrelses målsättningar så innebär det de facto för livsmedelsklustret, i synnerhet för producenterna, en närmare fyrtio-procentig lönesänkning under perioden fram till 2020. Sedan kan ju skoja och säga vad som helst runt det, men faktum är att det enda man begär är en oförändrad insats från landskapet jämfört med 2007. Det är 14 år där man inte skulle beakta en kostnadsökning och där har livsmedelsföretagen varit mycket noga och betonat vad följderna blir.

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Ja, det är ju inte så att regeringen inte är hörsam vad gäller de här frågorna. Naturligtvis gör vi det. Vi har varit mycket öppna, vi har också pratat och diskuterat med många, men samtidigt kommer det till ett skede när vi ska fatta beslut. Vi ska också skicka vårt förslag till kommissionen. Då gäller det på sista slutrakan här att hålla en enig gemensam linje och försöka vara så sakliga och konkreta som möjligt. Tiden är sådan att nu är det dags för justeringar och konkreta beslut.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Vtm Roger Jansson

Fru talman! Jag ska nu leverera Moderat samlings lagtingsgrupps gruppanförande.

Här står vi då igen, för fjärde gången efter vårt EU-medlemskap 1995, för att debattera det starkt EU-reglerade stödet till det åländska näringslivet. Denna gång för åren 2015-2020. År 2014 blev ett fördröjningens år med en förlängning av de sju föregående årens programperiod.

Landskapsregeringen, som nu består av tre partier, tog våren 2012 en rambudget för de kommande regeringsåren där den mest debatterade delen lades på nivån 33,7 miljoner euro för programperioden. Det var ett enhälligt beslut som lantrådet relaterade till.

Inför remissen 2013 av detta program gick landskapsregeringen enhälligt ut med det förslag som då förelåg. Den ekonomiska ramen var då densamma.

Efter remissomgången arbetade man vidare genom att man fick ett halvår extra tid för det här arbetet. Sedan, den 10 april 2014, levererades ett nytt ramförslag som låg betydligt över att den tidigare nivån på 33,7 miljoner och nu är nivån 37,2 miljarder för den mest omdebatterade delen. Nästa skede i landskapsregeringen och det slutliga skedet blir i samband med att överläggningarna i kommissionen är avslutade under hösten 2014 och då ska ytterligare ett beslut tas.

För mig, som medlem i ett regeringsparti, är det klart att det är en chock när jag inför sittande debatt i Ålands lagting idag får läsa att ett regeringspartis styrelse, utanför lagtinget och landskapsregeringen, går ut med ett populistiskt utspel. Det är naturligtvis väldigt lättvindigt att kasta ur sig men inte när man sitter i ansvarsställning, då kan man inte göra på det sättet. Det är fult och det är ansvarslöst. Jag hoppas att vi i nästa gruppanförande, centerns gruppanförande från ltl Torbjörn Eliasson, ska få ett stabilt, hållbart och politiskt skäl utgående ifrån att vi är tre samarbetspartner i regeringen.

Fru talman! Hur kommer det sig egentligen att vi när vi ska diskutera ett program för sju år som berör hela det åländska näringslivet och dess olika branscher, dock minst kanske ändå sjöfarten, till 90 procent diskuterar bara 10 procent av vårt näringsliv – alltså primärnäringarna och de förädlingsindustrier som tar tillvara deras produkter. Den övriga 90 procentiga delen av Ålands näringsliv behandlar vi ganska förstrött. Tack ändå näringsminister Karlström för att vi fick en ordentlig redogörelse också för de delarna av det här programmet.

Nå – orsaken till detta är främst historisk, men nog också logiskt motiverad. Däremot är det alldeles fel att vi ägnar det övriga näringslivet som berörs av detta program så liten uppmärksamhet som vi gör. Är orsaken måhända att primärrepresentanternas 10 procent är så högljudd och kontinuerligt missnöjd – eller kan orsaken vara någon annan? Ja, jag ska försöka redogöra för det.

Före EU-medlemskapet stod samhället, alltså staten och landskapet Åland tillsammans, för cirka 20 procent av lantbrukets bruttointjäning baserat på de s.k. inkomstpolitiska överenskommelserna mellan staten och jordbruksnäringen. EU medlemskapet, år 1999, hade den andelen i ett slag fördubblats till cirka 38 procent av bruttointjäningen, som skattebetalarna stod för. Märkligt nog 12 år senare, år 2011, är plötsligt skattebetalarnas andel av lantbruksproduktionsomsättningen cirka 47 procent och räknar vi bara för jordbrukets del blir det allmännas andel över 50 procent av jordbrukarens bruttoinkomst.

Att EU-medlemskapet resulterade i en kraftigt ökad subventionering av Finlands och Ålands jordbruk var naturligt och det ingick i våra medlemskalkyler, eftersom konkurrensen utifrån ökade. Vårt jordbruk kan inte konkurrera med produkterna odlade på betydligt gynnsammare breddgrader i Europa och i världen. Detta är den historiska och den logiska orsaken till den kraftiga ökningen av subventioneringen.

Däremot är det svårare att förklara varför subventioneringens andel ökat så kraftigt under 2000-talet från 40 till 50 procent av bruttointjäningen. Samtidigt har Finlands jordbruk genomgått en synnerligen stark storleksrationalisering, på Åland har den processen varit betydligt långsammare. Det innebär att allt färre jordbrukare får allt större stöd, både procentuellt och i reda pengar.

Under vår första EU-stödperiod 1995-1999 visste vi ganska litet om systemet och försökte bara anpassa oss till vad EU och Finland bestämde. Men sedan den andra programperioden 2000-2006 och över den tredje 2007-2013 har vi eftersträvat en politik som befrämjar ökad produktivitet, större miljöhänsyn och att säkerställa förädlingsindustrin i landskapet. Detta har historiskt varit markant under näringsministrarna Anders Eriksson, Roger Jansson och Jörgen Strand. Där syns den politiska linjen klart.

Den linjen har helt anammats och vidareutvecklats av näringsminister Fredrik Karlström på ett utomordentligt sätt. Det finns ingen orsak för näringen, varken för jordbrukarna eller för förädlingsindustrin, att bäva inför vad som komma skall. Om ni bara vill så ser ni den positiva utvecklingslinjen i Ålands jordbrukspolitik som obrutet strävar mot ökad produktivitet, ökat miljöskydd och ökad förädling, detta trots att EU:s arealbaserade stödformer motverkar en riktigt effektiv politik i den riktningen.

Kommer då utvecklingsintresserade jordbruksföretagare att riskera sin framtid med detta LBU-program och med de statliga stödformerna? Låt oss studera statistiken.

År 1995, vid EU-inträdet, var den åländska åkerarealen 14 300 hektar. Idag är den 4 procent mindre. Således relativt oförändrad. Trots att antalet aktiva jordbrukslägenheter nära nog halverats till idag under 500 st. År 1995 var 24 procent av åkerarealen använd till vallodling, alltså för gräsproduktion och åkerbete. Idag är 48 procent alltså dubbelt mera använd för detta, dvs. nästan hälften av den odlade arealen är gräsodling.

Har då således behovet av vall fördubblats under samma tid? Njaa, nötboskap, mjölkkor och dikor, finns i oförändrat antal, fårhållningen har fördubblats liksom hästhållningen. Men sammantaget är behovet av vallodling inte mer än 25 procent högre än 1995, trots att använd areal har ökat med 50 procent.

Således kan vi dra slutsatsen att effektiviteten på en stor del av våra odlingsarealer har minskat. Orsaken till detta är med all säkerhet det av EU uppbyggda stödsystemet där markägare kan gå in för att stödmaximera sina upplägg för markerna. Det resulterar ofta i att blott en vall skörd kan bokföras, det resulterar att den arrenderande jordbrukaren inte får del av de stöd som han egentligen borde vara berättigad till och det innebär att priset för åkermark på Åland hålls på en hög nivå, till nackdel för produktiva bönder.

Med andra ord – av de totala stöden till Ålands jordbruksnäring går en för liten andel, för små belopp, till de jordbruksföretagare, stora som små, som jobbar intensivt och effektivt. De stödmaximerande markägarna utan egentlig jordbruksproduktion tar hand om en hel del av pengarna.

Jag har genom åren inte kunnat begripa varför jordbrukarnas organisationer försvarat och än idag försvarar denna verklighet som drabbar dem själva. Jag läste i förra veckan att Ålands centralandelslag, ÅCA, i sitt utlåtande för fram just den här snedheten i stödsystemet. Om remissomgången ytterligare kan förbättra balansen de produktiva till fördel och intensiv djurhållning till fördel så är det bara bra.

Att stödsystemen ger ett sådant här snett resultat är inte rimligt! Men det försöker nu det föreliggande LBU-program, i ännu större grad än i programmen för 2000-2006 och 2007-2013, komma åt. Den inriktningen resulterar i att den produktiva delen av jordbruksföretagen och förädlingsindustrin nu ges chansen att vara vinnare i ekvationen.

Moderat Samlings för Åland lagtingsgrupp stöder fullt ut denna utvecklade inriktning mot större produktivitet, effektivitet och rättvisa i jordbruksstödprogrammen.

Däremot har vi haft svårt med förslagen om att penningvolymen för hela sjuårsperioden ska öka med över 3 miljoner euro från den nivå som vi kom överens om i lagtinget i omställningsbudgeten våren 2012, åtminstone i landskapsregeringen. Inte heller redovisar landskapsregeringen hur denna anslagsökning ska finansieras. Vore jag så populistisk som andra så skulle jag säga; är det hälso- och sjukvården eller utbildningen eller bägge som ska betala? Pengar växer inte på träd.

Men talman, tack vare bilagan till dagens ärende, den konsekvensanalys med olika gårdsinriktningar som näringsavdelningen har utarbetat, har vi accepterat att den åländska budgetbelastningen för jordbrukets del får öka med dryga 10 procent eller 580 000 euro per år utöver de stora belopp som nivåsattes i omställningsbudgeten våren 2012.

Men om det vilda sluggandet, mot detta seriösa program, fortsätter på basen av känslor, feltolkningar och osaklig propaganda så får vi lov att överväga vårt stöd till den här kraftiga anslagsökningen.

Nu följer ett halvårs förhandlingar med kommissionen då remissvaren kommer att beaktas till den del de är förnuftiga inom den ekonomiska ramen.

Fru talman! Avslutningsvis några ord om det övriga 90-procentiga åländska näringslivet. Vår uppfattning är att programmet är bra. Med måttliga pengar ger det möjligheter till punktinsatser för att utveckla näringslivet på Åland där så behövs.

Huvuddelen av det övriga näringslivet behöver inte några stöd. Men momentant och för olika åtgärder så erfordras insatser för att vara konkurrenskraftig på exportmarknaden.

Den stora utvecklingspotentialen i det åländska näringslivet är, såsom framgår av tabellen på sidan 8 i det här programmet: De privata tjänsterna, inklusive spel; Företagstjänster, inklusive IT; Transportklustret i sin helhet och Övrig industri. De är de största och mest utvecklingsdugliga branscherna, de flesta utan behov av samhällsstöd, från landskapsregeringens sida, för sin expansion och verksamhet. Observera det här faktumet, näringsdebatterna är ofta fokuserade, också här i lagtinget, på de relativt små stöd som vi skattebetalare bidrar med. Men de flesta näringar expanderar och utvecklas utan stöd.

Det är nu de nämnda branscherna, som framgår på sidan 8 i tabellen, ska stå för tillväxt och ny sysselsättning, när inte längre offentlig sektor står för expansionen som de gjort under de senast förflutna 30 åren eller primärnäringarna som fortsätter att minska. Tack, fru talman.

Ltl Runar Karlsson, replik

Talman! Jag reagerade lite på åsikten om att vi har alldeles för mycket vall på Åland. Det som vtm Jansson påstår är inte riktigt sant. Idag har man förändrat maten till korna på ett radikalt sätt. Förr odlade man spannmål och man gav också bett lass till djuren. Idag ger man djuren vall istället, det är en orsak till den mycket stora ökningen. Sedan finns det förstås får och hästar också. Det är ju vallen som ger den speciella smaken, åländskheten. När det gäller mjölk, smör och ost så är det just därför vill man ge mjölkkorna så mycket vall som möjligt.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Jag talade inte i mitt huvudanförande om höet som föda för nötboskap. Tvärtom, jag sade att enligt den rapportering som jag har kunnat inhämta från landskapsregeringens näringsavdelning och i diskussioner i hörande i olika sammanhang med jordbrukets organisationer, så trots att antalet boskap inte har ökat särskilt mycket så får man ändå räkna med att en betydande del av den vallodling som har ökat med 50 procent behövs för det ändamål som ltl Karlson här anger.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Jag uppfattade att vtm Jansson hade en åsikt om att många vallodlare stödodlar och det stämmer ju inte. Jag har en utredning här framför mig som visar att det visst behövs mycket vall för att ge de här djuren tillräckligt med mat. Det förekommer ju torra sommar också. Man kan aldrig ha det optimalt utan man måste ha en viss reserv för torra somrar i och med att man inte heller kan lagra detta hur länge som helst. Det är inte sant att det förekommer någon större mängd stödodling, säkert finns det någon som är på gränsen, men det finns det i alla stödsystem. Själv bor jag mitt i en landsbygd och har sett hur landsbygden förändras och hur man använder det här. Verkligheten ser lite annorlunda ut än här i salen.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Här i salen finns ingen vallodling så här ser verkligheten inte alls ut på något sätt. Den verklighet vi har är ute i kommunerna och även andra än ltl Karlsson rör sig ute. Det viktiga för mig har varit en sakinformation som jag har kunnat inhämta både från näringsavdelningen men också genom frågor till jordbrukarnas organisationer. Från jordbrukarnas organisationer säger man att det här förhållandet inte är utrett, man kan inte svara på hur mycket det är och från näringsavdelningen säger man att det är frågan om betydande arealer. Jag förstår inte varför man kan försvara den delen av stödsystemet som mer eller mindre blir bortkastat. Dessutom höjer det priser på åländsk jordbruksmark synnerligen betydligt för både arrende och köp. Att fortsätta och försvara detta är gammal politik.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Vtm Jansson gjorde en reflektion över skattemedlens ökning av bruttoinkomsterna för jordbruket. Det kan säkert finnas en sanning i det, men man kan fråga sig vad det beror på. Jansson undrade själv vad det beror på. Jag tror till stor del att producentpriserna, priserna på de varor som vi odlar idag och säljer, har gått ner så pass mycket så att motsvarande del av den totala omsättningen bli finansierad via skattemedel. Det är en orsak, det kan finnas flera orsaker.

Sedan när det gäller gräs- och vallodling så delar jag delvis Janssons uppfattning, det kan finnas missbruk av detta. Men det beror också lite på det som ltl Karlsson var inne på, att användningen av grovfoder har ökat väsentligt inom jordbruket och husdjursnäringen och det har en stor betydelse.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Det är väldigt viktigt att vi öppet kan diskutera den s.k. bidragsmaximeringen som plockar pengar ifrån det produktiva jordbruket. Det förekommer, det finns, och det var ett problem i alla de här tidigare programperioderna som vi har jobbat med. Vi har vetat om det i långt över 15 år redan. Det som motverkar våra möjligheter att vidta åtgärder emot det beror på är att en stor del av arealstöden inte hanteras av oss. Stöden kommer även markägarna till del, men det är bra att vi kan föra en öppen diskussion kring den här verkligheten som faktiskt plockar pengar ifrån de produktiva jordbrukarna i landskapet.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! I alla system finns det alltid ett missbruk. Missbruk förekommer antagligen också i jordbrukspolitiken och i det här stödsystemet. Det är en annan sak att vidta åtgärder så att man kommer åt dem. Det är väldigt svårt att ha en åsikt om hur stort missbruket är. Men vad jag har förstått, efter tidigare hörande i finansutskottet, så har det här bekymret nämnts. Hur man ska kunna styra upp det så att man inte kan missbruka ett stödsystem? Framtiden får visa detta.

Jag vill bara säga att de ökade arealerna av vallodling har mycket att göra med att man har ändrat foderstater i de produktiva ladugårdarna och i husdjursbesättningarna.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Till den delen har jag sagt att den kalkylen är riktig och den stöder jag, men det förklarar inte heller den här enorma skillnaden som vi har i odlade arealer.

Sedan är det också viktigt för jordbrukets lönsamhet att man kan öka sina produktpriser. Det gäller också de åländska uppköparna där man har ett ansvar gentemot de åländska leverantörerna, lantbrukarna, att försöka maximera det man betalar för produkterna.

Sedan har det också sagts här och den här rapporten visar att jordbruket visar bristande lönsamhet, men där är man ute och talar generellt. Det finns väldigt många företag inom jordbruksbranschen som är lönsamma och det fick också ett stort antal som inte är lönsamma.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson, replik

Det var ett ganska negativt anförande som vtm Jansson hade. Han sade också att allt färre jordbrukare får allt högre stöd. Det är ju ganska naturligt eftersom i det ekorrhjul man befinner sig i så måste man ha större areal och i och med att stöden är arealbaserade så är det färre odlare som får större stöd. Det är ingenting konstigt med det.

Sedan sade vtm Jansson att det har funnits en röd tråd länge för ökad produktivitet och ökad miljömedvetenhet. Men de här båda faktorerna är enormt svår att kombinera. Ökad miljömedvetenhet leder inte till ökad produktivitet. De här båda målen talar emot varandra.

Vtm Jansson sade att vallen har ökat och att det har blivit så stora arealer. Men driver man vallodling intensivt med konstgödning eller driver man det extensivt, ekologiskt, så i det ekologiska fallet så får man mycket, mycket mindre skörd per hektar och det leder till att man måste ha betydligt större arealer för att få ihop samma foder, så också det har en naturlig förklaring.

Vtm Roger Jansson, replik

Ja, det är självklart, när man har en storleksrationalisering så kommer färre företagare att få större totala stöd. Jag talar inte emot det, absolut inte, tvärtom.

Som framgick av mitt anförande så är det faktiskt så att priserna på den åländska jorden, arrendepriser och inköpspriser, är nödvändiga att få ner. Det är bra om man kan få ner priserna för att expandera jordbruksproduktionen i landskapet. Det innebär då större arealer och större stöd till vissa gårdar men också större lönsamhet för jordbruket som helhet. Nuvarande system, genom det här stödmaximerandet som pågår som vi alla känner till och som vi alla numera också erkänner, så blir det svårare med strukturrationaliseringen som är nödvändig för att få en större lönsamhet i jordbruksnäringen.

Ltl Anders Eriksson, replik

Det är absolut bra att få ner både markpriserna när det gäller köp och när det gäller arrende. Men det är nog inte bara stöden som spelar in. Tar vi t.ex. Jomala, som är en del av centralorten, så det är så många andra värden som spelar in. Det skogliga värdet har ingen betydelse jämfört med jaktrekreation och tomtpriserna har ingen betydelse när det gäller att driva jordbruk.

I förbifarten sade vtm Jansson att om inte det här vilda sluggande slutar så kommer inte moderaterna att kunna stå bakom den här kraftiga anslagshöjningen. Det måste väl ändå vara någonting som inte riktigt stämde. För tittar man på anslaget under den programperiod som vi är inne på nu sista året, så är budgeten ändå 6, 5 miljoner lägre för den kommande mandatperioden. Jag förstår inte varifrån den kraftigt anslagshöjningen skulle komma ifrån.

Det sades också att det övriga åländska näringslivet inte behöver stöd. Jag tror att sjöfarten får betydligt större stöd än vad t.ex. jordbruksnäringen får.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Sjöfarten får inget stöd över den åländska budgeten vad jag känner till. Det är den åländska budgeten vi talar om nu, inte rikets budget för det är en helt annan story.

Det är tungt för den här landskapsregeringen, det är tungt för moderat samling på Åland, när vi kämpar med budget i obalans och har för litet pengar till vård, skola och omsorg och en del av infrastrukturen, att på det här markanta sättet höja ett anslag på basen av det här i underlagsmaterialet. Det är tungt. När man sedan ändå kritiserar det med oriktiga motiv, oriktig argumentation och oriktiga fakta, nej, nej, inte ltl Eriksson ännu åtminstone, så då menar jag att vi måste reagera.

Talmannen

Tiden är ute! Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Det var just den här reaktionen som jag vill ha ett klargörande kring. Har jag förstått moderat samling att ni är villiga att plocka bort den här anslagshöjningen på 3,5 miljoner som ett så kallat straff ifall centern fortsätter med sina krav? Så som jag ser det så är det efter noga övervägande som vi har kommit framåt. Åtminstone från socialdemokraternas sida är det viktigt att vi satsar på miljö och eko, som 3,5 miljoner har gått till.

Vtm Roger Jansson, replik

Man ska väl inte dra alltför långa slutsatser av det jag har sagt. Jag vet inte om jag vill kalla centerns centralstyrelses utspel för ett vilt sluggande. Det är nog andra uttalande i pressen som har varit av den arten. Däremot tyckte jag att det var fult och ansvarslöst av centerns centralstyrelse att göra det här utspelet idag när vi som regeringspartier håller på att jobba med de här frågorna tillsammans. Jag har sagt att vi inte avser att vara med på någon utökning av det här anslaget, det var tungt nog att höja anslaget med 3,5 miljoner. Däremot kan man sedan tänka sig omfördelningar inom den här ramen på basen av bland annat de remissvar som har kommit in, till den del de är förnuftiga och kloka.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Tack vtm Roger Jansson för det här klargörandet. När jag var ny i politiken så lärde jag mig att när en socialdemokrat och moderat tar i hand då brukar det hålla.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, fru talman! Det skulle finnas mycket att kommentera i vicetalmannens utläggning. Vicetalman brukar ju alltid måna om näringslivet. Det är ju trots allt näringslivsfrågor vi pratar om här, ingenting annat. Sedan finns det alltid avarter inom olika system.

Jag hoppas sannerligen att det program som landskapsregeringen har lagt fram tar bort de här tokerierna som vi vet att har existerat. Jag utgår ifrån att det har gjorts redan. Jag blev lite förvånad när vicetalman nu antyder att det här kommer att fortsätta. Näringsminister Karlström har ju mycket noggrant lovat att detta är ett program för produktivitet och ingenting annat. Vicetalmannens uttalande visar att LBU-meddelandet kanske i alla fall borde utskottsbehandlas, även om jag själv har varit tveksam till det. För finns den här typen av frågetecken när det är dags att klubba då blir man orolig med tanke på att vi låser fast oss för sju år framåt.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Jag kunde använda kollegan Harry Janssons ordval; att ta bort tokerierna. Jag vill kalla detta för felaktigt resultat av den politik man har avsett föra under de tidigare programperioderna och som man nu avser att föra framöver. Det är felaktiga effekter av det, men också delvis felaktigt innehåll. Justerar man det så kommer alltså pengarna per produktiv enhet, både inom jordbruket och inom förädlingsindustrin, att öka.

Ltl Harry Jansson, replik

Har jag uppfattat vicetalmannen rätt så finns det en beredskap från vicetalmannens sida att se på helheten i programmet i ljuset av de remissvar som har kommit in. Har jag tolkat vicetalmannen rätt på det viset?

Vad gäller den stora budgeteffekten så vill jag igen understryka att vi pratar om 500 000 euro per år under sju år framåt. Det som livsmedelsklustret, producenter i första hand, kräver är att man ska ha samma medfinansiering från det offentliga Åland som man hade 2007-2013. Det är inte några orimligheter. Vilken annan yrkessektor på Åland skulle vara tillfreds med att gå med på en drastisk sänkning av sina inkomster? På det viset gör producenterna en ganska otrolig eftergift av budgetsituationen.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Det viktiga är att se på helheten. Hur mycket pengar betalar vi ut? Det är ganska bekymmersamt att vi har ökat stöden till lantbrukarna eller om vi har tvingats höja dem. Nu vet vi att det är andra orsaker också som har gjort att det har stigit för mycket, från 1999 på 38 procentsnivån, till idag på 48 procentsnivå. Trots att det är samma EU som det är frågan om och det är ungefär samma marknader som vi lever i. Detta är ett bekymmer och då blir det lite för lätt politik när man säger att den förlorar 10 procent, den förlorar 20 procent och i det här programmet drar vi ner si och så. Vi måste se på helheten. Det har jag försökt göra ända sedan 1995 när jag som lantråd var ansvarig för det första programmet och för det andra programmet som näringsminister och nu står jag här igen som delansvarig för det här fjärde programmet. Helheten är det viktiga.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Torbjörn Eliasson

Tack, fru talman! Jag vill börja med att tacka näringsministern för en mycket bra presentation. Det är ett jättejobb som har gjorts. Det är inte lätt, det är jättesvårt och komplicerat att få till ett sådant här programförslag. Avdelningen, ministern och regeringen ska ha ett stort tack för det arbete ni har gjort.

Jag vill också tacka vtm Roger Jansson för att han gjorde en liten intressant historisk tillbakablick över stöden. Det är viktigt att komma ihåg att EU-stöden för livsmedelsproduktionen egentligen är konsumentstöd.

Innan jag går in på mitt egentliga anförande vill jag direkt säga till att här handlar det inte om att centern idag kommer att undan dra sig något ansvar för den process som har gjorts när det gäller detta. Vi har varit med in i det sista och vi har också varit med och sagt att det är viktigt, trots att tiden är så kort, att vi vill ha en remissrunda. Vi vet att det är svårt för dem som har presterat remissvaren, men svaren har i varje fall kommit in och de ska förhoppningsvis läsas.

Herr talman! Det här har blivit en långdragen historia. Den gamla perioden borde vara över vid det här laget. Vi borde ha varit inne i den nya perioden, men det kom saker emellan som försenade programarbetet. Säkert förklarar den svåraste lågkonjunkturen i mannaminne en stor del av den här förseningen. Men nu står vi äntligen här i denna skälvande minut och debatterar landskapsregeringens förslag till EU-program. Det är nu som lagtinget har sin sista chans att påverka förslaget som den 17 maj ska skickas ner till kommissionen. Sedan har kommissionen sex månader på sig. Processen som återstår är ungefär sju månader och sedan ska allting vara klubbat och klart.

Det är viktigt att komma ihåg att oberoende hur det här programmet sist och slutligen kommer att se ut så kommer vi självklart under den kommande sexårsperiod att kunna göra motiverade förändringar som har skett, exempelvis nu, i det program som vi jobbar med.

Det kommer också att göras årliga uppföljningar. Från vår sida är det viktigt att man direkt och noggrant tittar på uppföljningar och gör snabba korrigeringar i fall någonting visar sig ha gått snett.

Det här programmet är självklart mycket viktigt för Åland och åländskt näringsliv. Så länge som EU:s gemensamma politik bygger på stöd så måste vi vara med och dra största möjliga nytta och se till att våra åländska företagare är konkurrensdugliga. Centern har varit med i alla parlamentariska regeringar och vi har alltid förfäktat betydelsen av konkurrenskraft och tillväxt. Det må sedan gälla sjöfarten, IT, turism, primärnäringar eller livsmedelsindustrin. Vi har alltid hävdat och vi hävdar alltjämt att Åland måste ha råd att backa upp sina företag och entreprenörer. Man kan också svänga på steken och säga; satsar vi inte på ett konkurrenskraftigt näringsliv så blir resultatet färre arbetsplatser och mindre skatteintäkter, helt enkelt sämre tider oberoende av konjunkturen.

Vi behöver tillväxt för att hålla ställningarna och klara framtida sociala utmaningar.

Herr talman! Jag ska först citera tre punkter i från vårt regeringsprogram. För det första: ”Full sysselsättning, hög sysselsättningsgrad, företagens konkurrenskraft, högre skattekraft och en hållbar ekonomisk tillväxt är grunden för att behålla den åländska välfärden på en fortsatt hög nivå.”

För det andra: ”En hållbar utveckling ska vara riktgivande för alla de beslut, stödsystem och åtgärder som landskapsregeringen antar”

För det tredje: ”Landskapsregeringens mål är en offentlig ekonomi i balans samt en förutsägbar och långsiktig ekonomisk politik som skapar stabilitet, investeringsvilja och framtidstro.” Detta är mycket viktiga saker för att näringslivet ska lyckas.

Det här var några axplock ur programmet som förklarar denna landskapsregerings prioriteringar. De är allihop hjärtefrågor för centern och alla viktiga ingredienser för näringspolitiken och för EU-programmet.

Jag vet att det här är ljuv musik för en näringsminister, eller hur näringsministern? Visst! Det stora problemet är tyvärr ekonomin som inte drabbar bara näringsministern utan hela regeringen. Det är tungt nu när storföretagen går knackigt, BNP backar och landskapets inkomster överlag sviktar och har sviktat en längre tid. Enligt ÅSUB så tyder tecken på att den ekonomiska krisen i Europa har bottnat och att en återhämtning inletts. Hoppas de har rätt, men det går fortfarande mycket trögt för den finländska ekonomin som ännu inte återhämtat sig till sin produktionsnivå innan 2008 och lågkonjunkturen.

Även den åländska ekonomin är ur ett tillväxtperspektiv fortfarande inne i en utdragen nergångsperiod enligt ÅSUB. Vi är ju vana vid en eftersläpning i Ålands ekonomi. Konjunktursvackan brukar komma lite senare men även återhämtningen lite tidigare. Det har fungerat så om vi tittar i backspegeln. Det återstår att se hur det går den här gången. Mycket hänger givetvis på hur det går för de stora bolagen, speciellt hur rederierna lyckas parera sina stora hotbilder.

I princip är hela näringslivets utveckling avgörande för utgången. Allt har betydelse för hur det ska gå. Åland behöver dra på alla cylindrar för att vi igen ska kunna leva upp till vår goda nivå.

För att få ekonomin i balans antogs för två år sedan den så kallade omställningsbudget som ligger till grund för regeringens alla beslut med ekonomiska konsekvenser. För centerns lagtingsgrupp är det en hederssak att hålla sig till gjorda överenskommelser. Ändras emellertid förutsättningarna eller grunderna för tidigare antaganden så ska vi också våga tänka om och förändra för att undvika negativa följder. Sådan styrka har också landskapsregeringen visat prov på t.ex. när det gäller sjukkostnadsavdraget och ÅHS. Ingenting är således skrivet i sten. Vi måste alltid se till den totala samhällsnyttan i så här stora frågor.

Herr talman! För näringslivet generellt finns flera problem som vi måste ta på allvar, t.ex. att medelstorleken på åländska företag minskar och att vi inte ser någon tillväxt i andelen kvinnliga företagare. Det är någonting att fundera på. Enligt centerns lagtingsgrupp är detta för framtiden två stora utmaningar som vi måste hitta lösningar på. Att öka medelstorleken sker enklast, som vi ser det, genom att inspirera mikroföretag att växa. När ett enmansföretag gör sin första anställning då växer antalet anställda med 100 procent. Att ett enmansföretag ska våga göra sin första anställning, där finns en enorm tröskel. Alla som har varit med om detta vet hur svårt det är att ta det första beslutet.

Landskapsregeringen och lagtinget har det yttersta ansvaret för att näringslivet stimuleras på olika sätt så att vi tar vara på entreprenörer som är villiga att satsa och skapa tillväxt i det åländska samhället. Till exempel genom att underlätta generationsskiften i småföretag, att erbjuda spetskompetens av olika slag, att vara med och bygga nätverk och fungera som bollplank för dem som vill utveckla sina familjeföretag till en ny nivå för att bli intressanta och solida den dagen företaget ska tas över av nya ägare. Sådana insatser är också ypperliga instrument i regionalpolitiken när det gäller att få landsbygden och skärgården att få kraft att utvecklas. Här behövs professionell rådgivning och rätt utformade investeringsstöd som ger kraftiga ringverkningar till småföretagare i olika branscher så att de kan hålla igång och utveckla sin verksamhet.

Centerns lagtingsgrupp anser att regeringen har goda intentioner när det gäller att höja kunskapen och kompetensen och att öka produktiviteten och innovationskapaciteten samt minska byråkratin. Det är mycket bra. Men, vid implementeringen av programmet vill vi se mer åtgärder för att ta vara på kvinnokraften. Där behöver man sätta sig ner och fundera lite till. Åland skulle gynnas av flera kvinnor som företagare och entreprenörer. De finns i staden, på landsbygden och i skärgården. De måste få känna att vi tror och satsar på dem.

Herr talman! Stödet till jordbruket är den riktigt heta potatisen i det här förslaget. Sällan har vi upplevt så kraftiga reaktioner. Från jordbrukarhåll har man under hela resan hävdat att nuvarande stödnivå är ett minimum för att Åland inte ska tappa i konkurrenskraft, framförallt i jämförelse med huvudmarknaden i Finland.

Den första remissrundans svar resulterade därför i att finans- och näringsutskottet och lagtinget begärde en konsekvensanalys. Frågan var: Behåller vi konkurrenskraften på huvudmarknaden med nuvarande förslag eller inte? Landskapsregeringen har också beaktat remissvaren och, precis som begärdes, genomfört en konsekvensanalys utgående ifrån finansieringsramen i omställningsbudgeten och jämfört med rikets förslag till landsbygdsutvecklingsprogram.

Regeringen har då dragit nya slutsatser och kommit emot genom att återföra hälften av förslaget till minskning, dvs..3,5 miljoner euro. Allt gott så långt. Men oron i producent- och industrileden finns kvar.

Herr talman! Centers lagtingsgrupp har varit med och tagit omställnings-budgeten. Men EU:s jordbrukspolitik är oerhört komplicerad. Jag erkänner öppet, eftersom jag har sysslat med det en hel del, att jordbrukspolitiken är mycket svår att sätta sig in i och att på förhand uppfatta alla konsekvenser av olika förslag.

Nu står vi i ett sent läge, inför en svår utmaning, där landskapsregeringen genom sin näringsminister hävdar att det föreslagna programmet är minst lika bra som Finlands. Men de som ska driva businessen; producenterna och deras organisationer samt industriföretaget ÅCA, har t.o.m. i pressen gått ut och förklarat att risken för utslagning är stor om föreliggande förslag genomförs. Remissvaren talar också egentligen alla samma språk.

Vem ska vi tro på? Det är en naturlig fråga som många ställer sig idag. Vem ska vi tro på? Vi i centern har alltid sagt att livsmedelsklustret är en framtidsbransch för Åland. Branschen har, trots den kontinuerliga nedgången i antalet gårdar, ändå producerat stabilt, branschen visar innovationskraft och tillväxtvilja och den har naturliga förutsättningar på våra öar. Med indirekta effekter medräknade sysselsätter branschen över 1 300 personer och genererar cirka 10 procent av exportintäkterna. I konkurrenskraftigt skick kan branschen ge mycket mera framöver. Det är en bransch som vi ska bygga vidare på och som vi vill att ska skötas av människor med framtidstro. Nu har de inte framtidstro, framtidstron saknas och det kan inte ha undgått någon. Då är det vårt ansvar att reda ut begreppen. Även om tiden är kort så måste det gå att ge svar som skapar framtidstro och expansionsvilja i branschen på lång sikt. Förväntad politisk stabilitet är det allra viktigaste för ett satsande företag och det gäller oberoende av bransch. När ett storföretag ska flytta någonstans till ett nytt land så ser man kanske inte bara på skattenivån utan det allra viktigaste är att det finns en politisk stabilitet. Att de villkor som man har lagt till bas för sina investeringskalkyler kommer att hålla och att man kommer att kunna driva sina affärer långsiktigt.

Vi från centerns lagtingsgrupps sida är väl medvetna om att strukturerna i jordbruket fortsättningsvis kommer att förändras. Men hur fort ska det gå och hur långt? Småskaligheten är också en styrka. Vi är inte något Skåne med stora slätter. Fortsatt småskalighet och mångsyssleri är också överlevnadsnycklar i regionerna och speciellt i skärgården för att den ska klara sig. Strukturerna behöver nödvändigtvis inte vara lika och kan inte heller vara lika över hela Åland. Ser vi till turismen så är öppna landskap, familjejordbruk och ett grönt Åland en lockelse som inte ska underskattas.

Vi måste alltså projicera ett helhetstänkande på programmet. Jordbruket är i det perspektivet en viktig länk i hela Ålands näringslivs kedja.

Herr talman! Fast tiden är kort så måste remissvaren detaljstuderas och påverka den slutgiltiga programutformningen. En fråga som vi i centerns lagtingsgrupp anser att ovillkorligen bör inverka på det slutliga paketet är det allmänt höga kostnadsläget på Åland. Bränsle och varor är dyrare här än i övriga delar av regionen, det vittnar alla remissvar om både från producenter och från livsmedelsindustrin. I denna konkurrensnackdel finns inte heller explicit hänsyn tagen i konsekvensanalysen. Det kan röra sig om 5-10 procent, eller mera jag kan inte säga säkert, jag tror att det kan ligga i den storleksordningen, för att kompensera vår högre kostnadsnivå som våra företagare utsätts för. Alltså lika mycket som en ganska normal företagsvinst i ett bolag, 5-10 procent på omsättningen, en ganska normal vinst. Det är alltså skillnaden mellan vinst och förlust.

En åländsk djurgård betalar 3,5 gånger högre frakt för sitt foder än vad en gård i Finland betalar. Även exporten av produkter tyngs av högre transportkostnader. Vi vet också att skärgårdsföretag kommer att drabbas extra hårt om liggande programförslag genomförs exakt så som det är. Skärgårdens existens hänger ytterst på arbetsplatser. I den här salen har vi många gånger sagt att om det ska finnas en chans för skärgården att överleva då måste nya arbetsplatser uppstå. Arbetsplatser får absolut inte försvinna.

Den här branschen sysselsätter kvinnor och män jämställt, det är intressant och det gör faktiskt att den här branschen. Det får därför under inga omständigheter riskeras i jakten på stödodlare samtidigt som vi satsar stora pengar på en utbyggd infrastruktur. Här måste vi ta en liten tankestund.

Avslutningsvis har jag tre citat till ur regeringsprogrammet. För det första: ”I det nya programmet betonas aktivt jordbruk, produktionsvärde, sysselsättning, miljöanpassning, ökad förädling och lantbruksföretagens lönsamhet.”

För det andra: ”Livsmedelsindustrin har stor utvecklingspotential och bidrar dessutom till en levande landsbygd och öppna landskap.”

För det tredje: ”Målet för landskapsregeringens regionalpolitik är att ge alla regioner möjligheter att utvecklas och utöka sin befolkning. Landsbygden hålls levande genom ett decentraliserat servicenät för vård, skola och omsorg. Näringspolitiken ska även främja de näringar som kan utvecklas på landsbygden.”

Herr talman! Vi vet att de kommande sex åren är en avgörande tid för åländskt näringsliv, framförallt för livsmedelsproduktionen och för sjöfarten. Vi måste få tillväxt igen och det sker inte utan entreprenörskap, investeringsvilja och optimism. Nu handlar det om att med beaktande av regeringsprogrammet, inkomna remissvar och nya fakta se framåt och långsiktigt justerade EU-programmet så att alla ben är konkurrenskraftiga och att alla aktörer känner framtidstro över en stabil politik. Vi måste också ta ansvar för miljön. Det är viktigt att vi har en livskraftigt lokal produktion där den ekologiska odlingen självklart ska ha sin givna plats.

Efter denna lagtingsbehandling vilar ansvaret tungt på landskapsregeringen för att, på väldigt kort tid nu, leverera ett ekonomiskt och innehållsmässigt balanserat program. Vi säger vårt nu, sedan ska landskapsregeringen ta hand om det här och de har cirka tre veckor på sig. Det är ett tungt ansvar som vilar på landskapsregeringen.

Jag blev glad när lantrådet steg upp i talarstolen och sade att landskapsregeringen självklart kommer att vara beredd att ta ett sådant ansvar. Tack, herr talman.

Ltl Mats Perämaa, replik

Herr talman! Vem ska vi tro på, sade centern i sitt gruppanförande. Ska vi tro på näringsministern och landskapsregeringen eller ska vi tro på jordbrukarna som arbetar i vardagen ute på fältet? Ska vi tro på representanterna för livsmedelsklustret, ÅCA och Trädgårdshallen? Det är förstås en väsentlig fråga. Det här är en komplicerad sak. Det är svårt att veta exakt var gränsen går för och när vi kommer till ett jordbruk som sätts i avveckling eller om vi kan se en blomstrande framtid framför oss.

Sedan sade ltl Eliasson i gruppanförandet; det här är lagtingets sista chans att behandla frågan. Med tanke på detta så är det märkligt att centern, under talmanskonferensens behandling inför det här, röstade för att det här ärendet inte ska utskottsbehandlas. Om det beslutats att det här ärendet inte ska utskottsbehandlas då kommer den här diskussionen att sluta med att lagtinget antecknar sig meddelandet till kännedom. Då kommer lagtinget inte att fatta något beslut i den här frågan.

Talmannen

Tiden är ute!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Det var en befogad fråga. När man pratar med folk utanför den här salen, ute på gatan eller runt kaffeborden som ltl Sundman brukar säga, så ställer man sig den här frågan. Man kan läsa i pressen att landskapsregeringen och näringsministern säger att det här programmet är minst lika bra som i Finland. Men sedan säger de som ska producera det här är och t.o.m. tunga industriföretag att det inte är så. Jag kan ju inte svara på det. Det är alltför komplicerade frågor. Den enda som har möjlighet att noggrant undersöka det här, vem som har rätt, det är egentligen avdelningen. Det är avdelningen som har kapacitet till det.

Beträffande utskottsbehandlingen så skulle det ta 3-4 veckor och då ska programmet redan skickas till Bryssel. Det blir liksom ett slag i luften.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Mats Perämaa, replik

Herr talman! Frågan är absolut befogad; vem ska man tro på i den här frågan? Vi känner oss osäkra på om vi drar gränsen på rätt ställe. Jag tyckte själv att frågan var befogad och det var bra att den ställdes.

Vad gäller utskottsbehandlingen så inte är det ju lagtinget som kan ta ansvar för att det här meddelandet kommer så pass sent och att lagtinget ska ta ansvar över tidspressen. Det är oerhört förvånande om lagtinget väljer att inte vara med och fatta beslutet som gäller näringspolitiken för 6-7 år framöver och att detta bara ska hanteras via en lös debatt som aldrig leder till något beslut. Oberoende av tidspress så med tanke på att det tar länge innan det här resultatet ska huggas i sten så menar jag att det är absolut nödvändigt i den här situationen att lagtinget behandlar det här på ett seriöst sätt.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

När det gäller de olika uppfattningarna så vill jag förtydliga att jag och gruppen inte misstänker att någon försöker medvetet förändra. Det finns två olika uppfattningar och vi måste veta vad som är sanningen. Landskapsregeringen måste veta vad som är rätt innan man fattar det slutliga beslutet.

Jag tror absolut att man ska titta närmare på kostnadsläget som jag tog upp i vårt gruppanförande. Vi vet att vi har betydligt högre kostnader, detta är inte explicit med i den här utredningen och det behöver man titta på. Det kan faktiskt vara förklaringen till att man ligger på så här olika nivåer.

Beträffande tidspressen så det är inte landskapsregeringen som är skyldig till det, landskapsregeringen har väntat in Finlands förslag.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson, replik

När det gäller det sista som sades så har man inte alls behövt invänta det utan man hade faktiskt kunna bestämma själv hur man vill ha det. Men det är den politik som gäller idag, man inväntar först vad som händer på den finska sidan oavsett vad det är.

Ltl Eliasson sade att nu är det sista chansen att påverka. Han beskrev också på ett bra sätt frågeställningen vem man ska tro på. Det är en komplicerad fråga och det är svårt för många att sätta sig in i det här. Jag och Ålands Framtid tyckte att det var enormt viktigt att man skulle utskottsbehandla det här ärendet så att faktiskt ledamöterna också i ett specialutskott skulle haft möjligheten att fördjupa sig och faktiskt få reda på vad det här sist och slutligen handlar om. Jag tycker att det är enormt märkligt att man inte heller från centerns sida tycker att en sådan här viktig fråga skulle behöva utskottsbehandlas. Det känner jag mig väldigt frågande till.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Beträffande utskottsbehandlingen så var jag inte med på talmanskonferensen när man diskuterade det. Jag föreslår att ltl Pettersson redogör lite närmare för det. Jag skulle definitivt inte ha någonting emot att utskottsbehandla det här ärendet, men jag tror att det är tiden som har gjort att det blir ett slag i luften.

Sedan angående att vi ska titta på Finland, det är ju inte så att vi alltid måste titta på Finland. Här handlar det om att det är vår marknad. Det handlar om att finans- och näringsutskottet och lagtinget begärde att så skulle ske. Det är ingenting som regeringen har hittat på, det bestämdes i lagtinget.

Ltl Anders Eriksson, replik

I den åländska lantbrukspolitiken har det alltid funnits tre beståndsdelar, vilket jag tror att tidigare näringsministern Eliasson också vet. EU-stöden, de finska stöden som hör till deras behörighet och de åländska stöden som hör till vår behörighet. Det är de sistnämnda vi ska använda för att kompensera de konkurrensnackdelar vi har.

Sedan tror jag att det är svårt för ltl Pettersson att komma in mitt i det här replikskiftet.

Vi kan konstatera att det finns två meddelande på bordet idag; kortruttsmeddelandet och EU-programmen. När det gäller kortruttsmeddelandet så sade ltl Pettersson att det är så viktigt att det ska utskottsbehandlas. Medan centerns ledamöter båda röstade emot när det gäller EU-programmen. Jag konstaterade att åtminstone representanterna i talmanskonferensen, och kanske rent av ltl Eliasson också, prioriterar det här på ett annorlunda sätt än vad jag gör.

Talmannen

Talmannen påminner om att repliken ska riktas till den som höll anförandet. Det hör inte heller till att berätta om vad som sagts i lagtingets organ.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Ltl Pettersson kommer säkert att hålla ett eget anförande och då finns det möjligheter att fråga honom.

Den totala bilden med de här tre delarna, javisst, men om jag är en företagare och ska konkurrera på en viss marknad så är det intressant att se hur den totala bilden ser ut. Är jag konkurrenskraftig eller inte? Då måste man ta hänsyn till allt. Därför måste man naturligtvis även titta på alla tre delarna.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag är glad att ltl Eliasson tog upp kvinnligt företagande. Det är ett perspektiv som vi från liberalerna helt saknar. Där finns det en stor potential i nya företag och tillväxt. Detta ska Eliasson ha en eloge för, detta är som sagt någonting som vi saknar väldigt mycket.

När det gäller om meddelandet ska utskottsbehandlas eller inte så blir hela ärendet i en lite konstig dager. Regeringspartierna för en dialog med varandra och pratar om att nu är det landskapsregeringens ansvar. Det kan omförhandlas, det ska diskuteras och lagtinget blir helt åsidosatt. Vi har en mycket märklig situation just nu.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, talman! Om jag kommentera det senare först, javisst, det blir så. Det är den enorma tidspressen som har ställt till det. Någon ruskar på huvudet men visst har tidspressen haft stor betydelse. Det var egentligen meningen att vi skulle ha börjat med det här programmet på den tiden som jag var näringsminister. Sedan har det förskjutits, förskjutits och förskjutits. Med tanke på den tid man har haft på sig så har man gjort ett otroligt bra arbete.

När det gäller kvinnor, tack, ja vi behöver dem. Kan vi ha både kvinnor och män i ett företag och kvinnor i ledningen i företag så ger det positiva effekter.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Samtidigt säger flera representanter från landskapsregeringen och även företrädare för majoriteten att sannolikheten är att det kommer att omförhandlas under programperioden och vi har en lång programperiod. Skulle det inte då vara skäl att man har någon slags utgångspunkt att ta ställning till, att man har en bred åsikt, en bred förankring i lagtinget och ett betänkande? Vi måste ju också komma ihåg att det här handlar om pengar, som vtm Roger Jansson var inne på. Vi har tagit någon form av omställningsbudget, nu ska vi ta 3,5 miljoner till och nu förs det diskussioner om ännu mera pengar. Som vanligt när det gäller ekonomin och den här landskapsregeringen är det också skrivet i stjärnorna.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Som jag alltid hävdat när det gäller näringslivet så måste man komma ihåg att det är näringslivet som skapar arbetsplatser och skatteintäkter. Jag säger inte emot ltl Katrin Sjögren, med så är det. Från näringslivet får vi jobben och skatterna och därför är det viktigt att man väldigt noggrant, speciellt när det gäller den här typen av frågor, garanterar att näringslivet har sådana villkor att de kan jobba vidare. Har inte näringslivet sådana villkor då slår det tillbaka och då blir det dyrt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Annette Holmberg-Jansson, replik

Herr talman! Jag har en fråga som jag måste ställa till ltl Eliasson. Hur ser centers lagtingsgrupp på att er styrelsen nu går ut och begär 3,5 miljoner till? Har ltl Eliasson en aning om varifrån centern har tänkt ta dessa 3,5 miljoner? Stöder centers lagtingsgrupp sin styrelse?

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Det blir komplicerat att besvara det här. Vi har en styrelse i centern. Centern har invalda ledamöter i Ålands landskapsregering, som bildar lagtingsgruppen, som tillsammans med er i moderat samling och socialdemokraterna driver den här regeringen. Jag uttalar mig för centerns lagtingsgrupp. Det som jag har sagt här det står vi för. Det är naturligtvis också fritt för en styrelse i ett demokratiskt samhälle att göra sina uttalanden och det har de gjort. Jag tänker inte kommentera de uttalandena här nu. Jag försöker få landskapsregeringspartierna med på noterna att verkligen titta på det här och tänkt en gång till. Det är det viktiga för oss nu.

Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, herr talman! Bra, då fick jag reda på det.

Ltl Eliasson påtalar det dyra kostnadsläget på Åland, att böndernas kostnader skulle vara unika är ju inte sant. Det är ju inte endast den branschen som känner av det dyra kostnadsläget, vilket jag tror att ltl Eliasson är medveten om.

Nu ligger stöden på en högre nivå här än på fastlandet och det är för att kompensera just detta, har jag förstått. Anser centers lagtingsgrupp att en näring specifikt ska särbehandlas och de andra får anpassa sin näring och jobba hårdare, effektivare och tänka nytt för att klara sig? Är det rätt att en näring specifikt ska gynnas?

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Det där kommer faktiskt alltid upp. Det finns många företag som inte kan få stöd. Den här branschen och sjöfarten är väl de typiska som får statliga stöd och där man från samhället har gått in och sagt att vi vill stöda finländsk sjöfarten eller vi vill stöda livsmedelsproduktionen. Framförallt, i det här fallet, har EU sagt att det här är en fråga om konsumentpriserna och det är därför som man gör det. Då handlar det om stöd och då måste man naturligtvis ta emot det. Ska vi jämföra oss med den marknad till vilken vi exporterar så måste vi se till alla kostnader. Vi har en högre kostnadsbild på Åland. Även om vi har lika stora stöd så är vi inte lika konkurrenskraftiga och detta behöver man titta på.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Fredrik Karlström, replik

Tack, herr talman! Det finns mycket jag kan säga om det här. För det första när det gäller kvinnokraft och satsandet på kvinnligt företagande så är vi överens, ltl Eliasson sparkar in en öppen dörr där. Det står i programmet, om man läser ERUF-programmet, att det satsas just på det. Det satsas även på invandrare som är en stor resurs att bygga vidare på. Det är inte något problem, det har vi redan täckt upp i programmet om man har läst det.

Vem man ska tro på? Jag tycker att man ska tro på konsekvensanalysen som är utförd av avdelningen på ett objektivt och sakligt sätt, med så mycket fakta och kunskap som går att få tag på gällande hur det ser ut i det finska systemet och hur det drabbar de åländska gårdarna. Tro på konsekvensanalysen! Eller titta i meddelandet när vi satsar tre gånger mera på rådgivning och kurser, vi ökar 3 miljoner på startstöd och investeringar. Vi ökar på investeringarna till förädlingsindustrin. LFA-stödet är på samma nivå. Det som vi minskar på, på samma sätt som i Finland, är miljöstödet. Miljöstödet är alltså inte ett inkomststöd och ett lönsamhetsstöd.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Jag förstår att näringsministern är lite echaufferad. Det här var inte någon kritik. Inte sparkade jag väl in några öppna dörrar heller. Jag konstaterade att från vår sida så är det bra att man gör det man gör, men det är viktigt att man gör ännu mera eftersom statistiken visar att vi inte får någon fart på kvinnligt företagande. Det var bara en hjälp till näringsministern.

När det gäller konsekvensanalysen, kan näringsministern svara på om man explicit har tagit ad notam den höga kostnadsbild som vi har på Åland? Eller är det så att jag har fel?

Minister Fredrik Karlström, replik

Tack, herr talman! Jag sade i mitt anförande att miljöinsatserna som vi kan finansiera via miljöstödet ska ha bevisade effekter och kostnaderna ska verifieras av kalkyler som räknats fram av Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi med utgångspunkten i kostnadsläget som råder på Åland. Det täcker inte upp problematiken fullt ut med den utmaning som finns att transportkostnaderna är högre. Men de oberoende kostnaderna och kalkylerna som har räknats ut har tagit i beaktande den ökade kostnadsnivån och det är inte landskapsregeringen eller avdelningen som har räknat ut kostnaderna. Man tittade på var man kan sätta kalkylkostnaderna för att stöda miljöåtgärderna.

Återigen, vem ska man tro på? Jag pratar också dagligen med jordbrukare som är positiva, som ser framtidstro och som med tillförsikt ser på framtiden. Det säger att det här kommer att bli bra. Jag frågar om de kan säga det högt, men nej det vill man inte göra. Jag kommer att återkomma till varför.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Jag har inte sagt att alla är ledsna och att alla saknar framtidstro. Ser man generellt så måste man vara blind om man inte har uppfattat att det finns en oro och dålig framtidstro i branschen i stort.

När det gäller kostnaderna så tackar jag näringsministern för att han sade att alla kostnader kanske inte finns med där. Min personliga uppfattning är att det kan röra sig om så mycket som 5-10 procent som det skiljer, kanske mera. Som jag sade, det betyder en normal företagsvinst och det är skillnad mellan vinst och förlust. Då tycker jag att det är väldigt rätt av näringsavdelningen att titta på det där. Om jag har rätt så bör man göra någonting.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, herr talman! Ltl Eliasson pratade runt de här olika stöden. Man stöder delvis det här förslaget men man måste också titta på verkligheten och titta på vad näringarna säger. Jag blev inte riktigt klok på vad centerns lagtingsgrupp och ltl Eliasson vill. Vill centern, som centralstyrelsen vill, nu ytterligare höja 3,5 miljoner eller står man fast vid det förslag som ligger här och som vi diskuterar idag?

När det gäller utskottsbehandlingen så är det klart att ärendet ska skickas ner till Bryssel 11 maj och vara framme den 17 maj. Men förhandlingarna med programmet fortsätter ju ändå, så inte är det för sent att utskottsbehandla och påverka om man vill. Nu har talmanskonferensen tagit den inställningen att man inte ska utskottsbehandla det här ärendet.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Ja, jag vet, ltl Brage Eklund, att från producenthåll och nu också från centerns styrelse så har man gått ut med beloppet 3,5 miljoner till, sedan är det bra. Jag tycker inte att det är ett bra argument att säga att vi ska ha lika mycket som tidigare. Jag vill att man ska titta på hur mycket till vi behöver, det kan vara ännu mera, vad vet jag? Jag har inte kunnat göra de kalkylerna. Därför har vi i vårt gruppanförande sagt att det här måste regeringen titta på. Om det jag säger är rätt, då måste man kompensera det, för annars kan ingen här i salen säga att vi har gett vårt livsmedelskluster samma konkurrensförutsättningar som de har på vår huvudmarknad i Finland.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, herr talman! Okej, vi ska titta gång till. Jag undrar hur det ska gå till? Jag har inte fått någon förklaring till det. Jag får en känsla av att det här är någon sorts utspel av centern, centralstyrelsen och kanske även lagtingsgruppen är inblandad. Det här är någon sorts populistisk U-sväng igen för att man ska mildra sin väljarkår för att man går med på det här jordbruksprogrammet. Jag får den känslan, jag vet inte varför. Det borde inte få förekomma för centralstyrelsen borde väl också vara representerad av lagtingsledamöterna när man har ett styrelsemöte och då borde man veta vad man diskuterade. Här verkar lagtingsgruppen vara helt ovetande om vad centralstyrelsen har gjort och det förstår jag inte.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Jag kan bara uttala mig för mig själv först. Jag gör inga populistiska utspel. Jag visste inte att här skulle finnas ute på tidningarnas hemsidor för en stund sedan. Däremot visste jag att man har diskuterat de här frågorna i centerns styrelse igår där jag inte var med av olika anledningar.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Vtm Viveka Eriksson

Talman! Som jag redan tidigare sade i en replik så är det verkligt omfattande arbete som ligger bakom dokumentet. Det går åt väldigt många arbetstimmar att ta fram de här programmen och det är väldigt många som har bidragit till programmen så här långt. Programmen kommer att ha en stor betydelse för landskapet under den här sexårsperioden. De kommer att bära upp en stor del av näringslivet i landskapet.

Det finns förstås många delar i det här, men ändå diskuteras jordbrukspolitiken väldigt mycket. För min del kommer jag också ganska mycket att fokusera på jordbruksfrågorna.

Först vill jag säga att när vi har satt oss in i det här meddelandet och försökt tränga bakom de här olika staplarna och texterna så blir man att fundera: Hur tänker landskapsregeringen? Hur har man tänkt när man har gjort de olika prioriteringarna?

Den allra första frågan som vi ställer oss är: Hur tänker landskapsregeringen och regeringspartierna när det gäller lagtingets roll i att anta ett sådant här viktigt dokument? Man kommer att binda upp budgetar sex år framåt. Ute i samhället finns det en uppfattning och förväntan om att vi kommer att fatta ett beslut här i lagtinget. Men det kommer vi verkligen inte att göra. Vi har en diskussion kring ett meddelande där vi inte kommer till ett beslut. Ska vi fatta beslut om ramarna så är det i form av något budgetdokument. Hur har landskapsregeringen tänkt att man också ska ha lagtingets stöd för den här programperioden? Man ska inte förvänta sig att lagtinget ska fatta beslut.

Lagtinget har blivit ett remissorgan bland alla andra. Producentförbundet, Ålands näringsliv och enskilda näringsutövare kommer in med sina åsikter och synpunkter. Samtidigt som detta kom till lagtinget så skickades det ut på en ny remissförfrågan till olika organisationer.

Med detta menar jag ingen kritik till andra remissinstanser. Men det är lagtinget som anger budgetmedel.

Meddelandet har en status att man inte fattar ett beslut, man antecknar meddelandet till kännedom och det är landskapsregeringens avsikter hur man tänker gå vidare. Så är meddelandets struktur. Men vi brukar ändå utskottsbehandla viktiga meddelanden, just för att man ska kunna få ett brett betänkande där olika åsikter vägs mot varandra. Det kommer inte heller att göras genom att man i Talmanskonferensen har beslutat att meddelandet inte ska utskottsbehandlas. Det blir den här diskussionen, meddelandet antecknas till kännedom och vi skickar tillbaks det till landskapsregeringen.

Sedan är det landskapsregeringen och regeringspartierna som fattar beslutet. Det är också landskapsregeringspartierna som bär hela ansvaret.

Som sagt jordbruksfrågorna är viktiga men de andra programmen är minst lika viktiga. Det blir lite synd att det blir mest fokus på jordbruken.

Om man till exempel tar fiskeriprogrammet så har det också stor betydelse för primärnäringarna. Men det är svårt att utifrån meddelandet få en bild av hur fiskeriprogrammet kommer att landa och det är för att det inte är klart. Man kan inte säga så väldigt mycket om det. Men vi kan ändå skicka en uppmaning till landskapsregeringen att man väldigt mycket bevakar fiskeripolitiken som den utformas för hela landet.

Fisket har varit satt under hård press och har sakta men säkert urholkats, möjligheten att leva på fiske är svårt, samtidigt som vi som skärgårdssamhälle skulle ha alla förutsättningar. Fisk är dessutom en bra och hälsosam föda. Fisk sätter mindre ekologiska avtryck.

Därför säger vi till landskapsregeringen: Se till att bevaka fiskeriprogrammet. Gör bästa möjliga av det stödprogram som komma skall och se också till att vattenbruket kan fortsätta att utvecklas på ett bra och hållbart sätt.

Hela ERUF-programmet är viktigt för annat företagande än jordbruk och primärnäringarna. Landskapsregeringen pratar själva om generationsskifte och kvinnligt företagande. Det blir färre kvinnliga företagare, vi går bakåt i den frågan. När jag har försökt tränga in i hur de här stöden ska fördelas så hittar jag inte åtgärder som faktiskt riktas in specifikt för att möta behovet att stötta kvinnligt företagande. I dokumentet finns inte heller en genusaspekt. Man har inte gjort någon jämställdhetskonsekvensanalys. Jag förstår att man har haft mycket annat jobb men det är viktigt att hela tiden hålla inne genusaspekten när man tar så här viktiga och långsiktiga beslut.

Från liberalernas sida så konstaterar vi att man går in för ett mer projektbetonade stöd. Det blir mindre riktade stöd till företag. Det här kan ju bli problematiskt för små och medelstora företag. Det beror sedan på hur man utformar det.

Förslaget att 30 procent av ERUF-programmet ska riktas till riskföretagande är vi mycket tveksamma till. Vi tycker inte att det är samhällets sak att med skattemedel ta riskerna i näringslivet. Andra liberaler kommer att säga mer om den här delen av programförslaget.

Största debatten i media har varit om jordbruksstöd och landsbygdsutvecklingsprogram. Det är en märkbar oro som vi får ta del av. Det är ödesmättade tongångar. Det gäller att se till att det finns en framtid. Nu skriver vi framtiden när programmen utformas. Kan jordbruksföretagaren våga tro på framtiden, vågar man satsa i en osäker verksamhet som förändras när ny programtid inleds? Vågar vi tro på en fortsatt produktion av närproducerade rena livsmedel? Kan förädlingsindustrin vara trygg i att råvaror produceras i tillräcklig mängd? Kommer åtgärderna att gynna vårt öppna landskap?

Jordbruket har en stor betydelse för åländskt näringsliv, exportindustri, och förädlingsgrenar inom näringen. Många arbetsplatser ligger i stöpsleven. Därmed har också jordbruksverksamheten stor betydelse för samhällsekonomin.

I ÅSUB:s konjunkturrapport fick vi ta del av dystra siffror, vikande ekonomi och ökande arbetslöshet. Hur tänker landskapsregeringen? Bygger man med det föreslagna programmet vidare på det som är framgångsrikt? Tar man tillvara det som vi är bra på och som gör att Åland har en konkurrenskraft? Ser man det här som ett långsiktigt samhällsåtagande? Vi är inte riktigt säkra på det. Tongångarna visar inte den riktningen. Remissvar och uttalanden talar sitt klara språk, ett språk som landskapsregeringen inte förstår eller kanske väljer att inte lyssna på.

Alla här och tidigare talare har talat om att det är sorgligt att jordbrukaren är så beroende av stödordningar. Alla skulle önska att jordbruket klarade sig självt och fick sin inkomst genom försäljning av produkter. Men verkligheten är en annan. Inom EU måste vi upprätthålla en jämförbar konkurrenssituation. Vi konsumenter är inte villiga att betala priset och många av jordbrukets åtgärder har betydelse för samhället.

Den näring som har störst betydelse för landskapet, sjöfarten, har en liknande situation. Den är beroende av statliga stöd för att upprätthålla konkurrensen internationellt. Efter många om och men gick också landet Finland in för att stötta sjöfarten så att man står sig internationellt. Sjöfarten har en god förhandlingsposition, de driver verksamheten på köl och flaggar ut om de blir missnöjda med staten. Det kan inte jordbruket göra, de är förankrade i den åländska myllan.

Vi har sagt det tidigare många gånger och upprepar; EU:s jordbrukspolitik tar sikte på stora enheter och industrialiserat jordbruk passar dåligt för åländska förhållanden. Grunden för åländskt jordbruk är mindre familjejordbruk. Landskapets natur sätter ramar. Vi har små åkrar och små gårdar. Den åländska bonden har anpassat sig till verklighetens ramar, åkerlapparna och betesmarkerna. Man har lärt sig att få ut bästa möjliga kvalitet ur det småskaliga. Man har framgångsrikt satsat på specialgrödor, frukt och har djur på beten mellan bergsknallarna.

Därför måste vi tänka utanför ramarna och göra upp program som följer EU:s riktlinjer men som anpassas till våra särskilda förutsättningar. Det krävs ett stort mått av kreativitet.

Fokus för oss kan inte vara antalet kor eller hur stora investeringar som ska göras för få större enheter och inte heller ett allt hårdare drivet produktionskrav.

Det som är avgörande för jordbrukets framtid är konkurrenssituationen främst till rikets bönder. Därför måste stödordningen utformas så att det råder en konkurrensneutralitet till omgivande regioner. Då måste det insulära läget och fördyrande transporter vägas in. Det verkar inte räcka att vårt stödprogram är på samma nivå som i riket. Förra perioden togs hänsyn till de högre produktionskostnaderna.

Det finns några viktiga, övergripande principer och riktlinjer för åländsk jordbrukspolitik. Dem har också landskapsregeringen beskrivit.

Vi vill med jordbrukspolitiken ha en hållbar utveckling, ren föda, närproducerade råvaror som tillgodoser konsumenter och förädlingsindustri i tillräcklig omfattning. Vi vill ha öppna landskap och god djurhållning.

En styrka för Åland är vårt spridda boende. Jordbrukspolitiken ger människor möjlighet att jobba och bo i hela landskapet. Programmen ska också stärka konkurrenskraft bland annat genom investeringar.

Hur hänger de allmänt omfattade principerna ihop med de planerade åtgärderna? Har landskapsregeringen tänkt efter och anpassat stöden till de beskrivna målsättningarna? Vi ser uppenbara brister.

Det är svårt att förstå hur landskapsregeringen tänker när man minskar miljöstödet och stödet till EKO-odlingen. För oss ter det sig som man backar från den allmänt omfattade principen att ett hållbart jordbruk sker på miljöns villkor och att stödordningar ska uppmuntra odlare till miljöanpassade åtgärder.

Ett minskat miljöstöd kan få som effekt att jordbrukaren väljer att ställa sig utanför miljöstödsprogrammet, vilket i förlängningen antagligen innebär mindre hänsyn till miljön och mera konstgödning för att öka produktionen. En allt för stor fixering vid ökad produktion får också effekten att jordbruket drivs hårdare, mer gödsel sätts in och miljön blir förloraren.

Lantrådspartiet, sossarna, brukar nu och då framhålla att hela Åland ska bli eko-område. Hur går de tankarna ihop med neddraget stöd till ekologisk odling? Hur ska de öppna landskapet bevaras, och helst också utökas, om landskapsregeringen avser att ta bort stöd till naturbeten?

Hur kan djurhållningen fortsätta när t.o.m. stora gårdar varslar om att de får problem att få verksamheten att gå runt? Det blir minskad djurhållning mer igenväxt landskap och Åland blir mindre attraktivt som besöksmål.

God djurhållning, varför inte ge stöd för djurens välbefinnande? Landskapsregeringen har sagt att det inte behövs och att det ökar byråkratin. Men hur tänker man? En avigsida med hela stödprogrammet är byråkratin, men samtidigt genomförs stödet för att uppnå vissa syften. Stöd för god djurhållning förebygger att djur kommer i kläm i en allt hårdare pressad ekonomi.

Landskapsregeringen förde in mera pengar efter remissrundan, pengar som ska användas till investeringar. Så har det sagts tidigare, 3,5 miljoner till investeringar, jag hörde lite nya bud från näringsministern här idag. Men hur tänker landskapsregeringen att den jordbrukare som inte får ekonomin att gå runt ska våga eller kunna satsa på dyra nya investeringar? Redan nu kommer signaler om att de satsningar som har gjorts under tidigare stödperiod inte kommer att bära sig och röster höjs om att entreprenören blivit lurad att dra på sig höga kapitalkostnader när benen dras undan för en fortsatt drift.

I den politiska retoriken, innefattat också mig, lyfts jordbruket fram med många vackra ord. De orden är inget värda om förutsättningarna att fortsätta odla som jordbrukare saknas. Får man det inte att gå ihop ekonomiskt så är det ingen idé att fortsätta.

Diskussionen om centerns ändrade hållning är intressant. I Sverige fanns det ett parti som började kalla sig för verklighetens folk. Så brukar ju centern vara, de är också medveten om verkligheten som bönderna lever i och centern brukar alltid stå på bondens sida. Men hur är det nu? Kanske det har ändrat? Men så här långt har man ju stått bakom det här stödprogrammet.

Om en stor mjölkgård förlorar upp till 20 000 euro i året då är det en verklighet som svider och det förvånar oss storligen att centern har gått med på det här. Men det är lite lättare att förstå nu när centern har ändrat inriktning.

För liberalernas del är det viktigt att det åländska jordbruket är konkurrenskraftigt gentemot övriga omvärlden. Vi ställer kravet på landskapsregeringen, på näringsministern och lantrådet. När ni beslutar om programmet se då till att programmet är uppbyggt så att det åländska lantbruket kan konkurrera på liknande villkor och att de övergripande principerna för åländsk jordbrukspolitik upprätthålls.

Ansvaret är ert, ni måste se till att de hotbilder som målats upp inte blir verklighet. För hur blir det om gårdar försvinner, det kommer ut mindre råvara från jordbruket, det blir problem för förädlingsindustrin, exporten från Åland minskar, människor förlorar arbete och landskapet växer igen? Kort och gott blir kostnaden för det åländska samhället stor.

Ibland sägs att det var bättre förr. Jag är inte så säker på att livet var mindre strävsamt för den åländska bonden då. Själv är jag uppvuxen på ett skärgårdshemman där barnarbetskraft var vanligt och där alla fick lov att bidra till överlevnaden. Jag genomlevde många svettiga somrar i både lökland och bettland, men då hade bonden sitt liv och sin verksamhet i sina egna händer. Det gick just och just runt men inkomsten bestämdes inte av andra utan lön fick man i bästa fall för sin möda, inte genom bidrag som vägts och mätts i Bryssel, Helsingfors och Mariehamn. Det var knappast bättre förr men det kanske var trevligare för bonden att ta hand om likviden. Tack.

Minister Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Det känns som jag borde gå upp och hålla ett lika långt anförande för att hinna svara på alla de frågor som jag tog upp ganska bra i mitt huvudanförande. Uppenbarligen ville vtm Viveka Eriksson inte riktigt lyssna då.

Djurens välbefinnande är en åtgärd som inte har ansetts behövlig när man tittade på behovsanalysen när man påbörjade programmet. Från landskapsregeringens sida har vi föreslagit ett stöd på nästan 180 euro per hektar för vallen som djurgården behöver till sin produktion istället för att sätta in ett stöd som motsvarar ungefär 50 euro per djurenhet. Till detta skulle krävas en ny administration, flera veterinärkontroller och bara byråkrati. Den här åtgärden som vi nu har fört in, 3,5 miljoner, kompenserar djurens välfärd.

20 000 euro per år säger vtm Eriksson. Ja, men man måste också titta lite djupare på de siffrorna.

Talmannen

Tiden är ute!  

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Övergripande principer och riktlinjer för ett hållbart jordbruk det gäller också att djuren har en bra situation. Det kan vara så att åländska djur har det bra, så kan det vara. Men om man pressar jordbrukaren för hårt till att allt mera öka produktionen och produktionskraven växer så då pressas alla och även djuren riskerar att hamna i kläm. Faktum är att man har pekat på detta ifrån djurgårdar. Djurens välbefinnande behövs också som en del för att man ska kunna fortsätta att ha en verksamhet på mjölkgårdar och köttgårdar.

Minister Fredrik Karlström, replik

Om man ställer saker och ting mot varandra, om djurgårdarna och mjölkgårdarna skulle få välja, vill man ha åtgärden med djurens välbefinnande eller vill man ha ersättning för vallen man odlar på gården? Fråga den frågan nästa gång av de stora mjölkproducenterna och ÅCA, som för övrigt är samma person om man ska vara riktigt ärlig, det är samma ägare som äger industrin också.

Sedan säger Vtm Viveka Eriksson i sitt huvudanförande att det ska vara samma konkurrensförutsättningar. Men titta i tabellen på sidan 25 i meddelandet; vi har det bättre överallt. Det är miljö och eko som är nerdraget både i riket och här. Jag har försökt förklara varför det är så. Därför att vi inte längre får betala för luft, vi får inte betala för ingenting. Vi får kompensera riktiga kalkylerade kostnader men vi kan inte börja betala inkomststöd via miljöstödet. Vtm Eriksson, var vill ni sätta fokus förutom de fokusområden som redan är betydligt högre i det här programmet än i det förra programmet?

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Vi talar inte för åtgärder utan prestationsmotkrav. Jag noterade att ministern bara pratar om miljöstödet som pengar. Vi ser det också som ett stödprogram för att man ska värna miljön. För att bönderna ska gå med i det här stödprogrammet så måste det vara tillräckligt bra för att man sedan också ska göra satsningar. De övergripande jordbruksprinciperna är rena produkter, öppet landskap och hållbar utveckling och de har också varit så viktiga för landskapsregeringen. Landskapsregeringen har sitt eget hållbarhetsprogram och just pekat på ekologisk odling och närproducerade rena livsmedel.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mats Perämaa, replik

Herr talman! Jag tycker att vtm Eriksson gör en rättvis jämförelse i det faktum att sjöfarten får stöd ur den finska statskassan och vi på Åland betalar stöd till jordbruket här. Skillnaden är förstås vem som betalar och sedan finns det en skillnad i att jordbruket, i jämförelse med omsättning, kräver betydligt mera stöd.

När regeringen Katainen bildades för ungefär tre år sedan så fördes det en diskussion på rikshåll om att minska sjöfartstödet, bemanningsstödet. Men då stod partierna upp här på Åland som en man och vi krävde i våra förhandlingar med Katainens blivande regering att sjöfartsstödet skulle behållas på samma nivå som tidigare. Det tycks som om att vi är mer aktiva i näringspolitiken då när någon annan ska betala kostnaderna än när vi själva ska betala.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Till detta kan man också tillägga att den delen av jordbruksstödet är rikets, hela inkomstdelen kommer via statsbudgeten. Det är också viktigt att Åland håller sig framme och ser till att det blir bästa möjliga. Jag vet att det är pågår förhandlingar med ministerierna om att Åland har fått ta på sig lite för stor del av inkomststödet genom LFA.

Visst, det är lättare att argumentera för det när någon annan har plånboken.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, herr talman! Vtm Viveka Eriksson funderade över hur vi socialdemokrater tänker när det gäller sänkningen till de ekologiska odlarna. Vtm Eriksson fick svar av ministern i ett föregående replikskifte. Det är lite styrt av vad vi får ge ersättning för. Miljöstödspengarna har blivit mera styrda från EU.

Vi har också gått in med mera pengar för eko-odling. Vi ligger i topp vad vi få ge när det gäller grönsaksodlingen, det är också styrt. Vi kanske istället borde få mera ekologiska produkter producerade. Vi kan inte bara höja stödet för det finns också ett tak på vad vi får ge. Vi måste ändå hålla oss till reglerna, det är jätteviktigt när man gör det här.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Absolut! De riktlinjer som EU har pekat ut så måste vi följa. Jag och vi i liberalerna har en uppfattning att det gäller inte bara vad man får utan det är också vad man vill. Man kan mycket väl bygga upp olika system där man också har ett motkrav på odlaren. För det är detta som det handlar om, man kan inte ge bara miljöstöd så där som ett allmänt stöd. Det måste också finnas ett motkrav och det vill vi ha just för att vi ska trygga en fortsatt hållbar utveckling. Därför påstår vi att det handlar nog en del om vilja och att försöka hitta olika sätt. Verkligheten är att ekologiska odlingar får minskade stödnivåer nu, samtidigt har socialdemokraterna haft en uttalad målsättning att hela landskapet ska ekologiskt. 

Ltl Göte Winé, replik

Tack, herr talman! Ja, vtm Eriksson, det vill vi fortfarande. Det jobbar vi för, vi vill, men vi ser också vissa begränsningar på dels vad vi får ge. Vtm Eriksson nämnde motprestationer. Vad är det i motprestationerna som gör att vi får ge mera stöd per areal i själva miljöstödet? Sedan kan vi börja titta på CAP-stöd och LFA-stöd.

Liberalerna har sagt otroligt mycket vad de andra partierna vill. Hur vill liberalerna uppnå det gröna landskapet med eko-odling? Det har vtm Eriksson möjlighet att ge svar på i den här repliken. Vad gör liberalerna för att komma mot målet med ännu mer ekologiskt?

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Motkrav på odlaren är att man gör olika åtgärder som främjar miljön på olika sätt och man minskar miljöslitaget. De programmen kan man utforma på lite olika sätt, eller hur? Ta detta med öppna landskap, det är en del av kulturmiljön som vi ser det. Ändå avser man att inte längre stöda naturbeten.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag tyckte att det var ett otroligt bra och initierat anförande. Det fanns många väldigt fina formuleringar, bl.a. parallellen mellan sjöfarten och jordbruket och hur svårt det är att flagga ut det åländska jordbruket som är så förankrat i myllan.

Jag vill ta fasta på det som vtm Eriksson sade att man behöver ha ett program anpassat efter våra förutsättningar. Enligt mitt synsätt så är en viktig beståndsdel borta. Som vi har sagt i tidigare repliksskiften så finns det tre beståndsdelar i den åländska jordbrukspolitiken; EU-stöden, de finska stöden och de åländska stöden. Men i de analyser som gjordes i början konstaterades att småskaligheten och transportberoendet ledde till att vi behövde ungefär 25 procent högre stöd här på Åland för att vara på samma nivå och konkurrera på samma villkor som på den finska sidan. Jag vill minnas att stöden var så ifrån första början. Den delen är mer eller mindre borta och det är allvarligt. Det är givetvis inte någon kritik mot vtm Eriksson. Jag ville peka på att den delen har man missat.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Visserligen har också EU:s ändrade riktningar påverkat hur vi kan stöda. Vi tycker det är viktigt att man verkligen försöker med alla möjliga åtgärder för att ytterligare stärka miljöstödet och stödet till eko-odlingen. Vi ser att det har dragits ner där och det är ett stort problem. Det är inte bara det här med pengarna till gårdarna utan det har också att göra med principen om ett hållbart jordbruk och öppna landskap.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag tycker att det som har framkommit från olika håll är lite överdrivet om hur bakbunden man är när det gäller miljöstödet. Det är riktigt, det är inget inkomstpolitiskt stöd. Det är en ersättning för ett miljövänligt jordbruk, det är sant och det ska det också vara. Tycker man att ett miljövänligt jordbruk är viktigt så ska man ha de stödformerna kvar. Det har också alltid funnits en morot för att få så stor anslutningsgrad som möjligt och den moroten ska man ta vara på.

Sedan finns det inte heller något EU-direktiv på vilken nivå stödnivåerna ska ligga på.

Jag är intresserad av jordbruksnäringen av olika orsaker och jag är också självstyrelseintresserad, men det gjordes narr av vissa remissutlåtanden som har kommit, där man uppgivet ifrån jordbrukarhåll skrev att bara vi får likadant som i riket så är allt bra. Det visar att det är någonting som inte är riktigt bra när jordbrukarkåren, som faktiskt har byggt upp hela självstyrelsen från första början, mer eller mindre börjar vända ryggen till självstyrelsen. Då är det fel någonstans.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Det är säkert så att EU:s riktlinjer sätter vissa begränsningar. Det är vissa saker som vi inte får göra. Sedan handlar det också om vad vi vill göra, som jag redan var inne på i en replik här. Vill man försöka hitta vägar för att faktiskt kunna använda miljöstödsdelen ännu mera i en större omfattning? Det gäller att ha vilja att faktiskt försöka. Det ska också vara förhandlingar med kommissionen, så varför inte pröva gränserna, höja nivåerna och kanske få back i sista ändan.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Carina Aaltonen, replik

Tack, herr talman! Vtm Viveka Eriksson är kritisk till regeringen och menar att vi inte tar tillräckligt med hänsyn till bl.a. eko-odlingen. Det här stämmer inte. Efter den senaste remissrundan så har regeringen höjt ramen med 3,5 miljoner euro. Vi har explicit satt de här pengarna på eko-odling och miljöinsatser.

Jag menar också att det inte stämmer när man säger att det inte finns vilja. Det finns åtminstone åtta olika tilläggsåtgärder, som också gäller ekoodlarna, och som man kan välja till. De handlar bl.a. om skötsel av prioriterade naturbeten, riktade insatser för naturbeten, odling av dragväxter för bin osv. Det finns vilja och det har funnits från hela regeringen ambition att göra det bättre för ekoodlarna än vad man har i riket.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Stämmer det inte då att det blir försämrat, jämfört med den programperiod som går ut? Stämmer inte det? Man har haft en ambition under många, många år att stärka miljöinriktat jordbruk, eko-odling och nu varslar man om att det blir problem att fortsätta. Vi hör ju signaler om stora investeringar där man t.ex. har satsat på ekologisk odlad säd och nu är man orolig för om man kommer att kunna hålla sin verksamhet igång. För det finns en risk att vissa odlare slutar om man inte får tillräckligt med underlag för ekologiskt odlade grödor. Man har lagt till 3,5 miljoner. Nu säger landskapsregeringen att alla de 3,5 miljonerna går till ekologisk odling och miljöstöd. Tidigare har det framkommit att det var till investeringar.

Minister Carina Aaltonen, replik

Herr talman! Det är 3,5 miljoner explicit just på eko-odling och miljöinsatser. Landskapsregeringens ambition är ju att varje euro som vi lägger till bidrag och stöd till jordbruket ska vara en grön euro. Det är den här landskapsregeringens målsättning. Bidragen, stöden men också investeringarna ska syfta till en grönare och ett mer miljövänligt hållbart jordbruk, helt i enlighet med hållbarhetsstrategin som vi nyligen har lagt fram. Hela programmet syftar till att få ett hållbart jordbruk med den gröna faunan i topp. Vi ska vara så miljövänliga som möjligt.  Dessutom kommer också ett nytt program när det gäller nitratbeslutet, som syftar till att förbättra vattenkvaliteten i våra vikar.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Ambitionsnivån är bra, målen är bra, principerna och riktlinjerna för jordbrukspolitiken är bra men de måste också följas upp av konkreta ekonomiska åtgärder för att få andra odlare att välja miljöstödsprogrammet. Sådana signaler har också kommit att man tycker att man inte får tillräckligt ut av miljöstödsprogrammet och kraven är för stora. Då väljer man att ställa sig på sidan om miljöstödsprogrammet och det är ju en katastrof om vi hamnar i den situationen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, herr talman! Jag fäste mig vid vtm Viveka Erikssons avslutning på anförandet där hon berättade om sin barndom och livet på landet under den tiden. Slutsatsen var att då bestämde bonden mera själv. Jag tror att man får ta detta med en nypa salt. Under den tiden hade vi prisreglering på jordbruksprodukter, vi hade ett produktionsstöd och vi hade periodvis till och med importortull. Så genomreglerat som jordbruket var under slutet av den tiden, före vi gick med i EU, har det aldrig varit. Det var mycket Kekkonens förtjänst för vi hade en massa små jordbrukare i Finland efter kriget och de försökte man skydda. Jag undrar om det faktiskt var så hög bestämmanderätt då i alla fall? Inte mera än idag, tror jag.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Jag gjorde en betraktelse över när jag var ung. Det var lite längre tillbaka i tiden än tiden före EU-inträdet. Man får gå bra många flera år tillbaka i tiden. Jag håller med om att jordbruket i Finland har varit reglerat under många år. Backar man längre tillbaka i tiden så var det inte på det viset att priserna eller ekonomin sattes i Bryssel, Helsingfors och i Mariehamn, för så har ju bönderna det idag. På tre olika nivåer beslutar man om hur inkomsterna till ett jordbruk ska fördelas. Visst är man ju väldigt, väldigt styrd av det. Det är synd. Hur kan man ordna det på ett annat sätt så länge vi konsumenter inte betalar de kostnader som en jordbruksprodukt egentligen skulle betingar?

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag förbehåller mig nog faktiskt rätten att tro att under vtm Viveka Erikssons barndom så var det finska jordbruket genomreglerat. Redan efter andra världskriget införde man sådana stödordningar. Det var nästan omöjligt att kräva produktionsökningar för det var så genomreglerat på alla sätt och vis. Det styrdes också nationellt med tanke på säkerhetspolitiken. Det var en sluten ekonomi och det finns ju inte idag i EU så det är en helt annan situation. Men genomreglerat var det nog.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Notera att jag inte har skyllt hela det här på EU. Det var inte det jag gjorde, utan jag är mycket medveten om och har fullständig kontroll på att jordbrukspolitiken under en lång tid har varit reglerad. Många säger att det beror på EU att det är så jobbigt i jordbruket, vilket jag inte gjorde. Det har varit en politik som så småningom har vuxit fram.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Det torde inte bli en överraskning för någon att landskapsregeringens EU-program 2014-2020 i hög grad har blivit en diskussion om pengarna till det åländska lantbruket.

Vtm Viveka Eriksson gjorde den största utvidgningen tyckte jag och berörde också de andra programmen, men troligen kommer debatten fortsättningsvis att koncentrera sig på hur många miljoner till man vill ha till landsbygdsutvecklingsprogrammet. Det återspeglar givetvis lantbrukets stora betydelse för Åland.

Innan jag går vidare i mitt anförande så vill jag bara poängtera att det här skrev jag under påsken. Det här har jag inte hittat på efter att vi har fått höra att centers styrelse har haft möte. Det beslutet i styrelsen kanske inte var helt oväntat.

Jag tycker för min del att minister Fredrik Karlström hade ett alldeles briljant anförande. Det var politiskt en klar linje, det var en bra helhet, det fanns en struktur och det var konsekvent, både politiskt och ekonomiskt. Det är ju inte första gången minister Karlström och jag hittar varandra i näringslivspolitiska frågor. Som sagt, det är mycket att sätta sig in och jag tycker att ministerns anförande visar på stor läraktighet och kompetens. Dessutom tycker jag att han har en positiv inställning och en attityd som trots våra svårigheter gör att många av oss kan tro att det här kommer nog att bli riktigt bra.

Jag vill ge också ge en eloge till byråchef Sölve Högman. Den artikel som man kunde läsa i Nya Åland om de här frågorna var mycket saklig, mycket upplysande och den visar på att det finns tydligen massor med missförstånd ute också bland dem som sysslar med de här frågorna. Det är många som nu försöker bidra till att få det här på rätt. Jag tycker att det arbetet som har utförts och som utförs är mycket bra.

Min uppfattning är att majoriteten av ålänningarna är stolta över det åländska lantbruket och särskilt den åländska livsmedelsindustrin. Åländskt fårkött på förstaklassrestauranger i Helsingfors, åländskt smör på lyxkrogar i Stockholm, Grannas äppelmust, Stallhagens öl och ÅCA:s ostar är några exempel på vad åländsk livsmedelsindustri lyckats med. Framgångarna visar att det är fullt möjligt att utöka det åländska sortimentet av exklusiva produkter för export. För Socialdemokraterna är visionerna för landskapet fortsättningsvis att åländsk barnmat produceras av ekologiska livsmedel som garanterat är giftfria och säkra och som odlats utan att mänskor eller miljö tar skada. Det är en viktig framtidsvision för oss. Ett lantbruk och en livsmedelsproduktion som är hållbar och internationellt konkurrenskraftig.

Vi tycker att utvecklingen gått i rätt riktning även om vi kunde önska att en övergång till ekologisk odling borde gå snabbare. De 3,5 miljoner som regeringen nu plussar på de 33 670 000 som man ursprungligen upptagit för programmet är en viktig markering med tanke på miljön och den ekologiska odlingens framtid.

Utöver detta behöver alla vi aktiva politiker i kommuner och på andra ställen se till att man upphandlar ekologiska livsmedel till skolor och sjukhus osv. Det skapar efterfrågan och gör det möjligt för dem som odlar ekologiskt att investera i mera produktion. Det är en marginell merkostnad på kort sikt men i det längre perspektivet är det en hållbar utveckling för lantbruket och konsumenterna, särskilt det uppväxandet släktet men också för alla andra. Ekologisk odling är också det bästa sättet att stoppa jordbrukets utsläpp av kväve och fosfor till våra vattendrag. Östersjön är som ett fostervatten för Åland. Förgiftas fostervattnet finns det inget hopp om fortsatt liv.

När den här regeringen kom till makten stod det klart att för att lyckas stävja kostnadsutvecklingen i den offentliga ekonomin krävs det tuffa beslut inom så gott som alla samhällssektorer. Istället för att helt amputera verksamheter har nödvändiga operationer gjorts för att åstadkomma strukturomvandlingar. Inom ÅHS, Gullåsen, gjordes stora förändringar. Inom skärgårdstrafiken och gymnasialutbildningen har likaså stora förändringar gjorts som av många upplevts som väldigt negativa och plågsamma. I den omställningsbudgeten kom regeringspartierna överens om att förändringar måste göras också inom lantbruket. Den överenskommelsen har justerats med 3,5 miljoner efter påtryckningar från lantbrukarna och deras organisationer. För oss socialdemokrater är 3,5 miljoner euro mycket pengar särskilt om man tänker att det är egna åländska pengar. Det är inte pengar som kommer från Helsingfors eller Bryssel. Det är viktigt att förstå hur stor del av stödpengarna som ges till lantbruket på Åland som kommer genom den åländska budgeten, hur mycket som kommer över den finländska budgeten och hur mycket man får via EU.

Herr talman! I runda tal betyder det att EU står för drygt 20 miljoner, resten, dryga 37 miljoner, kommer från åländsk skattebetalare. Det utgör mellan 60 och 65 procent.

Jag noterade att talmannen hade en annan siffra här och jag vet inte hur han har kommit fram till den. Nu kan han inte replikera, men kanske tids nog. Möjligen har man räknat med de statliga inkomsterna, CAP-stödet på ytterligare 20 miljoner.

Det är alltså inte några småpengar som transfereras till det åländska lantbruket under de här sju åren. I runda tal är det 77 miljoner, dvs. 11-12 miljoner i året som går till det åländska lantbruket. Av den delen kommer det största beloppet från den åländska budgeten, 37 170 000 euro.

Man ska komma ihåg att varje miljon som ytterligare ska till så är miljoner bort från vård, skola och omsorg och resten av allt det som samhället svarar för. Det finns inte pengar att ta någon annanstans ifrån. Jag tycker att nog att centern måste tala om för oss andra, om de vill driva sin styrelses linje, var de pengarna ska tas ifrån.

Socialdemokraterna tycker att det är en rimlig kompromiss som nu läggs fram och vi stöder därför regeringens programförslag. Det finns inget i EU:s regelverk som säger att den åländska andelen av bidragspengarna måste vara så hög som den nu är. Den kan vara mindre. Med tanke på regeringens arbete med att stävja kostnadsutvecklingen i den offentliga ekonomin ser vi att regeringens förslag är balanserat och väl genomtänkt. Det är också ett förslag som kommer att leda till det åländska jordbrukets ökade konkurrenskraft gentemot omkringliggande regioner. Enligt oss ska programmet vara hållbart och leda till ökad produktion av råvaror som efterfrågas och som gynnar livsmedelsindustrin. Investeringsstödet är viktigt för att få till stånd nya innovationer vilket också behövs för att en strukturförändring hela tiden ska kunna pågå. Den diskussion som förs här innehåller ingen drivkraft för att göra förändringar och förnyelser. Man talar hela tiden om att man får mindre pengar och mindre stöd som om det var givet att det som skedde under den föregående perioden var det ultimata och det enda rätta. Det finns inga sådana stöd som man kan prenumerera på sju år i taget. När man är beroende av andras pengar så får man sist och slutligen anpassa sig till dem som har makten över pengarna.

Det här programmet innehåller både och, det innehåller ekonomisk trygghet och det innehåller också både piska och morot för att få till stånd förändringar som ökar produktionen av råvaror för livsmedelsproduktionen.

Regeringen och näringsavdelningen har gjort ett riktigt hästarbete och motiverar sitt förslag med stor professionalism och klokskap.

Bland de övriga programmen noterar vi förändringsförslaget särskilt vad gäller Leaderprogrammet. Vi socialdemokrater frågar oss nog om förslaget är förenligt med tanken och syftet med Leaderpengarna. Ska man i så hög grad ta hand om sådana miljöprojekt som egentligen har förorsakats av jordbruket? Så här ligger nu förslaget. Här ser vi gärna att regeringen tittar en gång till på detta innan man går vidare.

Det tog väldigt lång tid att få fram Leaderpengarna på Åland. På både politiskt håll och tjänstemannahåll fanns det länge, ända sedan vi gick med i EU, ett motstånd mot Leaderprogrammet. Man ansåg att det var fråga om småpengar och att syftet med Leaderprogrammet inte var så väsentligt. Att bevilja medel för att öka den sociala sammanhållningen på landsbygden sågs som rätt ovidkommande. Det var först när en folklig rörelse som organiserade sig enligt Leaders principer började driva på frågan som de ansvariga började dra öronen åt sig. När EU sedan beslöt att Leader skulle vara en s.k. axel eller en del av LBU blev det fart på programmet, för hellre arbetade man då med social sammanhållning än att pengarna inte alls skulle komma till Åland.

Vi tycker att Leaderorganisationen har varit effektiv och fungerat bra. De har fått fina resultat. Vi vill att de ska ha möjlighet att fortsätta och ha stort inflytande över det här programmets innehåll. Vi är däremot ganska tveksamma till näringsavdelningens inblandning i det här projektet. De kanske snarare motarbetar än verkar för. Lite så är det nog också med Central Baltic pengarna, det är för mycket paragrafrytteri och för lite befrämjande av de här programmen. 

Leaderprogram, ja, och helst att Leaderorganisationen själv har så stort inflytande som möjligt över pengarna för då får man ut dem och de blir verksamma i samhället.

Det här programmet innehåller på flera ställen begreppet hållbar utveckling. Jag ställer mig dock lite tveksam till i hur hög grad det här begreppet uppfyller det som regeringen har formulerat i sitt meddelande. Det går säkert åt det hållet, men om man får önska något så när det här programmet är klart skulle man snarast inleda ett arbete med nästa programperiod där hållbar utveckling skulle vara vägledande. På något vis är den här diskussionen med miljöstöd absurd, om jordbruket smutsar ner eller förorenar vattendrag och marker så ska man få betalt för det, helt enkelt reda upp för det. På lång sikt, om vi ska ha en hållbar utveckling, så ska jordbruket inte förorena och jordbruksprodukterna måste vara hälsosamma och säkra för konsumenterna. Det är en viktig omstrukturering som man bör göra och inte invagga någon in att det ska bli mera miljöstöd. Först släpper man ut föroreningar för att det är så höga produktionskrav och sedan ska man ha betalt för att reda upp det. Det har i praktiken inte fungerat. Miljöstödet hade bara marginell inverkan på vattendragen. Miljöstödet är ingenting att eftertrakta. Det måste nog vara andra långsiktiga åtgärder för att jordbruket ska bli hållbart. Tack, fru talman.

Minister Fredrik Karlström, replik

Tack, fru talman! Jag vill ta fasta på tre saker. Först vill jag tacka för de vackra orden. Det andra är att när det gäller stödet till jordbruket så hade ltl Sundback lite fel. Från landskapets sida och EU när det gäller LBU-programmet så kommer det in 8,3 miljoner per år. Totalt går det ut ungefär 17 miljoner euro i offentliga medel direkt ut till jordbruket. Förutom det har vi också många andra åtgärder som är angelägna, t.ex. försöksstationen och hushållningssällskapet osv.

Det tredje som jag vill ta upp är Leader, men jag kanske kan ta detta i det andra replikskiftet för jag har en del att säga om det också.  

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag har utgått ifrån de siffror som vi har här i programmet, de här 57 miljonerna. Det finns redovisat här i texten hur mycket som är EU-pengar och hur mycket som är åländska pengar. CAP-stödet fick jag reda på från annat håll. Det finns säkert andra pengar, men det visar ju bara hur kolossalt mycket pengar som går till den här näringen.

Minister Fredrik Karlström, replik

Det här är information som finns i ÅSUB:s statistikbok. Tittar man på överföringarna till jordbruket så går det åt 119 miljoner euro på en sjuårsperiod. Jag vill bara att man pratar om rätt siffror, annars är det lätt att slänga sig med siffror. Det är 17 miljoner euro per år.

Vad gäller frågan om det verkligen är klokt att Leader ska engagera sig i de här icke produktiva investeringarna så tycker jag att det är klokt. Jag tycker också att vi har motiverat det bra i programmet. Leader har ju visat att de är effektiva att mobilisera gräsrötterna och dem som bor i lokalsamhället att vidta åtgärder. Problemet med de icke produktiva investeringarna, som vi hade i förra programmet, var att de var bara ämnade till jordbrukare och markägare. Nu kan samfälligheter och markägare och sådana som inte är jordbrukare också ställa upp med marker som kan användas för dessa icke produktiva investeringar och göra en väldigt stor miljönytta. Här har Leader en jättestor uppgift.

Ltl Barbro Sundback, replik

Ja, allt annat skulle förvåna mig, om inte minister Karlström försvarar det här förslaget. Jag tycker ändå att det har tillkommit på ett sätt som inte är ett underifrån perspektiv som är Leaders utgångspunkt. Det kommer uppifrån. En stor del av Leaders pengar styr man nu på det här sättet via näringsavdelningen, ministern och regeringen. Jag tycker fortfarande att det är viktigt att diskutera att Leader ska vara till för sitt ursprungliga syfte.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Jag ska också i min replik prata lite om Leaderdimensionen. Vi har också noterat att det är en ganska kraftig minskning av pengarna för Leaderverksamhet. Utan att ha tittat på siffrorna så tidigare har det varit frågan om 2-3 miljoner under programperioden och nu är det ungefär 1 miljon. Det kan hända att jag har något fel i siffrorna, men det är i varje fall en ordentlig minskning. Kanske jag har fel? Men min minnesbild är att det är en kraftig minskning i varje fall.

Oberoende så vill vi också betona den nytta som Leaderföreningen har gjort och hur man har lyckats kanalisera pengar på ett effektivt sätt ut till bygderna. Det har stimulerat det ideella arbetet också i viss mån. Det finns en stark koppling till det kulturella ute i samhället och en indirekt effekt på företagandet. I den mån vi kan vara med och påverka processen så skulle vi vilja se på det här också.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, fru talman! Det är just det som vi tycker också. Vi har från början ansett att Åland skulle ha ett Leaderprogram. Jag har aldrig delat uppfattningen att det här var av marginell betydelse, ja kanske om man bara räknar i siffror. Men om man ser till den sociala effekten som det här programmet har så är det hållbart om man ska ta hänsyn till miljö-, social- och ekonomisk hållbarhet.

Det är oförenligt med Leaderdimensionen och programmet att det ska komma någon uppifrån och säga hur mycket pengar som ska användas för ett visst ändamål. Jag tycker att regeringen kanske har haft för bråttom. Man borde ha respekterat Leaders politik mera.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! I varje fall borde det vara korrekt att det för Leaderdimensionen inte finns lika mycket pengar tillgängligt som tidigare till den verksamhet som man ändå i kraft av sitt självbestämmande har kunnat fördela till olika verksamheter.

Delvis var jag med, tillsammans med många andra här i salen, och jobbade för att det här skulle komma igång. Jag menar att den drivkraft, som ändå kom från fältet och som har lett till positiva effekter, är någonting som vi måste värna om och ta tillvara. Jag uppskattar att det är flera som pratar för att vi ännu i den här processen ska beakta det arbete som har gjorts.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag har samma uppfattning. När det gäller de här strukturprogrammen, så jag tror att man för lite har beaktat tredje sektorn. Av min egen erfarenhet tror jag faktiskt inte att det är ministrarnas fel, inte direkt. Det är förvaltningen, det är något otroligt byråkratiskt och stelbent. Det är nästan ibland som man upplever att de är emot tredje sektorn istället för att vara för. Jag förstår inte varför det ska vara så här på Åland när det gäller strukturprogrammen och tredje sektorn. Jordbruket har en massa organisationer som är samhällsfinansierade och sekreterare som kan försvara och hålla på med de här blanketterna, men tredje sektorn borde ju få stöd. I Sverige har de gjort jättefina förvaltningar där parlamentet går in och stöttar tredje sektorn. Här känns det mera som om landskapet är emot förvaltningen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Roger Jansson, replik

Tack, fru talman! Tack för ett gott anförande. Eftersom ltl Sundback frågade efter siffrorna så vill jag klargöra dem. Siffrorna som jag talade om finns på sidan 2 i bilagan om konsekvensanalysen. Det var stödets andel av lantbruksproduktionens omsättning. Före EU-inträdet var det 20 procent varav Åland betalade 4,4 procent och riket ungefär 15 procent. Riket betalade alltså 3-4 gånger mera. Efter EU-inträdet 1999, fyra år efter inträdet, så betalades 38 procent av lantbruksinkomsterna med de tre delarna; stöd från Åland, riket och EU. 12,5 procent, en mindre del, gick genom Åland och 25,2 procent gick igenom riket. Det var denna 38 procent. Sedan plötsligt år 2011 har det blivit 47 procent. Det är väldigt mycket, och då betalar Åland klart mera än att vad riket gör.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund

Tack, fru talman! Det går in på den senare delen av dygnet och vi fortsätter att debattera den nya programperioden för lantbruket. Jag tänkte först kommentera de tidigare anförandena som har hållits. Man har pekat på kostnaderna och att det är mycket skattemedel som lantbruket förbrukar. Så kan man tycka och så kanske det är. Men det här är en del i hela EU-politiken. Man har gått med i EU, man har varit med och godkänt EU-program som delvis är EU-finansierade och sedan ställer man ett motkrav på finansieringen från den nationella staten, i det här fallet självstyrelsen. Inte är det något konstigare än det. Sedan står man här och skuldbelägger jordbruket för att man har använt mycket av skattebetalarnas pengar. Vi fick just en förklaring av ltl Jansson, jordbrukarnas omsättning är mer beroende av finansiering från EU. Det sade jag i en replik tidigare, jag förklarade att det kan bero på att priserna på de produkter vi odlar idag sjunker och lönsamheten sjunker. Då blir finansieringsdelen från allmänna medel större. Det kan vara en förklaring.

Man har också nämnt varför jordbruket ska få stöd, ingen annan näring får stöd.

Restaurangmomsen sänktes från 22 procent till 13 procent härom året. Det är ett stöd. Kanske inte ett stöd direkt så att vi diskutera det här, men i varje fall, det är ett stöd till näringen och det var mening att man skulle ta vara på det.

Sedan har vi rederinäringen, inte ett ord nämner man när pengarna går till rederinäringen. Men när pengarna går till jordbrukets behov så då försöker man alltid skuldbelägga att det är vi som har begärt det här. Nej, vi är med i ett system som andra har skapat och då måste man vara nöjd och betala, eller säga som det är; att vi inte accepterar systemet. Men så här är verkligheten. Sedan försöker man på något vis påstå att vi får tillräckligt mycket pengar. Den argumentationen kan vi säkert komma tillbaka till senare.

När det gäller miljöinsatserna så nämndes det också att vi inte har sett något resultat. Om jag inte missminner mig så gjordes det en undersökning som visade att man har minskat fosforutsläppen med 20 procent tack vare de miljöstöd och miljöinsatser som har gjorts. Visst har det gett resultat, det kan man inte förneka. Om det sedan är tillräckligt kan man alltid diskutera fortsättningsvis.

Ytterligare vill jag ge ett förslag på att vi ska remittera det här ärendet till utskottsbehandling. Jag tyckte att ltl Harry Jansson från centern var inne på samma sak. Det finns skäl att diskutera den här frågan i utskottet. Jag hoppas att få stöd från centergruppen i det här fallet. Det är en så pass viktig sak. Det är alldeles för enkelt att vi ska avsluta den här viktiga debatten för den här näringen bara genom att det här ärendet ska gå som ett meddelande och sedan är det fritt spelrum för landskapsregeringen.

På basen av detta vill jag också föreslå att jag bordlägga ärendet till inkommande onsdag för fortsatt diskussion.

En vacker dag som denna när de åländska jordbrukarna har fullt upp i åkrarna med att så och sätta och skapa förutsättningar för att till hösten förhoppningsvis bärga en god skörd, ska vi i lagtinget diskutera och skapa förutsättningar för det åländska jordbruket och övriga företag som är berörda av den nya programperioden 2014-2020.

Att satsa på ett jordbruk är en livsstil och en satsning som sträcker långt längre än en programperiod. Därför är det viktigt från politiskt håll att ge signaler att vi tror jordbruket på Åland har en framtid.

Det åländska jordbruket är av stor betydelse för Åland, både ur närings- och natursynpunkt. Den lokala förädlingen av råvaror växer, vilket gynnar jordbrukarna, sysselsättningen och exporten av åländska produkter. Samtidigt skapar jordbruket ett öppet landskap.

Att Åland får en allt större småskalig livsmedelsindustri ska ses som ett välkommet tillskott då de traditionella näringarna dras med bristande lönsamhet.

Landskapsregeringens förslag till reviderat LBU-program, som ligger till grund för dagens debatt, har gett upphov till skarp kritik från jordbrukarhåll och det samlade livsmedelsklustret. Orsaken är att förslaget medför att stöden, framförallt miljöstödet, kommer att minska cirka 10 miljoner euro, dock har det kompenserats på annat vis så nettominskningen är inte så stor som 10 miljoner.

Hur rimmar detta med EU:s intentioner att under kommande programperiod sätta fokus på miljö och företagande? Hur rimmar detta med landskapsregeringens strategi för hållbar utveckling 2051? Hur rimmar det med en levande landsbygd? Hur rimmar det med intentionen om ett utvecklat jordbruk på Åland och näringsministerns mantra om 1 000 kor? Det finns bara ett svar på dessa frågor: Illa! Mycket illa!

Med så pass drastiskt minskade anslag för miljöstöd finns det en uppenbar risk för att jordbrukarna helt väljer att hoppa av miljöstödet, vilket sannolikt leder ökat utsläpp av närsalter; fosfor och kväve. Detta går stick i stäv med EU:s intentioner och står i strid med dagens självklara politiska strävanden mot hållbar utveckling, innefattande ett hållbart, utvecklat jordbruk för att inte tala om landskapsregeringens färska ”hållbarhetsmeddelande”. En miljömässig tillbakagång, alltså. Går landskapsregeringens förslag igenom kan den nybildade föreningen ”Lumparns vänner” snabbt få en motpol i ”Lumparns ovänner”.

Ett bra exempel på hur snett landskapsregeringens förslag slår gäller Ålands största ekologiska gård. Det har just sagts i replikskiften att den ökade insatsen på 3,5 miljoner går helt och hållet till en ekologisk gård. För den gården utgör det nya förslaget en minskning av stöden på cirka 21 000 euro per år, enligt gårdens remissvar.

Under 2013 levererar gården cirka 100 ton ekologisk säd till Österängskvarn för vidareförädling och under 2014 önskar kvarnen ha en leverans på cirka 270 ton, alltså nästan en tredubbling!  Allt detta kan nu gå förlorat. Resultatet av det liggande programmet blir odling på en defensiv nivå, där utvecklingsmålen ställs åt sidan för att istället inrikta sig på ren överlevnad. Det blir permitteringar av anställda. Resultatet blir att anställda sägs upp. Investeringsstöd har också tidigare getts för att satsa på en stor torkanläggning för ekologiskt spannmål som ska klara av att ta mot sin egen men även andras ekologiska säd. Idag tar de emot cirka 570 ton.

Nu vill de åländska regeringspartierna, inklusive centern, slå undan benen på den här verksamheten. Man kan fråga sig: Hur tänker ni egentligen?

Gården har också stora utbyggnadastankar. Just nu har man lagt utbyggnadsplanerna på is, de får vila.

Det finns även en upprördhet inom hela livmedelsklustret, vilket till stor del beror på den ovilja landskapsregeringen har visat att lyssna på näringen när man påpekat konsekvenserna av de förslag som ligger till grund för dagens debatt.

Det åländska livsmedelsklustret, dvs. primärnäringarna och livsmedelsindustrin tillsammans, står för en total omsättning på drygt 145 miljoner. Antalet direkt sysselsatta uppgår 890 personer och indirekt till 1 350 personer.

Livsmedelsindustrin, i sig själv, står för cirka 46 procent av den åländska tillverkningsindustrin omsättning. 80 procent av produkterna exporteras till en summa av cirka 110 miljoner euro per år.

Istället för att utveckla denna växande näring kan regeringspartiernas förslag till LBU-program resultera till en avveckling av näringen. Försvinner råvarorna, så försvinner livsmedelsförädlingen.

De ekonomiska konsekvensanalyser som landskapsregeringen redovisar jämför enbart stödnivåerna, däremot inte konsekvenserna för gårdarnas lönsamhet. Detta är en stor brist och gör att man kan dra slutsatsen att landskapsregeringen inte heller är insatt vilka konsekvenser programmet får för jordbruksnäringen. Fårnäringen har man överhuvudtaget inte gjort en konsekvensanalys på. Fårnäringen är en viktig del för att hålla det öppna landskapet. Risken är att en stor del av fårnäringen kommer att läggas ner.

Samtidigt skriver landskapsregeringen i det liggande programmet, jag citerar: ”Ger goda verksamhetsförutsättningar för lantbruket och bidrar till en god miljö. Förutsättningarna blir konkurrenskraftiga med tyngdpunkt på att utveckla gårdarnas produktivitet genom t.ex. investeringar i innovativ teknik och miljösatsningar. Fokus ligger på produktion av råvaror till livsmedelsindustrin samt en högre förädlingsgrad. Miljöstödet riktas till åtgärder som ger en konkret miljönytta och investeringsstödet syftar till att skapa förbättrade produktionsförhållanden.” Frågan inställer sig: Hur kan landskapsregeringen och jordbruksnäringen komma till så vitt skilda slutsatser? Politik och verklighet går inte ihop. Skulle det rent av behövas en konsekvensbedömning av en opartisk part för att få fram sanningen? Vi har hört det i tidigare anföranden här, att man har ifrågasatt om man borde ha en helt utomstående utredning.

Landskapsregeringens förslag till LBU-program för perioden 2014-2020 är miljömässigt bakåtsträvande, hotar att slå undan benen på primärproduktionen och därmed den växande livsmedelsförädlingen på Åland.

Ålands Framtid kan därför inte omfattade förslaget utan att stöden läggs i nivå med det åländska jordbrukets behov för att på ett hållbart sätt kunna verka på en konkurrensutsatt marknad.

Hur ska vi finansiera detta? Det kallas prioritering. Har vi råd att skrota jordbruket kan man fråga sig? Vad händer om det blir en sådan effekt att en stor del av jordbruket läggs ner?

Vi ska prata kortrutt om några dagar, då handlar det om flera hundra miljoner. Där finns det pengar. Hur ska vi finansiera det?

Fru talman! Med dessa ord får det räcka för min del, tack.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Ltl Eklund tog upp frågan med näringsutsläpp och näringsgivor och han hade rätt när han sade att det har minskat. När man ser i ÅSUB:s statistikbok så har fosforgivorna på åkrarna i princip halverats de senaste tio åren. Att det har gett resultat, med en minskning hittills med drygt 30 procent ute i vattendragen, kan man också se i landskapsregeringens egen utredning. Det är ett faktum att miljöstödet har gett resultat. Det betyder mindre utsläpp i våra vikar och framförallt i Lumparn som vi nu försöka rädda.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Ja, det ville jag påpeka. Miljöstöden har gett effekter på fosforutsläppen och förhoppningsvis på Lumparn. Varför jag nämnde att Lumparns vänner kan bli Lumparns ovänner det är om det blir en sådan effekt att många går ur miljöstödsprogrammet och att man helt enkelt inte följer det, då kan det bli motsatt effekt. Man frångår programmet, ökar gödselgivorna och allt detta och då har man inte nått målet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Fredrik Karlström, replik

Fru talman! Förslaget kommer att ta död på den framgångsrika ekologiska spannmålsodlingen, sade ltl Eklund. Eko-stöden ligger faktiskt 20 procent över stöden i riket. Eko-stödet för spannmål är 206 euro högre för eko-odling än för konventionell spannmålsodling. Vi på Åland har investerat oerhört mycket de senaste åren på eko-odling. Vi är ledande i Finland. Borde inte en viss konkurrensfördel ha kommit till godo av de tidigare årens investeringar också?

Detta med konsekvensanalys över lönsamheten, konsekvensanalysen som är gjord är utformad enligt överenskommelse med ÅPF för att påvisa skillnaderna i överföringarna mellan den nya perioden, den gamla perioden och med riket.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! När det gäller eko-odlingen så är det inte är någonting som jag hittat på. Jag har tittat på remissvaren från Mats Häggblom. Jag har personligen pratat med honom i morse för att få bekräftat det jag säger och det stämmer. Hans framtidsutsikter är precis det som jag redogjorde för och det står också i remissvaret. Han kommer att fundera på att ändra inriktning, gå över till konventionell odling och odla vall och få vallstöd och köra resten på sparlåga. Sedan kanske han måste ta ett jobb utanför sin verksamhet. Ja, Karlström pustar.

Minister Fredrik Karlström, replik

Fru talman! För det första tycker jag att man inte ska ta upp enskilda personer och gårdar. Vi kan i så fall titta på flera gårdar generellt. Det finns också en kostnadsbit, på 20 000 euro inkomstglapp, som ltl Eklund lyfte upp. Vi ska också veta att eko-odlingen inte har samma krav som övrig konventionell odling vad gäller förgröningen.

Inte ens inom inkomststödspolitiken, som Finland ansvarar över, räknar man ut lönsamhetskalkyler, eftersom det finns så otroligt olika gårdar beroende på vilka åtgärder man väljer och på vilket sätt man kommer att göra. Det går inte att göra en lönsamhetskonsekvensanalys för alla 500 gårdar på Åland. Det kommer inte att kunna ske. Vi måste ta generella stora riktlinjer.

Jag undrar i förlängningen hur ltl Eklund kan stå och försvara ett självständigt Åland när man i parlamentet tar upp enskilda gårdar på det här sättet? Hur skulle exempelvis ett skattebehörighetssystem fungera om det drabbar ett enskilt företag eller en enskild organisation?

Ltl Brage Eklund, replik

Bästa ltl Karlström, jag skulle inte ha tagit upp det här om jag inte skulle ha frågat den berörda gården. Jag frågade om jag kunde använda hans uttalanden, remissvar och det som han sade åt mig. Absolut, sade han. Det är Ålands största eko-gård. Även om de skulle odla konventionellt så skulle det vara Åland största gård. Vi pratar om rationaliseringar och effektiveringar. Far ut till Mats Häggbloms gård och titta på hur gården drivs så får ni se på effektivitet. Jag skulle inte ha tagit upp den här enskilda gården om jag inte hade haft lov av berörd person.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Ltl Brage Eklund sågar det här meddelandet. Det är inte så överraskande. Som vanligt när Ålands Framtid öppnar munnen så rullar stödmiljonerna ur fickorna. Den här ökningen på ytterligare några miljoner som några önskar, inklusive ltl Eklund, ska finansieras på något sätt.  Var ska de miljonerna tas? Nyss skulle kommunerna ges ytterligare några miljoner och nu är det ytterligare några miljoner till lantbruket. Var ska de miljonerna tas? Det enda jag har hört är att man ska minska ner på sjukvård och utbildning och det kan jag inte acceptera.

Det här programmet som landskapsregeringen presenterar är ett förslag som är lika bra som det är i riket eller på vissa punkter till och med bättre, precis det som efterfrågades i första remissen. Det är väl bra, eller?

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Som vanligt när Petri Carlsson öppnar munnen så har han samma retorik. Var ska miljonerna tas ifrån? Det är bara att titta på våra förslag till de motioner vi har lagt. Titta på motionen om sparåtgärder i den offentliga sektorn. Titta på hur man använder pengarna, t.ex. trafikavdelningens 1 miljon som man har sparat in, vart gick den? Det redovisades inte överhuvudtaget. Nog finns det möjligheter att spara. Det där är en chimär, man försöker hela tiden skuldbelägga oss. Ja, då ska det minskas på lärarna och det ska minskas på sjuksköterskor och det stämmer inte överens. Hur gör man i företagsvärlden idag när man måste göra någonting? Ja, man titta på verksamheterna och hur man kan spara pengar.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Ja, jag har tittat också i motionerna. Jag ställer frågorna igen eftersom jag inte får svar. Jag får inte svar på var de miljonerna ska tas. Det som har beskrivits i motionerna är inte tillräckligt.

En viktig aspekt, som man inte ens diskuterar, är priset på produkterna. Ska våra lantbrukare få långsiktig hållbar lönsamhet så måste man få bra betalt för sina produkter. Ett sätt att få det är att vidareförädla produkterna ännu mera och för det krävs stora investeringar. Det här tar landskapsregeringen fasta på i meddelandet. Det är väl också bra, eller?

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Märkväl, vi har inte kritiserat investeringsstödet överhuvudtaget, om jag minns rätt vad jag sade i mitt anförande. Men för att man ska investera så måste man få tilltro till politiken också. Gårdar som ligger på gränsen i ekonomin idag gör inte investeringar bara för att det finns investeringsstöd och om man inte har tilltro till den politik som förs. Den här programperioden är sex år. Ett jordbruk är en generation, 20-30 år måste man planera framåt. Det får vi göra.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl John Hilander, replik

Tack, talman! Ser ltl Eklund att insatserna för miljöstöd har haft effekt hittills? Har man använt miljöstödet på rätt sätt? Har det varit intressant för jordbrukarna att utföra miljöåtgärder som våtmarker osv.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! När det gäller våtmarker så har det hittills inte funnits i stödprogrammen. Det som är på gång nu är helt okej. Sedan är det frågan om det ska gå via Leader och det kan man ha åsikter om. De som representerar Leader kanske inte delar uppfattningen om att man ska ta pengar till miljöinsatser inom jordbruket. Men det är helt okej, men sedan är frågan om man uppnår målet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Roger Jansson, replik

Tack, fru talman! Bästa kollegan Eklund, en fråga som vi särskilt idag har orsak att ställa oss, efter de senaste veckornas debatt och dagens debatt, är vilket som är det största hotet mot framtidstron i jordbruket. Är det de som talar om att vi har goda möjligheter att utveckla jordbruket med det program som nu föreligger för de kommande åren? Eller är det de som totalt svartmålar förutsättningarna? Jag vill nog säga att det är nog alla de som nu svartmålar och skrämmer upp jordbrukarna och ber dem stoppa sina investeringsplaner osv. Har inte Ålands Framtid alls något ansvar för att skapa framtidstro för det åländska jordbrukets del?

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Jag tror att alla jordbrukare både är läskunniga och räknekunniga. Vi från Ålands Framtid behöver nog inte skrämma upp jordbrukarna för att man ska få den här bilden av LBU-programmet som är på gång nu. De är företagare, de är vana att investera och tro på framtiden och det gör vi inom Ålands Framtid också. Men man har inte tilltro till den politik som förs idag, det är det som är det värsta. Programmet varar sex år, man vet inte vad som kommer efter det och i debatterna och i samband med uttalanden får man känslan av att man vill skuldbelägga och svartmåla jordbruket som någon slags bidragsberoende. Vi ska komma ihåg att det här i botten är ett konsumentstöd. Allt bygger på att det här är ett konsumentstöd. Bara för att man ska hålla prisnivån låg för konsumenterna så gick man in och kanaliserade stöden via jordbruket.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Låt mig ta ett aktuellt exempel utan att peka ut någon jordbrukare eller någon gård. Vi har en gård med en omsättning strax under eller strax över 1 miljon euro per år och så får man 400 000 euro i samhällsstöd enligt det gamla programmet. Det nya stödet kommer att ligga 20 000 euro lägre på en bruttonivå, men tack vare att man också tappar kostnader så blir netto ungefär 10 000 euro sämre i stöd. En omsättning på 1 miljon med samhällsstöd på 400 000 euro, är det katastrofalt? Om man säger sig vara så väldigt räknekunnig så kan man säkert svara på den frågan på ett tillfredsställande sätt. Låt oss höra!

Ltl Brage Eklund, replik

Jag kan inte säga om det där exemplet på stöd är förenligt med den gården, att gården har 1 miljon i omsättning och får ett stöd på 400 000 euro. Är det siffror som faktiskt är intakta eller är de bara gripna ur luften? Jordbruket idag är inte någon näring där man täljer guld. Det ligger på gränsen. Det finns t.o.m. sådana jordbrukare som fogden jagar när stöden kommer. Gränsen är nog ganska nära. Resultaten är inte sådana att man sätter tummarna i hängslena och njuter.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Runar Karlsson

Fru talman! Jag ska först läsa vad EU skriver om sin jordbrukspolitik. ”I slutändan är det EU:s invånare som gynnas av den gemensamma jordbrukspolitiken. Det finns alltid gott om mat i våra butiker och snabbköp till priser som ofta är rimliga. I de flesta EU-länder lägger en genomsnittsfamilj idag omkring 15 procent av sin månadsinkomst på mat. Det är ungefär hälften jämfört med 1962.”

Det här visar att EU:s jordbrukspolitik har varit lyckosam för konsumenterna. EU kommer att göra allt i sin makt för att se till att jordbrukarna inte får mera betalt för sina produkter.  Varför det? Ja, för solidaritet med tredje världen. Vi här uppe i I-länderna har råd att betala mera för maten, men U-länderna har inte råd.

Om man skulle förändra jordbrukspolitiken i Europa, och i hela världen, så skulle förstås matpriserna markant stiga, vilket antagligen skulle medföra att en miljard människor skulle svälta. Vi pratar om solidaritet.

Här raljerar man om att vi betalar hundratals miljoner till jordbruket när det är ett stöd till dem som inte har råd att betala mat. Det är så det är! Det är inte jordbrukarna och bönderna som får pengar till att köpa nya traktorer. Det handlar om att folk ska ha råd att köpa mat.

Fru talman! Det var lite globalt, om vi tar lite lokalt så märkte ni väl alla att ltl Eliasson, av olika orsaker, höll ett gruppanförande här. Det var ett bra anförande som jag långt kan sympatisera med. Dock har jag, av olika orsaker, haft vissa andra mera starka åsikter i den här frågan. Jag tänker nu framföra dem här.

Fru talman! Det handlar om vår rena mat, det handlar om vår miljö och det handlar om 1 300 arbetsplatser. Det handlar om att jordbrukarna ska ges möjlighet att försörja sig, det handlar om mat till pris som alla ska ha råd med och det handlar om en levande landsbygd och skärgård. Ja, detta meddelande handlar om hela Åland och alla ålänningar.

De senaste EU-programmen 2000-2007 och 2007-2014 vad gäller jordbruket så måste väl de flesta av oss medge att det blev en succé.

Näringsministern sade för en stund sedan här att vi är ledande bland eko-odlingen i Finland. Det om någonting ska vi vara stolta över och det har de här programmen åstadkommit.

Under dessa perioder lyckades politikerna tillsammans med jordbrukarna och förädlingen bevara och utveckla verksamheten hos många företag. För att ta några exempel: Chipsen, som grundades för över 40 år sedan, har under denna period gjort stora investeringar både i produktion och i miljön och är idag en av de modernaste fabrikerna i världen vad gäller chipstillverkning. Det är dock en mycket liten verksamhet för moderbolaget, men för Åland oerhört viktig.

Vårt mejeri ÅCA, som lade sin grund för över 90 år sedan och har anor från 1800-talet, producerar idag antagligen världens eller åtminstone en av världens renaste och miljövänligaste mat. Dessutom är företaget idag i princip utsläppsfritt.

Vi har Dahlmans slakteri, cirka 90 år på nacken, som är en förutsättning för mjölkproduktionen och köttproduktionen. Vi vet att mjölkproduktionen genererar djur som går till köttförädlingen. Här har Dahlmans tagit ett stort ansvar i och med att andelsslakteriet lades ner. Här tog det familjeägda Dahlmans stafettpinnen och driver företaget vidare. Antagligen täljer de inte guld men de är oerhört viktiga för den här branschen, utan slakteri har vi knappast någon djurhållning alls på Åland.

Trädgårdshallen som grundades för cirka 50 år sedan är idag Finlands ledande inom flera produkter. Trädgårdshallen har idag cirka 150 odlare som levererar bland annat lök, grönsaker och äpplen och de är ledande inom det området.

Sedan har vi många mindre förädlingsföretag som har verkat en kortare tid såsom Bolstaholms gård som levererar kvalitetskött, Överängskvarn som förädlar ekologiska produkter, flera äppelodlare som förädlar äpplen till juice och många fler.  

Alla dessa förädlare har byggt upp sina kunskaper under många årtionden och det tillsammans med stora investeringar utgör idag en unik och konkurrenskraftig produktion som levererar säkra och efterfrågade produkter.

Grunden till dessa förädlare är många skickliga jordbrukare som inget hellre önskar än att få ekonomiska möjligheter att kunna fortsätta sin produktion. Det är jordbrukare som generation efter generation utvecklat en allt miljövänligare produktion. Det åländska jordbruket och åkarna har levererat mat i hundra år.

I många länder skövlar man regnskog och man kan odla bara ett eller två år sedan är det öken. Här tar det åländska och det europeiska jordbruket ett stort ansvar och har en viktig roll.

Ålands konventionella jordbrukare, tillsammans med de ekologiska jordbrukarna, kan antagligen leverera världens renaste mat. Man anser att Europa har en av världens renaste mat och Finland anses ligga i topp. Vi kan nog med fog påstå att Åland har världens renaste mat som vi kan leverera till våra skolor och daghem.

Aldrig har jordbruksproduktionen varit så miljövänlig och samtidigt fått fram så mycket rena produkter till våra förädlare som nu.

Det unika är att lilla Åland, med endast 14 000 hektar åker och 5 000 hektar beten, kan ha ett mejeri, ett slakteri, en chipsfabrik, en trädgårdshall och många flera förädlare. Det finns ingen annan ort i världen som har så många förädlare.

Tillsammans ger detta 1 300 arbetsplatser eller cirka 10 procent av de åländska arbetsplatserna. 1 300 arbetsplatser som, förutom inom jordbruket och förädlingen, också finns inom transportsektorn, handeln, banker, försäkringar, veterinäryrket, byggbranschen och många fler. Det som vi kallar jordbruksklustret.

Man kan lugnt säga att jordbruket inklusive jordbruksklustret tillsammans med sjöfarten och dess kluster utgör stommen i den åländska välfärden. Och ingen av oss har någonsin fört en politik som äventyrar sjöfarten och sjöfartsklustret. Tvärtom, vid EU-inträdet så tiggde vi och bad av EU att vi skulle få behålla sjöfarten och att de inte skulle behöva betala en cent i skatt. Varför gjorde vi det? Ja, det var för arbetsplatsernas skull, ingenting annat.

Tittar vi vad dessa 1 300 arbetsplatser direkt genererar så kan vi konstatera att om var och en har en beskattningsbar inkomst på 25 000 euro så genererar de 4,5 miljoner i kommunalskatt i året. De genererar arbetsgivaravgifter på 6,5 miljoner per år och de genererar statsskatt på ett par miljoner per år. Tillsammans genererar de 1 300 arbetsplatserna direkt 13 miljoner. 

Sedan finns det mycket till. Om många av dessa istället skulle gå arbetslösa så skulle det kosta i andra ändan.

Det är utom all rimlig tvivel att det lönar sig ersätta den här branschen med de pengar som jag och många av oss tycker att vi borde ersätta. Vi tycker att stödet borde vara oförändrat.

Tyvärr verkar den nuvarande näringspolitiken äventyra delar av den nuvarande jordbruksproduktionen och förädlingen. Men vad kanske värre är att den omintetgör framtidstron.

I och med att jordbrukspolitiken är helt reglerad i EU så är den långsiktiga stödpolitiken helt nödvändig för jordbruksproduktionen och för miljön. Det har den varit i många, många år nu.

Nu vill man förändra det genom att försämra för den ekologiska odlingen och för den miljövänliga odlingen och detta till priset av en minskad jordbruksproduktion. Det finns en mycket stor risk här att man lägger om och man vill inte att det blir mera stödproduktion. Man orkar helt enkelt inte ha en ekologisk produktion utan man övergår till annat som ger sämre och mindre produkter.

Nämnas kan att av de idag stödberättigade betena om 5 000 hektar så ska bara 2 500 hektar stödas i framtiden. Det betyder att 2 500 hektar växer igen. Detta kommer att bli en liten dolkstöt för fårfarmarna, vilket betyder mindre köttproduktion. Här har verkligen Dahlmans lyckas hitta en ny nisch genom att sälja åländskt fårkött till den finska marknaden och det åländska köttet är mycket dyrare än andra länders, det är mycket exklusivt.

Stöden till miljö- och ekoodling minskas med cirka 1,5 miljoner euro per år och det kommer att medföra mindre eller inga eko-odlare alls och en mera intensiv konventionell odling. Det finns redan nu konventionella odlare som anser att miljötilläggsstöden är för låga så att man väljer bort dem och går tillbaka till sjuttiotalsodlingen som ger mera produkter men har betydligt högre utsläpp.

Jag är med i projektet ”Rädda Lumparn” på initiativ av ltl Sundman. Det projektet blir i princip omöjligt. Varför ska vi försöka minska på utsläppen när vi har en politik som ökar utsläppen?

Det här kommer också att minska den ekologiska produktionen på Åland. Vi läser i dagarna i tidningen att nio av tio utländska fruktar innehåller bekämpningsmedel. Man till och med avråder barn att äta dem. Var och en frukt innehåller kanske inte så mycket över gränsvärdena, men man pratar om cocktaileffekten. Det här är verkligen skrämmande. Ska vi inte fortsätta att ge våra konsumenter på Åland en egen inhemsk ekologisk produktion?

Allt det här vill landskapsregeringen göra för att spara 500 000 euro per år på ett enskilt utgiftsmoment inom näringsavdelningen.

Det finns en risk att det här är kontraproduktivt och att det späder på i andra ändan, exempelvis arbetslöshetsersättningen.

I Sverige har man gjort en uträkning som säger att en arbetslös kostar samhället lika mycket som en offentligt anställd. En offentligt anställd på Åland kostar cirka 50 000 euro per år. Således utgör denna halvmiljon 10 arbetslösa personer. Den nuvarande jordbrukspolitiken kommer att medföra att fler än 10 arbetsplatser försvinner. Därför är det utom all rimlig tvivel att det här kommer att kosta samhället mera än vad det skulle göra om vi skulle öka stödet med en halv miljon.

Varför ska inte jordbrukarna också vara med och spara? Visserligen ska de vara med men de har redan dragit sitt strå till stacken. Om det går, som åtminstone jag tycker, att stöden borde vara oförändrade så skulle det vara oförändrat från 2007-2020. Stödet skulle vara oförändrat i 14 år. Med en inflationstakt på 2-3 procent, vilket är lågt räknat vad gäller jordbruket, så skulle stöden vara 30-40 procent lägre år 2020 än vad det var 2007. Nu vill man dra ner stödet ytterligare med en halv miljon så det börjar bli en neddragning på ungefär 50 procent från 2007 till 2020. Det finns ingen bransch som klarar det. Men jordbruket kan tydligen klara av att man kan sänka stödet med 30-40 procent. Här går nog smärtgränsen.

Herr talman! För produktionens skull, för miljöns skull, för arbetsplatsernas skull och för att vi även i fortsättningen ska kunna erbjuda ålänningarna en säker och ren mat så måste den jordbrukspolitik som gäller under nuvarande period gälla även för åren 2014- 2020.

Därför vädjar jag nu till landskapsregeringen att tänka om och se om man inte kan trygga 1 300 arbetsplatser, öppna landskap och vår miljö.

Herr talman! Sedan vill jag gå in lite grann på partiernas valprogram. Jag har gått igenom varenda ett. Jag kan konstatera att samtliga partier har senaste val lovat hur man ska göra.

Moderaterna skriver: ”Landskapsregeringen går ut med en omfattande informationskampanj om kretsloppsbaserad ekologisk odling samt komponerar ett stödpaket för de odlare som uppfyller högt ställda krav.”  

Socialdemokraterna skriver: ”Socialdemokraterna anser att Åland ska sträva till att helt gå över till ekologisk matproduktion. Som ett första steg i den riktningen ska alla åländska skolbarn ges möjlighet att äta ekologisk och närproducerad mat”.

Centern skriver: ”Centern värnar om de öppna landskapen. Livsmedelsindustrin utgör drygt hälften av Ålands industri. Bra råvaror förutsätter god konkurrenskraft inom jordbruket och tryggar livsmedelsindustrins framtida utvecklingsmöjligheter inom närproducerat.”

Liberalerna skriver: ”Livsmedelssektorn omfattar av primärnäringarna och livsmedelsindustrin. Livsmedelsindustrin är vår största industri som exporterar huvuddelen av sin produktion. Räknat med indirekta effekter på transport-, bygg- och handelsnäringarna är sysselsättningen inom livsmedelsklustret 1 400 personer. Jordbrukare ska uppmuntras till att producera råvaror med minsta möjliga belastning för miljön”.  Man nämner också ekologisk produktion.

Ålands Framtid skriver: ”I ett större perspektiv är det åländska jordbruket ett skärgårdsjordbruk och bör också anpassas efter dessa förhållanden och begränsningar. Jordbruket har också en viktig roll i miljöarbetet; en levande landsbygd ger öppna landskap och skapar livskvalitet.”

Med detta vill jag säga att vi har alla varit med och lovat att det här ska fortsätta. Vi ska även i framtiden hålla de 1 300 arbetsplatserna.

Ofta nämns ekonomin och att vi måste spara. Ja, vi måste spara. Jag roade mig med att titta hur den allmänna förvaltningen, avdelningarna, har ökat. Från 2007 till 2013 så har de ökat med 2 miljoner per år. Och här ska vi inte ha råd att betala en halv miljon per år som säkerställer 1 300 arbetsplatser och där vi verkligen producerar varor för export!

Herr talman! Jag vill stöda bordläggningen. Jag stöder också att ärendet behandlas i utskottet eftersom vi själva har beslutat i 2014 års budget följande: ”Utskottet förutsätter att den konsekvensanalys som landskapsregeringen planerar att genomföra av det kommande LBU-programmet förs till lagtinget för behandling som är ett meddelande före stödnivåerna fastställts.” Om vi ska följa vårt eget beslut så måste det ju utskottsbehandlas och slutbehandlas här före den 17 maj. Det betyder antagligen att man måste kalla in lagtinget för en extra session efter Valborg.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, herr talman! Det var mycket långtgående slutsatser som ltl Runar Karlsson drog av alla möjliga påståenden och uttalanden här. Jag kan inte riktigt omfatta någonting av detta.

Jag vill replikera på detta om hur bra det var med de låga priserna inom EU för tredje världen. Då måste man ju komma ihåg att EU inte tillåter fri import av livsmedel från tredje världen. Om man ska vara orolig för prissättningen på EU:s varor så ska man nog analysera det frihandelsavtal som USA och EU nu resonerar om. När det avtalet träder ikraft då hjälper nog inte en halv miljon i året om man bara ska sköta konkurrenskraften med bidrag och inte med produktion och minskade kostnader.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Det är utom all är rimlig tvivel att EU:s stödsystem håller nere priserna, det är helt klart och det gör att det blir en mångfald jordbrukare som kan hålla på med jordbruk. Skulle man inte ha detta stödsystem så anser man att världens matproduktion kanske handhas av en handfull människor. Det skulle i sin tur betyda att priserna markant skulle öka. Det gäller nog att mångfalden inom jordbruket, framförallt familjejordbruket, får fortsätta. Blir det stora enheter runt omkring oss så då blir det någon form av oligopol och då rusar priserna i väg.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag tror inte det är någon här som har ansett att vi inte ska ha en stödordning. Det är ju mera frågan om detaljer och om nivåer på stöden, inte ens det är av några stora mått jämfört med tidigare program. Jag är lite förvånad men jag tycker att ltl Runar Karlsson drar alltför långtgående konsekvenser av uttalanden som har gjorts här. Det nämns ingenting om marknaden för produkterna. Är det oväsentligt för ltl Karlsson? Det har visats om och om igen att livsmedelsindustrin förmår att förädla de åländska produkterna för att man ska få ett bra pris. Det är väl där som vi ska lägga tyngdpunkten, och inte bara hur man ska kunna mata ut bidrag. Var är de nya produkterna som vi ska sälja? Det är väl det som är ekonomin i det hela.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Som jag sade så har senaste programperioden varit en succé. Det är ju fantastiskt vilka produkter ålänningarna kan leverera och detta tack vare de senaste EU-programmen. Vi har en mångfald och vi fortsätter att expandera.

Nu är jag orolig för att det blir en stagnation. Jag hör ju själv vad förädlarna och jordbrukarna säger. Man är orolig. Jag har god kontakt med branschen, jag lever mitt i en jordbruksbygd, jag vet hur man resonerar och jag vet hur mycket man jobbar. Vi vet ungefär var smärtgränsen går.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Fredrik Karlström, replik

Tack, herr talman! EU:s jordbrukspolitik är en lyckad för konsumenterna sade ltl Runar Karlsson. Vi i EU producerar faktiskt dubbelt mer än vad vi äter och vi slänger bort hälften av all vår produktion. Så lyckad är inte hela EU:s jordbrukspolitik. Det finns mycket man kan diskutera, men vi kanske inte behöver gå in i de detaljerna.

Det är oerhört vilken domedagsprofetia vi får höra från talarstolen. Stöden bör vara oförändrade, alltså 500 000 euro till om jag förstår ltl Karlson rätt. Hur vill ltl Runar Karlsson fördela de 500 000 euro om vi skulle hitta åtgärder som passar in? Är det till djurens välfärd? Är det till eko-gårdarna? Mera miljösatsningar? Eller på produktiva insatser, kunskap och kompetens? Eller ska det delas jämnt på alla 500 gårdar? Det motsvarar 83 euro per gård och månad. Hur vill ltl Runar Karlsson fördela dessa 500 000 euro?

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Det är kanske lite väl mycket begärt att jag ska kunna berätta det på en minut här. Jag tror att man måste hitta en mix på miljöstöd, eko-stöd och betesstöd. Då tror jag att man når upp till en acceptabel nivå. Branschen har också sagt det till mig att man tycker att det vore en lämplig åtgärd. Problemet är att stöden helt enkelt minskar för mycket på för kort tid. Om stöden fortsätter att minska i takt med inflationen så skulle man kunna anpassa sig, vilket man har gjort under många år. Det har varit en radikal förändring inom jordbruket bara under de senaste tio åren. Det finns ingen bransch som har förändrats så mycket och överlevt som jordbruket. Jag bor mitt i bygden, jag ser själv med egna ögon hur det har förändrats.

Minister Fredrik Karlström, replik

Det har varit en enorm strukturförändring i jordbruket. Den senaste perioden har det försvunnit ungefär 120-140 gårdar, trots att vi har haft ett mycket mer välfinansierat system än vad man har haft i Finland. Trots detta har det försvunnit väldigt många gårdar. Förmodligen kommer strukturomvandlingen att fortsätta. Det behöver inte vara en domedagsprofetia där 1 300 arbetsplatser försvinner, landskapet växer igen och turisterna kommer att svika Åland.

Det här är en satsning för framtiden, vi vill ge förutsättningar för att producera råvaror till livsmedelsindustrin som vi sedan kan exportera för att behålla sysselsättningen på Åland. Detta är själva lysande stjärnan i det här programmet. Sedan vill vi göra det hållbart, smart och miljömässigt. Vi vill rikta åtgärderna där de verkligen gör effekt. Vi har exempelvis våtmarker och integrerade skyddszoner, detta har inte gjorts i det förra programmet, men kanske vi kan göra det med Leader insatser. Jag återkommer till det.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Jag delar helt enkelt inte Karlströms ideologi i det här fallet. Att först släppa ut en massa föroreningar och sedan försöka rena i andra ändan så alla miljöexperter vet att det är det sämsta alternativet. Man ska försöka hindra att föroreningar uppstår och det har man lyckats med under den här perioden. Landskapets egna utredningar visar att utsläppen har minskat med 30-40 procent och ändå har livsmedelsklustret och förädlingen fått tillräckligt med varor för att kunna fortsätta och man har till och med utökat och förbättrat sitt förädlingsvärde. Jag är inte emot att det förändras i takt med inflationen, men när man tar ett sådant här stort steg så kommer det tyvärr, enligt min bedömning, att vara förödande för stora delar av jordbruket och förädlingen. Det är inte ansvarsfullt tycker jag.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, herr talman! Tack ltl Runar Karlsson för ett informativt och analyserande inlägg i debatten. Man kan nästan stöda Runar Karlsson till hundra procent i de här tankarna.

Det som oroar mig är att Runar Karlsson representerar centern och är gruppordförande. Jag har hört ett annat gruppanförande, med helt andra tankar, som skulle vara centerns gruppanförande och där backar man tydligt upp landskapsregeringen. Samtidigt har vi hört från centerns styrelse att man vill ha ytterligare 3,5 miljoner, samma som nuvarande nivå. Vem ska man lita på? Ska man lita på Runar Karlsson som jag hoppas att har möjlighet att påverka centern så att de ändrar sig eller ska man lita på de andra i centern?

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Ja, vem man ska lita på? Jag upplever att centern är hyggligt enig om att man vill bevara jordbruket och förädlingen. Sedan kan det finnas lite olika åsikter om var smärtgränsen går. Ingen kan säga vad som är exakt rätt eller fel. Jag är väl den som har varit tydligast i det här fallet. Jag tycker att det har gått för långt. Inte vill jag heller beskylla någon annan av mina kollegor för att de har fel. Jag befarar att det här kommer att vara kontraproduktivt för Åland och för landsbygden som jag hemskt mycket vurmar över. Om detta förfaller så finns det en risk att kommunerna inte klarar av att stå upp ekonomiskt och då får man väl den här kommunsammanslagningen som många så hett eftertraktar.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, herr talman! Jag delar ltl Runar Karlssons oro. Man svartmålar inte, som sades här tidigare, utan man lyssnar av vad näringen säger. Det är detta som det handlar om. Jag är själv jordbrukare och jag vet precis hur mina grannar resonerar. Att det går runt ligger så på gränsen till marginalerna idag. En del tror att man ska vara effektivare och satsa mera. Vi är effektiva här på Åland, vi har satsat och säkert finns det någon enstaka gård till som kan satsa och vara med. Vi har våra arrenderade marker, spridda landskap och små enheter. Vi kan inte göra om det, marken finns där den finns och alla gånger uppnår man inte hundra procent effektivitet och det måste miljöstödet och stödprogrammet vara anpassat till.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Vi får se vad som händer härefter, om det blir enligt förslaget eller om det blir några förändringar. Jag har själv stora farhågor och har svårt att kunna ta ansvar över den här politiken som medför de här stora försämringarna för Åland som helhet. Det känner jag.

Det återstår att se vad det blir innan beslutet tas i regeringen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, herr talman! Man brukar säga att det finns dåliga dagar och det finns sämre dagar. Jag tror att ltl Runar Karlsson har en av de sämre dagarna för det här var den största domedagsprofetia jag har hört från denna talarstol.

Vi har ju jobbat med programmet. Jag hoppade lite till när ltl Runar Karlsson föreslog bordläggning. Vi har flera talare på listan, vi har suttit här, vi jobbar och vi har en debatt så varför denna bordläggning nu?

När det gäller utskottsbehandlingen, hur skulle det gå till? Vi har fortfarande en deadline att skicka ner det här LBU-programmet till Bryssel. Eller är det på det viset att ltl Runar Karlsson inte ens vill ha programmet till Bryssel och att vi ska klara oss helt utan EU-pengar? Vad vill centern och ltl Runar Karlsson?

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Ltl Karlsson vill att vi ska följa det beslut vi tog i budgeten att det här meddelandet ska slutbehandlas före stödnivåerna fastslås. Det har vi själva beslutat här. Jag tycker faktiskt det är rimligt att kräva att parlamentet får ta ett beslut om en politik som ska vara i sju år. Det tillhör faktiskt de demokratiska rättigheterna. Personligen är jag invald att företräda Ålands folk och lämnar jag inte en sådan här viktig sak till sju personer i regeringen. De är i och för sig sju kloka personer men i alla fall, ett parlament är ett parlament.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, herr talman! Man har i alla fall förstått att centerns lagtingsgrupp inte har förtroende för landskapsregeringen och dess arbete. Det har man märkt under dagen, men det är ert byke så det får ni tvätta.

Jag blev lite fundersam över hur ltl Karlsson tänker när det gäller ansvaret? Nu vill han ha det här ärendet till ett utskott och man vet att då kommer programmet inte att hinna till Bryssel. Egentligen vill man vara populistisk och man bråkar med landskapsregeringen för att blicka fram till nästa val. Det var inte någonting konstruktivt hur man kan göra och hur man kan utveckla. Allting ska vara som förr, förändra inte. Var finns de konstruktiva idéerna som ltl Runar Karlsson brukar komma fram med? Jag saknar den ltl Runar Karlsson, för han finns där, men här är allting så svart.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Naturligtvis ska landskapsregeringen ta beslut senast den 17 maj och skicka iväg det här.

Om ltl Winé skulle ha hört på vad jag sade, men han kanske inte vill höra allt vad jag säger, så sade jag att lagtinget borde ha en extra session efter Valborg och slutbehandla detta ärende så att landskapsregeringen kan ta ett beslut före den 17 maj. Gör man inte det så då måste naturligtvis landskapsregeringen ta det här beslutet och skicka iväg det, men då har vi inte följt lagtingets beslut i budgeten 2014. Det finns i och för sig även många andra beslut som vi inte heller har följt, men naturligtvis ska regeringen ta ett beslut före den 17 maj. Men jag ville att parlamentet skulle vara mera inblandat eftersom det är sjuårig politik som t.o.m. går över två val efter det här. 

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ärendet kommer att bordläggas eftersom ltl Brage Eklund, understödd av ltl Runar Karlsson, har föreslagits att ärendet ska bordläggas till plenum den 30 april. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 30 april.

På talarlistan finns ännu lagtingsledamöterna Perämaa, Winé och Slotte samt minister Fredrik Karlström som får tillfälle att yttra sig.

Ltl Göte Winé

Tack, herr talman! Jag känner ändå att vi behöver ta tillfället i akt att faktiskt debattera detta just nu.

På onsdag tycker jag att vi ska ha all respekt för det ärendet som ligger och väntar; nämligen skärgårdstrafiken.

Herr talman!  Man märker vad strukturfondsstöd berör. Vi har haft det så kallade bondeuppropet här tidigare. Under den senare tiden har ni lagtingsledamöter säkert, lika som jag, blivit uppvaktade av olika lantbrukare som kommer med domedagsprofetior om detta program klubbas. Nu tror jag inte att det kommer att bli så nattsvart som det har pratats om.

Det finns faktiskt vissa lantbrukare som varit riktigt resonliga och att det här kommer att bli bra bara vi ger det tid.

Nu säger vissa lagtingsledamöter; ”oj så här kan vi inte ha det”. Det är väl än en gång centers utspel som ofta kommer i samband med jordbruksfrågor. Desto närmare valet, desto större chans/risk att vi får ett utspel från centern.

Man har stått här tidigare och sagt att alla skall vara med och betala. Vissa får mindre i börsen, man får betala mer och servicen blir lite sämre. Man har t.o.m. sagt att om man inte har råd att gå till ÅHS så får man gå till socialen. Var är de orden nu, ltl Runar Karlsson? Men nu ska det inte vara försämringar, nu ska det vara som förr!

Jag däremot vill att vi verkligen funderar på vad vår politik är i dessa strukturfondspengar. Visst är det jobbigt att göra förändringar som kan bli försämringar, men det är något man måste göra med tanke på hur det såg ut när vi tog vår omställningsbudget. Vi måste sänka olika ramar för att gå mot en budget i balans. Vissa saker har vi klarat av, andra inte. Men vi har tagit jobbiga beslut som jag själv tycker varit oerhört jobbiga och visst har vissa fått det sämre. Det har varit jobbigt, även för mig, att ta sådana beslut. Men har vi varit med och godkänt en omställningsbudget så måste vi jobba mot den, men tydligen inte centern längre.

Med omställningspolitik försöker vi sänka våra kostnader och jobba mot en budget i balans.

Nu har vi då dessa strukturfondspengar som vi debatterar. Även här kommer det att bli försämringar, men jag tycker ändå att regeringen verkligen sett över det och då framförallt konsekvenserna av LBU-programmet. Det har varit två remisser.

Alla försämringar kan inte heller regeringen ansvara för. Vad jag har förstått så har EU gått mer in och styrt t.ex. vad man ger miljöstödspengar till.
Visst kan jag erkänna att jag inte heller är nöjd med allt som står här i programmet men jag har förståelse för komplexiteten i det hela.

Visst ser man minister Karlströms politik i programmet. Att minister Karlström och jag står ideologiskt en bit ifrån varandra är väl knappast någon hemlighet. Men jag måste erkänna att visst har minister Karlström en poäng här som är rätt, för hur många gånger har jag inte hört honom säga att man måste gå från passiva stödåtgärder till produktivitet. Det finns en hel del sådant i programmet och det köper jag om vi har förutsättningar för det.

Herr talman! Under påsken läste jag detta meddelande. Meddelandet var intressant och fick mig att fundera lite. Jag satt ute och läste och samtidigt hörde jag traktorerna fara förbi, de hade inte tid med påskfirandet utan vårbruket skulle igång.

Att vi nu måste sänka och göra förändringar är väl klart för inkomsterna minskar och då måste vi sänka kostnaderna. Sedan kan vi inte hålla på som vi alltid har gjort utan vi måste våga tänka nytt och göra förändringar. Däremot behöver vi fundera på för vem vi förändrar och för vem vi försämrar.

När jag satt hemma och funderade på Ålands jordbrukspolitik så blev det tre punkter jag fastnade för.

Ska vi fortsättningsvis stöda en som inte har jordbruk som huvudsyssla till att få lika mycket i arealstöd som en som har jordbruket som en huvudsaklig försörjning för sin familj? Är det lika viktigt med arealstöd för en ”månskensbonde” jämfört med den som försörjer sin familj?

I det här programmet är det storskalighet och produktivitet som vi ska främja, det lilla genuina jordbruket får stryka på foten och även det miljömässiga får ta stryk här tyvärr.

Herr talman! när det gäller den sista punkten så blev jag att fundera på vad som är ett hållbart jordbruk i detta program? Jag har själv tidigare kritiserat vallodling för att den politiken är passiv och man kan lyfta stöd genom att ha en s.k. passiv vallodling. Nu främjar man att man ska arrendera ut den marken istället till en som vill odla där, till produktivitet. Jag känner att man ändå vill vara med och producera egna pengar. Men det innebär ju då att de s.k. gröna vallodlingarna minskar och vi försämrar för möjlighet till ekologiskt lamm- och nötköttsproduktion, enligt min uppfattning.

En annan sak som jag undrar; hur hållbart är odling av chipspotatis? De lär vara ganska hårt gödslade, så ur ett miljöperspektiv kanske odling av chipspotatis inte är så hållbart. Men sedan är det istället mer hållbart ur ett ekonomiskt och socialt perspektiv för det skapar många arbetsplatser. När vi ser på vår jordbrukspolitik så måste vi nog också lyfta upp det hållbara och miljömässiga och inte bara det produktiva.

Säga vad man vill om minister Karlström men visioner har han och ibland funderar jag om det är bara han som ser visionerna och näringen bara ser molnen framför visionerna. Däremot tror jag att minister Karlström måste få flera med sig i jakten på att nå visionerna.

Det här meddelandet går nu mer ut på minister Karlström linje och hans politik, dvs. det gynnar mer produktivitet och mindre beroende av stöd.

Det är synd att det är det småskaliga jordbruket som får ta stryk, att vi inte ska ha råd att ha det småskaliga jordbruket kvar för att vi ska gå över till mer produktivitet.

Vi får inte glömma att det finns småbarnsfamiljer med s.k. familjelantbruk, som nu kanske inte har möjlighet att investera om till stordrift. Här bör man se att de fortsättningsvis har möjlighet till att ha en verksamhet.

Den för mig viktigaste punkten är sedan en sak som jag tycker att är jobbigt; det centrala, när man pratar om jord- och lantbruk, så är att man är så beroende av stöd. När man ser vår småskalighet så förstår jag att stöd behövs, men här anser jag att vi i framtiden behöver göra förändringar. Jag tänker på dem som har jordbruk som deltidssyssla. Att de som har jord- eller lantbruk som huvudförsörjning behöver stöd av samhället förstår jag. Men det som jag har svårt med är att de s.k. månskensbönderna, som har jordbruket som en deltidssyssla, ska ha samma stöd per areal som dem som har det som huvudinkomst. Här anser jag att vi måste våga tänka nytt, göra förändringar och se på en annorlunda fördelningspolitik. Kanske ska vi ge mer stöd till heltidsjordbruk och kanske lite mindre till deltidsjordbruket?

 Jag kan visst tänka mig tjusningen att kunna odla sina egna varor och sälja vidare och sådant, men hur mycket av det ska man subventionera med samhällsmedel om man har en annan huvudinkomst?

Därför anser jag att vi borde styra våra pengar till dem som verkligen behöver dem och som försörjer familjer. Vi har styrsystem genom LFA-stöd eller CAP-stöd. CAP-stöden är visserligen finsk behörighet, men man behöver titta på dem. Jag tycker att de här två stöden ger möjligheter.

En av huvudmålsättningen med jordbruksfonden är att landsbygdspolitiken bör stöda och komplettera marknads- och inkomststöden i den gemensamma jordbrukspolitiken. Nu vet jag inte om detta finns någon annanstans men jag kan inte tänka mig att det skulle vara fel att styra stödpengarna enligt mitt förslag.

Att inte så många håller med mig här förstår jag, för det skulle vara obekvämt att ta ett sådant beslut. För många, som sitter i den här salen, rör det den egna plånboken. Men är vi riktigt ärliga, ni som sitter här i lagtingssalen och samtidigt lyfter stöd, tycker ni att det är rätt att ni får samma arealstöd som en småbarnsfamilj som jobbar heltid för sin inkomst?

Ålands Framtid brukar säga att de är det enda partiet som är borgerligt, men hur är det här? Är det här också borgerlig politik? Alla ska ha stöd och man ska leva på stöden.

Jag missunnar inte dem som på tidiga morgnar och sena kvällar jobbar på sidan om sitt arbete med sitt jordbruk att få ett stöd för det. För de bidrar till att vi får närproducerat. Däremot är jag som sagt skeptisk till om stöden för dem som inte har jordbruket som huvudsyssla ska ligga på samma nivå som stöden till dem som har jordbruket som sin huvudsakliga försörjning. Jag tycker inte det är rättvist. Jag anser inte heller att det är konkurrens på lika villkor.

Strukturfondspengarna har minskat och vi behöver nu prioritera dem. Här borde vi se nu vad vi satsar på. Jag skulle gärna se lite grön vallodling kvar, det skulle medföra att vi i framtiden kan saluföra Åland som producent av det bästa ekologiska lamm- och nötköttet.

Det småskaliga lantbruket ska finnas kvar och ingå i en turistsatsning som ”Öppna gårdar” där de förädlar och säljer sina egna varor. Man har den gröna nyckeln i fokus som är turismbranschens största miljömärkning. Det går bara vi vill och ger stöd i den riktningen. Men då behöver också intresseorganisationerna ge kraft och råd åt det hållet och inte tvärtom.

Avslutningsvis, herr talman, det här meddelandet handlar inte bara om landsbygdsprogrammet utan även om annat. Här ser jag en annan viktig fond, ESF, Europeiska socialfonden som även bidrar till tillväxt. Jag replikerade om vikten av att ESF-medel används till stöd och att man får in många i sysselsättning. De ESF-projekt som jag har tagit del av så har gjort ett fantastiskt jobb för att bidra till att få in många i sysselsättning. Tack, herr talman.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Jag tycker inte att det är rättvist, jag är besviken över ltl Winés raljerande över det som han kallar för centerns utspel. Jag skulle vilja veta var i vårt gruppanförande som ltl Winé kan hitta någon form av på populism eller opportunism? Det var en äkta diskussion som vi hade, vi ställer frågor och det måste vi få göra.

Om man tittar på socialdemokraternas eget agerande här idag så har ni också haft ganska kraftiga synpunkter på exempelvis Leaderprogrammet. Varför ska inte vi få ha synpunkter nu när vi diskuterar det här i lagtinget och som ska tas beslut om senare? Jag tycker att ltl Winé var oschysst här.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Göte Winé, replik

Tack, herr talman! Om jag får använda ett engelskt uttryck så kan jag hälsa åt ltl Eliasson: Payback Time! Nej, förlåt.

Ltl Eliasson var besviken på mitt raljerande. Går man ut med ett pressmeddelande exakt samtidigt som ministern ställer sig i talarstolen så tycker jag att det är populism. Så är det. Det är ingenting annat än att man inför valet vill brösta upp sig och säga; ”det här vill vi”. Ni har haft så många lägen tidigare, ni har varit med och tagit omställningsbudgeten så jag skulle ha uppskattat lite mer action tidigare.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, fru talman! Om ltl Göte Winé minns vad jag sade i vårt gruppanförande, så sade jag uttryckligen att vi tar ansvar för allt det som vi har varit med om i processen. Att då börjar kalla centerns gruppanförande för populistiskt utspel tycker jag att är helt fel. Vi resonerar runt det programmet. Nu framför vi våra synpunkter och på vissa ställen är vi oroliga. Vi framförde exempelvis också det högre kostnadsläget som vi tycker att landskapsregeringen ska ta hänsyn till när de tittar på det här. För det kan faktiskt betyda att man måste göra någonting till. 

Kalla inte det här för ett populistiskt utspel från centergruppens sida!

Ltl Göte Winé, replik

Tack, herr talman! Jag tar mig rätten att göra det, om jag vill. Det är inte gruppanförandet som jag har kritiserat. Jag har sagt tre gånger här att det är centerns agerande, det är inte gruppanförandet. Man måste också lyssna på vad jag säger.

Jag tycker fortsättningsvis att centern har kunnat vara med och ta ett större ansvar. Jag är lite orolig över vad som händer längre fram. Vi ska ändå ta en lag. Tidigare var centern med och röstade emot garantilagen. Det finns beslut som man tar som är bra då, men vilka konsekvenser det får en längre fram tänker man inte på. Jag börjar bli lite besviken på det. Nu måste man börja stå för besluten och inte hela tiden säga att vi inte gör det här. Jag tycker att det är lite fegt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Jag är allmänt förvirrad över ltl Winés anförande. Dels stödde han Karlströms och regeringens förslag och delvis var han kritisk till chipspotatisen på Åland. Dels tyckte ltl Winé att deltidsjordbrukare inte skulle ha stöd, men å andra sidan så tyckte han att de små jordbrukarna skulle favoriseras och att de skulle ha många ben att stå på.

Jag ska ta ut det här anförande i skrift sedan. Det var fullt av motsägelser hela vägen. Det är jätte, jättelätt att vara politiker om man kan ha det så enkelt i livet.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, herr talman! Det skulle ha varit en fördel om ltl Karlsson hade suttit inne och lyssnat på mitt anförande. Jag kan skriva ut mitt anförande åt ltl Karlsson. Jag sade inte att deltidsjordbrukarna inte ska få stöd. Jag frågade om det är rätt att en deltidsjordbrukare får samma arealstöd som en som har jordbruket som heltidssyssla. Det var det som jag nämnde. Jag frågade om odlingen av chipspotatis var hållbart, ur hållbarhets synvinkel, med tanke på hur mycket man gödslar och förorenar. Jag sade att man samtidigt också måste se det ur ett hållbarhetsperspektiv när det gäller det ekonomiska och det sociala. Jag anser inte att mitt anförande innehöll motsägelser. Däremot så måste jag få fundera och ha funderingar. Jag ser också att det är viktigt att det småskaliga jordbruket finns kvar. Men har man jordbruket som huvudsysselsättning ska man få ett större stöd än de som har jordbruket som deltidssysselsättning.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Det är inte svårt att vara politiker om man säger att man är kritisk mot chipspotatisodlingen för att de släpper ut så mycket näringsämnen. Men å andra sidan så måste chipspotatisodlingen finnas kvar för att den är så viktig för arbetsplatserna. Det är nog ett ställningstagande utan dess like.

Principiellt håller jag med om att i den bästa av världar så skulle den som lever på jordbruket få stöd och de andra skulle inte få stöd. Problemet är bara att deltidsjordbrukarna producerar mest med råvaror till förädlingen. Hugger vi av där så kan vi stänga Chipsen, Dahlmans, ÅCA och Trädgårdshallen och då försvinner 1 300 arbetsplatser. Det är jag inte beredd att göra, men det är tydligen ltl Winé beredd att göra.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, herr talman! Nej, det är jag inte beredd att göra. Jag har inte ifrågasatt att deltidsjordbrukarna ska få stöd, men ska de ha lika mycket? Ska man som deltidsjordbrukare ha lika mycket stöd? Jag tror fortsättningsvis att man har intresse av att sälja, men vinsten kanske inte behöver vara lika. Man behöver också se på andra saker där. Istället för att se allt så svart som ltl Runar Karlsson, som tidigare stod och höll domedagsprofetia, så försöker jag se vad vi kan göra annorlunda. Jag vet att det verkar vara svårt för ltl Runar Karlsson, men ibland måste vi våga tänka utanför boxen och inte bara se hur vi alltid har gjort och så här ska vi göra.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Fredrik Karlström, replik

Tack, herr talman! Det fanns mycket bra i ltl Winé anförande, men det fanns också lite sådant som jag inte delar, t.ex. när det gäller deltidsjordbruk eller ”månskensjordbrukare.” För mig spelar det egentligen ingen roll på vilket sätt man väljer att producera sina råvaror till livsmedelsindustrin och till konsumenterna. Det viktigaste är att stödet går till dem som producerar och inte till dem som icke producerar. Sålunda ser jag inte att man ska ändra stödordningen beroende på om får inkomster från något annat område. Den röda tråden hänger inte ihop med den behovsanalys som vi har gjort i hela det här arbetet.

Hela hållbarhetstanken är intressant, också ur ett chipsperspektiv. Jag är själv en stor förespråkare av chipspotatis och att vi behöver öka andelen chipspotatis på Åland. Alternativet är att vi importerar potatis från södra Sverige och Danmark. Hur hållbart är det? Då exporterar vi miljöproblemen bort från Åland och tar inte ansvar här. Jag tycker att det är viktigt.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Göte Winé, replik

Tack, herr talman! Det är inte första gången som minister Karlström och jag har lite skilda åsikter. Med all respekt minister Karlström, jag förstår tankarna, det jag ville med chipspotatisen det var att få en diskussion om hur svårt det är. Chipsen skapar otroligt med arbetsplatser, men samtidigt när man pratar om Lumparn och föroreningar så ifrågasätts det ibland.

Angående heltid- och deltidsjordbrukare så vet jag en i salen som tycker så här. Men det är svårt, från vissa håll hörs det ofta hur illa det är med stöd och bidrag. Men nu ska det vara lika mycket åt alla. Sedan står man här och säger att nu far det ena jordbruket efter det andra och då måste vi kanske börja se hur vi ska göra för att behålla jordbruken? Hur ska vi se till att de som har småjordbruk klarar av att leva på dem? Det är det som jag tänker på. Kassan blir mindre, vi måste se hur vi fördelar den.

Minister Fredrik Karlström, replik

Den här strukturförändringen kommer att fortsätta. Det är ingenting nytt på Åland och det är ingenting nytt i Europa eller någonstans i världen. Gårdarna kommer att bli lite större och man kommer att få lite mer åkerareal. Många tror kanske att det åländska jordbruket är mycket mera småskaligt än vad det är. Det finns några stora gårdar och sedan finns det några små.

Det här programmet stimulera faktiskt dem som vill fokusera på produkter till konsumenterna och till livsmedelsindustrin. Basstödet sjunker lite i den konventionella odlingen och i eko-odlingen. Däremot finns det en hel del nya åtgärder, när vi tillförde 3,5 miljoner euro, som görs av dem som aktivt producerar. Jag ser att det här programmet går mot den riktningen. Den röda tråden håller ihop. Vi tittar på det som kommissionen säger åt oss att göra i positionspappret; se till att ni har råvaror till livsmedelsindustrin och till konsumenterna. Det är det första, sedan ska det göras hållbart och miljömässigt, men råvarorna är prioritet ett.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, herr talman! Jag har full respekt för ministern och det här meddelandet. Jag ville bara fråga vad vi kunde göra annorlunda. Alla har stått här och sett så negativt på detta och det här är slutet. Var kan vi göra annorlunda? Jag försöker titta framåt och se vad vi kan göra. Sedan har vi olika ideologiska tankar. Jag ville släppa den här bollen och låta den rulla lite. Vi måste ändå vågar göra någonting. Jag ser flera lantbrukare som undrar vad som händer och sker. Varför ska de som har andra huvudsysslor få lika mycket stöd? Även de vill att någon ska stå här och säga det. Andra står också här och säger; så där kan man inte tänka. Det finns faktiskt sådana som tänker så ute i vårt samhälle och då måste man våga säga det också.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Axel Jonsson, replik

Tack, herr talman! Ltl Winé bekymrar sig över små jordbrukarfamiljer som kämpar för att överleva. Det är bra att man bekymrar sig över den här gruppen, för det är precis den är gruppen som riskerar att få ta konsekvenserna av det program som nu ltl Winé själv i talarstolen står och förespråkar. Bläddrar man igenom de remissvar som har inkommit nyligen så ser man att det är också de här gårdarna som blir av med en viktig del av sin inkomst och då kommer man att få kämpa ännu hårdare för att överleva. Frågan man kan ställa sig är; hur har regeringssupporten ltl Winé arbetat för att få in det här i det liggande landsbygdsutvecklingsprogrammet? Hur upplever ltl Winé att han har lyckats med den biten?

Ltl Göte Winé, replik

Tack, herr talman! Vi har jobbat för de frågorna. Vi har pratat om dem. Vissa saker får man igenom och vissa inte. Jag stöder det här programmet. Däremot kommer det att ske förändringar under den tiden också, som minister Karlström sade nyss i ett replikskifte till mig. Då måste vi se hur vi kan göra. Jag vill faktiskt ha det här programmet levande, jag vill se att det här går vidare så jag ser inte allting så nattsvart som ltl Jonsson. Det finns en utmaning för dessa små lantbruk. Man måste se vilka förändringar man kan göra för att få mera lönsamhet i sitt lantbruk. Jag nämnde att man kanske kunde förädla sina produkter. Vi kanske också måste jobba för att få mer produktion av ekologiskt lamm- och nötkött.

Ltl Axel Jonsson, replik

Det är de små familjejordbruken som är kärnan i den åländska livsmedelsproduktionen. Ser man till medelarealen enligt det här programmet så år 2010 låg vi på 25,2 hektar. Det är de här småbarnsfamiljerna som kämpar för att överleva, som ltl Winé så varmt förespråkar, och som kanske är de som bedriver ett deltidsjordbruk. De är mångsysslare och har annat på sidan om, och det är för dem som vi tydligen ska dra ner stödnivåerna för, enligt ltl Winés medicin. Det hänger inte alls ihop och det ligger långt ifrån verkligheten. Man kommer definitivt inte att lyckas med den målsättning som ltl Winé är ute efter, att faktiskt stärka den här gruppen, t.ex. småbarnsfamiljer inom livsmedelsproduktionen i jordbruket. Det gäller nog för ltl Winé att gå hem och tänka till en gång över de åtgärder man föreslår om man ska lyckas med detta och faktiskt tänka efter om det här programmet är det som ltl Winé verkligen är ute efter.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, herr talman! Skulle ltl Jonsson ha suttit inne när jag höll mitt anförande så kanske han också skulle ha hört vad jag sade. Men, glöm inte heller vad som sades tidigare. Det här programmet är inte spikat ännu. Vi har regeringsledamöter som sitter och lyssnar och det kommer att göras förändringar ännu. Det här är som en remissdebatt till landskapsregeringen, så har jag sett det. Inte är det spikat ännu utan det kan ske förändringar. Jag stöder programmet men det kan också behövas göras förändringar. Jag stöder ramen. Vi måste ha en ram.

Ålands Framtid säger; vi ska sänka kostnaderna för gymnasiet, vi ska sänka kostnaderna för ÅHS, men här ska vi inte sänka. Allting ska vara som förr och helst egna plånboken. Tack för det, borgerliga partierna!

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Slotte, replik

Tack, fru talman! Jag märker att ltl Winé försöker angripa deltidsjordbrukarna. Jag undrar om man har sitt partis stöd i den frågan? Deltidsjordbrukarna får ju faktiskt mindre betalt än de som har mera mark. En deltidsjordbrukare har ofta mindre mark och man får betalt per hektar. Således får den som har mera mark mera betalt. Har man hundra hektar får man tio gånger mer än den som har tio hektar, som exempel.

Runt 50 procent eller mera av dem som levererar till Trädgårdshallen och till Chipsen är deltidsjordbrukare. Jag tror att det är runt 60 procent som levererar till Chipsen som är deltidsjordbrukare. Så det är en viktig fråga.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, herr talman! Ltl Slotte, jag försöker inte angripa någon. Jag försöker se hur vi fortsättningsvis kan behålla ett bra lantbruk med minskade kostnader. Hur kan man göra? Därför tog jag i mitt anförande upp något som jag personligen har funderat på. Jag nämnde inte att det var partiets åsikter utan det var mina personliga åsikter. Jag är, fortsättningsvis efter denna debatt också, tveksam till om ltl Slotte ska ha lika mycket per areal som en som har jordbruket som sin huvudförsörjning. Jag är fortfarande skeptiskt till det. Jag tycker att vi här i framtiden måste börja se vem vi ska satsa på och hur vi ska göra det.

Ltl Roger Slotte, replik

Tack, herr talman! Deltidsjordbrukarna är ganska många och heltidsjordbrukarna är ganska få, om det är på det viset som man ska resonerat. Man utför likadant arbete men vi ska också komma ihåg att husdjursgårdarna har mycket högre stöd, från både LBU och miljöstöd, än vad växtodlingsgårdarna har. Det är en sak. Däremot vi också komma ihåg att under tidernas gång har det alltid varit mångsyssleri som har varit ledstjärnan för Ålands välfärd. De små familjejordbruken är ju också ryggraden i jordbruket. Det är väldigt viktigt att man behandlas någorlunda likvärdigt.

Ltl Göte Winé, replik

När det gäller likvärdigt så tänker jag på att man får samma pris för varorna. Jag frågar mig hur mycket av detta som ska stödas av samhällsmedel? Tittar vi på eller LFA-stödet och CAP-stödet så är det pengar mera för att stärka sin inkomst. Det är som en inkomst. Jag funderar på om man ska ha det så eller hur kan man göra? Jag ville sända ut en boll och se vad som händer om man gör det här. Jag vet att det här är ett obekvämt beslut och många kommer inte att köpa det här. Jag vill ändå passa på att säga det i debatten eftersom jag vet att det här kommer att gå tillbaka. De kommer säkert inte att lyssna på mig men jag har sagt min åsikt och det är det viktiga. Att säga sin åsikt är bättre än att man bara sitter i stolen och tycker att allting är fel och att man inte får göra någonting.

Talmannen

Tiden är ute!  

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, herr talman! Ltl Winé var orolig över att vi inte lyssnade. Ja, vi var tillfälligt ute ur salen men vi lyssnade nog på ltl Winés anförande. Ltl Winé frågade bl.a. hur Ålands Framtid, som vill gå ut och säga att vi är ett borgerligt parti, kan ge stöd. Vi borde inte vara för stöd. Vi är absolut för stöd när det gäller en politik som EU har fastställt angående en levande landsbygd och ett levande jordbruk. Man ska utnyttja de möjligheter som man har. Allt baserar sig på kostnadsutvecklingen.

Sedan detta med deltidsjordbrukare. Jag undrar faktiskt om EU ens tillåter differentiering av stöden på den nivå som ltl Winé nu försöker framföra, att man inte skulle stöda deltidsjordbrukare.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, herr talman! Jag har två förtydligande, ltl Eklund. Jag sade aldrig att man inte skulle stöda deltidsjordbrukare. Jag ifrågasatte om man ska ha samma stödnivåer.

Däremot frågade jag inte heller om partiet Ålands Framtid var emot stöd. Jag frågade; om vi är riktigt ärliga, ni som sitter här och samtidigt lyfter stöd, tycker ni att det är rätt att ni får samma arealstöd som en som inte har en annan inkomst? Ålands Framtid brukar säga att de är det enda borgerliga partiet. Men hur är det med detta? Är det här också borgerlig politik? Det var det som jag sade i mitt anförande när ni stod ute och lyssnade. Jag läste det rakt av i mina papper, så jag vet vad jag sade. Försök istället att tolka rätt och inte hela tiden vilja missförstå bara för att det ska låta bättre. Kom med en ärligare politik istället, tack.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, herr talman! När det gäller ärlig politik så får det vara Winés tolkning. Jag tror att vi är precis lika ärliga som det parti som Winé representerar.

Jag vill gå vidare när det gäller deltidsjordbruket som ltl Winé hade olika tolkningar av. Om ltl Winé själv skulle få bestämma så skulle deltidsjordbrukarna inte få lika mycket stöd som heltidsjordbrukarna. Vi har redan hört här i en replikväxling att en stor procent av leverantörerna till Chipsen är deltidsjordbrukare. Det är ofta sådana som har en känsla för jordbruket som fortsätter fast man har en annan inkomst. Om man har den känslan vill man fortsätta att jobba inom jordbruket. Oftast är de väldigt effektiva. Det kan finnas undantag där också, det kan finnas de som bara lever på stöden som ltl Winé nämnde. I det stora hela är deltidsjordbrukare effektiva när det gäller att producera.

Talmannen

Tiden är ute!  

Ltl Göte Winé, replik

Tack, herr talman! Jag fick lite roligt, tydligen sade jag i mitt anförande att det finns sådana som bara lyfter stöd. Jag ska gå igenom anförandet och se vad jag sade.

Däremot sade jag att jag har full respekt för dem som stiger upp tidigt på morgonen och jobbar sent på kvällen och det ska ha ett stöd för det som de gör och för det som de producerar. Men behöver stödet vara lika stort som för dem som kämpar dygnet runt för att försörja hela sin familj? Det är detta som jag ifrågasätter.

Detta är så känsligt och det verkar framförallt vara extremt känsligt från Ålands Framtids flank.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Ärendet bordläggs till plenum den 30 april 2014.

Föredras

4        Framtidens skärgårdstrafiksystem

Landskapsregeringens meddelande (M 6/2013-2014)

Ärendet avförs och upptas till behandling vid nästa plenum.

Remiss

5        Posten Åland Ab till folkaktiebolag

Ltl Anders Erikssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 16/2013-2014)

Ärendet avförs och upptas till behandling vid nästa plenum.

Remiss

6        Gränslöst Åland utan gränshinder

Ltl Anders Erikssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 18/2013-2014)

Ärendet avförs och upptas till behandling vid nästa plenum.

Remiss

7        Max tre valperioder i lagtinget

Ltl Anders Erikssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 19/2013-2014)

Ärendet avförs och upptas till behandling vid nästa plenum.

Plenum slutar

Nästa plenum hålls 30.04.2014 klockan 09.30. Plenum är avslutat.

Originalfil