Plenum den 29 november 2010 kl. 13.00

 Ålands lagting

 

STENOGRAFISKT PROTOKOLL

 

 

 

 

 

 


Plenum den 29 november 2010 kl. 13.00

Plenum börjar. 1

Meddelande. 1

Bordläggning. 1

1   Godkännande av avtalet med Turkiet för att undvika dubbelbeskattning

Lagutskottets betänkande (LU 3/2010-2011)

Republikens presidents framställning (RP 2/2010-2011)

Remiss. 1

2   Förändring av rätten till avbytare

Landskapsregeringens framställning (FR 5/2010-2011)

För kännedom... 25

3   Landskapsregeringens ungdomspolitik

Landskapsregeringens meddelande (M 1/2010-2011)

4   Europeiska konstruktionsstandarder

Ltl Barbro Sundbacks enkla fråga (EF 3/2010-2011)

Plenum slutar. 25

 

Plenum börjar

Närvaroregistrering. 25 är ledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller lagtingsledamoten Henry Lindström på grund av deltagande i nordisk kulturfonds styrelsemöte i Köpenhamn samt lagtingsledamöter på grund av privata angelägenheter. Om ledighet från dagens plenum samt från plenum 1.12.2010 anhåller lagtingsledamoten Anders Eriksson på grund av tjänsteresa. Beviljas.

Meddelande

Talmanskonferensen har diskuterat den kommande tidtabellen. Om finansutskottets betänkande är färdigt för bordläggning vid plenum onsdagen den 15 december hålls debatten om betänkandet fredagen den 17 december och besluten fattas måndagen den 20 december. Om betänkandet är färdigt först till fredagen den 17 december hålls debatten måndagen den 20 december och besluten fattas tisdagen den 21 december. Ledamöterna ombeds alltså ha beredskap att sammanträda fredagen den 17 december, måndagen den 20 december och tisdagen den 21 december. Onsdagen den 22 december är en reservdag.

Bordläggning

1      Godkännande av avtalet med Turkiet för att undvika dubbelbeskattning

Lagutskottets betänkande (LU 3/2010-2011)

Republikens presidents framställning (RP 2/2010-2011)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 1.12.2010. Godkänt.

Remiss

2      Förändring av rätten till avbytare

Landskapsregeringens framställning (FR 5/2010-2011)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänns?

Diskussion.

Minister Torbjörn Eliasson

Tack, herr talman! Det gäller avbytarservicen. I budgeten för 2010 står det bl.a. så här; ”landskapsregeringen avser lämna en framställning som minskar på förmånerna och särskiljer på mjölk- och köttproducenter. Anslaget är dimensionerat så att förändringen träder i kraft från halvårsskiftet.” Det handlar om anslagit i årets budget.

Det här är aviserat sedan en längre tid. Nu har vi del ett av ett förslag som är indelat i två delar. Det här handlar om antal dagar som man har rätt till och det handlar om hur man ska räkna djurenheterna.

I april tillsatte vi en arbetsgrupp som fick i uppdrag att ta fram ett förslag till ny avbytarservicelag. Det gavs vissa förutsättningar till den här arbetsgruppen, varav en var att man ska arbeta efter kostnadsmodellen en halv miljon euro per år och att man utifrån det ska försöka få en så rättvis fördelning som möjligt av budgetmedlen. Landskapet har ju nu och även i framtiden ansvar för att det här ska fungera.

Sedan kommer del två som kommer att handla om privatiseringen, vilken är under beredning för tillfället, och den kommer att komplettera lagframställningen så fort vi har den klar. Det var syftet med den här delen, dels antal dagar som man kan få vara ledig och dels hur djurenheterna räknas.

Den här lagstiftningen är väldigt gammal. Den har funnits ända sedan 1974 i vår lagbok. Sedan har den förändrats ett antal gånger under den tiden. Det finns också en motsvarande lag, på rikssidan, som jag ska berätta om lite senare.

I dagsläget har lantbrukare, som har rätt att få ersättning, rätt till 24 eller 33 dagar årsledighet, upp till 12 dagar veckoledighet samt möjlighet till vikariehjälp för viktiga familjeangelägenheter och akuta behov såsom vid sjukdom. Det kommer man också att ha framdeles, fast på ett lite annorlunda sätt.

Tittar vi på kostnaderna idag, hur mycket budgetmedel som går åt för den här verksamheten så är den årliga totalkostnaden omkring 800 000 euro i år. Det finns budgeterat 633 000 euro, tror jag, om jag tar det från minnet. Och så har det har kommit en tilläggsbudget och det borde landa ungefär på 800 000 euro. Viktigt att säga är att man aldrig kan budgetera det här exakt. Det är omöjligt eftersom det också innehåller en ersättning för sjukdomsfall. Exakt hur mycket pengar det går åt sist och slutligen beror på hur friska lantbrukarna är.

Den här kostnaden har minskat. År 2008 var det 933 000 euro, år 2009 var det ca 840 000 euro. I budgeten för 2011 finns det 650 000 euro, men det är en sådan kostnad som justeras beroende på hur mycket pengar som egentligen går åt. Det är alltså lagen som bestämmer hur mycket medel det går åt.

Idag finns det ungefär 30 årsarbetstjänster. I landskapets tjänst har vi 17 avbytartjänster och av dem är 14 tillsatta. Sedan finns det privata avbytare som direkt anlitas av lantbrukarna själva. Det är ofta familjemedlemmar och i några fall grannar eller kollegor som är välbekanta med gårdens särförhållanden. Sedan finns det också några större ladugårdar som har egen anställd personal, jag tror att den största ladugården har upp till fyra personer anställda.

Mjölkladugårdar, som vi har bedömt som de viktigaste här eftersom de producerar både mjölk och kött, tittar man på dem ur ett historiskt perspektiv så vart tionde år har antalet producenter halverats. Man kan väl se framför sig en ytterligare fortsättning på det mot större enheter för att man ska ha konkurrenskraft.

Tittar man på rikslagstiftningen så har den funnits i princip lika länge, sedan mitten av 70-talet, som vår egen lagstiftning, fast på ett annorlunda sätt. Hos oss betraktas det här som ett stöd, det finns på näringsavdelningen. Men i riket var detta från början under social- och hälsovårdsministeriet. Sedan gjorde man år 1996 en förändring där, man överförde ledning, styrning och tillsyn av avbytarverksamheten från social- och hälsovårdsministeriet till lantbruksföretagarnas pensionsanstalt, LPA och där befinner den sig idag.

Även EU har sin vakande blick över oss. Det gäller att man inte ger statsstöd som inte är tillåtet. Men enligt de regler som finns så går det att hantera. Stöd får bl.a. beviljas för den faktiska kostnaden för avbytare som ersätter en jordbrukare, dennes partner eller anställd vid sjukdom och ledighet. Stödet ska beviljas som naturaförmån i form av subventionerade tjänster och får inte medföra direkta penningbetalningar till producenter. Stödet ska också vara tillgängligt för alla berättigade lantbrukare enligt objektivt utformade villkor. Så säger EU.

Det här förslaget syftar till att mer rättvisande och tydligt ange de arbetsinsatser som krävs för skötsel av olika djur. Därför har förändringar föreslagits när det gäller djurenheterna.

Det här har varit ute på remiss till Ålands producentförbund, Åland centralandelslag och till WJ Dahlmans. Vi har fått in remissvar naturligtvis även från avbytarna själva med flera. När det gäller Ålands producentförbundet så den arbetsgruppen hade med sin VD och ordförande för husdjursutskottet i gruppen. Man har ställt sig rätt kritiskt till förslaget till lagtexten. Man vill absolut att landskapsregeringen ska utreda några frågor innan detta genomförs. En sak som man oroar sig för i alla remissvar, det är inte så mycket för det första steget som vi tar nu vi utan, det är framförallt för steg nummer två, dvs privatiseringen. Ålands producentförbund m.fl. menar att det är väldigt viktigt att man ser till att de finns privata entreprenörer i tillräcklig omfattning för att man ska kunna sköta de här sysslorna. Man säger också att det är mycket viktigt att det finns ett bokningssystem. Nu fungerar det så att det är vi, landskapsregeringen, som har en ledande avbytare som hanterar de här frågorna. I det nya systemet är det lika viktigt att man snabbt kan få en avbytare när man behöver det. När det gäller årsledigheten så gör man upp det i god tid. När det gäller sjukdomsfall, om man bryter benet eller någonting händer, så kan ladugården inte stå utan skötsel mer än ett fåtal timmar.

Det här är en sak som jag redan påpekade då vi diskuterade andra tilläggsbudgeten i september, att det är landskapet som även i fortsättningen har ansvaret för att det här sköts. Vi måste naturligtvis se till att det finns tillräckligt med avbytare och att ett bokningssystem fungerar.

Det är mycket möjligt att det kan vara svårt att lösa hjälpen som behövs vid sjukdomsfall. Där kan det vara stora problem att ha enbart privata avbytare.

Nu går jag tiden lite i förväg här och redogör för mina tankar. Som jag ser det så kan det innebär att vi kanske inte kan privatisera samtliga av de avbytare som vi har idag. Det är möjligt att man måste hålla dem kvar i landskapets tjänst. Men det får vi se.

Vi får inte glömma att det här är någonting som vi har ansvar för. Vi måste kunna se till att vi får ut avbytare vid sjukdomsfall.

Under arbetsgruppens arbete har det också utretts om det skulle finnas möjligheter till ett försäkringssystem, som man har Sverige. I Sverige har man möjlighet att försäkra sig mot det här. Detta har inte lett någon vart ännu. Ett försäkringsbolag har varit inkopplat men det har inte gett resultat, men vi fortsätter naturligtvis på den tråden också.

Det kanske räcker så här, talman. De verkningar som det här förslaget har är naturligtvis att det behövs en mindre budgetram. Det kommer att bli färre avbytare i landskapet tjänst. Det påverkar vissa lantbrukare negativt eftersom de får tillgång till färre dagar. När det gäller mjölkbönder så är det i varje fall så tillställt med det här förslaget att om man har flera än 18 kor så kommer man i princip att ha samma förhållanden som i dagsläge med dagens lag. Det kommer inte, vad vi kan se, att påverka jämställdheten i någon riktning. Tack, herr talman.

Ltl Jan Salmén, replik

Herr talman! Minister Eliassons sade att det var ett stöd och inte som i fastlandet en social rättighet. Det är klart att det är på näringsavdelningen men det är väl mera av praktiska skäl som den har hamnat där, eftersom kunskapen om jordbruk och djurskötsel finns på näringsavdelningen. Nog hade jag ju förväntat mig, efter frågestunden här, att man skulle ha fått ett klarläggande att avbytarservicen verkligen är en social rättighet när det gäller olycksfall och andra saker som landskapet har ansvar för. Men det är mycket lättare att spara när man inte behöver ta ansvar för det som borde vara den självklara saken

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Ja, ltl Jan Salmén, jag redogjorde för hur det har varit och hur det är. Min personliga uppfattning exempelvis när det gäller vikariehjälpen är att det absolut är en typisk social verksamhet.

Ltl Jan Salmén, replik

Herr talman! Angående detta som jag frågade förut så då strider ju lagen mot 44 § självstyrelselagen om sociala rättigheter som vi har. Det är bara att konstatera att vi håller på att lagstifta här nu mot självstyrelselagen.

Ministern sade han att mjölkgårdar som inte skulle få någon försämring. Jag har räknat lite på det här. Vissa köttgårdar och fårgårdar kanske inte ens får en fjärdedel kvar av vad man hade för timmar tidigare när det gäller att ta ut årsledighet. Det tycker jag inte är en rättvis beräkningsgrund som man har lagt fram. Det är mest för att spara pengar, det är inte alls något rättviseargument i det här.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Nej, ltl Jan Salmén, jag sade inte att någon inte får en försämring. Tyvärr, jag sade att det blir sämre för vissa. Jag sade att för de mjölkgårdar som har 18 djurenheter eller flera där är omständigheterna motsvarande så som de är idag.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! För oss i frisinnad samverkan så är det här förslaget i huvudsak okej så länge vi har ett via lagstiftningsstyrt vikariesystem för den här gruppen företagare, som vi ju inte har för andra företagare. En successiv likställighet inom sektorn är väl på gång rimligen.

En fråga som vi vill ställa gäller tredje paragrafens förändring. Tidigare har man fått årsledighet och veckoledighet om man har haft minst fyra husdjursenheter, medan man nu sänker det till två. Det betyder att om man har två mjölkkor så får man då samma förmåner som om man har sex mjölkkor. Det här motiverar man på sidan 5; ”det lägsta antalet djurenheter som berättigar till årsledighet och veckoledighet sänks från fyra till två, vilket närmast är en följd av föreslagna ändringar av vad som utgör en djurenhet.” Men när det gäller den centrala frågan om t.ex. mjölkkor så stämmer inte den här motiveringen. Kan minister möjligen komplettera?

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Tyvärr, ltl Roger Jansson, så kan jag inte komplettera det här. I den här arbetsgruppen, där det sitter sådana som har kunskaper om det här, där har man gjort förändringar i djurenheterna. Jag vet att man har sagt att för att det ska fungera så har man utökat antalet för exempelvis får och kycklingar osv. För att det här ska få en balans så måste man göra på det här sättet.

När det gäller två kor så vet jag inte, men det kanske någon lantbrukare här i församlingen kan upplysa om, att det icke torde vara någon produktionsenhet som finns idag.

Jag har fått den förklaringen att för att man ska kunna få balans i systemet så har man gjort på det här sättet.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Det är alltså riktigt att det görs en rimligare likställighet mellan olika former av djurskötsel. Det blir då en ”försämring” för vissa. Men det motiverar egentligen inte den här sänkningen. När man har bara två djurenheter så är ju frågan om, oberoende vilka djur man har, att man då ska få näringspolitiska förmåner, som jag kallar det. Det var kanske onödigt att man gjorde sänkningen där. Det hade väl fungerat, det gäller ändå bara sådana som har väldigt liten verksamhet. Den här lagstiftningen strävar ju inte att befrämja liten verksamhet, utan det är den större och för samhället lönsamma verksamheten som man vill befrämja med det här förslaget.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Jag håller med ltl Roger Jansson om att man vill befrämja större verksamheter. Det är också sedan väldigt viktigt när det gäller öppna landskap som alla vill ha, vilket vi inte heller får glömma.  Den biten måste vi också behålla om vi inte vill att Åland ska växa igen.

Jag överlåter det där till experterna. Jag säger ärligt som det är, jag kan inte besvara den där frågan. När näringsutskottet behandlar det här så kommer de säkert att höra sådana personer som känner till det och då kan de också ställa den här frågan och få ett svar på det. Ltl Jansson kanske kan få ett svar när det kommer från näringsutskottet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, herr talman! Jag fäste mig mest vid det här slutet om privatisering. Jag var nämligen i en radiodebatt i oktober, tror jag, med minister Torbjörn Eliasson och då var han väldigt övertygad om att det skulle gå att privatisera den här verksamheten och allt gott som skulle följa av det. Nu verkar inställningen mycket mera tveksam. Jag får nästan en sådan känsla att det inte blir någonting av det här. Det går nog tillbaka till det gamla. Pengarna är förslagsanslag så i den mån som det behövs så rullas det på igen. Är de här faktiskt någon förändring? Kan ministern på något sätt säga vad det innebär? Jag har ännu inte riktigt förstått vad som är den stora förändringen med det här förslaget? Blir det verkligen någonting av den här privatiseringen? Kan vi få något datum åtminstone så tror man kanske mera på det.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Ja, jag tyckte nog jag sade så pass mycket i alla fall i mitt anförande att ltl Barbro Sundback borde ha insett att det är rätt stora förändringar på gång här. Det kommer inte att rulla på bara som tidigare.

När det gäller privatiseringen, ja, jag vet att jag sade i radiodebatten att vi kommer att privatisera alla våra avbytare. Men, jag är inte sämre än att jag kan erkänna om jag har fel. Nu är jag osäker eftersom den här har en bit av social karaktär, dvs vi måste kunna garantera att ta hand om kobesättningar vid ett sjukdomsfall. Om man faller och bryter benet så måste vi ha folk på plats senast på kvällen. Jag är osäker idag om vi kommer att kunna privatisera samtliga. Målsättningen är naturligtvis det.

Ltl Barbro Sundback, replik

Ja, jag hörde nu att det var andra tongångar i anförandet. Nu förstår jag att privatiseringen skulle gälla årsledigheten och veckoledigheten, det är ett alternativ. Med vad gäller vikariehjälpen så skulle det fortsättningsvis vara någonting som landskapet ska stå för. Så uppfattar jag ministerns anförande. Är det så som man ska tro? Var snäll och prata rakt ut! Vad är det som man vill i nästa steg i del två?

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Jag försöker tala rakt ut. Landskapet ska stå för allting. Pengarna kommer ju från våra budgetmedel. Sedan är frågan hur man utför det. Det var det som jag uttalade mig om här. Om vi kan privatisera samtliga avbytare, om vi kan få ut alla våra avbytare som privata och ändå kunna garantera våra lantbrukare och framförallt mjölkbönderna, att vi, landskapet, kan skicka en person dit när de blir sjuka och någonting händer. Det är landskapet som har ansvar för det här, det är faktiskt så.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

Herr talman! Landskapsregeringen föreslår en förändring av rätten till avbytare. Som framgår av förslaget så beaktas dagens trängda ekonomiska läge. Antalet årsledighetsdagar en lantbrukare har rätt till begränsas från och med 2011.

 Det högsta antalet årsledighetsdagar föreslås bli 30 för dem som har mer än 18 djurenheter, 15 dagar för dem som har över 6 och högst 18 djurenheter och 10 dagar för dem som har minst 2 och högst 6 djurenheter.

Som ministern redan nämnde här så ger nuvarande regelverk lantbrukare rätt till 24 eller 33 dagar årsledighet beroende på antal husdjursenheter och upp till 12 dagar veckoledighet samt möjlighet till vikariehjälp för viktiga familjeangelägenheter och sjukdom.

Det nya lagförslaget är avsett att behandlas som en budgetlag. Landskapsregeringen poängterar att det är viktigt att de föreslagna åtgärderna kan bli gällande från 2011.

Med förslaget kommer avbytarverksamheten att kräva mindre budgetram än hittills. I budgeten för 2011 föreslås ett anslag om 650 000 euro.

Som landskapsregeringen nämner i förslaget, fördelas befintliga resurser i högre grad till medelstora och större lantbruk med arbetsintensiv djurhållning.

Landskapsregeringen befarar att förslaget kan påskynda nedläggning av mjölkproduktion på mindre gårdar. Jag personligen tror emellertid att mjölkproduktionen på mindre gårdar kommer, ändå, oberoende av detta förslag att läggas ner.

 ÅCA har gjort en enkät bland sina leverantörer och den visar att en stor del av de små gårdarna kommer att läggas ner på grund av för dålig lönsamhet.

I rikets lag om avbytarservice så ska den som bedriver kreatursskötsel vara i huvudsyssla. Jag personligen tycker att det kunde vara liknande i den nya framställningen. Det har då försvarats kanske främst med att man ska försöka bevara mångsyssleriet särskilt i skärgården. Det tycker jag inte man längre kan försvara efter ÅCA:s enkät, de små gårdarna kommer ändå att läggas ner inom några år.

Herr talman! Så en tanke mot framtiden 2012 inför privatisering av avbytarservicen. Eftersom tanken att de nuvarande avbytarna själva skulle ”bolagisera” sig eller fortsätta i form av enskild firma eller näringsutövare knappast är särskilt sannolik, så kanske Ålands Producentförbund kunde vara en möjlig organisation att överta avbytarservicen.

Ålands Producentförbund är en intresseorganisation för jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen. De kunde själva ta i frågan om att arrangera avbytarservice till sina medlemmar, vilket t.ex. kunde ske genom att producentförbundet tillsammans med lantbruksföretagarna bildar ett Ab med uppgift att sköta avbytarservice. Det kan säkert ordnas också på något annat lämpligt sätt där kanske också avbytarna kunde vara med i ett ev. bolag. Tack för ordet.

Ltl Jan Salmén, replik

Herr talman! Det skulle vara intressant att höra vad ltl Dahl har för uppfattning om huvudsysselsättning?

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

Min uppfattning är att det kunde tas ur beskattningen. Huvudsysslan är det som man har den högsta beskattningen på.

Ltl Jan Salmén, replik

Herr talman! Om man tänker så har vi massor med mångsysslare här på Åland som ltl Dahl själv sade. Det skulle förmodligen slå ut ännu mera än vad det här förslaget ger vid handen.

Dahl som har varit en förespråkare för facket, vad skulle facket säga om man fick ett sådant förslag utan att få förhandla? Att man ska dra ner på en förmån som man har förhandlat om i 35 år istället för kompensation mot andra förmåner som resten av samhället har fått. Det skulle vara intressant att höra en synpunkt på det.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

Tack, herr talman! Jag är säker på att när ett sådant här förslag blir klart så måste det ju också förhandlas med avbytarna naturligtvis. Hur ska den verksamheten fortsätta och under vilken huvudman? Det finns ju alla möjligheter till förhandlingar i det här. Vanligtvis kommer ju ett beslut om förändringar uppifrån. Sedan kommer förhandlingar hur avbytarna ska jobba vidare. Det finns ingenting som säger att de måste sluta, man kan t.ex. organisera dem under Ålands Producentförbund.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Englund

Herr talman! Som ministern tidigare var inne på här så tillkom avbytarverksamheten under en tid då producentorganisationerna förde direkta avtalsförhandlingar med staten. Istället för prispåslag på produkterna så valde man att satsa på sociala förbättringar i form av några dagars årsledighet och vikariehjälp vid sjukdomsfall och senare även vid moderskapsledigheter.

I riket anses den här lagstiftningen ännu som en social rättighet varför det även också borde falla under självstyrelselagens paragrafer, tycker man.

Vi vet att jordbruksnäringen på Åland under den senaste tiden har varit föremål för en massa upprepade nedskärningar. Vi har nedläggningen av naturbruksskolan, kraftiga nedskärningar i försöksstationens verksamhet, ovilja till utökade anslag för investeringsstödet och redan neddragen avbytarverksamhet. Vi har redan tagit en lagstiftning om det här som har försämrat för den här sektorn. Och det här i en tid då man i de omkringliggande regionerna ser möjligheterna och potentialerna inom den gröna sektorn.

I riket planeras ytterligare utökning av antalet årsledighetsdagar och ökade resurser ska sättas in för att trygga vikariehjälperna. Och då drar vi ner!

I sin programförklaring vid tillsättande av nya regeringen i Sverige lyfte statsministern Reinfeldt ett flertal gånger upp möjligheterna inom de gröna näringarna, trots att de inte har avbytarverksamhet. Men, vilken marknad konkurrerar vi med? Ja, mest importeras det från riket där man har det här. Vi skickar dit produkterna, det mesta i från slaktsektorn osv. Här konkurrerar vi inte mera på lika villkor ifrån landskapet Åland.

Vi vet att lantbruksföretagarnas rätt till semester förlängdes år 2010 i riket med en dag. Samtidigt vid den förlängningen fick pälsdjursuppfödarna rätt till avbytarservice för första gången. Deras semester fastställdes till 14 dagar. Om man tittar i det här förslaget nu, vilka har 14 dagar här?

Uppskattningsvis är det ungefär 1000 pälsdjursuppfödare som väntas anlita avbytarservicesystemet i riket. Semesterrätten för lantbruksföretagare gäller ju enbart personer som idkar husdjursskötsel. År 2010 väntas drygt 26000 lantbrukare i riket att använda sig av systemet.

Avbytaryrket är ett självständigt varierande yrke. För närvarande arbetar ungefär 5000 personer som avbytare i riket. Många av arbetsmomenten håller på att automatiseras samtidigt som djurbesättningarna ökar. Både hjärna och kropp behövs för alla parter för att kunna utvecklas. Det är berikande för många att arbeta med människor och djur och specialisera sig på det här.

Det här är en lagstiftning som har diskuterats mycket. Arbetsgrupper har tittat på det här. Man har satt upp vissa riktlinjer om hur mycket det ska få kosta och man har jobbat utgående från det.

Jag skulle vilja veta här av varje partiledare varför man vill försämra för de djurhållande producenterna? Jag hoppas att ni uttalar er här och säger det rent ut. Vilka andra näringar står i tur att få försämringar? Nu är det kanske någon som tycker det här är orättvist mot andra näringar. Men ställ er upp från partierna och säg vad ni tycker så att alla får veta!

Vi har kvinnoorganisationer som kommer att försöka ta hjälp i från riket för att diskutera de här frågorna när inte vi kan sköta det här hemma på Åland. Det är faktiskt synd det här, måste jag säga.

Till och med i pressen har Ålands näringsliv, den nybildade organisationen, uttalat sig tydligt och klart att vi inte utnyttjar alla möjligheter. Samhället subventioner mycket ute i näringslivet idag. Alla vill ta vara på de möjligheterna.

Det här kommer säkert att gås igenom grundligt i näringsutskottet vid hörandet.

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! Jag upprepar, det som ltl Roger Jansson sade på den fråga som ltl Englund nu hade, den frisinnade gruppen stöder det lagförslag som landskapsregeringen nu har lagt fram. Jag tror att det är ett bra förslag som jobbar utgående från att skapa en långsiktig hållbar jordbruksnäring. Från vår sida har det här varit klart uttalat hela tiden. Det är kanske så att ltl Englund borde ställa samma fråga till sin egen partiledare, eftersom han också tillhör ett av regeringspartierna som nu lägger fram det här, och inte ställa frågor till de övriga partierna i det här lagtinget.

Ltl Anders Englund, replik

Jag tycker bra man kan ställa frågor till alla partiledare som sitter i salen här, både egna och andra, om vad man tycker före utskottsbehandlingen. Det har vi alla friheten att göra. Här har vi klart uppfattat, man har fått det uttalat i salen, att frisinnad samverkan tycker det här är ett bra förslag. Man vill försämra för de djurhållande producenterna. Men tyvärr, kanske man inte är aktiv så långt ute på landsbygden och i skärgården.

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! Vår linje har varit klar och tydlig. Vi vill skapa en hållbarhet på sikt. Vi vill förbättra för livsmedelsklustret. Vi har varit med och visat på att vi också tar ansvar för det här genom att uttala vårt stöd för att också i fortsättningen ha investeringsstöd.

Det är väldigt, väldigt märkligt att ltl Anders Englund ska står här i salen, själv sitter han med sitt parti i regeringen, och ställa oppositionen till svars för den politik som förs. Någon slags parlamentarisk ordning måste väl också råda på Åland? Ltl Englund måste väl i första hand försöka att påverka sin egen regering och inte komma till att det är oppositionen som ska skapa den politik som ska föras. Den här debatten har varken huvud eller fötter.

Ltl Anders Englund, replik

Det här är tydligen ett perfekt ställe att ställa de här frågorna. Nu tar det eld i debatten. Nu först kom det eld i debatten om vem som vill stöda det här och vem som vill inte vill. Sedan är det många som tydligen inte vill svara på den här frågan i det här skedet förrän det kommer från näringsutskottet. Vi ska ta debatten i näringsutskottet om hur det förhåller sig att man vill försämra för de åländska lantbrukarna och för producenterna gentemot riket. Den frågan ställde jag också till regeringspartierna. Det är ingen hemlighet att jag kanske inte heller har samma åsikt som det som man har framfört från regeringen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

Tack, herr talman! Jag är ingen partiledare, men vad jag vet så har en enig regering lagt fram det här och liberalerna stöder förslaget. I mitt anförande så tyckte jag att man kunde tänka på idén om producentförbundet. Hur ser ltl Anders Englund på den saken?

Ltl Anders Englund, replik

När det gäller den sista saken så tror jag nog inte att det här är någonting för organisationerna. Jag tror inte att det är några andra fackföreningar överhuvudtaget som vill syssla med sådan verksamhet som det här är. Om man går in för sådant så tror jag inte heller att man har stöd från i riket i övrigt.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

Tack, herr talman! I riket sköter pensionsanstalten det här. Det är ju inte staten som gör det utan det är pensionsanstalten. Nog kunde det väl finnas en möjlighet för producentförbundet att också engagera sig i det här?

Ltl Anders Englund, replik

Ja, kanske vi skulle överföra den här möjligheten till LPA pensionsanstalt här på Åland. De här ju också kontor här. Här har vi bra förslag redan.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Danne Sundman

Herr talman! Jag hoppas det går bra att uttala sig fast man inte är partiledare. Jag har ju varit det en gång i tiden.

Talman! Det som skrivs i den här framställningen är ett steg i rätt riktning. Man kan se det som ett första steg i den här strukturella förändringen som från början skulle bli ganska betydande, men sedan vartefter har minskat och minskat. Nu har man gjort minsta möjliga ändring egentligen när det gäller helheten. Det har ju varit väldigt mycket debatt och diskussion om det här. Som vi ser här i lagtinget och som vi har sett i tidningarna så är det mycket känslor med i debatten, vilket jag inte säger att är fel. Man ska både vara arg, glad, lycklig och ledsen i politik, för när det gäller den här frågan så är folk också ute samhället det. 

Däremot kan man fundera på den här parlamentariska situationen som togs upp här. Vad tycker egentligen centern? Det verkar saknas några vagnar i centertåget. Vi saknar också loket, den nye ordföranden, som borde vara här och berätta om partiets ledning.

Det är intressant att man kan konstatera att centern skulle höja självstyrelseprofilen. Men så fort det handlar om centerns egna hjärtesaker så ska man göra som i Finland, rakt av som i facit, vi hittar inte på något eget här hemma. Det var bara en reflektion.

När det gäller saken så ju mer man lär sig om det här desto mindre förstår man att man kan. Det är ytterst svårt att få rättvisa i de här systemen, vilket det är i alla bidragssystem och i alla system där samhället blandar sig i folks angelägenheter. Om det är orättvist så är det ju samhällets fel.

Fru talman! Detta beror på ur vems perspektiv man ser saken. Det är en väldig skillnad. Om man ser det ur en mjölkbondes perspektiv som har en liten omodern anläggning så är den hjälpen han får av nöden tvunget. Det är helt enkelt en förutsättning för att det överhuvudtaget ska fungera. Ser man det ut en mjölkbondes situation som har en stor och modern anläggning så är det viktigt men det är inte avgörande på samma sätt för att driva verksamheten. Det är klart att det är en stor skillnad om man ska ta kostnaderna själv jämfört med om samhället erbjuder det. En storskalig mjölkbonde har ju redan anställda och är inte ensam med sin anläggning och sina djur. Ser man det ur en bonde som har andra typer av djur, ur den bondens perspektiv så är ju behovet ännu mindre. Man har inte en sådan situation att man är upplåst vissa tider alla dygn alla dagar i året. Det är mycket arbete men det är betydligt lindrigare på det viset att det inte är så mycket som är akut så att man hela tiden måste vara på plats. Hos en sådan bonde klarar man sig bra utan det här. Det är klart att det är en kostnad för att ta in personal för att man ska kunna vara ledig och som de här resurserna kan göra istället. Det är en väldig gaffel mellan olika bönder hur det här drabbar. Det är svårt att få den verkligheten översatt till en rättvis lag, särskilt detta vad man han har för typ av anläggning och automationsgrad osv. Det finns jättestora skillnader. Det finns alla varianter fortfarande.

Sedan är det också en väldigt stor skillnad beroende på vilken social situation som bonden lever i. Det beror på vilken ålder man är i, om man just har tagit över gården eller om man just är på väg att sluta. Det beror på om man är ensam, bara har sin egen familj eller om man har tillgång till två eller ibland kanske tre generationer som kan hjälpas åt med gården, det är en enorm skillnad just när det gäller behovet och om man klarar sig utan det här.

Fru talman! Om man sedan jämför med en annan typ av företagare så då blir skillnaden jättestor. För en butiksägare, för en byggföretagare och för en taxiidkare är det helt oförståeligt hur samhället kan komma in och hjälpa en viss typ av företagare men inte mig. Andra företag är också väldigt bundna av sina verksamheter. En byggföretagare kan ha lovat att leverera ett bygge vid en viss tid och han blir sjuk eller man har så mycket jobb att man inte kan ta ledigt. En butiksägare måste sätta lapp på luckan om han blir i sjuk. Det var tydligen inte så farligt enligt näringsministern. Men nog kan det vara ödesdigert om man har en liten butik, är egenföretagare och man måste sätta lapp på luckan. I den kontexten är det här väldigt orättvist egentligen. Men då ska vi komma ihåg arvet, varifrån det här kommer. Det handlar om att från att ha varit statligt reglerat, delvis ha avreglerat, men man har en liten detalj kvar. Det här är ju jättesvårt. Ser man det ur ett socialpolitiskt perspektiv så kan man jämföra med t.ex. barnfamiljer vars hemvårdsstöd och barnbidrag har sänkts år efter år efter år i tio års tid. Tänk om man skulle uttrycka de känslorna lika tydlig som de här jordbrukarkänslorna som vi också hörde. Det är ju hemskt hur vi har behandlat barnfamiljer och sänkt deras socialpolitiska understöd ifrån samhället. Det om någonting borde ju föranleda storgråt här i talarstolen.

Ser man på skattebetalarna, de har gjorts sitt, de har blivit av med det allmänna avdraget och bidragit med cirka 5 miljoner till landskapskassan osv. Det beror på vem man jämför med och vems intresse man försöker driva.

Den här framställningen är ändå en ganska modest ändring. Det är en ändring som gör de här förmånerna lite mer rättvisa.

Ideologiskt måste man ju fråga sig om det faktiskt är så att det hela tiden är landskapets ansvar. Näringsminister sade att vi måste ha folk på plats på kvällen om en bonde bryter benet. Ja, som systemet är dag så är det landskapets ansvar. Frågan är om det på sikt är sunt? Det är det ju inte, utan man borde komma ifrån det här systemet, om det bara låter sig göras.

Den här diskussionen har ju gett mycket positivt. Fler och fler har kommit underfund med att man måste prioritera de här stöden till jordbruket mycket tydligare. Man måste inse behovet av en verklighet som kommer emot med koncentration till större enheter och strukturförändringar. Om man tittar öster och väster om oss, så sker det delvis öster om oss men har skett rätt så mycket väster om oss, alltså i Sverige, där man har avreglerat jordbruket mera och det har lett till en bättre lönsamhet inom jordbruket. Det leder också på Åland till större enheter på sikt. Ungefär som när man river bort ett plåster, om man river sakta gör det ont en längre tid eller om man ”reppar” till så gör det också ont men kanske kortare tid. Så är det tyvärr med den här näringen om man ska få lönsamhet och tillväxt i den på sikt och det är ju någonting positivt som har kommit ut av det här.

Lite sarkastiskt kan man säga att det viktiga är tillväxt i ekonomin och i livsmedelsklustret. Det viktiga ska inte vara en tillväxt i ett partis röstetal, så ärliga måste man åtminstone vara.

Avslutningsvis, fru talman, i den bästa av världar så skulle ju bönderna få betalt för det som man producerar. De skulle kunna bära sina kostnader själva som andra företag gör, vi skulle bara ha normala skattesubsidier som man kanske tillfälligt eller delvis har för branscher. På vägen dit så måste man ha övergångsperioder och man måste låta de här förändringarna sjunka in.

Jag hoppas att man har kraft och mod att gå vidare också med privatiseringar av avbrytarnäringen, det berörs inte i den här framställningen annat än att man nämner det. Det är också ett viktigt steg för att få mera sundhet och mera marknadsekonomi, även om samhällsstödet kvarstår så produceras själva tjänsten privat. Det är ett stort sett framåt som kommer att gynna jordbruket på sikt. Tack.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Tack fru talman! Det har sagts många gånger förut, det kan upprepas; bönderna vill nog inte ha stöd. Det är faktiskt så, ltl Barbro Sundback skrattar, det må hon gärna göra. Vi tillhör EU och vi måste ha samma konkurrensförutsättningar, det är det som det handlar om.

Ltl Sundman sade att strukturförändringarna minskar och minskar och snart är det ingenting kvar. Ja, jag tycker faktiskt att vi har stora strukturförändringar på gång. Det här är en av dem, men vi har flera. Det leder nog till förändringar.

Detta med liten butik, som ltl Sundman sade att jag har nämnt, det var antagligen i andra tilläggsbudgetdebatten, som jag jämförde det. Visst, det är bekymmersamt också för en handelsman. Här handlar det också om djur som måste tas om hand. Jag har haft egen liten butik så jag vet hur det är, inte fick jag något stöd heller. I det här fallet handlar det också om djur.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Visst är det så, det sade jag också i mitt anförande att världen omkring oss förändras. Det gäller att inse den förändringen när det gäller strukturförändringar med jordbruket. Man har valt lite olika strategier, här på Åland så är vi kanske allra längst bak. Vi förändrar så sent som möjligt. Vissa saker skulle kanske löna sig att förändra tidigare för att uppnå lönsamhet. Det viktiga är att man har en balanserad förändring. När näringsminister säger att vi har flera steg, strukturförändringar, så säger jag bara att jag hoppas verkligen att det kommer flera steg. Om man tänker på vad som sades i från början och vilka summor som nämndes så tenderar den ekonomiska effekten av de strukturella förändringarna hela tiden att minska, vilket är olyckligt.

När det gäller butiksägare som skulle sätta lapp på luckan så får man väl tillskriva det en felsägning. Jag förstod nog att ministern lite tog tillbaka det och det är bra.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Tack fru talman! Nej, jag tog inte alls tillbaka det. Tvärtom, jag sade precis samma sak nu som jag sade förra gången.

När det gäller fortsättningen så berättade jag att vi kommer att komma med förslag som handlar om privatisering. Jag berättade också ungefär hur det kommer att se ut. Jag hade vissa funderingar på att det kanske inte kan bli hundraprocentigt.

När det gäller besparingar så bara den här enskilda åtgärden handlar om 300 00-400 000 euro per år, om lagtinget godtar den. På 10 år blir det 3-4 miljoner, det är inga småpengar. Vem kan visa upp det?

Ja, det är landskapet ansvar att sköta de här sakerna och det kommer det också att vara i fortsättningen efter att lagförslagen har tagits.

Ltl Danne Sundman, replik

Talman! Som jag sade i mitt anförande så är det ett steg i rätt riktning.  Det är en behövlig strukturell förändring som ger en rätt så schysst ekonomisk effekt. Eftersom landskapets intäkter har minskat så att var tredje euro har försvunnit så måste man ju ta till sådana här åtgärder. Det har enheter i offentlig sektor fått göra. Sjukvården sparar, skattebetalarna har blivit av med sitt allmänna avdrag och även överföringarna till näringslivet måste granskas, vilket man gör nu. Det är absolut ett steg i rätt riktning. Vi ser också fram emot kommande steg och hoppas att man har mod och vilja att göra dem.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Jan Salmén, replik

Fru talman! Ltl Sundman blandar ihop allt möjligt från butiksägare till skattebetalare. Jag kan upplysa om att jordbrukarna också är skattebetalare så de har också förlorat det allmänna avdraget, om Sundman tror att de har det kvar.

Just med strukturrationaliseringar, som ltl Sundman talade om här, så har det ju varit en ganska våldsam strukturrationalisering i synnerhet på Åland sedan vi gick med i EU. Vi hade en målsättning förut och har fortfarande att vi ska vara familjejordbruksbaserade på Åland tack vare vår småskalighet.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Jag värnar också om småskaligheten och framförallt om de perifera regionernas möjlighet att driva sådan här näring. Det kan vara så ibland att man måste ta vissa mått och steg och strukturrationalisera också för att överhuvudtaget ha jordbruk kvar på landsbygd och i skärgård. Det är ingen lätt sak att hålla den utvecklingen vid liv. Det är inte bara den här lagen som styr det. För att upprätthålla en viss utveckling så måste man ändå ändra lagen, annars finns det inte några förutsättningar för den här verksamheten att finnas kvar.

Ltl Jan Salmén, replik

Fru talman! Det här förslaget sätter just fart på att avveckla jordbruket ute i skärgården och längre bort när det gäller dem som är inriktade på mindre produktion, de får mycket svårare att klara sig efter den här uppdelningen mellan mjölk- och köttproducenter och mjölkproduktion och fårskötsel.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Jag är inte så säker på att det har en regionalpolitisk sådan effekt att det drabbar uttryckligen dem som bor i de perifera regionerna och i skärgården. Varför gör man då ändringen i tredje paragrafen? Man drar ner till minsta antal djurenheter som ska få den här ledigheten. Det tyder ju på att man vill gynna ytterst små enheter, t o m så små som inte finns. Jag är också intresserad att få veta vad som ligger bakom det? Vad är orsaken till det?

I den här framställningen görs det framförallt omfördelning av den här förmånen. Effekten, relativt sett, för de mindre gårdarna blir inte så tydlig. Men det blir effekt för alla. Som jag sade så är det en väldig skillnad ur vems perspektiv man ser det. Likadana gårdar kan ha olika förutsättningar beroende på social situation osv. Det är inte lätt att få någon millimeter rättvisa i det här.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Barbro Sundback

Fru talman! Jag förstår nog på sätt och vis att det känns jobbigt för både ltl Jan Salmén och ltl Anders Englund. De måste vara med och ta de här besluten som försämrar för näringen.

Det familjebaserade jordbruket är idag ytterst svårt att upprätthålla. Det här är möjligen en faktor som bidrar till att familjejordbruken får det svårt. Å andra sidan kan man inte säga att samhällets stöd till det åländska lantbruket på något vis är bristfälligt. Under 2009 var bruttoförsäljningsintäkterna från det åländska jordbruket 18,5 miljoner euro och landskapets och statens stöd 17 miljoner euro. Det är generellt sett en enorm subventionering av den här näringen.

Centern har alltid haft ett väldigt stort inflytande över politiken. Jag brukar ibland lite ironiskt säga att hela självstyrelsen är ett sätt att kanalisera väldigt förmånliga stöd till det åländska lantbruket. I samband med EU-stöden är det egentligen bara 26,5 procent av LBU-pengarna, en jättestor pott, 56 miljoner euro, som är EU-pengar. Det mesta är åländska skattemedel som går till LBU-programmet. Det är enorma belopp som årligen förs över. Det här är ett resultat av en politik som har förts och som vi alla mer eller mindre har omfattat. Så där har det liksom gått. Många tycker naturligtvis att det är förklarligt. Vi vill ha ett öppet landskap och vi vill väldigt gärna ha betande kossor och andra djur. Det tillhör vår identitet.

Den här lagstiftningen är en följd av en rapport som kom ut i augusti. Rapporten går egentligen mycket längre än det här lagförslaget. Dels privatiseringen men sedan fanns det också ett annat mål, man skulle utreda och föreslå en högre och en undre gräns gällande storleken för de förmånsberättigande företagen. Det fanns också några andra punkter. När man kom till slutet av rapporten så hade man redan lämnat det där. Jag tror att det också är en viktig faktor i den här utvecklingen.

Socialdemokraterna har sett på det här som en strukturomvandling. Precis som ltl Dahl sade så har man för länge sedan kunnat konstatera på näringsavdelningen och i offentliga dokument att antalet mjölkbönder har halveras vart tionde år. Detta har pågått ganska länge. Enligt ÅCA idag finns det 62 mjölkgårdar. Man menar att inom tio år ska de halveras. Man har gjort vissa utredningar hos dem som har kor. Den främsta orsaken till att man inte kan fortsätta är att man saknar någon som tar över. Den andra orsaken är lönsamhetsaspekten. För moderna människor är det ganska tungt arbete. Dagens unga kanske inte har den inställningen och uthålligheten att man skulle klara av en liten mjölkgård. Man önskar sig antagligen helst en robotiserad mjölkgård och kor som går i lösdrift. Det här kostar ju pengar. För oss har det varit en ganska tydlig strukturomvandlig. Inom näringen kommer vi att få se större och större gårdar och de är mera och mera automatiserade. Vi tycker det är jättebra att korna går i lösdrift. Samtidigt kommer mjölkmängden att bibehållas kanske t o m att öka lite så att ÅCA:s verksamhet tryggas. Det är en ganska logisk utveckling, tycker vi. Det kommer att innebära att de små mjölkgårdarna antagligen försvinner ganska fort. Då är frågan vad avbytarservicen ska vara till i ett framtida landskap? När det gäller de stora gårdarna så har vi tyckt att man inte egentligen ska gå in för att de ska ha avbytarservicen. Det investeringsstöd som de får så borde man se till att de inte är i behov av avbytare, utan att de har fastanställda lantbruksarbetare. Men det har man inte velat göra i den här rapporten och inte heller i den här lagstiftningen.

Om man verkligen ska bidra till strukturrationaliseringen så ska man göra också den förändringen i avbrytarsystemet, om det ska finnas, att systemet ska gälla för dem som har det som huvudsyssla. Det har nyligen varit en offentlig debatt om månskensbönderna. Det är antagligen ohållbart i det långa loppet att två sådana här system inom jordbruket, eftersom de större enheterna har behov av större marker för att odla foder och att korna kan gå fritt osv.

Fru talman! Det här är väl en nödvändig utveckling som vi ser här. Det är ju intressant med den här diskussionen. Nu ska vi plötsligt precis följa rikets bestämmelser när det gäller avbytarservicen till vissa delar. Den åländska lagen avviker ju sedan i andra avseenden, t.ex. detta med att det gäller huvudsyssla i riket. Många av dem som idag på Åland har den här rätten skulle inte ha det i riket, men det säger man ingenting om. Dessutom är de åländska kvinnorna inom den här näringen i sämre ställning än kvinnorna i riket, eftersom de inte kan åberopa sin vårdledighet för att få avbytarservice, vilket kvinnorna här också har påpekat, men det har inte beaktats. Att inte framställningen har konsekvenser för jämställdheten tycker jag inte är rätt sagt. Den bibehåller en försämrad situation för åländska kvinnor, inom lantbruket, som föder barn.

Fru talman! Diskussionen lär naturligtvis gå vidare. Min uppfattning är att samhällets ansvar kommer in när det gäller vikariefrågan. Men tyvärr har man inte gått vidare med försäkringstanken för vikarier, vilket man borde göra. I det långa loppet så borde ju lantbruket betala sina egna kostnader i det här avseendet, med tanke på det som jag just sade, av 18,5 miljoner som man säljer så får man 17 miljoner i samhällsstöd. Tack, fru talman.

Ltl Jan Salmén, replik

Tack, fru talman! Ltl Sundback sade att det skulle vara tungt och svårt att ta det här beslutet. Jag kan för min del meddela att jag har motsatt mig det ifrån början. Jag stöder inte den här framställningen.

Angående rationaliseringen så pratar hon om stora jordbruk som vi skulle ha här på Åland. Hur vi än rationaliserar så kommer vi alltid att ha småjordbruk på Åland. Rationaliseringen går också vidare i våra grannregioner. Vi har naturen emot oss. Om 10-20 år så har vi bara 10 mjölkgårdar kvar. Då har vi nog naturen igenvuxen om vi ska ha bara jättejordbruk som inte ryms på Åland.

Ltl Barbro Sundback, replik

Vi har många gånger sagt att det åländska lantbruket inte kan konkurrera enbart med storleken på produktionsenheterna. Det måste vara kvalitet på produkterna. Vi ser gärna en utveckling av det ekologiska jordbruket och framförallt marknadsföring av ett åländskt brand på alla produkter. Nu skulle Finland gå in för ett 50 procent ekologiskt jordbruk år 2030 som en del av sitt brand. Då borde vi vara uppe i 100 procent, om vi ska konkurrera år 2030. Så resonerar vi.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Tack, fru talman! Jag håller med ltl Barbro Sundback att generationsväxlingen är och lönsamheten är ett problem.

När det gäller stöd generellt, om vi tittar på andra stödformer, vi kan jämföra med sjöfartstödet. Sjöfarten är en otroligt viktig bransch och den stöds. Varje regering försöker se till att det egna landet har samma konkurrensförutsättningar som de övriga länderna. Jag tycker det är fullt jämförbart här också. Vi måste jämföra med hur man har det i riket.

När det gäller detta med huvudsyssla, det överfördes från social- och hälsovårdsministeriet till LPA, därför att LPA har just de instrumenten att man vet vem som är lantbrukare och vem som inte är det. Det finns klara regler som man följer när det gäller vem som får och inte får de här pengarna.

Ltl Barbro Sundback, replik

Det blev lite oklart för mig vad minister Eliasson egentligen replikerade på? Inte lär det vara något större problem att få reda på vem på Åland som har jordbruket som huvudsyssla eller bisyssla, om man vill, men det vill man ju inte, vad jag förstår. Man tror att man på det här sättet kanske i någon mån kan stoppa den här strukturomvandlingen, att småbruket kan stödas på det här viset. Det är möjligt. Det är kostsamt och det är en häftplåsterideologi. Ska man drag plåstret långsamt eller ska man rycka till snabbt?

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Tack, fru talman! Jag tycker jag svarade på några saker som ltl Barbro Sundback förundrade sig över, bl.a. detta med huvudsysslan. Jag förklarade hur man ser på det och hur man bestämmer vem som har rätt att få detta. Jag jämförde med LPA. Där finns det klara regler på vem som ska få det här stödet.

Det var intressant att höra att ltl Barbro Sundback sade att lantbruket ska betala de här kostnaderna själva. Det går inte riktigt ihop med den retorik som man har haft tidigare bl.a. när det gäller detta med investeringsstöd. Det skulle vara intressant att få en liten utveckling.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag tror det är åtminstone fjärde gången som jag förklarar det här. I och med att samhället går in med investeringsstöd så att mjölkbönderna kan bygga större gårdar, ha lösdrift och ha flera kor så ökar produktiviteten. Det betyder att också lönsamheten blir bättre och då kan man anställda fastanställd personal. Vad jag förstår så är det mycket bättre för mjölkbonden. Då har han personal som han vet att känner till gården och kossorna, de är ju alla ganska olika. Jag har ju varit ut och pryat. Kanske minister Eliasson skulle göra samma sak? Så får han erfara på plats hur det är. Jag tyckte att den bästa och den intressantaste gården fungerade på det här sättet. Får man stöd för att förbättra sin produktionsenhet så ska det väl leda till att det blir billigare för samhället i andra ändan.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

Tack, fru talman! Jag måste få ett klargörande, missförstod jag ltl Sundback när det gäller kvinnornas ställning i lantbruket angående graviditet och moderskapsledigheter? Det finns faktiskt i förordningen att man har rätt till avbrytare på grund av graviditet, förlossning under den tid lantbrukaren har rätt till moderskaps- och föräldrapenningen i sjukförsäkringslagen. Jag vet inte vad ltl Sundback menade med att kvinnorna står i en sämre ställning här jämfört med riket?

Ltl Barbro Sundback, replik

Den information som vi har fått gäller de kvinnor som stannar hemma på vårdledighet tills deras barn har fyllt tre år. De kan inte, med hänvisning till det, få vikariehjälp.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

Tack, fru talman! Då fick jag ett klargörande. Gäller det under de här 100 dagarna? Det kanske finns en skillnad där, att de som har barn upp till tre år har rätt till 100 dagar ledighet. Är det detta som ltl Sundback pratar om?

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag kan inte svara på om det är de 100 dagarna. Jag har det nog här i mina papper. Jag vet inte vem som sitter utskottet men om ltl Dahl är intresserad så kan man väl ta vara på det. Lantbrukarkvinnorna har skrivit om det här i media, så det kan jag nog informera om. Jag hittar det inte nu, men det finns alltså en skillnad.

Det var väldigt rörande när en ung bonde påtalade det här som en svaghet i det åländska systemet. Han trodde att det skulle vara svårt för honom att hitta någon partner bl.a. på grund av detta. Det har kanske en viss betydelse i sammanhanget.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Roger Slotte

Fru talman! Avbytarservicen ligger nu i vågskålen. Bokslutet för 2008 års avbytarservice visar på 930 000 euro. I 2011 års budget vill man skära ner till 650 000 euro. Dessutom finns planer att skära ner ytterligare i budgeten för år 2012 till ungefär 500 000 euro. Det betyder en nerskärning med 45 procent. I riket gör man helt tvärtom. Där utökar man dagarna för årsledighet samt ge mer resurser för att trygga vikariehjälpen.

Nedskärningarna passar dåligt ihop med det åländska regeringsprogrammet, där det står att verksamhetsförutsättningarna ska vara på samma nivå som i omkringliggande regioner.

Avbytarverksamheten tillkom, då man i stället för att få ett högre pris för sina produkter valde att satsa på sociala förbättringar som årsledighet och vikariehjälp vid sjukdomsfall. I riket anses därför att avbytarverksamheten är en social rättighet, som lyder under social- och hälsovårdsministeriet, som vi hörde tidigare.

I det här avseendet borde självstyrelselagens 44 paragraf vara tillämpbar där det framgår att lagtinget, när budgeten fastställs, ska sträva efter att de sociala förmånerna för landskapets befolkning är minst detsamma som i riket.

Fru talman! Att privatisera avbytarverksamheten kommer att få oönskade verkningar. För avbytarna själva leder det till ogynnsamma konsekvenser. Dessutom blir det svårt för avbytare att få utbildning på Åland, eftersom den utbildning som funnits har man lagt ner i och med naturbruksskolan.

För jordbrukaren kan det bli svårt att få avbytare om de flesta nuvarande avbytare inte vill fortsätta. Djuren behöver skötsel varje dag.

Rätten till vikariehjälp vid sjukdom och moderskapsledighet är ett måste. Det senare är även en jämställdhetsfråga, som ska göra det möjligt för både män och kvinnor att få vara hemma med sina små barn. I regeringens handlingsprogram står: ”En fungerande avbytarservice är en förutsättning för ett fungerande småskaligt jordbruk”.

Fru talman! Det här lagförslaget förorsakar stora omställningar i djurhållningen, vilket i sin tur leder till negativa konsekvenser för vårt slakteri och mejeri. På Åland behövs, och utrymme finns, för mer djur både inom mjölk- och köttproduktionen. Ålandsmejeriet har haft stor framgång med bl.a. osttillverkningen. Flera ostar har fått fina utmärkelser för sin smak och kvalitet. ÅCA:s smör och ost finns att köpa bl.a. i kvartersbutiker och på stormarknader i Sverige. Även Ryssland har visat stort intresse för de åländska ostarna. När våra åländska produkter väcker intresse i omvärlden gäller det att vara på alerten och eliminera sådana faktorer, som kan minska eller störa produktionen. Med minskad produktion svalnar snart intresset i exportländerna för våra produkter.

Av framställningens motivering framgår att mjölkproduktionen skulle minska kortsiktigt men att produktionen ändå skulle öka framöver på grund av struktur förändringar. Jag bara undrar; hur kan man vara så säker på det? Enligt vad jag har hört finns det cirka 25 mjölkgårdar med 20-25 kor per gård, som står i beråd att sluta om avbytarsystemet förändras drastiskt. Följden för mejeriet och slakteriet skulle bli kännbart.

I regeringens handlingsprogram står vidare: ”Bevarande av de öppna landskapen och kulturlandskapen kräver särskilda naturfrämjande och miljöstödande åtgärder”. Det billigaste och effektivaste sättet att hålla vårt landskap rent och öppet från högt gräs och växande sly är våra betande djur.  Vi kan inte heller locka turister till Åland om vi inte bevarar vår fina natur.

Fru talman! Den här lagen om avbytarverksamhet är en sådan faktor som inverkar hämmande på landsbygdens utveckling i allmänhet, men i synnerhet på produktionsmålen för kött- och mejeriprodukter. Jag vill fortfarande ha en levande landsbygd. Det verkar som om regeringen inte har lyssnat alls till de remissvaren och synpunkter som beskrivs i svaren från remissrundan.

Jag kommer för min del att verka för att näringsutskottet gör en grundlig beredning av framställningen. Tack.

Minister Katrin Sjögren, replik

Fru talman! När det gäller mjölkproduktionen så är det också ÅCA:s bedömning, i den kartläggning som man har gjort, att man tror att mjölkproduktionen kommer att ha stora möjligheter att öka.

Jag skulle vilja kommentera lite detta med de sociala förmånerna. Lagtinget har inte varit så bra på det, historiskt. Vi har haft många sociala förmåner som släpar efter, både när det gäller handikapplagstiftning och utkomststödslag. Lagtinget och landskapsregeringen har varit dåliga på att följa den här paragrafen i självstyrelselagen. Så är det, det är väl tid för rannsakan både här och där.

Ltl Roger Slotte, replik

Fru talman! Det är ju bra då att man verkligen uppmärksammar 44 § i självstyrelselagen, 2 mom. behöver understrykas.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Tack, fru talman! Jag håller med ltl Slotte om betydelsen av öppna landskap, vilket jag också nämnde i mitt anförande. Det var ett sakfel som jag skulle vilja korrigera. Jag tyckte att ltl Slotte sade att han hade hört att 20-25 gårdar, med ett tjugotal kor i varje, riskerar att snabbt försvinna. Som jag också nämnde i mitt anförande att om man har 18 djurenheter eller flera så kommer man faktiskt att ha ganska exakt lika antal årsledighetsdagar som man har nu. Jag ville bara påpeka det.

Ltl Roger Slotte, replik

Fru talman! När man pratar om den här privatiseringen som kommer i nästa raket, 2012, det handlar ju om en flerstegsraket. År 2012 är det meningen att man ska privatisera. Man vet inte hur det kommer att gå med de avbytare som är anställda idag. Jag har hört sådana uttalanden av centers lagtingsgrupp, det finns sådana farhågor. Sanningshalten och grunden kan jag inte ge belägg för, men så pratas det.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Tack, fru talman! Jag förstår att det finns oro för det här. Vi ska göra vårt allra bästa, när vi ta nästa steg, för att få det att fungera enligt målsättningen. Det är det enda som jag kan lova idag. Vi ska göra vårt allra bästa. Som jag sade också i mitt anförande så har landskapet också fortsättningsvis ansvaret för att det ska fungera.

Ltl Roger Slotte, replik

Ja, det är ju bra det då, fru talman, om det kommer att fungera eftersom det står i regeringsprogrammet som skrevs för en tid sedan. Man skrev att man ska ha en fungerande avbrytarverksamhet för att det småskaliga jordbruket ska kunna fungera. Det är viktigt att vi lever upp till vårt handlingsprogram.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Jansson, replik

Fru talman! Många av oss är väldigt erfarna i politiken, andra är lite mindre erfarna, men alla sitter vi nu här och förundras över det här skådespelet som vi har i plenisalen idag. Plötsligt sitter ett regeringsparti i opposition här i debatten i lagtinget. Hur har den här framställningen tillkommit? Vi har en ansvarig minister som är CE-märkt. Vi har haft tre centerministrar som har suttit här och lyssnat på debatten, nu är det två ministrar kvar. Är det alltså dags för centern att lämna regeringen eller vad håller ni på med?

Ltl Roger Slotte, replik

Fru talman! Bröd och skådespel kanske, vi har väl alla vår rätt att uttrycka oss precis såsom vi känner för det.

Ltl Roger Jansson, replik

Fru talman! Uppenbarligen har vi inte en fungerande parlamentarism i vårt regeringssystem idag. Det är allvarligt och det är också bekymmersamt för alla oss i oppositionen att se hur regerandet nu håller på att rasa samman.

Jag vill också ta upp en annan fråga. Det är de här ständiga jämförelserna med riket. Vi har gjort kalkyler på de tre senaste åren under den här mandatperioden angående hur stora stöd man ger i riket per odlad hektar och hur mycket vi ger på Åland sammanlagt. Siffrorna är inte alldeles jämförbara, men i pengar blir det ungefär 50 procent högre belopp än på Åland per odlad hektar. Och så täcks man stiga upp här och säga att en liten nerdragning på någon punkt innebär att vi dels har sämre än i riket och att vi dels ifrågasätter hela det åländska jordbrukets framtid. Nu är det regeringen som gör det. Vad är svaret på det?

Ltl Roger Slotte, replik

Fru talman! Jag känner inte till hur den där statistiken har kommit till som ltl Jansson redovisade för. Regeringens handlingsprogram godkände också oppositionen och ltl Roger Jansson. Man godkände handlingsprogrammet när man tillsatte regeringen. Eller röstade ni emot? I handlingsprogrammet står det i alla fall angående jordbruk; "att verksamhetsförutsättningarna skall vara på samma nivå som i omkringliggande regioner".

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Camilla Gunell, replik

Fru talman! Jag tycker att det är lite tråkigt att man hanterar det parlamentariska systemet som man gör här. Det skadar faktiskt lagtinget att vi ska fungera som något slags kommunfullmäktige. Framställningar som kommer ifrån regeringen ska vara antagna av regeringspartierna. Det ska vara färdigt diskuterat när de kommer hit till salen. Sedan kräver man istället svar att alla andra ska upp till bevis. Jag tycker att det här är väldigt tokigt. Jag vet att centern försöker värna självstyrelsen. Jag tycker faktiskt att man förminskar självstyrelsen och skadar den när man inte kan leva upp till de spelregler som gäller.

Ltl Roger Slotte, replik

Fru talman! Angående det här lagförslaget så har det diskuterat och stötts och blötts i det oändliga, faktiskt ganska mycket. Visst har det varit svårt att veta vilken ställning man ska ta när även representanter i arbetsgruppen, som har tagit fram det här förslaget, från början egentligen har stött det här förslaget. Felet är att de fick för liten summa att röra sig med när man skulle ta fram det här förslaget. De borde ha mera medel till sitt förfogande när de tog fram förslaget, annars skulle man ha sagt att det här inte går att genomföra.

Ltl Camilla Gunell, replik

Det är klart att det förekommer ett beredningsarbete innan man lägger fram en lagframställning. Det är väl där som ledamöterna Englund och Slotte och alla andra borde ha deltagit i. Det är ju där som man ska dra i bromsen, inte när framställningen redan har landat i lagtinget. Ltl Slotte förstår säkert det här mycket väl. Det blir tokigt.

Sedan att man hänvisar till minst samma förmåner, det gör man nog bara när det passar sig. I så fall skulle man ha ändrat på utkomststödet som är nästan 20 euro lägre här än i riket.  

Ltl Roger Slotte, replik

Fru talman! Nog har vi dragit i bromsarna minsann. Centern bestämmer inte heller ensamma.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gun Carlson

Fru talman! Vi diskuterar nu framställningen som handlar om ändringen av rätten till avbytare, dvs sättet att beräkna dagar som man har rätt till, vilka djurenheter och hur man beräknar djurenheterna. Idag kanske vi har hamnat lite framåt i tiden i den här diskussionen.

Vi hörde just i ltl Barbro Sundbacks anförande någonting som jag tyckte att lät mycket bra, hon talade om centerns starka ställning, vilket jag håller med om. Centern har och har haft och ska fortfarande ha en stark ställning i landskapspolitiken, därför att centern alltid värnat om hela Åland, såväl jordbruk som vård och utbildning.

Nu har vi hört många saker här idag. Jag ska inte upprepa någonting. Jag tror också att utvecklingen inom jordbruket, och inom EU i synnerhet så länge vi har den EU-politik som vi har, kommer att leva sitt eget liv och kanske försämra möjligheterna. Det som vi kan göra och försöker göra är att åtminstone bromsa utvecklingen. Vi kanske inte kan styra den helt och hållet men vi kan bromsa den. Det ska vi göra med olika saker bl.a. det som vi pratar om nu och det som vi alla önskar; en välfungerande avbytarservice som ska garantera grundtryggheten för de bönder som har djurproduktion på olika sätt.

Det här är väldigt viktigt för näringsutskottet. Jag uppmanar näringsutskottet att fundera över om den här framställningen kan medföra en fungerande avbytarservice? För det är ju det som är viktigt, det är det som vi behöver veta i den här framställningen.

Jag tycker ändå att landskapsregeringen har gjort det bästa man kan göra i det här läget. Vi vet alla och förstår att vi kanske har olika åsikter i detaljer i den här frågan inom regeringspartierna. Vi behöver ingalunda hymla om det nu efter alla anföranden. Jag tycker ändå att man har gjort det allra bästa och man har också skrivit lite om varför man vill göra det här. Man har alltså angett en målsättning med det här. Målsättningen är okej till nästan hundra procent. Man säger; "huvudmålet är att stimulera djurproduktionen så att livsmedelsindustrin har god tillgång på lokalproducerade råvaror inom mjölk- och köttproduktionen". Det är rätt och viktigt.

Jag tycker att man idag också måste ta i beaktande livsmedelssituationen i hela världen. Det kommer allt mer rapporter från FAO om självförsörjningsgraden i olika länder. Människorna kommer att svälta om man inte gör någonting radikalt. Vad jag menar med det är att vi ingalunda kan påverka hela världen, men vi ska alltid se till att Åland har största möjliga självförsörjningsgrad när det gäller livsmedelsproduktion. Det är inte bara industrin som ska stimuleras utan hela samhället behöver det. De här får man inte glömma och tro att det är betydelselöst. Det blir faktiskt mer och mer betydelsefullt ju längre vi kommer. Man ska göra allt som förbättrar, men allting ska naturligtvis vara rimligt.

Ett litet påpekande till, när det gäller bindningen mellan investeringsstöd och robotverksamhet. Ltl Barbro Sundback menade att om man bara kan investera tillräckligt så behövs det mindre folk. Det är inte riktigt så enkelt. Man kan aldrig investera bort det mänskliga ögat och den mänskliga handen. Det finns alltid situationer i ladugården, oberoende vilka djur man har, som kräver ett mänskligt öga, en mänsklig hand och en mänsklig hjärna. Det kan gälla sjukdomar, kalvningar, insemineringar och en massa saker. Det här betyder att man förenklar för sig om man säger att genom att vi ger investeringsstöd så behöver man inte bryr sig om avbytarservice. Det är alltså inte sant. Tack.

Ltl Barbro Sundback, replik

Fru talman! Jag reagerade på uttrycket att vi kanske inte kan styra utvecklingen men vi ska bromsa utvecklingen. Jag tror faktiskt inte att det är någon bra strategi för det åländska lantbruket. Man kanske måste acceptera vissa oundgängliga villkor som man lever under idag och det är den ökande konkurrenskraften. Det är ju därför som man bygger större mjölkgårdar för att öka produktionen och på det sättet lönsamheten. Jag tror inte att man ska bromsa utvecklingen. Man ska följa noga med och man ska underlätta för de unga bönder som vill ta över mjölkgårdar och är intresserade av att satsa på ny teknologi, lösdrift och ekologisk odling och sådant. Det är ju det som är den främsta orsaken till att man upphör med verksamheten, det finns inte personer som vill ta över.

I den här rapporten om LBU så finns det mycket intressanta analyser över hur de här stöden används.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Gun Carlson, replik

Talman! Jag märker att vi talar om olika saker. Kanske jag uttryckte mig slarvigt när jag sade att bromsa utvecklingen. Jag menade naturligtvis att bromsa den nedåtgående utvecklingen, försämringen, den negativa. Jag menade ingalunda den här pågående progressiva utvecklingen som sker inom lantbruk och inom all annan verksamhet där det blir mer och mer mekaniseringar. Att försöka hejda den här nedåtgående spiralen kan vi göra genom att ge rimliga stöd.

Ltl Barbro Sundback, replik

Fru talman! Då är vi överens i stort sett. Den här negativa spiralen, vissa av dem som har mindre besättningar kommer att lägga ner sitt jordbruk. Då är frågan om det faktiskt är ändringarna i avbytarservicelagen som orsakar eller påskyndar nedläggningen eller om det är den allmänna strukturomvandlingen inom jordbruket som förorsakar det?

Vi har sagt att vi stöder en sådan här lagstiftning. Det här förslaget med privatisering och neddragning till 500 000 eller var det 400 000 euro, det går inte. Det är omöjligt, det är att vara för hård mot dem som har små mjölkgårdar. På sikt kommer det ändå att ske. Då tror jag att det är väldigt viktigt att man koncentrerar sig på unga människor som eventuellt är intresserade av att få investeringsstöd. Men det borde följa av ett minskat beroende av de landskapsfinansierade avbytarna.

Ltl Gun Carlson, replik

Den negativa utvecklingen kommer inte enbart att bero på en försämrad förändrad avbytarservice. Det är säkert på det sättet. Man kan fundera över vad det är som blir droppen som gör att bägaren rinner över och som gör att man tar beslutet att lägga ner. Vi måste också komma ihåg att det ingalunda bara är frågan om mjölkproduktion, det är inte bara de som ska hålla landskapet öppet. Vi har alla fårfarmare och vi har köttproducenter som också lever i en annan värld än mjölkproducenterna. Inte ens det kan investeringarna alltid ersätta. Investeringarna är hjälp speciellt för unga nya jordbrukare, det håller jag också med om. Det kan inte ersätta avbytarservicen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Englund

Fru talman! Jag föreslår att ärendet bordläggs till onsdagen den 1 december.

Ltl Jan Salmén

Fru talman! Jag understöder föregående talares förslag.

Talmannen

Under diskussionen har ltl Anders Englund understödd av lagtinget Jan Salmén har föreslagit att ärendet ska bordläggas till plenum onsdagen den 1 december. Ärendet kommer att bordläggs. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärende är bordlagt till plenum den 1.12.

För kännedom

3      Landskapsregeringens ungdomspolitik

Landskapsregeringens meddelande (M 1/2010-2011)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet upptas till behandling vid plenum onsdagen den 8 december 2010.

4      Europeiska konstruktionsstandarder

Ltl Barbro Sundbacks enkla fråga (EF 3/2010-2011)

Svar på enkel fråga ska ges inom tio dagar efter det landskapsregeringen tagit emot frågan. Om frågan inte kan besvaras ska landskapsregeringen meddela det till lagtinget och ange orsaken till att svar inte ges. Frågan överlämnades till landskapsregeringen 25.11.2010.

Plenum slutar

Nästa plenum hålls 1.12.2010 kl. 13.00. Plenum är avslutat. (Plenum avslutades kl. 14.45)

Originalfil