Plenum den 29 november 2006 kl. 13.00

Ljudinspelningen saknas ännu. Vänligen återkom senare eller se ifall livesändingen ännu är aktiv.

PLENUM den 29 november 2006 kl. 1300.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Peter Grönlund och ltl Ragnar Erlandsson).

28 lagtingsledamöter närvarande.

Om befrielse från dagens plenum anhåller ltl Peter Grönlund på grund av privata angelägenheter och ltl Ragnar Erlandsson på grund av kommunalt uppdrag. Beviljas.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Lagutskottets betänkande nr 2/2006-2007 om godkännande av avtalet med Kanada för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst samt med förslag till lag om ikraftträdande av de bestämmelser i avtalet  som hör till området för lagstiftningen. (RP 3/2006-2007).

 

Ärendet bordläggs till måndagen den 4.12. Godkänt.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 2:

 

Landskapsregeringens framställning angående ändring av 53 § räddningslagen för landskapet Åland. (FR 6/2006-2007).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

Egentligen är det ledamoten Britt Lundberg som skulle ha föredragit lagförslaget men då hon är bortrest gör jag det. Det är inte så stort och omfattande så jag tror att jag skall klara av det.

 

Det är nämligen så, fru talman, att lagtinget godkände en komplett räddningslag och skickade den vidare för fastställelse. Det visade sig då att 53 § 2 mom. strider mot självstyrelselagens 43 § 3 mom. samt också mot grundlagen. Därför har man konstaterat att vi har, som man skriver, gjort en behörighetsöverskridning. I och med det, fru talman, försöker vi rätta till det genom att komma med ett nytt förslag vad gäller specifikt 53 §.

 

Först skulle jag vilja informera lagtinget om att här står det ”gällande lydelse 53 §”. Det är inte i riktig mening gällande lydelse utan det är den lydelse som lagtinget antog för ett år sedan. Den kommer inte att gälla förrän 1 januari 2007. Det bör alltså lagtinget beakta. Det står också att sista momentet i 53 § under rubriken ”Gällande lydelse” skall strykas helt, men det är bara en liten detalj.

 

Fru talman!

Utgående från detta föreslår vi att denna paragraf skall lyda enligt följande: ”Den som äger eller innehar en byggnad är skyldig att erlägga sotningsavgift till den som utför sotningen. Sotningsavgiften skall fastställas så att den täcker de kostnader som sotningen föranleder. Landskapsregeringen utfärdar genom beslut närmare bestämmelser om hur sotningsavgiftens storlek skall bestämmas.”

 

Fru talman!

Det finns i motiveringarna skrivet hur man tänker sig att man skall reglera avgifterna så att de inte blir orimligt dyra för dem som bor i glesbygd och i skärgård. Detta finns på sidan 6 under detaljmotiveringen till 53 §, så jag ber lagtinget uppmärksamma den skrivningen.

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras ärende nr 3:

 

Landskapsregeringens svar på vtm Viveka Erikssons enkla fråga om jämställda löner. (EF 1/2006-2007).

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsregeringen ett kort svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga 3 minuter.

 

Vtm Viveka Eriksson:

Talman!

Landskapet bör vara ett föredöme och medverka till en solidarisk lönepolitik så att kvinnors och mäns arbetsinsatser i samhället värderas lika, lika lön för likvärdigt arbete. För att komma tillrätta med den stora ojämställdhet som råder i lönesättningen måste olika åtgärder vidtas. Landskapsrege-ringen har rent konkret som en stor arbetsgivare ansvar och möjligheter att utjämna de könsrelaterade löneskillnaderna inom den egna personalgruppen.

 

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga:

 

Vilka åtgärder har landskapsregeringen vidtagit för att skapa en balans i lönesättningen så att kvinnors och mäns arbetsinsatser värderas lika, "lika lön för likvärdigt arbete"?

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Frågeställaren tar upp en utomordentligt angelägen och central men ändå mycket svår och komplicerad fråga. Man kan säga, om man är lite vänlig till sinnes, att landskapsförvaltningen redan nu visserligen tillämpar principen om likalön för identiska tjänster oberoende av kön, och det är långt mer än vad som gäller ute i arbetslivet generellt. På det sättet skulle man kunna säga att det finns ett visst föredöme också inom vår offentliga sektor. Men det återstår, kära vänner, ändå ett mycket omfattande arbete innan det absoluta målet är nått och särskilt innan man kan göra de absoluta jämförelserna branschöverskridande.

 

Landskapsförvaltningen, liksom nästan alla andra, saknar ännu ett fullödigt och entydigt system för att generellt jämföra tjänster, tjänsternas detaljerade innehåll, specifika krav, liksom utbildningstidens omfattning i jämförande relationer. Såväl staten som olika kommuner anstränger sig också för att försöka finna ett så rättvist system det bara är möjligt för en jämbördig lönesättning oberoende av kön, men mig veterligen har ännu ingen hittat det definitiva och fulländade systemet. Uppgiften är dessvärre inte lika lätt som den låter sig sägas här i parlamentet.

 

Trots den eftersträvansvärda principen om likalön för likartade tjänster finns också exempel, även hos oss, på nästan identiska tjänster med likartat innehåll men som avviker i benämning och även kanske också just därför har löneskiljande nivåer. Bilden är alltså väldigt komplex.

 

För landskapsregeringens vidkommande vill jag säga att det finns absolut inget ointresse utan det finns ett intresse för att få ett rättmätigt arbetsvärderingssystem, med allt vad därtill hör, förverkligat.

 

Som många av er känner till ingick landskapsregeringen våren 2004 ett förhandsavtal med alla fackliga organisationer om ett på arbetsvärdering baserat lönesystem där försöket planerades genomfört vid ÅHS:s medicinska avdelning; det var några enheter på Gullåsen och så var det tekniska enheten. Det här pilotprojektet pågick, om jag inte missminner mig, till utgången av augusti 2005.

 

Generellt kan man säga att vi då från arbetsgivarens sida ansåg att pilotprojektet vid utvärdering måste tyvärr utvecklas ytterligare innan det kunde börja implementeras i systemet. Från arbetsgivarsidan ansåg vi bl.a. att arbetsvärdering som grund för lönesättningen vid ÅHS kräver en betydande utveckling av den handbok för arbetsvärdering som togs fram under pilotprojektet. Dessutom ansåg vi att befattningsbeskrivningar måste utformas och att förutsättningar för att hålla s.k. lönesamtal också måste etableras inom organisationen. Från arbetsgivarsidan framhölls dock att när vi har någonting mer konkret att ta i, alltså att bilden är betydligt mer komplett, är vi beredda att igen uppta regelrätta avtalsförhandlingar.

 

I anslutning till utvärderingen konstaterades också från arbetsgivarsidan att arbetsgivaren tillsammans med de fackliga representanterna under våren 2006 borde påbörja ett arbete med att införa arbetsvärdering som lönegrund även vid den allmänna förvaltningen, eftersom vi naturligtvis anser att samma system bör gälla vår allmänna förvaltning likaväl som ÅHS. En sådan arbetsgrupp finns också tillsatt.

 

För vår del har vi ansett att arbetet med att utveckla handboken samt att införa befattningsbeskrivningar och lönesamtal är ett så omfattande och så tidskrävande arbete att det i första hand bör gälla att ta fram befattningsbeskrivningarna för tjänster vid ÅHS. I budgeten är den frågan uppmärksammad. Det arbetet skall fortsätta. För närvarande är det dock en paus i de regelrätta avtalsförhandlingarna, men det oaktat är det inte så att allting är locket på, utan det finns en process som fortgår.

 

Jag vill dock säga att även om den här processen, som jag hoppas fullt ut skall komma fram till att vi får ett sådant här arbetsvärderingssystem, så underlättas den inte heller av den omständigheten att utjämningarna inte kommer att kunna ske allenast via de allmänna gropjusteringarna utan det är alldeles uppenbart att det kommer att medföra betydande tilläggsresurser för att kompensera de här frågeställningarna.

 

Det är en svår fråga. Från landskapsregeringens sida vill jag betona att vi arbetar med frågan och vi har arbetat med frågan och i budgeten indikerar vi ytterligare hur viktigt det är att bl.a. komma fram på statistikområdet. Och för att ytterligare ge fart på processen vill vi också tillsätta en likalönskommission.

 

De här frågorna är definitivt inte glömda, men jag säger än en gång, att de är komplicerade, de är svåra och de är tämligen tidskrävande. Den fackliga rörelsen har under ärendets gång hela tiden ansett, även när pausen togs, att man hade så pass mycket konkret att man gärna ville fortsätta. Den uppfattningen delade dock inte vi från arbetsgivarsidan. Vi är beredda att fortsätta processen, vi skall göra allt vi förmår, men, än en gång, det är ett problemområde som är lättare att uttala sig om än att få de absoluta slutliga effekterna som vi måste eftersträva. Det är många omkring oss som jobbar med den här problematiken, vi är inte ensamma och jag har försökt se mig omkring i vilken grad vi kunde fånga upp någon hjälp, men det är inte så enkelt. Jag tror att alla jobbar på sitt sätt. Finland har tagit en policy om att man fram till år 2015 skall försöka utjämna löneskillnaderna med 5 procent. Det är ett mål de har satt upp, men medlet och vägen har de ännu inte definitivt stakat ut. Även där pågår en process mellan facken och arbetsgivarsidan.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Det sägs i landskapsregeringens handlingsprogram: ”Jämställdhetspolitiken förutsätter kunskaper om dolda strukturer som fördelar makten mellan kvinnor och män ojämlikt. För att häva denna ojämställdhet krävs konkreta mål kopplade till medvetna aktiva åtgärder.” Landskapsregeringen avser också att utjämna löneskillnaderna mellan kvinnor och män. ”En grundförutsättning för att kunna beakta jämställdhetsaspekter är att all individbaserad statistik insamlas, bearbetas och redovisas enligt kön.” Detta sade landskapsregeringen när man tillträdde för två år sedan. Nu har vi fått ledamoten Lasse Wiklöfs redogörelse för vad man har gjort när det handlar om att försöka komma till rätta med den icke-jämställda lönesättningen inom förvaltningen. Jag kan konstatera att jag håller med ledamoten Lasse Wiklöf om att frågorna ingalunda är lätta att åtgärda och det är inte lätt att lösa den här problematiken, men skall man komma framåt måste man också ta handfasta tag om verkligheten.

 

Ledamoten Lasse Wiklöf redogjorde för ett pilotprojekt som har startats inom ÅHS. Det arbetet inleddes egentligen redan på nittiotalet och man hade utarbetat en mall för hur man skulle komma vidare. Den mallen var kanske inte perfekt, men det var ändå ett arbetsredskap som kunde ha förts vidare; man kunde ha förfinat pilotprojektet och sett till att sätta till resurser. Sist och slutligen handlar det ändå om resurser när man står inför att rätta till dessa ojämlikheter, det handlar om att sätta till pengar så att lönerna kan utjämnas; det handlar också om att tillsätta någon som verkligen arbetar aktivt med frågorna.

 

Jag tycker att landskapsregeringen borde ta ett mer handfast grepp om detta och jag tycker inte att jag har fått ett tillräckligt bra svar av ledamoten Lasse Wiklöf.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Vare mig fjärran att jag på något sätt ens skulle ana mig till att vtm Viveka Eriksson skulle bli tillfreds med den skildring jag har att ge på landskapsregeringens vägnar! Så aningslös är inte jag, för jag förstår att det här i mycket hög grad handlar om politik. För oss i landskapsregeringen handlar det om politik, men det handlar framför allt om att finna vägar fram som når en seriös lösning omsider. Vägen är lång, den är full med stubbar, den är svår, den är kostnadskrävande och vi har haft resurser tillsatta för att jobba med detta, så jag vet nu inte om kritiken är så där riktigt befogad. Jag tycker faktiskt att vi har försökt jobba med de här sakerna. I årets budget finns det ytterligare indikationer, både vad gäller statistiken och också likalönskommissionen; allting syftar till att vi skall kunna komma fram för att få korrekta arbetsvärderingsgrunder för likalön i det långa loppet.

 

Jag sade, att bara den omständigheten att det kommer att krävas mycket pengar till gör inte saken så väldigt mycket lättare. Och om det är så att hela frågeställningen iscensattes som vtm Viveka Eriksson sade någon gång på nittiotalet, så är det anmärkningsvärt att inte heller tidigare regeringar med liberalerna i högsätet har nått därhän att man har klarat ut de här frågorna. De är svåra, och de är svåra för vem som än sitter i regeringsställning, men viljan är ärlig och uppsåtet är klart: vi skall klara ut det här!

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Det vi från liberalernas sida efterlyser är inte en massa prat utan det är ett konkret resultat: på vilket sätt har man kommit vidare i det här arbetet? Det må vara att det har varit en lång, lång process fram till pilotprojektet vid ÅHS, men där fanns en modell som man kunde ha jobbat vidare på. Den centerledda landskapsregeringen med starkt stöd av socialdemokraterna, som sade sig ha som mål att jobba med de här frågorna, den har inte kommit ett enda steg vidare! Men man har lagt locket på det projekt som ändå var på gång därför att när man kommer till att verkligen börja genomföra, när det handlar om att sätta till mera pengar på lönerna, då backar man!  Det som saknas och som inte heller ledamoten Lasse Wiklöf kunde redogöra för är hur man samlar in erfarenheten och kunskapen. Vi måste få lönebaserad statistik, det finns inte uppdelat i dag. Det finns statistik om man har lika arbete men inte om det är likvärdiga arbeten; man kan aldrig göra någon jämförelse om man inte har grundmaterial. Det andra som saknas och som faktiskt jämställdhetslagen säger att landskapsregeringen är skyldig att göra är en lönekartläggning. Enligt jämställdhetslagen skall landskapsregeringen göra en sådan; i en lönekartläggning skulle vi få mera material för hur vi skall jobba vidare för att komma till rätta med problematiken. Det var en artikel i Hufvudstadsbladet för ett tag sedan om Tanzania, man gjorde en jämförelse med olika länders jämställdhet och man kunde konstatera att i Tanzania har man kommit längre när det handlar just om lönesättning mellan kvinnor och män. I Norden framställer vi oss själva ofta som föregångare på jämställdhetsområdet, men det finns de som faktiskt har kommit längre.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Man måste komma ihåg att den officiella lönestatistiken visar löneskillnader mellan kvinnor och män vid lika arbeten. Statistiken kan inte användas för likvärdiga arbeten som jämställdhetslagen de facto föreskriver. Läser ni i budgeten kommer ni att se att vi har ett mål att nå fram och få de här uppgifterna. Det här är inte heller så enkelt, men vi måste komma därhän plus att vi kommer med vår likalönskommission, allting i akt och mening att försöka underlätta och påverka processen. Om inte jag missminner mig finns det också under ÅHS en skrivning om att processen vad gäller arbetsbeskrivningar skall fortsätta. Inte har vi lagt locket på. Det är inte sant! Det som dock ter sig svårt och komplicerat och som vi ärligt säger rent ut – det är synbarligen inte så komplicerat för liberalerna! Vi får väl se, jag skulle kunna säga mycket i den här frågan, men jag är lite för pietetsfull!

 

TALMANNEN: Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom.

 

 

Föredras ärende nr 4:

 

Landskapsregeringens svar på vtm Viveka Erikssons enkla fråga om miljökrav för fartyg. (EF 2/2006-2007).

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsregeringen ett kort svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga 3 minuter.

 

Vtm Viveka Eriksson:

Talman!

Övergången till bränsle med låg svavelhalt i sjötrafiken är en av de åtgärder som krävs för att minska de luftburna utsläppen och därmed också förbättra Österjöns miljötillstånd och minska påverkan på klimatet. Det har framkommit att Tallink överväger att utvidga användningen av billigare bränsle med högre svavelhalt. Passagerarfärjetrafiken drar nytta av Ålands skatteundantag och borde, åtminstone som motprestation, ta största möjliga miljöhänsyn och utnyttja bästa möjliga teknik och bränsle.

 

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga:

 

Kommer landskapsregeringen att vidta några åtgärder för att uppmuntra rederier att använda bästa möjliga miljöteknik och förhindra eller fördyra för fartyg som anlöper Åland att använda bränsle som inte uppfyller kraven på största möjliga miljöhänsyn?

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

När det gäller den här frågan så är den inte heller så lätt. Man kan konstatera att landskapsregeringen oberoende av de allra senaste diskussionerna, skriverierna, TV osv. när det gäller Tallink har engagerat sig och intresserat sig just för de här frågorna och som grund för det ligger naturligtvis också vårt miljöhandlingsprogram där vi uttryckligen bl.a. säger att åtgärder skall vara att ”Verka för att det i Finland införs miljödifferentierade farledsavgifter samt miljödifferentierade hamnavgifter enligt modell enligt den svenska trepartsöverenskommelsen. Vid behov anordnas ett seminarium med berörda parter senast år 2006.” Vi har också som ett mål: ”Arbeta för att Långnäs Hamn Ab inför en miljödifferentierad hamnavgift med avseende på utsläpp av kväveoxider till luft från och med år 2005 (eller så snabbt som möjligt därefter för fartyg/rederier som har långtidsavtal med hamnen).” Så står det i vårt miljöhandlingsprogram.

 

Vad har vi då gjort? När det gäller hamnarna kan vi konstatera att Långnäs hamn har infört differentierade avgifter just med tanke på miljön. Det är vi naturligtvis glada för och vi har från landskapsregeringens sida påverkat styrelsen att gå i den riktningen. Mariehamns stad har haft och har differentierade avgifter en längre tid och är relativt nöjda med det. Om jag skulle få önska så är det möjligheten att få ännu större differentieringar på avgifterna, men det kan gå upp till 20 procent, fick jag information om, i Mariehamns stad om man är absolut i toppklass. Nästan alla fartyg som anlöper har i dag differentierade avgifter just på grund av att de jobbar utgående från det. Nu är vi som sagt oroliga för det som har sagts och skrivits om Tallink och från landskapsregeringens sida kommer vi förstås noga att följa med: är det här bara att man tror att det kommer att hända eller är det faktiskt någonting som kommer att hända, då är det mycket allvarligt som jag ser det. Då gäller det också att ha diskussioner både med Sverige och Finland samt andra hamnar för att hitta en gemensam syn. Vi har också sagt att vi vill påverka när det gäller att få den miljödifferentierade avgiften för farleder. Vi fick ifjol ge utlåtande till kommunikationsministeriet när man i Finland ändrade lagstiftningen. Då hade vi ett alldeles eget utlåtande, som bifogades trafikavdelningens utlåtande från miljösidan, där vi underströk vikten av att man skulle ha miljödifferentiering också i farledsavgifterna med modell från Sverige. Tyvärr så lyssnade de inte på oss i den frågan den gången. Jag har faktiskt redan hunnit ha en diskussion med blivande miljöministern i Finland om den frågan. Lagstiftningen behöver inte vara evig, man kan också i Finland ändra på den lagstiftningen.

 

HELCOM kommer också i sin Action Plan att komma med ytterligare strängeringar när det gäller sjöfarten och utsläppen från fartyg. Där har vi vår medlem som kommer att följa med att det faktiskt också händer i praktiken.

 

Viktigt är, förutom våra hamnar som vi kan besluta om – det är Mariehamns stad och vi har vår egen Långnäs hamn – att vi på olika nivåer, både formellt och informellt, försöker påverka så att det förändras, inte bara när det gäller utsläpp utan överhuvudtaget när det gäller fartygstrafiken i Östersjön; det är både luft- men också andra föroreningar som kommer från fartygen.

 

Vtm Viveka Eriksson:

Talman!

Det verkligt stora hotet för hela planeten är klimatförändringen och det har på sista tiden varit väldigt stor uppmärksamhet också kring det. Det har varit mycket diskussioner i massmedia. Jag tror att det fungerar på det sättet att när insikter väcks hos oss människor så förändrar det också vårt handlande, så det är hemskt viktigt med information. Det målas upp bilder som är rena skräckscenarier: Nordsjön kommer att stiga med en halv meter, stora delar av London kommer att dränkas. För Östersjöns del kanske det inte är så mycket fråga om vattenståndshöjningen, men Östersjön kommer antagligen att bli en jäsande pöl om det här fortgår eftersom allt regnande och värmen förstärker tillväxten i Östersjön. Det finns verkligen skäl att vi från Ålands sida gör allt vi kan för att arbeta för en ändrad inriktning när det gäller påverkan på klimatet. Ledamoten Harriet Lindeman hänvisade till miljöhandlingsprogrammet. Egentligen finns det för litet i handlingsprogrammet när det gäller dessa frågor. Det som ledamoten Lindeman läste upp finns där men egentligen ingenting mera. Jag tror att man från landskapsregeringens sida mera borde gå in för att fundera på hur man kan styra upp de här frågorna: Vad kan landskapsregeringen göra genom t.ex. lagstiftning eller någon form av förordningar för att stötta upp den verksamhet som finns i hamnarna? Nu är det Mariehamns stad som ansvarar för Mariehamns hamn medan landskapet har Långnäs och visst finns miljödifferentieringen där, men faktum är att det inte ändå hjälper. Då måste avgifterna höjas så mycket att det faktiskt blir kännbart, sänkningar av avgifter kan sedan initier de olika rederierna att vidta olika miljöåtgärder. Men också bättre miljöteknik är lika viktig. Det är inte bara fråga om utsläppen, även om det är en väldigt stor och viktig del utan överhuvudtaget allt miljöslitage som kommer från färjorna. Samtidigt har vi situationen att vi är väldigt beroende av transporter och vi vill fortsätta att bygga på vår välfärd, men det måste vi också göra med hänsyn tagen till miljön. Liberalerna har diskuterat att man måste försöka hitta morötter, att man måste försöka att med olika stödåtgärder stötta människor att arbeta i en miljövänligare riktning.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Jag tror att vi är ganska överens i den här frågan. När jag tog fram miljöhandlingsprogrammet i samband med denna enkla fråga och läste vad som stod där var också min tanke, att skulle vi skriva ett miljöhandlingsprogram i dag, med den vetskap vi har och den fokus man i dag på olika sätt ställer på klimatet, så antar jag att man skulle ha haft betydligt fler skrivningar om det. Där ser vi hur det förändras hela tiden inom miljön. Men för att det står i miljöhandlingsprogrammet betyder det inte att man inte kan vidta kraftfullare åtgärder, och det händer hela tiden saker, man får inte vara låst på det sättet i ett miljöhandlingsprogram. Jag tror också att jag sade att skulle jag få önska skulle det antagligen vara en ännu starkare miljödifferentiering i hamnarna som faktiskt skulle ge ännu mera morötter till fartygen. Jag har diskuterat detta med våra tjänstemän på avdelningen och jag har sagt att vi måste se över vilka möjligheter har vi att påverka och hur kan vi påverka. Det sägs också i programmet att om det är nödvändigt skulle vi ha ett seminarium om de här frågorna. Nu tycker jag att det känns som om det skulle kunna vara väldigt aktuellt, utgående från de diskussioner som förs och det som nu är aktuellt, som sagt i både press och annars, att man kunde ha ett trepartsmöte och diskutera dessa frågor med de hamnar som finns. Naturligtvis kan vi på Åland ha ett annat system och vi har vår styrka i att taxfree finns kvar och fartygen vill in, så därför kan vi vara tuffare än annars; annars skulle också risken finnas att blir vi strängare än andra hamnar så går de förbi. Men så länge vi har den ”moroten” så kan vi vara ganska miljömässigt tuffa, och det tycker jag att vi också skall vara i fortsättningen.

 

Vtm Viveka Eriksson:

Talman!

Det är också så att många fartyg angör Åland endast och enbart just för att dra nytta av Ålandsundantaget och möjligheten att då sälja taxfree. Därför borde landskapsregeringen se till att blir  en bredare diskussion, inte bara om vad som skall göras i hamnarna. Jag tycker att landskapsregeringen måste gå in och mera reglera hur man skulle få rederierna att börja tänka ännu mera miljömässigt. Nu finns det rederier som har kommit ganska långt och de skall förstås uppmuntras. T.ex. kunde man tänka sig att man utnyttjar lagstiftningen där vi har behörighet och där man sätter vissa skatter, kanske passageraravgifter eller någonting sådant; det finns en sådan vilande lag, genom den kunde de som använder bästa möjliga miljöteknik uppmuntras, alltså någon form av passageraravgifter men man får en fördel om man har miljövänliga fartyg. Detta bara som en idé, men landskapsregeringen måste ta mera tag i den här frågan. Det räcker inte med att man funderar på och diskuterar med hamnarna om avgifterna där utan jag tror att man måste gå in och reglera utifrån en helhetsbedömning. 

 

Vi har från Ålands sida också gett vårt bifall till att Finland undertecknade Kyotoprotokollet 2001. Därmed har vi också förbundit oss att försöka leva upp till de krav som ställs i Kyotoprotokollet. Det finns nog en hel del mycket mer att göra från landskapsregeringens sida i den här frågan.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Att det skulle vara så bra att vi har gjort allt som går att göras ids jag inte ens stå här och påstå! Det finns mycket att göra, det finns mera att göra och så kommer det alltid att vara att det finns ett mål som är längre än man har nått, oberoende om man är i regeringsställning eller i oppositionsställning. Man blir många gånger frustrerad över att man inte hinner och kan åstadkomma det man skulle önska. Jag tar det med mig och i de här frågorna tror jag inte heller att det finns någon större meningsskiljaktighet.

 

TALMANNEN: Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

Lagtingets nästa plenum är måndagen den 4 december kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.13.43).

 

 

Originalfil