Plenum den 3 mars 2010 kl. 13.00

 Ålands lagting

 

STENOGRAFISKT PROTOKOLL

 

 

 

 

 

 


Plenum den 3 mars 2010 kl. 13.00

Plenum börjar. 1

Meddelande. 2

Föredras. 2

1   Fyllnadsval av en medlem i lagtingets kulturutskott (V 10/2009-2010)

Föredras. 2

2   Fyllnadsval av en justeringsman (V 11/2009-2010)

Remiss. 2

3   Skattesatsen för samfund

Landskapsregeringens framställning (FR 13/2009-2010)

Remiss. 8

4   Ny foderlagstiftning

Landskapsregeringens framställning (FR 14/2009-2010)

Remiss. 13

5   Europeiska unionen och Åland - prioriteringar år 2010 och verksamhet år 2009

Landskapsregeringens meddelande (M 1/2009-2010)

Enda behandling. 44

6   Landskapsrevisorernas berättelse för år 2008

Finansutskottets betänkande (FU 6/2009-2010)

Landskapsrevisorernas berättelse (RB 1/2008-2009)

Enda behandling. 51

7   Revisionsberättelse för Ålands lagting och Ålands delegation i Nordiska rådet för år 2008

Finansutskottets betänkande (FU 5/2009-2010)

Landskapsrevisorernas berättelse (RB 2/2008-2009)

För kännedom... 51

8   Godkännande av avtalet med Anguilla om upplysningar i fråga om skatteärenden

Republikens presidents framställning (RP 10/2009-2010)

9   Godkännande av avtalet med Cooköarna om upplysningar i fråga om skatteärenden

Republikens presidents framställning (RP 11/2009-2010)

10  Godkännande av avtalet med Samoa om upplysningar i fråga om skatteärenden

Republikens presidents framställning (RP 12/2009-2010)

11  Godkännande av avtalet med Turks- och Caicosöarna om upplysningar i fråga om skatteärenden

Republikens presidents framställning (RP 13/2009-2010)

12  Godkännande av avtalet med San Marino om upplysningar i fråga om skatteärenden

Republikens presidents framställning (RP 14/2009-2010)

13  Godkännande av avtalet med Indien för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt

Republikens presidents framställning (RP 15/2009-2010)

14  Talmannens representationsersättning

Talmanskonferensens framställning (TMK 3/2009-2010)

15  Ltl Fredrik Karlströms anhållan om befrielse från uppdrag som medlem i utskott

Talmanskonferensens framställning (TMK 4/2009-2010)

16  Ltl Mika Nordbergs anhållan om befrielse från uppdrag som ersättare i utskott

Talmanskonferensens framställning (TMK 5/2009-2010)

Plenum slutar. 52

 

Plenum börjar

Närvaroregistrering. 27 ledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller lagtingsledamoten Folke Sjölund på grund av deltagande i möte i Regionkommittén, lagtingsledamoten Raija-Liisa Eklöw för deltagande på uppdrag av Nordiska rådet i en Helcomkonferens samt lagtingsledamoten Ulla-Britt Dahl p.g.a. av sjukdom. Beviljas.

 Meddelande

Meddelas att det idag hålls två plenum för behandling av talmanskonferensens framställningar om befrielse från utskottsuppdrag.

Föredras

1        Fyllnadsval av en medlem i lagtingets kulturutskott (V 10/2009-2010)

Inom föreskriven tid och i behörig ordning har inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar som ordinarie medlem i kulturutskottet lagtingsledamoten Fredrik Karlström.

Enligt 51 § AO tillåts vid val diskussion endast om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt. Diskussion? Ingen diskussion.

Eftersom endast en kandidatlista inlämnats verkställs enligt 68 § arbetsordningen ingen särskild valförrättning. Lagtingsledamoten Fredrik Karlström förklaras därför vald till ordinarie medlem i kulturutskottet för återstoden av innevarande valperiod. Antecknas.

Föredras

2      Fyllnadsval av en justeringsman (V 11/2009-2010)

Inom föreskriven tid och i behörig ordning har inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar som justeringsman lagtingsledamoten Danne Sundman.

Enligt 51 § AO tillåts vid val diskussion endast om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt. Diskussion? Ingen diskussion.

Eftersom endast en kandidatlista inlämnats verkställs enligt 68 § arbetsordningen ingen särskild valförrättning. Lagtingsledamoten Danne Sundman förklaras därför vald till justeringsman för återstoden av innevarande valperiod. Antecknas.

Remiss

3      Skattesatsen för samfund

Landskapsregeringens framställning (FR 13/2009-2010)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänns?

Diskussion.

Minister Mats Perämaa

Herr talman! Förändringen i skattesatsen för samfund beror på att man på rikshåll har genomfört en reform av universitetslagstiftningen. Universiteten, som tidigare har varit en del av staten, blir nu självständiga. De kommer att verka som offentligrättsliga inrättningar eller privaträttsliga stiftelser. Det här betyder att en del av verksamheten blir skattepliktig. Framförallt det som sker i Helsingfors gällande Helsingfors universitets apoteksverksamhet. Eftersom intäkterna där blir skattepliktiga förs det därigenom in skattemedel till staten och kommunerna enligt den fördelning man har av samfundsskatter. För att finansiera detta, som förändrar statens fördelning, får kommunerna lite mindre eftersom det skulle ha ökat genom att det blir nya skatter, och staten tar över en lite större del som sedan via budget förs tillbaks till universitetet. För universitetets del torde det vara ett nollsummespel.

Eftersom vi här på Åland har en del av behörigheten gällande som samfundsbeskattningen och vi har fast procentsats i vår lagstiftning så betyder det att det som förs till staten plus vår fasta procentsats för med sig att samfundsbeskattningen för våra samfund skulle blev något högre. Marginellt kan man säga något högre, lite över 26 procent.

Landskapsregeringen anser inte detta vara motiverat. Dels medför detta en byråkrati för våra företag, om man har avvikande skattesats för den verksamhet man har här på Åland mot den verksamheten som man har på finska sidan. Och dels, framförallt, vill vi inte ge signalen att vi vill ha en högre skattesats för våra samfund.

Kommunförbundet har fått ta del av det här förslaget. Det här förslaget innebär att kommunerna får något mindre skatteintäkter. Det torde vara frågan om under 10 000 euro. Kommunförbundet har i sitt svar tillstyrkt det här förslaget, utan dess mera kommentarer, vad jag känner till.

Förslaget är att vi ändrar i skattelagstiftningen, för vår del, till gällande vår behörighet så att skattesatsen bibehålls.

Ltl Mika Nordberg

Talman! Vi hade upp samfundsskatten till behandling för inte så många månader sedan. I näringsutskottet behandlade vi då den framställningen. Under den behandlingen framkom det olika saker som gjorde att vi valde att inte göra någon ändring, utan ändra det så att det skulle bli samma som i riket.

Personligen och från obundnas sida som föreslogs en sänkning av den totala skattesatsen med en procent så att vi skulle ha hamnat totalt på 25 procent. Orsakerna, som då tog fram som argument varför vi inte skulle kunna göra det, var att det skulle ha blivit en negativ effekt för kommunerna, de skulle få en mindre skatteintäkt. Kanske den mest betydande orsaken var att skattemyndigheterna skulle få merarbete, samt att datasystemet inte idag kan behandla en på Åland differentierad skattesats jämfört med riket.

Jag kan säga att det handlar om en sådan liten justering den här gången som 0,01 procent. I och med att initiativet inte kommer från lagtingets sida när det gäller att ändra den här gången, utan det kommer de facto från Helsingfors sida, så tycker jag för min del att vi inte skulle ändra. Vi skulle ta tillfället i akt och ha en differentierad skatteprocent som är 0,01 procent, vilket skulle innebära att kostnaderna, för att upprätthålla ett datasystem som skulle kunna hantera differentiering, inte skulle belasta Åland.

Med tanke på detta så föreslår jag att vi ska behålla den här skillnaden på 0,01 procentenheter för att få ett fungerande skattesystem som möjliggör en skillnad i procentenheter.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Tack, herr talman! Det här är ett typiskt ärende som blir knöligt och där vi inte kan bedriva självstyrelsepolitik eftersom vi har delad behörigheten och även att vi inte har till fullo, eller väldigt liten, skattebehörighet.

Vi har satt företagen i förgrunden den här gången. Är det så att vi inte skulle göra den här förändringen så är det våra företag, som har verksamhet både på Åland och i Finland, som blir lidande. Vi har velat motverka detta med den här framställningen.

I övrigt ser jag att om vi tillsammans arbetar för ett skatteövertagande och mindre delad behörighet så slipper vi den här problematiken i framtiden.

Ltl Mika Nordberg, replik

Det är klart att det innebär ett merarbete. Under behandlingens gång framkom det att det inte är så komplicerat för företagen att ha en redovisning i och med att man redan idag redovisar separat. Hindren, som framkom, var ifrån myndighetens sida. Myndigheterna hade inte möjlighet att separera det här. Om vi skulle ha velat det från Ålands sida så skulle vi ha fått betala det. Det skulle ha blivit väldigt dyrt. I det här fallet anser jag att det inte är vi som har begärt det. Vi står fast vid den skattesats som vi har ikraft just nu.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Tack, herr talman! Jag kan inte gå i polemik eftersom jag inte har kunskap nog att avgöra hur mycket arbete det i praktiken föranleder för ett företag som har verksamhet både på Åland och i Finland. Det som vi har fått information om, vilket jag också tycker att vi måste förlita oss på, är att det i alla fall komplicerar för de företagen. Det vill landskapsregeringen ogärna göra. Trots att man kan tycka att det här är små justeringar och petitesser så har vi valt att inte komplicera för de företag som har verksamheten på båda sidor.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Mats Perämaa, replik

Herr talman! När samfundsskatten diskuterades senast framförde landskapsregeringen och jag synpunkter på att ifall man ska ändra i samfundsskatten ska det lämpligen ske på ett initiativ från landskapsregeringen och lagting, där man då har bedömt konsekvenserna och analyserat effekterna av det. Jag är inte främmande för en sådan process. Det ingår i hela den här skattediskussionen som vi kommer att föra mera ingående på måndag. Något förvånande är det nu här idag ändå, det är intressant med tanke på den debatten att obundna här kan acceptera, med sin kamp i det här ärendet, att vi har en högre samfundsskatt här på Åland än i Finland.

 Ltl Mika Nordberg, replik

I det här fallet handlar det alltså 0,01 procentenheter vilket för hela Åland skulle betyda under 10 000 euro, som kom fram här tidigare. Det är främst av teknisk karaktär jag ser den här situationen. Det blir för mig lite konstigt när man anser sig ha möjlighet ändå, som finansminister Perämaa sade, att vi från lagtingets sida skulle begära att ha en avvikande procentenhet. Då kommer vi fram till det, som jag var inne på i mitt anförande, att då är det vi som får betala hela den apparat som skattemyndigheterna står för när det gäller uträkningen, vilket i sin tur skulle bli betydande kostnader. Man måste då väga in att dessa kostnader har vi inte någon möjlighet att konkurrensutsätta. Vi har ingen möjlighet att prissätta de kostnaderna. Vill vi göra den här förändringen då kostar det oss så här mycket. Det kommer att väga in i beslutet om vi är beredda att göra det.

Minister Mats Perämaa, replik

Herr talman! Man kan alltid diskutera vem som skulle få betala slutnotan av en mera avancerad byråkrati med avvikelser av skattesatsen. Det blir i så fall föremål för diskussion.

Oberoende av vem som betalar det leder det till en större offentlig byråkrati, mera resurser för att hantera skattefrågor, även om det är osäkert vem som betalar det. Med andra ord, en större offentlig sektor.

Obundna brukar prata mycket om symboler och vilka signaler det för med sig. Det att också att obundna accepterar en högre skatt, för samfund här på Åland, är en tydlig signal.

Ltl Mika Nordberg, replik

Obundna har alltid jobbat för att få ett mindre skattetryck. Det tycker jag att kom fram senast när samfundsskatten var upp. Då sade obundna att vi vill sänka samfundsskatten med en procentenhet och ha en total skatteprocent på 25. Då fick vi mothugg från liberalerna. Liberalerna sade att det som vi kan göra, när det gäller skatter, är att vi kan höja dem men vi kan inte sänka dem. I det här fallet vill jag återgå till att det är en symbolisk handling, 0,01 procent, men desto mindre viktig är den inte, om man inte har ett system som kan behandla olika skattesatser. Vi kan inte ens diskutera att införa olika skattesatser om det kommer till kritan och man säger att det inte finns några sådana tekniska möjligheter att ha differentierade skattesatser. Därför tycker jag att av principskäl är detta väldigt intressant att kunna behålla det här och få en möjlighet till differentierad skattesats.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Anders Eriksson

Herr talman! Det här är en i raden av de skatteframställningar som vi själva inte har varit upphov till. Det gäller att försöka göra minsta möjliga skada för de åländska företagen. Tittar man på det här förslaget, står det rubriken  övervägande av förslaget, precis som finansminister sade; det är universitetslagstiftningen i riket som ändras. Det är någonting som överhuvudtaget inte berör Åland.

Motivet är egentligen att skattesatsen i landskapet inte ska skilja sig från den i riket. Det komplicerar redovisningen för företagen. Man må tycka vad man tycka till om det, men det är ju verkligheten.

Jag kan inledningsvis säga att jag inte tycker att man ska gå någon annan väg här för 0,104 procent, det skapar bara problem. Man måste välja vilka slag man ska utkämpa. De komplikationer som byråkratin medför är så pass mycket större än nyttan så jag är inte direkt tilltalad av ltl Norbergs förslag i det här skedet. Jag förstår ursprungstankarna.

Vi hade ett ganska likartat ärende den 2 september i fjol. Det gällde då en höjning av samfundsskatten med 2,6 procent, alltså en höjning av skattesatsen för de åländska företagen. Nu noterade jag att finansminister Perämaa sade att det är ett motiv att man inte vill ha högre skattesatsen än i riket. Men då fanns faktiskt möjligheten att man skulle ha en betydligt lägre skattesats än det som man hade i riket så den motiveringen höll inte riktigt fullt ut den här gången.

Förra gången handlade det om att man gjorde en fördelning mellan statskassan och de finländska kommunerna. I ett väldigt, väldigt sent skede fick finansavdelningen reda på att det överhuvudtaget var någonting på gång. Sedan blev det en brandkårsutryckning för att försöka göra det bästa möjliga av det. Då tyckte finansministern att det här var en brist. Man skulle se till att man får en dialog med finansministeriet så att man i god tid skulle veta vad som är på gång. Har den dialogen börjat fungera? Eller blev det igen en brandkårsutryckning, att man inte visste vad som var på gång?

Herr talman! Avslutningsvis, när det gäller det här ärendet, är det ytterligare ett typexempel på varför vi måste få till stånd en egen beskattning. Men vi ska inte föregripa den stora debatten som blir på måndag. Gång på gång får vi göra ändringar i den åländska kommunalskattelagstiftningen p.g.a. åtgärder som vi själva överhuvudtaget inte har haft någonting att göra med, inte har haft några åsikter om och i vissa fall inte ens vetat om att det har varit på gång. Det här är ett gott motiv till debatten på måndag.

Minister Mats Perämaa, replik

Herr talman! Jag hoppas och utgår från att situation nu idag är något bättre vad gäller kommunikationen mellan finansministeriet och landskapsregeringen och finansavdelningen. Vi har ett system och vi möts en gång i kvartalet för att diskutera just den här typen av åtgärder. Men den här åtgärden härrör sig ifrån tiden då vi diskuterade det förra ärendet. Jag tror till och med att det var på det sättet att samma dag, som lagtinget klubbade det föra ärendet i andra behandlingen, fick vi kunskapen om att det här ärendet var aktuellt.

På det viset är det här ärendet en del av den bristfälliga situation vi hade då. Ingen kan garantera att allt är löst men vi har i varje fall satt igång ett arbete som förhoppningsvis leder till någonting bättre.

Ltl Anders Eriksson, replik

Kommunikationen är en sak. Det är klart att det blir lättare för landskapsregeringen om man vet vad som är på gång. Själva situationen i sig är fullständigt oacceptabel. Att man på rikssidan gång, på gång gör förändringar i, i det här fallet, universitetslagstiftningen. Vi har inte ens ett universitet här i landskapet. Det är någonting som överhuvudtaget inte berör oss, men ändå måste vi gång, på gång se till att vi anpassar vår kommunalskattelagstiftning där vi de facto har fullständig behörighet, enligt mitt förmenande. Jag vet att det finns olika åsikter om det. Men enligt mitt förmenande tycker jag att vi har fullständig behörighet.

Jag hoppas att finansministern med kraft, när han presenterar skattemeddelandet på måndag, pekar på den här problematiken. Och att han också pekar på en lösning hur vi ska komma ifrån det.

Minister Mats Perämaa, replik

Herr talman! Det är säkert också med tanke på att den här situationen som lagtinget för intensiva diskussioner om skatter. Det har gjorts under decennier. Det kulminerar kanske, på sitt sätt, inkommande måndag. Det verkar finnas en någorlunda stor enighet i varje fall om processen osv. Säkert finns det detaljavvikelser där också.

Ni får väl höra mitt anförande på måndag. Det är väl inte skäl att diskutera det kommande anförande nu redan idag.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Jag tänkte försöka hjälpa till lite och ge lite goda motiv till finansministerns anförande. Det var bara välvilja som låg bakom.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Olof Erland

Talman! I förhållande till det meddelande som landskapsregeringen har lagt fram, och som behandlas på måndag, är det här är ett penningmässigt litet ärende men ändå principiellt viktigt på många olika sätt.

Jag ska bara kort ta upp några punkter när det gäller liberalernas skattepolitik i nuvarande läge. Vi har ju en pragmatisk hållning, kanske mindre symbolisk än andra. Det betyder att det läge vi har idag, den kommunalstruktur vi har och den beskattningsstruktur vi har så finns det kanske inte så många andra alternativ att göra i det här läget. Jag håller naturligtvis med minister Perämaa och också med ltl Anders Eriksson. I den här situationen ska man inte höja samfundsskatten för företagen.

Sedan var det en annan diskussion, som vi förde i höstas, om möjligheterna att sänka kommunalskatten. Där är det ett osäkert läge, som man med reformer i skattebehörigheten för Åland, kanske kan klara ut så småningom. Det är nämligen inte så enkelt att man i medlemsstaten Finland, inom EU, kan ha lägre skattesatser för företagen utan att det betraktas som otillåtet statsstöd. Det är i alla fall en diskussion som inte är given på något sätt, åtminstone inte inom den ramen som vi har diskuterat de här frågorna.

När det gäller den här skatten så finns det några saker som man borde lägga in i den kommande debatten, som kanske kommer från det här meddelandet på måndag, när det gäller att leda till praktiska åtgärder för att ändra vårt skattesystem.

Det är för det första att den kommunala indelningen på Åland måste ses över, också när det gäller beskattningen. Som det framgår av det här betänkandet så är det en ganska komplicerad situation skattemässigt med skattelagar, inkomstskattelagen, blankettlag och kommunalskatt osv. Det är mycket möjligt att man skulle kunna tänka sig en gemensam förvärvsbeskattningsregim för kommuner och landskap. Det är i alla fall någonting som man ska ha med i reformarbetet, tycker jag.

Det andra är att när det gäller skattepolitiken, oberoende av behörighetsförändringarna som kan komma, så behöver vi ett större utrymme för skattepolitik. Vi har ett utrymme idag genom avdragssystemet i kommunalbeskattningen. Vi införde t.ex. det här med kompensation för kapitalinkomstskatten. Det är en sak som har fungerat i många år utan knorr. Däremot kan man konstatera att det är många som inte vet om att vi har det, men det är väl mera än en informationsfråga. När det gäller skattepolitiken, styrning med skatter och finansiering med skatter så finns det också i det här sammanhanget anledning av gå vidare.

En tredje punkt som är intressant; på rikssidan gör man universiteten, en skola på högre nivå, till en autonom skatteenhet. Det är intressant när vi diskuterar vår gymnasiereform, när vi diskuterar vår högskola och särskilt när vi diskuterar högskolans sjöfartsområde och säkerhetscentrum. Där har vi också anledning att se på möjligheten att utnyttja t.ex. mervärdesskatten och avdragsmöjligheterna.

Det finns en hel del i det här lilla ärendet som pekar på framtida diskussioner om skattesystemet och behörigheten naturligtvis.

När det gäller det som ltl Mika Nordberg tog upp, att vi det här fallet skulle utnyttja läget för att få ett skattesystem som kan hantera avvikande skattesatser. Nu hoppas jag att finansutskottet kan göra en liten utvikning när det gäller de här, den är nog ganska liten.

Vi har ett avtal med skattestyrelsen när det gäller beskattningshanteringen med kommunalskatterna. Det avtalet bygger på att vi köper tjänster och betalar för det som de utför. Jag har faktiskt varit med om att fråga skattestyrelsen hur mycket de skulle ta betalt för att göra ändringar i det åländska avdragssystemet när det gäller stöd till dem som lever under fattigdomsgränsen t.ex. Då räknar man ut och ger en offert och säger hur mycket det skulle kosta. Jag tror inte att det är, som ltl Nordberg säger, att man med nuvarande system gör en annan beräkning. Det innebär att vi måste betala för de merkostnaderna. Jag tror att finansutskottet kunde bita lite i det här och se på det av den anledning att vi behöver veta för framtida bruk vad förvaltningen av skattesystemen kostar, om det nu är så att lagtinget väljer att gå in för behörighetsöverföringar i större eller mindre grad.

Herr talman! Den här framställningen är klockren. Den behandlar bakgrunden när det gäller lagstiftningen, den behandlar ärendet som sådant och den handlar konsekvenserna. Som jag ser det, har lagtinget kanske inte så mycket annat att göra än att göra att samfundsskatten för företag på Åland och i riket lika. Penningmässigt betyder det mindre. Om man tar en procentandel av samfundsskatten kan det betyda en väsentlig summa på vinsten. Antag att ett företags omsättning är 100, vinsten är 10 och samfundsskatten är 26 procent av dessa 10. Då har vi den här lilla procenten på marginalen som inte är obetydlig. Den ska sättas i vågskålen mot merarbetet för företagen och merarbetet i skattesystemet.

Avslutningsvis ser jag saken som tämligen klar.

Talmannen

Begäres ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

Remiss

4      Ny foderlagstiftning

Landskapsregeringens framställning (FR 14/2009-2010)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänns?

Diskussion.

Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

Diskussion.

Minister Jan-Erik Mattsson

Herr talman! Vi har en ny foderlagstiftning på vårt bord. Det är en omfattande promemoria med många sidor men med ett fåtal paragrafer. Man kan konstatera att värderingen av att vi ska ha ett högklassigt foder för primärproduktion av livsmedel har fått en hög prioritet inom EU. Det är inte mindre än 20 olika direktiv, beslut och förordningar som ska implementeras i vår lag. Detta med en blankettlag som är likartad den finska lagen.

Det är ett resultat av en vitbok från år 2000 av fodersäkerhet. Den har framtagits bl.a. med anledning av den s.k. galna kosjukan och risken för att foder med dålig kvalitet ska förorsaka skador på människan.

Avsikten med förslaget är att främja användningen av på foder av god kvalitet samt att motverka ekonomiska förluster orsakade av foder av låg standard. Därigenom blir animalieproduktionen och i förlängningen de animaliska livsmedlen säkrare. Lagen gäller för distribution, tillverkning, försäljning och in- och utförsel av foderfabrikat.

I morse fick vi höra att det förekommer GMO substanser som säljs och används inom Sverige. Så kan det också vara här. Men den lagframställningen säkerställer att GMO ska vara spårbart i alla foder till delar eller ingredienser. Det här ska säkerställa en sådan spårbarhet så att man vet när ett foder innehåller GMO och så har inte varit fallet.

Ekonomiskt är det neutralt i det läge vi nu befinner oss. Däremot kommer det att innebära nya avgifter för nya foderföretag. För den administration som behövs för den nya foderlagen sker ingen förändring utan administrationen sker och kan bibehållas inom befintlig administration. Tack, herr talman.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, herr talman! Det här är ju en blankettlag, som har rikslagen som bilaga. Man kan ju ändå läsa på vad hela förslaget går ut på. Paragraf 11 i bilagan som heter genetiskt modifierade foder lyder så här, första momentet; ”bestämmelser om utsläppande på marknaden av foder som omfattas av tillämningsområde för förordningen om genetiskt modifierade livsmedel och foder och GMO spårbarhet ingår i förordningen genetiskt modifierade livsmedel och foder och GMO spårbarhetsförordningen”. Vad betyder det?

Minister Jan-Erik Mattsson, replik

Herr talman! Eftersom jag ännu inte har läst den här finska paragrafen kan jag inte exakt säga vad det är. Vi har ännu inte tagit fram någon förordning till den åländska lagen. Det som jag sade inledningsvis här i mitt anförande är att om ett foder framställts för införsel, försäljning eller på annat sätt släpps ut på marknaden så ska i innehållet i en GMO produkt i fodret klart framgång av innehållsförteckningen. Detta övervakas av den myndighet i riket som har det här till sin uppgift.

Ltl Barbro Sundback, replik

Ja, det var ju upplysande att höra att ministern inte har läst den här lagen. Den blir i och med det här förslaget också en åländsk lag. Jag tycker inte vi fick någon förklaring. Det var mera än förhoppning om hur det ska fungera.

Sedan hänvisade ministern till att det ska komma en åländsk förordning. Det är nog bäst att då också läsa andra momentet; ”närmare bestämmelser om de nationella kontaktmyndigheter, säkerhetsbedömning av genetiskt modifierad foder och utformning av den nationella ståndpunkten i frågan om godkännande av genetiskt modifierade foder som förordningen genom genetiskt modifierade livsmedel och foder förutsätter utfärdas genom förordning av statsrådet.”

Är det alltså så att det ska utfärdas en åländsk förordning eller är det statsrådet som gäller?

Minister Jan-Erik Mattsson, replik

Övervakningen av genmodifierade produkter i Finland sköts av den nämnd som nämns här, en genövervakningsnämnd som utses i riket.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Carina Aaltonen

Herr talman! Den här framställningen föreslogs av talmanskonferensen att ska behandlas av näringsutskottet. Men jag skulle hellre ha sett att social- och miljöutskottet skulle ha fått behandla det här ärendet. Ett alternativ skulle kunna vara att näringsutskottet begär social- och miljöutskottets utlåtande beträffande de hälso- och miljömässiga frågeställningarna som faktiskt finns i den här lagstiftningen.

Denna foderlag syftar till att höja livsmedelsäkerheten och i denna lagstiftning regleras bland annat importen av olika djurfoder. Det är naturligtvis viktigt att vi konsumenter kan lita på att de djur och det kött som så småningom hamnar på våra tallrikar ska vara av god kvalitet. Det borde vara en självklarhet att maten som både vi och våra djur ska äta är bra. Men tyvärr är så inte fallet alla gånger. Med tanke på hur prisutvecklingen har sett ut på bland annat svinkött, under de senaste 30-40 åren, där svinkött kostar lika mycket per kilo idag som på 1970-talet, så förstår man att någonting har hänt med uppfödningen av grisar. Kunderna jagar billigare priser men framför allt är det livsmedelsindustrin och partihandlarna som pressar inköpspriserna och mer eller mindre tvingar djuruppfödarna att använda billigare foder och även rationalisera hanteringen av grisarna och andra djur till icke-etisk djurhållning.

När vi upprörs och äcklas över filmerna på hur djur vansköts både i Sverige och Finland så bör vi också ta ett eget ansvar och välja bort sådant kött där vi inte vet hur djuren har haft det och vad djuren har ätit under sin livstid. Tänk om alla på Åland skulle gå över till att handla lokalt kött från gårdar vi kan åka och besöka. Jag tror vi måste tänka om, och vara beredda på att betala mer för att djuren ska ha haft ett bra liv. Och hellre äta kött mer sällan och ställa krav på livsmedelsaffärerna att se till att de säljer lokalt kött året om.

Till att börja med så vill jag ta upp en paragraf i bilagan som jag inte heller riktigt kan tolka och som inte minister Mattsson förstod. Det är just den paragraf som ltl Barbro Sundback § 11, genetiskt modifierade foder. Vad innebär detta för Åland, som denna regering, och i synnerhet minister Janke Mattsson, har utlovat, att ska bli en GMO-fri zon.

Jag tänker inte läsa upp paragrafen för det gjorde min kollega precis nyss.

Innebär detta nu att vi ska ge en fullmakt till den finska regeringen att vi låter de reglera huruvida djurfoder som importeras till Åland kan tillåtas innehålla genmodifierade organismer. Jag skulle gärna se att minister Mattsson förklarar hur regeringen har tänkt sig i den här frågan? Och att kunna utskottet fördjupar sig i den här frågeställningen ordentligt. För om Åland ska bli ett GMO-odlingsfritt område, det är ju målsättning, då kan vi inte tillåta att GMO importeras till landskapet.

Vanligast är att man använder GMO-foder i svin och fjäderfäproduktion men det ges även som kraftfoder till nöt. I Finland har åtminstone VALIO sagt nej till att använda mjölk från kor som har ätit GMO-foder. Här bör också utskottet höra ÅCA och absolut de ekologiska odlarna.

Vad innebär denna paragraf för möjligheterna att Åland skall bli GMO-fritt? Vi veta åtminstone 10 procent av Ålands befolkning stöder ett GMO-fritt Åland och troligen samtliga partier här i lagtinget stöder det också. Ingen har i alla fall upp talat sig är att vi ska tillåta GMO.

Finns det då någon risk att vi kan få import av foder som innehåller GMO? Minister Mattssonsvarade på den här frågan att det finns redan i Sverige och Finland. Svaret är alltså ja. Det finns fyra stora GMO-produkter i världen; bomull, raps, majs och soja.

Efter galna ko-sjukan på 90-talet som orsakades av att man maldes de delar av ben och kött som inte gick att använda till livsmedel samt döda djur till köttmjöl. Köttmjölet var ett allmänt djurfoder som var rikt på energi och protein och det var lättsmält för kossor.

Köttmjölet fick ett snabbt slut i och med galna kosjukan. För att ersätta detta köttmjöl ger man nu djuren foder baserat på importerad soja. Sojabönor är en billig proteinkälla som får djuren att växa bra. Den stora efterfrågan på soja, från främst Europa, innebär att behovet av fler sojaodlingar i Sydamerika ökar. Det i sin tur har lett till att ursprungsfolk och småbönder drivs från sina marker och att hälso- och miljöfarliga bekämpningsmedel som behövs i sojaodlingarna förstör vattendrag och ökar fallen av cancer och förgiftning hos plantagearbetarna.

I framställningen sägs att man lagen inte medför några skadeverkningar på miljön. Vilken miljö talar man om då? Vems miljö?

Så här skrev den brasilianska ursprungsfolksrörelsen CIMI förra året; ”Den oreglerade utbredningen av sojaplantager och boskapsfarmer tar plats från familjer, ursprungsfolk och småbrukare. Den lämnar tusentals jordlösa lantarbetare och personer från ursprungsfolk i desperation, utan några möjligheter att skapa sig ett värdigt liv, odla för sin överlevnad och säkra framtiden för kommande generationer."

Som en liten representant för ålänningar i norden så tycker jag att vi kan solidarisera oss med ursprungsfolk och småbrukare i en annan del av världen.

Brasilianska forskare rapporterar att cancerfallen ökat. Många medel som är förbjudna i Europa används, och är helt tillåtet i Sydamerika, som paraquat. Man rapporterade i nyheterna häromdagen att det varit förbjudet i 30 år i Sverige eftersom man inte ville utsätta svenska bönder och lantarbetare för det här farliga ämnet. Det orsakar nervskador, Parkinson, cancer man sätter hela ekosystem i obalans. Det medlet tillverkas av företaget i Schweiz. År 2003 godkändes paraquat efter intensiv lobbyverksamhet för försäljning inom EU.

Efter detta har Sverige, LRF och kemikalieinspektionen jobbats stenhårt inom EU att få bort paraquat från Europa.  Å 2007 fick de rätt. EG-domstolen i Luxemburg slog fast att man inte får använda paraquat i Europa. Den nya förordningen började gälla i januari i år.

Jag menar att man inte kan skriva att framställningen inte medför några skadeverkningar på miljön, för om vi tillåter import av t.ex. GMO-foder och sydamerikansk soja så bidrar den till kraftiga skador på både människor och miljö.

Jag yrkar på att näringsutskottet ger landskapsregeringen i uppdrag att utreda möjligheterna att endast tillåta certifierad soja på Åland. Den certifierade sojan är förstås dyrare än den som har odlats med bekämpningsmedel och det blir dyrare att ersätta soja med protein från till exempel lokalt odlad raps. Men målet måste ju vara att vi ska tillverka och producera livsmedel av högsta kvalitet med så liten miljöpåverkan som bara är möjligt. Vi kan bara konkurrera med kvalitet på Åland, inte kvantitet.

Det är mycket positivt att den svenska LRF-ordföranden som representerar Sveriges bönder, kräver att man framöver bara ska köpa in certifierad soja och att inte bara bönderna utan att även handeln, mejerierna och kött- och charkföretagen ska vara med att betala för eventuella merkostnader.

Jag undrar vad minister Mattsson och de åländska böndernas talesman, näringsutskottets ordförande Anders Englund har åsikt i den här frågan?

Vi har ju egen lagstiftningsbehörighet bl.a. annat i fråga om kvalitetskrav på foder som importeras eller införs till landskapet, och om vi vill höja kvaliteten och endast godkänna certifierade foder så är det ju möjligt om man vill. Tack herr talman.

Minister Jan-Erik Mattsson, replik

Herr talman! Det var många påståenden och frågor som ltl Carina Aaltonen hade. Av de produkter som hon räknade upp, som är godkända inom EU, så kan jag meddela att vi i morse fick höra att man redan har godkänt potatis för stärkelseframställning, vilket vi har varit oroliga för här.

En förordning vid behov det står i vår lagframställning att vi ska ta fram när det här uppstår. Sedan gäller det GMO-odlingen på Åland som inte berörs av det här i sig men vi är tvungna att ta fram en samexistenslag. Det är på väg. Däremot frivilliga åtagande, det som ltl Aaltonen läser upp som Sveriges FO:s ordförande efterlyser, det är frivilligt. De direktiv eller förordningar som EU lägger fram bindande.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Herr talman! Vi har väntat ganska länge nu på den här är GMO förordningen. Vi längtar efter att få se något resultat på hur Åland skulle kunna bli GMO-fritt och GMO-odlingsfritt.

Sedan fick jag inte riktigt klart för mig var vi kan lägga nivån? Det är klart att vi borde kunna ha en mycket strängare nivå på införsel eller import av foder om vi vill höja kvaliteten. Det säger man ju också här i lagförslaget att det är möjligt. Om vi vill höja kvaliteten och endast godkänna certifierade foder så det möjligt.

Jag tror att vi är tvungen att bordlägga den här framställningen så att minister Mattsson får tid att sätta sig in ordentligt i det här ämnet.

Minister Jan-Erik Mattsson, replik

Herr talman! Om ltl Aaltonen vill att jag ska sätta mig in i det så tror jag att det är flera som behöver göra det, om vad detta innebär och vad alla de EU-direktiv innebär. Det finns faktiskt 20 olika direktiv och förordningar som vi måste tillämpa. Det har bedömts att möjligheterna att avvika ifrån dem är så pass små, det är därför vi har en blankettlag.

När det gäller den här GMO-frihetslagen så skulle jag vilja fråga ltl Aaltonen. Varför har ltl Aaltonen som brått? Vilken gröda är hon rädd för att vi ska börja odla på Åland som ska vara GMO-modifierad?

Ltl Carina Aaltonen, replik

Herr talman! Jag tycker att det minsta man kan begära är att minister Mattsson åtminstone läser bilagan till en lagframställning som han lägger fram.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Jag föreslår att ärendet bordläggs till onsdagen den 13 mars, så att vi då får svar på de frågor som här har ställts.

Talmannen

Begäres ytterligare ordet? Förslag om bordläggningen har väckts. Ärendet kommer att bordläggas. Jag ber följande talare uttala sig om bordläggningen och bordläggningstiden.

Ltl Carina Aaltonen

Jag vill understöda ltl Sundbacks förslag om bordläggning. Bordläggningstiden borde bli till den 10 mars.

Talmannen

Vinner bordläggningstiden understöd? Det här ärendet bordläggs till lagtingets plenum på måndagen den 10 mars 2010.

Remiss

5      Europeiska unionen och Åland - prioriteringar år 2010 och verksamhet år 2009

Landskapsregeringens meddelande (M 1/2009-2010) 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet ska remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden. Godkänns? Godkänt.

Diskussion.

Minister Roger Eriksson

Herr talman! Vi har nu landskapsregeringens meddelande angående Europeiska Unionen och Åland och prioriteringar år 2010 och verksamhet år 2009 på vårt bord. Idag är lantrådet i frånvarande på grund av sjukdom.

Allmänt, herr talman, inledningsvis kan man berätta att Åland i det här sammanhanget är en mycket liten organisation. Vi har en liten förvaltning med begränsade resurser. Vårt arbete får inte gå ut på att bara genomföra EU:s regelverk. Den här landskapsregeringen strävar också till att påverka de regler som EU avser att genomföra d.v.s. inte bara försvara oss utan även offensiv politik.

Sedan måste jag göra en rättelse på sidan 3, nu glömde jag tyvärr mitt exemplar. Där står att den nya kommissionen inte är godkänd och tillträdd, men det stämmer inte. Det har faktiskt tillträtt. Det finns en ny kommission. Det speciella är att den nya kommissionen ännu inte har presenterat sitt lagstiftnings- och arbetsprogram. Det är ju nytt så här har vi egentligen tittat tillbaka på vad vi har fått reda på. Det finns en viss reservation att det kan komma någonting som vi avser att vi måste driva den politiken.

Här talman! Landskapsregeringen har kunskap om vissa ärenden som är under beredning i kommissionen, tidigare ärende som inte har beretts slutgiltigt på EU-nivån och har vi också beaktat EU-programmet 2008- 2011.

Med detta bakgrunds fakta har vi plockat fram ärenden som vi, på basen av information i dagsläget, anser viktiga för landskapet Åland.

Kapitel två är kanske politiskt sätt det mest intressanta, det är landskapets ställning och inflytande i EU-ärenden.

Om vi börjar med Europaparlamentsplatsen så är landskapsregeringens åsikt bekant för alla här i salen och jag vågar också påstå bekant för alla ålänningar. Man kan konstatera att statsrådets säger i sitt principbeslut att det finns särskilt ett behov av att kompensera landskapet för behörighetsöverföringen. Grundlagsutskottet har haft liknande tankar. Man säger att initiativet är begripligt med tanke på Ålands särställning. Man har också från rikets sida försökt, på en internationell nivå, tillgodose våra rättmätiga krav. Med det har i alla fall inte lyckats i detta läge. Politiken är att Ålands ståndpunkt är klar. Om man inte klarar av det här på internationell nivå så ska det lösas på nationell nivå. Här är en tankegång att man kan dela in landet i valkretsar t.ex. som man gjorde tidigare vid riksdagsvalet 1948. Före det tillhörde Åland Åbo- och Björneborgs län och så delade man upp det i olika distrikt. Det här är vår landskapsregerings fasta ståndpunkt att så här måste man göra. Det här grundar sig mycket på den politiska diskussion som vi har haft tillsammans med lagtinget, självstyrelsepolitiska nämnden och även lagutskottet har framfört de här åsikterna. Här gäller det bara att följa upp med vad som sker speciellt på rikssidan.

Sedan har vi diskussionen om fördragsbrott. Här avser man att förbättra rutinerna för att garantera att talerätten ska respekteras. Det kanske närmaste är hur det ska gå till på tjänstemannanivå. Politiken är kristallklar från vår sida. Här är det viktigt att man måste jämka ett eventuellt bötesbelopp och det ska i detalj framgå hur det här ska se ut. Även här har lagutskottet skrivningar om det. Landskapsregeringen omfattade det här helt och hållet. De här punkterna, som ni känner till, har varit en lång och intressant politisk diskussion där vi då från åländsk sida tycks stå eniga.

Sedan har vi instruktionerna om deltagande i möten, den nya 59a § i självstyrelselagen, att landskapsregeringen ska delta med en representant i ministerrådsmötena. Där ställer vi krav på statsrådet rutiner och framförallt på språket. Och, herr talman, om det här inte visar sig lyckosamt måste vi arbeta för att få en ändring i självstyrelselagen till stånd för att kunna garantera det här.

Herr talman! Sedan kan jag nämna extraordinärt samarbete med Europaparlamentariker, det nya är att vi har medarbetare där. Det finns ett formaliserat förfarande som har föregåtts av politiska diskussioner. Det här har i alla fall gett ett delresultat i hållandet till en egen parlamentsplats.

Herr talman! Jag kan nämna domstolsförfarande, det nya och det ganska viktiga är att kommissionen inte behöver gå två gånger till domstolen för att det ska dömas ut böter. Det innebär att vi måste skärpa oss i implementeringen. Det här är också en stor sak som var mycket uppmärksammad.

Subsidaritetskontrollen innebär, i stort sett, att alla beslut ska tas på så låg nivå som möjligt. Regeringens åsikt är att lagtingets status måste komma ihåg och respekteras. Makten är inte delegerad från riksdagen utan vi har makten själva. I ett statsrättsligt perspektiv är vi lika som riksdagen. Man kan också beakta att lagtinget har gett sitt bifall till Lissabonfördraget. Det innebär också att vi är en suverän komponent i det nationella parlamentariska systemet i Finland. Här bereds också för tillfället en proposition som ska garantera att lagtingets ståndpunkter kan framföras.

Herr talman! Enskilda prioriteringar finns också listat här. Dessa är mera på avdelningsnivå. Här finns det säkert sådan kunskap som jag inte har, men mina kollegor bistår gärna om ni har funderingar omkring det här. Jag kan bara konstatera, som jag sade inledningsvis, att våra resurser är begränsade. Vi måste välja vad vivirt ska koncentrera oss på. Man ska också hålla i minne att arbets- och lagstiftningsprogrammet ännu inte har kommit. Det finns sedan tidigare sälprodukter, tullkodex och lagstiftning om timmer, handel med trävaror m.m. Jag går inte in desto mera på detaljer. Det här är vad vi har i dagsläget.

Jag måste i alla fall nämna svaveldirektivet. Det har ni hoppeligen alla förstått att är en stor sak. I princip har landskapsregeringen ingenting emot åtgärder som förbättrar miljön och vattenkvaliteten i Östersjön. Utgångspunkten är att alla åtgärder måste vara konkurrensneutrala. Det kan innebära att det motsätter sig själv, d.v.s. de länder som inte är bundna av de strängare regler kör fritt här i Östersjön medan vi andra har en klar konkurrensnackdel i och att med att det blir mycket dyrare att bedriva fartygstrafik i Östersjön.

Herr talman! Avslutningsvis kan jag nämna några saker till. Det här meddelandet innehåller sedan tidigare fakta och statistik om EU-ärenden och deras handläggning. Jag går inte in på detaljer. Jag kan nämna att det kom 778 initiativ från kommissionen. En tredjedel bedömdes vara ointressant för Åland. Vi har haft 20 stycken promemorior, 5 samråd och 5 informationsärenden. Angående överträdelseförfarandet, som jag nyss nämnde, så är det nya att kommissionen inte behöver gå två gånger till domstol för att böter kan dömas ut. Det här är en kraftig skärpning.

Sedan, herr talman, kan man här också påminna lyssnarna om fallet Gibraltar, bolagsskattereform som handlar om autonomiers sätt att bedriva en egen skattepolitik. Vi från regeringen hade begärt att Finland skulle intervenera i den här frågan. Så skedde inte, men vi fick i alla fall skickat ett yttrande till kommissionen. Det här skulle vara en intressant grej att få Finland med på det här tåget. Vi försökte, men det lyckades inte riktigt.

Herr talman! Det här var nu i korthet som jag kan tänkte berätta om det här EU-meddelandet.

Vtm Gunnar Jansson

Tack, för det värderade talman! Man säger ibland att EU går från kris till kris. Ett annat sätt att uttrycka fenomenet är att granska det egenartade sätt varpå unionen och dess organ fungerar. Nu är Lissabonfördraget avsett att, åtminstone delvis, täppa till de här krisartade fenomenen. Det vi kallar kris här i Norden behöver inte nödvändigtvis, i alla politiska kulturer i unionen, uppfattas som sådana. Det här ska vi inte ta särskilt allvarligt på.

Såsom det anges i meddelandet, den nuvarande trojkan, d.v.s. Spanien, Belgien och Ungern, deras mål är att få till stånd en helt integrerad inre marknad. Efter utvidgningen av unionen år 2004 är detta inget litet företag. Aci kommunitär regelverket ska beredas, genomföras och kontrolleras på ett sådant sätt att den inre marknaden fungerar på lika villkor överallt i hela unionen, i alla rättsliga system, i alla kulturella likheter och olikheter och geografiskt från Ivalo, Kiruna till Sofia och från Bukarest till Dublin.

Utsikterna att lyckats med denna Lissabonstrategi är begränsade, åtminstone på kort sikt som jag ser det. Därför att globalt lider världsekonomin fortfarande av sviterna efter den giriga spekulationsekonomins kollaps. Vi ser t.ex. att samarbetet, ett av de viktigare inslagen i den gemensamma inre marknaden, eurosamarbetet, vacklar och har akuta svårigheter i medlemslandet Grekland. Flera andra länder lider av samma sak. Man räknar med att denna oro kommer att sprida sig västerut och landa någonstans ute i Atlanten varav samarbetet sätts på väldigt stort prov. Om euron undergår den här typen av attacker och svårigheter så kommer definitivt samarbetet på den inre marknaden att påverkas och i huvudsak lida.

Det framgår också indirekt av meddelandet att 2009 var ett mellanår vilket mest ägnades åt den inre organisationen med val till Europaparlamentet och med konstituerande ingrepp av stora mått. Naturligtvis mycket till en följd av det regimskiftet som Lissabonfördragets ikraftträdande i slutet på 2009 innebar men också det förhållandet att mandatperioden för kommissionen gick ut, programmen avslutades och reformerna fick vänta på det sätt som anförs. Vi får bara konstatera att så är det i unionen. Därför är prioriteringarna för år 2010 desto mera intressanta. På det övergripande planet anger i Stockholmsprogrammet inriktningen d.v.s. åtgärder för frihet, säkerhet och rättvisa som att säkerställa respekten för de grundläggande rättigheterna och privatlivet och som samtidigt tryggar högsta möjliga nivå på kollektivt skydd och säkerhet på vår kontinent. Det är det individuella kollektiva skyddet i arbetslivet och privatlivet men också i den yttre miljön. Det är ambitiösa målsättningar det skriver den liberala lagtingsgruppen under på.

För landskapets del redogörs, på klassiskt vis som vi hörde i presentationen, för prioriteringarna i del 2 av meddelandet. Prioriteringarna följer den logik att man måste ha inflytande för att kunna påverka, både på beredningen och på genomförandet av det gemensamma regelverket och av den gemensamma politiken.

Eftersom lagtinget och lagtingets olika organ använde mycket tid av fjolåret 2009 att fördjupa sig i Lissabonföredraget är det naturligt att landskapsregeringen ingående redogör för hur den avser att begagna sig av dessa inflytandeinstrument.

Liberala lagtingsgruppen har här ingenting att invända utan omfattar prioriteringarna och stöder strategierna för hur inflytandestrategierna skall användas, förbättras och förkovra sig. Arbetet går vidare och i de flesta fall i samverkan med lagtinget.

Lagtingets undergår också de interna procedurreglerna och översyn. EU-ärendenas handläggning och EU miljön som sådan kommer säkert att sätta sina spår i den reformen.

Sedan vad gäller de enskilda prioriteringarna återkommer många, av naturliga skäl, från tidigare år. Det är ju ett rullande system i EU och så här ska det vara. Den avgående kommissionen var klok nog att inte sjösätta alltför omfattande förslag under sitt sista år i ämbetet. De enskilda prioriteringarna har i flera fall t o m beröring med landskapet, som vi hörde, sådana är sjöfarten, primärproduktionen i vid bemärkelse, skogshushållningen och dess villkor, jaktfrågor m.m. EU strategin för Östersjöområdet är en fråga som mera är än andra berör Åland på så många olika plan och också på så många olika sätt, att den kommer med all säkerhet att specialstuderas under lagtingsbehandlingen. Den omständigheten att strategin fått nummer 2218 i meddelandet ska inte förstås som att dess placering utgör ett ställningstagande av nivån för prioriteringen, eller enklare uttryckt; den omständigheten att Östersjöstrategin är sist ska inte betyda att den är minst viktig. Den är mest viktig.

Så till några enskildheter som jag och gruppen har lagt märke till, nämligen att bakom rubriken EU:s temaår 2010 döljer sig nya grepp och intressanta sådana. Bekämpning av fattigdom och social utslagning är temat för innevarande år 2010. Frivilligt arbete är tema för 2011. Behovet av att reformera sammanhållningspolitiken är uppenbart, inte minst i ljuset av det som jag nyss nämnde. Det framgår också i meddelandet att det projektet är igång, men det kan inte vara tillräckligt att reformera sammanhållningspolitiken. Om man tittar in i dessa teman vänder sig nu EU direkt till medborgarna, till folket, med hopp om att folket ska bidra till att avhjälpa fattigdom och förhindra eller åtminstone lindra följderna av utslagning.

Jag konstaterar att EU inte har någon kompetens inom socialpolitikens område. Det kan vara så att temaåren 2010-2011 är början till att ändra på det förhållandet. En utveckling som vi i Norden, med vår nordiska välfärdsmodell, med gemensam finansiering och solidaritet ska hålla ett mycket vaksamt öga på. Nu behöver det inte förhålla sig på det här sättet. Men jag kan inte utesluta den möjligheten att bakom detta, i och för sig finurliga sätt att komma in i socialpolitiska vardagliga frågor genom temaår, kan eventuellt ligga en idé om socialpolitisk kompetens för unionen. Det ska vi vara medvetna om att kan vara i görningen. Vi ska också vara medvetna om och slå vakt om de värden som vi tillsammans har byggt upp i Norden. Jag säger delvis detta för att det här var en mycket framträdande fråga redan för tio år sedan när stadgarna om de grundläggande rättigheterna skrevs i EU, där jag kunde medverka lite smått. Där var frågan redan då ställd på sin spets. Hur får man in EU-kompetens i socialpolitiken? Den variant som då mest diskuterades var att göra sociala rättigheter till individuella genomförbara rättigheter. Men det projektet föll huvudsakligen på den grunden att man nog fortfarande, på tillräckligt många håll, ville hålla socialpolitiken inom området för den nationella behörigheten. Därför tror jag nog att den här dimensionen, under lagtingsbehandlingen ska göras till föremål för granskning. Jag kan därför föreställa mig att självstyrelsepolitiska nämnden blir handläggande utskott av detta meddelande och hör andra inom respektive fackområde, såsom man har gjort tidigare med gott resultat.

Herr talman, sammanfattningsvis, Lissabonfördraget är gällande rätt även hos oss här på Åland. Liberalernas lagtingsgrupp stöder landskapsregeringens prioriteringar och ser fram emot en fortsatt dialog i lagtinget både vad gäller prioriterade inflytandefrågor och de för Åland, i många fall t o m mycket viktiga, enskilda prioriteringarna, tack.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Jag tycker att det var mycket intressant och värdefullt att vtm Gunnar Janssons tog upp EU:s temaår om fattigdom. Jag det är också glad över att han försvarar den nordiska välfärdsmodellen, som är skattefinansierad och är i grunden frågan om generella rättigheter. Däremot har vi socialdemokrater lite svårt att se den här regeringens socialpolitiska värderingar, mål och medel. Men kanske Vtm Gunnar Jansson kan beskriva vad som är centralt för den grupp som han representerar när det gäller den nordiska socialpolitiska modellen?

Vtm Gunnar Jansson, replik

Tack talman! Det är ju inte är någon liten begäran, men den är viktig och angelägen. Den har varit föremål för debatt många gånger tidigare i många olika forum. För Liberalerna representerar den nordiska välfärdsmodellen just det som jag nämnde och som replikanten nämnde. En gemensam uppbyggnad, generell rätt för alla, en skattefinansierad bas, en skattefinansiering av det hela och i grunden en regim som bygger på solidaritet mellan alla människor.

Ltl Barbro Sundback, replik

Ja, det är väldigt bra att få höra det här. Att det är en generell modell och att det handlar om generella rättigheter. Jag tycker nämligen att jag ser en utveckling där den här regeringen allt mera betonar behovsprövade sociala rättigheter. Det är en modell som man har speciellt i vissa delar av Europa, det sociala arbetet kompletteras genom frivilliga åtgärder. Det är kanske den modellens grund som man för in frågan nu också i EU:s arbetsplan för 2010. Det är viktigt att vtm Gunnar Jansson redovisar för liberalerna linje här.

Vtm Gunnar Jansson, replik

Tack talman! Jag utgår ifrån att arbetsprogrammet i EU gäller hela unionen och att vi nu diskuterar de åländska prioriteringarna. Skrivningarna om temaårens inriktning kommer från miljöer som kollegan Barbro Sundback nämnde. I många länder har man en helt annan riktning på socialpolitiken och på den gemensamma finansieringen kontra försäkringssystemen. Det är mycket svårt i unionen, med alla dess medlemmar, att komma till mera gemensamma åtaganden än ungefär den här typen. Men det oaktat är det skäl att vi i Norden slår vakt om våra värderingar och använder vår modell.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Danne Sundman

Herr talman! Det är inte lätt när 28 000 människor ska försöka följa med och påverka vad 500 miljoner människor gör. Det är det som är förhållandet mellan Åland och det totala EU. Om EU skulle ha Ålands befolkningsmängd så skulle det finnas en enda ålänning inte två, 1,7 ungefär. Vi är en väldigt liten del av en väldigt stor enhet. Det är ett ”schå” att bara följa med vad som händer. Ännu svårare är det att försöka prioritera och hinna med och konkret påverka det som är viktigt för oss. Men det gäller att hålla modet, hålla god min och göra om vad som står i vår makt. Därav detta meddelande som man måste säga att verkligen börjar finna sin form utgående från de förutsättningar vi har. Förhållandet mellan Åland och EU är inte som David och Goliat utan det är som myran som gick förbi när David och Goliat slogs.

Hur står det då till med unionen? Presidenten i USA brukar ha ett sådant tal. Det kan man, lite inspirerad av Ålandstidningens chefredaktör, också ha ett tal om här i lagtingets talarstol. Tillståndet i unionen är nog lite lätt kaotisk efter att Lissabonfördraget trätt ikraft och Europa befinner sig i ekonomisk kris där den ena krisen är värre än den andra. Vi kanske hör till dem som har det allra bäst, åtminstone på den bättre delen på listan av länders ekonomiska situation.

Projektet som startade för bra länge sedan med en europeisk superstat kom lite lätt på skam. Det blev ganska haltande och skadskjutet av alla demokrati- och subsidaritetsförespråkare som fick grundlagen på fall. I stället kom Lissabonfördraget med lite nya klistermärken, lite tippex och några tillägg för att blidka de sista skeptikerna. Tillägg som t.o.m. kanske inte kan infrias till alla delar. Det är ett lappverk som blev ett ännu värre lappverk fast det var tänkt att det skulle bli enhetligt. Tyvärr, får man vill säga, för Europas del som skulle vara förtjänt av ett bättre resultat. Man skulle få reda och enkelhet i beslutsfattandet, nåja, till viss del kanske man får det till slut. Men nog är det ett lite lustigt att se när EU:s företrädare står uppradade. Nu är det ju fyra stycken, Pateras, Barroso, Erston och Rompoj. Man tänker direkt på Henry Kissinger när han på 70-talet sade; jag skulle ringa till Europa men de har inget telefonnummer. Ja, de har nog fyra stycken telefonnummer. Inte blev det riktigt bra. Vilken titel dessa personer har vet vi inte, bara namnet. Titeln fick inte vara president och utrikesminister. Det sade man nej till i Holland och Frankrike. Det är problemen med Lissabonfördraget. Det är ett måste att man har en strategi för att försöka få det att fungera.

Man ska inte vara skadeglad, för Europa har en sådan historia och sådana utmaningar och utvecklingen måste gå vidare och börjar fungera. Det tar tid innan detta finner sina former.

Om man ser på Åland är det är tyvärr så att det är etter värre. Det var dåligt före med vårt inflytande och vår möjlighet att påverka. Nu blev det absolut sämre. Det beror ju på, tack och lov att jag fick bara pappaledig när ni tog det beslutet, att ni godkände Lissabonfördraget. Jag säger ni, då är de exkluderade som röstade emot centerns Anders Englund, obunden samling och Ålands framtid. Ni som godkände Lissabonfördraget utan att ha inflytandefrågorna lösta. Det var ett katastrofalt beslut. Det gläder mig att jag slapp vara med. Det är ingen tvekan om i vilken fålla min röst skulle ha fallit, nämligen nej. Det var inte tillfredsställande att godkänna Lissabonfördraget med de lösningar på inflytandefrågorna som fanns. Varför blir det då sämre? Ja, därför att EU ändrar ju. Beslutsgången inom EU ändras så att parlamentets roll ökar. Vi har ingen parlamentsplats, vår situation bli ännu sämre. Förutom de problemen, som vi redan har, får vi nya problem. Jag återkommer också till det här vidare i meddelandet.

 Om man bläddrar lite i detta meddelande så fastnade jag på sidan 3 redan, det står så här; ”den nya kommissionen ej ännu har blivit godkänd eller tillträtt”. Det måste vara en felaktighet eftersom det här är skrivet den 25 februari och kommissionen tillträdde den 9 i februari, åtminstone i mina nyhetskanaler. Men det kan hända att det var ett utkast som inte kunde ändras. Den nya kommissionen har tillträtt den 9 februari, passligt nog på min bröllopsdag, var nu det kan betyda? Det är väl ett bröllop i sig när man tillsätter kommissionen.

Herr talman! Om man sedan går vidare i meddelandet, det är intressant att läsa om den s.k. trojkan med Spanien i ledningen som nu har ordförandeskapet. Särskilt den fjärde av Spaniens huvudsakligen fyra prioriteringar tycker jag är intressant. Det står så här; ”att sätta Europas medborgare i centrum för EU: politik. Detta med initiativ för att utveckla deras rättigheter och friheter”. Fantastiskt, tänker en ålänning som inte får snusa, inte får fiska snart, inte får jaga säl och sjöfågel och inte får göra någonting. Men vi vet redan på förhand att det här bara är tomma skrivelser. Inte hjälper det oss fast det här är ett prioriterat område. Det hjälper inte ens mot de möjligheter som vi låter bli att utnyttja. ÅSUB rapporten, som kom här nyligen, visar att Åland efter EU-inträdet inte har utnyttjat nya möjligheter, för handeln och välfärden har inte ökat i någon större utsträckning. Den rapporten är för övrigt ganska intressant läsning. Jag tycker att självstyrelsepolitiska nämnden ska granska den rapporten och se om det förändrar prioriteringarna. Om man borde prioritera på ett annat sätt för att utnyttja de möjligheter som EU ger.

Generellt när det gäller prioriteringar står man i försvarsställning och slåss mot vad som redan finns. Man hittar inte på nya saker som man själv kommer med, även om det finns. Det handlar hela tiden om att försvara sig, aldrig vara på den andras planhalva och försöka göra mål.

När man kommer till prioriteringarna så har jag antecknat några djupa suckar i marginalen, när man ungefär som en hankatt som går till byss och får stryk och går hem igen och går till byss igen och får stryk. Så har vi hållit på med den här parlamentsplatsen år efter år. Nu har majoriteten just genomfört en ganska motbjudande läggmatch när ni godkände Lissabonfördraget. Och så står det här igen att man ska ställa krav på parlamentsplatsen. Vi hade ju chansen är att ställa ett ultimatum, men nej man gjorde inte det. Varför ska man då gå till byss igen och få stryk? För det här blir ingenting heller.

Parlamentsplats, glöm det! Ni har röstat för Lissabonfördraget, det var den sista reella chansen vi hade att få en parlamentsplats.

När det gäller landskapets ställning i ärenden som gäller fördragsbrott så har man också stora planer. Återigen, en djup suck i marginalen. Där godkände man också en självstyrelselagsändring som inte Åland egen talerätt. Vi får vara där och prata och ha peruken på oss. Men det är vad Finland tycker som gäller. Tycker vi annorlunda så det Finlands åsikt som gäller. Det hjälper inte att skriva nu skriva att man ska försöka förbättra det.

Sedan när det gäller en viktig sak, landskapets deltagande i EU-institutionernas möten, så är det stora problem med språket. Landskapsregeringen säger att om inte detta går att ordna så då ska minsann självstyrelselagen förstärkas ytterligare genom en ändring så att rätten till inflytande blir bättre. Det här är också att slå huvudet i väggen gång på gång. Det enda som hjälper är att vi försöker få samarbete med Sverige så att vi får dokumenten på svenska. Det kanske till och med krävs en överenskommelse mellan Finland och Sverige att Sverige får sköta vissa saker åt Åland. Språksituationen blev bara värre och värre, om vi ska ha vår förvaltning att fungera på svenska, vilket vi ju alla förhoppningsvis är överens om.

Sedan när man kommer till den europeiska unionens domstol, som det heter nu, EG-domstolen förut, så är det ett organ som nu får en ny behörighet. Vi har tidigare varit föremål för det organets behandling. Det speciella med europeiska unionens domstol är att den har mycket lagstiftningsmakt eftersom den tolkar de luddiga kompromisserna som EU:s organ, i den här snårskogen fortfarande av beslutsmodeller, har utformat. Man vet inte egentligen vad det står i lagen. Sedan när det kommer till domstolen då vet man. Har man fel då är det inte så roligt, då går det inte att få rätt. De har ju rätt även när de har fel. De är högsta rättsinstans. Jag är nog bekymrad över våra möjligheter, särskilt en liten aktör som Åland som överhuvudtaget inte ens får säga vad vi tycker utan måste ha Finlands godkännande. När man hamnar i domstolen är det nog en svår process att klara sig undan. Det är svårt att på förhand tolka lagar och regelverk som gäller. Det är ju vi vana med, vi har en sådan lagstiftningskultur att det i lagen står vad som gäller. Det krävs rättsfall och praxis också, men EU:s lagstiftning är extrem när det gäller luddiga kompromisser.

Vad är då lösningen? Ja, det är att lyda, står det här. Det är bara at implementera alla direktiv till punkt och pricka, helst ännu lite värre. Då slipper man EU-domstolen. Det tycker jag är lite fel strategi. Jag tycker att man borde försöka ta det här sydeuropeiska sättet att tänka och inte lyda mer än nödvändigt. Det är ett stort problem med den yttersta rättsäkerheten.

Till sist, det blev heller ingenting av subsidaritetskontrollen, det som vi enhälligt här i lagtinget tyckte från början. Det är samma sak där, om brevet har fel innehåll så fastnar det i postlådan i Helsingfors, det går inte vidare. Då ska man försöka skicka det ändå, fast inte Finland tycker så här, men Åland tycker så här. Subsidaritetskontrollen kommer troligtvis inte att få någon större betydelse för Åland. Däremot om vi skulle ha haft en av dessa röster, en direkt kanal, då skulle det ha varit ett intressant alternativ för oss att driva politik.

Herr talman! Konkreta sakområden har vi redan i ett tidigare ärende här diskuterat, diskussionen om GMO. Vi hörde på nyheterna att man nu får man sälja majs som är genmodifierad inom EU. Man får odla potatis. Det här är heller ingenting som vi kan stoppa härifrån Åland eller någon annanstans. Man har satt in alla lobbyistresurser och övertygat EU om att så här ska det vara. Vi får alla vara glada, men vi ska ju försöka påverka, det understöder jag nog. Inte har vi någon möjlighet att stoppa den utvecklingen, tyvärr.

Det finns en rad andra sakområden som vtm Lindholm kommer att återkomma till. Jag bläddrar förbi dem och konstaterar att historia inte är så mycket man kan göra något åt. Det är ett slags bokslut samtidigt som det här meddelandet är en budget. Mina åsikter berörde främst budgeten, vad som komma skall, tack.  

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, herr talman! Skulle man ha anlag för depression så skulle man nog vara djupt deprimerad efter det här anförandet. Det var ett av det mest nedslående anförandet jag har hört på länge. Man hade hoppats att ltl Sundman hade piggnat i efter ledigheten. I den här frågan tycks det inte ens bita på honom att vara ledig. Nåja, var och en har rätt till sin åsikt. Men det ska nog bygga på något slags fakta. När ltl Sundman säger att EU är ett superstatsprojekt då är det direkt att vilseleda. Det har aldrig varit tal om det. Det är en union bestående av medlemsländer och de är nationalstater. Projektet har inte varit meningen att bli någon slags förenta stater, åtminstone inte ännu. Projektets huvudsakliga uppgift har varit att skapa fred i Europa. I det avseendet har det varit fantastiskt framgångsrikt.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Till att börja med vill jag säga att jag inte har varit ledig. Jag har varit hemma med mina barn. Det är inte att vara ledig, men det kanske ltl Sundback tycker.

Visst är det som Sundback säger med EU:s resultat när det gäller fred i Europa men i övrigt är ju utvecklingen nedslående. När det gäller Ålands del av det här projektet så är det väldigt nedslående. Hur positiv man än är så kan man inte se positivt på detta. Det finns t.o.m. i ÅSUB:s rapport att det inte är något vidare.

När det gäller frågan om att EU var tänkt att bli en superstat så visst var det så i EU:s grundfördrag. Det var det som Europas folk sade nej till. Det var en klar inriktning mot att bli en superstat och inte en mellanstatlig union. Den överstatliga delen var väldigt tydlig. Den är fortfarande tydlig också i Lissabonfördraget, där är många överstatliga inslag. Om man går runt och frågar Europas folk så har den här konstruktionen av EU idag väldigt lite understöd bland befolkningen.

Ltl Barbro Sundback, replik

Enligt den lagstiftning, som ltl Sundman lutar sig mot när han har varit borta från lagtinget, föräldraledighet, betyder alltså att han har varit ledig från det här uppdraget. Något annat har jag inte tagit ställning till.

Detta med unionen som en superstat, om det inte finns förankring vare sig bland statsledarna eller bland folket så förstår jag inte varför ltl Danne Sundman för fram det som en målmedveten strategi? Det är att vilseleda väljarna. Det tycker jag inte att man ska göra i en sådan här viktig fråga, speciellt när man inte har något som helst alternativ.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Det är alltså fel att tala om saker som de är och nämna saker vid dess rätta namn? Man ska, likt publiken vid kejsarens nya kläder, stå upp för något som inte finns? Det gör inte obunden samling. Obunden samling tar fram de problem som Ålands självstyrelse har. Sedan är det kanske helt andra saker som är problem för europeiska unionen i stort, vilket jag försökte belysa i mitt anförande. Fast man är klart bekymrad över Ålands förhållande till EU så behöver man inte vara EU- motståndare. EU-projektet är ju fantastiskt, sett ur sådana aspekter som Sundback nämnde, fredsbyggande i Europa osv. Det ska vi fortsätta med. Enligt lagtingsordningen § 1 representerar vi Ålands befolkning i första hand. Det är det som vi måste prata om här. Meddelandet rör våra prioriteringar.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Roger Eriksson, replik

Tack, herr talman! Stora delar av Sundmans anförande påminde om den debatt vi hade före Lissabonfördragets omröstning. Jag tänker inte kommentera det.

Angående felet på sidan 3, att kommissionen ännu inte har blivit godkänd. Det är riktigt. Jag nämnde det nog i mitt anförande och korrigerade detta fel.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Jag tycker att meddelandet är väldigt välformulerat och välskrivet. Jag får gratulera regeringen till meddelandet i det avseendet. Jag tycker att det är väldigt väl hållet. Man har också förmått, inom rimliga gränser och med en ganska kort promemoria, beskriva dels den utveckling som har varit och vad som nu händer för Ålands del i.o.m Lissabonavtalets godkännande. Det är ju inte lite som vi har att göra nu när avtalet är i hamn. Man tar också upp de politikområden som är väsentliga ur ett åländskt perspektiv och som man tänker arbeta med.

En sak, herr talman, som lagtinget själv måste tänka över är behandlingsordningen. Om jag inte riktigt är ute och cyklar så godkände vi fjolårets meddelande i november 2009. Det skulle då gälla för 2009. Det har hela tiden varit problem med behandlingsordningen. Den har dragit ut för långt på tiden. Det gör att behandlingen i lagtinget blir ganska onödig och meningslös om regeringen ska handla enligt det här under årets gång. Egentligen borde ju det komma senast i januari och behandlas under januari månad för att ha relevans med tanke på det parlamentariska systemet. Nu har vi fått det i början på mars. Det måste skötas under den här perioden, före första maj, om det ska vara någon mening med att skicka det till utskottet. I annat fall ska vi lämna det vid detta och konstatera att det här är landskapsregeringens prioriteringar. Majoriteten avgör om det ska till utskottet. Jag avråder från utskottsbehandling om det inte kan åstadkommas inom den här perioden.

Lite om själva innehållet. Jag är ändå lite intresserad av hur färskt det här dokumentet är. Har det faktiskt tillkommit nu i februari eller har man skrivit på detta under en längre period? På något sätt känns det ändå som att vissa delar här i början är ganska gamla redan. Här nämndes om kommissionen. Det senaste är också att Island har medgivits rätt till förhandlingar. Det finns en del andra saker. Jag tror inte heller att utrikesministern nämns. Det känns som om den delen är redan lite gammal. Det är nog i för sig småsaker. Men när det kommer så här pass sent borde det vara pinfärskt.

Det som vi har att göra efter Lissabonavtalets godkännande, jag tycker inte riktigt att jag känner igen detta med de ekonomiska konsekvenserna av ett fördragsbrott. Lagtinget har tagit ställning till att det där ska ses över. Inte bara att jämkningsförfarandet ska klargöras, utan att vi borde ha ett helt annat system där riket ändå skulle påföras den största ekonomiska bördan vid ett fördragsbrott. Eftersom vi inte fullt ut fick det vi ville ha när det gällde rätten att företräda oss själva i EU-domstolen.

Vad gäller själva beredningen av ärendena så vill jag bara, med tanke på den diskussion vi hade här och som jag förde fram, påpeka vikten av att det är statsministern i Finlands regering som ansvarar för alla åländska frågor. Vad gäller EU-ärendena och EU-minister utskottets ev. behandling av åländska frågor så ska det föregås av en diskussion med statsministern om landskapsregeringen så önskar. Ibland ska det tydligen vara Ålandsministern och ibland ska det vara statsministern. Jag tycker att det här är det riktiga. Man borde ta tjuren vid hornen och genomföra en reform där statsministern är Ålandsminister i alla frågor.

Subsidaritetskontrollen har man skrivit ganska mycket om här. Det är ju också lagtingets interna sak väldigt mycket. Det är dags att göra något i det här avseendet. Det ska väl börja tillämpas, om man inte redan har börjat tillämpa det. I samband med det borde vi också se över hur EU-handlingar, som kommer för utlåtande till regeringen, ska behandlas eller förankras i lagtinget för att man ska få en parlamentarisk vikt i dessa ärenden. Jag är, som ni vet, sedan länge missnöjd med nuvarande system. Man ser också att det är ytterst få ärenden som går till samråd. Sedan har vi informationsärenden. Det finns vissa utskott som nästan aldrig har EU-frågor. Det är illa att inte lagtinget är bättre insatt i EU:s politik.

Min vana trogen så tänkte jag nämna något om EU:s jordbrukspolitik. Det finns ett intressant kapitel på sidan 16 om den saken. Landskapsregeringen håller på med en utvärdering av landsbygdsutvecklingsprogrammet och man har satt igång ett utvärderingssystem. Det framgår inte av texten vad det riktigt går ut på. Det betonas i alla fall inte att jordbruket skulle behöva leva upp till någon hållbarhet eller hållbar utveckling. Det begreppet finns inte under punkt 224. Ska man tolka det som att det åländska jordbruket är befriade från det här uppdraget som alla andra ska leva upp till? Det nämns också att man ska börja förhandla om ett nytt landsbygdsprogram. Det skulle vara väldigt intressant att veta vad det programmet skulle gå ut på, med tanke på de åländska förutsättningarna. Nu har lagtinget satsat kolossala pengar på perioden 2007- 2013. Nu annonserar man från producentförbundet att man vill ha ännu mera pengar, speciellt för investeringsstöd. Det kanske inte direkt faller in under just den här rubriken, men det är ytterligare pengar till den här sektorn. Hur ska det se ut i framtiden efter 2014? Jag vet inte vilka politiska överväganden man gör i landskapsregeringen. Man hänvisar här till sina kontakter i Europaparlamentet. De grupper, som den här regeringen lutar sig emot i EU-parlamentet, är de som är mest för avreglering av hela jordbruket, inte minst grand old lady, Marit Poulsen. Hon är numera emot all reglering av jordbruket. Vem är det egentligen man diskuterar om och vad är det man diskuterar? Vi har kanske inte diskuterat den här frågan inför 2007-2013 års program som blev så kostsamt. Jag tror nog att väljarna idag vill veta mera inför nästa period.

För socialdemokraternas del är det helt klart att jordbruket fortsättningsvis måste ha jordbruksstöd. Men då måste hållbarhet komma med. Det kan ju inte vara så att en sektor i samhället lyfter stora stöd men inte ska behöva beakta miljökriterierna. Dessutom måste livsmedelssäkerheten förstärkas. Konsumenterna kan inte acceptera att det betalas ut stora stöd och så får man tillbaka jordbruksprodukter som riskerar hälsan. EU:s jordbrukspolitik idag är nog kanske den faktorn som mest försvårar jordbrukets möjligheter att leva upp till hållbarhetskriterierna.

Vi har ju tagit ett meddelande om Östersjöarbetet. Här finns också EU-strategin för Östersjöområdet. Tidigare har man sagt att Åland skulle ha en viktig funktion i det här arbetet med tanke på flaggskeppsprojekt, avsnittet om miljövänlig fartygstrafik. Nu verkar det som att man skulle ha backat något och drar en lättnadens suck över att man inte fick hela det där i famnen. Jag vet inte om jag läser förslaget rätt? I annat fall vill jag gärna bli rättad. Under den här punkten säger man däremot att man vill jobba för ett hållbart fiske men även följa arbetet med ett hållbart jordbruk. Det här är sådana skrivningar som inte kanske betyder så mycket om man med andra handen godkänner ett europeiskt jordbruksprogram som inte alls beaktar de här synpunkterna. Här krävs nog en sorts samordning av diskussionen. Jag önskar regeringen lycka till utgående ifrån de skrivningar som man har under Östersjöområdet och litar kanske inte så mycket på detta som står under den gemensamma jordbrukspolitiken. Idag är det åländska jordbruket i en rävsax.  Jordbrukarna lyfte maximala stöd. Det är utgående från en jordbrukspolitik som inte tar tillräckligt med hänsyn till miljön. Tack för det.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Tack fru talman! Orsaken till att det är statsministern man ska föra diskussioner med är för att statsministern är statsministern. Jag tycker det är viktigt att man har en position som man vet att finns i de här dokumenten och i de här överenskommelserna. Om jag har uppfattat saken rätt så är Ålandsministern någonting som den här regeringen har tillsatt. Det ska också utvärderas om detta har fallit ut på ett väl sätt. Jag tycker att det både klokt och vettigt att det är statsministern som man ska föra diskussioner med i de här frågorna. Det är övergripande frågor, det kan många gånger vara bra att det är statsministern.

Det är helt korrekt noterat, det är bara att beklaga, att det finns delar i det här dokumentet som inte har blivit uppdaterade per 25.2. Det är helt korrekt.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag vet inte om minister Lundberg missförstod mig? Jag tycker att det är bra att det är statsministern som har hand om i EU:s Ålandsfrågor. Min bestämda uppfattning är att det är statsministern som är och ska vara Ålandsminister. Vi ser ju i den här, för Åland väldigt avgörande, lagstiftningen om lotterilagen att Ålandsministern inte har någonting att göra med detta, säger hon. Hon var inte ens med på föredragningen. Det är ju av politiska skäl, inte kan ju svenska folkpartiet börja driva åländska intressen. Då hamnar de i blåsväder med folkhälsan och alla möjliga andra organisationer som lyfter pengar av motsvarande organisationer som PAF i Finland. Det är att riskera att åländska frågor verkligen hamnar i marginalen och rejält. Först svenska folkpartiet som är i marginalen och sedan ännu av svenska folkpartiet ut under hela papperet.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Fru talman! Vi är alltså överens om att vi tycker att det är bra att det är statsministern som bemöter de här frågorna och som ska tillse att Åland har det inflytande och möjligheter att framföra sina synpunkter för att vi ska kunna uppleva att detta fungerar på ett bra sätt.

Sedan när det gäller de gamla uppgifterna, att kommissionen inte ännu är tillsatt. Jag har snabbt granskat igenom detta, jag har inte heller kunskap om alla ärenden, men det kan finnas information som man ännu skulle kunna ge till om något enstaka ärende här. Det här är ett levande dokument. Jag har också frågat mig, för jag såg det här efteråt, hur detta har kommit till. Det har visat sig, eftersom vi inte hade något kommissionsprogram att utgå ifrån så har det varit ett väldigt stort arbete att plocka fram de här frågorna som har varit. Där har man lagt huvudargumentet och därför har det väl fallit igenom någon sådan här groda. Uppdateringen har inte blivit gjord, vilket vi beklagar. De tilläggsuppgifter som finns att informera om ser vi fram emot att få ge i självstyrelsepolitiska nämnden.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Katrin Sjögren, replik

Fru talman! Om jag har förstått saken rätt och är rätt informerad så gör man en halvtidsutvärdering av landsbygdsutvecklingsprogrammet där man beräknar hur det har utfallit. I axel två, där miljöstödet finns som är den absolut största potten för jordbruket, vill man se hur detta har utfallit.

För övrigt delar jag Marit Paulsens åsikter om jordbruket.

Ltl Barbro Sundback, replik

Det sista var ju kanske det mest intressanta i det uttalandet. Vi har en minister i regeringen som är för avreglering av jordbruksstödet. Vi väntar med spänning på hur det åländska jordbruket ska skötas.

Minister Katrin Sjögren, replik

När det gäller det fortsatta arbetet med miljöstödet och jordbruket ser man också trender där. Man rör sig mot att stöda direkta miljöåtgärder. Det är också en sak som jag välkomnar. Man förfinar systemet hela tiden.

När det gäller Östersjöstrategin och flaggskeppsprojekten har landskapsregeringen deltagit i möten i Köpenhamn. Det visar sig att Europas byråkratiska kvarnar malar ganska långsamt. Vi har hela tiden sagt att det beror på vad det krävs för resurser, både ekonomiska och personella. Nu står det klart att ett av de mest intressanta flaggskeppsprojekten, som berör att introducera miljödifferentierade hamnavgifter i hela Östersjön, kommer HELCOM att ta på huvudledarskapet för. Där har Finland och Sverige fått förfrågan om de vill vara med och leda det projektet. Från HELCOM:s sida nämns också Åland. Vi kommer att hålla oss uppdaterade och är fortfarande väldigt intresserade av att ta del av det här miljöarbetet.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack fru talman! Det är säkert en mycket bra lösning att HELCOM får ett ansvar i de här flaggskeppsprojekten. Det tråkiga för Ålands del är att vi inte har någon politisk representation i det här organet, vilket för mig och för oss i socialdemokraterna inte är acceptabelt. Det är klart att Åland ska vara med i den organisationen. Den är kanske en av de absolut viktigaste organisationerna, med tanke på Ålands ställning mitt i Östersjön.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Roger Jansson

Fru talman! Vi har, under den här perioden i lagtinget, på olika sätt försökt att öka lagtingets engagemang i EU-frågor. Utvecklingen går långsamt eftersom en hel del EU-frågor är väsentliga för vår framtid. Därför är det viktigt att vara med i tidigast möjligaste skede. Därför är den här typen av meddelandet över de program, för kommande perioder, viktiga att diskutera. Det gäller att påverka landskapsregeringen så att de är ett alerta i tillräcklig tid med olika frågor. På det sättet är det bra att det är många på talarlistan i ett sådant här ärende. Mindre bra är det naturligtvis att salen nästan är tom när man diskuterar EU-ärenden. Sitter man där ute, hör man inte på debatten utan man lyssnar på varandra i länstolarna.

Det är bra att man beslöt skicka detta ärende till självstyrelsepolitiska nämnden. Jag får möjlighet där att vara med och behandla det återigen. Det är viktigt att det blir klart inom en rimlig tid. Mitt förslag är att det ska vara klart inom mars så att landskapsregeringen får de signaler de behöver från lagtinget i de här frågorna som tas upp i meddelandet och kanske också någon fråga som inte tas upp, som jag återkommer till. Det är också viktigt att vi gör, som vi gjorde senast år, att vi hör specialutskotten när det gäller deras specifika områden. På det sättet ökar vi kunskapen i lagtinget om EU-frågorna.

Också jag blev ganska bedrövad när jag hörde den återkomne ltl Danne Sundman hålla sitt anförande här. Det var i princip ett generalangrepp på Ålands medlemskap i europeiska unionen. Att ständigt hålla på att sprida desinformation till ålänningarna, om hur galet det är för Åland att vara medlem i unionen, är sorgligt. Hur skulle t.ex. vårt jordbruk klara sig? Hur skulle avtalen se ut för vårt jordbruk? Hur skulle de åländska skattebetalarna kunna klara av stöden till jordbruket i en situation där vi inte skulle vara medlemmar i unionen. Det är alltså den näringsgren på Åland som skulle drabbas värst i en sådan situation. Men ingen kan säga hur det skulle drabba Åland. Ingen vet hur de avtal kunde se ut som vi skulle få. Vi skulle vara i en jättedålig förhandlingsposition om vi skulle stå utanför unionen för att få rimliga villkor för våra produkter ute på EU-marknaden, där de ska vara. Inte äter vi upp all åländsk producerad mat. Det mesta skickas bort, till Finland huvudsakligen och de är en del av den europeiska unionen. Någon slags realism måste det ju finnas i de här diskussionerna. Sedan är vi många som håller med om att EU, till delar, har kommit att syssla med för mycket detaljer. EU ska hålla sig till de stora projekten som är fredsbevarande, fri handel, fri rörlighet, miljöfrågorna och skyddet av liv, hälsa och djur osv. Det här är stora nödvändiga samarbetsfrågor. Hur ska Åland kunna motivera sig att vara ett europeiskt land om vi inte vill vara med i ett globalt samarbete?

Sedan måste vi ta vissa nackdelar av samarbetet, tyvärr. De får vi kämpa med. Då måste vi också visa åt folk att vi kämpar med nackdelarna därför att vi tycker att det är väsentligt att man är med i det internationella samarbetet, vi drar fördelar av det men vi har också nackdelar av det. Vi måste kämpa för att minimera nackdelarna för vår egen del. Det innebär inte att projektet och medlemskapet i unionen är av ondo. Vi får inte lura Ålands folk på detta sätt. Nu tog jag bladet från munnen till den delen, fru talman.

Det brukar sägas att EU har tagit bort mycket av vår självstyrelse. De som för den här EU-kritiska debatten använder sig av det. På sidan 23, i bilagan om landskapets arbete med EU-ärenden 2009, ser vi att det i landet har inkommit under fjolåret 778 kommissionsinitiativ. Det är mycket det. Landskapsregeringen har, efter genomgång av vart och ett av dessa, konstaterat att 28 påverkar landskapet, 3 procent drygt. Det betyder någonting. Det är kanske inte så hemskt stor påverkan. Kanske vi här i lagtinget ändå har, inom ramen för självstyrelselagens kompetensfördelning, oförändrat mycket att göra med de områden som vi styr över.

Det här problematiseras lite av tabellen på sidan 26. Där vi har gjort 77 stycken notifieringar inom ramen för landskapets behörighet under 2009. Det ger en naturligtvis en balanserande bild av den här bilden som ges på sidan 23. Min tes är; inte känner jag, som landstingsman år 1979 respektive lagtingsledamot år 2010, att jag har förlorat särskilt mycket makt utgående från självstyrelselagarna angående den självstyrelselag som gällde 1979 och den som gäller 2010, nog tvärtom. Vi har mera att hantera idag här i lagtinget, när det gäller ålänningarnas vardag, än vad vi hade 1979. Men för det kan man peka på saker där vi har förlorat makt. Men vi har istället fått makt inom andra områden.

Idag är vi en medlem av den europeiska gemenskapen som numera kallas union. Då har vi fått en ny dimension i vårt arbete. Det var stort, när vi blev medlemmar i Nordiska rådet 1970, att komma in i det tänkandet och det arbetet. Det är naturligtvis större att vara med Medelhavsländerna, Storbritannien och Frankrike i ett internationellt samarbete. Vi måste finna vår roll, då räcker det naturligtvis inte att vi har fem samråd per år och fem informationsärenden från landskapsregeringen till lagtinget. Vi hade 20 informationsärenden till kännedom. Det har blivit bättre, jämfört med året tidigare, 2008. Det ser vi av tabellerna på sidan 23-24. Men det är inte bra ännu. Det måste bli ännu bättre. Vi måste engagera oss. Särskilt när det gäller de frågor som väcks i ett tidigt skede i unionen och som sedan om några år kommer att förverkligas. Jag återkommer till någon av de frågorna i fortsättning som blir en ganska kort genomgång av det här meddelandet.

Jag måste nog säga att landskapsregeringen inte bara måste börja läsa sina lagframställningar bättre. Det behöver inte vara som på Alarik Häggbloms tid, när han var lantråd, att man lusläser varje bokstav i plenum i landskapsregeringen. Men nog måste man läsa på lite bättre före man skickar ärendena till lagtinget. Det gäller lagframställningar och det gäller också det här meddelandet där flera redan har vittnat om felaktigheterna. I kapitel 1 på sidan 3 och framåt har man fel information om kommissionens tillsättande. Två och en halv vecka efter att den tillsattes säger man att den inte ännu har tillsatts. Det här har nu korrigerats av landskapsregeringen. Men det visar att man inte har läst igenom det när man klubbat det i plenum. Slarvigt, slarvigt!

Vi har på sidan 13, en formulering under europeiska unionens domstol, landskapsregeringen åtgärdsförslag som lyder; ”således måste landskapsregeringen arbeta för en mer effektiv implementering av direktiv för att undgå att tilldragas ekonomiska sanktioner.” Jag har varit med väldigt länge. Jag tror jag vet vad man menar, men jag förstår inte vad man skriver? Man skriver på sidan 3; ”flera av dessa 26 kommissionärer är viceordföranden som biträder ordföranden. En nyhet i Lissabonfördraget är att en av dessa viceordföranden även är unionens höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik.” Min uppfattning är att detta är fel. Rådspresidenten och utrikesministern, om jag får använda de förenklande uttrycken, väljs i en särskild ordning och ingendera är en av de här 26 kommissionärerna, som väljs från de olika länderna. Det är möjligt att jag har fel på den punkten. Men för att göra den här listan lite längre på vad som här kritiserats när det gäller felaktigheterna så vill jag säga att landskapsregeringen måste läsa de här dokumenten bättre.

För övrigt håller jag med ltl Sundback som sade att det här är ett bra meddelande till övriga delar.

På sidan 9, under rubriken åländsk representation i Europaparlamentet skriver landskapsregeringen; ” inte kan tillförsäkra att landskapet Åland erhåller separat representation i Europaparlamentet kräver landskapsregeringen att Finlands valkretsindelning ändras så att landskapet utgör en egen valkrets. Landskapsregeringen kräver följaktligen att landskapet Åland tillges representation inför nästa val till Europaparlamentet”. Välkomna liberalerna bland ”kravpartierna”! Jag tror aldrig att jag, under min karriär här i landskapspolitiken, har blivit så utskälld som jag har blivit av liberalerna när jag har gentemot Finland använt ordet kräver. Det får man bara inte göra. Man får inte vara så stor på sig.

Det kanske inte var det budskapet jag ville ha fram här nu, en jämförelse med vad som har varit. Min fråga till landskapsregeringen är; hur tänker man jobba? Eftersom man inte skriver det, man skriver bara att man kräver. När tar man initiativ till detta? Vi närmar oss redan nästa val med stormsteg. Ändringar i vallagen ska vara i god tid initierade. Hur tänker man jobba? Många av landskapsregeringens förslag är bra, men man har inte förklarat hur man går vidare. Det blir en uppgift för självstyrelsepolitiska nämnden att ta reda på också.

Vidare på sidan 11, under landskapets deltagande i EU institutionernas möten, skriver man; ” landskapets representanter kan även på begäran erhålla rätten att närvara vid beslutsfattande i rådet, (råden skulle vara en naturligare text, men så här har man inom EU valt att uttrycka sig), när detta är möjligt enligt de arbetsrutiner som tillämpas. Det ansvariga ministeriets representanter bestämmer dock om hur Finland använder sin röst i rådet. ”Här är det ingenting sagt om den internationella jämförelsen om hur det är i Storbritannien, Spanien och Belgien. När Ålandsministern var här senast och diskuterade med oss här i lagtinget så visade det sig att det inte fanns någon information från landskapets sida eller från någon annans sida till henne om att man hade löst det här på ett mycket bra sätt i Storbritannien, Spanien och i Belgien. Belgien självklart kanske lite mer överraskande hur väl man har skött det i Storbritannien och i Spanien.

Den här grundläggande informationen är viktigt att vi får fram till Helsingfors om vi vill ha någon framgång i de här frågorna. Det förvånar mig att den informationen inte har gått fram. Och att inte heller landskapsregeringen skriver något om det här. Vi har ju ändå konstitutionellt, i förhållande till Finlands konstitution, en starkare ställning än vad de har i Spanien och i Storbritannien. Därför är det ju rimligt att vi skulle ha något bättre arrangemang inom landet än vad man har där.

Landskapsregeringen är försiktig när man skriver på sidan 11; ”landskapsregeringen anser att 59a § i självstyrelselagen bör ge den rättsliga grund som behövs för att landskapsregeringen ska få framföra sina synpunkter.” Här i lagtinget har vi blivit informerade av landskapsregeringen att man tycker annat. Man tycker inte att det bör resultera i positiva effekter. Man säger att det kommer att göra det, genom bl.a. den nya överenskommelsen som man har skrivit. Nu börjar man uppenbarligen lite att trappa ner ambitionerna. Det är inte bra. Det här får vi höra mera om i självstyrelsepolitiska nämnden.

Avslutningsvis, fru talman, det är inget sagt om sjöfartspolitiken. 2009 inledde kommissionen ett arbete för att ändra och göra justeringar i det regelverk som gäller för medlemsländerna när det gäller drivande av sjöfartspolitik. 1995 års bestämmelse gav ramarna för vilken för sjöfartspolitik medlemsstaterna får driva. Det här arbetet kom igång under fjolåret men har ännu inte kommit särskilt långt. Det fortsätter under 2010 och med all säkerhet också 2011. Det här är en av de största frågorna framöver för det åländska näringslivet och för den åländska välfärden i förhållandet till europeiska unionen. Varför skriver man ingenting om den här stora frågan? Man kan inte säga; det gjorde vi för 2009 års del. Därför att det här är en redogörelse över vad man tänker göra under 2010. Tänker man inte göra något eftersom man inte skriver något? Det är av så stor politisk betydelse för landskapet att det absolut borde ha varit redogjort för hur man fortsätter arbetet från år 2009 in i år 2010 och år 2011. Tack.    

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Ltl Roger Jansson säger att jag ger en orealistisk bild av EU, att jag inte ville vara med. Vidare säger Jansson att vi måste ta vissa nackdelar med EU-medlemskapet och att vi måste kämpa med nackdelarna. Det innebär inte att EU är av ondo, nej, jag håller med till hundra procent. EU är inte av ondo men Ålands förhållande till EU är av ondo. Det måste man få säga här i Ålands lagting. Man måste få nämna de brister som Ålands EU-medlemskap har och ärligt och öppet få diskutera dem. Jag låter mig inte tystas på den punkten, var så säker!

Särskilt om man ser mot bakgrunden, av den ÅSUB rapport som jag nämnde i mitt anförande, att vi inte ens har haft förstånd att ta fördelarna från EU. Då är det väl också illa ställt, förutom alla de problem vi har med vårt EU-medlemskap. Det löses inte av att man tystas ner, om man är kritisk.

Ltl Roger Jansson, replik

Fru talman! Att jag skulle vara så barnslig att jag skulle försöka tysta ltl Danne Sundman, det kan han väl själv inte ens tro. När jag kritiserade honom betyder det inte att jag ber honom vara tyst. Jag ber honom att gå i svaromål. Jag ber honom att tala och förklara vad han egentligen menar. När han försöker ge en bild utåt härifrån detta rum till Ålands folk om vilken bedövelse för Åland EU-medlemskapet fortsätter att vara och innebär. Jag håller inte med om det, därför säger jag det och då ber jag ltl Sundman förklara sig lite bättre. Om vårt förhållande till unionen är 100, 95 är bra och 5 fem är dåligt eller 90 är bra och 10 är dåligt, då ska man säga det så att folk får den uppfattningen istället för att se uppfattningen så att i stort sett är 100 dåligt.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Inte ger jag en orealistisk bild på det viset att jag bara nämner nackdelarna. Jag nämnde också fördelarna i mitt anförande, framförallt om EU som helhet. Man kanske hör lite selektivt från ltl Roger Janssons sida när jag håller mitt anförande.

Problemen är många och de läggs på hög. Det är väldigt få lösningar som kommer på de problem vi har. Min kritik var väldigt tydlig det gäller behandlingen av Lissabonfördraget. Jag var inte här då när lagtinget tog det avgörande beslutet. Det var, enligt mitt sätt att se det, fel att godkänna Lissabonfördraget utgående från de förutsättningar som råder. Där hoppas jag att ltl Roger Jansson tar del av kritiken för den är viktigt också mot honom som hörde till den majoritet som godkände Lissabonfördraget. Det är bara att beklaga. Vi missade en massa chansar som vi kanske kunde ha fått, istället för att bara lägga problemen på hög och sedan till detta lägga nya bekymmer.

Fördelningen problem, icke problem är nog inte 90/10. Den delen av problem som vi har är nog betydligt större. Särskilt om vi inte ens utnyttjar möjligheten med EU.

Ltl Roger Jansson, replik

Talman! Jag tror att vi alla är överens om de problem som Åland har i förhållande till unionen. Jag tror att vi som politiker ofta har, som vi hade i samband med Lissabonfördraget, att ta ställning till en synnerligen svår situation. Samma gällde medlemskapet, att ta ställning till en synnerligen svår situation. Vad händer om vi säger nej? Ingen kan svara på det. Man kan bara spekulera, men man vet inte. Då måste man försöka kämpa sig till bästa möjliga resultat och situation så att man så där på gränsen kan säga ja. För säger man nej, så vet man inte vad som händer. Någon gång kommer vi, ltl Sundman, att tillsammans uppleva att nu måste vi säga nej. Det här håller inte. Men i de här tidigare fallen, där ltl Sundman och jag har varit av olika uppfattningar, så har jag gjort bedömningen att vi kanske är i en sådan situation att det blir sämre, eller det blir större risk för Ålands folk om vi säger nej. De åsiktsskillnaderna måste vi fortsätta att ha.

Talmannen

Tiden är ute! Replikskiftet är avslutat.

Minister Roger Eriksson, replik

Tack fru talman! Ltl Jansson tackade för meddelandet och tyckte att det var bra. Det tar vi förstås till oss. Det är bra att man kan visa sin uppskattning här. Sedan anfördes det lite kritik angående sjöfartspolitiken och frånvaron av den. Jag kan garantera ltl Jansson att det är klart att sjöfartspolitiken är mycket viktig, även för den här landskapsregeringen. I meddelandet, på sidan 20, finns det en punkt som heter översyn av EU:s svaveldirektiv. Vi har gjort den bedömningen att den här situationen är närmast akut på detta område, därför har vi nämnt det här och även visat på problemen och hur man måste arbeta för att få det här ändrat, eller åtminstone att de föreslagna ändringarna blir konkurrensneutrala.

Ltl Roger Jansson, replik

Fru talman! Jag nämnde inte översynen av EU:s svaveldirektiv. Jag tycker att det är alldeles bra det som landskapsregeringen här har föreslagit. När jag talade om sjöfartspolitiken så var det en helt annan del av sjöfartspolitiken. Okej, man kan säga att det också har att göra med konkurrenskraften för EU-flottan eller EU-flottorna, eftersom EU inte ha någon gemensam sjöfartspolitik. Det är medlemsländerna som för den politiken. Det var den biten, de generella reglerna, för att kunna konkurrera med tredje land som är det stora projektet inom EU:s sjöfartspolitik. Det var det som jag sade att saknades.

Jag skulle gärna i andra replik vilja ha svar på frågan, sidan 9, som jag ställde; hur avser landskapsregeringen att jobba, nu när man kräver den här platsen i Europaparlamentet, på de två sätt som man redogör för i den svarta texten?

Minister Roger Eriksson, replik

Tack fru talman! Ordet ”kräver” har tidigare debatterats här. Det är en hård text och det står vi bakom. Uppenbarligen har vi samsyn här. Hur man ska uppnå de här målen är det klassiska; hårt politiskt troget arbete och hålla på att arbeta för sin sak. I det här fallet ska man på högsta politiska nivå framföra våra synpunkter och ha dem som ett krav. Det är enda sättet att kunna gå vidare i den här frågan.

Ltl Roger Jansson, replik

Fru talman! Ibland brukar journalister nöja sig med sådana här svar, när de inte är riktigt pålästa. Men jag nöjer mig inte med det svaret, att man ska arbeta på högsta nivån och man ska vara tuff i sina krav o.s.v. När tänker man börja med det? Vem tänker göra det? Vem riktar man sig till? Hur ska man läsa motpartens motstånd? Hur ska man komma runt motpartens motstånd? Det är sådana svar som man måste få av landskapsregeringen när man läser den här texten. Det hoppas jag att vi ska få i självstyrelsepolitiska nämnden.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Anders Eriksson

Tack fru talman! När det gäller EU-frågorna kanske det skulle vara frestande och kasta handskarna i bordet efter den ödesdigra Lissabonomröstningen och konstatera att det här kan vi inte göra så mycket mera åt. Det är kanske därför det har varit så glest i bänkarna här idag också. Kanske folk har kastat handskarna i bordet och sitter ute och pratar i sofforna i stället. Lite samma känsla hade jag också hösten 2003 när vi hade en inte fullt lika ödesdiger omröstning, men ändå en ödesdiger omröstning om införande av böterna i självstyrelselagen. Då hamnade vi riktigt i famnen på den finska regeringen och riksdagen. Konsekvenserna av detta har vi sett med utflaggningar m.m.

Det kan, som sagt vara, frestande att kasta handskarna i bordet. Men vi måste ändå alla försöka att kämpa på och försöka tillföra någonting även om jag tror att framtiden kommer att utvisa att omröstningen av Lissabonfördraget inte blev speciellt lyckad när det gäller Ålands möjligheter att uppnå inflytande.

När det gäller inflytandet så är det två saker som jag kommer att uppehålla mig vid. Det första är representationen i EU-parlamentet. Här går man systematiskt igenom allt som har gjorts, allt som har framförts och allt som man har tjatat om sedan den 1 januari 1995. Man nämner också, det som jag tog fram under förra perioden, att man har upprepat kravet både när det har gällt Amsterdamfördraget, Nicefördraget och också när det gällde Lissabonfördraget, att det var en förutsättning att vi skulle få vår EU-parlamentsplats om vi skulle gå med.

På basen av vad grundlagsutskottet skrev efter en lagmotion, som lagtinget enhälligt enades om och lämnade över till riksdagen, om att man skulle få berättigad EU-representation. Det sägs här, när man citerar grundlagsutskottet; "enligt grundlagsutskottet överensstämmer förslaget dock inte med kravet på proportionellt valsätt och principen om lika rösträtt. Frågan om landskapets representation i Europaparlamentet kan därför inte lösas genom folkrättsliga principer eller bestämmelser i grundlagen, utan lösningen måste i sista hand vara politisk." Jag hoppas att landskapsregeringen inte har tagit det här "tramset" till sig och tyckt att så här ska det vara och detta ska vi följa. Skulle vi ha samma resonemang när det gäller proportionellt valsätt och principen om lika rösträtt så är det självklart att Åland inte heller var någon egen valkrets när det gällde riksdagsvalet.

När man tittar på detta med proportionaliteten så har jag här betänkandet ifrån utskottet för konstitutionella frågor i Europaparlamentet från den 3 oktober 2007 när det gäller Europaparlamentets sammansättning. Säkert har de flesta noterat det, men jag vill ändå nämna det här. Jag hoppas att landskapsregeringen har förstånd nog att föra fram det här i förhandlingar med de den finska regeringen.

Tittar vi på vad ett mandat kostar i röstar, om vi kallar det för det, så när det gäller Tyskland är det 858 729 röster. I Frankrike är det cirka 850 000 röster. Tittar vi då på Luxemburg och Malta, som förstås har mycket upp mindre befolkning, där kostar ett mandat 76 667 röster i Luxemburgs fall och i Maltas fall 67 333 röster. Jag hoppas att man har haft förstånd nog att föra fram det här från den åländska regeringens sida när man börjar prata om proportionellt valsätt o.s.v. Så här är mandaten fördelade i EU-parlamentet. Skulle Tyskland och Frankrike ha samma resonemang, som Finland har när det gäller våra berättigade krav, så skulle de överhuvudtaget inte ge Finland några mandat alls.

Jag har många gånger lite smått irriterat mig på att ltl Roger Jansson kommer före mig på talarlistan. Mina argument är redan framförda. Samma sak här, när landskapsregeringen skriver så här; "landskapsregeringen kräver följaktligen att landskapet Åland tillges representation inför nästa val till Europaparlamentet". Jag skrev i marginalen hur? Några svar har vi inte fått. Men nu har vi vicelantrådet Britt Lundberg inne i salen så vi kanske kan få ett annat svar. Hur ska det här gå till? Vad tänker man riktigt sätta emot speciellt efter att man godkänt Lissabonfördraget? Vad tänker landskapsregeringen sätta emot när man skriver att man kräver att man ska få det här? Det vore väldigt intressant att få reda på. Jag är den första som ställer upp bakom de här kraven. Men hur tänker riktigt landskapsregeringen lösa detta? Det ska bli intressant att få höra.

Den andra frågan, som jag tänkte ta upp i det här sammanhanget, är punkten 2.1.4 som handlar om extraordinärt samarbete med Europaparlamentariker. Där skriver man så här; "allt sedan 2009 års val till europaparlamentet existerar emellertid även ett formaliserat samarbete mellan landskapet och EU-parlamentariker." Det står inte EU-parlamentarikern Haglund, utan EU-parlamentariker. Det sägs vidare att; " landskapsregeringen ämnar under det kommande året att ytterligare utveckla samarbetet mellan parlamentariker i Europaparlamentet. Genom att utarbeta rutiner för samarbetet ska landskapsregeringen säkerställa att landskapets ståndpunkt förs fram i Europaparlamentet." Det vore väldigt intressant att få reda på vad man riktigt tänker här? Detta med formaliserat samarbete och att utarbeta rutiner är lite tjänstemannaskrivningar. Men vad är det man tänker sig? Vilka EU-parlamentariker samarbetar man med? Jag har noterat i media att lantrådet har träffat Christofer Fjellner som jag tror att ltl Johan Ehn och ltl Fredrik Karlström har hjälpt till med att knyta kontakter. Vad finns det övrigt?

Herr talman! I morgon kommer Nelly Maes, som är ordförande för EFAS grupp att träffa ordförande van Rompuy (det är väl ordförande man kallar honom, det blev aldrig någon president). Hon och de övriga sju EU-parlamentarikerna kommer att träffa honom som sagt i morgon. Ålands framtid har fått möjligheten att föra fram frågor som vi tycker att är viktiga. Den första frågan var representationen i EU-parlamentet. Att alla parlament som avstår lagstiftningsbehörighet ska ha möjligheter att få sin representation inom EU-parlamentet. Att man inte bara från EU:s sida kan skjuta den frågan åt sidan och säga att det här är en nationell angelägenhet som man inte befattar sig med. Vi har fått klartecken att den frågan kommer att tas upp. Det ska bli intressant att höra hur van Rompoj ser på detta.

Den andra saken var nationalstaten i förhållande till autonomier, läckaget av kompetens från autonomierna till nationalstaterna och till EU. Där tror jag att ltl Roger Jansson och jag har lite olika åsikter. Där ville vi höra hur van Rompoj tänker se till att autonomierna kan behålla sina autonomier, lagstiftningsbehörigheter och den kompetens man har haft?

Den sista av tre frågor; hur skall små regionala parlament administrativt klara av att implementera hela EU-lagstiftningen på samma sätt som stora nationella förvaltningar gör. Också den frågan har vi fått klartecken att ska föras fram. Det vore intressant att höra hur man ser på den frågan? Jag tror att vi alla i det här parlamentet känner till att situationen är helt orimlig när vår lilla förvaltning ska göra samma implementering som regeringarna i Finland, Sverige, Tyskland och Frankrike. Det här ville jag bara nämna som ett exempel på vilket sätt vi försöker få kontakter direkt in i EU-parlamentet. Men, notera att jag ställer en fråga när det gäller det här extraordinära samarbetet med EU-parlamentariker som landskapsregeringen säger sig ha. På vilket sätt och med vilka tänker man jobba med detta?

Herr talman! Ltl Camilla Gunell bad mig bordlägga det här ärendet till den 10 mars. Hon fick tidsbrist och behövde hämta barnen, vilket jag har full förståelse för.

Vtm Gun-Mari Lindholm

Talman! Allra först ber jag att få understöda förslaget om bordläggning och bordläggningstiden.

Inledningsvis kan vi konstatera att de som har varit mest aktiva i den här debatten idag är de ledamöter som röstade nej till Lissabonfördraget. Det tycker jag är väldigt talande för att man ändå är intresserad av den situation vi lever i tack vare er EU-inträdet. Man intresserar sig för de här frågorna.

Jag skulle också gärna vilja att de som röstade för Lissabonfördraget, och visade aktivitet i den frågan, också skulle engagera sig i den här debatten. Flera av dem som också håller anförande här idag har möjlighet att penetrera det här meddelande i självstyrelsepolitiska nämnden, där jag också själv har den möjligheten.

Man kan konstatera att det är ett grannlaga arbete som man har åstadkommit från EU-enhetens sida. Man kan också konstatera att EU-enheten har varit kraftigt decimerad under tiden som det här meddelandet har kommit till. Jag tycker att de är värda en eloge för det arbetet man har gjort eftersom det har varit alldeles nya på de posterna. Vi ska också vara medvetna om att lagtinget, genom sitt budgetbeslut, också har sagt att det är okej att man är färre personer på den enheten under våren fram till sommaren 2010, eftersom vi har dragit ner på personalen. Vi kan konstatera att av de tre tjänster på EU-enheten så det en och halv person på de tjänsterna.

Om vi ska ha mera tillgång till den enheten och deras tjänster, samråd och informationsärenden i lagtinget så då ska vi också vara medvetna om att vi behöver stärka den enheten, enligt mitt sätt att se det.

När man från ltl Roger Janssons sida säger att man ska kämpa med det negativa i anslutningen till EU, så kan jag hålla med om att det är ett riktigt konstaterande. Men gör man det på ett rätt när man att anammar allt som kommer därifrån? Det tycker jag att många här i salen gör.

Man pratar om att behörighetsläckaget har varit mindre än de maktbefogenheter som vi har fått tillbaka. Det håller jag inte med om. Vi har förlorat makt genom olika områden som vi inte själva står i makt att bestämma över längre. Vi kan nämna det som har varit mest i media; snus och fiske. Det kan vi se i våra fiskdiskar idag att det har givit effekt. Idag kan vi mest köpa lax därför att i det kustnära fisket måste man vara registrerad som en yrkesfiskare. Det har lett till att vi inte har t.ex. abborre i kyldiskarna idag.

Lantbrukets småskalighet har haft betydelse eftersom EU inte tillåter en småskalighet. Vi kan se inom många olika grenar inom näringslivet, det som också komma skall inom försäkringsbranschen, där kan man inte heller tillåta små ömsesidiga bolag att fortsätta. Det kan vara stora enheter. Det här har visst betydelse för gemene man, näringsliv och för företagare på Åland. Visst har vi förlorat makt. Om man säger någonting annat så är det nog ett annat försvarstal som man håller på med. Men, trots det, eftersom vi är där och det finns en majoritet som tycker att det är så här vi ska ha det på Åland, vi ska vara med i EU, så då gäller det att vi gör det bästa möjliga av det. Vi har också säkert fördelar av att vara med. Det är viktigt att man också lyfter fram dem.

Som jag har läst det här meddelandet, med mina glasögon, så det vi förde fram i debatten angående ja eller nej till Lissabonfördraget och inflytandefrågorna, där vi framhärdade att argumentera för att vi behöver få mer inflytande i det europeiska arbetet, så kan vi konstatera att det gör också landskapsregeringen i detta meddelande. Där säger man att man skall fortsätta arbeta med alla de frågorna som vi förde upp. Det var EU-parlamentsplatsen, subsidaritetskontrollen, talerätten och EU-domstolen samt möjligheterna att vara med på ministerrådsmötena. Det här har man inte kommit till vägs ände, man har inte fått en lösning utan man ska fortsätta att jobba på de områdena. Det man då gick ut med och sade, att man hade löst frågorna och att det var tillfredsställande, så det kan vi konstatera att så är inte fallet.

Vad beträffar åländsk representation i EU-parlamentet, eftersom vi inte har någon, vi har en ålänning som jobbar som assistent, rådgivare och specialarbetare till den finlandssvenska parlamentarikern, har jag tagit initiativ, vilket också talman Roger Nordlund på ett alldeles förträffligt sätt har tagit emot, nämligen att vid borde bjuda in samtliga finländska Europaparlamentariker för att "bombardera" dem med Ålandskunskaper, självstyrelsekunskaper och där vi särskilt kunde föra fram våra frågor som är viktiga. Jag har också förstått på talman Roger Nordlund att det har gått ut en inbjudan och att det finns datum i september, där vi hoppeligen vid ett par tillfällen kommer att få de här personerna till Åland. Då är det viktigt att vi också formulerar våra önskemål och att vi ökar kunskapen om självstyrelsen och vår icke möjlighet att själva delta i det arbetet. Och att vi får fram att de finländska parlamentarikerna också har en roll för oss ålänningar.

Sedan när det gäller subsidaritetskontrollen så har vi i självstyrelsepolitiska nämnden sett förslaget till propositionen. Jag ser ånyo här att man talar om ståndpunkt, att man från åländsk sida skulle kunna avge sin ståndpunkt. Vi vet att länder har möjlighet, via den här kontrollen, att ge ett motiverat yttrande, medan regioner ska kunna avge sin ståndpunkt. Det här kommer jag också att framhärda i självstyrelsepolitiska nämnden och argumentera för att propositionen ska bli utformad på det sättet att vi använder samma terminologi, att lagtinget besluter på samma nivå. Det är inte meningen att vi ska nedmontera lagtingets roll. Där har lagtinget och riksdagen utövande av lagstiftningsmakt parallellt och oberoende av varandra. Därför är det också viktigt att man använder samma terminologi. Det i sig föranleder också att vi internt här i lagtinget måste bestämma oss för hur vi ska hantera de här olika frågorna, vilket vi inte heller har gjort. Men det kanske är någonting som vi får göra också i självstyrelsepolitiska nämnden.

När det gäller de konkreta frågorna är det just den frågan vad gäller fiskeripolitiken som jag är särskilt intresserad av, eftersom jag har sett effekten utav det. Jag handlar mycket fisk vintertid och drar själv upp fisken på sommaren. Jag kanske också måste registrera mig som yrkesfiskare. Men, gud vet, om man får mycket fisk kanske man säljer den också. Men detta har vi alltså sett effekten av ute i våra affärer redan idag. Jag skulle vilja höra landskapsregeringen på vilket sätt man hanterar det här ärendet idag? Vilka kontakter har man haft, vilka argument har man fört fram och var finns det här ärendet idag? Det kanske ligger på minister Jan-Erik Mattssons bord? Nu kom han också in i salen och kanske han har möjlighet att svara på den frågan. Åtminstone upplever köpmännen, som köper in fisk i dag, att det är ganska omöjligt att kunna köpa åländsk fisk idag, om den inte är odlad och man redan är registrerad som yrkesfiskare, tack.

Minister Jan-Erik Mattsson, replik

Herr talman! Finland har lika mycket som oss har varit involverade i den här byråkratiseringen av fisket, som också är nere på individnivå. Ändamålet med det kontrollsystem man har infört är att säkerställa att rovfisket inte ska förekomma någonstans. Det här tar sig vådliga dimensioner.

Samma sak pågår när det gäller att släppa ut timmer på marknaden. Vi är tyvärr ganska maktlösa. De länder inom EU som driver det här har ingen som helst förståelse för våra förhållanden. Detta har lett till att de som är fiskuppköpare på Åland idag inte längre köper upp fisk ifrån den som inte är registrerad yrkesfiskare. Det har lett till detta. Vi har inte lyckats att åstadkomma en lindring av det kontrollsystem som man har för avsikt att införa. Proceduren är inte slutförd ännu, men tyvärr kommer den, som jag ser det, att medföra att om man ska sälja fisk så måste man vara registrerad som yrkesfiskare.

Det är fortfarande öppet hur kontrollen ska se ut.  Blir den oanvändbar eller oöverstiglig i byråkrati, så vet jag inte. Det är väl som så många brukar säga; skyll inte på mig.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Nej, skyll inte på mig men nu råkar det vara så att det är just minister Jan-Erik Mattsson som ansvarar för det här politikområdet. Så om vi skyller på någon så är det på honom vi skyller, just nu i alla fall. Sedan vet jag att det är ett gediget arbete och kanske omöjligt. Men man måste även försöka. Det är det som jag är ute efter.

I vilket skede har Åland varit aktivt i den här frågan? Vilka kontakter har han haft? Har man gjort uppvaktningar? Det har inte kommit mig till kännedom. Men det skulle vara väldigt intressant att höra när, med vem, och på vilken nivå man har fört dessa kontakter?

Det är också helt riktigt, det som minister Mattsson säger, när det gäller virket. Men där har faktiskt landskapsregeringen i ett tidigt skede sagt att det som man anförde ifrån EU:s sida var okej.

Minister Jan-Erik Mattsson, replik

Det här sista kom som en överraskning för mig. Vi har åberopat det virke som vi har, inte har vi godkänt EU:s ställningstagande i den frågan vid något tillfälle. Det vill jag påstå.

När det gäller kontakterna vid olika tillfällen, när fisket har varit på tapeten, så har det skett skriftväxlingen med ministeriet i Helsingfors och det har varit vissa möten. Jag har själv inte varit närvarande. Här har vi inte haft någon annan inställning till det som man ifrån finsk sida har framfört emot EU. Vi har exakt samma ståndpunkter här.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Jag har förstått, via Ålandministern, att man inte utnyttjar den här möjligheten att vara med på de olika ministerrådsmötena. Jag uppmanar verkligen landskapsregeringen att man tar vara på chanserna eftersom man också själv menar att det är viktigt att man är med på rätt nivå. Jag uppmanar verkligen ministrarna att vara aktiva i de här frågorna.

När det gäller skogen så var det ett samråd mellan näringsutskottet i lagtinget och landskapsregeringen. Där framkom det att landskapsregeringen ansåg att den framställningen, som då kom, var helt okej. Vår obundna ledare Mika Nordberg motsatte sig och också hade en skriftlig reservation till det samrådet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Ltl Anders Eriksson har föreslagit att ärendet bordläggs till onsdagen den 10 mars och detta har understötts av Vtm Gun-Mari Lindholm. Ärendet kommer således att bordläggas till onsdagen den 10 mars. De som finns kvar på talarlistan bereds möjlighet att uttala sig.

Vicelantrådet Britt Lundberg

Herr talman! Inledningsvis, i en sådan här debatt, är det alltid intressant att ställa sig frågan vem egentligen EU är. Man skyller ganska mycket på EU och skäller ganska ofta på EU. Men vem är egentligen EU? Jag tycker att det är viktigt att komma ihåg att det är länders regeringsrepresentanter som tillsammans besluter. Det glömmer man ofta bort. Det glömmer ofta regeringsrepresentanter många gånger också. De glömmer bort det aktivt, särskilt om man har fattat ett obekvämt beslut. Då är det väldigt bekvämt att säga att det var EU som beslutade. De där EU, utan att komma ihåg att just den representanten är en av de 27 som har beslutat det här.

Men bilden av stygga EU kan ibland, dock med rätta, användas på kommissionen. Kommissionen som ibland, kanske lite beroende på kommissionärens intressen, nitiskhet och klåfingrighet, många gånger vara både irriterande och frustrerande i förslag som kommer från den och också domstolsärenden som aktiveras ifrån kommissionen. Jag tror också att det är här som källan till den, många gånger, bristande legitimiteten för EU kommer ifrån, där folket tycker att EU har missförstått sin uppgift.

EU har också ett roterande ordförandeskap. Under 2010 är det Spanien och Belgien som ska hålla i ordförandeklubban. Det är också spännande med den högsta representanten och konkurrensen med ländernas ordförandeskap och hur det riktigt kommer att falla ut. Ända in i det sista upplevde i alla fall jag att det inte var riktigt helt klarlagt hur konkurrensen skulle redas ut och hur rollerna skulle bli.

Men för oss borde det bli väldigt bra att två länder med starka lagstiftande regioner har ordförandeskapet. Såsom jag har läst deras förslag till ordförandeprogram så ser man inte hemskt mycket hur de tänker jobba för de lagstiftande regionernas rätt. Men däremot, om man vill se saker och ting lite positivt och se möjligheter, så borde det i alla fall finnas många möjligheter under det här året att få support för att lyfta de lagstiftande regionerna. Här är det viktigt att vi aktiverar och trycker på hos dem som jobbar för vår sak i Bryssel för att få fram tillfällen där lagstiftande regioner diskuteras mycket.

I vårt meddelande finns de fyra positionerna tydligt med. Vi arbetar för att öka vårt inflytande. Det är väldigt viktigt att också på det här sättet tydligt lyfta fram de fyra positionerna i meddelandet. Visa på att arbetet med att utveckla vårt inflytande i EU definitivt inte är avslutat i och med att vi har behandlat reformfördraget. Det är absolut en process som ska fortsätta och som vi ska jobba vidare med. Därför har vi också riktigt i fetstil tagit fram vad vi vill åtgärda och vad vi vill nå mera framgång i. Vi har egen representation i Europaparlamentet högst upp. Vi säger, precis som har upprepats av många här idag, att Åland ska vara representerad inför nästa val. Det är en tuff målsättning. Men jag är stolt och glad över att vi formulerar det så tydligt tillsammans. Jag hoppas också att vi har lagtingets fulla stöd för detta. Det här ärendet är och ska vara på agendan varenda gång vi är till Helsingfors.

Hur ska man då uppnå det här? Det är ju en delikat fråga. Det är ingen som har ett trollspö. Man ska göra sitt yttersta för att det här ska uppnås. Jag tror att man måste vara väldigt övertygande. Man måste få representationen i den finska regeringen, men också i riksdagen, att förstå att vi har en rättmätig rätt till den här platsen. Det gäller att övertyga, förklara och ha en dåres envishet. Jag tror att det är det som måste till. Man måste visa på att Åland inte är representerat idag. Det finns ett demokratiunderskott. Det är ingen representerar Åland! Hur kan man ha ett medlemskap utan att vara representerad? Det måste man på nytt och på nytt och på nytt förklara och man kommer att behöva göra det väldigt, väldigt många gånger.

Faktamässigt finns det här hos väldigt många, men man måste också bygga upp ett förtroende. Det är oerhört viktigt att visa, både i handling men också i ord, att Åland förstås kommer att jobba för de åländska intressena och för de frågor som är till gagn för Åland. Det som ger Åland ett mervärde. Det kanske inte ger Finland ett mervärde men det skadar inte Finland. Det är det som är så viktigt att få Finland att förstå. Vi är inte ute efter att få en parlamentsplats för att skada någon eller vanära någon. Vi är inte ute efter, på något sätt, att Åland skulle ha en nackdel av att få den här platsen, tvärtom. Jag tror att Finland skulle ha många, många poäng att vinna på och stolt kunna visa upp att man har en självstyrelse.

Innan vi har hela riksdagen övertygad om det är, innan vi har regeringen övertygad om det här och innan de i sin tur har övertygat sina partikollegor så har vi mycket arbete att göra. Men jag tror att vi måste hjälpas åt här och faktiskt ta alla tillfällen som finns. Jag tror att det är det som behövs.

Sedan när det gäller talerätten så handlar det om rättssäkerhet. Vi har fått till en ändring i självstyrelselagen som nu ska garantera ett rättvist förfarande. I och för sig är det väl ingen som hoppas på att vi överhuvudtaget ska behöva använda det här. Det gäller upp till bevis att det fungerar såsom vi tillsammans har tagit fram det. .

När det gäller subsidaritetskontrollen skriver vi att landskapsregeringen och lagtinget tillsammans ska ta fram en garanti att lagtingets är ståndpunkt skall framföras oberoende av riksdagens. Här har vi ett arbete att slutföra tillsammans. Det är ytterst lagtingets ansvar, men landskapsregeringen står till buds och hjälper till på alla sätt.

När det gäller ministerrådet så har i EU-medlemskapet har fört oss närmare Finland, kanske närmare än vad någon av oss trodde att resultatet skulle bli. Det är ett ännu starkare argument för hur landskapsregeringen kan och ska ställa krav på att vi måste ha förbättrade rutiner. Det måste ske förändring och utveckling när det gäller språket. Vi ska delta på lika villkor. Fungerar inte det här, precis som vi skriver i meddelandet, då måste vi kräva en lagstiftningsändring. Så är det.

Utöver det här säger vi, precis som några ledamöter har reagerat på, att vi också ska utveckla arbetet med parlamentet. Det här är lite tveeggat. Dels kan jag uppleva att landskapsregeringens självklara samarbetspartner inte är Europaparlamentet. Det är egentligen lagtinget som ska samarbeta med parlamentet. Jag är väldigt glad åt det här initiativet, som vtm Lindholm nämnde, att alla parlamentariker från Finland skulle bjudas in här och ges en dos information. Sådant arbete behövs. Det vi menar här är det arbete som vi i brist på egen parlamentariker behöver göra. Vi formulerar positioner att använda i många olika situationer. Dessa positioner behöver vi också se till att finns med i Europaparlamentet. Då är det inte bara via de finländska parlamentarikerna utan det handlar också om ett arbete att jobba i frågor som är väldigt viktiga för oss med den som håller i pennan, både med experten och med den som är utsedd till rapportör. Det är ett viktigt arbete. Det är ett system som vi som jobbar i regionkommittén kan, och som är exakt lika som i Europaparlamentet. Där har vi i alla fall en av fördelarna med vår regionkommitté, även om det är många som hånar den för att den är rådgivande. Den ger en väldigt bra inblick i hur arbetet och systemet fungerar. Det ger också dörrar och möjligheter till att få kontakt med de här personerna som är så viktiga för oss. Här är det också viktigt att vi tillsammans på bredden samarbetar i de instanser som finns och använder argumenten, enade från Åland, på alla ställen som vi bara kan hitta.

Sedan när det handlar om enskilda ärenden, som nämns i dokumentet, så är upplägget fokuserat på enskilda ärenden som är aktualiserade inom EU- maskineriet. Jag tycker det är helt sant, som ltl Jonsson säger, att sjöfarten borde ha fått ett större utrymme i meddelandet. Jag tror också att vi kan märka att inte tullcodexet t.ex. nämns i det här meddelandet. Det är inte för att det inte är viktigt utan att man har valt en sådan väg att man nu ska lyfta fram de konkreta ärenden som är aktiverade och som vi ska arbeta med. Det problematiserades litet den här gången i och med att vi inte ännu har fått kommissionens arbetsprogram för 2010, eftersom kommissionen så nyligen är tillsatt. Normalt brukar vi bygga upp vårt meddelande på kommissionens arbetsprogram. Den här gången har vi byggt upp meddelandet på sådana ärenden som vi har vetat att skulle bli initierade eller som vi redan vet att är under bearbetning och kommer att komma upp. Så det här är lite ärenden som vi inte kanske har exakt tidtabell på. Det här är en bedömning på att dessa ärenden kommer att aktualiseras och av dessa ärenden har vi valt ut sådana som vi tycker att är intressanta för Åland.

När det gäller Östersjöarbetet så är det alltid lika viktigt. Under 2010 bedömer vi att lagstiftning inte kommer att vara aktuellt utan det handlar om implementering. Där har vi som uppgift, och vi har förhandlat oss till, projektet Clean Shipping som skulle genomföras tillsammans med rederierna och sjöfartsklustret. Det här arbetet pågår. Vi vet inte exakt i det här skedet hur det konkret kommer att utfalla. Men det är ett av arbetena som vi konkret kommer att arbeta med.

När det gäller sälproblematiken vet vi att förordningen har trätt i kraft. Även där jobbade landskapsregeringen mycket i parlamentet för att få till de rätta ändringarna. Vi är inte nöjda med det resultat som man kom fram till. Men, det blev bättre än hur det var ursprungligen. Nu ska en tillämpningsförordning tas fram och den ska bli färdig till sommaren, om jag minns rätt. Det viktiga för oss, när det gäller sälproblematiken, är att visa på vilken skada sälarna ställer till för vårt fiske. Det är igen ett mantra, man envist måste förklara, förklara och förklara. Det finns alltid djurrättsaktivister och det finns alltid de som kan lyfta de emotionella delarna kring djuren. Vi ska också komma ihåg att hållbar utveckling också handlar om ekonomiska möjligheter att utveckla. Det är inte heller meningen att en art ska utrota en annan.

När det gäller svaveldirektivet så är det kanske en av de viktigaste frågorna på agendan just nu. Det är ett allvarligt hot mot vår sjöfart. Där är näringen också väldigt aktiverad. Om svaveldirektivet går igenom, såsom det är föreslaget, så kommer vi inte att få rättvisa konkurrensförhållanden mellan våra rederier d.v.s. de rederier som är anslutna till IMO och de rederier som inte är det. Det är faktiskt drastiskt och det kommer att leda till enorma kostnader för våra rederier. Det är också viktigt att arbeta med.

När det gäller trävaror och timmer så är det ett väldigt byråkratiskt ärende där allt ska ursprungsmärkas. Jag har hört att man har ifrågasatt ifrån parlamentets sida att t.o.m. spånskivorna ska ursprungsmärkas. Det är en byråkrati ut i ytterligheten. Detta ärende är inte avgjort av parlamentet ännu. Egentligen är vårt hopp att parlamentet ska tycka annorlunda än rådet, för då blir det ingen förändring. Det är egentligen det som vi måste jobba för här.

När det gäller den gemensamma fiskeripolitiken så är det, precis som har sagts här, ett besvärligt beslut. Där är det ytterligare en byråkratisering och krångel, där var och en av oss, mer eller mindre, kan behöva registrera oss som fiskare om vi tänker fortsätta att fiska. Det som kan vara positivt är att den nya kommissionären säger att hon inte kommer att jaga några fritidsfiskare. Det är ju trevligt att höra. Samtidigt tvivlar jag på om det här är bra lagstiftning. Visserligen är det bra med en pragmatisk kommissionär om man kan förlita sig på att hon vill åt de verkliga problemen. Hon tänker inte gå till nitiskhet, i så fall är det ett fall framåt för EU och för vår fiskeripolitik också. Men det är fortfarande ett regelverk som man bör följa. Då känns det lite konstigt att man säger så här. Ändå är det, som sagt, lite positivt.

Det är också på gång ett ärende när det gäller patienträttigheter och rörlighet i Europa. För vår del är det viktigt att man bevakar vilka kostnader det här kan medföra. Det handlar om att man inte kommer att kunna kräva mera vård eller vård utöver det som man skulle ha fått i sitt eget land, även om man får vården i ett annat land. Sedan förs det också diskussioner när det gäller kostnader, om man ska kunna kräva ett förhandsbesked på kostnaderna för vården. Det borde vara i rimlighet mot vad kostnaderna skulle bli om man skulle göra operationen eller ingreppet här hemma. Det där är väldigt viktigt att veta, så att det inte på något sätt äventyrar ekonomin. Det här är det någonting som berör oss och ekonomin på ÅHS i allra högsta grad. Här behöver vi vara engagerade.

När det gäller tullkodex så är det ett ärende som vi puffar på. Vi vill att kommissionen ska jag jobba mer aktivt med det och få en bra lösning. Vi upplever att det går ganska långsamt. Här har vi också förstås ett ansvar själva att, också tillsammans med Finland, knuffa på och få det här ärendet mera framåt.

Sedan har vi vårfågeljakten som alltid kommer att engagera oss och som är ett viktigt ärende. Ett steg på vägen är nu att vi har rapporten.

När det gäller alla dessa ärenden som jag har nämnt, det finns säkert flera ärenden som kommer att komma upp under året, så är det grundläggande och viktigaste för oss att vi se till att vi kanske i högre grad besöker kommissionen, förklarar, kommunicerar, diskuterar och gör dem medvetna om vår situation. För de är bara människor och de upplever sin värld som de utgår ifrån. De kan inte, utan att vi har presenterat den för dem, sätta sig in i vår i värld och våra nackdelar som vi kan se med många av dessa ärenden. Det arbetet är något som jag puffar på att ska utvecklas. Det har också visat sig väldigt bra att göra det tillsammans med Finland. Vi kan göra ett initiativ, erbjuda att Finland får ta en plats med, för det är väldigt bra om man kan visa att vi har landet som stöd för den lagstiftande regionens förslag. Då leder det ofta till framgång.  

Sedan ska jag alldeles kort, herr talman, nämna hanteringen av ärenden. Det är fortfarande ett stort arbete för oss att hinna med att implementera lagstiftning. Vi behöver ytterligare höja ribban för att undgå att få ekonomiska sanktioner. Ett mål med det är också att sedan få mera tid och resurser till att jobba mer proaktivt och påverka ärenden i högre grad. Det blir ett mer positivt EU-arbete om vi får påverka utvecklingen än att vi ska springa och anpassa oss efter det som redan är beslutat. Tack, herr talman.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag vill först tacka. Det är bra att man ifrån landskapsregeringens sida kommer med lite konkret i det här ärendet. Det har varit ganska tomt hittills.

När det gäller möjligheten att Åland skulle få sin egen EU-parlamentsplats och landskapsregeringens skrivning att man kräver det så säger vicelantrådet att det är tuff målsättning som hon är stolt över. Men i övrigt så tycker jag att hon kanske ägnar sig åt dagdrömmeri när hon säger att man ska göra sitt yttersta och att vi ska visa finska politiker att vi har en rättmätig rätt till den här platsen. Det förstår de, de har det fullständigt klart för sig. Problemet är att de struntar i det. Det är det som är det stora bekymret. Det handlar sist och slutligen om att man inte respekterar självstyrelsen. Det enda som biter är om man får ut det på den internationella arenan och att man får kritik internationellt. Det är det enda som biter på finska politiker. Där missade man möjligheten när det gällde Lissabonfördraget. Frågan kvarstår fortfarande; hur ska man lyckas få det här till stånd?

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Jag tror inte att det är varken det ena eller det andra, utan jag tror att det är både och. Jag är inte heller helt säker på att vi kommer att få andra internationella politiker att gå man ur huset och läxa upp Finland. Därför att det finns en väldigt stark avundsjuka mot att Åland ska få en egen parlamentsplats ute i Europa. Den avundsjukan, kära vänner, har jag känt mycket av som representant för Åland bland andra regioner i Europa. Det finns många lagstiftande regioner som slår sig för pannan och undrar; men snälla vänner, ska du med 27 000 invånare ha en plats Europaparlamentet? Jag är representant för 8 miljoner, hur kan du komma och säga att Åland ska ha en plats i Europaparlamentet? Det är inte alldeles enkelt att bara konstatera och förvänta sig att vi mitt i allt skulle få Spanien, Belgien och allihop att nästan gå i konflikt med Finland för att Åland skulle få en plats. Lyckas man med det, så för all del, men jag tror att få Finland måste ta till sig, inte bara veta utan att ta till sig.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Anders Eriksson, replik

Det ligger mycket i det första som vicelantrådet säger. Inte är det någon som kommer att springa och hjälpa oss. Men vad jag menar är att om man får upp det på internationell nivå och att det i media framlyfts att här är faktiskt ett självstyrt område som har en internationell grund, tack vare självstyrelsen, som moderlandet, i det här fallet Finland, inte respekterar så är det sådant som intresserar. Men problemet är ju att vi aldrig tar tillfället i akt och faktiskt försöker få upp frågorna på den nivån.

 Frågan är nog fortfarande hur? Att göra sitt yttersta och visa att vi har en rättmätig rätt kommer vi ingen vart med före man får upp det på en internationell nivå.

Jag tänkte också fråga när det gäller det extraordinära samarbetet, vicelantrådet nämnde de flesta punkter utom den. Ska jag tolka det på det sättet att det här bara är en skrivning som man har lagt in ifrån landskapsregeringens sida att det inte finns någon dess mera täckning vilka i EU-parlamentariker man tänker jobba med?

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

För det första skulle jag vilja säga att Åland har nog, under de här senaste fem åren, fått väldigt mycket rubriker i media internationellt. Av intresse för att det är spännande att det finns en ö som har så få invånare, så stark autonomi och hur vi kämpar med att få ökat inflytande osv. Väldigt många medier har lyft den frågan.

Sedan när det gäller det extraordinära arbetet så har jag ägnat en ganska lång stund åt att prata om det här; hur man behöver jobba med rapportörer och hur man behöver jobba med experter i de enskilda ärendena som vi ska påverka så att våra ståndpunkter kommer fram på alla ställen. Det är inte enbart via en utvald parlamentariker, utan jag tror det är väldigt viktigt att gå på utskottsordföranden och det är väldigt viktigt att gå på experter och rapportörer.

Sedan gratulerar jag också vtm Lindholm för att parlamentet också har tagit ett initiativ i den här frågan. För parlamenten ska ju i egentligen i första hand samarbeta.

Talmannen

Tiden är ute!

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Vad beträffar lagtingets intressen att träffa EU-parlamentariker så det är parlamentets, lagtingets egen agenda. Vi kommer kanske att fortsätta, efter det att vi har träffat de finländska parlamentarikerna, som också har skyldighet att tala för Ålands räkning, med att också sträcka oss längre än det. Det är kanske närmare att prata med dem som representerar Sverige för jag tror också att de har ett intresse av vår politik.

Landskapsregeringen ska ju sedan naturligtvis ha sin egen agenda. Den ska kanske inte vara bland parlamentariker, utan den behöver vara bland kommissionärerna.

Det skulle vara intressant att veta vilka nya argument som vicelantrådet nu kommer att lyfta fram i debatten om att få en egen parlamentsplats, utöver dem som hon redan nämnde? De argumenten har vi ju redan i lagmotionen som vi lämnade till riksdagen 2006. Vilka är de nya argumenten som nu skulle bita på?

Talmannen

Tiden är ute!

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! Självfallet ska parlamentet ha sin egen agenda. Självklart har parlamentet också ett väldigt stort ansvar för att utveckla samarbetet och utveckla sitt EU-arbete. Jag gratulerar till att ni ska göra det. Landskapsregeringen står till lagtingets tjänst om ni så önskar. Vi kommer självklart inte att lägga oss i er agenda. Vi har nog med vår egen agenda.

Sedan när det gäller ytterligare argument, utöver dem som jag har nämnt här, så är det en väldig skillnad med att skriva ner några argument på ett papper mot att få nära kontakt med politiker och faktiskt få dem övertygade och få budskapet till dem. Det är ett väldigt stort arbete. Lyckas vi med de tre fyra argument jag har nämnt här, att få våra finländska politiker att ta det till sig, så tror jag att vi har kommit väldigt långt.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Det skulle vara väldigt intressant att veta vilken som är landskapsregeringens agenda? Vilka påtryckningskanaler kommer man att använda sig av? Nu har parlamentet berättat hur vi kommer att arbeta och hur vi kommer att vara aktiva i samarbetet med EU-parlamentariker. Vilken är landskapsregeringens agenda?

Sedan skulle det också vara väldigt intressant att se hur långt propositionen angående subsidiaritetskontrollen har kommit? Lagtingets självstyrelsepolitiska nämnd har lämnat sin ståndpunkt till landskapsregeringen att man borde använda sig av samma terminologi. Det skulle också vara intressant att veta hon det arbetet har framskridit?

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! Vår agenda när det gäller arbetet och kontakter både via Finland, för att utveckla EU-arbetet, och också när det gäller att påverka enskilda frågor och påverka direkt via kommissionärer och dess medarbetare så behöver vi göra det för vartenda ärende, som jag tidigare redan har sagt här. Vi behöver kommunicera betydligt mer med kommissionen och dem som jobbar med de olika frågorna inom kommissionens olika delar. Vi kan inte förvänta oss att någon annan talar om hur vår verklighet ser ut. Vi kan inte ens förvänta oss att någon annan känner till vilka konsekvenser olika direktiv har. Vår agenda är att se till att vi har kontroll på vilka konsekvenser olika ärenden har för Åland och att sprida de konsekvenserna och tala om hur det borde vara istället för att det ska bli bra för Åland.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Ärendet bordläggs till den 10 mars.

Enda behandling

6      Landskapsrevisorernas berättelse för år 2008

Finansutskottets betänkande (FU 6/2009-2010)

Landskapsrevisorernas berättelse (RB 1/2008-2009)

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen.

Diskussion.

Ltl Torbjörn Eliasson

Tack, herr talman! Finansutskottet omfattar landskapsrevisorernas synpunkter i berättelsen för år 2008. Revisorerna har gjort ett gediget arbete, valt ut intressanta områden för sin revision och satt tummen på frågor som kan och bör effektiviseras och förbättras i landskapets förvaltning.

Landskapsrevisorernas berättelse föranledde en intressant diskussion när den remissbehandlades i lagtinget i september. Sedan dess har det nu gått en rätt lång tid. På grund av sekreterarbyte och ett ovanligt tungt budgetarbete har behandlingen av revisorernas berättelse i finansutskottet fått anstå flera månader. Men, herr talman, jag vill ändå påstå att revisorernas synpunkter är lika aktuella nu som då. Emellertid har flera av de tunga frågorna aktualiserats och debatterats i budgetarbetet i lagtinget vilket medfört att finansutskottet valt att lämna ett lite kortare betänkande i denna gång.

I finansutskottets behandling av berättelsen har vi i gjort skrivningar om bland annat jordförvärvsfrågorna, sjukfrånvaron i förvaltningen, byråkratin kring den yrkesmässiga trafiken, revidering av avräkningsgrunden och Ålands inflytande i skattefrågor.

Herr talman! Beträffande jordförvärvsfrågorna har landskapsrevisorerna tagit del av den parlamentariska kommitténs betänkande och delar de synpunkter som förs fram av kommittén. Kommittén föreslår bland annat att landskapsregeringen, i samband med behandlingen av juridiska personers ansökningar om jordförvärvstillstånd, fastställer klara villkor som syftar till att förhindra överlåtelse av aktier eller andelar som står i strid med jordförvärvslagens syfte. Revisorerna förutsätter att de brister som revisorerna tagit upp i föreliggande berättelse och som också lyfts fram i den parlamentariska kommittén kommer att åtgärdas.

Utskottet konstaterar att landskapsregeringen är i färd med att vidta åtgärder i syfte att förnya och förtydliga regelverket och betonar vikten av att ett förnyat regelverk snarast sätts i kraft. Utskottet har erfarit att lagstiftningsåtgärder i fråga om plan- och byggnadslagen samt jordförvärvslagen sannolikt kommer att föreläggas lagtinget under våren. Utskottet förutsätter att lagförslagen föreläggs lagtinget under våren 2010.

Beträffande sjukfrånvaron i förvaltningen konstaterar landskapsrevisorerna bl.a. att de åtgärder som vidtagits ännu inte har gett önskat resultat. Sjukfrånvaron är fortfarande jämförelsevis hög. Sjukfrånvaron leder till ett stort produktionsbortfall. Enligt revisorerna är det viktigt att landskapsregeringen analyserar orsakerna till den höga frånvaron.    

Utskottet delar landskapsrevisorernas uppfattning och konstaterar att det är viktigt att orsakerna analyseras och att statistiken för sjukfrånvaron görs upp på ett sådant sätt att den blir jämförbar med motsvarande statistik på andra ställen. Utskottet konstaterar vidare att en process påbörjats inom ÅHS i syfte att förbättra personalens hälsovård och betonar vikten av ett fungerande arbetarskydd. Utskottet framhåller vidare vikten av en god personalhälsovård samt ett gott ledarskap även i syfte att minska sjukfrånvaron.

Herr talman! När det gäller byråkratin runt den yrkesmässiga trafiken vill utskottet se en förändring. Landskapsrevisorerna har funnit att denna verksamhet vid landskapsregeringen i stort sett fungerar väl, och i enlighet med de förväntningar som finns, men konstaterar att man eventuellt kan göra fasta Åland till en enda stationsplats för den yrkesmässiga beställningstrafiken med personbil alternativt inrätta två stationsplatser, en för Mariehamn och en för fasta Åland. Enligt revisorernas åsikt skulle detta bland annat främja samarbete mellan trafikidkarna. Revisorerna framhäver att landskapsregeringen också kunde överväga att vidta andra åtgärder som skulle avhjälpa eller förkorta väntetiden under perioder med trafiktoppar och platser med återkommande trafiktoppar. Finansutskottet anser för sin del att systemet med taxitillstånd bör reformeras och moderniseras i syfte att så långt möjligt åstadkomma en avreglering av marknaden. Någon form av tillståndsförfarande ska dock fortfarande tillämpas. Detta är viktigt för att förbättra tillgängligheten för kunderna och åstadkomma ett smidigare förfarande att erhålla taxitillstånd även för trafikidkarna.

Utskottet anser att landskapsregeringen vid revidering av lagstiftningen bör överväga att hela Åland kunde utgöra ett stationsområde samt att trafikidkarna ges möjlighet att ta körningar över hela Åland.

Beträffande justering av avräkningsbeloppet och frågan om att skatt i huvudsak bör tillfalla bosättningsorten kan konstateras att det vid flera tillfällen under det senaste året varit föremål för diskussion i lagtinget. Utskottet har även vid flera gånger i betänkanden framhållit betydelsen av detta.

Utskottet vidhåller sina tidigare ställningstaganden och konstaterar att det sammantaget skett väsentliga förändringar som gett upphov till en revidering av avräkningsgrunden. Bland dessa kan nämnas ökningen av den åländska befolkningens andel av Finlands befolkning, de stora kostnaderna för specialsjukvård utanför Åland på svenska och förändringarna i statens budgetekonomi där verksamheter ställts utanför statens budget och bokslut. Utskottet konstaterar att landskapsregeringen nu går vidare i diskussionerna med riket i syfte att åstadkomma en reviderad avräkningsgrund parallellt med att processen med skatteövertagande går vidare. 

Herr talman! Det var i stora drag betänkandets innehåll. Med hänvisning till det i vårt betänkande anförda föreslår utskottet att lagtinget bringar betänkandet till landskapsregeringens kännedom. Jag konstaterar att finansutskottet är enigt och tackar mina kolleger och utskottets sekreterare för väl utfört arbete! Tack för ordet, herr talman!

Ltl Roger Jansson

Herr talman! När man inför debatten här i lagtinget sitter hemma eller här i huset och lusläser handlingarna, i det här fallet utskottsbetänkanden, så vet man vad utskottet har skrivet. Det vore värdefullt om man i samband med presentationerna skulle få höra lite utvidgning mot det som finns skrivet, för det har vi redan läst. Därför har jag ett par frågor till utskottet som jag hade hoppats i presentationen får höra något mera om år eftersom de frågorna hänger i luften, när utskottet har skrivit såsom de gjort.  

Vi hade en väldigt intressant revisionsberättelse i fjol igen. Diskussionen i ett plenum i september 2009 var också bred i anledning av det. Revisorerna är ju vårt kontrollorgan gentemot landskapsregeringen och är därför en mycket viktig funktion som vi här i plenum bör debattera och diskutera. När vi då får revisorernas betänkande är det viktigt att vi tar ställning till de frågor som revisorerna framför och försöker via vår utskottsbehandling få reda på hur landskapsregeringen sköter sig när det finns öppna frågor i de sammanhangen. Sedan får vi då i betänkandet besked på vilka områden landskapsregeringen sköter sig och på vilka områden landskapsregeringen borde förbättra sig. I stort sett fungerar det på det här sättet och det är bra.

Herr talman! Jag vill nämna jordförvärvsregler och näringsrättsregler för juridiska personer. Flera av oss varit med i den här kommittén som lämnade sitt betänkande för bra läge sedan. En del av frågorna har visat sig vara brådskande eftersom det finns en massa ärenden i beredningen i landskapsregeringen. Där har det varit lite olika signaler om de skulle behandlas enligt det gamla systemet eller enligt det nya. En del ärenden har vi förstått att har blivit bordlagda för att de skulle behandlas enligt några nya regler. Principen bör vara att har man inlämnat ansökningar under en viss regi så bör de behandlas under den regimen. Å andra sidan kan det finnas vissa ärenden som ändå bör övergå i den nya regimen. Nu har det månad efter månad sagts att det kommer en ny regim. Men inte har det kommit någonting. Inte har vi heller hört att någonting har varit på remiss eller ännu mindre diskuterats i oppositionen, som var med beredningsarbetet i den parlamentariska kommittén. Jag har lite svårt att tro att det är någonting på kommande. Dessa ärenden fortsätter att ligga och oklarheter finns huvudsakligen beträffande två frågor. Den första frågan är den fasta bosättningen, huruvida den ska regleras och behandlas så strängt som hittills, att det egentligen bara är i bykärnor som kommunerna kan planera. Kommittén hade uppfattningen att man kan planera var som helst i kommunerna gärna också på attraktiva områden för byggarna, alltså vid stränder. I det sammanhanget är Brändöexempelt och Järsöexemplet intressant. Nuvarande regler säger att det inte får tillstånd till strandnära boende om man inte har hembygdsrätt, medan kommittén inte hade den uppfattningen. Man ansåg att kommunerna även skulle kunna planera strandnära boende för fast bosättning. Det förstår ni ju att av den åländska kustlinjen blir det ändå bara små områden i fall att man planerar för stora bosättningsområden, som till exempel Sinting i Degerby eller motsvarande. Den lilla stranden är inget problem för de boende där. Blir det en massa enskilda villor längs flera kilometerlånga stränder då är det ett annorlunda. Men jag antar att kommunerna inte går in för sådan planering för bara kommunaltekniken blir ganska hopplös i det sammanhanget. Det var det ena.

Det andra var förslaget om turistiska satsningarna, där man har exemplet Havsvidden men vi har flera andra också de s.k. strandbyarna som då skulle göra fullt lagliga. Det här är fortfarande inte genomfört. Utskottet skriver, och detta är det oklara; ”utskottet förutsätter att lagförslagen föreläggs lagtinget under våren 2010”. Det här är ett bra konstaterande. Men min fråga till utskottsordförande eller utskottet överhuvudtaget är; på vilka grunder tror ni att det blir på det här sättet? På vilka grunder kan vi förvänta oss det här när vi har ett försenat lagstiftningsprogram inom i stort sett alla sektorer? Jag har åtminstone inte hört att det här skulle vara särskilt långt framskridet. Det som har kommit fram i offentligheten är närmast en skärpning av praxis. Det föreslår kommittén också när det gäller likställdheten mellan fysiskt ägande och ägande via aktier, via bolag. Men det är det enda som har kommit fram i offentligheten. Jag har reagerat här i plenisalen mot detta förut och lantrådet tackade då för stödet för att man skulle följa kommittén och inte ha den här striktare tolkningen, annat än på den här punkten som jag nämnde.

Den andra frågan gäller landskapets budget för 2008, där utskottet skriver så här; ”utskottet vidhåller detta ställningstagande och konstaterar att det sammantaget har skett väsentliga förändringar som givit upphov till en revidering av avräkningsgrunden”, så räknar man upp detta. Också i skattemeddelandet finns det angivet att man skulle förhandla om avräkningsgrunden.

Under den här landskapsregeringen har vi hört det här i två år. I två år har vi hört att man ska vidta åtgärder när det gäller avräkningsgrunden. Det har också varit ett argument gentemot linjen om överförandet av skattebehörigheten, att man först måste arbeta med det här politiskt.

I de kontakter jag har till politikerkollegor i riket har det inte hörts särskilt mycket. De är helt enkelt inte medvetna om de här diskussionerna.

Nu är min fråga återigen till utskottet; vad har ni underlag för det här? Vad har ni för grund för att räkna med att det görs ett arbete från landskapsregeringens sida? Jag påpekar igen att vår funktion är kontrollfunktionen när vi behandlar revisionsberättelsen och finansutskottets betänkande. Tack, herr talman.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Tack, herr talman! När det gäller jordförvärvsärendena så fattade landskapsregeringen ett beslut i december där man konstaterade att alla de ärenden som då fanns inne i förvaltningen skulle behandlas. Vi fattade även ett beslut om att ärenden som kommer in efter det, inte kommer att behandlas före vi har de nya principerna. Det uppfattar vi att är ett korrekt sätt att hantera ärendena på. Inkomna ärenden följer den brist på principer eller den praxis, regelverk och lagstiftning som finns. Det är ju egentligen en utveckling av lagstiftning som vi jobbar med och tolkning av den. Det stämmer inte riktigt att vi skulle hantera ärenden lite si och så. Jag vågar inte säga nu, eftersom jag inte var närvarande vid det senaste beslutet, om något ytterligare ärende bordlades. Men det har fattats beslut i de här ärendena.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Jag tackar vicelantrådet för svaret men jag är inte alls tillfreds. Det betyder alltså att de ärenden som har kommit in inom december skulle behandlas enligt då gällande reglerna. Medan ärenden som kommer in under januari, februari, uppenbarligen mars och troligen april 2010 då ska behandlas enligt några regler som inte finns när dessa ärenden kommer in. Det här är nog faktiskt lite bekymmersamt. Det ställer ännu större krav på att landskapsregeringen mycket snabbt nu kommer med de nya reglerna. De ansökningar som är inlämnade under januari och februari blir nog, som jag ser det, inte förvaltningsmässigt korrekt behandlade. Det finns andra som har större kunskap om det här i den här salen än vad jag har. Men det är min uppfattning, med den långa erfarenhet som jag har, att man är på gränsen till vad som är acceptabelt.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! Jag kan bara konstatera att någonstans måste man dra gränsen mellan när nya och gamla principer ska tas. Jag håller helt med om att det är väldigt brådskande att få fram de här principerna. Sedan har det varit olyckligt med ledigheter och rekrytering så det har blivit en lucka i tillsättande på den här posten. Nu finns det en person på den posten. Nu hoppas vi också att dessa principer mycket snabbt ska kunna tas fram.

I och med att vi fattade det här beslutet så gick det ut information om det aktuella läget att nya principer kommer att börja gälla. Lagstiftningen gäller förstås, det är ju tolkningen av den som kan ändra.

När det gäller jordförvärvsärendet ska varenda ett ärende prövas och prövas skilt för sig. Det gör att det är ganska svårt att hitta en rätlinjig praxis för de beslut som fattas, eftersom varje ärende ska beslutas för sig. Jag tror inte att det är så rättsvidrigt som ltl Jansson lite vill påskina här. Varje ärende prövas för sig.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Ordet rättsvidrigt har jag inte tagit i min mun. Jag har inte ens varit i närheten av det. Jag har sagt att det är bekymmersamt. Det låter ännu mera bekymmersamt när jag hör på vicelantrådet om man gör den här typen av överväganden. Det är inte bara ändringar av principerna i det här paketet. Det är sannerligen, i kommitténs betänkande, krav på tydlig lagstiftning.min Krav på tydlig lagstiftning! Det gör man inte i en handvändning. Även om vi skulle få det på vårt bord här i april så skulle det ändå ta till sensommaren förrän det skulle träda i kraft. Jag tycker att landskapsregeringspartierna måste ta sig an den här frågan. Det ska bli intressant att höra finansutskottets ordförandes besked huruvida man står på god mark när man tror att det ska bli klart under våren. Men å andra sidan skriver man ju att man kräver det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Ja, bästa ledamot Roger Jansson. Generellt omfattar vi revisorernas betänkande totalt. Sedan när det gäller frågorna om jordförvärv och avräkningsgrunden, som ltl Jansson undrade på vilka grunder vi står och hur fasta de är. Vi kan gå på det skrivna ordet, den information som vi får i text, och vi kan gå på våra höranden.

När det gäller jordförvärvsbiten och hur den kommer att processas nu så var vi alla överens om i utskottet att det måste ske snabbt. Vi måste snabbt få fram de nya reglerna. Därför har vi också den där skrivningen, sista meningen. Vi grundar det på de höranden som vi har gjort med ansvariga ministrar. Så är det.

Ltl Roger Jansson, replik

Tack, herr talman! Det är tre motiv till att jag nu agerar i den här frågan ganska bestämt.

Det ena är att jag satt med i kommittén och är bekymrad över att inte mera har skett trots att ansvarig minister själv också satt med i kommittén.

Det andra är de berörda personerna som inte får klarhet i det.

Jag kan tillägga ett fjärde motiv, som nu blir det tredje, och det är att detta är väldigt viktigt för Ålands utveckling, näringslivets utveckling och inflyttningen.

Det fjärde är sedan att vi i oppositionen sitter och väntar på det här och planerar, om det inte händer någonting, att anhängiggöra frågan på ett särskilt sätt här i lagtinget. Därför ville jag ha mera kött på benen från finansutskott för att veta vilken tidtabell vi ska ha behandla det här.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Jag delar ltl Roger Janssons uppfattning i det här. Jag kan tyvärr inte säga mera än det jag nu har sagt. Vi har gått på det skrivna ordet. Där inte det skrivna ordet har funnits så har vi gått på våra höranden med ansvarig minister. Vi har fått budskapet att det är i röret och ska komma här nu.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! Med risk för att jag har rört till någonting så vill jag försöka reda ut.

När det gäller det parlamentariska betänkandet i jordförvärvsfrågorna, utmärkt dokument som jag delar till hundra procent, så är det ett jättepaket med många viktiga frågor som ska redas ut. Ut ur detta jättepaket har vi i landskapsregeringen plockat ut vissa saker. Vi kan inte göra allting på en gång och vi kan inte göra allting med detsamma. Vi behöver reda ut vissa frågor, för landskapsregeringens beslutande, som inte är lagstiftning och inte stora frågor. Det är det som jag menar att vi behöver ha klart för oss. Vi håller en linje. Att vi inte fattar en massa beslut nu som blir helt stick i stäv med det parlamentariska betänkandet. Där är det viktigt att vi har de frågorna klara för oss.

Sedan när det gäller lagstiftning, ärenden som kommer in nu måste ju beslutas om efter gällande lagstiftning. Det är vi helt överens om. Jag hoppas att jag inte har gjort någon oreda. Jag kanske också tog till ett för starkt ord när jag tolkade ltl Jansson med att säga nära på rättsvidrigt. Jag uppfattade kanske inte heller att det var ett så starkt ord som användes. Jag kan förstå precis att det är väldigt svårt att bestämma när ny praxis ska tillämpas.

Vi behöver principer internt för landskapsregeringen hur vi ska hantera de här frågorna för att få en lite klarare praxis i framtiden än vad som har funnits bakåt.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Tack för den preciseringen. Det är riktigt, att utöver de här huvudfrågorna som jag nämnde här i mitt anförande, så innehåller betänkande en hel del annat också. Det är egentligen inte det vi diskuterar just nu, och inte heller det som revisorerna tog upp, utan det gäller närmast för den fasta bosättningen. När det gäller strandnära boende, av kommunen planerade tomter, så är det frågan om ändring i principdokument. Man kan klara sig med principdokument även om kommittén säger att den typen av bestämmelser bör finnas på lagnivå, antingen i lag eller i förordning och inte i principdokument. Men okej, man kan under en övergångsperiod göra förändringar i principdokumentet.

Sedan när det gäller planeringen för kommunerna, där också bygglagen måste blandas in, så är det naturligtvis lagstiftning som gäller och i förlängningen i nästan alla frågor eftersom kommittén var mycket noga med att kräva bestämmelser på lagnivå där det ur rättssäkerhetssynpunkt är väsentligt och också i förhållande till grundlagen.

Talmannen

Tiden är ute!

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Tack, herr talman! Jag tycker att det känns som vi är alldeles överens. Jag håller helt med om att det är viktigt att de här frågorna får prioritet. Vi är nu glada över att vi har tjänsten besatt och att vi kan jobba med de här frågorna intensivt så att vi snabbt får en lösning. Det parlamentariska betänkandet har varit klart länge. Vi vet ju hur lagtinget vill ha det nu så därför är det bara att verkställa.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet? Diskussion är avslutad.

Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

Förläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd.

Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd.

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

Enda behandling

7      Revisionsberättelse för Ålands lagting och Ålands delegation i Nordiska rådet för år 2008

Finansutskottets betänkande (FU 5/2009-2010)

Landskapsrevisorernas berättelse (RB 2/2008-2009)

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen.

Diskussion.

Ltl Torbjörn Eliasson

Tack, herr talman! Beträffande revisionsberättelsen från Ålands lagting och Ålands delegation i Nordiska rådet för 2008 så har utskottet inte något att anmärka mot det. Vi föreslår därför att lagtinget antecknar sig berättelsen till kännedom.

Talmannen

Begäres ordet? Diskussionen är avslutad.

Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.  

Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd.

Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

För kännedom

8      Godkännande av avtalet med Anguilla om upplysningar i fråga om skatteärenden

Republikens presidents framställning (RP 10/2009-2010)

9      Godkännande av avtalet med Cooköarna om upplysningar i fråga om skatteärenden

Republikens presidents framställning (RP 11/2009-2010)

10     Godkännande av avtalet med Samoa om upplysningar i fråga om skatteärenden

Republikens presidents framställning (RP 12/2009-2010)

11     Godkännande av avtalet med Turks- och Caicosöarna om upplysningar i fråga om skatteärenden

Republikens presidents framställning (RP 13/2009-2010)

12     Godkännande av avtalet med San Marino om upplysningar i fråga om skatteärenden

Republikens presidents framställning (RP 14/2009-2010)

13     Godkännande av avtalet med Indien för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt

Republikens presidents framställning (RP 15/2009-2010)

Talmannen föreslår att ärendena 8-13 upptas till behandling vid plenum måndagen den 8 mars 2010.

14     Talmannens representationsersättning

Talmanskonferensens framställning (TMK 3/2009-2010)

Talmannen föreslår att ärendet upptas till behandling vid plenum onsdagen den 10 mars 2010.

15      Ltl Fredrik Karlströms anhållan om befrielse från uppdrag som medlem i utskott

Talmanskonferensens framställning (TMK 4/2009-2010)

Talmannen föreslår att ärendet upptas till behandling vid lagtingets nästa plenum idag.

16     Ltl Mika Nordbergs anhållan om befrielse från uppdrag som ersättare i utskott

Talmanskonferensens framställning (TMK 5/2009-2010)

Talmannen föreslår att ärendet upptas till behandling vid lagtingets nästa plenum idag.

Plenum slutar

Nästa plenum hålls idag kl.16.55. Plenum är avslutat. (Plenum avslutades kl. 16.40).

Originalfil