Plenum den 3 november 2010 kl. 13.00

 Ålands lagting

 

STENOGRAFISKT PROTOKOLL

 

 

 

 

 

 


Plenum den 3 november 2010 kl. 13.00

Plenum börjar. 1

Meddelande. 1

Bordläggning. 2

1   Livsmedelsstrategi för Åland

Näringsutskottets betänkande (NU 6/2009-2010)

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 47/2009-2010)

Bordläggning. 2

2   Småskalig livsmedelsproduktions avbyråkratisering

Näringsutskottets betänkande (NU 7/2009-2010)

Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion (HM 48/2008-2009)

Remiss. 2

3   Godkännande av avtalet om ekonomiskt partnerskap mellan Cariforum-staterna och EG

Republikens presidents framställning (RP 1/2010-2011)

Remiss. 2

4   Tolkningstjänster

Landskapsregeringens framställning (FR 2/2010-2011)

Remiss. 2

5   Utkomstskydd och arbetsmarknadsservice

Landskapsregeringens framställning (FR 3/2010-2011)

Första behandling. 13

6   Förslag till lag om ändring av 59a § självstyrelselagen för Åland

Lagutskottets betänkande (LU 39/2009-2010)

Republikens presidents framställning (RP 19/2009-2010)

Första behandling. 24

7   Upphävande av landskapslagen om vissa grunder för landskapets hushållning

Lagutskottets betänkande (LU 38/2009-2010)

Vtm Gunnar Janssons m.fl. lagmotion (LM 4/2009-2010)

Föredras. 34

8   Åtgärder för att öka skogsavverkningen

Landskapsregeringens svar (EF 15/2009-2010-s)

Ltl Danne Sundmans enkla fråga (EF 15/2009-2010)

Föredras från tilläggslista. 37

9   Val av två medlemmar av Nordiska rådet och två suppleanter för arbetsåret 2010-2011

(V 2/2010-2011)

Plenum slutar. 38

 

Plenum börjar

Närvaroregistrering. 26 är ledamöter närvarande.

Meddelande

Talmanskonferensen har idag diskuterat tidtabellen för behandlingen av landskapsregeringens förslag till budget för år 2011.

Budgeten kommer att antecknas för kännedom vid plenum måndag 8.11.2010 vilket innebär att motionstiden utlöper fredag 12.11.2010 kl.12.00.

Remissdebatten kommer att hållas måndag 15.11, tisdag 16.11, onsdag 17.11 och troligtvis också på torsdag 20.11.

Närmare information kommer att utdelas på informationsblad.

Bordläggning

1      Livsmedelsstrategi för Åland

Näringsutskottets betänkande (NU 6/2009-2010)

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 47/2009-2010)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 8.11.2010. Godkänt.

Bordläggning

2      Småskalig livsmedelsproduktions avbyråkratisering

Näringsutskottets betänkande (NU 7/2009-2010)

Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion (HM 48/2008-2009)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 8.11.2010. Godkänt.

Remiss

3      Godkännande av avtalet om ekonomiskt partnerskap mellan Cariforum-staterna och EG

Republikens presidents framställning (RP 1/2010-2011)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänns?

Diskussion. Ingen diskussion. Ärendet remitteras till lagutskottet.

Remiss

4      Tolkningstjänster

Landskapsregeringens framställning (FR 2/2010-2011)

Ärendet avförs och upptas till behandling vid ett senare plenum.

Remiss

5      Utkomstskydd och arbetsmarknadsservice

Landskapsregeringens framställning (FR 3/2010-2011)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet.

Kan förslaget godkännas? Godkänt.

Diskussion.

Minister Torbjörn Eliasson

Tack, herr talman! Blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa ändrades senast år 2008. Trots att endast två år har gått sedan blankettlagen ändrades har rikslagen om utkomstskydd för arbetslösa ändrats totalt 17 gånger. I samband med att landskapsregeringen klubbade detta förslag aviserades ytterligare förändringar. Flertalet av dessa lagändringar är emellertid av sådan karaktär att de bara kräver mindre tekniska justeringar i landskapslagstiftningen.

I första hand är det tre lagändringar som trätt i kraft 2009-2010 som är av intresse: Ändringen av rikslagen den 1 januari 2009 med förslag från Sata-kommittén med avsikten att förkorta arbetslöshetsperioderna.

Ändringen i rikslagen den 1 juli 2009 då rikslagen anpassades till ett utvidgat omställningsskydd som omfattar permitterade och i större utsträckning visstidsanställda.

Ändringen i rikslagen 10 maj 2010 som medförde flera ändringar i arbetskraftsmyndigheternas arbete gentemot kunderna.

Herr talman! Det här handlar för den oinvigde om komplicerad lagstiftning, oerhört detaljerad och reglerad. Arbetet startades upp för snart ett år sedan med huvudsaklig målsättning att uppdatera eftersläpande lagstiftning och ta vara på de förbättringar som tillkommit. Det har varit ett drygt arbete för lagberedare Hasse Selander att kontrollera alla detaljer och att få blankettlagen och vår egen lag att hänga ihop. Ett imponerande arbete som han ska ha ett stort tack för!

Det handlar alltså om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet av lagen om utkomstskydd för arbetslösa, alltså blankettlagen. Och så handlar det om ändring av landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet.

Jag vill direkt säga att jag inte behärskar alla detaljer så utskottet får under sin behandling ställa frågor till lagberedare och tjänstemän.

Herr talman, först då utkomstskyddet. Ändringar av större betydelse i rikslagstiftningen är följande: Arbetsvillkoret för den som första gången får arbetslöshetsdagpenning har förkortats från 43 till 34 veckor. Vidare förkortades arbetsvillkoret för företagare från 24 till 18 månader.

Nivån på arbetslöshetsdagpenningen har höjts genom att formeln för beräkning av den inkomstrelaterade dagpenningen och den förhöjda förtjänstdelen ändrades och genom att det för de 20 första arbetslöshetsdagarna numera betalas förhöjningsdel på grunddagpenningen och förhöjd förtjänstdel på den inkomstrelaterade dagpenningen.

Under tiden för sysselsättningsfrämjande åtgärder betalas förhöjningsdel eller förhöjd förtjänstdel för högst 200 dagar. Avsikten var att uppmuntra till aktiva åtgärder. Även den maximala betalningstiden för omställningsskyddstillägg, det som tidigare kallades för tillägg för sysselsättningsplan, förlängdes från 185 till 200 dagar.

För att förlänga arbetshistorien har den ålder då man får rätt till tilläggsdagar höjts från 59 till 60 år.

Rikslagen har anpassats till ett utvidgat omställningsskydd som omfattar permitterade och i större utsträckning än tidigare visstidsanställda.

Bestämmelserna om omställningsskyddstillägget, det som tidigare kallades för tillägg för sysselsättningsplan, och hur det skulle beräknas har förtydligats.

Ändringar har även gjorts i regelverket kring utarbetandet och genomförande av de planer som arbetskraftsmyndigheterna använder i sitt kundarbete.

Lagen anpassades även till den tekniska utvecklingen, så att en utökad användning av nättjänster möjliggörs i stället för personliga besök.

Vissa ommöbleringar i bestämmelserna om utlänningars rätt till arbetslöshetsförmåner har gjorts, pga ändringar i utlänningslagstiftningen.

Herr talman! De viktigaste konsekvenserna för blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa är följande: Arbetslöshetsförmånen tillägg för sysselsättningsplan ersätts med den nya benämningen omställningsskyddstillägg.

I den s.k. undantagskatalogen i blankettlagens 2 § föreslås omfattande förändringar. Vissa undantag i blankettlagen kan dessutom upphävas eftersom de har förlorat sin betydelse.

Förändringar i riksmyndigheternas organisation, bland annat genom den så kallade regionförvaltningsreformen, påverkar behovet av ändringar av blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa.

I rikslagstiftningen har såväl jobbsökarplaner och sysselsättningsplaner slopats som separata planer. I stället har planerna slagits samman till en ny gemensam sysselsättningsplan. Dessa förändringar i rikslagstiftningen medför ett behov av ändringar i blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa. I blankettlagen beaktas samtidigt att landskapsregeringen genom framställningen föreslår en förändring av planbestämmelserna för arbetsmarknadsservicen.

Sedan, herr talman, beträffande landskapets arbetsmarknadsservice: De förändringar som har genomförts i rikslagen om utkomstskydd för arbetslösa, och som blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa föreslås anpassad till, påverkar även på olika sätt andra bestämmelser i landskapet. I framställningen föreslår därför att landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet ses över och anpassas till de förändringar som under senaste tiden har genomförts i fråga om utkomstskyddet för arbetslösa. Samtidigt ändras landskapslagen arbetsmarknadspolitisk verksamhet även i övrigt där behov finns.

AMS använder sig i sin dagliga verksamhet av ett statligt informationssystem för arbetsförvaltningens kundbetjäning, som kallas URA. Landskapets användning av informationssystemet regleras av framför allt blankettlagen om ett informationssystem för arbetsförvaltningens kundbetjäning. AMS har hand om bland annat insamling, sparande och behandling av information till registret. Eftersom informationssystemet kontinuerligt uppdateras bland annat i förhållande till aktuell rikslagstiftning, såsom lagen om utkomstskydd för arbetslösa och lagen om offentlig arbetskraftsservice, förutsätter AMS´ användning av det statliga URA-systemet även ändringar i landskapslagstiftningen, så att även vår lagstiftning ligger i fas med informationssystemet.

Herr talman! Konsekvenser för landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet är i huvudsak följande: Beträffande intervjuer och planer: Den nuvarande handlingsplanen för arbetssökande, den specificerade handlingsplanen för arbetssökande och den reviderade, specificerade handlingsplanen för arbetssökande samt sysselsättningsplanen för arbetssökande slopas som separata typer av planer. I stället införs en ny plan som kort och gott kallas sysselsättningsplan.

Enligt förslaget ska den arbetssökandens servicebehov bedömas vid den första intervjun med den arbetssökande inom en månad från det att han eller hon har registrerat sig som arbetssökande vid AMS.

I samband med den första intervjun ska även en sysselsättningsplan utarbetas (idag efter fem månader), om det inte med beaktande av den arbetssökandens situation bedöms som uppenbart onödigt.

Fortsatta intervjuer med den arbetssökande ska därefter ordnas med jämna mellanrum med utgångspunkt från den arbetssökandens servicebehov. I lagtexten intas uttryckliga tidsintervaller.

En intervju med en arbetssökande ska alltid ordnas när arbetslösheten oavbrutet fortgått i tre månader respektive sex månader. Efter sex månaders arbetslöshet ska intervjun alltid ordnas med sex månaders mellanrum. Någon skyldighet för AMS att ordna fortsatta intervjuer finns inte, om det med beaktande av den arbetssökandens situation är uppenbart onödigt.

Genom förslaget betonas det viktiga med att kunna föra en dialog med den arbetslöse redan under de tre första månaderna som en person är arbetslös, så att arbetsmarknadsservicen får en bra start redan från början och att en förlängd arbetslöshet därmed kan undvikas.

Sedan till sist, beträffande omställningsskyddet: Den separata sysselsättningsplanen för arbetssökande slopas. AMS föreslås självmant undersöka om den arbetssökande uppfyller förutsättningarna för att omfattas av omställningsskyddet. Någon särskild begäran från arbetssökande ska således inte längre behövas.

Omställningsskyddet utökas i fråga om permitterade personer. Enligt förslaget skulle omställningsskyddet dessutom omfatta arbetssökande som har permitterats för minst 180 kalenderdagar eller som har varit permitterade under en motsvarande tid, om de har minst tre års arbetshistoria.

Möjligheterna för utländska medborgare att registrera sig som arbetssökande utökas. Enligt förslaget kan även utländska medborgare som har fått ett tidsbegränsat, tillfälligt uppehållstillstånd (s.k. B-tillstånd) registreras som arbetssökande, om inte uppehållstillståndet är förenat med några begränsningar som gäller arbetsgivaren. Ändringsförslaget syftar till att förbättra utlänningars möjligheter att omfattas av myndighetens arbetsmarknadsservice. Syftet med förslaget är inte att utvidga utländska medborgares rätt att få arbetslöshetsförmåner.

Beträffande sysselsättningsstödet: Regelverket för sysselsättningsstöd för anställning och sysselsättningsstöd för start av företagsverksamhet ändras, så att lagstiftningen på ett bättre sätt beaktar konkurrensneutralitet och EG:s bestämmelser om statligt stöd.

Herr talman! Landskapsregeringens målsättning med förslaget är framför allt att förhindra att arbetslöshetsperioderna blir långvariga och att kundbehandlingen blir smidigare.

Landskapets utgifter förväntas inte öka. Arbetsmängden för AMS kan i viss mån öka. Förslaget har inga kända konsekvenser för miljön och inga könsrelaterade konsekvenser.

Till sist, herr talman, som jag sade i inledningen av mitt anförande så är ytterligare ändringar på gång i riksdagen. Den 15 oktober överlämnade regeringen en proposition till riksdagen med förslag om främjande av integration och ändring av vissa lagar som har samband med den.  I propositionen ingår ändringar som kommer att kräva vissa ändringar i 2 § blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa. Av praktiska, pragmatiska skäl föreslår landskapsregeringen att propositionen beaktas redan i denna framställning. Förslaget förutsätter emellertid att lagtinget innan beslut tas kontrollerar att riksdagens behandling är avslutad samt hur den slutliga lydelsen blir. Vi är en liten organisation och så här har det gjorts tidigare. Från regeringens sida kommer vi självklart att följa upp riksdagsbehandlingen och bistå utskottet med eventuella förändringar som måste göras.

Även ändringar av blankettförordningen om utkomstskydd för arbetslösa samt utfärdandet av en ny landskapsförordning om arbetsmarknadspolitisk verksamhet krävs sedan i ett senare skede. Tack, herr talman.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Näringsminister Eliasson pratade om landskapsregeringens målsättning med den här framställningen. Jag hittar inte så mycket andra målsättningar än att man försöker få den finska lagstiftningen i kraft så fort som möjligt. Min första fråga är om man har diskuterat möjligheten att man skulle ha en helhetslösning från åländsk sida, det är trots allt vår behörighet. Det är ganska märkligt att man till och med nu beaktar ändringar som inte ens är genomförda på rikssidan. Har man diskuterat en helhetslösning, att vi skulle ha både utkomstskydd, arbetsmarknadsservice och allt?

Den andra frågan gäller utländska medborgare. Det framgår av framställningen att det är lättare för utländska medborgare att registrera sig som arbetssökande, vilket jag tycker att är bra. Det sägs längre ner i texten; "syftet är inte att utvidga utländska medborgares rätt att få arbetslöshetsförmåner”. Hur går detta ihop? Hur ska man få det att fungera praktiken?

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Man tog fram ett PM beträffande den här lagstiftningen för ett år sedan, som jag sade tidigare i mitt anförande. Den huvudsakliga målsättningen var att få den här lagen uppdaterad. Lagen hänger faktiskt efter på många punkter, 17 punkter, och det kommer att bli ytterligare flera punkter eftersom det finns ny ändring. Jag var inte med på den tiden så jag vet inte om man diskuterade detta som ltl Anders Eriksson nu frågar efter. Nu har det inte diskuterat. Det viktigaste har varit att skynda på att få den här lagen i kraft så att vi är up-to-date.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag känner också till detta tjänstemanna-PM. Min fråga gick ut på om man har gjort några egna politiska avvägningar om vad som är det bästa för Åland. Tittar vi på den åländska och den finländska arbetsmarknaden så är den ganska olika. Tittar vi på den åländska och den finländska sysselsättningssituationen så är den definitivt väldigt olika.

Jag tolkar svaret så att man inte alls har tittat på huvudfrågorna, utan man har helt enkelt haft fokus på att få den finska lagstiftningen i kraft så fort som möjligt också här på Åland.

Min andra fråga när det gäller utländska arbetssökande, hur ska man få de här båda målsättningarna att gå ihop?

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Som jag svarade tidigare så är huvudmålsättning med den här lagframställningen att få vår lagstiftning uppdaterad. Vi har inte fört någon sådan diskussion som ltl Anders Eriksson frågade efter här nu i samband med detta. Vi har satt alla resurser på att få det här paketet i hamn, så att vi är uppdaterade.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Jörgen Strand, replik

Herr talman! Jag saknar också lite visionerna för den åländska politiken i det här, trots att det är en rikslagstiftning. Vi vet alla att i många kommuner stiger utkomststöden. Man sitter och grubblar ute i kommunerna hur man ska kunna få ner utkomststöden. Sunds kommun har aktivt börjat jobba med arbetscoaching. Det har också diskuterats i andra kommuner. Jag tycker att det är helt fel att vi ska bygga upp någon form av coaching och arbetsförmedling i varje kommun. Det borde vara AMS huvudmålsättning att jobba med coaching mot företagen. Har man inte diskuterat detta med AMS? Intresset från AMS har varit i minimalt, därför hade jag förväntat mig att man skulle ha haft den inriktningen på arbetslinjen i den här framställningen.

Jag får möjlighet i utskottet att fördjupa mig i den här framställningen och kanske skriva någonting om det här. Jag tycker att det är en svaghet att man inte har reagerat på den här frågan.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Jag håller med ltl Strand om den bedömningen. Jag tycker inte heller att den här lagen utesluter ett sådant förfarande ifrån AMS sida.

Ltl Jörgen Strand, replik

Nej, herr talman, det finns vissa möjligheter. Jag tycker till och med att den går till vissa delar i viss riktning. Jag tycker att man ifrån landskapsregeringen tydligt kunde ha pekat ut arbetslinjen i allmänna motiveringen och säga att det här är AMS uppgift och det här ska inte kommunerna bygga upp var och en för sig. Man borde ha haft någon avvikelse där man ställer större krav på den enskilde att ta jobb, oberoende vad det är för jobb, för att komma i åtnjutande av omställningsskyddet. De två sakerna tycker jag att utskottet kanske bör titta på. Men redan landskapsregeringen borde ha tänkt på det här. Om man säger att man har en arbetslinje då tycker jag att den arbetslinjen saknas i den här framställningen. Det handlar mera om hur man ska rädda någon när man inte har fått något arbete och inte den här aktiva coachinginsatsen.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Carina Aaltonen

Herr talman! Vi hörde här att det var 17 förändringar sedan 2008 i den finländska rikslagen och att det därför är aktuellt att uppdatera lagen om utkomstskydd och arbetsmarknadsservice. Jag skulle också väldigt gärna vilja att minister Eliasson tar tag i vår egen arbetsmarknadslag från mars 2006 och verkligen ser till att uppdatera den. Här finns det också en hel del att förnya och synkronisera beträffande rikslagstiftningen. Det skulle finnas skäl för minister Eliasson att fördjupa sig t.ex. i frågorna beträffande att studera på högskolan med arbetslöshetsersättning. Det kan man inte göra om man är ålänning, men det kan man mycket väl göra om man är bosatt i riket. Frivilliga studier borde finnas med som en åtgärd för arbetslösa.

Jag vill komma med detta inlägg för att jag är väldigt missnöjd med vår nuvarande arbetsmarknadslag. Om man som arbetslös får en sysselsättningsanställning så går det bra i högst två år. Efter två år får man tacka för sig, bli arbetslös igen och sedan börja på nytt med sysselsättningsplaner osv. Jag skulle vilja ta som exempel de deltagarna som jobbar på Emmaus byggretur. Många av dem som kommer in på detta arbete har en lång arbetslöshet bakom sig, kanske också annan problematik. När de får komma in på Emmaus byggretur, få rutiner i tillvaron, en social samvaro och få arbetsidentitet så blir de som nya människor och de ser hopp om framtiden igen. Men efter två år så får de packa ihop och gå ut i arbetslöshet igen. Fallet blir väldigt, väldigt högt. Man har kanske kunnat bryta sig ifrån missbruk eller fått hjälp och struktur på tillvaron och sedan plötsligt raseras allt detta efter två år. I synnerhet för 40- och 50-talisterna är det här väldigt knepigt, för dem betyder arbetet allt. Jag kan inte säga att det är så för yngre generationer, men åtminstone för äldre personer är arbetet jätteviktigt.

Vi borde inse att alla inte kan stå till arbetsmarknadens förfogande. Det finns personer som man vet om på AMS och i kommunerna att de inte är tillgängliga på den öppna arbetsmarknaden. Då borde man ta bort reglerna som gör stor skada för dem som drabbas. Låt hellre människor vara i arbete och låt kommunerna bidra med lönen, i stället för att slita bort dem från den trygga miljön och låta dem leva på utkomststöd. Det är mycket svårare att komma tillbaka en andra och tredje gång.

Jag efterlyser också mera flexibla stöd för dem som har nedsatt arbetsförmåga. Idag får arbetsgivaren 48,70 euro per dag från AMS om de anställer en person, som har nedsatt arbetsförmåga, på 80 procent av heltid. Det finns personer som kanske skulle kunna jobba 60 eller 70 procent. Det finns inget regelverk som tillåter detta. Vi måste ha mer flexibla system så att människor som kan och vill gå in i arbetslivet ska få göra det. Att utestänga människor som kanske bara kan jobba 60 procent men inte mera, det tycker jag att är dålig och inhuman politik. För socialdemokraterna är allas rätt till arbete central. Vi tror på ett samhälle där så många som möjligt är med och jobbar tillsammans och bidrar till det gemensamma.

Det är bra att den här lagen kommer, men se över den åländska arbetsmarknadslagstiftningen också, bästa minister Eliasson!

Barbro Sundback

Herr talman! Ledamöterna Strand och Anders Eriksson replikerade på näringsministerns presentation och initierade egentligen en annan diskussion än vad den här framställningen primärt gäller. Enligt 19 § i grundlagen är det en social rättighet att man vid arbetslöshet, sjukdom, arbetsoförmåga eller under ålderdomen samt vid barnafödsel eller förlust av försörjare ska få sin försörjning tryggad genom det allmänna. Med det menas att det måste finnas lagstiftning om den här rätten. Det är det som den här lagstiftningen rör. Till all lycka som har vi ju lagstiftning i fråga om just den här specifika sociala rättigheten. Nu gäller det att uppdatera den så att den är på minst samma nivå som i riket, som alla här vet att gäller enligt självstyrelselagen. Det här är nästan inte ens politik utan det är ren teknologi att uppdatera lagstiftning som vi har som gäller mänskliga rättigheter där vi följer rikets lag.

Det skulle vara en annan sak om vi hade egen lagstiftning i det här avseendet. Då skulle det kanske vara svårare att säga vad som är minst samma som i riket. I det här fallet så tycker vi att det är bra att man gör den här uppdateringen. Jag tycker också att det är bra att ministern informera lagtingets näringsutskott att kommande förändringar är på gång och att man i mån av möjlighet beaktar dem genast nu, om vi ska ha minst samma rättigheter som i riket, vilket vi ju alla är överens om, eller hur, eftersom det står självstyrelselagen.

Frågan om att minska behovet av utkomststöd och skydd, på det området finns det mycket göra. Det finns mycket att göra här på näringsavdelningen, men där finns inte riktigt sådan kompetens. All kompetens är nästan lagd på primärnäringarna. Det är mest att skapa nya förmåner för en viss kategori i vårt samhälle och att förmedla de stöden så effektivt som möjligt. Vad gäller arbetsmarknaden så finns det inte en enda specialist på arbetsmarknadsfrågor vid näringsavdelningen vad jag vet. Det är lite illa med tanke på framtiden. Vi har inte några dolda arbetskraftsreserver i vårt samhälle. Så gott som alla arbetar, speciellt om man ser på kvinnorna, vilka ofta är reserv i många samhällen. Men kvinnorna är inte reserv hos oss, de arbetar till och med lite mera än de åländska männen. Dessutom minskar barnantalet på Åland. Det är kanske delvis en följd av att kvinnorna jobbar så mycket. Den enda möjligheten som vi har, vid sidan om att utbilda den arbetskraft vi själva tillhandahåller, är genom inflyttning och en effektiv arbetsmarknads- och integrationspolitik för den arbetskraften.

Det har varit ett något försämrat sysselsättningsläge. Det har väl egentligen inte drabbat den vuxna befolkningen så mycket som de unga. Nu ser man en återhämtning också här. Det är klart att det alltid finns enskilda människor som av olika orsaker har svårt att komma in på arbetsmarknaden, i vår statistiska årsbok är det inte fullt 100 personer per generation inom 16-65 års ålder. Det beror på att det finns människor som har funktionshinder och kroniska sjukdomar av olika slag. Det är precis som ltl Carina Aaltonen säger att vi har inte tillräckligt flexibla regelverk på arbetsmarknaden för att sysselsätta just den här kategorin arbetstagare i högre grad. Det mesta av de här reglerna beslutas om i rikslag så det är inte så lätt. Där kunde vi säkert också, genom aktivitet, förbättra möjligheterna att komma ut på arbetsmarknaden för den kategorin arbetstagare.

Ett projekt i Sund har initierats av Göte Winé som är aktiv socialdemokrat och mycket duktig i ungdomsfrågor. Det projektet visar, speciellt vad gäller unga arbetstagare, att om man jobbar förebyggande och är ute i rätt tid så kan man med ganska enkla åtgärder styra in unga människor på arbetsmarknaden och utbildningsåtgärder. Det är ett exempel värt att studera för näringsutskottet. Socialdemokraterna stöder säkert en kläm om att erfarenheterna från försöket i Sund skulle kunna spridas och användas också i andra kommuner. Det är säkert värt ett sådant försök.

För att minska utkomststödet så måste man ha en aktiv socialförvaltning som gör upp individuella planer, men inte ens det hjälper alla gånger. Jag skulle nog säga att antalet personer som kontinuerligt lyfter något slags utkomststöd på Åland är försvinnande få.

Det här är en bra lagstiftning. Jag tycker att lagtinget ska godkänna den.

Ltl Jörgen Strand, replik

Herr talman! Ltl Sundback sade att de frågeställningar som jag tog upp inte hörde hit. Jag undrar om ltl Sundback då har läst detta? Den ena lagen som vi behandlar här är ändring av landskapslag om arbetsmarknadspolitisk verksamhet. Det finns flera paragrafer som man kan hänvisa till; bl.a. krav på aktivitet på arbetslösa, paragraf 21. Arbetssökande, arbetsförmedlingstjänster till arbetsgivare, information till arbetssökande och liknande. Allt det som jag tog upp faller in under arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Däremot sade jag också att den här lagen går till vissa delar i rätt riktning och mycket är bra i den. Jag tycker att man har glömt bort coachingverksamheten som man har diskuterat att kommunerna ska bygga upp var för sig. Jag tycker att det primärt hör till AMS grundläggande verksamhet att jobba med.

Ltl Barbro Sundback, replik

Ja, det hör säkert till AMS verksamhet. Den här lagen gäller enskilda människors rätt till utkomststöd och utkomstskydd första hand. Jag kan tipsa; mera pengar i budgeten till AMS för att syssla med coaching är säkert en bra åtgärd. Jag tycker inte att det är en lagstiftningsfråga i första hand om man inte vill göra coaching till lagstadgad verksamhet eller en skyldighet för kommunerna att upprätthålla.

Ltl Jörgen Strand, replik

Herr talman! Det här lagpaketet innehåller flera lagar, inte bara detta om utkomststöd utan också arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Därför tog jag upp den här frågan eftersom jag tycker att den är viktigt. Man borde också koppla frågan till det stigande utkomststödet och ungdomsarbetslösheten. Från vårt parti vill vi ha folk i arbete, det är det viktiga. Därför tog jag upp de här frågorna. Frågorna är ytterst relevanta med anledning av framställningen.

Ltl Barbro Sundback, replik

Ja, jag tycker också att frågorna är relevanta, som jag sade. Jag tror att det blir svårt att få in dem i de här paragraferna. Ltl Jörgen Strand har ju alla möjligheter att överbevisa mig att jag har fel. Han sitter ju i utskottet. Jag ser fram emot ändringsförslagen som kommer i betänkandet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson

Herr talman! De frågeställningarna som jag hade angående den här framställningen fick jag inte så mycket svar på från landskapsregeringen. Jag vänder mig därför speciellt till näringsutskottet och hoppas att man kan titta lite mera på det i detalj.

Inledningsvis tycker jag att det är en liten nedslående debatt. Vi har haft en kommitté som har arbetat länge och haft många möten under sittande talmannens ledning. Det kommittéarbetet kommer att presenteras imorgon, jag ska inte desto mera gå in på det. Det går ut på att man ska flytta fram de åländska positionerna och att man ska utöka behörigheten.

Här har vi en blankettlagstiftning på ett område som jag tycker att är mycket viktigt. Det är ett förfarande som under åren har visat sig att inte fungerar riktigt bra, vilket vi också har hört i presentationen ifrån landskapsregeringen idag, 17 ändringar på bara ett par år. Man vet inte ens om man har de kommande ändringar i den här framställningen. Det är exempel på att det inte riktigt fungerar som det ska.

Socialdemokraterna har i två anföranden sagt att man bör uppdatera den här lagstiftningen och man behöver se över den åländska arbetsmarknadslagstiftningen. Enligt socialdemokraternas synsätt så gäller det att synkronisera det med rikslagstiftningen.

Självklart ska vi ta vara på de goda idéer som finns i rikslagstiftningen, annars vore vi dumma. Jag saknar att man inte ifrån landskapsregeringens sida gör egna politiska avvägningar; hur kan vi få det här politikområdet att fungera på bästa sätt? Som jag sade tidigare i en replik har vi väldigt olika arbetsmarknadsförhållanden i Finland och på Åland. Jag hoppas att man kan föra en principdiskussion om detta i näringsutskottet. Det är för viktiga frågor att bara vifta iväg, att man har haft fullt upp att försöka skriva av rikslagstiftningen.

När det gäller egna politiska målsättningar, det som är viktigt för Ålands Framtid och förhoppningsvis för många här i lagtinget är att näringslivet rullar på och att folk har arbete. Det är som ltl Carina Aaltonen sade, vissa passar inte in på arbetsmarknaden och har olika typer av handikapp, det är helt sant. Då gäller det att man har välgrundade stödåtgärder. Man behöver inte kopiera det finska systemet rakt av. Det är ett fattigdomsbevis om ett så rikt samhälle som Åland inte kan ha till och med bättre stödåtgärder.

Jag håller också med ltl Aaltonen om att tvåårsgränsen har slagit hårt mot många. Man borde ha den flexibiliteten i de här systemen att det inte ska vara så hugget i sten, för det har slagit fel flera gånger.

Avslutningsvis, herr talman, jag hoppas att man i näringsutskottet kan titta igenom det här ordentligt och föra en principdiskussion med företrädare för landskapsregeringen som synbarligen inte har satt sig ner och funderat på om man skulle kunna förbättra den åländska arbetsmarknadslagstiftningen genom att ha ett totalt eget åländskt system. Min absoluta uppfattning är att vi kunde förbättra det.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Ltl Anders Eriksson håller med om att det är viktigt att man tar tillvara på goda idéer som finns på rikssidan. Det är väl så som den här framställningen också fungerar. Allting tas ju inte med från den finska lagen, därför finns det en massa olika punkter där det skiljer sig. Vi har olika arbetsmarknader. Vi kan inte jämföra rikets och Ålands arbetsmarknader.

Om man hypotetiskt sett resonerar att vi skulle ha en helt egen lag så är det mycket möjligt att vi skulle behöva göra ändringar lika ofta. Nu har det gjorts 17 gånger sedan 2007 och det görs igen. Men det är för att arbetsmarknaden har förändrats och att det har funnits behov av förändringar. Vi har också tagit dem Ad Notam här i vår framställning.

När det gäller att vi skulle ha bättre stödåtgärder här än i riket så den ekonomiska situationen kanske inte är sådan just nu att det har funnits de möjligheterna.

Ltl Anders Eriksson, replik

När jag pratar om ett eget system, näringsminister Eliasson, så menar jag och att man bör överväga om vi har någonting att vinna på att vi frångår blankettlagstiftningen. Presentationen som gavs från er sida visar ganska tydligt att det enda som man har haft fokus på är att få de ändringar i kraft som har gjorts på rikssidan. Flera av de här ändringarna är kontraproduktiva om vi tittar på den åländska arbetsmarknaden, en arbetsmarknad där det är svårt att få tag på arbetskraft inom flera olika sektorer. De åtgärder som man har på rikssidan har ett helt annat fokus. Jag hoppas att man i näringsutskottet kan titta igenom det här och se vilka konsekvenser det får innan framställningen kommer tillbaka. Att man inte bara slår stämpeln på; OK, nu är lagstiftningen uppdaterad, det är lika som i riket. Det viktiga är att vi gör avvägningar om vad som är bäst för det åländska samhället, det är ju därför som vi har självstyrelse.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Arbetsmarknadslagstiftningen tillhör det mest komplicerade som vi har att göra med jämsides med sociallagstiftning, och det kan man säga att det här också är på sätt och vis. När AMS bildades gick ett lagpaket i flera omgångar som till lagtinget. Man stötte på problem när det gäller blankettlagstiftning, inte bara för att det var i förhållande till riket utan för att det också gällde internationella konventioner.

Före man ger sig iväg och tar över alla behörigheter bör man noga tänka efter vad som krävs i lagberedningsarbete och vad som krävs i internationell bevakning.

En viktig utgångspunkt för hela lagstiftningen, hur den tolkas som blankettlagstiftning och vad som ev. kan vara bra och mindre bra, när det gäller utkomststöd har diskussionen oftast varit både social och näringspolitisk. Utkomststödet är ju tillfälligt. Det är grunden för hela lagstiftningen. När man tidigare har sagt att Åland har lägre utkomststöd i riket så ska man se det i ett helhetsperspektiv. Man ska bedöma de insatser som man gör för att förkorta utkomststödstiden och därmed utnyttja näringspolitiska instrument, som man också i det här fallet har konstaterat här i lagstiftningen, och som man gör på kommunal nivå som t.ex. i Sund. Det ska ju finnas utrymme för initiativ på kommunal nivå. Det är där som den lokala kunskapen ofta finns. Hittills i debatten har det varit en felaktig beskrivning, som om det skulle vara antingen alla kommuner eller landskapet. Hela lagstiftningen går ut på att AMS eller landskapet har ett övergripande ansvar. Den stora fördelen är att man för ihop en massa olika åtgärder och koncentrerar i en sysselsättningsplan som har fokus på den enskilda arbetslösa.

Med den här lagstiftningen kan man se att man uppnår någonting bra, att man förkortar utkomststödstiden samtidigt ger man möjligheter till arbete genom sysselsättningsplan och omställningsåtgärder osv. Jag tycker att hela systemet är en förenkling och att lagstiftningen kan vara komplicerad och behöver förändras med jämna mellanrum. Det är en sak som inte ska drabba den enskilda och inte heller sätta alltför stora krav på vare sig kommunerna eller AMS.

Ser vi på arbetslöshetssituationen på Åland är den allmänna procenten i september 2,8 procent, enligt den här framställningen. Det finns en tendens till mera utbud av arbete. Ungdomsarbetslösheten har också gått ner ganska markant, särskilt i förhållande till omgivande regioner. Sverige har nivåer på 15-20 procent medan vi har 7,3 procent. Det är naturligtvis för mycket, det gäller enskilda ungdomar och enskilda människor. Här kommer det in åtgärder för att göra det ännu bättre. Man kortar tiden som man är arbetslös, man sätter in utbildningsåtgärder och omställningsåtgärder osv.

Den här lagstiftningen visar att det åländska samhället har ett grepp om arbetsmarknadsutvecklingen, det visar siffrorna. Också lagstiftningsmässigt går man in och gör väsentliga förbättringar med ganska klart fokus på dem som den här lagstiftningen riktar sig till, de som blir tvungna att söka utkomststöd men som samtidigt får riktade insatser för att de ska få arbete. Tack.

Talmannen

Begär ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

Första behandling

6      Förslag till lag om ändring av 59a § självstyrelselagen för Åland

Lagutskottets betänkande (LU 39/2009-2010)

Republikens presidents framställning (RP 19/2009-2010)

Först tillåts allmän diskussion och efter det att diskussionen avslutats kan, enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen, förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet.

Diskussion.

Ltl Olof Erland

Herr talman! För snart ett år sedan godkändes Lissabonfördraget. Nu är det dags att revidera det igen men sannolikt på begränsade områden som har att göra med kontrollen av statsfinanserna inom unionen.

När landskapsregeringen och lagtinget startade Lissabonprocessen för ett antal år sedan så var det fyra prioriterade områden som man lade fram gällande inflytandefrågor. För det första var det parlamentsplatsen, en plats i Europaparlamentet för Åland. Den platsen har vi inte ännu, men vi har skrivningar och uttalanden som gör att om det blir omställningar för Finland, ev. utvidgning, så ska den platsen tillfalla Åland. Om tiden arbetar för detta eller inte kan man fråga sig, men i midsommartid 2007 fanns det i Finland en framställning om att man skulle vika en plats för Åland. Det gick inte i förhandlingarna. I principdokument och i andra sammanhang har det funnits en förståelse för Ålands situation när det gäller den punkten.

En annan punkt var talerätt i domstolen. Där har självstyrelselagen ändrats till den delen. I stort sett har man också från åländsk sida konstaterat att det har gått framåt. Till den delen är Ålands position i Europa unik för autonomier. Det gäller naturligtvis också att pröva det här och komma vidare.

När det gäller ministerrådsprocessen har den förstärkts i de principdokument som har utarbetats, medan tillämpningen återstår att utveckla i praxis. På den här punkten har debatten varit mera splittrad när det gäller betydelsen av ministerrådsarbetet som helhet och platsen vid bordet i den slutna ministerrådsprocessen i sluttampen där ett fåtal ärenden går fram.

Sedan har vi den fjärde frågan, subsidiaritetsprincipen, där kommer en annan dimension av EU-kopplingarna från Åland till Bryssel in. Det gäller de nationella parlamenten. Första gången parlamentsdimensionen i EU kom fram var i Amsterdamfördraget 1997-1998. Jag kommer särskilt väl ihåg det eftersom liberalerna drev en progressiv aktiv EU-linje och ville lyfta fram betydelsen av just parlamentssidan.

Idag har vi kommit fram till en ny linje från EU:s sida när det gäller kopplingen till de nationella parlamenten, dvs grundat på subsidiaritetsprincipen vill man införa en subsidiaritetskontroll för de nationella parlamenten. Subsidiaritetsprincipen kalls också ibland närhetsprincipen, om vi förenklar det ska beslutsfattande ska ske på lägsta möjliga nivå.

Det är svårt att säga om den här kontrollen är komplicerad eller inte, den ska införas som en rutin i EU-parlamenten, vilket man också har gjort. I Sverige har man haft två kontrollfall, i Finland har man inte haft något, såvitt jag vet.

I förhandlingarna har det framkommit att riksdagen genom talmanskonferensen har gjort en ändring i arbetsordningen för att implementera kontrollen i Finlands riksdag. I samband med detta har också Ålands lagting hörts och självstyrelsepolitiska nämnden har gjort ett utlåtande till talmanskonferensen. Principen om att riksdagen är Ålands postlåda har etablerats. Det som Åland tycker och det som Åland framför genom ett motiverat yttrande ska delges riksdagen. Riksdagen ska vidarebefordra Ålands ståndpunkter i detta motiverade yttrande. Kopplingen till EU är någonting nytt. För min egen del säger jag att kopplingen dessvärre är via Finlands riksdag. Då kommer vi in på detta med nationellt parlament.

Lagutskottet har i sin behandling av Lissabonfördraget tagit upp två klämmar som berörde den här frågan. Det första var att det skulle vara en ändring i självstyrelselagen, att man etablerar vår ställning. Det andra var att man skulle fortsätta den här processen, att försöka få Ålands lagting till ett nationellt parlament och inte som både talmanskonferensen och grundlagsutskottet säger att vi är ett regionalt parlament som inte har behörighet att själva sända det motiverade yttrandet till EU-institutionerna.

Den ena klämmen var detta med självstyrelselagen och den andra klämmen att Åland skulle tas in i protokollet om de nationella parlamenten som finns i Lissabonfördraget. Huruvida det är möjligt att aktualisera nu vid en eventuell fördragsändring är för tidigt att svara på.

Lagutskottet har begärt in självstyrelsepolitiska nämndens yttrande. Man konstaterade där att det här är i enlighet med de riktlinjer som man tidigare har fört fram både från självstyrelsepolitiska nämnden och från lagutskottet. Självstyrelsepolitiska nämnden skriver också att lagtinget är i färd med att utarbeta rutiner och system för hur kontrollen ska göras. Lagutskottet lyfter fram den aspekten att även om det är frågan om väldigt få fall som man har konstaterat i EU-länderna, i Sverige och i Finland, så kan det för Åland vara ett enskilt fall som är väldigt viktigt. Därför är det också viktigt att den här kontrollen kommer igång. Det vore intressant att få ett första fall. Vi måste naturligtvis utgå från att kommissionen, i och med detta system, i från början tar hänsyn till subsidiaritetsprincipen. Men om det dyker upp någonting ifrån Ålands sida så måste vi tydligt visa att vi faktiskt tar tillvara våra möjligheter till inflytande.

Herr talman! Lagutskottet konstaterar att när det gäller lagstiftning så är det en tillfredsställande lösning. Med ett tillfredsställande menar vi att det fortfarande finns ett inflytandeunderskott när det gäller parlamentets roll men att lagtinget i alla fall idag finns med i EU-systemet, även om det är indirekt. Det är indirekt i ministerrådet. Det är mera direkt i domstolen. Parlamentsplatsen är också indirekt genom olika typer av sekundär representation i Finland representation och också i parlamentet.

Herr talman! Av dessa fyra inflytandefrågor så är det här en fråga. På alla punkter utom parlamentsplatsen är väl lösningarna rätt så tillfredsställande, i alla fall det som man realistiskt kan förväntas uppnå i det här skedet.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Tack för en god presentation av lagutskottets betänkande. Det var klart och tydligt. En oklarhet uppkom för min del, gällande vår representation i EU:s högsta organ i praktiken, Rådet. Jag fick inte riktigt klart för mig vad lagutskottets ordförande har för uppfattning om betydelsen av en tydlighet när det gäller Ålands roll i det sammanhanget. Är det ändå inte på det sättet att vi skulle tillerkännas på konstitutionell nivå i en lagstiftning av denna form i landet? En rätt till representation skulle vara ytterst värdefullt för att visa självstyrelsens ställning i den finska konstitutionen så länge EU godkänner enbart stater som medlemmar. Ur den synpunkten skulle det vara särskilt värdefullt.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Jag kan inte förneka att det skulle vara värdefullt. Jag tror inte att det är så enkelt. Man brukar ibland hävda att Åland är en särskild juristriktion i Finland. Där ligger problemet, i förhållande till EU så är vi ju inte det. Vi är en juristriktion inom Finlands statsgränser. Det är värdefullt att försöka se hur man ska kunna stärka den åländska rollen i ministerrådet. Det gäller också att utgå ifrån att vi idag har den ställning som vi har och den ska vi utnyttja. Det här ärendet behandlar ju inte heller den frågan. Diskussionen är intressant men den ligger lite utanför dagens ämne.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Vi är medvetna om att det ligger lite utanför dagens ämne. De fyra inflytandefrågorna har ju behandlats gemensamt, det tog även utskottsordförande upp i sitt anförande.

Vi har gjort en hel del framsteg både när det gäller självstyrelsens förhållande till grundlagen, i den senaste grundlagsrevisionen och därmed riksdagens skrivningar om självstyrelsens ställning i den finska statsförfattningen. Vi har också gjort framsteg genom gediget arbete i vår representation gentemot EU. Nog är det väl viktigt att man fortsätter att arbeta på att även höja den konstitutionella statusen när det gäller frågan om ministerrådet och vår, de facto, rätt till representation där.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Ja, jag håller med. Samtidigt ser jag två tydliga dimensioner. Den ena är den konstitutionella juridiska där man försöker stärka hela tiden, samtidigt som det gäller att utnyttja det inflytandet som vi har. Jag tror att vi på Åland, genom våra politiska representanter, kan säga att vi har varit tämligen smarta till den delen och kunnat påverka både riket och EU-institutionerna, dels genom våra tjänstemän men också genom att lagtinget har kryssat i motvindarna som finns. Det är klart att fullständig representation i ministerrådet är någonting som men man kan kämpa för. Europaparlamentsplatsen tror jag mera att kan vara inom räckhåll.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Harry Jansson

Herr talman! Lissabonfördragets efterbörd har nu kommit till frågan om subsidiaritetsprincipen införlivande i självstyrelselagen och vårt system. Som vi kunde konstatera i samband med remissen av presidentens framställan så är det ett system som kommer att ha en mycket marginell betydelse för vårt parlament. Orsaken är att det enbart är på de rättsområden som är delade, dvs mellan unionen och medlemsstaterna, som den kommer att kunna tillämpas. För Ålands del gäller det enbart när detta parlament har lagstiftningsrätt.

Det här innebär att vi ifrån centerns sida anser att vi måste ha ett mycket praktiskt sinnelag när det gäller de formella strukturer som vi tänker bygga upp för att hantera den här typen av ärenden. Vi måste se till att minimera belastningen på lagtingets redan begränsade personalresurser och att man inte ödslar alltför mycket tid att titta på vad kommissionen eventuellt har gjort fel.

Som jag redan sade i remissen för en tid sedan så måste vi kunna förutsätta att våra representanter på EU-nivå, den typen av tjänstemän kommer att ha Ålands lagstiftning i blickfånget hela tiden. Nu får vi snart en nationell expert med säte inom kommissionen, ifall landskapsregeringens förslag går igenom.

Nog sagt om den här biten. Jag anser dels att lagutskottets ordförande redogjorde mycket bra för utskottet slutsatser och dels med tanke på frågans betydelse.

Jag kan bara konstatera att vi har sett till ifrån åländsk sida att lagtingets status har beaktats så långt det var möjligt att övertyga Helsingfors, finska statsmakten, i det här skedet. Vi misslyckades med att få vår status som nationellt parlament och därmed får vi inte heller rätten att nyttja en av Finlands två röster.

Herr talman! Jag ska välja att blicka lite framåt. Lagutskottets ordförande Olof Erland uppehöll sig också lite vid dessa frågor, bl.a. den mångomtalade EU-platsen. Jag vill särskilt tacka centergruppens Jan Salmén för att han ständigt påminner oss om denna brist i vårt demokratiska system. Det är någonting som han också gör mycket tydligt för oss i lagutskottet, att här är det någonting som saknas. När det gäller just den biten så är det den felande länken på allvar i Ålands medlemskap i Europeiska Unionen. Med tanke på att Finlands regering har gjort rätt starka utfästelser när det gäller EU-platsen, man har åtagit sig att jobba både nationellt och särskilt på EU-nivå för att säkerställa Ålands internationella status, särställning som det stod i principbeslut från maj 2009. Då måste vi också utkräva en redogörelse för vad som har hänt sedan Lissabonfördraget trädde ikraft.

I och med att lantrådet är på resa får vi väl vänta till budgetbehandlingen innan vi får ta del av den redogörelsen. Senast då landskapsregeringen kommer med en ny prioriteringslista med EU-ärenden, som man kommer att jobba med, kan vi förvänta oss att få en inblick i vad som har hänt.

Jag har för min del trott att Ålands EU-dörr för alltid är stängd i och med att Lissabonfördraget är godkänt och ikraft. Man har i samband med Lissabonfördraget skapat ett system där ministerrådet, europeiska rådet, kan göra vissa föredragsförändringar.

Det var med glatt humör som jag igår kväll tog del av en skrivning i en EU-rättshandbok. Man konstaterade att i samband med Lissabonfördraget så ändrade man på konstitutionella fördragets bestämmelser om hur EU-stadgan, om mänskliga rättigheter dvs anslutningen till Europeiska människorättskonventioner, ska gå till enligt Lissabonfördraget. Enligt konstitutionella var det rådet som skulle fatta beslut, med kvalificerad majoritet, om anslutningen. Jag har för mig att ett sådant godkännande från europaparlamentet var lydelsen i det fördraget.

I Lissabonfördraget ska stadgan och därmed anslutningen till människorättskonventionen ske i enlighet med medlemsstaternas konstitution. Detta innebär att Ålands lagting måste kopplas in i den kommande ratificeringsprocessen vad gäller anslutningen för unionens del till människorättskonventionen.

Jag tror inte att detta är någonting som aktörerna i Helsingfors kommer att vara särskilt tilltalade av, att ånyo ha detta parlament med i den fortsatta processen när det gäller den praktiska utformningen av EU-fördragens vardag. Jag har svårt att se hur man ska kunna förbigå lagtinget i och med den här nya skrivningen i Lissabonfördraget.

En juridifiering av stadgan innebär att finländska domstolar och myndigheter, och därmed även åländska, ska tillämpa bestämmelserna i stadgan i ärenden som hör till unionsrättens tillämpningsområden. Knappast kan man då förbigå lagtinget när det gäller att även denna gång sätta igång med ratificeringen av EU-stadgans praktiska förverkligande.

Det är att ge lite hopp till dem som har varit förtvivlade över att vi hädanefter inte kommer att ha någonting att säga till om när det gäller EU-vardagen. Ingen tror väl på allvar att medlemsstaterna vågar öppnar Lissabonfördraget på nytt i den omfattningen att Åland annars kommer att bli inblandad i det.

Herr talman! Sedan är det en helt annan sak om vi ska nyttja det här kortet eller om vi helt enkelt ska välja att acceptera än en gång att våra demokratiska mekanismer inte är i full gott skick med tanke på detta parlaments status.

Herr talman, det kan bli intressanta diskussioner även framöver i detta ärende, tack.  

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Det är glädjande att kollegan Jansson också har insett att det åländska EU-loppet inte var kört i och med Lissabonfördraget. Det var andra tongångar tidigare. Det är ju bra.

Det blev dock en oklarhet i inlägget när det gäller parlamentsplatsen. Kollegan Jansson uttryckte sig ungefär så att både nationellt men särskilt internationellt har Finlands regering lovat att jobba för Ålands sak. Jag skulle vilja fråga var det nationella löftet ligger, beaktande av att Finland riksdag här om året med ställningen 199-1 sade nej till en nationell lösning för Ålands del när det gällde är parlamentsplatsen. Vad är det för nationella löften som vi har ifrån Finlands regering?

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, herr talman! Vad gäller det nationella spåret så vill jag hänvisa till den dåvarande statsminister Matti Vanhanens brev, som finns som bilaga till lagutskottets betänkande över Lissabonfördraget. Det är kopplat till det faktum att för att det ska bli resultat på EU-nivå, dvs att Finland ska kunna förverkliga sina utfästelser om att arbeta för EU-plats, så krävs det nationell handlingskraft först. Det börjar naturligtvis i stora utskottet, EU-utskottet i riksdagen innan vi kommer att nå dit. Det är den kopplingen som jag har gjort. Det krävs ett nationellt handlande för att förverkliga det som Finlands regering lovade i maj 2009, att fortsätta förhandla på gemenskapsnivå om fördelningen av parlamentsplatser och hävda Ålands internationella ställning och självstyrande status.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Tack för den preciseringen. Det var uppenbarligen en felsägning ifrån kollegan Jansson sida. Det var det internationella spåret som även erfordrar en nationell beredning, både före och efter för att det ska fungera.

Ltl Harry Jansson, replik

Det är glädjande att vi förstår varandra. Det finns tillräckligt med missförstånd ändå i de här frågorna.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Lagtinget hade en chans att få en lösning på inflytandefrågorna, subsidaritetskontrollen inbegripet, och inte en närmast förnedrande postlådslösning. Lagtinget hade en chans när man tog ställning till Lissabonfördraget. Om man skulle ha sagt nej, eller låtit bli att behandla det så kunde man ha fått en lösning på de här frågorna. Det är det som är sanningen. Att stå här och försöka slå blå dunster i lyssnarna att det finns en annan alternativ väg att gå är inte sant. Tror ltl Harry Jansson att de här undfallenhetsmännen och kvinnorna som sitter här i lagtinget nu ska ta den chansen och börja kräva saker här och ting när man inte vågade göra det med Lissabonfördraget? Glöm det, ltl Jansson!

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, herr talman! Tyvärr ägnar sig ltl Sundman än en gång åt sitt önsketänkande. Att det är vi allena som bestämmer vad som händer med självstyrelselagen och vad som ska hända med vårt medlemskap i Europeiska Unionen. Så länge vi är en del av Finland så är det Finlands riksdag och regering som har samtliga bollar på planhalvan. Frågan är om de ska spela över någon boll överhuvudtaget till den åländska sidan? En tillräcklig majoritet i detta parlament ansåg att det skulle ha varit direkt självmålstaktik av lagtinget att säga nej till Lissabonfördraget i ett läge där vi i alla fall hade nått en bit på vägen. Ingen är riktigt nöjd med slutresultatet, mycket kan kritiseras. Alternativet skulle än en gång ha varit sämre för Åland totalt sett.

Ltl Danne Sundman, replik

Talman! Att kalla det för självmål är väl rätt benämning på det agerande som lagtinget gjorde när man sköt bollen i eget mål och godkände Lissabonfördraget, utan att ha någon av inflytandefrågorna på plats. Det var ett självmål. Det finns några ledamöter som tappert hävdade strategin att skjuta bollen i det andra målet. Om man har den där synen på självstyrelsen; att självstyrelsen inte har någonting överhuvudtaget att säga till, då är det nog verkligt illa om centerns gruppledare har den synen.

Om man kallar att inte godkänna Lissabonfördraget för självmål ska vi nu då ta stadgan om mänskliga rättigheter? Ska vi motsätta oss den, en sak som vi verkligen vill godkänna, vad är inte detta då? Det är väl att välta hela målburen i så fall! Jag förstår inte resonemanget och kopplingarna att bollarna är på andra sidan Skiftet. Det är någonting som inte stämmer i det här resonemanget, ltl Jansson.

Ltl Harry Jansson, replik

Herr talman! Resonemanget stämmer ju inte genom att ltl Sundman väljer att blanda in sin replik i mitt huvudanförande. Då kan det inte bli annat än snömos, det kan inte hjälpas.

Vi hade vissa fördelar med att godkänna Lissabonfördraget. Vi fick en begränsad talerätt. Hade det gått som ltl Sundman önskade så hade vi varit utan allting idag. Vem tror att Finlands regering och riksdag skulle ha kommit tillbaka till oss när man gick så långt som man ansåg det möjligt. Trots bristerna så har vi en talerätt. Vi vet att våra synpunkter alltid kommer att komma fram inför EU-domstolen i samband med en ny rättsprocess där vi är på de anklagades bänk. Vi vet att process språket är svenska mm. Att hävda att vi ingenting har uppnått är nog att förakta ett rätt idogt arbete som har gjorts trots allt.  

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Vtm Gunnar Jansson

Tack värderade talman! På den liberala lagtingsgruppens vägnar vill jag meddela att vi är tillfreds med lagutskottets behandling av denna framställning av republikens president. Vi konstaterar att lagutskottet har gjort ett gediget arbete, satt sig väl in i frågan och kommit med klara ställningstaganden till det som presidenten begär om.

Närhetsprincipens efterlevnad är någonting som också angår Ålands lagting. Vi hanterar nu mycket praktiska frågor. Så praktiska frågor att av principiella skäl bör de normeras i självstyrelselagen, men deras konstitutionella nivå är rätt så blygsam faktiskt. Hanteringen av subsidaritetskontrollen ute i EU-medlemsländernas parlament och andra parlament med lagstiftningsmakten varierar i hög grad.

Jag har roat mig med att titta lite på dessa parlaments föredragningslistor och ett gemensamt drag framträder. Det är informationen om det som pågår. Där tycker jag att Sveriges riksdag kanske intar en ganska särklassig ställning. I plenarsammanträdenas föredragningslistor kungörs det vilka ärenden som har inkommit från EU och när åtta veckors terminen går till ända. Jag tycker att det är ett exemplariskt sätt att sprida information. Jag tycker att lagtinget kan överväga att fundera på detta. Möjligen inte bara beträffande de subsidiaritetsärenden som riksdagen förmedlar hit utan egentligen alla subsidiaritetsärenden som rör sig i unionen. Att vi också själva som medlemmar i parlamentet kan följa med hur andra parlament betraktar unionens och kommissionens förslag från synpunkten av subsidiaritetsprincipens efterlevnad.

Vi har redan en god möjlighet i lagtinget och framförallt i självstyrelsepolitiska nämnden att följa med lagstiftningsprocessen i unionen genom de månatliga program som presenteras. Därför vore det värt att kanske fundera just på informationsgången till ledamöterna av lagtinget. Den frågan behandlar vi en arbetsgrupp under talmannens ledning. Den gruppen har i uppgift att se över lagtingsordning och lagtingets arbetsordning. Jag är övertygad om att vi kan finna bra lösningar på hur inte bara handläggningen av dessa ärenden ska gå till utan kanske ännu mera hur informationen om dem kan förmedlas.

När man säger att Sveriges riksdag har behandlat två kontrollärenden så kan det stämma för en tid ganska långt tillbaka, att behandla ärendena som sådana. Det är ärenden som Sveriges riksdag har informerats om på samma sätt som Finlands riksdags stora utskott har informerats om i ljuset av månadsrapporterna om initiativen i kommissionen. Man förstår man vilken stor mängd av unionens lagstiftningsprojekt som de facto är föremål för subsidiaritetskontroll.

Jag tror att vi i denna lagtingsordnings- och arbetsordningsgrupp kanske tittar lite närmare på detta. Det var min ena iakttagelse.

Den andra iakttagelsen som i någon mån berörs i betänkandet tänker jag också berätta lite närmare om; behandlingen i riksdagens grundlagsutskott. Jag hördes i riksdagens grundlagsutskott i oktober i detta ärende på lagtinget och självstyrelsepolitiska nämndens vägnar. Jag noterar med tillfredsställelse på sidan 4, i detta onumrerade betänkande, precis det som också var föremål för diskussion i grundlagsutskottet, dvs vad betyder förvärvet kan? Det står i paragraf 59a att lagtinget kan. Det betyder precis det som står här; det är en rättighet för lagtinget att yttra sig, att motivera sitt yttrande eller att låta bli. Det fanns till och med de som förde ett resonemang i riksdagen om att man kunde överväga att nu eller någon gång byta ut detta kan till ordet har rätt. Det här är semantik. Jag vill bara poängtera att kan betyder här uttryckligen det som står i betänkandet, dvs har rätt.

Den andra frågan som var föremål för ganska djup diskussion under utskottsbehandlingen i riksdagen var frågan om nationellt parlament kontra regionalt parlament, lite i stil med vad utskottsordförande berörde. Jag får säga vad jag sade men jag får inte säga vad de andra sade. Jag kan sammanfatta iakttagelserna att terminologin nationellt parlament är typisk EU-slang som förekommer i framställningen, det ska medges. Den termen kan överhuvudtaget inte påverka Ålands lagtings status. I ärenden under lagtingets behörighet också i förhållande till EU, såsom det redovisas på sidan 5, är lagtinget ett nationellt parlament. Av den enkla anledningen att inget annat parlament kan inta lagtingets ställning i den typen av ärenden, i motsats till fallet i federationer, såsom i Belgien och i Österrike, där ett nationellt parlament efter en viss tid och på ett visst sätt kan gå in och ta ställning i ett delstatsparlament.

De här termerna ska ses i ljuset av det som kallas EU-slang och påverkar inte på något sätt Ålands lagtings status.

Utskottet föreslår att denna presidentframställning ska bifallas. Den liberala lagtingsgruppen är precis av samma åsikt. Tack.

Vtm Gun-Mari Lindholm

Talman! Det är en intressant diskussion i det här ärendet. För vår del har detta med Lissabonfördragets vara eller icke vara för Åland kanske varit en ödesfråga för Åland. Vi har förlorat den debatten, det slaget har gått förbi. Nu gäller det att ta vara på de beståndsdelar som är viktiga och är kvar för Åland. En av de beståndsdelar som vi har sagt att är viktiga är att vi skulle ha en av Finlands två röster vid subsidiaritetsövervakningen. Vi vet att vi inte har fått det, vad kan vi istället få av detta?

Det kom ett förslag till en proposition. Redan vid ett samråd i självstyrelsepolitiska nämnden framkom att det fanns en text som sade att Åland kunde få komma med sin ståndpunkt.

Resonemanget som vi förde i självstyrelsepolitiska nämnden, på initiativ av obunden samling, gick ut på att vi borde ha samma terminologi, dvs ett motiverat yttrande precis som de andra nationella parlamenten. Det var också diskussion om ordet kan, vad det innebär och om det innebär att man har rätt. De här orden är väldigt viktiga i det här sammanhanget. Man kan anse att det kanske är en pipa snus, men det är det de facto inte. Det har ändå en ganska stor betydelse.

Intressant är att ltl Olof Erland, tillika ordförande i lagutskottet, på ett berömvärt sätt lyfte frågan om Åland borde tala direkt med EU istället för att gå via Helsingfors när det gäller det motiverade yttrandet. Vi har fått en säkerhetsventil, vårt motiverade yttrande kommer alltid att biläggas. Visst skulle det ha känts bättre om vi hade fått gå raka spåret till Bryssel än att gå via Helsingfors.

Det skulle vara intressant att veta om man fortsättningsvis arbetar på den vägen? Huruvida man arbetar på den inslagna vägen kanske de tidigare talarna från regeringspartierna kunde informera om till oss i oppositionen.

Lagtinget har nu att bestämma hur man internt organiserar sina rutiner och arbetet med denna subsidiaritetsövervakning och på vilket sätt man ska hantera det när ett sådant ärende kommer hit.

Det har varit en intressant historiebeskrivning. Jag önskar att man mera tittar framåt och ser på vad vi kan göra bättre. Vi vet att vi har förlorat det här slaget vad beträffar inflytandefrågorna nästan till 100 procent, vilket jag säger för att det var vår ståndpunkt. Vi försöker nu ta vara på det här. Jag tycker ändå att det har varit en intressant historisk tillbakablick.

Mest intressant tycker jag det var när ltl Harry Jansson försökte byta ben. Jag åtminstone upplever att han tidigare i diskussionerna har varit bra mycket mera provokativ. Vi ser att det också i politiken lönar sig att ibland byta ben. Jag har förstått att han har avancerat till gruppordförande för lagtingsgruppen centern. Det var tydligen värt att byta ben ibland.

När det gäller att man har en nationell lösning, att man skulle få EU-parlamentsplatsen så har man tillåtits här att också diskutera andra saker. Jag skulle vilja föra in debatten på EU-parlamentsplatsen. Vi har ifrån obunden samling sida hävdat att EU-parlamentsplatsen är väldigt viktig. Det ger väldigt stora kringeffekter. Man får specialmedarbetare och man kan ta praktikanter också ifrån Åland utan att tillhöra något särskilt parti. Det skulle också vara väldigt intressant att veta hur man arbetar på den här fronten idag?

En enhällig motion skrevs från lagtingets sida, fördes till Finlands riksdag men röstades ner. Man var inte inne för att man skulle lösa det här nationellt, man ville föra det över på någon annans bord. Vi har inte sett någon lösning på detta ännu.

Vi kan också bara konstatera att trots det ställer sig de flesta partier här på Åland bakom ett parlamentsval där man ställer upp en åländsk kandidat för att rösta in ett parti som heller inte har stött den här saken i Finlands riksdag. Alla dessa saker sammantaget ger ett ganska tillbakadragande intryck för åländsk politik, vilket jag tycker att är ledsamt.

Däremot tycker jag att det är roligt nu när vi i den här parlamentariska kommittén för översynen av självstyrelselagen gemensamt har skrivit ett väldigt bra betänkande, i motsats till den feghet som jag kanske upplevde vad beträffar Lissabonfördraget.

Det här förslaget som föreligger till framställning tycker vi ifrån obunden samlings sida att är okej.

Ltl Anders Eriksson

Herr talman! Den här debatten är ganska typisk för åländska EU-debatter, speciellt när man hör på lagutskottets båda såta bröder, ltl Olof Erland och ltl Harry Jansson, vilka stora ord man tar om detta som egentligen inte är så mycket att prata om sist och slutligen.

När det verkligen gäller, som att ta ställning till Lissabonfördraget, då finns inte de stora orden kvar, tyvärr. Det är åländsk politik och det är svaret på att vi har kommit så liten bit på väg när det gäller vårt EU-inflytande.

När det gäller subsidaritetskontrollen så av de fyra inflytandefrågorna så är inte det här någon stor sak. Detta är ganska målande för vårt EU-arbete. Vi började med kravet på att man ifrån åländsk sida ursprungligen skulle ha en av Finlands två röster vid subsidiaritetsövervakningen, ett fullt legitimt krav. Det blev ingenting. Vi får istället möjligheten att skicka ett brev till riksdagen. Vi har underordnat oss Finlands riksdag. Jag tycker inte, som ltl Olof Erland, tillika lagutskottets ordförande säger, att riksdagen på något sätt är en underordnad liten postlåda till Ålands lagting. Jag tror nog att vi är ganska ensamma om den synen.

Också det som sägs i tilläggsprotokollet till Lissabonfördraget, skrivningarna om de nationella parlamenten så är det helt klart att lagstiftningsmakten i Finland är delad mellan riksdagen och lagtinget. Jag tyckte att lagutskottets ordförande sade att hur det kommer att bli med den saken är det inte någon som vet idag. Man kan väl tillägga att det kanske blir som det brukar bli när det gäller åländskt EU-inflytande.

Jag begärde ordet med anledning av det som jag tog upp i remissen av detta ärende till lagutskottet. Det sägs i 59a § nu, och också tidigare, att; ”landskapsregeringen har rätt att delta i beredningen vid statsrådet av Finlands ställningstagande till beslut som fattas inom Europeiska Unionen”. Vi vet att det arbetet sker enbart på finska, finsk dokumentation och finska möten. Jag bad lagutskottet att speciellt titta på den biten. Jag konstaterar att de som sitter i lagutskottet anser synbarligen inte att det är viktigt på vilket språk dessa frågor drivs. Det tycker jag minst sagt är trist. Det är så pass viktigt, vi kan inte blunda för den här verkligheten hur länge som helst.

Det som också sägs, och som har sagts tidigare, är; ”om landskapets och rikets åsikter inte kan samordnas ska landskapets ståndpunkt på begäran av landskapsregeringen delges när Finlands ställningstagande presenteras i Europeiska Unionens institutioner.” Är det någon som tror på fullt allvar att det finns någon ute i Europa som bryr sig om ett sådant ställningstagande? Vi är ju t.o.m. nere på en nivå under regionkommittén. Jag vill veta om man överhuvudtaget har diskuterat språkproblematiken i lagutskottet eller är det fullständigt ointressant?

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Jag tycker faktiskt att kollegan Eriksson var orättvis mot vårt arbete i självstyrelsepolitiska nämnden när det gäller den här frågan. I det första förslaget som kom från riksdagen så skulle lagtinget ges rätt att ge ett utlåtande till stora utskottet. Det motsatte vi oss och bad landskapsregeringen förhandla. Vi skötte också själva våra kontakter till riksdagen på ett sådant sätt att det blev vår text från lagtingets sida som ska vidareförmedlas till EU:s institutioner. Därmed tyckte jag att det var ett ganska fyndigt uttalande som lagutskottets ordförande Olof Erland gjorde här med riksdagen faktiskt är vår postlåda gentemot EU. Vi ska inte ta bort värdet av den väsentliga förändringen som kunde göras.

Ltl Anders Eriksson, replik

Det är i för sig sant. Jag har själv varit med i självstyrelsepolitiska nämnden och stött det här. Jag ville peka på att vi börjar med att vi bör få en av två platser när det gäller subsidiaritetsövervakningen till att vi får möjligheter att ge ett skriftligt yttrande. Det är riktigt att det har förbättrats. Enligt mitt synsätt, ltl Jansson, så är det på en väldigt, väldigt underordnad nivå i förhållandet till att vi skulle ha en EU-parlamentsplats och i förhållandet till att vi får deltagande i ministerrådsarbetet att fungerar på ett bra sätt.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! För min personliga del har jag aldrig varit särskilt imponerad av röstdiskussionen eftersom min bedömning är att det inte har särskilt stor betydelse. Det viktiga är, om vi har en åsikt i subsidiaritetsfrågorna, att vi får ett antal andra parlament med oss runt i Europa så att vi kan påverka kommissionen den vägen. Det finns ju inte någon annan väg. Vi kan inte ensamma påverka kommissionen. Vi måste få en massa andra länder med oss.

Om man siktar mot trädtopparna och når de översta grenarna då är det ovanligt bra resultat.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag tolkar ltl Jansson, när han säger att han inte är imponerad av röstdiskussionen, att han troligtvis menar att vi skulle ha en av två röster i subsidiaritetsövervakningen. Inte är jag så speciellt imponerad av det heller. Om vi utgår ifrån att det finns två i detta sammanhang jämställda parlament så är det viktigt att vi har samma möjlighet som Finlands riksdag att utöva vårt inflytande. Därför tycker jag att det har ett visst värde. Jag är inte heller speciellt imponerad av subsidiaritetskontrollen som sådan. Jag är helt övertygad om att våra resurser inte räcker. Det är orimligt att vi ska ta del i det spelet när stora nationella stater väldigt sällan gör det.

Sist och slutligen är det som jag sade inledningsvis; det är väldigt stora ord om ganska små saker i den här debatten, tyvärr.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begäres ytterligare ordet?  Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

Första behandling

7      Upphävande av landskapslagen om vissa grunder för landskapets hushållning

Lagutskottets betänkande (LU 38/2009-2010)

Vtm Gunnar Janssons m.fl. lagmotion (LM 4/2009-2010)

Först tillåts allmän diskussion och efter det att diskussionen avslutats kan, enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen, förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet.

Diskussion.

Ltl Olof Erland

Herr talman! På 1600-talet fanns det en samhällsfilosof, Thomas Hobbes, som utgick från samhället är kallt, rått och brutalt. Det kan man väl tycka att stämmer ganska bra i november. Det är mörkt och kyligt. Thomas Hobbes resonemang var utgångspunkten till grunden för hur man ser på samhället idag. Samhället kan stöda sig på religionen och människorna kan finna tröst i mörkret via den. Samhället kan ha en stark stat som säger vad man ska göra, via lagstiftning och dekret talar man om för folket hur de ska bete sig och samtidigt ger man ett skydd.

Thomas Hobbes kom fram till att för att samhället ska fungera så behöver man har ett kontrakt, man behöver komma överens över att klara de gemensamma angelägenheterna. Människornas utgångspunkter är att man vill ha trygghet. Det är vad det handlar om när det gäller en av våra faktiskt konstitutionella frågor. Man brukar definiera dem som frågor som enligt självstyrelselagens 55 § kräver kvalificerad majoritet. Det är detta som det handlar om idag, nivågarantilagen, landskapslagen om vissa grunder för landskapets hushållning.

När självstyrelselagen kom till på 1920-talet var också tryggheten särskilt viktig. Precis som för Färöarna och Grönland hade staten Finland ett intresse av att det inte skulle vara sociala förhållanden på Åland som var sämre än sociala förhållanden i riket. Precis så är det också i Danmark idag när Grönland och Färöarna får en klumpsumma för att trygga den sociala servicen.

När enahanda förmåner infördes så var det detta som var syftet. Så småningom kom man bort från den absoluta detaljen och började se mer på övergripande områden inom socialväsendet såsom skolan mm.

Man tog initiativ i en motion till en ny självstyrelselag 1971, om jag minns rätt. I början på 80-talet var det så pass mycket på gång, man såg att här blir det en friare ekonomi, oberoende om det blir med egen beskattning eller inte. För att stilla den här oron att man riskerar tryggheten på vissa områden i samhället ville man införa garantier. Man kan säga att det var av politiska skäl. De garantierna omfattade fyra områden; sociala området, regional fördelning, vissa särskilda näringsstöd och skärgårdstrafiken. Det var en trygghetslag, en nivågaranti.

När man så småningom utvecklade det åländska regionala fördelningssystemet så införde man landskapsandelar år 2006. Det gjorde att den här nivågarantilagen till den delen det blev meningslös. Det var olika system i riket och i landskapet som gjorde att det inte fanns någon möjlighet till jämförelse. Man förstod att det inte skulle fungera, medan de andra delarna blev kvar men de har aldrig tillämpats. Ingen har åberopat det hela. I och med att lagen fanns så var man medveten om att man skulle hålla nivån. När det gäller den sociala nivån och på de andra områdena så har det visat sig att Åland har en nivå, i budgettermer åtminstone, som ligger långt över riksnivåns väsentliga områden.

Det som gjorde att den här lagstiftningen aktualiserades var landskapsregeringens framställning om barnomsorgslagen som gick till social- och miljöutskottet. Social- och miljöutskottet begärde ett utlåtande från till lagutskottet. Lagutskottets utlåtande som gavs i våras hade som utgångspunkt att lagen finns kvar. Vad behöver man då göra? Slutsatsen var man måste den här analysen, för det första. Om nivån ifrågasätts så måste man kunna visa genom indikatorer att det finns en likvärdig nivå som i riket. För det andra, man kom fram till att jämförelsen måste göras på en övergripande nivå i ett helhetsperspektiv. Helhetsperspektivet betyder, t.ex. när det gäller utkomststöd, att utkomststödet ska jämföras med andra stimulansmedel för att göra utkomststödet mindre tillfälligt för att man ska få arbete. Detta visar att jämförelserna är problematiska. Det är svårt att göra helhetsperspektivet och se det i ett sammanhang. Samtidigt konstaterade utskottet att om detta ifrågasätts så ska det gå till högsta förvaltningsdomstolen. Där ska man då göra en bedömning av åländsk lagstiftning och av finsk lagstiftning på ett område där jämförelserna är mer eller mindre svåra att göra, men med tiden utvecklas olika system för de sociala förmånerna. Det var utskottets slutsatser. Det är en rättsotrygghet med domstolsprocessen, två olika lagstiftningssystem som förändras i olika takt över tiden och att man ska göra övergripande jämförelser.

Efter utlåtandet har lagtingsgrupper tagit initiativ till att göra en lagmotion för att avskaffa nivågarantilagen. Den lagmotionen har lagutskottet behandlat med grund i det utlåtande som vi gjorde till social- och miljöutskottet men också i förhållande till tryggheten i samhället i allmänhet. Människor vill ha trygghet och människor vill ha försäkringar om att samhället är rättvist.

I utskottet har vi diskuterat konsekvenserna av att man tar bort den här lagen och eventuellt vad som då skulle garantera tryggheten. Vi har diskuterat skärgårdslagstiftning och basservicelagar osv. Vi har också diskuterat det som finns i nuvarande 3 § nivågarantilag, att man kan införa tillämpningsföreskrifter och ändra lagen osv.

Den viktigaste slutsatsen från utskottet var att Åland har en parlamentarisk demokrati. I demokratin har man en folklig representation, parlamentet har ett allmänt intresse och parlamentet har som grundprincip att utkräva ansvar av dem som regerar. På det här sättet kan man säga att folket har sin röst med i systemet, vill man ha trygghet så röstar man för trygghet.

Vi kan också konstatera att i 44 § självstyrelselagen står det att man i budgeteringen ska eftersträva minst samma sociala förmåner som i riket. I 19 § grundlagen står det att det ska finnas grundläggande rättigheter på det sociala området. Det har lagutskottet konstaterat och menar då att när man tar bort nivågarantilagen så finns det parlamentariska ansvaret kvar, demokratin finns kvar, självstyrelselagen finns kvar och grundlagen finns kvar.

Sedan kan man utvidga den här diskussionen, vilket vi inte har gjort i utskottet. När det gäller barnomsorgen, som var upphov till social- och miljöutskottets förfrågan om utlåtande, så gick diskussion att man på en punkt åtminstone försämrade de välfärdstjänster som samhället ger; rätt för föräldralediga att ha barn, upp till tre år, på daghem. Den välfärdtjänsten skulle överlåtas till kommunernas egen prövning. Vi skriver i lagutskottets utlåtande att det inte anses vara en sådan åtgärd som omfattas av de grundläggande rättigheterna enligt grundlagen. Det här är ett sätt att säga att nivågarantilagen eventuellt gav restriktioner, det har ju inte prövats i domstolen och då vet man inte. Den budgeteringsprincip, som man ska ha enligt utskottet, den begränsas av självstyrelselagen och grundlagen. I övrigt är det parlamentet och de folkvalda representanterna som bestämmer.

Tar man t.ex. barnomsorgen i riket och på Åland år 2008 så om man räknar per innevånare så är den över budgeten i kommunerna sammantaget, 399 euro i riket och 588 euro på Åland. Inom barnomsorgen finns det vissa områden där riket har mera kostnader, de har gratis förskola och de har anstaltsvård för familjer och barn. I övrigt har vi högre nivåer. Man kan rent teoretiskt säga att vi är mera ineffektiva och de är mera effektiva i riket. Går man igenom alla dessa områden t.ex. inom hälso- och sjukvården så har vi en kostnad på 2700 euro per invånare, i riket har man 1700 euro per invånare. Vi har inte samma nivåer på alla delar av hälso- och sjukvården som i riket. Sammantaget har vi större välfärdsförmåner, inom barnomsorgen, inom hälso- och sjukvården och vi har högre ersättning för hemvård osv. På många av dessa områden kan man tydligt visa att Åland har en hög standard på välfärden.

Vad man drar för slutsatser av detta, om det är ett socialt ansvar hos parlamentarikerna och befolkningen eller någonting annat, det kan man diskutera. Enligt vår bedömning skulle nivågarantilagen kunna tas bort. Tryggheten vilar på andra grunder i vårt system.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Det var ett mycket intressant anförande, särskilt de här sista siffrorna var mycket upplysande. Det var som de flesta av oss har ansett sig veta men åtminstone trott. Det var intressant att kollegan Erland hade tagit fram de siffrorna.

Jag noterar att det har funnits ett förslag i utskottet om att grundlagens stadganden och 44 § i självstyrelselagen, för den framtida politiska bedömningen, inte skulle vara tillräckliga, utan man skulle på den sociala sidan behöva ytterligare en landskapslag som skulle reglerar det här. Det framkom inte riktigt tydligt ur presentationen hur utskottet har sett på den frågan, huruvida grundlagens stadganden och 44 § i självstyrelselagen ger ett tillräckligt skydd?

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Om jag kort sammanfattar utskottets ståndpunkt, så är det 44 § i självstyrelselagen, grundlagen, men också det politiska. Vill man säga det moraliska ansvaret så får man gärna göra det. Det ansvaret anser vi att räcker. Vi litar på folk, att folket väljer politiker som man kan lita på och som tar ansvar. Siffrorna, som jag nämnde senast, erfarenheterna visar att så har det varit. Min personliga känsla är att det åländska samhället med sina traditioner av socialt sammanhållen integration gör att man har en känsla inte bara för marknaden genom sjöfarten utan också för den sociala lojaliteten, tryggheten och moralen.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Kan jag förstå resonemanget delvis också på det sättet att eventuell landskapslag som skulle innehålla en form av garantier kan ju politiskt ändras när som helst och hur ofta som helst. Politiskt vill man kanske inte göra det, ifall att man skulle utforma en sådan landskapslag. Då blir frågan huruvida det lagliga skyddet också är tillräckligt, särskilt i form av 44 § självstyrelselagen som visserligen är en rikslag i grunden men ändå med vårt deltagande i stiftandet.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Det är en relevant fråga. Lagutskottets bedömning har varit att när det gäller nivågarantilagen har man kvalificerad majoritet för att ändra den. Nivågarantilagen kan i sig ändras och man kan komplettera den enligt paragraf 3. Vi ska nu ha kvalificerad majoritet för att ta bort den. Utskottets bedömning är att i en parlamentarisk demokrati måste man kunna lita på att folk är upplysta och att politikerna tar sitt ansvar, så skulle jag vilja uttrycka det. Naturligtvis har det funnits betänkligheter, man har diskuterat och funderat om vi behöver någonting annat. Min bedömning är att slutsatsen är att man kan förlita sig på det system som vi har.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Socialdemokraterna är väl det enda partiet här i lagtinget som aldrig omfattade nivågarantilagen. Det är lite ödets ironi att stå här och tala inte till försvar för själva lagen men syfte och meningen med lagen; att ålänningarna ska ha i lag stadgade sociala rättigheter. Inte var vi emot att man tar bort den här lagen, men vi oroar oss mycket starkt för hur det ska gå med de grundlagsenliga sociala rättigheterna för ålänningarna i framtiden.

I motsats till ordförande i utskottet, som tycker att Ålands lagting fungerar bra på den här punkten, så har vi en hel del kritik att anföra. Hela resonemanget som ordförande förde bygger på att kommande parlamentet känner starkt för den åländska befolkningen och dem som är i behov av olika sociala tjänster och hälso- och sjukvårdstjänster ska få det som de behöver. Beviset på detta är att det finns pengar i budgeten och att alla politiker är starkt medkännande människor. Så får vi hoppas att det är.

Nu är det så att vi har en grundlag i Finland som också gäller på Åland. Den stadgar att de rättigheterna ska finnas i lag. Vi ska ha någonting som motsvarar rikets folkhälsolag och vi ska ha någonting som motsvarar rikets specialsjukvårdslag osv. och det har vi inte. Sedan vi fick det nya ekonomiska systemet så har lagstiftningen helt enkelt halkat efter. Det har också den sittande regerande social- och miljöministern intygat härifrån talarstolen. Det beror delvis på att det är mycket omfattande lagstiftning, den kräver stora resurser att både genomföra och implementera. Vi har kanske inte tillräckligt med resurser på landskapsregeringens sida. Dessutom är det en lagstiftning som vanligtvis för med sig kostnader, särskilt för kommunerna, som av kända skäl ofta motsätter eller stretar emot sådana reformer.

Jag tror att det är ytterst väsentligt att Ålands lagting följer grundlagen, att det ska lagstiftas på de här områdena. Det hjälper inte med hem tillyxade jämförelser om kostnader för barnomsorg i Finland och Sverige. Det är inte uppgifter som vi överhuvudtaget har fått i utskottet från någon sakkunnig eller något expertorgan. En sådan jämförelse måste göras kontinuerligt och långsiktigt.

När Åland har haft goda tider så har vi varit, inom vissa områden, mera generösa än i riket. Men, vi saknar till exempel en sådan väsentlig sak som fri och allmän tandvård. Det är en del av den generella välfärden som man har lagstadgat om i riket, men på Åland har vi det inte.

De åländska politikerna här i lagtinget känner starkt för dem som har barn. För dem som har behov av tandvård så känner man inte lika starkt för. Då blir det här lite godtyckligt vilken social-, hälso- och sjukvård vi ska ha.

Herr talman! Det här resonemanget, som började med Thomas Hobbes från 1600-talet, det må nu bygga på naturjuridiken, men vi lever i ett mycket mera tyskorienterat samhälle där vi utgår ifrån att vi lagstiftar så att medborgarna på förhand vet vad de har för rättigheter. Inte genom att de ska försöka rösta bort någon från lagtinget för att eventuellt få allmän tandvård.

Jag har nog en helt annan syn än Olof Erland i den här frågan. Vi vill alltså ha något sorts förfarande, jag vet inte om det ska vara en garantilag eller någonting. Ett sådant förfarande, lagstiftning på de här områdena, så att ålänningarna de facto garanteras i lag i minst samma förmåner som i riket. Det har inte fungerat.

När det gäller självstyrelselagens deklaratoriska paragraf så säger alla öppet att det bara är deklaratoriskt, vi behöver inte lagstifta på det här området. Det är också farligt om människors sociala rättigheter blir beroende av budgetskrivningarna. Det är inte någon fast en grund att stå om.

Det står också mycket klart och tydligt i grundlagen att Finland är en rättsstat och det måste också Åland vara. Det brukar vtm Gunnar Jansson citera. Han säger; ”all utövning av offentlig makt ska bygga på lag”. Tandvården ska också bygga på lag. Det ska inte bygga på om en majoritet här tycker att det behövs eller inte. I alla offentlig verksamhet skall lag noggrant iakttas. Men om det inte finns lag, då kan den inte iakttas. Det måste finnas lag enligt 19 § i grundlagen. Där sägs det; ”genom lag skall var och en garanteras rätt att få sin grundläggande försörjning tryggad. Det allmänna skall, enligt vad som närmare bestäms genom lag, tillförsäkra var och en tillräckliga social-, hälsovårds- och sjukvårdstjänster.” Det behövs lag inom det här området, herr talman, för att ålänningarna ska ha minst samma rättigheter som i riket. Sedan finns det en allmän uppfattning på Åland att vi ska ha ännu lite mera. Att det är det som är nyttan och förmånen med att bo på Åland. Inte att ha sämre eller att inte ha alls, t.ex. allmän tandvård.

Detta har, som sagt var, kommit i samband med barnomsorgslagen där vi i lag har en förmån, en tjänst, precis den samma som i riket. Men nu vill man ta bort den för ålänningarna, man vill i det avseendet göra det sämre. Jag tror, herr talman, att det inte är någon bra självstyrelsepolitik om självstyrelsen används för att göra de sociala tjänsterna sämre för ålänningarna än man har i riket. Det blir svårt att övertyga ålänningarna om egen beskattning om man bedriver en sådan socialpolitik.

Det har också ifrågasatts om det överhuvudtaget är möjligt att ta bort. Den expert som vi hörde menar att 19 § i grundlagen innehåller på sätt och vis ett försämringsförbud. Har man en gång i lag givit medborgarna en social rättighet då är det meningen att den rättigheten ska bestå. Inte att den tas bort genom att det har blivit nyval eller några andra har kommit till makten. Jag tror inte att vare sig presidenten eller Ålands delegation reagerar på det här. Jag tror att det är en väldigt dålig självstyrelsepolitik att använda självstyrelsen så att åländska föräldrar får sämre förmåner än i riket, åtminstone färre än i riket. Tack, herr talman.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, herr talman! Beträffande ltl Barbro Sundbacks hänvisning till 19:3 i Finlands grundlag så har inte i alla fall kunnat spåra något förbud mot politisk retroaktiv lagstiftning, att man förändrar villkoren för medborgarna. Själva lagtexten talar om att man ska tillförsäkra tillräckliga förmåner för envar medborgare.

Ltl Sundback flyttar fokus, de frågeställningar som socialdemokraterna vill diskutera hör hemma mera i politiska val. Vad vill man locka väljarna med? Vad lovar man för förmåner? Det får vi ta separat, nu är frågan om vi ska upphäva nivågarantilagen eller inte. En stark majoritet i detta lagting anser att den här lagen tillhör historien, att vi inte ska ha någon form av konstitutionell självbegränsning som gör det omöjligt för oss att göra annat än vad man gör i Finland. Det är nog så viktigt budskap som ltl Barbro Sundback för fram, men vi får ta det i ett annat sammanhang.

Ltl Barbro Sundback, replik

Nej, det är inte en politisk valfråga om nivåer. Det är en fråga om att grundlagen förpliktigar de åländska självstyrelsemyndigheterna att lagfästa ålänningarnas sociala rättigheter. Om regeringarna konsekvent undviker att lagstifta, och det bara är frågan om anslag i budgeten vilka rättigheter och vilken omfattning de ska ha eller i en sjukvårdsplan så då följer vi inte grundlagen i det här avseendet. Här har majoriteten ett stort problem. Vi har helt klart för oss hur det här resonemanget går och vi kommer nog att följa upp det, oroa er inte för det.

Vi är med på att skrota den här lagen. Vi har aldrig velat ha den. Det är inte vårt problem.

Ltl Harry Jansson, replik

Först måste man ju politiskt nå en överenskommelse om var man ska lägga sina ambitioner. Ingen har väl sagt emot, det som ltl Sundback hävdar, att förmånerna ska finnas i lag. Men först ska vi ju nå dit och få en politisk överenskommelse om de frågorna.

Jag har i utskottet gett den lösningen till ltl Sundback att varför inte i Ålands budget ha en bilaga varje år där man beskriver de upplevda brister som ltl Sundback hävdar att vi har i vårt åländska sociala system. Då får vi varje år ta ställning till; har vi råd, vill vi och i så fall skall vi lagfästa ytterligare förmåner?

Ltl Barbro Sundback, replik

Systemet är att våra sociala rättigheter ska vara i lag, enligt grundlagen. Det andra är, enligt självstyrelselagen, att vi ska sträva till minst samma förmåner som i riket, då ska det också vara lagstiftning. Det ska inte vara enligt budgetskrivningar, sjukvårdsplaner eller någonting annat. Ålänningarnas sociala rättigheter skall bestå, oberoende av vem som sitter i regeringsmakt och vem som har majoritet här i salen. Det är det som kallas mänskliga rättigheter, enligt det här kapitlet. Där begränsas faktiskt parlamentens makt i rättstaterna.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Gunnar Jansson

Värderade talman! Upprinnelsen till detta lagstiftningsärende är en lagmotion, där lagtingsgruppernas ordföranden enades om att i en lagmotion föreslå att denna speciella lag skulle upphävas. Om det var alla ordföranden överens, utom socialdemokraternas gruppordförande av skäl som vi nyss hörde. De skälen respekterar vi naturligtvis. Det kan t.o.m. vara lite ologiskt att upphäva en sådan lag som man aldrig har trott på. Beskrivningen är riktig, så gick det till då för mycket länge sedan.

Sedan dess har mycket förändrats. Vi befinner oss i en tid i början på 1980-talet med de förhållanden som gällde då i ett självstyrelsereformeringsprojekt enligt dåtida sätt att tänka och resonera. Därefter har ju självstyrelselagen för Åland reformerats. Finland har fått en ny grundlag, vi är medlemmar av EU och Åland har anslutit sig till europeiska människorättskonventionen och den europeiska sociala stadgan etc. listan kan göras lång.

Därför är det för mig bra att notera att lagutskottet enhälligt har omfattat det förslag som ingick i lagmotionen. Det som reservanten Barbro Sundback då mera hänvisar till är det som kallas de läge för ända, hur gör vi sedan då, och det ska man ha respekt för, naturligtvis, land ska med lag byggas.

I det här resonemanget är det skäl att tänka på lagstiftningens möjligheter och lagstiftningens begränsningar. Normgivningen i lagstiftning brukar indelas i tre nivåer; en subjektiv rätt - en rätt som man i domstol kan genomdriva i sista hand med våld för att komma till sin rätt mot samhället eller mot någon annan juridisk eller fysisk person. Sedan har man en allmän rätt – en mera abstrakt rätt, som ofta fungerar på det sättet. Sättet att genomdriva den kan vara mycket mera komplicerad eftersom då är inte rätten så tydlig som när man talar om subjektiva rättigheter, utan den är t.o.m. ofta omtvistad. Sedan har vi den tredje nivån som vi faktiskt brukar undvika i vår lagstiftning och det är de programmatiska rättigheterna – målsättningar som också har varit föremål för diskussion. Det är i ljuset av den här indelningen som man nog kan se det som också utskottet skriver, att nivågarantilagen egentligen aldrig har tillämpats som sådan vare sig i den ena eller i den andra riktningen, varken för att genomdriva en lagstiftning eller att förhindra att en befintlig har undergått ändringar, i det här fallet då försämringar.

När en sådan här lag som i sig själv är en enda lång målsättning, de facto saknar realistiska medel att genomdrivas, utskottets ordförande nämnde teoretiska exempel på hur det möjligen kunde gå till, så är det skäl att använda andra instrument för att nå de resultat som låg bakom tillkomsten av den dåvarande lagmotionen. Dvs trygga en nordisk välfärdsnivå för folk på Åland, inte bara vad gäller sociala rättigheter utan rättigheter i allmänhet såsom de numera är definierade i grundlagen; politiska, ekonomiska, sociala och kulturella. Man ska inte förledas tro att samhället bara skyddar sociala rättigheter. Man brukar ha en uppsättning på dessa fyra som jag nämnde som ingår i den nordiska välfärdsmodellen. Sedan är vi alla medvetna om att beroende lite på politisk tyngdpunkt så driver man olika ärenden. En del driver kulturella frågor och andra driver sociala rättighetsfrågor osv.

Enligt min och utskottets mening är tiden nu mogen att lämna en sådan här generell målsättningslag och i stället bygga vidare på den politiska verksamhet som i sig leder till ny lagstiftning.

Jag kan nämna två intressanta omnämnande i betänkande som utskottet anför. Nere på sid. 5 finns ett mycket intressant stycke ovanför mellanrubriken utskottets slutsatser. Där konstaterar utskottet: ” I 106 § grundlagen stadgas att en domstol kan ge grundlagen företräde fram om en lag om lagen uppenbart strider mot grundlagen. Enligt utskottets mening bör denna bestämmelse tillämpas analogt i fråga om landskapslagar.” Domstolar och myndigheter tillämpar den här analogt också i fråga om landskapslagar. När den nuvarande grundlagen stiftades i riksdagen så innehöll grundlagsutskottets betänkande ett uttryckligt ställningstagande till förmån för landskapslagarna, dvs att jämställa landskapslagar med lagar. Domstolars och myndighets rätt att här döma till förmån för en enskild, också i fråga om landskapslagar, är klar. Det behöver inte betvivlas. Utskottet har rätt i sitt onödigt försiktiga ställningstagande. Den här rätten finns, den är fastslagen och det kan ingen domstol eller myndighet ifrågasätta.

Den andra iakttagelsen följer genast därefter, nämligen iakttagelsen uppe på sid. 6. Man säger; ”garantera befolkningen de rättigheter som följer av Finlands grundlag.” Det är den andra iakttagelsen som jag anser att är ganska viktig här. Utmärkande för Finlands grundlag är dess uppräknande princip, dvs där det finns ett lagförbehåll, i det här fallet social rättigheter enligt 19 §, skall genomföras såsom i lag sägs. Det finns i själva verket 70 sådana här förbehåll i Finlands grundlag. Här är doktrinen den; där det inte finns en lag, fast det är förutsatt i grundlagen, så ska grundlagen tillämpas. Grundlagen i Finland är direkt tillämplig, till skillnad från vissa andra rättsordningar. Det finns en bestämmelse i grundlagen som säger att den och den nivån på det skyddet har man rätt till, och då ska det genomföras av domstol eller myndighet beroende på vilken nivå av rättighet man talar om; subjektiv rätt, rätt i allmänhet eller målsättning. Det är utmärkande för grundlagen i Finland.

Med stor förståelse för reservantens, kollegan Barbro Sundbacks, iakttagelser här, så skulle jag säga att lagstiftning i Finland undanröjer de farhågorna i allra största tänkbara utsträckning. Därför att frånvaro av lagstiftning, där grundlagen kräver det, befriar inte samhället från att fullgöra sina skyldigheter. Ja, frånvaro av lagstiftning befriar inte samhället, det här återkommer på många ställen. Det kommer kanske tydligast i uttryck i 22 § i grundlagen, där det inte bara ges ett skydd för medborgarna mot en slö lagstiftare utan tvärtom, direkt förpliktar det allmänna, i det här fallet landskapet Åland, att fungera så att de grundläggande fri- och rättigheterna respekteras och tillgodoses.

Summa summarum, herr talman, är jag nöjd med betänkandet och ser fram emot en förutseende och framgångsrik lagstiftning även utan denna nivågarantilag. Tack.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Det var ju vacker sagt. Men vad blev egentligen resultatet? Ska vi på Åland ha lagstiftning i landskapslag om ålänningarnas sociala rättigheter och rättigheterna som gäller den allmänna välfärden? De sociala rättigheterna är inte bara några allmänna bestämmelser i grundlagen. Vi har ju självstyrelselagen som uttryckligen i 44 § säger att vi ska sträva till minst samma förmåner som i riket. Ska vi inte heller där då behöva lagstifta för att visa att vi strävar till samma förmåner? Utan det är bara något generellt att grundlagen säger si och så. Menar faktiskt vtm Gunnar Jansson att det inte är nödvändigt, för att upprätta rättsäkerheten för ålänningarna, att vi lagstiftar om sociala rättigheter för att uppnå 44 § i självstyrelselagen?

Vtm Gunnar Jansson, replik

Herr talman! Jag kan ju inte besvara frågor i en replik. Jag kan ge min syn på frågan på följande sätt: Jag har t.o.m. någon gång slagits av den obehagliga tanken att 44 § i självstyrelselagen i sig har förhindrat en mera avancerad landskapslagstiftning. Att omnämnandet i självstyrelselagen, om att målsättningen ska vara den och den, har lett till att den organiska lagstiftningen har fått stå tillbaka, man har trott att självstyrelselagen reglerar ärendena i de enskilda fallen. Jag hoppas att det inte är på det här sättet, men ibland har jag slagits av den tanken. Någon orsak måste det ju finnas att vi har, och det är vi alla överens om, en bristfällig sociallagstiftning inom landskapslagstiftning.

Ltl Barbro Sundback, replik

Ja, inte vet jag om man blir mycket klokare av vad vtm Gunnar Jansson vill i fråga om ålänningarnas socialskydd. Jag skulle bra gärna vilja höra exempel på där man har förhindrats att göra en lagstiftning på Åland som skulle ge ålänningarna bättre socialskydd än i riket. Jag kanske kan få ett förtydligande om det är det tillräckligt för vtm Gunnar Jansson att vi har sjukvårdsplan och socialvårdsplan som i för sig aldrig uppfylls? Och sedan har vi lite skrivningar i budgeten om vilka sociala förmåner vi har. Är det på den nivån som vi ska sköta vårt trygghetssystem, vtm Gunnar Jansson?

Vtm Gunnar Jansson, replik

Tack, herr talman! Frågan är mycket intressant. Här bör man komma ihåg att rättighetskatalogen i grundlagens kap. 2 kompletteras med bestämmelsen i 80 § som säger att grunderna för enskildas rättigheter och skyldigheter alltid måste framgå i lag. Där är svaret på frågan, ifall det var en fråga. Lagstiftning måste alltid vara nivå för de normer som reglerar enskilda människors rättigheter i det här fallet, men också skyldigheter. Uppenbarligen ska frågan besvaras med ett nej. Men det är inte så entydigt lätt att göra det i alla situationer, därför kunde jag bara lämna ett abstrakt svar.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Jag ska ta några punkter för att sammanfatta vad lagutskottet har sagt och vad lagtingsmotionen handlar om. Lagutskottet har faktiskt enhälligt omfattat lagmotionen att ta bort nivågarantilagen. Diskussionen före det var hur man ska använda nivå garantilagen för att eventuellt visa att rättigheterna inte uppfylls. Exemplet har varit välfärdtjänsten, att man också kan ha den förmånen att ha sina barn på daghem fast man är föräldraledig. Den förmånen har då ersatts av andra rättigheter som är till fördel för medborgarna och barnfamiljerna; det kan gälla adoptivbarn, tvillingar mm.

Det är ingen tvekan om att lagutskottet enhälligt har ställt sig bakom det här. Sen är det en annan diskussion om att det ska vara någonting i stället. Jag har tolkat reservationen från ltl Barbro Sundback att i stället för nivågarantilagen ska vi ha en nivågarantilag. Vad säger man om detta? Jag säger ingenting, jag väntar på förslaget.

När det gäller substansen i det hela, som Vtm Gunnar Jansson påpekade så har vi ett litet stycke där om 106 § i grundlagen, som jag tolkar att oberoende om vi har lag eller inte här, så gäller grundlagen. Det har vi egentligen sagt i utskottets slutsats. Vi hänvisar till självstyrelselagen, sedan har vi sagt så här; ”och att genom lagstiftning garantera befolkningen de rättigheter som följer av Finlands grundlag.” Där Finlands grundlag säger att man genom lagstiftning ska garantera rättigheterna, då säger vi att man ska göra detta.

I landskapsregeringen pågår ett beredningsarbete i flera lagar som gäller det här området; hälso- och sjukvårdslagen, utkomstlagen, barnomsorgslagen och hemvårdsstödslagen osv. Lagstiftningen är under en stark reformprocess till den här delen. Vi kan konstatera att det kunde ha gjorts 1982 med egen lagstiftning eller blankettlagar under tiden, men nu har vi det system som vi har. Lagutskottet säger tydligt; genom lagstiftning garantera de sociala rättigheterna. Därutöver har jag med några exempel konstaterat att det sociala kapitalet på Åland är starkt, man har sett till att man ger förmåner.

Det finns en förmån där vi inte är på samma nivå som i riket och det är tandvården. När det gäller hälso- och sjukvården överhuvudtaget så har vi en betydligt högre kostnadsnivå. Då är det är väl fritt fram att säga att vi drar ned på onkologin, vi drar ner på kirurgen och vi drar ner på medicinavdelningen för att vi ska kunna ha råd med det här. Tänk bara på lönebesparingarna hos den offentliga sektorn senaste år som skapade ett utrymme för t.ex. hälso- och sjukvården. Det är ju så som vi kan resonera, att vi prioriterar den sociala tryggheten. Men det återstår att göra sådant som vi kan göra bättre. Vi kan också göra det mer effektivt än i riket om vi gör det annorlunda. Inte behöver vi genom lagstiftning säga att vi inte har manöverutrymme i vår politik, särskilt på det sociala området.

Lagutskottets intentioner kan sammanfattas i; parlamentarism, demokrati, självstyrelselagen, grundlagen och ett lagstiftningsarbete som gör att vi uppfyller kraven i grundlagen.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Å ena sidan ska det vara lagstiftning, å andra sidan ska det inte vara lagstiftning. Det ska vara lagstiftning enligt grundlagen men sedan ska det i praktiken inte vara det i alla fall. Det räcker med att vi har budgetanslag och att man jämför per capita hur mycket kostnader självstyrelsen har för en viss tjänst jämfört med riket. Skillnaden i riket kan ju bero på helt andra saker än att man ger mera tjänster eller att tjänsterna kvalitativt är bättre. Det är ju ett alldeles för enkelt resonemang.

Vi menar att vi ska följa en annan ordning än den som ltl Olof Erland talar om; grundlagen ligger överst och så kommer självstyrelselagen. Det grundläggande är att vi ska ha lagstiftning vad gäller de här rättigheterna och självstyrelselagen anger nivån. Nu har vi inte något system som automatiskt ser till att ålänningarna får det. Det visar en brist på lagstiftningen som vi har, därför måste det finnas någonting annat i stället.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Vi har ju i lagutskottet enhälligt ställt oss bakom det här. Varenda en i lagutskottet har ställt sig bakom att ta bort nivågarantilagen. Det har inte gått igenom i lagtinget, men vi tar ju bort den lagen. Den som vill ha en nivågarantilag kunde säga att den få vara kvar och kanske tillämpas på ett annat sätt. Land ska med lag byggas, det är grunden. Men det är ju inte så att land ska enbart med lag byggas. Land ska också byggas med budget, åtminstone ska landskap också byggas med budget. Det ska byggas med budget för att förverkliga politiska intentioner. Sedan behövs det lag, ramlag och andra lagar. Lagutskottet säger att man med lagstiftning ska genomföra de rättigheter som följer av grundlagen. Lagutskottet täcker in allt. Vi täcker in budget, vi täcker in politik och vi täcker in lagstiftning. Det var ett enhälligt lagutskott. Jag kan upplysa om att ltl Sundback faktiskt var med och sade att vi ska ta bort nivågarantilagen.

Ltl Barbro Sundback, replik

Situationen är trots detta inte problemfri. Vi saknar väsentlig lagstiftning. Systemet fungerar inte såsom det är tänkt, snälla ltl Olof Erland. Där finns det behov av att göra någonting åt det system, som vi tydligen är överens om, att grundlagen och självstyrelselagen ska gälla. Men det måste gälla i praktiken. Ålänningarna måste få allmän tandvård, vilket de inte har överhuvudtaget. Det är en stor fråga för de flesta människor.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Naturligtvis kan man ha som politisk ambition att alla ska få allt. Barn och ungdomar upp till 19 år får tandvård, andra grupper får också tandvård och de som har sociala behov får tandvård. Ambitionen finns att utarbeta ett system där man kan utnyttja den privata tandvården på liknande villkor som den offentliga tandvården. Vårt samhälle är inte fullständigt. Men det blir inte bättre och det blir inte mer fullständigt om vi säger att vi ska ha det som i riket. Ska vi sänka barnbidragen ner till rikets nivå? Ska vi sänka våra utgifter för barnomsorgen ner till rikets nivå? Ska vi få kaos i tandvården genom att plötsligt införa allmän tandvård utan att ha lokaliteter, budgetmedel och kapacitet osv. Nej, en sådan social nedrustning vill vi inte ha.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

Föredras

8      Åtgärder för att öka skogsavverkningen

Landskapsregeringens svar (EF 15/2009-2010-s)

Ltl Danne Sundmans enkla fråga (EF 15/2009-2010)

Enkel fråga ska läsas upp av frågeställaren och därefter ger lantrådet eller därtill utsedd minister svar på frågan. Frågeställaren får efter det hålla högst två anföranden som också kan besvaras. Annan diskussion är inte tillåten.

För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan de övriga yttranden inte får överstiga tre minuter.

Ltl Danne Sundman

Herr talman! Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga: Vilka åtgärder ämnar landskapsregeringen vidta för att öka avverkningen av åländsk skog och därigenom ta tillvara den produktiva resurs skogen utgör?

Minister Torbjörn Eliasson

Tack, herr talman! Landskapsregeringen konstaterar att det i första hand är en ren marknadsfråga – tillgång och efterfrågan alltså. När priset på virkesråvara upplevs som lågt väljer många skogsägare helt enkelt att inte sälja av sin potentiella resurs. Det finns också många skogsägare som är inaktiva p.g.a. olika orsaker. De ser t.ex. skogen som en ekonomisk trygghet som man sparar tills det verkligen behövs, de vet kanske inte så mycket om sin skog eller behovet av fortlöpande skötsel eller de har kanske skogen i första hand för jakt och rekreation. Många skogar ligger idag även orörda i dödsbon eller ägs av personer som inte längre bor i anslutning till skogsinnehavet.

För att nå dessa skogsägare är uppsökande verksamhet från virkesköparnas och Ålands skogsvårdsförenings sida helt avgörande. Därför jobbar de åländska skogsorganisationerna på att bättre synliggöra sig och sina tjänster. Ett exempel är den skogsdag som arrangerades i Mariehamn den 24 september där även landskapsregerings skogsbruksbyrå medverkade och var en av arrangörerna.

Men som sagt, virkespriset är det avgörande incitamentet för en skogsägare att avverka och sälja och priset är inget som landskapsregeringen varken kan eller ska påverka. Landskapsregeringen har dock en viktig funktion då det gäller att skapa förutsättningar för ett hållbart skogsbruk med avseende på ekonomisk virkesproduktion samt med hänsyn till biologisk mångfald, landskapsvård, fornminnesvård och skogens mångsidiga sociala funktioner.

Landskapsregeringens understöd för skogsbruksåtgärder är mycket viktiga för aktiviteten inom det åländska skogsbruket. Stöden för markberedning, skogsodling, röjning och dikning är centrala för att säkerställa ett hållbart skogsbruk och framtida lönsamhet, medan stödet för skogsbilvägar bidrar till att höja lönsamheten även på kortare sikt.

Vidare är den skogsbruksplanering som landskapsregeringen utför ett mycket betydelsefullt instrument för skogsägaren samt för Ålands skogsvårdsförening och de virkesköpande företagen i sin uppsökande verksamhet. Idag täcks ca 50 % av den ekonomiska skogbruksmarken på Åland av skogsbruksplaner och andelen borde höjas. Det ekonomiska läget har dock medfört att resurserna för skogsbruksplaneringen har minskat i och med att tillfälliga tjänster dragits in.

Landskapregeringen har även bidragit till att säkerställa avsättningen för åländska skogsprodukter genom den skogscertifiering som införts på Åland och som hela tiden skall utvecklas vidare för att upprätthållas.

För att ytterligare stimulera det åländska skogsbruket avser landskapsregeringen att denna höst, tillsammans med övriga intressenter, påbörja arbetet med ett nytt målsättningsprogram för det åländska skogsbruket. Målsättningen är idag 208 000 meter3 per år. Tack, herr talman!

Ltl Danne Sundman

Talman! Det är som ministern säger, i svaret finns många olika orsaker till att avverkningen av skogen är så litet, bara hälften av tillväxten. Flera orsaker räknas upp här i svaret. Det har också mycket att göra med de småskaliga skogsägarna och olika typer av problem som de har jämfört med stora skogsägare som har det här ordnat.

När man pratar med sakkunniga i branschen så nämns ofta dels byråkratiskt krångel som i förhållande till både Finland och Sverige är mera omfattande här på Åland och dels att regelverk och lagar kring detta är både omoderna och onödigt byråkratiska.

Min först tilläggsfråga är om ministern kan tänka sig att titta över de regelverk och lagar som gäller för skogsbruket i syfte att modernisera och förenkla byråkratin kring skogsbruket?

Minister Torbjörn Eliasson

Tack, herr talman! Svaret på den frågan är ja.

Jag kan fortsätta med lite sifferexersis. Det är alltid bra om man vet vad man pratar om. För att debatten ska bli meningsfull så är det viktigt att man kan enas om faktamaterialet.

Ltl Danne Sundman säger så här: ”Avverkningsmängden i det åländska skogbruket är ca 180.000 m3 årligen medan den årliga tillväxten är drygt 400.000 m3, alltså mer än dubbelt större än avverkningen.” Båda dessa uppgifter är korrekta men för att dra rätta slutsatser så måste man sätta sig in i frågan lite djupare. Då måste man först fråga sig vad som menas med avverkningen. Jag kan tänka mig att den statistik som ltl Sundman grundar sig på handlar om den avverkning som går till virkesförsäljningen. Det är helt ostridigt att skogen växer med 400.000 m3. Frågan är då vad som menas med 180.000 m3? Det är det som säljs. Utöver detta så tas det sedan s.k. husbehovsvirke, exempelvis ved, varje år ur skogarna. Enligt de uppgifter som jag har fått så rör det sig om 30.000 m3 per år, ganska mycket faktiskt. Det finns inte med i den här statistiken på 180.000. Sedan blir det också rätt mycket kvar av skogsrester när man har gjort avverkningen, som man inte gör något åt utan det ligger bara kvar i skogen och ruttnar. Det är x antal kubikmeter som jag inte kan svara på, säkert mera än vad man tror. Detta gör att om man tittar på verkligheten så ska man inte jämföra 180.000 med 400.000. Man har en högre siffra som man måste jämföra med. Då kommer man fram till att ungefär 60-65 % idag av det som växer per år tar man faktiskt ut ur skogen.

Positivt är också att det har skett en kraftig förbättring eftersom virkespriserna har gått upp det senaste året med ungefär 5 euro per kubikmeter. Detta medför att det nu faktiskt är full fart i skogarna. Alla har jobb, man säljer och det går riktigt bra. Jag pratade med Skogsvårdsföreningen och man räknar med att man kommer att nå målsättningen, 208.000 euro, det här året.

Ltl Danne Sundman

Herr talman! Den statistik som jag använde mig av är landskapsregeringens egen statistik. Det är precis som ministern säger, det är beroende lite på hur man räknar så är uttaget i verkligheten lite större. Men det finns tillväxtpotential. Tillväxtmängden är också lite beroende på vad man räknar in och hur man fastställer den. Skogsbruk idag är långt mera än när man till slut skördar skogen när den är färdigväxt. Vi har hela den här gallringsbiten osv på vägen innan man tar omkull ett fullvuxet träd.

Det gläder mig att min enkla fråga åtminstone har lett till att man nu ska påbörja ett nytt målsättningsprogram. Det är ju bra. Det här är en av de näringar som kan ha en behärskad tillväxt. Det finns en tillväxtpotential, vilket vi ska ta vara på.

Det nya målsättningsprogrammet kommer att komma. Min fråga blir om det här också kommer att förankras i lagtinget på något sätt t.ex. i ett meddelande? Har ministern redan nu några tankar och visioner om vad man kommer att förändra i det här nya målsättningsprogrammet?

Minister Torbjörn Eliasson

Tack, herr talman! De här siffrorna kanske inte framgår lika entydigt på alla ställen. De siffror som jag har torde vara korrekta. Det skulle betyda att vi från dagens mål, 208.000 m 3 per år, gott och väl kan öka uttaget 30-40 % per år, långsiktigt hållbart, det är viktigt.

Jag måste tyvärr göra ltl Danne Sundman lite besviken, även om vi tycks vara överens om det mesta. Det är faktiskt inte så att ltl Sundmans enkla fråga har lett till att det här målsättningsprogrammet ska planeras om. Det var faktiskt planerat sedan tidigare. Programmet kommer att starta här under hösten, men inte tack vare ltl Sundmans fråga.

Jag kan inte idag uttala mig om hur målsättningsprogrammet kommer att förändras, för det har jag inte satt mig in i. Jag vet att man säkert kommer att höja målsättningen med uttaget per år. För övrigt vågar jag inte uttala mig idag om vilka förändringar som kommer till stånd i målsättningsprogrammet.

En annan viktig bit är också naturligtvis alla form av energistöd. Vi vet att det finns propositioner i riksdagen. Det här kan också på ett mycket positivt sätt påverka uttaget ur de åländska skogarna.

Talmannen

Landskapsregeringens svar antecknas för kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

Föredras från tilläggslista

9      Val av två medlemmar av Nordiska rådet och två suppleanter för arbetsåret 2010-2011

(V 2/2010-2011)

Enligt den nyligen ändrade 2 § i landskapslagen om Ålands representation i Nordiska rådet utser lagtinget inom sju dagar från lagtingets öppnande två medlemmar av Nordiska rådet och två suppleanter bland lagtingets ledamöter.

Inom föreskriven tid och i behörig ordning har till kansliet inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar följande namn: ordinarie medlemmar lagtingsledamöterna Raija-Liisa Eklöw och Fredrik Karlström, suppleanter lagtingsledamöterna Johan Ehn och Runar Karlsson.

Vid val tillåts enligt 51 § arbetsordningen ingen annan diskussion än om kandidaternas valbarhet.

Eftersom endast en kandidatlista har inlämnats verkställs enligt 68 § arbetsordningen ingen valförrättning utan de på listan upptagna kandidaterna förklaras valda. Valet gäller för den i landskapslagen om Ålands representation i Nordiska rådet föreskrivna mandatperioden. Antecknas.

Plenum slutar

Nästa plenum hålls måndagen 8.11.2010 kl. 13.00.Plenum är avslutat. (Plenum avslutades kl. 15.55).

Originalfil