Plenum den 29 november 2004 kl 13.00

PLENUM den 29 november 2004 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Dennis Jansson. Ltl Jansson infann sig efter uppropet).

29 lagtingsledamöter närvarande.

 

 

Föredras, fortsatt behandling ärende nr 1:

 

Av ltl Lasse Wiklöf jämte åtta lagtingsledamöter undertecknad skrivelse med yrkande att lagtinget skall förklara att lantrådet och landskapsregeringens ledamöter inte åtnjuter lagtingets förtroende. (MY 1/2004-2005).

 

Till grund för behandlingen läggs ltl Lasse Wiklöfs m.fl. yrkande om misstroende. Först tillåts diskussion, därefter fattas beslut med anledning av yrkandet. Ärendet kan bordläggas om lagtinget så beslutar. Diskussion.

 

Ltl Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Åland saknar en bra politisk ledning och det skall jag försöka komma till i min analys här i dag. Ett starkt lantråd som har en bred majoritetsregering skulle i normalfallet arbeta hårt konsekvent och framför allt trovärdigt och göra sitt allra bästa för att klara ut de åländska önskemålen i samhället här och också i externpolitiken. Ett starkt lantråd skulle inte tillåta att partier bakom regeringsblocket i för självstyrelsen väsentliga frågor skidar på egen hand. Det gör bara ett svagt lantråd. Nuvarande lantråd klarar inte den uppgiften och därmed underminerar han inte bara sitt eget förtroende utan hela regeringens och dess politik.

 

Lantrådet Roger Nordlund har klart gett till känna att det är självstyrelsens utveckling i samarbete med rikets regering och riksdag som gäller som rättesnöre för nuvarande ministär. Samtidigt har vi från oppositionens sida ofta både hört och sett hur alldeles särskilt en speciell gruppering bakom landskapsregeringen i stället exempelvis pläderar för återförening med Sverige. Och tidigare har vi från samma grupp också fått lyssna till önskemål om att det här med självständighet nog i sin yttersta potens är det bästa.

 

Lantrådets och regeringens senaste insats för att undergräva sin brist på konsekvens och sitt förtroende har vi erfarit i de uttalanden som gjorts och i omröstningen kring besättandet av de ordinarie posterna och suppleantposterna i Nordiska rådet. Lantrådet Roger Nordlund har mycket bestämt anfört att ltl Anders Erikssons anförande vid Nordiska rådets senaste session i Stockholm stod i klar strid med regeringslinjen och att han därför måste bytas ut. Vid omröstningen nyligen röstade dock inte bara ltl Anders Eriksson och ltl Brage Eklund i Ålands Framtid för ltl Anders Eriksson; också de obundnas tre mandat i lagtinget lade sin röst på ltl Anders Eriksson, även om gruppen står bakom regeringen och rimligen borde stå bakom regeringslinjen. Ett sådant handlande hade i vilket annat parlament som helst i Västeuropa utlöst en regeringskris. Dock icke här. Och som om inte det var nog röstade dessutom en av centerns egna ledamöter i lagtinget mot lantrådets bestämda linje. Trovärdighet, kära vänner, det vet man knappast vad är!

 

Förtroendet för regeringen Nordlund och hans ledarskap undergrävs dessutom av den faktiska omständigheten att lantrådet och hela regeringsblocket, minus liberalerna, sedan regeringskrisens uppkomst också arbetat för att förmå Ålands Framtid att göra gemensam sak med centern och Frisinnad Samverkan och obundna i en ny regering. Således, ena dagen sparkar man ut ltl Anders Eriksson och Ålands Framtid för att man nästa dag gör allt man kan för att ta in detta parti och t.o.m. i regeringen. Det vittnar om, bästa vänner, att det inte är Ålands bästa som man nu har för ögonen utan någonting annat.

Lantrådet Nordlund brukar tala om att det behövs minst 20 lagtingsledamöter bakom en landskapsregering. Nu skulle han vara beredd att regera med ett underlag på 16 och dessutom med Ålands Framtid, som man nyligen deklarerat att måste avskedas ur Nordiska rådet därför att man handlar stick i stäv med landskapets linje och intressen. Tala om pudlar! Det är minst sagt 180 grader det!

 

Sådana här faktorer indikerar inte ett gott och konsekvent ledarskap. Även om lantrådet Nordlund anför att han snarare är en för stark än en för svag ledare, har vi åtminstone i vår grupp, hur vi än sökt, svårt att spåra bevisen för hans eget påstående. Möjligen finner vi att lantrådet har klara brister på självinsikt.

 

Den officiella linjen höll inte i valet till Nordiska rådet när det gällde de obundnas roll, men de obundna fronderade dessutom mot lantrådet Roger Nordlund så att man för att förstärka ltl Anders Eriksson möjligheter också lät tillsätta en suppleantkandidat, ltl Kalle Alm. Det var väl, om något, att manifestera att man inte driver den nordlundska linjen.

 

Roger Nordlund och den regering som vi nu har är satta att arbeta med många viktiga frågor. Sjöfartens utveckling är för oss på Åland naturligtvis en alldeles omistlig del. Här gäller det att handla klokt, konsekvent och sakligt och naturligtvis med all kraft man bara har. Men i ett läge där det allra viktigaste, enligt mitt sätt att se, skulle vara att nu göra allt för att prolongera, alltså förlänga, sjöfartsstödet och dessutom klara ut finansieringsfrågorna för fartygsförnyelser, vad gör man då? Jo, samtidigt som man säger att regeringens förståelse för sjöfarten hela tiden ökar driver man frågan t.o.m. i budgeten om ett eget fartygsregister. Det är definitivt fråga om dubbla budskap som enligt mitt synsätt på rikssidan inte kan uppfattas på annat sätt än att Ålands landskapsregering inte litar på regeringen i de här viktiga frågorna.

 

Vi har tidigare här under sessionen diskuterat näringsrättsfrågorna, fundament i den åländska självstyrelsen, där lantrådet via telefon har försökt lösa saker och ting, trots att förutsättningarna har blivit diametralt annorlunda än tidigare. Vi har också varit inne på hembygdsrättsfrågor, där man ena dagen säger nej till en hembygdsrätt, nästa dag beviljar. Det finns alltså ingen konsekvens. Det verkar som om besluten kommer ad hoc utan större eftertanke och seriositet. Cirkusen i Långbergsöda, där en enskild familj drabbats oerhört hårt, är fortfarande olöst. Vi har våra fornlämningar i Långbergsöda och en familj som önskar bygga till en fastighet har naturligtvis jättestora svårigheter. Den här familjen fick besked av lantrådet Nordlund om att förra julen skulle frågan vara löst. Nu närmar vi oss nästa jul och frågan är inte löst. Det som är det stora problemet i det här avseendet är att självstyrelsens egna aktörer i vår regering inte klarar att läsa ut vad det står i den åländska fornminneslagen. Den är också ett av fundamenten inom självstyrelsen därför att det de facto var så att vi fick självstyrelse för vår kultur, där fornminneslagen finns, vårt svenska språk och våra lokala sedvänjor. Någon ordning får det vara! Det skulle inte förvåna mig om det här ärendet slutar med att lantrådet åtalas inför domstol – så verkar det – och ärendet kommer säkert också till Europadomstolen. Det är inga bra saker.

 

I tidningen Åland läser vi en intervju med lantrådet i anslutning till aftonskolan. Vi läser också i samma artikel att det finns uppgifter – dock icke från lantrådets mun, utan det är andra källor, och de källorna, vill jag betona, kommer definitivt inte från oppositionen, utan de kommer från något annat håll – där man påstår att näringschefen Olof Erland, kanslichefen Elisabeth Nauclér och finanschefen Dan E Eriksson vid något möte ute i Bartsgårda skulle ha gått i författning om att ställa till det så till den milda grad för vår regering att aftonskolan skulle bli en flopp. Det är minst sagt ärekränkande, var det än kommer från. Men det insinuerar att någonting är väldigt illa ställt. Jag känner en av de här personerna mycket väl och det är finanschefen Dan E Eriksson. En människa med större integritet och med större vilja att arbeta för självstyrelsen och dess utveckling finns inte i vår förvaltning. De här orden lade jag alltså inte i lantrådets mun, men det finns saker och ting som kan se ut som en tanke när man läser sammanhangen.

 

Lantrådet har gjort många märkliga uttalanden. Utan förankring har han antytt viljeyttringar om att vi borde få ett Ålandsministerium i Helsingfors. Jag trodde i min vildaste fantasi att vad vi vill ha är mera självstyrelse och inte att vi skall öka regeringens inflytande över åländska frågor, nämligen ministerierna i Helsingfors sorterar under regeringen och inte under åländsk självstyrelse. Som tur är har riksdagsmannen Roger Jansson därvidlag ändå skyndat till och sagt att man skall glömma de där tankarna, vilket ju är bra. Lantrådet har dessutom antytt ett ifrågasättande av vårt parlamentariska system. Han tycker inte att parlamentarismen är bra, men vad som är ännu värre är att han uttalat sig för en monopolsitutaion inom tidningsvärlden på Åland. Oerhört anmärkningsvärt!

 

Fru talman!

Det finns mycket. Listan kunde göras mycket lång, men jag skall inte uppehålla tiden desto mera. Däremot skall jag i det här skedet, som jag anser att mycket nära ansluter till ärendet i dag, ta upp de regeringsförhandlingar som har pågått.

 

Socialdemokraterna har alltid ansett att man bör eftersträva en regering som så nära det bara är möjligt skall efterlikna valresultatet. I ett demokratiskt styrelseskick brukar det vara det eftersträvansvärda, och vi tycker att så borde vara fallet nu också. Det betyder att vi har överlämnat en lista med olika möjliga regeringskonstellationer. Vi har sagt att centern, lib och socialdemokraterna skulle väl vara det som närmast avspeglar valresultatet eftersom vi tillsammans utgör de tre största grupperna. Vi har sagt att centern, lib och FS också är en möjlig konstellation. Vi har däremot sagt att vi inte tycker om kassaskåpsavtal. Om Frisinnad Samverkan får fyra mandat i val så är det de väljarna har sagt och inte att man helt plötsligt har sju genom ett kassaskåpsavtal med de obundna. Det har inte väljarna varit ute efter. I de här regeringsdiskussionerna vill jag betona att när man riktar ett misstroende är det klart att de som står bakom det är beredda till förändring och samtidigt är beredda att gå in och ta ansvar. Det har vi haft beredskap till. Under de här sonderingarna har det varit helt uppenbart att liberalerna inte har en chans att komma med i dagsläget i någon regeringsmedverkan just nu. Då finns det, för den som har analysförmåga, bara två alternativ kvar. Det ena är att man hittar socialdemokraterna eller att man gör upp med Ålands Framtid. I bägge fallen får man parlamentarisk majoritet. I det ena fallet får man en mycket bred majoritet och i det andra får man en så liten majoritet att man knappt vågar agera om lantrådet Nordlunds tidigare uttalanden skall tillmätas någon vikt och värde, nämligen att det borde vara minst 20.

 

Vi ville ge regeringssonderingarna en maximal chans och vi har försökt titta på vad som skulle vara bäst för landskapet Åland. Vi har under resans gång diskuterat lite hit och dit och lite justerat på önskemål samt kompromissat och nya inspel har gjorts, men slutprodukten som vi överräckte igårkväll kom efter att vi hade haft ett flera timmar långt förstärkt partistyrelsemöte. Vid det mötet slogs fast ett paket, och det paketet innehöll: kulturministerposten, där vi har en mycket ambitiös medarbetare i ltl Camilla Gunell, det var tanken.  Hon är oerhört intresserad, hon kan ämnet och är villig att göra ett försök. Det andra var att Lasse Wiklöf, som står här, skulle ta finansministerposten, och mycket resonerade partiet utifrån att undertecknad ansågs ha ganska bred erfarenhet, hållit på med politik i över 30 år och framför allt att herr Wiklöf hade en mycket bred kontaktyta, inte minst i Finland och Sverige. Och i belysning av att finansministerposten i Finland uppehålls av en socialdemokrat och att socialdemokraterna regerar i Sverige ansågs det vara det mest idealiska för att en regering med vår medverkan skulle bli lyckosam. Dessutom ingick som sagt i paketet att talmansposten skulle gå till den som i senaste val slog alla tidigare röstrekord och därmed dokumenterade att man hade ett fantastiskt förtroende hos valmanskåren, nämligen Barbro Sundback. Det förslaget försämras inte heller av att hon är den ålänning som har bättre relationer än någon annan till Finlands president. Vi tyckte att det också var ett mycket starkt skäl, men det gick inte. Från den kvarvarande regeringskoalitionens sida ansåg man att finansministerposten inte gick att rucka på, och därvidlag blev det somd egentligen blev. Vi gjorde ett försök, vi var beredda att ta ansvar, vi skulle ställa upp med vårt absoluta A-lag och vi ansåg dessutom att alla andra måste göra det, det måste vara de allra bästa krafterna för att framgången skulle bli ett faktum.

 

Vi har dessutom under den här diskussionen fört fram önskemålen om att obundna och FS borde lösgöras från varandra, eftersom den kopplingen ändå är ganska onaturlig och för att det skulle vara möjligt ansåg socialdemokraterna att även om Frisinnad Samverkan har bara fyra mandat skulle de ändå få två ministerposter. Men Frisinnad Samverkan anser synbarligen det viktigare att de obundna har en post i stället för att partiet har två. Jag undrar om frågan har behandlats med något större djup i Frisinnad Samverkans olika förtroendeorgan; om inte, kanske det inte skulle vara för sent ännu.

 

Min personliga analys är att lantrådet Roger Nordlund precis just nu iscensätter sin sista politiska strid som lantråd. Jag kan inte värja mig för tanken att det inte är ålänningarnas bästa och landskapets främsta i allt väsentligt som förespeglar den här regeringen. Jag får tyvärr uppfattningen att kampen nu gäller att befästa vissa personliga positioner, och, tro mig, det kommer inte att sluta väl! Därför skulle jag vilja, och jag anser att det är en nödvändighet, att centern borde föra fram en ny lantrådskandidat. Om man inte är kapabel till det, så borde man överlåta regeringsbildandet åt något annat parti. Skapar man en regering med 16 mandat, så vill jag ändå, som den goda kamrat jag ändå är till alla här i salen, rekommendera att de som går in anstränger sig för att vidmakthålla sina tidigare arbetsplatser; annars kommer arbetslöshetssiffran ganska snart att öka!

 

Det är så också att i dag måste jag ge tillkänna att lantrådet Roger Nordlund förbrukat det socialdemokratiska förtroendet. Vi har inte längre förtroende för Roger Nordlund. Det är också så att vi vill inte från regeringens sida i fortsättningen, om den här konstellationen blir verklighet, ta emot en massa samtal där man vädjar om vår hjälp för att lösa problematiska frågor. Det må gälla sjöfart, det må gälla laxfiske, det må gälla vad som  helst. I fortsättningen får ni stå på egna ben. Jag önskar lycka till, men gud give att vi inte får det här som slutligt resultat!

 

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman! 

Ltl Lasse Wiklöf har uttalat i ett tidigare skede att i de nya regeringsförhandlingarna skall alla parter vara likvärdiga. Nu säger han att de nuvarande regeringspartierna kan gå och förhandla med Ålands Framtid fast man just har kastat ut oss från Nordiska rådet. Om jag inte missminner mig var också socialdemokraterna med om att skicka ut ltl Anders Eriksson i kylan. Det skulle vara roligt att veta hur han har tänkt förhandla med oss, eller har han redan gallrat ur oss i samband med regeringsförhandlingarna, om det är så att socialdemokraterna blir aktuella och i en sådan position att de skall förhandla om vilka stödpartier man skall ha? I och med sitt uttalande har han nämligen redan gallrat ut Ålands Framtid.

 

Ltl Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman! Det är så här att det Ålands Framtid representerar har Ålands Framtid all rätt att representera. Vi har demokrati. Men jag tror att en större stabilitet ges för en regering som sitter runt 20 än om man har 16. Jag tror att det är rimligt att resonera i de termerna. Dessutom tror jag att en sådan regering i dagsläget bättre ändå skulle representera folkviljan om vi ser till mandatfördelningen också här i lagtinget. För övrigt tycker jag att det är mycket som både ltl Brage Eklund och ltl Anders Eriksson uttalar här i lagtinget som är bra.

 

 

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman! Ltl Lasse Wiklöf kringgår frågan och svarar inte. Han tycker att en regering skall bestå av ett antal ledamöter som representerar större partier här i lagtingssalen, men han svarade inte på min fråga om uteslutandet i förhandlingarna.

 

Ltl Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Den dag som Lasse Wiklöf får i uppdrag att bilda regering kommer jag att tala med Ålands Framtid.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Ltl Lasse Wiklöf och socialdemokraterna häver sin vana trogen, får man väl säga, sitt smutsiga byke i famnen på Obunden Samling. Men jag kastar det tillbaka. Jag vill inte byka deras tillkortakommanden. Jag vill inte byka deras oförmåga att kunna förhandla – det får ni tvätta själva!

 

När det gäller uttalanden som jag beskylls för om att jag skulle ha pratat om återförening med Sverige har jag inte gjort det. Jag har pratat om ett samarbete med Sverige; vi är för samarbete vid öppna gränser – kanske inte ni, socialdemokrater är det! Jag har pratat om att Finland, Sveriges och Ålands regeringar skulle sätta sig ner och öppet diskutera den här frågan. Jag har inte pratat om någon självständighet som något alternativ till dagens självstyrelse. Däremot har jag tyckt, som president Ahtisaari sade här 1998 i talarstolen, att vi skall diskutera saken, både de som är för och de som är mot borde vara intresserade av det. När det gäller Nordiska rådet följer vi de uppgörelser som görs. Vi röstar t.o.m. på Ålands Framtid, vi röstar på socialdemokraterna, till den del vi har gjort upp hur posterna skall fördelas. Vi har tagit i hand och kommit överens, och de överenskommelserna håller vi.

 

När det gäller vårt samarbete med Frisinnad Samverkan gick vi till val i valförbund. Vi kom överens om det. Väljarna sade, okej, ni får de här sju mandaten, använd dem tillsammans! Det har i socialdemokraternas språkrör kallats för odemokratiskt. Det vore väl odemokratiskt om vi skulle bryta det som väljarna har gett oss förtroende att ha, eller hur?

 

Ltl Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag konstaterar att Obunden Samling inte följer den av lantrådet Roger Nordlund utstakade linjen utan fronderade.  Det må sedan bero på uppgörelse eller vad som helst, men man var oense som ett stödparti till regeringen med lantrådet Roger Nordlund.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Det som vi gjorde var inte några problem för lantrådet Roger Nordlund eller för något regeringsparti. Jag meddelade direkt när planerna kom upp, att vi stöder det inte, vi kommer inte att gå med i det här, utan vi stöder de uppgörelser vi har gjort med våra lagtingskollegor och partier. Det är viktigare att det samarbete som finns, som står över allt dagspolitiskt tjafs, håller. Det tycker jag också att socialdemokraterna borde ha understött och inte för egen vinnings skull gått med på att göra så här.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

 

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Mycket av det som min kollega ltl Danne Sundman har sagt stöder jag till hundra procent. Jag tycker att det är fel av ltl Lasse Wiklöf att gå in mot den obundna gruppen i debatten som han för och sitt misstroende mot landskapsregeringen. Den obundna gruppens agerande i Nordiska rådet-frågan handlar i skäl och hjärta om demokrati. Det handlar om att man skall få säga vad man tycker i vilket sammanhang man än är, så det är i grunden fråga om yttrandefriheten, ltl Lasse Wiklöf. Jag anser inte att man skall bli belagd med munkavle bara för att man uttrycker sina åsikter, i vilket sammanhang det än må vara. Det samhälle som ltl Lasse Wiklöf uppenbarligen eftersträvar föll i form av Sovjetunionen för ganska länge sedan.

 

När det gäller det valförbund som Obunden Samling har med Frisinnad Samverkan är det precis som ltl Danne Sundman sade: inför valet sade vi öppet att om väljarna ger oss förtroende tänker vi samarbete så långt det bara är möjligt; om vi får komma in i en landskapsregering gör vi det där, är det i opposition så är det där. Det handlar bara om demokrati. Det sårar mitt hjärta när man går ut och talar emot yttrandefrihet och talar emot demokrati, och ett sådant samhälle vill inte jag leva i.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

I det tal som ltl Lasse Wiklöf höll kan man se den röda tråden. Den gick ut på att försöka skapa så mycket splittring som möjligt och rycka i alla olika partier. Vad gäller Nordiska rådet vill jag påminna om att när det här lagtinget tillträdde och vi bildade landskapsregering var alla partier ute och förhandlade och diskuterade en så moralisk och rättvis platsfördelning som möjligt i våra utskott här i lagtinget m.m. som följer med. Men den diskussionen togs inte upp när Nordiska rådsplatserna fördelades senare, som vi nyss har röstat om. Där var jag den i centern som röstade, som kanske ltl Lasse Wiklöf föreslog, och det kan jag tydligt säga fast det var hemlig röstning att jag var den som röstade på ltl Anders Eriksson i det fallet och det skulle jag också ha gjort om den listan hade stått kvar, men den strök ltl Lasse Wiklöf bort sig från.

 (Från salen, ltl Lasse Wiklöf: liksom ltl Ragnar Erlandsson)

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Vi har nu hört ltl Lasse Wiklöf i gammal god stil orera om hur omöjlig landskapsregeringen och lantrådet är och vi har fått flera exempel på vad han menar med det. Men jag tycker inte att exemplen har varit speciellt starka. Speciellt när det gäller uttalandet här att man som lantråd inte skall tolerera något oliktänkande vill jag bara påminna om att nog får i alla regeringar statsministrar stå ut med oliktänkande i egna led. Det som mest ändå förundrar mig är att socialdemokraterna, som vanligen hävdar att det är de som kan demokrati på alla sätt och som nästan säger sig ha monopol på demokrati, berättar utförligt varför det nu är så frustrerande att man inte lyckas med ett kommande regeringssamarbete – det är egentligen inte det vi skall diskutera i dag – man berättar att man har haft möten, man har t.o.m. haft en förstärkt partistyrelse som har kommit fram till att den kommande regeringen borde se ut på det ena, det andra och det tredje sättet och blir mycket förtrytsamma när man inte får gehör för det. Då vill jag bara påminna om att alla partier har haft olika diskussioner, vi har också haft partistyrelsediskussioner, vi har också kommit fram med olika förslag. Är de mindre värda och mindre demokratiska än socialdemokraternas? Det är verkligen någonting som man kan undra över. Så framställdes det.

 

 

Ltl Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Nej, snälla ltl Gun Carlson, tvärtom de är lika mycket värda! Det är så man diskuterar i ett parti. Däremot tror jag inte att de är lika kloka.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Man fick inte alls den uppfattningen att några andra förslag än socialdemokraternas överhuvudtaget är lagda och genomtänkta, utan uppenbarligen framställdes det som så att det är enbart socialdemokraterna som vid sina olika diskussioner och på styrelsemöten lagt fram förslag som andra har mage att inte ta emot. Så var det!

 

Ltl Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Det står centern, Frisinnad Samverkan och Obunden Samling helt fritt att acceptera eller förkasta de socialdemokratiska förslagen. Naturligtvis fungerar det så. Jag försökte bara i ringhet säga, att jag tror inte i dagsläget, med tanke på alla de stora frågor Åland står inför, att det är det klokaste. Det är vår uppfattning; att ni sedan har en annan uppfattning måste jag naturligtvis också tolerera. Vi har demokrati.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Det är alldeles klart att ett lantråd på Åland har ett betydligt mera utsatt läge än en oppositionspolitiker. Det är helt omöjligt att ett lantråd, som skall vara aktivt och stå i den främsta linjen, inte kan göra alla till lags, ibland inte ens de egna. Så stora förväntning är det på ett lantråd. Men jag tycker ändå att katalogen som ltl Lasse Wiklöf räknade upp inte är rättvisande. Skulle man räkna upp alla goda initiativ och alla framsteg som lantrådet Nordlund har nått för Åland skulle den bli mycket längre. Jag kan säga som ltl Lasse Wiklöf, att jag kan inte värja mig för tanken på den förre talskrivaren, som skrev och skrev på sitt tal och sedan kom han till en passus där han skrev i marginalen, att ”här är argumenteringen dålig, höj rösten”!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

För ett år sedan när det skulle landskapsregering var det tänkt att det skulle bli ett samarbete mellan centern och socialdemokraterna samt några till. En förutsättning från socialdemokraternas för att det samarbetet skulle komma till stånd var att Roger Nordlund skulle vara lantråd. Igårkväll klockan 22.30 var jag fortfarande tydligen accepterad som lantrådskandidat och ett blivande lantråd. I dag ungefär klockan 13.15 får jag höra att jag har brukat mitt förtroende hos socialdemokraterna som lantråd. Jag undrar vad jag har gjort i natt egentligen, för jag sov faktiskt ganska gott!

 

Men jag tycker, fru talman, att det visar det här spelet. Jag skulle naturligtvis ha varit en jättebra lantrådskandidat och Wiklöf skulle ha lyft mig till skyarna här om centern, FS och obundna skulle ha accepterat de villkor som socialdemokraterna lade fram senaste kväll. Sådan är politiken, bästa vänner, så fungerar det! Om det sedan är bra eller dåligt får var och en själv avgöra.

 

Fru talman!

Det som är oansvarigt i den här situationen är det som ltl Lasse Wiklöf just nu håller på iscensätter: en misstroendedebatt med efterföljande eventuell omröstning utan att ha ett klart alternativ för ålänningarna att presentera. Han är beredd att förstöra ett fungerande samarbete mellan centern, FS, obundna och liberalerna. Mycket tisslande och tasslande har gjort att liberalerna har valt att lämna landskapsregeringen, antagligen i förhoppningen att kunna bilda en landskapsregering tillsammans med socialdemokraterna och på det sättet få mera gehör för sin politik. Själv säger ltl Lasse Wiklöf här – för en kvart sedan – att, nej, liberalerna, det är det parti som är otänkbart som regeringsparti för tillfället tydligen  (Från salen, ltl Wiklöf: det lät så) En viss besvikelse kan man märka här i salen hos en del av lyssnarna.

 

Fru talman!

Det som är värt att komma ihåg: jag för min del har talat för - på den punkten ger jag ltl Lasse Wiklöf rätt – att vi skall försöka få breda politiska lösningar i det åländska samhället. Jag har också försökt åstadkomma det, men jag är inte en person som till varje pris vill åstadkomma det. Det måste också vara så att väljarna och valen får genomslag i det åländska samhället och det innebär, fortfarande, att det finns en s.k. borgerlig majoritet här på Åland och så länge det finns det kan man inte sälja bort allting som den s.k. borgerliga majoriteten står för. Det är den politiska verklighet som jag försöker leva med.

 

Fru talman!

Det fanns många saker i ltl Lasse Wiklöfs tal som jag reagerade på, men jag vill ändå från början passa på att ta upp det som jag upplevde som ett slag under bältet på både mig och den här landskapsregeringen. Det var när ltl Lasse Wiklöf nämnde någonting om ett Bartsgårdamöte och att tjänstemännen Eriksson, Erland och Nauclér skulle på något sätt ha kommit överens. Något sätt har aldrig kommit över mina läppar och jag har aldrig ens insinuerat det, och jag vill från den här talarstolen säga att de tjänstemännen gjorde ett bra förarbete inför aftonskolan. Något annat har jag aldrig sagt, så jag hoppas att ltl Lasse Wiklöf korrigerar sitt uttalande eller visar mig den tidning där jag på något sätt skulle antyda någonting sådant. Jag tycker att vi skall syssla med rent spel i den här debatten.

 

Det är riktigt, fru talman, att utvecklingen av självstyrelsen är det som är och har varit min ledstjärna. För 25 år sedan satt jag precis där Nina Fellman just nu sitter och blev vittne till en procedur när jag valdes till ersättare i Ålands landskapsstyrelse. Knappast kunde jag den dagen förvänta mig vad jag hade framför mig och de ord som har uttalats om mig i den här salen i dag 25 år senare. Men jag vill ändå säga att Åland och det åländska samhället har för varje år som har gått sedan dess blivit viktigare för mig och jag har insett vilket bra samhälle och vilka möjligheter vi faktiskt har, vi som har förmånen att bli födda och växa upp här. Då är det viktigt att vi också tar hand om och förvaltar det på ett bra sätt. Det är viktigt att varje generation lite förbättrar självstyrelsen och det åländska samhället. Jag har politiskt vuxit upp tillsammans med ltl Anders Eriksson, vi har varit ungcentrare, vi har varit under Erlandssons vingar i hans landskapsstyrelser, och vi är lite olika personer, men vi har samma mål. Eriksson är lite otåligare än mig, vill komma fortare framåt och jag är lite mera tålmodig och försöker se långsiktigt på arbetet. Men det viktiga är ändå att man har riktningen klar och att man vågar tro på det åländska samhället och tro på vår egen förmåga, också vågar tro att Åland kan vara annorlunda. Där tycker jag att EU-medlemskapet har inneburit en del möjligheter för oss men också en stor utmaning, eftersom väldigt mycket av EU-tanken handlar om att vi skall likformas och allting skall vara öppet och lika. Men det är inte det som är grejen med Åland och med självstyrelsen. Självstyrelse innebär faktiskt att man skall kunna vara annorlunda, att vi skall kunna ha speciallösningar som fungerar i vårt lilla samhälle och i vår geografiska belägenhet, med de människor och med de företag vi har här, med den geografi, den skärgård och den kommunstruktur vi har osv. Det måste vi våga tro på. Likformar vi oss blir vi precis som alla andra, och vad är det sedan som är så speciellt med Åland? Vi blir ett Gotland eller vi blir någonting annat. Vi måste våga tro på oss själva och vår egen förmåga. Det tror jag att är en av de viktigaste signalerna som vi som politiker också har. Det är inte bra när man står i den här talarstolen och försöker få allting att låta nattsvart, för det är det inte. Det åländska samhället är faktiskt riktigt bra. Vi kan vara stolta över det allihopa tillsammans, jag som lantråd, ni som lagting.

 

Fru talman!

Ltl Lasse Wiklöf nämnde sjöfarten och jag förstår antydan att det är viktigt att socialdemokraterna är med och arbetar för sjöfarten. Det tycker jag också att är viktigt, för sjöfarten är vår största arbetsgivare på Åland. Därför har jag också som lantråd lagt ner merparten av min tid i diskussioner med riksrepresentanter just på sjöfarten. För något år sedan, när vi hade hotet om utflaggningen, skall jag villigt erkänna att det var den tyngsta tiden som lantråd och som politiker på Åland när man tyckte att det var omöjligt att få rikspolitikerna att förstå hur viktig näringen är för Åland, och att det går inte att förklara för dem i Finland att Finland för en bra Ålandspolitik, om vi har en situation där alla våra ungdomar snart studerar i Sverige, sjöfarten flaggar svenskt, så varför skall vi som ålänningar betala skatt till Finland, om jag nu lite karikerar. Men till slut gick det. Jag och många goda krafter, inklusive Lasse Wiklöf, vill jag säga, gjorde ett bra jobb tillsammans med facken, med redarna och lyckades med den frågan. Vi har nu en situation där sjöfarten faktiskt ökar på Åland och nu gäller det att få fram de långsiktiga lösningarna. Jag sade från den här talarstolen, och jag står för det, att i dag finns det en förståelse i Finlands regering för sjöfarten och den skall vi bygga vidare på. Jag har förhoppningar att det arbete som görs i kommunikationsministeriet också skall leda fram till sådana förslag som kan ge en långsiktighet, för vi kan inte vänta fem år, att den här perioden har gått till slut, utan det måste bli det närmaste året de här lösningarna skall läggas på bordet så att man också inom näringen skall våga göra de långsiktiga investeringar som behövs.

 

Fru talman!

Ltl Lasse Wiklöf sade att jag kommer med dubbla budskap eftersom vi har skrivningar om fartygsregister i budgeten. Vi måste komma ihåg att till självstyrelsen och självstyrelsebygget hör också utveckling. Vi måste alltid försöka fundera på att vad kan vi göra bättre, var kan vi bygga vidare och var finns det finns framkomliga vägar. Just när det gäller sjöfarten är det det området som det faktiskt är lätt att få förståelse från rikssidan att där kunde det vara bra med mera behörighet för Åland därför att Åland är unikt med den sjöfartskunskap som finns inom näringen och dess betydelse. Man brukar säga till från justitieministeriet att om det finns något område ni borde ha mera behörighet på så är det faktiskt inom sjöfartsområdet. Då tycker jag inte att vi här på Åland skall vara rädda att diskutera de frågorna. När vi  har en skrivning i en budget där vi vill arbeta med dem så blir man slagen i huvudet här i lagtinget! Man borde väl i stället diskutera: hur kan vi tillsammans göra det här tillsammans och se vad vi kan göra; t.ex. vad det kostar kunde vi utreda, som vtm Barbro Sundback säger.

 

Likadant, fru talman, har jag fått kritik som lantråd därför att jag har vågat tänka några tankar som har varit utanför det normala. Jag har pratat för ett Ålandsministerium och en utökad självbestämmanderätt, och det har jag gjort eftersom jag är partiordförande för ett parti. Jag tror faktiskt att de flesta är så intelligenta att de kan skilja på rollen som lantråd när jag framför den officiella linjen eller när jag har funderingar i en sommarledare i en tidning kring framtiden. Det är att underskatta läsarna och publiken, tycker jag, att säga någonting annat.

 

För övrigt, fru talman, har riksdagsmannen Roger Jansson och jag precis samma uppfattning när det gäller ett s.k. Ålandsministerium. Med det system vi har i dag skulle det inte fungera, utan det bygger på att Åland skall ta över mera behörighet; då skulle det fungera. Jag har diskuterat saken med Roger Jansson och vi har klargjort detta mellan oss, så jag hoppas att den saken är utagerad i och med detta.

 

Fru talman!

Ltl Lasse Wiklöf sade att lantrådet Roger Nordlund utkämpar sin sista strid. Det är ett ganska dramatiskt sätt att uttrycka det på. Jag kan försäkra dig, ltl Wiklöf, jag har varit aktiv i 25 år i åländsk politik, jag är 47 år och jag hoppas att jag har många goda år kvar, för jag har lärt mig att ungdomlig entusiasm är viktig och jag har brunnit av iver, men jag lärde mig också i den senaste aftonskolan vi hade i Helsingfors tillsammans med regeringen att erfarenhet kan vara ganska bra. En av mina bästa fördelar under den diskussionen var att vid det bordet som jag satt fanns det ingen annan utom jag som varit med i Lipponen I och II och nu Vanhanens regering; det gav mig faktiskt en psykologisk fördel som var till min och också till Ålands fördel. Jag kommer att jobba aktivt politiskt, ltl Lasse Wiklöf, som lantråd, som ledamot i lagtinget eller på någon annan post, för jag älskar Åland och jag vill faktiskt se till att vi skall ha det så bra som möjligt och att alla som bor här skall kunna försörja sig och ta vara på sig själva. Jag tror att då är det väldigt viktigt att vi också för en sådan politik  här som får ålänningarna att våga tro på sig själva, vågar bli lite mera företagsamma än vi är i dag, vi skall inte bli det här bidragstagarsamhället där vi skall tycka att det är så tryggt och det är så bra, vi har en klumpsumma osv. Jag tror att vi måste visa att vi har lite jävlar anamma i oss och vågar tro på oss själva.

 

Fru talman!

Regeringsförhandlingarna överlåter jag till andra att diskutera; eftersom vi medvetet den här gången, eftersom det bevisligen inte blev någon lycklig lösning om man tänker att det inte blev något äktenskap mellan socialdemokraterna och centern för ett år sedan när förste vice talmannen Sundback och jag diskuterade, så har den här gången för centern, FS och obundna ledamöterna Ragnar Erlandsson och Harriet Lindeman fått föra diskussionerna för att inte på det sättet några gamla känslor och bindningar skall förstöra förhållandet. Men jag tror att det är viktigt att vi i stället för att gräva upp gammalt groll här i dag börjar titta framåt och tänker lite mera på Ålands framtid.

 

Ltl Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Efter detta eminenta tal där allt är bra och inget skall justeras, bara att vi se framåt och vi skall utveckla och alltihop, så kan jag naturligtvis inte ha någonting att tillägga! Det var helt uttömmande!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Slutet av anförandet blev nästan roande. Det var det som sken igenom hela anförandet, så slutklämmen blev synnerligen bra: vi skall tänka mera på Ålands Framtid! Jag är säker på att om lantrådet Nordlund genomför det, bibehåller kassaskåpsavtalet och andra avtal och tar Ålands Framtid med i landskapsregeringen, så kommer centern och lantrådet Roger Nordlund nog att få tänka på Ålands framtid väldigt mycket!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Ltl Mats Perämaa nämnde någonting om kassaskåpsavtal och jag vill för min del säga att centern har inget kassaskåpsavtal och jag tror inte att de obundna och frisinnade har det heller. Däremot är det så att vi råkar ha en ganska gemensam syn på framför allt den ekonomiska politiken och på självstyrelsepolitiken och hur vi skall utveckling den. Det har sammanfört oss till ett ganska sammansvetsat lag. Jag tror att det är bra för Åland, ltl Mats Perämaa, att det finns någonting som är stabilt i det här läget, för de flesta ålänningar undrar nog faktiskt: vad är det som  händer egentligen?

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det vore väldigt bra om det skulle bli någonting stabilt,  men om det inte är ett kassaskåpsavtal så är det ändå ett avtal som har ingåtts. Det har framkommit tydligt; det är en överenskommelse om politisk enhet. Om det skall bli stabilt att man tar med Ålands Framtid ännu i det med en majoritet av 16, så är det många personer som har uttryckt tveksamhet i den frågan. Då är det inte självstyrelsepolitik man driver mera utan det blir en väldigt tydlig signal mot självständighet. Det blir inte stabilt.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

I kommande regeringsförhandlingar kommer naturligtvis regeringsprogrammet att vara avgörande för hur politiken skall föras. Jag utgår från att det kommer att gälla för nästa regering också. Jag tycker att det är lite märkligt, fru talman, att ltl Mats Perämaa, som är gruppledare för liberalerna står och talar här om mindre bredd på regeringen. Skulle liberalerna inte ha kastat in handuken och dragit undan mattan för sina egna ledamöter, hade vi i dag haft en regering med 21 mandats stöd som gjort att vi kunde ha arbetat vidare och vi kunde i dag ha hållit på och fört Åland framåt i stället för att nu stå här och gräla på varandra.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Jag tror att det är svårt för den åländska allmänheten, för Ålands folk, att hänga med i de politiska svängarna och jag tror t.o.m. att det är svårt för politikerna själva ibland att hänga med. Det blev jag varse senaste lördag när en person som jag upplever som ganska samhällsintresserad frågade mig: Varför skall ni hålla museibyråns personal bakom ryggen, det har ni inte sagt förut, att varför lämnade ni in misstroende? Då började jag grunna lite på det här och jag tror att vi bör förklara ganska tydligt varför vi har lämnat in misstroendet. Det är också så att det är så mycket som flyter fram och tillbaka, så mycket som händer att det är svårt för allmänheten att hänga med. Märk väl, det står inte ett ord i misstroendet om museibyråns personal; däremot står det att vi är tveksamma till socialistiska lösningar.

 

Orsaken till att vi lämnade in misstroendet är att jag har grunnat länge på vad man skulle kunna göra åt den här situationen att det ibland tas beslut, så tas det kontrabeslut, det går fram-back; lantrådet nämnde i sitt svar bl.a. Plasto-affären. Under Plasto-affären tog folk från näringslivet kontakt med mig och undrade: Kan du på något sätt bidra och försöka göra någonting, för vi litar inte på landskapsregeringen? Det är ingenting jag har sagt tidigare, men jag vill säga det nu. Det visar också att då har vi en regering som är lite illa ute.

 

Om vi tittar på misstroendet i sig, så första orsaken till att vi skrev på är att vi tycker att det har varit ett ryckigt, ett osäkert och stundtals okunnigt beslutsfattande, och i frågor som faktiskt berör självstyrelsens grunder har det också tagits beslut olika beslut. Det här har undergrävt trovärdigheten för sittande landskapsregering.

 

Vi skriver i misstroendet att självstyrelsen stampar på stället, diplomati och goda relationer är bra, men kan aldrig ersätta konkreta resultat. Det är den andra orsaken till att vi har skrivit på. Vi måste få fart på självstyrelseutvecklingen. Det torde vara allmänt känt att vi vill ha en självstyrelseutveckling hela vägen i mål. Självstyrelseutveckling är någonting av det absolut viktigaste politiskt för Ålands Framtid. Och det är också någonting som är intimt sammankopplat med övertagande av skattebehörighet, som vi också – märk väl – tar upp från en enhällig opposition i misstroendet. Vi anser att det är olyckligt att skatteövertagandet stampar på stället. Så står det i detta misstroende.

 

Så finns det också frågor som är väldigt viktiga för Ålands Framtid men som kanske har en mindre politisk dignitet. Vi tar upp glesbygdsnäringarna, turismen, jordbruket, fisket, vad man skall kunna göra för att hjälpa de näringarna. Men den fjärde och sista orsaken till att vi skrev på misstroendet eller t.o.m. var med och författade det är det att vi tycker att den handlingsförlamning som har funnits i den sittande landskapsregeringen måste vi göra någonting åt. Det finns flera orsaker till den handlingsförlamningen. Men jag tror att en av de främsta orsakerna är att det har varit fyra partier med så olika ideologier, med så olika uppfattningar om saker och ting. Vi har liberalerna på ena sidan och, om man får skämta om en allvarlig sak, kassaskåpspartierna på den andra sidan. Det tror jag har varit en bidragande orsak till den politiska låsning, till det politiska dödläge som vi har befunnit oss i. Och som jag sade inledningsvis har vi grunnat länge i Ålands Framtid: Vad skall vi kunna göra för att bryta upp detta politiska dödläge? Vi måste få någonting att hända igen.

 

Det här, bästa åhörare, var våra motiv. Det står inte ett ord om museibyråns personal; det har inte haft någonting att göra med misstroendet, fast det är en viktig sak i sig.

 

Fru talman!

Innan jag går vidare vill jag lite kommentera det politiska klimat vi har här på Åland. Jag undrar om alla har insett att vi faktiskt har en allvarlig politisk situation här på Åland. De som har fört ut den åländska politiska på så här grumliga vatten har faktiskt ett stort ansvar. Vi har en politisk situation, där egentligen inte någon litar på någon, och det är inte bra – för att använda en tidigare ledarskribents, som jag ser här på läktaren, ord: ”det är inte bra”. Skall vi bygga upp ett hållbart samhälle måste vi kunna lita på varandra, vi måste kunna ha ett samarbete som bygger på förtroende. Jag vill min vana trogen vara ärlig och säga att om man ser på talmannens roll, som är så oerhört viktig i det politiska systemet, bör talmannen – jag har sagt det flera gånger förut - hålla sig över den partipolitiska nivån. Talmannen måste vara en samlande kraft i Ålands lagting, en kraft som försöker skrubba bort de vassa armbågar, det gnissel som finns, man måste kunna gjuta lite olja på vågorna. Jag har varit kritisk flera gånger tidigare till detta agerande, bl.a. under Europaparlamentsvalet. Men denna höst tycker jag att det är under all kritik. Det är ett intrigerande och det är ett taktikerande så att inte ens de liberala ministrarna vet om de är med i landskapsregeringen eller inte. För att använda utbildningsminister Lars Selanders egna ord: ”det är märkligt!” Jag vill t.o.m. tillägga att det är ytterst märkligt. Men jag måste också med sorg i hjärtat säga att centern, det parti som jag länge har varit med i själv och som jag fortfarande tycker mycket om, i senaste valrörelse mobiliserade sina egna trupper runt en sak: självstyrelselagsrevisionen. Självstyrelselagen var utformad på ett sådant sätt att man kunde under inga omständigheter omfatta förslaget. Ålands Framtid och centern var helt eniga i vår kritik, men två månader efter kastade centern allt överbord av en orsak – för att få vara med runt regeringsbordet.

 

Chefredaktören Jan Helin brukar ofta formulera sig väldigt analytiskt och bra. Han kommenterade också det här fenomenet i en ledare, men han skrev också en annan där han skrev att ”Mellan Ålands Framtids tydliga politik och Ålands socialdemokrater är det bara dis och dimma”, som han uttryckte sig. När det gäller Frisinnad Samverkan och det obundna blocket, så det som har trängt igenom den här dimman när det gäller de här frågorna är det att vi vill också vara med i landskapsregeringen! Jag måste konstatera, efter att jag hörde ltl Lasse Wiklöfs tal nyss, att det är avgörande vad vi säger inom åländsk politik, om vi är med i landskapsregeringen eller om vi upplever att vi är utanför.

 

Fru talman!

Jag låter säkert uppgiven, jag låter säkert trött, och det kanske jag är, men det är inte så allvarligt hur jag känner mig, utan det som är mera allvarligt är att jag tror att Ålands folk också är väldigt trötta på det här. Rör er ute bland Ålands befolkning och ni får höra: det är en sandlåda, det är en lekstuga, det är politiskt omoget. Och det som de säger är sant. Det som har skett de sista veckorna drar ett löjes skimmer över den åländska politiken. Nu måste de största partierna skärpa till sig, nu måste vi få en politik med politisk resning, och Åland förtjänar mera.

 

Det kan vara intressant att stanna upp och undra: Vad beror det på att det går så här? Det är klart att det är olika på personliga läggningar som ligger i botten på dem som agerar eller låter bli att agera. Men igen: jag tror också att det är mycket beroende på det politiska system vi har, ett politiskt system som tillåter att man kan driva en politik utan ansvar, där vi inte ens har ansvar för intäkter och utgifter i detta parlament, för ”det är ju så tryggt”, jo, det är väldigt tryggt det systemet när man vill ägna sig åt intrigerande, taktikerande och sådant som egentligen inte har någonting att göra med att bygga framtiden för det här samhället. Det tycker jag att är olyckligt.

 

Jag vill, fru talman, lite kommentera det långa svar lantrådet Roger Nordlund gav senaste torsdag. Jag tycker svaret är tudelat. Rent allmänt kan man säga att det är ett bra anförande, det var klarläggande på många punkter, men det gav också få  svar på de invändningar som vi hade i misstroendet – det var kanske mera en uppgörelse med det liberala partiet, som jag upplevde det. Men det finns många saker som är värda att kommentera.

 

Det första lantrådet sade var att han aldrig har upplevt en sådan arbetsglädje, en sådan energi och en sådan vilja till förändring inom landskapsregeringen som den han sitter i nu. Det kan så vara, det vet inte vi någonting om som har varit utanför och det här är ingenting som han på något sätt har lyckats kommunicera ut heller. Man kan ha hur stor arbetsglädje som helst, man kan ha hur roligt som helst, men om ingen vet om det, om man inte ser något resultat av det, så är det svårt att ta det till sig. Lantrådet sade vidare att ekonomin är det viktiga: vi skulle ta ansvar för att vi skulle få en samhällsekonomi i balans. Och han sade med en djup suck: budgetförslaget vi har lämnat ”är inte bara i balans, det visar ett litet överskott redan efter det första året – det skall vi få misstroende för”.  Jag tycker att det här är lite att försköna. Det har varit en väldigt märklig remissdebatt i och med att vi har pratat om allt annat än utom det som ärendet har handlat om, dvs. budgeten. Tittar vi på skattegottgörelsen, tittar vi på den ökade klumpsumman, tittar vi på försäljningen av fastigheter, så har vi 30 miljoner euro där i extraordinära intäkter. Tittar vi ytterligare på att regeringen ”har tagit” – man har den rätten – 11 miljoner från pensionsfonden, har vi faktiskt 40 miljoner euro i extraordinära intäkter, som man till största delen har plöjt ner i den löpande verksamheten och visar ett litet överskott på 300.000 euro. Så ser den ekonomiska verkligheten ut, som jag upplever det.

 

Lantrådet sade att det har varit givande diskussioner med det åländska näringslivet. Plasto nämndes som ett exempel. Flyget nämndes som ett annat. Lantrådet säger: ”Jag tycker att vi har arbetat målmedvetet, konsekvent och långsiktigt i den frågan.” Så kan det vara. Jag säger igen att när man står på sidan om och det inte kommuniceras ut på vilket sätt man har jobbat är det svårt att ta det till sig. Det som jag flera gånger har sagt från den här talarstolen är, att jag förstår inte, först lägger man ner Skärgårdsflyg, sedan börjar man bygga upp någonting nytt. Jag upplever att det har varit en hel del fram-back också när det gäller den frågan.

 

Följande fråga jag vill beröra, i och med att den är så pass viktig, är aftonskolan. Det har sagt så, precis som lantrådet helt riktigt konstaterat, att när den ekonomiska utredningen är färdig, då skall man gå vidare med de här frågorna. Men, som vi har sagt från Ålands Framtids sida, många gånger som en ropare i natten, inte är det så att för att vi är eniga här hemma och vill gå vidare, att vi får någon större respons i Helsingfors, utan det är precis som lantrådet sade själv, att det är ”nej, nej och åter nej”. Lantrådet svängde det ändå så att trots det motstånd som har varit så har man lyckats få till stånd någonting bra, man har lyckats få till stånd ett toppmöte. Men jag frågar mig: vad var då aftonskolan? Var inte det ett toppmöte; där träffade man de facto egentligen hela regeringen, de som hade möjligheter att komma. Vi står här fortfarande utan resultat och jag vet, med all respekt, ärade landskapsregering, så misstroendeundertecknare jag är, jag vet att det inte är så lätt, men att svänga den här diskussionen till en stor seger för Åland är lite märkligt.

 

Jag vill till sist, trots att jag har varit kritisk till flera punkter i lantrådets anförande komma med beröm, och vi har tyvärr den benägenheten i politiken att är det någonting vi kan kritisera är vi på alerten, men när det gäller att berömma blir det lite dåligt. Det finns ett stycke som jag tog fasta på i lantrådets anförande: ”…när man tittar framåt gäller det att skapa en sådan regeringsbas där man har handlingskraft och där man står bakom både lätta och svåra beslut. Skall man nämligen förändra ett samhälle, få till stånd en utveckling, måste man vara medveten om att man inte kan bara fatta sådana beslut som folk applåderar; man måste också vara beredd att fatta sådana beslut som är tunga, som man får kritik för och man måste ha kurage att stå upp och försvara dem också. Man måste tro på att det man gör är rätt; det är det enda sättet att förändra.”

 

Jag applåderar det uttalandet. Jag vill ge en eloge för det. Jag tycker att det är oerhört bra. Vi måste bara veta att det här är någonting som håller också framöver, men här finns det en kärna att gå vidare från, som jag ser det. Jag kan säga riktigt ärligt till Ålands lagting och till Ålands folk, att Ålands Framtid har inte varit med i några förhandlingar om någon ny regering, men jag konstaterar, efter att jag hörde ltl Lasse Wiklöf, att det synbarligen har varit en hel del förhandlingar som har strandat. Jag gick och lade mig att sova med sina söner igårkväll och noterade att jag hade 23 missade samtal på min mobil när jag vaknade i morse, så jag förstod att det var någonting som har hänt! Som sagt, jag applåderar det här uttalandet och tycker det är bra. Kan man lägga det som plattform för att gå vidare tror jag faktiskt att man kan få tillbaka en framtidstro, man kan få en tilltro till det politiska fältet här på Åland. Det anförande jag höll för Ålands Framtid i remissdebatten gick ut på att ge en nystart för Åland. Jag tror att man kan få den nystarten här. Som jag sade, vi har inte varit med i några förhandlingar, vi har fått en förfrågan från vtm Harriet Lindeman och från ltl Ragnar Erlandsson om vi kunde föra fram de synpunkter vi tycker att är viktiga i nästa regeringsprogram, och vi skrev dem på tisdag kväll och jag lämnade dem på onsdag morgon och sedan har vi inte hört någonting desto mera, och det har också gjort oss ganska fundersamma. Men jag noterar att socialdemokraterna synbarligen har förhandlat sig ut; jag kan inte förstå talet på något annat sätt. Då har vi, som undertecknare av ett misstroende, tre alternativ att välja. Det första är: skall vi ställa oss på sidan? Det är lätt frestande att göra det, med det politiska klimat som råder: nej, vi vill inte vara med, vi vill ha ärlighet, vi vill ha rejäla tag, det här är ingenting för oss, vi vänder ryggen till det. Konsekvensen av det blir att det kanske blir ett politiskt vakuum eller att det blir en väldigt stark vänsterregering. Det är inte heller någonting som känns speciellt tilltalande för oss. Vi har gått till val på att ta ansvar, hela systemet bygger på det. Men framför allt lämnar man in ett misstroende kan man inte springa till skogs och gömma sig, utan man måste också vara med och se till att man får till stånd ett alternativ.

 

Jag tror att Ålands Framtid kan bidra med stabilitet och kunnande, men det är inte några förhandlingar som vi sköter härifrån talarstolen och med tanke på det som synbarligen har hänt igår kväll eller i natt föreslår jag bordläggning av detta ärende till 8 december, så får vi se om det finns några möjligheter att vi kan ta vårt ansvar.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson tycker att talmannen skall vara neutral. Men enligt vår konstitution och vare sig man vill det heller inte är och förblir talmannen politisk genom sin rösträtt.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Katrin Sjögren har helt rätt därvidlag. Det är möjligt att det är en gammalmodig uppfattning, men det jag har tyckt är att som talman måste man bidra till att gjuta olja på vågorna, man måste kunna samarbeta, man måste kunna ta emot alla partier, om det är olika problem. Jag tror att det är väldigt olyckligt om man sätter en aktiv partiordförande som talman. Jag tror att den uppkomna situationen, som faktiskt är helt obegriplig för Ålands folk, är mycket beroende på att det har blandats ihop olika roller här. Jag tycker inte att det är bra. Jag respekterar det ltl Katrin Sjögren säger, men jag hoppas att jag också kan få respekt tillbaka för det jag säger, för det är inte bra för lagtingsarbetet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Delar av ltl Anders Erikssons analys om det rådande läget omfattar jag också. Ltl Anders Eriksson säger så här ungefär, att vi har en situation där ingen kan lita på någon annan och så är det säkert. Just nu känns det på det sättet. Hans analys säger vidare att det här läget förmodligen orsakas till stor del av kassaskåpsavtalet, som vi pratar om här och som sägs finnas. Det här var ltl Anders Erikssons egna ord. Så uppfattar jag det också. Om man på förhand med flera partier bestämt låser fast vid att oberoende av vad som händer håller vi ihop, då får vi en blocksituation som är väldigt svår att bryta. Där är vi nu, och det är det som är det största problemet.

 

Vad gäller talmansrollen uppfattar jag det som nästan tråkigt att ltl Anders Eriksson nu i den här situationen för fram diskussionen om hur talmansrollen skulle utvecklas i framtiden, för jag tror inte att ltl Anders Eriksson på fullaste allvar kan hävda att sittande talman har utnyttjat sin talmanspost för att föra andra saker framåt. Det tror jag inte någon kan säga. Hur systemet är bör vi kanske diskutera någon annan gång.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Mats Perämaa är helt eniga om att skall vi få ett bra politiskt klimat här på Åland så måste vi kunna lita på varandra, även om vi har olika åsikter, vi kan ha helt olika uppfattningar; jag har t.ex. uppfattat att ltl Mats Perämaa inte är helt enig med mig när jag säger att jag tror på ett självständigt Åland, men jag kan ändå känna respekt för honom. Det är viktigt att vi får tillbaka tilltron, framtidstron, engagemanget i den åländska politiken, och det får vi när vi kan lita på varandra, när vi vet var vi står. När vi börjar byta åsikter nu och då bara för att passa ihop i olika konstellationer blir det knepigt!

 

När det gäller talmannens roll är det så att ltl Mats Perämaa är lite part i målet. Jag tror att tittar han nu enbart på det jag talar om, dvs. talmannens ämbete och på vilket sätt det bör upprätthållas, så tror jag också att han delar min uppfattning om att det är lite tråkigt såsom det har utvecklats nu.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Vad gäller talmannens ämbete så med det system och den konstitution vi har här är det helt klart så att ingen utav oss 30 ledamöter här i salen som är potentiella talmän kan innerst inne säga att man inte påverkas av det politiska läget och den situation som finns. Det här är ett system som vi har gått in för. Någon av oss måste vara talman och alla påverkas av det politiska läget som vi har här i salen.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Så är det förstås. Om mitt uttalande uppfattades på det sättet att jag skulle vilja ha en totalt opolitisk talman, så finns det inget annat råd än man får plocka in någon från gatan, men det medger inte konstitutionen. Jag håller ändå fast vid att jag ser talmannens roll som en jämkande kraft i detta parlament, en jämkande kraft som gjuter olja på vågorna när det börjar gnissla och inte i stället förvärrar gnisslet. Jag har varit kritisk till detta ända sedan sittande talman engagerade sig i Europaparlamentsvalet. Det är inte bra att ha en aktiv partiordförande som talman, om denne person samtidigt vill vara en aktiv partiordförande, det blir ett systemfel. Det gäller att använda sitt omdöme på bästa sätt, och det tycker jag inte har gjorts här.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapregeringsledamoten Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson säger att debatten och situationen präglas av ett löjes skimmer. Jag håller med om det. Människor som inte sitter i den här salen undrar om vi är riktigt kloka som vi håller på. Socialdemokraterna sade tidigare att det skulle vara A-lag med i en kommande regering. Just nu är vi nog alla i B-laget. Jag anser att den nuvarande regeringen inte är orsaken till vad folk anser om politiker just nu. Jag skulle vilja ha ett förtydligande från ltl Anders Eriksson vem som är orsaken till det här. Vem anser ltl Anders Eriksson och Ålands Framtid att är orsaken till den situation vi just nu befinner oss i?

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är väl många som är orsak till det. När ledamoten Gun-Mari Lindholm säger, att hon inte anser att det är regeringens fel att det har blivit så här, så måste ändå ledamoten Gun-Mari Lindholm med en viss respekt inse att jag anser att hon är lite jävig när hon gör det uttalandet!

 

Landskapregeringsledamoten Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Ja, jävig eller inte! I så fall är vi väl alla jäviga när vi uttalar oss, för alla pratar för sin sak, just nu i alla fall, så till den delen tycker jag att du har fel. Men jag tycker att det skulle ha varit intressant att ta del av det man anser, att vad är det som är orsaken till det här? Vem är det som är orsaken till det? Vi anser alla som sitter i regeringen att vi har jobbat bra. Det måste finnas någonting annat då i bakgrunden. Det tycker jag att skulle ha varit intressant att ta del av.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är onekligen en lite charmig replik! Om man går igenom det misstroende som vi har lämnat in så räknas det upp väldigt många orsaker till brister hos den nuvarande landskapsregeringen, brister som jag tror att ganska många också ute i det åländska samhället tycker att finns. Då är det lite charmigt när ledamoten Gun-Mari Lindholm stiger upp och säger, att vi tycker att vi har arbetat bra vi! Det är lite det jag sade igen: man kan ha hur stort engagemang, hur stor arbetsglädje som helst, men ser inte Ålands folk, ser inte det här parlamentet något resultat eller någonting av den glädjen, så blir det inget bra!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson går hårt ut mot talmannen. Enligt det nuvarande systemet deltar talmannen i den politiska debatten t.ex. genom att talmannen deltar i omröstningarna. Då måste vi acceptera det här systemet. Om ltl Anders Eriksson vill ändra på det finns det vägar att gå för att få ett annat system. När ltl Anders Eriksson ännu vill få det till att det är talmannen Viveka Eriksson som har beslutat om liberalernas regeringsmedverkan, så vill jag bara berätta att beslutet har vuxit fram i alla våra beslutandeorgan vi har inom partiet. Talman Eriksson har som ordförande bara fört fram det. Det är lite tokigt att inte ltl Anders Eriksson kan se denna skillnad. Det är en helt annan sak att föra fram det som partiet vill och att föra fram sina egna åsikter. Jag tycker att ltl Anders Eriksson skulle uppskatta det och sätta värde på att liberalerna har en fungerande partiorganisation; den har t.o.m. ibland anklagats för att vara för strikt och att vi måste förankra våra beslut i organen, och det här beslutet har verkligen förankrats.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När det gäller det som har hänt i den här krisen tänker jag inte hjälpa till att försöka kommunicera ut till Ålands folk varför liberalerna har gjort som de har gjort i den här krisen, på grund av att jag inte klarar av det. Klarar liberalerna av det, så önskar jag lycka till. Jag tror också att när det gäller talmannens roll är det naturligt att liberalerna tar sin partiordförande och sin talman i försvar, men jag vill säga att jag checkade upp väldigt noga. Det känns lite konstigt att kommentera en persons göranden som inte kan svara i lagtinget, så jag kollade upp verkligt noga vad jag  kan säga och vad jag inte kan säga. Även om talmannen – det är kanske för mycket sagt – inte har utlöst den politiska kris vi har, så har man ändå aktivt medverkat till att förvärra den, och det tycker jag inte är bra. Det måste jag få säga, och jag ser att ltl Raija-Liisa Eklöw begär replik igen och jag förstår att liberalerna försvarar sin talman. Jag tror inte att vi kommer att mötas. Jag har min åsikt och liberalerna får ha sin.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Om ltl Anders Eriksson menar att talmannen aktivt har hjälpt till, så är det alldeles sant. Hon har fört partiets åsikt till lantrådet Roger Nordlund att vi inte kan stödja regeringen. Det kan ingen neka och det hör till hennes uppgift som partiordförande. Men att det skulle vara något fel i det förstår jag inte. Våra medlemmar känner väl till vår ideologi och förstår varför vi har gjort som vi har gjort, så det är inte heller ifrågasatt i partiet bland de ålänningar som stöder vår ideologi och de tankar som vi i partiet har om Ålands bästa.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Raija-Liisa Eklöw visar själv väldigt tydligt den sammanblandning vi har mellan två viktiga roller, dvs. att vara talman och att vara partiordförande. Ltl Raija-Liisa Eklöw sade i sin replik, att hon tyckte inte att det var något fel att talmannen har fört fram dessa frågor till lantrådet. Det har inte varit något fel om den liberala partiordföranden Viveka Eriksson hade gjort det, men när talmannen gör det, så hamnar man snett. Ltl Raija-Liisa Eklöw säger att man inte kan se något fel i det, det förstår man inte. Nej, det är uppenbart, men det är inte bra.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Ronald Boman:

Fru talman!

Eftersom ltl Lasse Wiklöf och ltl Anders Eriksson har sagt det mesta som kan sägas om dagens ärende skall jag fatta mig kort och se det ur en annan synvinkel än de tidigare talarna.

 

Senaste torsdag åhörde vi lantrådets förklaring angående det misstroende som inlämnats. Enligt min bedömning var lantrådets svar främst riktat mot liberalerna, som dock icke skrivit under detta misstroende.

 

För mig är följande det viktigaste: Om det vid omröstningen blir majoritet för misstroende så bör ingen av de avsatta ledamöterna eller lantrådet ingå i den nya landskapsregeringen. Så mycket heder och självkritik bör de avgående ledamöterna inklusive lantrådet besitta att har de blivit avsatta skall de icke ställa upp för samma uppdrag igen. Detta borde vara en självklarhet men jag vill ändå påpeka det.

 

Jag vidhåller det jag tidigare framfört: för att få en stark landskapsregering måste kunskap och kompetens prioriteras och lantrådets roll i urvalsprocessen måste stärkas. I annat fall står snart följande misstroende snart på tur.

 

Mitt anförande i förra veckan om kompetensen i avgående landskapsregering väckte starka känslor. Gällande detta vill jag framföra följande: kritik av regering och enskilda regeringsledamöter är legitimt i alla demokratier och är en viktig del av den demokratiska processen. Det har funnits parlament där kritik mot regeringen inte fått förekomma. Det gällde främst i det forna Sovjetunionen där de misshagliga uteslöts ur partiet, sköts eller deporterades till Sibirien.

 

För övrigt anser jag att det kan vara hälsosamt att se hur andra parlament fungerar, så jag rekommenderar de  ledamöter som anser att man inte för kritisera landskapsregeringen att se  Sveriges kanal 24 som brukar sända den svenska riksdagsdebatten.

Då får ni nog höra hårdare ord än ”kaffekokare”.

 

Till sist hoppas jag att vi denna gång får en kunnigare och mera kompetent landskapsregering det åländska samhället till fromma.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand:

Fru talman!

Jag hade tänkt hålla mig till dagspolitiken, vad vi har jobbat med under året, men det är några saker jag inte kan låta bli att kommentera när jag får ordet.

 

Det pratas gång efter gång här i salen, det har pratats under året, om något slags kassaskåpsavtal. Frisinnad Samverkan har inget kassaskåpsavtal med Obunden Samling, inget kassaskåpsavtal med centern. Däremot har vi ett avtal med centern, Obunden Samling och liberalerna om regerandet, ett avtal som liberalerna valt att hoppa av, men vi tänker försvara vår politik så länge vi sitter och därför står jag här i dag.

 

Jag skall nämna några ord om regeringsförhandlingarna. När lantrådet och jag själv på onsdagen var i aftonskolan fick vi reda på att man hemma på Åland filade på ett misstroende, socialdemokraterna och liberalerna  (Från salen, ltl Wiklöf: det är fel)Vi fick reda på det. Dagen efter, för en och halv vecka sedan, kontaktade jag ltl Lasse Wiklöf och bjöd in honom till en diskussion till lantrådet och mig, att vad vill ni politiskt, vilka punkter är det ni vill förändra, vad vill ni samarbeta om. Det har gått en och en halv vecka. Det enda vi har fått reda på från socialdemokraterna, efter att man har skjutit upp avgörandet dag efter dag, är ingenting om politikens innehåll, utan det enda man har varit ute efter är att slå sönder centern, FS och obundna, en konstellation som har hållit ihop i regerandet, som vågar ta ansvar och också har en samsyn när det gäller ekonomisk politik, näringslivspolitik, självstyrelseutveckling. Det är ideologin som har fört oss samman. I mitt regerande har jag blivit ännu mer övertygad om det, och det står jag för. Det här visar en stabilitet, man vinglar inte och hoppar av om det blir en liten sakfråga som man inte får ordagrant beskriven i någon budget.

 

Oppositionen har under hela vår regeringsperiod, lite över elva månader, mindre än ett år, fört fram att vi är handlingsförlamade. Det här har man sagt gång efte rgång, vecka efter vecka, man har fått draghjälp av media. Det är ingenting som jag kan påverka. Men lite rannsakar jag mig själv: vi har varit dåliga på att berätta vad vi har gjort och vad vi kommer att göra. Det är inte en kultur som har funnits i mitt parti utan vi har sett samhällsbyggandet som det viktiga, men det är tydligen lika viktigt att ha media med sig och att lägga energi på att föra ut det, så där rannsakar jag mig. På samma sätt har man gått åt lantrådet Roger Nordlund. Jag har jobbat nära honom; varje dag har jag varit i kontakt med Roger och diskuterat politiska frågor, precis som med mina kolleger i landskapsregeringen. Lantrådet har inte varit någon svag ledare. Han har gjort några misstag i några få frågor, men han har haft den styrkan att han har kunnat säga, att ja, jag gjorde fel, vi rättar till det. Jag var också mycket imponerad – det skall jag vara den första att skriva under – av lantrådets argumentation i Helsingfors, och också i andra sammanhang har han visat sitt stora kunnande och erfarenhet. Men får man en mediabild på sig om svag ledare, trött ledare, vecka efter vecka, så till slut blir det en sanning. På den punkten borde vi ha varit bättre, det kan jag hålla med om, men för oss har samhällsbyggandet varit det viktiga.

 

I senaste val lyftes några frågor fram som viktigare än andra. Ålands folk ville ha ekonomin i skick. Den beställningen har vi levererat i och med budgeten. Man ville att vård, skola och omsorg skulle prioriteras. Det har vi visat i budgeten. Man ville att miljön skulle prioriteras. Vi har under året vidtagit åtgärder beträffande enskilda avlopp. I budgeten satsas på stadens reningsverk, t.o.m. att vi efter budgetförslaget ifjol sköt till en miljon extra. Det finns sådana som vill ha mera. På landskapsregeringens bord ligger dessutom ett miljöhandlingsprogram med tydliga målsättningar om en tydlig förändring i miljöpolitiken. Det här är vi beredda att ta ansvar för. Vi vill bli ledande i Norden när det gäller miljöpolitiken.

 

Vidare vill jag peka på att vi nu för första gången vågat ta itu med strukturella förändringar och vågar göra prioriteringar. För det krävs det handlingskraft, inte populistiska utspel i media. Jag skall nämna några saker. Vi har budgeten i balans. De ackumulerade underskotten är borta i och med att man tar bokslutet 2004. Det visar prognoserna. Ramen pekade på 7 miljoner euro minus, när vi lade rambudgeten, och det är om de miljonerna som jag kan köpa ltl Anders Erikssons resonemang, för det är det vi måste jämföra med: hur har man använt intäkterna tidigare. Jag håller med ltl Anders Eriksson om att man skulle kunna ha ännu stramare och kanske fondera lite mer pengar för framtiden.

 

Så har vi frågan om minskning av offentlig sektor. När skall man göra det? Enligt min mening skall man göra det när det privata näringslivet ropar efter arbetskraft. Vi har världens läge att göra denna omfördelning från offentlig sektor till privat näringsliv. Det är vi beredda att göra, men ett parti vågar inte, man hoppar av.

 

Vi föreslår i budgeten att gamla synder betalas bort. Här handlar det om badhusen, Godby skola, väganslag. Vi vill ha rent bort fr.o.m. nästa år. Vi jobbar enligt principen att investeringar skall finansieras i den takt de verkställs. Man skall inte leva på framtida pengar. Vi vill inleda en privatisering av vägunderhållet. Vi tror att det är ett effektivare sätt att sköta den biten. Vi slipper ha en besättning för de höga topparna. Vi kan ha en grundbesättning men resten privatiserad. Vi skriver i budgeten att vi skall dimensionera personalen på fiskeribyrån utgående från näringen. Vi slår ihop tre laboratorier för att göra dem kostnadseffektiva, få en samordning när det gäller personal. Upplägget i budgeten vad gäller lantbruket är helt inriktat – om ni läser budgeten noga – på strukturomvandling. Vi vill ha konkurrenskraftiga företag som är långsiktigt hållbara. Avtalen med rådgivarorganisationerna skall ses över. Dubbelarbete skall tas bort. Vi vill få ut rådgivarna på fältet för att få igång ett nytänkande bland våra företagare. Vi har tagit slutligt beslut om hantverkskolans placering. Struktureringen av gymnasialskolan skall presenteras före årsskiftet. Vi har börjat med utförsäljning av fastigheter som inte behövs i kärnverksamheten. Vi har sagt att fastighetsförvaltningen skall omorganiseras, bli effektivare. Vi har kommit överens med kommunförbundet om en reformering av landskapsandelssystemet, en överenskommelse som har gjorts med bl.a. ltl Lasse Wiklöf. Vi har i budgeten prioriterat det som ålänningarna vill när det gäller kommunerna: skola, vård och omsorg. Vi har dessutom gett en nästan hundraprocentig kompensation för förvärvinkomstavdraget. Lägger man till de pengar som vi lade för drogverksamheten är det mer än 100 procent. Vi har kommit överens om en uppgörelse med Fixtjänst.

 

Vidare, fru talman, håller pensionsfonden och dess styrelse på med en ny placeringsstrategi där man skall kunna göra insatser för det åländska samhället i form av investeringar i fastigheter eller åländska företag. Det här har jag efterlyst många år. Vi vågar göra det. Flygfrågan har förts framåt med målsättningen att tillsammans med näringslivet komma igång under året. Ltl Anders Eriksson nämnde Skärgårdsflyg kontra dagens läge. Skärgårdsflyg var ett samhällsbolag; man kunde ha gjort om det till att näringslivet skulle ha ägt det, men det står inte i vår makt, utan det var i förra landskapsregeringen, där liberalerna fällde den frågan. Ekonomiska utredningen som man beslöt om 2001 har vi legat på, vi har fått den slutförd. Skattegränsutredningen fick vill till stånd; den är ute på remiss hos företagarna. Det är en svår fråga. Skall man komma vidare med den måste man nå politisk överenskommelse. Här måste man också beakta att det finns ett skatteundantag när man jobbar med den frågan, inte bara från finsk sida. Statsminister Persson nämnde det för mig när jag satt i bussen på Nordiska rådet. Den frågan är inte helt odramatisk och det är inte att bara ropa att så här skall vi ha det och så skall vi ha det. Det finns också en fördel med den frågan.

 

Vi har, som lantrådet nämnde, kommit vidare i aftonskolan när det gäller att jobba med långsiktiga sjöfartslösningar. Kommunikationsministeriet har efter påtryckningar från oss tillsatt en arbetsgrupp. Det fanns också skrivningar i det riksdagsbeslut som fanns i och med sjöfartsstödet.

 

Vi vill komma vidare med beskattningsfrågorna. Vi fick ett blankt nej på aftonskolan, men vi argumenterade i alla fall så att vi kan komma vidare till en diskussion på politisk toppnivå. Vi har inte nått resultat, men vi har tydligt sagt vad Åland vill.

 

Arbetet med vitboken och svenska språket är igångsatt.

 

Idrottsinriktningen, en liten detaljfråga viktig för mig och mitt parti, sätts igång. Vi har skapat resurser åt de ideella organisationerna, de får mera handlingsutrymme, också idrottsförbundet, genom evenemangsstöden som kan gå till kulturella och idrottsföreningar.

 

Vi har till lagtinget lämnat en turismstrategi med många åtgärder. Dem måste man ta peu á peu för att skapa förutsättningar för turismen.

 

Kvarteret iTiden med teknikbyn, högskolan och teknologicentrum aviserar vi i budgeten att här skall vi komma vidare för att skapa förutsättningar för nya högteknologiföretag och liknande.

 

Vi har räddat Plasto och därmed många arbetsplatser.

 

Vi har beslutat om att använda AMA:s regelverk när det gäller byggnadsprojektering i vår egen regi.

 

Vi håller på och ser över hyreslagstiftningen.

 

Vi har kommit till beslut i en långdragen fråga om Vargsundsådran.

 

Vi har inlett arbetet med kortrutt. Vi har tagit treåriga turlistor.

 

Dessutom har vi haft ett jättegott samarbete med näringslivet och hört: Vd behöver man? Vilka regelverk måste vi titta över? Vad behöver vi ändra i lagstiftningen? På vilket sätt skall vi få hem arbetskraft till Åland? och liknande. Det arbetet pågår.

 

Lägg därtill olika lagframställningar, som dock begränsas av, även om det finns en politisk vilja, oberoende vilket parti som sitter i landskapsregeringen, att man har x antal lagberedare. I dag har en jättegod besättning lagberedare på lagberedningen, men det är ändå en begränsning. En annan begränsning är att vi hela tiden får på oss EU-direktiv där vi måste anpassa vår lagstiftning. Men lagar som är på gång är barnomsorgslagen, byggnadslagen, brand- och räddningslagen, ändring av pensionslagstiftningen och mycket annat.

 

När man jobbar i regeringen tar man därtill dagligen många, många beslut, varje månad tas hundratals beslut och det kräver också sin tid och energi.

 

Fru talman!

Vad är det då som har gjort att regeringen ifrågasätts? Jo, det är för att ett parti inte vågar ta det här ansvaret, man vågar inte vara med och bygga samhället om det är några svåra frågor – då stiger man av. Jag har haft ett jättegott samarbete med mina regeringskolleger Lasse Selander och Tuula Mattsson och det gör lite ont här inne, det måste säga, på det sätt de har blivit behandlade och fjärrstyrda utifrån. Det var med sorg i hjärtat jag såg en av ledamöterna fälla några tårar efter senaste budgetdebatt.

 

Fru talman!

Jag avslutar här, men jag återkommer i debatten.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det var en intressant budgetpresentation, även om det känns lite inaktuellt när vi hörde samma sak för en vecka sedan, men i varje fall! Det fanns några detaljer inledningsvis och på slutet som lite från gick en ren budgetpresentation. Finansansvarige Jörgen Strand sade att han har varit dålig på att föra ut till media vad som har presterats och vad man vill. Men vårt problem har nog snarast varit det att vi har känt det som så att finansansvarige Jörgen Strand inte heller till oss har velat föra fram och berätta vad som sker och vad som skall hända. Det är det här som är problemet. Finansansvarige Jörgen Strand var själv inne på diskussionen om kassaskåpsavtalet, även om man inte vill kännas vid benämningen erkänner man ändå att det finns överenskommelser, man håller ihop, man har gemensamma värderingar osv. Oberoende vad man döper det till, så är det det här som är problemet. Oberoende vad för politik och vad som är bäst för Åland skall man hålla ihop. Det framgår klart och tydligt att man skall hålla ihop för att vissa personer skall ha vissa poster kvar, och det är det som är besvärligt.

 

En annan diskussion som ledamoten Jörgen Strand anförde var att lantrådet i media har blivit beskylld för och anklagats och målats upp som en trött ledare. Så är det inte. Lantrådet Roger Nordlund sade själv för ungefär ett halvt år sedan att han känner sig trött, han aviserar sin avgång. Det är lantrådet självt som har målat upp det här.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Ltl Mats Perämaa försöker förstärka sanningen eller egentligen osanningen att det skulle finnas något avtal. Vi har ett avtal om regerande med tre andra partier, som liberalerna har valt att hoppa av. För mig är det alltid politikens innehåll – det var det jag försökte beskriva här – och ideologi som är det viktiga. Vem som sitter som enskilda personer vid makten är av underordnad betydelse. Det viktiga är att man tar ansvar, och de vågar de här tre partierna göra. Varför skulle jag då hoppa av det? – bara för att ltl Mats Perämaa skall få bli trafikminister så skall jag hoppa av och svika min ideologi och liknande. Jag förstår inte resonemanget. Det viktiga är att ta ansvar och stå för sin ideologi, inte svaja hit och dit.

 

 

 

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det var ett besynnerligt resonemang om ett sådant byte som finansansvarige Jörgen Strand för fram, att det skulle ligga en diskussion och tankar om att för att jag skulle få bli trafikminister skulle Jörgen Strand vara tvungen att avgå som finansminister. Det är rent befängt att diskutera på det viset! Vad gäller ansvarstagande är det på det viset att lantrådet, tillsammans med vicelantrådet, utfäste ett ultimatum för en enskild skrivning i budgeten om hur man går tillväga för att minska i den offentliga sektorn. Det är det här ultimatumet, sättet man framför det, det underliggande hot som finns, det är det som har lett till det här, inte någonting annat, inte en ovilja att ta ansvar.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

När det gäller ltl Mats Perämaa som person vet vi alla i regeringskonstellationen vem som det är som har sprungit och kommit med hot och krav och varit någon slags skuggminister i korridorerna på landskapsregeringen. Det känner alla till som har varit med i regeringssamarbetet, så den frågan kan vi lämna därhän. I dag är det den här förklaringen. Förut har det varit lantrådet som har ställt ultimatum, nu är det lantrådet och vicelantrådet. En annan dag var det lantrådets uttalanden om självstyrelsepolitiken, en tredje dag var det Plasto-affären, och det här är ganska beskrivande för hur liberalerna agerar som politiskt parti, att ena dagen är det det ena och andra dagen det andra. Man kan inte ge ansvar åt sina ledamöter utan man håller på bakom ryggen och fixar och fjärrstyr dem – det är det som är problemet för liberalerna i dag. Det finns ingen linje i deras politik.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Till att börja med kan jag helt dementera att ltl Mats Perämaa har varit föreslagen som trafikminister. Vi har diskuterat många olika konstellationer, men jag har aldrig hört att det har nämnts i vårt parti vid något tillfälle, så var det kommer ifrån vet jag inte. Det finns tydligen en massa ryktesspridningar som man tar på allvar just nu. Det är väl ett problem, men borde kanske lyssna inom regeringen åtminstone vad vi liberaler har att säga och vad vår ståndpunkt är. Den fundamentala anledningen till regeringskrisen är det ultimatum som Roger Nordlund ställde till oss, men efter vad det verkar nu känner man tydligen inte till inom landskapsregeringen att detta ultimatum har ställts. Det är t.o.m. två som var väldigt klara och tydliga direktiv, att lyd eller ta tillbaka era krav på förändrade skrivningar. Vi tyckte att det var en väldigt ödmjuk och liten förändring som vi var ute efter. Men ultimatumet var väldigt klart: lyd, annars är det regeringskris, ni är ute kylan! Efter det här har detta inte dementerats eller någonting annat från lantrådets sida, utan veckorna går utan något agerande. Det är möjligt att man inte känner till det här i regeringen och tyckte att det var någonting som man borde ta på allvar.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Ltl Åke Mattsson är inne på det som han har varit inne på tidigare, att det är lantrådet eller jag som skall ta ansvar för liberalernas interna arbete genom att informera dem. På alla möten som vi har haft med gruppledare, fyrpartimöten och liknande har jag varit närvarande och informerat. Jag har också haft in ledamoten Perämaa på mitt rum och diskuterat personalfrågorna.

 

När det gäller frågan om ltl Mats Perämaa som trafikminister är det så att jag sade inte att han har fikat efter att bli trafikminister, men han har agerat som någon slags skuggminister i korridorerna i landskapsregeringen under vår regeringsperiod, och det kan bara finnas en minister och en regering. Skuggregeringar finns varken i liberalernas styrelse, i Bartsgårda eller någon annanstans, det är det jag vill visa.

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Det måste vara fritt fram för var och en att agera efter sin egen övertygelse. Vi kan inte lägga oss platta till marken för den skull. Jag känner inte till vad som har föregått i korridorerna, och det här kommer väl lite på sidan om själva anförandet. Jag vill ändå framhålla ytterligare en gång att anledningen till att vi står här, det mest fundamentala, är ultimatumet som har ställts till oss – det kan man överhuvudtaget inte komma ifrån och agerandet därefter. Anser man att det är en bra, stabil och rejäl politik att man gör på det sättet?

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Åtminstone ansåg liberalernas ledamöter detta i slutförhandlingarna eftersom vi inte har haft en enda omröstning i budgetförslaget. Om man sedan inte har förankrat kan inte jag stå till svars för. Enligt mina kolleger Tuula Mattsson och Lasse Selander har man förankrat det hos liberalerna, så det är någonting annat som finns i bakgrunden som inte jag känner till. Jag tror att det har att göra med den här fjärrstyrningen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Vicelantrådet Jörgen Strand säger här till oss alla att en sak tycker han att han har varit dåliga på, och då måste jag trösta honom med att säga att det tycker inte jag när det gäller att berätta vad de har gjort och att de inte har fått fram det ordentligt. Vi fick just nu höra en 20 minuters utläggning om hur mycket vicelantrådet Jörgen Strand åtminstone har gjort som var bra i budgetsammanhang osv. Det var fina saker alltihopa. Han berättade länge om hur bra allt var och hur bra han har gjort. Det är kanske sant, men att komma och säga att man inte har fått ut, för det är precis samma sak som vicelantrådet Jörgen Strand alltid säger: vi har gjort det och vi har gjort det och vi har gjort det. Hela hans anförande går ut på ”vad vi har gjort”. Lantrådet Roger Nordlund drabbades också lite av det i torsdags när han sade i sitt anförande att Birka Paradise har kommit till och skapat en massa arbetsplatser, och det lät ungefär som om det var landskapsregeringens förtjänst. Men jag vill påstå till det borgerliga, frisinnade vicelantrådet Jörgen Strand att det var aktieägarna på Åland som såg till att det blev så. Landskapet hade ingen del alls i att det blev så.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

När det gäller det sista håller jag med om att satsningen har gjorts av bolaget Birka Line och dess aktieägare och det tycker jag är bra, men jag vet också att det arbete som förra landskapsregeringen gjorde och som vi har fullföljt när det gäller sjöfartsstödet var avgörande för att man skulle flagga på Åland. Det står jag för och det var det som lantrådet Roger Nordlund hänvisade till.

 

När det gäller det att jag står här och berättar vad vi har gjort är det självklart att jag måste göra det i ett sådant här läge, eftersom vi blir kritiserade för att vi är handlingsförlamade och inte har gjort någonting, trots att jag inte håller med om det; då måste jag ju få berätta vad vi har gjort tillsammans i regeringen inklusive liberalerna.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Alla vet hur det gick till med sjöfartsstödet och ingen emotsäger vicelantrådet Jörgen Strand på den punkten att landskapsregeringen har hjälpt till tillsammans med facken och Finland regering att skapa sjöfartsstödet. Alla har hjälpt till med det. Det var faktiskt vicelantrådet Jörgen Strand själv som sade att vi har varit ”dåliga på att berätta vad vi har gjort”, och så började han sin uppräkning, men jag påstår fortfarande att ni har alltid räknat upp vad ni har gjort. Att alla sedan tycker att lika mycket inte har gjorts är en annan sak, men, självklart, en del har faktiskt utförts.

 

När det gäller påståendet som vicelantrådet Jörgen Strand gjorde i en replik om att ”läs mitt anförande”, så sade han på den plats han sitter, fast han stod just då, att bara för att ltl Mats Perämaa skulle få bli trafikminister. Det försökte han prata bort, men det sade faktiskt. Kom ihåg, vicelantrådet, vad du själv säger!

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

När det gäller att komma ut, så tror jag säkert att vi har kommit ut i den här salen och internt i vårt arbete, men medialt har vi inte kommit ut och det bekräftades senaste vecka i de skriver som fanns i de olika ledamöterna. Och där rannsakade jag mig själv: vi borde ha varit bättre på att berätta. Nu har osanningen i stället fått odlas av vissa mediala personer, också av oppositionen, dag efter dag, vecka efter vecka och där borde vi ha ställt oss emot. Jag anser att vi har gjort mycket, vi har vågat ta ansvar, vi har börjat göra strukturella förändringar. Före regeringskrisen berättade lantrådet för mig att jag har varit med i regeringen i 13 år och det är ingen regering som har vågat sig på de här sakerna. Att vi samtidigt lägger en budget med överskott och vågar påbörja en omstrukturering tycker jag är starkt och det står jag för.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

I sitt inlägg bedyrade vicelantrådet att samarbetet har flutit bra och man har åstadkommit mycket och grunden till det här är att man har en så stor samstämmighet i fråga om värderingar och politiska synsätt. Så nämndes här om miljön och Lotsbroverket. Då vill jag påstå att det projektet är ganska gammalt och planerat och de pengar som har kommit skulle nog ha kommit förutan den här regeringen, så det tycker jag inte att man riktigt kan berömma sig för. Problemet är däremot att den här regeringen inte lever upp till de 40 procent som vi förväntat oss, och det kommer tyvärr att drabba abonnenterna. Däremot nämnde inte vicelantrådet Jörgen Strand någonting om fiskodlingarna. Före valet var Frisinnad Samverkan väldigt inne på att man måste göra någonting åt dem. Den här enorma satsningen på Lotsbroverket tar ner bara 1,5 procent av kväveutsläppen i vår vatten, så där krävs det åtgärder. Jag tycker alltså att det finns ett glapp.

 

När det gäller de ekonomiska satsningarna, speciellt i kk-huset, kongress osv., så nog måste det väl ändå ta lite emot att göra dem rent samhällsekonomiskt när det finns privata som önskar investera. Vicelantrådet Jörgen Strand, som ändå representerar Frisinnad Samverkan, nog måste du väl ändå ha en litet annorlunda uppfattning än liberaler och center i den här frågan? Men du driver det tydligen ändå!

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Om jag börjar med det sista har det ideologiskt inte varit helt lätt, men jobbar man i en regering med flera partier så får man kompromissa, och det fanns en majoritet för att bygga kk-huset. Vi har jobbat för att en så liten del skall belasta samhället i framtiden som möjligt. Men vi får se nu då med en ny regering vart vi kommer i den frågan.

 

Jag sade att det ligger ett miljöhandlingsprogram på landskapsregeringens bord och där har vi tydliga krav. Vi har tittat vad man sätter för krav i Norden. Jag har läst dem parallellt före Nordiska rådet, dvs. vårt handlingsprogram i förhållande till kraven i Norden och jag tror att om vi får igenom programmet från centern, FS och obundna kommer det kanske att bli det bästa som finns i Norden.

 

När det gäller kostnaderna för Lotsbroverket skall vi komma ihåg att i den budget som den förra landskapsregeringen lade var det 1 miljon mindre i förslaget som kom till lagtinget; det ändrade vi på i samband med budgetbehandlingen ifjol och lade till 1 miljon euro, efter diskussion med Mariehamns stad, stadsdirektören och dåvarande stadsstyrelseordförande. Vi skall komma ihåg att vi var uppe i 40 procent på de kostnader, som staden hade redovisat landskapet, som var någonting på 8 miljoner, men sedan har staden låtit kostnaderna fara iväg till 10,5 miljoner och då är det klart att procenten blir lägre.  (Från salen, vtm Sundback: nå, nå!) Det här har jag papper, vtm Barbro Sundback och jag kan visa dem, men jag tror säkert att det finns en diskussionsmån ytterligare i den här frågan.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Siffran om 8,4 miljoner som 40 procenten är räknad på var innan anbuden hade antagits. Det slutliga beloppet är 10,6 miljoner. Men det som vicelantrådet Jörgen Strand gör ifall han inte får ut denna 40 procent är att han lägger kostnaderna på abonnenterna, särskilt förstås de som bor på landsbygden, så det är det som han har att välja mellan. Så förstod jag att vicelantrådet Jörgen Strand är villig att lämna kk-husprojektet om det blir en ny regering. Det var lätt bortkastade miljoner det! Det känns inte riktigt som om Frisinnad Samverkan skulle ha följt sin ideologiska övertygelse, utan man har betalat ett ganska högt pris för att få sitta med i regeringen eller för att det här kassaskåpsavtalet tydligen skall hålla. Riktigt trovärdigt är det inte att först förklara hur viktigt projektet är för turistnäringen och sedan antyda, att nåja, att kanske nu när liberalerna går ut kan vi göra något annat. Men det är mycket pengar som har gått åt till det där redan. Den där ideologiska samstämmigheten har blivit rätt dyr för skattebetalaren, inte bara i det här avseendet men det kostar mycket!

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Vtm Barbro Sundback försöker lägga över skulden på mig för att stadsstyrelsen inte lyckas hålla kostnaderna när det gäller Lotsbroverket. Där tycker jag att jag känner mig ganska fri och tillfredsställd, utgående från att vi sköt till 1 miljon ifjol. I det enskilda fallet kk-huset kommer man inte alltid hela vägen fram när man sitter i en regering, men jag är ändå övertygad om att i fråga om kk-huset skulle min optimala lösning vara att privata finansierar det, och jag vet att det finns sådana lösningar. Jag sticker inte under stol med att vi har kompromissat i den här frågan, men frågan blir säkert aktuell vid en regeringsbildning. Rent ideologiskt vill jag inte ha den i samhällets regi.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Vicelantrådet Jörgen Strand talade i sitt anförande om populistiska utspel i media, då med adress till liberalerna. I samma andetag lägger han handen på hjärtat och talar om det goda samarbete som har funnits i landskapsregeringen mellan de olika ledamöterna. Då undrar jag bara hur landskapsregeringesledamoten Lars Selander reagerade när Frisinnad Samverkan går ut i pressen med ett nästan färdigt kommittéarbete från gymnasialstadieändringen. Några dagar före man har kommit till resultat efterlyser Frisinnad Samverkan ett pressmeddelande och för fram nästan samma som program som sitt nya utbildningsprogram! Det kallar jag ärlighet i politiken och gott samarbete mellan regeringspartierna!

 

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman! Om inte ltl Raija-Liisa Eklöw visste det tidigare skall jag informera om att det vi presenterade har gjorts enbart av vår medlem Sture Skogberg. Det arbetet påbörjades före kommittén tillsattes.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman! Men vad jag förstår var hela partiets lagtingsgrupp representerad vid presstillfället, så det finns inte någon tvetydigheter om vem som förde fram det.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Vi förde fram det efter ett styrelsebeslut och vi som sitter i landskapsregering och lagting fick i uppdrag att föra fram det tillsammans med Sture Skogberg. Det här är ett arbete som vi är stolta över. Det finns säkert delar av det som kommer att synas i det arbete som Lasse  Selander har jobbat med.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Runar Karlsson:

Fru talman!

Misstroendeyrkande är oppositionens rättighet. Det skall man naturligtvis göra, det här till sakens natur att oppositionen är missnöjd med regeringen; annars skulle man naturligtvis sitta med och regera.

 

Läser man misstroendeyrkandet finns det ganska många punkter som jag inte riktigt tycker att jag kan hålla med om och som man kan ställa sig frågande till. Det finns mycket runda skrivningar, vill jag påstå. Man skriver bl.a. att diplomati och goda relationer är bra, men kan aldrig ersätta konkreta resultat. Jag vet inte riktigt vad alternativet är än att få konkreta resultat utgående från diplomati och goda relationer. Så pratar man om att jordbruk och fiske har stora svårigheter och det är klart att så är det; här finns ganska mycket som är utom vår kontroll. Vi vet att EU-medlemskapet och WTO-förhandlingarna medför att man kommer att konkurrera utifrån och då är det svårt för oss att vara konkurrenskraftiga om vi får ge sådana stöd som vi bör ge på Åland. Man skriver också om den landbaserade turismen som tycker att går i stå och här vet vi att landskapet har varit med och satsat i allhall, golfbanor, badhus, motionscenter osv., så får vi förhoppningsvis kk-huset till stånd och med privata pengar kommer vi att ha en bra turism, tror jag här på sikt, åtminstone kommer det att bli bra mycket bättre.

 

Fru talman!

Man har också i misstroendet framför allt kritiserat vårt lantråd Roger Nordlund och det är lite märkligt med den stora kritiken. Vi vet att lantrådet Roger Nordlund har suttit i landskapsregering och landskapsstyrelse i 13 år, varav fyra år som vicelantråd och fem år som lantråd. Tack vare den politik han har varit med och fört i ledande position så har vi i dag en budget i balans. Vi har ingen skuldsättning. Vi har mycket liten arbetslöshet, näringslivet mår bra, kommunerna har en bra standard på skola, vård och omsorg. Sjukvården är tryggad. Vi har en bra regionalpolitik osv. Det här tror jag inte att Åland skulle ha uppnått om vi inte hade haft gott ledarskap under de senaste åren, t.o.m. att han som sagt varit med i 13 år, varav de senaste fem åren i absolut ledande ställning. Jag tycker att kritiken är obefogad och det tror jag att de flesta på Åland också håller med om.

 

Det har säkert tagits felaktiga beslut av både lantrådet, nuvarande landskapsregering och den förra landskapsstyrelsen, men det är en omöjlighet att alltid ta rätta beslut eller alltid ta sådana beslut som oppositionen gillar.

 

Fru talman!

En sak som förstås komplicerar detta är att liberalerna har gått ut och sagt att man inte vill fortsätta att regera. Utan detta inslag hade antagligen landskapsregeringen kunnat fortsätta i förminskad styrka, men nu kastade man tyvärr in handduken och det tycker jag som gruppordförande i centern är synd, jag tycker att gruppledaren Perämaa och jag har haft bra diskussioner tillsammans med ltl Danne Sundman och vtm Harriet Lindeman. Vi har haft många bra möten. Vi har haft mycket hårda diskussioner. Jag har inte varit överens med vare sig Lindeman eller Sundman i alla frågor, men vi har alltid kunnat reda upp och det är synd att man inte har kunnat göra det med liberalerna, kanske framför allt med ltl Perämaa, som kanske har varit ledande när man har gett upp, vad vet jag! Jag tycker alltså att det är beklagligt för Åland behöver alltid en stabil regering som kan jobba kontinuerligt i fyra år. Efter knappt ett år måste vi försöka få till stånd en ny regering, åtminstone delvis, nytt handlingsprogram osv. och det gör att man tappar kraft. Jag tycker verkligen att det är synd.

 

Fru talman!

För den skull är jag glad att Åländsk Center med Frisinnad Samverkan och Obunden Samling förhoppningsvis kan fortsätta att regera tillsammans, åtminstone vill Åländsk Center vara med i regeringställning tillsammans med Frisinnad Samverkan och Obunden Samling. Detta trots att det inte finns något kassaskåpsavtal. Det är nämligen så att under det senaste året som jag har varit gruppledare för centern har våra åsikter växt samman, vi har känt att vi har haft samma åsikter, så därför tycker vi att vi gärna skulle vilja fortsätta att regera och jobba för Ålands bästa. Vi hoppas också att vi skall få flera partier med oss i det här arbetet i framtiden så att vi kan fortsätta på den bana som lantrådet Roger Nordlund har stakat upp.

 

Fru talman!

Till sist vill jag understöda en bordläggning till den 8 december.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Till en del kan jag hålla med ltl Runar Karlsson när han säger, om vi numera kallar det ”den förra koalitionen” hade bra diskussioner på gruppledarnivå. Det tror jag att vi hade också. På grupp- och gruppledarnivå fungerade samarbetet. Men ltl Runar Karlsson vet också att jag redan från början av arbetet ville att vi skulle systematisera arbetssättet, jag ville att vi skulle ha regler för hur samarbetet skall fungera, men jag fick aldrig gehör för det. Lantrådet tog aldrig tag i den här saken; det systematiserades aldrig hur och när vi skall träffas på fyrpartinivå, på landskapsregeringsgrupp-ledarnivå utan det här blev att flyta i ett vakuum. Det blev ibland i ett sent skede: i vissa svåra frågor skulle man träffas halvt i panik. Så har arbetet fungerat. Ltl Runar Karlsson går säkert upp nu också säger, att så var det inte, men i all hederlighet måste vi säga ändå, att du och jag har diskuterat de här sakerna på tumanhand – och, ltl Runar Karlsson, du har hållit med mig tidigare.

 

När ltl Runar Karlsson säger att vi har en bra regionalpolitik vill jag bestämt hävda motsatsen. Vi behöver bara se på befolkningsutvecklingen, vi behöver bara se på Geta kommuns ekonomi, så kan vi konstatera att just nu har vi ingen bra regionalpolitik.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Jag tycker som sagt att samarbetet på gruppledarnivå har fungerat hyfsat och jag har också förutsatt att de liberala ministrarna också har fått vara med och jobba i landskapsregeringen i sin tur, att vi inte skulle behöva blanda oss i deras jobb så mycket. Personligen har jag själv haft att göra mycket med landskapsregeringesledamoten Lars Selander, som jag vet att är en mycket duktig människa – jag har haft mycket med honom att göra i mitt förra förvärv – och jag har märkt att trafikminister Tuula Mattsson också har skött sitt jobb. Jag har känt henne bara under ett år, men under den tiden tycker jag att hon har skött sig utmärkt, så kan hända att ltl Mats Perämaa har blandat sig i deras jobb alldeles för mycket och vill att jag också i min tur skulle blanda mig i mina ministrars arbete, vilket jag inte har gjort. Jag tycker att de får sköta sitt, sedan får vi diskutera de stora frågorna.

 

När det gäller regionalpolitiken satsar vi trots allt 13-15 miljoner euro på skärgårdstrafiken i driftskostnader per år och inklusive kapitalkostnader blir det väl någon miljon till. Vi vet att bostadslånen är förmånligare i skärgården, vi vet att vi ger glesbygdsunderstöd och vi ger transportstöd till skärgården osv. Det finns ganska många saker som man gör. Det är förstås sedan upp till befolkningen själv att försöka hjälpa till, och det gör man säkert, men det är inte alldeles lätt att från det här rummet se till att vi har en levande glesbygd.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

När det gäller regionalpolitiken tror jag att man säkert kan leta upp enskilda exempel med stöd till byabutiker och glesbygdsbutiker, t.o.m. kan man igen lyfta upp den här saken, att eftersom skärgårdstrafiken kostar så mycket betyder det att vi har en bra regionalpolitik, men det är resultatet vi måste se: Har vi en bra utveckling i skärgård och glesbygd just nu eller har vi det inte? Om det är så att ltl Runar Karlsson ställer sig upp och säger att vi har en bra utveckling nu, kommer jag att hålla med honom om att det också betyder att vi har en bra regionalpolitik, men så är det inte. Att återigen försöka misstänkliggöra mig och den liberala gruppen för att styra våra ministrar i deras arbete är väldigt underligt, samtidigt som man också hävdar att vi inte har haft en dialog med våra ministrar! En styrning skulle innebära att vi har haft täta kontakter och en tät dialog, så nu pratar man med dubbla och kluvna tungor här. Jag tycker att ltl Runar Karlsson för centerns del skulle säga hur man verkligen tycker att situationen har uppkommit och vad den beror på.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Det är alldeles för kort tid att redogöra för det. Jag kan bara konstatera att liberalerna har lämnat regeringen och sitt ansvar åt sitt öde. Åländsk Center vill fortsätta att reagera och ta ansvar för Åland i framtiden. Därför stöder vi lantrådet och hans regering.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Ltl Mats Perämaa förekom mig lite! Det var den här fantastiska regionalpolitiken som jag också skulle ha velat ha lite vidare utvecklad. Bl.a. säger ltl Runar Karlsson att ett kriterium på en fin glesbygdspolitik är bidrag till glesbygdsbutikerna. Jag tycker att det är precis tvärtom. Bidragen till glesbygdsbutikerna utgår av det enkla skälet att kundunderlaget inte räcker till, och det räcker inte till därför att man inte har någon dynamik. Det sker ingen utveckling att tala om, tvärtom, går det åt andra hållet i många fall! Bidrag är sällan kriterium på att någonting går riktigt bra. Det som går bra brukar i allmänhet klara sig utan bidrag.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Det här blir någon slags glesbygdsdebatt, men jag vill för min del avslutningsvis säga att titta på Sveriges glesbyd, titta på Finlands glesbygd, titta på Ålands glesbygd och se vem som har lyckats med sitt! Åland har trots allt en levande landsbygd och en levande skärgård.

 

 

 

 

Ltl Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Skulle man dra jämförelsen till Ukraina eller någonting skulle det bli ännu klarare att det går bra här! Men sanningen är den att det går inte bra och människorna är oroliga i många kommuner ute i glesbygden, inte minst i skärgården. Vi får ideligen påstötar om att inte ens de så beramade bidragen från EU och allt det här, t.ex. mål-2, inte är formulerade och formade så att de passar. Inte är det riktigt som om allt skulle vara i skick ännu, nog finns det mycket att göra. Vi hade faktiskt haft förväntningar på att vi skulle kunna rätta till en del.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Mycket har gjorts och mycket måste naturligtvis göras. Inte tror jag heller att socialdemokraterna har något recept på hur man skall lyckas att få folk att flytta ut till skärgården. Jag litar, som sagt, helt på den här regeringen och jag tror att man kommer att jobba vidare och lyckas med det här.

 

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Anders Eriksson, understödd av ltl Runar Karlsson, föreslagit att ärendet skall bordläggas till plenum den 8 december. Enligt 37 § 1 mom. arbetsordningen kan ärendet bordläggas om lagtinget beslutar om detta. Önskar någon yttra sig med anledning av bordläggningsförslaget eller bordläggningstiden?

 

Ltl Mats Perämaa: Fru talman! Jag föreslår fortsatt behandling.

 

Ltl Camilla Gunell: Fru talman! Jag stöder ltl Mats Perämaas förslag om fortsatt behandling.

 

TALMANNEN: Omröstning kommer att verkställas om bordläggningsförslagen. Den som röstar för fortsatt behandling röstar ja; den som röstar för ltl Anders Erikssons bordläggningsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för nej. Lagtinget har sålunda beslutat att ärendet bordläggs till lagtingets plenum den 8 december.

 

På talarlistan finns ännu ltl Mats Perämaa, ltl Camilla Gunell, vtm Harriet Lindeman, vtm Barbro Sundback, ltl Johan Ehn, landskapsregeringsledamoten Kerstin Alm, ltl Torbjörn Eliasson, ltl Katrin Sjögren och ltl Göte Winé, som bereds tillfälle att yttra sig.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Ultimatum är ett mycket värdeladdat ord. Det betyder nästan detsamma som hot. Man sätter gränser, man sätter regler hur någonting skall vara. För vår del har vi fått emotta inte bara ett ultimatum utan två. Det senare ultimatumet kom i samband med budgetbehandlingen, där vi för vår del aviserade att vi inte kan stå bakom skrivningarna vad gäller personalpolitiken. Ultimatum och hot, det fick vi då. Vi var i en situation när samtliga gruppledare för de andra partierna tillsammans med lantrådet, vicelantrådet, partiledarna satte ultimatumet på ett hotfullt sätt. Lantrådet Roger Nordlund sade helt klart och tydligt att vi inom samma dag fram till klockan kvart över fyra måste gå ut och säga att liberalerna står bakom budgeten som helhet, annars kommer regeringen att falla. Det är inte på det viset att det är liberalerna som har valt att hoppa av regeringen, utan det var det ultimatum som lantrådet Nordlund satte som förorsakade situationen. Vi gav besked om att vi inte står bakom skrivningarna i sin helhet och då borde lantrådet Roger Nordlund ha stått vid sitt ord, om han hade varit en ansvarsfull ledare och fällt landskapsregeringen.

 

Allt detta har jag berättat här förut, men det måste upprepas. Om jag ännu jämför den lilla skrivningen i budgeten, som ledde till ett ultimatum, med det faktum att lantrådet Roger Nordlund tillät att de obundna röstade för ltl Anders Eriksson i samband med omröstningen till Nordiska rådet. Det var ett klart avsteg från den gemensamma linje som de fyra partierna har haft om självstyrelsen och självstyrelsens utveckling; det var en klar signal om att vissa parter i denna regering mera jobbar för självständighet. Numera är det också klart för alla att Ålands Framtid kan vara ett alternativ tillsammans med ”kassaskåpsblocket” för att utgöra nästa regering. Man är helt klart villig att diskutera, man anser att det här med självständighet i stället för självstyrelse är ett alternativ.

 

Om man väger det här mot varandra, ett ultimatum för en skrivning – det är man villig att ge för att kasta ut ett parti ur majoriteten - samtidigt som man tillåter att det blir en kraftig linjeändring mot självständighet, så blir alltihopa svårbegripligt. Vilken av de här händelserna: en skrivning i budgeten om personalpolitiken eller en ändring av riktningen mot självständighet har större betydelse och kan välva om alltihopa för oss mer?  Helt självklart en riktningsändring.

 

Beslutet för oss att meddela lantrådet Roger Nordlund att vi inte längre stöder koalitionen under lantrådet Roger Nordlund mognade för oss efter det ultimatum som hade ställts. Vi ansåg då att det var ansvarsfullt av oss att ta de parlamentariska konsekvenser som det beskedet kan ge. Det är inte att undandra sig ansvar, det är bara att konstatera vilken situation vi finns i. Vi riskerar kanske t.o.m. att hamna i opposition, men vi var beredda i den situationen att ta dessa konsekvenser, om det skulle gå så långt.

 

Och när landskapsregeringen bildades efter förra valet stod det också klart vilken konstellation lantrådet då föredrog; då var socialdemokraterna helt klart alternativet framför liberalerna. De tre samarbetsparterna centern, FS och obundna med sitt kassaskåpsavtal eller inte, var klara från början. Och först när underhandlingarna med socialdemokraterna hade strandat kallades vi till förhandlingsbordet. Vi var den nödvändiga del som behövdes i det skedet för att skapa en funktionsduglig regeringsplattform, men vi utgjorde inte ens från början den inre cirkeln i regeringsarbetet. Vi skulle vara en utfyllnad, utgöra den plattform som behövdes för att trygga vissa personers positioner. Och vi anser att det är ledarens ansvar att se till att de fyra parter som medverkar i en regering behandlas likvärdigt. Att det sedan kan vara svårt att styra fyra regeringsparter är en annan sak, men alla skall behandlas livärdigt. Det har varit förbryllande för oss att åse de ageranden och uttalanden i för Åland viktiga frågor som lantrådet presterat. Det har gällt näringsrätten, hembygdsrätten osv.

 

Vi har varit förbryllade över den brist på insikt och kompetens som lantrådet har i för självstyrande Åland centrala nyckelfrågor. Dessa uttalanden drabbar inte bara lantrådet utan ställer hela landskapsregeringen och därmed också oss liberaler i en mycket besynnerlig dager. Ålands självstyrelse skall försvaras på  högsta nivå men med trovärdighet och kompetens.

 

Vi vill påminna om att liberalerna har deltagit i det åländska samhällsbygget i den förra regeringen liksom i den nuvarande. Den budgetbalans man nu skryter med är resultatet av ett arbete som gjordes redan under förra regeringsperioden. Sjöfartslösningen, som våra passagerarrederier åtnjuter nu som bäst, utarbetades av den förra landskapsstyrelsen. Liberalerna bär gärna ansvaret för det åländska samhällsbygget på alla nivåer. För oss är frågor om trygghet viktiga och vi skall ha ett samhälle med en lag om anpassad offentlig sektor, vars anställda erbjuder invånarna en god service, och vi skall värna om den personal som utför detta viktiga arbete. Vi skall utforma servicen och samhällsekonomin så att det känns meningsfullt att bo i våra fina glesbygder och i skärgården. Vi vill lyfta upp begreppet regionalpolitik till heders igen. Vi skall också värna och bygga upp självstyrelsen så att den erbjuder invånarna ett bra och ett tryggt liv på Åland. Däremot ser vi ingen mening i att skapa kostsamma och svårhanterliga självstyrelsesymboler.

 

Detta som svar på lantrådets påstående om att han inte vet vad liberalerna vill.

 

Vi liberaler eftersträvar inte enskilda maktpositioner; däremot är det klart att liberalerna eftersträvar makt för att kunna förverkliga de värderingar vi har. Men för oss innebär makt inte ultimatumpolitik eller överlägsenhet, och kompromisser innebär inte kohandel utan ett samförstånd där alla kan leva med besluten.

 

Vi anser att våra ministrar har gjort ett bra arbete, ofta under svåra förhållanden. Vi har haft ministrar med både erfarenhet och kunskap, men naturligtvis inte med den politiska erfarenhet av lagtingsarbete som just den här regeringen har krävt  - och vi kunde inte ana att erfarenhet av rävspel skulle få en så stor betydelse.

 

Den här delen av anförandet som ett försvar och replik till det anförande som lantrådet Roger Nordlund hade senaste torsdag i samband med den avgivna förklaringen av misstroendet.

 

Nu gäller det för oss alla här att fundera på framtiden. Nu gäller det för oss att hitta samförstånd i en regering som på bred front ansvarsfullt kan jobba för Ålands bästa. Då måste vi bryta alla kassaskåpsavtal som föreligger. Vi måste nollställa läget. Vi måste lämna personprestige åt sidan, det är det enda sättet vi kan lösa det här på.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Det är aldrig bra med ultimatum i ett samarbete, men jag anser att i de här två fallen var det befogat att ställa ultimatum mot en samarbetspartner. Om vi pratar om Plasto-affären var fallet det att landskapsregeringen i brådskande ordning hade gjort upp en affär med det åländska näringslivet för att rädda över 50 arbetsplatser. Att vi sedan skulle backa från det handslaget skulle göra att vi aldrig mera skulle vara trovärdiga mot näringslivet. När det gäller museibyrån och mot bakgrund av det åtgärdsprogram man har mejslat ut och de ingående diskussioner man har, så var det också befogat att när ett regeringsparti sedan sviker är det helt okej att reagera på det viset.

 

När det gäller Nordiska rådet – vill jag bolla tillbaka – att det är vi som följer avtal: pacta sunt servanda Obunden Samling håller vad man lovar.

 

När det gäller självständighet hör man riktigt hur den nya oppositionsledaren Perämaa kommer att trumma på självständighetstrumman gång på gång. Jag vill läsa ur vårt handlingsprogram som både ltl Mats Perämaa och jag har godkänt, det första stycket:

 

”Grunden för vårt arbete. Åland skall vara ett rättssamhälle med parlamentarism där lagtingets roll, det åländska folkets representation och lagstiftande församling respekteras. Självstyrelsen och Ålands status som enspråkigt svenskt landskap är grunden för vårt arbete. Den ekonomiska politiken skall ha som mål att trygga den grundläggande välfärden med tillräckliga resurser för vård, skola och omsorg. Detta skall ske genom en stram budgetpolitik som näringslivet skall ges möjligheter att utvecklas och växa.”

 

Mot bakgrund av det kan ni fundera sedan på de övriga sakerna i min replik.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman säger att man gott kan ställa ultimatum i en samregering i en majoritet med fyra parter. Och det kan man kanske göra, men det blir betydligt lättare att göra det utifrån en position när man är tre mot en. Då kan man göra det. Men då riskerar man också att vi får den här situationen som vi har här nu. Kassaskåpsavtalet har lett till det här: tre mot en, ultimatum, och det är det här avtalet som har gett er den här möjligheten att behandla oss på det här viset – ultimatum och hot.

Vad gäller Nordiska rådet och Ålands Framtid var det helt klart så att hela lagtinget ställde upp på överenskommelsen att ltl Anders Eriksson skulle ha en ersättarplats där, men visst var det helt klart så att situationen blev en annan när ltl Anders Eriksson använde positionen till att uttala tankegångar om att Finland på ett kontinuerligt sätt hela tiden försvårar arbetet och kontakterna med Finland. Då var det missbrukarpositionen, då var det ett annat läge, men ändå bestämde ni emot det som vi har skrivit i handlingsprogrammet att försvara ltl Anders Eriksson och hans position. Det var en avsevärd riktningsändring av den gemensamma politiken som vi fyra partier hade kommit överens om i handlingsprogrammet. Det kunde vi inte anse att var försvarbart. Det är en mycket större sak än en enskild skrivning i budgeten.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Jag behöver inte upprepa det jag läste ur handlingsprogrammet. Jag kan bara säga början: ”Åland skall vara ett rättssamhälle.” I ett rättssamhälle har man rätt att framföra sina synpunkter, särskilt om man är vald till den lagstiftande församlingen som skall respekteras. Vi kan diskutera hur länge som helst, men jag får rätt i slutändan.

 

När det gäller ultimatumen sade jag att det inte är bra med ultimatum, men om man leder en regering, om man är i en statsbärande partikoalition med fyra partier, så måste man sluta upp kring beslut som tas, man kan inte backa från viktiga affärer med näringslivet, man kan inte backa för en sådan central sak i vårt regerande som att börja omprioritera offentlig sektor, särskilt inte när det rör enstaka personer. Därför var det ytterst allvarligt. Därför var det befogat med ultimatum i de här två fallen, det vill jag säga. Jag tycker inte att ett samarbete skall bygga på det, men ”tre mot ett” är någonting som liberalerna har konstruerat nu i efterhand, och det retar mig gruvligt.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Åland är ett rättssamhälle, säger ltl Danne Sundman. Det skall då ge en rättighet att uttala vilka åsikter som helst i vilka sammanhang som helst. Det är säkert så, det borde man få göra, men samtidigt skall man inte få ha en annan åsikt om en budgetskrivning, utan då ställer man ultimatum. Det haltar lite i argumentationen för ltl Danne Sundman.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Det har varit mycket prat om ultimatum här i dag och det är säkert lätt att ha åsikter om ultimatum när man befinner sig på den ena eller den andra sidan. Jag tror att ltl Mats Perämaa skall ta och fundera tillbaka lite i tiden och titta på när han kanske har varit med och ställt ultimatum gentemot andra i regeringskoalitionen. Jag skall två exempel. För det första hade vi budgetdebatten  och –beslutet för ungefär ett år sedan, där man i den förra regeringsbasen hade bestämt sig för att slopa det allmänna skatteavdraget. Jag tror bestämt att det uttalades vissa hot om att om inte någon följer med på det här så har vi heller ingen regeringsbas. Det var ett exempel. Det andra exemplet var för ungefär ett halvår sedan, i slutet på maj, då vi diskuterade rambudgeten. I vårt handlingsprogram står det att vi skall titta på privatisering av driften av linfärjor. När vi kom hit till salen och skulle diskutera den här frågan: Hur var stämningarna då? Jo, skulle det förslag som lades om att verkligen göra det, gå igenom här i salen, då skulle landskapsregeringen falla, hette det från ltl Mats Perämaas sida! Exakt så har uttalats gentemot mig. Det beror precis på var man ställer sig när det gäller ultimatum. Jag kan hålla med om att ett samarbete skall inte bygga på ultimatum, men jag tror att det finns flera kålsupare i den soppa som nu är kokad.

 

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag är rädd för att den pressande situationen kanske har påverkat minnet för ltl Johan Ehn något. Den situation som uppstod i samband med rambudgeten var inte landskapsregeringens förslag utan det var det klämförslag som lades här i salen; det var de som riskerade samarbetet i den situationen. Ltl Johan Ehn och jag, Frisinnad Samverkan, liberalerna och allihopa, hade diskuterat rambudgeten, vi hade kommit till någon form av samsyn; liberalerna stod eniga i omröstningen, men sade lade ltl Danne Sundman ett klämförslag mot de överenskommelser som vi hade kommit fram till, också i landskapsregeringen. Det var klämförslaget som då hotade samarbetet, men ändå är det en helt annan sak, om jag för min egen del säger att jag har svårt att stöda någonting då, än om lantrådet ställer ett ultimatum och riskerar hela samarbetet. Jag kan i en sådan situation kanske prata för mig själv och jag har vissa viktiga hjärtefrågor, men att riskera samarbetet utifrån ett lantrådsperspektiv är ändå någonting helt annat.

 

Ltl Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Det förslag som ltl Danne Sundman lade byggde också på en överenskommelse, ett handlingsprogram som regeringen Roger Nordlund hade lagt, så att där fanns också en överenskommelse kring de bitarna. Historien bakom det kanske jag inte skall ta upp i en replik just nu. Var och en har sin frihet här i salen att ha den åsikt man har, men jag hörde just ltl Mats Perämaa, tillika gruppordförande för liberalerna, nämna inte bara lantrådet som en av dem som hade gjort upp ultimatum den här gången utan också gruppordförandena. Det är ju lite så att sitter man på posten som gruppordförande kanske man också får svälja lite mera än vad man får svälja som en vanlig ledamot, man har tagit på sig ett litet större ansvar för att hitta ihop i ett regeringssamarbete med fyra ledamöter, som vi också varit inne på här i dag.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag måste här i den sista repliken försöka reda ut begreppen. I samband med rambudgeten och den process vad gäller privatisering av linfärjor som skedde dessförinnan var det så att landskapsregeringen i sin helhet hade kommit fram till att färjorna inte skulle privatiseras. I den situationen understödde jag förstås landskapsregeringens förslag, medan ltl Danne Sundman och säkert ltl Johan Ehn obstruerade mot det förslaget. Hur detta sedan kan användas som ett exempel för att svartmåla min insats är svårbegripligt för alla som lyssnar. Vi stod eniga bakom förslaget från landskapsregeringen i den liberala gruppen i samband med rambudgeten medan det lades klämförslag hej vilt här, och sedan skall det ligga oss till last. Mycket märkligt!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Vtm Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Det var mycket diskussioner tidigare om de obundnas sätt att rösta för ltl Anders Eriksson och att det skulle vara i det närmaste en regeringsfråga. Jag kommer så väl ihåg att alla gruppordförandena var samlade till en diskussion hur vi skulle göra i den här frågan och var och en lade fram sin syn. Men jag hörde aldrig att någon diskuterade, inte heller från det liberala hållet, att det här var så allvarligt att det var en regeringsfråga. Tvärtom, fick jag åtminstone den känslan att här må nu var och en ganska långt göra som han vill, det är ingen stor fråga och särskilt med tanke på att man närmast ”rusade iväg” med förslaget om Nordiska rådslistan omedelbart. Vi skulle ha kunnat ha några dagar på oss och fundera, men åtminstone när jag ringde och frågade hur det stod till några dagar senare var listan inlämnad.

 

När det gäller de beramade skrivningarna om museibyrån tycker jag att det naturliga skulle ha varit, i stället för att rusa till media och säga att det här kan vi inte stå bakom, att kalla ihop alla fyra regeringssamarbetare och så skulle vi ha satt oss ner och se: kan vi lösa det här på något sätt via finansutskottet, men den möjligheten fick vi aldrig, utan vi fick läsa i tidningen att så här är fallet.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Hade det gått till på det där viset så kanske det skulle ha varit underligt, men faktum var det att inför budgetens klubbande hade det utlovats ett sista möte, lantrådet personligen utlovade det mötet, för att de sista svåra frågorna skulle lösas och redogöras för. Vi är helt övertygade om att lantrådet Roger Nordlund visste att det här är en av de frågor i budgeten som vi har svårt att svälja, som vi vill diskutera. Skulle man verkligen ha velat nå en gemensam lösning skulle man ha ordnat det här sista mötet för att vi skulle ha diskuterat ihop oss. Då hade inte vi på ett hedersamt sätt kunna säga att vi inte står bakom det. Vi ”rusade” inte till media efter det här, utan det var när budgeten klubbades, man presenterade skrivningarna om åtgärderna på museibyrån, som media tog kontakt med vår partiledning för att höra om liberalerna verkligen står bakom det här också. Då måste vi svara. Det svaret har uppenbarligen sedan också lett till ultimatum och sedermera till det att vi inte stöder lantrådet Roger Nordlund. Men vi skall komma ihåg att om man verkligen skulle ha velat lösa den här situationen från lantrådets sida kunde man ha tagit kontakt med oss och sagt just det som vtm Harriet Lindeman säger, att man kunde ha löst de här sakerna i finansutskottet, men man satte ett ultimatum, man gav inga möjligheter till diskussion.

 

Vtm Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Vi kan vara överens om många saker, men det är om tågordningen vi skiljer oss. Jag tycker att den diskussionen borde ha varit före man gick till pressen och sade att vi inte står bakom och inte efter, för då har tåget gått ganska långt. Jag tycker att det naturliga skulle ha varit om liberalerna hade velat vara kvar i landskapsregeringen och regerat tillsammans med oss övriga att man hade meddelat, att det här kan inte vi stå bakom, vi kommer att ställa oss utanför regeringen om det här blir kvar och vi alltså hade fått en reell chans att diskutera det här. Om inte det skulle ha lett till någonting skulle det ha varit dags för pressen.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det var i princip det vi sade. Det var det som vi framförde. Media kontaktade oss om den här saken. Vi gav vår syn på saken. Sedan hade vi planerat ett gruppledarmöte som lantrådet sedermera deltog i och då framfördes ultimatumet. När vi gick ut till media och sade att vi inte kan stå bakom skrivningarna hade vi ingen tanke på att det här skulle kunna leda till att landskapsregeringen faller. Vi trodde fullständigt självklart att det finns en vilja att i finansutskottet och i lagtinget bland majoriteten diskutera personalpolitiken. Det var ändå en stor sak. Det skulle ha blivit ett stort ämne i remissdebatten om allt hade fått fungera som det borde ha fungerat. Då hade vi kunnat ändra på den här sakerna. Men ett uttalat ultimatum, punkt slut, klockan 16.15 så skall vi ge vårt svar på att vi står bakom budgeten, annars faller regeringen! Det var stoppunkten; efter det fanns det inte något manöverutrymme mera. Kanske man kan tycka att det här visar på gott ledarskap, men vi uppfattar det inte som ett gott ledarskap.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

 

Landskapregeringsledamoten Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det skulle ha gett så dålig bild av liberalerna om de suttit kvar i regeringen och hade varit tvungna att ge sitt försvar till alla de tokskaper  som lantrådet har gjort och gör och som skvätter över på liberalerna också, säger ltl Mats Perämaa. Nej, jag tycker att det skulle vara bättre att säga som det egentligen är, att de liberala ministrarna har tänkt själva, de har tagit egna beslut, de har satt samarbete, resultat och sakpolitik i främre rummet. Det här tyckte inte den liberala lagtingsgruppen om. Då hade man hoppats att lantrådet skulle kasta ut liberalerna, det hade varit snyggare. Det håller jag med om – för liberalerna jo! I stället får man göra det som är unikt i självstyrelsehistorien: man drar bort sig själva ur regeringen utan att de egna ministrarna vet om det och inte ens vill det, och inte förstår det! Nej, det är nog mycket som ni har att förklara!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Vilseledande som vanligt! Våra ministrar visste om vårt beslut om att dra undan vårt stöd till sittande lantråd och regeringskoalition, de var med på ett gruppmöte dagen före det här gjordes, de var med på centralstyrelsen på kvällen. Vi diskuterade utformningen av beslutet, vi t.o.m. konstaterade i protokollet att regeringsledamöterna bör jäva sig i beslutsfattandet för att det är en konstig situation och rösta emot sig själva. Det här är faktum. Protokollena finns, datum finns och jag ser här att ledamoten Tuula Mattsson nickar. Det som jag redovisar här undandrar hela argumentationen som ledamoten Gun-Mari Lindholm för fram här. Vi har inte hållit några hemliga möten, vi har i demokratisk ordning i partiet kommit fram till det här efter att lantrådet har påvisat ett ledarskap som går ut på kassaskåpsavtal, ultimatum och hot. Vi har hanterat situationen på ett fullt demokratiskt sätt i vårt parti. Det finns inga konstigheter där.

 

Landskapregeringsledamoten Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Här är det tydligt att ord står mot ord. Jag hörde på radion där de liberala ministrarna uttalar sig med egna ord, som vi alla kunde höra, alla ålänningar kunde höra. Vi har läst det i tidningen, där man säger: vi visste inte om det här! Inte vet jag vad ni har hållit för möte, men jag tror nog att det är skäl att man förklarar det här för det åländska folket, för vi ställs alla inför en dålig dager. Fast man inte är liberal så undrar ju folk vad vi håller på med för någonting! Ena dagen är man vänner, andra dagen vet man inte var man står, nej, nog finns det mycket att förklara här förrän allt blir klart för oss andra i alla fall! Det här tycker jag inte att är bra politik.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är självklart att den situation vi nu har inte är bra. Men frågan är om det är liberalerna som har förorsakat den genom att i demokratisk ordning, protokollförda möten med lagtingsgruppen, med ministrarna, med hela partiet, med hela vårt verkställande utskott komma fram till en situation där vi bestämmer oss för att ta de parlamentariska konsekvenserna att vi som parti inte kan stödja lantrådet Roger Nordlund. Är det inte ändå så att det lite lutar åt att det är problemet med ledarskap som är kärnfrågan här. Det är det som är orsaken till misstroendet, inte ledamoten Gun-Mari Lindholms förklaringar och påståenden om att orsaken skulle vara i någon form av hemliga möten där inte våra ministrar har varit med. Vi skall inte göra saken så enkel.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Min landskapsregeringskollega Tuula Mattsson som sitter här bredvid mig har tidigare beskrivit de hemliga mötena bakom ryggen på ledamoten Lars Selander och ledamoten Tuula Mattsson, som skedde 17 november, dit de inte var kallade. Sedan blev de informerade den 18 november, men det hör inte till mitt problem utan det är liberalernas interna problem.

 

I sitt anförande tog ltl Mats Perämaa upp rävspel. Jag känner inte till något rävspel som vi har haft i landskapsregeringen utan det har varit en öppen och god attityd där samarbete och kompromissvilja har varit ledstjärnan. Men det är så att när man kommer fram till någonting där man har givit och tagit måste man hålla. Det fungerar inte så att ett parti kan komma och diktera ett villkor efteråt, att just de här och de här punkterna kan inte vi vara med på, men på resten – när man har fått sin politik genomförd. Det är inte säkert att Frisinnad Samverkan skulle ha velat bygga något kk-hus eller någon annan fråga, det är det som är skillnaden i att ta ansvar i regerandet eller inte ta ansvar: man ger och man tar och man får igenom vissa saker. Men på så sätt som liberalerna har agerat är det ingen mogen åländsk politik utan man håller på med någonting som inte jag har förstått, för jag har öppen och ärlig i mitt samarbete med liberalerna och speciellt med deras ministrar som jag dagligen har samarbetat med.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det här som jag håller i handen är utkastet till budget som vi alla fick oss tilldelade i fyrpartimajoriteten. Här finns inte skrivningarna om museibyrån som kom med i det slutgiltiga budgetförslaget. Kan man inte här skönja ett sätt, kanske ett rävspel, att man har lämnat de svåra frågorna för att ta in dem i det allra sista skedet. Det är inte bara fråga om museibyrån utan det är frågor som alkohollagstiftningen och övertagande av den behörigheten, det är frågan om sjöfartsregister, det finns mycket annat. Men, märk väl, i det skedet när vi på fyrpartinivå diskuterade budgeten och hade det här framför oss, så hade vi inga skrivningar som är sådana som det fanns i det slutgiltiga förslaget. Då kan man inte hävda att man på ett öppet sätt för vår grupp har redovisat och påvisat de skrivningar som i slutändan skall komma att bli.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

I rambudgeten fanns en skrivning som liberalerna enhälligt omfattade, där man säger att man kan vidta de här åtgärderna. När det gäller hanteringen i budgetprocessen så har jag lyssnat och övriga landskapsregeringen har lyssnat på: hur vill ledamoten Lars Selander ha denna specifika fråga. Det upplägg som han har presenterat för oss har vi följt, vi har köpt och han visade själv. Han begärde att få det individanpassade handlingsprogrammet, han ville ha förfarandet att vi först i budgeten skulle visa hur många tjänster vi tar bort, även om han själv har dokument bakom vilka verksamheter som skall strypas ner. Här har vi verkligen lyssnat på de liberala ledamöterna. Att de sedan inte har fått varje bokstav förankrad kan inte jag, lantrådet eller någon stå till svars för. Jag har varit med efter utdelningen av den där pärmen på ett fyrpartimöte där lantrådet redogjorde för det här, jag har varit med på ett gruppledarmöte och jag har även haft en diskussion på mitt rum med ltl Mats Perämaa. Jag tycker att det vore hederligt om ltl Mats Perämaa kunde stå upp för det här, för jag vågar stå upp och ta ansvar för det som vi tillsammans har åstadkommit. För mig känns detta som någon slags efterhandskonstruktion. Jag vill ha ärlighet i politiken och den tror jag vi kommer längst med. Jag hoppas att nästa landskapsregering skall jobba på det viset. Det här fula rävspelet som förekommer nu efteråt som ltl Mats Perämaa tog upp i sitt anförande tycker jag inte om.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det lär inte vara ngon större hemlighet att vi i vår grupp och partiet inte omfattade de skrivningar som också våra ministrar har varit med och tagit. Så är det bara. Men att sedan en enskild skrivning skall leda till ett ultimatum som leder till hela den här processen och detta osäkra läge för Ålands befolkning, detta ultimatum är ingenting som vi kan ta ansvar för. Det skall lantrådet göra, påhejad av vicelantrådet, helt självklart. Det har flera gånger förts fram om mötet på rummet, då när vicelantrådet tog mig på rummet.  (Från salen: ”tog mig på rummet”)Okej, jag medger, det var en felsägning och jag tar hemskt gärna tillbaka det där, och det kan vara förlösande med ett gott skratt här! Men han tog in mig på rummet, säger vi då och diskussionen gällde dels skrivningarna, vicelantrådet förde fram sina åsikter, hur han ville ha det. Jag förde fram frågan om Ålands Utvecklings Ab, jag ville ha parallellsystem till det, jag förde fram att vi borde göra något för golfbanorna i skärgården. Men menar vicelantrådet att när vi diskuterar fyra saker, vicelantrådet för fram en sak och jag för fram tre saker, då är det vicelantrådets diskussion och spörsmål och ämne som har lett till en föranring men att de andra sakerna inte har lett till någonting alls?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Camilla Gunell:

Fru talman!

Efter ett år i det här parlamentet är nog den här dagen den dag när det känns som tyngst att ställa sig i den här talarstolen. Jag måste säga att jag är häpen inför vad man nu får höra. Det misstroende som vi har ställt verkar vara en västanfläkt emot som verkar ha skett innanför regeringskulisserna. Jag tycker att det känns tungt att det måste gå till på det här sättet. Är det så här som det går till i en demokrati? Man blir både häpen och lite betryckt. Är det så här demokrati skall fungera? I alla fall är det inte så ur min synvinkel. Vi har ju inga alternativ. Demokratins väg kanske är så här gropig. Det måste diskuteras, det måste förankras, alla måste vara med på slutet och man måste få till det i ett samarbete.

 

Men det som jag också tänkte ta fasta på var den mening som ltl Danne Sundman citerade ur handlingsprogrammet, där sittande regering ifjol efter valet skrev: ”Åland skall vara ett demokratiskt rättssamhälle.” Man valde då att stryka ordet demokrati ur skrivningen. Det hade tidigare stått: ”Åland skall vara ett demokratiskt rättssamhälle.”Och kanske det var en riktig handling med tanke på det att lantrådskandidaten, det första han gjorde som vi ser det, åsidosatte demokratin och valresultatet. Folket hade i högre grad än någonsin förr röstat på vänstern, på socialdemokraterna. Lantrådskandidaten klarade inte då av att få ihop en regering med socialdemokraterna utan han valde en helborgerlig regering.

 

Efter det har vi kunnat läsa i tidningen att lantrådet Roger Nordlund lagt fram en tanke på att avskaffa parlamentarismen. Han säger att han har rätt att göra det, för det var sommar och han talade som centerledare och inte som lantråd. Men jag tycker nog att det är allvarligare än så. Det kommer i alla fall från lantrådet, och är man lantråd så är man väl det också på sommaren och också dygnet runt under den tid som man sitter. Det är förvirrande att säga för oss som skall lyssna och för dem som skall läsa att man ena stunden talar i egenskap av lantråd och i andra stunden i egenskap av centerledare. Lantrådet påstod då att det skulle underlätta samarbetet om man kunde återgå till en tid då Åland inte hade några ideologiska partier och parlamentarism, och det var kanske enklare att regera då. Och inte undra på det! Dåvarande landstinget bestod utav en homogen grupp i samhället, nämligen medelålders och äldre herrar ur stadens borgare och ur jordbrukarkåren. I dag har vi, gudskelov, ett helt annat parlament bestående av män och kvinnor, yngre och äldre, människor från olika branscher med olika utbildning och olika bakgrund. Och det är det som är utmaningen i dag, att fortsättningsvis kunna foga samman dessa olikheter till en styrka och att utveckla och respektera det parlamentariska systemet.

 

Jag tycker att vi skall utveckla parlamentarismen på Åland och demokratin, inte avskaffa den.

 

I valet ifjol gick socialdemokraterna starkt framåt och fördubblade sina mandat här i lagtinget. Vi hade kunniga, erfarna människor som stod i beredskap att gå in och ta ansvar och regera, men i stället valde Roger Nordlund att prioritera ett samarbete med de obundna och de oerfarna och bildade en tjänstemannaministär i stället för ett starkt lag med politiskt garvade ministrar som var redo att med kraft ta itu med arbetet i regeringen. Socialdemokraterna upplevde också i det skedet att vi kom till ett förhandlingsbord där mycket var uppgjort, det var starka allianser, det som i ett senare skede uppdagats som det s.k. kassaskåpsavtalet. Socialdemokraterna gick inte i den konstellationen. Liberalerna gjorde det och det spel som nu har uppvisats här visar att vi tog rätt beslut.

 

Och när man betänker det här kassaskåpsavtalet och de allianser som redan fanns är jag rädd för att vi inte har kommit så långt när det gäller att utveckla parlamentarismen. Det är fortfarande några få, låt mig säga, gubbar som bestämmer.

 

Att folket säger och Roger Nordlund väljer höger såg vi efter valet. Nu står han i beråd att gå ytterligare ett steg högerut, mot det högerextrema. Det visar ytterligare en nedvärdering av folkviljan och demokratin. Jag tror att ålänningarna och medborgarna i det här samhället vill att saker skall gå rätt till, de vill att vi som sitter här skall bete oss som det är värdigt ett parlament, att vi skall minnas vilka som är våra uppdragsgivare, att vi sköter vårt uppdrag, så att det inte ytterligare bidrar till politikerförakt, att vi sätter Ålands bästa framom personlig prestige och med säkerhet och konsekvens för samhället framåt.

 

Folk vill ha en regering och ett parlament som kan samarbeta bra, som är resultatinriktat och vill skapa den nödvändiga förändringen. De vill att samhället skall ta ansvar för deras välfärd och utkomstmöjligheter, det skall vara arbetsro och stabilitet, erfarenhet och kunskap. Man skall visa stor respekt inför lagen och allas likhet inför lagen så att systemet inte blir godtyckligt. Det är det som ett rättssamhälle innehåller. Centern har dominerat åländsk politik väldigt länge, kanske för länge. Det skall vara dynamik i politik. Det skall vara en dragkamp mellan blocken och ideologierna; om ett parti alltför länge blir för dominerande uppstår stagnation. Nu måste vi framåt mot förändring och förnyelse, och den processen borde ha påbörjats för länge sedan. Vi måste fokusera på det som är viktigt. Vi måste förnya föråldrad lagstiftning. Vi måste utveckla samarbetet med riket. Vi måste få till stånd goda lösningar inom EU.

 

Ålands folk skall inte acceptera att deras åsikter i val inte respekteras. Ålands folk skall inte acceptera en regering som är på gränsen till det högerextrema. Ålands folk skall inte acceptera ett lantråd som inte kan leva upp till kraven inom ett demokratiskt rättssamhälle. Då skall det utlysas nyval. Då skall folk återigen gå till vallokalerna och då skall man kräva att resultatet respekteras också när regeringen bildas.

 

Ålands socialdemokrater har också deltagit de sista veckorna i diskussioner om den kommande regeringen. Socialdemokraterna är Ålands enda vänsterparti och vi har en hög profil. I en regering är det viktigt att våra värderingar syns och vi kan inte sätta oss i famnen på en borgerlig regering och bedriva borgerlig politik. Det är inte därför våra väljare har röstat på oss. Därför det viktigt att vi får ett tillräckligt inflytande i en regering och ett handlingsprogram som också beaktar den socialdemokratiska ideologin och värderingarna. Våra krav har inte varit orimliga enligt min mening och jag hoppas att vi kan fortsätta diskussionen.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är ett modeord som ofta används i debatter av vänsterdebatter, nämligen högerextrema. När har man hört uttrycket ”vänsterextrema”, fastän det finns mycket mera extremism på den kanten! Det sades att det här skulle vara ett steg mot det högerextrema. Det kan vara ”en regering på gränsen till det högerextrema”.  Jag förstår inte vad ltl Camilla Gunell menar med det. Det måste hon förklara.

 

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det finns säkert också vänsterextrema, det kan jag hålla med om. Så många av dem tror jag inte vi har i socialdemokraterna. De högerextrema däremot är en rörelse på högerkanten som har tendenser att också vara rasistisk och detta i form av att man inte tycker att det i samhället finns medborgare som alla är lika värda. Det har i diskussionen kommit fram att Ålands Framtid vill ha ett samhälle där det inte finns utrymme för finskspråkiga, för fackanslutna och för socialdemokrater.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag noterar att ltl Camilla Gunell att det här har varit den tyngsta dagen för henne. Det kan väl kanske förklara uttalandena. Men i början av sitt anförande pratade hon om respekt och demokrati. Är det respekt och demokrati att uttala om andra partier att de är högerextrema? Jag tror faktiskt att Ålands Framtid står för en väldigt balanserad politik. Ja, vi tror på ålänningarnas förmåga, till skillnad från socialdemokraterna, vi tror på en utvecklad självstyrelse hela vägen i mål, det gör vi. Vi har aldrig, vi som är invalda här, talat någonting om att det skulle vara några bättre eller sämre människor oavsett var man kommer från. Det var jag som började applådera när Tuula Mattsson höll ett oerhört bra tal här. Det fick jag skälll för, att ”applåderar du för vad en finnkärring säger”. För mig spelar det ingen roll var man kommer från om man säger någonting bra. Jag är oerhört besviken på ltl Camilla Gunell, som jag tycker att har varit saklig och bra tidigare.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det är viktigt med respekt och demokrati och det kan hända att ordet ”högerextrem” inte passar in på ltl Anders Eriksson eller hans kollega ltl Brage Eklund, men det har kommit fram i debatten bland övriga ledamöter i partiet. Jag tror inte att Ålands folk i dag är redo för en självständighetsrörelse inom regeringen. Så kan man också tolka valresultatet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Kalle Alm, replik:

Fru talman!

Ltl Camilla Gunell håller på och talar om något kassaskåpsavtal, och tydligen håller det på att bli någon sanning att det finns ett kassaskåpsavtal bara för att vi obundna kan samarbeta med Frisinnad Samverkan, centern, även med socialdemokrater och liberaler. Det är väl någonting positivt när man ser till Ålands bästa, men något avtal vet jag inte om. I vilket kassaskåp ligger det? Kan hon förklara var det i så fall skulle ligga! Socialdemokraterna gick framåt i senaste val: sex ledamöter, men de facto har ni inte majoritet. Kanske man borde undersöka om det är svårt för er att samarbeta med någon annan. Det tyder på att det är någonting som är fel där. Jag menar att socialdemokraterna är sex och övriga är 14; då kan man inte ställa så väldigt stora krav, man borde kanske se till helheten.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Kassaskåpsavtal är en term som har dykt upp på senare tid i debatten och jag tror också att jag i mitt anförande sade det s.k. kassaskåpsavtalet. Jag tror inte heller att det finns en rutig papperslapp som är inlåst i något kassaskåp, utan jag tror att det har räckt med handslag och en bekräftelse på ett fortsatt samarbete, som har varit en väldigt stark allians. Vad man sedan väljer att kalla det, men ”kassaskåpsavtal” har blivit det som under hela dagen här har kommit upp med jämna mellanrum. Vi kan kalla det någonting annat också.

 

När det gäller regeringsmedverkan för socialdemokraternas del sade jag att vi är Ålands enda vänsteralternativ i dag och det betyder att vi måste säkras tillräckligt stort inflytande för att vår politik också skall vara gällande i det kommande handlingsprogrammet. Jag tror inte att det handlar om några svårigheter att våga axla ansvar, utan det gäller att vi gör det jobb som våra väljare vill att vi skall utföra.  TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Vtm Harriet Lindeman:

Fru talman!

Ålandspolitik, det är svårt att förstå i dag. Jag antar att alla som har haft möjlighet att lyssna på radion – jag vet inte om den är på längre, men oberoende av det – har kliat sig i huvudet och funderat: vad är det dom håller på och sysslar med här i denna plenisal! Det måste vara svårt att begripa när jag inte begriper riktigt hur allt det här kan ha uppstått fastän jag är här i denna sal.

 

Att oppositionen lägger ett misstroende hör till spelets regler och det gör man naturligtvis när man tycker att det är befogat. Det är ofta befogat när man anar sig till att det är någonting som inte riktigt står bra till i landskapsregeringen, man känner på sig att nu är det lämpligt med ett misstroende, för nu har de det inte riktigt bra tillsammans, här ser vi möjlighet till att splittra. Det är också spelets regler, inte kan vi ändra på det. Det som är ovanligt i det här sammanhanget är väl kanske att ett regeringsparti väljer att stiga av samarbetet, för diskussioner naturligtvis med dem som har lagt misstroende, så fungerar det, men att det inte finns tillstymmelse till någon ny regeringssammansättning när man är i den här situationen är ganska ovanligt. Jag har själv varit med i 18 år i politiken och jag har varit med om misstroenden och olika konstellationer, men när jag försöker dra mig till minnes är det ofta så ändå att man skönjer någonting nytt i bakgrunden, någonting som man har diskuterat sig tillsammans om ett blivande ”kassaskåpsavtal” då kanske! Men i det här skedet tror jag faktiskt inte att det finns, man gick ut i en ganska osäker verklighet, ingen visste. När socialdemokraterna lade misstroendet tror jag inte att de hade klart för sig hur en ny landskapsregering kunde se ut. Jag tror inte heller att liberalerna när de steg av regeringssamarbetet och inte ville fortsätta att ta ansvar tillsammans med de övriga riktigt visste vad som väntade runt hörnet, och det tycker jag att är det mest underliga i det här sammanhanget.

 

Man har under dagens lopp riktat väldigt hård kritik mot vårt lantråd som har fungerat som lantråd i många år och i den åländska politiken ännu längre. Då måste man ställa sig frågan: Hur mår Åland i dag? Man skulle kunna tro att utgående från allt som har sagts i den här salen är det fullständigt kaos på Åland. Men det är det inte, Åland mår riktigt bra! Det kan inte vara en katastrof. Den här regeringen kan inte ha åstadkommit så mycket dumheter eftersom Åland mår kanske bäst i Norden i dag. Jag tror inte att vi skall gå ut i något världsperspektiv, för det kanske finns någon mikrostat långt bort som mår bättre, men om vi ser det ur ett nordiskt perspektiv tror jag att vi vågar vara stolta och glada över hur vi har det här på Åland.

 

Vi har en social- och hälsovård som jag tror vi kan mäta oss med de flesta. Vi har en god utbildning. När man läser dagstidningar både öster- och väster om oss så hör vi om stora skolklasser, bekymmer på olika håll, vi har fortfarande en stor lärartäthet, ja, också här tror jag att jag vågar säga att vi har bland den bästa utbildningen, både på grundskolenivå och när man kommer längre upp än vad man har i vår omgivning i dag.

 

Sjöfarten är en annan näring som vi lyfter fram av naturliga skäl eftersom den betyder mest för Ålands näringsliv, utan konkurrens, vågar jag säga. Nu har vi nått en delseger, kan man väl säga, i och med att vi fick möjlighet till dessa fem år som vi många gånger har pratat om, och under de åren måste vi se till att det här inte bara blir en delseger utan att det här blir en seger för Åland att vi kan fortsätta med sjöfart. Jag har nämligen svårt att se en näring som skall kunna ersätta sjöfarten. Sedan är det en annan sak att vi får inte tro att det är bara det, utan vi måste sikta på olika näringar också på land för att ha ”flera ben att stå på” som vi så ofta säger när vi talar om det åländska näringslivet.

 

Det har talats om angående den här regeringen att det är bara dis och dimma, som det stod i en ledare. Jag vill påstå att när man sitter många partier tillsammans i en landskapsregering bildas det så småningom, och man brukar på skoj säga, någon form av ”landskapsregeringsparti”. Man pratar ihop sig, man talar samma språk och ju längre man sitter tillsammans blir man en ganska homogen grupp, och det tror jag att också kan vara bra för att arbetet skall löpa smidigt. Man lär känna varandra. Man vet precis ungefär vad den andra tänker och var man eventuellt kan stöta på patrull, man kan gå och diskutera med dem. Många gånger kommer man så bra överens i landskapsregeringen att man glömmer att man har partierna bakom s.a.s., men det är ett effektivt och bra arbete; för den skull får man inte glömma vilka partier man representerar och ha en god kontakt med dem. Av egen erfarenhet vet jag också att när det är som mest bråttom i landskapsstyrelsen/landskapsregeringen kan man t.o.m. av misstag glömma, man tycker att frågorna man sysslar med är så självklara att man kan glömma att alltid kolla av med sin grupp, och det är inte av illvilja utan på något sätt ett misstag i arbetet kan man väl säga. Därför är det också viktigt att de som är regeringsmedlemmar har en känsla för vad som går och också en fullmakt från sin grupp att få agera ganska självständigt om arbetet skall fungera. Det där med ”dis och dimma” låter alltså bekant från tidigare landskapsstyrelser, att det är svårt att hitta den tydliga partipolitiken i en landskapsregering. Jag minns också att vi Frisinnad Samverkan fick kritik att vart försvann ni någonstans för många landskapsstyrelser tillbaka. Och det är ganska naturligt när man är en liten del i ett större sammanhang; är man ensam blir man tydlig, men jag tror det dröjer länge innan något parti blir så stort på Åland att man direkt kan se det absoluta programmet från ett parti, utan det handlar om att ta och ge och att hitta någonting i ett regeringsprogram.

 

Då vill jag komma till det här med regeringsprogram. Tyvärr kan man konstatera att förhandlingarna med socialdemokraterna aldrig ledde så långt att vi fick sätta oss ner och skriva ett regeringsprogram. Det är där vi beslutar hur man regerar tillsammans. Det är ett viktigt dokument. Det är det som sedan styr, oberoende vem som sitter i landskapsregeringen, så är det där man sätter sina avtryck, det är där man lyfter fram de frågor som man vet att är väsentliga och viktiga, som man har som ett gemensamt mål åtminstone när man bildar regering. Sedan vet jag att det på resans gång kommer att dyka upp många frågor som man inte har en aning om när man gör ett regeringsprogram och som man skall lösa. Det måste man också ha förmåga att göra på vägen om man skall lyckas.

 

Avslutningsvis måste jag också ta upp frågan om det beramade kassaskåpsavtalet. Jag begriper ingenting! Här gick vi mycket öppet och ärligt med obundna i ett valförbund, det var ingen hemlighet, vi sade det åt allihop, och det byggde naturligtvis på att vi hade märkt att vår politik till grundläggande delar var gemensam och att vi då kom till insikten, att okej, om det handlar om några röster hit och dit som blir utanför så ger vi gärna dem åt någon av våra som kommer in i landskapsregeringen. Det kan vara en vinst, det behöver inte bli, men det kan leda till det. Sedan fortsatte diskussionen efter det och också här byggde det på att vi hade en gemensam syn, och om en gemensam syn i politiken är samma sak som ett kassaskåpsavtal, ja, det var nytt för mig, det har jag inte vetat att heter kassaskåpsavtal! Den dag vi skiljer oss i synen är det klart att då tackar vi och säger att det var trevligt så länge det varade, men hittills har det inte funnits orsak att inte regera tillsammans. Samma sak gäller centern. Naturligtvis har vi under det här året kunnat konstatera att vi nästan i alla frågor har haft ganska gemensam syn på hur politiken skall drivas och därför är det ganska naturligt att vi gärna fortsätter med det regerandet. Vi skulle gärna ha fortsatt med regerandet tillsammans med liberalerna. Vi tog inte några sådana initiativ att vi skulle ha velat lämna den konstellationen, men nu är vi där och att vi då automatiskt måste säga, att jag gillar inte att regera tillsammans med centern eller obundna, bara för att liberalerna har lämnat oss, naturligtvis är det inte så! Vi vill gärna fortsätta, vi vill gärna ha någon med oss att fortsätta driva den åländska politiken, ålänningarna är värda bättre än den här diskussionen som har varit här i dag. Vi måste skärpa oss nu och försöka få ordning i leden, jag bara säger det!

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Det var intressant att höra vtm Harriet Lindeman med mångårig parlamentarisk erfarenhet uttala sig om debatten som har varit. Det som jag tycker att klart och tydligt framgick av hennes anförande var att hon dels förklarade oppositionens roll, att man kunde lägga misstroende och sedan förklarade hon ytterligare hur bra det var på Åland, och det var svårt att hitta några egentliga problem. Men problemen har vi framhållit i vårt misstroendeyrkande, så det borde framgå klart och tydligt vad vi tycker att borde rättas till. Det som däremot – det håller jag med henne om – gör att det förefaller märkligt är den nuvarande landskapsregeringens agerande i olika frågor. Det har kommit fram under dagens debatt hur man har resonerat och hur man har arbetet i regeringen. Det gör naturligtvis att ålänningarna frågar sig: Vad håller man egentligen på med? Men jag tycker att oppositionen och vårt misstroendeyrkande är klart definierat och det har framförts av flera olika talare. Däremot håller jag med om att den information som vi har fått från regeringspartierna och före detta regeringspartier, om jag tänker på liberalerna, verkligen gör att man tycker att det har varit väldigt råddigt.

 

Vtm Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

När jag talade om att vi har det bra här på Åland sade jag det inte utgående från ett absolut politiskt perspektiv, utan jag sade utgående från ålänningarnas perspektiv, för alla ålänningar är inte så politiskt engagerade och intresserade som vi 30 som sitter här och några till. Går man ut och frågar ålänningar i allmänhet, så tycker de att det är ganska bra på Åland. Sedan kan politiska partier utgående från sina speciella områden tycka att det här är inte bra och det här är inte bra, men totalt sett i samhället på Åland har vi det bra.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Vår roll i lagtinget är ändå att vi måste ha ett politiskt perspektiv och därför har vi också lagt detta misstroendeyrkande.

 

Vtm Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Vår roll skall mycket riktigt utgå från ett politiskt perspektiv, men ibland har jag en känsla av att vi glömmer att vi representerar våra väljare och när man talar med dem ibland tycker jag att vi inte talar samma språk. Vi hänger inte med ålänningarna som har valt in oss, de tycker inte riktigt lika, vi tappar bort dem någonstans på vägen och då är det bra att vi stannar upp och funderar: Är det här representativt för Åland eller är det representativt för Frisinnad Samverkan eller någon annan grupp?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Med risk för att verka högerextrem vill jag nämna ett citat ur Ålänningens sång. Det heter i tredje versen, att ”vi aldrig sviker vår stam och dess ära”, vi ålänningar. Jag skulle vilja säga att det spel som nu pågår här i lagtinget är på sätt och vis ett svek mot ålänningarnas ära. Den vanlige ålänningen som har ett vanligt jobb och bor på en vanlig plats och tänker på ett vanligt sätt – som tidigare talare har konstaterat – förstår inte vad vi håller på med här i lagtinget. Man tycker, precis som också har sagts, att det är fint när det har kommit lite snö och man är ute och skidar och går med hunden kanske och man förstår inte alls hur vi politiker kan ha en sådan här konflikt. Vi har allt skäl att rannsaka oss på den punkten. Det har också konstaterats i en tidningsledare att det här drabbar självstyrelsen som system om vi inte kan reda upp det. Den som följde presidentvalet på nära håll härifrån såg också där hur ett mycket, mycket större land än landskapet Åland delades inför ett val, men sedan kan man i USA på ett enastående sätt enas efter ett val och sluta upp bakom sitt gemensamma. Det hoppas jag att vi också kan göra här när den här stormen är över, även om det blåser hårt ibland i byarna som man säger.

Fru talman!

Jag vill börja med att prata om demokratisyn. Jag tycker att det var ett intressant anförande som ltl Camilla Gunell höll och jag vill hålla med på många punkter. Om det vill jag säga att vi skall handskas väldigt varsamt med uttrycket högerextrem. Vi är tack och lov befriade från högerextrema krafter på Åland, från rasistiska och krafter som tar avstånd från mångfald, ett mångkulturellt samhället osv. Det tycker jag att vi skall vara väldigt försiktiga med att föra upp på banan.

 

Min demokratisyn baserar sig på alla människors lika värde och när vi kommer fram till systemet skall lagtinget vara folkets avbild och då är alla lagtingsledamöter, alla partier, lika mycket värda. Jag har sympatier med många partier och många partier har åsikter som jag inte kan dela. Visst skulle det vara mycket enklare om det var bara jag, att jag fick vara diktator, då är det Danne Sundmans åsikt som gäller och jag behövde inte alls anstränga mig, för det är så att demokrati är rysligt jobbigt, du måste argumentera och debattera, du måste kunna och veta, du måste övertyga och när det sedan kommer till kritan så måste du kompromissa. Ibland går det helt emot vad du tycker och då måste du ruska det av dig och gå vidare och inte deppa ihop, som det är väldigt lätt att göra. Men, som en stor ledare sade, demokratin är ett dåligt system, men det är det bästa vi vet. Så är det nog att den demokratisynen skall vi alla odla tycker jag. Jag har tidigare sagt att det är viktigt att föra en diskussion om utveckling av demokrati och parlamentarism. Det är vägnätet som vi skall köra våra politiska idéer på. Då måste det fungera.

 

Fru talman!

När det gäller diskussionen om kassaskåpsavtal måste jag säga att först var jag lite upprörd när jag läste i tidningarna och hör från alla om kassaskåpsdiskussionen, men man skall tänka på det då att kassaskåpsavtal kommer av det här klassiska kassaskåpsavtalet som fanns mellan partier i Finland inför en regeringsbildning. På Åland är alla sådana här avtal enligt lagtingsordningen olagliga och jag ber att få citera 9 § lagtingsordningen, där det står ”Ledamot är pliktig att i utövningen av sitt uppdrag så handla som rätt och sanning bjuder. Han eller hon är därvid skyldig att iaktta lag och är icke bunden av några andra föreskrifter.” Skulle man ha ett kassaskåpsavtal skulle det de facto vara olagligt. Allt samarbete vi har här när vi formar oss i grupper, partier och regeringsunderlag är frivilligt. Vi tycker själva att det är som rätt och sanning bjuder. Därför är vi med på det. Det skall man komma ihåg och jag kan än en gång säga, att det finns inte några skriftliga avtal i det här regeringssamarbete, det finns heller inga skriftliga avtal mellan Obunden Samling och Frisinnad Samverkan. Tvärtom, är det samarbetet ytterst demokratiskt eftersom vi noga före valet – Obunden Samling på sitt håll och Frisinnad Samverkan på sitt håll – utredde i respektive partier om det är en väg att gå att gå i valförbund och då var det med riksdagsvalet som bakgrund. Båda parter kom fram till det att det är klokt att vi går i valförbund, för vi har en grundläggande samsyn på hur samhället skall utvecklas. Så gick vi i valförbund, vi gick genom val och ålänningarna sade att det är okej, ni får vara i valförbund, ni får de här mandaten, gör det bästa av situationen, och det har vi gjort. Däremot är det så att vi är sju skilda lagtingsledamöter och enligt 9 § lagtingsordningen så är det upp till oss själva hur avtalen hanteras, och vi har valt att göra så här. Gentemot centern är det samma sak att vi ser att vi har en stor samsyn och vi vill ta ansvar, framför allt vill vi försöka stå upp för stabilitet i regerandet, och det vill vi göra tillsammans med centern. Så enkelt är det med den saken.

 

Fru talman!

Vi kan från Obunden Samlings sida samarbeta med alla partier, som jag sade. Vi kan också samarbeta med en konstellation av socialdemokrater, men då måste det vara en konstellation där partier har representation utgående från sin parlamentariska styrka. Socialdemokraterna är det fjärde största valförbundet, inte det tredje, så utgående från det skall man ställa krav. Jag tycker att det är synd att socialdemokraterna nu anser att deras mandat har högre specifik vikt än andras mandat; rent matematiskt är det så när man pratar om valresultatet att det är inte derivatan av valresultatet som gäller utan det är det absoluta resultat, de mandat som man kan räkna in. Ser man till förändringar i val är det en minst lika stor förändring när ett parti kommer in som hade noll som för två mandat, som har tre och fördubblar till sex, så man kan filosofera runt det här i evighet, men så tycker jag. Jag kan bara beklaga igen att socialdemokraterna verkar ha fått denna hybris som man hade för ett år sedan, men det får man som sagt diskutera internt.

 

Fru talman!

Om misstroendet, om regeringen och om lantrådet kan man för det första säga om regeringen att det är ganska djärvt att i en regering sätta fem helt nya ledamöter, varav tre är nya i landskapspolitiken, men det innebär också att man får in ett nytt tänkande, man får människor som ser saker med fräscha ögon och det är en stor fördel enligt mitt sätt att se. Man utökar också basen med förmågor som kan ha det här värvet. Den smalnar annars av ganska lätt, om man nöter på de gamla hela tiden. Det innebär att man det första året – jag har själv erfarenhet av det – får syssla mycket med inledande kunskapsinhämtning; bara en sådan sak att lära känna alla personer, hitta i alla lokaler och alla strukturer tar länge. Jag tycker att den här regeringen trots det har gjort en rivstart. Om vi läser facit i budgeten har man de facto, helt objektivt, vill jag påstå, satt igång mycket och t.o.m. visat resultat. Som koppling till mitt anförande när regeringen bildades skall jag säga att jag hade det här som farhåga, men nu ser vi resultatet: det har gått mycket bra. Det är kanske så att om man kommer som ny i politiken – det har jag också själv erfarenhet – har man inte riktigt lika sluga kommentarer alla gånger när massmedia grillar en, som en s.k. politisk räv har som har varit med i 10-20 år. Då framställs man kanske som rentav lite dum, men så tycker jag inte att det skall vara utan man förstår sig helt enkelt på den politiska jargongen som råder. Det tycker jag också är fräscht, för det här politiska rävspelet som etablerade politiker sysslar med kanske inte heller är sådant som går hem hos folk riktigt, utan man tycker att det är bra om en politiker kan vara ärlig och rak fram och säga precis vad man tycker och tänker.

 

Om lantrådet kan man säga, att det finns nog inget lantråd vars ledarskap det inte finns åsikter om åt ena eller andra hållet. Jag tycker att det är lantrådets roll att vara lagledare, men det är inte lantrådets roll att reda upp regeringspartiernas interna problem – och i det här fallet vill jag påstå att liberalerna har vissa interna problem som man inte kan lasta lantrådet för, det vill jag säga.

 

När det gäller de misstag som lantrådet Roger Nordlund har gjort, där lantrådet har ändrat sig i några beslut, tycker jag det länder honom till heder att man kan inse och erkänna, att oj, jag hade fel, jag ändrar mig. Det finns ett ordspråk som säger att en klok person ändrar åsikt, en dåre aldrig. Jag föredrar nog det förstnämnda! Vi skall komma ihåg att år 2003 togs det 12.276 beslut i landskapsförvaltningen. Tre misstag är då inte så väldigt många. Det handlar inte ens om promille.

 

När det gäller regeringssamarbetet vill jag säga att vi har haft ett mycket samarbete mellan gruppledarna och också mellan gruppledarna och landskapsregeringen. Jag måste säga att vi har haft en stor beredskap att rycka ut vid känsliga politiska situationer. Det har fungerat jättebra, men sedan har det inte fungerat i gränssnittet mellan landskapsregeringen och lagtingsgruppen för liberalerna, men jag vill inte orda desto mera om det, utan det är saker som liberalerna själva får reda upp, vilket jag också har sagt i våra interna diskussioner tidigare. Det anser jag att jag inte har någonting att göra med.

 

Fru talman!

Detta är min syn på misstroendet. Jag vill också poängtera, att jag har ingenting emot att oppositionen väcker misstroende. Det är snarare så att i ett sådant här delikat läge är det nästan fel att inte väcka misstroende, att ta chansen. Jag har själv varit i opposition och jag vet hur det går till. Men jag hoppas, trots den uppkomna situationen, att vi kan reda upp den och komma till sans i åländsk politik ganska snabbt.

 

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det var mycket i ltl Danne Sundmans anförande som jag skulle vilja kommentera, men jag skall hålla mig till en sak. Det är det att ltl Danne Sundman säger att det inte finns några högerextrema krafter i det åländska samhället, men tyvärr tror jag inte att vi kan svära oss fria från det. Det finns nog också i vårt samhälle. Vi har i vårt parti många med utländsk bakgrund, många finskspråkiga som vid otaliga tillfällen upplever att de blir kränkta på olika sätt. Det här är någonting som jag tycker att vi måste ta ansvar för och säga att vi inte accepterar. Man får ändå ge en eloge till tidningarna som på senare tiden har haft en mycket klokare insändarpolicy, där man inte har tagit in den här typen av insändare. Även i remissdebatten, när vi själva här talar t.ex. om svenska språkets ställning osv., så tror jag att vi hela tiden måste gå den här balansgången så att vi kan åtgärda de problem vi har men inte på något sätt kränker andra språkgrupper i vårt samhälle.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Jag är medveten och jag förnekar inte att det ute i samhället finns enstaka personer som har sådana här åsikter. Jag ville säga att det gläder mig att det inte finns representation här i Ålands lagting för dessa åsikter. Jag är den första att stå upp för att sådana här krafter ute i samhället skall lyftas fram och diskuteras eftersom det inte är bra att det förekommer. Sådana här finns på grund av okunskap och på grund av att de hålls osynliga. Man märker åsikter åt båda håll när vi kommer till känsliga frågor om språkpolitik; då blir vi påförda åsikter, jag blir påförd åsikter och mina meningsmotståndare blir påförda extrema åsikter och då framställs det som om man haft dem själv, fast man inte har dem. Det kan vi ha som ett gemensamt projekt att lyfta fram sådana här saker i samhället och tvätta det byket.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag skulle vilja komplicera bilden lite ytterligare och det kanske genom att definiera vad högerextremism är. Jag skulle nog vilja säga att såsom jag ser det är det i alla fall på gränsen till det högerextrema att vilja ändra Ålands konstitution och då också på etnisk grund. Det här är nog någonting som jag tror att vi får återkomma flera gånger till i våra diskussioner.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Det var just mot bakgrund till det som ltl Camilla Gunell nu sade som jag sade att vi skall handskas varsamt med begreppet högerextrem. Det kan t.o.m. uppfattas som högerextremt när man försvarar den konstitution som Åland har i dag, när man står upp för självstyrelsens grundvärden. Vi skall komma ihåg att det är en liten konflikt inbyggd i självstyrelsen. Självstyrelsen talar om att det finns ett hot och att den skall vara ett skydd mot en sak, och det rimmar illa med integration kontra assimilation. Det där inte en diskussion som kan dras i en replik, men vi borde ventilera det mera för att veta var vi har varandra och också mot folket är det synd att denna debatt aldrig kan föras utan att det blir svart och vitt direkt, för det finns en otrolig gråskala i den här diskussionen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Det kan vara lite fel att kritisera t.ex. frisinnade och obundna för kassaskåpsavtal. Ltl Danne Sundman säger nämligen, att det behövs inget avtal, de är egentligen som ett identiskt parti i det närmaste, de har samsyn på saker, de tycker ungefär lika. Det kan ju vara så och därför tycker jag att vi skall tona ner det. Har man gått tillsammans i val och har samma syn är man i det närmaste två identiska partier och då behöver man inte kritisera det, för det måste två partier kunna vara.

 

Landskapregeringsledamoten Gun-Mari Lindholm:

Fru talman!

För ett år sedan tillträdde den här regeringen. Alla var ivriga, alla var fulla med energi. Alla ville Åland gott. Alla visade en vilja till samarbete. Personkemin fungerade bra. Det tog inte länge förrän media följde upp oppositionens sida. Man hade bestämt sig redan tidigt att det här inte skulle gå. Valet och sammansättningen av regeringen var fel. Socialdemokraterna var på utsidan. Det var fel. Den här regeringen tycker vi inte om.

 

Den här osanningen har man tutat ut vecka efter vecka, månad efter månad. Till slut börjar folk tro att det är sant, folk som inte ens vet: vad är det de egentligen gör, vem sitter i regeringen, vilka partier, vilka människor, men man säger att den här regeringen inte jobbar bra, man har dålig fart, man är otydlig i sin politik. Det är inte rättvist.

 

Socialdemokraterna kom inte med i den här regeringen därför att man hade sådana krav så att det inte var möjligt för dem som var tänkta som samarbetspartner i den kommande regeringen att omfatta de kraven. Inte är det svårare än så! Kan man inte samarbeta, så kan man inte samarbeta! Inte är det här så svårt!

 

Den situation som vi har i dag på Åland är väldigt jobbig. Det är jobbigt att vara politiker i dag, den kan vi väl alla hålla med om och vara ens om, tycker jag! Det är inte särskilt lyckat att ställa sig på Torggatan och säga, att jo, jag är politiker, det är jag som är med och håller på och råddar till alltihopa nu! Nej, det gör vi inte! Jag tror inte att någon är särskilt begeistrad över att göra det. Man är inte särskilt lycklig i dag över att man är politiker. Det här tycker jag att är ett allvarligt problem. Det är allvarligt. Hur skall vi kunna locka folk att bli politiker, att engagera sig politiskt, att jobba hårt i en nämnd, i en styrelse, ett fullmäktige, ett lagting och i en regering? Det kommer nog att bli lite kämpigt efter det här det! Inte har det varit särskilt förut och inte kommer det att bli särskilt lätt efter det här heller.

 

Vi skriver ungdomspolitiskt program där vi skall ha ungdomsråd, samordnare och sådant, men vet ni det här, det här gör nog så att vi rutschar långa vägar tillbaka i tiden igen! Det här håller folk med om som har varit politiker tidigare. En politiker som jag träffade här ute i dag efter att debatten hade börjat sade, att nämen, det här, det är bara jål det, vad är det här för jål! Det är faktiskt exceptionellt. Det här är någonting historiskt i åländsk självstyrelsepolitik, inte det att man lämnar in ett misstroende; enkel fråga, spörsmål och misstroende hör liksom till det, men det här andra att liberalerna mitt i alltihop drar sig ur och dessutom indirekt på något vis ställer ett misstroende mot sina egna ministrar, det är det som är det exceptionella.

 

Ett år har regeringen suttit. Oppositionsledaren, får vi väl kalla honom, Lasse Wiklöf sade när han blev intervjuad om att man hade ställt ett misstroende: ”Jo, det här var rätt tid, för nu har det gått ett år och vi måste ju få tre år på oss för att reda upp det här och köra fram vår politik.” Jaha! Vi fick ett år på oss, men de som skall komma, de måste ha tre år på sig! Det var ett jättestort förtroende vi fick. Jag tackar för det i alla fall! Sedan kan man alltid säga – som alltid socialdemokraterna gör – att obundna, det är dom där busarna det! Det är alltid bra att ha någon att skylla på, och i den politiska världen är det de obundna som vi skall kasta allt elände på. Vi skall inte prata om något samarbete med Sverige, vad är det för struntprat! Det tycker jag att är bra att man tar upp från socialdemokraternas sida, att vi ser den här skiljelinjen, att vi ser att obundna står för svenska på Åland, står för en utvecklad självstyrelse, står kanske för lite otålighet i självstyrelsefrågor, vill ha mera kraft, medan socialdemokraterna vill klistra fast sig mera med Finland. Det tycker jag är bra att vi får klart för oss, och det skäms jag inte för att säga. Jag tycker att det är bra. Jag står för det att vi vill ha mera svenska.

 

Jag har tittat på det som vi sade i handlingsprogrammet, vad vår politik skulle innehålla. Under mitt eget ansvarsområde: socialvård, hälsovård och miljö finns det 40 punkter. Av dessa 40 punkter är 26 stycken ettdera avhandlade redan och slutförda eller åtminstone är de påbörjade, alltså mer än hälften. Under 25 procent av tiden som vi har suttit har mer än 50 procent utav det arbete vi skall göra på fyra år, under hela mandattiden, blivit påbörjat. Det tycker jag att är ganska bra. Jag tycker inte att det finns någon anledning att ställa ett misstroende till den delen i alla fall. Och det är väl det som vi skall diskutera, inte allt det här andra som finns bakom och som är mera av karaktären intriger och makt. Det tänker jag inte hålla mig till, utan det är just sakpolitiken, innehållet: hur har vi lyckats med det? Åtminstone på mitt ansvarsområde har vi lyckats väldigt bra.

 

Det har diskuterats mycket om kassaskåpsavtal. Jag förstår att man diskuterar det därför att det är ju lite jobbigt att vi samarbetar så väldigt bra. Det vill man inte! Man vill att det skall finnas en spricka mellan centern, FS och obundna för då är det mycket lättare att bilda en ny regering med någon annan, med socialdemokrater och med liberaler – man kanske t.o.m. är beredd igen från liberalernas sida att gå med i en regering fast man just har kastat ut, kan man säga, sina egna ministrar. Då blir det jobbigt att någon visar på att man tar ansvar tillsammans, att man kan samarbeta, att man lägger prestige åt sidan, att man för sakpolitik. Det är tydligen inte det som är det viktiga i åländsk politik i dag. Jag tycker det var bra som vtm Harriet Lindeman sade, att ”nu skall vi skärpa oss”! Bättre kan vi - och bättre än så här tycker jag att det åländska folket är värt.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Ledamoten Gun-Mari Lindholm uttrycker sig som att vi från socialdemokratiskt håll skulle ifrågasätta svenskan, att de är ”mera svenska”, som hon uttrycker sig. Det stämmer inte alls. Det är klart att vi värnar om Åland och svenskspråkighet, så det finns inga olikheter i den tolkningen. Om jag uppfattade henne rätt, hade hon 26 av 40 punkter inom social- och hälsovården som hon jobbat på. När man läser misstroendeyrkandet finns det egentligen ingenting som tar upp frågan om social- och hälsovården där, så jag förstår inte hennes argumentation.

 

Landskapregeringsledamoten Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

De obundna har uttryckt många gånger, i och med att det har varit svårt att få texter specifikt i EU-sammanhang på svenska från Finland, att man borde utöka samarbetet med Sverige vad gäller just den specifika frågan. Det skulle vara väldigt viktigt att man snabbt skulle vara med på tåget när det gäller EU-frågor, som vi har lämnat från oss vad gäller lagstiftningsbehörighet till EU. Då skall det också vara viktigt att vi vet: vad är det för beslut man egentligen tar där. Den informationen får vi väldigt sent därför att man skall översätta den och då kommer den sent hit. Jag har noterat det som ltl Christian Beijar säger, att det står ingenting om social- och hälsovårdsavdelningen, men det är ett misstroende mot hela regeringen, där jag också ingår, och jag ställer mig solidariskt bakom mina kolleger. Det har jag lärt mig i alla fall, fastän jag är obunden.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Samarbeta, säger ledamoten Gun-Mari Lindholm. Det är just det som det är fråga om. Hon talar om samarbetet mellan centern, FS och obundna. Var har då liberalerna varit i det resonemanget? Det är just mot det som vi också har reagerat, att vi har upplevt att det är många beslut som har tagits och förberetts utan de liberala ledamöternas samverkan. På det sättet talar ledamoten Gun-Mari Lindholm själv om hur det har varit. Liberalerna är inte alls främmande för att ta ett regeringsansvar också i framtiden. Det måste bara finnas en samarbetsgrupp som vi kan acceptera.

 

Ledamoten Gun-Mari Lindholm talar också om att rådda till och dra på med stora växlar. Är det inte så, ledamoten Gun-Mari Lindholm, att det är just det som förlöjligar det politiska livet och här hjälper hon själv till genom att ännu mera förvilla vanliga människor på Åland. Det här som sker är inte något ovanligt. Inte är det ovanligt att oppositionen eller ett regeringsparti ställer sig frågande till vad som sker. Vi har allt rätt, och det är inte något ovanligt, att säga att vi inte stöder den här landskapsregeringen.

 

Landskapregeringsledamoten Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Det är bra att ltl Raija-Liisa Eklöw tar upp det här ifall det jag sade kan missförstås. Jag menade att i ett kommande samarbete – inte i det som vi nu kanske är i beråd att lämna – är centern, FS och obundna inne för ett samarbete och vi har visat på ett ansvar och kommer fortsättningsvis att göra det. Men från liberalernas sida har man sagt hela tiden att man inte har fått information, lantrådet har inte informerat liberalerna om vad man tänker göra. Dels har man haft två ledamöter själv från liberalernas sida och sedan är det nu så att tycker man inte att man har fått tillräcklig information måste man ha förstånd att fråga själv, att hej, hör ni, ni, vad är det som är på gång nu, kan någon tala om det för oss? Alla har det ansvaret att informera sig själva också. Så säger man att det här är ingenting exceptionellt, det här är ingenting konstigt, men det är just det vad det är! Det här har aldrig hänt i åländsk historia tidigare att ett regeringsparti har lämnat misstroende mot sina egna ledamöter, för det har man indirekt gjort i och med att man har dragit sig ur samarbetet. Så är det!

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

”Informera sig”. Att informera sig innebär att man måste veta vad man skall informera sig om. Om t.ex. våra landskapsregeringsmedlemmar inte har vetat om vissa skeenden, så hur skall ens de ha kunnat informera oss och ännu mindre vi som sitter utanför regeringen! Allt kan inte ha hänt på Åland, men i stora sammanhang är alla politiska skeenden möjliga. Politik är en levande händelse och det är inte något märkvärdigt. Att sedan våra ledamöter känner sig utanför får vi reda upp inom partiet. Jag tycker att det är så onödigt av ledamoten Gun-Mari Lindholm att dra på de här stora växlarna. I stora världen, som vi vill vara en del av, skulle inte det här vara någon händelse utan det här skulle vara ett politiskt skeende, och det som kommer ut av det här tycker vi att måste bli bra för Åland. Liberalerna kan inte sälja sin ideologi bara för att vi har varit med i ett regeringssamarbete som vi inte stöder numera. Nu avslöjar ledamoten Gun-Mari Lindholm sig helt när hon säger att centern, FS och obundna i den eventuellt kommande regeringen kommer att samarbeta. Tala om kassaskåpsavtal!

 

Landskapregeringsledamoten Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Ltl Raija-Liisa Eklöw vill jämföra det åländska parlamentet med Finland, med Sverige. Jag vill hålla mig på Åland och är för ålänningarnas bästa, för det åländska samhällets bästa. Det är därför jag har blivit invald i parlamentet. Det är därför vi sitter här på ålänningarnas förtroende, inte på grund av vad någon annan regering har för någonting i rockärmen som dom tar fram när inte dom tycker att deras ministrar gör vad dom skulle vilja göra. Det är det som är det viktigaste för mig och det är det jag relaterar till. Det här har aldrig hänt på Åland förut, så på det sättet är det unikt. Liberalerna kommer säkert att gå till historien på det sättet. Vi kan berätta sedan, att ”vi var med då när det hände”!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman!

Mycket har sagts om det politiska läget på Åland och det som händer här just nu. Ord står mot ord. Och vad är det som är sanning i det här? Ja, en sak kan vi kanske alla vara överens om, att det är kommunikationen. Hade vi haft en bättre kommunikation inom partiet, mellan regeringspartierna och kanske t.o.m. i oppositionen, så skulle vi inte ha stått här i dag och diskuterat den här frågan.

 

Vi har också i dag hört flera olika versioner hur man ser på det här som har hänt. Men vilken version som är sann vet vi inte. Kan det finnas flera motsatta versioner av samma sak som är sanna? Ja, det känns som om det skulle vara fallet här i dag. Jag kommer att utveckla min version och vad jag anser att är sant.

 

Att hålla oss till sanningen i lagtingsarbetet är viktigt. Det är så viktigt att vi t.o.m. rekommenderas som nybörjare att inte ens anklaga någon för lögn härinne utan på sin höjd framföra att man anser att någon far lite ovarsamt fram med sanningen.

 

Hur är då sanningen? Ibland är den tydlig, statisk, ibland är den obestämd och diffus. Sanningen kan enkelt förklaras med slutsatsen av den information och den kunskapa man har vid ett visst tillfälle, men det är inte så enkelt. Olika information, brist på information och t.o.m. felaktig information kan ge för var och en helt egen sanning. Men även om vi alla har exakt samma information räcker inte ens det. Det kan vara beroende på känslor, erfarenhet, attityder, personliga medfödda anlag: är man misstänksam, ifrågasättande eller är man godtrogen på gränsen till naiv.

 

I Ålands lagting har det enats om att tillsätta en grupp att regera bestående av 21 personer med stark vilja som sedan tidigare är indelade i fyra partier med egna ideologier. Då är nog en av förutsättningarna för att allting skall fungera att alla får samma information, att kommunikationen fungerar. Alla skall ha samma sanning för att känna att de är med och är delaktiga.

 

Liberalerna anser att vi inte har haft samma information som de övriga partierna, att blivit på sidan om och därmed inte haft samma helhetssyn, samma sanning, som de andra. Detta är nog problemets kärna. Det är inte unikt att sådant här händer, det blir ofta konflikter och problem i grupper. De flesta konflikter går ganska enkelt att lösa. Vid svårare problem i en grupp kommer ansvaret att vila på en viss person, ledaren, och vilka initiativ han tar.

 

Landskapsregeringens ledare är som alla vet lantrådet. En av hans uppgifter är att se till att regeringskoalitionen fungerar.

 

Det misstroende vi behandlar här i dag handlar alltså om lantrådet eller misslyckats som ledare. Succé eller fiasko? Där har vi igen olika sanningar. Lantrådet hävdar att han inte är en svag ledare utan en stark ledare. Starka ledare har vi sett många exempel på i olika sammanhang ute i världen och jag är övertygad om att vi alla kan enas om att en stark ledare inte är liktydigt med en bra ledare.  För min del är motsatsen till en svag ledare en bra ledare, en ledare som är lyhörd för allas åsikter, som har förmågan att jämka samman olika viljor, en coach som arbetar för att alla lagdelar skall fungera, en som har handlingskraft och förmågan till övervägda, tydliga initiativ i krissituationer, en som alla kan lita på.

 

Jag anser inte att vårt lantråd uppfyllt detta, framför allt inte efter att ha lämnat sitt andra ultimatum mot vår grupp, det som kom för ca tre veckor sedan. Jag pratar alltså om hans agerande de efterföljande två veckorna. Under de här två veckorna blir situationen alltmer turbulent; massmedia spekulerar helt öppet om hur de nya regeringarna ser ut, regeringskrisen är ett samtalsämne över hela Åland. Vad går då vår ledare? Ingenting! Det känns som om förvaltningen håller andan.

 

Ett gruppledarmöte, ett fyrpartimöte, ett lantrådsbesök i liberala gruppen, alltså kommunikation i den här situationen, och vi skulle ha haft ett helt annat läge än vad vi har i dag. Det vet vi ingenting om utan det där kan vi bara spekulera i. Inga initiativ togs av lantrådet för att häva det kaos han ställt till med, inte förrän liberalerna agerade och till slut meddelade att vi drar tillbaka vårt stöd för honom.

 

Fru talman!

Anledningen till detta regeringssammanbrott är inte att liberalerna tagit sitt stöd från lantrådet utan krisen var ett faktum i samma ögonblick som lantrådet uttalade sitt ultimatum till liberala gruppen: ”hela budgeten skall omfattas, ta tillbaka era krav om omformulering av texten där museibyrån skall skäras ner; annars är det regeringskris”, m.a.o. liberala gruppen blir utesluten ur regeringen om vi inte omedelbart handlar och rättar oss i ledet.

 

Lantrådet måste ha insett konsekvenserna innan han tog det här tyngsta hotet som han har: ”lyd, annars är ni ute i kylan”, annars är regeringens sammanbrott ett faktum.

 

Liberala gruppen kunde ha backat och därmed gjort avkall på en av partiets principer eller avvakta och syna vad lantrådet hade för avsikt, vilka avsikterna egentligen var. Vi valde enhälligt att inte vika för hotet utan vidhålla att vi inte omfattar den här lilla texten i budgeten utan vill ha en annan skrivning.

 

Vi skall alltså komma ihåg att liberala partiet omfattar budgeten till alla delar förutom den här lilla formuleringen i texten angående nedskärning av museibyrån, ingenting annat. Kan en så liten men i och för sig viktig markering räcka för att hela regeringssamarbetet skall bryta samman? Ja, det tycks så. I och med det ultimatum som givits: tyck som jag, annars hamnar ni i kylan! Han kraschar alltså alla förutsättningar till samarbete med honom som lantråd i och med att han inte tog något som helst initiativ för att rätta till den kaos han hade ställt till med i och med det här.

 

På grund av Nordlunds ultimatum och därpå bristande initiativförmåga måste vi ju agera på något sätt, åt något håll. Liberalerna valde då det sätt som alla känner till, att vi tog bort stödet från lantrådet Nordlund.

 

Fru talman!

Angående oppositionens misstroende var inget annat att vänta med tanke på den situation som lantrådet har satt Åland i. Men fram till i dag hade i alla fall inte jag tagit ställning till hur jag skulle rösta vid ett eventuellt misstroende, att säga att vi ställde oss bakom det och var inne för det stämmer alltså inte. Det här är alltså min sanning.

 

Fru talman!

Vi vet alla att vi var andrahandsalternativet i den här regeringen. Trots att liberaler och centern tidigare regerat fördes inget försök att fortsätta på den grunden, utan regeringssonderaren Nordlund gjorde då en snabb pakt med obundna och Frisinnad Samverkan som bas och därefter försökte man som känt få in socialdemokraterna. Socialdemokraterna var då så pass kloka att de inte gick in. Tvärtemot vad man kanske tänkt var man inte beredd att offra sin ideologi för att komma till maktens borg. Trots att olyckskorparna kraxade över hela Åland om kassaskåpsavtal mellan obunda och Frisinnad Samverkan och att det även skulle gälla hela centern trodde vi nog att det skulle gå att hitta en politisk lämplig lösning för alla grupper att vi skulle komma framåt. Första uppdraget att ta fram regeringsprogrammet gick väldigt bra. Ledamöterna delades upp i grupper efter olika ansvarsområden, alla var lika delaktiga, kommunikationen fungerade bra och programmet växte fram med en bra förankring i alla grupper, och det tror jag att vi samtliga kan enas om att vi hade ett mycket bra regeringsprogram.

 

Rambudgeten däremot var någonting helt annat. Den presenterades med mycket kort varsel, väldigt lite tid, de frågor man ville ha mera information om och sätta sig in i mera fanns det inte tid till att göra någonting åt. Pengar skulle sparas till varje pris och det talades också om att det skulle avskedas folk. Möjligen kan liberalerna ha varit otydliga där, men enligt min mening försökte vi framföra ganska klart och tydligt, att vår linje är att inte sparka folk till arbetslöshet; det var någonting som framfördes på det här mötet. Däremot känner vi att vi inte har samma förankring och samma delaktighet i rambudgeten som vi hade i det första handlingsprogrammet.

 

Vid den preliminära fördelningen av utskottsplatser, när den här regeringen tillsattes, konstaterades från att liberalernas sida att Ålands Framtid hade tilldelats en ersättarplats i Nordiska rådet. Vid det möte då platserna slogs fast försökte liberalerna få centern uppmärksammad på att Ålands Framtid inte kunde representera Ålands lagting internationellt då deras åsikt skiljde sig så radikalt från den som nu gäller i lagtinget. Liberalerna fick inget gehör av centern i den frågan. Vad som hände sedan känner ni alla till. Centerns representant ger Ålands Framtids ersättare ”taltur”, trots att han var på plats, och krisen är ett faktum. Nu vaknar man! Vid första tillfälle byter ersättaren från Ålands Framtid i Nordiska rådet mot en som företräder den politik som förs i lagtinget och förvaltningen i dag.

 

Så långt är väl allt bra, kan man tycka, men det är inte slut med det.

 

Efter Nordlunds ultimatum som resulterade i att liberalerna meddelade att vi inte stöder honom, så har det framkommit att man återigen kan ta fram Ålands Framtid i ljuset. Nu kan man t.o.m. låta dem sitta med i regeringen, ha en egen minister, enligt vad ryktena säger. Vi har fått det dementerat här i dag, men man tycks inte vara helt främmande för tanken.

 

Jag har personligen ingenting emot någon i Ålands Framtid. Ltl Anders Erikssons analyser är intressanta och informativa. Däremot tror jag inte på ett självständigt Åland. Det finns s.a.s. inte med i min världsbild, en uppfattning som jag vet att jag delar med många ålänningar. Jag har min sanning. Ltl Anders Eriksson och ltl Brage Eklund och de övriga i Ålands Framtid har sin.

 

Det här är alltså fråga om ett nytt statsskick. Ännu har väl Ålands väljare inte sagt ett så tydligt till Ålands Framtid att de borde få komma med i en åländska landskapsregering med allt som det innebär.

 

Vad kan detta innebära? Lokalt händer nog inte så mycket, men hur skall det gå med kontakterna till Finland? Hur går det i finska massmedia, kvällspressen, när man vinklar fram Ålands regerings ställningstaganden? Hur går det med Ålandsbankens kunder? Hur går det i fortsättningen med regeringskontakterna för vårt lantråd? Hur trovärdig är vår riksdagsman om hans parti sitter i landskapsregeringen med Ålands Framtid? Det kan bara spekuleras i det här, men det är kanske bäst att vi spekulerar snabbt innan beslutet är ett faktum.

 

Redan då Fria Åland för några år sedan gjorde polisanmälningar på grund av bristande bruksanvisningar osv. väckte detta stor irritation i  hela Finland. Jag arbetade som polis just då och var på utbildningstillfällen och fick ta del av missnöjet som skriverierna gav upphov till. Ålands riksdagsmans sekreterare kunde då lugna de upprörda med att det rörde sig sig om en extrem grupp utan politisk förankring.

Hur skall man förklara för de finska politikerna i dag som är välvilligt inställda till Åland att i landskapsregeringen finns ett parti som är fientligt inställda till finländare och finska språket? Och framför allt hur skall vi få finländarna att begripa vad vi håller på med på det området?

 

Det här är någonting som faktiskt kan skada Ålands framtid – det kan vara tvetydigt, men jag menar Åland överhuvudtaget – om man går med och jag tycker att det är väldigt drastiska åtgärder. Det hade varit betydligt enklare att man hade gått med på att vi har förändrat texten i ett stycke inne i en budgetskrivning. Vad det här kan kosta är betydligt mer än vad tio tjänster på museibyrån kostar.

 

Bäst vore för det åländska samhället om lantrådet helt kunde dementera att han för avsikt att regera med Ålands Framtid – bara för att få hålla sig kvar vid makten.

 

Fru talman!

Angående det utfall som riktades mot liberalerna från ledamoten Kalle Alm där han spekulerade om vem som ligger bakom regeringskrisen, så är det alltså inte någon enskild tjänsteman överhuvudtaget. Jag blev helt ställd då anklagelsen framfördes i denna sal. Det är alltså en sak som har anförts i ett tidigare anförande. Vad har man själv för värderingar och moral om man uppfattar ett sådant rykte och tar det till sig som om det skulle vara ens egen sanning?

 

Jag vill framhålla angående våra ministrar att de har varit lika bra informerade som jag och de övriga ledamöterna i lagtingsgruppen. De har varit kallade till samtliga gruppmöten och styrelsemöten. Inga hemliga möten har hållits i den här frågan. Däremot kallade vår gruppledare snabbt in oss direkt efter plenum för att till var och en av oss som skulle fortsätta i lagtinget ställa frågan till dem som var närvarande hur vi ställde oss till det tidigare diskuterade förslaget att inte längre stödja lantrådet. Det var ingen diskussion, alla framförde samma åsikt. Det fanns inget intresse att fortsätta att regera med Roger Nordlund som lantråd. Vi har vid andra tillfällen haft liknande träffar rörande andra frågor i vår grupp, så det var inte någonting ovanligt att vi sammanträffade en kort stund och diskuterade den här frågan.

 

För att återgå till våra landskapsregeringsledamöter var de båda medvetna om vilket uppdrag de tog, att det i princip kan innebära två sekunders uppsägningstid. De har båda ordinarie arbeten att falla tillbaka på. Redan då det första gången ställdes ultimatum vid Plasto-affären diskuterades landskapsregeringsledamöternas roll. Alla var då helt införstådda med att det var ett osäkert uppdrag som blivit ännu mer osäkert i och med att regeringsledaren tagit till maktspråk mot vår grupp. De var alltså helt införstådda med situationen. Jag vill än en gång understryka, när jag är inne på Plasto-affären, att vi aldrig var emot att Plasto-affären skulle genomföras, men inte på ett sådant sätt att det fanns misstanke om dolda stöd. Notera att inte heller i det här fallet tog lantrådet tid att sakligt reda ut begreppen, utan han föredrog att lägga ett ultimatum: ”lyd, annars är ni ute i kylan”! Skulle lantrådet omedelbart ha uppsökt den liberala gruppen och tagit en saklig diskussion skulle det aldrig ha blivit något problem.

 

Fru talman!

Någon förståelse tycks det inte finnas för personerna som skall avskedas från museibyrån. Angående de personalnedskärningarna har jag i princip ingenting emot det som behöver göras. Det har kommit tydliga signaler, t.o.m. från museibyrån att där kan dras ner utan det för den skull äventyrar kulturarvet. Det är alltså ett tacksamt offer. Mitt varumärke har inte varit att tala för kulturen, men jag accepterar att det läggs resurser på kultur. Jag känner till hur de riken fungerar där man helt har vänt kulturen ryggen.

 

Vad jag däremot är absolut emot och aldrig kan omfatta är den brist på respekt för människor som jag tycker att har uppdagats genom att använda den skrivning man har gjort. Jag är medveten oma tt i vissa kretsar kommer det att vara ett tungt argument i nästa val att ha visat att man inte nöjer sig med att fumla med osthyveln utan att man minsann nog kan hantera en slaktkniv. Det framhålls att personalen mår bra, att det blir tydliga och konkreta beslut, att det var fel att invagga någon i falska förhoppningar. Det här kanske kan stämma beträffande de tio som nu får gå från museibyrån, men hur är det med alla de övriga i offentlig förvaltning? Var sätter man kniven nästa gång? Vem vill flytta hem och börja arbeta i förvaltning där man går in och kastar ut arbetstagarna? Jag har en känsla av att även bland dem som inte arbetar i offentlig förvaltning uppskattas det att de finns sådana som vågar reagera, säga ifrån och mana till besanning innan den populistiska slakten inleds.

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är bra att vi får klargjort av ltl Åke Mattsson att kommunikationen har varit bristfällig. Jag finner det mycket anmärkningsvärt att man lägger ansvaret på centerns representant i landskapsregeringen. Jag tror att kommunikationen har varit jättedålig och det är i huvudsak gruppledaren för liberalerna som bör se till att hålla sin grupp informerad om vad som sker i landskapsregeringsarbetet, om inte ministrarna själva kan göra det. Jag förstår inte hur man kan lägga ansvaret på ett annat partis ledare. Jag har jättesvårt att förstå det. Det är jättejobbigt att regera, det är väldigt svårt. Man måste hela tiden kompromissa. Man kan inte säga att om inte vi får igenom de här frågorna vill vi inte regera, utan man måste kompromissa, det är jättesvårt, det är slitsamt och här gäller det att hela tiden vara alert och följa med vad som händer. Jag förstår inte överhuvudtaget hur ltl Åke Mattsson kan säga att det är kommunikationsproblem och att det är lantrådet Roger Nordlunds fel. Jag tror att ltl Åke Mattsson har blivit förd bakom ljuset.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Uppenbarligen har jag varit väldigt otydlig. Kommunikationsproblemen innebär att vi inte har fått klart för oss vad som har varit på gång och vad som har hänt. När det har kommit till vår kännedom har det oftast varit för sent att göra någonting åt det s.a.s. Vi har inte haft samma information, som vi har upplevt det, i vårt parti som de andra partierna har haft. Det är vår sanning.

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Då är det konstigt att man inom landskapsregeringen är helt överens när man lägger budgeten och inom det liberala partiet så förstår man ingenting! Om man har en representation med två ledamöter, var är det som kommunikationen då har gått fel? Är det centern som har glömt att informera på liberalernas gruppmöten? Det är väl aldrig så det går till i ett lagtingsarbete! Jag tror att man borde krypa till korset och verkligen ta ansvar för vad man har ställt till med.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

När det gäller lantrådet Roger Nordlunds agerande så tror jag att ltl Dennis Jansson missade en av de viktigaste poängen. Jag talade om hans agerande efter han hade lämnat sitt ultimatum: är man bara arrogant, man kommer med öppna hot i stället för att diskutera och samtala, då har vi problem med kommunikationen, man kan inte kommunicera på en bra nivå. Vi har tidigare nämnt att det finns många kärnfrågor för liberalerna som har glidit in. Jag hänvisar ännu en gång till den här mappen med budgeten, där det inte finns någonting med om museibyråskrivningen och som är ett stort problem för oss. När det kom till vår kännedom var det för sent.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

 

 

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Man har sett de senaste veckorna att man skall inte bli förvånad i politik och nu ser man ju den frustration som råder i de liberala leden. Man tillgriper alla möjligheter att misskreditera alla utom sig själva och ifrågasätter sig själva hur man bedriver sin politik. Det sista påhoppet kom från ltl Åke Mattsson. Han anklagar Ålands Framtid att vara fientligt inställda mot finnar. Jag vet inte var han har fått det ifrån. Det får stå för honom. Vi har aldrig uttalat oss i den riktningen. Han tycks ha en rädsla för att om vi skulle komma i regeringsställning skulle vi ungefär förstöra möjligheterna för Åland överhuvudtaget att bedriva utväxling och politik med den finska regeringen och myndigheterna. Även andra partier har i dag sysslat med påhopp på Ålands Framtid. Jag förstår nog att det finns en viss frustration från båda håll. Man ser att det misstag som man gjorde när man kastade ut ltl Anders Eriksson från Nordiska rådet har gjort att vi har fått ett politiskt stöd från allmänheten att vi är på rätt väg. Vi är en av de få partier som är tydliga här i lagtinget i vår politik. Man tillgriper alltså alla möjligheter att misskreditera sin motståndare för att vinna några politiska poäng. Håll er till verkligheten, min vänner! Jag tycker att liberalerna skulle syna sitt eget parti, vad de sysslar med.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Under budgetdebatten och nu igen pratar representanter från liberalerna om att det skulle finnas obehagliga skrivningar om personalen i landskapsförvaltningen och att den politik som skrivningarna i budgeten visar på är ett förakt mot personalen. Jag får faktiskt inte det här riktigt att stämma överens. Om vi läser vad som står i budgeten kring personalpolitiken, så har man klara och tydliga skrivningar för hur man skall hantera eventuella problem som uppstår, om det är så att man skall göra personalnedskärningar. Det finns tydliga sådana skrivningar under rubriken ”personal” i de allmänna motiveringarna. Samtidigt görs det antydningar att vi inte är medvetna om personalen som landskapets styrka. Hur får man till det via det som finns skrivet i budgeten? Den frågan ställde jag i budgetdebatten och den frågan ställer jag återigen därför att det tycks vara kärnan i att man har valt att lämna regeringssamarbetet från liberalernas sida.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Här är det fråga om hur de som arbetar, de som blir utsatta för det här hotet, reagerar och det är också så vi som har läst skrivningarna reagerar. Vissa partier och ledamöter anser tydligen att det är så här man skall formulera sig, att man låter folk gå från sina arbetsplatser utan att man har ett annat arbete att falla tillbaka på och framför allt att man ger sig på museibyrån, där många är specialutbildade, de har väldigt svårt att få ett annat jobb. Enligt ÅSUB:s senaste utredning, som i och för sig är tio år gammal, men det finns inte önskemål om nya utredningar, så jag förutsätter att man omfattar den från regeringens sida än i dag, lönar det sig överhuvudtaget inte att sparka folk, utan det är samma kostnader för arbetslösa som att ha dem kvar i arbete. M.a.o. ser man humant och mänskligt på de här åtgärderna vid museibyrån så kan de som inte kan gå med naturlig avgång precis gärna vara kvar. Det finns ingen vinst i att sparka ut dem i dag.

 

Ltl Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Jag vill då konstatera att en av de saker som ltl Åke Mattsson också sade i sitt anförande tidigare var att det var okej även från hans sida att göra vissa inbesparingar på museibyrån. Det som nu finns kvar som tydligen är det som gör att man fortsättningsvis anser att regeringen skall falla och att man eventuellt skall stöda ett misstroende är att det står antalet, ca 14 inskrivet i budgeten. Det står t.o.m. ca 14 i budgeten. Är den skrivningen som är så problematisk att man låter hela detta falla? Ja, då får vi väl acceptera att det är på det sättet!

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Vi hade inte för avsikt att lämna in något misstroende mot den här regeringen på grund av skrivningen utan det är lantrådet Roger Nordlund som har tagit till kraftiga åtgärder, ställt ultimatum till den liberala gruppen, för man kunde inte tåla och omfatta att vi ville ändra på skrivningen i fråga. Jag tror att ltl Johan Ehn får ställa frågan omvänd till sig själv: var det verkligen värt av lantrådet att ställa till den här stora karusellen bara på grund av det här och kunde man inte under dessa två veckor, som man hade på sig ha tagit kontakt med liberalerna, ha tagit en kort diskussion, försökt lägga saker och ting till rätta och se: finns det någon möjlighet att vi kan diskutera oss fram eller skall man s.a.s. tvinga oss att rätta oss i ledet. Det enda som tydligen stod till buds var maktspråk, ingen diskussion, ingen förhandling.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Kerstin Alm:

Fru talman!

Först vill jag kommentera lagtingsledamot Lasse Wiklöfs anförande från den 23 november vad gäller det åländska laxfiskeavtalet för år 2004. Det stämmer att jag kontaktat ledamot Wiklöf i den frågan, jag anser nämligen att då det gäller åländska frågor i Helsingfors ska alla, oberoende av parti, jobba för Ålands bästa! Efter att landskapsregeringen lyckades få en bra lösning till stånd fick faktiskt flera personer som jag kontaktat och som engagerat sig i frågan ett tack från mig, däribland ledamot Lasse Wiklöf.

 

Jag är tacksam över ledamot Wiklöfs engagemang men i den här frågan räckte inte hans personliga kontakter i riket till. Det aktuella avtalet tillkom genom ett flertal förhandlingar mellan mig och jord- och skogsbruksminister Juha Korkeaoja, där jag vägrade gå med på sämre villkor än vad vi till sist enades om. Minister Korkeaoja har efteråt berättat att han fattade beslutet trots ett fortsatt starkt motstånd från inrikesministern och socialdemokraten Rajamäki och att han fått utstå mycket kritik, bla från socialdemokratiskt håll. Orsaken till kritiken var dels att det ansågs att han hade behandlat Åland för generöst och dels att han tidsmässigt fattade det åländska beslutet före beslut om fördelningen i riket togs. För Ålands fiskare är det ju viktigt att få ett beslut flera veckor tidigare än för fiskarna längre norrut och då tiden gick utan att ett beslut kom till stånd i riket tog minister Korkeaoja sitt ansvar gentemot Åland och vi kunde tillsammans godkänna det åländska avtalet.

Den som jag framförallt vill rikta ett tack till är riksdagsman Roger Jansson som engagerade sig mycket i praktisk handling.

 

Fru talman!

De missnöjda partierna målar upp en mycket svart bild av dagens Åland. För att kunna fatta framtidsbeslut krävs en god insikt om nutiden. Jag känner inte igen mig i de missnöjda partiernas beskrivning.

 

Åland blomstrar. Ekonomin går på högvarv. Arbetslösheten är mycket låg i staden, på landsbygden och i förhållande till vår omgivning även låg i skärgården.  Sysselsättningsgraden på Åland är nästan 80% både för män och kvinnor. Inom EU har man som målsättning att nå upp till 70%. Ålänningarna blir fler och fler varje år. Det är många öregioner i Europa som bara kan drömma om det. Det senaste året har det inträffat fler händelser som varje ålänning kan vara stolt över b l a har ett åländskt rederi nyss fått en enorm kryssningsfärja levererad. Ett framtidsbeslut. 

 

Den landbaserade turismen är satt under hård konkurrens. Främst är det de finländska gästerna som väljer andra resmål. Sedan år 2001 har finländarnas övernattningar i Estland ökat med flera hundra tusen, medan Åland har tappat ca 50.000 nätter totalt för alla logiformer. Landskapsregeringen har satt upp en ambitiös målsättning för den landbaserade turismen och lagtinget debatterade turismmeddelandet tidigare i höst med mycket understöd. Det är inte gjort i en handvändning att vända skutan men det underlättar om fler drar åt samma håll. Landskapsregeringens strategiska turismarbete har ett brett stöd och med de nysatsningar som gjorts går det åt rätt håll. Badhus i Mariehamn, simhall i Finström, mer är under planering, KK-hus, golfbanor, sjöfartsmuséet. Landskapsregeringen har i år beslutat om en satsning på att höja kvaliteten i uthyrningsstugorna genom generösare regler för stöd samt för miljöanpassningsåtgärder. En klassificering har genomförts och nu startar hotellklassningen. Ett av syftena med klassificeringen är att även kunna marknadsföra vissa anläggningar för rullstolsburna och handikappade. Ett samlat grepp om skyltning av turistanläggningar underlättar för företagarna. Landskapsregeringen satsar i budgetförslaget 2005 offensivt på evenemang som lockar besökare till Åland.

 

 

I misstroendet sägs att utvecklingen går bakåt på landsbygden och i skärgården. Det borde i så fall visa sig på något sätt. Arbetslösheten är som jag nämnde inledningsvis mycket låg, både på landsbygden och i skärgården. Per 30 september har Ålands befolkning i år ökat med 78 personer, mest ökade landsbygden med 69 personer.

 

Det är klart att näringarna är under omvandling. Men det behöver inte vara skrämmande. Det är i förändringstider som krafter frigörs och nya fräscha ideér uppstår.

 

 

Antal jordbrukare och fiskare minskar. Den utvecklingen är inte ny. Ändå har vi ingen arbetslöshet. Primärnäringarna är mycket viktiga för vår lokala industri och landskapsregeringen har olika verktyg för att underlätta förutsättningarna.

 

Jordbruket är som de flesta känner till starkt reglerat inom den Europeiska unionen. På jordbruksbyrån pågår ständigt ett utvecklingsarbete, som just nu görs med sikte på en ny fondperiod och med sikte på att formulera en ny jordbrukspolitisk strategi innehållande mål, delmål och åtgärder anpassade till de förändringar och utmaningar som jordbruket på Åland ställs inför. Detta är ett stort välbehövligt arbete, särskilt med tanke på att mycket av de prioriteringar och målsättningar som styr jordbruket i dag härstammar från den tid då Åland gick med i EU.

 

Under året har även en del andra saker initierats. Ålands landskapsregering har fått till stånd en behörighetsdiskussion med staten om jordbruksbehörigheten, som i dag till vissa delar är oklar vilket ställer till med praktiska problem i administrationen men också oklarheter gentemot våra kunder, lantbrukarna. Ett av problemen där är att skrivningarna i självstyrelselagen är från tiden före EU-inträdet och därmed inte anpassade till den jordbrukspolitik och de jordbrukspolitiska instrument som finns idag.

 

Landskapsregeringen har till viss del implementerat det förhöjda investeringsstödet och det förhöjda startstödet i enlighet med artikel 141 i överenskommelsen mellan Finland och Europeiska kommissionen. Stödena tillämpas med syftet att öka konkurrenskraften och utveckla strukturerna inom det åländska lantbruket. I övriga Finland är detta inte ännu genomfört och det råder ansökningsförbud inom investeringsstödet till jordbruket för de finländska producenterna. Vidare utarbetar landskapsregeringen ett nytt avbytarsystem till jordbruket med målsättningen att få till stånd ett enklare, rättvisare och förmånligare system i enlighet med lagtingets skrivningar i budgetsammanhang, där ett lagförslag skall lämnas till lagtinget inom kort.

 

Fru talman!

För fiskets del är förbudet mot fiske med drivgarn den enskilda fråga som den senaste tiden fått mest uppmärksamhet. Enigheten är total i avseende på att beslutet saknar hållbar motivering. Det är ett beslut på EU-nivå, vilket landskapsregeringen från början till det bittra slutet försökt avvärja med alla till buds stående medel. Enligt de flesta bedömningar var det dock ett principbeslut av sådan internationell politisk dignitet, att det inte gick att stoppa. Det är ett hårt bakslag mot åländskt yrkesfiske- speciellt beaktande den orimliga motiveringen, men trots allt inte detsamma som fiskets undergång. För landskapsregeringens del återstår till den här delen att så långt som möjligt medverka till att de berörda hittar nya utkomstmöjligheter och att de negativa konsekvenserna blir så små som möjligt.

 

För att i viss mån försöka kompensera förlusten av drivgarnsfisket har landskapsregeringen sedan snart två år finansierat utvecklingsprojekt med nya redskap, där de preliminära resultaten är lovande. Även under de närmaste åren kommer resurser att sättas på detta.

 

För landskapsregeringens del kan dock konstateras, att man för år 2004 uppnådde en kraftig förbättring av laxavtalet med riket, vilket i praktiken motsvarade fritt vårfiske! Målsättningen för de kommande åren (medan drivgarnsfiske ännu i begränsad utsträckning är tillåtet) är att bibehålla detta, och uppnå vissa ytterligare förbättringar, vilket jag bedömer som realistiskt.

 

Kust- och skärgårdsfisket av icke-kvoterade arter, kan i dagens läge inte anses hotat. Det är ett relativt oreglerat och fritt fiske i avseende på myndighetsbeslut.

 

Större delen av fiskerinäringens omsättning kommer från fiskodlingen. Från landskapsregeringens sida eftersträvas en integrering av närings- och miljöpolitik så att eventuell utvecklingspotential inom fiskodlingen kan tillvaratas utan att riskera framtida miljökvalitet. En utvecklingsstrategi är under beredning, nära kopplad och i samklang med framtida mål och åtgärder för den åländska vattenmiljön.

 

Dessutom, fru talman, erbjuds mycket goda stödmöjligheter för infrastrukturella satsningar, utvecklingsprojekt, privata investeringar m.m. inom ramen för strukturprogrammet för fiskerinäringen på Åland .

 

Småföretagsproblematiken i skärgården kräver aktivitet från flera håll. Skärgårdskommunerna visar god handlingskraft och samarbetsvilja vilket är positivt för framtiden. Landskapsregeringen underlättar genom skärgårdsstöd, slopade socialskyddsavgifter, butiksstöd och förmånligare regler än för andra regioner. Företagen i skärgården kan glädjas åt fleråriga turlistor för livsnerven, trafiken. Bredbandsutbyggnaden är nästan färdig även om antalet abonnenter inte har varit riktigt så många som väntat. Tiden är på vår sida.

 

Flygtrafiken utreds igen, tillsammans med näringslivet, men med förslag som ökar flexibiliteten och som ska ge långsiktigare lösningar. Landskapsregeringen är fullt medveten om betydelsen av snabba flygförbindelser.

 

Överlag har dialogen med näringslivet legat landskapsregeringen varmt om hjärtat och under året har samarbetet ökat. Det finns fler konkreta exempel på det där Plasto är ett.

 

Landskapsregeringen har för avsikt att stärka näringslivsinstrumenten Ålands Industrihus och Ålands Utvecklings Ab eftersom de ger betydande effekter. En framtidssatsning som har varit bespottad långt före invigningen står nu inflyttningsklar. Kvarteret iTiden ska ge den attraktiva, innovativa och moderna arbetsmiljö som våra ungdomar hittar i storstäderna kring oss där de väljer att studera. Landskapsregeringen kan inte stå handlingsförlamad när generationer av ungdomar står på spel. I Kvarteret iTiden skapas en åländsk teknikpark. Det är åländska företag som utgör stommen, det är tillsammans med det åländska näringslivet som framgången nås och det är med den åländska högskolan och ålänningar som konceptet byggs.

 

Landskapsregeringen har även insikten att den offentliga sektorn på Åland har växt på bekostnad av det privata näringslivets utvecklingspotential. Insikt är en sak och handling är en annan. Landskapsregeringen har påbörjat arbetet med att se över landskapets verksamheter för att hitta en nivå som är långsiktigt hållbar med avseende på de offentliga tjänster som ska tillhandahållas och på ekonomin och som dessutom inte suger upp all ny arbetskraft. Det är framtidsbeslut som krävs för att Åland fortsättningsvis ska vara en attraktiv plats att bo och arbeta på och med livligt företagande. Det kanske är obekväma beslut för dem som är skrämda av ansvaret. Landskapsregeringen tar ansvar - med god framförhållning. 

 

Ltl Torbjörn Eliasson:

Fru talman!

Egentligen tycker jag att samarbetet mellan de fyra partierna har fungerat riktigt bra. Jag tänker inte uppehålla mig vid det politiska gnabbet. Jag tycker att det har varit tillräckligt av det i dag. En sak vill jag ändå påpeka. Det var någon som här i salen tidigare i dag sade – vi har snart hållit på i fem timmar – att det känns som om ingen kan lita på någon annan. Det skrämmer en ny om det skall vara på det sättet.

 

Jag skulle vilja gå tillbaka till några ord som jag sade i remissdebatten. Där sade jag sade så här: ”Enighet för Ålands bästa. Tänk om vi kunde vara överens om det åtminstone! I tider när Åland flyttat fram sina positioner, då har vi varit eniga, haft klart uttalade gemensamma mål, men så är det inte i dag. Vi är splittrade och det finns krafter som splittrar oss ännu mer.” Beviset på mitt påstående då får vi här i dag.

 

Ett misstroende nu känns underligt. Budgeten har klubbats utan omröstningar i landskapsregeringen och den är frukten av ett mödosamt arbete ute på avdelningarna, där effektivisering och kostnadsmedvetenhet har krävts. Tack vare det hårda jobb och några lyckosamma omständigheter på inkomstsidan har en budget i balans uppnåtts redan efter ett år. Trenden är bruten, kostnadsmassan är mindre än i föregående budget och en strukturell anpassning av förvaltningen har påbörjats. Det finns mycket kvar att göra, men viljan är visad och början är gjord. För detta anser jag att landskapsregeringen är betjänt av beröm, men de får ett misstroende.” Det var alltså ett citat av vad jag sade i remissdebatten.

 

Fru talman!

Jag beklagar detta misstroendevotum och den uppslitande debatt som nu blir följden av detsamma. På grund av detta går mycket på halvfart, både bland oss politiker och i förvaltningen. Man känner av en allmän förlamning. Nu borde vi ha full fart framåt med tanke på alla utmaningar som väntar framöver – och befolkningen förstår ingenting, som flera talare har sagt här i dag.

 

Det förvånar mig att de som ställt misstroendet inte har ett alternativ. Det borde man kunna kräva. Tyvärr finns inget regeringsdugligt alternativ, vad jag vet eller vad jag kan se. Beträffande självständighetspartiet Ålands Framtids medverkan i en landskapsregering vill jag säga, att jag har alltid hävdat att självständighet är en politisk omöjlighet och, som jag kallar det, en illusion. För mig är blotta strävan dithän att undergräva relationerna med riket, som ju faktiskt skall vara med och bestämma om en sådan sak. Det splittrar våra egna krafter och hindrar på så sätt en snabbare utveckling av självstyrelsen.

 

Vi har haft en fastighetsbubbla, som ni kommer ihåg för många år sedan, vi hade också en IT-bubbla för ett antal år sedan och nu frågar jag mig: När skall självständighetsbubblan spricka? – för det kommer att ske.

 

Fru talman!

En landskapsregering med självständighetspartiet ÅF som deltagande part och vågmästare kommer att få stora problem i kontakterna med riket. Det blir svårt att bibehålla och förbättra verksamhetsförutsättningarna för åländska företag, exempelvis sjöfarten och att optimera förhållandet till EU. Det blir omöjligt att bedriva progressiv självstyrelsepolitik, vilket är det centrala, i varje fall i centerns och flera andra partiers – jag tror samtligas – politiska program.

Fru talman!

Jag stöder landskapsregeringen. Jag stöder liggande förslag till budget för år 2005. Jag stöder inte ett misstroende och jag vill redan nu deklarera att jag inte kan stöda en landskapsregering med sjävständighetspartiet ÅF. En regering med center, FS och obundna samt socialdemokrater hade varit det bästa alternativet i dagsläget. 

 

För ungefär ett halvt år sedan besökte vi Sveriges riksdag. Då var det någon av oss som frågade talmannen Björn von Sydow hur man fattade beslut i riksdagen och vad som är viktigt. Jag kommer ihåg att jag i första hand sade att det är viktigt i en demokrati att man visar respekt för varandra och för varandras åsikter. Det här vill jag påminna om med tanke på vad jag sade om Ålands Framtid, så att ingen blandar ihop det med att jag inte anser att de har sitt självskrivna berättigande och de skall föra sin politik. Sedan sade han att när man röstar skall man först tänka på sitt land och sedan skall man tänka på väljarna och sitt parti och i sista hand på sig själv. Det tyckte jag var fina ord.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag vill först tacka ltl Torbjörn Eliasson för hans tydlighet när det gäller hur han ser på den framtida regeringsbildningen. Det är skönt att höra att det fortfarande finns någon kvar i centerpartiet som har en sådan här balanserad syn på framtiden och självstyrelsens utveckling. Jag vill tacka för ditt anförande och hoppas att du får ett stort fortsatt inflytande i det egna partiet när det gäller den framtida utvecklingen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Ltl Torbjörn Eliassons anförande gick i stort sett ut på att misskreditera Ålands Framtid, och det är väl ingen hemlighet med hans åsikter. Men han är lite motsägelsefull att man skall respektera andras åsikter och man skall ha full respekt för vad andra framför här i salen. Samtidigt menar han att det inte finns någon framtid för självständigheten om Ålands Framtid är med i en landskapsregering och jag tror att det nästan är tvärtom.  För att du skall lyfta fram självstyrelsen borde egentligen Ålands Framtid vara med i regeringen, för problemet nu är att det står och stampar lite på samma ställe. Det är egentligen ingen hemlighet att du får beröm från andra håll, för de kontakterna har vi nog förstått för länge sedan. Jag tycker att ltl Torbjörn Eliasson skulle ödsla sina krafter på att driva självstyrelsen framåt i stället för att misskreditera oss från Ålands Framtid så skulle han uppnå mycket mera resultat och använda de krafterna inom centerlederna, och då kanske vi inom Ålands Framtid inte skulle ha behövt finnas. Det är på grund av att självstyrelsen inte har gått framåt utan mera backar som vi i Ålands Framtid en gång i tiden uppstod.

 

 

 

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag satsar alla mina krafter på att utveckla självstyrelsen och jag har inte misskrediterat Ålands Framtid. Jag var väldigt tydlig just för att det inte skulle kunna missförstås. Jag tror inte att det är bra om Ålands Framtid är med i en landskapsregering eftersom man har självständighet på programmet och det kommer att försvåra. Det var det jag ville säga och där var jag mycket tydlig.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Alla har rätt att ha sin åsikt. Vi i Ålands Framtid har fört fram vår åsikt i den här frågan. Vi är i första hand för att utveckling självstyrelsen till fullo och i det långa loppet kommer det att visa sig att nästa steg kommer någon gång i framtiden. Därför har vi väl olika åsikter. Men att vi skulle vara en varböld för samarbetet med riket om vi skulle sitta i landskapsregeringen tror jag han har helt och hållet fel i.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag har inte använt sådana ord. Jag vill inte säga det ordet. Det är bara så att jag respekterar er, och det sade jag mycket tydligt och det har jag sagt flera gånger tidigare: ni har ert fulla existensberättigande och ni skall driva och föra er politik. Självklart! Men ni måste också respektera att jag framför mina åsikter, och det har jag gjort nu, ingenting annat!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren: Avstår.

 

Ltl Göte Winé:

Fru talman!

Det känns kul att få avsluta den här dagen. Det har varit en mycket blandad dag. Jag reagerade på att lantrådet Roger Nordlund i sitt försvarstal om misstroendet i torsdags sade att han är en stark ledare, och det är många som har tagit upp den diskussionen med mig. Och då började vi fundera: i vilken värld lever egentligen vårt lantråd. Hur motiverar lantrådet att han är en för stark ledare? Finns det för starka ledare? Vilka är de ledaregenskaper som lantrådet syftar på? Jag funderade själv på vilka egenskaper jag anser att en stark ledare behöver och tog fram fyra olika alternativ:

  • Respekt för var och en.

 

I det här fallet är det våra medborgare. Ta alla personer på allvar, även i de små grupperna och i vårt samhälle. Tänk bara på de landskapsanställda! Vi har i dag småbarnsfamiljer som jobbar inom museibyrån och trafikavdelningen som inte vet hur det skall gå i framtiden med deras huslån eller försörjande av familjen. Så får vi höra hur många som skall sluta med normal avgång; om jag minns rätt var det lite över 100 stycken före 2010. Det är inte respekt, det är maktmissbruk.

 

  • Disciplin i sin grupp, kunna styra och samtidigt ha harmoni i gruppen.

 

Om man ser på det här året har väl inte riktigt disciplinen och harmonin präglat landskapsregeringen och dess arbete. Enligt vad som framgått i media verkar inte ens bland Åländsk Center harmonin vara den bästa.

 

  • Leda gruppen att styra åt samma håll.

 

Här är det viktigt att man har gemensamma tydliga mål så att inga tolkningar behövs samt att alla känner sig delaktiga. Kommunikation med regeringspartierna är viktigt för en bra ledare. Alla skall känna att de får vara med och påverka.

 

Lantrådet anklagade liberalerna för att de inte kan kompromissa. Men är det inte ledaren, dvs. lantrådet, som skall leda förhandlingarna så att alla känner sig nöjda? Nog är det väl så att även här har lantrådet misslyckats. Går vi tillbaka till försvarstalet i fredags tycker jag att det mera är ett flyktbeteende att skylla på andra i stället för att ta sitt ansvar och inse att man inte l yckas med det.

 

  • Ta sitt ansvar.

 

Skall man kunna ha förtroende för sin ledare måste han ta sitt ansvar. Här kan vi ta mycket som exempel, men är det inte så att lantrådets tal som svar på misstroendet senaste vecka är ett riktigt konkret exempel, där han som svar på misstroendet mest smutskastar liberalerna – och de har inte ens skrivit under misstroendet. I stället borde väl lantrådet svara på misstroendet och det som stod där.  En stark ledare måste också vara beredd att ensam ta obekväma beslut och inte springa med en knähund med sig hela tiden. Och eftersom inte knähunden har några ledaregenskaper alls kan konsekvenserna bli ödesdigra.

 

Det åländska folket vill ha en ny ledare och det märks för efter det vi lämnade in misstroendet har det kommit många människor som man inte sett förut och sagt att nu måste Åland få ett nytt lantråd med pondus, kraft samt orken att komma in och styra Åland framåt, inte en person som ena dagen står och tycker synd om sig själv för att alla är så elaka med honom och andra dagen skyller på andra. Det speciella i det här fallet är att det är folk från landsbygden som kommer och reagerar och vill ha en förändring.

 

Fru talman!

Jag vill till slut citera en person som kom till mig och sade: ”Nu behöver vi ett lantråd som ser till Ålands bästa och inte sitt eget bästa”!

 

Ltl Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Det var ett intressant inlägg och det hade säkert mycket av substans vad gäller ledarskapsteori osv. En fråga som jag började fundera på är – jag tror att lantrådet var inne på det tidigare – att vad är det som har hänt under denna natt som gör att han igår kunde vara tänkbar lantrådskandidat för det socialdemokratiska partiet men nu här ikväll inte längre överhuvudtaget kan vara det? Vad är det stora som har hänt från det samtal som han hade vid tio-halv elva-tiden igårkväll fram till nu?

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Tyvärr, ltl Johan Ehn, kommer du inte att vilja höra mitt svar. Men jag anser att det är kassaskåpsavtalet. Eftersom det är vissa personer i nuvarande regering som är helt orubbliga och som gör att vi inte kan komma in på en intressant ministerpost – då tänker jag på ltl Lasse Wiklöf som finansminister – när detta är helt otänkbart är det tyvärr en sådan sak som är ganska svår för oss och samtidigt måste man säga att det tydligen också är annat som har kommit fram under det här mötet som var igårkväll, men jag har inte hunnit ta del av det ännu.

 

Ltl Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Faktum kvarstår: igårkväll kunde man tänka sig, om man fick vissa andra poster, att hålla kvar Roger Nordlund som lantråd, men i dag funkar det inte längre! Det är ett intressant faktum som kvarstår, och det verkar inte heller som att jag får något svar på varför det har blivit som det har blivit.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Jag vill avsluta debatten med att säga att en bra ledare behöver styra och framför allt kunna diskutera och resonera med folk och se till allas bästa.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Ärendet bordläggs till plenum den 8.12.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 2:

 

Republikens presidents framställning till Ålands lagting om godkännande av 1997 års ändringsprotokoll till protokollet av år 1978 till 1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg samt med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i protokollet. (RP 1/2004-2005).

 

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 3:

 

Lagutskottets betänkande nr 1/2004-2005 angående ändringar av vissa landskapslagar till följd av gjorda ändringar i rikets pensionslagstiftning och självstyrelselagen för Åland. (FR 2/2004-2005).

 

 

Föredras för enda behandling efter bordläggning ärende nr 4:

 

Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande nr 4/2003-2004 med anledning av regeringskonferensen angående ett fördrag om upprättande av en konstitution för Europa. (M 3/2003-2004).

 

Ärendena 2, 3 och 4 avförs från listan och upptas till behandling vid plenum den 1.12.

 

Lagtingets nästa plenum är den 1.12 kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.18.13).

 

 

 

 

Originalfil