Plenum den 3 juni 2010 kl. 09.30

 Ålands lagting

 

STENOGRAFISKT PROTOKOLL

 

 

 

 

 

 


Plenum den 3 juni 2010 kl. 09.30

Plenum börjar. 2

Fortsatt enda behandling. 2

1   Hållbar regionalpolitik

Ltl Camilla Gunells hemställningskläm

Landskapsregeringens svar (S 4/2009-2010-s)

Ltl Camilla Gunells m.fl. spörsmål (S 4/2009-2010)

Enda behandling. 2

2   Landskapsgaranti till säkerhet för lån till Kraftnät Åland Ab

Finansutskottets betänkande (FU 9/2009-2010)

Landskapsregeringens framställning (FR 20/2009-2010)

Enda behandling. 3

3   Alkolås och elektroniskt körkort, Sänkning av promillegränsen för rattonykterhet samt Förverkande av fordon vid grovt rattfylleri

Lagutskottets betänkande (LU 28/2009-2010)

Vtm Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion (HM 30/2007-2008)

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 36/2007-2008)

Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion (HM 56/2007-2008)

Föredras. 47

4   Utbildningsplatser

Landskapsregeringens svar (EF 13/2009-2010-s)

Ltl Camilla Gunells enkla fråga (EF 13/2009-2010)

Remiss efter bordläggning. 52

5   Frivilligorganisationernas samhällsekonomiska betydelse

Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion (HM 28/2009-2010)

Remiss efter bordläggning. 54

6   Tilläggsexamen som eko-frisör

Ltl Camilla Gunells m.fl. hemställningsmotion (HM 31/2009-2010)

Remiss efter bordläggning. 54

7   Internationaliserad högskoleutbildning

Ltl Camilla Gunells m.fl. hemställningsmotion (HM 29/2009-2010)

Remiss efter bordläggning. 55

8   Åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

Ltl Mika Nordbergs hemställningsmotion (HM 15/2009-2010)

Remiss efter bordläggning. 66

9   Sommarjobb

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 13/2009-2010)

Remiss efter bordläggning. 67

10  Sjöräddningen

Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 7/2009-2010)

Remiss. 70

11  Hjälpmedel enligt behov

Ltl Barbro Sundback m.fl. hemställningsmotion (HM 41/2009-2010)

Remiss. 73

12  Ungdomsparlament

Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 6/2009-2010)

Remiss. 80

13  Utflaggningen

Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 2/2009-2010)

Remiss. 81

14  Samordnad sjöfartsutbildning

Vtm Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion (HM 23/2009-2010)

Remiss. 81

15  Sammanhållen sjöfartsutbildning

Ltl Roger Janssons m.fl. hemställningsmotion (HM 46/2009-2010)

Remiss. 86

16  Översyn av ledningsfunktionerna vid samhällskriser

Ltl Johan Ehns m.fl. hemställningsmotion (HM 38/2009-2010)

Plenum slutar. 86

 

Plenum börjar

 Närvaroregistrering. 27 ledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ledamöterna Anders Englund på grund av deltagande i SLC:s styrelsemöte i Helsingfors, Harry Jansson på grund av deltagande i BSPC-möte i Vilnius samt Mattsson Åke på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

Fortsatt enda behandling

1      Hållbar regionalpolitik

Ltl Camilla Gunells hemställningskläm

Landskapsregeringens svar (S 4/2009-2010-s)

Ltl Camilla Gunells m.fl. spörsmål (S 4/2009-2010)

Under överläggningen i ärendet, som förklarades avslutad vid plenum den 2 juni 2010, har lagtingsledamoten Camilla Gunell, understödd av lagtingsledamoten Barbro Sundback, föreslagit att lagtinget skulle godkänna en hemställan till landskapsregeringen av följande lydelse:

"Lagtinget hemställer om att landskapsregeringen återkommer till lagtinget i höst med det utlovade skärgårdsutvecklingsprogrammet där man utgående från en helhetssyn klargör de politiska riktlinjerna för att skapa en långsiktig hållbar utveckling i skärgården."

Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att verkställas. Omröstningspropositionen ställs så att de som röstar för att landskapsregeringens svar med anledning av spörsmålet antecknas till kännedom röstar JA. De som är för lagtingsledamoten Camilla Gunells förslag till hemställan röstar NEJ. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

Omröstning.

Jag ber JA rösterna resa sig. Jag ber NEJ rösterna resa sig.

Talmannen konstaterar majoritet för JA. Lagtinget har således beslutat anteckna landskapsregeringens svar till kännedom.

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

Enda behandling

2      Landskapsgaranti till säkerhet för lån till Kraftnät Åland Ab

Finansutskottets betänkande (FU 9/2009-2010)

Landskapsregeringens framställning (FR 20/2009-2010)

Först tillåts diskussion och efter det vidtar detaljbehandlingen.

Diskussion.

Ltl Jan-Erik Mattsson

Herr talman! Landskapsregeringen föreslår att kraftnät Åland Ab beviljas en landskapsgaranti såsom en proprieborgen utan motsvarande säkerhet uppgående till 50 miljoner euro, utöver av lagtinget tidigare godkända garantibelopp. Garantierna föreslås beviljas för lån som upptas före den 31 december 2010. Utskottet omfattar landskapsregeringens förslag, med en del synpunkter.

Utskottet fördjupade sig i behovet av notifiering av stödåtgärder, eftersom kabelbygget kommer att medföra lite andra effekter än enbart är reservkraft. Utskottet har erfarit att notifiering av stödåtgärderna till EU-kommissionen kommer att ske på ett sådant sätt att alla kända effekter kommer att finnas med.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att lagtinget bemyndigar landskapsregeringen att utan krav på motsäkerhet men i övrigt på av landskapsregeringen fastställda villkor bevilja Kraftnät Åland Ab utöver av lagtinget tidigare godkända garantibelopp, landskapsgarantier såsom proprieborgen till ett belopp uppgående till sammanlagt högst 50 miljoner euro till säkerhet för lån, som bolaget upptar för byggandet av en likströmsförbindelse till riket samt för lånen ställda villkor samt att garantierna får beviljas för lån som upptas före 31 december 2010.

Talmannen

Begäres ordet? Diskussionen är avslutad.

Detaljbehandlingen vidtar. Först föreläggs betänkandets kläm och därefter motiveringen. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

Föreläggs betänkandets kläm för godkännande. Klämmen är godkänd.

Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd.

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

Enda behandling

3      Alkolås och elektroniskt körkort, Sänkning av promillegränsen för rattonykterhet samt Förverkande av fordon vid grovt rattfylleri

Lagutskottets betänkande (LU 28/2009-2010)

Vtm Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion (HM 30/2007-2008)

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 36/2007-2008)

Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion (HM 56/2007-2008)

Först tillåts diskussion och efter det vidtar detaljbehandlingen.

Diskussion.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Låt mig börja med att säga att det här betänkandet har väckt intresse redan före det var underskrivet. Det har också förts fram missuppfattningar om vad motionen innehåller.

Det har sagts att lagutskottet skulle vara emot en sänkning av gränsen för rattfylleri till 0,2 promille. Det är att hårdra betänkandet. Till den delen så resonerade vi vilken typ av förseelse det skulle vara om man sänker till 0,2.

Herr talman! Jag kommer inte att läsa upp lagutskottets betänkande. Jag tar mig friheten att, för det första, hålla mig till saken och, för det andra, tolka vad utskottet har sagt, som jag ser det. Sedan tänker jag ge lite egna synpunkter på det hela.

Det handlar alltså om tre motioner. Den första handlar om att alkolås skulle införas via lagstiftning. Den andra motionen handlar om förverkande av fordon vid förseelser. Den tredje motionen handlar om att sänka gränsen för rattfylleri till 0,2 promille.

Utskottet har gjort en genomgång av problemen av alkohol i trafiken. Man kan säga att alkohol är komplicerat. Det är ett ämne som leder till motsättningar och ganska skarpa åsikter. Det är också därför det är komplicerat att föra fram lagstiftning som inskränker på det som många anser vara en frihet. Man talar ofta om att alkohol är ett kulturburet njutningsmedel, dvs det har en tradition och det finns en användning som många anser att har positiva ingredienser. Å andra sidan så är det ett kemiskt medel som förgiftar människokroppen, förändrar beteendet och leder till skador och problem. Alkoholen är ett samhällsproblem av stora mått. Alkoholen är ett problem i trafiken och en av de största orsakerna till olyckor och problem.

Herr talman! Området är komplext, men man kan säga att det finns dimensioner som är viktiga att ha i bakgrunden när man diskuterar det här.

När det gäller trafiken så har vi dels sjötrafiken och dels vägtrafiken. Det ena problemet är att sätta gränser och det andra problemet är att diskutera straffskalorna. Min uppfattning är att utskottet inte har varit så kategoriskt därför att detta är problem som är viktiga att ta upp i själva lagberedningsprocessen.

När det gäller gränserna för grovt rattfylleri, så har vi rattfylleri. När det gäller gränserna för alkolås kan man säga att det ingår som ett medel i behandlingen efter det att man har gjort förseelser. Det är ingenting som är obligatoriskt. När det gäller dessa gränser så finns det i olika delar av världen försök att sätta upp olika kategorier för vilka som ska dömas på ett visst sätt. I Tyskland finns det en åldersgräns på 21 år. I många länder finns det en nollgräns för yrkeschaufförer. I USA finns det också olika gränser. Min uppfattning är att man bör ha generella regler. Naturligtvis bör trafikanalyser och undersökningar visa om man ska ha regler för ungdomar, om man ska ha regler för äldre personer och om man ska ha regler för yrkeschaufförer. Nu tror att vi har en åldersgräns på 70 år för körkort, men det har ju inget samband med rattfylleri som kan kallas förseelse.

Om vi först tar detta med alkolås, i utskottet är vi lite tveksamma till att införa det i lagen. Man säger ofta att alkolås i sig är kanske en åtgärd som är för tekniskt begränsat. Det måste alltid vara i kombination med utbildning och vård. Därför blir det ofta en kostsam lösning, om det ska vara obligatoriskt. Nu finns det en tendens att man inför alkolås i yrkestrafik. Man kan också säga att det finns enkla tekniska sätt att komma runt alkolås, inte bara det att någon annan blåser. Däremot lär detta med cykelpump inte vara möjligt. Men genom enkla kopplingar kan man, om man är något teknisk, göra de här ingreppen. Det finns sedan också metoder att gardera sig för detta med sigill och kontroller osv.

Utskottet har kommit fram till att alkolåset är en viktig del i vård- och behandlingssituationer. Men till den delen föreslår vi att motionen inte godkänns.

 Sedan har vi detta med förverkande av fordon som också kan vara någonting att fundera på. Utskottet har tagit fram några argument som har gjort att vi anser att det inte är en lösning i dagsläget. Fordonet kan ju förverkas men det är väldigt lätt att skaffa ett nytt fordon. Man kan idag köpa en fullt fungerande bil för 200-300 euro. När det gäller påföljder så resonerar utskottet kring att det är de grova förseelser som man ska komma åt. Då är inte detta att förverka bilen det viktiga. Det är vårdformen och andra sanktioner. När det gäller bilar skulle en viktig faktor vara att modernisera bilbeståndet. Kombinationen av alkohol och dåliga bilar visar sig i statistiken på ett negativt sätt.

Herr talman! Jag kan upplysa om att jag har förlagt mina anteckningar. Nu lägger dem åt sidan helt hållet och går till den tredje motionen som har väckt debatt.

Utskottet gör en tämligen djup genomgång av situationen i Sverige där det finns undersökningar som visar att den sänkta gränsen till 0,2 i Sverige har haft positiva effekter. Om jag gör en tolkning här så är effekterna till stor del beroende av attityderna till alkohol och bruk av fordon, biltrafik. Attityderna gör att man kommer in i tankesättet att när man dricker alkohol, hur lite det än är, så undviker man att köra bilen för att gränsen så pass låg. Gränsen är låg, 0,2, den kunde vara lägre men där finns det olika att omständigheter och tekniska mät problem som har gjort att man har fastnat för 0,2, vilket också motionen föreslår.

Attityderna här är kanske sådana, att med 0,5 promille för rattfylleri och sedan en högre gräns för grovt rattfylleri, som gör att man ofta höra kommentarer som att; ”jag är så stor så att jag kan nog ta ett glas vin till, nu har det gått så lång tid att det går säkert bra att köra och inte är detta så farligt osv”. Det är säkert många som känner igen sig i de resonemangen. På det sättet skulle en gräns på 0,2 skapa attityden att på Åland kör man inte bil om man har druckit någonting som innehåller alkohol. 

Vi drar den slutsatsen i utskottet att vi ger mandat till landskapsregeringen att se på den här gränsen och se på straffpåföljderna 0,2 promille. Vi säger att man ska överväga en sådan lösning i lagberedningen. Man kallar detta för en förseelse, en lindrigare form av straff som då kunde vara graderat. Första gången blir man av med körkortet kombinerat med böter. Andra gången blir man av med körkortet en längre tid. Sedan ökar man på det här straffet. Det är någonting som lagberedningen noga får överväga. Dels effekterna av straffet och dels av påföljderna, hur man ska se på den här övre gränsen för grovt rattfylleri, om den ska sänkas till 0,8 promille.

Detta är en lösning som utskottet har diskuterat. Vi säger att landskapsregeringen ska överväga hur man vill ordna detta.

Vi har också fått erfara i utskottet att man har gjort en utredning på trafikavdelningen. Lagberedningsarbetet är långt framskridet. Det behövs ett politiskt beslut för hur man ska se på straffen och hur man ska se på gränserna. Utskotten poängterar också att de här åtgärderna när det gäller promillegränser ska sättas i sitt helhetssammanhang. Det är alltid frågan om att komma åt det som är grova förseelser och ha en uppföljning med vård, utbildning och liknande.

Sedan har vi statistik som inte direkt visar hur olycksriskerna på Åland när det gäller alkoholgränser under 0,5 promille. Man gör inte en sådan rapportering. Det är kanske någonting som också borde göras.

Herr talman! Jag tycker att det skulle vara viktigt när det gäller helhetsperspektivet att man också tar in sjötrafiken när det gäller lagstiftningen i det här sammanhanget. Det finns nu diskussioner i Sverige om att man skulle sänka gränsen betydligt. Man skulle också ha en kategori för starka motorer och svagare motorer eller mindre båtar. Det är också någonting som man bör överväga när det gäller sjötrafiken.

Sammanfattningsvis, herr talman, utskottet har behandlat de här motionerna som viktiga i ett problematiskt sammanhang, dvs alkohol i samhället. Vi har valt att inte godkänna motionerna som sådana, utan vi bringar motiveringarna till kännedom.

När det gäller den här typen av förseelser, brott och problem så tycker jag att lagberedningsprocessen är viktig. När det gäller 0,2 promille så tror jag att det kan finnas en opinion som går i den riktningen. När det gäller själva förseelsen eller brottets art och beteckning så där tror jag det krävs mera överväganden. Att man sätter in det i sitt sammanhang när det gäller alkoholpolitiken överhuvudtaget och när det gäller vägtrafik och sjötrafik.

Talmannen

Talmannen önskar meddela, innan vi går in på repliklistan, att vi kommer att hålla en kort matpaus mellan kl. 12.00-12.30.

Ltl Mika Nordberg, replik

Talman! För min personliga del så är nu inne för en sänkning av promillegränsen. Jag anser att nolltolerans och framförande av fordon bör höra ihop. Läser man utskottets betänkande så tycker jag att det andas väldigt mycket logik i att sänka gränsen från 0,5 till 0,2, ändå har man valt att inte godkänna den här motionen. Är det så att det är avgörande att det finns motvilja mot att godkänna en motion? Eller anser lagutskottet att 0,5 trots allt är en bättre nivå än 0,2?

Ltl Olof Erland, replik

Talman! Dels är det att ett utskott ska ha som mål att komma överens om ett betänkande. Så här långt håll har vi fyra som står för majoriteten kommit överens. Sedan finns det en reservation när det gäller att godkänna den här motionen. Jag ser det som att motionens budskap är att landskapsregeringen har mandat att ändra det. Jag skulle inte kalla det för motvilja. Som jag ser det är det en ganska viktig lagstiftningsberedning som vi har att förvänta oss före det kommer till lagtinget. Det är till lagen man sig ja eller nej. Jag tror att lagen mycket väl kan bli i den riktning som motionen säger, dvs förseelse när det gäller över 0,2 promille och grovt rattfylleri när det gäller över 0,8. Den är reaktionen har åtminstone jag personligen fått från många håll. Jag tror också att landskapsregeringen kanske kan enas kring någonting i den stilen. Jag tror inte att man ska se så kategoriskt på att motioner är bortkastade om de inte blir godkända. Tvärtom, en motion där i alla fall fyra i utskottet har ställt sig bakom intentionen att vi ska göra någonting åt alkoholpolitiken, det är ett steg framåt.

Talmannen

Tiden är ute!

 Ltl Mika Nordberg, replik

Tack, herr talman! Det låter ju positivt att vi kanske får en förändring på det här området. Alla vem sätter sig i ett flygplan idag tar för givet att piloten har noll promille. Jag tror inte att någon skulle vilja följa med på en charterresa till södern om piloten hade 0,5 promille i blodet. Det är precis samma sak är det när det gäller skoltaxin som ska föra våra barn till skolan. Jag tror att alla föräldrar är väldigt tacksam om föraren inte har 0,5 promille i blodet. Ingen av oss vill stiga på en buss en mörk höstkväll när halkan inträffar med en chaufför som har 0,5 promille i blodet.

Sedan har vi alla yrkesbilar, vi talar om tunga bilar och långtradare som väger 60 gånger en vanlig personbil. Tankbilar kan t.ex. frakta farligt gods, bensin och dylikt. Vi vill knappast möta en sådan på vägarna med en chaufför som har alkohol i blodet. Jag tror att det är viktigt att vi får in en nolltolerans. Alkohol och framförande av fordon hör inte ihop.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Jag är personligen inne på ungefär samma linje. När det gäller de undersökningar som gjorts så säger man på många håll att nolltolerans är principen som man utgår ifrån. I vissa länder har man ändå yrkeschaufförer. Sedan säger man att av praktiska orsaker sätter man en särskild gräns och det kan bli 0,2. Detta tycker jag att landskapsregeringen ska redogöra för i sin snart kommande framställning, hoppas jag. Det finns säkert andra tongångar här i lagtinget. Det gäller att komma fram till en förbättring av nuvarande trafiklag.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Även jag tillhör dem som tycker att alkohol och bilkörning inte hör ihop. Däremot har jag en liten annan syn på hur lagstiftningen bör se ut, vilket jag kommer att komma in på i mitt anförande. Jag skulle dock vilja ha förklarat av lagutskottets ordförande varför man hänvisar till att det är komplicerat ur behörighetssynpunkt eftersom äganderätten berörs? Med tanke på att man förkastar min motion som jag tycker att är den enda motionen som verkligen kommer åt problemet. Min motion går ut på att ta bilen av dem som återkommande kör grovt rattfulla. Jag förstår inte varför det ska vara så komplicerat och varför man är rädd för att äganderätten berörs? I alla fall om man sätter det i relation till ett jaktbrott. Skjuter du en vårfågel så tar man vapnet av dig och man tar båten och näten av dig om du bryter mot någon annan jaktlag. Varför är den äganderätten inte problematiserad när tydligen detta är det, enligt utskottet?

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Det stämmer att det är ett argument som vi i utskottsbehandlingen har tagit del av. Det kan vara komplicerat när man har bilen som ett nödvändigt fordon i sin yrkesverksamhet eller någonting liknande. Bilen kan vara lånad och bilen kan vara hyrd. Det är ett argument som vi har funnit komplicerat. Därför kan man i lagstiftningsprocessen visserligen ta upp också den delen. Vi säger inte nej till att man skulle undersöka det. Det andra argumentet är, som vi också har fått ifrån sakkunniga, att när det gäller t.ex. ungdomar som har en lånad bil som man mixtrar lite med, lappar och lagar så hittar man lätt en ny bil för några hundralappar. Det löser inte ungdomsrattfylleri och grova överträdelser. Det är en bedömningsfråga där jag respekterar ltl Karlströms åsikt.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Fredrik Karlström, replik

Jag är emot att man säger att det är äganderätten som berörs och därför förkastar man motionen, vilket utskottet gör. Det är inte ungdomar som kör rattfulla till största delen. Som vi hörde tidigare diskuteras är det oftast män från 30 år och uppåt som kör grovt rattfulla. Argumentet att man kan låna en bil eller köpa en ny bil håller inte heller. Det är bara att ta den bilen också då. Jag tror inte att man lånar ut sin bil till någon som har åkt fast för grovt rattfylla flera gånger. Gör man det så får man skylla sig själv. Det här handlar inte om den första gången man åker fast för grovt rattfylla som man tar bilen av dig. Man tar bilen vid återkommande förseelser. Jag kan garantera att om man skulle plocka bilarna av dem som återkommande kör grovt rattfulla, med 1-2 promille, så kommer de att sluta köra för de kommer inte att få tag i bilar. Då åtgärdar man problemen och då får vi säkrare vägar. Nu skjuter man hare med kanon, man sänker från 0,5 till 0,2 och tror att det är den rätta vägen att gå. Jag kommer att gå in på detta mera i mitt anförande. Jag anser att man går fel väg när man gör på det här sättet.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Man bör notera att ett utskott inte kommer med lagförslag som man godkänner eller inte. Jag tycker att det är bra att ltl Karlström fortsätter att argumentera för sin åsikt. I utskottet har vi gjort en bedömning av motionen. När det gäller argumentet äganderätten till bilen har vi funnit att det är oklart för vår del. Det andra är att man kan använda en annan bil. Det tredje är att utskottet har resonerat att man måste sätta in åtgärder när det gäller vård, upplysning, utbildning och attityder. Nästan oberoende av vad man gör så återkommer ju vissa personer när det gäller grova överträdelser.

När det gäller ungdomar var det kanske min egen fördom att de har sämre bilar och att de är mera vårdslösa.

Talmannen

Tiden är ute! Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Jag tycker att lagutskottet har greppat det här problemet på ett ganska bra sätt, framförallt när man lyfter fram attitydförändringen. Det är inte meningen att man ska slå med storsläggan under 0,5 promille. Man har valt 0,2. Det är för att den siffran har nämnts. Jag tycker att man också lagstiftningsmässigt skulle kunna vara öppen för 0,1 promille, vilket ligger ganska bra i tiden.

Varför jag begärde replik var att en förutsättning, för att man ska kunna genomföra den här förändringen lagstiftningsmässigt, är att man har en precisionsalkometer, en stationär sådan. Det finns också mobila sådana. En precisionsalkometer som medför att man inte behöver fara och ta blodprov. Jag har förstått att det länge har varit tal om utrymmesproblem vid polisen. Har man diskuterat detta? Vet man hur planerna är? Gränsbevakningen har ett visst intresse i detta också, har jag förstått.

Ltl Olof Erland, replik

Utskottet har hört polisen. Vi gjorde också ett studiebesök till polishuset. Där skulle vi ta upp dessa motioner specifikt men tiden räckte inte till. Rent allmänt är vi medvetna om den här resursproblematiken. Vi har inte i utskottet kunna bedöma om det ska vara 0,2 eller 0,1. Vi har hört experter; polisen och personal från trafikavdelningen osv. Sedan ligger det nära till hands att nämna den siffran eftersom den ingår i motionen. I Sverige och i andra länder har man just den siffran. Jag kan inte svara för vad som är bättre 0,1 eller 0,2. Framförallt ger det ju en politisk signal om vilken riktning det är frågan om. Man ska vara mindre tolerant mot överträdelser i trafiken som kan ställa till fara för en själv och andra.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Jag tycker att vi föredrar 0,1. Om inte för annat så kan det vara bra att Åland står på en egen rad i dessa sammanhang och får en framträdande roll kanske.

Centralt och viktigt, och som jag upplevde när jag själv jobbade som polis, är detta med en promillehalt under 0,5. Om du idag blåser 0,5 åker du fast, du tappar körkortet. Jag har många gånger stått ner i Berghamn i Eckerö när en turistande familj kommer och fadern blåser runt 0,5. Man väntar en stund, han får blåsa en gång till och då blåser han 0,49. Sedan blåser han 0,49 en tredje gång och färden får fortsätta som om ingenting skulle ha hänt. Om han däremot skulle ha blåst 0,5 två gånger skulle semestern har blivit förstörd och körkortet borta flera månader kanske. Det är en viktig glidning här så att man inte slår med släggan direkt. Man borde ta ett mellansteg här i lagstiftningen.

Ltl Olof Erland, replik

Det bör man absolut fundera på. Om det ska vara 0,1, 0,2 eller 0,15 kan inte jag bedöma. Just denna stegvisa modell för de lindrigare förseelserna kan vara intressant. Det svåra problemet är grova överträdelser, där ska man ha grövre artilleri när det gäller straffen.

Landskapsregeringen har ju kommit långt i lagberedningsarbetet. Från den här debatten får de vägkost att gå vidare och ganska snart komma med en framställning.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Herr talman! Det låter på ltl Olof Erland som att det snart kommer en framställning från regeringen om en sänkning av promillegränsen. Trafikminister Veronica Thörnroos har offentligt sagt att hon inte vet hur hon ska göra i den här frågan. Hur ska hon då kunna komma med en framställning som vill sänka promillegränsen? Här behövs ett politiskt beslut sade ltl Olof Erland. Jag menar att det är bra om vi i lagtinget nu idag kan rösta om det här och ta ett beslut så att trafikministern vet på vilket ben hon ska stå i den här frågan.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Kommer ltl Åke Mattsson med ett förslag om 0,1 så måste vi ta ställning till det. Kommer det ett förslag om 0,2 så måste vi ta ställning till det. Jag hoppas för min del att landskapsregeringen mot bakgrund av den allmänna bedömningen hos en majoritet tar steg för att förbättra trafiklagen. Men också gör dessa bedömningar som vi har sagt i utskottet. Ska andra gränser sänkas? Ska man ta in sjötrafiken i det hela? Ska vi ha detta med förseelse? Eller vad ska det vara? Jag tycker att debatten kommer att visa åt vilket håll det ska gå. Lagutskottets majoritet har också gett mandat till landskapsregeringen att se över de här sakerna. Jag är optimistisk att det finns en majoritet i lagtinget att landskapsregeringen går in för en förändrad trafiklag.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Herr talman! Det känns som det är väldigt svårt att få ett klart besked från ltl Olof Erland. Det visar ju också lagutskottets betänkande. Argument efter argument i själva texten talar för en sänkning, men sedan kan man inte riktigt komma till skott och säga hur man vill ha det. Vilken är lagutskottsordförandes egen personliga åsikt i den här frågan? Vill han ha en sänkning av promillegränsen? Eller ska vi fortsätta utreda och se och ta in alla möjliga andra saker i den här frågan?

Ltl Olof Erland, replik

Som jag sade här tidigare så är det lagstiftning som vi ska ta ställning till. Det är ju till lagstiftningsförslaget som man säger ja eller nej.

När det gäller min åsikt så omfattar jag utskottets betänkande, att man ska överväga den här gränsen kombinerat med att man gör det till en förseelse. Jag tycker det är tydligt och klart. Att jag personligen ska ge besked är av mindre intresse. Jag har en röst här i lagtinget, liksom alla andra. Vi ska föra fram argumenten. Jag är tacksam för att jag åtminstone för fram argument som går i en viss riktning. Det är precis det som det ska handla om.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Jag tycker att lagutskottets ordförande och lagutskottet har presterat ett mycket bra betänkande. Jag ser betänkande och debatten som en viktig del i den här processen och en möjlighet att driva den här frågan vidare.

Från förra mandatperioden är det nu fler och fler lagtingsledamöter som omfattar en sänkning av promillegränsen. Jag har goda förhoppningar om att vi kommer att sänka promillegränsen under den här mandatperioden. Jag tycker att det är ett mycket bra betänkande som lagutskottet har presterat.

Ltl Olof Erland, replik

Tack för det, på lagutskottet vägnar. Det finns starka känslor för och emot olika gränser, olika straff och alkoholpolitiken. I lagutskottets arbete har vi försökt hitta argumenten. Jag tycker att argumenten är starka när det gäller erfarenhet av det svenska systemet. Det har åtminstone fått mig att klarna i min uppfattning. Det är samma sak med lagtinget, det är viktigt att argumenten för och emot kommer fram här och att landskapsregeringen lyssnar. Det gör man säkert eftersom man långt har förberett det här. Trafikminister Runar Karlsson ledde väl den här kommittén. Sedan finns det kanske även andra synpunkter, vilka är viktiga att kommer fram här och inte att lagutskottets betänkande blir någon sorts utgångspunkt. Det är argumenten som är viktiga.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Diskussion avbryts och återupptas kl. 12.15.  

Talmannen

Plenum fortsätter. 

Vtm Gun-Mari Lindholm

Talman! Utskottet har behandlat den motion som jag har lämnat in angående att landskapsregeringen skulle ändra vägtrafiklagstiftningen för att införa en möjlighet för domstolen att som alternativ till körförbud utdöma krav på alkolås. Detta är något som utskottet har arbetat med. Jag har faktiskt tidigare lämnat in en liknande motion. Det här är den andra motionen i samma ärende. Vi har också haft andra initiativ, vi har haft frågor i frågestund och enkla frågor som handlar om vad man gör i det här ärendet.

Nu har utskottet kommit med ett betänkande där man säger: ” Enligt utskottets mening är ett införande av alkolås förenat med relativt stora kostnader eftersom ett tvång till alkolås måste förenas med ett behandlingsprogram för att vara långsiktigt verkningsfullt. Dessutom konstaterar utskottet att det finns vissa möjligheter att tekniskt kringgå låset bland annat genom att någon annan person hjälper till att starta bilen”.

För det första när det gäller det första stycket på sidan 3 under alkolås så säger man: ” I Sverige har den som misstänks för rattfylleri möjlighet att ansöka om att delta i ett alkolåsprogram istället för att förlora körkortet. I alkolåsprogrammet krävs bland annat att föraren under färd också måste blåsa vid slumpmässigt återkommande kontroller”. Det som utskottet säger att man kan kringgå faller alltså på det första styckets senare mening, där man säger att de måste blåsa vid slumpmässigt återkommande kontroller. Det finns en kontroll av det. Det faller på teorin i utskottets betänkande, tycker jag.

Att det är förenat med stora kostnader kan vara sant. Men det är ju den personen som har druckit, kört full, åkt fast och fått en dom som ska betala det. Vi ska tänka att det kostar att dricka också. Månne man inte skulle ha råd att betala? Det är ju inte upp till domstolen att avgöra det. Det finns ett domslut och det ska man efterleva. Jag tycker inte att det i sig är ett vägande skäl att säga nej till intentionen i motionen.   

Om man idag åker fast för grov rattfylla så har åtminstone jag den uppfattningen, rätta mig om jag har fel, att man får ett obligatorium att man ska gå på behandlingsprogram för att få körkortet tillbaka. Det finns redan idag. Den åsikten har utskottet och det faller på att det redan idag är förknippat med behandlingsprogram och attitydförändring för att få återfå körkortet.

Man kan konstatera att man i Sverige säger, som har kommit längst med alkolås, att utbildning plus alkolås är den bästa kombinationen för det bästa resultatet. Det är en mycket effektiv metod, särskilt för dem som åker fast för återfall. Det här är ett effektivt sätt för yrkestrafikanter. Det här tar också ner arbetsplatsolyckor för dem som kör rattfulla i yrket.

Det skulle vara intressant att höra utskottet varför man inte går in för det här? Jag upplever att utskottet har en negativ skrivning. Vilka fakta har man tagit del av för sin uppfattning? Jag vill också höra en närmare och ingående analys av de fakta som man har tagit del av för att komma fram till slutkontentan att det inte är verkningsfullt? Jag har en annan uppfattning än utskottet, tack.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Jag begärde närmast replik för att ge mitt stöd till den här motionen. Jag tycker att alla initiativ som man tar för att stoppa rattfylleriet är viktiga. Det är bra att det här är ett led bland många. Det börjar bli en etablerad metod som man använder sig ganska mycket av i Sverige. Jag stöder det i komplement med annat.

Detta med leverprover, som man tar vid grovt rattfylleri, är också ett sätt att försäkra sig om att missbrukaren inte har alkoholproblem för att ha körrätten kvar. Man kan spela lite med den biten. Jag tycker ändå att det är ett bra alternativ fast man kan kringgå detta med alkolås.

Människors utslagning och färd neråt beror på att man har tappat arbetet, man har dålig ekonomi och när man sedan kör rattfull så drabbar det inte alla lika jämlikt. Vissa människors samlade årsinkomst går åt till alkolås medan det för andra är en spottstyver att köpa ett alkolås. Där har vi ett problem.   

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Jag tackar för stödet från ltl Åke Mattsson. Jag får återkomma återigen och återigen med den här frågan tills vi här i kammaren är mogna att ta den här förändringen och att gå in för det.

Vad beträffar den här kostnaden, kan man då vara yrkesverksam? Kan man då återgå till jobbet? Om man t.ex. är en yrkeschaufför så får man också en inkomst som gör att man kan betala alkolåset. Jag tror inte att det är den biten som ska stoppa det här försöket. Man kan också göra detta som ett försök. Jag tror inte att det är den svåra biten. Det är nog mera lagtingets attityd till det här.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Jag stöder också idéerna med alkolås. Jag kan glädja vtm Gun-Mari Lindholm med att säga att redan när man motionerade om det här för ett par år sedan så tog jag fasta på den här idén. Jag hade även dessa idéer tidigare. Som trafikminister så initierade jag redan då ett lagpaket där alkolås ingick och som nu ligger hos lagberedningen. Vad som har hänt sedan jag slutade vet jag inte. Jag kommer i mitt anförande att mera utveckla idéerna runt alkolås. Jag tror också att när tekniken finns så ska den också användas. Det här skulle verkligen ha verkningar i praktiken, det vet man. Jag stöder dessa idéer. Hur vi kommer dit återstår att se.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Det gläder mig att höra det här. Vi är fullständigt överens. År r 2003 motionerade jag första gången om detta. Jag vet också att man införde alkolås under den tiden på någon av landskapets bilar, vilken jag också haft förmånen att köra. Jag vet hur det fungerar i praktiken. Det är väldigt synd att höra att det fanns en lagframställning som inte har gått vidare. Jag ser fram emot att få höra den presentationen som ltl Runar Karlsson kommer att ha under dagen.

Ltl Runar Karlsson, replik

Framställningen ligger väl antagligen hos lagberedningen. Jag antar att man jobbar på den. Det har ju redan påbörjats inom vissa områden. Vi har ju redan lagstiftat om att införa alkolås vid körningar av skolbarn. Jag är lite osäker på om det har trätt ikraft eller om det kommer att träda ikraft här i höst. Det beslutet finns, det visar att tekniken finns och alkolåset kommer att verka jättebra där. Det är bra om man kan få in alkolåset i andra former när man har kört rattonykter. Jag är övertygad om att det inom sinom tid kommer att vara standard i bilarna, bara utvecklingen går så långt runt omkring oss så att man accepterar att alla måste köra nyktra i trafiken. Det kommer då att bli en enkel grej i bilarna. Men fram till dess måste vi på alla sätt försöka förhindra att man kör onykter. Jag tycker det är bra att man har åstadkommit alkolås när det gäller körningar av skolbarn i alla fall.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! På det sättet är det lite tråkigt, man ska vara utrustad med väldigt mycket tålamod när man försöker komma med initiativ som blickar framåt. Det tar väldigt lång tid. Så är det om man försöker vara föregångare och ta politiska initiativ. Jag hoppas att det här ska lösa sig i framtiden. Det skulle behöva gå lite snabbare än vad det har gjort från det första initiativet 2003.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Carina Aaltonen

Herr talman! Jag uppskattar verkligen att lagutskottet har behandlat min motion från mars 2008 om att sänka promillegränsen för rattonykterhet från 0,5 till 0,2 promille.

Den här motionen ligger verkligen rätt i tiden. Det pratas mycket promillegränser just nu i våra omkringliggande regioner. I Sverige har man haft en diskussion om att sänka promillegränsen för roderfylla till 0,02. Just idag, just nu klockan tolv, överlämnar en arbetsgrupp lett av regeringsrådet Eija Mauno, ett arbete som tar fasta på att man ska sänka promillegränsen i Finland från 0,5 till 0,2 promille. Den här rapporten överlämnades nu klockan tolv till trafikministern Anu Vehviläinen. Det är en väldigt aktuell diskussion som vi just nu håller här.

När man läser lagutskottets betänkande så visar texten klart och tydligt att det är dags nu. I betänkandet staplas argumenten upp ett efter annat. Det sägs bland annat att olycksrisken ökar betydligt från 0,35 promille alkohol i blodet. Det sägs att en majoritet av befolkningen i Finland understöder en sänkning. Erfarenheten från Sverige visar att andelen rattfyllerister har minskat och fördömande av rattfylleriet har ökat sedan man införde en sänkning där. Också erfarenheter från USA, där man i vissa stater har infört en lägre promillegräns för unga bilförare, visar att singeldödsolyckorna nattetid minskat med 20 procent jämfört med andra delstater. Det finns massor, massor av tunga, kloka, förnuftiga och vetenskapliga uppbyggda argument som talar för en sänkning av promillegränsen.

Nu har alltså den här tanken också kommit till Finland. Polisöverdirektören i Finland, Mikko Paatero, gick i februari ut och sade att vi behöver sänka gränsen för både ratt- och roderfylleri.

Varför vill man då i Finland sänka promillegränsen? Ja, det är för att man vill öka säkerheten för unga bilförare. Man har nämligen inte lyckats med att minska trafikdödligheten bland den här målgruppen trots att man överlag har fått en bättre trafiksäkerhetsutveckling i Finland.

I Sverige, Norge och troligen snart i Finland också är gränsen 0,2. Ska vi då ha har kvar gränsen på 0,5 promille på Åland? Ålandsbilden som sprids i vår omvärld med övergångsställen där man hoppar från klippa till klippa och rusningstrafik där kanotister glider fram över ett spegelblankt vatten, ska vi ha vilda västern bilder då också? Kom hit, så kan ni både dricka och köra bil! Nej, det tror jag inte.

Lagutskottets ordförande framförde att landskapsregeringen håller på att ta fram en framställning där man ska sänka promillegränsen. Jag skulle vilja få detta bekräftat från den nya trafikministern. Vad den tidigare trafikministern, Runar Karlsson, tyckte vet vi redan. Men vi har inte fått höra här i lagtinget hur minister Veronica Thörnroos ställer sig till det här.

Jag har fått många hejarop för det här initiativet. Jag känner att det finns ett stort stöd ute i det åländska samhället för en sänkning av promillegränsen.

Det har även förklarats för mig att begränsningen innebär en inskränkning av människors frihet. Jag skulle säga att det är företrädelsevis män som inte har egna barn som driver den här linjen. Jag har fått höra att en sänkning är ett tecken på ett utökat förbudssamhälle. Men nej, det är det inte alls. Jag tycker att det ger en klar och tydlig signal att ålänningarna värnar om trafiksäkerheten. Vi, som lagstiftande församling, tydliggör att alkohol och bilkörning inte ska kombineras.

Min bild av motståndet är att det främst finns inom det manliga segmentet. Det är främst de som protesterar allra högst mot en sänkning av promillegränsen. De som gör sig skyldiga till rattfylla i stor utsträckning är också män. Enligt forskning är nio av tio, som kör rattfulla, män. Kvinnornas antal ökar också varje år, kan jag påpeka.

Jag har tittat på fakta ifrån Finland, där redovisar man att 1 bilist av 600 är rattfull och har över 0,5 promille i blodet. Men 1 av 150 har mellan 0,2 och 0,49 promille i blodet. Det är ganska många, var 150:e bilist är alltså påverkad. Det tycker jag att är mycket allvarligt. Vi vet att körförmågan försämras betydligt redan vid alkoholhalter på 0,2 promille. I synnerhet gäller detta unga bilförare som kanske ännu inte är så vana att köra bil och vissa av deras reaktioner har inte hunnit bli automatiserade.

Den nuvarande gränsen på 0,5 ger helt fel signaler. Idag är det helt accepterat att köra efter att man har druckit lite alkohol. Förarna kan idag mycket bättre räkna ut hur mycket öl eller vin de kan dricka och ändå köra bil.

Detta är helt förkastligt. Uppluckringen av normerna har förändrats. När man gjorde en undersökning bland ungdomar 2005 uppgav 30 procent av de tillfrågade ungdomarna mellan 18 och 24 år att de kör efter att ha druckit två öl.

Den ”promillemiddag” som ordnades här i lagtinget försommaren 2008 visade ju helt tydligt att det krävs ganska många portioner alkohol för att ledamöterna inte skulle klara gränsen på 0,5 promille. Det vet ni själva, ni som deltog i den här tillställningen.

Om lagtinget nu skulle kunna enas om att sänka promillegränsen till 0,2 så skulle vi kunna få fram en attitydförändring i samhället. Det skulle inte vara lika lätt och inte lika acceptabelt att dricka och sedan köra. Vi får en minskad acceptans och de unga som växer upp får förhoppningsvis en annan inställning till när man kan dricka och när man kan köra.

Jag instämmer med lagutskottets ordförande att det krävs ett politiskt beslut. Det skulle vara väldigt bra om vi lagtinget kan ge tydliga och klara signaler om hur regeringen ska kunna gå vidare med det här. Jag tycker att det är bra att vi kan få en omröstning.

Men jag undrar om vi borde ha en bordläggning över sommaren för att också kunna se hur det utvecklar sig för Finland och den rapport som arbetsgruppen för fram. Jag föreslår att det här ärendet bordläggs till den 8 september. Tack, herr talman.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Det är ett sociologiskt intressant fenomen att det är män som överskrider gränserna och missbrukar alkohol. Men det är också ett intressant fenomen att socialdemokraterna säger att män är orsaken till att det inte är någon sänkning av promillegränsen. I ett radioprogram i radio Åland sade ltl Sundback att det är irrationella och känslomässiga män som förhindrar en sänkning. Är det en etablerad sanning inom ert parti? Jag skulle vilja påpeka att i lagutskottet sitter det fyra män som har talat för förbud av alkohol på offentliga platser och att det ska möjliggöra andra straffsatser för 0,2 promille. Är det den typen av politik ni vill driva detta med?

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Carina Aaltonen, replik

Om man vill vara lite lustigt kan man säga att vi tycker så mycket om de här unga pojkarna att vi värnar om deras trafiksäkerhet. Det finns faktiskt forskning från vår omvärld som visar att det är just unga män, mellan 30 och 39 år, som främst åker fast för rattfylleri. Beträffande den här gruppen är det ändå ungefär 60 procent som åker fast i kontrollerna som har grava alkoholproblem. Men det är också mest män. Det är ingenting som socialdemokraterna har hittat på. Det finns forskning som stöder det här, tyvärr, ltl Erland.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Till den delen är faktiskt socialdemokraterna sakliga. Det har vi också sett i utskottsbehandlingen. Men jag förundrar mig över att man skyller på att 0,2 gränsen inte har blivit av på grund av att män är irrationella och känslomässiga. Jag vill säga att vi fyra män i utskottet har diskuterat. Rationellt har vi kommit fram till att vi ska ge en signal om alkoholkonsumtion i parken. Rationellt har vi kommit fram till att landskapsregeringen borde överväga 0,2 promille och att man skulle ha en ny straffmöjlighet, rattonykterhetsförseelse. Är detta irrationellt och känslomässigt just till den delen?

Ltl Carina Aaltonen, replik

Jag måste ha trampat på en väldigt öm tå här, när ltl Olof Erland reagerade så starkt på just det här uttalandet.

Om man tittar på vem som har godkänt den här motionen så är det en kvinna medan det är fyra män som inte har godkänt den här motionen. Det tycker jag talar sitt tydliga språk; män skyddar varandra.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Fredrik Karlström

Herr talman! Det här är ett ärende som har bordlagts många gånger och aldrig kommit upp till debatt. Det är kul att debatten förs idag och att vi har möjlighet till debatt också i september.

Jag har en hel del åsikter om dessa motioner som lagutskottet har behandlat. Jag tänkte börja med hur jag ser på lagstiftning överlag och vad vi håller på med i den här salen.

Idag är trenden den i lagtinget att mer och mer ska förbjudas. Det i sin tur gör att det egna förnuftet och ansvaret mer och mer fråntas när fler och fler situationer ska regleras i lag.

Problemen som uppstår när man detaljlagstiftar är att det blir omöjligt att lagstifta om allt som är besvärligt eller kan vara farligt och att andra situationer uppstår som också borde lagstiftas om. Det blir till slut en parodi där befolkningen omöjligt kan veta vad som är rätt eller fel, lagligt eller olagligt.

Jag tänkte nämna några exempel. Det senaste som förbjöds var att dela på en flaska vin exempelvis på gräsmattan vid Nabben. Förbudet tillkom eftersom lagstiftaren ville göra något åt alkoholdrickandet och drogsituationen på Åland. Därför infördes förbudet, däremot är det fortfarande tillåtet att dela på en flaska vin eller två på badstranden i Möckelö, bara en liten bit därifrån, eftersom det inte ligger inom ett område begränsat av en tätortskylt!

Ett annat förbud som vi nyligen infört är att prata i telefon i bilen. Nu är det förbjudet att prata i telefonen om du håller telefonen i handen. Däremot är det fortfarande tillåtet att köra bil och prata i telefonen om du har den fastklämd mellan axeln och örat. Samtidigt som du pratar i telefon kan du om du vill äta en glass. Det är helt lagligt, men att hålla i telefonen och prata det är förbjudet. Ser ni problematiken när vi lagstiftar så i detalj? Det uppkommer andra situationer som också borde lagstiftas om. Alltså vi borde lagstifta om att det är förbjudet att äta glass i bilen. Men det är ohållbart.
Det jag försöker säga är att man inte ska lagstifta i detalj om vad som får och inte får göras. Det fanns redan lagar och förordningar som reglerar dessa två exempel. Du har skyldighet att, under alla situationer, ha kontroll över din bil.  Om du pratar i handsfree, blir upprörd av samtalet, tappar kontrollen och orsakar en olycka är det enligt lagen ditt fel.  

Det finns en lag om allmän ordning som säger att du inte får bete dig hur som helst på allmän plats. Delar du exempelvis på en flaska vin i solnedgången på Badhusberget stör du knappast någon och polisen ska lämna dig i fred. Gör du det nu efter 1 juni så är det förbjudet, även om ni sitter där helt själva, nu ska polisen ingripa och bötfälla. Drack du däremot, före den nya lagen trädde i kraft, så mycket att du blev oredig och började störa den allmänna ordningen så fanns det lagrum för polisen att ta flaskan av dig, ta dig till stationen och även ge dig böter. Alltså vi har gått in och lagstiftat i detalj som till slut blir en liten parodi.  

Majoriteten i lagtinget har alltså stiftat lagar som förbjuder dig göra det du vill även om du inte ställer till oreda, oljud eller är fara för någon annan. Det tycker jag är felaktig lagstiftning och något vi inte ska hålla på med. Vi bör sluta med det.

Nästa lag som nu ska upp till behandling är bland annat ltl Carina Aaltonens motion om att sänka av promillegränsen till 0,2. Det är jag också emot. Varför? Det handlar inte om att jag anser man ska dricka alkohol och köra bil, för det tycker jag att man inte ska göra. Det handlar om att man inte ska lagstifta så att vanliga, hederliga, ordningsamma människor ska bli kriminella rattfyllon bara för att man vill komma åt ett annat problem. Problemet är inte de som druckit ett glas vin till middagen. Problemen som vi har på Åland är de som kör bil grovt rattfulla om och om och om igen. Det var nyligen ett fall i tingsrätten där en person som hade kört 8 gånger.

Jag vill påstå att lagtinget silar mygg och sväljer elefanter. Min motion nummer 56 förslås förkastas, alltså min motion som säger att man ska ta bilen av den som kör återkommande grovt rattfull. Det är en motion som skulle åtgärda problemet. Utskottet väljer dock att inte göra något åt det verkliga problemet. Utskottet skriver nämligen så här: ”Frågan om åtgärder för att fordon ska kunna förverkas som en påföljd för rattfylleri konstaterar utskottet att frågan är komplicerad ur behörighetssynpunkt eftersom äganderätten berörs. Ett förverkande behöver inte heller vara speciellt verkningsfullt med beaktande av att fordon kan både lånas och hyras”. Äganderätten berörs? Utskottet anser alltså att det är viktigare att en återkommande grovt rattfull får behålla bilen p.g.a. att äganderätten berörs? Skärp er lagutskottet! Som jag läser ert betänkande så resonerar ni alltså så här: Eftersom det är en komplicerad fråga och äganderätten berörs så väljer man att inte göra något åt problemet utan de personer som återkommande kör grovt rattfulla ska fortsättningsvis ha möjlighet att göra det.

Argumentet om äganderätt anser jag att utskottet inte kan hänvisa till. Berätta för mig varför man kan förverka vapen, båt och bragder ifrån den som begår ett jaktbrott men inte en bil av den som är en livsfara på våra vägar? Varför diskuteras inte äganderätten när det kommer till straffen för jaktbrott? Återigen sila mygg och svälja elefanter. Om du skjuter en vårfågel olagligt är det alltså ett värre brott än att återkommande köra grovt rattfull, i alla fall är det så mycket värre ur majoritetens synvinkel, att vid jaktbrott kan äganderätten frångås, men inte om man framför ett motorfordon grovt rattfull om och om och om igen.

Jag har tidigare lämnat in en motion som majoriteten har förkastat. Den gick ut på att justera straffskalorna. Det här är också ett typiskt exempel.

Utskottet vill däremot införa straff där det inte är eller har varit något problem. Utskottet föreslår att landskapsregeringen bör överväga att införa ”rattfylleriförseelse” för den som för ett motordrivet fordon efter att ha förtärt alkohol så att alkoholhalten under eller efter färden uppgår till minst 0,2 och högst 0,5 promille i blodet.

Utskottet vill att polisen ska sätta resurser på att straffbelägga, frihetsberöva och framförallt skuldbelägga de personer som blåser 0,21 promille. De ska alltså dömas till att i folkmun bli kallade rattfyllon. Jag kan säga att ingen är berusad vid 0,21 promille.

Jag anser, som jag sade tidigare, att man inte ska dricka alkohol och köra bil. Jag anser också att man inte ska stifta en massa lagar för att döva lagstiftarens samvete bara för att man inte vågar ta tag i det verkliga problemet. Det här är samma sak som med förbudet att dricka alkohol i parkerna. Problemet är droger och narkotika. Lagstiftningsresurserna sätts på att förbjuda vanliga, ordningsamma personer att dela på en flaska vin i solnedgången på Badhusberget.

Jag har förespråkat strängare straff för langning och försäljning av narkotika samt att mer resurser ska överföras till polisen för bekämpande av narkotika. Jag förespråkar konkret att man ska ta bilen av dem som återkommande framför fordon grovt rattfulla. Då sker en förändring och våra vägar blir säkrare. Det vill inte majoriteten, ni vill införa fler och strängare lagar som begränsar den vanliga människans rörelsefrihet, men inte löser det verkliga problemet.

Det är inte rimligt att man ska frihetsberövas vid 0,21 promille. Man är inte onykter vid 0,21 promille.

Jag har en artikel från Svenska Dagbladet från något år tillbaka sedan framför mig. Det är många som hänvisar till utredningar och vetenskapliga fakta. Artikeln handlar om rattfylleriolyckorna i Europa. Det är intressant, Sverige införde 0,2 promille 1999, men efter det har Sverige haft sämst utveckling av rattfylleriolyckor i hela Europa. Det visar en rapport från det Europeiska trafiksäkerhetsrådet ETSC. Ni får gärna läsa artikeln sedan. Enligt rådet har dödsolyckorna p.g.a. rattfylleri ökat med 12 procent i Sverige, trots att Sverige alltså har 0,2 promille, och är det mest alkolås tätaste landet i Europa. Det visar att vi inte har fokuserat tillräckligt på åtgärder för att minska rattfylleriet, säger Nils-Petter Gregersen trafikchef på NTF. Varför har man inte gjort det? Ja, för att man tycker att lagstiftaren har satt en gräns från 0,5 till 0,2 och i och med detta så har man gjort allt som man behöver göra. Vad har det resulterat i? Ja, att rattfylleriolyckorna har ökat i Sverige.

Länder som Tjeckien, Belgien och Tyskland har reducerat sin andel av dödsolyckor p.g.a. av rattfylleri med ca 10 procent. Under samma tid har Sverige, som ensamt land i Europa, ökat sin andel med ungefär lika mycket eller närmare bestämt 11,6 procent. Vad har då de andra länderna gjort? Ja, Nils-Petter Gregersen säger att i Sverige har man inte fokuserat på att informera allmänheten, man har inte satsat på undervisning i skolorna och annonskampanjer osv. Man har i Sverige förlitat sig på frivilliga organisationer som ska föra fram meddelandet. I Sverige har man lagstiftat från 0,5 till 0,2 promille, alltså det området som inte innebär problem. Trafikolyckorna med rattfulla människor ökar i Sverige. Statistiken visar att medelpromillehalten är runt 1 promille för rattfulla personer som åker fast och som har varit med i en trafikolycka. Precis det vi vet, att det är de som har för mycket alkohol i blodet som orsakar trafikolyckor. I dödsolyckor är medeltalet omkring 1,5 promille

I Sverige tog man fram stora kanonen och sänkte från 0,5 till 0,2 och ansåg att man gjorde något bra. Utredningen från europeiska trafiksäkerhetsrådet visar att olyckorna ökade. Med statistik så kan man visa lite vad man vill.

Enligt de siffror jag har så kör 99,8 procent nyktra. Det är alltså 0,2 procent som är onyktra i trafiken. Hos förare som fastnat i svenska polisens kontroller är den genomsnittliga promillenivån kring 1 promille, i dödsolyckor är den genomsnittliga promillenivån 1,5.

Problemet är inte, som jag hela tiden har försökt hävda, dem som har mellan 0,2-0,5 promille i blodet. Problemet, som vi har särskilt på Åland, är dem som återkommande kör grovt rattfulla. Min motion att ta bilen av dem är det enda som verkligen ger effekt direkt.

I tidningarna i morse kunde vi läsa att polisen går på knäna. De har inte resurser att följa våra nuvarande lagar. Ska vi ytterligare öka polisens arbetsbörda med att jaga dem som har 0,21 promille i blodet? Jag tycker att vi ska sätta resurserna på att ta dem som har 1-2,5 promille och återkommande kör grovt rattfulla. Det är de personerna som är fara för medtrafikanterna och inte den personen som dricker ett glas vin till middag och ev. en timme senare kör hem.

Jag är för att man ska ha kvar gränsen på 0,5, alternativt att det ska vara 0,0 promille, nolltolerans. Sänker vi det till 0,2 så ser jag det som ett hyckleri i alla fall. Då ger man folk möjligheten att dricka ett glas vin till middagen och köra hem.

Jag anser att det ska vara nolltolerans i trafiken eller så ska vi ha det som vi har det idag, 0,5, eftersom det inte har varit ett problem på Åland. Det finns ingen som kan hänvisa till ett fall eller flera, där någon har blåst mellan 0,2 och 0,5 och orsakat en trafikolycka. Det är fakta.

Sedan kan man göra som i Sverige sänka från 0,5 till 0,2 och slås sig för bröstet och säga; titta vad vi är duktiga, vi gör något åt alkoholproblemen här på Åland. Men det är inte där som resurserna ska sättas. Sätt resurserna på dem som kör grovt rattfulla, sätt resurserna på att uppmana och informera om att man inte ska dricka alkohol och köra bil. Det är min slutsats av detta.

Lagutskottet gör helt fel när de förkastar min motion. Lagutskottet gör också helt fel när man förkastar Gun-Mari Lindholms motion. Enligt Nils-Petter Gregersen på NTF i Sverige är det mest progressiva man kan göra att jobba för att flera alkolås införs i flera bilar. Trafiksäkerhetsverkets högsta önskan var att alkolåsen skulle vara Sveriges huvudfråga när Sverige var ordförandeland i EU 2009. Nu blev det inte så, men det är i alla fall var trafiksäkerhetsverket i Sverige anser.

Jag stöder en bordläggning, så att vi får diskutera detta igen i september. Tack, herr talman.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Det var ett långt anförande. Jag är till vissa delar överens med ltl Karlström. Det är närmast när det gäller nolltolerans. Rattfyllerister är ett problem i trafiken. Det är lite så att det man inte vet så ser man inte. Mycket av det resonemang som ltl Karlström framför visar att man inte har den kunskapen på området som man borde ha innan man uttalar sig här i salen. Bland annat när det gäller attityder och inställningar. Det handlar om att ungdomar ska lära sig att man inte dricker när man kör i trafiken, att man inte dricker en öl, man dricker ingenting och man går ut med det budskapet. Om man sedan har 0,2, 0,1 eller om man är tillfreds med 0,05 men budskapet ska vara att man inte dricker överhuvudtaget. Det är det centrala.

Det är samma sak med ordningsproblemen i parkerna. Man lagstiftar naturligtvis inte, som Karlström säger, för att förhindra någon att dricka ett glas vin. Det är för gränsdragning för dem som beter så illa. När ska polisen dra gränsen när det börjar gå över styr? Ska polisen stå och vakta när de sköter sig och inte?

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Fredrik Karlström, replik

Till det sista, så nu har majoriteten i den här salen lagstiftat att polisen ska ingripa om jag sitter med min fru och tittar på solnedgången och dricker ett glas vin på Badhusberget. Det kan man inte tolka på något sätt. Nu har lagstiftaren verkligen satt ner foten och sagt att de inte accepterar det. Förut kunde vi ha gjort det. På många andra ställen i världen kan man göra det så länge som man inte stör någon annan och så länge man inte ställer till oreda och påverkar någon annans frihet. Lagstiftaren på Åland har sagt att polisen ska sätta resurser på att ta fast folk som delar på ett glas vin. Jag kan inte tolka det på något annat sätt än att det nu är förbjudet att skåla in nyår på torget. Lagen är klar och tydlig i det fallet.

Sedan till att man inte ska uttala sig om saker som man inte har kunskaper om, då tror jag att den här salen skulle bli ganska tyst. Det är själva politiken i detta som är innehållet. Sedan kan man hänvisa till olika undersökningar. Den här undersökningen som jag hänvisade till är från europeiska trafiksäkerhetsrådet. Den undersökningen är klar och tydlig och säger att rattfylleriolyckorna har ökat i Sverige de senaste tio åren. I de andra länderna har olyckorna minskat. 

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! När det gäller bilkörning så är vi överens om att man inte ska köra i trafiken när man har druckit. Man pratar om att ta bilen av människor. Man bör ifrågasätta den sociala delen. En familj som är utslagen p.g.a. alkoholmissbruk sedan tidigare, tar man bilen av den familjen så är det barnen och mamman i familjen som drabbas i de här sammanhangen. En bil får du får en spottstyver idag. Man kan köpa en ny.

När man pratar om frihet så är det väldigt underligt att i vissa partier när det gäller vissa argument som handlar om alkohol så är det fruktansvärt viktigt att man ska få dricka alkohol överallt, när som helst och att friheten är tillgången på alkohol. Den som är beroende av alkohol är inte fri, den är verkligen fast. Med tanke på de människorna borde vi visa lite respekt och medkänsla. Om det hjälper dem på traven så bjuder jag gärna på att man sänker promillegränsen.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Ltl Åke Mattsson och jag ser olika på det här. Jag anser att vi ska ta bilen av dem som kör återkommande grovt rattfulla. Ltl Åke Mattsson anser att det kan drabba tredje person om man blir av med bilen. Ja, det drabbar åtminstone tredje person om de är kvar på vägarna och kör grovt rattfulla. Jag vill göra något konkret åt det problemet. Mitt förslag är att ta bilen av dem som återkommande kör grovt rattfulla. Det är uppenbarligen två skilda linjer som ltl Åke Mattsson och jag har. Sedan är vi helt överens om att man inte ska dricka alkohol och köra bil. Det är jag absolut med på. Att sänka från 0,5 till 0,2 tycker jag är ett hyckleri. Sänk till 0,0 då, sänk inte till 0,2, för då ger man fortfarande möjlighet för folk att tolka att man kan dricka ett glas vin till maten och köra sedan.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Silar mygg, säger ltl Karlström om mitt förslag att sänka promillegränsen. Problemet med rattfylla är elefantlikt, som jag ser det. Vi behöver verkligen ändra normen att man aldrig ska dricka och köra. Det verkliga problemet är de grava alkoholisterna, säger Karlström. Ja, men över tid så har de här personerna utvecklat sin alkoholism. Det sker ju inte över en natt. Därför är inte det här problemet antingen eller, det är liksom både och. Vi behöver göra många insatser. Att sänka promillegränsen är en åtgärd, vilket jag också säger i min motion. Det måste också till andra åtgärder. Ltl Karlströms motion om att beslagta bilen är ett sätt. Jag tror att vi måste ha många åtgärder för att komma till rätta med det här.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Jag säger det igen, 0,2 är inte ett alternativ. Sätt 0,0 då. Det är hyckleri att sänka det till 0,2 för då ger du fortfarande möjlighet till att få dricka ett glas vin. Om du fick dricka ett och ett halvt förut, så kan du dricka ett glas nu. Det blir fortfarande en tolkning. Hur ska människor veta var gränsen går? De utredningar som jag har läst visar att det har inte givit samma effekt som om man sätter resurserna på att utbilda ungdomar, informera kontinuerligt och ha annonskampanjer som visar vad som händer om du dricker alkohol i trafiken. Det är betydligt mycket mera effektivt än att lagstiftaren sänker från 0,5 till 0,2. Om man tittar i Sverige så har trafikolyckorna, med inblandning av rattfylleri, ökat med 10 procent de senaste åren. I de länder som har 0,5 och där man har satsat på information har antalet trafikolyckor sjunkit.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Det är tydligen inte så enkelt att ha gränsen på 0,0 eftersom mediciner, karameller och t.o.m. mjölk kan ge utslag. Idag kan man dricka fyra glas vin, minst. Vissa kanske kan dricka mera för att klara gränsen på 0,5. Det är väl hyckleri att behålla den gränsen? En sänkning visar på en attitydförändring i samhället som ger klara signaler till oss ledamöter och speciellt till de ungdomar som växer upp att man absolut inte ska köra och dricka.

Ltl Karlström är ett tydligt exempel på en av dessa män som vill stå för den lilla vilda västern stilen på Åland, det är inte jag med på.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Att hävda att jag står för någon vilda västern attityd för att jag vill bibehålla 0,5? De flesta länder i världen har 0,5. Europeiska Unionen, som jag vet att socialdemokraterna litar väldigt mycket på och ser upp till när de kommer med någon rekommendation eller direktiv, de förslår att det ska vara 0,5 i Europa. De inser att det förmodligen finns en anledning till det. Det finns de länder som har 0,8, vilket jag tycker är för högt. Vi är överens om principen att man inte ska dricka alkohol och köra bil. Problemet är inte dem som har mellan 0,2 och 0,5, de orsakar inte trafikolyckorna på Åland. De som orsakar olyckorna har 1, 2 eller 2,5 promille i blodet. Där tycker jag att vi ska sätta resurser och lagstiftning. Inte sätta resurser på att jaga vanligt folk som ev. blåser 0,21 och med det blir ett rattfyllo, ska frihetsberövas och sedan ska man åka till sjukhus för att ta ett blodprov. Det är inte i relation till brottet som är begått att man ska göra på det viset.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

Tack, herr talman! Man kan läsa statistik på många sätt. De uppgifter som jag har hittat är att trafikolyckorna i Sverige har minskat. Det är uppgifter från 2008. Jag vet inte sedan om Karlström har ännu nyare uppgifter eller om uppgifterna är äldre? Men mina uppgifter visar att trafikolyckorna har minskat i Sverige när man har gått ner till 0,2 promille.

Vad gäller EU kommissionens rekommendationer så är det 0,5 men man rekommenderar 0,2 för yrkesförare och ungdomar.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Det är helt rätt att trafikolyckorna har minskat i Sverige. Trafikolyckorna, ja, totalt sett har trafikolyckorna i Sverige minskat, men, rattfylleritrafikolyckorna har ökat med tio procent. Det står ingenstans i de uppgifter som vi har att rattfylleriolyckorna har minskat. Det hittar du inte tyvärr, ltl Ulla-Britt Dahl. De stora trafikolyckorna har minskat. När man går in och tittar så har rattfylleriolyckorna ökat enligt de utredningar som jag har framför mig.

Att sedan Europeiska Unionen rekommenderar 0,5 överlag och 0,2 till yrkeschaufförer och unga, ja okej, ha 0,0 då. Att säga att det är problem med mediciner, karameller och mjölk, om vi inte accepterar alkohol i blodet hos folk som är i trafiken. Då ska vi ha 0,0 då. Annars kommer det alltid att finnas en tolkningsmöjlighet. Jag ser återigen inte detta som ett problem. Det är inget problem idag att vi har 0,5, som de flesta andra länder i världen. Uppenbarligen vill man gå ett steg längre och se till att personer som blåser 0,21 ska frihetsberövas, åka till sjukhuset och man ska sätta polisresurser på dem så att inte polisen kan koncentrera sig på de verkliga brotten.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

Herr talman! Jag kan gärna gå med på 0,0. Det är inget problem, om ltl Karlström ser det som ett problem att det är 0,2. Jag har förstått att det kan vara problem med nolltolerans. Men nolltoleransen finns i östländer. För min del har jag inget problem att gå inför det. Jag kan också tänka mig ett konfiskera bilen. Där ser jag också, lite på samma sätt som ltl Mattsson, att man kanske har en familj som behöver bilen. Det är kanske enkelt att köpa en bil för 400 euro eller någonting sådant men jag tror inte att detta är det rätta.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Återigen, är det viktigare att familjen får fortsätta åka med den rattfulle föraren än att man tar bilen av dem? Som ltl Ulla-Britt Dahl säger så kan man köpa en ny bil för 200-300 euro. Gör det då, säger jag. Ta bilen av dem och så de köper en ny bil. Då tar vi den bilen också om de åker fast en gång till. Det är betydligt mycket klokare. Det räddar familjen och det räddar dem som är på vägarna. Återkommande grov rattfulla ska inte vara på våra vägar. Min motion åtgärdar detta. Förslaget som majoriteten lägger åtgärdar inte det, de kommer fortfarande att vara kvar på våra vägar.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Jag vill framhäva att lagutskottets betänkande inte är någon slutlig dom eller avgörande i den här frågan.

När det gäller förverkande av fordon har vi konstatera i vårt hörande att det kan vara problem när det gäller äganderätten och vem som förverkar. Men varför göra den saken större än vad den är? Det finns argument för nolltolerans. Jag tror att man kan han nolltolerans om man inte har mätinstrument. Men har man mätinstrument så blir det problem. 0,2 har visat sig ganska lagom i Norge och Sverige. Undersökningar visar att i Sverige har alkoholpromillen gått ner. I Norge har rattfylleriet minskat. Det finns tendenser. Det som ltl Karlström här företräder är väl en annan ideologi. Jag ser väldigt mycket detta som en social informations- och attitydfråga, att ändra folks beteende. 

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Jag håller med om att man ska försöka jobba på att ändra folks beteende, att de absolut inte dricker alkohol och kör bil samtidigt.

I länderna i Europa har man genom riktade annonskampanjer i TV och tidningar visat på hur det kan gå om man kör bil med alkohol i kroppen.

Jag skulle vilja ha förtydligat av lagutskottets ordförande hur man resonerar att man inte tittar på äganderätten för att det är komplicerat? Sätt detta i relation till jaktbrotten. Jag har fortfarande inte fått något förslag på hur man resonerar. De facto får man ta båt, bragd och vapen när det gäller någon som bryter mot jaktlagen. Men enligt lagutskottets betänkande så är det komplicerat att ta bilen av någon som kör grovt rattfull eftersom det är en äganderättsfråga. Det om någonting är ett farligt vapen på våra vägar.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Jag tror att jag tidigare sade att vi inte har möjlighet att i detalj undersöka den typen av behörighetsfrågor. Åtminstone för min del kan jag lova att jag ska titta närmare på saken, om det här ärendet blir bordlagt, för det är ju viktigt att vi kan reda ut det. För att förtydliga lite, vi hör dem som jobbar med dessa frågor och vi förlitar oss på det som de säger, att detta leder till problem i lagstiftningen. Vi meddelar detta till lagtinget, men det är inte säkert att det är avgjort. Det är självklart att skulle förverkande av bilen vara ett effektivt instrument så är det intressant. Vi har behandlat de här motionerna på det sättet att det finns expertis och lagberedare som ska göra jobbet.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Jag tackar för det klargörandet. Jag lyfter på hatten också för att man kan säga att man kan titta på detta en gång till och man kan se det ur lite flera synvinklar efter debatten som vi har haft nu. Det är bra att ärendet bordläggs till september. Då kan vi alla dra vårt strå till stacken och försöka komma fram till vad som är det absolut klokaste. Är det att ta bilen av dem som kör grovt rattfulla eller är det att sätta resurserna på dem som har 0, 21 promille? 

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, herr talman! Jag tycker att det är en uppgift som ltl Karlström använder sig av i sin argumentation som inte verkar vara riktigt trovärdig. Det är uppgifterna om olyckor i Sverige. Vad jag vet så är Sverige det land där man har lägst dödsolyckor i trafiken. Man har varit framgångsrik med att ganska länge nu kunna sänka antalet dödsolyckor. Om antalet rattfylleribrott har ökat så kan det vara en statistisk effekt eller det kan bero på att folk eventuellt dricker mera. Men att det skulle bero på att man har sänkt från 0,5 till 0,2, att det skulle det betyda att folk dricker mera, den konsekvensen tycker jag inte att man kan dra av det här.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Min argumentation utgår ifrån den artikel som jag läste. Där står det klart och tydligt med svart stor text: ”Sverige har sämst utveckling av rattfylleriolyckor i hela Europa, det visar en ny rapport ifrån europeiska trafiksäkerhetsrådet, ETSC. Enligt rådet har dödsolyckorna på grund av rattfylleri ökat med 12 procent i Sverige.” Detta står klart och tydligt. Jag resonerar att lagstiftaren i Sverige tror att de har gjort tillräckligt genom att de har sänkt från 0,5 till 0,2. Jag tror inte att detta är vägen att gå. Tittar man på hur de andra länderna har gjort, enligt den här artikeln, så har de satsat mycket mera på information och riktade åtgärder till skolor och till ungdomar. På så sätt har man fått folk att förstå att man inte ska dricka alkohol och köra bil. Man säger i Sverige att man har förlitat sig på att de frivilliga organisationerna informerar i skolan. Från myndigheternas sida har man inte drivit frågorna och inte informerat om hur farligt det är. Man tror att det räcker att man har sänkt från 0,5 till 0,2. Den här utredningen visar att det inte det har räckt till.

Ltl Barbro Sundback, replik

Om det är frågan om en procentuell förändring från ett datum till ett annat så då förstår jag resonemanget. Men det är ju inte det enda man kan dra slutsatser av. Man måste ju i varje land se hur frekvent antalet rattfylla är per trafikbrott. Jag är alldeles övertygad om att det där inte stämmer om man jämför t.ex. med Grekland och andra länder. Procentuellt kan det över året ha förändrats, ja. Men om det beror på att man har sänkt så är det flera fall mellan 0,2 och 0,5 som kör än om man skulle ha 0,5 enbart. Detta är det nog bara en lek med siffror. Att man behöver informera mera i Sverige är säkert sant.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Ltl Barbro Sundback anser att mitt argument inte håller och att det är en lek med siffror. Att det är en lek med siffror borde ju då också kunna fungera som replik till ltl Carina Aaltonen. Jag hänvisar till en artikel där det klart och tydligt står: ”Det visar att vi inte fokuserat tillräckligt på åtgärder för att minska rattfylleriet, säger Nils-Petter Gregersen. Medan länder som Tjeckien, Belgien och Tyskland har reducerat sin andel av dödolyckor p.g.a. rattfylleri med runt 10 procent, har Sverige som ensamt land i Europa ökat sin andel med ungefär lika mycket 11,6 procent”. Det står klart och tydligt. Sverige är det land som är sämst i Europa och som har haft flest rattfylleriolyckor, trots att man har infört 0,2. Det är inte lösningen. Informera, gör som de andra länderna har gjort och gå åt problemet istället för att skjuta mygg med kanoner.  

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Under diskussionen har ltl Carina Aaltonen föreslagit att ärendet ska bordläggas till den 8 september och det har understötts av ltl Karlström. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till den 8 september. De personer som finns upptagna på talarlistan bereds ännu möjlighet att uttala sig.

Ltl Roger Jansson

Herr talman! Efter det här är kraftfulla obundna gruppanförande önskar jag klarlägga att särskilt avseende motion nr 36, sänkning av promillegränsen, har inte vi hos oss någon partidisciplin. Det är osäkert om vi ha någon partilinje. Kära vänner, betrakta det här som ett personligt anförande.

Den första frågan gäller alkolåsen. Där är lagutskottet lite negativ och kritisk till det. Det kan man förstå om det vore en generell lagstiftning som motionären efterlyser. Det är ju faktiskt ett begränsat förslag som motionären kommer med, att möjliggöra för domstolen att som alternativet till körförbud utdöma krav på alkohollås i fordonet. Jag tycker det är motiverat. Vi har talat om straffen här och försöken att påverka folk. Den här möjligheten kunde vi ge domstolarna. Lagutskottet tycker att det här kanske är ett slag i luften eftersom någon annan person kan hjälpa till att starta bilen. En sådan åtgärd måste ju då vara en straffbar handling i sig. Det aktar sig folk för.

Den andra motionen än kollegan Karlströms förslag om förverkande av fordon. Där kanske lagutskottet har varit onödigt otydlig när man blott skriver att man går emot detta eftersom äganderätten berörs. Enligt självstyrelselagen har vi numera möjlighet att ha strängare straff än vad man har i riket. Däremot har vi ett problem i självstyrelselagens 27 § punkt 23, som anger att det är rikets behörighet när det gäller verkställigheten av domar och straff. Det betyder tydligen att den här bilen skulle förverkas till riket med allt vad det innebär för problem och behov av överenskommelseförordningar. Visst har lagutskottet rätt när de skriver som de skriver. Frågan är på många sätt bekymmersam, inkluderande det som lagutskottet har framfört, att fordonet kan vara lånat eller hyrt. Samt det som har kommit fram här i diskussionen att familjen dessutom kanske är helt beroende av fordonet. När det gäller alkolås så tycker jag att lagutskottet har varit väl kritiskt. När det gäller förverkande av fordon tenderar jag att hålla med lagutskottet.

Sedan, för det tredje, tänkte jag ta upp motion nr 36, om rattonykterheten. Körande på våra vägar och alkohol ska inte vara möjligt att kombinera. Enligt min uppfattning ska vi ha en nolltolerans när det gäller körning och alkohol. Det är mycket en attitydfråga som styrs av den lagstiftning vi har. Man kan också påverka attityderna på många andra sätt och det ska vi naturligtvis göra, från daghemmen, skolorna till familjerna. Vi vet hur familjekulturen är till den delen i landskapet därför måste också lagstiftaren hjälpa till. Vid nolltolerans har jag för mig, med den forskning som finns, att 0,0 inte är en realistisk gräns eftersom det finns faktorer som gör att man kan hamna en hel del över 0,0 utan alkoholintag. Då vore 0,1 ett alternativ som man kunde överväga, 0,2 är det som används och diskuteras i de nordiska länderna. Det är rimligt att vi diskuterar den gränsen här också.

Jag har personligen tidigare varit emot en sänkning från 0,5 till någonting lägre. Jag har tagit del av signaler från forskning och den har varit motsägelsefull. Här kom kollegan Karlström också med bevis för motsägelsefulla erfarenheter. Det vill jag för min del uppfatta som en mainstream i den information som vi får, särskilt nu när länder har infört en lägre gräns än 0,5, att det har effekt. Det påverkar rattonykterheten åt rätt håll, att den minskar. De praktiska erfarenheterna och den fortlöpande forskningen talar huvudsakligen i den här riktningen.

Det avgörande, att jag har ändrat uppfattning i den här frågan, är nog den egna erfarenheten från testet som vi gjorde här i rummet utanför plenisalen på ceremonieutskottets initiativ med vtm Gun-Mari Lindholm och ltl Fredrik Karlström som primus motorer. Jag har tidigare under hela mitt liv fått information om att 0,5 tillåter att man tar en mellanöl eller ett glas vin. Skulle man dricka mer riskerar man att komma över 0,5. Jag tror att det är många, åtminstone i min bekantskapskrets, som har fått samma information sig till livs genom åren. Efter det här testet vet jag att det inte stämmer. Vi var ganska många som gjorde testet, 13-14 personer, och det stämde inte in på någon. Det var några som var mera tåliga, dit hörde kollegorna Ehn och Karlström vilket ska sägas till deras fördel. Men vi andra som är lite bräckligt byggda nådde mycket snabbare 0,2 och 0,5 procents gränsen. För mig personligen innebar 0,5 procents gränsen att jag klarade en snaps och tre glas vin. Då var jag fortfarande under 0,5 när det hade gått en halvtimme från det sista glaset vin. Då var jag nog ganska lullig, kära vänner. Då skulle lagstiftningen tillåta mig att sätta mig i bilen och köra. Jag skulle inte ens komma på tanken att göra det. Jag har faktiskt kört några gånger med den ”gamla regeln”, när jag har druckit en mellanöl eller ett glas vin. Visserligen har jag låtit det gå en tid, men jag har gjort det och har haft jättedåligt samvete. Jag tror att folk ungefär tänker på det här sättet. Att man möjligen kan änka sig att dricka det som är tillåtet. Med 0,2 så blir det kanske möjligt med ett glas vin eller en mellanöl för åtminstone de flesta, med rimliga kroppsbyggen. Men vi visar i alla fall ifrån lagstiftarens sida att vi önskar närma oss nolltoleransen även via lagstiftningen. 0,5 ligger alltför långt ifrån nolltoleransgränsen har det visat sig här i lagtingets eget test.

Dåvarande landskapsregeringsledamoten, förra ministern Runar Karlsson, gjorde ett eget test läste vi på tidningen och vi såg bilder. Jag förstod att det var ungefär samma effekt på honom som på mig, av bilderna att döma.

Då kommer jag till förslagen. Lagutskottet föreslår att man skulle gå en mellanväg så att man skulle överväga att införa rattfylleriförseelser. Man talar inte om vilken straffsatsen skulle vara på det. Jag förstår att det kan vara böter eller någonting sådant för ett alkoholintag som ger utslag mellan 0,2 och 0,5. Personligen tycker jag att det är lite för lindrigt. Jag rekommenderar kraftfullare straff. En mellanform kunde vara att när man tredje gången ertappades med mellan 0,2 och 0,5 promille då skulle man ställas under rattfylleribrott. Då skulle ribban höjas. Det kan finnas många andra mellanformer också. Jag har personligen kommit fram till att vi inte ska göra detta onödigt invecklat. Vi sänker helt enkelt gränsen för rattfylleribrott till 0,2, därför stöder jag den inlämnade motionen.

Avslutningsvis, fru talman, när det gäller sjötrafiken läste jag att man i Finland är inne för, det som jag har talat för tidigare, att man måste beakta båtens storlek och kraft. Tyngre båtar som rör sig i en fart över 15 knop och har en storlek utgör en väldig fara på sjön i smala farleder. Kör man 15 knop så går det snabbt. Då har man tänkt sig ha en promillegräns på 0,5, vill jag minnas. Jag tycker också att landskapsregeringen bör bereda en sådan förändring i vår sjötrafiklagstiftning. Tack.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Fru talman! Först vill jag bara säga att mitt anförande definitivt inte var något gruppanförande. Det var ett försvar av min motion och min syn på hur jag ideologiskt anser att vi i den här salen ska stifta lagar. Ska vi gå in i detalj och styra och ställa över mer eller mindre allt i folks liv eller ska vi ha en generell lagstiftning där också det sunda förnuftet måste ingå? Jag vill bara säga att det var min högst personlig åsikt och inte ett gruppanförande.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Olof Erland, replik

Fru talman! Det framgår av frisinnad samverkans gruppanförande att man vill gå i samma riktning som lagutskottet, som jag bedömer det. En slutsats är att det krävs en hel del lagberedning när det gäller straffsatser och liknande.

När det gäller alkolås så tycker jag inte heller där att vi är helt avvisande utan vi säger att det finns vissa tekniska och andra komplikationer. I riket har de en övervakad körrätt med alkolås. Det är ganska många steg. Man begär övervakad körrätt, tingsrätten ska ha sammanträde, det ska vara installation, det ska vara intyg och utbildning, det ska vara övervakning, det ska vara service och det ska vara kontroller osv. När man har sett lite erfarenheter från riket kan man möjligen föra in det i lagstiftningen. Men frivilliga överenskommelser är ju möjliga redan idag. Det är lite som den obundna ideologin, man behöver inte direkt lagstifta alla gånger.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack fru talman! Inledningsvis vill jag ge mitt stöd för att man har lyft fram detta när det gäller promille på sjön. Man behöver titta på den frågan. Jag vet inte om jag är helt inne för att man ska dela på det här. Man borde försöka vara nykter också på sjön. Det ska vara nykter region. Man måste framförallt ta itu med de här stora tunga båtarna och fylleriet som förekommer i dem. Det är bra att man lyfter den frågan.

Jag vill också framföra att det är bra att folk blir medvetna om promillen idag. Man kan köpa billig alkometer som visar att man får klart för sig hur pass mycket man kan dricka och köra och att man är en fara då. Läser man i den svenska statistiken ser man att vid 0,4 är man påverkad. Det viktiga är väl den andra vägen, hur pass full man kan vara fast man känner sig nykter. I polisskolan upplevde jag detta när vi gjorde samma test. Man drack i början och tyckte inledningsvis att man var ordentligt på fyllan när man har en stigande berusning. Men däremot efter att man har varit på en blöt fest på krogen och man är på väg hem, man har åkt buss och tagit en promenad så känner man sig relativt nykter. Man är mycket förvånad över talet man läser på alkometern som visar någonting helt annat.

Talmannen

Tiden är ute! Replikskiftet är avslutat.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Jag vill tacka ltl Roger Jansson för hans personliga och insiktsfulla inlägg och för stödet om att sänka promillegränsen till 0,2. Jag delar också uppfattningen om att man behöver se över och kanske stränggera gränserna för sjötrafiken. Om det nu är det så att regeringen förbereder en framställning om att ändra lagen och sänka promillegränserna på land så borde vi skicka med som färdkost att de även ser över gränserna till havs. Jag tackar för stödet.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Anders Eriksson

Fru talman! Jag har tidigare haft ganska klara åsikter när det gäller promillegränsen. Jag var inte med på testet som lagtinget hade men jag har fått det berättat för mig. Om jag har rätt uppgifter så drack en person en snaps, en öl, två glas vin och en konjak och blåste 0,35. Då blir man faktiskt lite fundersam. Det är ju en ansenlig mängd alkohol.

Jag har noterat att detta ärende kommer att bordläggas så jag vill försöka lansera en idé som de värderade kollegerna kan fundera på under sommaren.

Det sägs att de som försvarar 0,5 promille har en tillåtande, en överslätande attityd och att de ger signalen att det är okej att köra full. Det är definitivt inte okej att köra påverkad. Sedan har vi den andra sidan som står mig ganska nära, en klassisk debatt mellan frihet och förbud. Möjligheterna att kunna dricka ett glas vin eller en öl till en middag utan att det blir problem tycker jag att hör till friheten. Jag tycker att det är viktigt. Sedan har vi ett problem, alla kan inte hantera den här friheten, vilket jag återkommer till.

Jag vill bara helt kort säga att jag var på en större tillställning där det var någon som sade; jag dricker ett halvt glas vin för jag ska kunna köra hem, och då drog en debatt igång. Det var en ganska intressant debatt. Debatten utmynnade i att om man inte har möjligheten att dricka en mellanöl eller ett glas vin, utan man måste ta taxi eller lämna bilen i Lumparland eller någon annanstans, så leder det till att om man en gång har bestämt sig för att lämna bilen, man dricker, så dricker man betydligt mera än vad man skulle ha gjort annars. Det här var egentligen en ganska intressant diskussion. Vi måste också ha detta klart för oss, som också det alkoholpolitiska programmet säger, att man vill minska det totala drickandet. Då gäller det också att tänka igenom väldigt noga så att man inte tar kontraproduktiva beslut.

När det gäller frihet under ansvar så håller vi på att stränggera, vi byråkratiserar och vi krånglar till allt. Blir det ett bättre eller ett sämre samhälle? Det är värt att fundera på.

Jag återkommer till devisen frihet under ansvar. Vi har två problem med det. Ett problem är att alla inte klarar av den här friheten och då är vi framme vid den klassiska problemlösningen; vi sätter normen utgående ifrån de som inte klarar av sitt eget ansvar. Jag ser att ltl Mattsson nickar ivrigt instämmande. Vi bestraffar alla, även de som kan ta sitt ansvar. Det är ett förfaringssätt som jag inte riktigt gillar.

Det andra är, det som också har varit upp här flera gånger, det stora problemet är de som kör, oavsett om de har 0,2, 0,5, 1 eller 1,5 promille i sig. Det är ju det som man borde få en lösning på.

Om vi tittar på andra områden, t.ex. på miljön, där har bilen utrustats med katalysatorer och man har blyfri bensin just för att man vill värna om miljön. Vi borde verkligen alla, med gemensamma krafter, få en sådan signal ut i samhället att det inte är okej att köra om du är berusad.

När det gäller alkolås, kunde man fundera på under sommaren om man kunde införa att det är obligatoriskt att alla bilar som säljs på Åland skall utrustas med alkolås?

I lagutskottets betänkande, som är lite märkligt, hänvisar man i inledningen till att trafikolyckorna ökar. Hela motiveringen går ut på att man ska sänka till 0,2, medan man inte gör det. Av någon anledning så väjer man för det.

När man pratar om alkolås i lagutskottets betänkande så säger man att det är relativt stora kostnader. Då räknar man med vårdprogram osv. Ett alkolås kostar 1370 euro färdigt monterad på plats. Det är inte så astronomiska kostnaderna. Det sägs vidare i motiveringarna; ”det finns vissa möjligheter att tekniskt kringgå låset genom att någon annan person hjälper till att starta bilen.” Kära vänner, prata om krystade motiveringar! Lagutskottet utgår ifrån ett sådant scenario att det är en person som är nykter som blåsor och det är den personen som är full som kör. Nog torde det vara väldigt, väldigt ovanligt scenario som man har lyckats få till stånd i lagutskottet.

När det gäller förverkande av fordon så har jag själv suttit åtta år som nämndeman. Jag har, tyvärr, sett hur oerhört det daltas med det här och hur samma personer återkommer gång på gång utan desto mera påföljder. 

Om man förverkar fordonet säger man att det är komplicerat ur behörighetssynpunkt. Det är onödigt att jag upprepar det som har framförts tidigare. De möjligheterna finns också i annan lagstiftning så varför skulle inte de möjligheterna finnas här? Man säger vidare; ”ett förverkande behöver inte heller vara speciellt verkningsfullt med beaktande av att ett fordon kan både lånas och hyras.” Jag vet inte hur det är idag men tidigare var det så att om man körde en dieselbil på vanlig brännolja så förverkades hela bilen. Nu har jag förstått att man får betala bilskatten ett par gånger om. Jag känner inte till påföljderna exakt. Men det har varit väldigt, väldigt stränga påföljder, vilket har lett till att det aldrig förekommer att det är någon som kör en dieselbil med brännolja just på grund av riskerna. Det är helt klart att ltl Karlströms förslag skulle ha en effekt.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga att om vi skulle ha en sådan modell att alkolås skulle vara obligatoriska i bilar som säljs och ägs på Åland så tror jag att det skulle vara ett ganska intressanta scenario. Nu gör vi som vanligt, vi hänvisar till Norge, vi hänvisar till Sverige och hur de har gjort där, då måste vi också förstås göra likadant. Det är nog bra om Åland kan vara unikt och om Åland kan ha egna lösningar. De stora problemen i Norge och Sverige kvarstår fortfarande.

Jag vill säga, innan jag får en massa repliker på mig, att med egna lösningar menar jag inte att vi ska ge signalen att det är okej att köra full. Tvärtom, vi ska ge den signalen till omvärlden att på Åland är det inte ens tekniskt möjligt att köra berusad för samtliga bilar utrustade med alkolås. Det skulle vara en intressant signal att ge till omvärlden.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack fru talman! När det gäller alkolås i alla bilar så visar det väl nog att man fullständigt har hängett sig åt supande och alkohol. Nog borde man väl kunna lösa detta på ett annat sätt? Detta är väl den sista lösningen, man ger en signal ut i världen att här kan vi inte överhuvudtaget hantera alkohol. Vi måste ha alkolås i bilarna. Det verkar som om man har tappat greppet fullständigt. Istället för att man går in för att man inte behöver dricka alkohol kontinuerligt överallt, hela tiden. Det kanske inte ska vara det centrala i livet att man ska dricka alkohol. Det kan vara bra under många omständigheten, men man kan ha fria zoner som i trafiken, i skolgången, i idrottslivet och i arbetslivet. Eller är det så att man också ska dricka i arbetet? Att det ska vara en rättighet att man ska få ta ett glas vin där också? Var går gränsen? När är det så fruktansvärt viktigt och angeläget att man måste få dricka sprit? 

Ltl Anders Eriksson, replik

Kanske jag har fel slutsats. Men jag tolkar det som att när det kom så få repliker så kanske det kan leda till att lagtingskollegorna funderar på det här förslaget under sommaren.

Däremot blir det lite jobbigt att diskutera de här frågorna med ltl Åke Mattsson, för han har en sådan religiös betoning av detta. Jag försöker peka på en teknisk lösning som löser ett problem som kvarstår oavsett, dvs de verkligt allvarliga problemen, alkoholister som kör om och om igen. Om man pekar på en lösning som inte möjliggör det, inte är det ju så, ltl Mattsson, att man har kapitulerat och hängett sig åt supande och alkohol. Det måste ju finnas någon sorts sans, även när vi diskuterar de här frågorna.

Ltl Åke Mattsson, replik

Fru talman! Det tycker jag att det kan vara. Jag tycker att det ska vara balans i det. Det medför stora kostnaderna att investera alkolås i alla bilar på Åland, för det måste man göra om det ska vara vettigt. Den som kör rattfull tar knappast en ny bil. Man tar väl en gammal bil. Så det blir inte effekt nu eller ska det ha effekt om 20 år? Men det innebär väldigt stora kostnader. Nu ger man sig verkligen på dem som aldrig tänker köra påverkade och dem som är nykterister. Ska de också behöva blåsa i ett alkolås hela tiden? Snacka om att alla ska vara med och dra sitt strå till stacken. Jag tycker att det känns lite väl på det här området.

Ltl Anders Eriksson, replik

Det sistnämnda är en saklig och bra invändning. Jag har tänkt på den saken. Det kan vara intressant att höra vad de övriga kommer fram till. Det är helt klart en invändning, det håller jag med om. När det sedan gäller summan för ett alkolås så torde den ungefär vara i samma nivå som en katalysator. Men en katalysator har vi bestämt att är obligatoriskt just med tanke på miljön.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback

Tack fru talman! Jag vill föra fram några synpunkter.

För det första så var jag också med på den här ”promillefesten” som ltl Roger Jansson så livfullt beskrev här. Det var nog lite skakande, inte så lite heller. De flesta vara chockerade över hur mycket de kunde dricka utan att komma upp till 0,5. Det var nog också för mig väldigt klargörande. Jag har haft precis samma uppfattning, att man kunde dricka en mellanöl, en snaps, eller ett glas vin. Jag vet inte varifrån den övertygelsen har kommit ifrån och på vilken information den är baserad på? Antagligen är det någon myndighet som någon gång har tutat i oss det, och vi har trott på det. Det är ju en ganska bra nivå, på sätt och vis, att man har trott på det. Men efter detta inser man att det inte på något vis är besvärande att dricka fast två glas vin. En tveksamhet har uppkommit bland många om man ska ha 0,5?

Det var också många på den här festen som sade att de aldrig skulle köra med så mycket sprit i sig. Det är uteslutet, men poängen är att man inte blir bestraffad om man kör med så där mycket sprit i sig. Det är alltså fullt lagligt. De flesta noterade vid det tillfället att det var omöjligt för dem att köra, men det var ändå helt lagligt egentligen. På något sätt förefaller inte lagen vara anpassad, till den uppfattningen som åtminstone majoriteten hade vid det här tillfället, om hur mycket man kan dricka och ändå köra. Den allmänna uppfattningen är att man inte ska dricka överhuvudtaget när man kör. Det är grunden. När man har att göra med svenskar så tackar de nej till allt, det är min erfarenhet. Det är klart att det finns någon som avviker, men det vanliga svaret som man får om man bjuder på en mellanöl är; nej tack, jag ska köra. Den attityden har befästs väldigt starkt med 0,2 gränsen. Det finns alltså många skäl för att ta efter på den här punkten.

Ltl Karlström har haft vänligheten att ge mig artikeln som han stöder sin argumentation på. Han säger att enligt den här artikeln så säger man att utvecklingen i Sverige har varit sådan att rattfylleriet har ökat med nästan 12 procent och att det visar att gränsen 0,5 till 0,2 inte är något hinder för att rattfylleriet ökar.

För det första är den här artikeln från 2007, den är redan ett par år gammal. Här anger man orsaken till ökningen, vilket jag också trodde. Så här skriver man; ”orsaken till en ökad andel av rattfylleriolyckorna beror enligt NTF och vägverket på svenskarnas ökade alkoholkonsumtion.” Om den totala alkoholkonsumtionen ökar så ökar också antalet rattfylleribrott. Det finns väl ingenting i Norden som är så kärt som alkoholen, också inom forskningen finns det enorma resultatmängder. Jag kan citera en svensk forskning som säger så här; ”svenskarna dricker alltmer alkohol. Den totala konsumtionen av alkohol i Sverige under 2005 beräknades till ca 10,2 ren alkohol per person i åldern 15 år eller äldre.” År 2007 hade mängden alkohol stigit till 10,5 liter per person. Man har funnit ett samband. ”Att alkoholkonsumtionen ökar är allvarligt för trafiksäkerheten. Forskningen visar att en ökning av totalkonsumtionen med 1 liter per person och år kommer att medföra ca 11 procent fler rattfylleribrott och 8 procent fler dödsolyckor. Om konsumtionen ökar med en enda procent blir ökningen av rattfylleribrotten ca 0,6 procent”. Det är ett alldeles logiskt samband. Dricker folk mera så blir det naturligtvis mera rattfylleri och dödsolyckor i trafiken.

Vad gäller resonemanget mellan 0,2 och 0,5 så har polisen inte statistiska uppgifter. Det är mera ett sätt att föra ett resonemang på än att det kan grundas på särskilda siffror.

Varför ska man då ha 0,2 promille? Ja, det är väl ändå så, vi som lever i ett område mellan två länder, att vi borde ha antingen 0,2 eller 0,5. Av alkoholpolitiska skäl borde vi gå ner till 0,2. Allt tyder på att man i Finland kommer att göra samma sak. I Finland har man inte alls haft samma framgångar med att minska på trafik- och dödolyckor. I Finland är alkoholkulturen ännu tyngre än i Sverige. Det finns inte någon politisk vilja att aktivt försöka sänka vare sig alkoholkonsumtionen eller trafikbrotten. Det finns väl en allmän attityd och en strävan bland dem som har ansvaret men i praktiken har man inte varit särskilt framgångsrik.

Till sist, fru talman, har jag föreslagit att klämmen ska godkännas. Utskottets ordförande försöker lite kringgå vad motionen egentligen handlar om när han pratar om att det ska göras något arbete på lagberedningen. Men något sådant arbete kommer ju inte att göras före lagtinget tar beslut i saken. Vi ska ju inte göra lagen och hur den ska se ut i detalj. Det enda som motionen för fram är att man ska sänka promillegränsen. Sedan börjar ett lagberedningsarbete och regeringen har saken i sin hand. Om vi inte nu bestämmer så har vi inte några som helst garantier för att det sker någon förändring. Besluter vi om 0,2 så har regeringen ett klart uppdrag att komma med en lagframställning. Ansvariga trafikministern har tydligt och klart sagt att hon är väldigt skeptiskt att göra någon förändring. Det betyder ju i praktiken att hon knappast kommer att göra en förändring. Om man har en attityd att sänka så då säger man det klart och så tar man konsekvenserna av det.

Om inte lagtinget nu sätter ner foten och bestämmer hur vi ska ha det så blir det nog inte någon förändring. Det är ju viktigt att ge den signalen till regeringen. Ska vi ha en förändring eller ska vi inte ha en förändring? Lagtinget måste nu försöka ta några beslut självständigt och inte bara skjuta dem framåt i någon slags grå dimma.

Det är bra att ärendet bordläggs. Det är en jätteintressant fråga. Det är alltför få som orkar vara inne här i salen idag, även om det finns många på listan. Jag tror att det här ärendet är betjänt av att medborgarna nu får ta del av den diskussion som här har förts och att debatten går vidare. Tack, fru talman.

Ltl Åke Mattsson

Fru talman! Som det har framkommit här i replikväxlingen så stöder jag stora delar av lagutskottets betänkande och även lite utöver det när det gäller alkolås.

Jag tycker att det finns en hel del annat som man kan göra, när det gäller rattfylleri, som inte har gjorts. Man säger att man inte kommer till rätta med problemen. Men man borde ta till alla medel som finns. Jag tänker gå in på några rubrikområden här.

Rattonykterhet införs som ny brottsrubricering vid 0,2 promille, det har vi diskuterat här.

Anskaffande av precisionsalkometer till polisen, om någon åker fast för rattfylleri så tar det en väldigt lång tid. Man sätter läkarresurser på blodprov och provet ska skickas och analyseras. Man borde använda den tiden att ta mer tester i så fall.

Tvång om alkolås införs till dömda rattfyllerister. Efter en rattfylleridom bör körkortet återlämnas endast mot intyg över genomgången kurs. Kursen handlar om faror och missbruk och rattfylleri. Man skulle också uppvisa läkarintyg där det framgår att tecken på missbruk inte kan konstateras i leverprov.

Man ska också arbeta för att införa Åland som ett alternativ där man kan ha fotboja som straff istället för villkorligt fängelse. Anledningen till detta är att jag upplever att rattfylleriet på Åland är ett problem som fortgått oförändrat trots relativt stora insatser ifrån polisen.

Vad som kan avskräcka folk är dels hög en upptäckarrisk och information och behandling av alkoholmissbruk. Det är viktiga åtgärder men det räcker inte med det. Det krävs mera.

Rattonykterheten som införs som ny rubricering vid 0,2 promille tycker jag att är ett av de bättre argumenten. Det kostar inte några pengar överhuvudtaget. Polisen får ett nytt verktyg att jobba med.

Det borde ligga i allas intresse, även lagstiftande politikers, att bilförarna på våra vägar är nyktra. I praktiken är 0,2 att betrakta som nolltolerans. Jag är fullständigt öppen för om man tycker att 0,05 eller 0,1 är ett bättre alternativ eller var man sätter gränsen. 0,2 är det som är vedertaget i andra områden.

Den som idag blåser 0,5 i alkotest får konsekvenser som är mycket påtagliga. Färden avbryts, blodprov tas på hälsocentralen, det blir förhör, det blir indraget körkort, det blir en rättegång och det blir dagsböter eller ett straff utdömt. Man blir av med körkortet och man kan bli av med jobbet osv.

Den som blåser 0,49 får fortsätta färden som om ingenting skulle ha hänt. Polisen kan inte ens stoppa den här personen utan han får fara vidare. Enligt utredningar vet man att man är påverkad redan vid 0,2 promille. Det har gjorts tester med lastbilschaufförer som har försökt avgöra genom vilken port de kan köra genom med lastbilen. Vid noll promille kan de säga på någon centimeters marginal, men däremot när man har man druckit en mindre mängd, så att man har man 0,2 promille, så har man mycket svårare att bedöma rätt avstånd. Man avviker då gång på gång, man kan inte bedöma rätt avstånd.

För att ge lagstiftningen en naturlig logik bör ett nytt moment införas, rattonykterhet. Polisen får rätt att ingripa och avbryta körningen. Här behöver man inte ha så stort straff, det är inte det som är det centrala. Det är samhällets markering som är det centrala. Jag kan till och med acceptera 24 timmars avbrott i körningen, så att man kan fara på jobbet igen på måndag morgon om detta hände på lördagen. Man kan också ge ett straffläggande direkt men det kanske inte är det optimala. Jag tycker att man kan acceptera detta om man behöver ha det på det sättet för att det här ska gå igenom och få acceptans här i lagtinget. Annars är det okej med grövre straff, men det kan vara bättre med ett lågt straff.

När det gäller alkoholdrickande över lång tid, man dricker små mängder under många månader eller att man dricker under en helg, man börjar på fredagen och dricker fredag, lördag och söndag, det ger till slut en mycket förrädisk fylla. Man vet alltså inte hur många promille man har i sig. Man tror att man är betydligt nyktrare än vad man är och man tror att man kan sätta sig vid ratten och köra iväg.

Det är många gånger som man märker vid polisen att någon blir förbaskad under sin berusning, slänger sig i bilen och far iväg för att fly fältet och tänker inte på att man är alkoholpåverkad, sinnena är avtrubbade. Alla dessa olika sammanhang som kan dyka upp så är det väldigt väsentligt att man aldrig köra bil när man har druckit sprit, att detta hela tiden finns med. Så är det inte idag.

Precisionsalkometer bör omgående införskaffas till landskapet, vilket man bör genomföra i samarbete med tull och gränsbevakning. Jag tror att samtliga kan ha nytta av en precisionsalkometer. Man behöver också titta på lagstiftningen och ge utöka lagstiftning för tull och gränsbevakning att utföra alkotester. När tullen och gränsbevakningen har tid och möjlighet att göra detta så borde de på eget initiativ kunna göra alkotester.

När det gäller alkolås så är det kanske rattfylleristerna som själva ska bekosta dem. Man kan hyra alkolås för ca 100 månaden och startavgiften är 500 euro. Det kan ju vara ett sätt som man kan ha inledningsvis, att man inte har det alltför lång tid.

Det centrala och det viktigaste som jag tror att kommer att ha det bästa resultatet, till och med bättre resultat än att sänka promillegränsen, det är att körkortet återlämnas endast mot intyg över genomgången kurs; om faror med missbruk och rattfylleri, vilket jag nämnde tidigare. Samt att man inte har något spår av missbruk i leverproverna. Vid rattfylleri ska alltså den dömda verifiera ett nyktert levnadssätt igenom ett läkarintyg med biologisk alkoholmarkör av typ CDT, kolhydratfattig transferrin, för att återfå körrätten. Majoriteten av dem som åker fast för rattfylleri har alkoholproblem. Kanske inte bland ungdomarna, men bland de äldre. Även om de har en låg promillehalt så kan det vara så att de råkar ha det just då. Deras alkoholproblem kanske inte blir helt klart verifierade efteråt i utredningar. Jag tror att siffran är betydligt högre än vad statistiken säger när det gäller sådana som har stora alkoholproblem. Man sätter sig de facto inte i bilen och kör under andra omständigheter, om man inte är kriminell förstås. 

Detta med fotboja, som jag var inne på tidigare, så finns det mycket utredningar om detta i Sverige, man har bra erfarenhet av fotboja. År 2005 använde 2886 klienter övervakning med fotboja. En del av dem avbröt detta. Ser man på återfallen när det gäller sådana som har använt fotboja så visar det sig att det är väldigt bra prognos på dem. Det fungerar helt okej. Det är någonting som vi verkligen borde gå in för. Man känner att man har ett straff men man kan ha jobbet kvar och man kan hantera den biten ganska långt.

Fru talman, jag tycker att det finns många bra förslag som har dykt upp här. Jag tror att det kan vara bra om man får tid att fundera lite vidare på förslagen som har dykt upp här. Tack.

Ltl Barbro Sundback, replik

Fru talman! Det torde vara alla bekant att ltl Åke Mattsson leder en parlamentarisk kommitté som diskuterar alkohol- och narkotikafrågor. Jag har den informationen att den gruppen redan för rätt länge sedan uppvaktade regeringen just i promillefrågan. Man har bett om att få en ändring av lagstiftningen. Jag vill få det bekräftat om det är så eller inte. Var ute dröjer lagstiftningen om det är så att man har anhängiggjort frågan?

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack fru talman! Vi har diskuterat den här promillegränsen i gruppen, det stämmer. Vi är eniga om att gränsen borde sänkas till 0,2 promille. Socialminister Katrin Sjögren är ständigt närvarande i gruppen när vi diskuterar detta. Det har framförts till landskapsregeringen. Det är ju inte så att den här gruppen får bestämma i de här frågorna. Signalen har gått fram. Det är tydligt att det finns en politisk vilja i landskapet att sänka gränsen till 0,2 promille. Var det har stannat vet jag inte, den frågan har jag också ställt mig. Man kanske får rikta frågan till ministrarna.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag tycker att det där svaret är ganska tydligt, att den här gruppen, som är parlamentariskt tillsatt, har vänt sig till regeringen och ganska tydligt markerat att man vill ha en förändring till stånd. Men ingenting har skett hittills och den minister som är ansvarig, minister Thörnroos, hon har inte sagt att hon kommer att genomföra det här. Kan man uppfatta det på något annat sätt än att det inte finns enighet i regeringen i den här frågan?

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack fru talman! Det torde väl vara ganska uppenbart att det finns delade åsikter om rattfyllerigränsen. Det har inte tidigare varit en klar majoritet i det här regeringsblocket. Det diskuteras, jag tycker att det har tagit en vändning nu. Jag tror att det kan vara möjligt att genomföra det här. Men det finns olika åsikter där, ja.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Runar Karlsson

Fru talman! Först vill jag säga att jag stöder lagutskottet i det mesta, kanske också allt. Jag tycker att man har kommit med bra skrivningar för att sedan gå vidare med lagstiftningsåtgärder.

Jag vill kommentera några saker som har sagts hittills här i debatten, bl.a. detta med att förverka bilar till staten. Jag har erfarit att det inte är grundlagsenligt att man kan göra det. Bilen är, enligt grundlagen, en grundläggande rättighet att inneha. Man kan inte ta bilen av någon som har kört med mycket alkohol i blodet, utom i de fall, det finns vissa prejudicerande domstolsbeslut, att man inom en ganska kort tid åkt fast 7-8 gånger. Då har domstolen sagt att skadan är större än nyttan. Då kan man i enlighet med lagstiftningen förverka bilen till staten. Det har funnits domstolsutslag på detta. Så här har jag erfarit att det har varit.

Man har frågat sig varför man kan ta gevär och båt när man skjuter fel sorts villebråd? Det anses inte vara en nödvändig sak för en människa att inneha ett gevär. Däremot är bilen tydligen en sådan sak som är oerhört viktig i enlighet med människans rättigheter.

Vi har heller inte någon behörighet på området som det är nu, det är inte möjligt att göra det, men man kan ju alltid får den behörighet.

Fru talman, sedan till detta med lagstiftningsåtgärder. Precis som lagutskottets ordförande Olof Erland nämnde här är så initierade jag en lagstiftning som omfattades av både liberalernas och centerns lagtingsgrupper.

Den lagen skulle vara enligt följande: Idag finns det en promillegräns på 0,5 och 1,19 där man kan få böter eller fängelse i högst sex månader. Sedan finns det grovt rattfylleri som är över 1,2 promille som ger 60 dagsböter minst och fängelse i högst två år. Förslaget gick ut på att om man har upp till 0,19 promille så innebär det inget straff. Har man mellan 0,2 och 0,49 så skulle man få en ordningsbot direkt på 100 euro och 10 dagars körförbud. Man skulle använda precisionsalkometer så att man inte skulle behöva fara till sjukhuset och ta blodprov. Detta skulle kunna göras med minimal byråkrati.

Sedan har vi en promillegräns mellan 0,75 och 0,79, man skulle alltså sänka den grova rattfyllerigränsen från 1,2 till 0,8. Då hade man en gräns mellan 0,75 och 0,79, vilket skulle ge fängelse i högst sex månader eller minst 100 dagsböter. Idag är det omsvängt, först nämner man dagsböter och sedan fängelse. Nu säger självstyrelselagen att vi kan ha avvikande straffsats mot riket, men inte väsentligt, som det är formulerat. Hur mycket avvikande det är har inte testats. Jag har pratat med statens företrädare på Åland som menar att man kan svänga om det här och kanske har lite längre, då skulle det kunna gå igenom nålsögat.

Ytterligare när det gäller 0,75 och 0,79 så skulle man ha minst tre månaders körförbud och högst ett års körförbud, vilket också skulle vara strängare än vad vi har idag. Det skulle dock hållas inom självstyrelselagens gränser såsom vi bedömde det då.

Man skulle däremot också införa alkolås på det sättet att om man skulle installera alkolås så skulle man få körkortet tillbaka efter tio dagar. De här siffrorna kan man ju alltid ha olika åsikter om, men det var ett förslag. Den personen som absolut behöver ha bilen i sitt yrke eller på annat sätt kan efter tio dagar köpa ett alkolås som idag kostar ca 1600-1700 euro färdigt inmonterat. Då skulle man kunna köra bil. Alkolåset måste vara inmonterat i minst två år, sedan skulle man vara fri, om man säger så.

Det är ju egentligen inget straff med alkolås, där har vi behörighet att införa det. Enligt lagstiftningen så är inte alkolås något straff därför kan vi ha det, fast man inte har det i lagstiftningen riket. Det ska inte finnas något hinder för det.

Om man har över 0,8, grovt rattfull, då skulle straffet vara fängelse i minst 3 månader och högst 2 år samt minsta körförbudet skulle vara 6 månader och högsta 2 år. Man skulle få tillbaka körkortet exempelvis efter 30 dagar om man satte in ett alkolås.

Den metodiken hade man.  Överlag skulle det vara lägre promillegränser och det skulle vara hårdare straff, inte så mycket, vi kan inte gå hur långt som helst. Man skulle införa metodiken med alkolås för att gynna helheten.

Däremot har man också sagt att om man åker fast för grovt rattfylla fler än två gånger då skulle det bli ovillkorligt straff. Inte bara villkorligt utan då skulle det bli fängelse eller märkbar samhällstjänst. Samhällstjänst är ju ovillkorligt straff. Man skulle därför inte bara 40 timmars samhällstjänst utan det skulle vara flera timmar. Därför skulle det vara en kombination med promillegräns, alkolås och straff. Sedan finns allt det andra runt omkring med övervakning och attitydförändringar osv.

Detta var förslaget. Vi har redan infört det här med alkolås för bilar och bussar som kör skolbarn. Den förordningen finns och träder ikraft den 1 augusti 2012. Det är en ganska lång framförhållning för att man ska få tid på sig. Då blir det alkolås i princip alla bussar och alla större taxibilar på Åland. Det är ju en jättebra start på hela det här. Man får ju då också se hur det fungerar i praktiken. Vi vet ju att det fungerar hyfsat.

Jag vet att det här lagpaketet ligger hos lagberedningen. Jag vet också vad det finns för resurser för att ta tag i det här lagpaketet, om den politiska viljan finns att göra det här. Det här är ett konkret förslag. Sedan kan man ha olika åsikter om de här siffrorna. Tack.

Ltl Olof Erland, replik

Fru talman! Jag kan konstatera att förra trafikministern Runar Karlsson och lagutskottet har ungefär samma uppfattning och samma resonemang. Vi har delvis tagit del av samma personers kompetens.

Jag skulle vilja lägga till en sak. Ltl Karlsson nämnde gräns, alkolås och straff. Det som vi lyfter fram, och som är viktigt, är detta med vård, information och utbildning kopplat till alkolås. Resonemanget om alkolås gör att jag börjar luta lite åt det hållet också, om man tar några år på sig. Det är viktigt att man gör helhetspaketet i den riktning som Runar Karlsson nu talade om och sätter ner foten när det gäller gränsen och strafföreläggandet kopplat till det.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Det känns bra att vi är helt överens med lagutskottet och lagutskottets ordförande. Jag tror att det kan bli något av det här. Det är inte något svårt lagstiftningsarbete. Den politiska viljan verkar finnas. Själva arbetsmetodiken är inte speciellt komplicerad. Vi har säkert lagpaket framme i höst, kan klubba det, så att det kan börja gälla någon gång nästa år. Jag får tacka lagutskottets ordförande för det.

Ltl Olof Erland, replik

En sak som man bör titta på, som jag också tidigare sade, är detta med förverkande av fordon. För det första, om åtgärden i sig är bra och lämplig? För det andra, att vi har grundlagen och för det tredje, att staten förverkar via domstolar osv. Det är ingen lätt sak att ta bilen av någon. Jag tror att det inte är någon lätt sak att ta bilen av en ålänning i allmänhet. Kan man få någon nytta av det när det gäller rattfylleriet så då ska man försöka.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack fru talman! Jag fäste mig vid tanken på alkolås. Om man har straff som böter eller fängelse, då kan väl ändå inte alkolås vara ett straff? Man kan tydligen betala bort sitt straff genom att installera ett alkolås. Även om jag förstår tanken och det kanske t.o.m. är lite fiffigt så är det faktiskt förenligt med strafflagen att man kan köpa bort sitt straff om man installerar ett alkolås? Hur skulle det fungera i praktiken? De som inte har råd kommer ju inte att kunna göra det här.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Det är klart att det kan vara så. Installerandet av alkolås är ju inget straff utan det är en påföljd. Det är i alla fall inget straff utan det finns en annan formulering på det. Man kan resonera att den som har råd får köra bil snabbare än den som inte har råd. Jag tror ändå att man, i det här fallet när tekniken finns, måste använda sig av alkolåsen. Sedan får det ha vissa negativa konsekvenser som allting har. Man borde försöka göra det här. När lagberedningen kommer in i det här och jobbar mera med detta får de väl se om det finns några andra svåra trösklar. Det här var ett grundförslag att arbeta vidare på.

Ltl Barbro Sundback, replik

Spontant vill jag säga, utan att riktigt ha läst och funderat på det, att jag med ryggmärgskänsla reagerar över att medborgarna inte kommer att vara likställda in för lagen i det där sammanhanget. Med det vill jag säga att jag inte tar avstånd från alkolås, men sättet att införa det. Det borde göras genom traditionell lagstiftning och gälla lika för alla lika och inte vara beroende av inkomst. Ltl Karlsson pratar om ett lagpaket och att det ska komma i höst. Ingår en sänkning av promillegränsningen i det lagpaketet? Stämmer det? Ska det faktiskt komma i höst? Eller är det någonting som ltl Karlsson önskar sig? Det är en stor skillnad.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Det är väl kanske mera det senare, att det något som jag önskar. Jag har ingen makt över det här mera. För ca ett och ett halvt år sedan var centern och liberalerna överens om att vi ska jobba för det här lagpaketet. Därför gav jag det vidare till lagberedningen och bad dem att börja med det, vilket de gjorde. När jag slutade så fick jag en fråga från lagberedningen vad de skulle göra nu. Jag meddelade att de skulle köra på som vanligt, fortsätta på lagpaketet. Vad som har hänt sedan, om det har hänt något, kan jag inte svara på. Men jag erfar att det i alla fall finns resurser till att lagstifta om det här, om den politiska viljan finns. Jag kan inte svara för de andra fast jag är med i regeringspartiet.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Johan Ehn

Fru talman! Jag har suttit i opposition i snart tre år. Det här är den frågan där jag känner att jag står i opposition mer än någonsin. Jag känner mig ganska ensam. Det är väl ltl Karlström och jag som har något liknande åsikter i den här frågan. Jag kan också säga att till viss del kan jag också förlika mig med det resonemang som utskottet för i den här frågan.

Min grundinställning är att jag är mycket, mycket osäker på om en sänkning till 0,2 promille får den effekt som ofta framförs i debatten, att vi får mindre skador i trafiken orsakade av alkoholen. Det material man använder för att komma fram till den slutsatsen är relativt sett tunt. I utskottet finns det ett resonemang kring detta. När jag har försökt att läsa på ärendet så förblir nog många frågor obesvarade. Om man ser en nedgång i antalet olyckor totalt sett, är då kopplingen till en sänkning mellan 0,2 och 0,5 så väldigt tydlig? Jag är väldigt bekymrad över just den biten.

Jag ser att det är stora problem vi har i det åländska samhället idag vad gäller trafiken. Det är de som kör med höga promillehalter som är problemen. Det är också där vi får de allvarliga olyckorna.

Idag saknas väldigt långt en statistik över hur det ser ut mellan 0,2 och 0,5. Den statistiken skulle jag vara intresserad av för att egentligen kunna argumentera för eller emot. På Åland finns inte den statistiken överhuvudtaget. Jag har inte lyckats får fram den vad gäller Sverige heller. När man ska diskutera frågan om hur man kan minska problemen med alkoholen i trafiken så måste man fundera på vad som ger effekt. Det är utgångspunkten i mitt sätt att resonera i den här frågan.

Det som ltl Åke Mattsson var inne på, att för att få tillbaka körkortet ska man kunna uppvisa intyg på att man har löst de problem man hade med alkoholen via läkarutlåtanden och kursintyg. Många har försökt sig på detta med olika modeller. Jag tycker att landskapsregeringen ska titta närmare på detta när man ev. går in för att förändra den lagstiftningen.

Grand Canaria har ett rätt intressant sätt att se på de här frågorna. Där har man en promillegräns som gäller som allmän gräns, men sedan har man en annan promillegräns som är betydligt lägre, om det är så att man är med och orsakar någon typ av trafikolycka. Det kan också vara ett sätt att signalera ifrån lagstiftarens sida att man måste tänka efter som förare på vilket sätt man agerar. Vi ska komma ihåg att en förare som inte har sovit på två dygn och sätter sig bakom ratten är också en mycket farlig förare. En förare som väljer att köra väldigt mycket för snabbt är också en farlig förare. Vissa typer av mediciner leder till att man får en nedsatt förmåga att köra. Där ändrade lagstiftningen för inte så hemskt länge sedan. Det finns fortfarande en liten röd triangel på vissa mediciner. Om man åt sådan medicin tidigare så innebar detta automatiskt ett körförbud. Numera är det en rekommendation. Det är inte automatiskt så att man inte får köra när man har ätit den här medicinen. Det finns orsaker att fundera på hur vi kommer åt grundproblematiken.

Den omtalade middagen när vi testade promillehalten, fick också mig att fundera både en och två gånger på vilken gräns som ska gälla. Hur mycket kan man i dagsläget dricka och ändå klara sig enligt lagens mening?

Enligt mitt sätt att resonera så att gå till 0,2 promille är inte en noll lösning, som det sägs här. Den person som idag sitter och räknar på om man kan dricka 1,2 eller 3 öl eller glas vin, kommer att fortsätta att göra det och ta den här kalkylerade risken.

Summa summarum borde man, när landskapsregeringen tittar på trafiksäkerhetsfrågor som helhet men alkoholen i trafiken i synnerhet, fundera över vilka de åtgärder är som ger bäst resultat. Det är de åtgärderna som vi ska ta till. Det är livsfarligt om det är så att vi använder oss av det här som ett sätt att slå oss för bröstet och visa på hur duktiga vi är. Jag tror nämligen inte att förbund som grund, för att visa på att man tar saker och ting på allvar, är en framkomlig väg i de allra flesta fall. Jag tror precis tvärtom.

Låt nu den här sommaren få gå. Låt folk få reagera. Låt dem få tänka efter vad det finns för möjligheter att komma vidare så att vi verkligen får den här effekten. Jag tror att slutmålet är lika för oss allihop. Bilkörning och bruk av alkohol hör inte ihop. Därför att när du kommer till en viss nivå så kommer du att bli en sämre förare.

Jag är mycket, mycket osäker på om den här kosmetiska förändringen mellan 0,5 och 0,2 ska genomföras. Tack, herr talman.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Herr talman! Ltl Ehn säger att det inte finns någon statistik på Åland mellan 0,2 och 0,5. Det stämmer för de registreras inte. Det är ju lagligt att köra upp till 0,49 promille alkohol i blodet. Däremot finns det undersökningar ifrån Finland, Salosjärvi, från 2005, som visar att det sker fler dödsolyckor med promillehalter under 0,5 promille, speciellt när det gäller ungdomar under 20 år. Undersökningen visar att ju yngre och mer oerfaren förare desto svårare trafiksituation med olyckor till följd. Tyvärr också ganska många dödsolyckor p.g.a. att man har alkohol under 0,5 promille i blodet.

Ltl Johan Ehn, replik

Det var en ny uppgift för mig. De gånger som jag har frågat efter just den här typen av undersökningar så har det inte givit resultat. Jag tar gärna till mig och läser även den undersökningen. Jag hoppas på att den då också innehåller viss statistik som visar på att det verkligen är på det här sättet. Åtminstone det som finns i Sverige, där man också har följt upp de här bitarna, visar precis på det som ltl Karlström var inne på, att dödsolyckorna och de allvarliga olyckorna sker vid betydligt högre promillehalter. Men finns den typen av uppgifter så ska man ta dem till sig och föra ett resonemang kring. Då handlar det också om att komma så nära noll som det bara är möjligt. Enligt mitt sätt att se det är 0,2 inte en nollgräns. Det är återigen en kompromiss som inte heller är bra. Då ska man nog gå steget vidare. Jag tror inte en minut på diskussionen om att man med vissa mediciner kan få en högre promillehalt, och att man därför inte ska göra det här. Då måste man se till att man har läkarintyg över det i så fall.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Det finns statistik. Den här statistiken är från 2005, arbetsgruppen har nu har lagt fram ett förslag till kommunikationsministern om att sänka promillegränsen från 0,5 till en 0,2 just för att man har gjort en massa åtgärder för att förbättra trafiksituationen i Finland men ändå fortsätter dödsfallen, speciellt bland de unga förare, att öka. Då måste man göra någonting. Det här är kanske en åtgärd bland många åtgärder. Vi har också infört tvång av säkerhetsbälten, krockkuddar och vi bygger cykelvägar som aldrig förr bara för att öka trafiksäkerheten. Ska vi då tillåta folk att köra omkring med ganska höga halter alkohol i kroppen? Det tycker jag inte är logiskt, det rimmar ganska illa.

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! Jag tycker ändå att vi måste vara så ärliga mot varandra, ltl Carina Aaltonen, att när det gäller var vi har utvecklingen av antalet olyckor bland unga förare så har det inte lyfts fram att det är i gruppen mellan 0,2 och 0,5. Vi måste vara överens om att det stora problemet ligger i de högre promillehalterna. Där har den stora utvecklingen varit. Det är det som man också diskuterar på finskt håll. Jag har inte sett din utredning som du hänvisar till. Det jag såg som utgångspunkt är att man tror att genom att sänka gränsen till 0,2 så ska man ge en signal om att det inte är okej att dricka överhuvudtaget när man kör bil och på den vägen få ner antalet som väljer att dricka. Jag tror inte att det är den gångbara vägen. Jag tror att det är andra metoder som måste till före man kan komma fram till ett effektivt resultat. Skillnaden i diskussionen handlar om var de effektiva medlen, som vi har att tillgå, ligger.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Till stora delar är vi överens om detta. Alla vill vi göra något åt rattfylleriet, också ltl Johan Ehn. I flera fall har vi samma åsikt, bl.a. när det gäller villkor för körkort om man har åkt fast för grovt rattfylleri.

När vi pratar gränser, finns det utrymme att sänka även gränsen för grovt rattfylleri? Är den för hög idag, borde gränsen gå ner till 0,8?

Jag vill lyfta fram när det gäller 0,2 till 0,5 så är det grova rattfylleriet som man är ute efter. ”Det börjar med en nål och slutar med en silverskål”, det gäller nog här också. Man börjar köra försiktigt, för det är lagligt att köra med lite i sig. Sedan får man den här högre promillehalten. Jag har själv förhört rattfyllerister som säger att de tänkte ta en eller två öl på morgonen och sedan skulle de fara ut och köra på eftermiddagen. Men man tappar kontrollen. Man bedövar analyssystemet vilket innebär att när man drar iväg så vet man inte vad man gör. Man får ju dricka lite i alla fall.

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! Att sänka gränsen för grovt rattfylleri ytterligare har jag inte några som helst problem med heller. Jag ser att det finns en orsak att göra det.

Den typen av förare, som ltl Mattsson pratar om, där man tappar möjligheten att kontrollera om man sätter sig bakom ratten eller inte, de kommer fortsättningsvis att finnas kvar om vi har 0,2.

Så ärliga måste vi vara efter att ha sett den middagsbjudning som vi var på när vi blåste, människor kan ju också fortsätta att räkna på vad man kan dricka. Det är bara att gå in på Alko idag och kontrollera hur snabbt man förbränner olika sorter. Man får fram en lista på hur mycket man väger och så kan man själv räkna ut hur mycket man förbränner. Den som vill kan fortsätta att resonera runt det som ltl Åke Mattsson hänvisade att ha framkommit i förhör. De kommer ju att fortsätta så länge det inte är en absolut nollgräns, där det inte funkar att dricka överhuvudtaget.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Ja, det är att gå ner på den gränsen som passar. Det kommer väldigt mycket tunga argument från en annan grupp när man går in på nollgränsen så det är svårt att hitta vad lagom är. Jag tycker att lagom är vid 0,1, vilket har framkommit tidigare i debatten här.

När man diskuterar med ungdomar så har vi också ett problem i och med att man får dricka öl och köra. Även allmänhetens övervakning är viktig, när folk inte har omdöme själva om de kan köra eller inte så är det viktigt att allmänheten reagerar och bryr sig i de här sammanhangen. Är det så att man vet att det är förbjudet att dricka i princip en mellanöl och sätta sig och köra så är det mycket lättare att reagera. Den och den drack öl och körde bil. Man ringer och kanske personen klarar sig under 0,5.

Den som blåser 0,2 så har ju de facto nästan 0,4. Det är så stora marginaler så att ingen oskyldig ska bli straffad. Man ligger verkligen på högkant. Det är inte så att man åker dit för 0,2 utan det är helt andra värden där också.  

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! Jag tycker att ltl Åke Mattsson åter är inne på en viktig sak när det gäller bekämpande av rattfylleriet. Det är vårt civilkurage att våga ställa oss upp och säga att vi inte accepterar det här. Ser man någon som dricker, anmäler man det också till polisen och man vågar ta ställning mot att köra och dricka. Faktum kvarstår fortfarande, att med en sänkning som föreslås till 0,2 så har man inte åstadkommit den biten. Man ger fortsättningsvis utrymme för en diskussion om att jag kan dricka en eller två öl. Det är det som är problemet, som jag ser det. Vill man gå in för att det ska vara absolut noll, då ska vi ner ytterligare. Jag tycker också att man ska analysera läget totalt sätt vad gäller trafiksäkerhetsfrågorna. Vi har, i nuvarande system, ett problem i grunden som ställer till att vi får flera rattfyllerister.

Jag har inte fått svar i vare sig det som utskottet skriver eller det som jag har läst själv. Därför tycker jag att utskottets förslag på den punkten är bra, att man ska fundera vidare kring de här frågorna.

Talmannen

Tiden är ute! Replikskiftet är avslutat.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Utskottet hade en hel del referenser till olika källor som vi tog bort. Vi tyckte att det skulle vara belastande för läsaren. Men det går ju att återgå till källorna.

Jag tycker att resonemanget till vissa delar är bra som frisinnad samverkans gruppordförande för här.

Detta med en massa orsaker, det är ungdomar, man sover dåligt, mediciner, de är trötta och de har dåliga bilar, det finns en massa orsaker till olyckor. Det intressanta i forskningen är att alkohol är den gemensamma nämnaren. Sedan har vi stora mängder och stora problem, och vi har små mängder och attitydproblem. Vi har framförallt det som man kunde samla under bedömningsbrister. När man vaknar på morgon så har man lite dåligt omdöme om man har druckit kvällen före. Den här gränsen gör att man kommer till ett bättre resultat än idag.

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! Precis som ltl Roger Jansson var inne på tidigare så talar vi var och en för oss själva i den här frågan. Här pratar jag som ledamoten i Ålands lagting, Johan Ehn och inte för någon annan. De tankegångar som jag har framfört här är mina personliga.

Sedan vad gäller att det finns en massa olika orsaker, där har ltl Erland och jag samma åsikt. Jag efterlyser att försöka hitta hur vi kommer åt själva drickandet. Vad är den effektivaste åtgärden? Utskottet säger att man ska fundera vidare i landskapsregeringen kring detta. Man hittar till vissa delar, i det material man hänvisar till, sådant som tyder på att det kunde vara en bra idé att sänka till 0,2. Man ber också landskapsregeringen att fundera vidare på det. Jag har sagt, vid ett antal tillfällen här nu, att jag tycker det är bra att man inte går in för att rakt av godkänna motionen, eftersom jag själv också är tveksam till att det är den bästa metoden.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Det passar bra in i mitt tankesätt, att det inte är gruppens synpunkter utan det är enskilda synpunkter. Det är ju argumenten som gäller. Vi vet att det finns olika argument och det finns olika gränser som man hamnar på med de argumenten. Då är det ju lämpligt att landskapsregeringen sätter ner sina 14 fötter och bestämmer sig för en linje därifrån. Vi kan ha många linjer, men landskapsregeringen ska ha en. Därför tycker jag att det är alldeles utmärkt att alla argument kommer fram.

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! I det avseende stämmer ltl Erlands och min syn helt och hållet. Jag tror att det skulle vara tokigt att i dagsläget säga klart ut att det är 0,2 som gäller. Jag tycker att man ska föra resonemanget som utskottet gör. Man ska granska de olika åtgärdsmöjligheter som man har för att skapa största möjlig trafiksäkerhet. Man ska se till att man synar kortet med promillegränsen. Finns det verkligen fakta som säger att en sänkning är den vägen vi ska gå?

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ulla-Britt Dahl

Herr talman! Debatten börjar bli lång. Jag vill ändå säga några ord. 

Det här är en svår fråga. Vad är mest effektivt i den här frågan? Vad är rätt och vad är fel? Är 0,2 promille det rätta? Man kanske bör ta det steget.

Jag blev ganska uppmuntrad när jag hörde ltl Runar Karlsson tala om att det nästan redan ligger ett färdigt lagpaket som innehåller gränsen på 0,2 promille. Vi kan ändå inte komma ifrån att bilkörning och alkohol inte hör ihop. Vi måste komma till en attitydförändring. Kanske ett steg mot 0,2 är att försöka ändra attityderna.

Rattonykterhet är ju ändå ett brott enligt strafflagen. Vare sig det begås på vägen eller någon annanstans. Inte på något ställe har man rätt att köra onykter.

Det framkommer ofta på sommaren, efter midsommaren, rapporter från fastlandet att antalet rattonyktra i midsommartrafiken har varit liknande år efter år. Det är ju egentligen tråkigt att läsa sådana nyheter. Vi måste komma till en attitydförändring. Enligt tidigare uppgifter från ltl Karlström så finns det inte några undersökningar eller uppgifter för personer som har mellan 0,2 och 0,5 promille.

Nu har jag inte en undersökning som jag kan stöda mig på, jag har en artikel när det gäller uppgifter från Sverige när man har infört gränsen på 0,2 promille. Källorna är trafikskyddet via riksdagen och Huvudstadsbladet. Med en lägre promillegräns är väl frågan om man kan vända statistiken mot ljusare tider, tydligen har man gjort det lite i Sverige. Jag citerar; ”följderna av en sänkt promillegräns har varit en räddning för många. De svenska förarna kör mer sällan alkoholpåverkade. De som ändå utmanar ödet och åker fast för rattfylleri har också en lägre alkoholhalt i blodet än tidigare. Trafikolyckorna och dödsolyckorna har minskat.” Så säger den här artikeln. Om den är osann eller inte, det vågar inte jag stå för. Jag hoppas att man inte publicerar osanna artiklar. Den här artikeln är från 2008 så den är lite nyare än Karlströms artikel eller undersökning. 

När det gäller promillegränser och straffsatser så anser jag att just det här lagpaketet, som ltl Runar Karlsson hänvisade till, känns alldeles bra. Man sänker också gränsen för grovt rattfylleri vilket jag också understöder. Jag hoppas att landskapsregeringen jobbar på det här. Jag ser fram emot att man har tid på sig att fundera på detta och att vi på nytt diskuterar det här under hösten. Tack för mig.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Motionens kläm handlar om man är för att promillegränsen ska sänkas till 0,2 eller inte. Det vill vi att lagtingets ledamöter tar ställning till. Nu har vi fått höra att det ligger något sorts lagpaket sedan ltl Runar Karlssons tid som minister i regeringen. Kan ltl Dahl intyga att liberalerna är för en sänkning till 0,2? Eftersom ministern, som nu är ansvarig, inte är här och hon offentligen har signalerat att hon inte tänker ta det här paketet till lagtinget.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

Herr talman! Jag vet inte om jag kan stå här idag och säga att alla liberaler är inne för det, men jag skulle nästan tro det. Jag själv är definitivt inne för en sänkning till 0,2.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag får tacka för det uppriktiga svaret. Om det inte finns klara besked i höst om att det kommer ett paket till lagtinget så då tycker jag att det är ärligast att var och en säger vad den tycker. Då blir ju hela läget klarlagt både för lagtinget, för medborgarna och för regeringen.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

Herr talman! Jag skulle kunna tänka mig att liberalerna i landskapsregeringen är för det här eftersom man tidigare har varit eniga i den här frågan. Jag tror inte riktigt att man har ändrat fot i nuläget.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Danne Sundman

Tack, herr talman! Det här ärendet är intressant. Den här diskussionen har varit mycket intressant att höra på. För mig som nuvarande, och i 18,5 år till, nykterist är det personligen inget problem om gränsen är 0,5 eller 0,2. Jag dricker inte och kör bil samtidigt för att jag inte dricker. Däremot är det en väldigt känslig fråga för att det har med alkohol att göra.

Det hör inte till ärendet, men om jag bara snabbt gör en återblick till mitt nyktra 2009, vilka reaktioner det förde med sig, hur många diskussioner det förde med sig och all ideologisk debatt jag fick vara med om under det året, så ser man vilken otroligt central roll alkoholbruk har i vår kultur och hur känsligt det uppfattas när man ifrågasätter det ena eller det andra. Därav också känslighet i den här frågan, samtidigt som det är en självklarhet för oss alla att man kör inte under inverkan av alkohol.

För mig som nykterist så tycker jag att för att komma till en mindre alkoholkonsumtion så får man inte se det svart eller vitt. Det har jag varit noga med under min Eriksgata för mindre alkoholkonsumtion. Man ska inte skuldbelägga någon, man ska inte kräva total avhållsamhet och nykterhet för då kommer man inte vidare. Tvärtom, man ska försöka få folk att tänka efter med information och opinionsbildning. Man ska från samhällets sida försöka göra att alla kommer till samma insikt, som jag själv har kommit till, och blir nyktra.

Vad har detta att göra med promillegränsen? Ja, man säger att det är väldigt viktigt för attityderna att man sänker. Visst kan det ha en sådan inverkan. Det galna är om man bara gör den här sänkningen, inte fortsätter med andra åtgärder mot rattfylleriet och informerar och bildar opinion för mindre alkoholkonsumtion. För så länge alkoholkonsumtionen stiger så stiger problematiken. Det visar den här artikeln mycket bra som min partikollega Fredrik Karlström refererade till. Eftersom alkoholkonsumtionen går upp så ökar problemen ändå fast man har de här regleringarna.

Om man väger ihop alla åsikter som finns, bland dem som inte vill sänka och bland dem som vill sänka, så förefaller lagutskottets förslag, som en bra kompromiss. Att man inför någonting som man kallar för rattfylleriförseelse eller rattonykterhet mellan 0,2 och 0,5 som kanske ger en snabb bot på plats och körförbud ett dygn. Det är i praktiken en sänkning till 0,2. Men för de frihetsälskande människorna som inte vill ha det på det viset, så kan man med rätt så lindriga följder köra med 0,3 eller någonting sådant som man åker fast med.

Jag vill meddela att om regeringen kommer med en sådan framställning som kommer jag att stöda den enligt lagutskottets förslag.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! På tal om alkoholkonsumtion och promillegränser så har det kommit till min kännedom att ltl Danne Sundman har skrivit på Facebook att det bara är han och Mika Nordberg som kommer att vara nyktra på lagtingets avslutningsfest ikväll. Jag anser att det här inte är förenligt med en lagtingsledamots uppdrag att gå ut och göra sig lustig eller jag vet inte vad man ska kalla det. Jag är mycket upprörd över det här. I den här diskussionen faller allt vad ltl Sundman nu har sagt om man inte har mer allvar bakom sina diskussioner än så här. Jag vill påpeka detta nu. Det här drabbar alla lagtinget.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! För det är första skrev jag inte att det bara var jag och ltl Mika Nordberg som ska vara nyktra. Däremot uttryckte mig lite klumpigt. Det vore väl konstigt om inte jag också, som storkonsument av sociala medier och Facebook, någon gång skulle få slinta på tangenterna. Jag har tagit bort den formuleringen nu. Jag ångrar den formuleringen såtillvida att det pekar ut andra som också kommer att vara nyktra. Jag tycker att det är positivt att man blir upprörd och minsann vill påpeka att man kommer att vara nykter ikväll. Om jag har förstått saken rätt så är det en stor del, kanske till och med en majoritet av lagtinget som kommer att vara nyktra på kalaset som vi ska ha kväll, vilket jag ser som positivt. Jag ber om ursäkt om någon har tagit illa upp av mina formuleringar. Ibland går det rätt så snabbt i en diskussion som man tror att är privat men som är ganska offentlig. Uppenbarligen har många sett den här diskussionen. Det är borttaget nu och överspelat för min del.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Möjligen är diskussionen överspelad för ltl Sundmans del, men inte för dem som anser sig vara orättvist drabbade. Jag hör till dem som aldrig kör bil med sprit i kroppen. Jag har nästan alltid bilen med mig, jag kommer också att ha bilen med mig ikväll och jag kommer inte att dricka alkohol.

Sociala medier i all ära, det är säkert modernt och man är med i tiden om man kan använda det, men jag anser att om man har fått ett förtroendeuppdrag av Ålands folk så ska man behärska konsten att använda sociala medier, vilket Sundman inte gör.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Mitt snedsteg i all ära, men det kanske någon har begåtts större snedsteg i åländsk politik i historien, kanske också till och med av mig och också av ltl Gun Carlson. Vi ska inte dra för stora proportioner av de här. Jag har tagit bort den här formuleringen. Det var dumt av mig att indirekt peka ut någon som onykter. Det är återigen positivt att ltl Gun Carlson med flera kommer att vara nyktra ikväll. Jag har absolut inte pekat ut någon för att köra i fyllan, kom ihåg det!

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Man kunde säga i det här sammanhanget att land ska med lag byggas och absolut inte med sociala medier.

På det sätt som ltl Sundman resonerar så anser jag att vi nu behöver lagberedning. Det är ett ideal om alla kan låta bli att kombinera alkohol och trafik på väg och vatten. Det är för många både en rätt och en frihet att avstå från alkohol. Där finns det också en attityd som jag förmodar att ltl Sundman hänvisar till att det sedan gammalt låter; "nog ska du väl ta lite." Jag tror att vi kommer bort ifrån det med den här typen av bred lagstiftning och gränser för vad man kan göra.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Det är precis så som lagutskottets ordförande säger. I lagutskottets betänkande nämner man att det är vissa saker man behöver fundera på; hur ska det nya brottet designas och följderna och hanteringen av det? Hur långt körförbud ska man ha? Ska man ha körförbud? Vilka böter ska man ha? Det behövs lagberedning för detta.

När det gäller attityderna, när det gäller tidigare replikrunda, så måste man säga att det är ju positivt att attityderna har vänt, att någon till och med tar illa upp när man påstår att de ska dricka alkohol. Det tycker jag är ytterst positivt, att det har vänt ifrån det, att man får skäll när man påpekar att någon är nykter. Det är en positiv attitydförändring i samhället. Vad det sedan beror på vet jag inte.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Diskussionen är avslutad. Ärendet bordläggs till den 8 september.

Föredras

4      Utbildningsplatser

Landskapsregeringens svar (EF 13/2009-2010-s)

Ltl Camilla Gunells enkla fråga (EF 13/2009-2010)

Enkel fråga ska läsas upp av frågeställaren och därefter ger lantrådet eller därtill utsedd minister svar på frågan. Frågeställaren får efter det hålla högst två anföranden som också kan besvaras. Annan diskussion är inte tillåten.

För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan de övriga yttranden inte får överstiga tre minuter.

Ltl Camilla Gunell

Frågan handlar om utbildningsplatser. På vilket sätt ämnar landskapsregeringen tillgodose att antalet studieplatser inför hösten 2010 är tillräckligt?

Vicelantrådet Britt Lundberg

Herr talman! Det är en mycket relevant och viktig fråga. Både läsåret 2009-2010 och det kommande läsår 2010-2011 är mycket krävande läsår för oss som ska planera dem i.o.m att vi har en puckel vad gäller antalet ungdomar som behöver studieplatser. Samtidigt är systemet väl inarbetat från många år och dessa två år erbjuder lägst antal studieplatser. Under 2012 kommer det att bli en mycket lindrigare situation, dels erbjuds det maximalt med studieplatser samt dels är det 20 färre ungdomar då. Detta som inledning.

Men, vi ska lösa det här. Våren 2009 går 343 elever ut från årskurs 9. Vi har genom dimensioneringsbeslutet kommit fram till att vi har 476 antal platser att erbjuda. Den 18 maj utökade vi platserna med att ytterligare starta upp en bygglinje för 12 studerande vid Ålands yrkesskola. Vi utökade också platserna vid Ålands vårdinstitut och vi har utökat platserna vid Ålands lyceum i samarbete med skolorna och direktionerna. Vi använder oss av en uträkning med ett jämförelsetal där vi räknar ut hur många platser vi har per grundskoleelev. Den siffran är nu på 1,39 i förhållande till 1, 2 samma tid i fjol. Vi har 476 platser. Vi har 493 sökande totalt. Vi har 150 som söker utöver våra nior som går ut ur grundskolan. Det är mer än normalt men det har vi också räknat med. För att rädda situation i fjol så startade vi upp det som vi kallar för yrkesstart. Det är 16 ungdomar som läser för att förkovra sig och få ett bättre läge inför gymnasiestudierna i höst. Så dessa 16 ungdomar vet vi att vi har utöver niorna. Vi har också flera elever som studerar vid folkhögskolan som vi vet att önskar gymnasieplatser och vi har också andra som önskar det.

Vid sjömansskolan ser det kanske allra tuffast ut just nu. Vi har 67 sökande till 48 platser. Det är faktiskt en normal situation. Det var likadant i fjol. Det beror på att det finns ganska många studerande både från Sverige och från Finland som söker till sjömansskolan och de syns inte om de söker sjömansskolan som det tredje eller kanske fjärde alternativet eftersom samtliga grundskoleelever i Norden inte är samordnande. En kö på 20 elever till sjömansskolan hade vi i fjol och de slutade med att alla tackade nej. Vi räknar med att dessa 20 platser kommer inte alla elever att önska att få.

Fram till början av juli har vi en stor rotation bland ungdomarna som har sökt. Det är väldigt svårt att ha en definitiv siffra på var alla ungdomar kommer att komma in. Från den 1 augusti har vi systemet att skolorna själva får anta studerande till de platser som man har kvar.

Landskapsregeringen har ett klart grepp över hur läget ser ut. Vi har bild av hur det ser ut och vi har läget under kontroll. Bedömningen från utbildningsavdelningen är att vi kommer att ha lediga studieplatser i höst. Vi har bättre beredskap än vad vi hade i fjol. Trots att vi har så stor grupp så har vi lyckats hitta lösningar, mycket tack vare de utökningar vi har gjort.

Det ingår också i frågan, som ltl Gunell ställer, hur vi ska klara av situation för alla de ungdomar som söker enligt prövning. Av 493 sökande har 41 sökt enligt prövning. 4 av dessa har kompletterat sina ansökningar och det visar sig att de kan söka i ordinarie kvot och de har också fått platser. Vi har 37 kvar och av dessa har 20 elever hittills kunnat antas. I det här skedet återstår 17 elever. För dessa 17 kommer det att bli lediga platser från och med den sista juli när den allmänna rotationen har visat att det kanske dyker upp någon plats som passar ihop med dessa sökandes önskemål. Men utöver detta så finns det 18 platser vid Ålands folkhögskola och 12 platser för yrkesstarten som också planeras och som inte är fylld ännu. Yrkesstarten fyller vi sist med de ungdomar som blir kvar. Man söker inte till yrkesstarten utan den är till för att fånga upp de ungdomar som har svårare att direkt ge sig in på en gymnasieutbildning.

Systemet som vi har med våra sökande enligt prövning kom vi lite in på under diskussionen kring gymnasielagen igår. Jag är inte riktigt nöjd med det system vi har just nu. Vi har dels yrkesträningen som i sig fungerar bra men som vi har möjlighet att kunna utveckla. Upptagningsunderlaget är lite litet för en grupp ungdomar där man ska uppnå målet som finns med yrkesträningen, att man faktiskt ska kunna skaffa sig ett yrke och arbeta inom ett yrke. Bland de ungdomar som söker enligt prövning har vi en speciell linje som heter café- och restauranglinjen som idag är placerad vid Ålands sjömansskola. Den linjen är populär. Samtidigt kan jag ställa mig frågan om det alltid är självklart att de ungdomar som söker enligt prövning alltid har det intresset? Även om arbetsuppgifterna många gånger passar inom café och restaurangvärlden, så kanske inte alla har det intresset. Det har dykt upp ett önskemål om en teknisk utbildning. Om vi ser tillbaka på den situation som det har blivit inom träningsundervisningen där det åländska underlaget, när det väl blir mättat, är ganska litet. Om vi startar upp en hel teknisk linje för dessa ungdomar så kan det om ett visst antal år finnas ett helt annat intresse bland de ungdomar som söker enligt prövning och då har man dragit igång en linje. Vi skulle behöva hitta ett mer dynamiskt system kring detta. Därför kommer jag att initiera en översyn av hur vi arrangerar studier för ungdomar enligt prövning under nästa år. Nästa läsår får vi hålla tillgodo med det system vi har samt yrkesstarten och Ålands folkhögskola. Året därefter ska vi förhoppningsvis ha en lösning som i mina drömmar ser ut att vi skulle ha någon form av samlad undervisning för ungdomar som söker enligt prövning för att sedan kunna studera delvis via olika program som man är intresserad av. Att man delvis är integrerad i en teknisk utbildning, frisörutbildning eller någonting annat.

När det gäller koefficienten för studieplatser nästa år så är den 1, 37 i det här skedet. Redan det är ett bättre läge än vad vi har i år.

Vi har jobbat väldigt mycket och seriöst med dessa frågor. Vi håller inte riktigt med om att vi ska ha en subjektiv rätt för alla nior att få en gymnasieplats. Däremot så månar vi om att alla ungdomar ska ha vettig sysselsättning. Vi ska göra allt vad vi kan för att man ska kunna få en utbildningsplats på Åland när man har gått ut nian, eller så snabbt som möjligt därefter, tack.

Ltl Camilla Gunell

Tusen tack för svaret. När jag har räknat på de här platserna så har jag uppfattat att man har 378 studieplatser inom lyceet och yrkesutbildningen och att det skulle ha lämnat över 80 studerande utan studieplats. Nu föreskriver utbildningsministern en annan situation. Ändå sedan jul har man kunnat ana och kunnat inse att det här kommer att bli ett bekymmer eftersom vi har en ganska hög arbetslöshet bland unga. Naturbruksskolans platser faller bort. De som har gått yrkesstarten tidigare står nu på kö in i det vanliga utbildningssystemet osv.

Jag tycker att det är bra att man har jobbat med dessa frågor inom förvaltningen och att man framförallt får fram riktiga yrkesutbildningsplatser, vilket behövs allra mest. Har man sökt och vill bli någonting inom praktisk teknisk utbildning så är inte en plats vid musiklinjen någonting som ersätter. Då blir det ett år som man trampar vatten. Det är viktigt att det finns tillräckligt med yrkesutbildningsplatser.

Minister Lundberg lovade i en insändare i juni 2009 en utbildningsplats åt alla. Jag hoppas nu med den här informationen att det löftet faktiskt kan uppfyllas och att dessa 17, enligt prövning, inte bara behöver ta det som blir över, utan att det faktiskt finns möjligheter för dem också att få en utbildningsplats som är i enlighet med deras egna önskemål.

Det som har förvånat min lite grann, som vi har läst i tidningen om bygglinjen, är att man har fattat beslut så sent. Man har ju vetat om ganska länge att behovet finns. Det har förvånat mig att man har dragit ut på det beslutet så länge. Det hade väl varit gynnsamt för alla involverade om det hade kunnat ske med större framförhållning.

Vicelantrådet Britt Lundberg

Herr talman! Det är inte sedan julen som vi har vetat om att vi skulle ha en svår situation nu. Redan när jag tillträdde på utbildningsministerposten så insåg vi efter första halvåret att vi hade en mycket, mycket svår situation där vi inte hade tänkt långsiktigt hur vi skulle lösa de pucklarna för grundskoleeleverna samt att det var så få linjer planerade för de åren. Vi satte då vi hela sommaren och skapade nya, nästan 40, extra platser på olika sätt med att nästan spränga väggarna i de olika klassrummen. Vi har sagt att den situationen får inte uppstå flera gånger. Därför har vi jobbat systematiskt med att hitta platser. Ett stort problem nu är försöksansökningarna, som jag också nämnde i debatten igår. Vi måste få grundskolorna och våra nior att verkligen inte ta det som en övning, att fylla i blanketten rätt, när de fyller i försöksansökningarna. Det är viktigt att eleverna fyller i såsom de åtminstone då tror att de kommer att söka, att de tar sig en ordentlig funderare. Det visade sig att det var enorma differenser mellan försöksansökan och den verkliga ansökan. Om det var ett unikt år i år eller om detta har förekommit många år ska vi fördjupa oss i. Vi kommer att ta en diskussion kring detta. Vi borde verkligen senast i februari ha möjlighet att tydligt kunna fatta beslut om var vi behöver öka någonstans.

Till bygglinjen fanns det inte ens antal studeranden så att det skulle fylla de ordinarie studieplatserna enligt försöksansökan. Det var ett bekymmer. Men vi visste att det i fjol var en stark önskan, när vi inte hade någon antagning till bygglinjen, om platser dit. Vi anade att det kommer att finnas ungdomar som inte går i grundskolan som är intresserade av bygglinjen. Därför initierade vi, som också redogörs för i dagens tidning, en uträkning på hur vi skulle kunna arrangera en bygglinje vid Ålands yrkesskola till hösten.

Dimensioneringsbeslutet är taget, diskussionerna har förts, men däremot har vi haft en intern diskussion kring huruvida vi kan använda sysselsättningsfrämjande medel till detta eller inte. Vi har ifrån utbildningsavdelningens sida ansett att vi kan använda sysselsättningsfrämjande medel till detta, vilket vi hade klart för många veckor sedan. Men eftersom det fanns andra synpunkter inom förvaltningen, kring huruvida man kunde göra det eller inte, så tyckte vi att det var viktigt att utreda detta innan vi fattade beslutet. Vi hade rätt, det var möjligt att använda sysselsättningsfrämjande medel i förebyggande syfte. Det har aldrig varit några tveksamheter kring att den här linjen inte skulle kunna starta. Det har mera handlat om från vilket konto vi ska ta pengarna.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Camilla Gunell

Det finns säkert mycket att diskutera här. Jag har några reflektioner att använda tiden till.

Dessa sökande enligt prövning, jag håller med om att man måste försöka bredda utbudet. Restauranglinjen är bra, men den är inte tillräcklig. Det finns ju olika intressen också bland dessa elever att studera olika saker. Det är naturligtvis en bra utveckling som jag hoppas att vi får se resultat i så småningom. Hur ställer sig ministern till att ge dem en laglig rätt till en studieplats?

En sista reflektion är kring naturbruksskolan. Skolan har ju nu kunnat användas som uppsamlingsplats, kan man säga. Nu är treorna där ännu ett studieår, då har man utrymmena igång och man har plats att ta in elever för yrkesstarten. Det har ju ändå funnits extra lokaler där och extra utrymmen för tillfälliga behov. Vad händer sedan med möjligheten att ha naturbruksskolan som en extra resurs när det gäller att plocka in utbildningsplatser vid behov?

Vicelantrådet Britt Lundberg

Tack, herr talman! Jag vill först vända mig emot att man säger att naturbruksskolans utbildning har varit en uppsamlingsplats.

Däremot har yrkesstarten fungerat som en uppsamling för de ungdomar som inte har haft tillräckligt med motivation, tillräckligt höga betyg eller för dem som kanske inte har klart för sig vad man egentligen vill göra. I mina diskussioner med studiehandledare och speciallärare har det visat sig att yrkesstarten har fallit väldigt väl ut. Det är också en satsning som vi funderar på att fortsätta med. Var de ska placeras och hur naturbruksskolans lokaler ska användas ber jag att få återkomma till i budgeten för 2011. För det har vi inte färdigt ännu.

Sedan när det gäller utbildningsplats åt alla så är vår ambition är att göra allt vad vi kan för att alla ungdomar ska ha en vettig sysselsättning, vilket är en väldigt hög prioritet.

Steget till en subjektiv rätt åt alla upplever jag att blir mera av en tolvårig grundskola, en placering, i stället för att man går in i en yrkesutbildning med kraft, att man faktiskt ser att man får investera i en yrkesutbildning när man verkligen är engagerad. Man satsar på att skaffa sig en utbildning, så att det inte är någon som har placerat eleven någonstans för att man ska gå tolv år i skola.

När man säger; ”vad har man tänkt göra för dom där”, och ltl Gunell hänvisar till dem som har sökt enligt prövning, så är det också en mycket bred grupp. Det handlar om allt ifrån dem som har läst enligt anpassad lärokurs till ungdomar som inte har tillräckliga kunskaper i svenska. Dessa elever kan vi inte heller behandla i en klump på något sätt. Vi har också fört diskussioner huruvida det är rimligt att de ungdomar som inte har svenska som modersmål ska söka enligt prövning. Det är också ett arbete som vi jobbar vidare med.

Vi har absoluta ambitioner, men det är ganska svårt att dra en gräns när det gäller laglig rätt. Man behöver också föra en diskussion om vem som ska ha rätt till vilken plats och vad det är som ligger till grund för att man får den platsen. Det finns nog väldigt många rättviseaspekter att titta på ifall man ska gå in för en placering in i yrkesutbildningarna ifrån samhällets sida. Jag tycker det är bättre att vi gör som idag, ungdomarna söker och vi erbjuder platser. Strävan är att alla ungdomar ska ha en vettig sysselsättning. Det är ju det enda kloka man kan göra med tanke på tanke på ungdomarnas välbefinnande men också samhällsekonomiskt. Att se till att ungdomarna hålls på banan och får en bra start i livet är det ju de allra viktigaste åtgärderna vi kan göra för all framtid.

Talmannen

Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

Remiss efter bordläggning

5      Frivilligorganisationernas samhällsekonomiska betydelse

Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion (HM 28/2009-2010)

Ärendet har tidigare bordlagts och beslut har fattats om remiss till finansutskottet.

Diskussion.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Åland är rikt på många sätt. Åland är särskilt rikt på organisationer och föreningar. Man kan säga att hela den politiska och folkliga basen vilar på de frivilliga organisationerna. Dessa ideella föreningar har stor betydelse för samhället på många sätt och i många avseenden. Det är oersättligt när medborgarna av fri vilja på sin fritid offrar både tid och till och med pengar ibland för att förverkliga saker som de tycker att är viktiga inte bara för dem själva utan också för andra. Man brukar ibland tala om socialt kapital. Särskilt i dessa tider när man säger att gränserna för utbyggnad av den traditionella offentliga sektorn inom den nordiska modellen, som inte kan föras hur som helst, så har just tredje sektorn och det sociala kapitalet fått ett stort intresse bland forskare och andra som sysslar med liknande saker.

På Åland har vi föreningar inom nästan alla samhällsområden. Tänk på en sådan ekonomisk verksamhet som PAF bedriver, som är en förening. Vi har andra ekonomiska föreningar som inte är landskapets. Vi har föreningar inom det kulturella området. Vi har föreningar inte minst inom idrottsområdet. Det finns många, många organisationer med otroligt smalt engagemang. Det finns en Fuxsiaförening och det finns en förening som sysslar med schack. Det finns föreningar som bara sysslar med en aktivitet och så finns det föreningar som har ett brett engagemang.

Jag skulle gärna vilja lyfta fram sådana föreningar som Röda Korset, Folkhälsan, Rädda Barnen och framförallt Emmaus.

Emmaus på Åland är den yngsta av de här organisationerna. Den organisationen, om någon, sysslar med hållbar utveckling. Emmaus Åland har idag 50 arbetsplatser. Dessa arbetsplatser är besatta av många människor som inte annars skulle kunna delta i arbetslivet. Men inte nog med den stora sociala insatsen, Emmaus bidrar också såsom en miljöorganisation med en stor insats. Årligen ökar de mängder återvinningsbart material som föreningen tar emot. Ekonomiskt är det en betydande kraft.

Ur samhällets synvinkel förefaller det ofta som om man inte riktigt idag vet hur man ska hantera de här organisationerna. Man stöder dem ganska rutinmässigt. Det kan t.o.m. fungera så att en organisation som går ekonomiskt bra får sitt stöd sänkt. Man säger att de klarar sig själva och de behöver inget stöd. Då gör man organisationen en stor otjänst. Jag har jobbat inom många liknade organisationer och varit med ändå från starten, då ser man ofta att i början när entusiasmen är stor så går det att utveckla verksamheten ganska långt. Men sedan kommer man till en viss nivå, när det ska stiftas lagar krävs mera resurser, personella och andra, för att verksamheten ska utvecklas vidare. Vi ser många organisationer som brottas med just problemet att de inte förmår utvecklas mera för de har inte tillräckligt med personella resurser eller andra ekonomiska resurser.

Jag tycker att landskapet borde ägna sig mycket mera åt den tredje sektorn och se det ur en samhällsekonomisk synvinkel och ur en hållbarhets synvinkel.

Frivilliga organisationerna bidrar inte bara med socialt kapital, dvs att de människor som engagerar sig får ofta mycket för det i form av engagemang, gemenskap, friskvård, förebyggande och allt möjligt. De får någonting som de skapar själva. De bidrar också till att andra får möjligheter. Det skapas också human kapital inom tredje sektorn, t.ex. organisationer som AICIS och Fredsinstitutet där man producerar ny kunskap som är speciell just för Åland. Det är mycket värdefullt. De är fria institutioner som ganska fritt utgående från vetenskapliga och andra kriterier kan skapa human kapital.

Som tredje faktor och konsekvens är sysselsättning. Man bidrar med ett ekonomiskt kapital.

Den här sektorn har otroligt stora resurser. Men det skulle krävas mera engagemang från samhällets institutioner för att detta skulle kunna utvecklas mera. Det mest grundläggande är att vi skulle ha någon slags uppfattning och utredningar om vilken samhällsekonomisk betydelse dessa organisationer har. Det har vi inte idag. På basen av en sådan diskussion borde man med tredje sektorn diskutera vilka typer av stöd som skulle skapas för att den här sektorn skulle kunna utvecklas. Så att det inte blir så att man rutinmässigt bara gör samma sak år efter år. Den dynamiken skulle man kunna åstadkomma ganska lätt om man hade treåriga stödsystem när en organisation visar på innovationer eller att man vill gör någonting nytt.

Jag tror för min del att den här sektorn är lite förbisedd. Speciellt nu när vi har en lågkonjunktur och det är lite oklart hur den framtida produktionen av olika samhällstjänster ska se ut så borde man ta tillfället i akt att utveckla den här sektorn. Annars vill det bli så att man pumpar in pengar och av olika skäl. En del organisationer får rätt rikligt med pengar, ofta de organisationer som har de mest välbetalda cheferna, de är t.o.m. bättre avlönade än motsvarande personer inom offentlig sektor. Men frågan är om det är de som är de mest produktiva? När man ger samhällsstöd så har man också rätt att kräva motprestationer och resultat.

Jag hoppas att motionen behandlas väl för det rör många viktiga samhällssektorer och det rör många enskilda människors intresse att göra något för samhället och inte bara för sig själva. Tack, herr talman.

Talmannen

Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

Remiss efter bordläggning

6      Tilläggsexamen som eko-frisör

Ltl Camilla Gunells m.fl. hemställningsmotion (HM 31/2009-2010)

Ärendet har tidigare bordlagts och beslut har fattats om remiss till kulturutskottet.

Diskussion.

Ltl Camilla Gunell

Herr talman! Det blir mycket utbildningsfrågor dessa sista dagar på sessionen. Det här är en hemställningsmotion som jag har fört fram som ett initiativ till lagtinget och landskapsregeringen att fundera över.

Det börjar finnas fler och fler ekologiska hårvårdssalonger runt om i Norden och i världen. Det betyder att många medvetna människor som strävar till en hållbar utveckling både för hälsan och för miljön väljer att övergå i en livsstil som är mer ekologisk. Man äter mer ekologisk mat och man använder flera ekologiska naturvårdsprodukter inom kosmetika och hårvård.

I dagsläget kan man utbilda sig inom ekologisk hårvård. Det är väldigt mycket kemikalier involverade i den traditionella hårvården, som i många fall blir ett bekymmer både för kunder och för dem som jobbar inom frisöryrket särskilt om man är känslig för allergier. Kemikalierna kan även utveckla allergier. Eko-frisör är då ett viktigt alternativ. Produkterna är hämtade från naturen. Själva eko-frisörsyrket är också någonting helt annat än det traditionella yrket. Man utbildar sig till frisör på en traditionell utbildning men efter detta kan man gå en tilläggsutbildning, i riket i dagsläget, på tio studieveckor. Det finns säkert också alternativ i Sverige.

Det handlar mer om håret som kännetecken för hur människan mår och hur hon har det. Det är en lite mera holistisk syn på människan och hennes behov.  

Mitt förslag är att man borde ge redan utbildade frisörer eller sådana som idag utbildar sig till frisörer möjligheten att också gå en fortbildning på tio studieveckor till eko- frisör på Åland. Jag tror definitivt det finns ett kundunderlag på Åland för åtminstone en eller ett par salonger med den här inriktningen. Jag tycker också att det skulle vara synnerligen passande för Åland som nu har antagit en motion om att bli den gröna ön i det blå havet. Det vore också på sin plats att man inom så många arbetsplatser som möjligt eftersträvar att jobba så ekologiskt och förenligt med naturen som det bara går.

Eftersom man inom hårvården använder väldigt mycket kemikalier som går ut i avloppssystem och i naturen så vore det viktigt att fundera även över detta. Tack, herr talman.

Talmannen

Begäres ordet?  Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

Remiss efter bordläggning

7      Internationaliserad högskoleutbildning

Ltl Camilla Gunells m.fl. hemställningsmotion (HM 29/2009-2010)

Ärendet har tidigare bordlagts och beslut har fattats om remiss till kulturutskottet.

Diskussion.

Ltl Camilla Gunell

Tack, herr talman! Vi kan konstatera att utbildning är i dagens värld en handelsvara på en internationell marknad. Alla samhällen kommer framöver att behöva välutbildad arbetskraft och konkurrensen kommer att vara stor. Åland har i högskolan på Åland en bra början på något som kunde utvecklas i en mer internationell riktning. Eftersom Åland fortsättningsvis ”exporterar” mycket ungdomar främst till Sverige men även till andra länder. Många kommer inte tillbaka till Åland, de blir kvar i de länder där de har studerat. Så är det förstås i en mera globaliserad och internationaliserad värld. Man jobbar och lever där man finner det som bäst. Det betyder att vi måste importera mera människor till oss. Jag tycker att högskolan skulle vara en bra dörröppnare. Det finns många i världen som behöver utbildning. Vi har kapacitet att ge det. Framförallt inom de sektorer som vi själva är duktiga på; sjöfart, turism och flera andra inriktningar. Därför borde man jobba mera visionärt med högskolan. Målet borde vara en mer eller mindre helt internationell utbildning som kan ta emot både ålänningar och studerande från hela världen och läsa kurserna på engelska. I dagsläget kan man läsa en termin på engelska, men det är ju givetvis otillräckligt. Man borde kunna ta en examen på engelska på Åland.

Det här är en motion som jag inser, och säkert många med mig, att inte förverkligas i morgon. Det är långsiktig strategi. Man måste ju sätta målet om man ska kunna jobba för det. Det är viktigt att man politiskt på Åland säger vad man vill med Ålands högskola. Vilken typ av resurs ska det vara för oss, för vårt näringsliv och för vår arbetsmarknad?

Om man jämför med högskolan på Gotland så har de över 7 000 studerande. Deras samhälle är inte mycket större än Åland. Vi har en högskola med 400 studerande. Det finns alla möjligheter att utvidga skolan volymmässigt. Man måste naturligtvis ha en konkurrenskraftig utbildning och den måste ges på engelska i högre grad än vad man gör idag.

Jag hoppas att kulturutskottet funderar vidare och att man vågar tänka både långsiktigt och visionärt och tro på den kompetens och kapacitet som vi har i det åländska samhället. Tack, herr talman.

Talmannen

Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

Remiss efter bordläggning

8      Åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

Ltl Mika Nordbergs hemställningsmotion (HM 15/2009-2010)

Ärendet har tidigare bordlagts och beslut har fattats om remiss till näringsutskottet.

Diskussion.

Ltl Danne Sundman

Herr talman! Nu är minister här. Det skulle vara intressant att föra en debatt i de här frågorna. Jag har en motion som anknyter till det här när det gäller ungdomsarbetslösheten, som också är aktuellt i nyheterna idag. Vi får kanske höra ministerns åsikter i ärendet.

Ltl Mika Nordberg

Herr talman! Jag understöder tidigare talares önskemål om att få höra näringsministern i den här frågan. Vi har ju vid ett flertal tillfällen bordlagt det här ärendet. Vi försöker från oppositionen komma med konstruktiva förslag för åtgärder mot ungdomsarbetslösheten. Vi har än så länge inte fått höra regeringen åtgärdsprogram. Tack.

Minister Torbjörn Eliasson

Tack, herr talman! Begäran har hörsammats. Det är lite svårt att vara på två platser samtidigt. Jag försöker så gott jag kan. När det gäller motionen så är det fina tankar.

Jag kan berätta vad som görs i dagsläget. Det finns praktikantplatser som AMS betalar, vilket man bl.a. har arbetat fram med köpmannaföreningen. Dessa ungdomar finns gratis hos arbetsgivarna. Man betalar 23,65 euro till arbetsgivaren per dag för dessa praktikanter. Detta kan pågå i sex månader sedan kan det ev. förlängas. Så ser situationen ut.

Ltl Mika Nordberg, replik

Talman! Anser näringsministern att de här åtgärderna är tillräckliga vad gäller den kommande hösten? Vi kan idag läsa i medierna att redan nu är det svårt för ungdomarna att ens få sommarjobb. Tror inte näringsministern att det vore väldigt bra att vidta ytterligare åtgärder för att vara beredd när stunden kommer och inte sedan få till någon nödlösning?

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Jag är medveten om att det finns färre sommarjobb idag. Det är svårare för yngre ungdomar att få tag på sommarjobb idag. Det är riktigt. När de blir 18 år så är det lättare. De här stödåtgärderna finns idag. De har trots allt medverkat till att ungdomsarbetslösheten har gått ner. Vi följer naturligtvis med det här. Jag kan inte meddela någonting nytt som vi har åstadkommit. Vi har hållit på med budgetramarna nu. Budgetberedningen ska vara klar i juni. Vi återkommer till det. Jag kan inte ge något mera svar än så här.

Ltl Mika Nordberg, replik

Talman! Jag tror att det är bra att näringsminister Torbjörn Eliasson tittar på frågan angående ungdomsarbetslösheten efter att budgetarbete är klart i juni. Jag tror att man behöver ha lite framförhållning så att man har en reservplan färdig att ta till när hösten kommer och vi plötsligt står inför fullbordat faktum att vi kanske har 15 procent ungdomsarbetslöshet som behöver åtgärdas. Det är lite sent att då komma till lagtinget med ett förslag till ändring av lag eller någonting annat. Då rinner tiden iväg och vintern har snart passerat.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Som jag sade, när vi behandlade den första tilläggsbudgeten, så ser vi på dessa frågor. Det kommer antagligen en tilläggsbudget i september. Vi ska följa med det. Om det behövs det så sätter vi in ytterligare åtgärder.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Jag måste säga att jag inte känner att det finns någon kraft eller framförhållning i den här frågan efter att jag har hört ministern. Han upprepar bara en del av det som har gjorts tidigare av förra finansministern. Det var inte heller så mycket.

Köpmannaföreningen, Mariehamns stad och någon annan kommun lovade att ställa en del arbetsplatser till förfogade. Nog måste den här frågan tas mera på allvar. Det är viktigt med budgeten, men nog måste väl avdelningen klara av två eller tre frågor samtidigt, annars kommer detta inte att bli bra.

Mitt förslag är att man gör upp en plan redan nu och att man särskilt, såsom jag tidigare sade, utnyttjar de möjligheter som tredje sektorn har. Där finns det behov av mycket arbetsinsatser. Det är ganska flexibelt att ordna arbetsinsatserna.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Vi tar absolut frågorna på största allvar. AMS arbetar med dessa frågor. Som jag sade, i ett tidigare svar här till ltl Mika Nordberg, så följer vi upp det och vi tar det på stort allvar. Om det behövs så ska vi sätta in ytterligare åtgärder.

Ltl Barbro Sundback, replik

Till det sista så tycker jag att man ska ha färdiga åtgärder så fort som möjligt och sedan lägger man till dem. Inte att man igen sitter och väntar att man får problem i famnen och sedan så slår man ifrån sig för att man har så mycket arbete. 

Vid sidan av tredje sektorn så är det viktigt det som togs upp på ett seminarium som ministern själv inledde om ungdomsarbetslöshet, Community business. Det är ett väldigt bra system för att komplettera den fria marknaden. Det finns väldigt fina resultat från många olika länder som vi kan lära oss av. Det skulle förstås förutsätta en lag om sociala företag eller något liknande. Det här samhället är ju inte alltid mån om lagstiftningen. Men man skulle åtminstone reservera pengar i budgeten för tredje sektorn och för sådana här projekt inom Community business.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Ja, jag inledde det seminariet. Jag satt med ca en och en halv timme. Det var mycket intressant som jag fick höra där. Jag ska sätta mig mera in i det.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Camilla Gunell

Herr talman! Det är viktig motion och en viktig fråga som har varit upp flera gånger. Minister Eliasson och jag, när vi var kollegor i finansutskottet, tog upp den här frågan många gånger. Vi skrev i flera betänkanden att ungdomsarbetslösheten kräver sina särskilda åtgärder för att man ska komma till rätta med den. Vi såg att den var alarmerande och att det behövdes extra ordinära insatser.

Nu har då Eliasson flyttat in bakom kulisserna och kan själv se vad som har gjorts. Anser minister Eliasson att landskapsregeringen har hörsammat det som lagtinget gång på gång har påtalat? Den här frågan är angelägen, siffran är alarmerande hög av unga arbetslösa och det krävs extra ordinära insatser för att komma till rätta med det. Vi vet tyvärr vad som händer om flera ungdomar i vinter blir hemma ännu en vinter. Det är en tuff situation för samhället där effekten blir att utkomststöden ökar i kommunerna. Det blir även för personen i fråga en tuff situation som ofta innebär att man blir lite passiv, tycker att livet är tråkigt, man tappar lite tron på framtiden och ofta sjunker självförtroendet. Det är en fråga som är viktig för hela samhället, men också för alla de enskilda individer som är drabbade och riskerar att hamna i utanförskap.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Det är alldeles rätt som ltl Gunell säger, i finansutskottet diskuterade vi de här frågorna vid många tillfällen. Vi delade den oron, vilket jag gör fortfarande. Själva budskapet är definitivt hörsammat. Alla goda krafter behövs här för att uppnå resultat. Det här är någonting som finns på mitt bord. Jag lovar att följa med det.

Ltl Camilla Gunell, replik

Vi har pratat mycket om det. Vi är eniga om problemet. Vi är också eniga om att det behövs insatser. Min fråga är till minister Eliasson, när han nu har tillfället att både se bakom kulisserna vad som har hänt och vilken beredskap man har i landskapsregeringen, är åtgärderna faktiskt är tillräckliga? Om den här siffran fortsätter att vara hög ännu framåt hösten och kanske nästa år, då måste man ju bara konstatera att man inte har lyckats att få ner siffran.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Som jag sade redan tidigare när jag var i talarstolen så finns det en hel del insatser som görs. Vi har ju faktiskt sett en nedgång, vilket är positivt. Om situation förvärras eller om vi fortfarande inte kan se en nedgående trend så kommer vi självklart att ta tag i frågan och ta fram nya åtgärder, det är klart. Ungdomsarbetslösheten får inte öka.

Ltl Camilla Gunell, replik

Herr talman! Vi får väl avsluta diskussion så här, att siffran har gått ner är ju att förvänta, sommaren ger ju lite mera arbetsplatser som också passar unga. Tyvärr inte tillräckligt eftersom inte alla får sommarjobb heller. Vi vet att kommunerna aktivt har gått in och försökt skapa arbetsplatser. När detta upphör så är problemet både en konjunkturfråga och en strukturell fråga. Utmaningen kommer nog i höst. Jag hoppas att landskapsregeringen försöker ta in lite nytänkande och komma med lite nya idéer att lösa detta på. Det verkar som om de traditionella modellerna inte är tillräckliga.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Jag försökte titta efter vilket utskott detta skulle gå till. Kanske någon kan upplysa mig? Jaha, näringsutskottet.

Ungdomsarbetslösheten på Åland är hög. Man kan ibland trösta sig med att den är mycket högre på andra håll. I Sverige är den mycket hög p.g.a. politiska åtgärder på lång sikt. Man har låtit arbetsmarknaden vara flytande. Arbetslinjen har inte varit vägledande, vilket den är på Åland.

Det första är att man ska ha studieplats och sedan ska man ha jobb. När man får en ungdomsarbetslöshet som vi har så måste man göra en analys och inte bara larma och prata om elände som socialdemokraterna gör i nästan alla frågor nuförtiden. Det finns ungdomar som är väldigt svårplacerade. Det finns ungdomar som behöver extra åtgärder för att komma ut på arbetsmarknaden. Landskapsregeringen kanaliserar pengar till kommunerna, till organisationer och till företag. När det gäller företagen så visar det sig t.ex. att det är ett problem därför att särskilt småföretagarna tycker att det blir extra arbete även om de kan få en ersättning för ungdomsarbetsplatser. Där finns det möjligheter att förbättra systemen, ha mera lotsning, ha mera vägledning och ha planer för hur ungdomarna kommer in i arbetet. Det finns också möjligheter, om det finns resurser, att göra en bättre matchning mellan studier och arbetet. Jag tror att en intressant utveckling kan komma under nästa år om man ser på arbetsplatsförlagd utbildning där man kombinerar praktik och teori. Där har vi ett av de stora problemen i det åländska utbildningssystemet. Den praktiska utbildningen blir ofta i andra hand i jämförelse med den teoretiska studieförberedande utbildningen. Det är dels en attitydfråga, det är dels en resursfråga, men det är också en fråga att den praktiska utbildningen ska leda till anställbarhet. Idag har vi ofta en examen som leder till anställbarhet. Sedan kommer man in på arbetsmarknaden och i arbetsmarknadsprocessen. Om det konceptet skulle kompletteras med en delvis arbetsplatsförlagd utbildning så skulle man kunna lotsa in de här personerna till arbetsgivaren och arbetsgivaren skulle få en möjlighet att avlöna också under studietiden. Man skulle ha ekonomiska incitament där arbetsgivaren kan ge en belöning åt den som är duktig på jobbet och det kan sedan leda till fast anställning.

Jag hoppas att näringsutskottet kan se lite på de olika system som finns. Även i Sverige börjar man nu få upp ögonen för att man måste göra någonting åt sitt stela system där ungdomsarbetsmarkanden får vara hög därför att man har välfärdstjänster till ungdomarna. Nu börjar man på danska modeller och norska modeller. Jag tror att Åland är lite mitt emellan. Vi har ett väldigt välfungerande AMS-system som verkligen jobbar för att lotsa in dessa personer. När det gäller sommarjobb så får man dra slutsatsen att varje person förutsätts vara lite mera aktiv än tidigare. Det kan vara jobbigt för en del och det kan underlätta för andra. Jag tror att landskapsregeringen har alla möjligheter att utnyttja det goda läget som Åland har på arbetsmarknadssidan. Vi har en ökande ungdomsarbetslöshet men den är inte just nu såsom i omgivande regioner. Parerar men detta med aktiva åtgärder, inom ramen för de resurser som finns idag, så tror jag att man kan hålla den på den här nivån och ytterligare sänka den. Den är ju faktiskt på väg neråt, vilket är rätt unikt i det läget som vi har idag.

Utskottet bör titta på de olika kategorierna. De som behöver särskilda speciella individuella åtgärder och den stora gruppen som kan komma in lättare genom en arbetsplatsförlagd utbildning och liknande åtgärder.

Jag tycker för min del att dessa motioner där man ska ställa frågor till landskapsregeringsledamöterna, som kanske inte har tid att vara här, är lite konstiga. Motionärerna borde ju själva tala om vad de vill åstadkomma och vad de vill att utskottet ska titta på. Jag har så många gånger sagt här i lagtinget hur man borde göra enligt min mening så att det får räcka med det här, tack.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, herr talman! Jag tycker att ltl Olof Erland tar upp en lite annan sak än det som motionen handlar om. Jag uppfattar motionerna som att man tycker att det krävs åtgärder för att lindra den akuta situationen i fråga om ungdomsarbetslösheten. Olof Erland pratar mera om det strukturella problemet med att speciellt, i tider där det inte finns så mycket arbete, placera de ungdomar som har en utbildning och att den kanske borde vara lite annorlunda. Det är viktigt att man gör en skillnad där.

Sedan säger Olof Erland att AMS-systemet fungerar bra. De som jobbar där är säkert bra. Jag återkommer.

Ltl Barbro Sundback, replik

Vad gäller AMS systemet så tycker jag nog att det finns behov av att utveckla systemet ytterligare. Vi hade här i februari en diskussion med dåvarande finansminister, det var många representanter med från kommunerna och från en del föreningar bl.a. köpmannaföreningen. Då fanns det ett ganska stort missnöje med det väldigt byråkratiska system som man har. Det kanske mera svarar mot dessa strukturella behov, men inte mot sådana här akuta situationer där det plötsligt blir stopp för ungdomarna att komma ut på arbetsmarknaden. Man borde nog ta fram pengar som är lätta att använda och som går till tredje sektorn och sedan se på detta med sociala företag.  

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Jag tar mig friheten att hålla mig till den sak som behandlas. Jag ska därför upprepa vad jag sade. Utskottet bör titta på olika åtgärder som är specifikt individinriktade. Man bör också se på de åtgärder som landskapet har gentemot organisationer, kommuner och företag. Man bör styra in utvecklingen på en kombination av utbildning och arbetsmarknaden. Det kommer att förbättra situationen både på kort och på lång sikt. AMS, med sina begränsade resurser, har ett gediget arbete att göra och en stor utmaning att klara av den akuta situationen. Samtidigt som man gör det ska man rikta fokus på vad som kan vara strukturella förändringar i framtiden som vi ska göra även om vår situation ger möjlighet till en sådan utveckling. Vi har ett utbildningssystem som fungerar men kan reformeras med kombinationen praktik och teori.

Talmannen

Tiden är ute! Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mika Nordberg, replik

Talman! Jag måste säga att jag blir lite uppgiven när jag försöker lyssna på ltl Olof Erlands anförande. Jag har svårt att förstå hur innehållet i det anförandet ska kunna hjälpa våra ungdomar som står in för arbetslöshet till hösten. Det är ett konkret problem som vi står in för. Vi från oppositionens sida vill komma med kreativa konkreta lösningar som ska hjälpa ungdomarna att komma ut på arbetsmarknaden. Vad vi får höra från ltl Olof Erland är att han skäller på oppositionen som försöker komma med kreativa lösningar för våra ungdomar. Jag är bestört.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Någon måtta borde det vara, ltl Mika Norberg är uppgiven och bestört för att jag talar om tre, fyra saker.

För det första ska man rikta in arbetet i utskottet på att analysera situationen så att man kan ge individuella stödåtgärder till vissa personer. För det andra så ska man på ett bättre sätt kunna styra de medel som går till kommuner, organisationer och företag. För det tredje ska man se hur man i större utsträckning kan kombinera arbete och praktik. Sedan ska man se över hur dessa system fungerar. Om ltl Nordberg blir uppgiven och bestört av detta, så då förstår jag att vi kan se fram emot problem i arbetsmarknadspolitiken.

Ltl Mika Nordberg, replik

Talman! Det är helt riktigt att utskottet ska titta på det här. Nu har jag suttit här i lagtinget i två och ett halvt år och det är bra många motioner som har blivit remitterade till utskott, men det är mycket färre motioner som överhuvudtaget har kommit upp till behandling. Om ungdomarnas arbetslöshetssituation hänger på utskottets behandling av motioner så tycker jag synd om ungdomarna. Jag hoppas verkligen att landskapsregeringen sätter manken till och kommer med ett konkret åtgärdsprogram vad gäller ungdomarnas möjligheter att komma ut på arbetsmarknaden. Olof Erland talade tidigare om strukturella lösningar som även ltl Barbro Sundback var inne på. Konkret handlar det om att det finns färdigt utbildade elektriker och det finns färdigt utbildade VVS-montörer, vilka ofta anställs av mindre företag. I början av kan inte dessa nyanställda prestera fullt, så det är inte möjligt för en egen företagare att ta fullt betalt när en ny anställd börjar.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Olof Erland, replik

Ltl Nordberg är bestört, uppgiven och han tror inte att det blir någonting av motionen. Varför detta hallå? Personer som är arbetslösa och har ett yrke så naturligtvis försöker man matcha dem till företagen. Man kan ge individuella stöd och man kan ge stöd till kommuner, organisationer och företag för att de lättare ska kunna anställa. De som har en utbildning som inte ger jobb eller kunde underlätta att ge jobb så kombinerar man vidareutbildning eller utbildningsanpassning med arbetspraktik. Det är konkreta åtgärder som man kan göra och som landskapsregeringen kommer att arbeta med framöver.

Uppgivenhet, bestörthet och misstro leder ingenstans. Jag upprepar än en gång; med Nordbergs politik får vi problem på arbetsmarknaden.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Vtm Gun-Mari Lindholm

Talman! På radions hemsida kan man idag läsa om att det inte lönar sig att registrera sig som arbetssökande eftersom inte AMS inte har några arbeten att dela ut. Där har vi ett problem och det förstår vi också. Vi har en lågkonjunktur, de privata företagen ser om sitt hus och de har inte möjlighet att anställa. Detta gäller allt ifrån det lilla företaget till det stora företaget. Alla kämpar med sin ekonomi.

Om ungdomar som är arbetssökande ska kunna erhålla ett arbete, en framtidstro och en utkomst för att kunna klara sig så är detta ett samhällsansvar. Det är därför som vi också frågar landskapsregeringen vilken beredskap man har för att möta det här behovet?

Det finns problem på lång sikt, det är kanske det som ltl Erland tog upp i sitt anförande. Hur ska man lösa det här på lång sikt? Då har utskottet säkert möjlighet att penetrera den här frågan och komma med olika åtgärdsförslag. Men vi har också ett akut problem. Idag säger näringsansvariga att man har det här under kontroll. Vi har en sommar framför oss där många ungdomar inte har erbjudits ett sommarjobb, som kan ge en arbetserfarenhet som man kan ha med sig i bagaget längre fram.

Vi har inom den offentliga sektorn människor som går på semestrar. De kan då inte bereda ärendet när det behöver vara möjligt att sjösätta kanske redan i september. Därför är det viktigt att man redan idag har en strategi vad det är som vi sjösätter i september. Vad kan vi erbjuda i september? Är det fler utbildningsplatser? Är det fler praktikplatser? Kan vi erbjuda fler arbetstillfällen från samhällets sida? Vilka dörrar har vi öppnat för de ungdomar som då står utan både studieplats och arbete? Det är faktiskt högtid att man funderar på det redan nu, om det är så att man inte har en strategi. Jag blir faktiskt lite förvånad när jag hör ltl Olof Erland säga att man från landskapsregeringens sida har viktigare saker för sig än att stå här och svara på de här motionerna och inläggen som vi har här. Enligt mitt sätt att se det så finns det inget annat som är viktigare än att vara här i salen och försvara den politik och de visioner som man har. Det här är det offentliga rummet. Det är här det kommer ut till medborgarna vilken strategin är för framtiden. Och man säger att den kan man inte tänka på för man jobbar med budgeten. Det tycker jag att är ett märkligt sätt att hantera den här frågan på, även om man är man så tror och hoppas jag att man kan göra två saker samtidigt. Man kan jobba på sin vision och med budgeten.

Flummet, mina vänner, det mättar inte några munnar och det ger ingen framtidstro. Det är konkreta strategier, visioner och målsättningar som ska presenteras, helst här och nu, tack.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Ja, jag är man och jag har svårt att jobba med två saker samtidigt. Ni är ju så duktiga på det, ni kvinnor. Det är ju det som är den stora skillnaden mellan oss. Men det är i varje fall svårt att vara på två platser samtidigt. Nu borde jag samtidigt jobba med budgetramarna inne i plenisalen i landskapsregeringen, det är mitt största bekymmer.

När det gäller dessa frågor så har jag redan varit upp och svarat vad det är som görs. AMS gavs också mera resurser i tilläggsbudgeten. Jag har sagt att vi tar det här på absolut största allvar. Vi följer med det och vi kommer med mera om det behövs. När det gäller företagen så sade vtm Gun-Mari Lindholm själv att det gäller också för företagen att anställa. Vi vet att det är ett problem. Ekonomin gör ju att man anställer färre i dagens läge. Det gäller att vara kreativ och vi ska söka nya idéer, självklart.

Talmannen

Tiden är ute!

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Från vår sida har vi kommit med ett antal i kreativa idéer, som vi tycker åtminstone, hur man skulle lösa det här. Jag hoppas att man tar idéerna till sig i landskapsregeringen. Jag tror att det är viktigt att man redan har den här strategin, om inte idag men åtminstone i morgon, så att man vet vad man ska sjösätta när det behövs. Så att man inte när det behövs börjar fundera på frågan. Det är alltid bra när man har det färdigt funderat, när det behövs så tar man fram det.

Jag tycker att kommunerna har mött det här behovet bra. Vi vet att initiativen som har tagits ifrån kommunernas sida kommer att sjösättas i september. Landskapsregeringen har också ett samhällsansvar i den här frågan att ha en strategi inför hösten.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Vi finns ju med i det här också. Vi betalar ju för praktikantplatser 23,65 euro per dag. Det kan pågå under sex månader. Det finns åtgärder. Behövs det mera åtgärder så kommer vi att se över det. Jag vill jag också påpeka att arbetet med budgetramarna som vi håller på med nu, så diskuterar vi allt som ska göras under 2011. Det är också en viktig diskussion.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Man kan fråga sig om man ska diskutera formalia och procedurer i lagtinget särskilt mycket. Jag tycker ändå att det är viktigt när en av motionären säger att det är meningslöst att föra det till utskottet. Det blir ingenting av det och det tar så lång tid. Men det är ju en motion som ligger till grund för det här. Man kan inte ha två procedurer samtidigt för att hänvisa till vtm Lindholm. Vi kan inte ha en frågestund för landskapsregeringsledamöterna samtidigt som man har en hemställningsmotion. I frågestunden har man den fördelen att det är förberett för ministrarna att vara här. I det andra fallet så säger vtm Lindholm att det offentliga rummet är här och nu. Man kan naturligtvis säga att landskapsregeringen är ett särskilt offentligt rum där man nu tydligen måste vara och därför kan man inte vara här.

När det gäller hemställningsmotionen så är det motionären själv som är den mest pessimistiska här och säger att det inte blir någonting av det här. Jag har sagt att man kan vidta särskilda åtgärder när det gäller individer. Jag har sagt att man borde se på möjligheterna för kommuner, organisationer och företag att få lotsning. Jag har sagt, för det tredje, att man borde se lite på sikt, kanske i höst, på kombinationen teori och praktik eller arbetsplatsförlagd utbildning. Det är åtgärder som utskottet mycket väl kan titta på. Det är konkreta åtgärder, om de är särskilt kreativa vet jag inte, men de bygger på min erfarenhet.

Men att kräva att landskapsregeringen måste vara här för att man ska kunna säga någonting, det är ju motionen som är underlaget och utskottet som är mottagare. Min vägkost är återigen, jag ska upprepa det; analysera arbetslöshetssituationen för ungdomarna och se på de olika kategorierna. Se vilka ungdomar som man kan hjälpa med individuella riktade åtgärder. Se på dem som har en utbildning men som behöver hjälp att få fotfäste på arbetsmarknaden. Se på företagarna och organisationen vilken hjälp de kan behöva för att kunna ta emot arbetstagarna. Se på utbildningssystemet där man kan kombinera praktik, teori och arbetsplatsförlagd utbildning. Alla dessa element finns ju i systemet. Man har nu behandlat dels i ordinarie budgeten de resurser som finns och hur de ska användas och dels har en tilläggsbudget klubbats. Där finns ju anvisningar för utskottet att behandla motionen. Jag vet inte om motionären sitter i utskottet, men inte tycker jag att man ska vara bedrövad och pessimistisk, utan jobba för de här sakerna. Det är ju det som är vårt arbete här och nu i detta offentliga rum.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Ltl Olof Erland hänvisar till formalia, att det inte är helt rätt och riktigt enligt formalia att vi diskuterar dels de långsiktiga lösningar som ska åstadkommas och framställas ifrån utskottets sida men dels att vi också önskar att landskapsregeringen ska ge svar på de kortsiktiga och de mera akuta lösningarna på problemen. Jag tycker inte att det är särskilt konstigt. Men det konstiga är att man inte kan ge ett direkt svar. Kan man ge svar så är saken väldigt lätt. Då har vi stillat vår oro och alla går hem med tron att det är på rätt bog. När vi inte får den oron stillad, när svaren uteblir, så frågar vi ånyo och ånyo.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Det där kan jag hålla med om nästan helt hållet. Det är oroande när vi har en lågkonjunktur och vi har en finanskris som leder till att enskilda personer och grupper inte får jobb, vilket är det viktigaste.

Jag pratade om hur jag ser på vad man kunde göra. När det gäller landskapsregeringen så ställ frågan när som helst. Jag begriper inte varför lagtinget slutar plötsligt när vi har så mycket frågor, ärenden och framställningar. Men det är ju inte min sak att bedöma det.

Ltl Nordberg är uppgiven, bedrövad och tror inte på det här. Hur ska vi kunna tro att lagtinget blir den här kyrkstöten? Här är klagomål om precis allt hela tiden. Men när man i anslutning till en diskussion försöker diskutera problemet, och vad som kunde göras, då är det också fel. Finns det någonting som är rätt?

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Nu uppfattade jag åtminstone att ltl Olof Erland har backat när det gäller att det här var fel rent formellt sätt, att man inte i det här skedet, idag när vi talar om en motion, också skulle kunna ställa en fråga till landskapsregeringen vad beträffar ungdomsarbetslösheten. Det är bra att vi är överens om att man kan göra det, eftersom det här är en fråga för dagen. Det här är en fråga som många oroar sig för och det är en fråga som finns ute i samhället. Det är bra att vi får ta sommarlov och vet att det finns en plan, strategi, målsättning och visioner inom landskapsregeringen i den här frågan, om det finns det?

Ltl Olof Erland, replik

Jag måste återigen säga att jag håller med i stort sett. Jag förstår oron, jag förstår att man vill fråga landskapsregeringen. Men när de inte är här så gör de andra saker, får man förmoda. Ni klagar ju tillräckligt ändå, om ni inte får gehör för det här så kan inte jag göra någonting. Men det här är en hemställningsmotion och den går för behandling till utskottet som ska se om de om de föreslagna åtgärderna är tillräckliga. Men om hemställningsmotionen går ut på att man är bekymrad, uppgiven, missnöjd och man vill inte göra någonting så tror inte jag att landskapsregeringen kommer att bry sig om det särskilt mycket, utan man fortsätter med de konkreta åtgärderna som bygger på att alla är oroliga för arbetslösheten. Det är ju det som är vårt problem. Ska man gå vidare med hemställningsmotionen så gör man det i utskottet, om inte den här debatten fortsätter dagen ut och i morgon.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Vi kanske kan slå fast vi alla är mycket oroliga över ungdomsarbetslösheten. Motionärerna och hela och oppositionen har varit oroliga länge. Dessa motioner, som vi behandlar idag, är från den 10 mars. Det är ju en lång tid som har gått sedan de presenterades och lämnades in. Före det i februari hade vi diskussion med dåvarande finansministern. Då visade sig att kommunerna och köpmannaföreningen var villiga att ta ett ansvar. Landskapet kom emot med pengar, vilket inte var någon större nyhet. Det ingår i systemet att pengarna ställdes till förfogande för kommunerna och köpmannaföreningen. Men sedan har det de facto ingenting hänt i den här frågan. Situationen har väl tydligen förvärrats. Ministern säger att man ska vänta och se om det finns problem i höst då ska man ta tag i ytterligare åtgärder. Man är inte ens informerad om situationen, om det är såsom allt tyder på. Radion informerade allmänheten idag att det inte finns några sommarjobb. Det betyder ju att den motion som handlar om sommarjobb kommer inte att ge lagtinget möjlighet att påverka situationen i alla fall. Den andra motionen handlar om ekonomiskt förslag att stöda privata företag och organisationer för att anställa arbetslösa ungdomar för viss tid.

Regeringen inte har några egna förslag och inte heller har majoritetsblocket några konkreta förslag, utan man säger att AMS jobbar med det. Det är mycket jobbande men det är inte några konkreta åtgärder. Jag tycker att regeringspartierna skulle utreda och undersöka det här förslaget så fort som möjligt.

För min del så tror jag att om man ska lyckas inom tredje sektorn att anställa ungdomar till en viss lön som gör att det är intressant för ungdomarna så måste landskapets andel vara större än 50 procent.  Om det inte är intressant så finns det en del som hellre väljer att lyfta någon form av utkomststöd. De ideella organisationerna har inte pengar som de kan använda för att betala 50 procent av lönekostnaderna. Ett ytterligare förslag är att man ska ha differentierade stöd för privata sektorn och för tredje sektorn

Herr talman! Detta med Community business är nog ett mycket, mycket bra komplement till den fria marknaden. Förra perioden hade vi ett förslag att man skulle ha lagstiftning om dessa sociala företag. Nu vet jag inte om det är absolut nödvändigt. Vi bedriver ju verksamheter utan lag i många sammanhang. För att göra något slags försök så kunde man driva det utan att ha någon direkt lag i bakgrunden.

Detta var två konkreta förslag som regeringspartierna ska ta på allvar och föra fram till ansvariga ministrar och regeringen i sin helhet eftersom de tydligen inte kan vara här idag.

Talmannen

Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

Remiss efter bordläggning

9      Sommarjobb

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 13/2009-2010)

Ärendet har tidigare bordlagts och beslut har fattats om remiss till näringsutskottet.

Diskussion.

Ltl Danne Sundman

Herr talman! Det här blev minst sagt lite rumphugget eftersom jag trodde att den här motionen skulle diskuteras ihop med ltl Nordbergs motion om insatser för ungdomsarbetslösheten. Men det blev ett kast tillbaka i föredragningslistan när jag hade tagit sats i bänken och skulle upp i talarstolen för att prata.

Sommarjobb är kanske en av de allra viktigaste sakerna eftersom det kommer ett skede när man ska ut på arbetsmarknaden. För många ungdomar är det är också träning inför arbetsmarknaden. Om man ser arbetsmarknadspolitiken som en helhet så finns de väldigt många olika typer av problem. Ser man på de individer som det gäller så är det ungefär som vid en förkylning eller vid en influensa, de flesta av oss går friska, några av oss blir förkylda men det finns också de som avlider av influensan. Så är det också med arbetsmarknaden. Det är några individer som är ytterst känsliga för lågkonjunktur och som drabbas direkt när konjunkturen blir förkyld. En av de grupperna är ungdomar som inte kommer ut på arbetsmarknaden och som inte i god tid får träning in för arbetsmarknaden. Tillgången på sommarjobben är väldigt viktigt, vilket jag också sade i remissen före bordläggningen.

Jag bordlade motionen för att få höra näringsministerns åsikter, nu är ju inte näringsministern här när agendan ändrade så här.

I klämmen vill jag att man ska försöka få till åtgärder som ökar antalet sommarjobb, vilket nu har blivit problem. Det här ser jag som ett generellt problem trots lågkonjunkturen. Nu har dessutom konjunkturläget medfört att det finns få sommarjobb för dem som har tänkt sommarjobba.

På nyheterna idag står det att det är extra svårt att få sommarjobb. AMS har till och med slutat att registrera personer som vill ha sommarjobb eftersom det inte finns några platser.

I utskottets behandling hoppas jag att man kan se på de funderingar som jag hade före ärendet bordlades.

Talmannen

Begäres ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

Remiss efter bordläggning

10     Sjöräddningen

Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 7/2009-2010)

Ärendet har tidigare bordlagts och beslut har fattats om remiss till lagutskottet.

Diskussion.

Ltl Anders Eriksson

Herr talman! Sjöräddningen, som hade stort jubileum för inte alls länge sedan, är en statlig behörighet. Efter den nya omorganisationen av sjöbevakningens sektioner finns det idag två sektioner; den västra och den östra sektionen. Sjöbevakningen har idag på Åland två bemannade stationer, i Mariehamn och på Kökar. All ut alarmeringen sker via MRCC-Åbo. Ålands sjöräddningssällskap bedriver sjöräddningsverksamhet ifrån fem stationer runt om på Åland; Mariehamn, Eckerö, Saltvik, Vårdö, Lumparland och Brändö. Samarbetet med den lokala sjöbevakningen fungerar mycket bra. Sällskapet har ett fungerande samarbete med de lokala frivilliga brandkårerna i de kommuner där sällskapet har verksamhet. Det är bakgrunden till sjöräddningen på Åland.

Men, det finns problem och det gäller alarmeringen. De flesta sjöräddningsalarm kommer in via 112 och alarmcentralen och slussas vidare till vidare till MRCC-Åbo, Sjöräddningscentralen, som i sin tur alarmerar sjöbevakningens enheter via telefon till berörd station. Därefter alarmerar jourhavande de övriga frivilliga via SMS oftast via alarmcentralen. På grund av dålig logistik i hanteringen av nödsamtal kan ut alarmeringen fördröjas med 15 minuter eller mera och helt i onödan sätta människors liv i fara. Ålands sjöräddningssällskap har bekräftat att problemen är främst inom ut alarmeringen till sällskapets enheter.

Sällskapet upplever också att larmen av någon anledning uteblir eller till och med fördröjs till den närmaste stationen. Orsaken till detta har man inte riktigt fått reda på, trots upprepade möten och skriftväxling. Svaret är att det alltid är upp till sjöräddningsledaren att avgöra vika båtar som ska alarmeras. Sjöräddningscentralen har lovat att alltid försöka ha en svensktalande operatör på varje vakt. Det kan dock inte uteslutas att vissa språkproblem kan ha fördröjt eller förorsakat störningar i alarmeringen.

Vad kan vi då göra för att förbättra det här? Alarmeringen har under senaste år förbättrats, då ett antal mellanhänder tagits bort. Förbättringar kan göras för att göra alarmeringen snabbare om intresse från sjöräddningscentralen skulle finnas. Sjöräddningscentralen skulle kunna skickar ut SMS-alarmen samtidigt som jourhavande personal kontaktas och en fungerande larmordning skulle finnas där den närmaste båten alltid larmas först.

För att få detta att fungera behövs också god vilja från gränsbevakningsväsendet och fastställda larmrutiner; hur och i vilken ordning enheterna ska alarmeras.

Åland har idag en väl fungerande sjöräddning med välmotiverade sjöräddare. Båtar och stationer är spridda runt på Åland.

Eftersom Åland inte längre är ett eget sjöräddningsområde, samt att stationerna på Storklubb och Enskär läggs ner, kommer en minskning av personalen på sjöbevakningen troligen att ske.

Därför borde landskapet ta ett större ansvar över sjöräddningen på Åland, främst att försöka återfå statusen som ett eget sjöräddningsområde eller försöka överta behörigheten för sjöräddningen på Åland. Det finns väl en motion i lagutskott om detta, om jag inte kommer ihåg fel.

Man kan tänka sig en undercentral till sjöräddningscentralen i Åbo som i samarbete med alarmcentralen skulle sköta all alarmering av enheterna. Med en lokal sjöräddningscentral kan enheterna larmas på ett mer effektivt sätt och utryckningstiden förkortas avsevärt. Också lokalkännedomen om de faktiska förhållandena på Åland är i många fall ovärderlig för att hitta rätt, samt att en större transparens inom alarmrutinerna skulle finnas tillgängliga.

Herr talman! Jag vill avsluta med att försöka understryka allvaret i det jag tar upp genom två exempel. Det har redan skett flera olyckor på grund av nämnda problem. Vid drunkningsolyckan av en rysk medborgare vid Ivarskärsfjärden uteblev larmet till sjöräddningen helt hållet. Europa

En båt i Vårdö havererade och föraren klarade av att simmande ta sig land, där dröjde alarmeringen. Om han inte hade klarat av att simma iland så hade det gått på tok där.

Mot den bakgrunden har jag en kläm i den här motionen som lyder: att lagtinget hemställer om att landskapsregeringen upptar förhandlingar med berörda riksmyndigheter så att onödiga fördröjningar av alarmeringen ut till Ålands sjöräddningssällskap r.f. upphör med det snaraste.

Det här är någonting som jag hoppas att kan ligga i lagtingets intresse.

Ltl Johan Ehn

Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag tycker att det här är en bra motion. Det finns mycket tankar i motionen som jag helt och hållet omfattar. Framförallt handlar det om ett av de områden där vi nu har delat upp räddningsväsendet på Åland i delar. Det finns saker som Åland har lagstiftningsbehörighet över, och det finns sådant som Finland har lagstiftningsbehörighet över. Det skapar alltid den här typen av bekymmer. Vi vet ju sedan tidigare att vi i dagsläget har haft en minskning av de totala resurserna från sjöbevakningen på Åland, vilket har påverkat sjöräddningen. Det har gjort att vi ifrån åländsk sida har gått in och tagit på oss en del av det här ansvaret genom att utveckla den frivilliga sjöräddningen med bland annat PAF-medel. Det är en utveckling som har varit positiv för sjöräddningen. Samtidigt är vi ju inne och tar över det ekonomiska ansvaret för ett område som vi inte har behörighet över. Principiellt är detta helt och hållet fel. Finansieringen borde ju komma ifrån riket, så länge det ligger utanför vår verksamhet.

Behörigheten på detta område borde föras över till Åland. Jag tror också att det skulle finnas stora samordningsvinster att göra genom att föra detta till den kommunala räddningstjänsten. Vi håller nu på med en samordning mellan de olika kommunerna så att man ska få en samordning för detta. Jag tror att man i det här fallet också skulle kunna få samordningsvinster genom att ytterligare föra in sjöräddningen i en sådan här organisation, så att man på ett effektivt sätt kan samordna alla de resurser som vi har till förfogande.

Jag har en motion, som kommer upp lite senare under dagen, där jag pratar lite kring de svårigheter som finns utgående ifrån att vi har lite för många aktörer i dagsläget. Beslutandemakten blir då lite bekymmersam, kanske till och med ett problem, som Barbro brukar tycka.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag noterar att vi börjar bli riktigt familjära så här på eftermiddagen. Vi tilltalar varandra vid förnamn.

Jag tänkte, när ltl Ehn gick upp, att vi ibland brukar ha lite olika åsikter när vi diskuterar räddningsväsendet. Men här sammanföll våra åsikter ganska långt, vilket jag är glad över. Visst är det, som ltl Ehn säger, att ganska ofta när det är delad behörighet, oavsett område, så blir det problem. Därför behöver man föra över behörigheten inom de områden som man tycker är intressanta. Jag tolkar också att ltl Ehn och jag tycker att det här området är intressant. Sedan hör det till saken att jag vill föra över allt.

När man gör den här överföringen så bör också klumpsumman justeras. Vi har motionerat om den frågan tidigare. Inom många områden är det de facto riksbehörighet, vilka vi har tagit över, men någon justering av klumpsumman har inte gjorts. Speciellt i nuvarande ekonomiska situation kan man heller inte hålla på med detta hur länge som helst.

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! Jag får väl börja med att be om ursäkt om tituleringen blev lite tokig. Dagarna börjar bli ganska långa, vi får väl skylla på det.

Jag är också medveten om att ltl Eriksson och jag ibland kan ha lite olika syn på de här sakerna. I det här fallet ser jag att det finns en röd tråd i att jobba med samordning och att se till att man får någon typ av gemensam ledning och finansiering av dessa frågor. Då kan man utnyttja resurserna på bästa möjliga sätt. Nu vet jag att samarbetet i mångt och mycket inom de flesta branscher fungerar bra. Det finns alltid bitar, som beskrivs i motionen, när saker och ting hamnade mellan stolar och där det inom olika myndigheter inte alltid finns den kunskap som borde finnas vad gäller resurser till förfogande och hur man ska använda dem. Jag är helt ense med ltl Eriksson om att det finns saker att göra här som skulle kunna medföra att våra medborgare får ut mesta möjliga för de pengar som vi använder.

Ltl Anders Eriksson, replik

Också här är vi helt eniga. Ett litet förtydligande; visst är det så att det mesta fungerar bra. Som jag sade i min presentation, samarbetet mellan de åländska enheterna, mellan brandkårerna och sjöräddningen fungerar bra. Enligt vad jag har förstått av sjöräddningen så fungerar det också bra med sjöbevakningen. Det är alarmeringen som är ett bekymmer. Inte alltid, men ett par gånger har det fått ödesdigra konsekvenser just p.g.a. att alarmeringen har fördröjts.

Även om jag pratade om övertagandet av behörigheten, så är pudelns kärna att få en så effektiv och bra alarmering som möjligt. Det märkliga är ju att man trots upprepade möten inte riktigt har fått bra svar på vad fördröjningarna beror på. Jag hoppas att också landskapsregeringen har försökt trycka på så att man skulle få alarmeringen att fungera.

Ltl Johan Ehn, replik

Talman! Till att börja med så kan jag tyvärr inte svara på vad landskapsregeringen har gjort eller inte gjort. Det ligger utanför mitt område, för tillfället i alla fall.

Vad gäller orsakerna till att det inte fungerar, så tror jag man kan se ganska stor skillnad på hur man har organiserat det kommunala räddningsväsendet och räddningsväsendet som gäller sjön. I det kommunala räddningsväsendet har man väldigt tydliga avtal vad gäller skyldigheter, rättigheter och hur alarmeringen ska ske. Medan det är aningen sämre ställt med det när det gäller just den här biten, här är det staten själv som bestämmer.  Man har valt att göra det på ett helt annat sätt än vad man har gjort i den kommunala organisering när det gäller räddningstjänsten.

Vid ett övertagande kunde detta organiseras på ett betydligt bättre sätt genom att skriva tydliga avtal som sätter upp de regelverk som ska gälla både för alarmering, vad man ska ställa upp med och vad man får för ersättning.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begäres ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

Remiss

11     Hjälpmedel enligt behov

Ltl Barbro Sundback m.fl. hemställningsmotion (HM 41/2009-2010)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänns?

Diskussion.

Ltl Barbro Sundback

Tack, herr talman! Jag tror att det bara är ltl Roger Jansson från social- och miljöutskottet här så jag riktar mig alldeles särskilt till honom, vilket jag gör väldigt gärna i fråga om den här motionen. Motionen är ganska komplicerad på många sätt. Det har dels att göra med bristande system inom lagstiftningen inom den sociala sektorn på Åland.

Nu är jag glad att också ltl Sirpa Eriksson är här, som dessutom brukar kunna de här frågorna.

Det handlar alltså om medicinsk rehabilitering. Inom ramen för det begreppet finns bland annat hjälpmedelservice. Nu har vi inte på Åland en lag om specialiserad sjukvård. Vi har inte heller någon lag som motsvarar rikets förordning om medicinsk rehabilitering. Det har inte alls gjorts någon reglering på det här området. Det betyder att ålänningarnas rättigheter på det här området är ytterst vagt försvarade, åtminstone i fråga om lagskydd. Däremot har landskapsregeringen den 2 juni 2009, för nästan exakt ett år sedan, fastställt en instruktion för handläggning av medicinsk rehabilitering.

Min första fråga till utskottet är: Vad har den här instruktionen för juridisk verkan? Den bygger inte på någon lag, utan det är någonting som regeringen har tagit rakt ur luften och fastställt. Det är naturligtvis för att ge riktlinjer till dem som ska sköta dessa frågor för hur man i praktiken ska bedöma vem som har rätt till hjälpmedel, vem som inte har det och på vilka villkor man har den här rätten.

Hjälpmedelservice och medicinsk rehabilitering är kringgärdat med flera lagar om vi jämför med riket, men ingen av dessa lagar finns på Åland. Men instruktionen finns, vilken säger att de människor som av olika skäl inte klarar sig på egen hand, utan är tvingade att bo och leva på en institution, har inte rätt, enligt den här instruktionen, till hjälpmedel. Det gäller i första hand äldre personer eller personer som bor på omsorgens enheter eller möjligen på något annat institutionsliknande boende.

På ÅHS finns det speciellt många äldre personer som mer eller mindre konstant är bosatta på Gullåsen. Deras rätt till hjälpmedel ska de enskilda avdelningarna sörja för, vilket är helt beroende av hur mycket pengar avdelningarna får. Nu har ÅHS styrelse tvingats att skära ner under de senaste åren, vilket betyder att de belopp som tidigare fanns, och som var otillräckliga, har blivit ännu lägre. Behovet växer eftersom vi får allt äldre människor och människor med olika kroniska sjukdomar som är i allt större behov av hjälpmedel.

Det betyder att om du till exempel är gammal, svårt funktionshindrade och bor hemma får du i hjälpmedel som är anpassade till dina behov och du får dem så gott som avgiftsfritt. Det kan vara en rullstol eller någonting annat. Bor du på Gullåsen så får du ta det som finns. Jag kan intyga att det mesta som finns där är ganska gammalt. Då ska man hålla i minnet att de som inte kan bo hemma, det är ju de som bor på institution som har de allra svåraste funktionsnedsättningarna. Det är ju där vi bland annat har sparat.

Min rättskänsla säger att det är att behandla människor väldigt olika, framförallt inte enligt behov utan enligt någon slags sned definition. Man har fastställt en instruktion som i sin tur antagligen inte äger juridisk verkan eftersom den inte är baserade på lag. Vi åtminstone blivit lärda av vtm Gunnar Jansson att så ska det gå till när man reglerar medborgarnas bl.a. sociala rättigheter.

Herr talman! Tyvärr är detta också ett stort område på vilket ålänningarna inte överhuvudtaget har samma förmåner som i riket. I vilken mån de är bättre eller sämre undandrar sig åtminstone min bedömningsförmåga. Tack.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Det här låter inte bra. Det låter ojämnställt. Som medlem i social- och miljöutskottet hade vi en tid där vi var väldigt aktiva och sammanträdde på tider som vi behövde. Det innebar också att vi kunde behandla en hel del motioner. Tyvärr är den tiden nu förbi. Talmanskonferensen har levererat schemat över när vi ska sammanträda, som olyckligtvis är formulerat så att det gäller utskottsmöten. Majoritetsrepresentanterna hänvisar till det och då sammanträder vi dåligt.

Jag tror inte att den här motionen har särskilt stora möjligheter att bli behandlad i social- och miljöutskottet. Jag ser också att ltl Camilla Gunell har skrivit under den här motionen. Efter den här informationen, som nu kollegan Sundback har givit, så är det skäl för mig, som medlem i ÅHS styrelse, att ta upp frågan i styrelsen för att se till att det sker en förändring, ifall att det är på det här sättet.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag tackar för det. För dem som berörs av den här problematiken är det väl ingen större skillnad om behovet korrigeras av ÅHS styrelse eller någon annanstans. Men långsiktigt tycker jag att det är otillfredsställande att vi inte har samma lagstadgade rättigheter på Åland och inte en rättssäkerhet i systemet som man har när man har lagstiftning. Det blir en fråga om budgetmedel, då är det alltid en risk för att de som har de största behoven och är svagast blir utan.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Det sista förvånar mig när det gäller hänvisningen till lagstiftningen och jämförelser med rikslagstiftningen, eftersom vi i landskapet lider en hel del, när det gäller socialskyddet, av att vi har blandad lagstiftning. Vi har dels egen lagstiftning och så har vi huvudsakligen blankettlagstiftning när det gäller socialskyddslagstiftning. Att vi då, till den delen vi har blankettlagstiftning i det här sammanhanget, skulle ligga sämre till än i riket känner inte jag till. Men kanske ltl Sundback känner till att det förhåller sig på det sättet och vad som är orsaken till det. Hur kan blankettlagstiftningen exkludera det här området eller vad kan det kan bero på?

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag är lite förvånad över kommentaren. För att en blankettlag ska gälla så måste vi ändå anta en sådan. Annars kommer inte rikets lag att träda ikraft. Instruktionen kan vara värd att titta på, den är väldigt informativ. Det finns en förordning om medicinsk rehabilitering och att det inte gäller landskapet. Jag litar på att landskapsregeringen själv vet vad de skriver i de här frågorna. Det finns flera andra lagar som man hänvisar till i det här sammanhanget.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sirpa Eriksson, replik

Tack, herr talman! Det stämmer som ltl Barbro Sundbacks säger. Klienter som bor på institution, De Gamla Hem, Gullåsen eller Sunnanberg, har inte rätt t.ex. till rullstol eller andra hjälpmedel enligt behov från ÅHS. Jag finner det väldigt konstigt att det är institutionens ansvar att bestämma vilka hjälpmedel som de bekostar. En specialgjord rullstol kostar 3000 euro. En person kan ha varit hemma eller på rehabilitering och har en rullstol med sig till De Gamlas Hem, då är det institutionen som bestämmer om personen ska ha den. Jag finner det väldigt diskriminerande. Jag tycker definitivt att det är ÅHS styrelse som ska ta tag i detta ärende. Det tar för länge om vi i utskottet ska besluta om sådana här frågor.

Ltl Barbro Sundback, replik

Det är bra om ÅHS tar tag i saken. Men instruktionen finns ju, som landskapet har tagit, som säger att de som bor på institution inte ska ha samma rätt som de som inte bor på institution. ÅHS kan ju inte gå emot den instruktionen. Nog måste det åtgärdas på regeringsnivå också. För den skull har jag inte någonting emot att man diskuterar det i ÅHS styrelse.

Ltl Sirpa Eriksson, replik

Tack, herr talman! Jag kan personligen också försöka påverka regeringen. Detta är enligt min mening också diskriminerande. Man ska också komma ihåg att om man bor i ett vanligt serviceboende har man subjektiv rätt till personlig hjälpare, att det också finns någon person som hjälper till att den funktionshindrade personen kommer ut. Men denna rätt har man inte när man bor på institution. På institutioner borde man ju ha ännu modernare rullstolar för att ta sig någonstans i och med att man inte har samma tillgång till personal.

Ltl Barbro Sundback, replik

Det blir den absurda konsekvensen av det här. Man kan förstå tankegången till en viss gräns, men sedan när verkligheten kommer emot, när man ser hur det de facto fungerar, att de personer som har de allra gravaste funktionsnedsättningar är de som bor på institution. De har faktiskt de sämsta rullstolarna idag. Rullstolarna är inte anpassade till dem och eftersom man ska spara så sparar man just i den här ändan.

Jag är glad för att ltl Sirpa Eriksson sitter i social- och miljöutskottet.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Begäres ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

Remiss

12     Ungdomsparlament

Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 6/2009-2010)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkänns?

Diskussion.

Ltl Anders Eriksson

Tack, herr talman! Syftet med detta förslag är att få fler att delta i den demokratiska processen och i det här fallet ungdomar. Det är viktigt att ungdomar uppmuntras att aktivera sig politiskt. Engagemang, åsikter och idéer kan inte tvingas fram.

 Jag tycker inte själv att jag är så rysligt gammal. Jag minns när jag som ganska ung började med politik, då var det ganska vanligt, från övriga partier, att några aktiva politikers barn var med i politiken. Jag skulle kunna nämna många exempel. Ingen av dem är kvar i politiken, så jag tror att det är viktigt att man har ett engagemang och att det finns ett naturligt intresse om det ska leda någonstans.

Herr talman! Detta är ingen ny sak, det har tidigare funnits ungdomsparlament. Däremot är det en liten en ny infallsvinkel på det.

Ungdomsparlament har inte arrangerats sedan 2005. Enligt vad jag har förstått så fungerade det heller inte speciellt bra den sista tiden, både struktur och upplägg borde ändras och ses över. Det borde i första hand utformas av ungdomar för ungdomar. Ska man kunna debattera, det gäller både vuxna och ungdomar, så ska man vara insatt. Man bör veta lite vad man pratar om, om man ska få till stånd en bra debatt.

 Jag tror att det är viktigt att man skulle integrera utbildningen. När man har ämnet samhällskunskap i skolan så borde man mera handgripligt få in politiken och få det mera greppbart och intressant. Ett sätt kunde vara att man i gymnasieskolorna ordnande val till ungdomsparlament i samband med samhällskunskap. Detta, i kombination med att evenemanget arrangeras kontinuerligt, är en viktig förutsättning för att förhöja dess anseende bland unga.

 Jag hade ett möte inbokat med en finsk minister i den finska regeringen som lovade att komma hit och delta i ett seminarium som vi skulle ha haft den 16 mars, om jag kommer ihåg rätt. Allt var klart, men helt plötsligt meddelade hans sekreterare att ungdomsparlamentet skulle vara i den finska riksdagen då. Det var så pass viktigt, alla ministrar är då på plats så att ungdomarna direkt kan ställa frågor till ministrarna. Detta var någonting som jag inte kände till. Jag pratade också med vår riksdagsledamot för att försöka få reda på om detta var någon bortförklaring att komma till Åland. Men det var faktiskt på detta vis, ungdomsparlamentet var väldigt viktigt. Ungdomsparlamentet i den finska riksdagen har ett högt anseende hos de unga. Det är viktigt att få det intressant och spännande.

Den nya infallsvinkeln på detta är att man försöker få en utgångspunkt i skolornas samhällsundervisning, som jag sade redan inledningsvis.

Ltl Danne Sundman

Herr talman! Det här är en mycket bra motion, även om det är en kopia på min motion nr 4/ 2004-2005. Det är ju helt tillåtet att upprepa andras idéer som inte har blivit genomförda. Den gången behandlades motionen av kulturutskottet. Kulturutskottet hade ett positivt förkastande men skickade ganska skarpa skrivningarna till landskapsregeringen, men det blev ingenting av de skrivningarna. Förhoppningsvis kan man behandla den här motionen igen och få till stånd detta. I likhet med motionären så tycker jag att det här skulle vara en viktig rekryteringsbas.

 Det finns ledamöter i dagens lagting, åtminstone två, som mer eller mindre har gått den här vägen via ungdomsparlamentet, varav jag själv är en av dem. Den allra yngsta är ltl Johan Ehn. Jag är bara näst yngst. Vi deltog i flera ungdomsparlament. Det var en viktig skola och framförallt sporrade det mig till att fortsätta med politiken. Man fick prova på systemet, som man då upplevde som lite stelt och sterilt, men samtidigt fick man en förståelse för arbetet. Klyftan minskade mellan ens eget intresse och verkligheten att bli ungdomspolitiker. Åtminstone för mig personligen hade det väldigt stor betydelse att stå här i Ålands lagtings talarstol som ungdom för snart 20 år sedan.

 Jag tycker att det skulle vara viktigt att man systematiskt årligen gör som det föreslås i motionen.

 När det gäller hur man ska rekrytera till ungdomsparlamentet så har motionären också en intressant tanke, att man ska göra det via skolorna. Jag tycker att man kunde ha val i skolorna och så mycket som möjligt likna hur det är att ha val i verkligheten. Man kan ha debatter, ställa upp kandidater och föra valkampanjer inom ramen för samhällsundervisningen, och delvis utanför den också. Om det kanske bara är en av hundra ungdomar som blir intresserad så är det tre per år, eftersom årskullarna ungefär är 300 elever.

 Det skulle vara en stor tillgång om det vore så att ltl Johan Ehn och jag inte skulle vara de två yngsta här parlamentet. Jag upplever det som en brist att det inte finns någon som är yngre än oss. Det är en viktig åldersgrupp vars frågor är jätteviktiga för det åländska samhällets framtid. Det är en klar brist att det inte finns representanter för åldersgruppen kring och under 25 år, vilket kanske skulle lösas med den här motionen.

Ltl Anders Eriksson, replik

 Jag vet att vännen och kollegan Danne Sundman gärna vill framhålla vad han har varit först med och vad han har gjort tidigare och att andra kopierar.  Jag var inte medveten om att en sådan här motion har lämnats in tidigare. Jag blev högtidligt upplyst av ltl Sundman om det flera gånger. Jag tittade på den motion som faktiskt har lämnas in tidigare. Det var faktiskt kopiering att man skulle ordna ungdomsparlamentet igen, vilket klämmen gick ut på. Såsom ungdomsparlament var år 2005 så fungerade det inte speciellt bra. Därför tror att det är väldigt viktigt att man får ungdomarna att själva utforma detta på ett sätt som känns intressant för dem. Den nya infallsvinkeln, som jag tror att är viktig, är att få in kunskapen i den här debatten via undervisning, att man sedan har ett val och att man sedan har väl förberett för ett ungdomsparlament.

 Till sist vill jag säga att det är nog fler än två ledamöter som har blivit intresserad av politiken tack vare ungdomsparlamentet. Jag står också här som en frukt av ungdomsparlamentet, men kanske lite tidigare än kollegorna Ehn och Sundman.

Ltl Danne Sundman, replik

 Motionären har en poäng i att man måste låta ungdomarna själva avgöra och arrangera. På den tiden som jag var med så arrangerade vi också själva och fick känna delaktighet. Det flög inte stekta sparvar i mun som det alltid ska göra nuförtiden.  Vi fick själva ordna, arrangera och rekrytera dem som skulle vara med i ungdomsparlament, vilket jag tror är viktigt. Generellt flyger det alltför mycket stekta sparvar i mun, som min mormor sade i uppfostringssyftet till sina barn.  Det gör det sedan inte i verkligheten, så man ska inte vänja sig med det. Det är bara bra om man aktivt har ungdomarna med i arrangerandet. På vår tid kanske vi var lite väl utlämnade till oss själva, men vi redde upp det och det blev ju bra. Resultatet blev också bra.

Om det är ytterligare ett frö, som har såtts till ungdomsparlamentet och som har växt upp till en sådan fint planta som ltl Anders Eriksson, så får man ju bara konstatera att det är ett mycket bra sätt att rekrytera politiker på.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Johan Ehn

Herr talman! Detta är ytterligare en intressant motion att diskutera. Som ltl Sundman var inne på och delvis också en del Eriksson så är vi några som har börjat vår bana via ungdomsparlamentet. Åtminstone för egen del hade jag inte stått i den här salen idag om inte den möjligheten hade funnits.

I motionen pratar man ganska mycket om att det är skolan som skulle stå som bas för det här. Jag vill för egen del säga att jag är lite skeptisk till det. Vi har ett jättestort rekryteringsproblem av nya unga krafter i den åländska politiken idag. Det visar sig främst när vi tittar på en lista över invalda i lagtinget idag. Tyvärr ser det inte mycket bättre ut i kommunerna. Det här problemet är inte skolans i första hand, tycker jag. Det här problemet är faktiskt partiernas. Det är vi som måste börja göra någonting. Backar vi tillbaka till den tiden som ungdomsparlamentet fungerade, då var det faktiskt när partierna vara aktiva och varje parti hade sin ungdomsorganisation som drev på. Det gjordes utgående ifrån ungdomarnas perspektiv. Precis just det som ltl Anders Eriksson efterlyste. Min erfarenhet idag är att kunskapen kring Åland och närdemokratin inte är sämre än vad den var när jag var med och drev politik. Däremot har skepticism mot politik och oss politiker blivit betydligt mycket större.

Rent allmänt kan man säga att det är många som kanske inte har full koll på hur demokratin, Åland självstyrelse och kommunerna fungerar. Men inte ser det sämre ut bland ungdomarna idag än vad de gjorde för 10-20 år sedan. Det finns ungdomar som har ett intresse idag också. Men vi partier är väldigt dålig på att ta vara på dem.

Jag vill i första hand rikta spegel mot mig själv och mot er övriga partier. Kanske det är dags att vi borde fundera på vad vi kan göra i stället för att peka mot skolan. Det är populärt bland oss politiker att så fort vi har ett problem eller en sak som vi tycker att ska lösas, så funderar vi efter en stund var ungdomarna finns dagligen och så skjuter man över det till skolan. Ett samarbete med skolan tror jag absolut på, att man kopplar ihop det med samhällskunskapen. Däremot måste vi aktiva politiker engagera oss i den här frågan, annars tror jag faktiskt inte att detta kommer att lyckas

Under förra perioden hade vi ett försök där både ltl Sundman och jag var väldigt aktiva. Vi försökte att jobba tillsammans med skolorna för att få detta att fungera. Det gick inte så bra den gången. Jag tror att vi gav lite för lite tid att få det att smälta in. Men vi hade heller inte partiapparaterna med oss den gången.

Min uppmaning här och nu är att vi partier borde sätta oss ner tillsammans istället för att, i ett första skede, kriga om de ungdomar som vill vara aktiva. Vi kan slå ihop vara påsar, jobba med att försöka skapa en arena för ungdomarna, visa upp vad vi tycker och tänker och efter det väljer ungdomarna att eventuellt skriva in sig i ett parti eller så tar ungdomarna det som en sådan skola som det här egentligen är.

I första hand vill jag gärna se engagemanget ifrån vår egen sida, men i samarbete med skolan. Huvudansvaret ska definitivt inte ligga på skolorna, enligt mitt sätt att se det.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Ltl Ehn har en poäng i att man inte ska lasta allt på skolorna, så kanske inte min tanke var heller. Det naturliga skulle vara att rekryteringsbasen, arenan för hela valet och före parlamentet kommer till, skulle kunna vara i skolorna. Jag tror att man ska ta både motionärens och ltl Ehns funderingar och slå ihop dem. Skolorna bör i större utsträckning släppa in partierna så att man kan hjälpa till med ett sådana här evenemang. Då tror jag att det skulle kunna bli en kombination.

Om vi ser på vårt västra grannland, där är det mycket mer politisk verksamhet i skolorna, visserligen under kontrollerade former och jämbördigt mellan partierna. Under min tid som ungdomspolitiker har jag upplevt att politik nästan har ansetts fult ibland i skolorna. Det tillåts endast i väldigt begränsad omfattning, vilket jag tycker att är synd. Det skulle vara bra med en kombination, man gör detta i skolorna men partierna står för resursen och rekryteringen. Då får man strida om ungdomarna, som ltl Ehn säger. Sedan får ungdomarna, om de vill, välja något av partierna. Jag tror att det är en bra lösning.

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! Jag håller helt och hållet med den beskrivning som ltl Sundman gör. Det finns en onödig rädsla för att inte alla partier kan komma vid ett tillfälle och då kan något parti få en fördel i skolorna. Den rädslan tror jag att är onödig. Vi har ungdomar som kan tänka och som är väldigt duktiga på att förstå att om det står en politiker framför dem så finns det också andra politiker som tycker annorlunda. Ibland tror jag att skolan försöker skydda sina elever onödigt mycket.

Samarbete, ja, men jag tycker också att vi ska ta på oss huvudansvaret för rekryteringen av nya ungdomar till politiken. Det är partiernas sak. Här har de flesta, för att inte säga alla, misslyckats med att rekrytera när det gäller den generation som nu är ung.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Det här handlar ytterst om att skapa en arena för nyrekrytering. Obunden samling är kanske det parti som har lyckats bäst, men ändå kunde vi ha lyckats bättre. Alla partier bör ges möjlighet att visa upp sig för ungdomarna. Kanske är det en handfull ungdomar i varje årskull som är intresserade. Men det skulle utgöra ett stort nytillskott i rekryteringen. Jag tror att kombinationen skola och partier skulle vara framgångsrikt.

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! Det verkar som om vi är ganska överens om saker och ting.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Jag tänkte också ta upp svårigheten med att slippa in till skolorna, men det är onödigt att ödsla mera tid på det. Jag kan bara tillägga att de ungdomar, som jag har pratat med i Godby högstadieskola och lyceet, har tyckt att det har varit intressant och kul att få träffa politikerna på riktigt. Jag tror att skolorna inte bör vara så rädda för det.

Johan Ehn säger att han är tveksam till att skjuta över att det här på skolorna och har man ett problem så ska man inte skjuta över detta till skolorna. Det handlar nog inte om det. Det handlar egentligen om att stärka på båda områden. Ska man föra en bra debatt så behöver man ha kunnandet. Varifrån får ungdomarna kunnandet? Ja, från skolan. Många ungdomar upplever samhällskunskap som ganska abstrakt och undrar vad det riktigt har för nytta. Om man får en återkoppling till verkligheten kan man göra det ämnet mera intressant. Det är nog inte att skjuta över ett problem till skolorna, utan det är att hjälpa till på båda sidorna. Jag hörde själv till dem som hade samhällskunskap som favoritämne när jag gick i skolan, till mina vänners stora förvåning och förtvivlan.

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! Samarbete är nog det som är vägen framåt. För att det här överhuvudtaget ska lyckas så vill jag lyfta fram partiernas roll som väldigt viktig. Jag hör till dem som inte med stolthet kan stå här och säga att jag, med mitt parti, har lyckats under de senaste åren med att jobba med ungdomsfrågorna hos oss så att vi har många som står på kö för att komma in hit. Det tycker jag att är lite synd. I de allra flesta övriga partier befinner man sig en liknande situation, noterar jag. Naturligtvis är det bättre i vissa partier och sämre i andra partier. Men det finns nog ingen som kan slå sig för bröstet och säga att de har lyckats väldigt bra med detta. Därför ville jag föra in vår roll i det här. Ska vi använda ungdomsparlamentet som ett sätt att spegla verkligheten vi lever i och demokratin med partier och parlament så behöver vi ha en väldigt betydande roll i det hela.

Ltl Anders Eriksson, replik

Tillåt mig då att vara lite tveksam när det gäller att man ska ha en betydande roll. Oavsett hur väl man vill som vuxen politiker så vill man gärna vara med och hjälpa till och styra upp lite. Man vet ju hur saker och ting fungerar. För vårt vidkommande har vi en 18-åring som partisekreterare. Vi kom underfund med att vi inte vet bättre hur ungdomarna ville ha det än vad han vet. Han får sköta det själv, vilket har utfallit ganska bra.

Jag konstaterar också att ltl Ehn inte kategoriskt säger nej till detta med skolorna och återkopplingen till verkligheten, vilket är bra.

Motionen ska gå till kulturutskottet. Jag hoppas faktiskt att man tar en bra behandling av motionen. Alla, som har uttalat sig, vill ju ändå få mera ungdomar och ungdomligt engagemang i politiken. Om man förkastar motionen och kommer på någonting bättre så har jag ingenting emot det, men jag hoppas jag på en seriös och bra behandling.

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! Jag törs redan nu lova att vi kommer att behandla motionen seriöst. I kulturutskottet har vi som målsättning att de motioner som kommer in ska vi också behandla. Det har vi har visat under våren genom att lyfta in ganska många motioner, som har lämnats in tidigare, på lagtingets bord.

Jag håller helt och hållet med om att det är på ungdomarnas villkor som detta ska ske. Men för att vi också ska få återkoppling till verkligheten, som vi alla eftersträvar, så måste partierna finnas med. Vi ska inte utföra arbetet, men vi ska finnas med och stötta och hjälpa till så att detta också få en koppling till verkligheten. Att det inte bara blir så att det är någonting som man leker i skolan. Det är många gånger som våra demokratiprojekt gentemot ungdomar går ut på att man ges enbart möjlighet att leka. Det här ska också ge möjlighet att kunna vara med och påverka på aktivt och framåtriktade sätt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Jag tycker att ltl Johan Ehn anger en väldigt god ton i sitt anförande. Han har goda intentioner med sitt uttalande. Jag har också den uppfattningen att ungdomar idag är nog väldigt samhällsintresserade. Man är väldigt påläst, följer med vad som debatteras och vad som är på tapeten. Men man har svårt att anamma en ideologi och sluta sig till ett parti. Det känns för ungdomar väldigt främmande att fösas in i en ram. Jag har också den uppfattningen att man har en bra samhällsundervisning i skolorna, vilket också entusiasmerar till fortsatt intresse för samhällsfrågor.

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! Jag delar helt och hållet vtm Gun-Mari Lindholms syn. Vi hör alltför ofta idag att ungdomar inte är aktiva och intresserade, kanske till och med jag har varit med och sagt det, jag hoppas inte det. Jag tycker att det är en myt. När man går ut och pratar med ungdomarna i skolorna idag så har de åsikter om det mesta. Men de vill inte aktivera sig på det sätt som vi har gjort. Men det betyder inte att vi då bara ska säga att de då får göra som de själva vill göra. Vi ska vara med och ta del av hur de vill jobba med de här sakerna och hur kan vi vara med och stötta dem. Därför tycker jag att det inte bara är skolan som är ansvarig. Vi måste som aktiva politiker vara med och försöka forma ett system som i framtiden inbjuder till att aktivera ungdomar. Det som vi har idag kanske inte är det bästa, men hittills är detta det enda sätt som vi har funnit att fungerar. Det kan påverkas hela tiden genom att nya idéer kommer in och idéer det har ungdomarna.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Jag håller helt och hållet med det som ltl Johan Ehn anför. Vi hade politiker som kom och presenterade sig in för ett val när jag var elevrådsordförande i Ålands lyceum. Den dåvarande rektor Rosenlöf, på den tiden, var väldigt framsynt och kunde bjuda in till en politisk debatt. Jag tror att detta var första gången som det hände. Jag tycker att det har gått framåt på de olika arenorna som finns för ungdomar att ta del av när det gäller det politiska arbetet.

Sedan har vi också problemet med att ungdomarna lämnar Åland för studier utomlands när de väl får rösträtt och möjlighet att ställa upp i val. Sedan kommer de hem, bildar familj och då har de inte heller tid, av naturliga skäl. Man blir alltid lite äldre innan man blir aktiv politiker.

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! Jag håller helt och hållet med om är det sista. Vi har också utmaningen att försöka hitta ett sätt så att man inte behöver aktivera sig till 110 procent bara för att man aktiverar sitt politiskt. Att man faktiskt kan finnas med på ett hörn och dra vissa delar.

Jag hör till dem som gick med i partiet en gång i tiden och fick möjlighet att aktivt ta del av arbetet. Jag har hela tiden haft möjlighet att klättra vidare i karriären, vilket jag är väldigt glada över. Det är grunden. Jag hoppas att jag ska kunna agera på ett liknande sätt när vi lyckas hitta ett sätt för att på nytt engagera ungdomar, vilket jag är helt övertygad om att vi kommer att kunna göra om vi för en sådan här typ av diskussion. Jag hoppas att jag kan vara med på samma sätt och lyfta kommande ungdomar, för det är ett mycket viktigt sätt. Vi pratar många gånger om att vi ska inrätta ungdomsråd och ungdomsparlament osv. Det handlar i slutändan om att också våga ge ifrån sig makt till de här ungdomarna, så att de har möjlighet att vara med och påverka. Annars blir det en lek och det genomskådar varje ungdom.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Begäres ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

Remiss

13     Utflaggningen

Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 2/2009-2010)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänns?

Diskussion.

Ltl Anders Eriksson

Herr talman! Syftet med den här motionen är att driva på för att få till stånd ett skatteavtal där Sverige erlägger ersättning för de sjömän som betalar skatt i Sverige men använder den kommunala servicen på Åland. Idén till den här motionen fick jag i självstyrelsepolitiska nämnden när vi hörde representanter från Öresundsregionen som informerade om sitt arrangemang när det gäller pendlare mellan Danmark och Sverige.

Jag tycker att ombordanställda på åländska fartyg under svensk flagg är att jämföra med pendlare mellan olika länder. På andra orter, t.ex. i Öresundsregionen så jobbar en arbetstagare i ett land och betalar sin skatt och sin socialförsäkring i det landet och konsumerar samhällsservicen i ett annat land. olika skatteavtal har byggts upp mellan länderna för att det producerande landet ska få betalt för sina tjänster, vilket är ganska viktigt.

I Öresundsregionen pendlar dagligen 25000 människor från ett land till ett annat för sitt arbete skull. Av dessa personer pendlar cirka 90 procent från Sverige till Danmark och betalar således skatt till Danmark, medan de använder den kommunala servicen i Sverige. För att balansera upp orättvisan så har det uppgjorts ett skatteavtal där Danmark betalar ersättning till Sverige.

Åland borde få till stånd ett dylikt avtal med Sverige, där Sverige betalar en ersättning till Åland för de ålänningar som är anställda på svensk flaggade fartyg. Också den här problematiken kompliceras av att Åland inte har full skattebehörighet och internationell avtalsrätt. Således är det att förmå Finland att driva på, för att frågan ska kunna lösas.

Utflaggningen av de åländska fartygen har lett till betydande skatteminskning för de åländska kommunerna. Det har förekommit lite märkliga uttalande ibland, att det inte har haft så stor ekonomisk betydelse. Bara utflaggningen av M/S Eckerö och M/S Birka Paradise ledde till att kommunal skatt på cirka 1,5 miljoner euro går det åländska kommunerna förbi. Det här är faktiskt 2,1 procent av de åländska kommunernas förvärvsinkomster år 2008, så det är en betydande summa.

Herr talman! Jag vill till sist säga att jag tänkte jobbar mycket med den här motionen. Jag tyckte att detta var ett av de bättre förslagen som har lagt, lite jävig som jag är i den bedömningen.

Veckan efter att motionen offentliggjordes var Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt här på Åland. Jag noterade då att landskapsregeringen tog upp den här argumentationen med den svenska statsministern, vilket jag tyckte att var väldigt bra.

Sedan kan man hoppas att kanske lagutskottet går mera in på djupet, hjälper till lite, ser vad vi kan göra i behörighetshänseende och ser på vilket sätt vi kan trycka på. Detta är någonting som också borde ligga i kommunalpolitikernas intresse. Tack, herr talman.

Talmannen

Begäres ytterligare ordet?  Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

Remiss

14      Samordnad sjöfartsutbildning

Vtm Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion (HM 23/2009-2010)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkänns?

Talmannen föreslår att en gemensam diskussion tillåts gällande detta ärende och nästa. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

Remiss

15     Sammanhållen sjöfartsutbildning

Ltl Roger Janssons m.fl. hemställningsmotion (HM 46/2009-2010)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkänns?

Diskussion.

Vtm Gun-Mari Lindholm

Talman! Även om det säkert hade varit mera inspirerande att ha den här diskussionen och presentera den här motionen vid ett senare tillfälle, eftersom salen är ganska tom, så väljer jag ändå att göra det nu tillsammans med följande motion, som kommer att presenteras av ltl Roger Jansson. Det är väldigt viktigt att dessa båda motioner remitteras till kulturutskottet så att de kan behandlas tillsammans med den nya gymnasielagen.

Den här motionen skrev jag i mars och den har blivit avförd ett antal gånger redan. Jag skrev motionen med anledning av att vi visste, hoppades och trodde att det skulle komma en ny lagframställning angående gymnasieskolorna. Jag valde att lämna in den här motionen för att den kanske skulle bidra till det tankesätt som vi har haft inom vår grupp. Jag vet också att FS har haft samma tankesätt.

Klämmen i motionen säger; "i genomförande av gymnasialstadiereformen tillses att en samordnad och branschanpassad sjöfartsutbildning skapas".

Sjöfartsutbildningen på Åland har varit och är en profilbärande utbildning alltjämt. Det skulle vara viktigt att Åland framdeles fortsättningsvis kan vara stolt över att vi har hög nivå på vår sjöfartsutbildning.

Idag finns det en del utbildning som ligger på gymnasienivå, sjömansskolan och eller yrkesskolan, och vi har en utbildning på högskolenivå där man utbildar tekniker, ingenjörer, styrmän och kaptener. Dessa båda nivåer borde på något sätt sammanlänkas och samordnas för att man skulle få en enhet. Varför skulle detta vara nödvändigt? Dels för att man lär sig olika saker på olika nivåer, men kunskapen kan vara överlappande. När man kommer på en högre nivå kan man på den lägre nivån redan ha erhållit kunskap som kan vara till nytt på den högre nivån. Man till exempel genom yrkesprov visa att man behärskar ett visst område som man förväntas ha när man går ut från den högre nivån. På det sättet kan den totala utbildningslängden också förkortas. Det är ett sätt som skulle vara till nytta. Jag tror att det skulle upplevas positivt för de studerandena att man genom yrkesprov kan visa på att man erhållit en viss kompetens på en lägre nivå, man kan förstås utöva det. Detta är väldigt svårt att kunna genomföra, nästintill omöjligt, eftersom det idag är olika utbildningsnivåer, utbildningslinjer och olika skolor. Det här förfaringssätt har man t.ex. i sjöfartsutbildningen i Åbo och det är väldigt uppskattat av de studerande.

Det skulle också vara nödvändigt att man tittar på vilken nivå hela utbildningen totalt sätt ska vara. Idag har jag den uppfattningen att väldigt många upplever att vissa av utbildningslinjerna har en väldigt hög nivå.

Jag tar som exempel en kille, vilket det ofta är, som söker sig till maskinteknik. Det är en typisk kille som har hållit på med att "pula" med alltifrån trampcykel, motorcykel till bil. Han är född med en skruvmejsel i handel. Han ser direkt vad som behöver göras och hur han kan lösa problemet. Han kommer in i de olika utbildningsenheterna. Han klarar sig på gymnasienivå och han vill komma vidare för att utbilda sig till tekniker eller ingenjör. Sedan kommer problemet, därför att matematikundervisningen är på en väldigt, väldigt hög nivå. Då är frågan om det är nödvändigt att alla har matematik på den höga nivån? Med det här uttalandet vill jag inte säga att jag är för att man ska sänka nivån. Men jag tror att man ska ta en titt på om det faktiskt måste vara så här. Om det är för att man ska möjliggöra att man, med sin examen, inte endast behöver arbeta till sjöss, utan man möjliggör att man även kan arbeta på land, så kanske det är behövligt. Jag vet inte, jag har också fått det berättat för mig att det är just det som gör att man sedan kan söka sig till andra arbeten, inte bara arbeten till sjöss. Därför har man valt att lägga sig på en lite högre nivå. Det kan ju naturligtvis vara bra.

Vissa tider i livet kanske inte sjömanslivet passar, när man just har bildat familj och har små barn så kan jag tänka mig att det inte är särskilt lätt att fara ut på jobb ett par månader.

Jag tycker att det skulle vara nödvändigt att man, i samband med den nya gymnasielagen, tittar på de här båda motionerna.

Helt ovetandes av varandra har också frisinnad samverkan, med Roger Jansson som första undertecknare, skrivit en likalydande motionskläm. Man vill att sjöfartsutbildningen ska samordnas. Det skulle vara bra att man redan i det här skedet funderar på hur man ska göra och kanske man kan komma med ett förslag som går i den riktningen. Det är det väsentliga i den här motionen. Det som jag tycker att är det mest väsentliga är att man på något vis kan få den kunskapen, som man har erhållit under en lägre nivå, med sig och man kanske kan förkorta utbildningen. Framförallt att man tar till vara färdigheten som finns hos många av de studerande.

Det är många idag som talar om att de som kommer direkt från det allmänbildande eller studieförberedande gymnasiet kanske inte är de som är mest lämpade att till exempel kolvhala en maskin mitt ute på Atlanten. Det är kanske den som är född med skruvmejsel i handen som är den bästa personen för det. De personerna kanske faller bort därför att utbildningsnivån är alldeles för hög. Tack.

Ltl Roger Jansson

Herr talman! Såsom vtm Gun-Mari Lindholm här angav så är detta väsentligt med anledning av att gymnasialstadielagstiftningen har kommit till lagtinget och redan remitterats till utskott. Där skrivs om sjöfartsutbildningen nästan enbart på sidan 1, i en deklaratorisk passus, som dessutom till sitt innehåll är väldigt oklar, att motionerna om den nödvändiga samordningen av flera funktioner inom den åländska sjöfartsutbildningen kan behandlas parallellt i kulturutskottet när gymnasielagen behandlas, oberoende av att lagstiftningen om högskolan ändå är en centralare del i den här frågan. Men det gäller båda skolorna. Man kan ha vår uppfattning; att vi ska bibehålla de här båda lagstiftningarna och nivåerna. Jag skiljer på gymnasialstadiet och högskolan också när det gäller sjöfartsutbildningen.

Man kan också ha den åsikten som näringens representanter har framfört; att det borde bildas någon form av ny organisation, nytt block, där en del tre av vår utbildning skulle vara sjöfart specifik. Jag tror att den modellen är en mindre lyckad lösning än den som vi förespråkar.

Det går säkert inte för kulturutskottet att behandla de här motionerna samtidigt i samma ärende eftersom de sträcker sig långt in på högskolans område. Jag hoppas i alla fall att kulturutskottet finner en väg att behandla dem parallellt i alla fall.

Vi har i klämförslaget för vår del en något utvidgad modell jämfört med klämmen som vtm Gun-Mari Lindholm har i sin motion, där hon talar om en samordnad och branschanpassad sjöfartsutbildning.

Vår huvudmålsättning är att få ett sammanhållet samordnings- och marknadsföringsblock där också utbildningarna samordnas och dubbel utbildningar minimeras. Man kan säga att det är samma målsättning vi har, vi har tagit steget längre och pekat också lite på hur man gör det här.

Vi har skrivit i vår motion: "All sjöutbildning särskiljs inom ett nytt samordnings- och marknadsföringsblock där högskolans däcks- och maskinbefälsutbildningar, sjömansskolans nuvarande utbildningar och sjösäkerhetscentrets grund- och fortutbildning utgör kärnan men där hotell- och restaurangutbildning och administrativ utbildning inom Handels kan vara delar.

En delmålsättning bör vara att utbildningar inte dubbleras för samma elever och att gemensamma resurser samordnas maximalt. Detta samordnings- och marknadsföringsblock borde beslutsmässigt ges en tydlig ställning gentemot dels högskolans ledning och dels gentemot yrkesgymnasiets ledning för att detta sammanhållna maritima utbildningsblock skall vara synligt och trovärdigt i skapandet av ny framgångsrik utveckling för åländsk sjöutbildning."

Vi har också i vårt resonemang utvecklat det som landskapsregeringen i framställningen till gymnasielagen söker vägar för. Man har en arbetsgrupp som ska jobba på det och de ska vara klara till hösten. Vi har då till den arbetsgruppen och till landskapsregeringen ett någorlunda färdigt tänkt förslag. Som bas för vårt tänkande har mycket varit det arrangemang som man har i Åbo, vilket har varit framgångsrikt för dem. Det innebär inte att vi behöver vara sämre och lägga oss som en släpvagn till dem och försöka kopiera deras system. Jag menar att vi ska sträva efter att vara bättre. Vi ska hitta en ännu bättre modell än vad de har. Det finns ingenting som talar emot att vi inte skulle lyckas få den mest attraktiva sjöfartsutbildningen på Åland i hela spektret. Vi har de allra bästa förutsättningarna genom småskaligheten, vår närdemokrati och snabba beslut och genom självstyrelsen som är sammanhållande för den här verksamheten. Medan man i Finland, Sverige, Norge och Danmark har betydligt större projekt och organisation för sådana här förändringar.

Tyvärr visar historien att vår småskalighet, de fördelar vi har och det enorma human kapital vi har inom sjöfartsbranschen inte har kunnat utnyttjas. Vi har varit nästan sämst, nåja, det har vi inte varit, för det är vissa andra utbildningar som har gått kräftgång. Men av de utbildningar som är aktiva och eftertraktade idag så ligger vi inte alls på topp. Det här ska förändras, menar vi.

Högskolans tillkomst blev ett bakslag för den här utvecklingen. Det har faktiskt tagit så här många år, sedan högskolan började, före man insåg hur man måste göra. Idag finns det en stor beredskap inom högskolan att göra det här.

Tyvärr är beredskapen inom sjömansskolan idag sämre. Det måste vi politiker ta ansvar för, så att det blir skött på ett bättre sätt.

I Åbo heter den sammanhållna utbildningen, som är dels på yrkesskolan Novias nivå och dels på andra stadiets utbildning, Axxells nivå. På Novia utbildar man sjökaptener och ingenjörer. På Axxell utbildar man vaktstyrman och vaktmaskinmästare. Det är i alla fall en relativt likartad situation som vi har i landskapet, men vi har en lite annorlunda uppbyggnad och bör därför hitta modellen som är lite annorlunda. Aboa Mare är det gemensamma marknadsföringsnamnet som man går ut med. Man har en väldigt fin information på nätet, som jag har en del av här. Man ger en bild av att det är en sammanhållen verksamhet. Man kan pendla mellan de olika nivåerna på ett praktiskt och bra sätt. Man har skött praktikproblematiken, som idag är väldigt stor inom sjöfartsutbildningen, på ett relativt föredömligt sätt i samarbete med de rederier som finns på fastlandet, men faktiskt även med något åländskt rederi.

Aboa Mare skriver så här på nätet: "Vi har utbildat Sjökaptener i Åbo sedan 1813 och är därmed Finlands äldsta yrkesskola. Idag utbildar vi sjökaptener och ingenjörer inom sjöfart vid Yrkeshögskolan Novia och vaktstyrmän och vaktmaskinmästare vid Axxell.

Förutom de långa linjerna ordnar vi även veckoslutskurser till skeppare i inrikestrafik, maskinskötare och förare, samt en stor mängd fortbildningskurser för såväl yrkessjöfarare, fritidsbåtförare och andra intresserade.

Till vårt förfogande har vi landets största fartygssimulator med 7 kommandobryggor. "

Dessutom har de maskinsimulatorer i samarbete med det privata företaget Wärtsilä. Det är ett imponerande arbete som man i Åbo har gjort under de senaste tio åren. I det arbetet har vi halkat lite efter.

Den här motionen vill anhängiggöra nödvändigheten av att vi utvecklar vår egen modell, men med lite modell ifrån det som har lyckats väl på annat håll.

Grunden för oss är att ha kvar de här båda nivåerna, gymnasialstadiet och högskolan med sjöfartsutbildning på bägge skolor enligt som det är idag och inkludera organisationen för säkerhetsutbildningen i sammanhanget, som väl kan vara privatiserad, och sedan att få det här att fungera så som en helhet och en enhet gentemot branschen och gentemot presumtiva kunder, alltså ungdomar och äldre som vill utbilda sig. När man sedan utbildar sig på någon av dessa nivåer inom utbildningen så ska det inte vara dubbel utbildning. Det ska åtminstone vara minerat med dubbla utbildningar, vilket inte riktigt fungerar idag.

Jag kan också säga att vid studium av nuvarande organisation tycker jag att det vore lämpligt att man går vidare med att t.ex. vicerektor på högskolan blir chef för samordningsblocket.

Herr talman! Jag beklagar att jag gick lite över tiden, men jag blir så rysligt engagerad i sådana här frågor. Jag avslutar med att återigen klanka på utbildningsministerns artikel i Centeraktuellt. Den här artikeln har satt mycket myror i huvudet på läsarna. Man undrar vad landskapsregeringen menar. Jag är tacksam till den delen här för att jag i samband med gymnasielagen fick av utbildningsministern en acceptabel förklaring och omtolkning. Jag ser att vi har goda möjligheter att komma överens med landskapsregeringen om hur det här ska skötas vidare. Tack. 

Ltl Anders Eriksson, replik

Det är rätt beundransvärt att ltl Roger Jansson säger att han blir så rysligt engagerad när man tittar ut över den här fullsatta och engagerade salen, men det går säkert bra ändå.

Ltl Jansson beskrev mycket om situationen i Åbo och pekade på hur bra de var där, men sade att vi ska bli bättre här på Åland. Det är ju någonting som vi har velat länge.

En av mina bästa vänner ville studera till kapten, när han tog kontakt här på Åland så var det bara problem. Men när han tog kontakt till Kalmar och Göteborg så sade de att det inte var några problem och att det fixar sig. Kom hit, vi ska hjälpa dig, det är inte några problem.

En person som hyrde lägenhet av mig, som var från Stockholm, menade att utbildningen inte fungerade här. Utbildningen var så teoretisk, det fanns inte någon praktisk inriktning, så han flyttade ner till Kalmar. Nu är inte detta någon vetenskaplig undersökning, men de signaler som kommer visar att sjöfartsutbildningen på Åland inte är bra. Samtidigt har vi länge sagt att vi vill att sjöfartsutbildningen ska bli den bästa i Östersjön.

Ltl Jansson är den politiker som kanske bäst har inblick i näringen så min direkta fråga är: Vad beror de här problemen på? Varför kommer vi aldrig till skott?

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Jag tror att det vore fel av mig att försöka få svara, därför att det är många som har varit inblandade i det här. Under min tid i riksdagen hade jag väldigt mycket sjöfartskontakter och jobbade med den finska sjöfartens utveckling. Flera av de personer, som var med i det arbetet, var väldigt engagerade i utbildningen. Det var bland annat en person som var med och byggde upp utbildningen i Åbo. Det var mycket intressanta diskussioner kring detta. Jag kunde då jämföra det med situationen här på Åland. Jag tror att en orsak till att det har blivit en broms i vår utveckling är att när högskolan bildades så blev det ett bakslag där. Sedan har delar av näringen på Åland krävt att kvalitetsnivåerna på utbildningen ska sänkas, detta med moped skruvade och sådant, vilket jag varnar för.

Ltl Anders Eriksson, replik

När det gäller sjöfartstrategin som togs fram 1998, tror jag, jag vågar inte säga säkert, så var vi båda två involverade också då. Det var ett viktigt ben att sjöfartsutbildningen skulle bli så bra som möjligt.

Det är lite beklagligt, för vi har ett stort kunnande i det här samhället. Vi har egen behörighet här, vi står ofta och kritiserar att vi inte har behörighet och inte kan göra någonting. Men här har vi ett stort kunnande i samhället, vi har en egen behörighet och vi har småskaligheten som borde göra att man snabbare kunde få bitarna på plats. Men ändå lyckas vi inte. Det är ju synd om högskolan, det är inte någon nyhet, jag har ju själv fått signalerna att inrättandet av högskolan inte var ett framsteg för sjöfartsutbildningen, tvärtom. Det är beklagligt.

Vi kommer inte att lösa detta i ett replikskifte i det här sena skedet. Nog är det lite synd att det faktiskt ska gå på det här sättet med en så viktig näring.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Jag vill ändå fortsätta diskutera kvaliteten, eftersom den kom fram här både i första repliken och tidigare också i ett anförande. Man skulle eftersträva någon slags kvalitetssänkning på den åländska utbildningen för att ge de här pojkarna som är lite mera praktiskt tekniskt inriktade möjlighet att få en kortare, snabbare och enklare utbildning. Om vi vill vara bäst i Norden inom sjöfartsutbildningen så måste vi ha en hög kvalitet på utbildningen. Det ska vara ledstjärnan genom hela organisationen. Det utesluter sedan inte att ha en annan fil för dem som inte har ambitioner att bli maskinmästare eller sjökaptener, åtminstone inte i första skedet, utan de vill vara ute på sjön och jobba med de enklare jobben, även om det kanske också är maskinjobb osv. Det kan jag tänka mig, men vi får inte lämna den höga ambitionen när det gäller kvaliteten.

I Åbo har de till exempel en internationell sjökaptensutbildning som sker helt och hållet på engelska. Den utbildningen attraherar människor runt hela världen. Det ska vi också kunna ha här och hålla kvaliteten.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begäres ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendena 14 och 15 remitteras till kulturutskottet.

Remiss

16     Översyn av ledningsfunktionerna vid samhällskriser

Ltl Johan Ehns m.fl. hemställningsmotion (HM 38/2009-2010)

Ärendet avförs och upptas till behandling vid ett senare tillfälle.

Plenum slutar

Nästa plenum hålls den 6 september 2010 kl. 13.00. Plenum är avslutat. (Plenum avslutades kl. 16.17).

Originalfil