Plenum den 28 maj 2007 kl. 13.00

Ljudinspelningen saknas ännu. Vänligen återkom senare eller se ifall livesändingen ännu är aktiv.

PLENUM den 28 maj 2007 kl. 13.00.  

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Jan-Erik Mattsson).

29 lagtingsledamöter närvarande.

 

 

Meddelande

Meddelas att social- och miljöutskottet till ny ordförande efter framlidne ltl Sune Mattsson valt ltl Åke Mattsson till ordförande. Antecknas.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Finansutskottets betänkande nr 7/2006-2007 angående reform av landskapsandelssystemet. (FR 18/2006-2007).

 

Ärendet bordläggs till plenum den 30.5. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 2:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 6/2006-2007 angående ny myndighet för miljö- och hälsoskyddet. (FR 22/2006-2007).

 

Ärendet bordläggs till plenum den 1.6. Godkänt.

 

 

Föredras ärende nr 3:

 

Val av en ordinarie ledamot i Ålandsdelegationen. (V 8/2006-2007).

 

Valet förrättas med anledning av att lagtinget den 23 maj 2007 befriat vicehäradshövding Jan-Erik Lindfors från uppdraget som ordinarie medlem av Ålandsdelegationen.

 

Valet förrättas enligt arbetsordningens 55 §, vilken föreskriver följande:

 

"Val, där en enda person skall utses, sker med i 68a § 2 mom. och 68e § nämnda undantag sålunda, att envar röstande på en blank valsedel antecknar sin kandidat, och den förklaras vald som erhållit mer än hälften av de avgivna rösterna. Uppnås icke sådan röstövervikt, förrättas nytt val. Får ej heller då någon mer än hälften av de avgivna rösterna, förrättas ett tredje val mellan de två som vid den andra omröstningen uppnått de högsta röstetalen. Vid tredje omröstningen förklaras den vald som erhållit de flesta rösterna. Uppkommer lika röstetal i andra eller tredje omröstningen, avgörs företrädet genom lottning."

 

Enligt 51 § AO tillåts vid val diskussion endast om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt. Diskussion? Ingen diskussion.

 

Valsedlar finns utdelade. Jag uppmanar lagtingsledamöterna att tydligt anteckna namnet på sin kandidat på den utdelade valsedeln. Valsedlarna avlämnas efter upprop. Konstate­ras att valurnan är tom.

 

Upprop.

Jag ber ltl Torbjörn Eliasson och ltl Raija-Liisa Eklöw att biträda vid rösträkningen.

 

29 valsedlar är inlämnade.

 

Rösträkningen har givit vid handen att 19 röstar har avgivits för ltl Ragnar Erlandsson, 4 röster för Lotta Wickström-Johansson, 3 röster för vardera Kristina Fagerlund och Göran Lindholm. Då ltl Ragnar Erlandsson sålunda erhållit mer än hälften av de avgivna rösterna förklaras han härmed vald till ordinarie medlem i Ålandsdelegationen.

 

Med anledning av det nu förrättade valet meddelar talmannen att val av två personliga ersättare i Ålandsdelegationen för ordinarie medlemmen ltl Ragnar Erlandsson enligt 68a § 1 mom. AO skall förrättas. Då två ersättare skall väljas sker valet med kandidatlistor enligt bestämmelserna i 58-68 §§ AO. Valet sker  vid plenum den 30 maj 2007. Kandidatlistor för valet skall inlämnas till lagtingets kansli senast den 29 maj kl. 15.00.

Antecknas.

 

 

Föredras för fortsatt behandling ärende nr 4:

 

Landskapsregeringens meddelande om Ålands hälso- och sjukvård i dag och i framtiden. (M 4/2006-2007).

 

Diskussionen i ärendet förklarades avslutad vid plenum den 23 maj. Enligt 51 § 2 mom. lagtingsordningen kan lagtinget besluta att meddelandet skall hänskjutas till utskott eller självstyrelsepolitiska nämnden, om ärendet prövas vara av synnerlig vikt.

 

Talmanskonferensen föreslår i stöd av 9 § arbetsordningen att ärendet inte skall hänskjutas till utskott. Kan förslaget omfattas. Godkänt.

 

Lagtinget antecknar sig meddelandet till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 5:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 5/2006-2007 angående ändrade bestämmelser om servering av alkoholdrycker. (FR 16/2006-2007).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs det i betänkandet ingående lagförslaget i dess helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Lagförslaget föreläggs för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 6:

 

Finansutskottets betänkande nr 6/2006-2007 angående förslag till första tilläggsbudget för år 2007. (FR 20/2006-2007).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

Finansutskottet har behandlat tilläggsbudgeten på sedvanligt sätt – kanske inte med sedvanligt resultat. Vi har i utskottet diskuterat olika frågor, också de frågor som inte är berörda och kommenterade i betänkandet, bl.a. är utskottet överens med landskapsregeringens bedömning om frågorna om likviditetshanteringsfrågorna och betalningsberedskapsfrågorna. Vi har ingenting att tillägga till det.

 

Jag kan också konstatera att om tilläggsbudgeten nu antas så har under år 2007 budgeterats 309.661.000 euro. Utskottet föreslår, som allmän motivering, att landskapsregeringens förslag måtte antas med en minskning av 70.000 euro under moment 43.25.67 och vi föreslår också att man antar det med beaktande av motiveringarna i betänkandet.

 

När det gäller bostadsproduktionen föranledde det en lång diskussion i lagtingssalen i remissdebatten som säkert alla kommer ihåg och det har också föranlett utskottet att höra många personer i den här frågan. Vi har också haft många och långa diskussioner. Utskottet har erfarit att det finns ett stort behov av nya bostäder och vi har också erfarit att inom näringslivet finns det också behov av att nyanställa folk. Det finns många lediga arbetsplatser, det krävs en hel del bostäder och vi har också erfarit att näringslivet själva inte är beredda att automatiskt bygga bostäder. Man har också aviserat att om man inte får bättre bostäder så finns det risk att företag flyttar sina verksamheter utanför landskapet. Man har också sett positiva erfarenheter av bostadsproduktionsstöd. Vi kommer ihåg att i början av nittiotalet byggdes det nästan ingenting. Sedan införde landskapsregeringen stöd för bostadsbyggande och då kom bostadsproduktionen igång. Så här långt enligt utskottet.

 

Utskottet vill också poängtera att det i dag råder en stark högkonjunktur. Man kan tala om överhettning inom byggbranschens och det här är åtgärder som i sin tur driver upp konjunkturläget och som en följd av det kommer högre hyror. Utskottet uppmanar landskapsregeringen, igen, kan man väl säga att överväga skapandet av en bostadslånefond eller någon annan finansieringsform. Dessutom föreslår utskottet att en dialog skall föras mellan de olika aktörerna på marknaden så att man kan beakta dessa synpunkter när man ändrar befintliga stödformer och gällande regler. Den målsättning vi alla är eniga om är att man bör åstadkomma långsiktiga stödformer som stimulerar bostadsbyggandet men som ändå inte påverkar konkurrensen på marknaden negativt. Utskottet vill också gärna trycka på att det är viktigt att det stöd som beviljas skall vara tillgängligt för alla bostadsproducenter och att kriterierna för beviljande av stöd skall vara objektiva och rättvisa samt att man också skall beakta eventuella bidrag från andra stödgivare när man beviljar stöd. Utskottet vill också framhålla att beslut om beviljande eller s.k. förhandsbesked skall fattas först när budgetmedel har upptagits för ändamålet, dvs. att man inte mera i förväg skulle bevilja stöd, alltså att de budgetmedel som fastslås här i lagtinget är uppbokade. Det är ingenting som utskottet föredrar, men så har det varit under ett antal år.

 

Allt det här skall enligt utskottet och enligt hörande redas ut i den arbetsgrupp som landskapsregeringen har tillsatt och som håller på och jobbar med en översyn av hyreslagen och bostadsfinansieringsformerna. I avvaktan på det tycker majoriteten i utskottet att man borde vänta lite med beslut, dvs. så här långt som jag har redogjort för är utskottet enigt.

 

Efter det här kan man väl säga att det blev både och varken eller, dvs. det kom fram tre olika synsätt och de olika synsätten kommer säkert att redogöras för under debattens gång. Majoriteten i utskottet, dvs. Torbjörn Eliasson och jag själv i egenskap av ordförande, föreslår att stöd för produktion av bostadsrättsbostäder inte beviljas i detta skede och att de föreslagna anslaget minskas med 70.000 euro. Då vill jag erinra om att de föreslagna 150.000 euro och det som nu utskottet föreslår om 70.000 euro är halvårsanslag, helårsanslag skall alltså dubbleras i den här frågan. Det här innebär att räntestödslån kan beviljas till ett belopp av högst 9,5 miljoner i stället för föreslagna 17 miljoner. Det vi i majoriteten föreslår går enbart till stöd för hyresbostäder. Minskningen av anslaget innebär dessutom att det högsta beloppet för utestående borgensförbindelse minskar i motsvarande grad. Vi har redan räntestödslån och kostnader för det i budgeten; för närvarande är det anslaget 680.000 årligen och det innefattar en beräknad återstående totalkostnad på mellan 7 och 14 miljoner, beroende på beräknade räntor i framtiden; räknar man med 4,6 eller 7 procent blir det de olika summorna. Det här anges alltså i budgeten för 2007. De anslag vi nu diskuterar för det nya räntestödslånet skall läggas till 680.000 för räntestöd som finns i dag.

 

Vi i majoriteten stöder m.a.o. anslaget för hyresbostäder men anser som sagt att stödet för bostadsrätter är för tidigt att besluta. Landskapet behöver det långsiktiga regelverket först.

 

Utskottet har också erfarit att det inte finns något nytt alarmerande bostadsbehov. Vi har inte fått några uppgifter om det. Det har inte uppkommit något nytt tidigare okänt behov av motiveringarna som skulle kräva att vi i tilläggsbudget behöver bevilja räntestöd för 17 miljoner. Det är nog så att det finns intressen och det finns önskemål om att bygga just nu. Jag tolkar det så att behovet är konstant, men nu finns tomtmark och vilja att bygga. Det är klart att vi har diskuterat ganska mycket i utskottet om byggande av bostadsrätter med samhällsstöd och det här är frågor som vi anser i majoriteten i utskottet att borde ha varit klarlagda redan. Det har visserligen beviljats stöd för dylika projekt tidigare och det är också ett av motiven till att man skulle bevilja medel nu. Vi har också hört i utskottet att man beviljar stöd för bostadsrätter i Finland, stöd för föreningar, kommuner och företag enligt en finsk lag om bostadsrätter.

 

Som information kan jag ge vidare den information som utskottet har fått att bostadsrättsföreningen i dag har 170 medlemmar, att man kan vara medlem utan att inneha bostadsrätt, men för att få bostadsrätt måste man vara medlem. Man kan säga att medlemskap i föreningen berättigar till kölapp till en bostadsrättslägenhet. Man behöver inte bo på Åland för att bli medlem i bostadsrättsföreningen och det finns pensionärer, främst från riket och Sverige, i kön redan. Grundregeln är att en ägare till bostadsrätt skall bo i sin lägenhet, men specialregler medger uthyrning i andra hand i två år.

 

Vidare kan jag bara säga att i bostadsrättsföreningen som föreslås få stöd enligt regelverket behöver mana själv investera bara 15 procent, resten är stöd och lån. Detta om bostadsproduktionen och till detta moment är två reservationer inlämnade.

 

Så till den andra frågan som slutade i princip på samma sätt, fast den skiljer sig ändå något. Det är hantverksutbildningen som också har föregåtts av en lång diskussion och mycket hörande. Där blev det också tre olika förslag. Majoritetsförslaget, som omfattades av ltl Torbjörn Eliasson och ordförande, föreslår följande: dels anser vi i utskottet att målsättningen med en utvidgad och fördjupad hantverksutbildning bör utredas förutsättningslöst. Så säger utskottet vidare att landskapets ansvar för utbildningen bör klarläggas och det man här avser är naturligtvis: är en sådan här utbildning tillräckligt viktig för att stödas och föras i landskapets regi eller skall man bygga på någon förening med något osäkrare grunder. Så säger utskottet att i den fortsatta beredningen skall landskapsregeringen beakta följande av lagtinget angivna riktlinjer:  ”För den fortsatta utvecklingen av en långsiktig hantverksutbildning på Åland tillsätts en planeringsgrupp med representanter för utbildningsavdelningen, näringsavdelningen, Folkhögskolan, den under bildning varande föreningen Kungsgårdens form och hantverk samt för Ålands slöjd- och konsthantverk r.f. I arbetet skall också ingå en marknadsundersökning som visar intresset för en utvidgad och fördjupad 2-årig utbildning. Gruppen skall presentera ett långsiktigt utbildningsprogram med fastslagna ambitions- och kvalitetsnivåer för landskapsregeringen, där landskapsregeringens och en eventuell förenings roll och ansvar klarläggs. Landskapsregeringen bör återkomma i en tilläggsbudget i september med ett förslag om hantverksutbildningen på Åland.”

Det här betyder ingalunda att majoriteten i finansutskottet nu vill försena, fördröja, flytta fram utbildningen. Tvärtom, vi tycker också att utbildningen att är så pass viktig att den kräver lite noggrannare diskussioner och planeringar än vad som hittills har varit fallet. Det är det allra viktigaste. Man hinner mycket väl med det här till september och speciellt om det visar sig att den under bildning varande föreningen trots allt kan presentera en utbildningsplan och ett bra program samt en bra budget som håller. Då skall det inte behöva ta länge att få fram det. Jag vill uppmärksamma lagtinget på att här säger vi inte att det skall till folkhögskolan, trots att vi inser att där finns möjligheter utan vi vill ha en seriös utredning och en planering som håller också för framtiden.

 

I övrigt föreslår utskottet att det föreslagna anslaget för utveckling av Kastelholms kungsgård får stå kvar men att det skall användas till att renovera mangårdsbyggnaden. Vi tycker nämligen att det är en helt annan sak. Det är lite olyckligt att man har blandat ihop de båda sakerna, nystat ihop det så att ingen egentligen vet vad det är man vill samt vad det skall leda till. Alla är överens om att mangårdsbyggnaden vid Kastelholms gård bör rustas upp; annars faller den nog omkull av sig själv snart!

 

Beslutet tillkom också efter omröstning och det betyder att också här finns reservationer och de kommer att presenteras var för sig.

 

Med detta föreslår finansutskottet att lagtinget måtte anta landskapsregeringens förslag till första tillägg till budgeten för år 2007 med följande ändringar, nämligen minskningen från 150.000 till 80.000 euro.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag tänker inledningsvis bara begära ett förtydligande om bostadsfinansieringen. Det blir något märkligt när landskapsregeringen under ledning av ledamoten Britt Lundberg föreslår anslaget för räntestöd till projekten men centergruppen går emot det. Centergruppen genom utskottsordföranden föreslår att bostadsfinansieringsgruppen skall få jobba vidare med den här frågan för att klargöra regelverket, och den gruppen leds av, just det! ledamoten Britt Lundberg, som har jobbat med frågan i ett och ett halvt-två år nu och inte kommit till skott, men nu kräver gruppen här att man inom några sommarmånader skall klargöra allt det här. Jag uppfattar det som inte riktigt seriöst just nu!

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Vi tycker visst att det är seriöst därför att det är hela centerns åsikt i den här frågan. Det stämmer att bostadsfinanseringsgruppen har jobbat och inte kommit fram till en slutrapport, men jag anser ändå att gruppen finns, den sitter och den bör avsluta sitt arbete. Är det så att det visar sig att gruppen kommer att avsluta sitt arbete och konstaterar att vi inte kommer till svaren på frågorna som finansutskottet efterfrågat, då är det så, då kom man inte till resultat och det är att beklaga. Men så länge den finns, har ett mandat och inte har avslutat det, inte har bett om att få avbryta sitt arbete, så tycker vi att man skall fortsätta.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Seriöst eller ej, men i varje fall är det en grav kritik mot ledamoten Britt Lundberg som jag förmodar att i landskapsregeringen har drivit den här frågan och fått gehör för den och antagligen förankrat den i centergruppen att vi skall gå in för räntestöd till projekten och fört fram det här under ett långt och innerligt anförande att behovet är stort och nu är centern enigt emot det här. Är det så att centerns regeringsledamöter har blivit övertygade om att vara emot sin egen åsikt?

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

De får själva svara för om de har ändrat åsikt i landskapsregeringen. Jag vill säga att i gruppen är inte ledamoten Britt Lundberg ensam utan hon har andra med sig. Naturligtvis, skulle hon få skriva det på sitt sätt hade det kanske varit färdigt. Det här är vanligt i en grupp med olika åsikter: kommer man inte överens så diskuterar man tills man kommer överens om ett resultat. Ibland får man konstatera att vi kommer kanske inte till det som är det optimala resultatet för alla. Men det här återstår att se och det är det vi säger nu.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

I en av tidningarna stod rubriken ”Hela havet stormar” om finansutskottets betänkande. Man måste ändå tillstå att nog är det en ovanlig situation där majoriteten så går i kors och där man går emot sina egna ledamöter i landskapsregeringen såsom man gör nu från centerns sida. När det gäller hantverksskolan är det så att genom att nu igen förhala förverkligandet så kommer man säkert att ta slut på det sista engagemanget som finns bland de människor som väldigt hårt har engagerat sig för verksamheten och det tycker liberalerna är väldigt synd. Vi tycker att man nu borde besluta om platsen. Samtidigt noterar jag att finansutskottets majoritet ändå har lyssnat mycket på liberalerna när det handlar om skrivningarna i beslutet.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Visst är det första gången under min tid som finansutskottsordförande som vi har haft så här olika åsikter och svårt att komma överens. Det är klart att det handlar om att vi har ett val på gång så småningom. Det är helt naturligt. Jag tycker det är ingenting att hymla om. Vi tycker lite olika i de här frågorna. När det gäller hantverksutbildningen så är det riktigt på ett sätt ja att majoritetens förslag och en av reservationen från vice ordföranden i utskottet är ganska lika. Och varför är det så? Jo, därför att vi har samma synsätt på grunderna till utbildningen och jag anser att man måste i finansutskottet ha ett så stort ekonomiskt ansvar för en viktig utbildning på Åland så att man kan inte bara låta en liten förening som inte har tillräckligt klara grunder ännu gå vidare.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Majoriteten har ett ansvar att hålla ihop ända fram till valet och förbi valet därför att majoriteten har ansvar för de stora viktiga samhällsfrågorna. Det är under all kritik att man spelar i så stora viktiga frågor just på slutrakan. Majoriteten i utskottet har lyssnat på liberalerna när det gäller viktiga frågorna om att man bör klarlägga ansvaret för utbildningen, att man måste ha ett utbildningspolitiskt program och att man måste ha en helhetsplan för hela området. Till den delen har majoriteten enats med liberalerna, men majoriteten har ändå inte gått in för att bestämma platsen och det kommer att förhala förverkligandet ytterligare, med risk för att entusiasmen och intresset för att jobba vidare med de här frågorna kommer att dö ut.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

I den här frågan tror jag nog att centerns ekonomiska ansvar är minst lika stort som liberalernas. Det är nog ingen större skillnad på det. Det är så att man kan inte på alltför lösa boliner bygga upp ett system, satsa och investera stora pengar när man inte var det slutar och det är det som liberalerna också tror i sin skrivning. Samma funderingar har vi och det är därför som skrivningarna liknar varandra. Det är ingenting att hymla om det. Det vi inte vill säga är att det skall vara i Kastelholm, men vi säger att i gruppen som vi kallar planeringsgrupp som vice ordföranden Mats Perämaa har valt att kalla styrelse, där anser vi att representanter för folkhögskolan skall vara med.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det stormande havet i finansutskottet har gjort att det finns en majoritet bestående enbart att två ledamöter. När det gäller bostadsstöden skall jag återkomma till det, men jag noterade att finansutskottets ordförande sade att det var en hel del som var oklart när det gällde regelverket. Men framför allt sade hon när det gällde det som kallas för utvecklande av Kastelholms kungsgård att det behöver vara noggrannare diskussioner, bättre planeringar, man vill ha en seriös utredning, man vill ha en ordentlig planering. Det där gör mig lite konfunderad att vad beror det på att regeringen igen, det är minsann inte första gången, för fram den här typen av frågor utan att man har svar på de frågor som finansutskottets ordförande räknade upp. Vad beror det på att det inte finns ett seriöst underlag, enligt majoriteten i finansutskottet?

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

När det gäller bostadsstödet och oklara regelverk tycker vi att det är viktigt att man har de långsiktiga regelverken så att det inte vajar från ena till det andra beroende på humöret i lagtinget eller i finansutskottet eller i landskapsregeringen, för all del. Det är viktigt att man har långsiktiga regler, det är grundtanken när det gäller bostadspolitiken. Det andra är att jag har inget svar på varför inte föreningen för fram bättre underbyggda förslag när det gäller hantverksutbildningen. Vi har också funderat över det i utskottet för det är ändå så att utskottet i ett flertal betänkanden har försökt bevilja medel för föreningen, men man har ändå sagt att förutsättningen skall vara att det skall finnas en bra budget, bra utbildningsavtal, bra utbildningsprogram osv. Men trots det kommer man fram igen med samma ofullständiga underbyggnad. Jag har inget svar på varför det är så. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag är helt enig med finansutskottets ordförande när det gäller bostadsproduktionen att regelverket måste vara långsiktigt. Vi kan inte hatta fram och tillbaka, men ändå är problem här, i likhet med Kastelholms kungsgård eller om vi nu skall kalla det för hantverksutbildning, för jag tog upp det själv i remissen att det är en olycklig sammanblandning att renovera mangårdsbyggnaden och att se till att vi får en ordentlig hantverksutbildning, för det är också viktigt. Jag måste säga att även om majoriteten inte är så väldigt stark är det också märkligt att man lämnar ett så här pass stort anslag kvar för att renovera mangårdsbyggnaden utan att man vet vad man skall använda den till, det kan jag inte tycka att är speciellt ekonomiskt förnuftigt.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det kan man säkert tycka att det är med tanke på alla diskussioner som har varit, men inför det här har man från museibyrån gått igenom Kastelholms kungsgårds mangårdsbyggnad och så har man presenterat ett förslag hur det skall renoveras, dvs. det skall byggas upp precis som det är i dag. Vi tycker i utskottet att det kan stå kvar eftersom det visade sig att mangårdsbyggnaden inte skall användas för utbildning, möjligen för administration, men det skall inte pågå någon riktig utbildning i mangårdsbyggnaden. Det är inte meningen nu, trots att det var så från början. Vi fick höra i utskottet när utskottet var på besök till Kastelholm, att där blir ingen utbildning utan där blir utrymmen som blir trevliga kanslier och arbetsutrymmen, men inte för utbildningsändamål. Man skall alltså bygga upp det såsom det har varit förut. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det är några saker jag behöver få ett klargörande om gällande förslaget om att fokusera på mangårdsbyggnaden. Som vi alla vet är hantverket en väldigt praktiskt inriktad utbildning och verkstäderna är synnerligen viktiga, nämligen för trä, metall och textil. De delar av Ribacka som vi föreslår att används är just för teoriutbildning; skall man ha både Ribacka Konferens och mangårdsbyggnaden, och fokusera på den, så blir det här en helt teoretisk utbildning. För mig är det väldigt viktigt att just stallet kommer först för att få rum med verkstäderna så att utbildningen fortsättningsvis skall vara en mycket praktiskt inriktad inriktning. Kan ltl Gun Carlson ge mig en bättre förklaring på hur man har tänkt?

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

När det gäller detaljerna som ledamoten Camilla Gunell tar upp, dvs. hon påpekar att i mangårdsbyggnaden skall det inte vara någon utbildning, då vet vi det, medan däremot Ribacka skall vara för teorisalar. Det är också lite nytt för tidigare sades det att det skulle vara under tiden medan man väntade på mangårdsbyggnaden, men det är alltså inte fallet numera, det har ändrat igen, eller?

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Ribacka-konferens kommer att vara ett övergångsskede medan man bygger upp kungsgården till en hantverksskola. Det är just konferensutrymmena där som finns lediga att användas just för teoretisk utbildning. Därför är det viktigt att man först får verkstäderna som skulle placeras i stallet på plats först så att man kan köra igång utbildningen. Sedan är mangårdsbyggnaden tänkt för administration, för skissarbeten och för föreläsningar och konferensrum.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Tyvärr var det inte den upplysningen man gav oss när utskottet var på besök där och frågade utan då var det tydligt och klart att det inte skulle bli någon som helst utbildning i mangårdsbyggnaden. Men nu säger ledamoten Camilla Gunell att det kanske blir det i alla fall. Inte vet jag vem som vet nu!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Det var bra att ledamoten Britt Lundberg kom in här i salen för vi som är för att det skall byggas bostäder här på Åland för att tillgodose näringslivets behov av arbetskraft och bostäder för dem, vi behöver allt stöd vi kan få för att få igenom de förslagen. Kanske ledamoten Britt Lundberg kunde gå upp och upprepa det anförande Ni höll här i samband med remissdebatten.

 

Utvärdering för stödsystemet för bostadsfinansiering var någonting som vi liberaler förde fram i samband med remissen. Jag var angelägen om att vi skulle göra bedömningar av hur stödsystemen utfallit eftersom vi har kunnat utläsa i samhällsdebatten att det finns en viss kritik att det privata näringslivet, byggnadsentreprenörer, inte har samma riktigt möjligheter att genomföra bostadsprojekt, åtminstone få lönsamhet i dem på det sättet att det skulle intressera dem. Jag har för min del försökt medverka till en utvärdering i finansutskottet. Jag tycker att vi har fått en ganska bra bild av hur stödsystemen har utfallit och vilka behov som finns kvar. Det är sant att det privata näringslivet, byggentreprenörerna, nu är mycket försiktigare i sina satsningar. Nu just är det mest bara kommunala bostadsbolag som bygger hus för hyresbostäder. Det här måste vi förstås försöka göra någonting åt. Samtidigt har jag fått bilden av att det inte är de subventioner som vi har gett härifrån lagtinget i form av enhetslån tidigare eller nu i form av räntestöd som gör att konkurrensen åsidosätts eller förvrängs åtminstone, utan det är närmast det att då man har gett enhetslån och räntestöd åt kommunala bostadsbolag så har de bostadsbolagen ytterligare fått tillgång till, om vi kallar det för gratis kapital, via sin huvudkommun. Det här är en förmån som inte de privata har kunnat komma i åtnjutande av och det har gjort att intresset hos de privata byggarna har minskat ytterligare. Men om man skulle ha den situationen att även privata aktörer eller föreningar skulle kunna ha samma möjligheter till räntestöd eller enhetslån som de kommunala bostadsbolagen utan den andra delen av subventionen skulle konkurrensen vara neutral, alla skulle ha samma möjligheter. Skall vi ta bort alla subventioner leder till att hyresnivån stiger väsentligt och jag är nog inte beredd att av ideologiska skäl gå in för det att våra invånare skall betala en betydligt högre hyra. Jag vill inte i det här skedet avreglera marknaden för då kommer det annat emot som kanske försvårar samhällsutvecklingen här på Åland betydligt mera.

 

Det som nu centern gör att tillåta en del av det här, i enlighet med det beslut som finansutskottet har fattat, kan i värsta fall – kanske något tillspetsat – leda till att vi bygger upp en egen liten lågkonjunktur här på Åland genom att signalen som ges, om det här går igenom, är att vi minskar på bostadssubventionerna. Det kan leda till rent praktiskt, och det anser jag mig ha fog för att säga här med tanke på de höranden vi har haft i finansutskottet, att vissa delar av vår tillverkningsindustri kanske nu inom en snar framtid flyttar ut vissa av sina verksamheter till utlandet. Okej, det kan förstås vara en konjunkturbalanserande åtgärd om man medvetet går in för att skapa en liten lågkonjunktur – då har man åstadkommit den biten. Jag är dock inte beredd att i det här skedet av ideologiska skäl, för att följa det ideologiska rättesnöret, helt gå in för att pang, bom, nu avreglera detta och kanske skapa en egen liten lågkonjunktur. Däremot måste vi få fram ett regelverk som gör det möjligt att privata aktörer på samma villkor som de kommunala bostadsbolagen kan få tillgång till samma nivå på subventioner så att man då bibehåller konkurrensneutraliteten. Flera höranden i utskottet har sagt att det inte är räntestödet eller enhetslånet som är problemet utan det är det fria kapitalet som kommunala bostadsbolag får tillgång till.

 

Som sagt, vi är för att ger räntestödet för de båda projekt som planeras, det ena är ett kommunalt bostadsbolagsprojekt, det andra är ett bostadsrättsprojekt. Vi tycker att bostadssituationen nu är, i motsats till vad centerns gruppordförande, finansutskottets ordförande sade, alarmerande, vi måste bygga bostäder nu. Men i höst skall vi få i samband med tilläggsbudget ta ställning till - såsom jag föreslår i min reservation tillsammans med finansutskottsmedlemmen Ann-Helena Sjöblom – till ett av landskapsregeringen presenterat förslag till regelverk för rättvisa bostadssubventioner.

 

Så något om hantverksutbildningen. Diskussionen har varit intressant i utskottet och det är bra att ordföranden tog ett initiativ till att vi åkte ut till Kastelholm. Vi var också till folkhögskolan och tittade på utrymmena. Det finns inga utrymmesmässiga hinder i folkhögskolan; tidigare drev centern i samband med remissen ganska kraftigt för att det skulle vara placeringsorten för utbildningen, nu har man något backa från det av någon anledning så att man bara säger att det skall utredas, där folkhögskolan är ett alternativ. Men ursprungligen tyckte centern att folkhögskolan skulle vara platsen för utbildningen. Problemet för mig och för många med oss är att då tappar vi, precis som här har sagts, eldsjälarna med den konstnärliga glöden för att driva hantverksutbildningen och hantverksfrågor i allmänhet vidare. Det gör vi nästan säkert om vi nu byter spår igen. Däremot kan jag inte för min del ge särdeles mycket beröm åt utbildnings- och kulturansvarige för att man återigen kommer med ett förslag till lagtinget där det inte ens finns ett utbildningsprogram i botten. Det här är en synnerligen stor brist. Det borde inte få förekomma, så därför säger jag i min reservation att man måste ha ett utbildningsprogram innan man sätter igång. Men vi har kommit till det ställningstagandet att Kastelholm skall vara platsen, man skall bilda en styrelse, står det faktiskt i min reservation, men i ett skede förde jag fram att man skulle byta det till projektledningsgrupp och det var min avsikt, men benämningar spelar inte så stor roll, alltså en projektledningsgrupp för att sätta igång det här där landskapet tar sitt ansvar. Den under bildning varande föreningen för hantverk vid Kastelholm får ha en plats, den gamla konsthantverksföreningen får ha en plats där osv., så att man kommer till ett gemensamt beslut i den gruppen om hur man fördelar det ekonomiska ansvaret i utbildningen framöver och man kommer fram till ett utbildningsprogram. Detta därför att utbildningsansvarige inte har förmått presentera ett så renodlat förslag från lagtinget här att vi kan ge det klartecken så här rakt av. Projektledningsgruppen får alltså utreda detta och så startar man upp utbildningen i Kastelholm, men man börjar inte med stallet, man renoverar kungsgården, mangårdsbyggnaden och så utnyttjar man de utrymmen som finns i Ribacka för att dessa också skall användas för den praktiska utbildningen. Vi har den bestämda åsikten att det finns mycket utrymmen där att använda för detta ändamål. Det här skulle bli en betydligt billigare lösning för själva utbildningen, om man använder mangårdsbbyggnaden och Ribackas utrymmen än att också renovera stallet för 700.000 euro. Då kanske det behövs en metallverkstad på något annat ställe, eventuellt att det måste byggas till vid Ribacka, eventuellt kunde hönshuset användas, men i varje fall tror jag att vi kommer undan med en halverad kostnad. Sedan kan framtiden möjligen visa på att de andra utrymmen behöver renoveras för den andra delen, för den marknadsmässiga delen där man skall kunna visa upp sina hantverk och visa upp hantverkstillverkning och även sälja dem. Det är viktigt att det finns som en röd tråd i behandlingen, men nu är det en fråga om att få igång utbildningen i varje fall.

 

Det är alltså vårt kompromissförslag som vi lade fram för utskottet och det fick inte något stöd, men vi kommer att driva den linjen vidare.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Jag tänkte begära ett förtydligande som inte kom fram i ltl Mats Perämaas anförande. Tycker ltl Mats Perämaa att det är rätt att alla småhusägare som genom idogt arbete och sparande skall vara med och subventionera vissa typer av bostadsboende? Jag tänker speciellt på bostadsrättsföreningen som är en form av ägandeboende. Är det bra politik att man för över våra skattebetalares pengar från ett ägandeboende till ett annat? Man skall också komma ihåg att de personer som köper bostadsrätter ofta har haft ett Aravabelånat hus, har fått en subvention en gång, säljer det med vinst och så får man en subvention i 40 år till. Jag har lite svårt att se linjerna i systemet som ltl Mats Perämaa har stött i betänkandet.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det kan vara svårt att se den strikta renodlade ideologin bakom, men vi måste ändå komma ihåg att allt det här väger emot det att om vi har för lite bostäder så kanske vi tappar en del av vår tillverkningsindustri. Det finns ingenting svart och vitt i den här frågan utan man måste sätta sig i den gråa zonen någonstans mittemellan. Ledamoten Jörgen Strand var själv inne på att man även för privat boende i egnahemshus skall kunna få åtnjuta statsstöd, om man kallar det så, åtminstone i form av Aravalån; i riket övergår man från Aravalån till räntestöd för privat boende också. Det kan hända att det kan finnas vissa små orättvisor här, men nog har man i systemet försökt göra det rättvist för alla, och det är just det vi kräver. Vi har fört diskussioner med ltl Anne-Helena Sjöblom att också det privata boendet i egnahemshus skall vägas in i regelverket så att det blir rättvist.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Det finns en frågeställning till som ltl Mats Perämaa var inne på och där jag skulle vilja höra liberalernas linje. Det här är en fråga som jag har följt med jättelänge och det gäller avkastning på insatt kapital. Är liberalernas linje som parti i dag att det skall vara avkastning på¨det kapital som sätts in? Det förutsätter t.ex. statsstödsreglerna i all annan affärsverksamhet.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är säkert så med offentliga medel, men vi har i utskottet diskuterat också den detaljen som är viktig. Man kan knappast kräva av en privat investerare att den måste ha avkastning på sitt kapital. Då blir det svårt att säga att alla aktörer måste ta en ränta upp till en viss nivå. Jag tror att det blir svårt. Däremot omfattar jag den delen i de gemensamma skrivningarna i betänkandet att olika dubbelsubventioner skall vägas in i finansieringsbeslut med räntestöd eller enhetslån. Det är en signal om att man kanske måste komma ifrån styrinstrumenten som förvränger konkurrens.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

I båda frågorna om stöd till bostadsbyggande och hantverksskolan har liberalerna och vi i centern en samsyn i rätt hög grad, men i de viktigaste frågorna skiljer det sig. Ltl Mats Perämaa sade att centern genom sitt agerande gör att vi skickar ut signaler till en lågkonjunktur, att vi på det här sättet börjar bygga upp en lågkonjunktur. Jag vill hävda, att det absolut inte är på det sättet. Det är tvärtom att vi vill sända ut signaler till en liten nedkylning och ekonomiskt ansvarstagande. Även om man tar bort bostadsrätterna så finns det i botten många projekt som byggs: 5,3 miljoner i denna budget, som ligger plus, om vi tar bort bostadsrätterna ännu räntestöd för att bygga för 9,5 miljoner, så det är jättestora pengar – det är signal om ökning i så fall. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det kan hända att centern och liberalerna i mångt och mycket har en samsyn. I diskussionerna är åsikterna ofta ganska lika, men skillnaden där är att ni är ett konservativt parti och blir det besvärligt så är det enklast att inte fatta några beslut alls, medan vi ändå vågar sikta lite framåt och fatta beslut för att samhället måste utvecklas.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Det där håller jag inte alls med om! Det är faktiskt så att visst skall man våga satsa, men man måste veta vad man sysslar med. I det här fallet gav vi de övriga en möjlighet att hitta en kompromiss som skulle ge landskapsregeringen och den här kommittén möjligheter att utreda begreppen innan vi öser på ytterligare mera pengar. Samma sak var det med folkhögskolan. Vi har inte dragit oss tillbaka. Vi tycker fortfarande att folkhögskolan nog är ett bra alternativ. Men bara för att nå en kompromiss sade vi att okej, låt en sakkunnig grupp, precis som ltl Mats Perämaa vill, undersöka det här och sedan accepterar vi vad den kommer fram till.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Visst är det så att man måste veta vad man sysslar med. I det här enskilda fallet om bostadsfinansiering tycker vi att ledamoten Britt Lundberg i viss mån visste vad hon sysslade med när hon gav ett förslag om det här, men centergruppen kan inte se det som ledamoten Britt Lundberg gör som att hon inte är medveten om vad hon sysslar med. Tyvärr är det så. Det blir konstigt allt det här. Men visst är det en avgrundslik skillnad i fråga om hantverksutbildningen. Om nu lagtinget kan enas om att vi säger var platsen skall vara så gör man planeringarna utifrån det ställe, så nog är det en avgrundslik skillnad mot att säga att nu är alltihopa fritt ute i luften igen, så får vi se var det hamnar!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Peter Grönlund, replik:

Fru talman!

Ltl Mats Perämaa pratar om att vi skapar en minilågkonjunktur. Det är nog ett begrepp som jag inte tror på, åtminstone inte som det råder nu på byggmarknaden. När det gäller näringslivet och människor som skall anställas råkar jag känna till ett IT-företag som har anställt väldigt mycket folk utifrån. Ingen har ännu tackat nej därför att de inte har fått en bostad, så jag tror att vi skall inte riktigt överdriva problematiken i det här skedet.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det där må man förstås diskutera och eventuellt ha olika åsikt om, men jag högaktar de personer vi hör i utskottet och vi fick ett expertutlåtande där av en företagsledare och jag använde begreppet tillverkningsindustrin, där personen i fråga just sade att man har beställt nya maskiner för sin verksamhet men, på grund av att man inte vet om man kan få arbetskraft för att dessa inte kan få bostäder, så kan det uppstå en situation när man måste utlokalisera verksamheten. Om det börjar hända så kan det i den relativt lilla krets som företagsledarna på Åland är – det är inte så hemskt många personer det är fråga om – så kan det helt plötsligt bli en trend och då är vi illa ute.

 

Ltl Peter Grönlund, replik:

Fru talman!

Det är på det sättet att det stora bekymret är nog i dag att få tag på kunnigt folk. Det är nog ett betydligt större problem än bostadsfrågan. Det är helt enkelt så att varken här eller i våra närområden finns det tillräckligt med utbildat folk för vissa typer av verksamheter. Det är det stora bekymret i dag.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är säkert på det där viset. Förstås litar jag på den sakkunskap som ltl Peter Grönlund har i den här frågan, men jag är bestämt övertygad om att om det är svårt att få tag på kunniga människor så blir det ännu svårare att anställa dem på Åland om man inte kan hitta ett bra boende för dem.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Det är sällan ens anförande är så uppskattat att någon ber en att ta upp det på nytt igen! Det har jag tänkt att jag inte skall göra, men jag tackar för det berömmet. I anförandet uppmanade jag till en bred bostadspolitisk debatt därför att en sådan har inte funnits på alla de år jag har varit med i landskapets politik och jag tycker att det är väldigt viktigt. Jag har också tagit mitt ansvar som minister i den här frågan, som ansvarig för att det skall finnas gott om bostäder och jag  har som det förväntas av mig lagt ett förslag. Men jag har också sagt i mitt enligt ltl Mats Perämaa eminenta anförande att det också är möjligt på grund av konjunkturen, trots förslaget jag har lagt, om bedömningen är sådan, att skjuta fram något av projekten, vilket man nu alltså har valt att göra i finansutskottet. Det är också så att i förslaget har jag förordat att vi skall gå in för bostadsrätter. Jag tror att det behövs många olika typer av bostäder.  Jag vet att det är högkonjunktur, men det är också nu som det mest behövs bostäder.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det var bra att vi fick detta klargjort. Det finns en öppning i det anförandet för centerns agerande här, så det är inte ett fullständigt misstroende mot ledamoten Britt Lundberg. Men i frågan om bostadsrätter och hyresboende samt privat boende håller jag med ledamoten Britt Lundberg om att i ett samhälle måste man kunna erbjuda åt individer olika former av boende. En del tycker om sitt sätt att bo, andra tycker om ett annat sätt att bo. Intressant är ändå i det här sammanhanget att centern uppenbarligen med ett visst flankstöd av ledamoten Britt Lundberg väljer att subventionera det kommunala bostadsbolaget medan man inte vill subventionera en privat förening som bostadsrättsföreningen är. Jag anar en liten ideologisk kullerbytta där.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

När det gäller bostadsrätter har lagtinget en gång tidigare gått in för att man skulle bevilja pengar till bostadsrätter och därför tyckte jag att det var både klädsamt och klokt, eftersom jag tycker att bostadspolitiken inte skall vara ett pingpong där det ändrar politik vart tredje, fjärde år utan det skall vara en långsiktig politik och jag ville då efterhöra lagtingets åsikt. Vill man satsa på bostadsrätter, tycker man att det är rätt eller inte? Snart får vi svaret. När det gäller vårt stöd till hyresboende och det offentliga kontra det privata har jag haft en diskussion som jag också redogjorde för i mitt anförande med näringslivet där vi har hittat flera punkter som vi skall ta till bostadsgruppen som man vill titta på för att man skulle möjliggöra att det skall vara lika intressant för det privata som för det kommunala att bygga, men konsekvenserna därav skall vi också ha klara: går vi in för det kommer det sannolikt att bli höjda hyror. Jag vill veta först i vilken utsträckning det blir höjda hyror innan jag föreslår det.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det sistnämnda håller jag helt med om att vi måste bedöma hyresnivåerna. Det är en konkurrensaspekt med tanke på vår omgivning, helt klart, hur mycket hyra får man betala för sitt boende om man vill flytta hit? Det är en viktig sak. Det är bra att det arbetet finns med i bostadsfinansieringsgruppen som ett delelement. Så tog ledamoten Britt Lundberg upp en viktig sak som jag glömde bort i mitt anförande, nämligen långsiktigheten i bostadspolitiken, att vad vi än väljer för system så måste det vara en långsiktighet så att aktörerna vad som gäller. Det är framför allt därför som jag är emot det som centern nu gör, att innan man har tagit fram ett regelverk har man bestämt sig för hur den långsiktiga bostadspolitiken skall se ut och då väljer man att utesluta en aktör, vilket är en klar signal om att ni får inte vara med och leka med oss numera.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag kan fortsätta direkt! Nej, ltl Mats Perämaa, det är så att centern vill först ha ett långsiktigt regelverk, sedan vill vi bevilja pengar om det befinns att ett sådant regelverk skall skapas för bostadsrätter. Det är det vi efterhör. Vi anser att vi förhalar ingenting här heller eftersom vi ber om att det här skall vara klart i september. Ltl Mats Perämaa och ltl Anne-Helena Sjöblom vill först ge pengar och sedan ha regelverk i september. Jag vet inte vilket som är bättre. Jag tycker att vårt förslag är bättre. När det gäller behovet av bostäder är det stora behovet konstant. Det mesta behovet är från ungdomar och ensamstående, men de berörs inte på något speciellt sätt av någotdera av förslagen. Speciellt viktigt är det att vi bygger hyresbostäder för dem också.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

I princip kunde man säga att om inte den andra faktorn skulle finnas med om att vi riskrar utlokalisering av delar av tillverkningsindustrin skulle jag säkerligen kunna vara med och acceptera förslaget. Centerns och liberalernas förslag grundar sig på ett regelverk i sista ändan. Men problemet blir att långsiktigheten och att aktörerna skall kunna känna till vilken bostadspolitik beslutsfattarna har som bestämmer om subventionerna. Det tankesättet åsidosätts av centern när man utan att ha ett regelverk väljer att säga att det kommunala bostadsbolaget, där man vet att de får ytterligare subvention av sin hemkommun, accepterar vi att stöda med dubbla subventioner medan den privata föreningen, där man för in privat kapital, väljer man att inte stöda. Utan att ha regelverken har man valt bort ett system.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Nej, det är i väntan på ett regelverk som vi tillsvidare valt bort bostadsrätterna. Jag vill också säga att vi har gott om tid till september att få det; under inga omständigheter kommer bostadsrättsbyggnaden att byggas eftersom det sades att det byggs efter Marstad, dvs. de som här får pengar. Jag ville också i replik säga, även om jag går upp igen, att centern har inte ändrat sig när det gäller folkhögskolan. Vi tycker fortfarande att det skulle vara ett bra förslag. Men vi accepterar ifall landskapsregeringen tar lagtingets uppmaning i åtanke och utreder de här frågorna och ser till att folkhögskolan får vara med i den här planeringen. Det är det vi vill nu och det är det jag inte riktigt förstår varför inte liberalerna kan omfatta att någon representant för folkhögskolan får vara med i det vi kallar planeringsgrupp.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

All heder åt folkhögskolans representanter. Självklart borde de få vara med och utreda saken, ifall vi skulle vara inne för att fatta ett beslut som berör folkhögskolan. Men när vi nu så klart säger att vi vill att utbildningslokaliteten eller platsen skall vara i Kastelholm tycker jag att det blir onödiga reseräkningar att betala för någon representant från folkhögskolan att komma till Kastelholm för att bedöma utbildningen just i Kastelholm. Det kanske blir onödiga pengar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag delar inte riktigt alla analyser som ltl Mats Perämaa gör av hantverksfrågan. Men en sak delar jag och det är att platsen är viktig. Det är väldigt viktigt att vi nu bestämmer var utbildningen skall försiggå. Det har varit helt förlamande för hantverksutbildningens utveckling de sista tio åren att man inte har fått någon klarläggning i placeringen. Det som jag väl kan tycka att landskapsregeringen borde ha gjort tidigare är att tidigare ha lagt blicken på kungsgården, eftersom där finns så många dubbelvinster att göra. ltl Mats Perämaa efterlyser utbildningsprogram. Vad är det han menar med det?

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Vi fick i finansutskottet se ett utkast i samband med att Tosarby var aktuellt. Det blir svårt för mig att ge något beröm när jag tidigare ganska mycket kritiserade utbildningsansvarige just för frånvaron av programmet. Vi fick ett utkast till program som föreningen tog fram inför utbildningen i Tosarby. Sedan har man bytt plats, men man har inte under tiden alls kommit vidare i programskriften. Vi måste veta exakt hur utbildningen skall se ut, hur mångårig den skall vara, vilka personer som kan söka den, vilken status utbildningen har för att vi skall kunna bedöma vilka behörigheter det ger för fortsatt utbildning och jag tror att utbildningsansvarige vet precis vilket dokument jag syftar till.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag är inte ute efter någon guldstjärna av ltl Mats Perämaa. Jag är däremot mycket angelägen om att få frågan löst. Det är samma koncept som vi jobbar på som det som lagtinget var villiga att omfatta vid årsskiftet, men vi kan heller inte lägga ner hur mycket tid och kraft på det här förrän vi vet om det blir grönt ljus att gå vidare. Jag skulle vilja fråga en sak till. Användningen av Ribacka är i vårt förslag konferensdelarna, men i liberalernas förslag talar man mycket om verkstäderna i Ribacka. Hur har man tänkt lösa det? Skall vi alltså bygga ut Ribacka för att få rum med verkstäderna eller är det en helt teoretisk utbildning man är ute efter? Var skall verkstäderna finnas? Kunde ltl Mats Perämaa redogöra för den delen.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Eftersom liberalerna har drivit på och intresserat sig för den här frågan, kanske mer än andra partier här i lagtinget, så redan för många år sedan var vi på besök i Ribacka och kunde i dialog med personalen där konstatera att det finns verkstadsutrymmen där också som kan användas för en hantverksutbildning också. Det är absolut inte bara fråga om konferensutrymmena, men däremot finns det inte med självklarhet utrymmen för någon metallverkstad, smidesverkstad, som har sagts, så den lösningen måste man hitta någonstans. Vi föreslår att man renoverar mangårdsbyggnaden, sedan kanske man måste bygga en smidesverkstad någonstans och summan för den i samband med Tosarby rörde sig omkring 250.000-300.000 euro, om jag inte missminner mig. Då är vi uppe i 700.000-800.000 euro totalt, vilket är halva summan mot det som landskapsregeringen föreslår. Då finns det också mera utrymmen kvar på Kastelholm för den marknadsmässiga delen med försäljning och sådant. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom:

Fru talman!

Två moment i landskapregeringens framställning till tilläggsbudget för år 2007 har finansutskottets ledamöter inte kunnat enas om under beredningen i utskottet. Åtminstone i ett av momenten kunde man ana redan i remissen att enighet inte skulle nås,  men att det skulle finnas tre åsikter i de två momenten var nog svårare att förutse! För innevarande års budget handlar det om sammanlagt 220.000 euro.

 

Det första momentet i landskapsregeringen förslag om räntestöd och landskapsborgen för bostadsproduktion är till en kostnad om 150.000 euro för det här året, men som över en 30 års period kan komma att innebära en kostnad på  minst 7,8 miljoner euro och kanske ända upp till 10,4 miljoner euro i sämsta fall för landskapet budgeter över en 30 års tid.

 

Der andra momentet där enighet inte kunde nås gäller utvecklandet av Kastelholms kungsgård. Jag har inte kunnat omfatta utskottsmajoritetens förslag i det här fallet och inte heller om räntestöd och landskapsborgen. Jag har i Kastelholms kungsgård gjort gemensam sak med ltl Peter Grönlund och vi har en gemensam reservation. När det gäller bostadsfrågorna har ltl Mats Perämaa och jag en gemensam reservation.

 

Fru talman!

Bostaden är en social rättighet och inte en handelsvara. Ofta när vi pratar bostäder handlar det om pengar. Bristen på bostäder har inte minskat fastän det har byggts 100 tals nya hyres- och ägobostäder under de senaste åren. Några orsaker känner vi till, men det finns många orsaker till att bostadsköerna till hyresbostäder inte minskar.  Många egnahemshus byggda på 40-och 50-talet med två bostäder blir då de byter ägare idag en bostad. Mindre hyreshus med tre-fyra lägenheter köps idag upp privata aktörer, renoveras och säljs ut som aktielägenheter. Alla bostadsbehövande kan eller vill inte äga sin bostad. Familjer ändrar över tid, de blir större eller mindre.

 

Hjulen rullar på Åland som aldrig förr. Privata företag och den gemensamma sektorn växer. Åland behöver arbetskraft utifrån mer än någonsin. De stora pensionsavgångarna  bland företagare och anställda har redan börjat. Majoriteten av dem som går i pension flyttar inte bort från Åland utan de kommer fortsättningsvis att bo och leva här på den bästa platsen på jorden. Många bortaålänningar återflyttar också då de går i pension. Företag och offentlig sektor kommer även i fortsättningen att behöva arbetskraft som redan bor och lever här men också arbetskraft utifrån och alla måste ha rätt till ett tryggt och bra boende, inte bara tak över huvudet, utan ett hem. Åland konkurrerar med hela världen om arbetskraften. Åland konkurrerar också med omvärlden då det gäller att erbjuda åländska ungdomar som studerar utanför Åland och de som har studerat färdigt både arbeten och bostäder. Tillgången på ett bra och tryggt boende kommer att vara avgörande för tillgången på den arbetskraft Åland behöver för lång tid framöver.

 

Finansutskottet har diskuterat bostadsfinansieringen ingående men inte till alla delar funnit varandra. Av den anledningen har lagtinget idag att ta ställning till tre förslag då det gäller räntestöd och landskapsborgen för bostadsproduktion.  Jag ska utan krusiduller erkänna att jag har varit tveksam till räntestöd och  landskapsborgen för bostadsrätter.  Fler av föreningens medlemmar som flyttar från egnahemshus till en bostadsrätt har säkert en gång i tiden byggt sitt hus med Aravalån.

Nu kan de sälja sina egnahem utan restriktioner och flytta in i ett flervåningshus som får både räntestöd och landskapsborgen, medan de förhoppningsvis unga familjer som köper deras egnahem varken får landskapsborgen eller räntestöd - landskapet gynnar idag bara nyproduktion, inte återvinning.  Då gäller det hyresbostäder.  Återanvändning gynnas inte på samma sätt som nyproduktion och för min del, fru talman, skulle det vara till fördel och önskvärt att landskapsregeringen noga ser över regelverket så att åtminstone anskaffning av en första begagnad bostad skulle gynnas på samma sätt som en nyproducerad bostad.

 

Jag har ändå omfattat landskapregeringens förslag  för att behovet av hyresbostäder, inkluderat bostadsrätter, är stort och de båda aktuella projekten innebär tillsammans 120 nya hyresbostäder under nästa år. Jag har också till största delen omfattat finansutskottets betänkande med undantag av majoritetens förslag att produktion av bostadsrätter inte ska beviljas i detta skede. Där har jag reserverat mig  tillsammans med ltl Peter Grönlund.

 

Vidare, fru talman, det andra momentet som finansutskottets ledamöter också har tre åsikter om är utvecklandet av Kastelholms kungsgård. Jag har som jag tidigare sagt reserverat mig mot finansutskottets majoritets förslag också i den här frågan och nu tillsammans med ltl Peter Grönlund. Som framgår av landskapsregeringens framställning har det i ett sent skede under 2006 visat sig att de utrymmen i Tosarby, som var avsedda för en ny form- och hantverksutbildning i privat regi med stöd från samhället, var i betydligt sämre skick än vad som tidigare har framkommit. Då Tosarby inte längre fyller kraven på en god arbetsmiljö för lärare och studerande föreslår landskapsregeringen en ny placering för hantverksutbildningen vid Kastelholms kungsgård.

Byggnaderna är i behov av att få både en funktion och en restaurering. Landskapsregeringens uppfattning är att platsen är lämplig för pedagogisk verksamhet. Det styrks också av flera rapporter, bl.a. en rapport som är sammanställd av en arbetsgrupp för utvecklande av Kastelholms kungsgård från 2002, även om den rapporten mer tar sikte på museipedagogiska verksamheten.

 

Om landskapregeringen och den arbetsgrupp som företräder den under bildning varande föreningen som arbetar för en ny form- och hantverksutbildning vid kungsgården är en hållbar lösning för en placering av ett hantverkscenter och att denna utbildning kan fylla en del av byggnaderna med ett mjukt innehåll, så stöder socialdemokraternas lagtingsgrupp detta, precis som det föreslås i tilläggsbudgeten. Vår uppfattning är att den vackra kulturbygden omkring kungsgården lämpar sig alldeles ypperlig för den här formen av året-runt-verksamhet i samspel med andra aktiviteter i Kastelholmsområdet.

 

Givetvis, fru talman och bästa lagtingsledamöter, med beaktande av vad lagtinget tidigare har beslutat om utbildningsplan, utbildningsavtal och budget då det gäller hantverksutbildningen.

 

Landskapsregeringen föreslår att fastigheterna för hantverksutbildningen restaureras etappvis och inleds med etapp 1, som är stallbyggnadens bottenvåning så att utbildningen kan inledas hösten 2008 med två linjer, en i textil och en metallinje. Fördelen med det är att då behöver dessa utbildningslinjer inte flytta, de finns färdigt på plats i området medan administration, färg- och formverksamheten finns i Ribacka under en övergångsperiod tills mangårdsbyggnaden är renoverad i etapp 2. Etapp 2 föreslås förläggas till 2008 och 2009 så att stallets andra våning restaureras för en trälinje och för delar av metallinjen. I stallet är det meningen att tre stycken verkstäder ska finnas. En för vardera trä, metall och textil. Utbildningen får på så sätt en bra pedagogisk logistik där de tre olika materialen kan mötas i samma byggnad. I etapp 2 restaureras också mangårdsbyggnaden för en del av färg- och formundervisningen samt administration. 

 

Jag kan inte stöda utskottsmajoritetens förslag om att målsättningen med en utvidgad och fördjupad hantverksutbildningen ytterligare en gång bör utredas förutsättningslöst och att det skall tillsättas en planeringsgrupp med representanter för utbildningsavdelning, näringsavdelning, Folkhögskolan, Ålands slöjd och konsthantverk samt en under bildning varande föreningen som ska ha ett uppdrag att göra en marknadsundersökning för en utvidgad och fördjupad utbildning. Min uppfattning är nog att hantverksutbildningen har varit ett offer för utredningar och misstänkliggöranden under alldeles för många år redan. Nu har vi en regering och en minister som vill få stopp på denna

energikrävande och tidsödande flyttkarusell.

 

Jag stöder inte heller förslaget att mangårdsbyggnaden ska restaureras först. Jag kan inte heller stöda ltl Mats Perämaas förslag om att Ribacka ska byggas ut med en smidesverkstad och att det av landskapsregeringen föreslagna anslaget ska användas till renovering av mangårdsbyggnaden.

Däremot håller jag med om att kungsgården ska vara tillgänglig för allmänheten och att utrymmena planeras så att annan verksamhet som passar ihop med den planerade verksamheten i kungsgården också får plats, som t ex möteslokaler, konserter, musieverksamhet. Jag tar inte ställning till vilka andra verksamheter som kan tänkas, men jag vill att möjligheten skall finnas.

 

Till sist,  fru talman, föreslår jag att utskottets detaljmotivering under moment 46.60.76 utgår och ersätts med följande text, som också ligger på ltl bord:

 

"För en effektiv förvaltning av landskapets fastigheter vid Kastelholms kungsgård och för att samtidigt skapa en positiv utveckling av form och hantverksutbildningen tillstyrker lagtinget landskapsregeringens förslag under momentet.”

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Det är alldeles sant att vi stöder endast nyproduktion av bostäder och att gå in för att stöda även äldre hus skulle vara väldigt bra för rotationen på bostadsmarknaden och det var någonting jag tänkte föra in redan i budgeten för 2007 men då valde jag att inte göra det direkt utan att titta över vad förvaltningen hävdade, nämligen att det kommer att kräva en hel del personella resurser och jag ville se över i vilken omfattning innan jag förde in det. Nu överväger jag att föra in det i budgeten för 2008, men jag har två frågor som jag fortfarande grunnar på fortsättningsvis innan jag sist och slutligen slår ner de sista tangenterna. Det ena är konsekvensen att införa stöd för begagnade bostäder: det driver på de redan höga bostadspriserna men å andra sidan ger det fler möjlighet att köpa dem och jag har inte satt ner foten ännu för vilket jag tycker är bäst, men det skulle vara intressant att höra vad ltl Anne-Helena Sjöblom säger.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Eftersom vi stöder nyproduktion av bostäder finns det också då möjligheter för många kanske att förverkliga sina drömmar, men när vi annars pratar om ett ekologiskt och hållbart samhälle så har jag svårt i dag att förstå varför en återanvändning av redan begagnade hus inte skulle gynnas på ett liknande sätt som nyproduktion, speciellt när det gäller stöd för första bostad, oberoende av om det är en aktielägenhet eller ett egnahemshus.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Det är precis det där som ltl Anne-Helena Sjöblom har hört mig nämna i tidigare remissanförande, just att det skulle vara bra och framför allt för rotationen, att det också skulle bli flera bostäder lediga. Det är också så att finns det flera köpare så kommer det flera hus också ut på marknaden. Sedan blir också kunderna flera om det är sådana som kan ha möjlighet att bjuda på det, men vi skall titta på om det kommer att ha väldiga konsekvenser för bostädernas priser. Men jag håller precis med ltl Anne-Helena Sjöblom om att när vi ger för nya så varför skulle vi inte ge för begagnade, och det har varit min käpphäst ända sedan jag började med frågorna.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Det känns skönt att vi är överens på den här punkten, men jag tror faktiskt att när man har tagit bort det här från återanvända lägenheter och hus att det bygger på den uppfattningen att de tidigare kanske har fått stöd och när man sedan säljer dem igen så skall de inte stödas en gång till, samtidigt som man ville få igång nyproduktion i mitten av nittiotalet och då tog bort återanvändningsstödet. Men jag ser att vi hittar nog varandra i den där frågan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag kan tänka mig att den situation som har uppstått inte är så särskilt rolig för ltl Anne-Helena Sjöblom. Jag känner ltl Anne-Helena Sjöblom som en väldigt hållfast politiker och jag noterade att den enda som har stått bakom landskapsregeringens framställning i finansutskottet är ltl Anne-Helena Sjöblom. I övrigt har det gått i kors och tvärs i majoriteten  – fem olika linjer finns. Jag kan tänka mig att det inte är särskilt roligt. Liberalerna vill också att vi äntligen skall få en stabil utveckling av hantverksskolan. Vi är väldigt angelägna om det. Därför är vi också väldigt angelägna om platsen, att man kommer till skott, vi tror på platsen väldigt starkt. Däremot vill vi också att det skall vara en hållbar lösning på sikt. När ltl Anne-Helena Sjöblom skriver i sitt ändringsförslag att det blir en effektiv förvaltning så undrar jag hur ni diskuterar om en under bildning varande förening, som huvudman är den hållbara lösninen på sikt. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

När det gäller den ”effektiva förvaltningen” av kungsgården utgår jag från att det är landskapet som i fortsättningen skall förvalta husen och att det gynnas av att det finns en levande verksamhet i området och i lokalerna. Det är min övertygelse att olika problem kan lösas väldigt mycket snabbare. Det kan inte vara så att det är en under bildning varande förening som skall förvalta byggnaderna som är ett av Ålands värdefullaste kulturarv utan det måste nog faktiskt museibyrån fortsättningsvis göra, det är jag övertygad om.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Det är en av de punkter som vi har satt fingret på att vi är lite oroliga för den hållbara utvecklingen av hantverksskolan just för att det är en förening, det jobb som de gör är jättebra, de har stor entusiasm, engagemang. Men verksamheten skall också hålla på sikt och då bör det finnas ett bättre grepp om utvecklingen av hela området därför att området och utvecklingen av Kastelholms kungsgård till ett hantverkscentrum betyder att det är många olika intressen som skall samsas och vi ser en uppenbar fara i att en förening tar hand om hela kungsgården, alla byggnader, att det inte blir tillräcklig tillgänglighet för alla intressen plus att visst är det väl sagt att museibyrån skall ta hand om husen, men det blir ändå föreningen som kommer att driva verksamheten där. Man borde ta ett bättre grepp om den situationen.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Till det sista kan jag säga att det är den under bildning varande föreningen skall driva en utbildning i några få lokaler och att det finns ganska många hus med många möjligheter. Man skulle hoppas att området skulle kunna utvecklas på ett väldigt positivt sätt, inte bara husen utan också den värdefulla trädgården, så jag tror att det finns många, många olika möjligheter här och där tycker jag att man kan hoppas på att om det här skulle komma till en lösning och att den under bildning varande föreningen skulle kunna få ett besked så att man med kraft kan jobba fram de handlingar snabbare som landskapet vill ha när det gäller utbildningsplan, avtal och budget. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Peter Grönlund:

Fru talman!

I remissdebatten som fördes kring årets första tilläggsbudget framförde jag stark kritik mot att öka anslaget för bostadsfinansieringen. Jag har under behandlingen i finansutskottet fått delvis medhåll av centerns representanter i utskottet men inte fullt ut. Jag har därför reserverat mig mot utskottets åsikt i frågan om räntestöd och landskapsborgen och föreslår att momentet i sin helhet stryks ur tilläggsbudgeten.

 

Lagtinget har redan beviljat 10 miljoner euro för bostadsfinansiering och räntestödslån i ordinarie budget för detta år samt tillstånd att ge förhandsbesked för ytterligare 5 miljoner euro ur nästa års budget. Dessa medel räcker för att upprätthålla den produktion av bostäder som vi haft de senaste åren. Det är helt i enlighet med den linje som man har haft ända sedan enhetslånen infördes, samma storlek på lånen.

 

Vi har en mycket kraftig byggboom just nu och att spä på med ytterligare offentlig finansiering leder enbart till högre priser och den vägen till högre hyror och en starkare inflation. Jag anser att vi här i lagtinget måste ta vårt ansvar när det gäller ekonomin i landskapet och inte vräka ut pengar i detta konjunkturläge. Landets regering har i sin rambudget för de kommande åren beslutat att skjuta fram flera stora byggprojekt med ett eller två år med hänvisning till att det är för dyrt att bygga i detta konjunkturläge. Så kloka borde vi också kunna vara, trots att det är valår.

 

Vi måste åstadkomma en betydligt bättre samordning mellan det offentliga byggandet och med de övriga aktörerna i marknaden som är intresserade av att bygga hyresbostäder. Det borde vara möjligt att åstadkomma någon form av byggnadsprojektering över en längre period, t.ex. fem-tio år, som skulle staka ut vägen för en jämn och stabil bostadsproduktion i hela landskapet. På det sättet tror jag vi också kunde minimera risken för att EU skall börja syna det statsstöd som snedvrider konkurrensen.

 

Jag kommer i detaljbehandlingen att föreslå att anslaget stryks i enlighet med motiveringarna i min reservation.

 

Fru talman! Jag samtycker inte heller till finansutskottets åsikt beträffande utvecklandet av Kastelholms kungsgård. Enligt min åsikt är landskapsregeringens förslag bra. Området måste utvecklas och få en bra användning efter att ha legat oanvänt sedan fångkolonin flyttade ut för ca tio år sedan. Vi inom Frisinnad Samverkan tycker att området är mycket lämpligt för den planerade hantverksutbildningen eftersom det ändå måste satsas pengar på att rusta upp byggnaderna i området. Jag har här reserverat mig mot utskottets majoritet tillsammans med ltl Anne-Helena Sjöblom, som hon just redogjorde för.

 

I övrigt anser jag att tilläggsbudgeten är bra och att det finns utrymme att ytterligare spara pengar för kommande år för det kommer att behövas, bl.a. till den föreslagna landskapsandelsreformen som i dag har kommit på bordet, den kommer att bli mycket kostsam för landskapet.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Det är väl ingen hemlighet att Frisinnad Samverkan både i stadsfullmäktige och i lagtinget har olika åsikter när det gäller räntestöd för landskapsborgen för produktion av bostäder. Ltl Peter Grönlund anförde tidigare också om det överhuvudtaget finns behov av att producera bostäder och att man behöver se över det, också när personer söker jobb här. Det har faktiskt visat sig att de producerade bostäderna i Marstads regi har visat sig vara helt lyckade och faktiskt dämpat den stora bostadslösheten. Men däremot finns det, som jag anser, ett räntestöd för att ytterligare garantera mera bostäder till folk som skall in på arbetet.

 

Ltl Peter Grönlund, replik:

Fru talman!

Ltl Christian Beijar säger att vi är beredda att stryka alltsammans. Det är vi inte alls, utan det finns pengar anslaget, 5,3 miljoner för bostadsbyggande av årets pengar är ännu ofördelade. Att nu lägga till ytterligare 17 miljoner euro i räntestödslån kommer att förstöra marknaden totalt och enbart leda till högre hyror, ingenting annat.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Jag delar inte ltl Peter Grönlunds åsikt om att det leder till högre hyror. Det finns ett väldigt starkt behov av bostäder ute i näringslivet och då anser vi att det är vår skyldighet att tillse att det faktiskt produceras ett tillräckligt antal bostäder.

 

Ltl Peter Grönlund, replik:

Fru talman!

Det är så att med de medel som redan finns anslagna för det här året och ur nästa års budget kommer det att byggas tillräckligt med bostäder. Det är jag fullständigt övertygad om och skulle det visa sig att näringslivets behov är så stort kommer nog näringslivet säkert själva att också bygga bostäder.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson:

Fru talman!

Finansutskottets betänkande över första tilläggsbudgeten 2007 ligger på vårt bord. Förslaget balanseras på ett netto om ca 11,5 miljoner euro och det mest glädjande är att landskapets ekonomi är stark. Från centerns sida anser vi generellt att det trots att det finns pengar att spendera och trots att det är valår så ska vi hantera utgiftssidan med samma omsorg och eftertänksamhet som i mindre goda tider. Det allt annat överskuggande momentet i diskussionen är för oss precis som för alla andra partier – stödet till bostadsbyggande och hantverksskolans förverkligande. I dessa frågor har oenighet rått ända från landskapsregeringen till lagting. Jag kommer att presentera centerns lagtingsgrupps ståndpunkter i dessa frågor. I övrigt har vi inget att säga om tilläggsbudgeten utan stöder landskapsregeringens förslag.

 

Det blev en annorlunda budgetbehandling i finansutskottet denna gång. Det normala under perioden har ju varit att regeringspartierna haft en gemensam linje och omröstningarna har varit få – finansutskottets betänkanden har alltid hållit i salen. Jag har funderat lite över vad det beror på att det blivit så spretigt denna gång. I de två svåra frågorna om bostadsstödet och hantverksskolan hade vi i båda fallen hela tre förslag att ställa mot landskapsregeringens. Vi har diskuterat och röstat, men jag vill framhålla att stämningen i utskottet, trots mycket delade meningar i sakfrågorna, som vanligt varit mycket god!

 

De som varit med förr har förklarat att det är valår och då är politiken inte sig riktigt lik. Alla vill hålla hårdare på sina ideologier, profilera sig lite extra och har därigenom svårare att samlas runt gemensamma skrivningar. I båda frågorna röstade ju också landskapsregeringen för att få fram ett förslag. Normalt skulle bara denna omständighet direkt leda till att oppositionen högljutt kräver regeringens avgång, men det har inte skett. Så förklaringen är väl helt enkelt att det är ganska riskfritt att vara lite oense när det är så kort tid kvar på mandatperioden. Ingen vill kräva regeringens avgång för ingen vill ta över ansvaret när det är bara ett halvt år kvar till val.

Men jag tror inte att det är enda förklaringen. Det handlar nog kanske också om tidsbrist. Många stora och viktiga framställningar har drivits igenom förvaltningsapparaten på kort tid och då är det fullt mänskligt att allt inte hinner bli tillräckligt väl genomtänkt och noggrant förankrat i grupperna. Tiden blir även mycket knapp för att resonera ihop sig i landskapsregeringen. Enligt min bedömning kan båda nämnda problem åtminstone delvis skrivas på det kontot. Åtminstone i centerns grupp kände vi att det gick lite för snabbt.

 

Men, fru talman, vi måste komma ihåg att landskapsregeringen på ett mycket förtjänstfullt sätt under den korta tiden från budgetbehandlingen berett det nya landskapsandelssystemet. Det visar på styrka! Och för det ska alla ledamöter ha ett stort beröm! Men nu är det ju tilläggsbudgeten vi behandlar, så tillbaka till problemområdena.

 

Fru talman!

Det är viktigt att bostadsbyggandet är kontinuerligt och att det byggs tillräckligt med lägenheter för alla ändamål. Det är också viktigt att det finns lägenheter att tillgå för dem som flyttar till Åland och minskar bristen på arbetskraft. Det får inte vara så att brist på bostäder bromsar näringslivets utveckling.

 

Det är också angeläget att unga familjer, handikappade och familjer som upplösts på grund av skilsmässa har tillgång till lägenheter till rimliga prisnivåer. Därför är jag inte principiellt emot stöd till bostadsbyggande. Jag kan tänka mig att samhället är med och stöder produktion med social målsättning. I finansutskottet har vi även fått bekräftat från näringslivshåll att det är bra att samhället är med på ett hörn – och det har visat sig att de så kallade enhetslånen fungerat mycket bra, och det är ju billiga bostäder som människor behöver.

 

Men det måste ju vara måtta på allt. Under de senaste åren har stödnivån legat på storleksnivån 5 – 7 miljoner euro per år, en nivå som jag tycker att är bra. I tilläggsbudget föreslås nu att vi ska skjuta in ytterligare stödpengar för byggande av lägenheter för 17 miljoner euro – utöver de redan budgeterade 5,3 miljonerna. Vi pratar alltså om ett totalt stöd på 22,3 miljoner euro – drygt 130 gamla miljoner under ett budgetår! Och detta under brinnande högkonjunktur när byggmarknaden är så överetablerad att det knappt är möjligt att få en offert.

Nej, bästa lagtingskollegor, nu måste vi nog ta ansvaret och dra till bromsarna. Lagtinget är sista utposten och nu bör nog var och en tänka efter en extra gång. I finansutskottet har Gun Carlson och jag försökt komma ner på en lite rimligare nivå och då anser vi att räntestödet till bostadsrättshusen ska plockas bort – åtminstone tills arbetsgruppen som har till uppgift att föreslå ett bostadspolitiskt program har lagt fram sin utredning. Sedan kan landskapsregeringen återkomma i tilläggsbudget om det visar sig relevant och nödvändigt.

 

Personligen anser jag inte att landskapet ska stöda bostadsrätter. Det handlar om familjer med ordnad ekonomi som ska finansiera sina insatser själva. I det aktuella fallet kommer till exempel cirka hälften av dem som köper bostadsrätter att sälja sina egnahemshus, av vilka säkert en del varit finansierade med Arava-lån. Nej, som sagt, de som köper bostadsrätter ska använda egna pengar och låna resten i banken, i varje fall enligt min mening.

 

Fru talman!

Sedan ska jag säga några ord också om hantverksskolan. De som brådstörtat ska ha hantverksutbildningen till Kastelholms kungsgård säger nu att ”vi måste ju få något att hända, nu kan inte politikerna vela längre”. Men glöm då inte att vi för bara fem månader sedan budgeterades 680 000 euro för den nya utbildningen vid Ålands hantverksskola i Tosarby. Det togs faktiskt ett beslut för denna skola, men mögel kom dock i vägen för investeringen varefter intresset direkt riktades mot Kastelholms kungsgård i stället för mot Folkhögskolan som lagtinget tidigare bestämt. Kom också ihåg, att i alla beslut som tidigare tagits av finansutskottet och av lagtinget har Folkhögskolan nämnts, till och med som placeringsort ifall Tosarby av någon anledning skulle misslyckas.

 

Jag har träffat många vanliga ålänningar som undrar vad vi håller på med. Det finns också sakkunniga som ställer sig mycket frågande till att vi inte utnyttjar de resurser som redan finns och undrar hur det riktigt står till med planering och framförhållning?

 

”Glöm inte innehållet i utbildningen” skriver kulturarbetaren och ordföranden för Ålands Slöjd och konsthantverksförening Peter Winquist i en insändare! Han konstaterar att det saknas ett helhetsperspektiv, att inte placeringen utan utbildningens innehåll och långsiktiga uthållighet är det viktiga: ” Låt oss först få innehållet i undervisningsplanen presenterat, bearbetat och analyserat av sakkunniga – och därefter se var vi på Åland bäst kan bedriva en sådan utbildning. Vi är säkra på att det finns flera alternativ”. Så säger alltså Peter Winquist.

 

Peter Winquist har mycket lång erfarenhet och gör samma bedömning som vi i centern. Planeringen i Tosarby var tyvärr aldrig klockren och det är den inte heller i Kastelholm. Därför känns det helt fel att på lösa boliner ta ett tungt ekonomiskt beslut med stora framtida konsekvenser för hantverksutbildningen – och nu även för kungsgården. Den här gången måste vi komma rätt från början. I finansutskottet har ordförande Gun Carlsson och jag arbetat för att landskapsregeringen måste ta en funderare till. Vi har alltså inte uttryckligen sagt att vi är emot Kastelholm, men vi vill ha klara papper.

 

Att i högkonjunktur och överhettad byggmarknad förhastat växla spår från Tosarby till Kastelholm med ett ofullständigt projekt som kommer att kosta flera miljoner euro är inte vederhäftig politik, speciellt inte när det i landskapets ägo redan finns lämpliga, året runt uppvärmda och bara delvis utnyttjade utrymmen färdiga att flytta in i redan till hösten. Folkhögskolan ligger i Ålands hjärta med utsikt över kyrkdalen och med mängder av kultur och traditioner invävda i väggarna. Varför får inte den vara med i en utvärdering?

 

Snabbaste sättet att ta vara på hantverkarnas idéer och initiativ är att landskapsregeringen får i uppdrag att räta ut frågetecknen och återkomma i nästa tilläggsbudget med ett juridiskt, ekonomiskt och utbildningspolitiskt komplett förslag till organisation, program och placering.

Den som verkligen vill hantverksutbildningens bästa måste se till att beslutet är väl underbyggt och långsiktigt. När alla papper är i ordning kan lagtinget fatta beslut med brett stöd för alla är överens om att hantverksutbildningen är viktig för både kultur- och näringslivet på Åland!

Lämna prestigen åt sidan och tänk långsiktigt – då blir nog svaret att det är bra att reda ut begreppen en gång för alla! Jag hoppas det finns tillräckligt många här i salen för att få majoritet för finansutskottets förslag.

 

Från centern är vi tydliga både vad gäller stödet till bostadsproduktionen och hantverksskolans förverkligande.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

I t.ex. Formel 1 är det förbjudet att byta spår mer än en gång när man kommer framåt mot en kurva. De reglerna skulle inte riktigt gå att tillämpa här i Ålands lagting för det byts spår kors och tvärs och ltl Torbjörn Eliasson pratade om ideologier, man jag har inte någon riktig koll på vem som är i vilket parti och hur det riktigt ligger till med det och det är flera reservationer än ledamöter osv.! Jag måste säga att man blir lite yr och nästan politiskt åksjuk av att höra det här, särskilt detta med bostadsfinansieringen som tar sig ännu en lustig törn att man nu kan tänka sig att diskriminera de aktörer som har mera eget kapital än de som har mindre. Om man skall ha dessa, enligt mitt sätt att se, socialistiska och de lite snett slående bostadsfinansieringsformerna så borde man uppskatta de aktörer som har eget kapital. Nu försöker jag tänka utgående från den ideologi som förespråkar lånen. Att bara ge till dem som har minimalt eget kapital är det allra sämsta? Eller tänker jag helt fel, hur har man kommit fram till den här ideologin – på tal om ideologier?

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Jag vet faktiskt inte hur ltl Danne Sundman tänker. Det måste han nog reda ut själv. Jag vill inte heller jämföra det med Formel 1. I finansutskottet har ordföranden Gun Carlson och jag i båda dessa frågor, precis som ltl Danne Sundman, ansett att det är för spretigt, det finns för många olika förslag. Av den anledningen ville vi låta båda förslagen gå tillbaka och få en komplett utredning och beredning för att ånyo kunna ta ställning till det. Därför ville vi få det, men vi lyckades inte få flera med på det tåget.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det blir onekligen lite märkligt när det kommer en tilläggsbudget till lagtinget som är väldigt spretig och oenig och vi hörde bakgrunden till det i ltl Torbjörn Eliassons anförande att det var lite bråttom, man han inte titta på det osv., men sedan blir det ännu råddigare i finansutskottet, så jag måste säga att jag ger nog inget högt betyg till den här processen. Jag tycker lite synd om alla dem som verkligen har försökt göra sitt bästa, men jag får återkomma i mitt anförande till bostadsfinansieringsbiten för den har, som sagt, tagit än mer lustiga svängar än vad det var när den kom hit.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Jag tror inte att det är bara i finansutskottet som det kan bli sådana här behandlingar. Jag har hört att det finns även i andra utskott liknande förhandlingar där det finns många förslag och normalt har vi kunnat enas väldigt bra under hela perioden i finansutskottet, men den här gången gick det inte. Från centerns sida redogör vi öppet för vad som har hänt, både i partiet, i finansutskottet. Om var och en inte säger sin öppna, ärlig mening, så säger man att nu är det partipiska, men om var och en säger vad de tycker och tänker, då är det någonting annat negativt! Jag tycker faktiskt att öppenhet är bättre och ärligare.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Ingen vill hellre än jag se en bred samverkan kring den kommande hantverksutbildningen, men vi skall komma ihåg att Ålands slöjd och konsthantverk ville för inte mindre än två år sedan avveckla skolverksamheten, eftersom man inte ville ha den under sina vingar och därför har vi efter det sökt andra möjligheter och andra vägar att gå fram. Alla de dokument som ltl Torbjörn Eliasson eftersträvar så att vi skall få en  hållbar utveckling vad gäller det här projektet kan vi återkomma med i ordinarie budgeten för 2008.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Jag och vi i centern vill faktiskt från hjärtat få till en bra hantverksutbildning, så det skall ingen tvivla på och det tror jag vi alla vill här i salen, som jag sade i mitt anförande. Jag tycker att det diskuteras alltför mycket detaljer i den här frågan här i salen. Vi skall fatta ett investeringsbeslut om x antal hundratusen eller miljoner euro och inte diskutera detaljer; för en satsning, som både gäller hantverksutbildningen men också kungsgårdens användning, anser vi i centern att det behövs mera utredning, en klarare grund att stå på. Det finns för många oklarheter för att vi skall vara beredda att ta beslutet nu. Men kom igen och då får vi ta det på nytt!

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Ltl Torbjörn Eliasson har rätt i det att mycket av det som diskuteras berör detaljer och det skall landskapsregeringen i sitt verkställighetsansvar ta ansvar för och det kommer vi naturligtvis att göra. Men jag skulle vilja säga att den här frågan har utretts och diskuterats i så många år att börjar inte lagtinget känna att tiden nu är mogen att komma till någonting? Om man hade önskat från ltl Torbjörn Eliassons parti hade man kunnat utreda det här förutsättningslöst redan för tio år sedan. Man har också innehaft posten som utbildnings- och kulturminister tidigare, men frågan är fortfarande oklar och därför vill vi nu komma till ett avslut.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Det är alldeles rätt att det skulle ha varit bra om man hade lyckats föra den här frågan i hamn tidigare. Jag kan inte ta ansvar för det som har hänt före den här perioden, men det viktiga är nu att komma ihåg att vi hade ett beslut för fem månader sedan. Vad som hände var att det inte gick att genomföra och då kom vi i ett nytt läge. Det landskapsregeringen borde ha gjort, enligt vår åsikt, är att man skulle ha tittat också på folkhögskolan. Vi har faktiskt tagit beslut om det i lagtinget. Hade det beslutet innehållit en sådan utvärdering, där man hade kommit fram till att, nej, det går inte och alla juridiska papper och program hade funnits, då hade vi kunnat ta det här beslutet, men det fanns tyvärr inte.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Herr talman!

Jag kan inte hålla med ltl Torbjörn Eliasson när han tycker att vi skall komma rätt från början när det gäller hantverksutbildningen. Jag tycker att den har någonstans här i salen hamnat fel från början, redan för länge, länge sedan och den har valsat runt. Det som har hänt efter beslutet som lagtinget fattat i samband med ordinarie budgeten är att förutsättningarna just för byggnaderna i Tosarby har förändrats, och att de var i så dåligt skick hade inte vi i finansutskottet fått ta del av, om de ens var kända när vi behandlade budgeten, men förutsättningarna för Tosarby förändrades på det sättet och då tycker jag att det är mycket bra att man kommer med förslaget om Kastelholmsområdet.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Ltl Anne-Helena Sjöblom säger att det har hamnat fel från början. Det var precis därför jag sade att nu när vi står inför ett nytt beslut – vi tog ett för fem månader sedan – nu, när vi så fort som möjligt skall få ett nytt positivt beslut som verkligen för hantverksutbildningen vidare, då gäller det att hamna rätt och jag menar från den början, den här gången. Det är faktiskt en ny början nu när vi misslyckades med det förra. Jag räknar inte de 10-20 åren som man har hållit på utan jag har en ny tideräkning från beslutet i årets budget.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Herr talman!

Ja, vi ser antagligen väldigt olika på frågan och min uppfattning är nog att bara jag tycker som centern så löser vi det här, men nu tycker inte jag som centern i den här frågan – så enkelt är det!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Det är verkligt tråkigt att ltl Anne-Helena Sjöblom och jag inte kan tycka lika i det här fallet, som vi annars ofta gör!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Ltl Torbjörn Eliasson säger att det inte är en ansvarsfull ekonomisk politik att nu när det är byggnadshetta satsa på Kastelholmsområdet. Samtidigt har centern och ltl Torbjörn Eliasson föreslagit att man skall renovera mangårdsbyggnaden, men detta har man gjort utan att ange vad ändamålet skall vara. Man tänker sig att man skall renovera ett hus som inte har något innehåll, ett hus som blir tomt. Sätter vi hantverksskolan i Kastelholmsområdet så kommer vi att få ett otroligt fint hantverkscentrum runt Kastelholms kungsgård med ett bra innehåll också i mangårdsbyggnaden.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Jag tror att det finns en ganska stor samstämmighet om att man måste se till att det gamla huset i kungsgården bibehålls. Det är av den anledningen som vi anser att man kan göra på det här sättet och den information som vi fick när vi var ut var att även om det skulle användas för hantverket skulle man i princip ställa det till rätta som det har varit och göra en pietetsfull renovering. Det tycker vi att är okej. Ansvarsfull politik har jag sagt och då tror jag inte att om man nu satsar på hantverksskolan där så kommer inte kostnadskalkylerna att hålla. Det kommer att gå mycket mera pengar dit än vad vi nu pratar om i tilläggsbudgeten.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Det är ingen god samhällsekonomi att ställa i ordning hus som kanske bli stående tomma, hur otroligt viktiga de än är kulturhistoriskt så bör man ändå söka bra innehåll för de hus som landskapet äger. Hantverk skulle platsa väldigt bra i Kastelholm, ett välbesökt område av turister, golfbanan finns där, så hela den regionen skulle få ett ytterligare lyft med en hantverksutbildning där. Liberalernas linje är något annorlunda än landskapsregeringens; vi anser att man i första steget satsar pengar på mangårdsbyggnaden. Sedan ser vi olika utvecklingsmöjligheter i området, både för skolans del men också för hantverket i övrigt.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Med den information som jag har – jag uttalar mig endast personligen – kan flygelbyggnaden, om den restaureras, användas för hantverksskolan, ifall man kommer fram till att hantverksskolan verkligen skall vara där, eftersom den kommer att renoveras på ett sådant som man har tänkt att den skall renoveras nu. Men den kan också användas till annat. Jag lade fram min vision när vi behandlade tilläggsbudgeten i remissen och då tror jag på en helt annan verksamhet: jag tror på hotell eller gästhemsverksamhet och då kan också den renoverade flygeln användas för det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Obunden Samling har inte säte och stämma i finansutskottet. Därför är det endast dokumenten därifrån med alla reservationer som vi har att ta ställning till. Vi kan konstatera att centerns lagtingsgrupp inte har förtroende för centern i regeringen eftersom man har reservationer, man har andra skrivningar, man har andra funderingar. Man kommer otvivelaktigt att tänka på att det snart finns över 20 jag-partier i den här församlingen i stället för sju partier, många pratar endast utifrån en personlig inställning. Tre ledamöter i regeringen förespråkar två olika linjer angående hantverksskolans placering. Vilken är centerns lagtingsgrupps åsikt angående placeringen i hantverksskolan?

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Jag trodde det hade framgått väldigt tydligt. Både ltl Gun Carlson och jag har framfört det här i dag. I finansutskottet har vi gått med på att sakkunniga utreder frågan. Det resultat som de kommer fram till accepterar vi, men lagtingsgruppens, ltl Gun Carlsons och min åsikt är fortfarande att folkhögskolan är en bra placering för hantverksskolan. Men överbevisa oss och då accepterar vi det! Så har vi sagt.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag tycker att det är bra att man redan i ett tidigt skede vet vad man har för olika alternativ att ta ställning till eftersom vi har sett i andra omröstningar att det kan bli väldigt annorlunda resultat än vad man hade trott från början och man har så många olika åsikter inom de olika grupperna. Ltl Torbjörn Eliasson säger att centern är väldigt tydlig, och så har inte jag uppfattat det. Jag tror att det är många här bland oss som inte uppfattar att man är särskilt tydlig. Det är bra att vi får reda på att hela centerns lagtingsgrupp står för placeringen av hantverksskolan vid folkhögskolan, så att vi vet var vi har varandra s.a.s. och att det är inte bara centerns ledamöter i finansutskottet som har den här uppfattningen.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Jag förstår inte riktigt vilken omröstning som det hänvisades till. När det gäller vår åsikt i frågan är det helt klart så att det är lagtingsgruppens åsikt. Jag kan inte garantera att den är hundraprocentig, men väldigt nära.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Ltl Torbjörn Eliasson pratade i sitt anförande om ansvarsfull ekonomi. I ett replikskifte i remissdebatten nämnde ltl Torbjörn Eliasson att han ser möjligheter med logi i Kastelholm därför att det är så otroligt vackert där. Då tänkte jag att man måste i alla fall se vad museibyrån, som har stort ansvar för området, säger, men för dem verkar det vara ganska svårt eftersom det kommer att vara VVS-dragningar som blir synliga och inte passar in i området, framför allt in i byggnaden. Är det faktiskt ansvarsfullt av centern att lägga fram ett förslag om renovering när ni fortfarande inte vet vad ni skall använda byggnaden till?

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Jo, jag berättade om min vision, men jag vill framhålla att det är min högst privata vision, så jag tar inte några garantier för lagtingsgruppen där. Men jag vet att man på andra håll ute i världen har lyckats oerhört bra med den här typen av bevaranden och renoveringar av kulturella byggnader också nära golfbanor där man har logi och restaurangverksamhet och liknande. Det var det som jag berättade i min vision, men jag är helt införstådd med att man gör en undersökning och tittar om det är så att hantverksskolan skall dit och i så fall accepterar jag det ödmjukast.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

För mig känns det som att när ltl Torbjörn Eliasson säger att han kan se möjligheter med hantverksskolan vid Kastelholms kungsgård är det ett spel för galleriet. Jag tycker att ltl Torbjörn Eliasson har varit ganska tvärtemot det alltid. Hela tiden som jag har suttit i lagtinget tycker jag att centern har motarbetat  hantverksutbildningen, var den än har varit, så jag tycker att det här inte alls är konstruktivt. Vad kostar det att få den till folkhögskolan? Det finns inte några uträkningar på det, sedan blir det väl det som är felet, så det är dags att börja försöka ge dem någonting. Vi måste kunna se på kringeffekterna. Vad  har vi inte redan i Sund, men vad finns det vid folkhögskolan?

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Jag tycker faktiskt att det är tråkigt när ltl Göte Winé säger på det där sättet och beskyller mig för spel för galleriet. Hur kan han göra det när jag dels säger exakt var jag står och jag hymlar inte om folkhögskolan utan jag tycker att det är ett bra alternativ. Jag berättar om min vision, vad jag själv tror att skulle vara bättre och framför allt ge betydligt mera skattepengar till Sunds kommun. När jag för det tredje säger att tillsätter man en expertgrupp så accepterar jag det som de kommer fram till. Om man kallar det spel för galleriet förstår jag inte hur man använder svenskan!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Viveka Eriksson:

Talman!

Det börjar bli dags nu, sade någon i en replik; det är så att det har varit dags väldigt länge när det gäller hantverksskolan. På nittiotalet hade man planer på hur man skulle bygga om och till hantverksskolan i Tosarby, men de planerna skrinlades av dåvarande landskapsregering därför att det var för dyrt. Skulle vi titta tillbaka nu på de summorna skulle det säkert vara fråga om småpotatis. Självklart är det alltså dags, det har faktiskt velats mycket hit och dit och problemet har hela tiden varit Tosarby, Tosarby eller inte Tosarby. När det blev en ny omgång om Tosarby var liberalerna ganska motvilligt med på det – vi gick med på det som en kompromiss. Men faktum är att för flera år sedan redan pratade liberalerna om Kastelholmsområdet som det verkligt fina området att satsa på, inte bara för utbildningen utan för hantverket som yrke och som också en turistattraktion, alltså att man skulle göra hela fina Kastelholmsområdet till ett hantverkscentrum. I de planerna var vi faktiskt inne på Ribacka som en del och delar av kungsgården. Nu tycker vi att landskapsregeringen har föreslagit rätt plats, så vi stöder den och tycker att det är skäl att lagtinget nu fattar ett beslut om plats för att de som skall jobba vidare med utbildningen och utvecklingen av hela området vet vad det är som gäller. En sak är nämligen säker: det här hattandet har tagit död på mycket entusiasm under arbetets gång. En förening har redan givit upp och det är nu en under bildning varande förening som tänker ta sig an projektet, och de är entusiaster, men hur länge?

 

Liberalerna har alltså redan tidigare talat om Kastelholm som ett hantverkscentrum och vi ser det ur ett bredare perspektiv. Vi ser att här handlar det om utbildningspolitik, det handlar om kulturpolitik och det handlar om näringspolitik. Utbildning till den delen att nu måste man lyfta hantverket som ett viktigt yrke där samhället skall stå för infrastrukturen, alltså utbildningen. Många gånger diskuterar vi: hur skall samhället gripa in i näringsverksamheten och stöda näringslivsutvecklingen? Men det handlar mycket om infrastruktur; utbildning är en mycket viktig del i hur vi stöttar näringslivet. Liberalerna tror verkligen på hantverket som ett viktigt yrke. Det är viktigt för att det ger möjlighet för småföretagsamhet, det ger möjligheter för besöksnäringen och framför allt, eftersom liberalerna ofta talar om jämställdhet, är det många kvinnliga hantverkare, många kvinnliga företagare som har en nisch här och det vill vi fortsätta att utveckla. Det är viktigt att vi nu får en bra hantverksutbildning. På sikt måste samhället gå in och ta sitt ansvar här och till den delen delar vi majoritetens skrivning i betänkandet när det sägs att man måste klargöra på sikt vem som skall ansvara för utbildningen.

 

Det handlar också om kulturpolitik. Det är ett så enastående tillfälle att nu ta hand om en av våra framstående kungsgårdar, inte låta ytterligare en kungsgård stå och förfalla som t.ex. har skett i Grelsby. Det är en sorg att se hur husen förfars. Snart finns det inte mycket kvar, men här finns en möjlighet att genom att satsa på Kastelholm kan vi också få med den kulturpolitiska aspekten: vi tar hand om husen och ser till att landskapet runt gården hålls öppet samt att den fina trädgården tas om hand. Utbildnings- och kulturintressena kan göras gemensamt, men vi menar också att det här är näringspolitik av skäl som jag redan har angivit, där vi vill satsa på företagande, besöksnäring, kvinnligt företagande.

 

Vi har däremot haft en lite annan vinkling än landskapsregeringen. Vi är väldigt angelägna om att när vi går in i projektet skall byggnaderna vara tillgängliga för många olika aktörer. Vi oroar oss lite för att om man nu följer landskapsregeringens plan kommer man egentligen att renovera alla husen på gården och de kommer att ställas till föreningens förfogande därför att det kommer att bedrivas utbildning och kurser i alla hus inklusive Ribacka. Vi vill ha ett hantverkscentrum, vi vill att det skall finnas utrymme för utövande hantverkare, för deras verksamheter och för deras utställningar. Därför är vi inte beredda att i det här läget gå direkt på stallet och satsa jättemycket pengar på det när vi samtidigt vet att vi snarast bör satsa på mangårdsbyggnaden och anser att man borde börja med mangårdsbyggnaden och lösa de andra lokalbehoven, med Ribacka, med mangårdsbyggnaden. Det har talats om var smedjan skall kunna inrymmas, men möjligen kan den få rum t.ex. i hönshuset. Där finns också ett hus. Vi vill i alla fall att man skall se över användningen av husen.

 

Liberalerna förde i finansutskottet fram att det också måste finnas en helhetsplan för området där man väger in alla de intressen som jag redan har räknat upp; man måste alltså ha en styrgrupp som håller i utvecklingen, och notera det att momentet heter utvecklingen av Kastelholms kungsgård, det är egentligen det vi diskuterar. För att utveckla Kastelholms kungsgårdsområde bör alla intressena vara med och föra in sin bit i den fortsatta planeringen och då tycker vi att det blir fel om vi renoverar husen, ger över dem till en under bildning varande förening och sedan inte har ett tillräckligt grepp om näringspolitiken, om kulturpolitiken. Dessutom finns aspekten som har förts fram flera gånger: det finns en annan föreningen, Ålands slöjd- och konsthantverk, som också bör vara aktivt med i det fortsatta utvecklingsarbetet. En utvecklingsplan med en styrgrupp som håller i arbetet har liberalerna efterlyst, och det har majoriteten gått in för. Vi vill också ha ett mer tydligt utbildningsprogram och orsaken till det är att det har efterlysts; liberalerna ordnade en debatt på Ribacka kring hantverksskolan, vi fick bra information från olika håll, där räknade jag att det fanns fem olika åsikter och linjer, men en av de saker som framfördes var att det ännu är lite otydligt med utbildningsprogrammet och det är en sådan sak som föreningen borde få tid att jobba med. Jag tror nämligen att föreningen har engagerat sig så mycket i platsen att de inte har kunnat tänka på utvecklingen av innehållet och det borde man ge dem möjlighet att få koncentrera sig på, alltså innehållet i utbildning, där de har så mycket bra idéer och kontakter.

 

Egentligen tror jag att det mesta har sagts, jag har massor av punkter till, men jag avslutar här och föreslår, herr talman, att vi bordlägger ärendet till måndagen den 4.6.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Vtm Viveka Eriksson sade bl.a. att det är viktigt med hantverksutbildningen och varför och jag håller helt med om den utvecklingen, och det har vi sagt många, många gånger. Men sedan sade vtm Viveka Eriksson ett fel, nämligen att slöjd- och konsthantverksföreningen gav upp. Det var inte så att de gav upp av ideologiska skäl utan de klarade helt enkelt inte av att ta det ekonomiska ansvaret som följde med, och det är mycket osäkert om den nuvarande föreningen med fem medlemmar kommer att klara det ekonomiska ansvaret. Man kan inte säga att de gav upp för att de ansåg att hantverksutbildningen inte behövs, utan de har de hela tiden tyckt och sagt och de säger de fortfarande, i debatter och i insändare.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Det stämmer precis det som ltl Gun Carlson säger att det var huvudorsaken. Liberalerna har faktiskt i olika omgångar påtalat hur viktigt det är att uppvärdera utbildningen så att samhället på samma sätt som man ansvarar för annan utbildning i landskapet också skulle ansvara för det här, just för att inte enskilda personer eller privata föreningen skall ta den delen som vi värderar så högt, där vi tycker att samhället skall ha en roll. Vi har faktiskt skrivit motioner och påtalat detta i olika omgångar. I det här läget tycker vi att den entusiastiska under bildning varande föreningen skall fortsätta att jobba, men samhället skall ha en beredskap att så småningom också föra det arbetet vidare.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

I början av replikskiftet var vtm Viveka Eriksson och jag helt överens om hur utbildningen skulle se ut osv. Men när det gäller det sista är inte jag lika säker på att det är klokt att låta en oklar förening ta hand om början av utbildningen för att sedan lämpa över det i landskapsregeringens famn. Jag är inte säker på att det är ekonomiskt ansvarsfullt. Jag tycker ändå att det i anförandet handlade om att det är platsen som är viktigast, det är platsen som är så bra osv., men jag anser fortfarande att det är utbildningens innehåll som är det viktiga och där vi måste veta vad vi vill. Det är där jag känner en osäkerhet för att man bara går på platsen och tror att det skall lösa allt – det är inte så enkelt.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Centern och vi är överens om att mangårdsbyggnaden skall renoveras, men vi tycker att man kan lägga hantverksskolan där eftersom man nu satsar på de byggnaderna. När det gäller föreningen och utbildningsprogrammet är det alldeles klart så att liberalerna har efterlyst utbildningsprogrammet, det har vi också gjort i vår reservation därför att vi tycker att det är viktigt att sedan när man kommer vidare så skall det finnas en av landskapets utbildningsavdelning godkänd utbildningsplan. Det är också någonting som man nu måste ge utrymme och möjlighet för föreningen att utveckla. Oberoende har man mycket expertis och kunskap i föreningen som vi borde ta tillvara, både deras kunskap och entusiasm.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Det är viktigt nu att bestämma sig dels för platsen men också för innehållet. När det gäller innehållet är det just därför som landskapsregeringen har föreslagit att man måste få fram verkstäder. Verkstäderna kan vi inte bygga i mangårdsbyggnaden. Verkstäderna skall vi bygga i stallet. Det är därför vi föreslår det. Samtidigt är mangårdsbyggnaden hjärtat i hela området, mangårdsbyggnaden är kanske den mest enskilt värdefulla av husen, så det är klart att vi skall jobba på mangårdsbyggnaden också, men skall vi ha någon utbildning som skall kunna börja inom en rimlig tid så måste vi ha verkstäder, det är bara så.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag kan absolut ha sympati för argumenten och jag har också hört föreningarna och jag förstår precis hur de resonerar. Men problemet är att här kommer just skörheten emot att då gör vi en jättestor satsning och det är en förening som skall bära hela ansvaret. Det finns inget åtagande från samhällets sida utan man renoverar hus för ganska höga kostnader och sedan skall man bara lämna över dem, och det vill liberalerna i det här läget inte delta i utan vi vill se om det inte finns andra möjligheter att lösa utrymmesbehoven för verkstäderna. Det fanns en diskussion en gång i tiden när liberalerna besökte Ribacka tillsammans med personal från hantverksskolan om en möjlighet att använda Ribacka också för verkstadsutrymmen.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Det är så att nu bygger vi ett museimagasin i närheten av Ribacka och där bygger vi inga verkstäder eller sociala utrymmen just för att man där skall kunna använda Ribackas funktioner. När vi har byggt ut det här kommer landskapsregeringen ingalunda att lämna projektet vind för våg till en vitt främmande förening; det här är en pågående dialog mellan landskapsregeringen och föreningen där båda två i stort förtroende skall bygga detta tillsammans. Så länge som landskapet äger byggnaderna och har det antikvariska ansvaret för det måste det vara ett samarbete. Sedan är det fråga om hur osäker man vill att tillvaron skall vara – det beror på vilka resurser lagtinget är villigt att satsa också  på driften, man kan göra det mycket tryggt med mycket pengar men man kan också hålla dem kvar i en osäker tillvaro, det där är ett beslut som fattas här i salen.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Liberalernas utgångspunkt är tredelad: utbildning, utbildningens innehåll och för det andra näringslivsfrågor, där vi är mycket angelägna om att hus också skall finnas för utövande hantverkare, att man inte helt och hållet knyter upp alla byggnader till utbildningen. Den tredje utgångspunkten är den kulturpolitiska; då handlar det också väldigt mycket om attt snarast sätta igång renoveringen av mangårdsbyggnaden och då blir det svårt att motivera att man börjar med stallet när det är mangårdsbyggnaden som är själva kungsgården.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Jag kan konstatera efter vtm Viveka Erikssons anförande att centern och liberalerna tycker lika i många fall; vi tycker exempelvis att mangårdsbyggnaden bör restaureras. Samtidigt kommer det fram många frågetecken i vtm Viveka Erikssons anförande och många detaljer. Vi torde vara överens om att detaljerna skall vara utredda på förhand. Det förvånar mig alltså att liberalerna är beredda att även bestämma att hantverksskolan skall vara här fast det är så många frågor som man anser vara obesvarade.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Det som liberalerna och centern främst är oeniga om är platsen. Liberalerna menar att nu måste vi bestämma var skolan skall utvecklas för att ge dem som är verksamma med arbetet en möjlighet att veta vad det är som gäller så att de faktiskt kan koncentrera sig på det viktiga utvecklingsarbetet. Det är nämligen det som både centern och liberalerna har efterlyst: en utbildningsplan och liberalerna efterlyser dessutom en utvecklingsplan för hela området, med alla de tre viktiga områdena: näring, kultur och utbildning.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Men när man står inför att ta ett så pass stort och viktigt beslut – det handlar om hantverksutbildningen och säkert om flera miljoner euro innan det är klart – vore det ändå inte bäst att ha de allra flesta frågetecknena uträtade så att man visste i princip vad man tänker med det här, hur det skall gå till, med program och allt sådant här och att man sedan slutgiltigt slår fast att, okej, där skall det vara, eventuellt i Kastelholm eller, som jag ännu tror på, folkhögskolan. Men att man bestämmer platsen efter att man har allting annat klart, det verkar logiskt för mig.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Liberalerna är övertygade om att Kastelholmsområdet är en idealisk plats för att bilda ett hantverkscentrum. I anslutning till detta centrum skall utbildningen finnas. Det är väldigt viktigt. Det som förvånar mig är att centern inte är lika angelägen om att nu få igång detta. Enligt det förslag som centermajoriteten i finansutskottet har gjort skulle man komma med alla utredningar till september – efter alla dessa år! Hur skulle man kunna få det här gjort till september! Det liknar en förhalningstaktik, vilket betyder att hantverksskolan igen blir hängande i luften. Vi vill komma vidare nu.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!  

Jag skall börja med att ge lite låga betyg. För det första till finansutskottet. Det är väldigt svårt fast man är insatt i frågorna att förstå hur diskussionen har gått här, men vi har sett nu under debatten att det har varit väldigt spretigt. Jag brukar ofta berömma finansutskottet för att göra ett bra jobb med budgeterna, tolka stämningar och få ihop det, men nu har det gått åt andra hållet, det har blivit än mer spretigt och det tycker jag är lite tråkigt. Det är ingen lätt sits för den enda ledamoten från oppositionen, ltl Mats Perämaa, som har att försöka föra fram någonting oppositionellt när det är så mycket opposition redan i regeringen så man vet inte var referensen är s.a.s, man vet inte var mittlinjen är.  Det här med att det är valår, så visst blir det lite mer sprudligt när det är val, men så här får det inte vara under ett valår, det här är bara för mycket, det är under lagtingets värdighet att vara så här spretigt, tycker jag. Men det är inte upp till mig att tycka utan det är upp till Ålands folk att tycka och man har som sagt möjlighet att i höst justera det om man tycker som jag!

 

Det som får allra sämst betyg – helt klart underkänt – är det ledarskap som ligger bakom detta kackalorum, med adress till lantrådsämbetet. Det är uttryckligen lantrådets ansvar att få ihop en regeringslinje som någorlunda håller i parlamentet. I ett sådant här fall faller kritiken nog på lantrådets bord. Det var en amerikansk president som hade en skylt där det stod ”ansvaret stannar här” och en sådan skylt borde lantrådet Roger Nordlund skaffa sig, för det är lantrådet som har ansvar för när det går så här verkligt illa. Det är synd och skam att det skall gå så här. Det här handlar om ganska oförargliga frågor. Den här typen av ledarskap har vi sett i andra, betydligt allvarligare frågor, så jag hoppas att åtminstone om inte folk gör så mycket i höst ändå ser till att det ledarskapet upphör, och vi får väl alla hjälpas åt så att vi får lite stabilitet åländsk politik och inte som det har varit de åtta senaste åren. Det här sade jag också i remissen, men jag måste säga att det blev än mer påtagligt efter att ha sett finansutskottets betänkande. Det är nästan mer reservationer än ledamöter, inte riktigt, det är någon som inte har reserverat sig. Man driver en politik med en majoritet bestående av två i finansutskottet.

 

När det gäller bostadsfinansieringen vill jag hänvisa till vad jag sade i remissen att det inte är ett sunt system som man har med samhällssubventionerna. Förr eller senare måste någon betala vad det kostar och jag tycker inte att man skall subventionera bostäder, helst inte alls, men skall det subventioneras så skall det subventioneras åt dem som verkligen behöver det, de som har de allra svårast, som har låg inkomst, inte kan arbeta osv. Vi har just fått veta att 13 procent definieras som fattiga på Åland och många av dem är ensamstående pensionärer; deras bostäder kan jag tänka mig att subventionera. Det är så med hyresbostäder att de flesta under fattigdomsgränsen bor på hyra och alla som bor på hyra är ingalunda under fattigdomsgränsen, det är ofta väldigt välbärgade människor som väljer att bo på hyra därför att det är enkelt och besvärslöst, är man rörlig, vill flytta på sig osv., så har man lätt att byta bostad. Subventionerna som vi tror att vi ger dem som är under fattigdomsgränsen går nog ofta till dem som är över den. Då blir det väldigt orättvist för 70 procent av hushållen på Åland är egnahemshus som får betala i huvudsak vad det kostar plus att de får betala hyresbostädernas subventioner till största delen.

 

Jag förespråkar alltså en modell där man skulle ta bort den socialistiska lånemodellen och se över bostadsbidraget så att det träffar rätt och verkligen hjälper dem som behöver. Den politiken har inte fått något större gehör i finansutskottet.

 

Enhetslånen är den allra sämsta formen för den kyler ner det privata engagemanget att bygga eftersom man ingalunda kan konkurrera med de här aktörerna som får lånen. Det sades här att det skall vara konkurrens på lika villkor. Det borde vara konkurrens på lika villkor mellan finansinstituten, det är väl det som är det viktiga, så att inte vi behöver bekymra oss över att vi hela tiden måste budgetera pengar när det skall byggas bostäder. Man skall som byggare kunna gå till banken och bygga bostäder.

 

Som jag sade i remissen att när jag själv är delaktig i ett projekt som har en sådan här finansiering så ser man verkligen hur snett det slår mot andra aktörer. Jag tar gärna ett sådant beslut att man upphör med finansieringen och får en sundare marknad. Dessutom borde de stora offentligt ägda bestånden avyttras. I kombination med ett stort offentligt bestånd och en sådan här finansiering blir det ytterligare en hämsko för marknaden, så det finns mycket att göra där.

 

Den enda vettiga linjen som finns nu är att följa ledamoten i finansutskottet Peter Grönlunds reservation när det gäller bostadsfinansieringen. Förhoppningsvis skall det komma någonting bra också av det här.

 

När det gäller hantverksskolan måste man säga att vad skall man säga! Där finns också flertalet reservationer, det finns i princip tre olika vägar att välja. Från den obundna gruppens sida är vi inte riktigt nöjd med någon av vägarna, men vi skall fundera eftersom det här kommer att bordläggas hur vi exakt agerar. Men om vi i det här skedet måste välja är det nog mera åt landskapsregeringshållet och det ändringsförslag som har utdelats. Det finns också bra saker med de tankar som liberalerna för fram i sin reservation. Visst upplever alla här att det är på ganska lösa boliner och att det finns väldigt lite till pappers men man måste ändå tro, som jag sade i remissen, på aktören och vad jag åtminstone inte personligen vill göra är att förlandskapliga detta med någon styrelse där det sitter en stor majoritet av landskapsregeringens aktörer och styr utbildningen. Man måste tro på den privata aktören och ge lite fria tyglar, men det skall givetvis följas upp och man skall inte sätta fast pengar här om det inte verkar vettigt, men vi tycker att det verkar vettigt, även om vi har sagt att man måste ha en rim och reson på vad det får kosta och man måste också försöka använda befintliga lokaliteter, även om museilagret byggs där så inte är det fullt på Ribacka för det – det är kanske någon toalett och konferensrum som används någon gång – men museilagret består av döda ting som ligger på en hylla så det lär inte ge någon större beläggning på Ribacka utan Ribacka kan bra användas och det är också en bra ingrediens i liberalernas resonemang.

 

Men, som sagt, vi avvaktar den vidare debatten och det finns möjlighet att komma med t.o.m. ytterligare ändringsförslag om man så skulle finna nödvändigt i den fortsatta debatten, vilket innebär att jag understöder bordläggning och bordläggningstiden.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman upprörs lite över finansutskottets handlande. Då vill jag erinra om att ltl Danne Sundman är ersättare i finansutskottet, har haft alla möjligheter att vara närvarande och fått höra det som utskottet har hört - om han hade haft det stora intresset av det hela, hade den möjligheten funnits, men han har inte tagit den. Det var egentligen vad jag ville säga i det här skedet för det framfördes inget nytt.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det stämmer att jag har ett stort intresse av de här frågorna och jag är ersättare i finansutskottet, men jag är samtidigt kulturutskottets ordförande och mötena har nästan till 100 procent sammanfallit, så jag bör väl ändå prioritera att leda kulturutskottet dit lagtinget har satt mig som ordförande. När det gäller det har jag återigen fått reda upp efter regeringen i ett annat ärende, så det är svårt att välja vilken brand man skall släcka helt enkelt och jag har valt att släcka den. Jag skulle gärna ha deltagit i hörandena, men vi har hört ett stort antal personer i kulturutskottet och det har gjort att vi har varit väldigt upptagna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Bostadssubventionen är på många sätt nog en nagel i ögat på många i det här lagtinget, det vet vi från förut, men när man pratar om att subventionera hyresbostäder skall man också komma ihåg att det finns en liten subvention också när det gäller ägobostäder i form av avdrag i beskattningen. Det får man inte bortse från, alla får nog någon form av subventioner från skattebetalarna när det gäller bostäder, men sedan kan de uppfattas som väldigt orättvisa. Det är klart att man kan göra förändringar i bostadsbidraget, som också ltl Danne Sundman tar upp, men det är inte meningen att hyrorna och bostadsbidraget skall vara så högt eftersom det går direkt i hyresvärdarnas fickor.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Den där diskussionen är intressant om man ser det som så att det går i hyresvärdarnas ficka betyder det i Mariehamn att det går i stadens ficka, det är en indirekt skatt eftersom det stora beståndet ägs av Marstad. Jag vill komma till att har man konkurrens på marknaden på sunda villkor så hålls hyresnivån på grund av det nere, det vet man av andra exempel där man har en fungerande konkurrens, men det har vi inte på Åland, vi har en stor aktör som har en fördelaktig finansiering som gör att alternativen trängs undan, så det är en intressant diskussion. Socialdemokraternas ståndpunkt i frågan är den som man förstår allra minst eftersom socialdemokraterna vill subventionera också den här typen som lite välbärgade personer bor i, medan vi har sett en annan vändning från ett annat parti, så det är lite svårt att orientera sig i den ideologiska djungeln.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Jag har redogjort för bostadsrättspengarna om det är det som ltl Danne Sundman hänvisar till och ledamoten Britt Lundberg har också redogjort för att hon håller på och reder ut saken och kommer att komma med förslag. Man skall ha en väldigt dålig inkomst i dag för att vara berättigad till hyresbidrag. Hyresbidragen är 80 procent av skillnaden mellan skälig hyra och den egentligen hyran, så det är inte några stora pengar som man är berättigad till, ltl Danne Sundman! De är också ytterst få.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Då aktualiserar det ytterligare ett behov av att se över regelverket om man upplever att de slår fel. Subventionen för enhetslånen är ganska betydelsefull om man ser till hur stor del av hyran som den tar bort. Det är där jag vill se en omfördelning; i stället för att ha pengar fast där till så gott som ingen ränta så är det bättre att placera dem där de ger avkastning och i stället ge de pengarna till dem som verkligen behöver dem. Det är mycket sundare att stöda dem som verkligen har det dåligt och inte dem som har hög inkomst, de skall väl klara av att betala sitt eget boende och det skall inte bero på vilken typ av boende man har, hur stor samhällssubvention man har, utan det skall i så fall bero på vilken inkomstklass man tillhör, det tycker jag är mycket sundare politik och den borde också socialdemokraterna understöda, men varför man inte gör det får man själv svara på.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Under diskussionen har vtm Viveka Eriksson, understödd av ltl Danne Sundman, föreslagit att ärendet skulle bordläggs till lagtingets plenum den 4.6. Bordläggning kommer därför att ske. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet är bordlagt till den 4.6. De som finns kvar på talarlistan bereds tillfälle att yttra sig.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

I remissen framhöll jag, i likhet med vad många andra har gjort, att hantverk och design är viktigt och intressant på alla sätt och framför allt skulle det vara viktigt att komma vidare med det här projektet.

 

Jag tror inte att det är så efter att jag har tagit del av finansutskottets betänkande och även av den debatt som har varit hittills att vi kanske kommer vidare så där i väldigt brådskande takt. Jag är faktiskt lite rädd för det. Jag nämnde också att jag tror att det är väldigt viktigt att man får utbildningen att fungera bra först, att allt ansvar är på plats innan man sätter igång investeringarna. Jag nämnde också att man hade rubriken: ”Utvecklande av Kastelholms kungsgård”. Det man letar efter när man diskuterar de här frågorna är en rubrik, typ ”stärkande av hantverksutbildningen” och jag varnar för att det kan bli en sammanblandning mellan de olika intressena. Nu noterar jag att finansutskottets ordförande säger precis samma sak: det blev en olycklig sammanblandning.

 

Om vi tittar på de olika alternativ som har kommit fram, så 1.270.000 euro, vad vi vet i dag, kostar projektet ute i Kastelholm, men när man sitter och lyssnar på debatten är det oklart om föreningen Ålands slöjd och konsthantverk r.f. klarar av sin del av det här. Det har i varje fall framkommit i flera anföranden. Det är det absolut första man borde få på plats.

Tittar man på finansutskottets betänkande i ärendet efterlyses det en hel del utredningar. Det skall utredas förutsättningslöst, sägs det. I arbetet skall också ingå en marknadsundersökning som visar intresset för en utvidgad och fördjupad tvåårig utbildning, för att ta ett exempel. Den här typen av frågor borde vi absolut ha haft svar på innan vi igen skall investera ganska stora pengar. Man behöver ha bättre underbyggda förslag, som finansutskottets fru ordförande sade.

 

Lagtingsmannen och tillika finansutskottsmedlemmen Torbjörn Eliasson tog nästan till brösttoner om ekonomiskt ansvar i sitt anförande, men samtidigt kan jag inte få det att gå ihop hur majoriteten är beredd, även om majoriteten är liten, att investera 570.000 euro eller ändå ha anslaget kvar utan att det finns ett rumsprogram. Jag tror att det är synnerligen oekonomiskt att göra en sådan renovering, överhuvudtaget sätta igång någonting innan man riktigt vet vad kungsgården skall användas till. Många inom turistbranschen har sagt, och jag tror det ligger en hel del i det, att man tror inte att hantverksskolan blir ett sådant stort turistiskt lyft för det här området. Man har pratat om att man borde försöka privatisera det, försöka få till stånd hotell eller någonting som kunde betjäna golfbanan. Det kan det ligga en hel del i. Ltl Torbjörn Eliasson sade också att man skall utnyttja de resurser som finns. I lördagens Ålandstidning var husmodersskolan utbjuden för 350.000 euro. Det finns de som säger att det är bara att köra igång där. Jag vet inte om det är på det sättet, jag undrar om verkstäderna osv. är i skick, men man säger ändå att där finns det mycket av de faciliteter som behövs. Det är en anläggning som man är beredd att avyttra för 350.000 euro. Också det här tycker jag att man kunde ha titta på från finansutskottet. Majoriteten, även om den är liten, i utskottet räknar upp fråga på fråga som man vill ha svar på, medan bl.a. reservanterna ltl Grönlund och ltl Anne-Helena Sjöblom säger att några ytterligare utredningar inte behövs. ”En utredning om hantverksutbildningen på Åland ligger utanför anslaget”, säger man ”och borde därför inte ens av formella skäl tas till behandlingen i detta sammanhang”. Nog måste det väl ändå vara så att man har allt på plats när det gäller utbildningen innan man ändå sjösätter ett så här pass stort projekt.

 

Jag tycker inte att ärendet har blivit tydligare efter finansutskottets behandling och är tyvärr rädd för att vi heller inte har några större chanser att komma vidare, som många har sagt: man vill komma vidare med de här frågorna.

 

Så kort till främjande av bostadsproduktionen i och med att det är många talare kvar. De bostadsformer vi har å ena sidan: hyreshus och å andra sidan: egnahemshus och så finns de aktielägenheter i mitten för dem som vill äga sin lägenhet. Det här med bostadsrätter är t.ex. i Stockholm ett bra instrument just på grund av att du kan byta till ett bättre område, du kan byta till en helt annan lokalisering, men för att bostadsrätter verkligen skall tillföra någonting krävs det ett ganska stort utbud. Jag har aldrig förstått den åländska varianten av bostadsrätter och jag har heller aldrig fått en bra förklaring till varför vi skall ha det. Här tycker jag alltså att finansutskottet har hamnat på rätt, men jag förstår inte varför man lämnar anslagen kvar.

 

Det finns tillräckliga anslag. Om vi tar upp dessa anslag späder vi ytterligare på byggboomen, där håller jag helt och hållet med ltl Peter Grönlund.

 

Till sist när det gäller bostadsbyggandet sade ltl Anne-Helena Sjöblom å sin sida att hon också hade en viss tveksamhet när det gällde bostadsrätter, och hennes resonemang om att man de facto kan bli stödtagare två gånger – man kan sälja sitt hus som har varit Arava-belånat och man kan igen komma i åtnjutande av samhällsstöd – stöder jag helt och hållet. Däremot är jag tveksam till, även om det finns poänger i det ltl Anne-Helena Sjöblom säger, att varför får man inte stöd för att köpa existerande hus? Jag har noterat att det är många som säger att det är förmånligare att bygga helt nytt, även om det blir dyrare, men finansieringsformerna är så pass förmånliga att det lönar sig inte att köpa ett existerande hus utan i stället bygger man nytt. Problemet är, om vi också har stöd här, att det ytterligare driver upp priserna och att det stör marknaden och själva tanken med samhällsstöd, i den mån vi skall ha det, måste ändå vara att det produceras någonting nytt, att det kommer nya bostäder ut på marknaden, att man inte får samhällsstöd också för att byta bostäder. Så även om jag förstår resonemanget ganska långt ut tror jag att vi hamnar snett om man skulle ha stödformer också på existerande hus. Vi från Ålands Framtids sida ligger nog ganska nära ltl Peter Grönlunds reservation när det gäller främjande av bostadsproduktionen.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson tog upp ltl Peter Grönlund och min gemensamma reservation där vi skriver att en utredning av hantverksutbildningen på Åland ligger utanför anslaget och borde därför inte ens tas till behandling i detta sammanhang. Jag har läst rubriken så att det är utvecklingen av Kastelholms kungsgård som har gällt och att vi tagit ställning till hantverksutbildningen i samband med budgeten samt att alla handlingar som utbildningsplaner, utbildningsavtal, budgeter skall finnas innan det här kan sättas igång. Från min sida finns det inga oklarheter med det. Men när man skall försöka hitta lösningar för kungsgården och då börja reda ut hantverksutbildningen är det att gå för långt, igen!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Repliken visar just det som flera har varit oroliga för: i stället för att fokusera på att få hantverksutbildningen att fungera på ett bra sätt – jag tror att de flesta är relativt eniga om att hantverksutbildningen är viktig, vi behöver göra någonting där – så blir det precis som ltl Anne-Helena Sjöblom att det hör egentligen inte hit, utan det är utvecklandet av Kastelholms kungsgård som är det viktiga! Jag vet att jag varnade för att den här sammanblandningen kommer att leda till att man tappar fokus på det som jag åtminstone tycker att har varit det väsentliga; därmed inte sagt att man inte behöver göra någonting åt Kastelholms kungsgård. Jag kan tänka mig att flera har gått med på förslaget bara på grund av att man inte orkar se eländet stå i det skick det står längre! Jag tror inte att det här är en bra lösning, ltl Anne-Helena Sjöblom.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Jag kan bara konstatera att vi inte har samma uppfattning i den frågan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Bara några tillrättalägganden. För det första när det gäller museibyråns förslag om upprustning av kungsgården så finns det ett papper som ligger till grund för budgeten där man säger hur det skall göras och vad man får göra och inte får göra i mangårdsbyggnaden, dvs. man får inte ändra någonting utan allt skall återställas som det har varit. Det här kostar 465.000 euro plus 91.000 för övre våningen i mangårdsbyggnaden. Det är alltså totalt 556.000 euro. Så nämner man också en driftskostnad för det hela som är 65.000 euro per år och det har inte berörts ännu så speciellt mycket. Den andra frågan var husmodersskolan, som på den tiden vi undersökte den, för fyra-fem år sedan, befanns att inte vara tillräcklig för hantverksutbildningen. Man krävde ganska stora ombyggnader och tillbyggnader på den tiden.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När det gäller det sistnämnda kan det så vara. Jag har inte själv tagit del av några undersökningar utan jag har bara konstaterat att det finns de som säger att det är bara att köra igång där, men jag vet inte om det är på det sättet. Det är de facto en flygel som är kvar, det finns ingen mangårdsbyggnad längre och när det gäller vad museibyrån säger att man får göra så har jag varit in själv som landskapsstyrelseledamot och sett hur det ser ut där, så jag tror inte att det kan vara så där fruktansvärt stora museala värden kvar, tyvärr!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Johan Ehn:

Fru talman!

15 miljoner euro är ett rätt stort belopp, det är ett kk-hus, det är nästan, knappt, ett badhus och det räcker till drift av både det ena och det andra ute i våra kommuner under en väldigt lång tid. Det är alltså ett stort belopp. Samtidigt när man hör debatten i salen i dag låter det som att det förslag som finns i en reservation från Frisinnad Samverkans representant ltl Peter Grönlund i finansutskottet skulle vara att vi skulle stoppa bostadsbyggandet helt och hållet. Det saknar både händer och fötter! Vi satsar i årets budget 15 miljoner euro på bostadsbyggande.

 

När det gäller det förslag som vi från den frisinnade gruppen har varit med och stött har vi förstått, av de debatter som har pågått här i salen, att det nu börjar finnas en mognad att diskutera bostadspolitiken i ett längre perspektiv. Det finns en vilja att diskutera hur man skall lägga upp bostadspolitiken så att man får den hållbar även i framtiden. Det har vi tagit fasta på och därför inte gått in och drivit alltför hårt den linje som vi har haft i grunden att det system med så stora samhällsingrepp på bostadsmarknaden, som enhetslånen i dag innebär, har vi inte sagt nej till i den ordinarie budget som ligger. Men måttet blev rågat för oss när man väljer att komma med ett förslag som ytterligare skulle späda på det här med pengar i storleksordningen 17 miljoner på lång sikt, det fick oss att säga, att, nej, nu måste vi sätta ner foten, det här fungerar inte, vi måste få upp diskussionen om hur vi långsiktigt skall klara bostadsbyggandet.

 

Vi är helt överens med det som sägs här i salen att det måste finnas en långsiktighet i den politik man driver kring bostadsbyggandet. Vi har också den förståelsen att när det rör så här stora pengar och när det rör en så pass viktig del av samhället som bostadsbyggandet så tar det också tid att vända en sådan här trend. Det är ungefär som att ta tag i ratten på en större oljetanker och ändra kurs på den. Det tar ungefär lika lång tid för oss att kunna styra om bostadspolitiken så att vi kommer in på en kurs som vi tycker att är rätt. Därför reagerar vi också i det läget när man försöker att vrida ratten in på en sådan kurs som vi anser att är felaktig. Vi har varit med på att hålla en stadig kurs tills vi hittar en ny kurs att lägga ut, men däremot är vi inte beredda att kallt fortsätta att göra giren vänsterut, som vi ser.

 

I diskussionerna har man också sagt att det måste finnas boende för alla grupper i samhället; vi måste ha boende som finns till rimliga kostnader. Det skriver också vi under. Vad gäller boende för alla grupper är det precis det som vi anser också att en bostadsfinansiering från samhällets skall i första hand se till att vi får en produktion som stöder de grupper i samhället som har svårt av en eller annan orsak att få en bostad till en rimlig kostnad. Ett generellt ingripande från samhällets sida i bostadsmarknaden tror vi att blir bekymmersamt om man går längre framåt. Den utveckling vi har haft under den senaste tiden är vi rädda för att leder till att bostadsproduktionen till sist helt och hållet blir en affär för samhället att klara av, och den utvecklingen vill inte vi se. Precis som bostadsbyggandet under alla år tidigare har varit någonting som också det privata kapitalet har intresserat sig för tror vi också att det privata kapitalet kommer att vara intresserad av det i framtiden.

 

Utgående från det resonemang som jag här har försökt måla upp har vi också gått in för att överhuvudtaget inte föra in ytterligare pengar i det här läget. Sedan är vi beredda att gå in i en diskussion för att få den långsiktiga bostadspolitik som nu alla efterlyser här, en långsiktig politik som bygger på hållbarhet, en långsiktig politik som bygger på att samhället inte skall vara den största aktören vad gäller bostadsbyggande. Samhället måste finnas med, precis som jag sade, vad gäller vissa typer av grupper, men vi bör få en bostadsmarknad som skall kunna fungera utan att landskapet och staten i alltför stor utsträckning skall vara med och styra den utvecklingen.

 

Den andra stora frågan i denna första tilläggsbudget för 2007 är hantverksskolan. Även där har debattens vågor gått väldigt höga i denna sal och också tidigare. Jag hade förmånen att i början av lagtingsperioden få sitta med i en arbetsgrupp som jobbade med att se över landskapets fastighetsinnehav. När jag åtog mig uppdraget tänkte jag att det här skall vi väl kunna klara av inom en ganska snar framtid. Det tog ett år innan vi hade lyckats få ihop till en lunta som var ett par hundra sidor! Landskapet har ett enormt fastighetsinnehav och tyvärr kunde vi där konstatera att vi har ett fastighetsinnehav som vi inte riktigt vet vad vi skall göra med. Vi kunde också konstatera, efter att ha följt debatterna i den här salen, efter att ha hört olika inlägg från diverse parter, att någonting som man i dagsläget prioriterar högt är att vi måste se till att bibehålla de kulturhistoriskt värdefulla husen i landskapet. Det är vi från Frisinnad Samverkan också mycket angelägna om att kunna göra. När då tanken dök upp om att använda kungsgården i Kastelholm som en utgångspunkt för hantverksskolan blev åtminstone jag väldigt tänd på den tankegången. Om vi skall kunna ha råd att bibehålla de historiskt värdefulla husen måste vi också se till att vi får någonting annat än döda kulisser. Visst, det går att bygga upp museum, det går att renovera upp dem så att vi kan bibehålla skalen, men nog är det dumt ur ett samhällsperspektiv att inte samtidigt se till att vi försöker fylla det med någonting.

 

Det koncept som har blivit presenterat för oss vad gäller hantverksskolan tycker vi att är intressant. Vi tycker att den utbildningsplan som man håller på och nu göra färdig innehåller det som vi tror att skulle berika detta område, samtidigt som det också skulle fylla en stor utbildningspolitisk funktion. Vi får alltså en hantverksutbildning som ligger på en sådan nivå att vi kommer att vara attraktiva både för åländska hantverkare men också hantverkare utifrån. Vi får en utbildning som skulle kunna producera ett mervärde för området här och vi tror att synergin mellan turism, historia och hantverk kunde bli väldigt bra. Därför har vi också varit beredda att stöda satsningen.

 

I diskussionen har man lyft fram som ett motargument att jo, vi skall nog göra någonting åt Kastelholmsområdet och vi skall utnyttja kungsgården som någonting, och då har man framför allt lyft fram turistanläggningar typ hotell, boende eller någonting liknande. Det är någonting som det ändå finns möjlighet till i det här området. Det finns utrymme som skulle kunna vara ytterligare ett komplement och finns det privata intressenter för att göra det tycker jag att man skall resonera vidare också med dem. I närheten av kungsgården, i närheten av hela Kastelholmsområdet finns det områden som landskapet äger som väl kunde komma till pass vad gäller den biten, och sådana diskussioner är vi gärna med och för vidare också.

 

Summa summarum, vi tror att hantverksutbildningen i Kastelholmsområdet skulle ge sådana effekter att vi faktiskt får ut någonting riktigt bra.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag tänkte bara göra ett förtydligande. Vtm Johan Ehn sade att om man renoverar mangårdsbyggnaden får det inte bli ett tomt skal. Från centerns sida har vi naturligtvis tänkt att man skall använda det till någon nyttig verksamhet, helt klart, men det finns också ett behov av att se till att det blir renoverat innan det helt faller samman och sönder. Vad det sedan kommer i det är vi inte säkra på i dagens läge och vi har sagt att om planeringsgruppen kommer fram till att Kastelholm är rätt plats så kan hantverksskolan bli där. Vi skall inte bygga upp en tom kuliss.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Min reflektion över tomma kulisser riktade sig inte i första hand gentemot ltl Torbjörn Eliasson eller centern utan det var en generell reflektion som jag gjorde framför allt under det arbete som jag var med om i fastighetsarbetsgruppen, där vi kunde konstatera att för en stor del av de fastigheter vi har så har det blivit på det sättet att man har fått lägga ner ganska mycket pengar i att underhålla just kulisserna därför att vi inte har kunnat bestämma oss för vad man skall göra. Därför tycker vi också att när man kunde presentera den här typen av användningsändamål som en hantverksskola som skulle bli ett bra komplement enligt det jag beskrev så var vi beredda att hoppa på det tåget.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

Till allra först vill jag påpeka en sak som jag glömde när jag presenterade tilläggsbudgeten och det var Bomarsundsområdet. Jag vill bara säga, att vi ingalunda i utskottet har glömt bort det; vi har också diskuterat det och kommit överens om den skrivning som finns om att stöda landskapsregeringens förslag och vi tycker i utskottet att planeringen skall omfatta helheten och inte bara ett besökscentrum. Jag ville bara tillägga det eftersom vi haft hörande och diskuterat det seriöst.

 

När det gäller det vi håller på och diskuterar om bostadpolitiken har det kanske blivit klarlagt så långt vi kommer.

 

När det gäller hantverksutbildningen måste vi ändå konstatera att trots upprepade lagtingsbeslut har landskapsregeringen valt att inte följa dem, dvs. lagtinget har via finansutskottets betänkande tagit flera beslut om att man skall utreda bl.a. en placering i folkhögskolan. Det har man alltså inte gjort. Det här påverkar sättet som vi vill se på det. Jag vill med det säga, att centern har ingalunda motsatt sig och motarbetat hantverksutbildningen, men vi har alltid försökt ha det ekonomiska ansvaret och att försöka se till att besluten är underbyggda. Tänk om finansutskottet hade gått med på alla förslag som har kommit i den här frågan! Det senaste var att vi skulle ha gett bort, överlämnat hela Tosarby hantverksskola och tomt och alltihopa till stiftelsen, en under bildning varande stiftelse som tydligen var mycket seriös när det begav sig, men som sedan försvann i intet och det är nya personer i ledning för eldsjälarna. Nu heter det under bildning varande förening. Det finns någon enstaka person kvar, men de flesta är utbytta. När man läser deras handlingar så anger man sex personer, men vi känner till i utskottet att det finns endast fem som är med och det betyder också att det finns frågetecken igen.

 

Det finns fortfarande oklarheter när det gäller den nya föreningens sammansättning, budgeten. Jag tycker det mest graverande och anmärkningsvärda är när man läser budgeten, att det här stöder sig så väldigt mycket på medel från kulturfonder utanför Åland. Jag tycker på något sätt att det här borde nog diskuteras mera, men ingen tycker kanske att det här är speciellt, dvs. att vi skall bygga upp en hantverksutbildning på Åland, en hantverksutbildning som då skall vara Ålands hantverksutbildning, men den skall bygga på pengar från kulturfonden i riket, fonder som egentligen inte alls har någon skyldighet att stöda åländska projekt. Här är det någonting som har gått snett. Jag känner inte att det här blir rätt, om man bygger upp en utbildning på premisserna att det skall komma pengar från Svenska kulturfonden. Det finns inga beslut på det, men i budgeten som ligger som grund för detta anger man ett antal pengar årligen, och det är mycket oklart. Det finns fler oklarheter, men jag behöver inte nämna fler.

 

En annan fråga som inte heller har varit upp som jag tycker att också måste diskuteras är det här kommer att kosta 65.000 euro per år i drift, en drift som ingalunda den nya utbildningen skall betala utan det här skall belasta museibyrån. Man kan fundera på om det är rätt eller fel. Man utökar alltså museibyråns resurser, och det är bra – det är inte så länge sedan vi minskade resurserna och det ledde i sin tur till att man t.ex. måste stänga Stenåldersbyn som har varit ett omtyckt besöksmål. Det har man inte pengar till och man kan fråga om det här är effektiv förvaltning. Den här aspekten är viktig att lyfta i frågan. Den årliga driften och förslaget om att man skall stöda sig på finlandssvenska kulturfonder är båda stora frågor. Det är inte riktigt värdigt Åland om vi vill bygga upp en hantverksutbildning som skall vara Ålands, det är nästan hälften av medlen som man förväntar sig att kommer därifrån, om man läser det rätt.

 

Därför tycker jag att det är viktigt att vi funderar över landskapets ansvar. Jag anser, som jag sade redan i min presentation av betänkandet, att utbildningen är så viktig att det borde vara helt och hållet i landskapets regi.

 

Vi kan också fundera om det är effektiv förvaltning att nu bygga upp en sådan här ”mittemellan-utbildning” i Kastelholm, där man redan har sagt att antagligen blir det så att landskapsregeringen måste ta över den, och det tror vi nog alla innerst inne, vi tror inte att en förening klarar det för det är för stort jobb för en förening egentligen. Samtidigt gör vi nu allt för att samordna utbildningsresurser – jag tänker på en liten lagframställning som heter Struktur-07! Här går vi stick i stäv mot den. Det finns ännu saker att fundera över.

 

Man har sagt att det är ett spel för galleriet att centern säger att vi vill ha en planeringsgrupp som skall jobba för att vi ändå vill att folkhögskolan skall bli det förslag som kommer till. Jo, vi tror fortfarande på folkhögskolan, men jag vill upprepa det som ltl Torbjörn Eliasson har sagt, att vi accepterar om en sakkunniggrupp kommer till ett resultat som visar att Kastelholm är det bästa alternativet. Det behöver inte ta lång tid heller, ifall denna förening och landskapsregeringen redan har diskuterat alla de förutsättningar som lagtinget har angivit att måste vara uppfyllda, man kommer med en seriös budget, utbildningsprogram, avtal osv. Om man har allt det klart är det mycket enkelt att göra detta arbete för en planeringsgrupp, då behöver det inte ta länge. Det är ingen förhalningsteknik alls, det där kan gott och väl vara färdigt till september-lagtinget och den tilläggsbudgeten.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag känner att det är ganska starka ord som ltl Gun Carlson kommer med och kritiken mot landskapsregeringen är också stor. Det tycker jag är lite väl att komma från en tidigare utbildningsminister som själv inte heller har fått den här frågan på plats! Nu tycker jag verkligen att vi börjar röra oss på lite sådana nivåer som inte vore värdigt den här salen. Jag skulle vilja säga att vad gäller budgeten för föreningen så är den byggd på att landskapet är villigt att tilldela ett årligt anslag på 180.000 euro. Man bedriver ingen seriös utbildning på sådana summor. Därför är föreningen tvungen att anhålla om andra externa medel, däribland Svenska kulturfonden, som är en stark sådan aktör. Museibyrån har ett ansvar för Kastelholm, oberoende om det drivs utbildning där eller inte.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det är sant att jag har varit utbildningsansvarig och det är sant att vi inte lyckades lösa frågan. Då var det lite andra förutsättningar; diskussionerna gick på annat sätt. Det var fortfarande Ålands slöjd och konsthantverksföreningen som drev utbildningen och det var med dem vi diskuterade, bl.a. husmodersskolan, som nämndes redan, var på gång, men man bedömde att den var för liten, man skulle behöva si och så mycket utrymmen. Det föll alltså. Det som jag säger är inte några överdrifter, jag förstår inte riktigt, för det jag säger är att jag anser att det inte är värdigt Ålands landskapsregering och Ålands självstyrelse att bygga upp en nygammal utbildning med medel från  finlandssvenska kulturfonder. Jag anser att vi bör ta det ansvaret själva.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det är upp till den här salen vilka ekonomiska driftsbidrag man är villig att i så fall tilldela föreningen, men tidigare i resonemangen har man haft en väldigt stark fokusering på kostnaderna och det förslag som landskapsregeringen ger är fortfarande på en väldigt måttlig nivå, nämligen ett årsbidrag på 180.000 euro i året. Jag skulle också vilja säga att det är en otroligt viktig princip som har införts genom fastighetsinventeringen som vi har gjort, nämligen att vi skall inte restaurera byggnader innan vi vet vad vi skall använda dem till. Det är fallet i Tosarby stenhus som vi nu har fått gå in för att i efterhand göra det till ett bostadshus därför att man restaurerade det utan mål. Därför är det otroligt viktigt att man fattar beslut om innehållet i husen innan man går igång och sätter pengar på vad huset skall användas till.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Just för att det handlar om att vi nu försöker bygga upp en nygammal, utvidgad, bättre hantverksutbildning än förut så betyder det att man borde ha allt det här klart innan man går in och säger att för att genomföra det här skall man årligen få ett bidrag från Svenska kulturfonden. Det är den stora skillnaden. Vi vill ha detta utrett i förväg så att vi är medvetna om vad vi gör. Jag tror inte ens att hela lagtinget har förstått att utbildningen skall bygga på pengar från kulturfonder som kanske inte ens kan ge, inte vet vi om de kommer att godkänna. Jag har jobbat i Nordiska kulturfonden i många år och enligt de stadgarna skulle man inte kunna ge årliga bidrag till en skola.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Jag tycker inte att det är någonting märkvärdigt med att man kan söka finansiering från fonder utanför Åland och jag tror att det framtiden kommer att bli mycket vanligt på olika sätt. Svenska kulturfonden betalar antagligen ganska mycket projekt och föreningar här på Åland som vi inte alls vet om. Det är privaträttsliga föreningars ensak var de får pengar ifrån. För mig är inte det något problem eller att det skulle vara någon skillnad på om en euro kommer från kulturfonden eller om en euro kommer från landskapsregeringen – i min hjärna tar en euro lika mycket plats oberoende varifrån de kommer.

 

När det gäller kostnaderna för uppvärmningen av Kastelholms kungsgård är jag övertygad om att det kostar lika mycket att värma upp Ålands husmodersskola som i dag står oanvänd.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag har inte talat om Ålands husmodersskola och att vi skulle värma upp den. Men jag vidhåller fortfarande att det är lite skillnad om vi nu planerar en ny landskapsstyrd utbildning, man skall bygga upp faciliteterna, man bygger upp fastigheterna för utbildningen och man ger årliga bidrag på 180.000 euro, alltså den är mer eller mindre i landskapets regi, så skall man ändå bygga upp det medel utifrån Åland. Jag känner att det är inte värdigt Ålands självstyrelse. Vi kan inte skryta med en hantverksutbildning om vi för att genomföra den måste få lite pengar från riket. Det känns inte rätt i min värld.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Men i min värld berikar det Åland på många olika sätt att man kan ta emot stöd från andra ställen för att utbilda ålänningar. Det är för mig inget problem. Jag tror inte att man kan säga att det är landskapsregeringen som utbildar utan förslaget bygger på att det är en privaträttslig förening och de har absolut rätt att söka bidrag och stöd precis varifrån som helst i världen.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Naturligtvis är det så att vem som helst kan söka vad som helst från fonderna, det finns flera än kulturfonden, men det är oftast Svenska kulturfonden som kommer i fråga. Det är dock lite skillnad; det här blir ändå relativt mycket med landskapets och lagtingets goda minne, ni hör ju hur vi håller på och diskuterar i dag i fyra-fem timmar. Visst är vi alltså intresserade och anser att det hör till lagtingets område. Det är det jag säger, jag upprepar det igen, att jag känner inte att det här är helt och hållet väl genomtänkt. Det är min åsikt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Ragnar Erlandsson:

Fru talman!

Det är alltid svårt här i Ålands lagting och i landskapsförvaltningen att diskutera nya verksamheter utan att hamna in på lokaler. Jag erinrar mig när vi i tiden skulle starta Ålands musikinstitut. Då gjorde vi det utan att diskutera lokaler och jag skulle säga att den starten blev ganska lyckad. Sedermera byggde man lokaler när man kom underfund med vad verksamheten kräver.

 

Det var inte det jag skulle kommentera utan senaste vecka beviljade Ålands lagting mig befrielse från plenum för att delta i Nordiska rådets kultur- och utbildningsutskotts arbetsgrupp som tittar på kulturarbetet i Nordiska rådet. Då hade vi ett särskilt ämne som berör dagens debatt. Det var så att vi hade besök av representanter från Nordiskt hantverksforum, ett forum som består av hantverksföreningar från de nordiska länderna och den föreningen består av ett nätverk av privatpersoner och institutioner i Norden som i yrke och fritid sysslar med hantverk och hantverkskunskap. Detta hantverksforum samlar hantverkare, sätter igång utvecklingsarbete och projekt som bidrar till att ge hantverket bättre villkor i samhället. Man vill synliggöra hantverkets kultur och värde och föra vidare och utveckla hantverkskunskaperna. Det är väl i stort sett det som den här framställningen går ut på också och det vi diskuterar.

 

I anslutning till den redogörelse vi fick kan man konstatera att på nordisk nivå finns många hantverk som är i behov av någon form av understöd och hjälp om man skall överleva. I Sverige, Norge och Danmark har man 56 olika hantverk som kräver någon form av understöd; i annat fall kommer de mer eller mindre att dö ut. Stockholms hantverksförening gjorde upp en lista 2004 på ungefär lika många hantverk som är i behov av understöd. Jag kan som exempel nämna bokbindare, borstbindare, brodör, båtbyggare – vi har givetvis något bättre ställt på Åland – dekorationsmålare, förgyllare, garvare, gelbgjutare, gjutare, gravör, gråstensmurare, guldsmed, handpressförgyllare, hovslagare, kakelugnsmakare, konstknypplare, konstvävare, kopparslagare, korvmakare osv. Om jag nämner ytterligare violinbyggare, vapensmeder, hjulmakare, urmakare, tunnbindare, torvtakläggare, timmermän, träbildhuggare, tegelslagare osv.

 

Det finns massor med yrken här och då kan man fråga sig att vad kommer den åländska hantverksutbildningen att satsa på i den här raden? I framställningen finns ingenting sagt, inte heller har finansutskottet lyckats utröna vad man egentligen skall börja med. Men om man ser till vad man har sysslat med tidigare är det antagligen texilslöjd, i någon mån träslöjd och kanske också järnslöjd av något slag.

 

Det sades från fackhåll att dessa hantverk är inte på utdöende om man ser till att det finns yrkesskickligt folk. T.ex sadelmakare behövs för bilindustrin. Alla dyra och fint inredda bilar skall ha läderklädsel och det finns en efterfrågan över hela världen på den kunskapen. Man efterfrågar den kunskapen särskilt i Japan. Det finns faktiskt kakelugnsmakare som har varit med och utvecklat kakelugnar, s.k. sandugnar,  timmerindustrin behöver folk osv. Gammal teknik går att kombinera med en ny; vi behöver alltså ha någon form av genbank för gammalt kunnande om man skall utveckla den näringsstruktur som Åland kanske behöver här: att förse småindustrin också med fackfolk som kan göra just den sista designen.

 

Det sades också att en framgångsrik designer håller tio hantverkare med arbete. Vi kan bara tänka på att vi har några framgångsrika designers som har kommit från Åland och inte kan man göra en kaffekopp om det inte finns någon som kan göra handarbetet, också glasarbetet osv.

 

Men för att komma framåt i den här diskussionen beslöt vi i arbetsgruppen att vi skulle försöka skapa någon form av nordiskt nätverk och föreslå för ministerrådet också i sinom tid, via kulturutskottet, också Nordiska rådet, att vi kunde komma överens i de nordiska länderna att i vissa länder satsar man på de hantverken, i andra på andra osv. Så har man ett kunskapsutbyte, ett lärlingsutbyte, ett lärarutbyte osv. Då tror jag det är viktigt att vi också från åländskt håll väljer någonting av det  här, om det sedan är hovslagare eller guldsmed eller vad vi kan tänka oss, knappat hattmakare, även om det skulle vara ett yrke som säkert också kan komma till heders i något sammanhang. Det är viktigt att vi tänker på den gamla hederliga läroavtalsutbildningen. Man har s.k. Svennebrev i Sverige, Norge och Danmark, där man successivt och kontinuerligt utbildar ungdomar så att de småningom kan få mästarbrev på dessa områden. Det här tror jag gör att själva lokaliseringen av utbildningen är av mindre vikt. Det man kanske kunde tänka sig att är bra att ha vid ett elev-lärarutbyte är att man har bostäder och logimöjligheter så nära arbetsplatsen som möjligt. Där är förstås folkhögskolan alldeles given, men kanske också husmodersskolan kan bidra med det här, medan Kastelholm tillsvidare egentligen inte har någonting att erbjuda, även om det kanske också kan bli ett bra centrum för någon form av hantverk.

 

Det är viktigaste tror jag är att man tittar på innehållet, söker ett nordiskt samarbete kring utdöende yrken och att man försöker få igång kanske ett lärlings-, gesäll- och mästararbete. Det jag märkte i diskussionen var att det man sysslar med i Sjökvarteret här på Åland var känt och också åländska hantverkare på olika områden osv. Däremot talade ingen om någon särskild skola här på Åland eftersom den har fört en tynande tillvaro under många år. Men jag tror att vi skall lyckas här måste vi vidga också begreppet åländskt hantverk med ett nordiskt samarbete och på det sättet kan vi kanske också bidra till att rädda många av dessa utdöende hantverk som annars inom en tioårsperiod kommer att försvinna från Åland och Norden.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det var ett spännande och intressant inlägg som ltl Ragnar Erlandsson kom med och jag tycker att vi absolut skall bygga nordiska samarbeten. Vad jag vet har föreningen redan varit i nära kontakt med hantverksskolor både i Finland och särskilt i Sverige. Ett yrke som jag gärna skulle se att skolan sysslade med i alla form av någon slags helg- eller sommarkurser är sälskinnsberedning. Det lär skall finnas oerhört gott om råvara, åtminstone vad gäller den delen och kanske inte tillräckligt med kunskap om hur man tar tillvara sälens skinn osv. Det kanske kunde vara en åländsk specialitet!

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Yrket körsnär och garvare hör också till de utdöende yrkena. När det gäller sälskinnen har vi förstås råvaran inom räckhåll. Här gäller det också då att lära ålänningarna att jaga säl. Det är också en utdöende jaktform. Det kunde Åland bidra till som en nisch när det gäller just det nordiska samarbetet ja.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Ltl Ragnar Erlandsson tog upp frågan om vad utbildningen skulle innehålla och i min tilläggsbudget står det åtminstone att den skall innehålla tvååriga linjer för textil, metall och trä. Men jag håller med ltl Ragnar Erlandssons resonemang att visst är det viktigt med nordiska nätverk så att man kan hitta bra lösningar. Sådana nätverk finns det redan bland de olika verksamma hantverkarna, också mellan olika utbildningar inom hantverk. Nätverksbyggandet är alltså en jättebra satsning, antar jag.

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Det finns en lång lista här. Personligen börjar jag snart vara i behov av perukmakare, och det kanske flera skulle understöda här!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Ärendet bordläggs härmed till den 4 juni.

 

 

 

Föredras ärende nr 7:

 

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Danne Sundmans enkla fråga om framkomlighet i trafikmiljön. (EF 13/2006-2007).

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsregeringen ett kort svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga 3 minuter.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Mariehamns stad framhärdar trots stark kritik med sina planer att kraftigt begränsa framkomligheten på t.ex. Ålandsvägen med bl.a. s.k. bumpers. Detta drabbar trafikanterna som är beroende av denna huvudled, kollektivtrafik, yrkesförare och utryckningsfordon samt bl.a. lemlänningar som skall ta sig från Järsö/Nåtö-området till staden eller till kommuncentra i Söderby.

 

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga:

 

Kan landskapsregeringen tänka sig överväga ett övertagande av Ålandsvägen för att garantera framkomligheten alternativt i lag reglera möjligheten att begränsa framkomligheten?

 

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

Landskapets kommunpolitik har under alla varit att ge kommunerna självbestämmande så långt det anses vara ändamålsenligt. Exempelvis har kommunerna planeringsmonopol inom sina gränser där de kan bestämma över den fysiska planeringen. Också i fråga om kommunalvägar och gator har respektive kommun självbestämmanderätt. Så också i det aktuella fallet med Ålandsvägen; här har Mariehamns stad i dag full bestämmanderätt.

 

Ltl Danne Sundman har nu ställt en fråga om landskapsregeringen överväger att vidta åtgärder för att trygga framkomlighet på Ålandsvägen. Han nämner i sin enkla fråga om vi överväger att överta Ålandsvägen eller om vi överväger att ändra lagen så att vi kan säkerställa framkomligheten på denna väg, detta med avseende på den planerade ombyggnaden av Ålandsvägen.

 

Rent allmänt kan konstateras att landskapsregeringen redan i dag har möjlighet som tillsyningsmyndighet att uppmana en kommun att besluta så att allmänhetens behov tillgodoses. Om inte detta beslut tas kan landskapsregeringen åberopa landskapslagen om expropriering av fast egendom som ger landskapet möjlighet att ingripa om allmänhetens behov det kräver. Landskapsregeringen anser att det inte föreligger sådant behov att landskapsregeringen bör ingripa i det aktuella fallet eller i andra liknande fall. Landskapsregeringen hoppas dock och tror säkert att planeringen av Ålandsvägen skall göras så att trafiken från Järsö-Nåtö-området och trafiken från norra och västra Åland kan planeras så att bra säkerhet kan råda tillsammans med tillräcklig framkomlighet för trafikanterna.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Jag understöder också kommunernas självbestämmanderätt i de här frågorna. Men den har vi sett att regeringen i andra fall vill inskränka, t.ex. när det gäller den nya plan- och bygglagen. I det här fallet är det ett klassiskt stadsproblem att man får en konflikt mellan den lätta och den tunga trafiken, och i det här fallet är det speciellt för Lemlands kommun, vars invånare begränsas när de skall fara från den ena delen till den andra delen. Generellt sett pendlar väldigt många ålänningar till sina arbetsplatser i Mariehamn, så det är inte bara trafiken internt i Mariehamn det handlar om utan det är också en trafik från hela Åland. Därav min fråga om man skulle vara beredd att överväga det här, och det är man då inte. Det är ett svar på frågan. Däremot fick jag inte riktigt klart för mig om man kan tänka sig att i någon mån förse det i vissa fall med tillståndsplikt, att ändra byggnadslagen så att när det handlar om trafikleder som är av allmänt intresse och viktiga genomfartsleder så måste man ha tillstånd för att göra det, vilket kunde garantera att vissa normer skulle följas så att man inte får dessa problem. Då kunde man se till också att normerna är så utformade att man inte får konflikterna med den lätta trafiken. Den borde skiljas av från trafiklederna; det är också problem när Ålandsvägen går genom hela staden. Finns det ingen sådan vilja från landskapsregeringens sida? Det är nog ett stort problem som engagerar många. Tyvärr tror jag inte att Mariehamns stad riktigt har tagit detta på allvar när det gäller just framkomligheten för stora fordon och stora trafikmängder. Trafikmängden ökar i och med att den ekonomiska aktiviteten ökar och antalet ålänningarna framför allt ökar, och vi vill att de skall öka!

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

Nej, inte har vi för avsikt att gå in i vad Mariehamn gör inom sina gränser och vad de får göra, precis som inte heller avser att gå in i andra kommuners bestämmanderätt. Det är inte riktigt förenligt med den politik vi har bedrivit tidigare i alla fall här i lagtinget att var och en kommun skall få bestämma det man får bestämma. Rent teoretiskt om Mariehamns stad skulle stänga av trafiken för järsöborna så har landskapet möjlighet att ingripa genom expropriationslagen och göra vägen till landsväg, om man så vill, men det är bara ett teoretiskt resonemang. Jag är övertygad om att man i Mariehamn är så klok att man bygger om Ålandsvägen så att trafiken löper någorlunda hyggligt med tanke på också den lätta trafikens trafiksäkerhet. Här har staden diskuterat olika förslag med upphöjningar och själv har jag propagerat för hastighetskablar, men man kanske tycker att jag blandar mig i för mycket i stadens inre angelägenheter när jag uttalar mig på det sättet! Jag tycker fortfarande att det skulle vara ett bättre alternativ. Landskapsregeringen litar på att Mariehamns stad, liksom alla andra kommuner sköter sitt inom sina gränser på ett sådant sätt så att det gagnar alla.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Jag hade väntat mig ett litet annat svar av trafikministern. Nu verkar trafikministern ha backat rejält när det gäller beredskapen att ingripa i planerna. Det är lite tråkigt, men å andra sidan var detta landskapsregeringens svar och trafikministern har en annan personlig åsikt! Jag skulle gärna ha sett att landskapsregeringen har den åsikten att man är beredd att ta tag i detta. Det är som sagt ett allvarligt problem för många, om man pratar med yrkeschaufförer av olika slag så är de djupt bekymrade hur de skall kunna utföra sitt arbete och helt enkelt komma fram i staden, också vid större trafikmängder är det svårt att hantera detta. Vad man sedan kallar dem: upphöjningar eller nedsänkningar, men det allmänna samlingsnamnet är fortfarande bumpers och deras syfte är att få ner hastigheten. Det går också att göra med andra konstruktioner i trafikmiljön: smalna av vägar utan att ha just dessa bumpers som leder till yrkesskador och som rentav är trafikfarliga. Det är synd egentligen att man har detta gammalmodiga tänkande kvar som man har börjat frångå på andra håll. Jag hoppas att man kan återkomma om problemet kvarstår.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

Min åsikt har framkommit om vad man borde göra, men det är ju stadens inre angelägenheter och inte kan vi desto mera här i salen blanda oss i det. Man kan i och för sig uttrycka en förhoppning och sin vädjan, men lagtinget har inte gett de instrumenten att man skall gå in och styra och ställa i detaljer i kommunerna, om det sedan är Mariehamns stad eller Saltviks kommun. Är det så att ltl Danne Sundman eller jag vill vara med och styra i detaljerna i Mariehamns stad måste vi väl flytta till staden och ställa upp i valet i stadsfullmäktige i höst! Några andra möjligheter finns inte, som jag kan se det.

 

TALMANNEN: Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Landskapsregeringens framställning angående ändring av landskapslagen om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård. (FR 26/2006-2007).

 

Ärendet upptas till behandling den 1.6.

 

Landskapsregeringens framställning angående ändring av grundskolelagen. (FR 27/2006-2007).

 

Ärendet upptas till behandling den 1.6.

 

Lagtingets nästa plenum är onsdagen den 30 maj kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.16.58).

 

Originalfil