Plenum den 29 september 2006 kl 9.30

PLENUM den 22 september 2006 kl. 9.30. 

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 7/2005-2006 om förbud mot saluförande av snus och förbud mot tobaksrökning i restauranger. (FR 22/2005-2006).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till lagtingets nästa plenum.  Godkänt.

 

 

Frågestund enligt bestämmelserna i 48 § 3 mom. lagtingsordningen.

(F 5/2005-2006).

 

Till dagens frågestund har följande lagtingsledamöter enligt 48 § lagtingsordningen 3 mom. anmält att de önskar ställa en fråga: ltl Sune Mattsson, ltl Danne Sundman, ltl Anders Eriksson, ltl Katrin Sjögren, ltl Gun-Mari Lindholm, ltl Mats Perämaa, ltl Fredrik Karlström, ltl Åke Mattsson och ltl Brage Eklund.

 

Enligt 39 §a 2 mom. arbetsordningen avgör talmannen vem som ges ordet för att ställa en fråga. Talmannen har rätt att förklara frågestunden avslutad även om alla anmälda frågeställare inte beretts tillfälle att framföra sina frågor. Vid frågestunden riktar frågeställaren sin fråga till en av de närvarande medlemmarna av landskapsregeringen. Frågan tillsammans med en eventuell motivering får räcka högst en minut. För svaret på frågan får användas högst två minuter. Sedan frågan besvarats får frågeställaren yttra sig högst två gånger. Den medlem av landskapsregeringen som besvarat frågan har rätt att yttra sig efter varje sådant anförande. Samtliga anföranden får räcka högst en minut. Andra lagtingsledamöter och medlemmar av landskapsregeringen har inte rätt att yttra sig med anledning av den ställda frågan. Talmannen har rätt att avbryta diskussionen när hon anser den ställda frågan tillräckligt belyst.

 

 

Ltl Sune Mattsson:

Fru talman!

Jag vill ställa en fråga till landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman. Den 28.2.2006 lämnade social- och miljöutskottet ett betänkande angående barnomsorgslagstiftningen. Minister tog tillbaka framställningen just när vi skulle behandla den och vi skulle få en ny. Nu kommer det väl att gå ett år innan den behandlas igen. Kommunerna är helt ovetande om vad som gäller. T.ex. i Lemland hade vi i onsdagsomkväll en omröstning då representanter för centern och socialdemokraterna remitterade det tillbaka; då var de föreslagna avgifterna enligt social- och miljöutskottets betänkande. Varför är det så här? Vi har ingen lag nu. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

När det gäller avgifterna gick det ”lite troll” i frågan. Vi har till kommunerna skickat ut ett lagförslag om avgifter och vi har fått alla svar. Min egentliga målsättning var att vi skulle ha fått lagförslaget under den här perioden, men det är så klart att jag vågar lova att när ni kommer tillbaka nästa session så ligger det ett förslag på era bord.

 

Ltl Sune Mattsson:

Fru talman!

Varför kan man inte lägga fram lagförslaget igen eftersom det fanns en majoritet, i både utskott och lagting, för social- och miljöutskottets formulering? Det här är bortkastat arbete och vi kan få en massa klagomål att vi fördröjer vårt arbete i utskottet. Om vi skall göra framställningar och betänkanden utan att de kommer till nytta i lagtinget, så arbetar vi helt i onödan.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Eftersom det blev en ganska svår politisk nöt att knäcka utgående från vårt första förslag efter behandlingen i social- och miljöutskottet valde jag att ta det tillbaka när vi inte hade hört kommunerna i frågan. Det blev ganska stora svängningar och då tyckte jag att man behövde höra kommunerna och efter kommunernas svar har vi försökt gå igenom det och ta det i beaktande men också den politiska situationen. Utgående från detta lovar jag, som sagt, att det ligger på bordet när ni kommer tillbaka.

 

Ltl Sune Mattsson:

Fru talman!

Anser inte landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman att det är otillfredsställande att inte kommunerna i dag inte vet vad som gäller fast det har varit diskuterat så länge?

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman

Fru talman!

Hela situationen från det att vi upptäckte att det inte fanns en lag som gällde har varit otillfredsställande.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Efter att Alliansen har vunnit valet i Sverige spekuleras det mycket kring samarbete mellan de s.k. borgerliga partierna även här på Åland. Det var som bekant ett alternativ när den nu sittande regeringen bildades att det i stället skulle bildas en sådan regering. Så blev det inte utan socialdemokraterna skulle till varje pris med i regeringen. Varför det? Jo, därför att de påstås ha väldigt goda relationer och kontakter till sina kolleger i Finland och det skulle lösa vissa problem. Vi har sett att relationerna har blivit de allra sämsta som någonsin har varit mellan landskapet, förutom då när Ålandsrörelsen spelades upp. Det råkar sig inte bättre än det att de två stoa problemen PAF-konflikten och sjöfartsstödet hanteras av socialdemokratiska ministrar, delvis här och framför allt i Finland. Det blev alltså inte riktigt som man trodde med regeringsbildningen. Då är min fråga till lantrådet: Tycker lantrådet så i efterhand att det var ett lyckosamt val av regeringspartner?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Den landskapsregering som bildades för snart ett och halvt år sedan med centern, socialdemokraterna och Frisinnad Samverkan har jobbat bra enligt sitt handlingsprogram och i den situation som då var och nu är tror jag att det är det bästa regeringsalternativet för Åland för att kunna arbeta konstruktivt och lägga fram framställningar och driva en sakpolitik som för Åland och det åländska samhället framåt. Vi har ett samhälle med full sysselsättning, vi har god ekonomi, vi har tillväxt i befolkningen och i ekonomin. Det är jag stolt över att ha varit med och drivit, både i den här regeringen och i tidigare konstellationer. Jag förstår kopplingen att socialdemokraterna har gått ut och sagt att man har goda relationer till regeringen och till riket. När man jämför det måste man komma ihåg att den fråga som har förstört relationerna och som är mycket svår just nu mellan landskapet och riket är den s.k. penningautomatfrågan och spelet på Internet. Socialdemokraterna har inte kunnat lösa det, jag har inte kunnat lösa det ännu och regeringen samfällt har inte kunnat lösa det ännu. Men jag är säker på att ingen annan konstellation skulle heller ha kunnat göra det, om man inte skulle ha givit efter, och det tycker jag är styrkan med den konstellation vi har med socialdemokraterna med i regeringen och hela lagtinget, att vi har en enighet här på Åland som gör att vi kan stå på oss och jag är övertygad om att vi i förlängningen kommer att stå som vinnare.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Det är intressant att notera lantrådets svar, till den del det var ett svar på min fråga, att han föredrar den här regeringspartnern framom alternativet. Det har också inneburit en rad bekymmer och många frågor har gått i stå i och med att man är så pass oenig. Regeringen förefaller ha en sådan uppgörelse att är man inte enig kring någonting som lämnar det därhän, och det är lite tråkigt för just när det gäller de värden som lantrådet räknade upp – samhället skall utvecklas osv. – är det väldigt svårt att hitta en linje i den väldigt breda koalitionen som nu har kommit till och det skulle säkert ha varit många fördelar med en annan koalition. Som sagt, det skulle säkert ha varit många fördelar med en annan koalition, men det är väldigt svårt att hitta en linje i den här väldigt breda koalitonen som nu har kommit till och det skulle säkert ha varit många fördelar med en annan koalition. Det är i alla fall intressant för Ålands folk att notera lantrådets svar.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Tyvärr talar ltl Danne Sundman helt felaktigt nu. Den här konstellationen har lyckats lösa svåra frågor, t.ex. en som lagtinget och politiken på Åland har kämpat med i 20 år tog vi beslut om i förrgår, nämligen att vi skulle förverkliga ett kultur- och kongresshus på Åland och socialdemokraterna visade där en stor konstruktivtet genom att ställa sig bakom det beslutet också fast man egentligen inte har drivit den linjen tidigare.

 

En annan stor fråga, fru talman, som vi också är eniga om i landskapsregeringen som visar på att det finns en kompromissvilja från alla partier och inte minst från socialdemokraterna är det s.k. allmänna avdraget. Det är också en fråga som vi driver gemensamt – för att nämna några av de större. Det finns också hundratals mindre frågor som vi varje dag naturligtvis löser och för framåt. Jag vågar påstå, fru talman, att kompromissviljan och viljan till att samarbeta och att föra det samhället framåt är mycket stor i den här regeringen.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Jag vill ställa en fråga till lantrådet Roger Nordlund. Jag vill säga att lantrådet Roger Nordlund har mina absolut största sympatier när det gäller PAF-affärens orimliga proportioner med polisanmälningar osv. Men det som är intressant är att utvecklingen nu har gått så pass mycket framåt eller bakåt, beroende på hur man ser det, att inget parti mera skriker på att det drivs konfrontationspolitik från åländsk sida, och det är intressant i sig,  någonting som alltid var regel så fort någon åländsk politiker lite mera bestämt drev åländska frågor bara för två-tre år sedan. Det uppfattar jag beror på att övergreppen från finsk sida är så pass alvarliga den här gången att det inte går att driva sådan politik mera. Den gamla sanningen att det finns inget ont som inte har något gott med sig besannas igen - de åländska leden börjar alltså slutas. Min fråga till lantrådet Roger Nordlund är således: Vad tänker landskapsregeringen göra av den goda grogrund som finns för en verkligt kraftfull gemensam åländsk externpolitik eller Finlandspolitik, om vi så vill?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Först vill jag understryka det som ltl Anders Eriksson själv var lite inne på, att det är väldigt viktigt att vi från åländsk sida fortsättningsvis kan hålla en enig linje och en enig front i den s.k. PAF- och Internetfrågan. Det är vår absolut största styrka och det uppskattar jag verkligen mina regeringskolleger och också alla partier här i lagtinget för att man har gjort det. Det har känts väldigt bra och det har gett oss en styrka i våra diskussioner, och så länge vi är eniga är vi starka i den här frågan. Det är precis som ltl Anders Eriksson visar genom sitt anförande att det finns brister i dagens system när det gäller dagens självstyrelsesystem och framför allt finns det okunskap på rikssidan om självstyrelsens status och det här parlamentet som ett lagstiftande parlament som är likvärdigt med Finlands riksdag. Det är ett grundproblem som vi måste arbeta med nu och jag är övertygad om att den här situationen har väckt ålänningarna och så långt, tror jag, de åländska partierna och visar att det är bra om vi kan utveckla självstyrelsen så att vi får så mycket som möjligt att besluta om själva här i vårt eget parlament för att i förlängningen slippa undan den här typen av situationer som vi har i dag när man från statsmaktens sida försöker blanda sig i det som är åländsk lagstiftningsbehörighet och åländskt ansvar att förvalta.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Det där är sant, men frågan är fortfarande obesvarad: Vad tänker landskapsregeringen göra åt den goda grogrund som finns för att faktiskt driva dessa frågor kraftfullt? Det är precis som lantrådet säger att de här frågorna har väckt ålänningarna; många, många ålänningar känner sig personligen kränkta av den behandling PAF har fått och den behandling som lantrådet Roger Nordlund och minister Britt Lundberg har fått. Det har inte ringt så mycket folk till mig sedan lagtinget kastade ut mig från Nordiska rådet. Det finns en väldigt stark folkopinion att beakta. Jag vet som gammal kollega att lantrådet Roger Nordlund alltid brukar säga, att man inte skall agera i affekt, och det är många gånger klokt, men nu har vi faktiskt en konstitutionell kris mellan Åland och Finland som vi inte har haft sedan 20-talet. Man kan inte bara förvänta sig att problemen skall blåsa bort med höststormarna, så jag upprepar min fråga: Hur tänker landskapsregeringen riktigt hantera den uppkomna situationen?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

För det första är det naturligtvis vår målsättning och vår strategi att försöka lösa frågan om den s.k. PAF-konflikten på ett sådant sätt att PAF kan fortsätta sin verksamhet och utveckla den till nytta för det åländska samhället och allmännyttan på Åland.

 

Vi kommer att tillsätta alldeles strax en parlamentarisk kommitté när det gäller den ekonomiska självstyrelsen där alla partier här i lagtinget de närmaste dagarna kommer att få en förfrågan om att utse representanter. Där är det möjlighet för partierna att visa sina ambitioner och jag tror att den här situationen underlättar för oss att få en större enighet när det gäller de frågorna. Vi kommer också efter ett tag att tillsätta ytterligare en parlamentarisk kommitté för att ta h and om de övriga självstyrelsepolitiska frågorna, bl.a. de internationella kontakterna och möjligheten att själva göra internationella avtal. Jag tror att det är här som vi skall visa den åländska enigheten. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

När det gäller PAF har lantrådet vårt fulla stöd från Ålands Framtids sida och vi deltar gärna i det arbetet som skissas upp här. Men jag vill ändå fråga: Hur mycket måste förhållandet mellan Åland och Finland ytterligare försämras? Hur mycket tänker lantrådet ytterligare ta innan vi sida vid sida kan börja arbeta mot ett verkligt konstruktivt mål, dvs. att Åland på sikt blir självständigt? Jag vädjar: ta och syna det kortet! Debatten hittills har genomsyrats av okunskap. Det är en fullt seriös och konstruktiv alternativ väg för att utveckla det åländska självbestämmandet för nu kommer vi ingenstans och det tror jag att allt flera börjar inse, vi bara trampar vatten. Jag frågar: Hur länge till skall Åland vänta på att inget händer?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

När det gäller frågan om självstyrelse kontra självständighet är det en mycket viktig fråga för de åländska partierna att diskutera. Jag kan inte som lantråd här stå och säga att nu skall vi gå över till självständighet, det skulle vara ett för drastiskt uttalande. Den situation som vi befinner oss i påverkar naturligtvis mitt tänkande och mitt eget agerande som politiker när jag tänker hur det åländska samhället skall utvecklas i framtiden och vad som är bäst. Jag är övertygad om att det är väldigt viktigt att vi gemensamt arbetar för att vi skall få ökat självbestämmande på Åland så att det är ålänningarna själva som bestämmer om sitt eget öde och hur det åländska samhället skall utvecklas och fungera samt att det är det folkvalda parlamentet på Åland som skall ha de avgörande besluten när det gäller utvecklingen av vårt samhälle. Och, fru talman, det är väldigt viktigt att vi också ser till att vi får en respekt för det här parlamentet och de lagar som stiftas här.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman!

Jag ställer min fråga till trafikansvariga Runar Karlsson. Min fråga berör faktiskt självstyrelsepolitik, som liberalernas ordförande vtm Viveka Eriksson brukar tala om, en aktiv och framför allt praktisk självstyrelse för ålänningarna. Inför budgeten 2006 inlämnades 82 finansmotioner. Endast en motion godkändes av lagtinget, nämligen min finansmotion nr 61 om en väntstuga i Svinö. Både i Kumlinge och på Brändö finns det möjlighet att vänta på färjan i uppvärmda väntstugor. En sådan saknas i Svinö. Färjfästet i Svinö är synnerligen oskyddat och ofta utsatt för hård vind. Det är många äldre föglöbor som nyttjar bussen, som påtalat problemet. Även för bilisterna blir det ofta väntetid och en väntstuga kan komma till nytta även för dem. Det är kallt att sitta i en avstängd bil vintertid. Vi skriver snart oktober. Det är snart ett år sedan finansmotionen blev godkänd. När blir det en väntstuga i Svinö? TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Den här frågan har vi förstås jobbat med i och med lagtinget har beslutat att vi skall bygga väntstugan; arbetet pågår på avdelningen och vi kommer förstås att äska pengar om detta i kommande budget. Det kan nämligen vara en relativt stor investering som inte ryms inom nuvarande ramar.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman!

I finansmotionen föreslogs att man skulle ta det under ett färdigt moment som hette Underhåll av färjfästen och broar. Jag tror inte alls att det här är en stor investering. Som sagt, det är snart oktober och jag tror att det skulle kunna finnas utrymme i trafikavdelningens budget för att uppföra en väntstuga redan nu. Det godkändes också att man tog det ur momentet som fanns i 2006 års budget.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Jag hävdar fortfarande att de tär en så pass stor investering så att man bör ta upp det i ordinarie budget i och med att man också beslöt att väntstugan skulle vara uppvärmbar, den skulle värmas upp och i och med det så krävs det så stora investeringar. Jag tycker att man borde visa lagtinget vad det kostar.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman!

Det kanske skulle ha varit en fråga för tilläggsbudget. Jag begär inte ett höghus vid färjfästet i Svinö. Vad estimerar trafikansvariga att det rör sig om för kostnader eftersom det måste bli en enskild budgetfråga?

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Sådana detaljuppgifter har jag förstås inte. Vi bedömde det att det var en så pass stor investering att vi måste på något sätt synliggöra det. I och för sig kunde man ha haft det i en tilläggsbudget, det kan jag hålla med om, men vi valde det här av den orsaken och också förstås av andra orsaker. Det är på gång att få en lösning, det är jag är övertygad om.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Talman!

Min fråga går till utbildningsansvariga ledamoten Camilla Gunell. Jag var lika förväntansfull som säkert många studerande som väntade på sitt besked om studieförmåner. Jag väntade inte på att få en studieförmån utan jag väntade på hur studerandekortet för sjukvård på Åland skulle se ut. Döm om min förvåning när jag såg att det inte fanns ett sådant kort i kuvertet med beskedet! Jag undrar nu: Har inte ledamoten Camilla Gunell tagit ett sådant beslut så att AMS skulle ha kunnat skicka ut ett sådant här kort, som vi faktiskt har varit politiskt eniga om, både här och också inom ÅHS?

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

Fru talman!

Jag tror att den frågan var ganska väntad. Vi trodde kanske att den skulle ställas till ledamoten Harriet Lindeman eftersom det är hon som har hanterat den mer faktiskt än vad jag har gjort, eftersom den i sista ändan berör ÅHS. Det är klart att vi tillsammans delar ansvaret för detta och det huvudsakliga målet är väl att de studerande kommer i utnyttjande av vården vid ÅHS, och det gör de nu; det har inte skett i form av ett kort utan det har skett i form av ett brev som går ut från AMS-myndigheten där man påtalar de studerandes rätt att bruka ÅHS precis som tidigare, även om de studerar på annan ort. Problemet är alltså åtgärdat, men det har inte skett i form av ett kort utan i form av ett brev och en datafil som hanteras på ÅHS direkt. Problemet är således löst, men kanske inte i den form som ltl Gun-Mari Lindholm har påtalat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Talman!

Åtminstone till dags dato har inte ett sådant brev kommit de studerande tillhanda. De är också helt ovetande om detta. De som själva är aktiva och tar del av lagtingsdebatter och kanske talar med människor som vet att det förhåller sig så att man har rätt att få sjukvård på Åland, de vet det, men de stora flertalet vet det inte. Myndigheter på Åland vet det inte heller när man går och skriver sig ur det åländska samhället för att kunna skriva in sig i förhoppnings, tänkte jag säga, men oftast i alla fall i Sverige, så kan man inte heller få den vetskapen därifrån. Man vet inte på magistraten på Åland hur det föreligger. Det här är en verkställighetsfråga som jag hade hoppats på att skulle ha verkställts till denna termin. Nu är det tredje studieåret som påbörjas utan att det har blivit verkställt. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

Fru talman!

Jag kan då glädja ltl Gun-Mari Lindholm med att frågan står inför en snar lösning eftersom detta brev är under utskick. Det är naturligtvis så att alla skall få ett sådant besked; det här är en generell princip och det gäller inte bara dem som råkar veta utan naturligtvis är det så att alla skall få samma rättighet i den här frågan.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Talman!

Det fanns just en redogörelse över ledamöternas telefonräkningar. Det här skulle inte ens ha kostat ett telefonsamtal utan det skulle bara ha behövts att ledamoten Harriet Lindeman hade talat med ledamoten Camilla Gunell, som hade talat med AMS eller hade tagit ett beslut så att AMS hade kunnat verkställa det. Jag har talat med representanter på AMS som bara har väntat på det här beslutet och det har inte kommit, inte ens till det tredje studieåret, som nu påbörjas utan att det här är verkställt. Jag tycker att det är dåligt skött. Den politiska intentionen finns, det finns inga svårigheter, det finns ingen politisk ovilja, utan det är verkställigheten som borde ha skött på ett annat sätt än vad det tyvärr har gjort och nu blir många förstås igen frågande till hur det här fungerar.  Hoppelunda löser det sig nu under höstens lopp, annars kommer jag tillbaka igen! TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

Fru talman!

Vi har naturligtvis talat med AMS i den här frågan och AMS hade den uppfattningen att när man skickar ut besked till de studerande skall det inte vara alltför mycket ny text, utan det som ges i beskedet är helt tillräckligt. Därför har man gått in för ett enskilt brev för då får den här frågan större synlighet hos de studerande. Och skulle ltl Gun-Mari Lindholm ha ställt den här frågan två veckor senare hade vi kunnat svarat att problemet är åtgärdat!

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

 

 

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Jag har en fråga till ledamoten Harriet Lindeman. Som alla känner till har behandlingshemmet Tolvis haft ett avbrott i sin verksamhet av kanske diverse olika skäl, men orsakerna torde närmast vara finansiella. Min fråga så här inledningsvis blir kort: Vad kan landskapet göra för att säkerställa att det finns vårdmöjligheter, narkomanvård, på svenska i vårt land?

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Vi har följt med utvecklingen av Tolvis och kunnat konstatera att det ledde till en stängning och jag har också haft politiska kontakter på rikshåll med svenska politiker för jag tycker att det är förvånansvärt språkpolitiskt och naturligtvis också vårdpolitiskt att man inte ser till att det finns ett svenskt alternativ i Finland utgående från vad man talar om språkens betydelse. Det är tydligen i många fall fortfarande läpparnas bekännelse. Vi följer med utvecklingen här och vill absolut att det skall fortsätta en verksamhet. Åland har inte utnyttjat det så oerhört mycket, men trots allt har det varit regelbundet behövande härifrån som har fått vård och också goda resultat finns det därifrån. Nu vet jag att man inte har gett upp tanken utan det finns en ny strategi för fortsättningen och vi kommer naturligtvis från landskapsregeringshåll att följa med utvecklingen, men jag tycker inte heller att det är vi som har huvudansvaret i den här frågan utan man kan väl se oss som en medansvarig och en intressent i frågan. Som det är uppbyggt i dag är det framför allt kommunerna som skickar dit dem, men sammantaget har naturligtvis landskapet ett intresse att det blir en fortsättning på Tolvis.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Det här är ett mycket angeläget ärende. Våra kontakter med de personer som har drivit Tolvis och kommer att driva det vidare säger precis som ledamoten Lindeman sade att man tänker gå in för en ny strategi. Den nya strategin skulle innefatta att förutom det riktiga vårdprogrammet skulle man ha en inledningsfas, en diagnosfas, på fyra-sex veckor; det här kunde också innefatta en avgiftning. Vi vet själva att vår egen avgiftning här på Åland inte är helt problemfri, så det kunde vara en väldigt bra lösning att man kunde ha ett ställe för avgiftning och diagnosställande för att sedan avgöra vilken vård man slutligen skall ha. Det kan ju vara på något helt annat ställe än i Tolvis i förlängningen. Landskapet har skilt budgeterat pengar för att hjälpa kommunerna i de här frågorna, så därför ser jag det som en rimlig möjlighet att landskapet kunde ta det finansiella ansvaret för att få igång verksamheten som skulle vara synnerligen viktig. Kan det här vara en möjlighet? TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

I det här skedet är jag öppen för alla möjligheter. Jag har inte låst mig för någonting utan vi följer med. När jag läste om idén med fyra-sex perioden där man diagnostiserar, eventuellt avgiftar osv., så tänkte jag i samma banor att här kommer antagligen Åland att bli om möjligt mer intresserat och få ett om område till. Förut var det mera styrt till en viss process som passade en del men inte alla. Och hur vi skall fördela pengarna som nu är vikta för att hjälpa kommunerna har jag inte tagit ställning till ännu, men jag är som sagt inte låst för någonting. Jag tycker att det är viktigt att vi för en diskussion med kommunerna om vi skulle ge pengar och då måste vi ha lite nya skrivningar i budgeten så att vi inte låser upp oss i den att pengarna måste gå till kommunerna. Jag håller kontakt med kommunerna i den här frågan och vi följer noggrant med vad som händer. Jag ser och också landskapsregeringen samt de tjänstemän som jag har diskuterat med vill gärna se en fortsättning med den nya inriktningen. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Jag vill för mig själv när jag funderar på de här sakerna tänka på och jämföra med missbrukarkliniken Pixne??där kommunerna betalar en viss summa – det torde vara bundet till invånarantalet i kommunerna – som en grundplåt för att man sedan skulle ha en plats för vård. Min tanke så här spontant är att man kunde göra på samma sätt i fråga om narkomanvården. Eftersom vi i lagtinget har beslutat om en extra pott åt kommunerna i den här frågan, förutom landskapsandelarna, så tycker jag att det kunde vara rimligt för att få igång det här fort, för att säkerställa att Tolvis kommer igång, för det kan vara fråga om veckor eller månader då det avgörs om det blir någonting eller inte, så tycker jag att man från landskapet kunde ge signalen att man är beredd att gå in med grundplåten för att komma igång.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Så mycket kan jag lova redan nu att jag tror inte att det blir Åland som hindrar fortsättningen framåt för den här verksamheten. Tvärtom skall vi hjälpa till där det går.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Fredrik Karlström:

Fru talman!

Skador förorsakade av säl på yrkesfiske och fiskeodling har varit ett växande problem från mitten av nittiotalet fram tills nu. Det här vet landskapsregeringen om och beslöt den 22 mars 2005 att tillsätta en arbetsgrupp bestående av representanter för näringen och förvaltningen för att utarbeta förslag till åtgärder som kan minska de skador på fiskerinäringen som gråsälen förorsakar. Arbetsgruppen uppgjorde en rapport där de stolpar upp en rad åtgärder, bl.a. redskapsutveckling, utvecklande av jakt samt ersättning för sälskador fr.o.m. 2007. Arbetet med redskapsutvecklingen och andra förebyggande åtgärder har redan nu hållit på under ett par år, men näringen har konstaterat att det kommer att ta tid att utveckla sådana redskap och metoder som kan hindra sälens verkningar. Men arbetsgruppen fäster även mycket stor uppmärksamhet vid möjligheterna till konkurrens på lika villkor beaktande att man i Sverige betalar ut stora ersättningssummor till yrkesfisket för de direkta skadorna på fångst och redskap som sälen åstadkommer.  Hur kommer landskapsregeringen att ta upp detta i budgeten för 2007? TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Vicelantrådet Jörgen Strand:

Fru talman!

Det är precis som ltl Fredrik Karlström sade att det fanns en arbetsgrupp som jobbade med de här frågorna och kom med ett åtgärdsprogram. Längst ner på den listan fanns detta med stöd och stora bidrag. I det här skedet kommer jag inte – det kan jag redan säga – att föreslå bidragen, utan jag vill gå till botten med de andra åtgärderna när det gäller utveckling av redskap, när det gäller jakt, när det gäller att lyfta upp frågan på en internationell nivå för att få ett gehör när det gäller att jaga säl, vilket inte är helt oproblematiskt. För min del kommer alltså bidragen i sista hand – det är ingenting som producerar ett mervärde i vårt samhälle.

 

Ltl Fredrik Karlström:

Fru talman!

Man kan säga att arbetsgruppen kom fram till en trestegsmodell som både förvaltningen och näringen gemensamt kom överens om att var sättet att hantera den här frågan som har varit det största problemet för åländskt näringsliv och yrkesfisket sedan början av nittiotalet. Förslaget gick ut på att man skulle ta upp i budgeten medel för att likställa de åländska fiskarna med exempelvis fiskare på svenska sidan som erhåller ersättning för sälskador. Men om jag förstår det rätt kommer näringsminister Strand, som ansvarar för de här frågorna, inte att ta upp ett sådant moment i budgeten för 2007, trots att det skulle förutsätta att fiskarna skulle bli behandlade lika enligt det fiskeristrukturprogram som finns och som gör att de åländska skall behandlas lika osm exempelvis svenskarna.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand:

Fru talman!

Om ltl Fredrik Karlström vill ha ännu mera bidrag till en näring som har ett produktionsvärde som inte är alltför stort så tror inte jag att det är någon långsiktig lösning överhuvudtaget. Vi måste gå till grunden med problemet. Vi måste få jaga dem, vi måste få sälsäkra fångstmetoder och liknande. Det är det som är långsiktigt och som kan ge ett mervärde i vårt samhälle. Att bara sätta igång nya bidragssystem för att underhålla och bevara en näring utan en långsiktig lösning tycker jag är dålig politik.

 

Ltl Fredrik Karlström:

Fru talman!

För det första var förslaget från gruppen att ersättningssystemen skulle vara en tillfällig lösning för att se till att det i alla fall finns fiskare kvar den dagen sälen kanske inte utgör ett lika stort bekymmer som nu. Man skall veta att ungefär var tionde fångad gös, var femte fångad sik och varannan fångad lax blir uppäten av en säl i dag. Och hur skall det kunna finnas någon näring i framtiden om man inte blir behandlad på lika sätt här som i Sverige? Naturligtvis kommer yrkesfiskarna också att dö ut, om inte näringsminister Strand och landskapsregeringen tar sitt ansvar och ser till att de åländska fiskarna har samma förutsättningar som de svenska. Det är klart att det inte är en hållbar långsiktig väg att man skall ge bidrag för de här sakerna i all evinnerlig framtid utan det här handlar om ett tillfälligt ersättningsstöd så att man blir behandlad lika som de andra yrkesfiskarna i Norden.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand:

Fru talman!

Det skulle vara mycket mera konstruktivt om ltl Fredrik Karlström som ordförande för fiskarna drev på och jobbade för de andra fem åtgärderna vi hade i programmet i stället för att varje gång komma och säga att nya bidrag skall vi införa för någonting som inte ger ett produktionsvärde. Det skulle vara konstruktivt och skulle föra debatten framåt. När vi har genomfört de fem-sex åtgärder som vi hade som första prioritet och om vi misslyckas med dem skall vi ta ställning till detta. Jag är hemskt förvånad att ltl Fredrik Karlström, som brukar säga att han inte vill ha bidrag, men gång efter gång kommer han upp och säger att vi skall införa nya bidragssystem.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman!

Jag riktar min fråga till landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman. Min partikollega Sune Mattsson har tidigare redogjort för problemet med eftersläpande lagstiftning som vi har i landskapet. Vi har det på flera områden. Vi har t.ex. lagen om hemvårdsstöd som har förändrats i riket, men det har inte hänt någonting här. Problemet bland socialarbetarna är att man inte får något besked hur man skall agera, hur man skall verka i det här sammanhanget, man vet inte om man t.o.m.  bryter mot lagen. Det finns ingen på landskapsregeringen som kan ge besked om hur man skall förfara för att gå vidare framåt, man borde vidta åtgärder för att klara av den här biten. Inför budgetbehandlingen har vi också flera saker: man får inte besked. Bl.a. när det gäller  ÅHS-avgiften för sjukvården för äldre på Gullåsen har man inte nämnt vilken avgift det kommer att bli för nästkommande år så att man kan anpassa budgeten i kommunerna därefter.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Om jag börjar där ltl Åke Mattsson slutade så kommer man mig veterligen inte att ändra Gullåsen-avgifterna i förhållande till den enskilda patienten. Det som diskuteras är förhållandet till den kommunala kostnaden, alltså det som har varit väldigt aktuellt är den s.k. merdelen som man betalar i kommunerna, där man gör jämförelser med Trobergshemmet och De gamlas hem och så lägger man på 35 procent. Det är den delen som diskuteras i budgeten och som jag har förstått att också diskuteras med kommunförbundet i frågorna när det gäller kommunandelsreformer osv. Det kommer säkert att komma förslag i budgeten och jag kan inte stå här och berätta exakt om vad som kommer att komma i budgeten eftersom den inte är klar ännu. Överhuvudtaget när det gäller sociallagstiftning är vi medvetna om att det inte finns tillräckligt med lagberedning för att hinna ikapp allt som har hänt just nu. När det gäller närstående vård, som jag förstod att det handlade om, som är aktuellt nu så är avsikten att vi under följande period skall ha en lagstiftning när lagtinget kommer tillbaka nästa gång. Det är inte någon svår lagstiftning; vi kan låna många idéer från rikshåll, men vi vill ändå ha en åländsk touch på den och kunna bedöma: är det här bra också för Åland. I äldreomsorgsutredningen fanns med vikten av närstående vården. Det bygger till vissa delar på att det skall finnas en fungerande sådan. Vi kommer att behöva det i framtiden och då måste man också se till att det har sitt värde.

 

Ltl Åke Mattsson: 

Fru talman!

Det var ett lugnande besked just i den här frågan. Frågeställningen gällde: Varför ser man från landskapsregeringen inte till att man kan ge besked till socialarbetarna som jobbar under de här omständigheterna ute i kommunerna? Man har en dubbel lagstiftning mellan Finland och Sverige som man skall tolka som i sig är svår, ännu värre blir det när man inte har någon lagstiftning alls, då borde socialarbetarna få klara besked: så här skall ni göra, nu går ni vidare så här, låtsas om att lagstiftningen är frusen eller någonting annat. Men problemet här är att man måste få ett besked. När det gäller Gullåsen måste man ha en lagstiftning till grund för att ändra taxorna där. Man sprider ett budskap om att avgifterna skall sänkas och socialarbetarna vet varken ut eller in när de skall anpassa budgeten. Skall man gå efter den nya taxan som man aviserar eller skall man beakta den gamla eller hur skall man göra? Borde man inte ha kommit med det här i god tid så att man skulle ha kunnat anpassa budgeten på rätt sätt.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

När det gäller att få svar på vad som gäller i lagstiftning är det min högst personliga bedömning att naturligtvis måste tjänstemännen på social- och miljöavdelningen veta vilken lagstiftning som gäller och hur den skall hanteras. Det är det enda jag kan svara på i det här sammanhanget. När det gäller avgifterna inom ÅHS är det också där en avgiftslag som är på väg att komma till eftersom bedömningen är att det kanske inte är hundraprocentigt korrekt - det har förts en diskussion med försäkringsbolag osv. – att det finns i planen. Nu kommer det en helt egen lag som ger grunderna för avgifterna, men när det gäller exakta avgifter så finns det massor med avgifter inom ÅHS och det har alltid kommit i samband med budgeten och det är klart att kunde vara långt före, men eftersom det är en del av budgeten är det svårt att tidigarelägga just avgifterna.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Vi har många gånger diskuterat att ta över behörighet när det gäller skatterna och som en orsak till att ingenting har hänt lyfts det ofta fram att frågan bör utredas mera. Nu ligger tre stycken utredningar klara: Turunen-rapporten om penningströmmarna mellan Åland och Finland som blev klar 2004, skattegruppens slutrapport som Niclas Slotte ledde är klar 2006, Roslin-utredningen 2006, som tydligt pekar på att Åland bör ta över skattebehörigheten. Vad tänker landskapsregeringen göra politiskt nu när det finns utredningar som kan ligga till grund för ett politiskt agerande om att ta över skattebehörigheten?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

De politiska partierna som är representerade här i lagtinget kommer inom de närmaste dagarna att få en förfrågan att utse personer till en parlamentarisk skattekommitté som kommer att arbeta vidare utgående från de av ltl Brage Eklund nämnda utredningarna. Avsikten med det arbetet är att vi skall forma oss kring en gemensam strategi från Åland när det gäller vilka delar av beskattningen som vi skall ta över och i vilken takt. De nämnda utredningarna fungerar som ett väldigt bra underlag och speciellt den sista, den s.k. Roslin-utredningen, har också på ett tydligt sätt visat att Åland när det gäller den ekonomiska självstyrelsen har halkat efter om vi jämför med de övriga europeiska autonomierna och det skulle finnas goda argument för att gå vidare också på det här området. Det är det första steget när det gäller den ekonomiska självstyrelsen och utvecklingen av den. Jag vågar påstå att jag har goda förhoppningar om att man skall kunna finna en relativt bred enighet också här i lagtinget för att gå vidare. Vi behöver flera instrument för att kunna forma en ekonomisk politik som tryggar sysselsättningen och välfärden också i framtiden här på Åland.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Ålands Framtid är som alla vet ett litet parti – ännu. Vi deltar gärna i den parlamentariska kommittén och jag hoppas nu verkligen att centern också driver utvecklingen av behörighetsövertagandet för man har, som lantrådet Roger Nordlund många gånger har sagt, i 13 år och i nästan alla valkampanjer sedan partiet grundades har man flaggat för behörighetsövertagandet, så jag hoppas att man verkligen menar någonting med det som man alltid har påpekat i sina valmanifest. Jag hoppas att utredningen inte blir några hyllvärmare igen.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Ltl Brage Eklund och alla andra kan vara övertygade om att centern och jag också kommer att driva den här frågan lika envetet framåt som vi har gjort tidigare. Vi har tagit steget med utredningarna och nu har vi kommit fram till den punkten att allt grundmaterial finns här för att kunna komma till ett politiskt beslut för det första på hemmaplan och sedan också komma till en överenskommelse med statsmakten. I arbetet kommer den s.k. Roslin-utredningen att fungera som en vägbrytare och ett av våra viktigaste uppdrag är att se till att information om den utredningen sprids i de politiska partierna också i Finland riksdag så att man där får förståelse för att det finns orsak att gå vidare med den ekonomiska självstyrelsen för Åland.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Jag tackar för svaret och jag hoppas att de övriga partierna också har samma inställning som lantrådet Roger Nordlund påstår att centern har. Nu är det nog så att det är upp till bevis för alla som har påpekat att man behöver ta över behörighet för att kunna utveckla självstyrelsen.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag delar  helt ltl Brage Eklunds uppfattning här och min uppfattning är att vi är tryggare om vi själva har de instrument som behövs för att kunna forma vår egen framtid här på Åland och att det är de folkvalda representanterna här som har de yttersta besluten när det gäller vårt framtida öde.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Den för frågestunden reserverade tiden är till ända. Frågestunden är härmed avslutad.

 

Lagtingets nästa plenum är i dag kl. 10.30.

(Plenum avslutades kl.10.22).

 

Originalfil