Plenum den 3 januari 2007 kl. 13.00

Ljudinspelningen saknas ännu. Vänligen återkom senare eller se ifall livesändingen ännu är aktiv.

PLENUM den 3 januari 2007 kl. 13.00.  

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Dennis Jansson).

29 lagtingsledamöter närvarande.

Om befrielse från dagens plenum anhåller ltl Dennis Jansson på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 1:

 

Lagutskottets betänkande nr 5/2006-2007 angående ny blankettlagstiftning innehållande bestämmelser om pensioner för dem som anställs av landskapet efter årsskiftet 2006-2007. (FR 19/2005-2006 och LM 2/2003-2004).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslagen sådana de godkänts vid andra behandlingen eller att förkasta dem. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lag­förslaget för antagande. Först tillåts allmän diskussion och därefter föreläggs lagförslagen för beslut var för sig. Slutligen föreläggs motiveringarna för godkännande i enda behandling. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om pension för arbetstagare för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om Posten på Åland för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om statens pensioner för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om upphävande av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om pension för arbetstagare i kortvariga arbetsförhållanden för konstnärer och särskilda grupper av arbetstagare för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om upphävande av landskapslagen om utbetalning av pensioner i landskapet Åland för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om landskapet Ålands pensionsfond för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av grundskolelagen för landskapet Åland för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs det i lagmotion nr 2/2003-2004 ingående lagförslaget. Konstateras  att lagtinget vid ärendets andra behandling föreslagit att lagförslaget måtte förkastas, varför detta antecknas som lagtingets beslut i tredje behandling. Lagförslaget är förkastat. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 2:

 

Lagutskottets betänkande nr 6/2006-2007 om godkännande av Världshälsoorganisationens internationella hälsoreglemente (2005) och med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i hälsoreglementet som hör till området för lagstiftningen. (RP 4/2006-2007).

 

Först tillåts allmän diskussion och därefter kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till det i presidentens framställning ingående lagförslaget eller vägra ge sådant bifall. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagtinget har i tredje behandling gett sitt bifall till lagens ikraftträdande i landskapet Åland. Ärendets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 3:

 

Finansutskottets betänkande nr 4/2006-2007 om införande av ett allmänt avdrag vid kommunalbeskattningen. (FR 5/2006-2007).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslagen sådana de godkänts vid andra behandlingen eller att förkasta dem. Först tillåts allmän diskussion och därefter föreläggs lagförslagen för beslut var för sig. Slutligen föreläggs motiveringarna för godkännande i enda behandling. Diskussion.

 

Vtm Viveka Eriksson:

Talman!

När vi nu går in för att återigen införa det allmänna avdraget är det så att vi faktiskt också går in i kommunernas självbestämmanderätt. Vi påverkar egentligen kommunernas inkomstbas. Samtidigt vidtar vi också den åtgärden att vi kompenserar kommunerna fullt ut, och det är helt riktigt att så skall göras, alltså det blir ett neutralt nollsummespel så att inte kommunerna blir lidande av den här åtgärden.

 

Församlingarnas inkomstbas påverkas också av åtgärden. Här föreslås däremot ingen kompensation. Vi har redan vid flera tillfällen konstaterat att landskapsregeringen inte i sin framställning noterade detta förhållande, alltså man hade inga konsekvensutredningar om vad det här innebar för församlingarna. Däremot har finansutskottet gjort en mycket förtjänstfull utredning av sakernas tillstånd och jag skall återigen erinra lagtinget om vad finansutskottet skriver under ”Indirekta ekonomiska konsekvenser för församlingarna”. Utskottet säger där att församlingarnas inkomster förändras så att det är mycket kännbart, alltså församlingarna kommer att gå miste om ungefär 250.000 euro och att det här kommer att vara kännbart för församlingarna samt att man antagligen måste göra motsvarande inbesparingar i sin verksamhet. Det här kan ha som konsekvens att de små församlingarna ytterligare tvingas in i en situation där man kanske måste gå samman. Det kan vara en följd.

 

I finansutskottets betänkande konstateras också att församlingarna har en mycket social funktion i kommunerna. Församlingarna har åtagit sig vissa sociala uppgifter, många av frivillig karaktär, men som då kanske måste skötas av kommunerna om inte församlingarna skulle ta på sig de här uppgifterna.

 

Jag tycker att det är väldigt bra att finansutskottet har satt fingret på en viktig punkt här, men det ledde tyvärr inte fram till något åtgärdsförslag – finansutskottet kommer inte med något åtgärdsförslag. Den rimliga slutsatsen av detta konstaterande vore väl ändå den att vi på motsvarande sätt försökte kompensera församlingarna såsom vi gör med kommunerna.

 

Vi har diskuterat detta ganska ingående i vår grupp och vi tycker att det är orättvist. När vi lagstiftar är det viktigt att vi inte gör det på ett sådant sätt att tredje part drabbas. Så blir det nu: församlingarnas inkomstbas ändras. Då borde man söka ett sätt att på motsvarande sätt som man gör med kommunerna kompensera för inkomstbortfallet.

 

Av den anledningen kommer jag under detaljbehandlingen, fru talman, att föreslå ett klämförslag med lydelsen: ”Lagtinget hemställer om att landskapsregeringen utreder möjligheterna att kompensera församlingarna för det inkomstbortfall som blir följden av att det allmänna skatteavdraget införs.”

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Mycket riktigt diskuterades den här frågan mycket ingående i finansutskottet och finansutskottet försökte komma fram till om det eventuellt finns möjliga åtgärder. Vi kom fram till att det inte fanns några rimliga åtgärder som landskapsregeringen kan vidta eftersom vi inte har behörighet i kyrkofrågorna. Det är sant som det sägs att församlingarna kommer att förlora en del pengar. Det enda som jag tycker att är viktigt i frågan är att det borde åligga våra församlingsrepresentanter i stiftets olika organ. Det är där den här frågan borde diskuteras, inte i Ålands lagting. Det är så att man har påfört nya uppgifter när det gäller begravningar och enligt begravningslagens 22 § säger man att det skall kompenseras från staten på något sätt, vilket inte har gjorts ännu. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

När vi genomför en lagstiftning som drabbar tredje part borde vi också följa upp med åtgärder som på sätt eller annat kompenserar för följderna av den lagstiftningen. Oberoende av behörigheten finns det väl möjligheter för landskapet att se över om det inte är möjligt att gå in och kompensera på samma sätt som man gör med kommunerna. Jag vill igen påminna om att det föreslås att landskapsregeringen skall utreda möjligheterna. Jag har full förståelse för att finansutskottet inte kunde göra hela den utredning som säkert krävs för att komma till rätta med detta. Finansutskottet skulle på några dagar jobba med frågan; jag tycker ändå att finansutskottet har kommit väldigt långt.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det är också så att om man tänker på vad församlingarna kan göra själva är det klart att man kan också resonera som så att genom att vi nu sänker skatten på det sättet som man gör från lagtinget för de enskilda invånarna, så kan man tänka sig att församlingarna i sin tur kan höja sitt skatteöre, det borde finnas utrymme för det, om det är så att man behöver. Den möjligheten finns alltid för församlingarna eftersom man har skapat utrymme i kommunen.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Det blir lite märkligt om vi i Ålands lagting gör en sådan lagstiftning att vi skulle tvinga församlingarna att höja på sina skatteuttag. Nog är det väl mer rimligt att vi följer upp med åtgärder som kompenserar på samma sätt som vi kompenserar kommunerna. Vi har undandragit en del av församlingarnas inkomstbas.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Som jag ser det var situationen densamma mellan åren 1999 och 2003. Inte kompenserade landskapet då heller församlingarna för inkomstbortfallet när avdraget fanns. Situationen är alltså inte ny för församlingarna i det avseendet att inkomsterna minskar. Som ordföranden i finansutskottet sade har faktiskt församlingarna skatteinstrumentet i sin hand som man kan använda. Jag tycker att det är församlingarnas sak att jobba för att förbättra saken. Det är inte Ålands lagtings uppgift att påta oss behörigheter som vi inte har.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Ltl Anne-Helena Sjöblom säger att situationen inte är ny. Det blir inte bättre av att det var orättvist de åren att vi nu gör samma misstag igen. Jag anser att det var ett misstag att man också gjorde så här då. Man borde också då ha gått in och tittat på hur man kan kompensera för inkomstbortfall.  Det är ändå Ålands lagting som stiftar en lag som undandrar den ekonomiska basen för dels kommunerna och dels för församlingarna. Vi kompenserar kommunerna, men vi kompenserar inte församlingarna.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Jag har då inte hört talas om att församlingarna tidigare skulle ha ansett att det var något misstag när avdraget infördes mellan 1999 och 2003, utan det var ett faktum att Ålands lagting stiftade en lag som innebar samma sak som den här lagen. Det är inte församlingarna som har uppmärksammat lagtinget på detta utan det är i remissen till finansutskottet som lagtinget har gjort finansutskottet uppmärksamt på att det också drabbar församlingarna.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Det är väl av den orsaken att det är lagtingets skyldighet och ansvar att se till att när vi stiftar lagar detta inte drabbar tredje part såsom det sker nu. Därför är det också vårt ansvar att se till att försöka rätta till den situationen. Om jag kommer rätt ihåg var det diskussion från församlingarnas sida på nittiotalet när avdraget infördes, man påpekade väldigt starkt att det redan då var kännbart för församlingarna, att man gick miste om en hel del av sina inkomster.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Från den obundna gruppens sida har vi ingenting emot klämförslaget. Tvärtom tycker vi att det är bra att man reder ut den här frågeställningen. Det handlar ju om att utreda möjligheterna. Avdraget skall ses som en överföring direkt från självstyrelsens kassakista till skattebetalarens plånbok. Orsaken till att vi måste vara så här krångliga och ha det via kommunalbeskattningen är för att vi saknar verktyget att göra det direkt; därför måste vi göra det som ett avdrag i kommunalbeskattningen som vi har behörighet över och sedan kompensera kommunerna fullt ut.

Skulle vi ha egen beskattning skulle vi bara sänka skatten och så skulle det vara samma effekt. Det skall inte ha någon effekt för någon på vägen. Nu har det de facto det; när det gäller församlingarna går man miste om inkomster. Lite förvånansvärt säger finansutskottets ordförande att, det är bara för kommunerna att höja skatten!  (Från salen, ltl Gun Carlson: församlingarna) Det tycker jag är fel för då förtar det en del av den politik som vi som är för det allmänna avdraget önskar föra. Vi skall väl inte uppmana någon att höja skatten, men det är klart att i det här fallet, om man lämnar församlingen därhän så har de bara två val: att skära ner verksamheten eller att höja sin skatt, så därför tycker jag att det är viktigt att titta på det här.

 

Påståendet att vi inte skulle ha behörighet att kompensera församlingarna övergår åtminstone mitt förstånd. Det är så att vi kompenserar kommunerna genom att göra en utbetalning som motsvarar bortfallet. Varför skulle vi inte kunna göra så med församlingarna eftersom vi har den möjligheten i andra fall. Exempelvis: trots att det inte var vår behörighet beslöt vi här i lagtinget vid ett flertal tillfällen att ge bistånd och det var rikets behörighet. Nog måste vi kunna göra en utbetalning till församlingarna också. Där tror jag inte att finansutskottet riktigt har funderat färdigt och därför tycker jag att det är viktigt att regeringen funderar vidare. Att det var felaktigt förra gången vi införde avdraget rättfärdigar väl inte att vi skall ha fel nu igen utan vi kan väl bättra oss! Det är ett nytt år, t.o.m. ett nytt millennium sedan vi senast införde avdraget.

 

Jag hoppas att lagtinget nu enhälligt kan ta klämmen så får regeringen reda ut det här. Det kan hända att man kommer fram till att det är helt omöjligt och då är jag beredd att börja mig, men jag vill gärna att någon tittar på det.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Det är så att avdraget är gjort till skattebetalarna. Som jag ser det kan man inte omfördela avdrag på det sättet som nu föreslås. Det kommunala avdraget skall gå direkt till skattebetalarna i den proportion som man har betalat in skatt. Om det drabbar församlingarna, som de tycker i vissa fall oskäligt, så är det så att församlingarna de facto har skatteinstrumentet i sin hand. När det gäller frågan om att kommunerna kompenseras beror det också på att kommunerna har skatteinstrumentet i sin hand, men det har framkommit vid förhandlingar mellan kommunerna och landskapet att man vill ha kompensation för avdraget.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Varför kan man inte se på församlingarna som man ser på kommunerna? Det handlar om exakt samma sak att kommunerna går miste om skatteinkomster men vi kompenserar. Församlingarna går miste om skatteinkomster men vi kompenserar inte. Det är exakt samma sak. Det är t.o.m. så att konstitutionella sammanhang jämförs församlingar och kommuner som självstyrande organ i samhället. När församlingarna tvingas att eventuellt höja sin skatt för tar det en del av den effekt vi menar att skall bli när vi inför lagstiftningen. Jag menar att det här är ett avdrag som till fullo skall tas direkt ur självstyrelsens kassakista och inte drabba någon på vägen s.a.s. Jag förstår inte riktigt logiken i att man ser skillnad på dessa två mottagare.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är en väsentlig skillnad. När det gäller kommunerna och kommunala skatteavdrag är det vi här i Ålands lagting som har behörigheten, men det har vi inte när det gäller församlingarna. För mig är det alltså en jättestor skillnad!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Man kan alltid krångla till det och säga, att vi har inte behörigheten, men för folket som den här politiken skall föras för är det ingen skillnad, man betalar en skatt och vem den sedan går till har ingen praktisk betydelse, men om den ena skatten höjs på grund av att man inte kompenserar förtar den politik som socialdemokraterna och Obunden Samling samt den övriga regeringen vill genomföra. För att politiken skall genomföras fullt ut borde vi kompensera så att församlingarna inte behöver höja sin skatt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag tycker inte att ltl Danne Sundmans exemplifiering av biståndspolitiken, där vi trädde in trots att vi inte hade behörighet, inte är något bra exempel. Om inte jag missminner mig fick vi faktiskt utstå en viss kritik av revisorerna just för att det inte i botten på den handlingen förelåg en regelrätt lagstiftning. Många som har uttalat sin stora tveksamhet i den här frågan har nog rätt; det här är inte så enkelt. Nu får vi se hur omröstningen går: kommer det till landskapsregeringen som ett segrande förslag är det klart att vi är tvungna att titta på det. Men jag tror inte att det är en enkel fråga, den är komplicerad och svår. Och juridik skall det finnas i botten innan stöd i princip går ut, därför har vi också stiftat en lag om ett allmänt skatteavdrag.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Måhända var mitt exempel om bistånd dåligt. Det kan också hända att det var riktigt bra om det är så att det behövs lagstiftning i botten. Vad det handlar om här är att vi kan ändra lagen. Landskapsregeringen kan komma med en framställning och säga att kommunerna skall kompenseras och församlingarna skall också kompenseras, men då måste man reda ut det juridiska, att vi har behörighet. Som minister minister Wiklöf sade är det en komplicerad fråga och därför vill jag att klämmen skall bli verklighet så att ledamoten Lasse Wiklöf får på sin avdelning reda ut det här, det är viktigt för oss alla.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Det finns också en annan distinktion i det här sammanhanget. I en kommun är envar som utövar någon form av verksamhet och tjänar pengar tvungen att betala skatt. När det gäller församlingstillhörigheten är det någonting helt annat, och det bestämmer inte vi, den är frivillig och den regleras av en annan lagstiftning som vi inte styr över. Därför är den här frågan ännu mera komplicerad än vad den ytligt kan förefalla att vara.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Som jag sade i min tidigare replik tycker jag att det är lite märkligt att man dels uppmanar församlingen att höja skatten och dels indirekt nu uppmanar folk att om det här inte passar kan man skriva ut sig ur kyrkan.  (Från salen, ledamoten Wiklöf: vem har sagt det?) Jag tycker inte att det är riktigt lämpligt att föra en sådan diskussion. När vi lagstiftar här skall det inte få följden att det blir mindre attraktivt att bli medlem i kyrkan, vilket det nu blir om man t.o.m. säger till församlingen att höj nu skatten så att ni får samma intäkter! Jag tycker att vi skall ta det ansvaret att när vi inför det allmänna avdraget skall pengarna tas ur självstyrelsens skattekista och inte ur någon annans så att någon hamnar i dålig dager.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Från Ålands Framtid stöder vi lagframställningen om det allmänna kommunala skatteavdraget. I mitt anförande i samband med remissen påpekade just det som debatteras nu så jag kunde inte låta bli att begära ordet. Jag påpekade då vad som kommer att hända för församlingarna och jag ville att finansutskottet skulle se vad det finns för möjligheter, vad man kan göra och om man kan göra någonting. Finansutskottet skriver att ”vissa församlingar kan behöva göra motsvarande inbesparingar i sin verksamhet”. Det är inte så där alldeles enkelt som finansutskottet skriver. Som jag sade i remissen råkar jag ha förmånen – om man skall räkna det som en förmån att sitta i ekonomisektionen i en församling – att sitta i Eckerö församling. Inte finns det några möjligheter att göra några inbesparingar i dag. Vi har gjort det vi kan i dag i princip; då skall vi gå in på de frivilliga åtaganden som också finansutskottet påpekar: ”Församlingarna har dessutom åtagit sig vissa sociala uppgifter, av vilka en del är av frivillig karaktär medan andra uppgifter annars skulle åligga kommunerna.” Det betyder att upphör församlingarna med de frivilliga åtgärderna och om dessa skall fortsätta måste kommunerna ta över, och kommunernas ekonomi har vi diskuterat i samband med budgeten, så alla känner till hur mycket resurser det finns att överta frivilliga åtgärder! Det betyder i princip att alla frivilliga åtgärder som församlingarna bedriver i dag läggs ner för att inbespara pengar. Det är alltså ett delikat problem; man stiftar en lag som tredje man blir lidande av och som finansutskottet säger har man ingen möjlighet att kompensera detta. Det är klart att det är en fråga om vilja också och den kläm som vtm Viveka Eriksson presenterade är egentligen en kläm om att utreda, det är inte fråga om åtgärder och jag tycker att man kan göra den utredning och vi från Ålands Framtid stöder följaktligen klämmen.

 

Det talas också om att församlingarna har möjlighet att påverka sin egen ekonomi, man kan höja skatteprocenten. Alla som är lite involverade i församlingsarbetet eller på något vis delaktig vet att det finns en 2 procents spärr som alla i princip pratar om i församlingarna; överskrider man skatteprocenten med 2 procent är det risk för att folk börjar skriva ut sig ur församlingarna, man anser att det inte är värt. Redan i dag förekommer det i vissa församlingar en ganska stor utskrivning. Det är inte alldeles så där lätt att säga att man höjer procenten här när man sänker inom kommunen, det går inte per automatik att folk tänker på det viset utan man tänker att, jaha, nu höjer man skatteprocenten inom kyrkan och det här är inte värt priset, nu skriver jag ut mig; då tappar man intäkter i stället för att få mera.

 

Jag tycker att man skulle kunna ta åt sig av klämmen och utreda saken för att se om det finns någon möjlighet att kompensera. Ledamoten Lasse Wiklöf sade, att det är inte alldeles enkelt utan att man skulle behöva utreda och då tycker jag att det är skäl att göra det; blir det så att man inte kan vidta några åtgärder så måste det väl finnas en acceptans för det. Men är det så att det finns möjligheter får lagtinget ta ställning till om man skall kompensera församlingarna.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag gör ett par reflektioner. Den första att Ålands Framtid stöder lagframställningen och då förstår jag också vidden av dess verkningar. Det andra är, och det är ganska unikt, att Ålands Framtid från talarstolen i Ålands lagting de facto äskar att åländska skattemedel nu skall sättas in i av staten reglerad verksamhet. Det är nog första gången jag hör det när det antecknas!

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Man kan alltid försöka argumentera som ledamoten Lasse Wiklöf gör och att göra populistiska uttalanden  (Från salen, ledamoten Wiklöf: nej, sakliga). Vi har en församling, vi har ett rättvisetänkande inom Ålands lagting och vi stiftar en lag som drabbar tredje man  och vart kyrkan än hör, om det är Åland eller staten, så tycker jag att man måste vara öppen för att kunna utreda om det finns en möjlighet för lagtinget att kompensera eller inte. Det spelar sedan ingen roll om kyrkan är ett stift på Åland eller ett stift i Finland.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag skall försöka förtydliga mig när jag talade om det som blir verkligheten med det här, dvs. avdraget som vi talar om kommer att gynna samtliga invånare i samtliga kommuner, alltså alla människor på Åland som betalar skatt får nytta av det här. Vi skall komma ihåg att det är inte alla människor på Åland som tillhör någon församling och då finns det en rättvisesynpunkt också här på det som man kan fundera på. Jag anser ändå att möjligheten till avdrag som gynnar de medborgare som är medlemmar också i församlingarna skapar trots allt ett visst utrymme för eventuella skatteöresförhöjningar i kyrkan. Jag är själv aktiv inom kyrkan så jag vet mycket väl vad det här handlar om. Församlingarna på Åland har totalt en skatteinkomst på 5 miljoner euro och 5 procent är av det är, som vi har hört, 250.000 euro som man då minskar. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag vet inte riktigt vad jag skall svara på att det blir en fel fördelning om man kompenserar kyrkan för inkomstbortfallet. Utredningen får väl visa detta. Jag förstår inte varför man motsätter sig att göra utredningen. Det är inte alldeles så enkelt som ltl Gun Carlson säger att höja skatteprocenten i kyrkan. Om hon är aktiv i Hammarlands församling kan hon ju försöka driva den skattepolitiken där att höja med 0,5 procent eller 1 procent på kyrkan för att kompensera bortfallet, så får hon se vilket gehör det får!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Lindqvist:

Fru talman!

Det är trevligt att vår kyrka är föremål för debatt här i salen, det är inte så ofta. Synd bara att det skall handla om ”pängar” och inte om verksamheten när vi väl diskuterar vår statskyrka.

 

Jag tycker dock att det är lite ledsamt att kyrkan skall stå skott för pajkastningen som uppstår till följd av det allmänna avdraget. Orsaken till att problemet uppstår är ingenting annat än en haltande självstyrelse, och jag förväntade mig inte att liberalerna skulle stå upp och säga det, men jag förväntade mig nog att Ålands Framtid och Obunden Samling är på det klara med det. Finansminister Wiklöf också ltl Brage Eklund var i replikskiftet inne på att det här handlar de facto om en haltande självstyrelse.

 

Det finns en gammal rikslag som heter lag om församlingarnas boställan och fonder; den lagen härstammar från sextiotalet och det är med stöd av den lagen som skattemyndigheterna uppbär kyrkoskatt för församlbingarnas räkning. Det har felaktigt diskuterats om skattehöjningar i riket här i salen i dag. Det är ingen reell skattehöjning om församlingarna kompenserar detta själva genom att höja skatten. Det handlar om att man då höjer skatten med det som lagtinget sänker skatten med, så det är rent populistiskt att stå här och säga åt församlingarna att kompensera det här själva med höjda skatter, för det är ingen skattehöjning utan det är att återgå till nolläget. Däremot försvarar inte jag det förfarandet därför att det är ganska opraktiskt för församlingarna om de måste anpassa sin kyrkoskattesats år efter år utgående från det här lagtingets beslut och varande och farande. Hur länge tar det innan vi har en liberal regering igen som s.a.s. slopar avdraget och de facto höjer skatten för alla ålänningar!   Skall församlingarna då stå här på läktaren och vara beredda att justera sin kyrkoskatt igen!

 

Nej, fru talman, det är ju det som inte är det ändamålsenliga här och därför är det inte så enkelt att säga. Där delar jag oppositionens inlägg här att det inte är lämpligt att rekommendera församlingarna att hantera frågan på det här viset; speciellt  som församlingarna redan måste spika sina skattesatser i november och vi i dag har det här i tredje behandling gör att det går ett år förlorat  här som innebär 250.000 euro för församlingarna.

 

Klämmar är ingenting som renderar i resultatpolitik, det vet vi, så frågan är hur man då skall hitta en reell lösning på det här problemet. Som självstyrelseutvecklare skulle jag i stället för att dela ut skattepengar i första hand försöka få en utökad behörighet på området. För som jag sade, tillbaka till rikslagen om boställan och fonder, att vore det en åländsk lagstiftning så hade problemet varit mycket enklare, då hade vi parallellt med införandet av det allmänna avdraget justerat lagen så att den inte omfattade församlingarna. Då är frågan: Vad har vi för möjligheter att lösa problemet? Som jag ser det vore det ultimata att hemställa till Finlands riksdag om en ändring av lagen. Men när man funderar på att gå den vägen bör man också tänka på de eventuella risker som det finns att väcka en kyrkoskattebehörighetsdebatt i Finlands riksdag. Lagen i fråga är från sextio- eller sjuttiotalet och jag tror tyvärr att andelen medlemmar i Finlands riksdag som i dag känner starkt för vår styrka inte är lika många som man var då och det finns alltid då en risk med att få en sådan här debatt; någon skulle kunna väcka frågan: Varför skall kyrkan ha rätt att bära upp skatter överhuvudtaget? En sådan debatt kunde få ett ganska ödesdigert slut.  Hemställan till Finlands riksdag kunde vara ett sätt, men man måste som sagt vara väldigt eftertänksam när man går den vägen. Utökad självstyrelse vore kanske den ultimata vägen, men det är också den längsta och den svåraste samt på tok för långa vägen för att lösa det här inom en rimlig tid. Jag är för dåligt insatt i juridiken när det gäller överenskommelseförordningar för att säga hur man kan lösa saken med dem, men jag kan tänka mig att det kunde vara ett sätt att lösa frågan. Direkta landskapsbidrag kan också vara ett sätt, som här föreslås, någon form av bidrag för bevarande av kyrkobyggnader eller liknande.

 

För min del och för Frisinnad Samverkans del kommer vi att titta på frågan under våren och vi kommer att försöka att med gemensamma krafter hitta en lösning.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag tycker att det är positivt att ltl Fredrik Lindqvist ger oss stöd för klämmen. Han står ju själv här och räknar upp olika åtgärder som utredningen kunde ta fasta på. Samtidigt tycker jag att det är lite sorgligt, ltl Fredrik Lindqvist pratar om att församlingarna råkar ut för ”pajkastning” när vi försvarar församlingarna, när vi tycker att det är djupt orättvist att församlingarna drabbas av en lagstiftningsåtgärd. Det är så att vi månar om församlingarna, men vi månar också om de skattebetalare som får en sänkt skatt – samtidigt föreslås det här i salen att man skall få en höjd skatt inom kyrkan.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Pajkastning kallar jag det att man inte i debatten här, framför allt från liberalernas håll, lyfter upp kärnan i problemet, man nämner inte ens lagstiftningen som är orsaken till problemet, just den gamla lagen som skattemyndigheterna använder för att bära upp skatt åt kyrkan. Det är där som problemet ligger. Man hugger i stället vid första möjliga tillfälle att angripa regeringen, och det tycker jag är så synd för kyrkan förtjänar en mycket ärligare debatt än så, om man det verkligen är kyrkan man vill hjälpa – och inte sitt eget parti under ett valår!

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Vi diskuterar nu det allmänna avdraget. Kärnan i den frågan är att vi undandrar en ekonomisk bas för kommunerna, vi undandrar en ekonomisk bas för församlingarna, vi kompensrear kommunerna, men vi kompenserar inte församlingarna i samma mån. Därför har vi lyft frågan för vi tycker att det här är en rättvisefråga, och det är kärnan.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Vi är rätt överens vtm Viveka Eriksson och jag att det här är ett problem. För liberalernas del är det allmänna avdraget däremot ett problem – för Frisinnad Samverkans del är detta att kyrkan drabbas ett problem1

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det är inte någon finsk lag från sextiotalet som är problemet utan det är den lag som vi håller på att stifta här och nu i dag under tredje behandling. Det är tack vare den här lagen som det innebär en inkomstförskjutning så att församlingarna får mindre skatteintäkter. Jag tycker att det skulle vara viktigt att utreda huruvida vi kan kompensera detta för församlingarna; som ltl Fredrik Lindqvist har räknat upp finns det ett antal vägar och jag tror personligen på att göra det på samma sätt som man gör till kommunerna, men man måste ha koll på juridiken. Jag ser det inte som något bekymmer att vi ändrar lagen vid ett senare tillfälle där man tar in en bestämmelse om kompensation till församlingarna, det kan inte vara förbjudet. Det måste väl ändå, ltl Fredrik Lindqvist, vara viktigt nu att värna om församlingarnas väl och ve än att till varje pris stöda regeringen med långa tänder!

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Ltl Fredrik Lindqvist ställde en fråga till lagtinget under sitt anförande. Den löd ungefär så här: när får vi en liberal regering nästa gång? Min bedömning är att så sker några veckor efter valet i höst som svar på den frågan!

 

Politik är att vilja, ltl Fredrik Lindqvist. Vill man någonting så ser man till att man får det genomfört, ibland tar det kortare tid, ibland längre tid. Frågeställningen här är om man vill kompensera en part som blir lidande genom lagstiftningen. Vill man kompensera så ser man till att man lyckas med det. Vill man inte så kan man gömma sig bakom vilka argument om behörighetsfrågor och annat som helst. Kom ihåg: politik är att vilja någonting! Vill man inte det så genomför man det inte.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Det är just det jag varnar för att liberalerna sitter i regeringen efter nästa val och det är just därför jag varnar för skattehöjningarna och det är just därför som jag inte heller är vän av att rekommendera församlingarna att använda sitt eget skatteinstrument för då står man igen här, att ja, nu höjde man skatten och då kan församlingarna sänka sin skatt osv. Därför delar jag de åsikter som har framförts att det där är ingen bra väg att gå.

 

Politik är absolut, ltl Mats Perämaa, att vilja – sedan är frågan vad man vill, vill man vara oppositionell för dagen eller vill man se resultat och ett långsiktigt växande samhälle? Det är två skilda saker.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Vi vill det som våra partier står för i de roller som vi just då har, ibland i opposition, ibland i regeringsställning och vi driver konsekvent samma frågor oberoende av i vilken position vi är. Det som bekymrade mig i huvudanförandet var att ltl Fredrik Lindqvist gick in på frågan om skattebehörighet igen, att vårt system haltar när vi inte har skattebehörigheten. I följande andemening ansåg han att det nog kan vara korrekt att församlingarna i den här situationen kanske höjer skatten för att kompensera det bortfall som sker genom lagstiftningen nu. Det här bekymrar mig allra mest nu att Frisinnad Samverkan som pratar för behörighetsöverföringar samtidigt gärna ser och kanske betonar möjligheten till att höja skatter. Det blir en bekymmersam diskussion om Frisinnad Samverkan kommer att föra en sådan politik.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Ltl Mats Perämaa är väldigt otydlig nu. Jag sade i mitt huvudanförande att jag tycker att det är kyrkan ovärdigt att vi har en populistisk skattedebatt. Säger man åt kyrkan att kompensera det här själva genom att höja er skatteprocent höjer man inte skatten; man s.a.s. säger åt kyrkan att ta ut den skatt ni vill av era medlemmar och om kyrkan vill ta ut 100 euro av ltl Mats Perämaa, så tar man ut 100 euro. Det är inte procentsatsen som är det relevanta, men här i debatten nu framstår det som att det är skattehöjning, dvs. mera skatt från medlemmarna, som är lösningen. Det har dock ingen hävdat. Däremot säger jag att det är väldigt olämpligt och ett mycket opassande sätt att tvinga församlingarna att från år till år anpassa sig efter lagtingets politik och varande och förande.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av kommunalskattelagen för landskapet Åland för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om kompensation till kommunerna för för det allmänna avdraget för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs motiveringen för enda behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen. Motiveringens enda behandling är avslutad.

 

Begärs ytterligare ordet?

 

Vtm Viveka Eriksson:

Talman!

Jag föreslår en tilläggskläm med följande lydelse:

 

”Lagtinget hemställer om att landskapsregeringen utreder möjligheterna att kompensera församlingarna för det inkomstbortfall som blir följden av att det allmänna skatteavdraget införs.”

 

ltl Raija-Liisa Eklöw: Fru talman! Jag ber att få understöda den av vtm Viveka Eriksson föreslagna klämmen.

 

TALMANNEN: Konstateras slutligen att vtm Viveka Eriksson, understödd av ltl Raija-Liisa Eklöw, under överläggningen föreslagit en hemställningskläm som lyder: ”Lagtinget hemställer om att landskapsregeringen utreder möjligheterna att kompensera församlingarna för det inkomstbortfall som blir följden av att det allmänna skatteavdraget införs.” Enligt 41 § 2 mom. arbetsordningen skall förslag till hemställningskläm som väcks i plenum i samband med lagstiftningsärende och om vilket utlåtande av utskott inte föreligger och som inte heller ingår i till betänkandet fogad reservation bordläggas till följande plenum för att vid detta oförändrat antagas eller avböjas. Vtm Viveka Erikssons klämförslag bordläggs därför till lagtingets nästa plenum.

 

Föredras för enda behandling ärende nr 4:

 

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Raija-Liisa Eklöws m.fl. spörsmål om principer för lönesättning inom förvaltningen. (S 1/2006-2007).

 

Först tillåts diskussion och därefter antecknas svaret till kännedom. Under diskussionen i ärendet kan väckas förslag om hemställan till landskapsregeringen. Förslaget skall samtidigt skriftligen överlämnas till talmannen. Har förslag till hemställan väckts bordläggs ärendet efter avslutad överläggning till en avgörande behandling vid ett plenum tidigast följande dag. Under överläggningen i ärendet kan det bordläggas första gången på begäran av två lagtingsledamöter och därefter en gång om lagtinget så besluter. Diskussion.

 

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Jag tror att samtliga i vår landskapsregering i och för sig tycker att det är bra att lagtingsledamoten Raija-Liisa Eklöw m.fl. de facto har ställt det här spörsmålet på ett mycket viktigt och angeläget område där det handlar om hela regleringen av lönesättning och villkor för förvaltningens anställda och för anställda inom våra underlydande myndigheter. Och det säger jag även om jag själv och flera andra i landskapsregeringen inte upplever att de här frågorna har varit så många, stora och akuta.

 

I allmänhet tycker jag att riktlinjerna för lönesättningen och dess utformning är tämligen klara, men det finns det oaktat knoppar som kan bli förbisedda och i det fall som nu aktualiserar spörsmålet har vi just en sådan knoppologi vad gäller exempelvis förvaltningschefens lönesättning vid Ålands hälso- och sjukvård som, såvitt jag förstår, är den slutligt utlösande faktorn till detta spörsmål.

 

Generellt tror jag det är bekant för alla i lagtinget att villkor och löner för tjänstemän inom landskapet regleras i huvudsak i tjänstekollektivavtal. Parter i de regelbundet återkommande förhandlingarna är företrädare för landskapsregeringen och de representativa tjänstemannaorganisationer med vilka landskapsregeringen sedan länge slutit avtal. Avtalsbyrån vid finansavdelningen är det organ som i huvudsak från regeringens sida kontinuerligt följer löneutvecklingen och därmed sammanhängande frågor, medverkar vid gropjusteringar och vidtar tillsammans med avtalsparterna ändringar i avtalens materiella innehåll. Finanschefen och avdelningsjuristen har också varit personer som med ganska stor kontinuitet har kunnat biträda vid dessa processer och också medverkat i uppföljning och i någon mån tillsynen av att allting sker på riktigt sätt. Normalt fungerar detta enligt vår mening väl, men, som jag sade, problem kan uppkomma.

 

Jag skall, fru talman, försöka utveckla problemställningen, speciellt när det gäller ÅHS där upphovet till problematiken denna gång som sagt aktualiserades. Som vi nu skriver i spörsmålssvaret är det ÅHS som enligt landskapslagen om hälso- och sjukvård handhar de uppgifter som rör myndighetens personal och som enligt tjänstemannalagen de facto annars skulle ankomma på landskapsregeringen. ÅHS har ett självständigt ansvar beträffande uppgifterna om inrättande och indragningar av tjänster, utnämningar, ingående av avtalslöner, omplaceringar, uppsägningar och disciplinära åtgärder. Bestämmelserna om beslutanderätten i frågor som gäller personal och angelägenheter i anställningsförhållanden finns också stipulerat i reglemente som fastställs av ÅHS.

 

I tjänstekollektivavtal om anställningsvillkor för tjänstemän vid Ålands hälso- och sjukvård finns förutom annat också bestämmelser om fastställande av grundlönen när en tjänst besätts, tillämpningen av löneskalan och justeringen av grundlönen. Utöver gropjusteringar av grundlöner som avtalspartnerna förhandlar och avtalar om inom ramen för fastställd regleringsmån kan ÅHS dessutom justera löner med stöd av tjänstekollektivavtal och med beaktande av budgeten exempelvis. Dessutom har ÅHS med stöd av tjänstemannalagen möjlighet att med en anställd tjänsteman som fått jobb enligt avtalslön också ingå skriftliga avtal om de villkor som skall följas i tjänsteförhållanden. I ett sådant avtal kan, som vi skriver i spörsmålssvaret, undantag göras från den tjänstekollektivavtalsenliga lönelösningen om det anses att det är till väsentlig fördel för Ålands hälso- och sjukvård.

 

Fru talman!

Vad är det då som har hänt när det gäller förvaltningschefens lön vid ÅHS som jag och landskapsregeringen de facto upplever som utlösande faktor till spörsmålet, som vi i grunden tycker att är angeläget? Ser vi det från början kan vi konstatera att landskapsregeringen den 28.10.1993 inrättade tjänsten som förvaltningschef vid ÅHS med lön enligt avtalsenlig löneskala eller alternativt som avtalslön. ”Landskapsstyrelsen ger tillika ÅHS-styrelsen rätt att ingå avtalslön, om det anses särskilt påkallat.” Så långt inga problem. Den 12.2.1998, på anhållan från ÅHS, beslutar dåvarande landskapsstyrelse ytterligare att ÅHS-styrelsen får avtala om fri avtalslön, om det anses påkallat med nuvarande förvaltningschefen – klart utsagt. Inga problem. Så långt alltså allt gott och väl. Men följande år, 1999, sker de facto en ändring i lagen om tjänstekollektivavtal. Förvaltningschefen vid ÅHS införs nu i lagen som en av landskapets arbetsgivarrepresentanter, alltså det vi i alldagligt tal brukar kalla för landskapets husbönder och enligt denna lag är det landskapsregeringen som justerar arbetsgivarföreträdarnas avlöning. Således är det landskapsregeringen som också justerar lönen för förvaltningschefen. Den här omständigheten hade ÅHS-styrelsen förbisett när man den 3.11.2006 enhälligt beslöt justera förvaltningschefens lön och man hade alltså inte behörighet att fatta ett sådant beslut, vilket vi påpekat från landskapsregeringens sida i ett brev till styrelsen.

 

I det här ärendet kan man alltså konstatera, och det är lite märkligt, att ÅHS-styrelsen har rätt att med stöd av lag anställa förvaltningschef och även med stöd i reglemente fastställa förvaltningschefens lön. Däremot är det inte ÅHS-styrelsen utan landskapsregeringen som i stöd av landskapslagen om tjänstekollektivavtal justerar förvaltningschefens lön i egenskap av arbetsgivarföreträdare. Man kan fråga sig om en sådan här systematik långsiktigt är klok och vettig, även om den har fungerat länge. På något sätt kan det förefalla naturligt att den som har rätt att anställa, den som har rätt att fastställa lönen, rimligen också kunde få medverka i att justera en lön. Det kan inte anses helt vettlöst att föra ett sådant resonemang. Å andra sidan kan man också tänka sig det som i många andra fall är fallet, att landskapsregeringen skulle anställa förvaltningschefen även vid ÅHS, bestämma förvaltningschefens lön och även vidta justeringar. Egentligen är det detta som är problemställningen och jag vill nu säga att för egen del upplever jag inte det faktum att ÅHS-styrelsen förbisåg omständigheten att justeringen åligger landskapsregeringen, eftersom förvaltningschefen enligt lagen från 1999 de facto är arbetsgivarrepresentant, är så sensationellt. Det händer inte varje dag att den här typen av beslut tas, och jag kan ha respekt för att ett misstag och ett förbiseende de facto har gjorts. Men så här är förhållandena och rätt skall naturligtvis vara rätt.

 

I landskapsregeringen har vi i någon mån diskuterat de här sakerna, men jag tror att det är viktigt att vi även från lagtingets sida skulle ge uttryck för hur vi vill resonera och hur vi känner i den här frågeställningen. Jag tycker också det är riktigt att landskapsregeringen med den styrelse som tillsätts vid ÅHS inom kort de facto också diskuterar de här frågeställningarna och inte bara i brev tillrättavisar utan att man faktiskt har en öppen och konstruktiv diskussion. Vi, tror jag, likaväl som ÅHS-styrelsen vill gärna komma fram till en vettig linje som skall hålla över tiden. Jag tycker inte det är tid att sabla ner varandra för fel eller brister som har blivit begångna i anslutning till en lagstiftning. Det är viktigare att vi hittar den väg som bär för framtiden och som parlamentet kan vara nöjd med över tid.

 

Detta är ungefär, fru talman, vad jag vill säga så här långt.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Ledamoten Lasse Wiklöf säger som avslutning att det är inte tid att sabla ner varandra och nu skall vi känna efter alla hur vi vill ha det. Det kan jag väl i och för sig ha en viss sympati för, men faktum återstår att det finns en massa oklarheter när det gäller regelverk, styrning, uppföljning av ÅHS:s verksamhet från landskapsregeringens sida. Eftersom det är landskapsregeringen som har det yttersta ansvaret tror jag nog att det finns anledning  för oss i lagtinget att väcka frågan, föra debatten och kanske också lite sabla ner på landskapsregeringen!

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Ja, vare det mig fjärran, kära vtm Viveka Eriksson, att jag på något sätt skulle förvänta mig att någon annan än landskapsregeringen skulle få kritiken. Naturligtvis är det vårt fel om någon oss underlydande myndighet och dess styrelse har handlat i strid mot lag, det är klart det! Jag förväntar mig inte något annat, det hör till ritualen. Jag försökte ändå vara så konstruktiv jag kunde för att vi skall föra de här sakerna framåt till vettiga lösningar. Jag säger än en gång, att jag upplever inte misstaget så sensationellt som jag tror att många vill göra det till. Jag tror att man med ganska stor lätthet kan förstå att ett sådant här förbiseende de facto också kan göras. Det är min hållning. För övrigt skall det väl komma något meddelande till lagtinget i mars, kanske vi kan få utveckla den här frågeställningen ännu mera då!

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Det är ändå så att av det som har skett och förevarit har det också uppstått olika konsekvenser som måste redas ut och redas upp. Landskapsregeringen skall gå in i nya avtalsförhandlingar, vad får det för konsekvenser osv.? Det är nog ganska mycket mer komplicerat än det som ledamoten Lasse Wiklöf ville ge vid handen i sin presentation. Samtidigt vill jag också från liberalernas sida säga att orsaken till att vi lyfter spörsmålet är att vi vill vara framåtsyftande, peka på problematik och också försöka hitta lösningar på hur man skall komma till rätta med problemen.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Det var just särskilt med tanke på det sistnämnda som vtm Viveka Eriksson sade som jag berömde spörsmålsinitiativet. Jag tycker att det är väsentligt att diskutera de här frågorna. Men jag tycker inte att den här frågeställningen i sig är så sensationell som den på många håll har gjorts. Däremot håller jag med om att diskutera substansen i upplägg, direktiv och allt så att det är klart och entydigt är jätteviktigt. Frågorna på detta område är ändå mycket svårare än vad många människor kan föreställa sig.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Minister Wiklöf vill leda in svaret på just lagenlighetsfrågan. Jag tycker att det är en konstruerad förklaring i efterhand. Så här har det varit från 1999 och många gånger har lönen justerats från 1999. Det finns inga avtalschefer, det finns inga fackrepresentanter, styrelseordförande eller styrelser, ministrar eller avdelningschefer som tidigare har kommit på det här. Det var tack vare en vikarie som avtalschef som råkade komma på just den här skrivningen i lagen och därför vill man nu skjuta in hela svaret på laglighetsfrågan. Jag tycker att den här frågan är mycket mer allvarlig än att man nu försöker konstruera det här svaret i efterhand. TALMANNEN: Tiden är ute!

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag försöker inte på något sätt förringa allvaret i frågeställningarna. Jag sade inledningsvis att de är viktiga, de är oerhört centrala för våra 1.800-1.900 anställda, oberoende om det är inom centralförvaltningen eller underlydande myndigheter, det är oerhört angelägna frågor. Men om det här har varit så vanligt förekommande, vilket jag inte känner till, så är det snarare anmärkningsvärt att ingen tidigare regering på något sätt har reflekterat över de här sakerna utan att det sker först nu. Vi får väl ändå ta det som intäkt på att förvaltningen och dess regering försöker vara alert och observant samt också korrigera när fel begås.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Nej, jag vill absolut inte förringa landskapsregeringen i den här frågan. Men vi alla som sitter här har på sätt eller annat varit med under årens lopp, från 1999, och samma fel har begåtts, så är det så att någon skall anklaga ÅHS-styrelsen, vilket jag känner att man gör i den här frågan från regeringens sida tycker jag åtminstone att alla skall titta sig i spegeln, för vi har i så fall varit med och gjort samma misstag, speciellt från regeringarnas sida.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Det där tyckte jag var vackert sagt, att alla borde se sig i spegeln. Det skulle kanske ge någonting av eftertankens kranka blekhet det också. Vi har inte kritiserat ÅHS-styrelsen utan vi har på grund av att lagstiftningen säger hur man vid en justering av förvaltningschefens lön skall agera i ett mycket kort meddelande bett ÅHS-styrelsen att åtgärda saken eftersom man inte var behörig att fatta det beslutet. Jag tycker att det nog inte är att riktigt kritisera i några hårdare ordalag utan vi har faktiskt försökt tillrättalägga det här problemet, och med ganska ringa mått av åtgärder.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Fru talman!

Liberalerna konstaterar med tillfredställelse att sällan har ett spörsmål träffat så på spiken som detta. Landskapsregeringen har blivit tvungen att i sitt svar erkänna att de brustit i sin övervakning av ÅHS och tillåtit att ett olagligt beslut fattats av ÅHS-styrelsen. På något annat sätt kan man inte tolka landskapsregeringens svar på spörsmålet. Enligt landskapslagen om tjänstekollektivavtal är det nämligen landskapsregeringen som fattar beslut om arbetsgivarföreträdarnas löner och eftersom förvaltningschefen innehar en ställning som arbetsgivarföreträdare borde hans lön justeras av landskapsregeringen och inte av ÅHS-styrelsen som nu har skett, vilket också bekräftades av finansansvarige Lasse Wiklöf.

 

Olika lönebeslut i ÅHS styrelsen under en pågående avtalsperiod och även under pågående gropjusteringsförhandlingar föranledde oppositionen att ifrågasätta om den styrning och övervakning landskapsregeringen borde ha över ÅHS-verksamheten överhuvudtaget fungerar. Och till den här delen har det ju inte fungerat enligt lagstiftning och regelverk.

 

För övrigt går svaret ut på att övertyga lagtinget om att det finns regelverk som styr verksamheten inom ÅHS. Det förväntade vi oss. Men att landskapsregeringen ändå skriftligen till ÅHS styrelse har efterlyst och efterfrågat  principerna för hur ÅHS efterlever dessa regler, på samma sätt som oppositionen frågar landskapsregeringen i spörsmålet är bevis på att förvirringen är total.

 

Och om vi fortsätter att relatera frågekarusellen så sänder ÅHS styrelsen tillbaks samma fråga om principer - tillbaks till landskapsregeringen!! Alla frågar alla och det är landskapsregeringen som har ansvaret att svara eftersom landskapsregeringen har det yttersta ansvaret. Landskapsregeringen har ansvaret att se till att informationen om regelverket är så tydlig och klar att det inte uppstår tolkningssvårigheter eller konflikter .

 

Det finns olika kategorier av regelverk att följa när det gäller styrningen av stora organisationer såsom landskapsregeringens förvaltning och ÅHS. Allt från lagar, förordningar, tjänstekollektivavtal och reglementen till vedertagna principer. I princip kan man bryta mot principer om man så önskar men lagarna måste följas och inte minst av den som deltagit i stiftandet av dem, således landskapsregeringen.

För att undvika konflikter, rättegångar och fackliga processer måste regelverken vara klara och kunskapen om dem breda - beslut tagna på otydliga grunder leder till utökat antal processer.

 

God förvaltning förutsätter regelverk som efterföljs. Detta garanterar också en saklig behandling av ärenden så att enskilda tjänstemän inte hamnar i kläm - tyvärr en situation som nu uppstått . Vi vill inte med detta spörsmål på något sätt hänga ut de enskilda tjänstemännen utan påpekar bristen på uppföljning av de regelverk som råder.  Att tjänstemännen ändå som följd av de misstag som begåtts blir föremål för både politisk debatt och i pressen är att beklaga.

 

Vi tar inte heller ställning för eller emot storleken på lönerna, det har vi ingen orsak till, inte heller kunskap. För vår del är detta en principiell diskussion. Och så bör det vara i lagtinget, men för landskapsregeringens del däremot är det viktigt att ge sådana signaler som bygger på de ekonomiska realiteterna och helhetssynen med beaktande av kommande avtalsförhandlingar.

 

Fru talman!

Som övervakande myndighet har landskapsregeringen ett stort ansvar att se till att de beslut som tas i underlydande myndigheter uppfyller kraven på god förvaltning och laglighet. Men har landskapsregeringen levt upp till sitt ansvar? Vad har egentligen skett eftersom vi av svaret kan läsa att det finns regler, att det finns tjänstekollektivavtal som förhandlas fram tillsammans med de fackliga organisationer - och ändå har det gått så fel? Vilket ansvar har den ansvariga landskapsregeringsledamoten som har närvarorätt och yttranderätt på styrelsemötena? Möjligen är problemet här att det är den hälsovårdsansvariga som kan och skall delta i mötena inte den finansansvariga som rimligen borde ha mera att tillföra när det gäller den ekonomiska förvaltningen av ÅHS.

 

Tyvärr händer det att enskilda anställda eller organisationer måste söka sin rätt via rättegångar mot organisationen ÅHS. Detta är ett tecken på att allt inte står rätt till. Det tyder på att landskapsregeringen inte har kontroll över situationen.

 

Sammanfattningsvis frågar sig liberalerna: Är regelverken så tydliga att allt fungerar bra? Tydligen inte! Har landskapsregeringen till exempel klargjort för ÅHS vad som gäller för lönesättning eller vilka principer som gäller vid anställningsförfarandet. Tydligen inte det heller!!!  Och har landskapsregeringens roll som övervakande myndighet fungerat? Återigen  är svaret tydligen inte!

 

Fru talman!

Liberalerna genom åren efterlyst en övergripande debatt om sjukvården på Åland. Den debatt som existerat har ofta varit i samband med budgetbehandling och tämligen begränsad. Landskapsregeringen har lovat att komma med ett meddelande i mars vilket vi också förväntar oss att skall ske. Då får vi tillfälle att mera ingående behandla och diskutera de politiska prioriteringarna och i det sammanhanget finns det utrymme för en vidare diskussion om vikten av att en stor organisation som ÅHS har en sakkunnig politisk styrning med klara regler och god kontroll.

 

Med tillfredsställelse konstaterar jag också att finansvarige ledamoten Lasse Wiklöf också efterlyste och väntar sig mycket av den kommande diskussionen.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Man har naturligtvis rätt att påpeka att det föreligger brister på alla möjliga och omöjliga håll. Vad har vi gjort från landskapsregeringens sida? Jo, vi har påtalat ett de facto-fel som har gjorts av styrelsen vid ÅHS, en av landskapsregeringen underlydande myndigheter när felet har blivit begånget. Jag ser svårligen, när inga fel begås utan allt löper, att man hela tiden skall vara ute och i profylaxiskt syfte förebygga alla upptänkliga fel. Det är klart att allting kan göras tydligare, det tror jag säkert, men jag har ändå inte upplevt bristerna så översvallande stora att det skulle krävas en massa akuta åtgärder här. Däremot när ett fel begås så är det landskapsregeringens skyldighet att försöka korrigera det om det är möjligt, och så har skett.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Finansansvariga Wiklöf brukar säga ”handen på hjärtat”. Handen på hjärtat, ledamoten Lasse Wiklöf, är det inte i det här fallet så att problemet med det olagliga beslutet i ÅHS:s styrelse kom fram först efter att spörsmålet ställdes, åtminstone till vår kännedom. Vi skrev spörsmålet med tanke på den lönekarusell som vi upplevde att uppstod på grund av de löneförhöjningar som gjordes inom förvaltningen. Ledamoten Lasse Wiklöf skakar på huvudet, men det är verkligheten för oss här i lagtinget. Vad sedan ledamoten Lasse Wiklöf har vetat kan inte jag ha någon kännedom om.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag skulle gärna låta ltl Raija-Liisa Eklöw förbli kvar i tron att allt som nu sker beror på spörsmålet och att vårt handlande hade sin upprinnelse i spörsmålet. Så är inte alls fallet. Utomordentligt kort efter att vi fick reda på beslutet i ÅHS-styrelsen var jag själv, efter överläggningar i landskapsregeringen, ner till finansavdelningen för att snarast möjligt verkställa skrivelsen till ÅHS:s styrelse. Att den inte avfattades omedelbart berodde bl.a. på att en nyligen tillsatt finanschef befann sig på resa i Sverige och var borta i flera dagar; sedermera kopplades avdelningsjuristen in för att fullfölja åtgärden. Det hade i grunden ingenting med spörsmålet att göra, men, som jag säger, vi är glada för att det kom så att vi får debattera det här.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Handen på hjärtat en gång till! Nog är det så att det är bra att lagtinget kom med spörsmålet utan att veta att det hade begåtts ett formellt fel. Vi ifrågasatte bara tillvägagångssättet att man mitt i en avtalsperiod, under pågående gropjusteringsperiod, justerar vissa löner med så här mycket som man har gjort.  (Från salen, ledamoten Wiklöf: det har vi ändrat på).

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

Det är riktigt att beslutet om löneförhöjningarna inom ÅHS för de några anställda väckte förvåning hos många, också hos centern. När det gäller ÅHS-organisationen är det ändå bra om man kommer ihåg att det handlar om ca 1.000 anställda. ÅHS-organisationen förbrukar en ordentlig fjärdedel av den totala årsbudgeten,  nästan 70 miljoner. Vad får vi för de pengarna? Jo, vi får väldigt mycket god sjukvård. Vi har en fantastiskt god sjukvård på Åland – ibland är det nödvändigt att säga det. Utvecklingen inom ÅHS har varit mycket positiv de senaste åren; det mesta har gått utan alltför stora problem och precis som vi hörde nyligen har det inte talats om alltför stora brister heller någonstans. Jag tycker att vi skall vara tacksamma för att vi har råd att hålla den stora beredskap som vi har på alla fronter, vi har en stor personal. Vi skall fortsätta att vara tacksamma och nöjda med det här.

 

Nu diskuterar vi en i det här sammanhanget ganska liten administrativ detalj; det handlar om ett beslut i ÅHS-styrelsen, ett beslut som man tog och som kan diskuteras. Vi har redan hört att enligt gällande lag har ÅHS självständigt väldigt många uppgifter. Vi hörde dem i svaret från landskapsregeringen. Vi har läst det i svaret från landskapsregeringen. Vi vet också att delegeringen av både beslutanderätt och annat anges i det reglemente som antas av ÅHS-styrelsen, också enligt 16 § i ÅHS-lagen.

 

Just frågan om reglementet tänkte jag lite belysa i sammanhanget, eftersom den frågan har diskuterats i olika sammanhang under olika perioder. Det är enligt lagen, men är lagen riktig i det här fallet, dvs. att ÅHS-styrelsen själv skall anta sitt eget reglemente? Drar vi en parallell till ÅHS-planen, som ändå är en mycket detaljerad plan för olika vårdåtgärder m.m., så krävs det att landskapsregeringen skall fastställa planen. Den skall föras till lagtinget för diskussion, fast den sällan diskuteras, men sedan skall landskapsregeringen slutligen fastställa planen. Det rimmar inte riktigt med att reglementet – med all delegering av beslutanderätt osv. – lämnas helt och hållet till ÅHS-styrelsen. Det här kan man diskutera;  jag säger inte att det här behöver tas upp på nytt, men det är möjligt att det här skulle ge bättre förankring, att det tydligare skulle stå klart för ÅHS-styrelsen som vad som gäller i olika sammanhang. Det här kanske man skulle ta upp.

 

Knäckfrågan här är väl ändå frågan som har uppkommit att man inte har observerat inom ÅHS-styrelsen att arbetsgivarföreträdarens lön borde ha varit beslutad av landskapsregeringen. Det var ett misstag som man inte har noterat i ÅHS-styrelsen och jag har naturligtvis ingen förklaring till det. Enligt vad jag har fått kännedom vill jag ändå säga att ÅHS:s förvaltningschef inte har varit med om beslutet i lönefrågan, han har inte själv heller bett om löneförhöjningen. Det tycker jag kan komma fram, om uppgiften som jag har fått stämmer.

 

Men det är ändå så att det är landskapsregeringen och lagtinget som i sista hand besluter om ÅHS:s budget och, som jag redan sade, ligger ansvaret i och med det också på oss i lagtinget. Det är ju så att tillsammans har både ÅHS-styrelsen, landskapsregeringen och sist och slutligen lagtinget ansvar för att ÅHS skall kunna handha sina uppgifter som, som jag sade, gäller hela sjukvården på Åland. Naturligtvis är det viktigt att vi har en lönesättning som fungerar och som upplevs som rättvis, om vi skall kunna ha en fungerande sjukvård, de båda hör ihop och måste hanteras.

 

När det gäller grundfrågan som skapade detta problem, om vi säger så, dvs. man bestämde i ÅHS att man skulle för en specialisttjänst ge en lön som kanske översteg gängse normer eller tidigare lön, jag vet inte, men då tycker jag – det är också centerns uppfattning – att om ÅHS-styrelsen bedömer att ifrågavarande specialist är värd den lön man ger, så är det så och det behöver inte nödvändigtvis medföra att andra får löneförhöjning. Det tycker jag är viktigt. Ändå tycker jag att i det här fallet skulle det ha varit önskvärt – det här säger jag från centern – att man också från partierna inom den parlamentariskt tillsatta styrelsen – vi skall komma ihåg att också oppositionen är med i ÅHS-styrelsen – att man skulle ha diskuterat lite mera med respektive partier. Det har vi också efterlyst från centern i den här frågan.

 

Det blev ändå så, om jag har förstått saken rätt, att landskapsregeringen ställdes inför fullbordat faktum när besluten var tagna och kunde konstatera brister när det gällde hanteringen av speciellt förvaltningschefens lön, som jag redan har talat om. Det är klart att man kan säga i efterhand att det här visar på att den parlamentariskt tillsatta ÅHS-styrelsen bättre skulle diskutera och hantera de här frågorna. Det är lätt att säga i efterhand. Jag hoppas ändå att slutklämmen blir att landskapsregeringen tillsammans med ÅHS-styrelsen diskuterar kan man förbättra någonting i reglementet, delegeringen, administrationen, hur skall man följa upp frågorna med målet att vi skall kunna behålla den goda vård vi i dag har.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Ltl Gun Carlson säger att det är endast en liten detalj vi diskuterar, men som det ofta är i sådana här större sammanhang är det de små detaljerna som gör oss uppmärksamma på det större sammanhanget. Så är det också här. Det här har väckts frågor. Det har väckts frågor om hur regelverket ser ut, huruvida det existerar. Det har väckts frågor om det finns tillräckligt stor kännedom om regelverket. Det har väckts frågor om regelverket är tillräckligt klart och tydligt. Det har också väckts frågor om det är lika för alla inom hela landskapsförvaltningen, alltså det är entydigt så att samma regler gäller för alla inom förvaltningen och för de underställda myndigheterna. Det här har också väckt frågan om landskapsregeringens roll som övervakare. Det är en liten detalj som är utgångspunkten, men det är en mycket större fråga som döljer sig bakom detaljerna.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag sade att vi diskuterar nu en administrativ detalj. Jag vet inte om jag sade liten; i så fall gjorde jag det i misstag. Det är sant att det har väckts frågor och de här frågorna har vi också diskuterat inom centern, ungefär på samma sätt och jag har förstått att man också inom landskapsregeringen har diskuterat dem. Jag tycker att vi har fått svar i dag, ganska många svar på frågorna. Det är klart att det här är viktigt och det ger signaler – jag talade om att det är ungefär 1.000 anställda med alla vikarier och tillfälliga tjänster – men ändå visar det här som vi har hört idag att det finns ett regelverk. Det har funnits brister till vissa delar och det är alldeles klart att detta måste rättas till, men det är inte stora brister.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Det som jag hittills har fått klart för mig är att det finns många oklarheter och att det nog också krävs åtgärder framöver för att klargöra så att faktiskt också det regelverk, som  ltl Gun Carlson hänvisar till, är välkänt av alla som finns i förvaltningen och i de underställda myndigheterna.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

 Det är klart att många av regelverken skall och bör vara kända i alla sammanhang, det håller jag helt med om och i de allra flesta fall har det varit känt. Det som inte var känt var lagen om tjänstekollektivavtal från 1999, som inte har observerats inom ÅHS-styrelsen, och det är klart att det var en brist som ledde till att det här problemet uppmärksammades. Så är det; det är ingenting att låtsas om att det inte var så.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Ltl Gun Carlson tar upp frågan om reglementet och stöder helt hennes uttalande. Kanske vi kan diskutera den frågan bättre när det mycket önskade och förväntade meddelandet kommer i mars därför att det här är just ett problem som uppstår när ÅHS-styrelsen själv godkänner reglementet. Där är vi helt eniga. Jag kan också stöda ltl Gun Carlsons resonemang om lönekarusellen, fast hon inte använde det ordet, att man kan undvika det om man är uppmärksam och inte per automatik höjer hela vägen. Det finns vissa tjänstemän som är värda sin lön.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag är glad att vi tänker ganska lika. När jag talade om reglementet sade jag inte att jag självklart anser att det skall ändras, men jag drog en parallell till ÅHS-planen och när jag tidigare var mera aktiv i ÅHS ansåg jag att det skulle vara bra att landskapsregeringen också skulle fastställa reglementet. Det är lite inkonsekvent att landskapsregeringen måste godkänna ÅHS-planen men inte reglementet. Reglementet styr väldigt mycket av det som ÅHS jobbar med. Senast man ändrade reglementet var när man sammanförde specialsjukvården och primärvården. Det gjorde man genom en reglementsändring och jag vet inte hur mycket det var förankrat inom landskapsstyrelsen, det var inget fel i det beslutet som sådant, men det visar att det är ganska omfattande beslut man kan ta i reglementsändringar.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Jag är av den åsikten att reglementet borde godkännas av landskapsregeringen i stället för att ltl Gun Carlson bara vill diskutera frågan. Jag hoppas fortsättningsvis att vi kan föra den här diskussionen när meddelandet kommer. Det finns ett tämligen nytt reglemente på ÅHS, men jag undrar hur många politiker det är som känner till vad det står i det, så det skulle också föra den frågan hit till lagtinget.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jo, det skulle naturligtvis öka förståelsen för vad som händer inom ÅHS och man har lättare att fatta vad det handlar om. Besluten skulle vara lättare att förankra om man känner till det. Jag ser också fram emot en diskussion i lagtinget i ÅHS-frågorna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Jag vill bara bekräfta det som sades om förvaltningschef Ehrnströms delaktighet i processen om hans lön. Han har aldrig begärt en lönejustering utan det var styrelsen som ansåg, utgående från process som var med chefsläkarens lönesättning, att det var ändamålsenligt. Han steg också av hela diskussionen, så han var inte heller med i slutskedet när det gällde den tjänstens lönesättning, utgående från att han upplevde det som känsligt s.a.s. Det finns ingen anhållan från hans sida utan det här är en bedömning som gjordes av en enhällig styrelse.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik: Avstår.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Bara för informationens skull skulle jag vilja förtydliga en sak i anslutning till ltl Gun Carlsons anförande. Det talas om så många felaktiga beslut när det gäller lönekaruellsen. Såvitt jag har mig bekant är det här det enda som jag har fört fram här med landskapsregeringens goda minne. Vi har inte sett något annat formellt fel. Det vill jag bra förtydliga.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

 

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman!

En av de största hotbilderna mot ÅHS:s verksamhet är den framtida personalsituationen. Den kan man delvis koppla direkt till spörsmålets rubrik: ”Principer för lönesättning inom landskapsförvaltningen”.

 

Åland har självfallet ett behov av att ha personal som talar svenska. Det innebär att personalen till stora delar utbildas och rekryteras på Åland, i Svenskfinland, i Sverige och övriga Norden. En stor del av vårdpersonalen i Finland, Sverige och Norge kommer samtidigt att gå i pension. Det finns beräkningar som visar att ända upp till hälften av alla nyutbildade skulle kunna anställas inom hälso- och sjukvården samt inom den sociala sektorn. Det är förstås en omöjlighet.

 

Enligt utvärderingen av ÅHS, den s.k. Sonkin-rappporten, har Åland en dubbel hotbild framför sig. Dels behöver Åland mer personal än landskapet självt kan bidra med, dels kommer det övriga Norden att försöka locka till sig personal från Åland.

 

För att kunna upprätthålla den servicenivå och det mångsidiga utbudet av service kommer ÅHS att tvingas rekrytera en stor volym personal med olika utbildning och specialitet. ÅHS måste vara en attraktiv arbetsplats, man måste erbjuda ordinarie och nyrekryterad personal sådana arbetsuppgifter, arbetsförhållanden och lönevillkor som motiverar och som Åland kan konkurrera med i en allt kärvare situation.

 

Fru talman!

I spörsmålet framgår att spörsmålsställarna anser att landskapsregeringen har som arbetsgivare ansvaret för att upprätthålla en rättvis och jämlik lönebild inom sin egen organisation. Det finns en stark känsla inom ÅHS att de olika yrkesgrupperna behandlas mycket ojämlikt. Låt mig exemplifiera.

 

  1. En medveten strategi inom ÅHS har varit att ombilda läkartjänsterna till överläkartjänster. Det har man enligt uppgift gjort i rekryteringssyfte. Man har som arbetstagare, som läkare, fått en ny titel som inneburit en löneförhöjning utan att man utökat sitt ansvarsområde, sina arbetsuppgifter eller skaffat sig fortbildning.

 

  1. Inom ÅHS finns ett lönesystem med s.k. lönegafflar. Det innebär att det finns ett spann där du som arbetstagare placeras. Under vårdstrejken konstaterades att de flesta yrkesgrupper inom ÅHS var placerade i den övre delen av sin lönegaffel. Ett undantag var sjuksköterskorna som generellt låg i mitten av sin lönegaffel.

 

  1. Samtidigt som ÅHS-styrelsen gör en generell löneförhöjning i hela ledningsgruppen under pågående avtalsperiod har vårdpersonalen nogsamt blivit upplysta om att det råder lönestopp, ett faktum som varit gällande ända sedan strejken. Enligt kollektivavtalet skall arbetstagarens lön ses över av arbetstagaren och överordnad en gång per år. Enligt uppgift har vårdpersonal, när man har haft sina lönesamtal med sin överordnad, fått till svar att man inte har möjlighet till löneförhöjning, förutom de allmänna löneförhöjningarna, om man är ordinarie personal.

 

  1. Jämför man med ÅHS med landskapets övriga förvaltning när det gäller erfarenhetstillägg fortsätter ojämlikheten. Om jag är rätt informerad har man möjlighet att få fem erfarenhetstillägg som sammanlagt utgör 30 procent av lönen om man är arbetstagare inom centralförvaltningen. Som sjukskötare inom ÅHS får man två erfarenhetstillägg efter tio år som utgör 10 procent av lönen.

 

  1. Tydligt blir det också att ÅHS värdesätter fortbildning väldigt olika. En av ledningsgruppens medlemmar fick löneförhöjning på grund av vidareutbildning. Det tycker jag kan motiveras. Men också här kan man jämföra med en sjukskötare som tar en ettårig fortbildning. Man kan då räkna med en månatlig löneförhöjning om 30 euro före skatt. Går man en ettårig vidareutbildning i t.ex. intensivvård, hälsovård eller man utbildar sig till barnmorska och därefter är yrkesverksam som sjuksköterska i 40 år tjänar man aldrig in inkomstbortfallet.

 

Det finns åtskilligt att göra näringsutskottet lönesättningen inom ÅHS. Vi får anledning att återkomma i det här ärendet när vi skall diskutera landskapsregeringens meddelande om ÅHS.

 

Avslutningsvis, fru talman, skulle jag vilja citera Eva Molin, före detta sjukhushusdirektör och landstingsdirektör i Sverige. Hon skriver så här om verksamhetsstyrningen, och här kan vi alla ta åt oss: ”Den politiska styrningen av sjukvården är ofta ad hoc-artad, otydlig, övertydlig, nyckfull, taktisk, ej fokuserad på sjukvården utan beroende av andra för sjukvården irrelevanta hänsyn i en salig blandning.  I en sådan kultur och struktur skall då sjukvården fungera. Resultatet blir alltför ofta att de olika grupperna - politikerna, den medicinska professionen och den administrativa och ekonomiska - talar förbi varandra och driver sin egen grupps särintressen. Helhetssynen undviks. Sjukvården är verkligen en komplex organisation och därigenom fascinerande.”

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Det var många intressanta saker som ltl Katrin Sjögren tog upp. Mycket av allt detta kan jag skriva under, men en sak måste jag protestera mot. Det var inför de förhandlingar som skedde när ÅHS bildades. Det var fackorganisationerna som ville ha det kommunala avtalet som grund och därför är det en annan erfarenhetstilläggsprocent inom landskapsförvaltningen än vad det är inom ÅHS. Före ÅHS bildades var erfarenhetstilläggen enligt precis lika hög procent som de är inom förvaltningen i dag. Det är fackorganisationerna som har krävt att det skall vara det kommunala avtalet som skall ligga till grund.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag var inte med på den tiden och jag är inte lika fackligt kunnig eller historiskt bevandrad när det gäller fackfrågor som ltl Anne-Helena Sjöblom. Jag kan dock konstatera att när man slog samman de tre olika organisationerna till ÅHS var det fortfarande en stor löneskillnad mellan sjukskötarna. Det var en stor stötesten. Det skiljde sig fastän man gjorde en organisation på, jag tror det var 1.000 gamla mark, om du var sjukskötare på Gullåsen eller om du var sjukskötare på sjukhuset.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Det var en av de tråkiga sakerna att övergångsavtalet sade att man fick behålla de löneförmåner som man hade innan organisationen bildades. Därför fanns det inget ”likställdhetsprogram” utan var och en fick ingå ett individuellt övergångsavtal, så alla har gjort det fullt medvetet – säkert under protester i vissa fall.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Också där har jag fått mig historien berättad av gamla sjuksköterskor, att det var att skriva under, annars hade man inget jobb!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Det var hårda tider det! Jag var med då också, men inte tyckte jag att det var så där fullt hårt.

 

Det som ltl Anne-Helena Sjöblom sade hade jag också tänkt replikera på. Där finns saker och ting som var själveftersträvansvärda också utifrån sjuksköterskornas egna uppfattningar. Men många av de frågor som nu tas upp här av ltl Katrin Sjögren är urtypiska för de regelrätta förhandlingar som så småningom börjar igen, och sedan får man se vad parterna når för uppgörelse. Kanske det är lättare den här gången än vad det förra gången då finansministern hade ltl Katrin Sjögrens egen hemvist, vad vet jag!

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Nå, jag får väl ta det som ett löfte då, landskapsregeringsledamoten Wiklöf! ( (Från salen, Wiklöf: jag skojar!) Nej, jag tar det som ett löfte och det tror jag att många andra också gör. Var det inte också så, landskapsregeringsledamoten Wiklöf, att hela Åland var i en helt annan ekonomisk situation då än vad vi är nu? Som sagt, jag tar det som ett löfte av finansministern!

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Det äger sin riktighet att som ett resultat av den förda politiken är den ekonomiska situationen bättre i landskapet i dag.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag är helt enig med finansminister Wiklöf: som ett resultat av den förda politiken när liberalerna var med och svängde skeppet så har vi en helt annan ekonomisk situation i dag!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé:

Fru talman!

Oppositionen har lämnat in ett spörsmål med en kläm som lyder: ”På vilket sätt har landskapsregeringen för sina underlydande myndigheter klargjort de allmänna riktlinjerna för lönesättningar inom landskapsförvaltningen samt tillsett och övervakat att dessa riktlinjer efterlevs?”

 

Det är bra att vi har fått ett spörsmål och en sådan här debatt. Det är bra att vi har fått flera oklarheter utredda. Det är som jag har sagt tidigare härifrån talarstolen att ÅHS:s kostym håller på att bli för stor. Ibland känns det som att det blir en maktkamp mellan ÅHS och landskapsregeringen, vilket är synd för det finns ingen vinnare, men jag återkommer till det lite senare.

 

Fru talman!

Det som är olyckligt i den här frågan är att vi i ÅHS-styrelsen enligt lagen utser förvaltningschefen och enligt tjänstekollektivavtalet är det ÅHS som anställer och fastställer lön, men skall lönen justeras skall frågan tas upp i landskapsregeringen. Det här är en sak som oturligt nog har förbigått styrelsen. Vi får inte heller glömma bort att fundera på vad vi kan göra åt det här. Landskapsregeringsledamoten Wiklöf var inne på vad man kan göra i framtiden för att undvika det här. Skall man ändra 2 § i tjänstekollektivavtalet att även styrelsen kan bestämma om lönen och att allt ansvar ligger på ÅHS-styrelsen eller skall man ha det så att styrelsen föredrar inför landskapsregeringen och det är landskapsregeringen som fastställer vem som blir förvaltningschef? Jag har förstått att det går likadant till om man anställer rektor på Ålands Högskola.

Fru talman!

Jag har funderat på ett tredje alternativ. Som jag har sagt tidigare håller det på att bli en maktkamp; det känns som om ÅHS-styrelsen försöker växa och det kommer lite växtverk. Kunde man i framtiden ha social- och hälsovårdsministern som ordförande i ÅHS-styrelsen? Det här är ett alternativ; jag har ingenting emot den nya ordföranden utan det här är ett förslag för framtiden. Då tror jag att det skulle bli mindre pajkastning och mer handling. Att se över hälso- och sjukvårdslagen är tyvärr ingenting som sker på en kafferast.

 

Finansutskottets ordförande Gun Carlson var inne på att reglementet bör tas av landskapsregeringen och det håller jag med om. Fortsättningsvis får vi inte heller glömma bort att vi har en parlamentarisk styrelse där representanter för de flesta partier i lagtinget sitter med. Det är också någonting som bör diskuteras.

 

Vi kommer antagligen att få ett meddelande i mars och kommer då att diskutera mera om ÅHS och det ser jag fram emot för det är någonting som berör.

 

Avslutningsvis, fru talman, kan jag konstatera att det här är en miss som länge har funnits och att den äntligen har klarats ut kan man säga att är positivt.

 

Vtm Johan Ehn:

Fru talman!

Det har varit mycket förhandsdiskussioner kring det ställda spörsmålet och vi har nu ett svar liggande på bordet här i dag. Där har enligt den frisinnade gruppens åsikt landskapsregeringen visat på hur ansvaret är fördelat mellan myndigheter och landskapsregeringen gällande tecknande av tjänste- och arbetsavtal, hur man justerar dem osv. Det tycker jag att man har visat på ett ganska bra sätt i det svar som man nu har lämnat till lagtinget. Det finns ett gällande regelverk bestående av lagar, kollektivavtal, reglementen osv. som ger direktiv för hur det här skall skötas.

 

I det exempel som finns i spörsmålet, som jag uppfattar att är litet tvetydigt på det sättet att i och med att i själva klämmen pratar man generellt om hur man gör någon slags uppföljning från landskapsregeringens sida kring hur man implementerar den politik som landskapsregeringen vill föra, medan i själva motiveringen till spörsmålet finns ett exempel som är ÅHS och som det nu cirkulerat rätt mycket omkring här nu. Där har det, som har sagts vid ett flertal tillfällen, begåtts ett formellt fel vid justeringen av förvaltningschefens lön, av olyckliga omständigheter, kan man säga, eftersom det är på det sättet att i reglementet står det en sak, men tittar man i landskapslagen om tjänstekollektivavtal står det att det är landskapsregeringen som skall justera löner för arbetsgivarrepresentanterna och i det här fallet är ÅHS:s förvaltningschef också en arbetsgivarrepresentant.

 

Enligt vad vi nu har fått erfara av bl.a. finansministern har man nu vidtagit åtgärder från landskapsregeringens sida för att rätta till detta och utgående från det ser vi från vår sida att detta spörsmål är utagerat, man har kunnat konstatera att landskapsregeringen har åtgärdat det här, redan före det att spörsmålet blev aktuellt. Sedan kan man alltid diskutera utgående från det att kommunikationen mellan landskapsregeringen och underlydande myndigheter kunde ha skötts på ett bättre sätt och det är någonting som naturligtvis bör vara en levande diskussion. Men i det stora hela ser vi inte att det här har varit ett större problem utan nu har man hittat rätt i frågorna som sådana.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Talman!

Även om jag sitter med i ÅHS-styrelsen, även om jag har varit delaktig i beslutet om att höja lönerna, har jag också varit med och skrivit på spörsmålet. Man kan säkert fundera om det är särskilt intelligent att göra på det sättet. Jag har gjort det därför att jag ville ha den här debatten i lagtinget. Jag tycker att det är av den digniteten att man bör ha den debatten här. Det har också framkommit av de många diskussioner som har varit här, säkert också i regeringen som har kommit fram till oss andra, i media, i ÅHS-styrelsen, ute bland folk, att det här är en fråga som bör diskuteras.

 

Vi hade inom ÅHS:s ledningsgrupp en primärvårdschef och en sjukvårdschef. När det nya reglementet som antogs 2005 kom till blev det också en sådan förändring att de två tjänsterna blev en chefsläkartjänst. När den utannonserades var det endast två som sökte; den ena hade ett lönekrav på 11.000 euro och den andra var ganska öppen och ville ha ungefär detsamma som man hade haft tidigare som en hälsocentralläkare på hälsocentralen. Valet för oss var ganska lätt vad gäller lönerna och det var också ganska lätt att välja personen i fråga. Det blev en provanställning och när provanställningen var slut skulle den slutliga lönen fastställas. Det fanns ett önskemål från tjänsteinnehavaren. Det tyckte ÅHS-styrelsen, som också hade utsett en arbetsgrupp, att var lite väl högt. Vi hade både formella och informella möten och vi kom fram till en viss lönesättning och den skulle alltså gälla. Det är här hela karusellen börjar. Trots att vi tyckte att vi hade varit ganska duktiga faktiskt för vi hade fått ner lönen med 1.000 euro plus att vi hade tagit bort en hel tjänst, så vi tyckte att vi hade varit värda beröm, men det var inte det vi fick! I stället kan man väl säga att det blev minst sagt ett herrans liv om lönerna.

 

Enligt det personalpolitiska programmet inom landskapet och kutymen inom landskapet är också den att högsta chefen har högsta lönen. Det tyckte vi också inom ÅHS-styrelsen att var ett lämpligt sätt. Det kan man säkert tycka att är fel, men just då, i den situationen, så tyckte vi att det var rätt. Det kan man kritisera – den kritiken är jag beredd på.

 

När det sedan gäller vårdchefen, som man också har haft mycket diskussioner runt och varför man samtidigt höjde lönen för honom, så var det för att han inte hade haft formell behörighet förut. Han fick det ungefär samtidigt som ”lönekarusellen” satte igång och kom då upp i sin egentliga löneklass som han borde ha haft, men han hade alltså haft kompetensavdrag, men nu fick han sin formella behörighet och fick också sin rättmätiga lön.

 

Det här är egentligen historia, men det är en bakgrund för att man skall veta vad det är som har föregått diskussionen. Det här betyder en löneförhöjning totalt sett på dryga 2.000 euro per månad sammanlagt för tjänstemännen inom ledningsgruppen. Det är alltså 2.000 euro vi talar om. Då kan man jämföra det med beslut som regeringen har tagit angående ÅHS:s budget vad gäller avgiftssänkningar som man hade, 1,9 miljoner euro, och man höjde också budgeten med ett antal miljoner euro. Då kan man jämföra vad det är vi diskuterar och på vilka frågor man sätter fokus.

 

Det var alltså en enig styrelse som gick in för detta. Jag tycker att det var bra att vi var eniga. Många gånger har jag satt mig emot just sådana här frågor, men jag är glad i dag att jag var enig med styrelsen för det gäller också att kunna ta ett visst ansvar. Jag undrar vem av er här i salen eller i regeringen som skulle ha velat vara med i den situationen att vi kanske inte hade haft en chefsläkare eller förvaltningschef! De här personerna växer nämligen inte på träd. Det var det vi hade att argumentera för eller emot. Det är en verksamhet som skall drivas.

 

Närvarande på det möte som detta beslut togs var den ansvariga landskapsregeringsledamoten, landskapsläkaren och alla fackliga representanter. På förfrågan till fackrepresentanterna hade man ingenting emot det här, tvärtom, man tyckte att det var ett bra resonemang att högsta chefen skulle ha den högsta lönen. Då tyckte vi att vi hade torrt på fötterna s.a.s.

 

Så går det tre veckor, frågan kommer upp i media, i en på orten utkommande tidning. Antagligen var det någon som hade väckt frågan till regeringen: vad är det som de egentligen håller på med där i ÅHS-styrelsen? Då vaknar regeringen! Vad är det styrelsen har gjort? - trots att landskapsläkaren, den ansvariga ledamoten hade varit på plats! Då formulerar man ett brev till ÅHS-styrelsen där man ber att man skriftligen skall komma med en förklaring till grunderna för omständigheterna kring dessa höjningar. Märk väl, dessa höjningar! Det är inte endast fråga om förvaltningschefen, vilket ledamoten Lasse Wiklöf tidigare sade här i debatten. Det var alltså fel information han kom med. Det var både sjukvårdschefen och förvaltningschefen, det var beträffande dessa två man specifikt ville ha svar på. Det här tyckte vi från oppositionens sida i ÅHS-styrelsen  att var ett litet märkligt förfarande, dvs. att man frågar från sin egen regering – ni skall vara medvetna om att där sitter ordföranden, som är FS:are, vice ordföranden är centerman – man tar alltså inte telefonen och ringer och frågar eller kommer på ett möte där man har närvarorätt och frågar, nej, man skriver alltså ett brev till en enig styrelse! En lika enig styrelse skriver ett ganska känsloladdat svar där styrelsen hänvisar till det som vi har trott att har varit vår reglementsenliga rätt och som alla andra har trott att har varit ÅHS-styrelses reglementsenliga rätt, inklusive ledamoten Wiklöf, inklusive ledamoten Lindeman. Ingen i regeringen visste vid det här tillfället att det här var fel. Det framkom nämligen den dagen som man skulle formulera ett spörsmålssvar - då fick den nuvarande vikarierande avtalschefen, som var ny på sin post och gick till botten när hon skulle formulera ett svar, se: nämen, rackarn ändå, det är ju egentligen regeringen som skall lönesätta när det på ny kula skall sättas lön! 

 

Det här har inte varit till känna för någon, utan först när spörsmålssvaret skulle formuleras. Det här framkom nämligen i de mail jag har fått från styrelseledamöter som har varit i kontakt med regeringen. Det framkom under den diskussion som var i Ålands radio, där ordföranden för ÅHS-styrelsen och ltl Raija-Liisa Eklöw debatterade; det var vid det tillfället man hade fått reda på det här. Så ”handen på hjärtat” Wiklöf, det var så det låg till!

 

Sedan kan man alltid fråga om just lönesättningen är rätt eller fel. Det är många i media, det är många i mess, i båda tidningar, som har frågat om detta är rätt - jag som sjukvårdspersonal, jag som städare, jag har bara så här lite i lön och en chef har så här mycket i lön. Jag tycker att den diskussionen är väldigt allvarlig, för är det så att man anser att ens ledare i ledningsgruppen gör ett dåligt arbete, om man anser att när jag har problem är det ingen som bryr sig, ingen som tar tag i mina problem, det är ingen som står på min sida eller förklarar på något sätt för mig på ett begripligt sätt. Då kan man säkert uppleva att det är en dålig ledare, en ledare som inte är värd den lön som man nu har fått, och det är en allvarlig diskussion. Den diskussionen hoppas jag att vi skall kunna föra inom ÅHS-styrelsen för med en hög lön följer också ett ansvar, och är det så att man som ledare inte tar sitt ansvar är det någonting som är fel.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag undrar bara hur ltl Gun-Mari Lindholm ens kan antyda att t.ex. förvaltningschefen skulle kunna eller vilja sluta om inte styrelsen på eget bevåg hade gett honom löneförhöjning när han enligt vad som har framkommit här i dag inte ens själv har bett om det. Han har just fått en justering av sin lön och han har inte alls varit delaktig i det. Det hörs nästan som om han skulle hota med att sluta om han inte fick det, men enligt vad som har framkommit här har han inte ens varit delaktig i beslutet. Jag tror alltså att han hade stannat kvar i alla fall.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det jag avsåg var naturligtvis sjukvårdschefen. Det alternativ vi hade var dryga 4.000 euro dyrare. På det sättet tyckte vi att det här var ett bra beslut. Vad gäller frågan om att man inte hade begärt löneförhöjningen sade jag – om ltl Sune Mattsson hörde på vad jag sade – att det var i enlighet med det personalpolitiska programmet och den allmänna lönesättningen inom landskapsförvaltningen att den högsta chefen också har högsta lönen. Sedan får man tycka att det är fel. Den kritiken är jag som sagt beredd att ta, men det tyckte vi då att var det bästa sättet att tänka.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag tänkte mest på att man lönesatte en ny person som fick en ordinarie tjänst och detta gjorde man efter förhandlingar, vilket naturligtvis var helt korrekt gjort, men jag ifrågasätter att man på eget bevåg utan anhållan höjer en annan persons lön. Jag skall återkomma till den frågan i mitt anförande.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Herr talman!

Det är precis det jag har försökt säga. Det var en lönekarusell; så förespeglades den och vi i landskapsregeringen gick till botten med de berörda tjänstemän som har med den här saken att göra. Vi kom fram till, vilket jag just deklarerade, att på en punkt hade det begåtts ett formellt fel - oss veterligen icke i något annat fall. I det fall som inte hade behandlats korrekt har vi från regeringens sida lämnat ett bud till ÅHS-styrelsen att man har överträtt sina befogenheter och att man bör åtgärda saken. Jag vet inte mer vad vi skulle ha gjort! Det är väl så man skall göra. Jag försökte dessutom säga, ltl Gun-Mari Lindholm, att eftersom sådana här frågor förekommer så sällan är det rimligt att något stadgande i någon lagparagraf också kan hoppas över s.a.s. i misstag. Nu gjordes det och därför har vi påtalat det, så enkelt är det här ärendet.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Ledamoten Lasse Wiklöf sade att man hade skickat ett skriftligt brev till ÅHS för att efterhöra förvaltningschefens lön. Det hade man alltså inte gjort. Det var också sjukvårdschefen, så det som Wiklöf sade var alltså fel. Wiklöf sade också att kort efter att man hade fått veta det här – kort: tre veckor! – tre veckor efter att media hade tagit upp frågan skred man alltså till verket! Jag tycker inte att ledamoten Wiklöf far särskilt varsamt fram med sanningen i detta ärende. Kännedom om att det var landskapsregeringen som skulle lönesätta hade man inte heller förrän man skrev spörsmålssvaret. Det var en tjänsteman som kom på det! Det var väldigt bra att det kom fram, att någon gång få reda på det, men man skall säga som det är, herr Wiklöf!

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Herr talman!

Avtalsfrågor handläggs hos Ålands landskapsregering vid dess finansavdelnings avtalsbyrå. Där sitter tjänstemän som dagligdags sysslar med den här typen av frågor och det är deras uppdrag; för det har de lön. Men när vi korrigerade, sade jag, hade vi på en punkt orsak att tillrättalägga det som ÅHS-styrelsen hade beslutat och det var förvaltningschefens lön som hade tagits på felaktiga premisser, man hade åsidosatt den tjänstekollektivavtalslagstiftning som korrigerades 1999 – långt för Lasse Wiklöfs tid – och det hade man förbisett. Märkvärdigare än så är det inte1

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Nej, herr Wiklöf, ingenting är märkvärdigt bara man håller sig till sanningen! Jag tycker att det är viktigt. Jag sitter inne med ganska mycket kunskaper i den här frågan. Jag försöker inte undandra mig mitt ansvar, men jag försöker förklara hur ärendet har löpt. Jag hoppas att vi skall ha samma sanning i det här ärendet och inte försöka skjuta över det på någon annan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag vill erinra om jag sade redan i mitt anförande att centern accepterade att man satte den lön för chefsläkaren som är, eftersom ÅHS-styrelsen bedömde att personen i fråga besitter den kompetens och ÅHS behöver, så det var helt okej. I övrigt är jag absolut helt och hållet enig med ltl Gun-Mari Lindholm om att det väcker både förvåning och förundran att en medlem av ÅHS:s styrelse skriver på ett spörsmål om sig själv! Det är faktiskt ganska ovanligt. Vi hörde just i en replik att ltl Gun-Mari Lindholm säger att hon sitter på stora kunskaper i ärendet – det väcker förvåning, ja!

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Spörsmålets kläm gäller lönesättningar inom landskapsförvaltningen samt ”tillsett och övervakat att dessa riktlinjer efterlevs”. Det är alltså spörsmålets kläm och jag tycker att det är ganska väsentligt att veta på vilket sätt regeringen har gjort det. Regeringen har suttit med vid det specifika tillfället, man har inte öppnat munnen i den här frågan, alltså måste man ha ansett att det har varit korrekt. Det är fem stycken från regeringspartierna som sitter med i ÅHS-styrelsen – nog måste man väl föra något slags diskussioner sinsemellan eller är de här två organen helt icke-kommunicerande kärl? Det tycker jag i så fall är ganska allvarlig information vi får.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Det är nästan lika allvarligt om man sitter i en styrelse med ansvar även om man sitter i opposition och tar beslut om olika lönesättningar utan att känna till riktlinjerna. Nog är det också styrelsemedlemmarnas ansvar att kontrollera vad är det som gäller, precis lika mycket som någon annans. I en parlamentarisk styrelse har alla lika stort ansvar.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jo, det har vi! Det har Obunden Samling och det har socialdemokraterna, det har liberalerna, det har Frisinnad Samverkan och det har också centern. Centern har t.o.m. suttit på ministerposten, man har suttit på ordförandeposten i ÅHS-styrelsen och ingen har vetat om detta förut förrän denna vikarie på avtalssekreterartjänsten märkte det! Till den delen är vi nog lika goda kålsupare allihopa!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Det är bra att ltl Gun-Mari Lindholm bekräftar historiebeskrivningen. Det blev inte riktigt klarlagt under mitt anförande och replikskifte med ledamoten Lasse Wiklöf. Eftersom ltl Gun-Mari Lindholm sitter i ÅHS-styrelsen och har varit med och fått ta del av alla breven är jag väldigt glad att hon nu förklarade det så att det blir klart för alla att spörsmålet var skrivet innan – ledamoten Lasse Wiklöf ropar nej, men det är konstigt, han tror inte ännu!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Anders Eriksson:

Herr talman!

ÅHS:s problem är som jag ser det betydligt större än förvaltningschefens lön och det formella misstaget, om vi kallar det för det. Det finns två orsaker som jag ser det till att ÅHS:s problem är som de är. Det första är att det är en oklar, nästintill obefintlig politisk styrning, en styrning i två nivåer: vi har en styrelse och vi har landskapsregeringen, speciellt efter de sista replikskiftena undrar man om det finns någon kommunikation överhuvudtaget  mellan dem! Otydligheten blir inte heller bättre av att ledningsgruppens arbetsuppgifter är oklara, om man pratar med folk inom sjukvården så vet de faktiskt inte riktigt vad de har för roller. Sjuksköterskorna vet t.ex. inte vad sjukvårdsledaren riktigt skall göra fast det då är deras förlängda arm. Den andra orsaken till ÅHS:s problem är bristande ekonomiskt ansvar. Vi har 100 miljoner euro, en tredjedel av landskapsbudgeten, som ligger här. Om jag frågar Ålands lagting: Är det någon som på fullt allvar tror att vi kommer att ha den goda samhällsekonomi vi har i dag för all evighet? Det är naturligtvis inte på det sättet. Skulle vi ha det, så kommer kostnaderna ändå att öka; utvecklingen, kunnandet, den teknologiska utvecklingen går så pass mycket framåt, man kan göra så mycket mera i dag. Men vi kan ju inte göra allt inom ÅHS, och det gör man inte nu heller.  Det är ändå så att specialiseringen gör att kostnaderna per patient blir orimliga. Den andra orsaken är att vi har en åldrande befolkning, det är ingenting som jag ser som ett problem, tvärtom, det skall vi vara glada för, men det kräver mer och mer resurser framöver. Det här är folk som har byggt upp vårt samhälle och de har rätt till en god vård.

 

Herr talman!

Jag är ingen sjukvårdsexpert och Ålands Framtid har också här uteslutits ur ÅHS-styrelse, så därför är det ännu svårare för oss att ha någon inblick. Men jag tror ändå att försöker man göra någon slags prioritering så är primärvården viktig. Vi måste ha en god och effektiv primärvård, vi måste ha en god och effektiv åldringsvård. Men sedan har vi specialistvården. Vad kan vi göra hemma på Åland? På vilka områden kan man flyga in expertis och när måste vi söka oss utanför Åland? Här måste det prioriteras.

 

Tittar vi på byggcirkusen, som den har kallats i media, så blev 17 miljoner euro 29,5 miljoner euro! Och det gick rakt igenom landskapsregeringen, rakt in på lagtingets bord som en mindre ekonomisk bomb. Då blev det förändring. Men, märk väl, ingen visste, finansutskottets ordförande, ansvarig minister, finansministern såg vi inte röken av när vi diskuterade dessa frågor – ingen visste riktigt vad detta byggande skulle sluta i och vad det berodde på. Jag sade i det skedet, och jag står fast vid det, att det är viktigt att man slår fast en målsättning: vad är det vi skall göra? Och utgående från målsättningen måste man se till att man har både personella och materiella resurser så att man kan uppfylla den.

 

Det är så, värderade lagtingskamrater, att ansvaret saknas ganska långt när det gäller ÅHS. Det var en intressant ledare igår där man jämförde med att om man skulle skicka ut till Viking Lines alla enheter, till båtar, till biljettkontor osv. och fråga: Vad vill ni ha? Det är klart att de, likaväl som alla inom ÅHS, tycker att det som de pysslar med är det absolut viktigaste! Men om de skulle ta den listan rakt av – julklappslistan, som den kallades – så skulle vi nog inte ha Viking Line så speciellt länge kvar. Det här är det olyckliga, att den här typen av tänkesätt inte finns inom ÅHS-organisationen och det måste vi få om vi skall klara av att ha en god vård också framöver.

 

Så är jag framme vid förvaltningschefens lön, som jag ändå sade att inte är det viktigaste i den här diskussionen. Vi har ändå konstaterat att man nyligen har ingått ett treårigt avtal men ändå höjer man med 5,6 procent. Jag tycker att det är ett gammalt förlegat synsätt, åtminstone inom företagsvärlden att chefen alltid skall ha den högsta lönen, att man måste bli chef för att få en så hög lön som möjligt. Inom många företag köper man in spetskompetens, spetskompetens som man många gånger får betala betydligt högre för än vad man betalar t.ex. VD:n. Spetskompetens tycker jag att det lite handlar om när chefsläkarens lönesättning sattes. Jag kan inte säga om det är rätt eller fel, men jag tycker att resonemanget, förklaringarna som har getts där är förnuftiga. När det däremot gäller förvaltningschefens lönesättning så av alla fantastiska förklaringar vi har fått, man har pratat om jämställdhetsaspekter, man har pratat om att höja för de lågavlönade genom att ge de högstavlönade ännu mer, då blir det lite märkligt. Samtliga som sitter i ledningsgruppen får löneförhöjning medan de som utför vårdarbetet får höra att det är lönestopp. Jag menar, att ingen kan på fullt allvar tro att en sådan organisation kommer att fungera bra på sikt.

Det som åtminstone är min tro är att det finns ett gammalt förlegat synsätt till, dvs. det första är att chefen skall ha den högsta lönen, men nu var det så olyckligt att chefsläkaren här var en kvinna som helt plötsligt hade högsta lön, så jag tror att också det har spelat in att det var en man som helt plötsligt skulle få en lägre lön än en kvinna. Jag hoppas att jag har fel, men jag tror att det är sådant som har spelat in att den här situationen har blivit som den har blivit.

 

Som jag sade inledningsvis är förvaltningschefens lön inte det största problemet, men det är den klassiska droppen som utlöste en nödvändig debatt. Den debatten borde ta sikte på: hur kan vi få mera ansvar inom ÅHS? Hur kan vi, som finansminister Wiklöf sade, hitta en väg som bär på sikt? Jag har blivit alltmera tveksam till att är det förnuftigt att ha en politiskt tillsatt styrelse i ÅHS? Vi vet att hälso- och sjukvården är någonting som berör oss alla. Det är känsliga frågor att ta i. Det är också mycket röster som det helt plötsligt handlar om, så jag tror att ingen vågar riktigt ta i de knepiga frågorna. Det skulle vara lätt att säga för det behövs ett management med ekonomiska förtecken; förvaltningschefen behöver absolut inte ha läkarkompetens utan den ekonomiska kompetensen är det viktiga, därmed inte sagt att nuvarande innehavare inte skulle ha det, för det har jag ingen kännedom om. Det behövs ett management med ekonomiska förtecken, det är viktigt, men jag har själv suttit med i flera instanser där folk från näringslivet har varit med och där man tyvärr har fått höra, att ja, skulle det vara våra egna pengar, så kanske man inte gjorde så här, men när det är landskapets pengar så vet man aldrig riktigt. Igen, det är ansvaret; om de som har hand om verksamheten, de som är satta att ha ansvar inte också har det ekonomiska ansvaret, så fungerar det inte riktigt bra.

 

Men jag hoppas att man i övriga partier också skall fundera på att är det riktigt klokt att ha en politiskt tillsatt styrelse i ÅHS. Jag tror inte det. Framför allt är det synnerligen olyckligt att ha en sådan situation som vi har nu att det är oklara roller mellan två olika politiska instanser, det har vi redan sett att alla skyller på varandra när landskapsregeringens berömda brev gick och när det inte gick! Min tro är att det gick efter att oppositionens skrev spörsmålet, men det är en annan femma.

 

Till sist två avrundande frågeställningar, herr talman. Vi har en dyr sjukvård på Åland. Vi bor på en ö. Det är ofrånkomligt att sjukvården är dyrare än vad den är i omkringliggande regioner, men jag läste en artikel i Dagens Nyheter där man pekade på att Norden har världens dyraste sjukvård. Ett läkarbesök på Åland kostar 27 euro, trots att vi kanske, utgående från den artikeln, har världens dyraste sjukvård, medan det i England var gratis och i Portugal kostar det en euro att göra ett läkarbesök. Frågan som inställer sig hos mig är förstås: Hur är detta möjligt? Det är någonting man borde titta på. Hur skall vi klara av att finansiera vården framöver utan att det finns ett ekonomiskt ansvar för verksamheten? Dessa frågor borde vi grunna på i ett litet längre perspektiv i stället för att gräva ner oss, som vi ofta gör i formella fel.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Det var ett intressant anförande som ltl Anders Eriksson hade om hur man skulle kunna utveckla verksamheten inom ÅHS och hur man skulle kunna få ett ökat ansvarstagande. Ltl Anders Eriksson framförde som en lösningsmodell att man inte skulle ha politiker utan man skulle ha någon form av sakkunniga i kommande ÅHS-styrelse. Men jag tycker nog att man måste invända mot ett sådant tänkande eftersom jag tror att vi alla i den här salen är överens om och också ute i det åländska samhället att ÅHS och den verksamhet som ÅHS har är kanske det viktigaste politikområdet som lagtinget och landskapsregeringen är satta att ansvara för och utveckla. Nog vore det väl konstigt om vi skulle ha politiker som skulle sitta i ledningen för den verksamheten, så jag tycker att det är ett stort underkännande av oss folkvalda och jag tycker att i sådana fall är det väljarnas sak att ändra på det i nästkommande val, om de inte är nöjda med de representanter som de har valt in i Ålands lagting att sköta de ekonomiska resurserna och se till att man har en god hälso- och sjukvård på Åland. Jag tror nog att vi faktiskt skall försöka se till att vi sätter dit de allra duktigaste politikerna vi har på Åland och de mest ansvarsfulla som vi kan komma på. På det sättet tror jag att vi bäst tar ansvar för Ålands hälso- och sjukvård och den långsiktiga utvecklingen där.

 

Herr talman!

Det har både i den här debatten av ltl Anders Eriksson och i tidigare debatter förts fram önskelistorna från Ålands hälso- och sjukvård och det arbete som pågår där med olika arbetsgrupper osv. Ltl Anders Eriksson jämför det här med att Viking Line skulle inte finnas längre om man skulle göra på samma sätt att man skulle ta in alla önskemål. Det är helt riktigt att så skulle det naturligtvis inte vara om man skulle förverkliga alla önskemål, men jag vill ändå ta ÅHS:s ledning, både styrelsen och förvaltningschefen, i försvar på det sättet att han har också varit väldigt tydlig ut mot sin organisation och mot arbetsgrupperna, att det de kommer med är de facto inte givet att kommer att förverkligas utan det kommer att finnas ekonomiska begränsningar och ekonomiska ramar. Det var förvaltningschefen väldigt tydlig med att informera oss om i landskapsregeringen två veckor före jul ungefär när vi fick en presentation av projektet och vilken status det hade just då. Jag tycker att vi måste ändå vara ärliga mot varandra och också ärliga gentemot ÅHS:s ledning och styrelse i det här sammanhanget att dessa 29,5 miljoner och allt det arbete som pågår har vuxit fram därför att man har ett underifrånperspektiv, att man har gått in och låter organisationen presentera de olika behoven som finns och sammantaget blir det en väldigt stor bit, men sedan är det ledningens sak, det är styrelsens sak och sist och slutligen landskapsregeringens och lagtingets sak att prioritera att det här är taket och de här bitarna kommer att förverkligas. Det är alltså inte i sig givet att de s.k. önskelistorna skulle förverkligas för då skulle det gå som ltl Anders Eriksson har sagt. Men jag utgår från att både ledningen för ÅHS och landskapsregeringen och lagtinget har ett så stort ansvar i slutländen att så skulle inte bli fallet.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Jag är fullständigt övertygad om att det är ett komplext uppdrag att sitta i ÅHS:s styrelse och jag delar lantrådets åsikt om att det skall vara ålänningar, det skall vara politiker som sitter i ÅHS:s styrelse. Kommer det till kritan att vi absolut måste börja prioritera så handlar det om så konkreta saker som t.ex. att man blir starropererad på ett öga i stället för båda, man kanske inte får en ny höftled om man har fyllt 70 år, man kanske inte blir bypass-opererad om man har fyllt 65 år, så det är sådana prioriteringar vi pratar om och de är absolut inte lätta att göra.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Ltl Katrin Sjögren och jag är helt överens!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Med tanke på det sista om bypass-operationer osv. tror jag nog att det är bra om det är andra än politiker som gör prioriteringarna, men det är en annan femma. Lantrådet sade att man skall vara ärlig. Jag har nog varit ärlig. När det har sagts i remissdebatten att ÅHS inte fungerar har jag faktiskt sagt att det är fel. Vården fungerar väldigt bra, men den ekonomiska styrningen, ledningen, förefaller inte helt klar och framför allt är den politiska styrningen nästintill obefintlig. När jag pratar om att det skall sitta sakkunniga i styrelsen har jag tänkt det för att få in större ekonomiskt kunnande. Det kan inte vara något bekymmer – håller man på trafikavdelningen och ”jålar” med någon slags utförare- och beställareroll, så nog måste man också kunna ha en professionell styrelse för ÅHS som har hand om utförandet medan politikerna lämnar beställningen med hjälp av sakkunniga inom förvaltningen. Nog måste det fungera också på det här området.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Sakkunnigheten skaffar man inom ÅHS-organisationen genom att anställa en kompetent förvaltningschef och att den förvaltningschefen har en lika kompetent ledningsgrupp till sitt förfogande osv. ner i organisationen. När det gäller den ekonomiska styrningen har både ltl Anders Eriksson och jag varit med så länge att vi har upplevt hela ÅHS:s historia och det var inte någon alldeles enkel resa när ÅHS-organisationen startades upp och att få ett ekonomiskt grepp om utvecklingen där när det kom tilläggsbudget efter tilläggsbudget så var mycket svårt under en lång rad av år. Jag vill ändå ge det erkännandet till de senaste styrelserna och till nuvarande förvaltningschefen att man verkligen har tagit tag i de här sakerna och fått en välfungerande ekonomisk styrning jämfört med vad den har varit tidigare. Därmed inte sagt att den säkert kan utvecklas och bli ännu bättre.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Lantrådet sade att ”inventeringarna” som görs ute på avdelningarna inte betyder att man tar dem rakt av, men kan lantrådet förstå min oro i och med att byggnationerna har ökat från 17 miljoner till 29,5 miljoner och det kom rakt av in på lagtingets bord utan att man inom landskapsregeringen har gjort några prioriteringar eller några åtstramningar, så därav min oro att också samma arbetssätt skulle gälla i fråga om listornas uppföljning. Jag vill också säga att det har framkommit, och det tror jag att lantrådet Roger Nordlund vet, att jag har hela tiden sagt att skall man ha en politisk styrning, vilket jag inte tror att är det bästa – jag har alltmera börjat fundera på det – så är det hälsovårdsministern som skall sitta som ordförande som har ansvaret, det har hela tiden varit min utgångspunkt, men nu har det blivit någon sorts tuppfäktning om vem som riktigt bestämmer vad – och det har inte gjort det precis bättre!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Jag har full förståelse för den oro som ltl Anders Eriksson kände öveer den stora summan som nämndes i budgeten och i det fallet får vi nog vara självkritiska i landskapsregeringen att vi tog fram den summan i det här skedet, för det var antagligen för tidigt att nämna den i och med att vi fortfarande var i inventeringsskedet. Prioriteringar hade inte gjorts vare sig inom ÅHS eller landskapsregeringen ännu i det skedet. Men samtidigt kanske det kommer någonting gott utav den här debatten också att det blir en striktare styrning och en större granskning av hela projektet. Det kan nog behövas därför att vi vet alla att verksamheten och investeringarna brukar tendera att växa, så det finns nog all orsak både för lagtinget, landskapsregeringen och den kommande ÅHS-styrelsen att försöka hålla i det så gott man kan.

 (Från salen, ltl Anders Eriksson: tack för det erkännandet!)

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det hedrar lantrådet när lantrådet här för lagtinget deklarerar att ledningen för ÅHS nog här i något skede hade för landskapsregeringen framfört att internt arbete mellan ledningen för ÅHS och dessa planeringsgrupper kanske inte kan genomföras så här. Men det leder till att kritiken mot landskapsregeringen och i förlängningen lantrådet då blir ännu större därför att landskapsregeringen har de facto fört fram hela paketet i lagtinget för godkännande ändå och hade som önskemål, som jag uppfattade det, att vi skulle fastställa 29,5 miljoner som investeringsgräns. Vilka möjligheter skulle ledningen för ÅHS efter det sedan ha haft att försöka spara om ni skulle ha fått lagtinget att anta 30 miljoner som investeringsgräns?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Som jag sade tidigare hade prioriteringar ännu inte gjorts av vare sig ÅHS eller av landskapsregeringen i det skedet när den här summan nämndes och vi var antagligen för tidigt ute med den summan; den skulle inte ha varit med i budgeten utan vi skulle från landskapsregeringen ha satt en hårdare press på ÅHS-styrelsen och ledning för att få fram det som var de viktigaste behoven och en prioritetsordning där. Det får vi ta på oss och naturligtvis har ltl Mats Perämaa rätt att det är alltid lantrådet som har det yttersta ansvaret.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Vi får tacka det och vi noterar då att lantrådet för landskapsregeringens del erkänner misstaget, men det säger någonting om hanteringen av de här sakerna, alltså 10 miljoner skillnad i investeringar kan avföras kort här i debatten som någon sorts prioriteringsmisstag. Det gäller för oss alla att i framtiden komma ihåg det här och försöka vara noggranna i beredningen av dessa saker.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman! Jag kan försäkra ltl Mats Perämaa och alla andra som lyssnar på den här diskussionen att landskapsregeringen har haft för avsikt att vara mycket noggrann i detta ärende också när man väl har ett tillräckligt brett underlag för att kunna göra de prioriteringar som behöver göras. Inventeringen och det material som finns i den redan nu visar att det kommer att bli ett ytterst grannlaga arbete att göra prioriteringarna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman! Jag är väldigt glad för att lantrådet nu säger att man släppte ut det för tidigt och att man inte borde ha gjort det just då osv. Men jag är ännu mera glad för att finansutskottet och lagtinget genomskådade att så här kan det inte gå till så att vi fick en ändring av det i lagtinget. Nu är misstaget som landskapsregeringen gjorde tillrättalagt av lagtinget.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

”Ett misstag”. Det var egentligen en sammanräkning av de önskemål som fanns vid det tillfället egentligen som presenterades i budgeten och som jag har sagt tidigare flera gånger så skulle prioriteringar göras både av ÅHS:s ledning och styrelse samt av landskapsregeringen och i sista ändan av Ålands lagting. Det fanns inte i den här budgeten att man skulle göra den eller den investeringen utan det är fortfarande ett projekt som är under planering.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag är ändå glad att lagtinget gick in för finansutskottets beslut. Nu har vi inte det problemet framför oss vad vi har godkänt och inte godkänt. Det är mycket möjligt att man någon annanstans också har kommit på att det här var orimligt, men det är bra om besluten är grundade på verklighet och inte på önskelistor när de kommer till lagtinget. Har det varit en önskelista hade vi kanske behandlat det på ett annat sätt.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Jag tror att det är bra att den här diskussionen förs för den här verksamheten är värd att diskuteras mycket mera än vad som görs i Ålands lagting eftersom den är så viktig för de åländska medborgarna och den tar också en väldigt stor del av våra ekonomiska resurser. Men debatten visar också att det är mycket lättare att diskutera investeringar, de hårda värdena i debatten, än själva verksamhetens innehåll, vad vi skall prioritera där, det är antagligen en betydligt svårare diskussion. Den får vi återkomma till i samband med det meddelande som vi har utlovat från landskapsregeringen senare under året.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Ronald Boman:

Herr talman!

Det här spörsmålet har som bekant sin uppkomst i det enhälliga beslut som ÅHS-styrelsen tog den 3 november 2006. Beslutet gällde justering av förvaltningschefens lön. Beslutet bröt mot landskapslagen om tjänstekollektivavtal och därigenom kan man fråga sig hurdan styrelse vi har som enhälligt bryter mot lagen!

 

Uppdragen som medlem av ÅHS:s styrelse har alltid varit eftertraktade och därför kunde man tänka sig att de allra bästa krafterna togs i anspråk. Men så är inte fallet. I vanlig ordning premierar man gamla trotjänare, nya påläggskalvar och personer som ställer upp för partiet genom att exempelvis koka kaffe på månadsmöten. Utgående från dessa kriterier kan man inte heller förvänta sig att dessa personer förstår att fatta lagliga beslut.

 

Men det fanns åtminstone tre personer som var med på mötet som borde ha kunnat lagen. Den första är naturligtvis förvaltningschefen, som jävade sig när detta ärende behandlades, ett bra sätt att undandra sig ansvar men ändå få höjd lön! Den andra var styrelsens ordförande som lade förslaget om löneförhöjning som sitt eget förslag och bl.a. därför har ett speciellt ansvar för lagligheten i beslutet. Den tredje personen som i detta fall borde ha det högsta ansvaret för lagligheten i den underlydande myndighetens beslut är hälsoansvariga ledamoten Harriet Lindeman. Men enligt massmedia ansåg Lindeman att saken var avgjord före den kom till styrelsen och därför fanns inget att göra. Om det är så att ärendena är avgjorda innan de kommer till styrelsen så känns nog styrelsens arbete överflödigt.

 

Att de övriga stolpskotten i styrelsen godkände det lagvidriga förslaget till löneförhöjning var väntat. Man kan inte begära av dem att de förutom att vara med på möte och lyfta arvode också skall kunna lagen, det är för mycket begärt!

 

Men nu är det så att ett olagligt beslut kan eller får aldrig verkställas, så förvaltningschefen blir utan löneförhöjning och styrelsen får ståta med okunskapens stämpel.

 

Till sist, herr talman, ber jag att få rekommendera de ÅHS:s styrelseledamöter som deltog i mötet den 3 november 2006 att icke ställa upp för omval.

 (Från salen, ltl Gun-Mari Lindholm: det är för sent!)

 

TALMANNEN: Talmannen vill påminna om språkbruket från lagtingets talarstol.

Ltl Ronald Boman: Det talades om kålsupare här tidigare.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

När det gäller min närvaro stämmer det mycket riktigt. Problemet var delvis det att det inte var utskickat med i föredragningslistan utan det kom som ett utdelat ärende på dagen. Jag sade att då hade en enig styrelse kommit överens om det och jag hade för min del ingen orsak att i det skedet att göra den bedömningen att det var ett felaktigt beslut. Sedan kan jag också säga när det gäller lagstiftningen att en så beredande tjänsteman är jag inte att jag när ärendet låg på borde skulle ha vetat om det. Jag kunde det inte helt enkelt och jag tror att en av orsakerna till att det här hände är att det inte fanns någon riktigt beredande tjänsteman, som naturligtvis skall känna till lagstiftning osv., i detta ärende eftersom det ganska långt var en styrelsefråga och förvaltningschefen var bortkopplad från ärendet.

 

Ltl Ronald Boman, replik:

Herr talman!

Det känns nog lite som en kupp det här ärendet därför att det kom upp som ett extra ärende på mötet och då borde man naturligtvis ha bordlagt, om inte annat för att höra lagkloka. Man brukar inte ta sådana här principiellt viktiga beslut rakt av utan de borde faktiskt penetreras noggrant i förväg.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Om jag tolkar det rätt så var det ett mycket väl övervägt beslut av en enig styrelse som har diskuterat det här ganska mycket, så styrelsen upplevde ingalunda det här som någon kupp utan det var ett väl förberett ärende från deras sida sett. Jag skall inte bordlägga ärenden.

 

Ltl Ronald Boman, replik:

Herr talman!

När jag läser ÅHS:s protokoll från nämnda dag står det: ”Fastställande av föredragningslista. Förslag: dagens föredragningslista fastställs. Beslut: styrelsen godkände föredragningslistan och beslöt uppta ett extra ärende, 119 §, till behandling.” Då verkar det nog lite ”ad hoc”, som finansminister Wiklöf brukar säga!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Det har i dag diskuterats mycket om formaliteter runt lönejusteringar och missar. Jag skall inte uppehålla mig så mycket kring det för jag sväljer att man har gjort en miss och man försöker rätta till den. Men det som förvånar mig är precis det som står i mess- och insändarspalter och som jag själv tänkte med en gång: hur i all sin dar kan man fatta ett beslut att höja en lön till en person som man just har justerat lönen för! Var någonstans i det personalpolitiska programmet står det skrivet att den som är högst i hierarkin skall ha högsta lönen! Så har det inte alltid varit inom ÅHS och är det inte nu heller. Det är många som har längre tjänstgöring och mera erfarenhet som har lägre lön än dem med samma tjänst som har kortare tjänstgöring. Om det är som ltl Gun-Mari Lindholm sade att den som har högsta kompetensen skall ha högsta lönen så har man mycket att göra inom ÅHS-styrelsen!

 

Vad är då högsta kompetensen? Vem är högst i ÅHS? Är det den som har högsta utbildningen? Den som tillför mest? Den som kanske har doktorerat, handlett i undervisning för doktorander osv.? Eller är det någon annan? Den som har det medicinska ansvaret t.ex. eller den som har förvaltningsansvar? Det är väldigt svårt att fastslå. Det kan inte jag göra här. Det är ingen självklarhet i alla fall att den som är högst i hierarkin skall ha den högsta lönen. Det finns ett par områden, säger man, i historien som det är så och det är militären, där högsta befälet alltid har högsta lönen. Vi har inte sådana lagar på Åland och jag har inte själv varit i militären, så jag vet inte ens om det är sant ens en gång, men det sägs att det går efter grader.

 

Jag tycker nog att en väckarkloka borde ha ringt, och det gäller hela styrelsen, men det gäller också landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman. När hon hörde detta kunde hon nog ha frågat: Är det verkligen så här, bör man göra så här? Det finns nästan ingen utom de inblandade som har reagerat på det här och sagt att det var ett bra beslut. Det är väldigt få, de flesta säger att det här var ett beslut som man ifrågasätter, ett beslut som inte borde ha tagits utan man borde ha funderat över vad det är. Och just detta att man nyss har justerat en lön och erbjuder förhöjning utan att en anställd ens ber om det, när man har så många andra som man skulle kunna höja åt, precis på samma grunder så att man skulle få hålla på och ha möte varje vecka i flera månader om man tog alla personer där som man skulle kunna göra likadant åt. Det här vilar på dålig grund.

 

Förvaltningschefen jävade sig. Hade det varit inom Lemlands kommun där ltl Gun-Mari Lindholm och jag jobbar så hade nog kommundirektören sagt efteråt att det här beslutet som ni fattade var inte lagligt, för han är anställd precis som förvaltningschefen att tillse lagligheten av besluten och det kan man nog titta efter även på de beslut som man inte är med och utverkar. Någon måste ha ansvar inom ÅHS att se till lagligheten av besluten. Det skall vara inte så att det via tidningsskriverier och andra sätt kommer till landskapsregeringen och att de sedan försöker rätta till det.

 

Jag vill alltså säga att detta var ett dåligt beslut. Jag hoppas  att man kan rätta till det och jag hoppas att det sker snabbt.

 

För övrigt ber jag att ärendet bordläggs till måndagen den 8.1.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman!

Ltl Sune Mattsson ställer en retorisk fråga och undrar hur styrelsen har tänkt när man har givit löneökningen. Hur har styrelsen tänkt när det gäller lagligheten? Jag önskar här ett förtydligande. Har ltl Sune Mattsson varit i kontakt med de liberala representanterna som finns i ÅHS-styrelsen och diskuterat dessa frågor med dem?

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

För det första finns det bara en representant från liberalerna i ÅHS. Jag tycker att den har gjort lika fel som centerns representant och alla andra. Jag tycker att det var ett felaktigt beslut och jag har också diskuterat med dem. Jag tycker fortfarande att det är fel; det spelar ingen roll vem jag diskuterar med. Jag tycker att ltl Gun-Mari Lindholm gjorde fel och alla de andra också som var med. Det är min syn på saken.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman!

Jag sätter mig inte till doms över huruvida det resonemang som styrelsen förde var rätt eller fel. Men jag önskar ett klart förtydligande: har ltl Sune Mattsson varit i kontakt med den liberala representanten i ÅHS-styrelsen och diskuterat dessa frågor?

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

 

Jag har varit i kontakt med den ordinarie representanten och diskuterat det och sagt vad jag tycker. Jag kan också förtydliga att den ordinarie representanten var inte på plats när det här hände, men det är en annan sak.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar:

Herr talman!

Jag tänker inte förlänga debatten så speciellt mycket, mycket har redan sagts. Spontant när man diskuterar ÅHS – det har jag haft förmånen att göra under flera olika repriser allt sedan det grundades – kan jag säga att det som jag upplever som oklart är maktfördelningen, fördelningen av uppgifter bl.a. i styrelsen och i organisationerna. Det blir alltid på det viset att det blir en diskussion kring ÅHS:s verksamhet, ställning och position. Det som har framkommit är bl.a. att det var olämpligt med en politisk styrelse. Vi delar inte den åsikten. ÅHS är en av de största och viktigaste organisationerna som vi ansvarar för och då är det också viktigt att den leds av en politisk styrelse. Men den problematik som nu och då uppstår och diskuteras sammanhänger framför allt mycket med att uppgiftsfördelningen mellan organen inom organisationen osv. är oklar. Detta ger sedan upphov till olika bedömningar som ibland kan medföra att beslut inte upplevs vara riktiga.

 

Därför välkomnar vi naturligtvis meddelandet som vi har blivit lovade från landskapsregeringen i mars där man förhoppningsvis skall ta upp maktfördelningen inom organisationen.

 

För socialdemokraternas del är vi tillfreds med landskapsregeringens svar på spörsmålet och konstaterar, som alla har gjort här, att det har uppstått en oklarhet just när det gällde att landskapsregeringen skall justera lönen medan ÅHS-styrelsen har rätt att anställa och fastställa förvaltningschefens lön. Det är bra att frågan nu har blivit klargjord. Om jag har förstått det rätt är det så att det är första gången i ÅHS:s historia som ÅHS-styrelsen hamnar i den situationen att man skall justera lönen för förvaltningschefen och i samband med detta har man tydligen upptäckt det här. Tidigare har justeringarna skett i samband med att personerna har blivit anställda.

 

Några allmänna kommenterar när det gäller den här frågan är det som också vi från socialdemokraterna tycker, nämligen att beslutet tillkom lite för hastigt; man borde ha haft möjlighet och tid att kunna diskutera det. Jag tror att det var ltl Gun Carlson som var inne på att partierna också borde ha diskuterat saken sinsemellan innan man tar ett sådant här beslut. Vi delar den åsikten att det skulle vara viktigt att när det är beslut av den här karaktären och framför allt när det blir s.a.s. som extra ärenden och tiden är väldigt kort borde man inte ta sådana här beslut med så kort varsel. Den kritiken tycker jag nog att är berättigad.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Herr talman!

Det har varit en ganska lång debatt om den här frågan och det har varit intressant att lyssna. Jag valde själv att spara mig mot slutet och framför allt vill jag säga att den diskussion som har förts här i dag har varit värdefull med tanke på det meddelande som kommer i mars. Man kan ta den med sig s.a.s. när man sammanställer det meddelandet.

 

Det finns ändå några saker som jag tycker att gärna redan i det här skedet vill ta upp. Det ena som kom fram här var frågan om vem som fastställer reglementet. Det är styrelsen som fastställer reglementet och jag har själv varit med i en diskussion runt det om det skall vara landskapsregeringen eller styrelsen och varit tveksam till var det hör hemma. Det bottnar egentligen i om man har ”historien i ryggen” när det gäller ÅHS och bildandet av ÅHS. Då var det väldigt viktigt, sades det från alla håll, att ÅHS skulle vara en självständig organisation så långt det bara är möjligt, brukar vi säga när det gäller Åland, utan att för den skull vara helt självständig. Det berodde på att det fördes en diskussion om att borde det bli ett kommunförbund eller skall det vara landskapets? Motivet till varför man ifrågasatte att landskapet skulle vara huvudman var att man också är tillsynsmyndighet och att det skulle bli för mycket sammanblandning, om man också blir utföraren och då hade ett kommunförbund varit ett mera fristående organ i förhållande till landskapsregeringen. Det var modellen då, för ca tio år sedan, att man försökte göra ÅHS så fristående som det bara är möjligt och man märker nu att den diskussionen börjar falla bort, medan man nu jämför ÅHS med andra underlydande myndigheter under landskapsregeringen. Tanken var att det skulle skilja sig, och det har skiljt sig, men det är möjligt att man i dag med så här många års erfarenhet skall se över det här och fundera: Finns det någonting som skall tas tillbaka till landskapsregeringen igen, t.ex. reglementet? Det kan också finnas andra saker. Det är faktiskt så i dag att med det styrinstrument som finns så fastställer landskapsregeringen budgeten efter att den varit till lagtinget, liksom verksamhetsplanen. Men inom de ramarna har ÅHS:s styrelse och ledning en självständig roll enligt dagens modell och vi skall inte in och tafsa så mycket inom det området. Men, som sagt, vi får fundera om det är så att den modellen är för fri s.a.s., med tio års erfarenhet, så är jag beredd att ta den diskussionen i mars i så fall.

 

När det gäller lönesättningar, vem som skall ha mer och vem som skall ha mindre tycker jag ändå att det är viktigt att vi inte blir en avtalspart här i salen eller i landskapsregeringen. Det finns tydliga regelverk för hur avtal kommer till. Där är faktisk landskapsregeringen ändå närmare involverad än normalt sett eftersom det är våra tjänstemän också som är avtalspart. I kommunerna är det ännu friare, där man har kommunala avtalsdelegationen som är väldigt fristående. Det har alltid varit ett mål när det gäller avtal att man inte som arbetsgivare skall vara direkt avtalspart utan sedan är det arbetsgivaren som lönesätter utgående från de avtal man har kommit överens om. Jag vill alltså understryka, att vi inte får blanda ihop våra roller och bli någon lönesättare och avtalspart, varken här eller i landskapsregeringen.

 

Jag tror när vi ser på framtiden, på både avtal och lönesättningar att vi kommer ännu mer än vad vi kanske är utsatta för i dag att hamna i den situationen att diskutera lön utgående från tillgång och efterfrågan. Om vi jämför t.ex. med Sverige, som vi många gånger gör, som faktiskt har varit ett avtalsland s.a.s. och ett fackföreningsland kanske långt före oss, så där har de mycket friare i dag än vad vi har när det gäller lönesättningar. Jag har många gånger haft möjlighet att jämföra med hur man fungerar t.ex. i Uppsala; där är det avdelningssköterskan – de heter säkert inte så där – men chefen på respektive avdelning som får en summa pengar som man fördelar till sin personal utgående från det hon tycker att de är värda. Sedan skall hon naturligtvis ha motiv till det, motivera det osv. Men sköterskorna på avdelningen vet ingenting om varandras löner. Här är vi fortfarande väldigt ”kollektiva”, det är oerhört viktigt med rättvisan och att det är genomskinligt att alla vet och någon gång när jag tycker att det har gått för långt har jag sagt att det är nästan så när det är så många inom en arbetsgrupp att man hellre är utan själv bara inte någon annan får! Jag tror vi måste våga inse att det kommer att bli en friare lönesättning också hos oss så småningom, och det är svårare för i det sammanhanget är fortfarande ÅHS litet. Det är så med ÅHS i dag att det är både för litet och för stort. Det är för stort för att vi skall kunna ha det riktigt lilla perspektivet som vi hade förr, men det är fortfarande väldigt litet, vi vet vad alla gör, tror oss veta åtminstone vad alla gör. I verkligt stora sammanhang vet de knappast på avdelningarna hur förvaltningschefen ser ut; han sitter kanske flera mil bort och man kanske aldrig har träffat honom, och vad ledningsgruppen gör, det ids de inte ens tänka på! Fortfarande är ÅHS så litet att man tror sig veta i alla fall vad alla borde göra och inte göra osv. Den lilla organisationens mentalitet finns fortfarande delvis kvar fast det börjar bli svårt att riktigt hålla läget under kontroll, utgående från allas synsätt. Det här är många gånger svåra frågor.

 

När det gäller vad ÅHS skall syssla med vill jag gärna återkomma till det senare. Men eftersom ltl Anders Eriksson tog upp det vill jag säga – och jag har sagt det i många andra sammanhang – att jag tror att just specialiseringen och den smala specialiseringen som börjar finnas blir en stor utmaning för ÅHS. Då handlar det om att vad skall vi sköta här, vad skall vi skicka bort och för vad skall vi eventuellt ta konsulter hit? Men vi skall inte tro att det blir billigare att skicka bort patienter för det har gjorts jämförelser och det kostar nog att skicka bort också, utan det handlar mera om vad kan vi ha här. Jag tror att vi är en del av ett större sammanhang; jag tror att Åland har svårt att, som någon sade här, bestämma att nu skall vi inte ge pacemaker åt alla över 65 år om man gör det i övriga Norden, Sverige, Finland osv. Där är vi nog med i ett större sjukvårdssammanhang och måste se både till höger och vänster. Vi kan inte ha en isolerad roll i de sammanhangen. Det tror jag inte att en politiskt tillsatt styrelse, regering eller vad det än är klarar av, utan då kommer nog folket att resa sig, nej, vi vill ha minst samma förmåner, som det brukar heta, som i omkringliggande regioner.

 

När det gäller detta med 20 miljoner kontra 29,5 miljoner så har jag ingenting emot 20 miljoner, men jag tycker att det skulle ha varit ännu bättre att man skulle ha väntat på inventeringen – inte vet vi heller om 20 miljoner är rätt i dag, lika litet som 29,5 miljoner är rätt. Man skall i januari månad ha en ekonomisk bedömning om alla enheterna som man planerar och ha en bättre kostnadskalkyl än som har funnits tidigare. När landskapsregeringen hade fått den hade vi kunnat återkomma i en tilläggsbudget med en slutlig ram och prioriteringarna. Då hade vi vetat vad vi pratar om på ett annat sätt och då hade också styrelsen varit involverad i det. Där håller jag med lantrådet att vi borde kanske ha lämnat det öppet, det borde ha varit ett frågetecken lite längre, men i budgetsammanhang är många måna om att ha siffror, en uppskattning vad man tror att det blir när det inte handlar om nästa år utan det här är en treårsplan. Det är alltså inte nästa års pengar vi pratar om utan det är framtidspengar; tittar vi bakåt så har sådana ramar minsann justerats också tidigare, det har knappast varit det slutliga som har kommit när man planerar under en treårsperiod. Vi får se om det blir under 20 miljoner eller om det blir någon miljon över 20 miljoner, men en prioritering skall göras och utgående från den har jag varit i kontakt med Björn-Olof Ehrnström och man har beredskap att komma och ytterligare informera hela lagtinget. Jag kommer tillsammans med honom att ordna ett tillfälle när de har sammanställt allt, så den som är intresserad har möjlighet att få det här presenterat för sig. Jag vet inte exakt dag, så det får vi återkomma till senare. Men, som sagt, för övrigt får jag återkomma i mars.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman tar upp frågan om fri lönesättning. Då är det ett annat system och det finns alla möjligheter för landskapsregeringen att med fackföreningarna komma överens om att börja tillämpa ett sådant system. Men som läget nu är har vi det här systemet och då måste vi följa de principerna och de regler som vi efterlyser.

 

Den andra frågan gällde kostnaderna om 20 kontra 29 miljoner. Nu har ledamoten Lindeman alla möjligheter att inför sjukvårdsdebatten också föra in en debatt om vad sjukhuset skall innehålla. Inför den debatten är det väldigt passligt att sjukhuset presenterar hur deras planer ser ut.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

När det gäller det sistnämnda är vi överens. När det gäller lönesättning var det mera en vision från min sida. När man ser hur det håller på att utvecklas omkring oss tror jag att vi är på väg, jag kanske aldrig får uppleva det, det kan ta många år dit, men vi kan vara på väg dithän. Ändå kan man väl konstatera att ÅHS har betydligt friare lönesättning eftersom de, om man jämför med landskapets anställda i övrigt, har det s.k. gaffelsystemet, det kommunala systemet som ger en större frihet än vad landskapets övriga anställda har.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

För att ingen skall missförstå mig vill jag säga, att jag pratar inte för eller mot fri lönesättning. Jag menar bara i princip att det är två olika saker vi diskuterar. Vi har valt den finska modellen med ganska fasta lönesättningar, fast det ändå är ganska brett inom gaffeln, så det blir en intressant fråga om landskapsregeringen vill börja diskutera med facken eller kanske initiativet måste komma från facken, om de är intresserade.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Den frågan tror jag nog att är viktig att förs i samband med avtalsförhandlingarna och det måste nog vara en gemensam överenskommelse, det kan inte vara ensidigt på något sätt. Jag gör själv bedömningen att det är svårt att komma till en fri lönesättning, med den erfarenhet jag har.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Herr talman!

Bara en liten distinktion i samband med att detta inte blev enbart en spörsmålsdebatt utan också lite om de framtida utbyggnaderna vid ÅHS och också på grund av många andra saker så vill jag betona att man skall inte bara stirra sig blind på siffrorna, som är ganska hypotetiska i det här skedet, utan man skall se lika mycket på motivskrivningarna som finns i budgeten, där det står att åtminstone landskapsregeringen mycket starkt kommer att prioritera och också analysera driftskostnadseffekterna av de framtida investeringarna. Det är ett mycket viktigt incitament i det här sammanhanget, vill jag betona.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Där är vi helt överens.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw: Fru talman! Jag ber att få understöda ltl Sune Mattssons bordläggningsförslag och tidpunkten.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Sune Mattsson, understödd av ltl Raija-Liisa Eklöw, föreslagit att ärendet skall bordläggas till plenumd en 8.1. Bordläggning kommer därför att ske. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum måndagen den 8.1.

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Landskapsregeringens framställning med förslag till tredje tilläggsbudget för 2006. (FR 7/2006-2007).

 

Ärendet upptas till behandling måndagen den 8.1.2007.

 

Lagtingets nästa plenum är måndagen den 8 januari kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.16.18).

 

 

 

Originalfil