Plenum den 28 mars 2007 kl. 13.00

PLENUM den 28 mars 2007 kl. 13.00.

FÖRSTA VICE TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: talman Barbro Sundback, ltl Anders Englund och ltl Göte Winé).

27 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller talmannen på grund av Nordiskt jämställdhetsseminarium och ltl Anders Englund på grund av annan orsak: Lantbruksproducenternas styrelsemöte i Helsingfors. Beviljas. 

 

 

Meddelande

Talmannen meddelar att enligt 48 § 3 mom. lagtingsordningen avsedd frågestund enligt talmanskonferensens beslut hålls fredagen den 30 mars 2007 kl. 9.30. Följande medlemmar av landskapsregeringen kommer enligt meddelande att vara närvarande vid frågestunden: ledamoten Lasse Wiklöf, ledamoten Harriet Lindeman, ledamoten Runar Karlsson och ledamoten Britt Lundberg. En lagtingsledamot som önskar ställa en fråga vid frågestunden skall anmäla sig till lagtingets kansli senast samma dag kl. 8.30.

Antecknas.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande nr 1/2006-2007 om Europeiska unionen och Åland - prioriteringar år 2007 och verksamhet år 2006. (M 1/2006-2007).

 

Ärendet bordläggs till plenum den 4.4. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 2:

 

Näringsutskottets betänkande nr 1/2006-2007 om offentlig upphandling. (FR 10/2006-2007).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 2.4. Godkänt.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 3:

 

Lagutskottets betänkande nr 9/2006-2007 om godkännande av 1) ändringen av överenskommelsen om antagande av enhetliga villkor för periodisk besiktning av hjulförsedda fordon samt om ömsesidigt erkännande av sådana besiktningar och 2) ändringar av normen 1 som bifogats överenskommelsen om antagande av enhetliga villkor för periodisk besiktning av hjulförsedda fordon samt om ömsesidigt erkännande av sådana besiktningar. (RP 7/2006-2007).

 

Först tillåts allmän diskussion och därefter kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till de i presidentens framställning ingående förordningarna eller vägra ge sådant bifall. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Förordningarna föreläggs för lagtingets bifall. Lagtinget har i tredje behandling gett sitt bifall till förordningarnas ikraftträdande i landskapet Åland.

 

Ärendets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras efter bordläggning, fortsatt behandling ärende nr 4:

 

Landskapsregeringens meddelande om språkpolitiskt program. (M 3/2006-2007).

 

Ärendet bordlades den 19.3. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Henrik Lagerberg:

Fru talman!

Befinner sig Ålands socialdemokrater på sin egen språkpolitiska planet som Ålands Framtid påstår? Nej, vi är djupt förankrade i den åländska myllan. Däremot är Ålands framtid i bevåg med att starta sin självständighetsraket och flyga iväg utan att veta var man egentligen skall landa. Och som eldtände använder man landskapsregeringens meddelande nr 3/2006-2007.

 

Vill Finland ta vårt svenska språk ifrån oss? Vill Finland medvetet förfinska oss?  Nej, det tror inte jag!

 

 I denna språkpolitiska debatt har många ledamöter gjort historiska tillbakablickar till 1921. I mitt anförande skall jag stanna en stund vid årtalet 1939-1940. Jag har en finlandsvensk vän och han är 85 år gammal. Han deltog i vinterkriget vid fronten.Vinterkriget var ett försvarskrig som Finland utkämpade mot Sovjetunionen, under andra världskriget från 30 november 1939 till 13 mars 1940. Min vän brukar berätta för mig hur otroligt hemskt det var och om hur många av hans kamrater som blev dödade. Min vän brukar säga till mig. Vid fronten gällde det att döda eller att bli dödad inte bara av sin fiender utan också av sina egna. Min vän och hans kamrater var där för att rädda Finland som nation från ockupation och rädda Åland som ett fortsatt svenskspråkigt självstyrt örike.

 

Min vän brukar fråga mig ibland: Varför hatar ni ålänningar oss och varför kallar ni oss för hukare? Nej, inte hatar vi er. Vem har fått dig att tro det?  Vi är stolta och glada för vad ni gjorde och för att ni offrade era dyrbara liv för oss. Ingen hukare i världen skulle kunna offra sitt liv för oss som ni gjorde. Men förstår du vi har problem i vår vardag. Vi vill och kräver att kunna förstå och bli förstådda på vårt svenska språk i kontakterna med Finland det är bl. a det som saken handlar om. Det kan handla om en patientjournal eller epikris som bara är på finska eller ett viktigt dokument som behövs för att vi skall kunna vara med i den demokratiska processen och kunna påverka eller en facklig tidskrift som bara är på finska.

 

Enligt Finlands grundlag är Finland tvåspråkigt och enligt Ålands självstyrelselag är Åland enspråkigt svenskt. Utgående från den lagstadgade situationen förväntar vi oss och kräver också att vi skall kunna möta och mötas på det svenska språket i kontakterna med myndigheterna eller t. ex sjukvården i Finland.

 

Vi ålänningar måste dock komma ihåg vilka signaler vi sänder ut till vår omvärld så att sådana som min finlandssvenska vän inte behöver missförstå oss och våra avsikter.

 

För sår man hat får man skörda hat, det får aldrig bli ålänningarnas väg mot framtiden.

 

Om man tittar på svenskans utveckling i Sverige idag så är den utsatt för mycket influenser från engelskan. Det har blivit allt vanligare i svenskan att man använder engelska uttryck istället för motsvarande svenska uttryck. Hur kommer vi ålänningar i förlängningen att påverkas av denna utveckling?  Är det så  som ledamoten Gun Carlsson befarar att svenskan på sikt riskerar att få allt mindre plats och att engelskan tar över?

 

Åland upplever idag en inflyttning dels ifrån Finland och Baltikum men också människor från många andra delar av världen. Tror någon att de i första hand kommit hit för att få dansa folkdans iförda knätofs och kängor och för att få sjunga Ålänningarnas sång på självstyrelsedagen eller midsommarafton.? Nej, det tror inte jag. Visserligen är det en del av vår djupa kulturella identitet och på något sätt en symbol för att vi hör ihop och också ett sätt att integrera våra nykomlingar.

Nej, de kommer hit för att de någonstans fått reda på att vi är ett arbetsamt folk, duktiga och envetna och har ett gott affärssinne och har lätt för att knyta kontakter och har en positiv syn på människan. De vet att vi söker arbetskraft med ljus och lykta eftersom vi i praktiken inte har någon större arbetslöshet. De vet att vi idag på Åland kan erbjuda dem relativt goda livsvillkor.

 

Dessa människor kommer hit med sina levnadsöden och erfarenheter, sitt språk och sin kultur med hopp om en bättre morgondag och med en önskan att få vara med. Är vi ålänningar då så fullkomliga att vi inget har att lära eller inget behöver ta till oss av vad dessa människor tagit med sig eller kan i sina livets kappsäckar? Nej, det tror inte jag.

 

Vi ålänningar skall lära och lära och lära oss något nytt varje dag det är det som skapar vår utveckling. Vi skall så fort som möjligt erbjuda dessa människor möjligheten att lära sig svenska för att kunna delta i vårt samhälle på alla plan.

 

På en del av våra arbetsplatser så pratar man helt andra språk än svenska. Vem har ansvaret för detta? Är det den inflyttade eller myndigheterna eller arbetsgivarens ansvar? Vad kan detta leda till i förlängningen? Hur kan säkerhetsarrangemang och instruktioner för arbetarskydd som är på svenska införlivas av dessa människor som inte nästan förstår någon svenska alls? Kan problem att prata och förstå svenska öka olycksfallsrisken hos denna grupp? Ligger det i samhällets intresse att gå in och styra de språk som talas på våra arbetsplatser idag?

 

Vi ålänningar skall ställa krav på Finland när det gäller svenskan. Vi skall upprepa oss, vi skall vara allmänt besvärliga. Vi skall värna vår lagstadgade rätt att ge och få information på vårt svenska språk. Dag in och dag ut skall den kamp föras. Men vi ålänningar behöver vänner och vi får inte bränna några broar.

 

Handeln och marknaderna österut och västerut är viktiga för oss. Vi har inte så många naturliga råvaror att ta till därför måste vi också sälja tjänster och i båda fallen är språkkunskaper är viktiga. Vi har inte råd att säga nej till någon marknad av språkpolitiska skäl. Vi ligger där vi ligger i Östersjön , Finland finns öster om oss och Sverige i väster så kommer det att vara både nu och i morgon .

 

Det språkpolitiska programmet tar upp många vardagliga problem vilka jag kan omfatta. Sådana problem som jag erfarit i mitt yrke och som människor vittnar om som jag har träffat. Regeringens meddelande om det språkpolitiska programmet och strategierna för det språkpolitiska arbetet och de prioriterade områdena är något jag kan ta till mig. Men när jag kommer fram till följande åsikt som språkkommittén anger i det språkpolitiska programmet ”Insatser för det svenskspråkigas ställning ” är det svårt att följa med längre

 

Kommittén anser att det åländska nationalitetsskyddet urholkats på ett oroande sätt eftersom ålänningarnas möjligheter att fungera i vardagslivet utan att behöva kunskaper i finska kraftigt inskränkts. Rapporten utvisar att avsaknaden av finska språkkunskaper blivit ett handikapp i och med att den påverkar livsbetingelserna på ett avgörande sätt. Ålänningar utestängs från en stor del av arbetsmarknaden samtidigt som varken fortbildning eller annan service finns att tillgå på svenska i samma utsträckning som idag tillhandahålls på finska.

 

Vad finns det för oberoende vetenskapliga belägg för ett sådant ställningstagande från kommittén? Vilka företag och institutioner och myndigheter utestänger ålänningarna från arbetsmarknaden i dag? Vilka arbetsgivare diskriminerar ålänningarna idag så att det utestängs från en stor del av arbetsmarknaden? Upp till bevis! När man gör en sådan skrivning måste man först ha obestridliga fakta att stå på. Man kan inte först dra så omfattande slutsatser och först därefter börja forska om de stämmer eller inte. Nog måste vi som politiker ha ett större ansvar för sanningen än så. Vilka företag, institutioner och myndigheter ger ingen fortbildning eller annan service till sina anställda på svenska idag? Varför tar inte kommittén fram alla dessa konkreta exempel så att man klart ser att påståendet till stora delar stämmer. Vad är syftet med denna kraftiga markering? På vilket uppvisat underlag kan man dra en sådan långtgående slutsats? Vad kan en sådant omfattande obekräftat påstående leda till?

 

Skall människor som söker ett arbete som arbetsgivaren utlyst och där han/ hon efterlyser kunnande i finska språket i rädsla för att diskriminera en enbart svensktalande ålänning som söker samma arbete dölja denna kunskap eller som arbetsgivare låta bli att ställa detta krav?  Skall företagen gå under jorden med sina krav på finska som kanske kan vara väsentliga för företagets existensmöjligheter för att inte uppfylla språkkommitténs slutsats om att många arbetsgivare utestänger och diskriminerar många ålänningar från den åländska arbetsmarknaden idag?

 

Under rubriken sammanfattning punkt 7 i kommitténs betänkande inleds en mening så här.

 

”Problemen med ett ökande finskspråkigt inflytande i den åländska vardagen är”

Man behöver bara lägga till bokstaven t i ordet inflytande så får man ordet inflyttande. En sådan liten ändring på ett ord och då kan vi få en helt ny diskussion!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det brukar vara så i dagens samhälle att om man upplever att man har ett problem är det alltid bra att ställa sig frågan: Vem äger problemet? När det gäller det som de flesta i lagtinget uppfattar som ett problem, dvs. ställningen för vårt svenska språk är svaret på den frågan från oss att Finland äger problemet ganska långt – så länge vi hör till Finland, vilket jag har förstått att ltl Lagerberg önskar att vi skall göra. I det sammanhanget är det bra att göra en historisk tillbakablick: Vilka löften gavs från Finlands sida för att man överhuvudtaget skulle få överhögheten över Åland? Uppfylls dessa löften? Svaret på den frågan är nej. Det är därför det är så viktigt att titta tillbaka historiskt. Jag förstår inte varför ltl Lagerberg talar om att så hat när vi övriga för en debatt om vad vi kan göra för att värna vårt svenska språk – jag förstår inte överhuvudtaget vad det har att göra med den här debatten.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

För att komma någonstans måste man ha en dialog med någon part. I vår situation är det Finland. Jag värnar lika mycket om svenska språket som Anders Eriksson gör som lagtingsledamot. Där finns nog ingen skillnad. Men vi har olika synsätt på vilken väg man skall nå målet; ni har självständighet som målet, vi har dialog som målet. När det gäller hat kan jag säga att jag har bott i Finland i ungefär åtta år och jag har träffat många finlandssvenska människor och oftast kommer den här synen fram: varför är ni ålänningarna så illa inställda till oss? Det är de signaler man har fått. Jag är den första att försöka rätta till dessa missförstånd som man faktiskt har i Svenskfinland.

 

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När det gäller det sistnämnda så stämmer det. Det finns väldigt mycket missförstånd i Finland varför Åland har sin särställning och det sammanhänger med att kunskapen om Åland och självstyrelsen är väldigt dålig och det i sin tur beror på att man från myndigheters sida inte har ett så väldigt stort intresse att förklara för sin befolkning varför Åland just har sin självstyrelse. Man påminner definitivt inte om de löften som Finland gav för att överhuvudtaget få överhögheten över Åland, som jag har sagt och därför är det så viktigt med den historiska tillbakablicken. Dialog? Självklart! Från Ålands Framtid vill vi också ha en dialog, men en dialog kräver att det också är någon på andra sidan som lyssnar; det kan inte vara bara den ena som hela tiden framför någonting för döva öron. Ltl Lagerberg säger att han värnar lika mycket om det svenska språket som mig; jag tror inte de som lyssnade på ltl Lagerbergs tal och som lyssnade på mitt delar den uppfattningen.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

När det gäller spridandet av kunskaper om Åland är var och en av oss på Åland ambassadörer i det fallet. Vi skall alla sprida kunskap om Åland. Vi har en unik självstyrelselag, en unik särställning. Det är egentligen vår skyldighet att upplysa våra medmänniskor om på andra håll här i världen hur det föreligger. Däremot har också naturligtvis Finland en lagstadgat skyldighet att efterkomma de överenskommelser som man har kommit överens om. Där har jag ingen avvikande syn.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Ltl Henrik Lagerberg säger att sår man hat får man skörda hat. Jag vet inte vem som har spridit hatet, åtminstone vi från Ålands Framtid försöker inte sprida hat utan vi försöker sprida fakta och bevaka och hävda våra rättigheter. Det är väl det som språkkommitténs betänkande går ut på. Så säger han att han har vänner i Finland som inte förstår varför vi är så hatiska. Jag har också vänner i Finland som kommer och hälsar på mig alla år och de säger att stå på er, hävda era rättigheter, för annars går det precis exakt som det går för oss, vi blir förlorare, vi tappar vårt svenska språk! Jag kan ge många exempel till ltl Henrik Lagerberg efteråt, men inte i en replik.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Det är bra att ltl Brage Eklund har en upplysningskampanj och berättar om Åland om han har möjligheter att göra det; det gör jag också, även till dem som kanske har missförstått situationen lite grand försöker jag upplysa om varför vi är så angelägna om att lyfta fram språket och på vilka grunder.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Ltl Henrik Lagerberg frågade var fanns bevisen, var är problemet för ungdomar och var finns faktaunderlaget att man inte får jobb här hemma på Åland. Inte har vi något mera faktaunderlag än att det är ungdomarna själva som har vänt sig till oss och påpekat problemet. För mig är det fakta tillräckligt. Jag kan inte få en bättre källa än verkligheten, och det är ungdomarna.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Ltl Brage Eklund, man efterlyser ju en utredning av ÅSUB. Den är inte gjord, men man har redan dragit slutsatserna, det är det jag gör invändningar mot.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Det var ett intressant anförande som ltl Henrik Lagerberg höll. Jag kan konstatera att det är så stor skillnad mellan hur ltl Henrik Lagerberg och jag uppfattar det svenska språket, att det är nästan obegripligt. Jag tar lite fasta på det som de andra ledamöterna har sagt med att sår man hat får man skörda hat. Jag kan aldrig tro att ålänningarna ute i världen har haft som ambition att så hat. Men det som verkligen stör mig i ltl Henrik Lagerbergs anförande är när han på ett raljerande sätt säger att inte tror ni vill att inflyttare till Åland kommer hit för att dansa folkdans med knätofsar kring midsommarstången! Att på det viset raljera med vårt kulturarv och vårt svenska språk tar jag avstånd från.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

I nästa textstycke berättade jag hur stor vikt det är med den kulturella identiteten, så jag förstår ltl Veronica Thörnroos resonemang. Man måste höra på allt och inte bara välja ut något.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Nej, jag förstår att ltl Henrik Lagerberg inte förstår. Vi har inte samma utgångspunkt. Vi har inte samma värdegrund. Jag anser att det är svenska språkets ställning som skall stärkas och skyddas på Åland. Jag har aldrig varit emot vare sig finska, engelska eller rumänska. Men efter att ha lyssnat på ltl Henrik Lagerbergs anförande får man nog uppfattningen att både vårt kulturarv och vårt svenska språk är av sekundär betydelse därför att omvärlden, Finland, inte tycker om det sätt som vi hanterar frågan på – och då skall vi visa lite ödmjukhet och tacksamhet för att finnarna stred i vinterkriget för oss! Nej, den argumentationen köper jag inte, absolut inte!

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Ltl Veronica Thörnroos behöver inte köpa någonting av mig utan ltl Veronica Thörnroos får ha helt vilka åsikter och idévärldar som helst. Jag har inga invändningar mot det. Jag har min och ltl Veronica Thörnroos har sin.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag reagerade också på knätofsarna. Det var ett passionerat och engagerat tal och det är bra med lite passion i politiken. Jag betraktar mig själv som nyfiken, öppen och jätteliberal. Jag tycker att det är helt fantasiskt att vi har 70 nationer på lilla Åland och jag välkomnar mångfalden i det åländska samhället. Men jag tycker också att ltl Henrik Lagerberg raljerar och visar en viss inskränkthet när det gäller knätofsar och fiolmusik. Det är nämligen en av de sakerna som jag gillar!

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Jag gillar också knätofsar och att sjunga Ålänningarnas sång, det är jag inte emot. Jag har träffat många av de inflyttade och det är väl inte de första man har kommit i kontakt med som inflyttad, men det är något som vi som bor på Åland berättar för dem, att vi lever så här och det här är väldigt viktigt för oss. Men när de kommer hit från Estland, Lettland och  Litauen så är det inte det första de har med sig i sin kappsäck utan de har andra målsättningar, att hitta ett jobb och en ny framtid samt bättre levnadsvillkor.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag känner inte igen mig i den där beskrivningen överhuvudtaget. Jag tycker att kulturfältet är ett helt fantastiskt område som kan hjälpa till med integrationen och jag upplever att det finns en viss nyfikenhet. Jag känner inte heller till det som kulturnämndens ordförande i Mariehamn; vi har väldigt lite knätofsar och fiolmusik på kulturfältet i Mariehamn. Sedan den sista saken. Det är just det här som ltl Henrik Lagerberg gör och delvis hans partikamrater, de obundna och Ålands Framtid: man strider så att själva sakfrågan hamnar utanför fokus – det är fråga om vem som kan komma på de bästa formuleringarna, i stället för att diskutera hur vi skall göra med svenska språk och hur vi skall hävda våra rättigheter och hur vi skall komma till bra beslut i samråd med riket.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Min utgångspunkt är att de här människorna kommer hit med sin kultur. Vi har vår kultur och i det här borde det ske ett utbyte mellan våra kulturer så att vi kan ta till oss av deras kultur och de kan ta till sig av vår kultur. Det ena utestänger inte det andra.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag håller med det som sades i ett tidigare replikskifte att det är Finlands ansvar att uppfylla sina förpliktelser gentemot Åland, men det är också Ålands självstyrelses ansvar att hålla arbetet igång och att se till att Ålänningens sång alltid skall sjungas på svenska. Det är det jobbet som vi diskuterar nu i samband med det språkpolitiska programmet. Jag vill påstå att centern är tydlig med vad vi vill göra, vilka signaler vi vill sända ut, men min fråga är: Vilka signaler vill socialdemokraterna sända ut? Vad är det man försöker säga genom behandlingen av programmet och det tidigare kommittébetänkandet? Tänker man följa självstyrelselagen i alla dessa frågor – det känns lite osäkert med tanke på allt vad vi har hört!

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Ålands socialdemokrater har alltid följt självstyrelselagen, det finns ingen divergens där.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Ja, så kan man naturligtvis säga, men när man hör diskussionerna och när man också hörde socialdemokraternas partikamrat i landskapsregeringen diskutera, som inte är närvarande i dag, så blev man verkligen tveksam och jag vill påstå att det viktigaste av allt är att Ålands lagting faktiskt följer självstyrelselagen till alla delar när det gäller också språket.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Vi har haft en demokratisk debatt här som tyder på att vi har lite olika åsikter och lägger lite olika vikt vid saker och ting. Men jag tror att alla här i salen står upp för Ålands självstyrelselag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Det var ett mycket engagerat anförande som ltl Henrik Lagerberg höll och jag håller med om vissa delar av ltl Henrik Lagerbergs anförande, t.ex. när det gäller synen på dem som en gång i tiden gav sitt liv för sitt land och också indirekt för Ålands sak. Det är mycket hedervärt, det är ingen som har någon annan uppfattning här. Likadant när det gäller de som kommer till Åland, vill flytta hit, bo och arbeta här och förverkliga vad man kunde kalla den åländska drömmen. Vad jag däremot inte håller med om är att så hat. Den som sår hat är den som uppviglar de inflyttade till att ha en annan uppfattning än vad som är förenligt med självstyrelsens grundvärden. Där tror jag inte alla inflyttade, långtifrån alla inflyttade, är överens med ltl Henrik Lagerberg därför att många som kommer till Åland har just den inställningen att man vill också till den här delen bli ålänning och ta del i det åländska samhället. Att det finns en politisk kraft som socialdemokraterna som uppviglar och försöker förhindra dem att bli ålänningar tycker jag är mycket olyckligt. Så måste man se det.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Jag vet inte vilka krafter ltl Danne Sundman talar om som uppviglar människor som flyttar hit till motstånd mot det svenska språket. Jag vet inte vad ltl Danne Sundman pratar om!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Jag pratar om socialdemokraternas vad man kunde kalla politiska affärsidé att appellera till de inflyttade och försöka uppvigla dem att ha en uppfattning som går emot självstyrelsens grundvärden, och det tycker jag är olyckligt. Jag tycker att man kan debattera och förhandla och gör politiska poäng på det mesta, men om man börjar handla med självstyrelsens grundvärden borde marknaden stängas. När det gäller ltl Henrik Lagerbergs efterlysning av fakta är det hedervärt, det kanske man inte alltid gör, men i det här fallet efterlyser man. Det finns fakta och det skulle vara intressant att höra och då vill jag verkligen ha svar ja eller nej om ltl Henrik Lagerberg har läst Gunilla Sanders rapporter från pärm till pärm, om ltl Henrik Lagerberg har läst Jouku Kinnunens doktorsavhandling från pärm till pärm? Det skulle vara mycket intressant att veta eftersom det finns i det här fallet mycket mer fakta än vad vi annars brukar ha här i lagtinget.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Jag har läst Gunilla Sanders rapport och vi har haft en liten diskussion för några dagar sedan och på något sätt förstod jag att det här var för hårdraget på något sätt, att hela arbetsmarknaden utestänger och diskriminerar ålänningar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Ltl Henrik Lagerberg vill ha bevis på att det är svårt att få jobb om man inte kan finska i det åländska näringslivet. Det finns många; jag skall ge ltl Henrik Lagerberg ett. För ett par veckor sedan var det ett åländskt rederi som sökte någon form av ekonomiassistent, back-office. Man krävde kunskaper i båda inhemska språken. Jag förstår att ltl Henrik Lagerberg som kan finska inte ser ett problem här, för det är inget problem om man kan finska, för då kan man både det åländska språket och finska, det som rederiet kallade för båda inhemska språk. Men för mig som lemlänning och ålänning i nionde generationen, som inte har dessa kopplingar till Finland, kan inte annat än skolfinska, för mig blir det svårt att söka det där jobbet. Och jag oroar mig för alla åländska ungdomar som studerar i Sverige i dag och som har den bakgrund som jag har och inte kan finska genom modersmjölken.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Ltl Fredrik Lindqvist, jag har inte finska som modersmål. Jag har inte kunnat ett ord finska; all finska som jag har lärt mig har jag lärt mig helt själv på eget initiativ, med egen kraft och med egen vilja. Den finska som jag talar är inte världens perfekta, men jag blir förstådd och kan förstå. När det gäller enskilda rederier, enskilda företag, så finns det mycket sådana här kommentarer, att det här företaget anställer bara finskspråkig personal, de som bara kan svenska blir aldrig anställda. Jag kan inte köpa det, det kan inte vara så. Det finns ingen stor utredning som tyder på att det är så, att stora delar av den åländska arbetsmarknaden utestänger och diskriminerar ålänningar i dag.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Jag kan fortsätta med flera exempel. Det var en åländsk bank som också sökte personal nyligen och krävde kunskaper i finska. Det var lite trevligare att läsa för man krävde kunskaper i ett språk och det är väl upp till företaget att själv välja då. Men jag tyckte det var bedrövligt att läsa att ett åländskt rederi sökte någon med de bägge inhemska språken, det var att totalt nonchalera Ålands enspråkighet.

 

Fru talman! Jag tycker inte att vinterkriget hör hemma i debatten. Vi har hört mycket längre till Ryssland än vad vi har hört till Finland och framför allt ännu längre till Sverige. Det är från Sverige vårt språk och vår kultur härstammar. Att raljera med det åländska kulturarvet, som ltl Henrik Lagerberg gjorde, tar jag i likhet med andra avstånd från. Jag tycker att det var osmakligt att höra raljerandet; vi måste åtminstone respektera vårt kulturarv och de symboler som vi har för det i alla fall, även om man har en annan åsikt.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

 Man kan också ha självdistans till saker och ting. Det är naturligtvis väldigt viktigt med vår kulturella identitet; där har jag inte någon avvikande åsikt gentemot ltl Fredrik Lindqvist. När det gäller språkkunskaper är det inte någon börda att bära. Jag vet att arbetsgivare söker språkkunnig personal. Det kan vara engelska, tyska, det kan vara specialspråk, det beror på hur marknaden ligger och man söker även finskspråkigt kunniga personer. Anser ltl Fredrik Lindqvist att språkkunskaper tynger, att det är ett problem?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman!

Jag kommer att hålla lite samma linje som ltl Henrik Lagerberg hade tidigare. Jag tycker inte att man skall gå på den här hårda konfrontationslinjen och framför allt skall vi visa lite mera hänsyn till dem som bor på Åland och som härstammar från Finland och har finska som modersmål.

 

Till att börja med vill jag hålla mig till första språkdebatten på onsdagen. TV råkade stå på och det var finska nyheterna från Sverige som var på just då. Ett reportage berörde det svenska skolväsendets dåliga lyhördhet för näringslivets behov av arbetskraft; i Sverige utbildar man i dag stora grupper till yrken som det inte finns arbete för då de har slutfört sina studier. Det här är i och för sig intressant, men det mest intressanta för Ålands del och vår språkpolitik kom senare då det framkom att ungdomar med koppling till finska föreningen i Sverige vid intervju inte upplevde några problem, deras goda språkkunskaper i finska var en så efterfrågad merit då man sökte arbete att man alltid fick arbete i princip. I Stockholm och i Sverige söker man i dag väldigt mycket efter personal med kunskap i finska för man har så pass mycket handelsutbyte med Finland. Därför kan det ju vara en bra tanke som vissa har att vi inte skall utbilda ungdomarna mer än nödvändigt i finska när de far till Sverige för risken är stor att de blir kvar där när det är så pass efterfrågad arbetskraft, så det kan finnas en poäng i det om man säger så! Det är alltid en merit med språk och framför allt tycker jag att på Åland, som ligger ännu närmare Finland än Stockholm gör, borde vi ha större nytta av finska och försöka se till att våra ungdomar lär sig så mycket som möjligt.

 

Det klagas mycket på de finska myndigheternas ovilja att tillhandahålla service på svenska. Kritiken är befogad många gånger, men jag anser att vi får inte glömma alla dem som verkligen jobbar för att vi skall få information på svenska under samma förutsättningar som man ger information på finska; då tänker jag att det skall vara inom rätt tid och att man jobbar stenhårt för att få fram ministeriebeslut osv. till polisen. Det finns tjänstemän som verkligen vinnlägger sig om det här. Jag tycker att man borde lyfta fram dem lite mera och vara tacksam för att det faktiskt finns folk som tar problemet på allra största allvar.

 

Tittar vi i Sanders rapport så skriver hon på sidan 4 Kommunikation med riket: ”Eftersom Åland är en del av Finland måste åländska och finska myndigheter kommunicera med varandra, både muntligt och skriftligt i gemensamma angelägenheter. Tjänstemän på ministerier och centrala myndigheter upplevs av åländska tjänstemän som förekommande och vänliga i de flesta fall. De anstränger sig att tala svenska i den muntliga kontakten och är vanligen hjälpsamma på olika sätt.

De flesta finska myndigheter följer lagens bokstav och skickar officiella skrivelser till Åland i svensk översättning. Översättningen kommer dock i allmänhet några veckor eller månader efter originalskrivelsen på finska. Vissa ministerier skickar dock inte alltid översättningen.” Det fungerar inte med alla, men det fungerar väldigt långt ut och jag tror att det är en sådan där sak som man borde ta till sig. Ser man på polisutbildningen kan man konstatera att det är mycket tillfredsställande i dag när det gäller utbildningsutbudet på svenska. Det har t.o.m. nyligen hållits en befälsutbildning. När man pratar med dem som har gått utbildningen så vet man att det är ett enormt problem i dag att ha en befälsutbildning på svenska. Det finns för lite underlag med svenskspråkiga poliser och för lite underlag med sådana som har kunskaper i den här frågan och för att hålla en hög nivå på det får man anstränga sig enormt mycket, men man har lyckats med det. Då skall vi också komma ihåg att samtliga som gick i kursen var tvåspråkiga men ändå hölls den till så gott som samtliga delar på svenska. Ibland är det totalt omöjligt att göra det. Många gånger efterfrågar man: finns det någon möjlighet att vi kan få gå framåt på finska?

 

Det är lite samma sak med hundförarutbildningen. Det är en specialutbildning, det är ingen speciellt stor enhet och där var samtliga finsktalande när man började utbildningen. Det arrangerades på det sättet att man ordnade en tolk som hela tiden var med den åländska hundföraren som pratade bara svenska. I dag när man har anställt personal vid hundskolan har man anställt sådana som talar svenska, så det börjar mer och mer bli tvåspråkigt, att där fungerar det, att man vill tillmötesgå på det här sättet. Det är någonting som man borde ta till sig. Det finns problem i undervisningen i och med att vi har blandad lagstiftning mellan Finland och Åland. Det gäller trafiken, som är ganska stor, miljön, vi har en egen polislag, ordningslagen som man lägger mycket polisarbete på i fastlandet finns överhuvudtaget inte på Åland. På det sättet fungerar det bra inom det här området och här har det gått framåt. Oavsett intentioner kommer polisen att hamna i situationer då kunskaper i finska är nödvändigt. Det kan vara när det är brottsoffer, det kan vara brottslingar, vittnen och även andra personer som berörs av polisen via t.ex. alkoholtester eller övriga polisiära åtgärder. Under tiden jag har arbetat vid polisen – sedan mitten av sjuttiotalet – har det alltid funnits anställda vid myndigheterna med kunskaper i finska som åtagit sig att sköta de här uppgifterna eller annars har de bidragit med tolkningshjälp åt oss som har jobbat med detta. Nu när man från delar av landskapsregeringen och oppositionen har framhållit vikten av att bibehålla det åländska samhället till 100 procent svenskspråkigt blir jag fundersam kring vissa frågor när det gäller polisens arbete. Skall polisen alls använda sina språkkunskaper, räknas det som ett hot? Det har alltid varit merarbete för tjänstemännen som kan finska, de har fått ta ansvar på områden som de kanske egentligen inte jobbar med normalt osv., man har gått in och ordnat saker och ting. Om det är så att man åtar sig de här uppgifterna, skall man då få någon form av ersättning för att man är tvåspråkig och hjälper till och tolkar på finska när man har sitt tjänsteuppdrag eller inte? Kan vilken polis som helst översätta ett förhörsprotokoll? Har man rätt att översätta det direkt medan man skriver att presentera svensk version som en finska talande får skriva under? Kanske det skall vara en edsvuren translator som skall sköta om de här sakerna? Det är ett stort risktagande för många av poliserna som gör detta och de kan ställas till ansvar; ansvarsbiten är inte utredd. Man kritiserar väldigt gärna mot fastlandssidan, men man skall också titta: hur sköter vi det hemma? Hur klara och tydliga är vi här när det gäller språkfrågan i dessa sammanhang?

 

Det krävs att alla ministeriedirektiv skall översättas till svenska. Däremot vet man inte vilka som skall tillämpas på Åland eller inte, fast de finns på svenska. Narkotikafrågan var en sådan sak att det finns ett inrikesministeriedirektiv hur polisen skall arbeta mot narkotika. Skall vi tillämpa det på Åland eller skall vi inte? Jag tycker att det är en relevant fråga för poliserna som jobbar här, men vi har inte fått något svar på det.

 

Kan myndigheten tvinga en polis att tala finska om han är tvåspråkig eller har han rätt att bara prata svenska? Hur är det, skall vi utnyttja den tvåspråkiga kunskapen så länge det är till vår fördel och sedan skall man ligga lågt? Vi behöver ha finska talande i vår förvaltning för att den skall fungera, åtminstone i polisförvaltningen och jag tror på andra områden också i och med att vi har ett så pass stort utbyte med Finland. Skall vi reglera det på något vis hur många vi har på varje arbetsplats? Jag vet inte hur man skall komma till rätta med hotet som man pratar om. Skall vi kvotera dem som kan finska i myndigheterna eller hur skall vi gå vidare?

 

Det är konstigt för enligt vissa ungdomar som jag talar – det är inte bara en och två – så är de övertygade om att vi på Åland kommer att tala finska om 50 år, om ingenting görs. Vad har ungdomarna fått för information så att de verkligen tror att vi kommer att prata finska om 50 år och att det är det vanliga språket som vi då har här? Jag blir väldigt fundersam, vad finns det i bakgrunden? Som jag ser det är finskan ett minoritetsspråk i världen och även i Finland kommer värdet på finska språket att minska mer och mer till förmån för engelskan. För tiotals år sedan var det ytterst sällan man träffade en finska talande person som gick över till engelska; i dag är det en regel, det är inte svårt att kommunicera överhuvudtaget på engelska, man har helt bytt om på de sista åren. Det kommer också att bli mer och mer av den varan. Vad finns det för direkt hot mot Åland? Finns det någon organisation eller finns det någon komplott, någon som försöker få över finskan hit? Inte såvitt jag vet i alla fall! Finns det någon som skulle ha någonting att vinna på det? Knappast! Jag förstår inte hotet överhuvudtaget. Om man ändå bestämde sig för att vi säger att det skulle finnas någon som vill att vi skulle få över finskan hit till varje pris, att en organisation gick in för det, att vi fick ett finskt parti, kan man inom ramen för den lagstiftning vi har här i dag lyckas med det? Knappast! Nej, lagstiftningen och den allmänna attityden sätter nog stopp för det. Jag tror inte att mina grannar helt plötsligt kommer att byta språk. Det antyddes här i en debatt tidigare när jag föreslog att man skulle lära sig lite finska, att det var bra att kunna finska för att vi skall skydda oss från finsk inflyttning, om man är rädd för det, då tyckte man att det var ungefär samma sak som att man skulle lära ungarna använda lite narkotika för att skydda dem mot narkotika! Då kan jag förstå, har man den inställningen till finskan att man tror att det är någonting som man blir beroende av, att börjar man prata lite finska blir det bara värre och värre och till slut kan man inte låta bli. Ursäkta att jag raljerar, men jag tycker att man överdriver problemet ganska mycket när man talar om finskan här på Åland. Däremot är det en helt annan sak om man ser till myndigheterna på fastlandet, där måste vi gå ut och sätta tydliga regler.

 

Ltl Gun Carlson antydde att man i Finland också har lagstadgat skydd för språket men ändå har det blivit förfinskat på många områden. Har vi missat någonting då? Vi har trots allt självstyrelselagen? Vad innehåller den som man inte har på fastlandet? Jag vill å det bestämdaste hävda att vi har betydligt bättre skydd än vad de tvåspråkiga kommunerna i Finland har när det gäller svenskspråkigheten. Vi har hembygdsrätten, näringsrätten; rösträtten är bunden till att du skall kunna svenska, jordförvärvsskydd. Vi är ett enspråkigt svenskt område, vi får utbildning i Sverige, vi har rikssvenska medier. Jag tror att vi kan göra listan mycket, mycket längre med vad som talar för att Åland kommer att fortsätta att vara svenskt.

 

Jag är ute efter att nyansera debatten, att rikta kritiken mot de myndigheter som upprätthåller servicen tvåspråkigt på finska och svenska i stället. Lägg energin på att få en friktionsfri handelsväg till Sverige. Det kan vara mycket bra. Däremot borde man ägna lite mindre tid till indirekta angrepp på de personer som bor på Åland med finska som modersmål eller som har förvärvat goda kunskaper i finska eller eventuellt finlandssvenskar som har flyttat hit som också tar åt sig av den här debatten, för det gör man, man kan inte sitt hitta här och besluta och tycka att det här skall man inte bry sig om. ”Vi är inte kritiska mot finnarna och dem som bor här;” folk tar illa upp. jag tycker att skall man göra en utredning borde man ta reda på hur många som känner sig kränkta av den politik som förs. Vi har ingen rätt att kränka några grupper överhuvudtaget här på Åland.

 

Vissa ålänningar som bor här med finska som modersmål säger att ibland upplever de samma känsla som kanske en kommunist hade i Joseph McChartys Amerika under kalla kriget på femtiotalet. Skall man säga att man är finne, är man en annan sorts människa, hur är det riktigt? Med skicklig retorik och rätt uppbackning kan man få en hel nation bakom sig, och jag är lite rädd för att man håller på och målar upp att vi håller på att bli förfinskade på Åland  - när det inte är på det sättet. Vi har problem med att Finland håller på att bli förfinskat, ja och det skall vi väl göra vårt bästa för att stoppa upp.

 

Däremot borde vi lista alla överträdelser som överhuvudtaget dyker upp på Åland; varje gång ett ministerium eller en finsk myndighet gör ett övergrepp om det här borde det vara någon institution som tog reda på det, det skulle dokumenteras, vara ordentligt statistikfört och omedelbart skickas tillbaka, att man reagerar på det och håller upp det. Det tycker jag att skulle vara väldigt effektivt.

 

Vem äger problemet? har man diskuterat här. Det är helt uppenbart att det sist och slutligen är Åland som äger problemet. Det är vi som vill vara svenska och vi vill behålla det svenskt; Finland har väl en liten del i det här. Det gäller alltså för oss att få igång Finland genom information, där ankommer det på självstyrelsen att vi kan informera själva, men vi måste också få Finland att informera om varför vi har vår självstyrelse och varför vi pratar svenska här. Skall man göra ett utskick tycker jag att vitboken, kanske inte är  på gränsen till förolämpning men i alla fall mot dem som är finska talande, så varför kan man inte skicka ut en bok i stället om Ålands självstyrelse, varför vi har självstyrelsen och en lättfattlig information om historiken, om man skall skicka ut någonting där språket kanske får sin tydliga roll. Man pratar ofta om vad som hände 1921, men vi måste komma ihåg att vi har en helt annan värld i dag. EU fanns inte på den tiden, bilar fanns knappast, man kunde definitivt inte lika mycket språk som man kan i dag, man visste knappast vad ett ramminne var på den tiden. Tiden har förändrats radikalt sedan 1921.

 

Jag tror att vi kan möta det här att vi kommer att ha Åland svenskspråkigt om 50 år, kanske vi inte vet om 100 år, men vi har betydligt större hot att ta itu med om man ser på miljöförstöring och annat än finskspråkigheten här i lagtinget.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

När Ålands parlament, som vanligtvis minst till 95 procent av tiden pratar om vägar, bidrag, stöd LS-andelar osv. för en gångs skull talar om någonting som sitter vår i självstyrelses själ, dvs. vårt svenska språk. Då använder liberalen ltl Åke Mattsson uttryck som angrepp på de finskspråkiga och att vi inte visar hänsyn. Faktum är, ltl Åke Mattsson, att i dag på Åland är det väldigt lätt att leva för den som talar svenska och finska, man kan söka vilket jobb som helst, man kan lämna barnen på vilket dagis som helst, man kan göra vad man vill. Men för den som har rötterna på Åland, som inte har lärt sig finsk genom familjen, som inte har släktingar i Finland, för mig som var 12-13 år innan jag första gången besökte Finland är det inte lika lätt, vi är avstängda från jobb, vi är avstängda från olika möjligheter som de svensk- och finskspråkiga på Åland har. På vilket vis angriper vi i debatten de finskspråkiga på Åland? På vilket vis visar vi inte hänsyn mot dem? Jag upplever nog att det är tvärtom, ltl Åke Mattsson!

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag ser att vi är jämställda människor lika värda, oavsett var man kommer ifrån. Jag har ingenting emot att en granne till mig är finska talande eller flyttar hit från Finland, det stör mig inte överhuvudtaget. Är det så att man söker ett jobb, kan finska och man tycker att det är en merit för det jobbet och man får det så kan inte jag hjälpa det om man anser att det behövs finska i det jobbet, det måste man få välja själv för att kunna kommunicera och komma vidare. Om du skulle vara en egen företagare är det bättre att företagen flyttar till Stockholm för att kunna anställa folk som pratar finska? Det här är ingenting som är unikt för Åland. Vi kan inte ändra stockholmarna att inte de skall anställa folk som kan finska. Tydligen fungerar det ganska bra med att man gärna pratar på sitt modersmål när man handlar i Finland.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Ltl Åke Mattsson säger, att det här kan vi inte göra något åt. Jag kan hålla med om att det är fruktansvärt svårt, speciellt när det gäller det privata näringslivet. Men frågan är om vi vill göra något åt det, om vi skall göra någonting åt det och vad vi skall göra åt det. Vi måste kunna ha den här debatten utan att vi talar om att det är ett angrepp på dem som talar finska eller att det är att inte visa hänsyn mot dem. För många, många ålänningar är detta ett jättestort problem och vi måste åtminstone ta ställning till om vi skall göra någonting åt detta eller inte. Vi måste komma ihåg att det faktiskt finns ålänningar ännu som inte kan finska. Jag hoppas att det kan förbli så och att det går att leva på Åland utan att man kan finska en lång tid framöver. Det är intressant, ltl Åke Mattsson, att nu se hur socialdemokrater och liberaler återigen möts på arenan när vi diskuterar självstyrelsefrågor och språkpolitik.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Det jag missade att säga i mitt anförande är att det behövs information till de studerande; de borde informeras om att skall du ha de här och de här jobben måste du lära dig finska, det kommer kanske att vara arbetsamt, det kommer att vara tungt att lära sig, men det är en förutsättning för att du skall ha det här jobbet. Det är samma sak om du skall bli polis i dag; då skall du kunna hoppa, klättra, springa, simma väldigt mycket och en stor del av ålänningarna blir bortgallrade på grund av de inte kan det även om de tänker jobba med brott mot barn, med helt andra arbetsuppgifter än att vara ute på fältet s.a.s. I vissa sammanhang krävs det kvalifikationer för det här jobbet som man kanske inte har. Men varför skall ålänningarna sättas i en särställning, det är en människa som söker jobbet, bästa ltl Lindqvist och om det är en finne, finlandssvensk eller en ålänning, så tittar man på meriterna tillsammans. Skall ålänningarna hållas lite för bättre? – det är väl det som finlandssvenskarna har reagerat mot.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Som vanligt är det svårt att förstå och hänga med i vad ltl Åke Mattsson egentligen säger! Jag vill ändå kommentera två saker. För det första talar han igen om hård konfrontationslinje; han anser fortfarande att den som talar för svenskan är emot finskan. Jag tyckte att vi i måndags fick en bra diskussion med liberalernas gruppledare frågan, vi fick höra tydligt och klart att vi är på samma linje när det gäller språket och vi var väldigt överens om många saker. Tydligen har liberalerna också inom sig olika tankar och funderingar. Det andra som jag vill kommentera var betydligt allvarligare. Ltl Åke Mattsson sade nämligen att vi behöver finskan i vår förvaltning. Snälla liberaler, speciellt liberala Åke Mattsson, det kan väl ändå inte vara din avsikt! TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Vi behöver ha finskan i polisförvaltningen ja.  I och med att ltl Gun Carlson har tagit upp frågan vill jag ha klarhet i: Hur skall polisen arbeta om man inte får använda finska? Hur skall man komma vidare då? Frågan är om vi skall ha poliser som pratar finska eller skall vi köpa in tolkar som pratar finska? Vi måste ju kunna kommunicera med turisterna, med folk på färjorna som blir utsatta för brott, med personal på färjorna och det kommer båtar bortifrån. Vi måste också ha folk som kanske kommer att kunna prata estniska och andra språk, så jag vet inte om det är som att svära i kyrkan att säga att vi kommer att bli tvungna att prata finska i förvaltningen. Det är helt uppenbart!

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jo, det är faktiskt att svära i kyrkan om man säger att vi behöver finska i vår förvaltning. Säger vi det har vi redan tappat grunderna för självstyrelsen. Därför måste vi arbeta, därför måste vi ha ett språkpolitiskt program som tydliggör om det verkligen finns sådana här problem, vilket jag inte tror. Allt är olika tolkningar av olika saker, men jag vill ändå säga att det är just det här vi skall åtgärda, det får inte var så. Jag tror inte heller att det är så. Jag tror att det i vissa specifika fall skall vara specifika lösningar, men det skall inte vara regel att man inom den åländska förvaltningen skall behöva finska. Då är vi på fel väg.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag har inte talat om generellt utan jag talar om de gånger vi behöver prata finska i polisförvaltningen, vem skall sköta om talandet? Skall det vara tjänstemän som jobbar vid polisen eller skall vi hyra in tolkar utifrån? Det är det som jag ville ha svar på, men det gick tydligen inte att svara på det utan man skall märka ord och vinkla in dem. Jag tror att vi inte kommer att komma ifrån att det skall pratas engelska där, det skall pratas finska, tyska, portugisiska kanske, om det blir nödvändigt och då får man ta in tolkar. Jag tror för min del att skall man komma vidare och lyckas bra och få ett gott resultat i språkpolitiken så måste man se lite som på grässtråna också att man inte står stenhårt där och knäcks utan att man i stället kan vara lite smidig. Om det är konfrontationspolitik? Det är folk som jag pratar med som reagerar på det sättet att de tycker att de blir behandlade så här. Det är inte mina idéer utan folk som lyssnar till debatten får en känsla av att de blir angripna. Det tycker jag att man skall ta till sig.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Ltl Åke Mattsson tog upp frågan om ersättning för språkkunskaper. Jag kan berätta att när tjänstekollektivavtalslagen kom 1978 så förhandlade man på åttiotalet bort det språktillägg som fanns i tjänstekollektivavtalen för landskapets anställda till förmån för längre semester för dem som hade arbetat länge i landskapet.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Tack för den upplysningen! Jag har hört det förut, men den här saken aktualiseras igen i och med att de personer som tolkar och använder sina finska kunskaper i arbetet så är fundersamma, att skall de få någonting för det och framför allt kan man neka till det. Det kanske var det som var den centralaste frågan. I och med att man inte får ersättning kan man neka till att prata finska under arbetstid?

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Herr talman!

I det avseendet borde begreppet arbetsvärdering komma in och att man borde få betalt för det arbete som man gör; om man sedan har språkkunskaper och många olika språkkunskaper och det är till nytta för arbetet borde det värderas som en extra merit som man skall ha betalt för.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman! 

Jag är lite fundersam om man verkligen kan få värdera språkkunskaper i finska som prestationshöjande i vår förvaltning. Det hördes inte riktigt så när man hörde ltl Gun Carlson – då fick det inte förekomma finska överhuvudtaget i vår förvaltning.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Min partikamrat ltl Åke Mattsson tar upp frågan om språket inom polisen. Jag är alldeles övertygad att ingen polis anställd vid Ålands polismyndighet är skyldig att prata finska. Jag kan inte säga att polisen inte får göra det, men jag är övertygad om att våra lagar tvingar ingen att göra det om de kan finska. Vi kan inte jämföra det med åklagarmyndigheten och domstolsväsendet som står under finska staten och betalas av den. Det här är åländskt avlönat folk och man kan inte tvinga dem. När det gäller frågan hur man skall värdera språkkunskaper så har vi diskuterat det sinsemellan. Jag tror att en polisman kan testa det. Jag tänker inte prata finska, jag vill ha ersättning för det och då kan man fundera: jobbar han då som polisman när han översätter eller är han tolk, det kan man diskutera.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Det där är en intressant fråga. Jag tror att börjar man köpa in tolkningstjänster för alla de förhör som i dag görs på finska, för oavsett om det är enspråkigt svenskt och har vi en som är finskspråkig som kommer hit så har han rätt att bli förhörd på sitt modersmål. Det kommer att bli väldigt stora kostnader för landskapet om man skall ta in edsvurna tolkar till varje sådant tillfälle, den saken är klar. Det blir sådana reaktioner också från olika håll ute i myndigheterna när man upplever att man blir kritiserad för att man har ett språk

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Frågan är också hypotetisk därför att när sådant sker – ltl Åke Mattsson var inne på det tidigare – kan man lita på översättning? Kanske man också från arbetsgivarens sida måste ha ett ansvar att se: är språkkunskaperna sådana att man kan ge tolkarvode, klarar han av det? Man kanske t.o.m. måste gå ett prov för att se om man kan göra det. Det är inte bara att tolka, som ltl Åke Mattsson var inne på, utan det kan vara väldigt viktiga saker och ett missförstånd som ofta förekommer enligt de som har blivit förhörda av polisen även annars kan vid språkförbistring och översättning bli ännu större.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag är inne på helt samma linje att man borde titta över den här biten. Vi skall ifrågasätta varje gång vi får ett dokument på finska från finska myndigheter och kritisera det hårt, men vi skall också titta hur vi sköter våra egna angelägenheter i de här sammanhangen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Man blir lite mörkrädd när man lyssnar på ltl Åke Mattsson och hans tolkningar angående finska och svenska språket. Det var så mycket han tog upp, så jag hinner inte bemöta det i en replik. Jag måste ställa en fråga: Anser ltl Åke Mattsson att språkkommittén plus liberalernas egen representant ltl Sune Mattsson i kommittén har helt fel och är helt ute och cyklar i och med det kommittéarbete som de har lämnat till landskapsregeringen? Jag vill ytterligare säga, att det är ingen i det här fallet, åtminstone inte vi från Ålands Framtid, som vill kränka någon, vare sig finnar eller några andra inflyttade till Åland med att vi hävdar våra rättigheter. Hela tiden har liberalerna genom ltl Åke Mattsson den framtoningen att vi som hävdar våra rättigheter försöker hata och kränka folk.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

När det gäller det språkpolitiska programmet är det inte svart eller vitt. Liberalerna är ingen sekt. Vi måste inte ta allt till hundra procent. Vi har olika uppfattningar i olika frågor och det finns nyanser som jag definitivt inte tycker om i det här programmet, men i det stora hela är det okej, men jag har inte varit med och skrivit under det och där finns saker som jag ifrågasätter. Det liberala partiet har tagit programmet och vi har rätt till egna åsikter och eget tyckande i vårt parti.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Det är beklagligt att man inte har så mycket förtroende för sin egen representant i språkkommittén utan ltl Åke Mattsson kör framåt, kör över och backar när det gäller de åsikter han har representerat i språkkommittén.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Det där uttalandet får ltl Brage Eklund så för själv. Ltl Sune Mattsson och jag har definitivt inget otalt utan vi diskuterar de här frågorna. Det är definitivt ingen spricka utan vissa saker kunde jag ha skrivit lite strängare och vissa med andra formuleringar. När det gäller att kränka någon, som det pratas om här gång på gång, ”att vi anklagar er och ni har inte för avsikt”, men jag försöker säga att det är inte fråga om vad man har för avsikt utan det är fråga om hur det uppfattas ute. Söker två människor samma jobb och en får det på grund av sina finska kunskaper så är det fel på grund av att han kommer från en annan plats och ålänningarna håller på att blir utbytta som om vi skulle vara någon speciell ras som skall hållas kvar speciellt på Åland. Så länge vi fightas David och Goliat mot finnarna och verkligen ger oss på dem till varje pris så tror jag att då får vi uppskattning och det tycker man att är bra, dem skall vi ge oss på, men däremot borde vi ta lite mera hänsyn till dem som är här. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Ltl Åke Mattssons anförande var klargörande på en punkt. Språkpolitiskt står liberalerna och socialdemokraterna väldigt nära varandra. Ltl Åke Mattsson säger, att man kommer absolut inte att prata finska här på Åland om 50 år, absolut inte. Jag tror att man skall vara försiktig med att vara så kategorisk. Om vi tittar på Svenskfinland och drar klockan 50 år tillbaka i tiden så var det någonting helt annat än vad vi upplever i dag. Nästan all företagsledning, många, många samhällen, var hundra procentigt svenskspråkiga, men i dag fungerar inte de samhällena mera på svenska. Det har t.o.m gått så långt att man inte ens vågar prata sitt eget språk öppet i alla sammanhang. ltl Åke Mattsson pratade om attityder, och attityder är viktigt när vi diskuterar dessa frågor. Jag hör själv när ltl Åke Mattsson pratar om fastlandet. Det är som om Åland skulle vara en liten ö ute i Finlands ytterskärgård! Så ser inte många andra på det.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Återigen, jag sade i mitt anförande att ingen av de här kommunerna och orterna i Svenskfinland hade samma skydd som vi har här när det gäller svenskan. Där är det t.o.m. lagligt att ha ett dagis med språkbad. Det enda område som finns där du inte kan ha språkbad på finska i ett dagis är på Åland, du får ha det i Australien, i Sverige, precis var som helst, men inte på Åland. Vi har ett effektivt skydd mot finskan. Däremot skall vi bibehålla det genom att lista det, ge oss på myndigheterna. Jag har erfarenheter från tullen; när jag kom dit som enspråkigt svensk och gick i hundförarkurs så fick jag ingen hjälp överhuvudtaget till att börja med. Däremot när det kom en österbottning som gick på samma grupp som mig och han berättade hur det låg till och vad det handlade blev det i fortsättningen ett helt annat läge, då kom vi framåt och då fick jag också service på svenska så småningom. Jag tror att det är viktigt att vi kan ha en dialog och vara lite smidig. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Igen: jag tror att man skall vara försiktig att dra alltför långtgående slutsatser bara på ett utbildningstillfälle som man själv har varit med om. Ltl Åke Mattsson säger att de har inte samma skydd i den finlandssvenska kommunerna, vi har ett effektivt skydd. Jag undrar hur effektivt det är sist och slutligen. Se på vad som händer inom det åländska näringslivet! Tar vi fasta på detta effektiva skydd så redan i dag diskuterar handelskammaren att näringsrätten borde tas bort, om jag inte är helt på fel så har liberalernas gruppledare lämnat in en motion om att jordförvärvsrätten borde luckras upp. Det är den typen av attityder som vi har att jobba mot i dag, ltl Åke Mattsson. Jag kan bara konstatera – jag kommer antagligen inte att lyckas ändra inställningen hos ltl Åke Mattsson, för jag uppfattar att han är ganska bestämd i sina uppfattningar – att vi har väldigt olika uppfattningar och vi behöver säkert mera fakta så att så många som möjligt kan se vart vi är på väg när det gäller den språkliga utvecklingen för ltl Åke Mattssons väg är det definitivt inte. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag tror fortsättningsvis att den linje som jag är inne på kommer att vara den som håller. Finskan är inte lika stark som den har varit; för tio år sedan hade den en helt annan styrka i Finland, men den tappar även i Finland. Vi har engelskan som kommer samt andra språk, så det största hotet vi har haft om att bli förfinskade, den tiden är förbi i och med engelskan kommer däremellan. Jag tror att det kommer att vara ett betydligt större problem att vi får engelska hit, men det är ingen som tycker att det är ett problem att vi börjar prata engelska och går över till den anglosaxiska kulturen, utan det är finska som vi skall fightas emot och det är därför som vi har fått självstyrelsen. Det kanske var en annan livskvalitet som gällde på den tiden 1919-1920 när Åland fick sin självstyrelse, man kan nyansera det lite mera i dag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

För att ltl Åke Mattsson skall förstå hur ”tokot” hans resonemang är skall jag dra parallell till några andra sakfrågor. Vi har t.ex. stora problem med droger. Skall vi legalisera drogerna? Många ungdomar laddar ner film och musik på nätet. Skall vi ta bort upphovsrätten och tillåta fri nedladdning? Många fordonsförare åker fast för rattfylla. Skall vi legalisera rattfylla? Behovet av finska i det åländska samhället är så stort att man kan ifrågasätta om självstyrelsen som minoritetsskydd har lyckats. Skall vi ge upp och bli finskspråkiga? Mitt svar på alla frågor är nej! Vi skall i det senaste fallet vidta språkpolitiska åtgärder så att utvecklingen vänds och inte ge upp och ligga flata. Det resonemang som ltl Åke Mattsson företräder är alldeles befängt, att ge upp på det här viset och bara anpassa sig! Det är inte därför Ålands lagting finns, Ålands lagting har kommit till för att hålla i utvecklingen som fanns när Åland skildes från Sverige.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag funderar på vilka områden skall vi ge upp? Jag säger att vi skall fortsätta väldigt hårt gentemot Finland. Vi skall lista alla överträdelser som görs och vi skall ta kontakt med dem. Vi skall själva ta initiativ så att vi får rätt information, att vi tar kontakt med olika ministerier för att informationen skall gå ut. Vad har vi gjort på det området egentligen för att lyfta Ålands självstyrelses status, varför vi har den och hur det ser ut, över hela Finland så att man förstår våra problem? Jag säger att vi skall ta en hård fight med Finland. Det tycker jag är helt okej. Men vi skall tänka på när vi går ut att 30 procent av dem som bor på Åland i dag är inte födda Åland. Det är också människor och de är exakt lika mycket värda som mig och andra som har långa rötter tillbaka på Åland. Man kan inte generalisera att vi skall vara lite bättre än vad dom är och ha rätten att få jobben före dom, fast vi kanske inte har språkmeriten. Det är där som problemet ligger.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Det skulle tjäna med lite juridisk kunskap hos kommissarien – i det civila – ltl Åke Mattsson. I t.ex. den åländska kommunallagen finns det uttryckligen bestämmelser om att lokalkännedom skall vara en merit och att man skall ta en som har lokalkännedom framom andra meriter. När det gäller det exempel som ltl Åke Mattsson gav i en annan replik att han som tulltjänsteman tvingades gå på en finsk utbildning bryter det mot självstyrelselagens 38 § där det uttryckligen står att statsanställda i landskapet skall få utbildning på svenska. Man skall väl först hävda sina egna rättigheter innan man börjar säga att andra skall ha; jag håller med om att visst skall vi hävda våra rättigheter, men de är bara en liten, liten del av vad vi skall hävda. Vi skall hävda också mycket annat och se till den stora samhällsutvecklingen ute i det privata näringslivet; vi kan föra en dialog så att de kan verka på svenska i så stor utsträckning som möjligt, men vi kan inte styra dem.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Först ett tillrättaläggande. När det gäller utbildningen är det vissa utbildningar som kan vara på finska, man väljer själv om man vill fara på dem, men grundutbildningen i tullen är på svenska och den har jag fått på svenska under den tiden jag var där. Samma sak med polisutbildningen. I och med att det fanns någon som förde vår talan så kom man vidare. Jag förstår inte att man är vettskrämd för finska språket, ungefär som om man skulle bli nedsmittad att använda det. Det behöver inte vara en katastrof för att man har några ledande tjänstemän som kan språket. Samma sak är det om vi lär våra ungdomar prata finska så har de stora nytta av även om de skall söka jobb både i Sverige och på Åland. Det är inte unikt för Åland att det är en merit att kunna finska.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Carina Aaltonen:

Herr talman!

Det är viktigt att slå vakt om det svenska språket och dess fortlevnad på Åland, inte bara 50 år framåt utan i oändlig tid framöver. Det är självklart att vi skall göra det, men den strävan får inte stå emot allas rätt till ett eget språk. För att man vill värna sitt eget språk behöver man inte frånta andra deras rättigheter att tala sitt modersmål. Vi skall i stället uppmuntra alla föräldrar att aktivt tala sitt modersmål med sina barn, men också från myndigheter och från landskapsregering ha de adekvata verktyg som gör att alla med annan språklig bakgrund lär sig svenska. Det är den viktigaste integrationsåtgärden.

 

Författaren Gösta Ågren säger i en dikt: ”Hembygd är den enda bygd som finns överallt, modersmålet är det enda språk alla talar.”  Det tycker jag att är viktigt att tänka på när vi har denna språkpolitiska debatt. Inget språk, inget modersmål är fult, eller fel eller måste förbjudas, föraktas eller förringas.

 

En sak är ju alla politiska partier helt eniga om, och det är att Åland är och skall förbli enspråkigt svenskt. Det myndighetsutövande språket är svenska. Punkt! Jag anser att de obundna och Ålands framtid målar upp en bild att det är omöjligt att få jobb på Åland utan att kunna finska. Det är inte sant. Det finns relativt få jobb där det krävs finska och där finska kunskaper är en förutsättning. Ledamot Lindholm tog i måndagens debatt upp ett lokalt företag i spelteknikbranschen, där är arbetsspråket engelska. Det finns också ett annat spelföretag på Åland, där de allra, allra flesta har svenska som modersmål. Inom vården, skolan, omsorgen, byggbranschen etc etc. finns gott om jobb där inte ett ord eller ens måttliga kunskaper i finska behövs.

 

Så, bästa ledamöter i obundna och Ålands framtid, sluta med att basunera ut att man inte kan få jobb på Åland om man inte kan finska, för det är inte sant!  Denna propaganda skadar Åland och den kan leda till att många av de 800 åländska studerande som utbildar sig i Sverige väljer att inte ens försöka flytta hem till Åland igen efter examen. Tala i stället om vilka fantastiska jobb man kan få utan att kunna finska, eller ännu bättre, sporra alla ungdomar att lära sig massor av språk, även finska! 

 

För övrigt så instämmer jag med kulturminister Gunell, att man i skolan borde se över språkinlärningen för att göra det ännu mer intressant att lära sig språk, och att man även övar mycket på att tala.

 

Att det är viktigt att ha goda kunskaper i främmande språk och i synnerhet andra språk än engelska, är det en stor diskussion nu inom utbildningsdebatten i Europa. Globaliseringen kräver bland annat bättre språkkunskaper om vi skall stå oss i konkurrensen med andra marknader.Senaste helg ordnas en stor internationell konferens i Stockholm. Där samlades 270 språkexperter från 24 olika europeiska länder. De diskuteradekring de åtta nyckelkompetenser som definierats för ett framtida framgångsrikt Europa. Fem av dem nyckelkompetenserna kan relateras direkt till kommunikativa och språkliga färdigheter.

 

Att lära sig språk, och helst så många språk som möjligt, borde vara målsättningen för våra åländska ungdomar för att på så sätt kunna konkurrera om attraktiva jobb, inte bara på Åland utan med hela världen som arbetsplats.

Jag vill i debatten ta upp något som jag talat om tidigare, nämligen att Åland kunde vara den optimala platsen att ordna fortbildningar och utbildningar i svenska:

-         för finsktalande tjänstemän i Finland

-          för svenskalärare från andra länder och förstås från Finland

-         för finskt och svenskt, ja kanske europeiskt näringsliv vars personal behöver snabba intensivkurser i svenska

-         för tjänstemän i Bryssel

-         för tolkar som vill fördjupa sig i specialområden osv.

Medis har med stor framgång hållit liknande kurser, fler företag i utbildningsbranschen kunde bildas eller haka på. Detta skulle kunna bli en ny nisch, en superb affärsidé som kunde utvecklas i det oändliga. Under lågsäsong kunde detta vara ett bra komplement för hotell och restauranger, affärsidkare, och kursdeltagarna får på fritiden praktisera sina uppfräschade svenska kunskaper på en plats där svenska språket talas överallt. Vilken glasskioskägare skulle då vilja förstöra ”imagen” av den svenskaste av svenska platser genom att anställa t ex finskspråkig personal? Och kunskaper om Åland och självstyrelsen skulle förstås vara en självklar del av kursen. Detta skulle verkligen kunna bli en framtidssektor med bara vinnare.

Vad jag menar är att vi inte borde stå här i talarstolen och skälla på företag som har finsktalande personal; vi borde i stället göra det attraktivt att ha svensktalande personal. Vi måste inta en mer kreativ och positiv attityd, kanske lära av Gotland. Dit kom två fastlänningar, de skapade en speciell gotlandsglass och gav de olika glassorterna namn efter gotländska platser. De kunder som kunde uttala namnet på äkta gutemål, fick en gratis glasskula. 

Om vi skall föra debatten framåt, utveckla det åländska samhället i takt med tidens och omgivningens krav, så skall vi inte försöka konservera Åland à la 1921. Vi lever på 2000-talet.

Vi lever i en värld som har krympt. Vår världsbild har förändrats. Åland har också förändrats. Vi reser till avlägsna platser, vi använder Internet och mobiltelefoner, vi skypar, messar och bloggar, vi handlar varor på nätet och vi kan nästan i realtid få information om en naturkatastrof eller att en flygattack har ägt rum. På Åland bor över 70 nationaliteter, med egna modersmål. Vi är inte en isolerad ö i periferin. Vi lever mitt i världen och världen är en del av oss.

 

Kommunikation är inte bara ett ord som används när det handlar om tunnel till Föglö eller skärgårdstrafiken. Ordet ”kommunikation” kommer från latinet och betyder ”gemensam”. Förr i världen stod det för i första hand för persontransporter men idag är det i första hand informationsutbyte mellan människor som ordet kommunikation främst står för. Och språket är nyckeln till all kommunikation. Vi måste kommunicera med varandra, med kunder, med turister, med nyålänningar, med grannar och med tjejen som jobbar på fiskodlingen eller med killen i skogstraktorn. Hur vi gör det är av mindre vikt. På vilket språk vi gör det är av mindre vikt. ATT vi kan förstå varandra är det viktigaste.

 

Och jag är medveten om problemområden där det är av största vikt att förstå varandra - och där vi inte lyckas fullt ut. Till exempel som inom hälso- och sjukvården, inom fortbildning och service inom vissa sektorer, när det handlar om förpackningstexter osv. Där måste vi fortsätta att kräva vår rätt att få kommunicera på svenska. Där måste vi alla jobba tillsammans med konstruktiva åtgärder som leder framåt. Landskapsregeringens språkpolitiska program är en riktigt bra början. 

 

Jag vill till slut, herr talman, dela med mig av en verklighetsbeskrivning där jag anser att man har gått alldeles för långt i ivern att bevara det svenska språket på Åland. Riktigt vansinnigt tokigt. Mina vänner hade ett företag där de importerade varor och sålde dem både på Åland och i riket. På firmabilen fanns både svensk och finsk text. Mest svensk.  Och registernummerplåten var åländsk. En dag när bilen stod parkerad i stadens centrum hade disponenten lämnat en lapp på vindrutan:

 

Beklagar. Detta är en enspråkigt svensk parkeringsplats varför Ni vänligen en annan dag uppsöker en annan parkeringsplats. Vid oklarhet. Ring telefonnummer så och så. Undertecknat med disponentens namn.

 

Hur ser en enspråkigt svensk parkeringsplats ut? Finns det stadgat i åländska bostadsbolags regelverk? Eller är det rent av rasism? Det här är något som jag som ålänning sedan 16 generationer tillbaka inte kan acceptera. Långtifrån!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Några tillrättalägganden. Ingen från Obunden Samling eller jag själv har sagt att det skadligt att lära sig språk eller att kunna dem. Vi har inte sagt att alla jobb på Åland kräver finska. Vi har inte heller sagt att inget jobb skall få kräva kunskaper i ett visst språk, t.ex. finska. Vi har sagt att för många jobb kräver finska och att situationen sammantaget inte är tillfyllest. Vi tycker att Ålands lagting borde vidta vissa åtgärder för att vända utvecklingen något så att åländska ungdomar som studerar i Sverige och inte kan finska kan leva och bo samt arbeta på Åland till största delen. Vi ifrågasätter om självstyrelsen som minoritetsskydd har fungerat eller om vi behöver vidta vissa åtgärder. Man kan hålla med om allt krims krams som ltl Carina Aaltonen räknar upp, affärsidéer osv., men det är inte det som är kärnfrågan som vi diskuterar här i dag. Språkpolitiken skall i första hand syfta till att man skall kunna leva och bo på Åland på svenska utan att kunna finska.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

Jag anser att man kan leva och bo på Åland om man kan svenska. Det finns naturligtvis arbeten som har speciella krav förstås. Jag kan inte heller söka mig till vilket arbete som helst. Men det är bra om det kommer ut i offentligheten att de obundna har den här åsikten att det finns jobb för de ungdomar som studerar borta, att man kan klara sig här, det är de signalerna jag skulle vilja att går ut, inte nästan hotbilden att det är bara finska som talas på Åland.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Man skall inte vara oresonlig i debatten, man ska hör till säj åt! Man skall inte påföra sin motdebattör sådant som motdebattören inte har sagt. Det sade jag i min förra replik. Vi vill åt utvecklingen att mer och mer finska krävs. I mitt anförande som jag höll första dagen sade jag att man kan använda engelska i större utsträckning och den kommunikationskodexen har Finland för länge sedan antagit. Det är vi här i Ålands lagting som till stora delar skapar de ramar som näringslivet har att jobba efter och det är vi som möjliggör för dem att rikta sig till olika marknader osv. Det är just sådana åtgärder vi efterlyser för att på sikt vända utvecklingen och uppfylla de syften som minoritetsskyddet som självstyrelsen utgör har. För att göra det kan man inte försöka kringgå problem och prata om en massa annat utan vi måste se pudelns kärna, var problemet är.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

Jag anser nog att näringslivet vet vad som är bäst för sina företag och där tycker jag inte att vi politiker skall ha några större åsikter. Om vi vill arbeta för att avlägsna handelshinder tycker jag att det är otroligt viktigt. Vad företagen anställer för personal och vad de kräver för kunskaper av sin personal har vi politiker ingenting med att göra.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

”Sluta basunera ut att man inte får jobb om man inte kan finska på Åland”. Jag vet inte vem ltl Carina Aaltonen riktade det till, men jag kan ha en viss aning! Tyvärr är det så, ltl Carina Aaltonen, att den information som jag försöker återge är från de studerande själva som har tagit kontakt med oss och förklarat att så här är det när de går ut till företagen och vill ha jobb. Inte är det jag som springer runt och hittar på. Det här är verkligheten. Ljuger de, så ljuger jag! Men jag tror inte att de har hittat på det här. Du försöker försköna att det inte är några problem, men det är ett problem.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

Jag kan ta en annan verklighetsbild. Jag har en syster som har studerat etnologi och när hon var etnologistuderande sökte hon ett jobb som var helt i linje med utbildningen. Hon ringde upp personalrekryteraren och presenterade sig med sitt namn och vad hon hade för ärende. Hon fick som svar: vi anställer inga finnar här! Då blir man lätt chockad när man är uppvuxen i Lumparland med åländska föräldrar och så råkar man heta Aaltonen. Det är också en verklighetsbild som jag inte tycker att man kan generalisera om och säga att så är det för alla, men det är också en sida av verkligheten: ”vi anställer inga finnar på den här arbetsplatsen”!

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det är att beklaga om det har gått till så för ltl Carina Aaltonens syster, men det har egentligen inte att göra med språkdebatten. Jag försöker belysa hur det är för dem som inte kan finska och som kommer som studerande från Sverige. Ltl Carina Aaltonen försöker egentligen säga att jag ljuger när jag påstår det här, men som jag sade tidigare, det är inte påhittat utan det är elever själva som har tagit kontakt med oss och studerande i Sverige som vi har kontakt med som belyser problemet på det är viset. Vem som har rätt och vem som har fel får väl tiden avgöra.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

Jag är övertygad om att ltl Brage Eklund har de här erfarenheterna. Beträffande min syster och hennes svar så hon talade inte ett ord finska och fick ändå det här svaret. Verkligheten kan alltid beskrivas från olika sidor.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Herr talman!

Hat föder hat sade en annan socialdemokrat i debatten i dag. Men, ltl Carina Aaltonen, göd då inte något hat i den här debatten! Vem har skällt på företag som har finskspråkig personal, säger ltl Carina Aaltonen. Jag har inte hört någon som har skällt på företag för att de har finskspråkig personal. Det har konstaterats att företag på Åland kräver personal som kan finska. Det är någonting helt annat, ltl Carina Aaltonen! Ett exempel igen. Ett åländskt rederi sökte administrativ personal också krävde båda inhemska språken. Notera, inte svenska och finska utan båda inhemska språken, dvs. man sade indirekt: vi anställer inga puhlålänningar på det här stället! Hur tror du det känns för många puhlålänningar som kan mycket lite finska? Språk är nyckeln till all kommunikation, säger ltl Carina Aaltonen. Språk är av mindre vikt. Det är här skiljelinjen går mellan mig och ltl Carina Aaltonen. Christer Fuglesand trodde att han var långt borta när han var där uppe på rymdstationen, men vi är nog betydligt längre ifrån varandra i språkpolitik! TALMANNEN: Tiden är ute!

 

 

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

Jag beklagar att inte ltl Fredrik Lindqvist inte kan söka vissa jobb på Åland. Det är väl så att framtidens arbetsmarknad ser annorlunda ut än vad den gjorde för bara 20 år sedan. Morgondagens kanske t.o.m. dagens företagare kräver att man utbildar sig och fortbildar sig samt omskolar sig, kanske inte bara en eller två gånger, kanske rentav tre gånger under ens arbetsliv. Det är klart att det här måste vi börja ställa in oss på att så att vi blir konkurrenskraftiga.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Herr talman!

Bra ltl Carina Aaltonen! Vi är äntligen överens om verklighetsbeskrivningen. På Åland måste man i dag kunna finska för att kunna få bra jobb. Det var det ltl Carina Aaltonen sade och det håller jag med om att så tycks det vara. Vi är överens om verkligheten; skillnaden är att vi har olika uppfattningar om verkligheten bör se ut på Åland. Där skiljer sig Frisinnad Samverkan och socialdemokraterna, vi inom Frisinnad Samverkan anser att vi måste ha ett Åland där man kan leva enbart på svenska språket och få jobb framför allt inom det offentliga men också inom det privata näringslivet. Det är vår uppfattning och ltl Carina Aaltonen har en annan uppfattning, men jag är tacksam för att vi är överens om verkligheten att det på Åland i dag är mycket svårt att få olika jobb om man inte kan finska.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

Vi är verkligen inte överens. Jag står fast vid det jag sade tidigare, att det är relativt få arbeten ändå på Åland som kräver att man kan finska. Om vi tänker att vi handlar österut säkert till 80 procent, om vi tittar på handelsflottan, så vi klarar oss nog på Åland utan finska. Det finns jobb på Åland också för ltl Fredrik Lindqvist.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Vi hörde igen från den socialdemokratiska ltl Carina Aaltonen att ingen skall fråntas sin rätt att tala sina språk. Det låter jättebra, humant och välkomnande! Men glömmer då socialdemokraterna att självstyrelselagen är så tydlig som den är i sina språkkrav, i skola, inom vården, i barnomsorgslagen har vi en stipulation att svenska gäller, vi har näringsrätten som binder näringsrätt till svenska språket, vi har hembygdsrätten som binder hembygdsrätt till kunskaper i svenska. Hur kan man då säga att alla skall ha rätt att tala sina språk? Är det bara i hemmen? Det är vi alla överens om. Ute på gatan där man träffar bekanta, det är också okej. Men man måste ändå koppla ihop de här sakerna och inse att självstyrelselagen är så tydlig i de här frågorna.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

För att man vill värna sitt eget språk behöver man inte frånta andra deras rättigheter att tala sitt modersmål. Jag vill leva på ett Åland med mångfald. Jag föredrar mångfald i stället för enfald.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Det är bara det att vi har vår självstyrelselag som är så tydlig. Alla har naturligtvis rätt att tala sina språk, men enligt självstyrelselagen är det många regler som är så entydiga. Vi kan inte kalla det enfald utan att vi uppfyller lagen. Jag måste kommentera en sak, nämligen om gratis glasskulan för dem som kunde tala gotländsk dialekt, och det var berömvärt. Då kommer jag ihåg en debatt här i lagtinget när jag fick slita ganska mycket för att jag sade att jag tycker att man skulle premiera åländska dialekter på teaterscenerna.  (Från salen: bra!) Vad är skillnaden!  (Från salen: tack för det Gun!)

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

Med Gotland som exempel menar jag att vi kanske måste vara mera kreativa och också vara stolta över den svenska som pratas på Åland. Jag tycker inte att det här behöver vara någon motsättning. Vi kan inte gå in och säga vad våra rederier och flygbolagen skall göra, men om man åker till Gotland så pratar t.ex. alla i informationen, flygvärdinnorna pratar gotländska. Det skulle vara trevligt att bli bemött av en ålänning när man kommer till Åland!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Jag vill kommentera ett stickspår i ltl Carina Aaltonens debattinlägg. Ltl Carina Aaltonen tar upp kurser i svenska på Åland och att det finns utvecklingsmöjligheter. Där är jag fullständigt enig med ledamoten. Jag har också påtalat detta. Medis hade för några år sedan kurser i svenska för finska tjänstemän som var väldigt populära och omtyckta. Men som vi alla vet, Medis sliter, de har svårt med sin verksamhet, så det gäller för ltl Carina Aaltonen att ge verksamhetsförutsättningar för Medis.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

Jag kanske inte ens är övertygad om att det här skall behöva ske i Medis regi. Det kanske är privata utbildningsföretag som kan starta, att man skulle kunna tjäna pengar på det åländska/svenska språket. Medis har tydligen fullt upp ändå, men när de gjorde utbildningarna var de kostnadsneutrala, de gav t.o.m. vinst till Medis. Det här är en intressant affärsidé.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Också där är jag enig med ltl Carina Aaltonen: alla privata initiativ som finns är välkomna! Men det skulle kunna vara ett komplement till Medis verksamhet att få verksamheten att gå runt, att kunna tjäna på en sådan del och skaffa sig egna inkomster i stället för kommunala bidrag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Socialdemokraternas ledamot Carina Aaltonen påstår att vi basunerar ut fel information då vi återger de verklighetsbeskrivningar som vi har blivit informerade om av ungdomar som har tagit kontakt. Anser ltl Carina Aaltonen att deras uppfattning och deras beskrivning av deras verklighet är mindre värd eller är den mer osann än vad ltl Carina Aaltonens verklighetsuppfattning är?

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

Det är säkert så att ungdomarnas verklighet är sann för dem. Men är det hela bilden av verkligheten på Åland eller är det ett fåtal ungdomars verklighetsbild? Vi är 27.000 människor på Åland. Jag tror att var och en av oss har en egen verklighetsbeskrivning som vi anser att är sann. För att få hem så många åländska studerande som möjligt borde man i stället för att rada upp problem se till positiva åtgärder som man kan ta till.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag tror att det är viktigt att de som återvänder hem till Åland skall känna igen sig i sitt samhälle, det samhälle de lämnade, för att etablera sig här. Det är inte bara frisk luft och bra dagis som gäller. Jag tycker att det skulle vara intressant att veta vilka referenser som ltl Carina Aaltonen baserar sin fakta på. Vi har återgett våra. Vi har talat med ungdomar, som jag åtminstone värnar om och vill återge deras, som jag anser, sanningsenliga uppfattning av deras verklighet. Det skulle vara väldigt intressant att veta vilka referenser har man då man säger att vi har fel information?

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det är viktigt att ÅSUB-undersökningen görs i samband med det språkpolitiska programmet så att det inte skall bara handla om individer som ltl Gun-Mari Lindholm eller ltl Carina Aaltonen känner och har råkat prata med, utan att vi får mera information om de här frågorna: hur ser bilden ut? Jag tyckte att det var befriande att få just handelskammarens uttalande om att den finska situationen på Åland är överdriven.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund:

Herr talman!

Det har debatterats språkpolitik och för mig är frågan ganska viktig. Ålands Framtid tackar för att lantrådet äntligen börjar intressera sig för självständighetsfrågan. Att lantrådet nu har lovat att utreda svenska språkets ställning på ett självständigt Åland är vi tacksamma för. En ovetenskaplig undersökning som Ålands handelsläroverk lät utföra för någon månad sedan visar att 30 procent av ålänningarna är beredda att kapa förtöjningen med Finland, så det är verkligen hög tid att självständighetsfrågan börjar utredas och ses som ett realistiskt framtidsalternativ. Procentsatsen 30 är hög och jag skulle våga påstå att största delen av dessa ålänningar kan tänka sig ett självständigt Åland just för att språkfrågans skull. Det är snart helt omöjligt i dag att i Svenskfinland leva sitt liv helt på svenska. Myndighetskontakterna och affärskontakterna är nästan uteslutande på finska och viljan att ändra på det tycks inte finnas.

 

Hufvudstadsbladet ägnade inför riksdagsvalet ett ledarstick vilken riksdagsledamot ålänningarna skulle välja. Krav nummer ett var att personen skulle ha flytande kunskaper i finska. Skulle ålänningarna med öppna ögon vilja gå samma öde till mötes som finlandssvenskarna så skulle Ålands Framtid inte ha bildats och väljarstödet skulle inte heller hela tiden stiga. Det hela tiden ökade stödet visar att ålänningarna har fått nog. Det finns ingen svenskspråkig framtid inom Finlands gränser.

 

Vi inom Ålands Framtid var mycket nöjd med den slutrapport som den parlamentariska språkkommittén lade fram. Den beskrev verkligheten på ett bra sätt och den föreslog åtgärder som skulle kunna säkra svenskans framtid på ett självstyrt Åland. Det urvattnade förslag som landskapsregeringen har presenterat för lagtinget är så kompromissat och nedskuret att vi inom Ålands Framtid anser att det inte garanterar svenskans ställning på det framtida självstyrda Åland. Vi skulle vilja ha större enighet kring det som är Ålands Framtids och självstyrelsens hjärtefrågor, nämligen det svenska språket. Det urvattnade förslag som vi nu debatterar gör att Ålands Framtid och därmed att självständighetsanhängarna kommer att fortsätta att öka stödet visar att ålänningarna har fått nog. Det finns ingen svenskspråkig framtid inom Finlands gränser.

 

Lantrådet Roger Nordlund försökte i måndagens språkdebatt blanda bort korten genom att plötsligt ställa frågan om hur det skulle gå för svenska språket på ett självständigt Åland. Som jag sade tidigare är vi tacksamma för löftet om utredning av svenska språkets ställning på ett självständigt Åland, men det är inte första gången självständighetsaspekter lyfts fram enbart i syfte att skapa dimridåer kring det nuvarande systemets brister. Låt mig än en gång från Ålands Framtids betona att svenska språket kommer att må mycket bättre på ett självständigt Åland tack vare att vi själva kommer att sitta på alla nödvändiga instrument, inte minst beskattningen och därmed kan påverka vår egen tillvaro på ett helt annat sätt än i dag. Vi kan öppna upp Åland via underlättade handelskontakter västerut och se till att alla ålänningar får rätt till åländskt medborgarskap och inte som i dag ha ett system där Finland förvägrar oss rätten att involvera alla inbyggare i samhällsarbetet genom att vägra slopa kravet på finskt medborgarskap som en förutsättning för att få åländsk hembygdsrätt.

 

Lantrådets stickspår antyder åter att han ser de finskspråkiga som ett problem på det självständiga Åland. Kom ihåg att det inte är de finska talande på Åland som förfinskar Åland utan statstillhörigheten. Vad gäller de finskspråkiga ålänningarnas rättigheter kommer deras ställning inte att förändras på ett självständigt Åland och vi skall precis som i dag se till att uppfylla de olika internationella konventioner som Åland ansluter sig till.

 

För en mer fördjupad analys av denna frågeställning rekommenderar jag lantrådet och alla andra intresserade att ta del av den s.k. vitbok som Ålands Framtid presenterar om en dryg månad. Vårt fokus bör i detta nu ligga på alla de problem som språkkommittén så förtjänstfullt under lantrådets ledning listat men som den oeniga landskapsregeringen endast halvhjärtat tagit till sig.

 

Låt mig uttrycka förhoppningen om att landskapsregeringens meddelande förs till självstyrelsepolitiska nämnden och att vi där får en handläggning som motsvarar den omtanke om svenska språkets ställning som en tydlig majoritet i denna sal står för.

 

Förra gången språkfrågan var uppe till debatt ville ltl Gun Carlson ha exempel där vi politiker och framför allt centern och de som har varit i ledande ställning i landskapsregeringen skulle ha försummat svenska språket. Jag skall ge några exempel. Jag kanske skall vara så snäll att jag inte enbart använder centerns namn i det här fallet för det är också andra som har varit med och reagerat under den här tiden som allt det här har utvecklats. Skillnaden är kanske att centern har haft den ledande rollen i alla landskapsregeringar.

 

Den av centern ledda landskapsregeringen har i åratal beviljat näringsrätt åt nästan alla sökande med krav på att verksamheten skall ske på svenska. Antagligen har inte en enda kontroll skett. Jag vet inte, det är bra om lantrådet kan peka på ett enda fall. Senaste gång när ltl Gun-Mari Lindholm var uppe i talarstolen nämnde hon ett företag i Lappo som driver en restaurang där landskapets alkoholinspektör har tolk med sig för att kunna komma till rätta via inspektionerna. I det här fallet gäller att verksamheten skall ske på svenska. Centerledningen kan väl inte ha varit helt omedveten om det! Att centern regerar med en kulturminister från socialdemokraterna som har en helt annan syn på självstyrelsen och svenska språket än vad centern säger sig ha kan väl inte heller vara någon pluspoäng för det svenska språket. Under den första dagens debatt om det språkpolitiska programmet hörde väl alla den konflikt som ledamoten Camilla Gunell hade med lantrådet Roger Nordlund. 

 

Alla de exempel som språkkommittén radat upp där Finland inte följer självstyrelselagen och sina ursprungliga löften tyder på allmän slapphet när det gäller att bevaka självstyrelselagen och Finlands ursprungliga löftens uppföljande, speciellt kan inte landskapsregeringen påstå att den inte känt till alla problem som länge funnits på vårdområdet. Jag kan hänvisa till det språkpolitiska programmet och de problem som i dag råder inom vården, då läkare som kommer från Sverige måste ha tolkar. Vem bekostar det?

 

Centern anser inte att Finlands regering skall tillfrågas vad de tänker göra för att leva upp till sina ursprungliga löften också självstyrelselagens efterlevnad. Jag kallar detta undfallenhet. Centern har inte krävt av Finland att EU-arbetet skall ske på svenska. Alla som sitter med i arbetsgrupper, kommittéer, tjänstemän, får det mesta materialet på finska.

 

Landskapsregeringen har inte gjort så att SAD-dokumentet, importhandeln med Sverige, trots att tre utredningar påvisar hur det kan göras och de svenska myndigheterna igen utlovat hjälp, alltså har man inte gjort något konkret för att underlätta handeln med Sverige. Landskapsregeringen upprätthåller ett system för registrering av fastighetsmäklare på Åland, där den enskilde ålänningen hänvisas till ett av centralhandelskammaren i Finland anordnat prov och där en grundförutsättning för att klara provet är att det finns kurslitteratur på svenska. En konklusion av det är att Åland har egen behörighet att auktorisera fastighetsmäklare och en av grundstenarna i självstyrelsen är rätten att kommunicera med myndigheterna på svenska. Genom samarbetet med centralhandelskammaren har landskapsregeringen ryckt undan en av grundstenarna och utnyttjar inte självstyrelsen för att råda bot på diskrimineringen – allt med landskapsregeringens och centerns goda minne.

 

Landskapsregeringen anser inte att Finlands regering skall tillfrågas angående självstyrelselagens har jag redan påpekat.

 

Språkundervisningen på svenska för inflyttade har varit bristfällig. Den kanske ha rättats till nu, men varför har det inte hela kunnat finnas en språkundervisning på svenska för alla inflyttade oberoende var de kommer från så att man blir hemmastadd, mottagen och inskolas i svenska språket. Då hade mycket av konflikterna kunnat undvikas.

 

Vtm Viveka Eriksson påstod förra gången vi debatterade programmet att Ålands Framtid inte vill ha fram fakta på bordet; vi försöker ”mörka” i något syfte som jag inte förstod. Jag tycker att om man tittar på alla hemställningsmotioner vi har haft under årens lopp där vi har frågat efter fakta. 2003: att lagtinget tillför 20.000 euro under ett moment, kartläggning av kravet på finska inom det åländska näringslivet. 2004: att lagtinget hos landskapsstyrelsen hemställer om att landskapsstyrelsen får i uppdrag att meddela berörda myndigheter i Finland dels att avsaknaden av svenskspråkig information inom det medicinska området strider både mot grundlagen och Ålands självstyrelse, dels att landskapsstyrelsen förväntar sig snabba åtgärder för att rätta till rådande missförhållande. Det är kanske onödigt att räkna upp flera motioner, men 2005 hade vi också en motion, 2006 hade vi också en motion i egentligen samma sak. Att vi försöker mörka är en helt felaktig uppfattning. Ettdera har man inte lyssnat på oss i debatterna eller så försöker man snedvrida debatten. Verkligheten är att vi vill ha fakta upplyft på bordet och det är det vi har efterfrågat i många motioner, i många debattsammanhang, men vad har svaret varit? Man kanske inte skall återge alla ord som har uttalats från den här talarstolen angående det, men alla som har lite minne och som har uttalat dem kanske kunde dra sig till minnes och fundera på vem som hade rätt och inte fel! Jag har en karta över Ålandstrafiken och vi har också motionerat om lantmäteriet och kartorna. Vad får man om man slår upp en karta över fartygspositionerna? Tyvärr fick jag ingen overhead, men jag förklara och ni kan få se på den. Jag fick en positionskarta där alla fartyg är så står det Ahvenanmaa på kartan! Det är från Ålands högskola.

 

Lantrådet Roger Nordlund anser att vi överdriver, att vi missleder debatten. Jag tror att man behöver ta åt sig av verkligheten och försöka se den från vår  horisont också. Jag tror inte att vi har haft så mycket fel.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Inom vissa områden är ltl Brage Eklund och jag överens, framför allt om att i Finland går svenskan starkt tillbaka och får allt mindre betydelse. Det har inte heller haft samma skydd som vi har här. Det pratas om att vi blir mer och mer förfinskade här på Åland och att det kommer att bli problem, men hur skall det gå till? Vi är överens om att vi har problem med myndigheterna, men jag hävdar att mina barn kommer att prata svenska och kommer att lära sina barn svenska. Enligt vad man målar upp här så bak i Svartsmara kommer om 50 år var och varannan att prata finska! Skall vi ha en enorm inflyttning av folk hit som skall börja prata finska eller vad är det som skall hända eftersom så många skall prata finska och vi kommer att övergå till det språket?! Det har inte ändrat någonting ännu på så här många år utan det är fortfarande bara 5 procent som har finska som modersmål, men däremot kanske inte pratar finska hela tiden. Finns det någon förklaring till det här?

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Hur det skall gå till för att Åland förfinskas är ett problem som jag redan har belyst i olika sammanhang. Det är att myndigheterna accepterar språket mellan Åland och Finland och Finland och Åland. Vi hävdar inte vår rätt till svenska språket. Jo, säger ledamoten Lasse Wiklöf från salen, men han kanske inte var inne när jag räknade upp problemen. Det finns många områden där ålänningar sitter och tolkar från dataprogram och sådant från finska till svenska i dag. Det här är en del. Det är en smygande förfinskning om man accepterar att myndighetsspråket inte är finska och inte är svenska.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Det var inte svar på min fråga. Jag anser att man skall lista problemen och bearbeta det; all konversation skall förstås vara på svenska till Finland. Jag förstår ändå inte hur det kommer sig att vi skall börja prata finska på Åland – mina barn kommer knappast att byta språk. Skall vi ha en enorm inflyttning hit, att det flyttar hit 30.000 nya människor inom 50 år, då pratar kanske hälftenfinska!  Eller hur skall det komma sig att vi skall byta språk mitt i allt! Även om man försöker med bästa vilja i världen att få oss att prata finska, så kommer det inte att gå. Det finns ingen som vill, det finns ingen konspiration bakom som försöker få oss att bli finnar här.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Ltl Åke Mattsson påpekade i ett anförande tidigare vilket problem han tyckte att ledande tjänstemän inom polisen har och att de måste kunna prata finska. Det kommer vi aldrig ifrån, sade han. Det är just den här typen av acceptans som gör att vi blir förfinskade på lång sikt. Ltl Åke Mattsson ruskar på huvudet men de bekanta och vänner som jag har i Svenskfinland, där kommunerna har gått från helt svenska talande till finska talande i dag, har just påpekat problemet: acceptansen, man har inte vågat stå på sig.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Ltl Brage Eklund sade att svenskan är död i Finland. Det är väl lite väl radikalt att säga på det viset. Det är inte det för det bor ändå flera hundratusen svenskpråkiga kvar i Finland, men däremot håller jag med om det – det har jag sagt här tidigare – att de svenskspråkiga i Finland inte fullt ut har värnat om språket på samma sätt som jag ändå anser att vi gör här. Jag hoppas för svenskans skull i Finland – det är bättre ju fler vi i den här regionen pratar svenska – att man där skall vakna till kamp och ta ställning för de här frågorna. Det skall vi göra fortsättningsvis här också. Men, som många har sagt här tidigare, det skall inte behöva ske via konfrontation och sätta upp murar mot andra. I myndighetsfrågor och sådana saker anser jag att vi skall vara noga i kontakterna mellan Finland och Åland och värna om svenska språket fullt ut. Svenskan är inte död i Finland.

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Det kanske var ett drastiskt uttalande av mig, men det får väl tiden utvisa. Jag anser inte heller att man skall inte driva svenskan ställning via konfrontation. Men jag anser inte att det är konfrontation när man hävdar sina rättigheter.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Konfrontationen kom i det som ltl Brage Eklund kom in på senare i sitt anförande. Det här kopplar jag ihop med anklagelserna mot oss att vi har beskyllt er för att ni mörkar i dessa frågor. Kanske ni inte gör det, men för att vi säkert skall kunna säga att ni inte mörkar, så tala då om för oss här hur de påståenden stämmer som Ni ltl Brage Eklund sade, att självständighet per automatik leder till någonting bättre för svenskan. Om det är så att ni inte mörkar, tala då om hur det blir bättre! Skall vi bestämma vilka våra företagare skall anställa? Skall vi kanske ha någon form av filter vid våra gränser för att därigenom bestämma vilka som får flytta in? Är det det som ni är ute efter eller är det någonting annat? Om det är så att ni inte mörkar, tala om hur vi skall gå tillväga!

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Jag skulle gärna kunna tala om det där för dig, men som jag sade här i mitt anförande så om ltl Mats Perämaa kan ha tålamod en månad framåt tills vi lyfter fram vitboken så skall det komma en förklaring. Jag vill inte förta den presentationen, annars skulle jag kunna berätta. För att inte gå händelserna i förväg låter jag den informationen stå till dess. Vi är inte alls rädda för att tala om för ltl Mats Perämaa hur det fungerar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Herr talman!

Jag blev lite konfunderad i början när ltl Brage Eklund började sitt anförande, men sedan förstod jag att det till stora delar var ett valtal för Ålands Framtid. Jag delar många av Ålands Framtids problemställningar när det gäller vår verklighet på Åland i dag, men jag ser inte den lösning som ni eftersträvar, en självständighet. Jag tror inget regeringsprogram eller meddelande kan tillfredsställa Ålands Framtid när det gäller deras utgångspunkt att göra Åland självständigt. Jag upplever att ni till stora delar snedvrider verkligheten här på Åland, till förmån för att skapa argument för att göra Åland till ett självständigt örike. Hur går det med svenska språket på ett självständigt örike? Hur går det med finska språket när det gäller minoritetsskyddet på ett självständigt örike?

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Socialdemokraterna och Ålands Framtid representerar två olika synsätt. När det gäller bevarandet av svenskheten. Vi tror på att ett självständigt Åland på sikt kommer att vara den enda utvägen om vi inte vågar hävda vår självstyrelselag, åtminstone. Där går skiljelinjen. När det gäller det övriga säger jag precis samma sak som jag sade till ltl Mats Perämaa att ltl Henrik Lagerberg får ha tålamod drygt en månad så kommer vi med en presentation.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Herr talman!

Vi har haft tålamod för vitboken skulle ju komma först till våren 2006, sedan skulle den komma på hösten och så skulle den komma i mars 2007, och den kommer nu om en månad! Som lagtingsledamot har jag ett väldigt tålamod. Jag förstår att det är ett krävande arbete. När det gäller den språkliga situationen på Åland anser jag att ni hårdrar allting så att det skall passa era syften för att motivera Åland till att bli ett självständigt örike.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Jag försöker vara så ödmjuk som möjligt när det gäller att presentera de åsikter som Ålands Framtid har när det gäller svenska språket. Vi försöker inte hårdra i syfte att vinna några politisk poäng och jag sade också i mitt anförande skulle andra partier ha värnat om svenska språket på samma som vi försöker göra så hade inte Ålands Framtid behövt finnas i dag. Inte är det alls för att missleda eller för att prata i egen sak och ta politiska poäng; vi anser att det här är så pass allvarliga frågor att alla inom lagtinget och alla politiska partier borde ta dem på allvar och inte tro att man gör några politiska poäng på det här viseet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Att en alkoholinspektion inte har kunnat genomföras i Brändö kommun är ett allvarligt brott mot vår alkohollag och näringsrätt. I det avseendet utgår jag från att händelsen kommer att rendera i konsekvenser för företaget. Jag delar helt ltl Brage Eklunds uppfattning i det avseendet. Vad gäller språkdebatten som sådan är Ålands Framtid och Frisinnad Samverkan överens om det mesta som har sagts i dag. Vi ser en klar linje mellan liberaler och socialdemokrater på ena sidan och övriga partier på andra sidan. Det är i dag två jämnstarka block och kommer förmodligen i höstens val att bli två extremt jämnstarka block. Låt oss sluta hacka på varandra vi som ändå i stort sett tycker likadant och arbeta för en borgerlig valseger i höstens val samt en borgerlig regering för en framtid på ett enspråkigt svenskt Åland, för det är det som ltl Brage Eklund och jag vill.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det är självklart, ltl Fredrik Lindqvist! Vi ville att det skulle bli en borgerlig regering, men tyvärr var det andra som flaggade åt annat håll, så det blev tyvärr inte. Vi har nog försökt, men vi är ödmjuka och vi står till förfogande igen efter nästa val.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Det är inte alls ovanligt att personer och politiker som byter parti väljer att hårt angripa det parti man lämnar. Ofta är det ett uttryck för att man har ett litet dåligt samvete för att man flydde från det förra partiet! För att bevisa att man nog har rätt när man kommer till det nya angriper man i tid och otid det parti man t.o.m. har varit med och grundat! Ltl Brage Eklund är ett mycket bra exempel på det här!

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag skulle gärna önska att jag inte skulle behöva göra det, men tyvärr, tyvärr! Hade centern bedrivit den självstyrelsepolitik som jag en gång trodde att de skulle göra  när jag var med och grundade centern hade jag inte ens behövt stå här i dag och representera Ålands Framtid – det är den krassa verkligheten.

 

 

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Jag kan försäkra ltl Brage Eklund att Erlandsson, som en av de verkliga initiativtagarna, tillsammans också med ltl Brage Eklund, drog upp en självstyrelsepolitik, vilket också omfattade en språkpolitik som åtminstone jag har varit med och drivit. Att vi sedan har mött på hårt motstånd på många olika håll och med en tendens i tiden som har varit mycket starkare än vad vi kunde för 30 år sedan är en annan sak. Inte tror jag ändå att vi skapade ett så starkt centern att skulle vi bara som personer ha hävdat bara centerpolitik, så skulle inte den här debatten behövt uppstå. Men nu hör vi att vitboken kommer att ge lösningen på allt, så varför har vi då suttit här i tre dagar och diskuterat – vi kunde ha ajournerat debatten en månad, så hade problemen blivit lösta!

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Ltl Ragnar Erlandsson är alltid lite humoristisk! Det är bra för det måste man kunna vara i politiken också. Att vitboken skulle lösa alla problem! – det tror jag förstås inte. Den har lyfts fram som ett faktaunderlag för att titta på problemen. Ingenting är löst. Om alla utredningar skulle utmynna i att problemen blir lösta, så hade det varit enkelt med kommittébetänkandet också! Man hade bara tagit det rakt av och så hade problemen varit lösta! Det är ett fortsatt fakta underlag för att diskutera vidare på.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Efter tio timmars debatt trodde jag att debatten så småningom skulle vara avslutad, men eftersom ltl Brage Eklund explicit vänder sig mot centern och också mot undertecknad känner jag naturligtvis ett behov av att förklara och uttala min och vår linje.

 

Fru talman!

Den fråga som inställer sig hos mig är: Vad är viktigare för Ålands Framtid, att vi kan gemensamt föra en stark och framgångsrik språkpolitik här på Åland eller att man alltid från Ålands Framtid måste visa att man är lite före Åländsk Center och de andra när det gäller språkpolitiken? Jag får känslan av att det är det som är det viktiga i den här debatten och att Ålands Framtids hela debatt har visat att man på något sätt känner att man håller på att tappa grunden för sin politik i och med det parlamentariska arbete som vi gjorde i språkkommittén och det program som vi har lagt fram från landskapsregeringen nu. I  den språkpolitiska kommittén tyckte jag att Max Sirén från Ålands Framtid gjorde ett väldigt bra arbete; han var både progressiv, han kunde kompromissa och han kunde hjälpa till att föra arbetet framåt. Men jag tycker att jag har hört ett helt annat tonläge från Ålands Framtid i den här debatten. Jag tycker att det är lite beklämmande och det är många saker som kommer att lämnas i minne efter debatten, men ett av de starkare blir faktiskt att Ålands Framtid så har klassat ner det språkpolitiska arbetet som har gjorts och det program som har lagts fram för debatt här. Ltl Brage Eklund kallar det för så kompromissat och nedskuret och tidigare har Ålands Framtid kallat det för ”papperslappen” osv. Jag tycker att det är tråkigt att man från Ålands Framtid väljer denna debatteknik i ett så här viktigt ärende.

 

Ålands Framtid har också valt att konsekvent vara kritisk och tracka ner på det arbete som har gjorts i landskapsregeringen och regeringarna. Men var finns lösningarna från Ålands Framtids sida, de konkreta förslagen till hur vi skall göra förbättringar? Det är alltid lätt, ltl Brage Eklund, att säga att det där är fel, det är fel och det är fel. Vi är alla överens om att det finns problem, de som ltl Brage Eklund har räknat upp och ltl Brage Eklund kan läsa det språkpolitiska programmet där det finns nästan 12 sidor som pekar på olika problem som vi behöver arbeta med tillsammans och försöka lösa dem på ett konstruktivt, hållbart och långsiktigt sätt. Då tycker jag att det skulle vara viktigare att i stället för att hålla på försöka tracka ner och visa att vi är nog lite bättre än dom där i Åländsk Center eller i något annat parti, försöka peka på lösningarna. Varje gång man går upp här i talarstolen borde man peka på någonting som för ärendet framåt och som gör att Åland också hållbart och långsiktigt kan vara ett enspråkigt svenskt landskap. Nej, det är lättare att peka på historien och på det som har gjorts fel – kanske man borde börja kalla Ålands Framtid för Ålands Historia i stället för Ålands Framtid!

 

Man kan fråga sig: Vad har Ålands Framtid för språkpolitik egentligen? Ltl Brage Eklund sade att som självständig stat skall man uppfylla alla internationella avtal, och det var ett bra och tydligt klargörande från ltl Brage Eklund som jag skall komma ihåg. Det kanske kan vara bra för ltl Brage Eklund och alla andra i Ålands Framtid att tänka på en sak. I Finland, som är ett tvåspråkigt land, tror jag att ungefär 95 procent talar finska och ungefär 5 procent har svenska som modersmål. Åland är ett enspråkigt svenskt landskap där 95 procent har svenska som modersmål och ca 5 procent har finska som modersmål. Är det så att när Åland blir självständigt, enligt ltl Brage Eklund och ltl Anders Eriksson, skall Åland då bli ett tvåspråkigt land i likhet med Finland eftersom vi de facto har exakt samma proportioner?

 

Tack vare självstyrelsen och och den självstyrelsepolitiska grunden som vi har samt de internationella avtal som ligger till grund behöver vi inte tänka i de banorna i dag. Jag tror personligen att självstyrelsen därför är det bästa systemet när det gäller att bevara Åland enspråkigt svenskt med det minoritetsskydd som vi har. Det kan bli tung, ltl Brage Eklund, om vi skall uppfylla alla internationella avtal som, om Åland blir självständigt, gör att det kommer att finnas också minoriteter på Åland. I dag är Åland en minoritet i Finland. Jag blev lite förvånad när ltl Brage Eklund säger att Ålands Framtid har alla svaren. För några dagar sedan understödde ltl Anders Eriksson mig när jag sade att vi skulle initiera en utredning om hur språkets ställning skulle vara på ett självständigt Åland. Det verkar lite rörigt, tycker jag, i Ålands Framtid med era åsikter, så ni kanske borde klara ut dem sinsemellan lite grand!  (Från salen, ltl Anders Eriksson: spricka i partiet!) Kanske en liten spricka i partiet, man kan t.o.m. säga att partiet halverats!

 

Fru talman!

Det är precis som ltl Ragnar Erlandsson sade tidigare, att när centern bildades var språksituationen på ett sätt och redan då fanns det utmaningar. Under de 30 år som har gått sedan dess har det blivit väldigt mycket större utmaningar, svårare problem. EU-medlemskapet, internationaliseringen, finskans starkare ställning i Finland och de finska myndigheternas mindre kunskaper i svenska; allt det här behöver vi faktiskt hjälpas åt med för att klara ut. Jag vill ha, precis som jag sade i mitt inledningsanförande – efter 10,5 timmars debatt – att jag tycker att det skulle vara viktigt om vi skulle kunna finna en så stor enighet som möjligt här på Åland och i stället arbeta konkret med de förslag som de facto finns i det språkpolitiska programmet. Det finns stora utmaningar för oss att klara ut vår språkliga situation.

 

Fru talman!

Jag skall inte förlänga debatten alltför mycket, men jag måste ändå kommentera de exempel som ltl Brage Eklund tog upp. Han påstod t.ex. att vi ger nog näringsrätt till alla. Så är inte fallet, ltl Brage Eklund. Vi försöker i mån av möjlighet klarera ut att språket är svenska. Jag kan inte garantera att vi har klarat av det i alla fall, men jag kan förvissa ltl Brage Eklund om att det finns ansökningar som vi har backat på grund av språket.

 

”En kulturminister som har en annan syn”. Ja, debatten har visat att vi har olika syn och att det finns olika åsikter mellan partierna här i lagtinget, det kan jag inte annat än medge. Men det tillhör väl också det demokratiska pluralistiska samhället som vi har att så får det vara och sedan får väljarna avgöra vilka de vill rösta in här i lagtinget i kommande val samt i vilken storleksordning.

 

Alla exempel visar på en slapphet samt de exempel som framkom i språkkommitténs arbete och så pekar ltl Brage Eklund speciellt på vården. Det är lätt, ltl Brage Eklund, att sitta här i lagtinget och ha en bestämd uppfattning i den här frågan. Jag skulle antagligen själv tycka det om jag satt i lagtinget. Men välkommen med i landskapsregeringsarbetet och uppfyll alla de krav som finns från det åländska samhället när det gäller god vård och högkvalitativ vård osv. samtidigt med språkkraven. Det ser jag faktiskt som en av våra svåraste utmaningar. Jag kan försäkra ltl Brage Eklund att den här landskapsregeringen och tidigare har nog gjort vad man har kunnat för att vi skall kunna så långt som möjligt leva upp till språkkraven och Ålands svenskspråkiga ställnig där. När det gäller patienter har vi varit beredda att ställa upp med extra pengar och lagtinget har också ställt upp med det när det gällt att man skulle kunna välja vilken ort man vill fara till, västerut eller österut. Det kan man lösa med pengar och med budgetmedel. Men man kan tyvärr inte lösa alla andra personalsituationer med pengar, men människorna på Åland vill ha vård. Det är någonting som vi måste fundera på hur vi långsiktigt skall klara ut det här. Jag hoppas att vi kan göra det tillsammans utan slå varandra i huvudet i onödan med den typen av argument. Centern har varit och är väldigt intresserad av att det här skall fungera på svenska fullt ut och jag kan försäkra ltl Brage Eklund att nuvarande social- och miljöministern Harriet Lindeman gör sitt bästa också i de här sammanhangen.

 

Sedan påstods att centern inte har krävt att EU-arbetet i de olika sektionerna skall vara på svenska. Det här bara visar på Ålands Framtids verklighetsfrånvaro i regeringsarbetet för om det finns någonting som vi har jobbat med under de senaste sju-åtta åren är det just att komma till rätta med problematiken hur man skall kunna få tillräcklig information och hur vi och våra tjänstemän skall kunna fungera på svenska i det arbetet. Det är minsann ingen lätt sak. Vi har kontinuerligt tillsammans riksmyndigheterna, EU-enheten, ända upp på statsministernivå, ett otal gånger diskuterat de här frågeställningarna. Man kan nästan säga att det här är en stående punkt varje gång vi har diskussioner med Finlands regering hur vi skall kunna få det här att fungera på svenska.

 

Språkundervisningen på svenska är bristfällig, säger ltl Brage Eklund. Det är möjligt att vi har varit lite för sena med att komma igång med det arbetet. Men ltl Brage Eklund vet naturligtvis att vi har tagit upp pengar och det ordnas kurser som gör att allt flera nu kan tillgodogöra sig det svenska språket här på Åland av dem som skall arbeta och bo här på Åland. Om det är tillräckligt kan jag inte garantera, men vi gör vårt bästa i varje och vi är beredda att upp mera pengar om det behövs. Det här är den praktiska verkligheten som man arbetar med när man sitter i en landskapsregering och försöker hantera den här situationen som vi lever med. Jag hoppas att ltl Brage Eklund och Ålands Framtid också vill vara med i vardagsarbetet med att bevara Åland enspråkigt svenskt för det är väldigt utmanande och svårt. Det är naturligtvis betydligt enklare att säga att vi skall bli självständiga så löser det alla problem! Jag är inte så säker som ltl Brage Eklund att så är fallet, för jag tror att det kommer att skapa andra problem också.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det är så många frågeställningar att jag inte hinner svara på alla. Lantrådet Roger Nordlund blir alltid lite känslosam när han får kritik och hans sätt att argumentera går alltid ut på att vi skall vara ödmjuka och vi skall försynta och vi har försökt osv. Men när han själv står i talarstolen och slår oss i huvudet och påstår att vi har felaktigheter, då skall vi också vara ödmjuka! Vi skall i princip inte säga någonting vi! Men tänk efter någon gång, lantrådet Roger Nordlund, när du går upp och kritiserar Ålands Framtid under den tiden vi har suttit med i lagtinget, i budgetsammanhang, i motionssammanhang, när centern har varit uppe och raljerat och försökt misskreditera Ålands Framtid, tänk efter någon gång hur ni har agerat mot oss!

 

 

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det finns säkert anledning för mig också att vara självkritisk. Men i den här debatten tyckte jag nog att jag inledningsvis försökte vara väldigt hovsam gentemot alla partier. Jag berömde alla partier som har varit med i det parlamentariska kommittéarbetet inklusive Ålands Framtid och ledamoten Max Sirén som var med där. Jag försökte uppnå största möjliga konsensus kring arbetet. Ltl Brage Eklund måste ge mig rätt i det att den beska kritiken mot arbetet kom nog från Ålands Framtid att ”papperslappen” inte var värd så mycket osv. Jag har inte varit känslosam och nedlåtande mot Ålands Framtid för att i grunden har jag precis samma uppfattning när det gäller bevarandet av Ålands språkliga status att det är den viktigaste frågan vi har att arbeta med. Sedan kanske vi har lite olika uppfattningar om medlen hur vi skall göra det.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag hoppas att vi kan gå vidare när det gäller den språkpolitiska debatten och få ut någonting positivt av den. I den mån centern och landskapsregeringen men framför allt lantrådet Roger Nordlund försöker jobba vidare med att förstärka svenska språket skall han få allt stöd från mig och från Ålands Framtid, vi skall inte motarbeta. Men jag fick en viss utmaning av ltl Gun Carlson sist att jag skulle påpeka vissa saker som var bristfälliga och jag tog upp dem i dag. Jag antog utmaningen och därför mina påpekanden.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Kanske vi då gemensamt kan anta utmaningen att vi skall se till att vi behåller Åland enspråkigt svenskt också i framtiden och kan enas kring det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är ju så att lantrådet blir lite känslosam här nu i debattens elfte timme. Han frågar Ålands Framtid vill man vara med och driva en stark och gemensam språkpolitik och hjälpas åt eller vill  man visa att man är lite före? Vi behöver inte visa att vi är lite före. T.ex. när det gäller EU-frågorna, som centern diskuterade senaste måndag, tog vi upp exakt samma frågor för tre år sedan! Det är allmänt känt att vi är före. Men lantrådet säger att det är ett helt annat tonläge nu än vad det var i den parlamentariska språkkommittén. Jag har hela tiden sagt att det var ett bra arbete som gjordes där. Ålands Framtids ledamot Max Sirén drev på det arbetet tillsammans med lantrådet. Men det som lagtinget fick på bordet av dessa 30 sidor var enbart två och en halv sida. Det är det jag har varit kritisk till. Lantrådet frågade: Var är lösningarna? Mycket av lösningar har vi pekat på att finns i detta kommittéarbete.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Landskapsregeringen valde att ta fasta på de fyra punkter som kommittén hade bestämt sig för efter moget övervägande att de här är de fyra övergripande strategiska punkterna som vi skall lyfta fram. Det tyckte landskapsregeringen också och då gjorde man så. Sedan finns hela det språkpolitiska kommitténs arbete med som en bilaga och som ett arbetsdokument för Ålands landskapsregering. Det finns en sak som vi har valt att ta bort där och det var den tillbakablickande utredningen om hur mycket kostnader landskapet har ådragit sig genom det finska språket och svenska språket, eftersom våra kontakter med ÅSUB visade att det var hart när omöjligt att genomföra en sådan. Någonting annat har vi inte tagit bord i landskapsregeringen, allt det andra finns kvar, inklusive det som har sagts här för en stund sedan om kontakterna till Finlands regering. Det är väl självklart, som jag sade tidigare, att i varje kontakt vi har med Finlands regering i stort sett är det svenska språket och hur vi skall kunna fungera tillsammans på ett så smidigt och effektivt sätt som möjligt uppe på agendan. Sådan är dagens verklighet.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är därför vi står åtta-nio timmar och pratar om den här saken, för verkligheten kan vara lite olika beroende på vem som upplever den. Lantrådet säger efter mycket övervägande, alltså elva månader, tog det att komma fram till det som man lade på lagtingets bord. Då valde vi att ta fasta på detta, sade lantrådet. Verkligheten, som jag ser den, är att det var endast detta som landskapsregeringen kunde enas om. Jag tror att det är bra för var och en som har lyssnat på den här långa debatten att man läser: vad kom man överens om i den språkpolitiska kommittén, vad har lantrådet fört på bordet. Men det intressanta är att lantrådet sade till min kollega ltl Brage Eklund att ni är välkomna med. Det var inte så utan det var socialdemokraterna som var välkomna med, och den språkpolitik som socialdemokraterna står för. Är det så att vi kan enas om en gemensam linje i de här viktiga frågorna är vi de första som ställer upp, men vi anser att den ribba som socialdemokraterna sätter är för låg för att vi skall kunna vara med och driva de här frågorna. Kan centern höja sin kommer vi så gärna med!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson hänvisar gärna till senaste landskapsregeringsbildning, men jag tycker att det är ett litet kortsiktigt perspektiv i dessa sammanhang. Det är så språkkommittén blev parlamentariskt tillsatt därför att svenska språket är ett grundläggande fundament i vår självstyrelse. Vår självstyrelselag stadgar att ämbetsspråket är svenska på Åland. Därför måste man se arbetet med språkpolitiken över landskapsregeringar; det är inte den här landskapsregeringen och inte den föregående och inte nästa, utan det är den långsiktiga språkpolitiken som är avgörande för hur samhällsutvecklingen skall bli och vara. Det är därför vi har den här debatten här i lagtinget och det är därför det här ärendet kommer att föras till självstyrelsepolitiska nämnden så att alla partier kan vara med och sätta sina betoningar och sedan förhoppningsvis att man kan lägga fast en linje som håller och är långsiktig.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Talman!

Det var en fråga som ltl Brage Eklund ställde som jag hade hoppats att lantrådet skulle ha svarat på  och det gällde näringsrätten. Om man vet att ett företag har som verksamhetsspråk finska, vilket alltså är lagstridigt enligt näringslagstiftningen, vilket man i regeringen bör veta att ifrågavarande företag har, är det inte då anledning att man reagerar och tar tag i den här frågan. Hur ser då lantrådet på problematiken? Det skulle jag vilja ha svar på; annars kommer jag att ställa en enkel fråga för jag tycker att den är väldigt viktig. Det är kärnan i den här diskussionen, för har man gått så långt, har vi resignerat väldigt mycket.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Ltl Gun-Mari Lindholm behöver inte ställa någon enkel fråga när det gäller lantrådets inställning i den här frågan. Den är nog glasklar. Är det så att man har näringsrätt på Åland så skall man fungera på svenska. Det gäller också restauranger och dem som ger service till turister. I det här fallet har det redogjorts för den s.k. alkoholinspektionen och de problem som uppstod där och sedan har jag fått information via debatten här som ytterligare har spätt på problematiken, så det är naturligtvis självklart att det här ärendet skall undersökas och övervägas huruvida näringsrätten kan vara kvar eller inte. Detta skall göras av våra tjänstemän och sedan får vi ta politisk ställning till det hela. Jag vet att det här ärendet har varit anhängiggjort inom kansliavdelningen det senaste året också, men omfattningen har jag inte uppfattat som så här allvarlig som den bild som har givits här i lagtinget. Det är helt självklart att språket skall vara svenska och man skall kunna serva sina kunder på svenska om man har ett näringsställe på Åland.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag har själv inte efterhört från berörda tjänsteman som i sitt ämbete har utfört inspektionen. Det är ett fel som har begåtts, men jag tycker inte att det är tjänstemannen i sig som skall bli utpekad för det. Det är egentligen landskapsregeringen och lantrådet som sist och slutligen ansvarar för det. Men på vilket sätt kommer man att ta tag i just den frågan. Den tycker jag är väldigt väsentlig i hela detta ärende.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

I alla de näringsrättstillstånd som landskapsregeringen beviljar finns det i texten att verksamhetsspråket skall vara svenska. Uppfyller man inte det kriteriet så finns det anledning att överväga att näringsrätten skall dras tillbaka.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Talmanskonferensen föreslår att meddelandet hänskjuts till självstyrelsepolitiska nämnden. Kan förslaget omfattas? Ärendet hänskjuts till självstyrelsepolitiska nämnden.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 5:

 

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Gun-Mari Lindholms m.fl. spörsmål om svensk examensbehörighet. (S 3/2006-2007).

 

Först tillåts diskussion och därefter antecknas svaret till kännedom. Under diskussionen i ärendet kan väckas förslag om hemställan till landskapsstyrelsen. Förslaget skall samtidigt skriftligen överlämnas till talmannen. Har förslag till hemställan väckts bordläggs ärendet efter avslutad överläggning till en avgörande behandling vid ett plenum tidigast följande dag. Under överläggningen i ärendet kan det bordläggas första gången på begäran av två ledamöter och därefter en gång om lagtinget så beslutar. Diskussion.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Ltl Gun-Mari Lindholm m.fl. frågar: Vilka åtgärder landskapsregeringen ämnar vidta för att studerande med svensk examen skall vara formellt behöriga att vara verksamma inom den åländska förvaltningen? Landskapsregeringen och vår förvaltning hade vissa svårigheter med spörsmålet eftersom det var ganska allmän hållet att försöka utröna: vad är det som är själva kärnan och var är själva problemet som man är ute efter. Vi har för vår del valt att svara på spörsmålet på det sättet att vi anger den politik som gäller, nämligen vi vet att vi har större delen av alla våra åländska ungdomar studerar i dag i Sverige och naturligtvis är det vår absoluta målsättning att de skall kunna komma tillbaka och söka och erhålla arbete på Åland på ett likvärdigt sätt som om man har utbildat sig i Finland eller någon annanstans. Det är de nordiska avtalen som ligger till grund för också vår lagstiftningen här på Åland.

 

Fru talman!

Det finns förstås olika nivåer på utbildningen både i Sverige och i Finland som gör att det finns en viss olikhet fortfarande.

 

Fru talman!

För att göra det så kort som möjligt säger vi i vårt svar att vi skall naturligtvis följa med hela tiden och se till att om det uppstår problem för någon yrkesgrupp att få anställning inom landskapsförvaltningen eller kommunalförvaltningen på Åland så skall vi naturligtvis försöka rätta till det. Ibland kan det bli så att olika länder, Sverige, Finland och Åland, ibland kan gå lite i otakt; fast grunden är de nordiska överenskommelserna och de EU-direktiv som finns så betyder det inte att alla är lika ändå samtidigt. Men vi har kommit fram till att när det gäller t.ex. socionomexamen så finns det vissa problem. Landskapsregeringen har därför fattat ett beslut; i syfte att modernisera det åländska regelverket har landskapsregeringen tillsatt en arbetsgrupp med uppdrag att utarbeta ett förslag till en landskapslag om behörighetsvillkor för yrkesutbildad personal inom socialvården. I sitt arbete skall gruppen särskilt beakta följande:

  1. Lagen skall tillämpas på personal inom socialvården, i kommuner och i kommunalförbund samt för privata verksamheter.
  2. En lämplig avvägning bör göras mellan villkoren i rikets lagstiftning om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården och det förhållandet att ett stort antal ungdomar erhåller sin utbildning i Sverige.
  3. Eventuella regler om avvikelser och dispens från behörighetsvillkoren.
  4. Övergångsbestämmelser från dagens regler.

 

Det är meningen att arbetsgruppen skall vara färdig med sitt arbete inom våren 2007. Det har visat sig att det finns några fall där man inte har kunnat ge den dispens som har efterfrågats och det är inte en acceptabel situation och naturligtvis skall vi försöka ändra på det så att man skall kunna få arbete på Åland även om man utbildar i Sverige.

 

Fru talman!

Det finns olika ”löneproblem”. Det har varit debatt om dem tidigare här i lagtinget och det har mera med de fackliga organisationerna och avtalsförhandlingarna att göra än vad vi som politiker egentligen kan påverka så mycket. När det däremot gäller lagstiftningen och det regelverk som vi behärskar så skall vi se till att åländska ungdomar inte skall utestängas från förvaltningsarbetet på Åland bara för att man utbildat sig i Sverige.

 

Fru talman! Det är alltså mitt svar.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Fru talman!

Det här är ett angeläget ärende som vi har blivit uppmärksammade på efter att vi hade en träff med ungdomar under jul- och nyårshelgen. Jag trodde, säkert i likhet med många av er andra, att detta inte var ett problem längre. Jag trodde att det var löst; jag trodde att det här hörde till den gruppen som studerade under sjuttio- och åttiotalet i Sverige och kom tillbaka hem. Jag trodde att man hade rett upp detta. I Nordiska rådet och också i EU har frågan behandlats, så jag trodde faktiskt att det här inte var något problem längre. När vår egen dotter talade om det här för mig, så sade jag, att det där är inte några problem längre, det där är löst! Men när den ena efter den andra på ungdomsträffen hade samma upplevelser måste vi börja titta på det och det visade sig att det fortfarande är ett problem. Det är precis på de områden som lantrådet nämnde: det gäller socionomer, lärare, som har en ”diskrimineringsfaktor” eftersom de har  olika lön beroende på var man har erhållit sin utbildning samt en liten grupp, men dock, och det är studievägledarna som har en helt annan grund för sin utbildning. Det finska upplägget är så att man är lärare i botten och så utbildar man sig till studievägledare, medan det svenska är att gå direkt till studievägledare. Då anses man på Åland inte vara formellt behörig med den svenska utbildningen. Det gäller som sagt också socionomer. Under en korta tid som jag satt som minister i regeringen ringde en kvinna till mig och sade, att nu går det en kompletteringskurs på 10-20 studieveckor och jag skulle behöva börja den, men tyvärr har jag inte möjlighet – hon var gravid, skulle just få barn eller något liknande och kunde inte delta – och jag kan ju inte få ett ordinarie jobb när jag inte är formellt behörig. Det här tyckte jag att lät alldeles vansinnigt. Hur kan det vara på det sättet? Har man gått ut en socionomutbildning, oberoende om det är i Sverige, Norge, Finland, Danmark, så borde man ha denna yrkesexamen, men så är det inte på Åland, man har inte den formella behörigheten att söka ett ordinarie jobb. Den här kvinnan hade haft olika vikariat, men hon kunde inte söka ett ordinarie jobb utan hon måste komplettera.

 

Det är mycket bra att man nu från regeringens sida ser på frågan. Som jag ser det är det nämligen någonting vi kan ändra på själva, om det är så att vi vill. Läser man i förordningen står det ”enligt FFS”. Inte behöver vi ha det, det kan vi ju bestämma själva! Vi sätter den på den utbildningsnivå och de utbildningskrav vi själva anser att är viktiga. Det här kan vi lösa i morgon om vi vill genom att ändra lagen, genom att ändra hänvisningen till var vi anser att utbildningen skall ha skett. Det tycker jag att är smal sak.

 

När det gäller lärarutbildningen och löneskillnaden och som många lärare upplever som lönediskriminering säger lantrådet att det är en sak för facken och avtalsdelegationen för kommunala lärare. Det tycker jag är ett fel sätt att se det. Man kan inte från en fackförening genom de avtal och förhandlingar man har sätta sig över lagen! Nog är det vi politiker som sätter lagarna vad det är som gäller. Sedan är det de olika facken som förhandlar fram sig mer eller mindre, men generellt sätt är det vi som sätter ramarna, lagen, vad  det är som krävs för att vara behörig lärare inom landskapet Åland. Det är lite för lätt att knuffa det ifrån sig genom att säga att det får fackföreningarna sköta om och reda upp. På de områden landskapet har egen behörighet kan vi själva utforma behörighetskraven.

 

Precis som lantrådet också sade är det en beskrivning på vilket sätt man sköter detta i dag. Det som är det mest relevanta i svaret och där jag gärna hade sett en mera utförlig beskrivning gäller sista stycket i svaret: ”Avslutningsvis vill landskapsregeringen framföra att kraftfulla åtgärder vidtas för att uppnå målsättningen att studerande med svensk examen skall vara formellt behöriga att på alla områden verka inom den åländska förvaltningen.” Lantrådet gav alltså ett exempel, socionomutbildningen, som man skall försöka, oavsett var man tagit den, få enligt behörighetskraven i vår egen lagstiftning. Men det skulle ha varit intressant att veta på vilka alla andra områden, t.ex. lärare och studievägledare, man tänker vidta åtgärder.

 

I spörsmålssvaret sägs också att vi har dels nordiska bestämmelser och också EU-konventionen vars syfte är att en yrkesbehörighet som en medborgare i unionen har förvärvat i en annan EU-stat skall erkännas i alla medlemsländer. Också olika examina skall erkännas. Men ni kommer alla ihåg exemplet med kranföraren som har tragglat både fram och tillbaka här i salen och på olika nivåer, Kranförar-Lelle som inte fick sin yrkesexamen godkänd. Jag vet inte hur det gick till slut, men det är tydligt exempel där det inte har fungerat. Vi hade alldeles nyligen en svenskutbildad jurist som inte fick uppträda i rätten. Det slutade visst med att man från faktiskt finskt håll bad om ursäkt för att man hade tolkat lagen fel. Men vi vet och vi ser att det finns svårigheter och där tycker jag att vi som politiker skall bereda marken för ungdomarna så att de vet. Jag tycker också att det skulle vara på sin plats att man informerar om detta samt vad man står i beråd att göra i riktning att underlätta, att vara beredd att ta emot de hemvändande ungdomarna. Det skulle vara viktigt att föra en dialog med dem så att de vet – som det förstås pratas i alla studerandekretsar att det här är ett problem och ett hinder – och får information. Det kan väl inte räknas till politisk propaganda utan det är nog mera information, så den kunde man ju skicka hem till de studerande.

 

Jag kan bara notera att det var lantrådet som svarar på spörsmålet. Det är bra att man har höjt det till den nivån! Jag hade förstås trott att det var utbildningsansvariga – men hon kanske har någonting viktigare för sig än just det här ärendet.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

I och för sig har jag skrivit på spörsmålet, men det är ledamoten Lindholm som har tagit initiativet till det och det är en bra fråga. Vi har i en mycket, mycket längre debatt talat om behovet av språkkunskaper för ungdomarna, men examensbehörigheten som tas upp i spörsmålet är minst lika viktig. Vi har sett att det är många här också i lagtinget som  har olika uppfattningar, att är det ett problem eller är det inte ett problem? Men ute bland de berörda, de åländska ungdomarna som studerar borta, upplevs detta som ett stort problem. Det vore därför bra om man kunde ordna någon typ av information på ett mera aktivt sätt. Hur ser ledamoten Lindholm på det?

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Vi har skrivit i spörsmålet att kompetenskraven för många är en kalldusch. Jag tror att man lever i den tron att man kommer hem, är alldeles ny och färsk utbildning och man är färdig att erövra hela världen, speciellt Åland, med sin nya examen och så får man den här kallduschen emot sig! Jag tror att det är jättebra om man tar tag i frågan. Nu kommer sommaren emot och de flesta kommer hem och söker sommarjobb. Då är det bra om man under den tiden också kunde hålla en informationsträff. Det är ett sätt att också hålla kvar intresset för både politik och samhällsfrågor på Åland, så det tycker jag är ett jättebra förslag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det här är en viktig fråga för våra åländska ungdomar så därför är det bra om vi kan klara ut den på ett så bra sätt som möjligt och jag tror att vi alla har ett gemensamt intresse av att det skall vara lika både västerifrån och österifrån oberoende av utbildningsland.

 

Fru talman!

Som jag sade har vi funnit att det finns problem med socionomutbildningen och vi är beredda att rätta till dem och det finns en arbetsgrupp som försöker klara ut det, vi skall sätta det på jämn-nivå.??

 

Vi har också hittat ett annat fall som gäller studievägledare. Jag misstänker att det är det fallet som ledamoten Lindholm refererar till. Där var det de facto inte så att det var en jämförelse av examina mellan Sverige och Finland utan där var det en dispensansökan där det inte fanns lärarbehörighet, vare sig finsk, svensk eller åländsk och därför kunde dispensen inte beviljas. Jag tror att det kanske finns någon liten missuppfattning med i den här problematiken, men ni får gärna rätta mig om jag har fel.

 

När det gäller lönesättningen är det för övrigt så att den inte skall vara beroende av vilken examen det är, om det är en finsk examen eller om det är en svensk examen eller om det är från något annat land, utan vägledande för lönesättningen är utbildningarnas längd. Generellt sett när det gäller lärarutbildningar har jag i varje fall informerats om att det inte finns något problem, oberoende i vilket land man utbildar sig; däremot finns det problem med lönesättningen, men det är inte beroende på landet utan det är beroende på utbildningarnas längd.

 

Om ledamoten Lindholm har flera konkreta exempel så tar jag gärna emot dem, för det är min allra största önskan och målsättning att försöka rätta till de eventuella problem som finns här.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det pratades i ett tidigare replikskifte om ett informationstillfälle för att få de åländska ungdomarna att förstå att det kanske inte är så stora problem när det gäller examensbehörigheten. När det gäller behovet av det finska språket är det en annan sak, men jag undrar hur lantrådet ser på detta? Jag tror att det behöver vara mera än ett informationstillfälle, någon typ av aktiv kampanj, kanske via Internet eller på andra sätt för att söka upp dem. Det är olyckligt om ungdomarna har den uppfattningen att inte ens vår examensbehörighet duger hemma på Åland på grund av att vi har utbildat oss i Sverige. Så går resonemanget flera gånger. När det gäller det kan jag hålla med om att det inte är helt korrekt och då är det viktigt att man upplyser om det.

 

Lantrådet Roger Nordlund

Fru talman!

Jag delar ltl Anders Erikssons uppfattning att är det så att det finns en missuppfattning ute bland ungdomarna tycker jag att vi skall göra vårt allra bästa för att råda bot på det. Jag skall diskutera med utbildningsavdelningen och se vilka insatser man gör och i vilken mån det kan förbättras så att man fattar sina beslut utgående från den verklighet som finns. Som sagt, det finns problem och vi skall göra vad vi kan för att åtgärda dem.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är glädjande att höra att lantrådet tar frågan på så stort allvar. Jag har också förstått att man inte har varit medveten om vare sig från lantrådets sida eller från tjänstemäns sida om att problemet existerar eftersom man har tagit kontakt till mig som första undertecknare och frågat vad det egentligen rör sig om. Det tyder på att man inte har varit medveten om att problemet finns. Därför kommer vi åtminstone från vår sida att vara väldigt behjälpliga om det är så att vi hittar, med hjälp av de ungdomar vi träffar, också om det är bekymmer med andra områden att meddela det till regeringen så att man kan göra någonting åt det. Här har vi behörigheten och kan faktiskt göra någonting.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag ser ingen orsak att gå i polemik på något sätt, för vi har ett gemensamt intresse här allihopa.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman!

Åland och Norden är dyrt och långt borta. Vi har inte några unika naturrikedomar och skall vi klara oss i en globaliserad världsekonomi måste vi vara flitigare och kunnigare. Därför är utbildningsfrågor och examensbehörighet av central betydelse.

 

Även liberalerna har blivit kontaktade av föräldrar som har ungdomar som studerar i Sverige. Man är oroad över  ungdomarnas möjlighet att flytta tillbaka och oroar sig över examensbehörigheten, att det kanske blir svårigheter för dem på den åländska arbetsmarknaden. Det finns uppenbarligen ett informationsbehov här som man måste ta på allvar.

 

I framtiden kommer den här frågan att lösa sig själv genom den s.k. Bolognaprocessen, där den högre utbildningen, att det kanske blir svårigheter för dem på den åländska arbetsmarknaden. Det finns uppenbarligen ett informationsbehov här som man måste ta på allvar.

 

I framtiden kommer den här frågan att lösa sig själv genom den s.k. Bolognaprocessen, där den högre utbildningen står inför en omfattande reformering. Syftet är att till 2010 ha skapat en sammanhållen europeisk region för den högre utbildningen. Bolognaprocessen har tre övergripande mål, nämligen att främja medborgarnas rörlighet, medborgarnas anställningsbarhet och regionens attraktions- och konkurrenskraft. Dessa övergripande mål delas in i sex operativa mål, nämligen att

 

  • införa ett system med tydliga och jämförbara examina,
  • införa ett system med tre utbildningsnivåer
  • införa ett poängsystem som främjar rörligheten
  • undanröja hinder för rörligheten
  • främja kvalitetssäkring i europeiskt samarbete
  • främja den europeiska dimensionen i högre utbildning

 

I spörsmålet står: ”De åländska kompetenskraven blir för många en kalldusch.” Helhets- och informationsansvaret är landskapsregeringens. Informationsbiten är angelägen och något som går att åtgärda ganska snabbt. Landskapsregeringen behöver göra en ansträngning så att det finns en enhetlig linje och en sammanhållen information. Landskapsregeringen bör inleda ett samarbete snarast med kommunförbundet och studiehandledare, både i grundskolan och gymnasialstadiet samt AMS. Jag tycker att en alldeles utmärkt idé var förslaget om sommarinformation, det tycker jag var strålande.

 

Det står också om Bolognaprocessen på nätet, att syftet är absolut inte att likrikta, utan man skall ta hänsyn till de nationella utbildningarna och deras skillnader i kultur och språk samt utbildningssystem. Men jag tror inte heller att vi kommer att slippa undan behovet av komplettering, speciellt när det gäller lagstiftning och då talar vi om yrkesgrupper som jurister och läkare. Där anser jag också att landskapsregeringen har ett fortbildningsansvar när det t.ex. gäller socionomer att se till att det finns fortbildning visavi lagstiftningsbiten på svenska.

 

Ltl Åke Mattsson:

Herr talman!

Det mesta har sagts och berörts i det här ärendet som behöver sägas, framför allt frågan om information. Det finns två sätt att komma till rätta med problemet, ettdera att man gör en curlingbana för våra ungdomar att de har att glida raka spåret hem och kan försäkra sig om att de alltid har ett arbete på Åland, att vi kommer att arrangera en arbetsplats åt dem, eller annars att vi informerar dem om att skall vi få ett arbete på Åland så krävs det de här och de här förutsättningarna för att du skall kunna jobba. Ltl Katrin Sjögren var inne på samma sak om vikten av information. Det kommer att hållas information på utbildningssidan på skärtorsdagen, kan jag upplysa landskapsregeringen om, där både utbildningsavdelningen, skoldirektörer, elever och alla som berörs kommer att närvara. Där tas bl.a. upp: vad krävs det av lärarna och vilken utbildning skall de ha för att få rätt lön. Det är egentligen orättvist i dag att utbildar man sig i Sverige har man lägre lön än om man utbildar sig i Finland. Det beror inte på bara det att är längre tid som man utbildar sig i Finland utan det är också att man får en annan typ av kandidatexamen. Det var just egentligen som ltl Katrin Sjögren var inne på om Bolognaprocessen, det är någonting som förekommer över hela Europa, en nivå är kandidatexamen, Bachelor på engelska, den andra magisterexamen, Master på engelska. I Finland får man en Master-examen när man går ut lärarutbildningen. I Sverige får man en Bachelor-examen. Då har fackföreningen här bestämt att man skall ha olika lönenivåer; man är behörig att få tjänsterna men man har olika nivåer och det är ganska svårt att ändra på den biten. Här har vi informationen. Det är fel i dag att det finns en massa lärare ut i skolorna som går och tittar snett på sina kolleger och tycker att det är orättvist att de har fått fel lön s.a.s. Blir man informerad om orsaken så kanske man förstår det lite bättre.

 

Det är vissa yrken som det inte går att föra rakt av; jurister har nämnts här. Jurister från Åland som har utbildat sig i Finland får överhuvudtaget inte verka i Sverige och de har inte ens ett system för att få juristerna att verka, efter vad jag har förstått av ltl Roger Eriksson, som kanske kan bekräfta detta. Det är likadant med poliserna. Poliser som har utbildat sig i Sverige har möjlighet att få komma till Åland och verka som poliser på Åland. Vi har till vissa delar ett ganska bra system, men det är ingenting som man kan ta för givet i fortsättningen, utan det där måste man ta reda på och framför allt borde landskapsregeringen ha regelbundna informationstillfällen om det här.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det stämmer att det i framtiden kommer att bli en uppdelning i egentligen alla examina när det gäller Bachelor och Master, men det är de facto inte det som är rådande ännu, eftersom man har kommit väldigt ojämnt långt när det gäller att implementera just Bolognaprocessen i de olika länderna. Åtminstone för mig förefaller det väldigt konstigt att man inte på Åland vad gäller lärare t.ex. skulle kunna ha en nivå; skall den vara på den lägre nivån eller skall den vara på den högre, men antagligen borde man lägga sig på den lägre nivån eller någonstans mittemellan så att de flesta kunde komma till samma krav och uppnå dem också, så att det inte blir som i dag, för i dag kan jag inte se någon anledning till att man skall ha det när inte detta med Bachelor och Master är implementerat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Vad är rättvist och vad är orättvist kan man förstås diskutera i detta sammanhang. Nu är det så att man tillbringar mera tid att utbilda sig om man går i Vasa. Använder man samma tid om man har en svensk kandidatexamen och kommer till Åland och vidareutbildar sig, så når man upp till en Master-utbildning. Man kan alltså höja utbildningsnivån på det sättet. Det är fråga om vilket system som är rättvist och vilket som är orättvist. Vi kan inte styra över fackföreningarna. Vi har inom polisen också ett löneklassystem där ju längre tid man arbetar desto högre lön har man, medan det skulle vara betydligt rättvisare att man skulle få lön efter vad man presterar, men det vägrar vårt fack inom polisen att gå med på idag. Viktigast är att man vet varför man har olika löner.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag tycker inte att det finns någon relevans när ltl Åke Mattsson säger att vi inte kan gå in på fackföreningarnas område. Inte kan fackföreningarna gå in på lagstiftningsområdet. Det är vi som sätter lagstiftningsramarna och sedan är det fackföreningarna som skall efterleva de intentionerna.  Lagstiftningen bestämmer vi och vi bestämmer nivån på som här t.ex. lärarutbildningen, vad vi anser att det behöver vara för att vi skall kunna anse att man har en god kompetens för att vara lärare på Åland. Det kan vi, som sagt, fast i morgon bestämma oss för att göra.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Efter vad jag har förstått i det här sammanhanget har vi redan bestämt det. Det är väldigt klart och tydligt. Vi har lagstiftat på det området. Det räcker med en kandidatexamen så är du till 100 procent behörig för att verka som lärare på Åland. Det är inget problem. Man har full behörighet med kandidatexamen, men fackföreningarna anser att man skall ha ett extra tillägg om man har en högre examen, alltså för magisterexamen som man har på fastlandet. Studerar man i Finland kan man på vissa områden ha bättre insikter i den finska lagstiftningen; så är det t.ex. med juridiken.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson:

Herr talman!

Jag är glad att denna fråga tas upp här. Jag är glad att det har tagits initiativ till den. Det är en viktig fråga. Jag tycker att lantrådets svar på spörsmålet var rätt bra. Jag vill ändå vara lite historisk. Vi kan inte lita på att fackföreningarna hjälper dem som bor på Åland att få behörighet. Jag har ett fall, ganska långt tillbaka, men där var det faktiskt så att det var en svensk läkare, det var min hustru på den tiden, vi flyttade till Åland, hon skulle ha legitimation. Hon fick ingen legitimation från medicinalstyrelsen på grund av att hon inte kunde finska. Jag tror att några kommer ihåg fallet för det var ganska mycket omskrivet i tidningarna. Landskapet gjorde inte ett strå i kors för att hjälpa henne, hon pratade med landskapsläkaren, han gjorde ingenting. Professor Wahlberg på centralsjukhuset tog upp vårt språkskydd och vad som gällde, så hon fick legitimationen, och hon är fortfarande kvar och verksam här.

 

Jag menar att vi måste från landskapets håll bevaka dessa frågor. Det var ganska bra att ltl Gun-Mari Lindholm tog upp frågan om socionomutbildningen i Sverige. Av någon mystifik orsak blev min sonhustru klar med sin socionomutbildning just till jul. Hon har studerat i Sverige, hon råkade just nu vara hemma och sade att hon skulle söka jobb här. Hon har nog ingen aning om att den socionom som hon blev kanske inte räcker till här, så jag skall noggrant tala om för henne hur hon skall bete sig för att bli kompetent.

 

När det gäller lönerna håller jag faktiskt med ltl Gun-Mari Lindholm. Har du en examen som ger full behörighet så borde du kunna få samma lön. Har du en behörighet som är högre än den du behöver så skall du kunna söka extra tillägg; det gör man t.ex. inom sjukvården, om man har en specialistexamen som är högre än den som behövs. Det är t.o.m. sådana som har dubbla specialiteter som är läkare och söker tillägg från ÅHS och får dem. Men om två personer gör samma jobb, uppfyller behörigheten och har olika lön, som ltl Åke Mattsson nämnde att de börjar titta snett på varandra, så det blir nog gärna så om man betalar den ena mer än den andra och de gör exakt samma arbete. Det kanske finns en tanke att den finska utbildningen alltid är längre och bättre och den svenska är kortare och sämre, ibland känner jag att man tycker så, men jag tror att det är väldigt svårt med hänsynen till tiden bedöma hur bra eller en dålig examen är. Det må sedan vara inom sjukvården, kock eller socionom eller vad som helst. Det är alltså bra om vi kan följa upp det här från åländskt håll.

 

Ltl Roger Eriksson:

Herr talman!

Jag hade inte tänkt hålla något anförande men det kom in lite på mitt område här. Jag har också skrivit under spörsmålet och har funderat på dessa frågor. Jag har också tagit del av lantrådets svar och tycker att de är ganska bra. Det är ungefär så här långt man kan komma. Eventuellt skulle man kunna titta vad man skulle kunna göra i framtiden. Jag har själv akademisk slutexamen och har studerat, jag har vänner och kolleger runt hela Norden. Problemet är alltså hur en utländsk examen funkar i hemlandet. Jag har tittat på detta tidigare och i stort sett alla länder i EU har regler för hur man kompletterar en annan examen. Vi har Bolognaprocessen, så nu har man delat upp de akademiska examina i en kandidat- och en magisterexamen. Det är ungefär 3,5-5,5 års studietid. Det är skillnaden. Därav också som fackföreningarna inte går med på att den som har lägre examen, kanske kompetent, som ltl Åke Mattsson sade, men skall ha samma lön. Jag skulle inte heller gå med på det, jag går aldrig med på att t.ex. ett polisbefäl skulle ha samma lön som jag som har domarkompetens. Det är bara så, allt annat är att hymla!

 

Jag anser att landskapsregeringen har ett stort ansvar att informera de studerande om hur det ligger till med de här frågorna.

 

Jag har också kontrollerat upp att det här en kvalitetssäkring att tjänstemännen kan klagan och reglerna i det område där du arbetet och vet vad som gäller så att det inte blir rättsförluster. Tyvärr har jag sett folk som har stora rättsförluster på grund av att tjänstemannen inte har kunnat reglerna som gäller.

 

För att ålänningarna skall få det bästa måste vi ha kompletteringsutbildningar, att det skall gå åt bägge hållen s.a.s. Man skall också komma ihåg att det är inte Finland som är unikt på det här; Sverige har många regler, de godkänner t.ex. inte våra brandmän rakt av. Alla minns det omtalade kranförarfallet. Jag följde upp det och det ledde till att Sverige ändrade sina regler motsvarande Finlands, de förlängde utbildningen. Det är alltså en kvalitetssäkring för medborgarna.

 

Som ltl Åke Mattsson var inne på har Sverige inget system för att komplettera utländska jurister. Det stämmer. Jag frågade mina kolleger en gång på internationellt seminarium från Stockholm om jag skulle få jobba som åklagare i Stockholm. De skrattade ganska mycket när jag sade att jag inte hade studerat Sveriges rikes lag. Glöm det, Eriksson! Jag skulle inte överleva en dag i rätten där! De har rätt i det, så funkar det. Men om jag skulle fara till Sverige så kan jag komplettera enligt deras system, men de har inte det. Norrmännen godkänner bara norska juristexamina, alltså i rättsväsendet. Privata hur man vill. Man måste komma ihåg det är, det är viktigt. Så har jag berättat att landskapsregeringen på Åland godkänner rikssvenska examen rakt av och det förstod inte mina svenska kolleger överhuvudtaget att hur kan man ha så! Jag förklarade och försvarade systemet, att det går nog, men man måste kanske lära sig. Det tyckte det var lite märkvärdigt för de skulle aldrig kunna tänka sig tvärtom i Sverige. Man måste komma ihåg de här två sidorna: det är inte bara Finland som krånglar, utan alla andra länder har system för att kunna komplettera sina examina. T.ex. skulle jag inte kunna jobba som åklagare i Grekland heller, inte skulle de godkänna mig!

 

För att ha en kvalitetssäkring för medborgarna måste tjänstemannen kunna någonting om reglerna. Lite speciellt är att här på Åland måste läkare och sjukskötare samt vissa andra studera juridiken men inte juristerna. Det är en sak som man kan fundera på! Jag har trots allt försvarat det med språket plus att vi har egen lagstiftning till stor del, dock inte allt, så där kommer de här fallen in. Man måste också göra skillnad mellan offentliga tjänster och tjänster i det privata näringslivet. De kräver vad som helst. Ofta har juristtjänsterna viss ekonomi och engelska; EU har som ett mål att alla EU-medborgare skall kunna tre språk: modersmål plus två till. Här måste vi hänga med på Åland – vilka de andra två språken är får var och en avgöra, men så här ligger det till.

 

Man får inte bara tänka på ålänningar som studerar i Sverige. Sverige kan vi diskutera, men det måste gälla alla som har diskuterat i Sverige, vi kan inte göra skillnad på ålänningar och icke-ålänningar till den delen, då är vi inne på grovt fall av diskriminering plus att jag har kontrollerat med vissa fack som säger att om man har regler måste det gälla för alla EU-länder. Vi kan förstås alltid ha språkkravet. Man måste tänka på inte de små detaljerna utan på de stora sakerna när man går vidare i den här diskussionen.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag begärde repliken spontant när jag hörde ordet kvalitetssäkring, som väl är bland det viktigaste som har framförts här. Det är otroligt viktigt att utbildningarna är kvalitetssäkrade, och det är de ju i dag. När man har en kandidatexamen räcker det inte till högre, utan man måste beakta det. Börjar man ifrågasätta de här bitarna blir hela systemet instabilt och ingen vinner på det, vare sig man har studerat i Finland eller Sverige.

 

 

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Herr talman!

Det stämmer att kvalitetssäkringen är till för att de personer som använder dessa tjänstemäns tjänster och åtgärder skall veta att nu får jag rätta råd och direktiv av tjänstemannen i fråga. Det gäller hela Europa, det gäller alla människor, att man skall kunna lita på att de råd man får håller lagligt. Tyvärr har det blivit så att allting regleras via lag nuförtiden, men det är ennan sak.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Herr talman!

Jag tycker att ltl Roger Eriksson höll ett väldigt förnuftigt anförande. Det visar på den problematik som kan uppstå när man skall harmoniera olika utbildningar i olika länder. Det är inte bara så att om man råkar vara utbildad i ett land skall det automatiskt gälla i ett annat land utan det är just fråga om kvalitetssäkringen, som han pekar på. Vi vill naturligtvis att våra ungdomar och även äldre som studerar skall ha möjlighet att komma tillbaka till Åland och att också utbildningarna skall s.a.s. jämställas. Men det är viktigt, som ltl Roger Eriksson påpekade, att det gäller inte bara ålänningar utan också alla andra EU-medborgare, framför allt kvalitetssäkringen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Herr talman!

Jag föreslår att ärendet bordläggs till nästa plenum med tanke på att jag skulle vilja lämna ett klämförslag till spörsmålet. Klämförslaget skulle innehålla att man under sommaren ordnar ett informationstillfälle och på annat sätt ha en informationskampanj till studerande så att man får vetskap om vad det är som gäller. Det finns många olika media i dag som man kan få ut informationen på, man behöver inte bara träffas ansikte mot ansikte, huvudsaken är att alla får reda på det. Men eftersom de flesta partier har uttalat sig i frågan upplever jag att det finns ett samförstånd i frågan och jag tycker att det skulle vara roligt om vi till landskapsregeringen kunde lämna ett klämförslag – det händer inte ofta – där vi alla är överens! Därför vill jag passa på att visa att vi har också ibland en styrka av att kunna tycka lite lika och lämna det som vind i seglen åt landskapsregeringen att gå vidare i den här frågan.

 

Därför vill jag bordlägga ärendet och så skall jag skriva ett klämförslag. Jag hade det egentligen färdigt, men det fanns ingen sekreterare på plats!

Ltl Danne Sundman: Talman! Jag vill understöda förslaget om bordläggning.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Gun-Mari Lindholm, understödd av ltl Danne Sundman, föreslagit att ärendet skulle bordläggas till plenum den 30 mars. Ärendet kommer därför att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till den 30 mars.

 

 

Föredras ärende nr 6:

 

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Danne Sundmans enkla fråga om kommitté för lagtingets ombyggnad. (EF 8/2006-2007).

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsregeringen ett kort svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga 3 minuter.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Landskapsregeringen har tillsatt en kommitté för lagtingets om- och tillbyggnad. Trots att det i detta fall, särskilt mot bakgrund av utfästelser i den nu sittande landskapsregeringens handlingsprogram, förefaller självklart att en dylik kommitté borde ha representanter för alla partier, alternativt åtminstone någon från oppositionen, så består kommittén endast av representanter för regeringspartierna.

 

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga:

 

Med vilka motiv utesluter landskapsregeringen oppositionen från kommittéarbetet med att planera om- och tillbyggnad av lagtinget?

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

Herr talman!

Vi har en sådan tradition inom vårt politiska system att lagtinget beslutar och för in i budget uppgifter om lagtingets verksamhet och skrivningar kring det. Landskapsregeringen har i de fallen mer eller mindre fungerat som en gummistämpel.

 

I det här fallet när det gäller lagtingets ombyggnad har kanslikommissionen i budgeten formulerat ett uppdrag åt landskapsregeringen, dvs. att man skall planera utgående från vissa skrivningar en om- och tillbyggnad av lagtingshuset. Landskapsregeringen har hand om fastigheten och skall verkställa. Eftersom vi har ett parlamentariskt system har vi tillsatt en grupp av landskapsregeringens partier som skall göra upp ett förslag, men det är alldeles självklart att det kommer att göras i samråd med kanslikommissionen. När vi har ett förslag och när vi har tittat på det uppdrag som kanslikommissionen har givit åt oss kommer vi att avstämma det med kanslikommissionen, och kanslikommissionen är, som ni alla vet, tillsatt med stöd av alla partier i lagtinget.

 

Ltl Danne Sundman, första tilläggsfråga:

Herr talman!

Jag förstår att man kan, när man skall driva majoritetens politik och arbeta fram den, tillsätta kommittéer där det bara finns regeringsfolk, men det här är väl ändå inte någonting som man skall se i majoritet och opposition. Det handlar trots allt om lagtingets ombyggnad där vi alla verkar. Jag måste säga att jag ”totalsverkar” traditionerna till den delen – vi har aldrig haft en tradition att en majoriteten skall bestämma hur lagtinget skall se ut och en minoritet skall finna sig i det. Snacket om att man skall bolla det här med kanslikommissionen! Varför har man inte representanter med i kommittén från början. Det är ett mycket märkligt resonemang; när det handlar just om att bygga det här huset måste alla grupper vara representerade. Jag tycker att det är närmast politiskt befängt att utesluta oppositionen ur den här gruppen. Dessutom är det dumt eftersom det kan bli så att vi från oppositionen inte är med om de åtgärder som föreslås, så det är politiskt befängt – och dumt dessutom. Min tilläggsfråga blir: Kommer landskapsregeringen att ändra sammansättningen av kommittén och få med representanter för oppositionen?

 

 

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

Fru talman!

Nej, det har vi inte tänkt därför att vår uppgift är att verkställa det som kanslikommissionen har givit i uppdrag åt oss att göra och också att utreda vissa frågor. Man kan också se det på ett annat sätt, att ni i oppositionen skulle ta illa vid er och tycka att ni skall göra vårt jobb om ni kommer in och skall utreda och svara på frågor som ni har ställt. Vi kommer att komma med förslag som kanslikommissionen kommer att ta ställning till. Självklart kommer inte kommittén att bestämma hur det skall bli att se ut.

 

Ltl Danne Sundman, andra tillläggsanförande:

Talman!

Jag vid håller att det är ett mycket märkligt förfarande att en majoritet skall komma med ett förslag hur lagtinget skall om- och tillbyggas mot bakgrund av att regeringens handlingsprogram handlar mycket om demokrati, delaktig osv. När inte ens i en sådan här kommitté oppositionen får vara delaktig, när skall man då vara delaktig? Detta är mycket märkligt och jag insisterar på att kommitténs sammansättning måste ändras eftersom oppositionen inte har samma möjlighet. Inte har t.ex. Ålands Framtid representation i kanslikommissionen, inte ltl Ronald Boman heller för övrigt. Inte kan de partierna vara delaktiga i kanslikommissionens jobb som verkar här i Ålands lagting. Jag vädjar och frågar än en gång: Varför kan man inte ändra sammansättningen om oppositionen uttryckligen begär det? Det här kan väl inte vara någon majoritetspolitik?

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

Herr talman!

Ltl Danne Sundman säger att det är självklart att oppositionen skall vara delaktig, och det är det jag säger att oppositionen kommer att vara delaktig. Lagtinget har tillsatt denna kanslikommissionen. Om det inte kanslikommissionen vi skall samarbeta mot, så kan vi diskutera om vi skall göra det på något annat sätt och om det är så att lagtinget så kräver att det här skall diskuteras på nytt varv, så inte mig emot, men jag tror att det blir både effektivare och snabbare och att vi går emot våra principer och att man då också från oppositionen skall vara beredd att ställa upp och hjälpa till även med utredningsarbete. Jag vet inte om det är riktigt meningen med parlamentarismen

 

TALMANNEN: Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 7:

 

Ltl Anders Erikssons  m.fl. hemställningsmotion angående vikten av ungdomars fritidssysselsättning för att motverka användande av droger. (HM nr 10/2006-2007).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt.

Diskussion.

 

Ltl Brage Eklund:

Herr talman!

Det här var egentligen en motion som min kollega ltl Anders Eriksson skulle ha presenterat men på grund av att tiden har gått och han har ett ansvar för sina barn som skall hämtas från dagis har jag fått det här ansvaret nu på några minuter och jag skall försöka göra mitt bästa av det.

 

Motionen går ut på vikten av ungdomars fritidssysselsättning för att motverka användandet av droger. Vi hade en omfattande drogpolitisk debatt för inte så många dagar sedan och det gick mest ut på tvångsvård och omhändertagande av sådana som är inne i missbruket. En tanke med motionen är att i ett tidigt skede mota Olle i grind. Vi vet att det finns en omfattande drogproblematik här i landskapet. Frågan är om en meningsfull fritid för barn och ungdomar uppmärksammas för lite i sammanhanget. Penningautomatmedlen måste i första hand gå till barns och ungdomars fritidssysselsättning i stället för till elitkulturen.

 

En annan del av detta med hälsa och motion är det projekt som startades upp av Klubb Kul. Det är motion på recept, inaktiva barn och ungdomar blir engagerade. Det är ett samarbete med ÅHS, skolhälsovården, Ålands idrottsförbund och Ålands motionsförbund. Klubb Kul är en idrottsklubb för barn och ungdomar som behöver motion men inte har hittat sin idrott, man har erbjudit ett potpurri av olika aktiviteter. Den startade 2006 med ca 15 barn och ungdomar. De har haft träffar ca tio gånger under hösten och har gjort en utvärdering i december som visar att flera av deltagarna ville fortsätta i verksamheten, varför det blev en fortsättning under våren. I dagsläget har man kört gruppen i Mariehamn med deltagare från i princip hela Åland. Arbetsgruppen har konstaterat att deltagare som har varit aktiva i Klubb Kul har hittat en aktivitet som fungerar för dem och de har tidigare inte hittat några idrotter där de känt att platsat och mycket av verksamheten har varit alltför tävlingsinriktat. Vi har också konstaterat att barnen och ungdomarna inte går till idrottsskolor som alla blir erbjudna att delta i på grund av att de, av olika anledningar, inte känner att de platsar in. Man ser att det finns ett stort behov av alternativa lösningar och sysselsättningar för barn och ungdomar i dag. Risken är många gånger när man satsar på elitnivå att det blir en grupp ungdomar som inte kan bestämma sig vad de vill syssla med att de står utanför, men de behöver också ha en sysselsättning och har behov av sysselsättning för att utvärdera själva vad man vill göra och bestämma sig för vad man vill göra.

 

Med anledning av detta föreslår vi att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att behovet av meningsfull fritid för ungdomar mera lyfts fram i strategin för att motverka användandet av droger.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman!

Det är ett angeläget ärende som ltl Brage Eklund lyfter fram. Min spontana reaktion är att det finns väldigt mycket fritidssysselsättningar för barn och ungdom, kanske t.o.m. för mycket tidvis. Barnen har fotboll måndag, tennis tisdag, simning onsdag och gymnastik torsdag. Men det är möjligt att det är en selekterad grupp som det rör sig om, det känner jag inte till. Det jag funderar över är att vad är egentligen problemet eftersom det är två problemställningar som påtalas? Är det så att det är ledarbrist, att det inte finns folk som vill engagera sig eller är det så att det finns ledare färdigt utbildade men det finns inte medel för att finansiera verksamheten?

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Det är medlen som i första hand är bekymret. PAF-medel som ges för idrott och hälsa ges till elitnivån, och jag är inte emot det heller, men det finns en liten grupp, som jag försökte påvisa i mitt anförande, att har ett visst behov och ofta är det den här typen av ungdomar som kanske har svårt att bestämma sig och många gånger hamnar fel. Därför är det bra om man kan fortsätta med sådana här aktiviteter tills de vet vad de vill och kan.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman!

Om jag förstod ltl Brage Eklund rätt är det en liten grupp av barn och ungdomar som inte är säkra på vad de vill sysselsätta sig med och ltl Brage Eklund vill då skapa ett forum där man kan erbjuda olika prövningsmöjligheter av alternativa idrotter. Det talas också  i motionen om vuxnas elitkultur. Jag önskar ett förtydligande därvidlag. Från vilken elitkultur är det som ltl Brage Eklund anser att pengarna bör tas?

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Inte vet jag om jag har något recept på vilken elitkultur som man skall ta pengarna från. Det är ettdera fråga om att omprioritera pengar eller att tillföra mera pengar i det här fallet. Det jag vill framhäva och som står i motionen också är att det går bra att föra pengar till elitkulturen, och det ifrågasätter jag inte utan behoven finns och vi är inte emot det. Man skall inte heller glömma de grupper som står utanför.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson:

Herr talman!

Motionen är ett bra initiativ och den ligger helt i linje med liberalernas drogpolitik. Vi har lite bakat i den i vårt paket s.a.s. Vi anser att det är föräldraansvaret och föräldrarna man behöver satsa på i det här sammanhanget. Man skall ha ett friskhetstänkande från noll års ålder upp till 18 år för att få bästa möjliga livskvalitet och må så bra som möjligt. Viktigt är att man håller sig borta från alkohol, droger och tobak fram till 18-års ålder. När det gäller friskhetsperspektivet tror jag det är viktigt att man informerar föräldrarna i god tid redan under graviditeten på vilket sätt de skall hantera barnets uppväxt för att de skall få bästa möjliga förutsättningar. Man vet i dag att forskningen är helt entydig: inlärningsfönstret är som mest öppet redan vid 3 års ålder, men framför allt mellan 4 och 6 år; efter det har man allt svårare att lära sig nya saker och ting. När man passerar 18-års ålder är det mycket av förmågan att lära sig saker och ting som har gått förlorat. Man vet t.ex. med språk att det går inte att lära sig ett språk flytande om man försöker lära sig det efter 18-års ålder.

 

Det skulle vara viktigt med ett stort utbud av aktiviteter före skolan börjar så att ungdomar fick prova på att man fastnar för sin grej. Precis som ltl Veronica Thörnroos var inne på har många ungdomar agendan full i dag, men det beror ofta på att deras föräldrar är väldigt initiativrika och anmäler barnen till aktiviten och får igång barnen. Men sedan har vi en grupp vars föräldrar kanske inte har tid att skjutsa, de bryr sig inte om eller av andra orsaker förstår man inte vikten av att barnen har sysselsättning och då kommer man på sidan om. Därför behöver man också lyfta fram den här saken.

 

Sedan är frågan om vi har de flesta aktiviteter som behövs i dag, att man inte behöver tillföra så mycket mera, men att man får in ungdomar i de här grupperna. Alla vill nämligen tillhöra en grupp, det vet man i dag, och finns det ingen annan grupp som man hittar på är man alltid välkommen till gruppen som använder droger, där står dörrarna öppna. Samma sak med tobaksrökarna, det kan också vara en grupp vid rökrutan. För den skull är det väldigt viktigt att man får en gruppaktivitet som man kan känna sig hemma i.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman!

Jag stöder inte riktigt ltl Åke Mattssons kategoriska resonemang som i princip går ut på att efter 18-års ålder är inlärningskapaciteten så begränsad att det inte är någon idé att försöka! Det är ett märkligt resonemang med tanke på att man nu i samhället pratar om det livslånga lärandet och att en stor del av de samhällsmedel vi har också sätts på vuxenutbildning. Det var en parentes i sammanhanget. Jag tror att ltl Åke Mattsson och jag i grunden är ense, det finns ingen anledning att träta om det här, men jag vill också påtala de regionala skillnader som finns när det gäller utbud av fritidsaktiviteter för barn och ungdomar. Man måste också ha i beaktande att smörgåsbordet som skall dukas upp kommer inte att kunna dukas upp för alla, vi måste komma ihåg att vi har olika regioner inom landskapet.

 

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Det kan vi konstatera och vi vet att fotbollshallen finns i Eckerö dit det är ganska långt att köra barnen. Jag kan hålla med om att vi inte har samma utbud i skärgården och det borde man kanske titta på i det här sammanhanget. Naturligtvis har vi ett livslångt lärande och vi har förmåga att lära oss hela vägen, men framför allt om du skall få ett intresse, som du skall brinna för, så är det svårt att gå igång ett sådant intresse när du är i tio-tolv-års ålder, men får man däremot prova på saker och ting i ett brett perspektiv före skolåldern är det större möjlighet att du fastnar för någonting som du kan intresserad av. Inlärningsfönstret är nog öppet hela livet ut.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman!

Jag skulle vilja återknyta till ltl Åke Mattssons huvudanförande; när det gäller hälsofostran som ges till våra barn och ungdomar skall vi komma ihåg att Åland verkligen ligger på vågens framkant när det gäller den primära sjukvårdens uppgift att redan inom mödrarådgivningen och också inom barnrådgivningen verkligen påtala behovet av regelbundna vanor, motion, kost osv. Det är sådant som är glädjande och sådant som vi också skall dra nytta av. Naturligtvis finns det utvecklingsmöjligheter där också. Jag kan inte släppa bollen! Att fotbollshallen finns i Eckerö och ltl Åke Mattsson tycker att det är långt – ja, men, vad finns det att klaga över, ltl Åke Mattsson, det är ju i alla fall bilväg – ni skall inte med färja!

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Det är det vi saknar – det skulle vara skönt att få sitta och koppla av lite på färjan en stund och inte behöva köra bil hela vägen! När det gäller friskhetslinjen som man skall ha under hela uppväxten så det vi pratar om i liberalerna som är viktigt är att man skall komma ifrån det här punktandet. I dagens läge vet vi att man har marginellt samarbete mellan mödrarådgivningen och barndagvården t.ex. Det borde fungera. Det finns spontant, när man har problem tar man kontakt, men pratar man med barnomsorgen konstaterar de att där har man inte helsynen. Man skulle ha en väldigt tydlig genomgående plan hur det skall fungera hela vägen från noll till 18 år så att man vet exakt vad som skall hända vid varje årskull, det är det vi efterlyser.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Man kan vid en första anblick tycka att vad är det motionärerna menar, det finns ju hur mycket som helst för ungdomar att syssla med! Jag är fullt enig med motionären att det här är väldigt viktigt. Det finns förvisso mycket fritidssysselsättning för ungdomar, men det skall passa såtillvida att du skall vara intresserad av rätt sak på rätt plats. Det finns inte alltid möjlighet att utöva det intresse man kanske har. Framför allt tycker jag att det är väldigt viktigt att ge ungdomar en viss frihet under ansvar att själva ordna sin fritid. Min mormor sade alltid, du skall inte tro att det flyger stekta sparvar i munnen, för det gör det inte! Det ligger någonting i det, men är van och har blivit ännu mer van i dag att allting serveras. Låt ungdomarna i större utsträckning också arrangera sina egna aktiviteter, det tror jag är väldigt viktigt att ungdomar lär sig att organisera och lär sig att samarbeta, lär sig att ta ansvar. Man skall förvisso inte lasta för mycket på ungdomar, barn skall få vara barn, som det heter, men jag tror att den utveckling vi ser i samhället i dag, när man inte längre sommarjobbar i stor utsträckning och man kanske inte är aktiv i föreningsliv som förr, gör att man tappar förmågan att ta ansvar och lära sig ta ansvar i stor utsträckning. Det är så att många av hoten kommer ner i åldrarna, den sexuella debuten, alkoholdebuten, drogdebuten osv., medan det andra går upp i åldrarna – när man börjar stå på egna ben, när man förstår att ta ansvar för sig själv. Jag vet bara med min egen generation; jag är den yngsta ledamoten här i det ordinarie lagtinget, ändå har det ändrat avsevärt på den tid som jag har växt upp, för nästan 20 år sedan sommarjobbade alla i mitt umgänge, ofta ganska ansvarsfulla jobb t.o.m., fast man var bara 12-13-14 år. I dag är det i princip så att man jobbar inte i regel, kanske något litet jobb, man hjälper till någonstans osv., man har inte på det viset ett riktigt sommarjobb och det tycker jag är lite tokigt för då lär man sig inte ta ansvar. Samma sak är det med föreningslivet, det upplever också en nedgång, det är några få entusiaster som drar tunga lass; på min tid var det mycket vanligare att man engagerade sig aktivt i föreningarna. Då tänker jag särskilt på ungdomsföreningarna.

 

Mycket av det här kommer sig av att man från samhällets sida har tagit över också det här. Man har kommunaliserat mycket av den verksamheten och det är säkert bra till vissa delar, men det har också nackdelar att det tar bort det ideella engagemanget.

 

För att skapa mer idealism, för att ge ungdomar möjlighet att skapa sin egen fritid så bör man också se på det och då tror jag att man kan få bort just potentiella ungdomar som är kanske lite rastlösa, lite kreativa och som har lätt att hamna i drogmissbruk. Jag själv representerar en intressegrupp, motorsporten, där det finns många ungdomar som inte är intresserade av annat, sport osv., men just motorintresset är väldigt starkt och jag har jobbat i 15-års tid med ungdomar inom motorsporten och där tror jag nog att många har räddats från just en alternativ verklighet s.a.s. Jag vill gärna uppmuntra andra alternativa intressen att få komma fram.

 

Kontentan är att den här motionen är väldigt viktig. Jag tror att genom att satsa lite mera på sådant här sparar man mycket i andra ändan på att undanhålla den alternativa verkligheten för ungdomarna.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Det var ett bra anförande. I den här frågan är ltl Danne Sundman till stora delar överens. Frågan är hur man kommer vidare med förslagen. Det är i och för sig bra förslag att man skall låta ungdomarna ta mera ansvar, att de skall stå på egna ben osv., men det är lite mera tyckande att hur kommer man dit, vilka initiativ krävs för att få detta att fungera? Många handlar i missbruk som kanske inte är de mest handlingskraftiga och därför behöver man ta initiativ för att dra med dem och hur får man dem sedan att gå vidare? Det lite fel att hacka på gruppen 13-14-åringar och säga att de inte sommarjobbar, för de vill gärna sommarjobba, men det finns inget utbud i dag. Det är det som är problemet. Lagstiftningen kommer emot. Betlanden finns inte mera. Det har talats om att vi skulle ha en ekologisk odling på Åland och då kanske det kan bli arbetstillfällen för ungdomarna igen, skall vi hoppas!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det är just det jag säger att vi från samhällets sida konstruerar regelverk och bestämmelser som får bort ungdomarna från betåkern – till många delar är det så. Det är också fråga om allmänna trender och attityder. Jag tror att det som nämns i motionen, att när man delar ut PAF-medel skall man gynna just barn och ungdomar och ställa krav på att föreningar och institutioner inom både idrott och kultur har aktiva handlingsplaner för att engagera nya, för att ha nyrekrytering bland barn och ungdomar. Om man uppmuntrar föreningarna kan man få öppna många nya möjligheter för ungdomar. Det är ofta så att en förening kanske drivs av ett aktivt gäng och man tänker inte på nyrekrytering; vi har t.ex. inom Ålands motorklubb aktivt försökt nyrekrytera och lyckats väldigt bra i flera av genrerna som vi huserar och därigenom får flera barn och ungdomar möjlighet. Det här tror jag att också många föreningar jobbar med, men det kanske finns sådana som inte tänker på det här, så det är en bra åtgärd att villkora PAF-pengar.

 

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Det var i och för sig ett bra förslag i sammanhanget. Det är kanske lite så i vissa ungdomsföreningar också att det har blivit en liten klubb för egen inbördes beundran och man är inte så intresserad att ta in nya. Ställs det krav på nyrekrytring väldigt hårt för att få PAF-medel och medel överhuvudtaget så kan det vara ett steg framåt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Herr talman!

Generellt sett har ingen någonting emot att stöda en meningsfull fritid bland ungdomar. Det tror jag att alla tycker att är behjärtansvärt. Men jag tycker att i ltl Danne Sundmans anförande fanns det en viss pessimism, man är lite negativ till hur verksamheterna fungerar nu. Jag skulle säga att jag skulle inte vilja ha en så här pessimistisk syn. Det har under senare år uppkommit olika ungdomsaktiviteter, bl.a. har vi SKUNK som jobbar i östra skärgården, som ett exempel. Vad jag tror, och det har kanske lite tangerats i diskussionen, är att man behöver just titta på strukturerna. Vi måste kunna vara mera flexibla och tillföra medel för spontana strukturer och inte bara de traditionella som kanske i viss mån trampar i gamla hjulspår. Man behöver se framåt och mot nya strukturer.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Jag tror att det är mycket bra och klokt sagt att man måste också se i nya banor för det är så att ungdomars beteende ändrar. Förut samlades man vid ungdomslokalen, nu samlas man på Internet i någon community i stället och det är klart att det är svårare också att nå ungdomarna. Förr var det fysiskt samlade, nu kanske de sitter var för sig men är samlade virtuellt, så det är klart att det ställer nya krav. Visst måste man också ta in det tänkandet när man försöker förverliga den här motionen.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Herr talman! Vi verkar vara överens i den saken.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman!

Ltl Danne Sundmans mormors uttryck om att det kommer stekta sparvar flygande tycker jag faktiskt säger väldigt mycket. Jag skulle vilja säga att jag understöder allt det som ltl Danne Sundman sade i sitt huvudanförande.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman! Jag kan bara tacka för det understödet!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Herr talman!

Det här är frågor som engagerar oss alla på olika sätt och man kan sätta många synvinklar på det, men utgående från vad som har sagts här tidigare vill jag lyfta fram några saker och det är det att jag tycker att man i pressen i dag och i artiklar – och man följer upp det på olika sätt – nämligen att våra barn och ungdomar börjar bli överaktiverade. De börjar bli stressade av all verksamhet som pågår och de blir från första början nästan programmerade. Det är alltid någon som berättar för dem vad de skall göra, i och med att man börjar ganska tidigt på dagis osv.  Jag pratar inte av egen erfarenhet utan jag har försökt läsa mig till det och det är den spontana leken, som det stod i en artikel, att barn kan inte leka mera på egen hand utan någon måste berätta för dem hur man skall leka i grupp. Går man ner på barnnivå så är detta ett bekymmer. Vi vet också att det finns grupper av barn och ungdomar, om jag tar ett litet längre perspektiv, som är väldigt aktiva, de har precis som har sagts här redan dagarna och veckorna inrutade till max. Men vi har också en grupp som kanske skulle behöva mera aktivitet, som är underaktiverade, att det finns kanske för lite mittemellan, utan väldigt tydligt två grupper av barn och ungdomar som väljer sida s.a.s. Jag tycker att det här är någonting som man borde fundera på lite mer och det har börjat funderas på det, att hur kan våra barn och ungdomar dels ”roa sig själva” och den spontana leken. När mina barn var små kunde man gå förbi lekparker som var fulla av ungar – lekparkerna är tomma i dag! Förut skulle man ut och leka, man sparkade fotboll på gatan, fast man inte fick osv. Det är tomt! Jag har ingen lösning på det, men det är dagens verklighet att barn nästan inte kan leka på egen hand utan organiserad verksamhet. Jag tror inte vi kan ta något landskapsregeringsbeslut på att nu skall barn leka utan det är ett samhällsfenomen som man har börjat lyfta och vi får hoppas att föräldrar, dagis och alla som sysslar med det lite funderar mera i de här banorna och att man måste vara barn, man måste få leka och man måste få leka spontant, men man skall också kunna vara och inte göra någonting. Det är också ett problem i dag att barn inte kan ha det slött! Det behöver de också, de måste kunna ligga i soffan och bara vara lata och tycka att det är lite slött! Den förmågan finns inte heller mera, sägs det. Det finns alltså mycket att fundera på.

 

Går jag till motionen om att det skulle behöva styras mera pengar till de ungas aktiviteter osv., så tycker jag att om man ser till PAF-medel som helhet så finns det mycket pengar i vårt samhälle i dag. Det är få som kan dela ut så pass mycket aktivitetspengar utgående från PAF-medel. Det är möjligt att man borde styra det mera till lägre åldrar i förhållande till hur man gör i dag. Det har lite att göra med hur föreningarna söker pengar också. Ofta har de en verksamhet som de söker pengar för och då kan det vara svårt ibland att säga att ni får inte för det här, men ni får för någonting som ni inte söker. Det gäller också att ta diskussionerna med föreningarna osv., särskilt om man vill samarbeta över gränserna där många hjälps åt, så vem söker PAF-pengarna om det finns många. Man kan naturligtvis göra det som projekt att flera föreningar går ihop och söker projektpengar för en viss verksamhetsidé, och det vet jag att man har gjort på annat håll, i andra sammanhang.

 

Men, som sagt, sist och slutligen vill jag nog ändå avsluta med att slå ett slag för den fria leken som jag tycker att håller på och försvinner för mycket.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman är en mycket förnuftig och klok kvinna och jag håller precis med om hennes resonemang när det gäller aktiviteterna och vart har den fria leken tagit vägen. Det är nog tidens tand som arbetar mot oss. Nya tekniker, dataspel och allting som ungarna sitter inne med. Det är klart att det är roligt för dem, men det gynnar inte motion och hälsa. Hemställningsmotionen går ut på att hjälpa en grupp som blir emellan alla delar och inte riktigt kan aktivera sig och veta var man står. Därför har vi tagit upp motionen. Oberoende vad man har för system och aktiviteter är det alltid någon som hamnar utanför och därför bör man vara uppmärksam och fånga upp sådana också.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman hade mycket bra att säga. Men en reflektion som jag gjorde och som vi egentligen är otroligt eniga om är just detta med spontanidrotten. Förut var det bara för oss att gå till närmaste plan, men nu är den ofta bokad från klockan 14 till klockan 22 och det är svårt att komma in där. Vissa anläggningar borde vara för ungdomarna, finnas för barnen, att det mellan klockan 15 och 17 skulle finnas möjligheter för barnen att fara dit, att bestämma att vi far till hallen, vi får se vad vi gör, det finns grejer där som skulle vara till för ungdomarna och inte för föreningarna. Idrottsföreningarna specialiserar sig i alltför tidig ålder och samarbete mellan föreningarna finns inte, så man måste specialisera sig i så tidig ålder, och det är synd.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Jag kan bara hålla med om att det är för mycket organiserat. Jag vet att det finns en fotbollsplan mellan Östernäs och Västernäs och där fanns det faktiskt lite spontan fotboll på kvällarna. Hur det i dag kan jag inte riktigt svara på, men det borde finnas mera möjligheter på olika sätt till det spontana.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

En sak vill jag lyfta upp som är otroligt bra och det Mariehamns IFK som är utanför Baltichallen och vi är ute mycket och går där med barnen och det är alltid ungdomar och leker där och spelar. Det är någonting som bör uppmuntras och det är till för spontanidrott. Mera sådant! Det är jättebra att det finns olika ställen. Det stämmer som landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman var inne på att man alltid måste göra saker. Man skall hela tiden aktivera dem och därför vill jag göra ett lyft för ungdomsgårdarna, flera sådana på Åland! De tar mera vara på ungdomarnas initiativ, man kan gå till en neutral plats som finns där på ungdomarnas villkor.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Det var just fotbollsplanen vid Baltichallen som jag menade att man kunde se den spontana idrotten. Gärna också för mig mera sådant!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Det var ett bra anförande som jag till alla delar kan hålla med om, framför allt att man måste kunna sitta stilla och inte göra någonting. Kravet på stimulans är enormt och det tror jag kommer redan från föräldrarna, föräldrarna har i dag väldigt svårt att sitta stilla. Att bli utan, vara utan, är också någonting som man mår ganska bra av, man får nästan allt man pekar på i dag i många fall. Föräldraansvaret måste lyfta fram, det är nog föräldrarna som stimulera barnen att leka osv., om man skall komma åt det här problemet. En annan viktig poäng att lära föräldrarna är att man måste visa barnen att det finns ett liv efter 30 också. Det är vi väldigt dåliga på i dag, vi har amorteringar, vi har problem på jobbet, vi har problem i lagting och lite överallt, så man kan förstå som ett barn i dag att är det någon idé att leva ett sådant här liv om det är också problem egentligen! Man kanske skulle ge lite andra signaler.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

När det gäller föräldrar och barn tror jag att vi måste stötta föräldrarna till att det är naturligt att man inte behöver göra någonting med sina barn hela tiden utan att man faktiskt kan bara vara tillsammans med dem. Det finns också en frustration hos föräldrar att vad är det för fel på mina barn som inte skall dit och dit, föräldrabekantas barn är väldigt mycket aktivare och man får dåligt samvete om man inte skjutsar på dem alla dagar. Har barnen varit hela dagarna på dagis har de fått stimulans ganska långt under dagtid, men också på barnrådgivningar osv. bör man stötta föräldrarna i att våga bara vara tillsammans med sina barn, man behöver inte skjutsa dem någonstans på olika aktiviteter, någon gång när det är roligt naturligtvis. Det skall inte vara antingen eller.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag håller med fullständigt här också. Vi var inne på att man inom barnomsorgen lär barnen leka för mycket osv., men jag blir alltid imponerad av vilken kunskap man har där, pedagogisk osv. Jag tror att de är väl medvetna om problemet och styr det så gott det går. Har vi inte föräldrarna med på tåget så funkar det i alla fall inte. Men vi har en väldigt bra barnomsorg på Åland i dag, välutbildad och kompetent.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 8:

 

Ltl Katrin Sjögrens m.fl. hemställningsmotion angående behov av utbildning av expertsjukskötare. (HM 13/2006-2007).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Roger Eriksson: Herr talman! Jag ber att få begära bordläggning av ärendet till förslagsvis plenum den 2 april.

 

TALMANNEN: Förslag om bordläggning till plenum måndagen den 2 april har väckts. Ärendet kommer därför att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 2.4.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 9:

 

Ltl Raija-Liisa Eklöws m.fl. hemställningsmotion angående ekonomisk redogörelse över fuktskador i offentliga byggnader.  (HM nr 18/2006-2007).

 

Ärende nr 10:

 

Ltl Raija-Liisa Eklöws m.fl. hemställningsmotion angående ekonomisk hjälp vid fuktskador i privathus. (HM nr 19/2006-2007).

 

Talmannen föreslår med beaktande av 74 § arbetsordningen att motionerna nr 18 och nr 19 behandlas i ett sammanhang eftersom de nära ansluter till varandra. Motionerna föreslås samtidigt för remiss och gemensam diskussion om dem kan tillåtas. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Talmanskonferensen föreslår att motionerna remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Herr talman!

Nog är jag lockad att begära bordläggning, men jag ser att minister Lundberg sitter här och jag antar att hon hela dagen med intresse har förväntat sig att motionen kommer upp plus att det sitter fem lagtingsledamöter här, så jag skall hålla mitt anförande för att inte fördröja debatten en annan dag!

 

Det gäller alltså hemställningsmotionerna nr 18 och 19.

 

Herr talman!

Vi får rapporter om fuktskadade byggnader nästan dagligen. Skolor, daghem, sjukhus, administrativa byggnader osv. döms ut som arbetsplatser och vistelseplatser för vuxna och barn. Detta har inte undgått någon.  När det är fråga om offentliga byggnader blir kostnaderna gömda i årsbudgetar utan större dramatik. Samhället måste ta kostnaden, vi har ansvar både för våra anställda men även för de barn som t.ex. vistas i skolorna och daghem. Således har det alltid funnits pengar till att återställa eller bygga om de utrymmen eller hela byggnader som drabbats av olika slags fukt eller materialskador.

 

Herr talman!

Vi har ingen uppfattning vad dessa ombyggnads och renoveringsåtgärder kostat samhället.

Skulle vi ha en utredning enligt min motion skulle vi få reda på hur mycket detta har kostat, låt oss säga under de senaste 20 åren, så skulle det vara lättare att ekonomiskt motivera de åtgärder som borde till för att i framtiden undvika att både offentliga men även privata byggnader faller i den så kallade mögelfällan Det vore lättare att motivera byggnadstekniska lösningar som kostar extra, längre byggtider ” time is money” -heter det i alla sammanhang. 

 

Detta är kort, herr talman, orsaken till att jag lämnat in hemställningsmotion nr 18 med följande kläm: att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om en ekonomisk redogörelse över de kostnader som samhället drabbats av genom åtgärder för att återställa offentliga byggnader som drabbats av fuktskador och övriga ”sjuka-hus-syndrom”. En dylik utredning skulle även ge legitimitet till de åtgärder jag efterlyser i min följande motion om stöd till privatpersoner som fallit i mögelfällan. Då samhället efter kanske en uppgiven politisk debatt om återställande av en offentlig byggnad tar medel från den allmänna kassan och inkluderar utgifterna i balansräkningen hamnar en enskild familj många gånger i stora ekonomiska, sociala och hälsomässiga svårigheter. Att ensam klara av det har visat sig vara svårt för många. Hur många på Åland, frågade någon här när jag tog upp samma fråga i budgetdebatten. Vi har inga svar på detta men när man lyssnar på människor så är det många som har problem.

 

Och vad kan man göra? Den första och mest akuta åtgärden är att förhindra att detta fortgår. Lagstiftning och praktik måste synkroniseras så att bestämmelser för allt byggande efterlevs. Påpassligt diskuterades detta problem i radion igår och där gav landskapsregeringsledamot Britt Lundberg löften om att den nya bygg- och planlagen kommer att innehålla bestämmelser om noggrannare kontroll av byggnadsprocessen. Den framställningen väntar vi på med intresse. Men lagen hjälper inte om inte inställning till byggprocessen blir annorlunda. Att allt måste gå så fort är förståeligt. Sätter man igång och planerar för ett hus tar ju bara planeringen sin tid. Att sedan få ett färdigt hem eller en skola är spännande, inte vill man vänta i onödan. Det förstår ju alla - det är inte bra. Det andra är att utbildningen måste få en inriktning på mera hälsosamt och miljövänligt byggande. Och detta gäller från byggnadsarbetare till arkitekter. Estetiken får inte gå före hälsa och miljö. Med detta vill jag inte påstå att de inte kan kombineras.

 

Men, herr talman, hur vi än gör kommer enskilda familjer att hamna eller har hamnat i situationer där deras hela existens ställs i ett hörn- nämligen den s.k. mögelfällan.  Av tusen olika orsaker förstörs hus –privata som offentliga - med resultat att folk inte kan vistas i dem. Jag tänker inte här gå in i någon teknisk diskussion om vad som kan orsaka alla problem, utan koncentrerar mig mera på vad som kan göras när skadan är skedd och de drabbade behöver hjälp.

Motion nr 19 går ut på det att landskapsregeringen gör en plan över hur man ekonomiskt och kunskapsmässigt tar hand om privatpersoner som fått sin ekonomi förstörd på grund av fuktskador och övriga sjuka-hus-problem.

 

Som grund till initiativet har jag de åtgärder som vidtagits i våra omgivande regioner både i Finland och i Sverige, nämligen både ett ekonomiskt stöd men även ett rådgivningssystem.

De medel som finns i landskapets budget, nämligen 60.000 €,  räcker inte långt eftersom de skall delas med både handikappanpassning av bostäder och övriga saneringsobjekt i skyfte att förbättra bostadskvaliteten. I radiodebatten igår sades att det är inte många som söker för fuktskador och därför har man inte i landskapsregeringen  tagit in mera medel i budgeten .

 

Men, herr talman, hur kan människor söka medel när det inte informeras mera om dem!

 

Mögelfällan är ett projekt i riket, ett projekt som både ekonomiskt men även informationsmässigt tar hand om människor som drabbats av sjuka-hus-problematik och således fått sin ekonomi raserad. Som jag tidigare berättat ingår Andningsforbundet HELI,  Förbundet för bostadshygien, statens bostadsfond och vissa företag som säljer byggmaterial i projektet. Ekonomin kanaliseras genom RAY, Penningautomatföreningsmedel hör till det som tas in i projektet och de blir hjälpta med både att identifiera skadorna, med planeringen av åtgärder samt ekonomin. Men då är det ofta frågan om mera pengar än de 6000 € per projekt som landskapet kan erbjuda. Vi liberaler anser att samhället borde ha beredskap att i extrema fall hjälpa människor med sjukahusproblem.  Motsvarande fond som finns i riket är en möjlighet. Då är informationsfrågan lättare att sköta. En annan möjlighet är att landskapet i årsbudgeten tar med öronmärkta pengar för detta ändamål och med informationskampanjer informerar människor om möjligheten att få hjälp. Enligt rikets modell är samarbete med olika sakkunnigföreningar en möjlig lösning, då kan identifieringen och planläggningen av det enskilda problemet göras objektivt och med stor sakkunskap.

 

Herr talman!

För att detta skall bli möjligt behövs det att lagtinget och landskapsregeringen identifierar detta som ett problem i landskapet och har viljan att göra någonting åt saken. Där är vi liberaler villiga att hjälpa till.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

Herr talman!

Det är en angelägen och viktig problematik som behandlas i dessa båda motioner. Jag tänker t.ex. på när det gäller att vi borde göra en ekonomisk utredning av vad alla sjuka hus har kostat samhället. Då räknar jag med de offentliga byggnaderna i kommunal och i landskapets regi. Det är säkert väldigt bra att få dessa fakta och att använda dem för det kanske största dilemmat vi har med de offentliga byggnaderna är att man lägger ner väldigt mycket tid på planeringen men byggtiden blir ofta alldeles för kort. Huvudproblemet med våra fuktskador, även om de har många olika bottnar, är att det inte är riktigt köparens marknad, utan det är väldigt bråttom och precis som ltl Raija-Liisa Eklöw sade, tid är pengar, att man vill snabbt göra undan ett jobb för att man sedan kan förtjäna vidare på nästa uppdrag. Så är det när det är en kraftig högkonjunktur, som vi har inom byggbranschen.

 

När man har vidtagit åtgärder mot fukt- och mögelskador i något hus så gör man ofta samtidigt lite ombyggnader och man kanske gör vissa förskönande insatser och det är alltså flera saker som åtgärdas på samma gång, så jag ser det som en ganska stor arbetsinsats att sedan försöka analysera exakt vad just fukt- och mögelskadan har åsamkat. I det stora hela tycker jag det är klokt att få fram siffrorna därför att jag tror att det är viktigt just att få det som ett underlag för att motivera varför man skulle tjäna pengar på, åtminstone som byggherre, att ha en längre byggtid. Ändå är nog min fråga till utskottet att här är det klokaste att sätta resurser på eller är det annat som skulle vara fiffigare?

 

När det gäller mögelhusproblemen hoppas jag att också lagtinget tycker som jag att det allra viktigaste nu är, förutom att vi förhoppningsvis så småningom får dessa hus ur världen – i och för sig har varje hus mögel, men det är alltid en viss grad när det blir skadligt och människor är olika mycket känsliga också för det, att vi skulle kunna lägga mera vikt på det förebyggande arbetet och att det skulle finnas mera kunskap, mera respekt och seriositet när det gäller att bygga. Det är väldigt svårt att komma åt framför allt marknaden och lugna ner takten.

 

En insats som vi gör via plan- och bygglagen är att vi kommer att förtydliga rollerna väldigt klart, vem det är som skall ha ansvar och det kommer också att finnas krav på dokumentation och att man skall tala om hur länge olika saker har torkat, vilka material som i olika kombinationer har använts osv. så att man vet hur huset har blivit förverkligat och om det sedan är ett egnahemshus eller en offentlig byggnad att det också finns en instruktionsbok för hur huset skall skötas. Mögelproblematiken i hus är svår därför att det är en väldig balansgång: dels får vi aldrig komma till det skedet att man t.o.m. av lättja kan låta bli att underhålla sitt hus för att man vet att det kommer alltid ett samhälle som träder till, även om jag inte dränerar mitt hus eller om jag inte sköter om det med hygien osv., utan det är väldigt viktigt att det är en personlig privat sak, precis som vi sköter våra bilar på olika sätt så sköter vi också våra hus och andra saker. Det här är lite svårt. En viktig sak är förstås konstruktionen och materialval samt många andra faktorer också, men en väldigt viktig aspekt är underhållet. Det finns även hus som har blivit städade till mögel, så det är svårt att exakt dra den där gränsen.

 

Det är klart att en möjlighet skulle vara att man skulle grunda en fond, som jag vet att ltl Raija-Liisa Eklöw brinner för att vi gärna skall göra, men vi har konstaterat att vi har ett ganska litet underlag på Åland; dels skall det mycket pengar in i en fond, men så skall det också vara administration kring en fond. I så fall att man vill lägga mera pengar på den här typen av stöd tycker jag att det är klokare som ltl Raija-Liisa Eklöw sade att man lägger in mera pengar i budgeten helt enkelt och har ett enkelt regelverk som man hanterar härifrån.

 

När det gäller stöden som betalas ut i Norden tror jag att det lite måste nyanseras upp. Jag får en känsla av att man i princip tänker att har du det minsta bekymmer med ett sjukt hus i Finland får du bidrag hur mycket som helst, men det är de facto ganska tufft att komma igenom nålsögat och få dessa pengar. För det första är det ett krav på att insatsen man gör måste överstiga 7.000 euro. Den summa man maximalt kan få 70 procent på är 143.000 euro, i och för sig ett anmärkningsvärt högt belopp. Det är också fint på det sättet att om huset är så dåligt, och det tycker jag är en klok vändning, att om det är så dåligt att man klassar ut det så får man i stället för att försöka på något sätt få det på fötter igen kan man få ett stöd för att investera i en ny bostad. Det är unikt. Däremot är det en tuff inkomstgräns för att man skall komma i åtnjutande av det och man nämner ofta stora ekonomiska svårigheter i samband med att man skall ge ut bidragen. Jag tror inte att det är någon medelinkomstfamilj som i största allmänhet kommer i åtnjutande av pengarna.

 

När vi tittar på hur läget är hos oss har vi som sagt i regel 25 procent i stöd och max 6.000 euro. Det är inkomstprövat men vi har väldigt frikostiga inkomstgränser, så två fullt arbetande människor med ganska goda löner kan komma i fråga när det gäller stödet. Vi har ingen lägsta nivå för hur stor insatsen skall vara och vi har heller ingen självrisk. Även om procenten är väldigt låg är bidraget på så sätt ganska genereöst. Men sedan har vi också så att om man kan hänvisa till en svår social situation kan man få upp till 70 procent, dock högst 15.000 euro. Det är ett betydligt större belopp än dessa 6.000. Det tror jag att man lite kan jämföra med det finska systemets stora ekonomiska svårigheter.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw nämnde det inte, men i ett av inslagen i radion igår lyfte man också upp systemet i Sverige, att man var väldigt generös där, men samma sak, om vi jämför med vad man betalar där, så är det ungefär 700 personer per år som kommer i åtnjutande av stödet och det gäller endast hus som är byggda från 1977-88. Skulle vi slå ut det på den åländska befolkningen betyder det att man skulle bevilja bidrag till ungefär ett eller två hushåll per år.

 

Jag håller med om att det säkert finns behov av en större information, att det inte finns medvetenhet om att man kan söka bidrag från landskapsregeringen. Vi har vår hemsida förstås där vi på bästa sätt försöker komma fram med information och vi har emellanåt också mindre och större drive för att informera om olika reparationsunderstöd som vi har, men det är klart att man alltid kan göra det bättre.

 

Summa summarum tycker jag båda motionerna är behjärtansvärda och väldigt intressanta, men samtidigt tycker jag också att vi lite behöver balansera upp bilden av att det är så väldigt generöst överallt och att vi är så väldigt snåla här. Det stämmer precis som vi sade i inslaget i radion igår att hittills har de som har sökt fått bidrag; de har inte varit så särskilt många, men det kan som sagt ligga någonting i det som ltl Raija-Liisa Eklöw säger att skulle vi informera bättre så kanske flera också skulle söka för att reparera sjuka hus. Men att hänvisa till att det också skall räcka till handikappanpassning osv. har inte i vårt fall varit något bekymmer utan vi har kunnat ge stöd till dem som har sökt.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Jag vill inte på något sätt hjälpa till någon spridning av falsk information att det är lätt att få pengar i riket. Från Sverige har jag inte någon erfarenhet. Jag sade t.o.m. i mitt anförande att i extremt svåra fall. Den uppfattningen vill jag ta bort att jag med det här skulle vilja säga att det är väldigt lätt och fritt att efter vilken badrumsfuktskada som helst ansöka om pengarna. Jag tänker på de familjer som verkligen får både sin sociala och ekonomiska situation förstörd, liksom också hälsan många gånger. Vi är eniga ganska långt. För mig är det ingen skillnad om man gör det genom en fond eller budgetmedel.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Om vi sammanfattar de olika stöden kan jag hålla med det ltl Raija-Liisa Eklöw säger att det finska stödet är säkert bäst, men vid riktigt stora skadefall. Det är kanske just det som ltl Raija-Liisa Eklöw menar med mögelfällan, att hela huset mer eller mindre är utdömt samt om man då också råkar ha väldigt stora ekonomiska svårigheter. Det verkar vara så man har tänkt när man har utvecklat det finska systemet, medan det svenska systemet, som inte ltl Raija-Liisa Eklöw har hänvisat till, fungerar bra men för en mycket begränsad grupp. Det är väldigt få som kommer i åtnjutande av stöd där. I det åländska systemet har vi ett sådant stöd att det passar för flertalet fall och då är det fråga om begränsade skador när den ekonomiska kostnaden inte är alltför stor.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Jag är aktiv i detta ärende därför att jag är ordförande i Ålands lungskadeförening som är en medlemsförening till andningsförbundet och därifrån har vi fått veta att det förbundet skulle vara berett att hjälpa till med sakkunskap, som de också gör i riket. Likaså finns det affärer. I Finland är det Rautia och andra företag som också hjälper ekonomiskt med material. Allt skulle inte ligga på samhället utan hela mögelfällsprojeket är ett samprojekt mellan frivilliga, samhället och vissa företag.

 

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Det där låter väldigt bra och framför allt när man tänker på de lungskadade. Jag håller fullkomligt med det som står i någon av motionerna att det är säkert många som bemöts dåligt och kanske också ifrågasätts när det gäller deras bekymmer från sjuka hus. I de fallen är det också bra om man blir sporrad av sådana som har sakkunskap och som kan ge en råg i ryggen att man verkligen har rätt; om man är flera har man också lättare att få rätt. Jag funderar också om det skulle vara effektivare och bättre att dra igång någon form av tredje sektorprojekt än att nödvändigtvis myndigheten vid Ålands landskapsregering skall sköta även det här projektet. Det kanske skulle gå snabbare och enklare att då också koppla upp både företag och annat.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

Föredras för remiss ärende nr 11:

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion angående system för utsläppsrätter för kväve och fosfor till Östersjön. (HM nr 24/2006-2007).

 

Talmanskonferensen föreslår att motionerna remittera till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Fredrik Karlström: Herr talman! Jag ber att få önska att ärendet bordläggs till nästa plenum med tanke på att så få människor är närvarande och att huvudmotionären inte är här.

 

TALMANNEN: Förslag om bordläggning till plenum fredagen den 30 mars har väckts. Ärendet kommer därför att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 30 mars.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Ålands delegations i Nordiska rådet berättelse för tiden 1.1 - 31.12.2006. (NRB 1/2006-2007).

 

Talmannen föreslår att ärendet upptas till behandling onsdagen den 11.4.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöws enkla fråga angående finansiering av cancersjuksköterska. (EF 9/2006-2007).

 

Ltl Mats Perämaas enkla fråga om upphandling av transporter. (EF 10/2006-2007).

 

Svar på frågorna skall ges inom tio dagar efter det landskapsregeringen mottagit dem. Kan frågorna inte besvaras skall landskapsregeringen meddela lagtinget om detta och om orsaken till att svar inte ges.

 

Lagtingets nästa plenum är fredagen den 30 mars kl. 9.30. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.17.38).

 

 

 

 

Originalfil