Plenum den 3 mars 2008 kl. 13.00

PLENUM den 3 mars 2008 kl. 13.00.  

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Barbro Sundback).

29 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Barbro Sundback, orsak: deltagande i BSPC:s arbetsutskott om arbetsmarknad och välfärd i Berlin. Godkänt.

 

Herr Landshövdingen: 

Värderade herr talman!

Jag ber att till lagtinget för behandling få överlämna republikens presidents två framställningar om godkännande av dels avtalet med Vitryssland för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst och dels godkännande av ändringen av konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor.

 

TALMANNEN: Framställningen kommer att behandlas i vederbörlig ordning.

 

Meddelande

Meddelas att den allmänna motionstiden för vårsessionen 2008 utlöper torsdagen den 13 mars kl. 12.00.

Meddelas att val av fyra landskapsrevisorer för finansåret 2008 förrättas vid plenum måndagen den 10 mars varvid kandidatlistor för valet skall inlämnas till lagtingets kansli senast den 7 mars kl. 15.00.

Antecknas.

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Lagutskottets betänkande nr 4/2007-2008 angående ändring av 30 § lagtingsordningen. (LM 1/2007-2008).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum onsdagen den 5 mars. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 2:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 4/2007-2008 om ny blankettlag om byggnaders energiprestanda. (FR 10/2007-2008).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum måndagen den 10 mars. Godkänt.

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 3:

 

Landskapsregeringens framställning angående stöd till näringslivet. (FR 12/2007-2008).

 

Beslut har fattats om remiss till näringsutskottet. Ärendet är bordlagt den 18.1. Diskussionen fortsätter. Diskussion.

 

Ltl Anders Eriksson:

Herr talman!

Det var inte jag som föreslog bordläggning av detta ärende, men jag är lite förvånad om det en gång är föreslaget att ärendet skall bordläggas och ingen har någonting att säga! Tittar man lite allmänt på det är det här en framställning som går stick i stäv med det som många av oss vill, dvs. att man skall ha mera lån till näringslivet i stället för bidrag; med lån följer nämligen också ett ökat ansvar. Det vore intressant att höra hur man från den nya landskapsregeringen ser på resonemanget.

 

Näringsrätten och jordförvärvsskyddet har också diskuterats. När det gäller jordförvärvsskyddet har det anförts att på grund av jordförvärvslagstiftningen har man en sämre säkerhet ute i skärgården t.ex. när man skall göra investeringar, och det är helt riktigt. Däremot har det funnits ett garantisystem som man från landskapets sida har kunnat hjälpa till med så att det har funnits godtagbara säkerheter. Förstår jag framställningen rätt försvinner också det.

 

Den sista saken som jag tänkte kommentera helt kort är näringsstödskommissionen. Det sägs att den inte behövs mera och det kan säkert äga sin riktighet. Det sägs att politiskt tillsatta organ bör principiellt inte delta i beredning av stödärenden som rör enskilda fysiska och juridiska personer, såsom det nu kanske är inom näringsstödskommissionen.. Det sägs också att kommissionen inte har någon betydelse just på grund av policydokument baserade på EG:s statsstödsregler samt lagtingets budgetberedning som styr handläggningen av dessa ärenden. Också detta är riktigt, men jag tycker ändå att i näringsstödskommissionen har man försökt sträva till att få representanter från näringslivet med och jag tror att det faktiskt är viktigt för landskapets näringspolitik att man försöker få så bra kontaktytor som möjligt till det åländska näringslivet.

 

Det vore alltså intressant att få höra hur man från landskapsregeringens sida ser på dessa tre frågeställningar.

 

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

När det gäller näringsstödskommissionen har vi diskuterat i både den här och också i den förra landskapsregeringen att det kanske skulle vara klokt att gå in en ny sammansättning av den – egentligen slopa den. En ny sammansättning på det sättet att de ärenden som tidigare har beretts i näringsstödskommissionen skulle hanteras av tjänstemännen på näringsavdelningen. Detta av den enkla anledningen att vi anser att det inte finns utrymme för politik längre i näringsstödskommissionen i och med att ansvaret och uppgifterna utökas, inte bara till det man har hanterat tidigare utan nu kommer man att förutom investeringsstöd att också gå in för produktutveckling. Det betyder att om det skall sitta olika personer i en kommission och diskutera andra som kanske har kopplingar till vissa företag som sedan skall diskutera andra företags produktutveckling så blir det en något konstig situation. Landskapsregeringen har alltså i åtanke lika behandling för alla och jag skulle säga att det blir mer ändamålsenligt och inte utrymme för politik längre utan slopandet av näringsstödskommissionen innebär en regelrätt och rättssäkerhetsmässigt korrekt hantering.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag är tacksam för svar på en av mina tre frågor. I vilket fall som helst så resonemanget om att det kan bli kopplingar mellan olika företag tycker jag inte är riktigt hållbart. Nog fungerar det alltid på det sättet att om ett jäv föreligger anmäler man jäv. Viktigt är ändå, med all respekt för näringsavdelningens duktiga tjänstemän, att man får lite synpunkter direkt från verkstadsgolvet. Därför tycker jag att näringsstödskommissionen har fyllt en funktion.

 

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

I det här fallet handlar det inte om jävsproblematiken utan det handlar helt enkelt om att man får insyn i andra företags produktutveckling i ett mycket tidigt skede. Det är ingen bra rättssäkerhet. Vi anser att dessa ärenden bör behandlas på samma sätt som andra ärenden hanteras på näringsavdelningen och att tjänstemännen skall bereda dem. Så har diskussionen varit. Skulle det fortsättningsvis ha varit bara investeringsstöd som det har varit förut skulle vi ha stött att näringsstödskommissionen skulle ha varit kvar.

 

När det gäller de andra två frågorna, herr talman, så uppfattade jag åtminstone inte riktigt frågorna i dem. Ltl Anders Eriksson konstaterar att lagstiftningen går stick i stäv med dem som skulle vilja ha mera lån i stället för bidrag. Jag uppfattade inte någon fråga när det gällde näringsrätten. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 4:

 

Landskapsregeringens redogörelse enligt 32 § lagtingsordningen för tiden 1 november 2006-31 oktober 2007. (RS 1/2007-2008).

 

Ärendet remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden. Diskussion.

 

Lantrådet Viveka Eriksson:

Talman!

Detta är den årliga redogörelsen som skall avges enligt 32 § lagtingsordningen och den sträcker sig över tiden 1 november 2006 – 31 oktober 2007. Det är alltså ett tag sedan den perioden avslutades.

 

Systemet med att lämna en redogörelse till lagtinget ändrades under förra perioden så att vi införde ett system där redogörelsen kom till lagtinget via ett remissförfarande. Tidigare fördes redogörelsen direkt till självstyrelsepolitiska nämnden och nämnden redogjorde i sitt betänkande för vad som har hänt. I allmänhet behandlar man redogörelserna i nämnden på så sätt att man skriver vad som har hänt efter tiden har tagit slut, vad är ärendets status efter 31 oktober 2007. Så förväntar jag mig också att självstyrelsepolitiska nämnden gör när nämnden behandlar den föreliggande redogörelsen. Det som är intressant är vad som händer nu och vad som händer framöver, samtidigt som det är en form av revidering av landskapsregeringens externpolitik. Samtidigt är det en intressant situation när jag står och presenterar en redogörelse som egentligen sträcker sig över en period då en annan landskapsregeringen var aktiv. Jag skall ändå kort redogöra för de rubriker som finns. Jag antar att nämnden kommer att höra oss i landskapsregeringen så att vi närmare får redogöra för de olika ärendenas status.

 

Jag tycker att man också skulle fundera på systemet med remiss. Jag kommer ihåg att vi i samband med tidigare års remisser varit tveksamma därför att redogörelsen sträcker sig så långt tillbaka i tiden och det som varit intressant är sedan när betänkandet kom därför att då har man lite mera kött på benen för debatten. Är alltså det här systemet bra eller var det bättre förr?

 

Landskapsregeringens avsikt är att redogörelsen alltid skall komma till lagtinget; oavsett om den går direkt till självstyrelsepolitiska nämnden eller om den går via plenum, har vi för avsikt att komma med redogörelsen direkt efter att perioden är slut, alltså i november-december så att lagtinget hinner behandla den under höstsessionen.

 

Under punkt 2 finns en redogörelse för det språkpolitiska programmet, som ju ingående debatterades under förra lagtinget. Vi hade ett språkpolitiskt program som också behandlades i den dåvarande självstyrelsepolitiska nämnden. Det var debatt i plenum och nämnden omfattade programmet med vissa formuleringar. Den förra landskapsregeringen gjorde en beställning till ÅSUB av de utredningar som efterlystes i det språkpolitiska programmet. Den här landskapsregeringen har formulerat ett uppdrag för det språkråd som efterlyses i det språkpolitiska programmet och vi kommer att inom de närmaste dagarna tillsätta språkrådet. Vi har haft vissa funderingar på tillhörigheten; språk har nämligen hört under kulturavdelningen, men samtidigt är språkfrågan väldigt övergripande, allmängiltig, den går in i allting och därför har vi diskuterat vem som skall vara ansvarig för den fortsatta processen. Vi har hittills stannat vid att den är av en sådan övergripande karaktär att den borde ligga direkt under lantrådet och förvaltningschefen. Vi kommer, som sagt, att tillsätta språkrådet och vi har formulerat ett reglemente för språkkrådet som tar fasta precis på de skrivningar som finns i det språkpolitiska programmet och i självstyrelsepolitiska nämndens skrivningar.

 

När det gäller justitieombudsmannens inspektion och justitiekanslerns befogenheter i landskapet kan jag bara konstatera att det t.o.m. är två år sedan det efterlystes från lagtinget att det skulle genomföras en översyn i vilken form och på vilket sätt JO och JK skall vara verksamma i landskapet. Det här är ett arbete som vi nu har satt igång i förvaltningen.

 

I spelkonflikten mellan Ålands penningautomatförening och rikets myndigheter har det egentligen inte hänt någonting. Som alla vet ligger åtalet vilande; vi vet ännu inte vad följden blir av det. Som ni kommer ihåg blev lantrådet och kansliansvariga samt PAF:s ledning åtalade; här finns ännu ingenting att rapportera.

 

Penningtvätt och finansiell terrorism. Det här var en diskussion som fördes mellan landskapet och regeringen där det visade sig att Åland, trots att vi har behörighet på området, inte var delaktig i en process. Genom att den dåvarande landskapsregering tryckte på fick man det här på rätt; man fick också in de synpunkter som landskapet hade i frågan och fick alltså sakerna tillrättalagda.

 

En stor del av det externpolitiska arbetet, externpolitiska kontakter, är givetvis arbetet med EU och EU-politiken. Man kan i och för sig reflektera kring: är EU externpolitik eller är det inrikespolitik? Det griper väldigt mycket in i vår inrikespolitik. Skulle vi också lyfta in Åland och Europeiska unionen i redogörelsen skulle förstås största delen handla om det, så därför har vi redan valt ett förfarande med ett skilt meddelande om EU-frågor. Ett EU-meddelande kommer förhoppningsvis redan nästa vecka på lagtingets bord där vi också beskriver årsprogrammet men också tar upp det som har efterlysts av tidigare lagting: en mer långsiktig inriktning av EU-politiken, att vi i den nya landskapsregeringen presenterar hur vi ser på de kommande fyra åren och EU-arbetet. Till det vill jag återkomma när meddelandet presenteras här i lagtinget.

 

När det gäller den demilitariserade zonen härleder detta ur en rapport som visade på att förändringar i geografin ledde till att den demilitariserade zonen och den självstyrda regionen inte sammanföll; landhöjningen hade gjort att landskapsbilden hade förändrats. Det uppstod en situation där delar av självstyrelsen var utanför det demilitariserade området och där delar av demilitariseringen var utanför det självstyrda området. Detta uppmärksammades av en arbetsgrupp, där vi också hade åländska representanter, som förde fram flera konkreta förslag till ändringar. Detta är också en fråga som vi i landskapsregeringen har tagit i och för diskussioner med regeringen om hur vi skall komma vidare.

 

När det gäller säkerhetspolitiska frågor har vi en ständig rapportering via landshövdingen hur många fartygsbesök och överflygningar som görs på Åland. Detta framgår av redogörelsen.

 

I beskattningsfrågan har vi först frågan som handlar om en nordisk dubbelbeskattningsgrupp som finns. Den förra landskapsregeringen har i olika sammanhang påtalat att Åland, som har ett verkligt stort intresse i de här frågorna, också borde ha möjlighet att delta i gruppens arbete. Den saken har vi också följt upp och understrukit vikten av att Åland skall vara delaktiga i arbetet.

 

När det gäller den parlamentariska skattegruppen som kom med sitt betänkande i oktober 2007 har landskapsregeringen följt upp det arbetet genom att göra den beställning som man enades kring att skulle beställas av ÅSUB. ÅSUB har ett digert årsprogram och de löften vi har fått därifrån är att det här kommer att komma upp någon gång under hösten.

 

En punkt i redogörelsen gäller behörighetsfrågor inom luftfarten. Det har funnits en arbetsgrupp som tillsatts på landskapsregeringens initiativ där man såg över sakernas tillstånd vid flygplatsen i Mariehamn. Man borde få till stånd någon sorts samarbete om  flygplatsen. Den arbetsgruppen är klar och har kommit med en överenskommelseförordning om att det skall tillsättas en samrådsdelegation där åländska representanter skall ingå. Det kommer att vara två personer från riket och två från landskapet.

 

Den sista frågan gäller behörighetsfördelningen mellan landskapet och riket. Lagtinget antog i april 2007 en lagstiftning om offentlig upphandling och det som hände var att HD konstaterade att lagtinget hade gjort en behörighetsöverskridning. Bakgrunden är att det har skett en förskjutning; självstyrelselagen finns som en grund men samtidigt förändras verkligheten. EG-rätten kommer in och ställer vissa krav på förändringar och i det här fallet har det blivit en förskjutning från offentlig förvaltning, som är landskapets behörighet, till att gälla mera konkurrensfrågor, som är finsk behörighet. HD gjorde följaktligen bedömningen att landskapet hade gjort en behörighetsöverskridning. Presidenten säger att självstyrelselagen förstås lever i en föränderlig värld, men skall man göra förändringar som berör behörighetsfördelningen genom lagstiftning skall ribban läggas väldigt högt. Förändringar i behörighetsförskjutningar skall i regel företas i självstyrelselagen, så presidenten konstaterade alltså att lagen om offentlig upphandling skulle kunna träda i kraft.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag håller med lantrådet om att de flesta vill hellre debattera nutiden än historia. Orsaken till att debatten om redogörelsen har varit ganska tunn hänger å sin sida ihop med att själva redogörelsen också har varit tunt, den har blivit allt magrare med åren. Jag tror att har man en diger redogörelse över de självstyrelsepolitiska åtgärderna tror jag att det är bra med en remiss via lagtinget så att man kan föra fram åsikter vad man eventuellt saknar och kan ifrågasätta saker och ting före redogörelsen går till självstyrelsepolitiska nämnden. Jag hoppas på en fylligare redogörelse framöver och vi fick redan ett löfte om en tidigare leverans, så då kanske vi får en debatt som är mera up-to-date.

 

Lantrådet sade att landskapsregeringen i dagarna skulle tillsätta ett språkråd. Mig veterligen har inte vi fått någon förfrågan; i och för sig har Ålands Framtid konsekvent lämnats utanför de organ som hittills har tillsatts, men hur är det med språkrådet? Tänker man låta oppositionen vara med där eller hur är tankarna?

 

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Talman!

När det gäller påståendet att det inte finns så mycket text i redogörelsen kan det också bero på att alla dessa frågor har diskuterats under årets gång med lagtinget. Det är frågor som man vartefter stämmer av med självstyrelsepolitiska nämnden, så på det sättet är det egentligen självstyrelsepolitiska nämndens redogörelse som kanske skulle vara ännu mer intressant. Precis som lagtinget också har en redogörelse från finansutskottet om avtalsfrågor, från Nordiska rådsdelegationen om nordiska frågor skulle man kunna svänga på det här och säga att det är nämnden som ger en redogörelse till lagtinget. Det är bara en tanke, men då tror jag också att man skulle få en fylligare debatt.

 

När det gäller språkrådet, herr talman, är det uttryckligen så, i enlighet med det språkpolitiska programmet och i enlighet med självstyrelsepolitiska nämndens betänkande, att språkrådet inte skall tillsättas på politiskt mandat utan det skall vara ett sakkunnigorgan där representanter för organisationsliv, näringsliv, utbildningssektor och liknande områden skall ingå.

 

Ltl Roger Jansson:

Herr talman, värderade kolleger!

Först några synpunkter på lantrådets frågeställningar huruvida det är en bra metod att ha en remiss före ärendet behandlas i självstyrelsepolitiska nämnden. Efter en tids frånvaro tycker jag att den här utvecklingen är bra, alldeles särskilt ger den ytterligare vägkost för ledamöterna i självstyrelsepolitiska nämnden inför deras behandling genom att den nu tillställs alla ledamöter, vi kan behandla den på våra gruppmöten och vi kan också föra en diskussion här i plenum, om vi vill. Också ur den synpunkten är det bra med en remiss att här skall vi nagelfara landskapsregeringarnas hantering av frågorna under året som gått, naturligtvis med speciell tonvikt på framtiden, hur det påverkar skötseln av dessa ärenden framöver. I anledning av det har jag några frågor och kanske också några synpunkter till gentemot landskapsregeringen.

 

På något sätt tycker jag att redogörelserna har blivit torrare med åren. Det har blivit mera blott information, om jag säger så. Om man ser långt tillbaka i tiden tycker jag särskilt att det är på det sättet. Då brukar man uttrycka det som så att det ser ut väldigt mycket som en tjänstemannaprodukt, och det är det naturligtvis, det är tjänstemännen som samlar uppgifterna under åren, skriver ner dem och levererar dem till landskapsregeringen för vidare leverans till lagtinget. Men det är väl här som det kunde ske en utveckling så att landskapsregeringen kunde anlägga lite mera politiska synpunkter på de ärenden som är rubricerade och behandlade så att lagtinget och dess självstyrelsepolitiska nämnd får en uppfattning om hur landskapsregeringen avser att politiskt arbeta med frågorna. Delvis finns detta redogjort för i berättelsen och delvis inte. Det hade också varit ett bra tillfälle för den nytillträdda landskapsregeringen att komma med sådana politiska markeringar för sin del utgående från sitt regeringsprogram och allmänna resonemang; då hade vi haft mera politiskt kött på benen att diskutera här i lagtinget.

 

Låt mig ta några rubriker, först ”Svenska språket”. Man kan säga att det är lite olyckligt när det drar ut så väldigt på tiden med åtgärder. Det parlamentariska kommittébetänkandet överlämnades under 2006 och det var till behandling i lagtinget för snart ett år sedan. Enighet rådde åtminstone om de frågor där det rådde enighet, alltså inte alla frågor, men några av de väsentliga frågorna och särskilt om språkrådet som fortfarande inte är tillsatt. Nu fick vi höra att det skall tillsättas och det var också det förra lagtingets beslut, så det är naturligt, men tidsutdräkten kan man kritisera både den förra landskapsregeringen och den här landskapsregeringen för.

 

När det sedan gäller den svåra frågan om spelkonflikten mellan Ålands penningautomatförening eller rättare sagt mellan självstyrelsen och Finlands regering hade det varit värdefullt om landskapsregeringen, antingen här i texten eller i lantrådets redogörelse inför lagtinget eller både och, hade angivit något av vad landskapsregeringen avser att göra och anser att är möjligt att göra samt hur landskapsregeringen försöker följa med frågan. I den här frågan händer nämligen hela tiden väldigt mycket på grund av Europeiska kommissionens agerande gentemot medlemslandet Finland men även gentemot andra länder. Den stora intressanta frågan för självstyrelsens del och för Ålands penningautomatförenings del är vad de här initiativen och aktiviteterna från kommissionens sida framöver kommer att innebära för spelsituationen i Europa samt de nationella monopolen inklusive det åländska monopolets del. Det finns alltså ingen redogörelse för det här och jag skulle gärna se att lantrådet något kunde kommentera den frågan.

 

När det gäller rubriken ”Åland och Europeiska unionen” har vi i vår grupp diskuterat att det är en bra modell att man har ett skilt meddelande och att man med den motiveringen kan lämna bort det från den här redogörelsen.

 

Punkten 6. Demilitariserade zonen. Det är inte bara den demilitariserade zonen som har behandlats i betänkandet utan det är faktiskt också landskapsgränserna, det självstyrda Ålands gränser, särskilt österut och norrut. Det är fråga om inskränkning av det demilitariserade och neutraliserade området i österled och det är fråga om ett utökat självstyrelseområde norrut. Här anges att ”betänkandet har ännu inte föranlett några åtgärder från den finska regeringen”, och det är i och för sig en bra information, men redogörelsen är ju riktad till lagtinget så det vore intressant att höra vad landskapsregeringen har för aktiviteter för att åtgärda de väsentliga frågor som särskilt har att göra med landskapsgränserna. När det gäller den demilitariserade zonen har landskapsregeringen svårt att göra annat än sitta i båten och vänta på att Finlands regering skall göra någonting. Gärna också en synpunkt om det.

 

Avslutningsvis, herr talman, när det gäller punkten 8 om beskattning så framkommer inte  här heller någonting annat än att man har vänt sig till ÅSUB för att i enlighet med den parlamentariska gruppen få utredningar gjorda därifrån. Lantrådet sade just här i talarstolen att ärendet torde komma i ÅSUB någon gång under hösten, ungefär så föll orden. Och vad är det som kommer upp i ÅSUB under hösten? Är det så att de börjar då eller är det så att de slutar då? Tidtabellsfrågan är väsentlig, dels för ÅSUB:s del men också för landskapsregeringens del, eftersom den enda åtgärden man vidtar i beskattningsfrågan knappast väl är att beställa utredningen från ÅSUB, utan man avser väl också att göra någonting annat aktivt under 2008! Det vore angenämt med en synpunkt också på den punkten.

 

Lantrådet Viveka Eriksson:

Talman!

När det handlar om redogörelsen kunde vi visst göra som ltl Roger Jansson säger att vi skulle ha ett mer framåtsyftande dokument och med mera politiska riktlinjer hur vi avser att jobba. Det är dock inte tanken med redogörelsen. Det är en redogörelse som skall ges enligt lagtingsordningen och som skall beskriva vad som hände under den aktuella perioden. Om lagtinget vill ha en mer framåtsyftande externpolitisk debatt så borde vi kanske ta in det i ett annat meddelande; så gjordes faktiskt också under den förra perioden. Vi hade ett externpolitiskt meddelande där vi diskuterade olika externa frågor. Vi är helt öppna för att komma med ett sådant meddelande; i det kunde man faktiskt också väcka en diskussion om t.ex. det nordiska samarbetet. Mot den bakgrunden finns inte allt i den nu aktuella redogörelsen som ltl Roger Jansson efterlyste: mera politiska ställningstaganden för framtiden och mera riktlinjer. Däremot diskuterar vi, som sagt, gärna med självstyrelsepolitiska nämnden och beskriver mera i detalj status i alla frågor som räknades upp, t.ex. PAF. Det stämmer att det händer mycket saker i det ärendet; det är en utredning på gång där vi förväntar oss ett slutresultat inom några månader och det kommer att ha en viss betydelse för hur vi skall jobba vidare med PAF-frågan. Det som händer på EU-nivå i den frågan är intressant.

 

När det gäller den demilitariserade zonen är det uttryckligen så att den frågan har man klarerat i arbetsgruppens rapport och där ger man vissa förslag för hur man skall gå vidare. Det är i den riktning som framkommer i rapporten som landskapsregeringen också tänker jobba.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

När det gäller redogörelsen har jag den uppfattningen att genom årtiondena, börjar det nästan bli, så har det varit ett önskemål från lagtingets sida – hur utformat det blev under de senaste fyra åren vet jag inte – att den skulle innehålla både en redogörelse över den exakta period som den spänner över men också s.a.s. vara ett underlag för politiska ställningstaganden i självstyrelsepolitiska nämnden och därmed i lagtinget över fortsättningen av hanteringen av just de ärendena. Lantrådet var själv i sitt anförande inne på ett sådant önskemål. TALMANNEN: Tiden är ute.

 

 

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Som jag sade var det faktiskt två skilda meddelanden som vi diskuterade under fjolåret i lagtinget: redogörelsen, som var en form av tillbakablick och sedan fanns det också ett skilt meddelande med en framåtsyftande inriktning. Är det så att man i självstyrelsepolitiska nämnden och i lagtinget önskar att redogörelsen skall förändras är det självklart att landskapsregeringen kommer att bistå, men så här har systemet utvecklats genom åren.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Veronica Thörnroos:

Herr talman!

Som tidigare har sagts är detta en historisk tillbakablick, men det oaktat är det viktigt att lära av historien, lära för framtiden. Från centerns sida tycker vi att landskapsregeringen på ett föredömligt sätt har lyft upp de centrala självstyrelsepolitiska frågeställningarna som väsentligt berör landskapets författningsenliga rättigheter. Samtidigt känns det faktiskt som om man skulle ha en historiebok framför sig. Jag tänker närmare bestämt på Davids kamp mot Goliat, där vi nu har kommit till kapitel 32 och där varje kapitel inleds med en kort tillbakablick av vad som har hänt! Vissa av de frågeställningar som lyfts fram här – jag tänker speciellt på svenska språket – tror jag att vi har haft med oss ända sedan självstyrelsens tillkommelse.

 

Jag vill lyfta fram tre saker från centerns sida. Det första är svenska språket. Det andra är en rubrik som jag kallar demokratiunderskott alternativt får det gå till så här? Det tredje är rubriken ”Övrigt”.

 

Under vår s.k.ledighet, som jag för övrigt anser att inte existerar, men under lagtingets ledighet var jag upp till Österbotten och stannade till i Lappfjärd. Man har på rikssidan gjort en förordning som säger att sjukvårdsdistrikten skall bestå av minst 20.000 invånare. Ingen av dem jag besökte i Lappfjärd behärskar finska och man hade där varit väldigt orolig för hur sammanslagningen skulle se ut; det fanns nämligen två läger. Det fanns ett läger som ville att de svenskspråkiga sjukvårdsidstrikten Närpes, Malax osv. skulle sammanslås och så fanns det en annan falang som arbetade för att man skulle söka sig mot den finskspråkiga sidan, som hette Kauhajoki. Det blev omröstning och det var 27 stycken som fick rösta i stadsfullmäktige. Det svenskspråkiga alternativet vann med en rösts övervikt. Vi tror kanske här på Åland att det är bara för oss som det svenska språket är viktigt, men det är oerhört viktigt för väldigt många andra också i Finland. Partipolitik har ingenting med det här att göra, oberoende om man har röstat på centern, på samlingspartiet eller på socialdemokraterna, så när det kommer till frågor som berör själen, när det kommer till frågor som berör språket, så är det språket direkt som avgör, om det är svenska eller finska, allt annat är ovidkommande.

 

Herr talman!

Det har länge funnits och det finns fortsättningsvis en nonchalans från riksmyndigheterna gentemot Åland och vår status som enspråkigt svenskt landskap. Det som borde vara en självklarhet, dvs. att all kommunikation både muntligen och skriftligen skall försiggå på svenska, beaktas inte. Vad kan vi göra åt det? Ja, vi kan resignera om vi vill eller vi kan fortsätta kampen. Från centerns sida föreslår vi naturligtvis att vi fortsätter kampen, inte bara från landskapsregeringens sida utan även från lagtingets sida och verkligen kräver det vi har rätt till, dvs. information, kommunikation, på svenska.

 

Vad kan vi göra här på hemmaplan för att befästa våra positioner? Jo, jag hänvisar till det som lantrådet tidigare nämnde: förverkligande av det språkpolitiska programmet och tillsättande av ett språkråd som kommer att ske här i rappet, kanske man kan säga. Det som också skall bli intressant att ta del av är ett faktaunderlag: den beställning som man gjorde tillsammans med AMS, arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens utredning, som alltså skall visa flyttningsrörelsen till och från Åland ur ett arbetsmarknadsperspektiv samt också i fakta påvisa språkkunskapernas betydelse.

 

I samband med med min andra rubrik ”Demokratiunderskott” eller ”Får det gå till så här” vill jag kort ta upp PAF-konflikten. ”Trots diskussioner på olika nivåer uppnåddes inte samsyn och i december 2005 anmälde inrikesministeriet Ålands penningautomatförening till centralkriminalpolisen för brott mot rikets lotterilag.” Detta trots att vi har en egen lagstiftning som vi har valt att följa och, det som man inte talar så mycket om, att det finns andra aktörer inom rikets gränser men då betydligt större än Ålands penningautomatförening som mer eller mindre får fortsätta med sin verksamhet, trots att vi hotas. Jag upprepar ”hotas” – det är ju det som har skett.

 

Det andra som vi från centerns sida också vill ta upp är landskapets tillträde eller snarare icke-tillträde till den nordiska dubbelbeskattningsgruppen. Om man följer med dagspressen på Åland med det utflaggningshot vi har, med en inflyttning av svenska pensionärer – ingenting illa sagt om återflyttare –med det systemfel som råder när de åländska kommunerna inte har möjlighet att komma i åtnjutande av skatt är någonting som borde väcka intresse även hos riksmyndigheterna att låta Åland ta del av det här. Mina tankar går osökt till dåvarande riksdagsmannen Roger Janssons agerande i sjöfartsfrågan som också var ytterst problematisk och det var först när riket insåg vad ett sjöfartskluster innebär och hur mycket pengar det egentligen är fråga om som saken fördes vidare. Det kan hända att det är så det måste gå här också.

 

Avslutningsvis, herr talman, skulle jag vilja uppmana självstyrelsepolitiska nämnden att under rubriken ”Justitieombudsmannens inspektion och justitiekanslerns befogenheter” i landskapet titta lite närmare på den här frågan. Jag är införstått med att landskapsregeringen så också kommer att göra, men jag tycker inte att det på något vis motsäger att självstyrelsepolitiska nämnden också tittar på detta. Frågan är oerhört viktig och borde processas framåt så snabbt som möjligt.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det var ett intressant anförande och ltl Veronica Thörnroos brukar alltid ha fyndiga rubriker, och så hade hon också den här gången när hon pratade om ”demokratiunderskottet eller alternativt får det gå till på det här sättet?” Men hon svarade aldrig själv på frågan om det får gå till på det här sättet. Mitt svar på den frågan är definitivt nej när det gäller PAF-konflikten. Men vad vill riktigt regeringspartiet centern göra åt den här saken? Svaret från centern var väl också att det inte får gå till på det här sättet. Men vad vill centern som makten haver göra åt det?

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman!

Jag tackar för det stöd som jag fick av ltl Anders Eriksson. Frågeställningen som ltl Anders Eriksson har är vad vill centern göra åt den här frågan. Ja, om det skulle finnas en patentlösning att bara ta fram så här, så skulle vi vara den första att anamma den. Ltl Anders Eriksson vet att frågan är komplex och att den är svår. Vi arbetar på alla fronter som finns med alla tillbudsstående medel. Annat kan jag inte säga och annat kan jag inte lova i dagsläget.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Gunnar Jansson:

Herr talman!

Vi har att göra med den något komplicerade frågan om författningsenliga rättigheter som väsentligen berör landskapet. Vi måste nu ha klart för oss att vi talar om landskapet, dvs. landskapet Åland som en entitet. När man talar om författningsenliga rättigheter brukar man i allmänhet tala om individens författningsenliga rättighet. Det här är ett medvetet men litet komplicerat val som lagtinget i tiden gick in för.

 

Inledningen till den här redogörelsen, lika som tidigare, hänvisar till ifrågavarande lagrum i lagtingsordningen utan att desto närmare definiera vad man egentligen talar om. Därför kan man ha förståelse för att rubrikerna i redogörelsen är lite slumpmässigt uppställda och normalt återknyter till händelser under redogörelseperioden och längre bakåt i tiden. På det sättet får man en viss historisk kedja i det hela, men kanske ändå inte särskilt mycket vägledning till frågan om vad är en författningsenlig rättighet? Jag säger detta därför att jag saknar några element i redogörelsen som jag naturligtvis som medlem i självstyrelsepolitiska nämnden har möjlighet att driva där och jag skall komma tillbaka till dem, men först skall jag försöka besvara min egen fråga, möjligen i syfte att nämnden i sitt yttrande ville uppehålla sig vid frågan.

 

Jag ser en författningsenlig rättighet för landskapet som en lagfäst rätt för landskapet att ordna tillvaron så att dess befolkning kan leva i en autonom regim, en autonom regim som grundar sig på grunden för hela samhällssystemet, dvs. bevarandet av språket, traditionen och kulturen. Där är målen och medlen är en autonom regim.

 

Det andra elementet i svaret på frågan vad är en författningsenlig rättighet är enligt min mening att denna autonoma regim respekteras – respekteras av vem då? Naturligtvis av parterna i den, vår omgivning, våra grannar och överhuvudtaget alla de som kan direkt eller indirekt komma att beröra vår autonoma regim, och nu tänker naturligtvis alla på EU.

 

Den tredje delen av svaret läser jag som så att det är en författningsenlig rättighet för landskapet Åland att ha ett sådant samhällsskick att befolkningen kan styra sig själv i ärenden under självstyrelsen, dvs. i denna autonoma regim, men också i en rimlig utsträckning, som tidigare sades, påverka ärenden som faller utanför lagtingets behörighet. Det är också en viktig del av den autonoma regimen, som jag ser det.

 

Dessa tre element, regimen, respekten och påverkan, kräver konfliktlösningsmekanismer. Det kunde enligt min mening vara av intresse att landskapsregeringen och självstyrelsepolitiska nämnden i något sammanhang till behandling upptar frågan: Är konfliktlösningsmekanismerna i självstyrelsesystemet tillräckliga? Fungerar de; om ej, vad kan man göra? Detta som en kort inledning till det som inte skall bli alltför tröttande för mina värderade kolleger.

 

Det som jag alltså saknar i redogörelsen går tillbaka på det jag nyss sade. Enligt mitt sätt att tänka utgör Ålandsöverenskommelsen grund för alla författningsenliga rättigheter som vi kan och skall åberopa. Där har vi de fyra elementen: rösträtt, jordförvärv, etableringsrätt och val av landshövding, som var själva grundbultarna i hela systemet och som sedan naturligtvis under åren har byggts vidare. Jag skall kort beröra två av dessa därför att händelser sammanfaller med redogörelseperioden, dvs. vi hade val i oktober, just när perioden var slut, som på ett mera dramatiskt sätt än någonsin tidigare utökade rösträtten i kommunalvalen. Aldrig har tidigare har en så stor mängd nya väljare trätt in på den politiska arenan på Åland, genom en medveten och demokratisk åtgärd från lagtinget.  I ljuset av Ålandsöverenskommelsen och stipulationerna i Nationernas Förbunds beslut i tiden hade jag gärna sett huruvida det lagtinget gjorde var en sådan rimlig rätt till politiskt inflytande som Nationernas Förbund avsåg. Jag tillhör dem som anser att rimligheten i den åtgärden fylls med råge. Jag tycker gärna att redogörelsen i någon mån kunde ha belyst den här frågan;  rätten att rösta och att kandidera i politiska val är egentligen grundbulten i rätten för folket att styra sig själv men också i möjligheten att vinna respekt av sin omgivning.

 

Den andra händelsen som kunde ha berörts i redogörelsen gäller val av landshövding. Nationernas Förbund sade i tiden att Ålands folk skall ha ett rimligt inflytande över vem som statsmakten väljer till landshövding på Åland. Vår nuvarande landshövding återvaldes ifjol och den processen var inte problematisk, men om vi går sju år tillbaka i tiden, med samma regelverk, så skådade vi en i hög grad komplicerad process som, med mitt sätt att se och tolka reglerna, alldeles säkert berörde och berör landskapets författningsenliga rättigheter.

 

Och, talman, när jag har sagt detta så menar jag att författningsenliga rättigheter härflyter ur den politiska miljö vari man befinner sig, dock så att basen för det hela alltid finns någonstans någon gång bakåt  i tiden, och de kriterierna fylls mycket väl i den situation där vi står. Jag har inga andra förslag än att jag kommer att i nämnden i någon mån beröra de här frågorna med dess ordförandes tillåtelse och lämna förslag till att eventuellt kunna driva en linje enligt vilken kommande redogörelse kunde få en något mera strukturerad form och förhoppningsvis fokusera just på denna eller en bättre definition av författningsenlig rättighet och slutligen också åtminstone försöka evaluera vad man borde göra åt konfliktlösningsmekanismerna; de har fungerat, men ingenting är så bra att det inte kan göras bättre.

 

Lantrådet Viveka Eriksson:

Herr talman! När det gäller särskilt den sista delen vill jag ge vtm Gunnar Jansson rätt i att diskussionen kring valet av landshövdingen är väldigt viktig och den process som föregick det. Det ligger till viss del också på lagtinget eftersom processen nu borde föras vidare. Vi hade redan en diskussion i mellantiden från förra gången landshövdingen utsågs och till senaste tillsättning; då sattes det igång ett arbete för att se över att tillvägagångssättet skall bli bättre. Det är alltså viktigt att självstyrelsepolitiska nämnden diskuterar detta och jag deltar gärna i en sådan vidare diskussion.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden.

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Landskapsregeringens framställning angående ändring av trafikbrottslagen. (FR 15/2007-2008).

 

Talmannen föreslår att ärendet upptas till behandling onsdagen den 5 mars.

 

Landskapsregeringens framställning om ny mandatperiod för landskapsskolornas direktioner. (FR 16/2007-2008).

 

Talmannen föreslår att ärendet upptas till onsdagen den  10mars.

 

Landskapsregeringens framställning om anpassning av landskapslagstiftningen med anledning av det nya sjöfartsstödet. (FR 17/2007-2008).

 

Talmannen föreslår att ärendet upptas till behandling onsdagen den 5 mars.

 

Ltl Danne Sundmans enkla fråga om postkontoret i Eckerö post- och tullhus. (EF 5/2007-2008).

 

Det har överenskommits att svar kommer att avges vid plenum måndagen den 10 mars.

 

Lagtingets nästa plenum är onsdagen den 5 mars kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.14.05).

 

 

 

 

 

 

 

Originalfil