Plenum den 30 april 2004 kl 09.30

Ljudinspelningen saknas ännu. Vänligen återkom senare eller se ifall livesändingen ännu är aktiv.

PLENUM den 30 april 2004 kl. 9.30.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. ((Frånvarande: ltl Dennis Jansson, ltl Veronica Thörnroos och ltl Lasse Wiklöf). Ltl ltl Dennis Jansson infann sig efter uppropet.

27 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Veronica Thörnroos på grund av kommunalt uppdrag samt ltl Lasse Wiklöf på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Näringsutskottets betänkande nr 2/2003-2004 angående ändrade regler för anteckning i fiskefartygsregistret. (FR 11/2003-2004).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 24.5. Godkänt.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 2:

 

Landskapsstyrelsens framställning angående förslag till första tilläggsbudget för år 2004. (FR 13/2003-2004).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand:

Fru talman!

Landskapsstyrelsens första tilläggsbudget för år består till stora delar av en del budgettekniska förändringar och många av de förslag som finns i tilläggsbudgeten är rena beställningar från lagtinget. Det finns några saker som jag skall kommentera och några saker som näringsansvarige kommer att utveckla.

 

Jag vill till först säga att när det gäller anslag till kommunerna får ofta landskapsstyrelsen och lagtinget kritik att man inte kommer till mötes, men jag vill i det här förslaget peka på att vi för över nästan 1 miljon euro till kommunerna, trots att dessa saker inte överenskommits i tidigare förhandlingar mellan landskapsstyrelsen och kommunförbundet. Här gäller det kompensation på 700.000 för de intäkter som kommunerna förlorat på utökat förvärvsinkomstavdrag. Vi visar också vår stora vilja när det gäller att hjälpa till med de drogförebyggande åtgärderna, där lagtinget i samband med ordinarie budgeten och i finansutskottets betänkande lyfte fram de här frågorna. Nu möter vi upp den beställningen.

 

Vidare kan nämnas i tilläggsbudgeten saker som tidigare har aviserats av lagtinget, nämligen överföringen av aktier till Ålands Utvecklings Ab, där man tidigare nämnde ett stort antal bolag men det har visat sig under beredningen att det inte är helt lätt eftersom det finns hembudsklausuler och liknande. Landskapsstyrelsen väljer nu att lägga fram ett förslag där man för över ett bolags aktier för att få stabilitet i Utvecklings Ab; i stället för att årligen överföra anslag skall man kunna leva till stor del på dividendinkomsterna från aktierna.

 

Vidare föreslås att man säljer ut Ålands trädgårshalls aktier. Här pågår en förhandling mellan landskapsstyrelsen och bolaget.

 

När det gäller jordbrukets investeringsstöd kommer det i framtiden att bestå av två delar, dels direkta bidrag och räntestöd och det är därför vi har skrivningen under det momentet för att möjliggöra räntestöden enligt artikel 141. Tidigare skrivning i budgeten möjliggjorde inte det.

 

Ytterligare en sak som jag vill lyfta fram där vi kommer näringslivet till mötes är plastutbildningen. Där har det pågått diskussioner mellan skola, landskapsstyrelse och näringen om att vi bör komma till mötes för att upprätthålla kompetensen inom området. Vi föreslår att det här skall vara en tillfällig lösning, men man tittar också i framtiden på hur man skall kunna tillmötesgå dessa behov. Här föreslår vi ett nollsummespel eftersom det visade sig i bokslutet att man hade överbudgeterat och därför vi lyfter vi pengar från högskolan till plastutbildningen.

 

Det finns ett moment som var underbudgeterat, positivt i sig egentligen. Det är studiepenningen där det visar sig att det finns flera studerande som behöver ta del av det än vad man hade beräknat i ordinarie budgeten. Här aviserar vi också att se över hela systemet och kommer i slutet av året att komma med en framställning där man tittar på alla saker som berör studiepenningen.

 

När det gäller tillägget för miljöstödet till jordbruket kommer, som sagt, näringsansvarige att redogör för det.

 

Med dessa ord vill jag lämna över tilläggsbudgeten till lagtinget.

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Det är med tillfredsställelse jag ser att landskapsstyrelsen har tagit upp stödet till kommunerna. Det är en efterlängtad tilläggsbudget i det avseendet. Lite oroande är att kommunerna under åren har förlorat en hel del, kanske mera än det här i de kommunala avdragen; under 2003 och 2004 rör det sig ungefär om 1,5 miljon euro. Där det finns ett missnöje bland Ålands kommunförbund är det i det faktum att överläggningarna inte löper på ett tillfredsställande sätt. Det kan bero på att inte kommunförbundet och landskapsstyrelsen kan föra regelrätta förhandlingar; det medger inte lagstiftningen. Kommunerna har alltså inte överlåtit förhandlingsfullmakter åt kommunförbundet utan endast överläggningsfullmakter kan man säga. Det här är någonting som både landskapsstyrelsen och kommunförbundet borde rätta till så att säkerheten på ömse sidor blir bättre när det gäller att föra kommunernas talan, och också för landskapsstyrelsens del behöver landskapsstyrelsen en förhandlingspart i de här frågorna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Landskapsstyrelseledamoten Kerstin Alm:

Fru talman!

Jag har märkt att det finns lite kunskapsbrist när det gäller Ålands Utvecklings Ab och bolagets insatser i det åländska samhället. Det är så att ett riskkapitalbolag behövs för att skapa nya företag; företagare, entreprenörer, som har goda idéer – jag understryker goda idéer – som har svårt att skapa egen finansiering eller få riskvilligt banklån behöver få kapitalstöd i inititalskedet. Ålands Utvecklings Ab erbjuder efter noga utvärdering av företagsidén dels riskkapital, dels management. Vad gäller management är det viktigt att poängtera att ett professionellt management vid starten kan vara avgörande för ett företags överlevnad.

 

Det har också efterlysts Utvecklings Ab:s satsningar i skärgården. Ålands Utvecklings Ab:s insatser har inget med regionalpolitik att göra, utan det är idéer och framtidsförutsättningar som är avgörande.

 

Då man går in med driftskapital måste man vara ytterst noggrann, noggrannare än då kapital mot säkerheter görs. Sedan bolaget kapitaliserades 2001 har bolaget haft ca 200 förfrågningar; 63 har lett till projekt som registrerats och många förfrågningar har efter första utvärderingen förkastats.

 

Jag tänkte nämna några ord om tilläggsstödet för miljövänlig odling som nu föreslås att skall utgå ur budgeten. I årets budget finns ett tilläggsstöd som skall ersätta det nationella växtodlingsstödet – just det vi nu talar om. Det har tidigare administrerats och finansierats av staten, men efter att vi har haft diskussioner med ministeriet har det uppstått oklarheter om det är staten eller Åland som skall implementera det till åländska jordbrukare. Vi har diskuterat och kommit överens om att vi det här året skall ha en överenskommelseförordning att det är staten som implementerar, administrerar och finansierar det ifrågavarande stödet. Men vi har också kommit överens om att tillsätta en arbetsgrupp med representanter för jord- och skogsbruksministeriet och med Ålands landskapsstyrelse samt en representant för justitieministeriet för att utreda dessa frågor framöver.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag efterlyste i mitt anförande i onsdags Ålands Utvecklings Ab:s satsningar i skärgården och nu säger näringsminister Alm att Utvecklings Ab har ingenting med regionalpolitik att göra och därför blir jag lite tveksam till en skrivning i rambudgeten när det står: ”Mål för den regionala utvecklingen är ökad befolkning i skärgården…. för att uppnå detta finns följande verktyg” och där räknar man upp Ålands Utvecklings Ab. Skrivningen och det som minister Kerstin Alm nu framför blir därför lite otydlig. Vi kanske inte skall fortsätta att diskutera rambudgeten, nu är det annat på bordet, men till nästa gång kanske man kan överväga hur man presenterar detta så att det blir tydligt också för oss.

 

Landskapsstyrelseledamoten Kerstin Alm, replik:

Fru talman!

Som jag tidigare sade är det de goda idéerna och goda framtidsförutsättningar som är avgörande om ett riskkapitalbolag skall gå in med insatser.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Ronald Boman, replik:

Fru talman!

Till landskapsstyrelseledamoten Kerstin Alm, som är ganska ny här i huset, skulle jag vilja säga att om man som företagare har en bra idé får man nog pengar från banken. Men av tradition brukar nio av tio gå i konkurs av dem som får pengar från Ålands Utvecklings Ab, så nålsögat är inte speciellt stort där. Jag står fast vid min tidigare ståndpunkt, att vi behöver inte ha Ålands Utvecklings Ab. Det snedvrider konkurrensen och det startar upp företag som vi inte behöver ha på Åland. Goda företag får pengar från banken!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Landskapsstyrelseledamoten Kerstin Alm tyckte att vi hade kunskapsbrister om skärgården och hon hade då vänligheten att upplysa oss om vad Ålands Utvecklings Ab sysslar med, och vi är förstås glada över att få information och mera kunskap. I sitt anförande beskrev hon allmänt vad ett riskbolag sysslar med; från vår sida har vi alltid undrat varför landskapsstyrelsen skall syssla med sådant här. Vi uppfattar att riskkapital och satsningar i olika bolag skall göras av de privata kreditinrättningarna och att de dessutom har den bästa kompetensen att bedöma just riskerna, eftersom de har ett krav på att deras pengar också skall ge avkastning. Det har däremot inte landskapsstyrelsen, så jag skulle vilja att landskapsstyrelseledamoten Kerstin Alm upplyste oss om vad skillnaden är mellan Ålands Utvecklings Ab:s verksamhet och den som bedrivs av privata riskkapitalbolag och på vilket sätt är landskapsstyrelsens näringsavdelning bättre rustad att bedöma vilka bolag som skall få samhällsstödet som uppfattas som ett riskkapital?

 

Landskapsstyrelseledamoten Kerstin Alm, replik:

Fru talman!

Då det gäller bedömningen vilka bolag som skall få stödet vill jag säga att i Ålands Utvecklings Ab:s styrelse sitter representanter för näringslivet med väldigt god erfarenhet och kunskap om dylika frågor.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det betyder att de som sitter där har en litet delikat situation. De använder sig alltså mera av politik i det sammanhanget än av sin affärskompetens. Jag tycker att det blir en litet komplicerad situation eftersom det här handlar om samhällets pengar och i andra fall är det fråga om privatkapital. Jag skulle förstå det här resonemanget om landskapsstyrelsen t.ex. hade en egen kompetens och en egen inriktning, t.ex. på riskkapital till skärgårdsföretag eller företag i glesbygden. Men som det är upplagt nu är det väl ingen skillnad egentligen mellan Ålands Utvecklings Ab eller någon banks verksamhet på fasta Åland, och då kan man fråga sig: Varför skall samhället syssla med detta?

 

Landskapsstyrelseledamoten Kerstin Alm, replik:

Fru talman!

En av idéerna med Ålands Utvecklings Ab är också att trygga sysselsättningen på Åland och få nytt  företagande, vilket är i landskapsstyrelsens intresse.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Fredrik Karlström:

Fru talman!

Jag vill börja med och säga att den här tilläggsbudgeten torde vara en av de sista som lagtinget skall behandla; efter rambudgeten har godkänts så skall detta instrument vara överflödigt. Hädanefter skall landsregeringen hålla sig inom de givna ramarna som lagtinget har givit. Vi får väl se hur det går.

 

Nu till ämnet. Det finns ett moment jag tänker uppehålla mig runt i den har tilläggsbudgeten och det är moment 44.10.74. Enligt det momentet vill nu landskapstyrelsen sätta bollen i rullning och påbörja detaljprojekteringen av kk-huset. Beslut inom regeringspartierna har tagits att projektet inte skall få kosta mer än 15 miljoner euro och blir det dyrare än det blir det troligtvis ingenting.

 

Nu vill man alltså få klartecken från landskapstyrelsens sida att spendera  1,4 miljoner euro i detaljprojektering. Det innebär att det finns 13,6 miljoner kvar att bygga huset för, ett hus som är kostnadsberäknat till över 17 miljoner euro. Jag tror dock tyvärr inte att folk kommer att vallfärda hit bara för att vi bygger ett stort, fint kongresshus. Jag tror inte himlen öppnas och manna börjar regna ner. Börjar vi turistsatsningen nu med ett kk-hus tror jag vi börjar i fel ände.

 

Som jag sade i mitt anförande i budgetdebatten i höstas ifrågasätter jag verkligen om dessa 15 miljoner på kk-huset är det bästa vi kan göra för Åland just nu. Jag tror inte det.

 

Eftersom det finns en stark majoritet här i lagtinget, ja egentligen tror jag att vi alla är överens om att Åland behöver en ordentlig injektion på turistsidan för att öka attraktionskraften och klara konkurrensen mot omvärlden, det tror jag vi alla är överens om att något måste göras och det med det snaraste, och eftersom alltså en stor enighet finns att denna investering i eventuella kk-husbyggnaden skall få kosta 15 miljoner euro skulle jag här vilja lägga fram några förslag på vad man enligt mitt sätt att se det istället borde göra för Åland och ålänningarnas bästa med deras skattepengarna, bättre än att satsa allt på samma häst.

 

Skulle man istället dela upp dessa 15 miljoner och satsa t.ex. i 2 miljoners portioner på sju olika projekt skulle man enligt mig vinna mycket mer. Man skulle på så sätt sprida riskerna och framförallt rikta sig till olika målgrupper för att på så sätt bredda underlaget och anledningen att komma till Åland. Vi skulle inte enbart låsa oss vid konferensturister.

 

Naturligtvis är det inte landskapstyrelsen som skall driva dessa sju olika projekt utan det skall göras av näringslivet eller privata aktörer. För att få tillgång till dessa 2 miljoner euro i risk- eller aktiekapital till något man tror och vill satsa på för att förlänga säsongen och öka Ålands attraktionskraft för inresande måste man givetvis uppfylla vissa kriterier.

 

Bland annat anser jag att

·        För att komma åt dessa pengar skulle det förutsätta att man är villig att satsa minst lika mycket pengar själv. Detta skulle innebära att man istället för en satsning på 15 miljoner euro skulle få en satsning på åtminstone 30 miljoner för att förbättra Ålands attraktionskraft.

·        Ändå viktigare med ett sådant system är att man då också skulle få personer eller företag som satsat eget kapital att driva och ta ansvar för de olika projekten. Det medför alltid en mycket högre motivation att nå framgång än vad en offentlig inrättning någonsin kan uppbringa.

·        Personer som satsat eget kapital och kanske belånat hus och hem, lovar jag, att är mycket effektivare i att få projekten att bli en succé än personer anställda för att göra detsamma.

 

För att nämna något konkret kommer här några förslag på vad som skulle kunna göras i samarbete med privatpersoner eller företag totalt till en lägre kostnad och enligt mitt sett att se på saken större nytta:

 

Projekten jag tänker nämna är inte i någon prioritets ordning och det kan säkert finnas andra lika bra eller bättre projekt, men bara för att inte tala tomma ord tänkte jag ge några konkreta förslag:

 

  1. Golfbana i Föglö

Det finns redan nu personer och företag som satsat pengar, tid och kapital som är redo att sätta igång projektet med golfbana på Föglö. Skulle denna möjlighet ges att erhålla kapital från denna ska vi kalla det ”turistutvecklingsfond” är jag övertygad om att grävmaskinerna skulle börja gräva snarast möjligt.

  1. Janssons Rocklada

Herr Jansson önskar bygga som en ledarskribent på orten kallar det en Rocklada eller som Jansson själv kallar det en Alexanderhall i Mariepark för att på så sätt kunna arrangera konserter, mässor och övriga evenemang året runt. 

  1. Motorbana/Tekniskt allaktivitetscentrum

Planerna på en motorbana är långtgångna och skulle man få en möjlighet att få del av pengarna från denna turistutvecklingsfond skulle banan egentligen redan kunna börja byggas. Den är inte i första hand tänkt för åländska motorintresserade utan för att få hit företag och personer utifrån. Se bara på Gotland Ring som exempel!

  1. Utbyggnad av sjöfartsmuseet

Redan nu finns företag på kö och vill investera i vårt sjöfartsmuseum;  dessa två miljoner skulle troligtvis göra att bygget kom igång.

Sedan har jag ytterligare några förslag.

  • Tillbyggnad av en konferenslokal till Hotell Arkipelag med en konferensdel som på olika sätt kunde skötas, kanske via uthyrning.
  • Marin dykpark, där man sänker skepp för att locka hit dykturister, vilket har blivit en stor gren redan nu.
  • Golfbana i Jomala
  • Flytande Casino och olika andra evenemang som man kunde satsa på.

 

Ja, det här är bara några förslag på vad som skulle kunna göras istället för enbart en satsning på ett kk-huset. Förslagen är inte på något sätt orimliga och framförallt skulle dessa projekt enbart kosta skattebetalarna en gång, driften skulle givetvis företagen i framtiden stå för.

Så konkret vad jag anser att vi har att ta ställning till på sikt är egentligen att sätta alla dessa projekt och möjligheter i en vågskål och väga det mot landskapstyrelsens förslag om ett hus för 13,6miljoner med en projekteringskostnad på 1, 4 miljoner euro. Det är lagtingets uppgift att göra det man tror är bäst för Åland.  I den ena vågskålen sätter vi det planerade kk-huset med 15miljoner euro i kapitalkostnad samt en förmodligen relativt dyr årligt återkommande driftkostnad, och i den andra vågskålen 6-7-8 projekt lika dyra i kapitalkostnad, men med en dubbel effekt eftersom näringslivet är med och pumpar in lika mycket pengar och man slipper framför allt driftskostnaden i framtiden.

Fru talman! Det är lagtinget som bestämmer och det beslutet som kommer att tas måste tas inom utgången av maj månad och jag önskar verkligen att finansutskottet funderar igenom detta förslag grundligt och gör enligt mitt sett att se det enda rätta: att inte lägga alla ägg i samma korg.

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag reagerade på att ltl Fredrik Karlström säger att han inte vill ha några flera tilläggsbudgeter någonsin. Jag är kanske mera optimistiskt lagd än vad ltl Fredrik Karlström är, för jag hoppas åtminstone att vår politik och våra framtida satsningar skall leda till att det förhoppningsvis kommer inkomster till landskapet som gör att vi behöver tilläggsbudgeter. Jag tycker också att tilläggsbudgeten är ett bra instrument på det sättet att det alltid händer saker och ting i ett samhälle som man inte rår på och samhället är föränderligt. Då är det nog väldigt bra att ha ett flexibelt instrument som tilläggsbudget, annars blir vårt samhälle ganska tungstyrt.

 

I övrigt hoppas jag att dina farhågor om det nattsvara kk-huset inte besannas.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Jag håller fullständigt med om att jag inte tror att tilläggsbudgetinstrumentet kommer att försvinna, och det är naturligtvis jätteroligt när intäkterna kommer att bli mycket  högre än utgifterna, så då kan vi väl ta en tilläggsbudget och meddela att vi sätter de pengarna på vårt överkursfondskonto som vi har!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Intressant förslag från ltl Fredrik Karlström, mer eller mindre realistiska förslag som pärlor på ett halsband! Men jag tycker att ltl Fredrik Karlström glömmer en pärla – eller kanske själva rubinen i halsbandet: hela kulturbiten!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Till först när det gäller rambudgeten och eventuella tilläggsbudgeter är det precis såsom ltl Fredrik Karlström sade, att vi hoppeligen inte skall behöva ha så mycket tilläggsbudgeter i framtiden. Men den typen av tilläggsbudgeter som vi har nu med totalt sett mera inkomster hoppas jag att lagtinget också kan välkomna i framtiden – det förbättrar enbart landskapets ekonomiska situation och lagtingets och landskapsstyrelsens rörelsemöjligheter.

 

Men, fru talman, jag begärde egentligen ordet på grund av ltl Fredrik Karlströms resonemang kring kk-huset och de alternativa scenarierna. Orsaken till att jag begärde ordet är att jag känner ganska mycket sympati för det som ltl Fredrik Karlström säger därför att jag har precis tänkt likadant själv i ett skede i den här processen. Det som gjorde mig osäker en viss tid var just det här ”alla-ägg-i-samma-korg-tanken”, att gör vi rätt när vi satsar på det här sättet som vi gör nu om vi går in för kk-huset? Men det som ändå har övertygat mig och fått mig att vilja gå vidare med kk-husprojektet inom kostnadsramen 15 miljoner euro är några saker som jag vill ta upp här.

 

Det ena är det, och kanske det viktigaste, att vi behöver tro på någonting, vi behöver satsa på någonting och vårt näringsliv och framför allt vår turistnäring behöver ett lokomotiv som drar också de andra vagnarna med sig. Det är det som vi skapar på det här sättet genom satsningen, samtidigt får vi också en väldigt fin satsning för det åländska kulturlivet; kulturen har också en väldigt stark betydelse för självstyrelsen och för vårt samhällsbyggande som sådant samt hela samhällsutvecklingen om vi skall kunna attrahera kompetenta människor att vilja bo och leva här på Åland och kunna bidra till samhällsutvecklingen. Det har i sig också en väldigt stor betydelse.

 

Den andra viktiga saken som har övertygat mig är att förutsättningarna för att många av de här sakerna som ltl Fredrik Karlström räknade upp skall kunna förverkligas och att de skall bli lyckade projekt förbättras betydligt om vi också har ett starkt lokomotiv i turistnäringen som ser till att vi drar utvecklingen framåt och att vi har tillräckligt med människor här i vårt samhälle som kan utnyttja golfbanan i Föglö, kan utnyttja motorbanan, var den byggs på Åland, kan vara intresserade av att dyka i marinparken osv. osv. Jag tror att det är helhetstänkandet som vi mera bör fokusera på i den här diskussionen. Det tredje är att landskapets ekonomi är sådan att det finns möjligheter att också göra kloka satsningar utöver kk-huset. Det blir inte det enda ”ägget i korgen” utan vi kan också lägga dit andra ägg som kan utvecklas och bli väldigt bra. De här tre sakerna tillsammans har övertygat mig att jag tycker att satsningen är värd att göra.

 

Men, som sagt, fru talman, jag har tänkt likadant som ltl Fredrik Karlström, men jag har ändå kommit fram till den här slutsatsen och till det förslag som vi har lagt på det här sättet.

 

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

När jag lyssnar till lantrådet får jag den känslan att han lägger de ekonomiska realiteterna åt sidan för att skapa hopp och tilltro i det åländska samhället genom att acceptera att vi med samhällets medel skall bygga ytterligare ett luftslott. Lantrådet var med tidigare och drev fram den beramade Eckeröhallen och nu är han beredd, trots att han ekonomiskt tvivlar på projektet att driva fram ett luftslott till för att han tror att han på det sättet skall skapa ökad entusiasm inom det privata näringslivet. Jag uppfattar inte situationen så. Jag tycker att de privata företagarna är fulla av initiativ och villiga att satsa. Det konstiga är att landskapsstyrelsen inte vill ta tillvara det intresset utan man kör på i gammal vanlig centerpolitik – till hundra procent skall landskapsstyrelsen själv finansiera det här! Månne det inte ändå är något annat motiv som leder lantrådet i detta – att annars hade landskapsstyrelsen spruckit och lantrådet hade inte varit lantrådet längre!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Allting är sig likt under solen fortsättningsvis!

 

Fru talman!

De är just de ekonomiska realiteterna som vi väldigt noga har övervägt under processens gång den senaste tiden och kommit fram till att vi kan göra satsningen, och enligt vår åsikt i landskapsstyrelsen är den rätt att göra. För turistnäringen och också indirket för det övriga näringslivet kommer det att få mycket positiva effekter, framför allt i centralorten Mariehamn men det kommer också att ge ringverkningar ute i det övriga samhället för man måste inse att för att vi skall kunna ha en levande landsbygd och en levande skärgård måste vi också ha en stark centralort. Jag tror att det är viktigt att man också vågar göra den här typen av satsning.

 

Att kalla projektet för ett luftslott tycker jag är väldigt nedlåtande med tanke på alla de människor som genom årens lopp kämpat för att få till stånd ett kultur- och kongresshus på Åland. Kongresshuset, turist- och näringsmänniskorna, kulturdelen, alla dessa ideellt arbetande kulturmänniskor som har kämpat på inom teatern, sången osv. – och nu kallar man det bara för ett luftslott! Jag tycker att det är ett ganska nedvärderande av alla dessa människor som faktiskt ser ett visst hopp i det här och tycker att det är värt att arbeta vidare och kämpa för. Det som faktiskt gör Åland väldigt fint är att vi har ett rikt kulturliv, vi har duktiga ledare, vi har duktiga kulturutövare på Åland och den entusiasmen vill jag att vi skall kunna fortsätta att ha; då måste man också vara beredd att från samhällets sida göra satsningar ibland, och ibland lite större satsningar. Jag hoppas att vtm Barbro Sundback kan inta en lite konstruktivare hållning till frågan och inte enbart försöka köra den i sank. Man bygger inget samhälle genom att köra projekt i sank.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Socialdemokraterna har en mycket konstruktiv inställning till projektet men vi vill samarbeta med de privata eftersom det finns intressenter som vill bygga ut kongressverksamheten. Det är ju så att landskapsstyrelsen i budgetramarna vill dra ner på sin verksamhet på både vård, skola och omsorg för att bl.a. få ekonomiskt utrymme för att satsa på detta. Dessutom vill vi ha en bättre lösning för kulturfolket. Det finns en ganska så massiv kritik från kulturfolket mot projektet eftersom salen fungerar varken för opera eller teater fullt ut. Vi är alltså inte inne för den här lösningen. Vi har både en annan lösning vad gäller själva kongresshuset och kulturhuset och vi har framför allt en helt annan syn på finansieringen och driften. Vi vill jobba med de privata.

 

 

 

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det torde stå klart för alla som har tagit del av rambudgeten och de politiska diskussioner som har varit att vård, skola och omsorg är de områden som vi fortsättningsvis prioriterar, och ålänningarna kan känna största trygghet så länge den här landskapsstyrelsen sitter att vi kommer att se till att det finns tillräckliga resurser på de områdena.

 

Fru talman!

När det gäller samarbetet med näringslivet har vi precis samma målsättning att vi vill ha bästa möjliga samarbete med det åländska näringslivet och turistbranschen på ett konkurrensneutralt och likvärdigt sätt med alla företag inom branschen. När det gäller driften är den frågan fortfarande fullt möjlig och målsättningen är att det skall bli i privat drift. När det gäller finansieringen kommer vi, som vi har skrivit, att fortsätta diskussionerna under projekteringstiden, så jag tycker inte att vtm Barbro Sundback skall måla någon speciell potentat på väggen för tidigt. Vi försöker hitta en sådan lösning som ger det bästa ekonomiska resultatet utgående från skattebetalarnas synpunkt, nämligen att projektet skall bli så ekonomiskt effektivt som möjligt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Jag respekterar lantrådets åsikt väldigt mycket när jag hör hur övertygad han är och tror på kk-huset som investering. Det är väl det system vi har att de politiker som sitter här i lagtinget verkligen tror på det de vill pusha för att föra samhället vidare. Jag är i den övertygelsen att jag inte tror att det här är det bästa vi kan göra. Jag tror att det finns annat som faktiskt är bättre. Sedan är det fina att majoriteten här kommer att visa vad man tror på, och det är vägen som vi får följa. När det gäller påståendet att kk-huset skulle vara lokomotivet som drar allting annat har jag också där en litet annan åsikt: jag tror att det är kringeffekterna, bl.a. dem som jag räknade upp som skulle kunna göra att det finns ett behov av ett kk-hus på Åland, så man kan se det från två olika sidor: som hönan och ägget.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Det var onekligen en intressant början på debatten! Jag tänkte att det här är ett historiskt dokument utan att jag har noterat det. Då tänker jag på att företrädare för regeringspartierna börjar säga att detta är den sista tilläggsbudgeten, men det föreföll oklart om det blir så – det återstår att se!

 

Jag tyckte också resonemanget som ltl Fredrik Karlström höll om kk-huset var intressant. Ltl Fredrik Karlström är entreprenörer och van att tänka i lite andra banor och jag håller ganska långt med om det resonemang han hade. Av de åtta punkter som vi från Ålands Framtids sida redogjorde för i samband med rambudgeten var en av dessa åtta punkter att risken med projektet är väldigt stort att det stryper andra projekt, typ projekt som ltl Fredrik Karlström räknade upp. Men utöver det måste man notera att det också måste finnas utrymme för näringslivet, där de facto kompetensen finns att initiera, bygga, driva olika satsningar som är viktiga för det åländska näringslivet. Är det någonting som är intressant för näringslivet, t.ex. sjöfartsmuseet, så engagerar sig näringslivet, det fungerar på det sättet.

 

Lantrådet sade att det är bra att ha ett starkt lokomotiv. Visst är det bra att ha det, men jag tror inte att det är bra om lokomotivet är så starkt att det tar allt bränsle av de övriga tågen, som också behöver röra på sig. När jag pratar om ”bränsle” pratar jag förstås om pengar. När lantrådet säger att pengar finns, så tycker jag att det där stämmer inte, han säger att pengar finns till annat. Vi har de facto 17,5 miljoner euro i underskott nästa år. Det dras in utöver det som har räknats upp tidigare också på understöden till näringslivet, vilket vi har uttryckt våra dubier om. Det här tycker jag inte riktigt stämmer.

 

När det gäller kk-huset sägs det så här i tilläggsbudgeten: ”Driften av kultur- och kongresshuset föreslås i detta skede uppbyggd utgående från planeringskommitténs förslag och Mariehamns stads åtaganden, dock så att när den konkreta planeringen av huset utgående från det satta kostnadstaket kommit något längre utarbetas ett anbudsunderlag enligt vilket driften bjuds ut till eventuella intressenter.” Följande mening: ”Landskapsstyrelsen anser med beaktande av ovanstående att detaljplaneringen nu kan genomföras, med beaktande av att kostnadstaket ej får överskridas.”

 

Min kollega ltl Brage Eklund frågade i samband med rambudgeten om det är vanligt att landskapsstyrelsen kör över finansutskottet – han fick tyvärr inte något svar. Finansutskottet var väldigt tydlig på den här punkten i samband med ordinarie budget. Man säger att det skall finnas ett gällande avtal angående finansiering av driften innan detaljplaneringen inleds. Det är alltså helt klart att landskapsstyrelsen inte har respekterat lagtingets beslut. Men jag hoppas att finansutskottet tittar på den här saken och reder ut den. Jag hoppas att vår högt respekterade finansutskottsordförande, som för övrigt är väldigt starkt engagerad i kulturhusprojektet, kan se på frågan med objektiva ögon i finansutskottet – det är jag fullt övertygad om att hon kommer att göra och att också hela finansutskottet kommer att se på detta. Det hänger nämligen, som sagt, inte riktigt ihop.

 

Följande fråga jag tänkte beröra lite är studiestödet som vicelantrådet Jörgen Strand var inne på, där det föreslås ett tillägg om 600.000 euro just på grund av att kostnaderna har stigit mer än beräknat och man aviserar att man skall avlämna en framställning med förslag om åtgärder för att begränsa kostnaderna. Det tror jag faktiskt, med tanke på den utveckling som har varit, är någonting som är nödvändigt; vi väntar med spänning på den framställningen, så får vi ta ställning till om vi har samma syn på de eventuella sparförslagen.

 

Jag tycker också att det är mycket bra att man under momentet sysselsättningsbefrämjande utbildning tar upp anslag för vidareutbildning inom plastindustrin, det har vi efterlyst tidigare från vår sida och jag tycker också att det är bra att man kan finansiera det inom skolbudgeten.

 

Det som jag ändå vill göra finansutskottet uppmärksamt på är att under Utbildningen efter grundskolan i rambudgeten skrivs mycket om utökning av antagning av studerande till Ålands lyceum och det ena med det andra, men när det kommer till vuxenutbildningen, som är av karaktären vidareutbildning och kompletteringsutbildning, så ”krävs en restriktiv hållning”. Jag tycker att det man gör här är bra, men i rambudgeten säger man någonting annat. Vi pratar ofta om det livslånga lärandet. Det här exemplet vi har på bordet från plastindustrin är helt typiskt: den tekniska utvecklingen inom den här sektorn är så pass stark att de som anställdes ursprunligen klarar inte av att sköta automatiken. Den här typen av utbildningsåtgärder måste det finnas pengar för, om man vill främja näringslivet och vara så offensiv på näringslivsområdet som det ofta sägs. Det här hoppas jag också att finansutskottet kan titta på. Jag vill än en gång säga att det är mycket bra att man har tagit upp anslaget under 46.19.06.

 

När det gäller Ålands Utvecklings Ab hör jag till dem som anser att det är viktigt att det finns riskkapital. Det var synnerligen intressant som näringsministern sade att hela 200 projekt har dykt upp på bolagets bord sedan det kapitaliserades och att av dessa har man omfattat 63. Det tycker jag är intressant. Det är en gång för alla så med riskkapital att man kan inte utgå från att alla projekt kommer att lyckas. En del av dem misslyckas, en del av dem lyckas, men det är de projekt som lyckas som man skall fokusera på.

Men med tanke på det replikskifte som var tidigare om kompetensen tror jag att landskapsstyrelsen bör vara uppmärksamgjord på att försätter man sig själv i landskapsstyrelsen i en sådan sits att man tar in kompetens från näringslivet som behövs, men man har inte kompetensen själv så att man kan följa med hamnar man lätt i en väldigt svår sits. Det är nämligen så att det är synnerligen lätt att ha konstruktiva, innovativa idéer, förslag, stöda det ena och det andra, så länge det inte är ens egna pengar man hanterar, så det finns de facto en liten inbyggd konflikt här – det är inte så rosenrött som näringsministern ville ge sken av. Det här hoppas jag att man kan tänka på. Jag stöder satsningen på Ålands Utvecklings Ab, men jag vill varna för detta.

 

Under näringsavdelningens budget är det största som kommer upp egentligen de olika satsningarna på jordbruksmomenten. Jag stöder också att man tar upp tilläggsstöd för miljövänlig odling på det sättet att det implementeras och finansieras av jord- och skogsbruksministeriet. Det här är nämligen någonting som hör till den inkomstrelaterade biten där man tidigare hade en uppdelning mellan Finland och Åland. Däremot vill jag lite varna för arbetsgruppen som nämndes. Jag har nog den insynen att situationen har ändrat på det sättet att en arbetsgrupp behöver tillsättas för att klargöra arbetsuppgifterna och finansieringsfrågorna inom jordbrukspolitiken, det är helt klart, men för att den här typen av arbete skall lyckas är det väldigt viktigt att inte landskapsstyrelsen nu igen ställer sig på sidan om och låter tjänstemännen sköta detta helt och hållet själva utan man måste ge politiska signaler: vad är det man vill få ut av detta. Det har varit så tidigare att alla stöd som man på något sätt har kunnat påverka jordbruksnäringen i en eller annan riktning för att utveckla näringen har man försökt få över till åländsk sida, och detta hänger helt och hållet ihop med självstyrelselagen där det sägs att styrning, balansering av lantbruksproduktionen hör till Ålands behörighet, medan de inkomstrelaterade stöden hör till rikets behörighet. Ger man signalerna att vi skall se till att de stödformer som gör att vi kan styra näringen i en riktning som är viktig för Åland, om vi vill hålla en levande landsbygd, om vi vill hålla ett levande lantbruk, så är det bra. Men börjar man ge den typen av signaler att se för guds skull till att ni inte tar över någonting som kostar pengar, då hamnar vi ganska snett. Jag ser att finansministern ler lite, men jag vet att den typen av resonemang tyvärr förs på andra sidan korridoren stundtals! Jag hoppas faktiskt att om landskapsstyrelsen menar någonting med det man säger i sina högtidliga skrivningar, att man vill utveckla jordbruksnäringen, så måste man också ta vara på möjligheterna och det gäller att följa med här.

 

Det är lite med sorg i hjärtat man ser att på jordbruksområdet hamnar vi 10-12 år tillbaka i tiden i och med att vi börjar släpa efter de åtgärder som tas på rikssidan. Landskapsstyrelsen måste på den politiska nivån sätta sig ner, bestämma i ett tidigt skede: Hur vill vi driva de här frågorna, vad vill vi få ut av det här, vill vi utnyttja de möjligheter som finns enligt självstyrelsesystemet för att främja lantbruket eller vill vi inte, vill vi bara spara pengar? Det här är den första frågan landskapsstyrelsen måste ställa sig själv och ge ett bra svar på. Kommer man förhoppningsvis fram till ett bra svar, dvs. att vi vill främja lantbruksnäringen, då måste man ge de signalerna till arbetsgruppen och man måste också ha de kuraget att man driver en egen åländsk jordbrukspolitik som beaktar de konkurrensnackdelar vi har här, dvs. småskaligheten och transportberoendet, som jag har tagit upp många gånger. Det går inte bara att gå upp och säga att vi skall se till att man har samma konkurrensmöjligheter som man har i omkring liggande regioner, för vi har de facto stora konkurrensnackdelar på grund av dessa två faktorer här på Åland.

 

Till sist när det gäller investeringsbiten har vi via hemställningsmotioner, via spörsmål och olika frågor här i lagtinget försökt väcka frågan. Frågan är på det sättet att det har nu de senaste åren budgeterats 500.000 euro, ifjol, år 2003, använde man ca 700.000 euro. Detta gjorde man på grund av att det fanns överföringsutgifter sedan tidigare som användes ifjol och det fanns 500.000 budgeterat. Ytterligare fördes det över, som man använt av årets anslag, ca 100.000 euro, så ifjol kom det de facto in ansökningar för ca 800.000 euro när det gäller investeringsstöden. Nu har vi en högre stödnivå, men vi har bara 400.000 euro kvar. Det här förstår t.o.m. landskapsstyrelsen, att det här går inte ihop ekonomiskt! Vi har frågat gång på gång: hur kommer landskapsstyrelsen att göra, för jordbruksnäringen är betjänt av att få svar på de här frågorna. Men det är genomgående tyst! De här frågorna måste landskapsstyrelsen en gång för alla klarlägga.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Det var rätt många frågor så kanske inte en replik räcker till för att utveckla de svar som jag tänker ge. Det är några saker som jag tänkte ta upp, dels problematiken med miljöstödet och tillägget. Det är precis såsom ltl Anders Eriksson beskriver; vi har tagit ett fast grepp och har politisk styrning på frågan, så där behöver inte ltl Anders Eriksson vara orolig.

 

När det gäller kk-husskrivningen i ordinarie budgeten om avtal om privat var vi mycket medvetna om den när vi behandlade frågan i landskapsstyrelsen, men vi har sett det som omöjligt att bjuda ut det före lagtinget har tagit beslut om: får vi sälja ut fastigheter, vilket vi för fram och vilken omfattning kommer kk-huset att ha, vad får vi för dessa 15 miljonerna när planeringskommittén har sagt sista ordet. När vi vet förutsättningarna kommer vi naturligtvis att göra allt som står i vår makt att få ett privat initiativ här.

 

När det gäller plastutbildningen finns det ingen motsägelse mot rambudgeten för i rambudgeten säger vi att vi kan ha nya utbildningar, men det skall vara på bekostnad av annan verksamhet, och det är precis det vi nu visar i tilläggsbudgeten: det är ett nollsummespel. Till den delen håller jag alltså inte med ltl Anders Eriksson att det skulle vara någon motsägelse utan vi följer den intentionen som vi har där.

 

När det gäller de stora bidragen till jordbruket håller vi som bäst på och tittar på frågan. Vi har haft diskussioner med producentförbundet och vi försöker hitta lösningar, men det får inte heller bli så att man ger maxprocenter till kreti och pleti utan man måste försöka titta: hur kan vi få till stånd strukturomvandlingen och vilka är de bästa projekten som bidrar till strukturomvandlingen och som har en långsiktighet i sig. Det blir lätt att man skall ha maxprocenter på allt, men alla projekt kanske inte bidrar till strukturomvandlingen; jag tror att vi kommer att ligga ganska nära vad producentförbundet vill, så till den delen kan också ltl Anders Eriksson vara ganska lugn.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När det gäller miljöstödets tilläggsdel sade finansminister Strand att jag inte behöver vara orolig. Jag sade att jag inte har några invändningar, jag har fullförståelse för det, utan det jag är orolig för är den kompakta tystnaden när det gäller investeringsstöden, när det gäller möjligheterna att driva en aktiv jordbrukspolitik. Nu kom ändå vicelantrådet Jörgen Strand i slutet av sin replik in på att man försöker hitta en lösning. Det är bra, det är ett livstecken i varje fall! Men det har ändå tagit sex månader att få ut någonting av den här frågan, det har varit precis tyst! Jag har aldrig sagt att vi skulle ha ”maxstöd som skulle delas ut till kreti och pleti”, utan jag har sagt att man behöver klargöra reglerna. Jag är den första som tycker att EU-kommissionens maxnivåer på stöden var helt orimliga. Det har jag också sagt här i lagtinget, men den oro som finns inom jordbruksnäringen måste skingras.

 

När det gäller kk-huset inväntar jag finansutskottets betänkande där det skall bli intressant att se hur finansutskottet behandlar situationen att lagtinget säger en sak och landskapsstyrelsen handlar precis stick i stäv med det!

 

När det gäller utbildningen sade vicelantrådet Jörgen Strand att det inte finns något motsatsförhållande mellan rambudgeten och äskandet här i tilläggsbudgeten, men det står i rambudgeten: ”En fortsatt restriktiv hållning krävs när det gäller att bevilja skolorna rätt att inleda sådana utbildningar inom vuxenutbildningen som är av karaktären vidareutbildning och kompletteringsutbildning.” Det är precis detta som finns på bordet nu: det är en kompletteringsutbildning och en väldigt bra sådan, och jag ger en eloge till landskapsstyrelsen för att man har kommit fram med det här inom relativt rimlig tid. Men det som sägs i rambudgeten går stick i stäv med detta.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Vtm Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Jag tror att vi alla vill föra ”en egen åländsk jordbrukspolitik”, men ibland kan det stöta på problem, åtminstone har jag själv varit med i sådana diskussioner. Vi har vissa möjligheter att göra det fastän vi är med i ett EU som ibland sätter ganska strama regler. Vi vill avvika från riket, eftersom vi har en annan struktur på jordbruket. Det har vi också sagt. Vi har en småskalig jordbrukspolitik som inte passar in på det storskaliga som man strävar till i riket. Då går vi in för att ha en egen jordbrukspolitik där vi kan avvika. Men då finns det alltid några jordbrukare som tittar på: hur är det i riket. Skulle vi helt och hållet ha följt riket hade kanske just den enstaka haft det bättre. Många gånger är det så: å ena sidan vill man ha det som i riket, men å andra sidan vill man ha en egen åländsk jordbrukspolitik. Det finns alltid en konflikt någonstans för åtminstone den enskilda jordbrukaren. Det är nog en utmaning i sig, det har det varit bakåt, men för den skull vill jag understöda att vi, där vi har möjligheter, har en jordbrukspolitik som är anpassad till våra förhållanden. Men så där rysligt lätt är det inte alla gånger!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Vtm Harriet Lindeman har i sedvanlig ordning ett förnuftigt inlägg. Jag tror att jag har en viss erfarenhet hur lätt det är att driva en egen jordbrukspolitik och göra de åländska jordbrukarna till lags, men det är ändå så att vi måste utgå från de förhållanden som gäller här på Åland. Vi måste kunna ha det kuraget att vi driver en egen politik som är den bästa för Åland och för den åländska jordbruksnäringen. Politikerna måste också ha det kuraget om det kommer någon som är kritisk och säger att det här får man på rikssidan, varför man det inte här? Jag har fått frågan själv många gånger och jag har pekat på 10-15 andra exempel där vi har haft det mycket bättre än vad man har haft det på rikssidan. Men nu märker jag att vi håller på och rinner iväg tillbaka igen i den här gamla strömfåran som gällde för 10-12 år sedan. Och det är mycket lättare! Det är lättare för politiker, det är lättare för tjänstemännen och det är kanske t.o.m. lättare för vissa jordbrukare, för då behöver ingen tänka själv, utan det är färdigt tänkt från rikssidan! Men det är inte det som är det bästa för det åländska lantbruket.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman!

Första tilläggsbudgeten är lagd för 2004 och efter vad som aviserats finns nu också medel till kommunerna att söka för att kompensera den dyrbara rehabiliteringen av narkotikamissbrukare. Det finns inga klara regler för hur det skall betalas ut. Beloppet kanske inte känns tillräckligt stort, men det är i alla fall en god början.

 

Då det gäller behandling av narkotikaberoende krävs en centralisering enligt min bedömning. Det här är mycket komplicerade individer och komplicerade frågor man har att göras med. Behandlingsverksamheten är ganska vittomfattande. Det är uppsökande verksamhet, det är motiveringsarbete för att få dem att överhuvudtaget söka någon form av vård eller rehabilitering. Ibland krävs det avgiftning, behandling eller någon form av strukturerad öppenvård, samverkan med stöd till framför allt missbrukarens anhöriga och övriga i omgivningen. Framför allt behövs det eftervårdsinsatser. Någonting som också bör tas på allvar är utredningsverksamhet för att man skall försöka få missbrukaren förankrad tillbaka på arbetsmarknaden. Av avgörande betydelse är också i vilken utsträckning missbrukaren får kontakt i samhället efteråt, att man får stödinsatser där, att man har en möjlighet att komma tillbaka efter man har varit borta.

 

Allt detta kräver en viss erfarenhet och kunskap, och det är någonting som man lär sig med tiden, av misstag och försök.

 

Då det gäller narkotikamissbrukarens olika missbruk är det viktigt att man får kartlagt hur mycket han använder. Är det en regelbunden användning eller är det tillfälligt, bara ren förströelseanvändning? Man kan inte skicka någon på behandling som inte har ett reellt beroende, man måste få det väldigt tydligt och klart utrett innan man skickar iväg någon.

 

Så har vi nästa sak som är viktig, nämligen upphandlingen av hemmen som man skickar missbrukaren till. Det finns en uppsjö av olika behandlingshem i dag, mer eller mindre bra. Investeringen är mycket kostsam, dels ekonomiskt, men det kan också vara psykiskt för olika personer. Här bör man utreda om det finns behandlingshem som är effektivare än andra. Fungerar vissa behandlingsmetoder bättre än andra? Finns det särskilda behandlingshem för missbrukare som har psykiska sjukdomar? Är behandling för barn och öppenvård effektivare i öppen än i sluten vård? Hur kostnadseffektiva är olika behandlingsalternativ? Är ingen behandling bättre än ett behandlingshem? Gotland har vissa prov på hur man kan pressa priserna avsevärt genom en tidig upphandling och forska i dessa områden. Vid upphandlingen kan hemmets verksamhet granskas mycket ingående. Man kan se på reglerna för patienter och för personalen, hur är personalen utbildad? Finns det läkare, finns det psykologer, finns det arbetsterapeuter där? Hur stor är personalomsättningen? Hur stor andelen återfall finns det? Hur mäter man återfallen? Hur upplever de som tidigare köpt tjänster att verksamheten fungerar? Hur ser eftervården ut? Vad ingår i kostnaderna för den? På vilket sätt tar man hand om anhöriga till missbrukarna och hur ser senaste boksluten ut?

 

Det här är någonting som måste startas i god tid före varje verksamhetsår och är mycket tidskrävande, men det finns stora pengar att förtjäna på det här området.

 

Det kommer också signaler om att vården för missbrukare kan bli så dyr att vissa kommuner kommer att få ekonomin utslagen helt och hållet om de får alltför många missbrukare. Då kan man också fråga: har vi inte lite för små kommuner? Är det dags för en sammanslagning om vi har så pass känsliga kommuner att man inte ens klarar av att hantera sina egna missbrukare. En viktig fråga för den närmaste framtiden är hur man skall få till stånd en sammanslagning med att fortsättningsvis behålla den regionala identiteten så bra som möjligt. Det är stora problem med detta. Norra Åland håller på att försöka få en gemensam socialcentral, men det har visat sig att det är en uppgift som inte är lätt att genomföra.

 

I pengarna ingår också en del förebyggande arbete: åtgärder för att minska efterfrågan och intresset för att använda narkotika. Det kanske är en av de viktigaste frågorna vi bör jobba med. I den preventiva verksamheten har vi polisen med som vi måste försöka få att arbeta mera preventivt än vad jag har förstått att verksamheten är just nu, att man har ett bättre socialt samarbete.

 

Vi har också en ny metod som har dykt upp här som man kanske bör känna till och fundera lite över, nämligen att man använder en medicin, subotex, vid vården av missbrukare på Åland. Det har man hållit på med i ungefär ett års tid. Subotex är ett narkotiskt preparat av typ opiat och till samma grupp hör också heroin och morfin. På samma gång som det är en medicin är det också en populär drog bland vanemissbrukarna. Subotex har visserligen varit väldigt effektiv vid vård av vissa tunga missbrukare, främst de som håller på med obiater. Risken finns nu att missbrukare som börjar få problem med att skaffa sina egna preparat försöker få en vård med subotex för att därigenom få legal narkotika utskriven åt sig. Det är någonting som vi bör fundera på och känna till.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Orsaken till att detta budgetmoment har kommit till antar jag är att det är orimligt att någon kommun skall tvingas att höja sitt skatteöre på grund av att man har en eller två klienter som har blivit så tunga för kommunen att man inte klarar av att finansiera dem. Tänker man ur klientens perspektiv måste det vara fruktansvärt att bo i en liten kommun och kanske vara den som leder till att alla kommuninvånare måste betala högre skatt för att ens förflutna eller för den situation man har hamnat in i. Det är alltså mycket bra att momentet har kommit till. Man kan säkert alltid diskutera beloppet. Men det är väl detta som är tilläggsbudgetens styrka: det är svårt att sia in i framtiden hur många gånger det här kommer att hända. Förhoppningsvis är det för högt, att det inte kommer att behövas, men det är väl naivt att tro.

 

Om det är som ltl Åke Mattsson säger att det saknas regler, så är det någonting som måste tillses att de kommer till, i så fall att det är så.

 

Det värmer mig att ltl Åke Mattsson talar för en centralisering av frågorna. Det har jag kämpat för länge och jag är glad att det finns flera som ser att det är viktigt att vi koncentrerar kunskapen centralt helt enkelt.

 

Jag håller helt och hållet med och stöder ltl Åke Mattsson i allt som gäller hans tal om hur viktigt det är med kunskap när det gäller förebyggande behandling och eftervård.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag tackar för stödet. Om det inte var tillräckligt tydligt stöder jag verkligen att pengarna kommer och jag tycker att det är bra att de finns med i tilläggsbudgeten och hela den biten. Det var bara en tanke i övrigt: att man ser hur pass svaga våra kommuner börjar bli i dag, att vi kanske behöver i god tid börja se över detta, när det kommer signaler att man inte har pengar så det räcker alla gånger.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Detta är en väldigt angelägen fråga. Jag vill endast säga att det kunde ha varit hedersamt av ltl Åke Mattsson att säga att pengarna har tillkommit tack vare en finansmotion som socialdemokraterna lade med mig som första undertecknare, en motion som också gick igenom i finansutskottet där man föreslog att landskapsstyrelsen i skyndsam ordning utarbetar en modell för finansiering av missbrukarvården och att medel anslås i nästa tilläggsbudget. Vi har ännu inte sett något av modellen, men det är bra att medel har anslagits i tilläggsbudgeten, men det som för oss är oklart, och det hoppas jag att vi får en förklaring på, är att man har tagit bort 55.000 under moment 45.10.30 Understöd för missbrukarvård. Det är lite oklart här hur man har laborerat med pengarna. Det skulle vara bra om man kunde få en förklaring.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag instämmer i det mesta av vad ltl Åke Mattsson sade. Samordningen är viktig. Det är svårt för de enskilda kommunerna att göra och få en effektiv upphandling och få ett lågt pris på behandlingsdygnen, som man faktiskt betalar enligt. Så dyrt är det. Jag är väldigt glad över att pengarna finns med; jag var med och utarbetade det alkohol- och narkotikapolitiska programmet och det var där som man fastslog att det skall ges ett anslag – inte i en motion – som kommunerna kan få när de får hög kostnad för vård av missbrukare, en vård som kan slå sönder kommunens ekonomi. Så dyrt är det när det är små kommuner; även stora drabbas av det. Hur de sedan skall fördelas? Det är klart att man måste hitta riktlinjer, hur stor procent av kostnaderna osv. Kanske man t.o.m. också måste fastslå vilken typ av behandlingshem som kommer i fråga.

 

Fru talman!

Jag är glad, eftersom det finns flera Mattsson, att även ltl Christian Beijar säger vilken Mattsson han menar. TALMANNEN: Repliken riktar sig till ltl Åke Mattsson. Ltl Sune Mattsson: Jo, men jag sade till fru talman att jag tycker att man skulle kunna säga vilken Mattsson det är när det finns flera.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Anslaget har kommit upp i tilläggsbudgeten precis i enlighet med de skrivningar som finns i finansutskottets betänkande och som kanske härstammar från den motion som ltl Christian Beijar m.fl. hade. Där fanns också ett förslag om ett anslag på 200.000 euro. Det här är nu ett försök från landskapsstyrelsens sida och att man under den senare delen av det här året skulle ha 150.000 euro. Det är fråga om en överflyttning från 45.10.30 av 55.000 euro, själva uppgiftsområdet finns fortfarande kvar, men man har fört över det till ett enda moment.

 

Det finns en modell som egentligen är senare tillkommen än tilläggsbudgeten och bygger på att kommunerna har en självrisk, och självrisken är enligt bosättningsstrukturgrupp. Man följer alltså det allmänna landskapsandelssystemet och också att det finns ett kostnadstak samt att det finns en behandlingsplan för klienten i fråga.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Det finns bara en risk med att det är en så stor summa pengar, att allting ligger i samma pott, att de pengar som är avsedda för förebyggande verksamhet, som också är mycket viktigt i det här sammanhanget används till vård när det inte finns några tydliga regler.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Man skall se det precis som det ligger: att 55.000 euro har förts över och blir 205.000 euro. Det är nämligen 150.000 euro som är tänkt för att stöda kommunerna för missbrukarvård. Det finns i rambudgetförslaget för 2005, 2006 och 2007 också en summa pengar för detta ändamål.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Ronald Boman:

Fru talman!

Debatten här i lagtinget tycks varje dag numera handla om droger och drogbekämpning, och det är väl ganska naturligt. Det var ett stort antal lagtingskandidater som ställde upp med huvudmotivet att de skulle bekämpa drogerna och de som har blivit invalda vill ju visa för sina väljare att nu skall vi ta i det här!

 

Men jag tänkte inte ta upp drogfrågorna utan momentet Försäljning av aktier och Ålands Utvecklings Ab. Som bekant är Ålands Utvecklings Ab ett samhällsägt bolag som bl.a. driver en elfirma som konkurrerar med andra elentreprenörer här på Åland. Som framgår av texten har landskapsstyrelsen redan tidigare föreslagit att landskapets aktier skulle överföras på Ålands Utvecklings Ab, och det kämpar jag emot och har fått något oväntat stöd här, verkar det som! När man inte lyckades överföra alla aktier till Ålands Utvecklings Ab har man beslutat överföra Chips A-aktier som vi har i samhällets ägo till detta illustra bolag! Värdet av aktierna är enligt dagens kurs 1.759.875 euro eller ca 10,5 miljoner gamla mark.

 

Jag kommer i detaljbehandlingen att försöka få stopp på detta slöseri genom att föreslå att motiveringen om överlåtande av Chips aktier till Ålands Utvecklings Ab utgår.

 

Ålands Utvecklings Ab snedvrider konkurrensen på Åland genom att de kan driva sin investeringsverksamhet med skattepengar för vilket ingen ränta krävs. Landskapsstyrelsen skall inte på detta osunda sätt konkurrera med de privata företagare som finns på marknaden. På tal om osunda principer så sitter styrelseordföranden i ett av de bolag som Ålands Utvecklings Ab gått in med pengar i samtidigt i Ålands Utvecklings Ab:s styrelse – tala om att sitta på två stolar!  Det torde vara omöjligt i alla rättsstater, men här på Åland går det bra!

 

Jag hoppas att åtminstone de nya ledamöterna här i lagtinget ser den uppenbara orättivsan i detta förfarande och röstar med mig om förkastande i den detaljbehandling som så småningom kommer.

 

Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

När det gäller det sista anförandet vill jag säga att jag hyser starka känslor för de uttalanden som ltl Ronald Boman senast gjorde. Det är någonting osunt över hela utvecklingsbolaget. Det är inte sund konkurrens att ett bolag med samhällspengar går in och stöttar privata bolag med riskkapital. Jag har inte så god kännedom om bolaget som ltl Ronald Boman, men om det de facto är så att det dessutom finns ledamöter i bolagets styrelse som samtidigt är ledare för bolag som lyfter pengar, så är det ju korruption! Så kallas det i andra länder, jag vet inte vad landskapsstyrelsen kallar det, om det är sund näringspolitik!

 

Det känns lite med det här som med kk-huset, att man nästan inte kan ta det på allvar. Varför vill majoriteten satsa – och nu vill jag ha ett besked – är det 15 miljoner som kk-huset skall få kosta eller är det som ltl Fredrik Karlström 13,6 miljoner? Är det 13,6 miljoner är det helt uppåt väggarna. Det finns ingen ute i det här samhället som tror på att det skall kunna förverkligas till 13,6 miljoner. Det är barnsligt! Det är att slå blå dunster i ögonen på folk om man säger att nu skall det bli kk-hus för 15 miljoner när av det 1,4 miljoner är bara projektering, bara att ta fram papper, det blir inte något mera verkligt på grund av det! Skall man förverkliga det för 13,6 miljoner och det kostar 15 miljoner, då skall ju majoriteten säga nej. Då har ni plöjt ännu mera pengar i den här fantastiska satsningen som enligt er skall rädda Ålands turism! Det är en ballong, ja, det är inte ens en förstamajballong, utan en politisk ballong som luften har gått ur redan innan ni har fått upp den i luften! Finansutskottet måste säga vad som är ekonomiskt realistiskt i det här sammanhanget. Som jag uppfattar det är det rena rama politiska köpslåendet för att den här landskapsstyrelsen skall hålla ihop eller så måste man slakta ner luftslottet så att det inte kommer att fungera, varken som kulturhus eller som kongresshus! Varför skall man sätta ner 15 miljoner i skattemedel när det finns privata intressenter? Varför frågar man inte överhuvudtaget de privata intressenterna?

 

Nej, bästa liberaler, hur gärna ni än vill ha det där kk-huset så måste väl vissa ekonomiska realiteter också gälla för er! Nog kan jag förstå, och jag tycker också att det är viktigt med ett kulturhus, men då måste man jobba målmedvetet på någonting som man tror att skall kunna förverkligas och inte lura folk, att nu skall det bli kk-hus! – inte för 15 miljoner utan för 13,6 miljoner. Nu är de ansvariga i landskapsstyrelsen inte närvarande, men jag antar att majoritetsrepresentanterna kan svara. Man säger att man skall sälja ut fastigheter för 8 miljoner, och det kanske är en förutsättning för att sjösätta kulturhuset för 13,6 miljoner. Men om man inte får fastigheterna sålda för det här priset, vad händer då? Skall man sälja ut dem till underpris? Är det att förvalta skattebetalarnas pund på ett ärligt och hederligt sätt?

 

Nej, fru talman, det här är nog en ekonomisk politik som inte socialdemokraterna kan ställa sig bakom. Vi är övertygade om att det i dag finns intressenter och finansieringsmöjligheter att bygga ut t.ex. Arkipelag med en kongressdel som inte belastar landskapets budget som det här förslaget. Vi är också övertygade om att man måste ha finansieringen och driften klar innan man börjar detaljplaneringen, precis som det här lagtinget sade för bara några månader sedan. Nu är igen den ballongen också i luften!

 

Lantrådet säger att vi är öppna för fortsatta diskussioner. Men vad tänker han göra? På vilket sätt skall han ta sitt ansvar? Det finns fortfarande inget driftsavtal, och det kräver vi att det skall finnas innan man sätter igång detaljplaneringen, precis som lagtinget har beslutat. Annars har man inte några garantier för att det fortsätter att dränera landskapets verksamheter.

 

Fru talman!

Om vi skall komma vidare på den här viktiga frågan hur Ålands lagting skall stöda turismnäringen så önskar socialdemokraterna att vi håller fast vid de grundläggande principerna om driftsfinansiering och om att privata intressenter skall vara med och bygga ut kongressdelen, och vi ser att det mest konkurrenskraftiga projektet är att bygga kongressen ihop med hotell Arkipelag. Vi skall komma ihåg att den övervägande delen av kongresser på Åland är inte större än 30 personer. Och så länge som det inte finns fungerande flygförbindelser till Åland, utan man far med några sådana här små första världskrigets flygplan mellan Åland och Mariehamn, så kan vi inte dra hit hundratals personer från EU och varifrån de nu skulle komma, enligt bl.a. ltl lBritt Lundberg – ett strålande förslag från hennes sida, och det är så det skall fungera, man skall bjuda in EU-kongresser. Men det finns inga rimliga chanser att få hit de där människorna, inte kan de sitta och skvalpa på färjor timme ut och timme in som har mycket möten och har skyndsamt!

 

Vad gäller kk-huset finns det säkert olika modeller, men där är det klart att landskapsstyrelsen måste ta ett större finansieringsansvar, för det finns helt enkelt inte samma lönsamhet i verksamheten som för kongresser. Det kulturhus vi vill bygga skall vara ett som alla står bakom. Det här som pratas om att kulturmänniskorna är så för satsningen på kk-huset, det stämmer inte. Det visar bara på att lantrådet inte har kontakt med kulturmänniskorna när han påstår det. Vi kan också tänka oss att om kongressdelen finansieras mer med privata intressen, så lämnar det ett utrymme för satsningar av den typ som här har nämnts, dvs. golfbanor, kulturhus, satsningar på sjöfartsmuseet och satsningar på Bomarsund t.ex.

 

Jag tycker att det också finns en viss könsobalans i prioriteringarna av turistsatsningarna: dykning, golf, motorbanor. Det är väldigt vanligt att män sysslar med det och visst finns det några enstaka kvinnor, men drar man upp det igen så synliggör man inte det som jag är ute efter: att kvinnor i dag, turister, ofta är i grupp, cykelturism, är intresserade av kultur. De flesta kvinnor som turistar och som har egna pengar reser till platser där de får ta del av olika kulturevenemang. När det gäller operapublik, museipublik, teaterpublik, så är den stora majoriteten kvinnor. Och om man också inom turismen lägger an på det här, så kommer man att få ut pengar ur en större marknad. Det där har jag också många gånger försökt göra turistförbundet uppmärksammat på. Man kan bara titta på deras broschyrer, så det är många som spelar golf, fiskar osv. Det är nästan bara män. Efter det att Anne-Helena Sjöblom och jag uppmärksamgjorde turistförbundet på detta för några år sedan har man försökt ändra på det, men man marknadsför inte aktiviteter för kvinnor på samma sätt som aktiviteter för män. Även om familjeturismen inte är den som ger de mesta pengarna är det väl ändå viktigt att Åland, med tanke på sina naturresurser och den mycket vänliga och mänskliga skalan, riktar in sig på barnfamiljer och att det här skall beaktas när man diskuterar turism. Jag tror säkert att golf, segling, dykning och fiske är väldigt lukrativa satsningar på turism, för det är också så att män gör av med mera pengar på aktiviteter när de turistar än kvinnor. Men det betyder inte att kvinnor inte har pengar, utan det är lika mycket att man inte är medveten när man gör investeringarna vilka aktiviteter som kvinnor är intresserade av.

 

Fru talman!

Jag ville ta upp en sak som ltl Ragnar Erlandsson nämnde om och som jag många gånger har tagit upp och som jag hoppas att finansutskottet gör ett ställningstagande om för att vi skall få en ändring i processen. Det gäller de s.k. förhandlingarna eller överenskommelserna som landskapsstyrelsen ofta i sina beslut sätter in för att motivera att landskapsstyrelsen har gjort neddragning i andelar av olika slag till kommunerna. Det finns också i rambudgeten en skrivning, där man, tycker jag, på falska grunder redan annonserar ut att man har på gång en överenskommelse med kommunförbunden om hur man skall gå vidare med att se över andelarna till kommunerna. De s.k. förhandlingarna måste få antingen ett regelverk och kommunförbundet måste då rätta sin verksamhet efter det så att de som förhandlar för kommunförbundet har ett politiskt mandat. Nu är det, som någon sade här, att det är kommundirektörspartiet som förhandlar med landskapsstyrelsen och sedan säger landskapsstyrelsen, jo, men de måste ha kommunernas mandat. Men det är inte så, utan det är precis som ltl Ragnar Erlandsson säger, att det är inte några förhandlingar utan det är någon slags överläggningar. Det måste bli ett stopp på den här processen, där landskapsstyrelsen sedan politiskt kommer hit och säger, att nu har man kommit överens med kommunerna, för det har man inte gjort.

 

Jag vill att finansutskottet en gång för alla reder ut det och säger vilka riktlinjer som man skall i framtiden och om det krävs lagändringar för kommunförbundet och landskapsstyrelsen så skall det göras så att vi en gång för alla får klart för oss vem det är som har det formella och politiska ansvaret när överenskommelserna görs.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Vtm Barbro Sundback ställer en väldigt viktig fråga när hon frågar vilka kostnader det är som sist och slutligen gäller. Är det 15 miljoner euro eller är 13,6 miljoner som nämndes? Den rätta summan torde vara 13,2 miljoner, för åtminstone i de samhällsbyggen som jag har följt med har det inte bara varit byggkostnaderna utan det är det totala projektet. Det är projekteringskostnader, det är kontrollantarvoden, det är inventarier, det är helheten. Så säger landskapsstyrelsen också när man säger att man har gått in för att förverkliga kultur- och kongresshuset ”inom ramen för ordinarie budget och till en högsta kostnad om 15 miljoner euro”. Det kan inte påstås på något annat sätt än att projekteringskostnaderna är med. När jag säger 13,2 miljoner hänger det ihop med att det är 1,4 miljoner som man skall bränna iväg nu, men det har ju redan gått 400.000 euro i projektering redan. Också där skall det blir intressant att höra hur landskapsstyrelsen ser på det: Är det någonting utöver det vanliga eller är det normal praxis som gäller?

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Jag ville kommentera två saker. Det ena var vtm Barbro Sundbacks inlägg om de flyg som flyger till och från Mariehamn. Det är i alla fall tre stycken flygbolag, Finnair, estniska bolaget Aero och European som flyger och de flyger efter alla konstens regler och alla bestämmelser som finns. Planen är moderna och uppfyller alla säkerhetskrav som finns, så jag tycker att vi skall inte blanda in de privata operatörerna här i lagtingssalen.

 

Det andra är detta med manligt och kvinnligt. Det är klart att de förslag som jag har räknat upp i mitt anförande för en stund sedan kanske kan anses vara mera manliga än kvinnliga, men tanken med mitt koncept och förslag är inte att det är politikerna här som skall bestämma vad det skall satsas på utan det är näringslivet som skall komma med idéerna om vad de vill driva. Om det sedan kommer någon som vill bedriva en manlig striptease-show är det väl någonting annat som man får diskutera sedan.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tycker att de flyg som nu går till Mariehamn är bedrövliga, om man tänker på att vi skall utveckla turismen och konferensturismen. Jag tror säkert att de privata gör det bästa de kan, och det är därför vi har det som vi har eftersom marknaden för Åland är så liten. Men nog känns det väldigt konstigt när man kommer in i de där flygplanen och bagaget skall man själv sätta i något utrymme och sedan är det någon som säger någonting och så sitter man där fruktansvärt inpackad! Det finns inga förutsättningar som jag ser med den trafik vi har i dag att utveckla turismen. Det måste vara en annan typ av flygförbindelser. Inte är det någon kritik riktad mot just de privata, utan de gör naturligtvis vad de kan under rådande marknadsvillkor. Vi får vara glada för att vi har åtminstone det, för det har närmast blivit sämre än bättre med flygtrafiken och det gäller inte kanske bara Åland utan det gäller väl nästan alla regioner, att om man skall ha bra billiga flyg så skall man åka till Bryssel, New York, Singapore, till de stora metropolerna i den globala värld vi lever i.

 

När det gäller frågan om genus och turism tror jag att det är en intressant och viktig diskussion. Det är inte det att jag förmenar varken den ena eller den andra att dyka, men det är ekonomiskt klokt att tänka efter vad kvinnor efterfrågar på sin semester. Jag tror att det är viktigt att samhället trycker på. Det finns nämligen inte sådana företag som ser på det här på samma sätt som politikerna.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsstyrelseledamoten Lars Selander, replik:

Fru talman!

När det gäller det planerade kk-huset har det framförts en hel del här i dag om det. När det till att börja med gäller kostnadsberäkningen är det så att taket om 15 miljoner euro är taget på basen av den kostnadsberäkning som finns från februari detta år som innehåller byggherrekostnader, byggnadstekniska arbeten, VVS-arbeten, elarbeten och även en reservation som är relativt stor, knappat 1 miljon. Kalkylerna var på 15,5 och det har man nu bantat till 15 miljoner, som alltså skulle inkludera allt detta. Till den delen finns det ingen oklarhet vad som ingår och inte ingår.

 

Efter att kk-huset är förverkligat så kommer det att göra att det blir mycket bättre förutsättningar att trygga flygförbindelserna till Mariehamn och Åland. Vi har, precis som sades, redan tidigare flygförbindelser både västerifrån och österifrån. Vi har också möjligheter att komma till Mariehamn med de fartyg som trafikerar på Mariehamn. Kk-huskommittén har varit och tittat på olika hus runtom, bl.a. i Kuhmo; det är betydligt mycket sämre möjligheter att komma till den orten än till Åland, som ligger centralt mellan Finland och Sverige. I tilläggsbudgeten finns det med en skrivning att man skall se på privata finansiärer.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det var intressant att landskapsstyrelseledamoten Lars Selander nämnde Kuhmo. Jag är nämligen väldigt väl förtrogen med det projektet och den verksamheten, eftersom jag både har varit där på deras kammarmusikfestival, jag känner VD för hela projektet bra; hon satt tillsammans med mig i regionkommittén och de hade t.o.m. ett stort EU-möte där. Då åkte vi faktiskt buss dit och européerna, de kunde inte för sitt liv förstå vad de skulle göra dit ut i skogen! Hade det inte varit en EU-konferens där de hade fått allt betalt, hade de nog aldrig rest dit, det är jag nog alldeles övertygad om. Men det är klart att om någon annan betalar kan man väl åka dit! I Kuhmo satsar man helt på innehållet, och det går väl runt, men det är en bygd som utarmas mycket och det är frågan om hur man klarar sig. Flygförbindelserna är inte till Kuhmo, utan sedan skall man en lång väg med buss ännu. Men de kämpar på!

 

Det där med flygförbindelserna var intressant, att om vi bygger kk-huset så blir flygförbindelserna bättre! Jag skulle vara väldigt intresserad av sambandet. Skall det lösa sig automatiskt på något sätt? Att när vi får det är kk-huset så börjar någon att flyga på Åland! Är det så det är tänkt, ledamoten Selander?

 

Landskapsstyrelseledamoten Lars Selander, replik:

Fru talman!

När det gäller driften av kk-huset har vi sagt i tilläggsbudgeten att det skall undersökas om det finns eventuella övriga intressenter. Det är också en bit som man tittar på, parallellt med det som finns från tidigare. De personer som kommer till landskapet, på kongresser eller på kulturevenemang, kommer då att generera en hel del till övrig verksamhet runtom i samhället, s.k. kringeffekter, som är väldigt viktiga för oss: hotellnäring, taxi, bespisning osv.

 

När det gäller könsfördelningen, som vtm Barbro Sundback var inne på i sitt anförande, är det så att när det gäller kongresser men också kulturevenemang är det en förhållandevis bra fördelning. Jag förstår att man lyfter fram dykningen, eftersom jag har sysslat med det tidigare, men det finns också väldigt många kvinnor som dyker, så inte skall man se dykning som ett mansintresse.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Att få privata intressenter att delta i driften är inte någonting nytt som landskapsstyrelsen skulle börja diskutera och undersöka. Vi beslöt det i samband med ordinarie budget. Varför tar det så lång tid? Vad väntar ni på? Är det inte viktigt kanske? Det är liksom en senare fråga, en detalj i sammanhanget som man kanske ordnar upp sen på sluttampen! Det har gått tio år faktiskt och nu sade lagtinget väldigt tydligt att man bör ha detta klart. Jag tycker att den här landskapsstyrelsen saknar trovärdighet i den här frågan. Man borde redan ha fått ett driftsavtal till stånd, men det skall man nu börja undersöka! Ja, det är lite som att gå med en viss kroppsdel före in i framtiden hela tiden!

 

Det var intressant att höra att könsfördelningen var förhållandevis bra på kongresser. I vissa fall tycker jag att landskapsstyrelsen redan har gått väldigt långt i sin detaljplanering, medan man i mera väsentliga ekonomiska sammanhang kanske inte har hunnit lika långt. Men jag är glad för att könsfördelningen kommer att se så där bra ut i samband med de framtida kongresserna - och att det är kvinnor också som dyker är roligt att höra!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det kan inte hjälpas, men man får lite den känslan att det finns någon sorts desperation nu från vtm Barbro Sundback och oppositionspartierna när det gäller kk-huset, dels därför att det verkar som om majoriteten håller ihop, att vi har en fungerande majoritet att det skall kunna byggas och dels för det andra därför att den kommer att kunna åstadkomma någonting! Man måste alltid komma ihåg att det är oppositionens och  framför allt vtm Barbro Sundbacks främsta uppgift att försöka torpedera de projekt som majoriteten lägger fram i sina försök att bygga samhället vidare. Och vtm Barbro Sundback har varit ganska framgångsrik med det under årens lopp, det måste man medge. Men jag tror att det är viktigt att man nu visar fasthet och faktiskt går vidare.

 

Den modell som vtm Barbro Sundback pekar på att man skulle bygga ut Arkipelag med en konferens- och kongressdel är utan tvivel ett intressant alternativ, men man måste komma ihåg några saker i det sammanhanget a) då blir det en mindre satsning som görs egentligen för ett speciellt hotell, och det stämmer inte med de grundläggande intentionerna med det här projektet att vi skulle göra en infrastrukturell satsning för den åländska turistnäringen samt b) det andra stora problemet med den satsningen är att gör man den återstår det att göra en till satsning för kulturen på Åland, för det har vi alla varit överens om att vi borde göra. När jag har funderat på de här alternativen - jag har faktiskt försökt tänka igenom alla alternativ som finns – så har jag kommit fram till att det är att försöka lura allmänheten att säga att det blir ett billigare alternativ. Jag är ganska säker på att den dagen man lägger ihop investeringskostnaderna för ett konferens- och kongresscentrum, som har byggs intill eller ihop med Arkipelag och ett kommande kulturhus, så kommer slutnotan att vara betydligt större än det som vi egentligen i dag talar om. Det är ett problem. Jag har själv en gång i tiden låtit mig övertalas, av socialdemokraterna framför allt, i en sådan här fråga och det gällde Idrottsgårdens utbyggnad här i Mariehamn kontra en separat simhall. Det skulle bli så mycket billigare därför att de miljoner som skulle satsas på Idrottsgården var alltför mycket pengar. Vi ser att verkligheten blev dubbelt större. Jag tror faktiskt att vi har ett likdant scenario framför oss som vi diskuterar här nu.

 

Fru talman!

Jag tycker också man skall komma ihåg när vtm Barbro Sundback talar vitt och brett om de privata investerarna eller det privata näringslivet, att alla initiativ som åtminstone har kommit till mina öron hittills handlar om olika sätt att finansiera det på. Det är inte så att någon gör en egen investering, men man har varit beredd att satsa pengar och så kommer det i förlängningen ändå att betalas av landskapet, på sätt eller annat.

 

Det andra, fru talman, är att skall vi bygga ett renodlat kulturhus i Mariehamn är det, enligt den behörighetsfördelning vi har här, en renodlad kommunal satsning och skall vi se det som ett erbjudande från stadsstyrelsens ordförande att Mariehamns stad är beredd att bygga och göra den här investeringen kommer projektet naturligtvis i en lite annan dager. Men som boende och skattebetalare i Mariehamn tycker jag faktiskt att det skulle vara bra, med tanke på mina barns skolgång och mina äldre anförvanters omsorger att vi kanske skulle hantera pengarna i Mariehamns stad på ett annat sätt och att när vi har en situation vi kan lägga ihop konferens och kongress tillsammans med kultur och få en infrastrukturell satsning som landskapet har sagt sig vara villig att göra. Då är det nog väldigt dåligt sett ur Mariehamns synvinkel om vi skulle försöka förstöra det projektet och sedan ta på oss en jättestor investering i Mariehamns stad. Men man kan naturligtvis diskutera på olika sätt.

 

Fru talman!

Jag tror det viktiga är att vi försöker se till att vi kommer framåt med projektet nu och jag tror att det är väldigt viktigt att finansutskottet, som nu har både rambudgeten och tilläggsbudgeten strax på sitt bord, faktiskt värderar de olika alternativen, ser vilka alternativ som har en politisk möjlighet att realiseras som sådant samt ser: vilka finansieringsalternativ är de bästa, sett ur skattebetalarnas synvinkel på Åland.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Lantrådet började med att slå fast att det fanns en bred majoritet för den lösning som nu lanseras och det skulle liksom köras igenom och det var det bästa! Han slutade med att säga att nu skulle finansutskottet reda ut vilken modell som kunde väntas få en politisk majoritet bakom sig och hur finansieringen skall bli! Det skulle också finansutskottet utreda. Jag är imponerad av den strålande fasthet som lantrådet visar i denna fråga! Igen är han beredd att lämna över ansvaret till någon annan. Nu är det finansutskottet! Förut har vi hört om majoriteten och om planeringskommittén som skall fixa till det så att det blir färdigt för 13,2 miljoner eller vad det nu är, men i alla fall en helt orimlig siffra! Något så oansvarig lantråd som vi har i dag, det har jag aldrig tidigare varit med om!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det verkar lite grann som om förste vice talman Barbro Sundback saknar sakliga och substantiella argument och då börjar man ta till den typen av argumentation som vtm Barbro Sundback använder sig av. Det viskas här att det är kanske en härskarteknik! Det är möjligt, men jag tycker att vi skall försöka hålla oss till sak och respektera varandra som personer fortsättningvis.

 

Fru talman!

Man kan naturligtvis tolka saker på olika sätt. Förste vice talman Sundback vet mycket väl hur processen går vidare med olika ärenden. Vi har lämnat klara och tydliga förslag från landskapsstyrelsen som debatteras här i lagtinget. Nu är det upp till finansutskottet att värdera om vi är på rätt i landskapsstyrelsen eller om man vill på något sätt justera det. Jag hoppas och tror att de förslag som vi har lagt fram skall kunna hålla genom hela behandlingen i lagtinget och i lagtingets organ därför att förslagen är så väl grundade.

 

Det vill jag säga, fru talman, till förste vice talman Sundback och alla andra, att det är minsann ingen lätt process att försöka få ihop en välfungerande majoritet när det gäller den här typen av projekt. Jag har varit med ända sedan början av nittiotalet och kämpat med det här projektet, på olika sätt, och det har verkligen inte varit lätt med olika stadsplanemässiga ändringar och olika byten hit och dit. Hela tiden har jag tyvärr känt ett starkt motstånd från förste vice talman Sundback i de olika funktioner som hon har innehaft under den här processen. Man får väl säga att förste vice talman Sundback har varit ganska framgångsrik när det har gällt att bromsa och därför förstår jag i viss mån desperationen som börjar krypa fram nu när man närmar sig ett förverkligande.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Lantrådet tycker att jag verkar desperat. Nä, inte blir jag desperat över någonting som händer här i det här huset! Jag är inte den typen som blir desperat, men det kanske stärker lantrådet att häva ur sig någonting sådant. Jag har inte bromsat projektet; jag har i vissa skeden haft annan åsikt, men jag har varit med och drivit fram den stadsplan som gäller, de underjordiska parkeringarna osv. Ganska länge tyckte jag att kanske vi ändå skall förverkliga det här projektet. Men när man sedan ser att det inte från kulturhåll finns det stöd som behövs för att detta skall lyckas, när man samtidigt säger att det finns privata intressenter som vill satsa på kongresshuset, då måste man reagera! Man kan inte år efter år slå huvudet i väggen, och det är ju det som händer med projektet nu att det har blivit en sådan prestige att det skall igenom, inte kanske för alla i majoriteten, men det andra målet med detta är att hålla ihop majoriteten. Det säger lantrådet själv, att det är minsann inte lätt! Och det är det säkert inte. Men om man skall tänka på pengarna och vad som är ekonomiskt klokt, så visst finns det ett annat alternativ och jag tror inte alls att det blir något dåligt att bygga till fastigheten Arkipelag med kongressutrymmen, utan tvärtom kommer det att fungera på ett effektivt sätt. Det finns ju inga pengar för att driva det här stora huset! Det finns inga pengar för någon kulturverksamhet! Ingen behöver flyga hit för att se på något folkmusiklag eller någon ungdomsorkester – det kommer inga turister, tro mig! Det kan vara roligt för oss ändå.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

 

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Viktigast för mig och den här landskapsstyrelsen är att vi kan göra en satsning som skapar framtidstro och att vi tryggar sysselsättningen och skattekraften i det åländska näringslivet, framför allt i den bransch som vi tror att kan vara en framtidsbransch för Åland, nämligen turistnäringen.

Att säga att det är för att hålla ihop den här landskapsstyrelsen tycker jag är att försöka strö dimridåer. Däremot kan jag hålla med om att det är svårt att skapa en bred enighet kring något projekt eller något alternativ i lagtinget. Det har vi gjort nu och det är viktigt att vi håller ihop det. Börjar vi arbeta enligt den modell som vtm Barbro Sundback har förespråkat innebär det att vi snabbt flyttar oss tillbaka till ruta noll och i början av nittiotalet, och jag tror verkligen inte att det är den signalen som det åländska näringslivet och den åländska turistbranschen behöver nu. Jag läser vikande siffror när det gäller beläggningen från olika marknader och jag ser att man behöver göra en ordentlig injektion och jag tror att det här kan vara det som ger en ny start och en investeringsvilja också ute i det privata näringslivet. Jag hoppas att man behandlar detta seriöst i finansutskottet och så skall vi försöka gå vidare också i landskapsstyrelsen.

 

Eftersom förste vice talman Sundback sitter som talman nu, får jag väl återkomma i något annat sammanhang i den vidare debatten!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Göte Winé:

Fru talman!

Det var intressant när jag fick tilläggsbudgeten och började bläddra i den. Jag fick se moment 45.15.33 och såg att oj, vad mycket pengar, det här ser jättebra ut! 205.000 euro! Nu kommer vi äntligen att få den drogpolitik som vi vill ha och det kommer att finnas möjligheter för kommuner att få hjälp med att få iväg vuxna och ungdomar på behandling. Men sedan började läsa mer att i det skall ingå en ungdomsbehandlartjänst, 55.000 euro, kommunernas drogförebyggande arbete och så pengar för att hjälpa kommunerna med behandlingshem. Har jag förstår det här rätt? Jag hoppas att jag har fel och att jag har missförstått någonting. Det här ser lite ut.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun-Mari Lindholm sade i ett radioprogram att landskapsstyrelsen har så mycket förebyggande arbete så att radioprogrammet inte skulle räcka till! För mig får gärna ledamoten Gun-Mari Lindholm presentera ett exempel.

 

Finns det någon viss summa undansatt för kommunernas drogförebyggande arbete? Är det en viss summa säkrad? Jag hoppas det!

 

I placering på ett behandlingshem ligger just nu summan på 100.000 euro. Vi kan börja fundera att kanske inte landskapsstyrelsen skall betala hela behandlingen, kanske hälften. Men hur många får vi med den summan? Jag stöder också det som ltl Åke Mattsson talade om: att man försöker köpa upp vissa behandlingshem. Det är också så att vi kvalitetssäkrar behandlingshemmen, man kan kolla upp vad det är, det blir inte ”den lilla grisen i säcken” utan man vet vad man får. Vi har märkt redan nu att ibland kanske vi anlitar ett behandlingshem och så märker vi, att oj, det här kanske inte var så bra. Genom det här förslaget kan man fara dit och studera det före, prata med dem osv.

 

Jag är rädd för att man kan ställa det förebyggande arbetet och behandlingen mot varandra. För mig är det väldigt kortsiktigt. Skall vi se på det långsiktiga får vi inte spara in det förebyggande arbetet i kommunerna. Skulle vi där börja spara in tror jag att vi igen om 5-6 år kan ha en boom. Just nu tycker jag, när jag är ute och jobbar på fältet, att det ser relativt bra ut och att många kommuner på landsbygden har fått en otroligt bra verksamhet med stöd från landskapsstyrelsen och jag hoppas att det inte försvinner.

Jag har börjat fundera på landskapsstyrelsens policy. För ett par år sedan hade vi mer missbrukande ungdomar än någonsin. Det var jätteoroligt, alla bara svartmålade allting. Sedan började det hända saker, vi började dra in lite på krogarnas öppethållningstid, vi gick ner till kl. 0300, men det har vi ändrat igen till kl. 04.00! Jag är rädd att man minskar på momentet för kommunernas drogförebyggande arbete. Om jag har förstått skrivningen till momentet rätt, så är jag rädd för att det här är en försämring, ingen förbättring, men ni får gärna rätta mig.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Enligt landskapsstyrelsens intentioner får man ganska mycket verksamhet ute i kommunerna för att förbättra för den enskilda när det gäller behandling för 150.000 euro på ett halvt år. Det är på årsbasis 300.000 euro. Det är 100.000 euro mer än den finansmotion som kom från socialdemokraternas sida, så jag tycker att det är lite underligt att man nu tycker att det är för lite och för dåligt. Jag tycker att man kunde ge ett erkännande att vi har gått en socialdemokratisk motion till mötes, finansutskottets betänkande och dessutom har vi ökat anslaget med 100.000 euro. Egentligen borde detta kunna skötas genom de landskapsandelar kommunerna får för sociala tjänster. Men ovanpå allt det så ger man ändå den här möjligheten för att inte enskilda skall komma i kläm i en fattig kommun, så att inte socialnämnd, styrelse eller fullmäktige skall kunna säga nej när det finns behandling att tillgå. Det här skall möjliggöra det. Vi säger – för den som kan läsa – att 55.000 euro finns fortfarande kvar där, och det har jag sagt redan tidigare, för ungdomsbehandlartjänsten som redan finns samt för de andra kommunala drogförebyggande verksamheterna. Det är ingenting som ändras, bara förbättras!

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Oj, jag har tydligen jättesvårt att läsa och det kan väl vara ganska intressant! Men om jag missförstått det här så ber jag om ursäkt. Jag frågade tidigare om jag har förstått det rätt. Man kan väl i alla fall få resonera, men det är bättre att läxa upp! Jag tar väl den här uppläxningen då. Hur är det med kommunernas drogförebyggande, finns det kvar? Är det ingenting som man skär bort, så är jag jätteglad. Jag var bara orolig och jag ville bara kolla upp det. Om landskapsstyrelseledamoten G-M Lindholm tar allt det här personligt så ber jag om ursäkt.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

I en replik till ett tidigare anförande av ltl Åke Mattsson förtydligade jag detta. Jag tycker att det är ganska lätt att förstå eftersom det finns en skrivning av finansutskottet just i detta ärende. Jag tycker att man skall läsa det och förstå det såsom det står och inte försöka sätta in någonting annat utan försök vara lite positiv – det försöker jag vara!

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Jag lovar ledamoten Gun-Mari Lindholm att jag skall försöka bli positiv. Jag är en så oerhört negativ person att jag lovar att försöka ändra mig! Glad valborg, förresten, ledamoten!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag ser anslaget som viktigt och bra. Däremot kan jag faktiskt till vissa del dela ltl Göte Winés misstanke om att det inte är så mycket pengar, men det är mycket, mycket bättre än det någonsin har varit förut eftersom kommunerna alltid själva har fått betala dessa dyra behandlingshem. Det är, som sägs här, fråga om ett halvår. Jag vill påpeka att jag tror att detta har kommit till tack vare alkohol- och narkotikapolitiska programmet, där vi efterlyste pengarna och där jag varje gång när jag har försvarat och talat om programmet efterlyst dem. Det har sagts att det kommer i tilläggsbudget. Ltl Gun Carlson var med, så jag tror att vi är båda medvetna om att det har varit en önskan och snarast ett krav att pengarna skall komma. Mera pengar kan säkert användas och jag hoppas naturligtvis också som ltl Göte Winé att det drogförebyggande arbete som pågår både i Mariehamn och andra kommuner skall kunna fortsätta och utökas. Det är ännu bättre att man förebygger så att vi slipper använda de här pengarna till behandlingshem.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Jag hade inte tänkt blanda mig i debatten om tilläggsbudgeten, men det är vissa frågor som fortfarande kvarstår från behandlingen i samband med rambudgeten som jag inte fick svar på och därför tar jag mig friheten.

 

Jag skulle vilja uppdatera frågorna angående stödet till jordbruket. Min kollega ltl Anders Eriksson nämnde investeringsstödet storlek och att det i princip kvarstår ungefär 400.000 euro av anslaget.

Jag ställde en fråga i samband med behandlingen av rambudgeten till berörda minister. Där står där att bevillningen anpassas till de årligen budgeterade medlen. Man beviljar anslag till investeringar så långt medlen räcker och då frågade jag vad som händer när anslagen är förbrukade. Tyvärr tror jag inte berörda minister var närvarande och tyvärr är hon inte nu heller, men kanske vicelantrådet Jörgen Strand, som är finansminister, kan svara på frågan. Som redan sades av ltl Anders Eriksson är det en signal till jordbruket: hur ställer sig landskapsstyrelsen gentemot jordbruket och hur ser de på framtiden. Man får uppfattningen att hit men inte längre, och det får räcka så långt det räcker! Där hoppas jag få ett klarläggande.

 

Det har mycket diskuterats om kk-huset och jag har också några frågor som fortfarande inte är riktigt klargjorda. Det gäller framför allt driften. Det står i kommittébetänkandet att garantier för driften skall bestå av Mariehamns stad, landskapsstyrelsen och Ålands turistförbund. I tilläggsbudgeten står det att när man har kommit lite längre och har anbudsunderlag, eventuellt skall bjuda ut det och efterhöra privata intressenter. Men om det är så att det inte kommer några privata intressenter, vad händer då? Då står landskapet och staden som garanter plus landskapet också via turistförbundet som garant. De är också beroende av bidrag från landskapet. Det har diskuterats i tidningspress och i andra sammanhang att turistförbundet är villiga att påta sig hela driften och sälja kk-huset, vilket jag inte anser. Jag anser att turistförbundet skall vara en marknadssäljare, man kan vara med och marknadsföra anläggningen, men man skall inte blanda in driften, för det blir en subvention från landskapet.

 

Ytterligare när det gäller driften ställde jag en fråga i samband med rambudgeten och jag måste faktiskt ställa samma fråga igen: Varför frångår landskapsstyrelsen principerna i förhållande till allhallen? Där byggde man hela huset och överlät till ett driftsbolag att stå för garantierna; privata intressenter gick in med aktiekapital: Eckerölinjen, Eckerö kommun med en stor garanti plus en massa turistföretagare. Här finns ingen, men här skall landskapet också stå för garantierna av driften. Det är att frångå tidigare principer. Det bevisar det vacklande, att man inte har en rak linje när man bedriver politik, utan hela tiden svänger det, hur man ser på det. Det är klart, det har kommit nya politiker in i bilden förstås, men jag tror inte att det är de som har påverkat.

 

Lantrådet Roger Nordlund påstod att vi i oppositionen var desperata för att vi lyckats spricka upp regeringspartierna. Ja, bäste lantråd Roger Nordlund, jag tror inte han känner mig personligen, men jag tror inte att jag blir desperat av så små saker att jag skulle bli desperat över att jag inte får en spricka i regeringspartierna. Jag hoppas verkligen att de håller ihop och driver igenom detta och kan bevisa att de står för det som de har varit med och startat. Jag tror inte att det kommer att gå igenom. Det finns inte en möjlighet att bygga ett hus under sådana här premisser att man skall få ett totalanslag på 15 miljoner där det skall ingå i princip det som landskapsstyrelseledamoten Lars Selander räknade upp. Jag vet inte om jag missade det, men säkert sade han också att detaljplaneringen skulle ingå i summan, men han kan i så fall uppdatera det.

 

Det är mycket ältande fram och tillbaka om kk-huset och jag står för en politisk uppfattning. Jag tror inte att det kommer att gå igenom för er, jag tror att vi får ett kk-hus där kommittén plus arkitekt skall ge ett underlag för när de skall gå in i detaljplaneringen, om jag har förstått saken rätt. Skall de då göra en bedömning: kan vi påbörja detaljplaneringen? Men det är bara en bedömning. En arkitekt jobbar för sitt, han ser sina pengar hemåt om vi kan påbörja en detaljplanering. Det är klart, han skulle vara dum om han inte drev en linje att det här klarar vi av att bygga för 13,4 miljoner exklusive detaljplanering. Ännu värre är om vi som politiker går på en sådan sak. Resultatet blir att vi påbörjar en detaljplanering av huset, konstaterar när vi får in anbuden att det är för dyrt och så skall det börja prutas, som det oftast gör med projekt. Vi kan räkna upp många här som av olika anledningar inte fyller vissa krav för att det har prutats, projekt som har byggts i samhällsregi. Men i senare skede, i tilläggsbudgeter, skall det fyllas på igen! Skall slutsumman bli 17 miljoner, 20 miljoner eller vad? Det är inte rättvist gentemot skattebetalarna att tro att man driva igenom ett projekt i små kostnader till ett pris som alla skall kunna omfatta, men som i verkligheten slutar på ett helt annat sätt, som aldrig kommer fram.

 

Jag hoppas att finansutskottet gör en rättvis bedömning och kommer till ett, som jag tror, vettigt förslag. Det finns ännu många saker som jag skulle kunna nämna, t.ex. ett förslag om tillbyggnad av kongresshuset på Arkipelag, men det har blandats in privata aktörer som enbart drar nytta av det, men allting går att förhandla om, precis beroende på hur man säljer ett koncept. Det går att sälja ut hela konceptet när det är byggt. På något vis uppfattar jag att lösningen är desperat, som lantrådet sade, man har kompromissat sig till en summa som många av ledamöterna i regeringspartierna vet att inte kommer att hålla, men man har gått med bara för att det skall hållas ihop och vara eniga. Vi får se – jag hoppas att ni har rätt.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Om vi börjar med jordbruksstöden har vi sagt att vi skall ha en jordbrukspolitik där jordbrukarna kan vara konkurrenskraftiga med omkring liggande regioner. Vi har haft en diskussion med producentförbundet. Vi vet vad önskemålen är. Problemet är att vi måste i en budget ta upp en summa. Den som vi har som bakgrundsmaterial i rambudgeten är en annan än beloppet på 400.000 som ltl Brage Eklund nämner. Det råder oenighet, ingen kan säga att summan blir på en viss nivå; idet pratas om allt från 500.000 till 2 miljoner euro, så till den delen kommer vi att lägga oss på en nivå som ligger i paritet med de papper och de kalkyler som vi har fått från producentförbundet. Att vi skriver att man måste hålla sig till budgeterade är självklart, och det kan innebära vissa prioriteringar och satsningar på det som vi tror att bidrar till strukturomvandlingen. Jag redogjorde för ltl Anders Eriksson tidigare om detta. Men det är ingen i dag som kan säga var nivån kommer att ligga.

 

När det gäller kk-huset känner vi till skrivningen om att ett färdigt avtal skulle finnas för driften, men vi har diskuterat den frågan mycket i landskapsstyrelsepartierna och kommit fram till att det var en orimlighet när vi inte vet förutsättningarna. När lagtinget har behandlat rambudgeten och tilläggsbudgeten vet vi om vi får sälja fastigheter, vi vet om taket på 15 miljoner håller, när vi vet det så kommer vi att gå ut och göra allt vad vi kan för att få ut till det här till de privata aktörerna som har intresse. Det finns enstaka som har visat ett visst intresse i de breda diskussioner som vi har haft med näringslivet. Men det är ingen som uttryckligen har sagt att man vill sätta namnet på papperet så länge man inte vet förutsättningarna. Vi kommer att veta förutsättningarna när lagtinget har tagit rambudgeten och tilläggsbudgeten.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Vicelantrådet Jörgen Strand nämnde att han har haft en positivare inställning till investeringsstöden i samband med ltl Anders Erikssons anförande. Jag märker nu också att det finns mera öppenhet när det gäller anslagen och han redogjorde också för den tekniska delen. Jag hoppas och jag tror att vicelantrådet Jörgen Strand har en sådan inställning att finns det möjligheter kommer han också att vara med och stöda det. Det skulle förstås vara roligt att veta exempel på bra satsningar.

 

Så till det arma kk-huset. ”När man vet förutsättningarna”! Innan man börjar detaljplanera måste man väl ha klart för sig vilka förutsättningarna är – jag hoppas att det är det som vicelantrådet Jörgen Strand menar i det här fallet.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Ltl Brage Eklund får det att låta som om vi i landskapsstyrelsen på något sätt skulle ha varit negativa till jordbrukets utveckling. Det är tvärtom så att vi försöker hitta lösningar där vårt åländska jordbruk skall vara konkurrenskraftigt och speciellt utvecklas till att bli ett konkurrenskraftigt jordbruk. Men ltl Brage Eklunds lösningar är tydligen att alltid komma upp och säga att bidragen skall ges till kreti och pleti, och det håller jag inte med om, utan vi måste titta vad som kan göra vårt jordbruk konkurrenskraftigt.

 

När det gäller kk-huset medgav jag att skrivningen i finansutskottet enligt vår mening var omöjlig att uppfylla. Men efter att vi kom med i landskapsstyrelsen har vi frångått konceptet att det rakt av skall vara staden och landskapet och vill få in privata, och det har vi lyckats med i skrivningarna i tilläggsbudgeten. Det är min övertygelse att bara vi kan få ett beslut om att huset skall byggas så kommer de privata med. Så mycket signaler har jag. I vilken omfattning kan jag dock inte säga i dag. Man kan också se det som så, då man jämför det med det som ltl Brage Eklund gör, att tack vare detta euforiska på Eckerö bidrog man till att det kanske blev en felsatsning. I stället har vi undersökt alla möjligheter och ser vad som är optimalt för samhället, vad är optimalt för turistnäringen och vad är optimalt för kulturen. Det är det som är det viktiga för oss.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag har överhuvudtaget inte påstått att landskapsstyrelsen är negativ till jordbrukspolitiken, utan jag ville ha ett klargörande hur landskapsstyrelsen ser på anslagen och vad de tänker göra. Jag begärde exempel på satsningar. Vi skall vara medvetna om att procenterna är fastställda av EU.  (Från salen: inte alla) Inte alla, men större delen av dem. Skall vi vara konkurrenskraftiga gentemot omkring liggande regioner hoppas jag att man följer upp den här delen.

 

När det gäller kk-huset nämnde vicelantrådet Jörgen Strand att det kanske var en felsatsning, att vi stod på barrikaderna i Eckerö och satsade aktiekapital och då hade det nog inte kommit dit. Nej, men det kanske hade varit så att det hade inte varit någon allhall byggd överhuvudtaget då. Det kommer också att bli bra och resultatet börjar svänga och det börjar bli bättre; det är en inkörningstid som får kosta lite. Vi visade i varje fall att vi trodde på det ändå. Det kanske har gett det utfall som siffrorna och undersökningarna visade. Det är kanske det som man lite kan sammanslå med siffror och undersökningar om besöksnäringen gällande kk-huset också, att det är inte riktigt rätt allting som står till pappers.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Nej, visst är det så att allting skulle vara så mycket lättare om man skulle ha en glaskula och veta hur framtiden ter sig. Jag kommer också mycket väl ihåg vilka alldeles strålande siffror jag läste om vad det skulle ha för synergieffekter och vilka besökarsiffror man väntade sig i Eckerö. Men för Eckeröhallens skull skall vi hoppas att det håller på och vänder. Det var egentligen inte det jag skulle kommentera utan det var en annan sak, nämligen att jag har haft förmånen att delta i byggnadskommittén i ett annat mycket beramat projekt, nämligen Mariehamns stads badhus, som byggs till en kostnad av 12 miljoner euro. Min erfarenhet där är att visst kan man fortsätta att styra projektet politiskt när man sätter igång att bygga. Det gäller för det första att få till stånd en skicklig projektledare, och det anser jag att vi har och dessutom en intresserad byggnadskommitté med en drivande och kunnig byggnadskommittéordförande, och det tycker jag också att vi har. Inte har väl någon här heller hört någonting om att badhuset skulle behöva mera pengar, så jag tror att det finns möjlighet att styra upp politiskt bara man vill och har kontroll.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Ltl Katrin Sjögren nämner glaskula och nämner allhallen. Jag kan säga att undersökningen har gjorts av samma person angående besöksnäringen och effekterna av den för kk-huset och allhallen. Jag hoppas att han inte har lika mycket fel när det gäller kk-huset som han hade om allhallen angående ringeffekterna. Badhuset är i och för sig en kommunal angelägenhet, men det skulle vara beklämmande om de inte kan hålla sig inom de anslag som har beviljats, för jag tror att det kan vara en tillräcklig belastning ändå.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag tycker att ltl Brage Eklund motsäger sig själv. Han uppgav siffror på att kk-huset skulle komma att kosta 17-20 miljoner euro. Dessutom har jag förstått att den undersökningen som man har gjort om kk-huset så har man reviderat på basen av de erfarenheter som man har gjort i Eckerö med Eckeröhallen. Vi skall hoppas på det bästa!

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag förstår inte riktigt ”motsäger sig själv”. Eckeröhallen hade ett byggnadstak på 35 miljoner och utifrån det fick de bygga om de klarade av det. Det har i princip ingenting att göra med det här projektet. Jag nämnde vad det eventuellt kan sluta på när man måste fylla ut ett ofullständigt kk-hus tills det blir helt funktionsdugligt; då kanske det slutar på 17-20 miljoner. Så har det oftast gått till där projekt har satts igång utan att anslagen har räckt till från början. Man har varit medveten om det, men man kör igång. Jag är lite rädd för att det är samma taktik här.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Landskapsstyrelseledamoten Lars Selander, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är tråkigt att ltl Brage Eklund inte har tilltro till den expertis som har jobbat med projektet. Jag tänker då på projektledaren med en organisation bakom sig och med den långa erfarenhet han har. Han har tagit del av de skissritningar som finns och har på basen av det tagit fram en kalkyl på vad det skulle kosta. Det är på det sättet man jobbar i byggprojekt, att man anlitar experter som får titta på sina bitar. Skulle det visa sig i längden att, mot förmodan, ltl Brage Eklund skulle få rätt tror jag inte den här personen kommer att jobba så mycket längre. Jag kan också glädja ltl Brage Eklund med att i dessa kostnader som jag räknade upp tidigare – byggherrekostnader – ingår också kostnaden för detaljplaneringen.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag vet inte om jag har sagt att jag har något misstroende gentemot projektledaren. Jag vill påstå att när man tar ett politiskt beslut om att ett tak är 15 miljoner så blir det så att man måste anpassa projektet, man bantar ner. Någonstans skall det tas, om utgångpunkten har varit 17 miljoner, som det har pratats om tidigare, så är det 2 miljoner euro som skall prutas bort. Därför min misstänksamhet: man driver igenom ett projekt som man i slutändan vet att inte kommer att sluta på 15 miljoer. Men jag sade tidigare att jag hoppas att jag har fel!  Den dagen får landskapsstyrelseledamoten Selander påminna mig och rätta mig!

 

Landskapsstyrelseledamoten Lars Selander, replik:

Fru talman!

När det gäller kultur- och kongresshuset följer vi samma principer som man följde när det gällde allhallen; man tog fram en kostnadskalkyl och man fick en ram: inom de här kostnaderna skulle man hålla sig, och det gjorde man. Så är avsikten också med kultur- och kongresshuset. Den kostnad som är framtagen i kalkylen är något över 15 miljoner för huset, men det är givet, sätter man ramen på 15 miljoner måste man anpassa projektet så att man håller det taket. Det är vad vi nu skall jobba med i kommittén.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag har en viss aning om hur det brukar gå till när man bygger. Jag har varit engagerad i kommunala byggen och haft en viss insikt. Ingen har kommenterat mitt påstående angående driften: varför man har frångått principerna från tidigare, där landskapsstyrelsen nu går in i själva driftsbolaget och ger garantier. Det är inte nog med att landskapsstyrelsen går in och bygger utan man blandar sig i driften också. Här är alltså principerna ändrade.

 

FÖRSTA VICE TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lagtinget tar nu lunchpaus och vi startar igen kl. 12.30. (Kl. 12.05).

                                            -------------------------------

(Kl. 12.35). Plenum fortsätter.

 

Ltl Kalle Alm:

Fru talman!

För det första vill jag säga att det är väldigt skönt att vara obunden! I diskussionen om kk-huset är vi lite splittrade i de obundna. Jag stöder det till fullo. I vilken utformning ramarna blir kan inte vi bestämma just nu för tillfället.

 

Det har också diskuterats flygtrafik. Jag har inte fullmakt att tala om allt vad som sker där, men jag kan i alla fall säga att det finns en arbetsgrupp som jobbar så att det skall ordna sig till Ålands fördel. Det är så, som har sagts förut, att det är vi ålänningar som skall sköta den.

 

När det gäller kk-husfrågan måste man se till att man även kan samarbeta med kulturen samt även med Mariepark och Dennis Jansson. Jag tycker att vi ledamöter, även jag och Ålands befolkning måste ändra vår inställning till turismen och i princip svänga 180 grader. Vi skall bli vänliga, service-minded så att turisterna de facto känner sig välkomna att komma till denna fina ö.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

Föredras för tredje behandling ärende nr 3:

 

Lagutskottets betänkande nr 22/2003-2004 angående trafikbrottslag för landskapet Åland. (FR 9/2003-2004).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid andra behandlingen eller att förkasta detsamma. Först tillåts allmän diskussion och därefter föreläggs lag­förslaget för antagande. Först tillåts diskussion och därefter förläggs lagförslagen för beslut var för sig. Slutligen föreläggs motiveringarna för godkännande i enda behandling. Diskussion .

 

Ltl Christian Beijar:

Fru talman!

I samband med andra behandlingen aviserade jag att vid ärendets tredje behandling komma med förslag till en kläm, vilket jag alltså kommer att göra i samband med detaljbehandlingen.

 

Innan jag känner att ärendet känns färdigt behandlat för dagen vill jag ändå ge några synpunkter, eftersom frågan om rattfylleri förefaller att vara väldigt aktuell, inte bara på Åland utan i de omgivande regionerna också. Orsaken till det har naturligtvis att göra med bl.a. den höga konsumtionen. Nu börjar det komma siffror från olika håll som har med alkohol att göra, dvs. Alko presenterar höga försäljningssiffror 10-20 procent utöver de vanliga. Vi kan läsa dagligdags i tidningen att trafikrattfylleriet ökar. I riket finns siffror på en ökning upp till 30 procent. Detta har då skett under en väldigt kort tid. Vi kan komma ihåg att det inte är många månader som skattesänkningen på alkohol har förekommit. Det betyder att redan nu skördar vi frukterna av den förda alkoholpolitiken, dvs. vi har en kraftig konsumtionsökning som har lett till ett ökat trafikfylleri, upp till 30 procent på riksnivå. Detta kommer också att få konsekvenser på Åland och antalet trafikrattfyllerister kommer att öka och därmed också olycksrisken. När vi har diskuterat den här frågan har jag i olika sammanhang också tagit fram ökningen av olycksrisken när s.a.s. människan börjar få promillen, och olycksrisken ökar hela tiden med antalet ökad promillemängd. Man kunde konstatera i Sverige redan när man sänkte från 0,5 till 0,2 promille att dödsolyckornas antal sjönk så gott som omedelbart med 8 procent. Det är bara en siffra, men också de övriga som berör rattfylleriet leder naturligtvis till en minskning av olyckorna, men framför allt måste vi komma ihåg att vi inte kan se det bara ur en ren statistisk synvinkel, utan det drabbar också den enskilda människan och den enskilda familjen på ett tragiskt sätt när riskerna för trafikolyckor ökar, vilket det gör med ett ökat rattfylleri.

 

Fru talman!

Utgående från den diskussion som har varit i detta ärende tidigare kan vi konstatera att lagtinget inte, som jag upplevde det då, var berett att i det här skedet göra ändringar eftersom man röstade ner oss när vi ville remittera ärendet till stora utskottet för så gott som omedelbara förändringar i förslaget, men däremot framgick det klart och tydligt att man förhöll sig positiv till att se detta på lite längre sikt, fundera på frågan och att man då också från utskottets sida tog upp att man inte är främmande för att sänka promillegränserna, förutsatt att man hinner bearbeta ärendet och komma med en ny framställan.

 

Utgående från detta, fru talman, kommer jag i ärendets detaljbehandling att förelägga ett förslag till en kläm.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Det är säkert så som ltl Christian Beijar säger att en sänkt promillegräns kan bevisas vara effektfull genom statistik. Men som ofta när vi lagstiftar är det en fråga om att överväga en personlig frihet för flertalet mot att det är några fåtal som inte kan sköta sig ute i samhället och kör med för hög promillehalt. För mig är det ganska självklart att förbjuder vi bilkörning helt och hållet och alkohol helt och hållet får vi inga trafikolyckor och inga alkoholrelaterade olyckor. Det är extremfallet. Sedan finns det allt däremellan till att det är helt fritt att köra hur full som helst. När vi tar steg åt det ena eller det andra hållet måste vi överväga inskränkningarna i den personliga friheten. Jag vill att man skall kunna fara ut till exempel till ett kafé på landsbygden, äta god mat, dricka ett glas vin och sedan köra hem igen. Det kan man inte med 0,2 promille på grund av att maten i sig också bildar alkohol i blodet. Då har man kanske 0,35 eller något sådant tillfälligt. Därför är jag inte för att sänka från 0,5. Däremot omfattar jag de motiv som finns. Det är viktigt att man inte kör påstruken i trafiken. Man kunde i så fall överväga en sänkning av grovt rattfylleri, för den gränsen kan man alltid diskutera. Den undre gränsen är var den skall vara enligt min åsikt, så jag stöder inte klämmen.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Jag delar inte ltl Danne Sundmans synpunkter när det gäller synen på den personliga friheten kontra risken att förorsaka trafikolyckor med tragiska konsekvenser. Jag tycker inte man kan se på det här på det sättet. Det är alldeles uppenbart att trafikolyckorna ökar när folk kör berusade.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Jag tror nog  att det är så i stor utsträckning att de som kör berusade kör berusade oavsett om vi har promillegränsen eller den lägre. Dessutom är det många som kör t.o.m. utan körkort vid upprepade tillfällen och det är människor som har personliga problem på grund av att de är alkoholister och inte kan göra bedömningarna. Jag tror inte att en sådan här sänkning har någon större betydelse i det åländska samhället, och det har man inte heller kunnat visa på med någon åländsk statistik.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Jag försökte i mitt anförande klart och tydligt säga att antalet olyckor i Sverige minskade när man sänkte promillegränsen. Det är klart och tydligt. Det finns ingenting att ifrågasätta när det gäller det. Man kan inte heller negligera det och påstå att det är de som har stora alkoholproblem som åstadkommer det här, utan det som jag tycker att också ltl Danne Sundman har missat i debatten, som klart och tydligt anfördes när vi diskuterade ärendet häromdagen, var attityden: det uppväxande släktet måste få klara och tydliga referenser i de här frågorna och därmed också förändra sina attityder. Attitydförändring sker här genom att vi sänker promillehalten och därmed omöjliggör att man s.a.s. som ungdom lär sig att chansa i trafiken.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Föreläggs först lagförslaget till trafikbrottslag för landskapet Åland för antagande i tredje behandling. Lag­tinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs därefter förslaget till ändring av körkortslagen för landskapet Åland för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda be­handling. Diskussion. Ingen diskussion. Motiveringen godkänd i enda behandling.

 

Begärs ytterligare ordet?

 

Ltl Christian Beijar: Fru talman! Jag vill göra följande förslag till hemställan:

 

”Lagtinget uppmanar landskapsstyrelsen att till lagtinget snarast möjligt, dock under innevarande mandatperiod, överlämna en framställning om sänkning av promillegränserna för rattfylleri och grovt rattfylleri.”

 

Ltl Camilla Gunell: Fru talman! Jag ber att få stöda ltl Christian Beijars förslag till hemställan.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Christian Beijar, understödd av ltl Camilla Gunell, föreslagit att lagtinget måtte anta följande hemställningskläm:

 

”Lagtinget uppmanar landskapsstyrelsen att till lagtinget snarast möjilgt, dock under innevarande mandatperiod, överlämna en framställning om sänkning av promillegränserna för rattfylleri och grovt rattfylleri.”

 

Talmannen konstaterar att förslag till hemställningskläm, som framförts i anslutning till lagstiftningsärende och om vilket utlåtande av utskott inte föreligger eller vartill förslag ej ingår i någon till betänkandet fogad reservation, enligt 41 § 2 mom. AO skall bordläggas till följande plenum för att då oförändrat antas eller avböjas.

 

Klämförslaget bordläggs därför till lagtingets nästa plenum.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 4:

 

Kulturutskottets betänkande nr 1/2003-2004 angående bestämmelser om inlösen av privata arkiv. (FR 12/2003-2004).

 

Först tillåts diskussion.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Kulturutskottet har som första lagframställning behandlat landskapsstyrelsens framställning om bestämmelser om inlösen av privata arkiv. Det är ingen stor sak som landskapsstyrelsen föreslår. Det är snarare en formsak utan större politiska verkningar, kan man lugnt säga. Det handlar om det att när landskapsstyrelsen ifjol kom med en framställning om arkivlag föreslog man att när det blir aktuellt att inlösa ett privat arkiv skulle man betala, som man skrev, ”gängse pris” för arkivet.

 

Det förra kulturutskottet ansåg att ”gängse pris” är en formulering som inte passar, för det finns inte gängse pris på arkiv, så man föreslog för lagtinget att uttrycket skulle strykas helt och hållet. Lagtinget antog lagen och när sedan lagstiftningskontrollen skulle göras föll det på att enligt grundlagens nya bestämmelser skall det finnas angivet pris eftersom det påverkar individens rättigheter och skyldigheter.

 

Därför kom landskapsstyrelsen med en ny framställning där man använder uttrycket ”full ersättning” i stället, vilket är vedertaget i flera rikslagar och som har en sådan betydelse att det faller innanför grundlagens ramar.

 

Kulturutskottet har erfarit att uttrycket ”gängse pris” också finns i många rikslagar, vilket är lite kuriosa eftersom det då de facto finns rikslagar som inte uppfyller grundlagen! Detta är snarare en fråga om hur grundlagen påverkar vårt sätt att lagstifta, som vi ofta har diskuterat här och också hur lagstiftningskontrollen de facto gör att våra lagar har högre kvalitet än rikslagar i det här fallet.

 

Hur som helst, handlar det som sagt om två ord som nu är på rätt. Kulturutskottet tillstyrker framställningen och föreslår endast en liten ändring av ingressen. Detta med anledning av att landskapsstyrelsen den första juni byter namn till landskapsregering och då är det en lagteknisk sak som man tidigare har rett ut mellan lagutskottet och social- och miljöutskottet, som vi också föreslår att implementeras här så att ”landskapsstyrelsen” ersätts med ”landskapsregeringen” i motsvarande former.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss? Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 5:

 

Bibliotekskommissionens berättelse över verksamheten vid lagtingets bibliotek för år 2003. (BB 1/2003-2004).

 

Enligt 9 § reglementet för lagtingets bibliotek skall berättelse över bibliotekets verksamhet avges för varje kalenderår.

 

Först tillåts diskussion och därefter antecknar sig lagtinget redogörelsen till kännedom. Diskussion. Ingen diskussion. Lagtinget antecknar sig redogörelsen till kännedom.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för remiss, efter bordläggning ärende nr 6:

 

Ltl Camilla Gunells m.fl. hemställningsmotion angående utlokalisering med stöd av EU:s strukturprogram. (HM 37/2003-2004).

 

Beslut har redan fattats om remiss till näringsutskottet. Ärendet bordlades den 14.4 och 26.4.2004. Diskussionen fortsätter.

 

 

Ltl Camilla Gunell:

Fru talman!

Landskapet har, som vi alla vet, en stor offentlig sektor. En arbetsplats inom offentlig sektor har ändå varit, åtminstone hittills, en trygg arbetsplats som inte varit konjunkturkänslig. Dessa "trygga" arbetsplatser finns i hög grad koncentrerade till förvaltningen och landskapets övriga anläggningar i Mariehamn. Det är helt naturligt att huvudstaben finns i Marieham; däremot borde det vara möjligt att i mycket högre grad än idag utlokalisera enhet eller delar av förvaltningen till randkommuner och skärgårdskommuner där en eller några arbetsplatser skulle vara av stor betydelse och för en del byar kanske avgörande.

 

Min utgångspunkt är alltså regionalpolitisk: skärgården och randkommunerna har också rätt till några av dessa säkra arbetsplatser i sin kommun. I Norge diskuterar man nu den största utlokaliseringen någonsin med närmare 900 offentliga tjänster som planeras flytta ut från Oslo till regionerna. Även i Finland och Sverige har man genomfört och planerar ytterligare utlokaliseringsprojekt. Det skulle kanske vara intressant för Ålands del att studera de här exemplena, kanske näringsutskottet kan titta närmare på om det finns några exempel som vore bra att ta till även på Åland.

 

Ett motiv ytterligare till utlokalisering är att man kan säga att antalet offentliga, både statliga och landskapets, arbetsplatser totalt sett har minskat över åren i skärgården.

 

Jag anser alltså - som jag skriver i min motion - att man ska använda EUs strukturmedel, i huvudsak mål 2, men kanske också mål 3-pengar  för att finansiera själva utlokaliseringsprocessen. Målet med strukturpengar är ju en omstrukturering av samhället. Jag skriver i min motion att jag tycker att man ska ta upp detta inför förhandlingarna för nästa målperiod 2007-2013, men enligt uppgift från näringsavdelningen finns det mycket pengar kvar ännu när det gäller mål 2 för åren för 20004, 2005 och 2006, närmare 2,4 miljoner euro, så kanske det här går att förverkliga redan i ett tidigare skede.

 

Kostnader som skulle kunna vara aktuella i samband med en utlokalisering kunde vara eventuella förstudier eller utredningar, anpassning av lokaler, bredband, datorisering osv. Mål 2-programmen skall ju också stöda utvecklande av skärgården och informationssamhället, så det här kunde gå hand i hand. Med mål 3 finns det säkert möjlighet till kompetensutveckling och utbildning av eventuellt ny personal. Jag tycker också att det vore intressant att pröva samma modell på privat sektor. Man skulle då med strukturmedel stöda företag som vill utlokalisera personal, tex ett företag i Mariehamn eller på fasta Åland som väljer att placera t.ex. någon avdelning eller enhet i Kökar eller sin bokföringsbyrå i Brändö eller någon annan enhet i någon av skärgårdskommunerna. Det vore intressant att höra om det här är en tanke som alls har funnits i landskapsstyrelsen. Jag har förstått av tidigare resonemang i landskapsstyrelsen att det som kunde i dagsläget vara ett mål för utlokalisering närmast skulle vara Ålandstrafiken. Det skulle vara spännande att höra hur långt den här processen har kommit och om man har tagit något beslut i frågan.

 

Vi vet alla att framtiden är osäker när det gäller mål 2-pengarna för perioden 2006-13,  eftersom de nya medlemsländerna är i stort behov av strukturstöd. Kommissionens riktlinjer för nästa målperiod borde komma så småningom och det är viktigt att landskapsstyrelsen drar upp strategier för hur man ska få del av målstöden och hur de ska utnyttjas. Enligt Keijo Sahrman som har hand om de här typen av ärenden på kommunförbundet så kommer det nationella inflytande över strukturstöden att vara ännu större inför nästa handläggningsperiod. Det här öppnar alltså möjligheten att gå in och förhandla bra för Ålands del.

 

Halvtidsutvärderingen av MÅL 2-programmet visar att det är för skärgården har betytt mycket att stöden har funnits. Problemet där är att projekten är små, i ett europeiskt perspektiv rent av mikroskopiska. Det vore bra att kanske pröva lite större satsningar och kanske i samarbete med olika aktörer i Mariehamn. Jag tycker också att det vore skäl att inför nästa förhandling se över möjligheten att också ta in Mariehamn i stödprogrammen för att betona att man ser Åland som EN helhet och för att kunna göra lite större, mer långsiktigt och ekonomiskt tryggare satsningar. Inför nästa förhandling om MÅL 2-pengarna är det viktigt att föra fram Åland som en region där också Mariehamn ingår. Jag tycker att det har varit något sorgligt att konstatera att vi på Åland inte kan göra satsningar kring kultur och kongress, som man har gjort på Gotland och i Korpo med hjälp av EU-pengar.

 

Det finns ju också andra stöd inom EU.  Gemenskapsinitiativet Leader + för åtgärder på lokal nivå för att utveckla landsbygden och bevara arbetsplatser på landsbygden har visat sig vara en bra möjlighet för Insjöfinland, Åboland och Österbotten, en möjlighet till stöd som man har använt där ända sedan 1995. Företagsam Skärgård hävdar att Åland är en region som med som med nästan hundra procents säkerhet skulle beviljas Leader+pengar, så jag hoppas att landskapsstyrelsen inför nästa förhandlingomgång också överväger alternativet om Leader+.

 

Sedan finns ju också stödprogram för riskkapital, garantisystem och startkapital inom EU för bildande av små och medelstora företag och innovationsstöd som man säkert kan försöka få ta del av.

När det gäller den nya förordningen för strukturfonderna för åren 2007-2013 är det viktigt att man inte bara koncentrerar sig på näringslivssituationen som den är idag. Ska man planera fram till 2013 gäller det att plocka fram visionerna. Hur ska Åland strukturomvandlas? Vad är det man ska söka stöd för?  Vilka är näringarna i framtiden? Hur ser kommunikationsstrukturerna ut i skärgården 2013?

 

Målet med Mål 2 under nuvarande period var 200 nya arbetsplatser och 30 nya företag. Vad gäller mängden företag finns det ännu en chans att nå målet, men i fråga om arbetsplatserna har man redan backat. Det är inom företagsutveckling man hittills har satsat mest. Utlokaliseringen kunde passa in både på målet för skärgårdsutveckling och utvecklandet av  informationssamhället. Som sagt, mycket pengar återstår.

 

Andelen stöd för målet Miljöanpassning har också använts ganska marginellt. Det tycker jag är lite underligt, för om det är något vi har sett behov av under åren så är det väl att miljöanpassa, framför allt den näring som alla här så långt som möjligt försöker undvika att ta till diskussion, nämligen fiskodlingen. Varför har man inte satsat mål 2-pengar på att sjösätta projekt inom miljömässigt hållbar fiskodling - om man nu vill behålla fiskodlingen som en näring?

 

Fru talman!

Det finns mycket att säga om framtidens näringsliv, men att stärka skärgårdskommunerna med en liten andel åtminstone offentliga tjänster ge många goda ringeffekter. En trygg arbetsplats för en person i familjen med en säker inkomst varje månad kanske skulle göra att den andra parten i familjen  vågar satsa mer på företagande.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

På självstyrelsepolitiska nämndens begäran har också finansutskottet behandlat de här frågorna i samband med landskapsstyrelsens meddelande nr 2 om EU-prioriteringar framöver. Då lyftes frågan om målprogrammen och framtida utformning av strukturprogrammen upp i finansutskottet, också just detaljen om att utlokalisering skulle vara en del av det hela betonades där, kanske delvis beroende på att det fanns en medvetenhet om att det fanns en hemställningsmotion om just detta ämne. Jag för min egen del bifaller väldigt mycket och omfattar de tankegångar som ltl Camilla Gunell för fram. Det är viktigt att också ha detta spår med i en beredning av kommande strukturprogram, och det kan föras fram som ett konkret argument för varför vi skall ha målprogrammen samt varför de är så viktiga för oss.

 

När mål 2- och mål 3-programmen utformades var det den situationen att Mariehamn var för rikt i det här sammanhanget, så det var omöjligt då – enligt hörsägen – att införliva Mariehamn i programmen. Så var det då, men det behöver inte betyda att det skall vara så i framtiden. Jag håller också med om att det är viktigt att hela Åland skall kunna omfattas av programmen.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag tackar ltl Mats Perämaa för det stöd han ger motionen och också den här frågan. Jag har också förstått att så är fallet att enligt den förra förhandlingsomgången var Mariehamn för rikt för att föras in i målstrukturen, att Åland då skulle ha fått ett nyckeltal där man generellt hade hamnat så högt att man skulle stå utanför målprogrammet. Jag tror också att det i viss mån handlar om förhandling och att det vore viktigt att presentera Åland som en region och att man på lång sikt också stärker skärgården genom att ta in Mariehamn i programmen för att därigenom kunna få till olika typer av samarbete mellan skärgårdsföretagare och företag i Mariehamn.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Nyckelordet i repliken var förhandling, och det håller jag med om. Det är synnerligen viktigt att landskapsstyrelsen tar ett grepp om förhandlingarna inför den nya programperioden. Det här är regionalpolitiskt en mycket avgörande sak för Åland. Finansutskottet betonade i sitt betänkande de här sakerna och det vill jag gärna göra personligen också.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Landskapsstyrelseledamoten Tuula Mattsson, replik:

Fru talman!

Ltl Camilla Gunell tyckte att Ålandstrafiken skulle kunna utlokaliseras. I landskapsstyrelsens handlingsprogrammet står det faktiskt om detta, alltså det nya bokningssystemt. Vi håller på att ta fram underlag för att få ett fungerande och bra system för bokningar. Vi har inte haft så bråttom med det eftersom man inte kan ta ett nytt program i användning under högsäsong, utan vi har ansett att det kan man ta på hösten när man kan prova sig fram. Det finns säkert saker som måste rättas till som inte fungerar från första början. Problemet är bara det att vi har den personal vi har här. Vad gör vi med den personal vi har nu vid en utlokalisering? Det är problemet, men viljan finns nog.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag ville få det lite preciserat från landskapsstyrelsens sida hur långt man har hunnit när det gäller planerna för en utlokalisering av skärgårdstrafiken. Jag har också stor förståelse för detta med personalen. Det är det som är den stora frågan hur man skall göra där. Därför tror jag att det är viktigt att man planerar detta på lång sikt så att man får klart med personalen om att någonting kommer att ske och att man har ett datum för när det kommer att ske. Men kanske ledamoten Tuula Mattsson kan återkomma till ungefär när i tiden man har tänkt förverkliga detta med utlokalisering av Ålandstrafiken?

 

Landskapsstyrelseledamoten Tuula Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag vågar inte ge några löften här vid vilken tidtabell sådant kan göras, men det är under arbete och jag har kopplat ihop det mycket med bokningssystemet och hur lösningen där blir.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Ltl Camilla Gunell framförde problemet med innovationsstöden och att man kanske i högre grad borde delta och ta del av dem. Jag har konstaterat att det är ett tjugotal regioner i Europa som inte deltar i innovationsstöden. När jag var nere i Bryssel förra veckan tog jag upp den här frågan och påpekade, att det är faktiskt så att det finns många regioner i Europa – ett tjugotal i alla fall – som inte  har möjlighet att delta. Då väckte jag ett sådant förslag – i den politiska grupperingen eftersom det inte var uppe till diskussion under plenarsessionen – att man borde införa ett sådant system att de riktigt små, till antalet människor, kanske också ekonomiskt svaga, regioner skulle få en större stödandel från EU än de stora och starka. Detta väckte faktiskt en viss uppmärksamhet och jag har fått en kontakt till en nederländsk kollega som finns med i en beredningsfas som  heter Kafa, och jag vet inte riktigt själv vad det innebär ännu. Jag har pratat med honom, skrivit ett informellt mail till honom om detta och han har lovat att ta med det i budgeten för 2005. Lyckas inte det i processen skall vi aktivt arbeta för att få med det i budgeten för 2006 i alla fall. Jag tycker att det är jätteviktigt att jobba för det.

 

När det gäller den andra saken som påpekades om att Åland nästa gång borde ansöka som en hel region när man söker om stöd från EU antar jag att det är så man har gjort. Jag anser att man borde påverka tolkningen av det. Jag antar att när man går in och tittar på regionen tittar man också på staden och så ser man vilken styrka staden har osv. I det här fallet har tydligen Mariehamn räknats som rikare än Gotland och rikare än Korpo och därför har man inte kommit i fråga. Man borde alltså komma till att titta på regionen som helhet. Man måste alltså försöka påverka själva tolkningen. Det borde man kanske göra före ansökan, så det är någonting som åtminstone jag kommer att ta med mig som vägkost och diskutera informellt redan på onsdag nästa vecka.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag är väldigt glad för ltl Britt Lundbergs engagemang i den här frågan och jag är glad att hon kommer att jobba vidare med den. Hon kommer säkert att få goda resultat till stånd. Jag hävdar också att det är på samma sätt som ltl Britt Lundberg anförde, att det handlar om en helhet. Jag tror att det är mera vi själva på Åland som indelar Åland i tre regioner, nämligen staden, landsbygden och skärgården. Ur ett europeiskt perspektiv kan inte det här spela den minsta roll att vi har delat in det på det här sättet. Stötestenen när det gällde Gotland och Korpo jämfört med Mariehamn var att i förra förhandlingsomgången gällde det kommuner och det var tydligen svårt att förhandla sig ur det. Jag vet inte huruvida man ens förhandlade så mycket om det, utan man följde de riktlinjer som gavs. Enligt den information jag har fått kommer riktlinjerna från kommissionen i sommar och man kan redan då börja planera för det här. Jag tror att man skall i förhandlingarna fortsätta att betona Åland som en region.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Som jag har uppfattat det har det just varit inriktat som ltl Camilla Gunell säger. Jag antar, utan att vara hundraprocentigt säker, att det är just så att man har följt regelverket och att det är regelverket man borde försöka påverka. Regionerna är nämligen otroligt olika i Europa och det är det man måste kämpa mycket med för att få övriga Europa att förstå det.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Republikens presidents framställning angående bifall till utkast till förordning om ikraftträdande av Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar. (RP 22/2003-2004).

 

Republikens presidents framställning angående bifall till utkast till förordning om ikraftträdande av ändringar i bilaga IV till 1992 års konvention om skydd av Östersjöområdets marina miljö. (RP 23/2003-2004).

 

Ärendena upptas till behandling den 24 maj.

 

Lagtingets nästa plenum är i dag kl. 13.30. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 13.17).

 

 

 

 

 

Originalfil