Plenum den 30 mars 2007 kl. 1035

PLENUM den 30 mars 2007 kl. 10.35.

ANDRA VICE TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: talman Barbro Sundback, ltl Raija-Liisa Eklöw, ltl Dennis Jansson, ltl Anne-Helena Sjöblom, ltl Sune Mattsson, ltl Jan-Erik Mattsson, ltl Veronica Thörnroos, ltl Katrin Sjögren och ltl Göte Winé).

21 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Raija-Liisa Eklöw på grund av annat uppdrag i anslutning till lagtingsarbetet: Nordiska rådets seminarium Norden som global vinnarregion, ltl Sune Mattsson från lagtingsarbetet för dagens plenum på grund av annan orsak: nämndeman i Ålands tingsrätt, ltl Katrin Sjögren på grund av annat förtroendeuppdrag: kommunalt uppdrag, ltl Göte Winé på grund av privata angelägenheter samt ltl Dennis Jansson, ltl Jan-Erik Mattsson, ltl Anne-Helena Sjöblom och ltl Veronica Thörnroos på grund av andra personliga uppdrag: Postens på Åland styrelsemöte. Beviljas.

 

 

Meddelande

Meddelas att landskapsregeringens svar med anledning av ltl Raija-Liisa Eklöws enkla fråga nr 9/2006-2007 och ltl Mats Perämaa enkla fråga nr 10/2006-2007 kommer att ges vid plenum måndagen den 2 april 2007.

Antecknas.

 

 

Föredras för enda behandling efter bordläggning ärende nr 1:

 

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Gun-Mari Lindholms m.fl. spörsmål om svensk examensbehörighet. (S 3/2006-2007).

 

Ärendet bordlades vid plenum den 28.4. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Talman!

Senaste gång vi diskuterade den här frågan tyckte jag att vi hade en väldigt bra diskussion. Lantrådet presenterade svaret, antagligen på grund av att den ansvariga ledamoten var upptagen med någonting som var mycket viktigare än det här. Det är bra att frågan höjs till lantrådsnivå.

 

En kort sammanfattning av den diskussionen kunde vara att jag fick känslan av att regeringen inte har vetat om att det här problemet finns och då kan man helt enkelt inte heller veta att det upplevs som en kalldusch av studerande som lever i den här verkligheten. Det finns åtminstone ett par olika examina där man inte är helt formellt behörig här på Åland eftersom lagen och förordningen stipulerar någonting annat än det man har med sig i bagaget hem. Det är bl.a. lärarexamen och socionomexamen. Studievägledarna har jag också nämnt. Det skulle vara angeläget att man gör någonting åt det här problemet och det tyckte jag att lantrådet också gav utfästelser om. Man ser allvarligt på problemet och man tänker göra någonting åt det.

 

Det finns tyvärr många i dag som lever i ovetskap hur det här fungerar. Med anledning av det har vi också diskuterat och debatterat senaste gång att det skulle vara viktigt att den det berör skulle bli informerad om hur läget och landet ligger. Därför yrkade jag på att frågan skulle bordläggas så att jag skulle ha tid att formulera ett klämförslag, vilket jag har gjort och det lyder som följer:

 

”Lagtinget hemställer hos landskapsregeringen om att ett informationstillfälle för studerande anordnas vid lämpligt tillfälle under året i syfte att informera om förutsättningarna på den åländska arbetsmarknaden avseende examensgiltighet. En sammanfattning av informationen kunde exempelvis läggas ut på webbplatsen www.komhem.nu.”

 

Den här webbsidan tycker jag är väldigt bra att jag tror att det är många som söker arbete hemma som också går in på den. Den är säkert länkad från AMS-hemsida och på det sättet kan man lätt hitta informationen.

 

Jag tror att det är bra att vi från lagtingets sida markerar att vi tycker att det här är viktigt. Vi vet att det är andra frågor som vi också har debatterat som tyvärr har blivit bortglömda och då tänker jag just på den här gruppen studerande där vi har talat om att man skulle få någon form av studerandekort eller information att man har rätt och möjlighet att få även planerad sjukvård hemma på Åland trots att man är skriven utanför Åland på grund av sina studier. Så länge man erhåller studiemedel från landskapet skall man kunna få sjukvården. Det här glömdes bort, det tog väldigt länge – nu har informationen gått ut, men jag tror att det tog nästan två år. Därför vill jag ge den här vägledningen till landskapsregeringen och så kan vi följa upp att det verkställs.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Det var ett bra anförande och en bra kläm som jag absolut kan skriva under. Framför allt att man lägger ut informationen på Internet är mycket viktigt. Det hjälper inte hur många tillfällen vi har om de inte är besökta och informationen inte går ut utan att man verkligen ger den på rätt ställe och framför allt lyfter fram den hemsida som besöks av många och är väldigt lättöverskådlig och bra. Just med lärare är det också ett problem;  de äldre lärarna har ju kandidatexamen, så de kommer inte i åtnjutande av den högre löneklassen. Efter att man gjorde om det till magister har man en lön och är man äldre och har kandidatexamen så får man alltså inte den högre lönen, så det finns problem på flera områden där. Jag tror att berättar man om det här så förstår ungdomarna också lite bättre vad det handlar om med lönesättningen.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman!

Noteras kan att just vad beträffar lärarutbildningen kommer man att under påsken hålla någon form av informationsmöte som AMS är involverad. När jag kom från debatten senast hade jag en sådan inbjudan i min postlåda som någon vänligen hade stoppat dit under eftermiddagen. Även om man inte kan samla alla tror jag att det är viktigt om det går ut en signal från det här huset, att man visar att den här gruppen är väldigt viktig, att man håller kvar någon livlina till de studerande, att vi visar att det är viktigt och att vi bryr oss samt att de välkomna hem. Det kan komma upp andra frågor också under en sådan här informationsträff som kan vara av väsentlig karaktär. Jag tror också att det är viktigt att nå ut via en webbplats, exempelvis den föreslagna, det kan finnas även andra.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Vi är helt överens om att man skall ordentlig information och att den skall gå ut till alla. Det är på skärtorsdagen som informationstillfället hålls här, men det räcker inte med den biten utan man bör ha en allmän information över hela landskapet.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman!

Jag tackar ltl Åke Mattsson för stödet och jag hoppas att alla grupper skulle kunna visa denna goda vilja och ge signalerna ut till våra nu åtminstone borta-ålänningar som hoppelunda skall komma hem tillbaka att vi värnar om dem gemensamt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson:

Herr talman!

Jag sade redan förra gången det här ärendet var uppe att det är bra förslag, med risk för att det luktar lite illa när jag har skrivit på det själv, men initiativtagaren var trots allt ltl Lindholm. Hon sade i sitt anförande att det är väsentligt att lagtinget markerar att det här är ett ärende av vikt och det håller jag med om. Diskussionen runt spörsmål har inte tillnärmelsevis varit lika omfattande som diskussionen om vårt svenska språk, men också där fanns det mycket olika syn på hur stort är behovet av finska sist och slutligen och man ville ha detta utrett. Examensbehörigheten som spörsmålet specifikt tar upp är också någonting som jag har noterat att studerande utanför Åland är oroliga för. Därför är det så väldigt viktigt att man tar upp den här biten; här pratar vi faktiskt om att få hem Ålands framtid i ordets rätta bemärkelse.

 

Klämmen tar sikte på att för det första ordna ett informationstillfälle och jag sade förra gången vi diskuterade att jag tror också att det är bra att man går ut via Internet; det förslaget finns i klämmen. Det är ingen idé att vi har någon strid om påvens skägg och omformulerar klämmen utan möjligtvis kan lagtinget omfatta klämförslaget enhälligt, men samtidigt vill jag skicka en hälsning till landskapsregeringen. Jag tror att ordnar man ett informationstillfälle är det bra, sätter man en sammanfattning av det på webbplatsen www.komhem.nu, men jag tror att man redan nu borde ha ett färdigt register över de studerande så att man kunde göra ett personligt utskick; då behöver de berörda aktivt söka informationen utan den kommer av sig själv om man säger så.

 

Jag sätter punkt här och vill bara med mitt anförande understöda klämmen.

 

Ltl Gun Carlson: 

Herr talman!

Jag hade inte tillfälle att vara närvarande när spörsmålet diskuterades i onsdags, men jag har en del synpunkter både på problemet som sådant och på svaret från landskapsregeringen. Problemet som det beskrivs i spörsmålet äger till stor del riktighet. Svaret är också riktigt på de flesta punkter. Det som jag tycker att man inte riktigt har beskrivit från landskapsregeringen på ett helt korrekt sätt är den sista punkten i svaret där man skriver att eventuella tjänstemäns upplevelser av lönediskriminering sannolikt kan hänföras till tjänstmännens ifrågavarande studier och utbildningsnivån; såväl i det finländska som svenska högskolesystemet tillämpas nämligen tvågradiga system, högskoleexamen på lägre nivå, Bachelor, och högre Master-nivå. Det här är både sant och icke-sant. Det är nämligen så här att i Finland talar man om högre högskoleutbildning och lägre högskoleutbildning och det har ingenting med Bachelor- eller Master-nivå att göra. Med Bachelor menar man kandidatexamen, och en kandidatexamen kan man få i Finland med ett visst antal poäng, om man har genomfört sin pro graduavhandling, alltså ett examensarbete som man i det svenska utbildningssystemet inte har på samma sätt. Master-nivå är magisternivå och det är en annan nivå, så man har litet blandat ihop det här. Men verkligheten är sådan att när t.ex. lärare från Sverige eller Finland söker tjänst här så konstaterar man att man har inte högre högskolenivå, alltså får man en lägre lön, trots att man har läst lika många poäng i Sverige som i Finland men man har inte gjort examensarbetet. Det är det här som många gånger kräver specialbeslut från landskapsregeringen att respektive tjänsteman uppfyller de villkor som man ställer på en tjänst och att alltså förklarar personen behörig och då får denna person, denna lärare – det handlar oftast om lärare, förstås också socionomer – samma lön som dem som har utbildats i Finland enligt den högre högskolenivån.

 

Under min tid som utbildningsansvarig beviljade vi väldigt många personer lön enligt den högsta nivån och jag personligen fick väldigt mycket kritik från lärarfacket för detta, för det här är egentligen en facklig fråga. Jag tycker att den här beskrivningen inte är helt korrekt eftersom magisternivå och kandidatnivå är litet annat än det som ursprungligen ligger till grund för den finska högre och lägre högskolenivån, så där tycker jag inte riktigt att man har lyckats med svaret.

I övrigt håller jag med om att på sikt kommer det att bli redigare när man får högskoleexamina tydligare och man har också bättre jämförbarhet i studierna. Där håller jag helt med landskapsregeringen i slutklämmen att jämförbarheten förbättras med hjälp av de jämförbara studiepoängen eller studieveckor, vad man vill kalla det, och också Diploma Supplement som beskriver vad man egentligen har läst på ett bättre sätt än för ut. Det blir bättre men en liten skillnad.

 

När det gäller frågan om hur man informerar så tycker jag att nätet är nog det bästa för ungdomarna i dag. Vad gäller det register som vi hörde ltl Anders Eriksson frågade efter så finns det väldigt bra register över var ungdomarna utbildar sig, var de finns, så det är inte alls omöjligt att skicka meddelande till dem. Jag tror att en sådan information går bättre fram än ett skilt informationstillfälle.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Herr talman!

Det är en sak i svaret som jag helt och hållet har glömt bort att fråga om. Nu när ltl Gun Carlson, som är väl insatt i de här frågorna, är här vill jag ta upp det. Det är ingen här från regeringen närvarande, men de kanske hör det och kan komma och förklara. Det är en sak som jag började fundera på – men förlåt vi har ju finansansvariga Wiklöf här, så han kanske kan svara på ifall man har diskuterat det tillsamman i regeringen – och det är när det står: ”I stöd av lag om genomförande av en generell ordning för erkännande av examina inom Europeiska gemenskapen, FFS/1597-1992, utfärdar en utbildningsmyndighet i det land där man avser anställas på anhållan beslut om erkännande av utomlands avlagda examina.” När jag läste detta blev jag lite rädd, att är det här någonting som vi har gett bort i och med vårt inträde i EU? Man säger ”utbildningsmyndighet i det land”. Är det så att det är Finland som nu kommer att göra det även om det är så att vi har behörighet på det här området? Vi har egentligen allt annat utom de områden som lyder under medicinalstyrelsen. Det här är en väldigt väsentlig del och som jag inte  har kommit ihåg att fråga om tidigare, men är det så att vi har gett bort det här till EU i och med EU-inträdet, sedan har det liksom kommit tillbaka till landet, i det här fallet Finland och så stannar det där, behörigheten har s.a.s. dränerats till Finland och kommer inte tillbaka till Åland? Betyder det detta är det allvarligt? Alltid när det kommer nya direktiv borde man tänka på vad är det som händer, om det är så att man faktiskt dränerar Åland i behörighetsfrågan. Det här är en viktig del. Då har allt det vi säger här egentligen inte någon betydelse.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Denna passus tolkar nog jag så att det är Åland som är utbildningsmyndigheten, men jag har inte tagit reda på desto mera. Det är just det här som vi har gjort under alla år i landskapsregeringen, dvs. man har förklarat att den och den är behörig och fullt kompetent för att söka den tjänst man vill söka. Så är min tolkning, men jag håller med ltl Gun-Mari Lindholm att det skulle vara bedrövligt om det är så att Finland på något sätt kan blanda sig i det här. Det är bara min tolkning.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman!

Det är en positiv tolkning – till vår fördel. Jag är dock illa rädd för att det i det här avseendet, precis som i andra, är landet och då är det Finland man menar. Det är inte det självstyrda Åland i EU-sammanhang. Det är så att EU vet inte om vi har två jurisdiktioner inom Finlands gränser och på det viset kan det här betyda det. Det skulle ha varit väsentligt att få det svaret nu. Är det ingen som kan svara från regeringens sida vad det här betyder? Vi får väl återkomma och i så fall gör vi fel och har gjort fel – med allas goda minne.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Ragnar Erlandsson:

Herr talman!

Det är en intressant och överhuvudtaget en mycket viktig fråga med en nyrekrytering av ungdomar till den åländska arbetsmarknaden. Det finns en nordisk överenskommelse i det här avseendet som är rätt gammal och det är klart att det kommer in nya bestämmelser som försvårar tillämpningen. Det mest uppseendeväckande fallet var den s.k. kranförarexamen där interna bestämmelser i Finland satte stopp för personen i fråga att få sin yrkesexamen godkänd. Det är ett bekymmer. Men vad gäller frågan om vi har givit ifrån oss någonting till EU så vet vi att vi får titt och tätt s.k. presidentframställningar och lagtinget får alltid ta ställning till om Finland har ingått några avtal som berör åländsk lagstiftningsrätt och behörighet; vi får ju alltid en fråga att skall vi ansluta oss eller inte? Jag kan inte påminna mig hur vi har gjort, om det överhuvudtaget har kommit fram här. Men med uttrycket ”landet” och ”vi har egen behörighet” är Åland ett eget land förstås. Men jag kan inte gå i godo för det här.

 

Men när det gäller examensbehörighet särskilt inom yrkesområdet lärare anses examina vara lite olika upplagda i Sverige och Finland, men de är helt accepterade här. Lönemässigt är en sak, och det har vi rett ut, men ett annat problem och en brist som nyexaminerade lärare har när de kommer till Åland, oberoende om de är från Sverige eller Finland, att de inte känner till den åländska lagstiftningen och hur det åländska skolväsendet är uppbyggt. Man borde ha, som man hade i gamla tider, en skolförvaltningsexamen, som man avlade innan man fick ordinarie tjänst. Där fick man läsa om den åländska lagstiftningen och hur det åländska samhället fungerade. Vi vet att vi kan välja egna läroböcker, vi har egen läroplan, vi har grundskollag, vi har förordning, vi har en självstyrelselag och det här många lärare, t.o.m. sådana som är födda och uppvuxna på Åland, väldigt lite inkomna i. Jag vet att det har förekommit fall där lärare utbildade i riket kommer hit till Åland och säger, att inte är det väl möjligt att den blåa boken skall följas, utan nog är det väl den röda i alla fall? Det måste ju vara någon låtsas lagstiftning som vi har här! Det kan vara ganska jobbigt i många fall för äldre lärare att övertyga nya självsäkra lärare om vad som gäller här på Åland! Jag misstänker att inom andra yrkesområden finns det liknande bekymmer.

 

Vi har någon gång från centern haft idén att man borde inom Ålands högskola avlägga någon form av examen i åländsk förvaltningsbehörighet, men då har vi nog fått kring öronen att så självgoda skall vi inte vara att vi börjar kräva något sådant! Det har man nämligen på Grönland och där avlägger man en särskild Grönlandsexamen och det är populärt och allmänt accepterat.

 

Ltl Åke Mattsson:

Herr talman!

Jag skall fatta mig kort, men till att börja med håller jag fullständigt med föregående talare ltl Ragnar Erlandsson om examensbehörigheten. Det gäller också poliser som läser en helt annan lagstiftning än vad vi har här när det gäller trafik, polislag osv. Det skulle kanske vara förknippat med Ålandstillägget eller liknande, en examen som man avlägger innan man börjar sitt jobb.

 

Jag begärde ordet när vi pratar så mycket om examensbehörighet för våra ungdomar, men det finns en annan viktig sak som man borde informera om och vara ganska snabbt ute med hemsidorna, nämligen om lediga tjänster. Vi har pratat om mycket om lärare och jag ringde just till Norra Ålands högstadiedistrikt om hur de hade med sökande där och det fanns sju lediga tjänster som man annonserade ut. Till dem fanns det 220 ansökningar totalt. Det är ett väldigt stort överutbud och några av de sökande har jobbat som lärare tidigare när de var studenter; då var det så stort behov av lärare på Åland att man fick ta in vanliga studenter att jobba som klasslärare. Det har förändrats ganska snabbt och jag tror att det är viktigt att man går ut med den informationen så fort som möjligt.

 

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

Herr talman!

Jag begär ordet med anledning av det som ltl Gun-Mari Lindholm anförde. Det är  ganska intressant för vi har haft den här diskussionen och samma reflektion när vi såg skrivningen i EU-meddelandet som kom som förslag inför behandlingen från utbildningsavdelningen och utbildningsministern. Då reagerade jag likadant och funderade är det så här nu att vi som fritt utbildningsland, som vi egentligen är i och med att vi har hela behörigheten på utbildningsområdet, binder oss helt till det finländska utbildningssystemet och att vi inte i de här fallen kan erbjuda egen utbildning? Den frågan ställde jag och det har vi diskuterat. Då har jag fått svaret och vi har resonerat på det sättet att högskolan på Åland följer sedan hösten 2005 Bolognaprocessen, det europeiska gemensamma poängräkningssystemet. Åland, har precis som Finland, gått in för att tillsammans med de andra EU-länderna utveckla systemet. Egentligen är systemet inte alls bindande utan det är snarare garanterande. Det är en skillnad med tanke på att våra studerandes examina och prestationer skall kunna beaktas utan problem, att det är automatiskt när de rör sig ute i EU och världen. Men utöver det här systemet kan Åland givetvis erbjuda vilken utbildning som helst som man vill. Där är det fritt fram för olika bedömningar och avgöra vilket meritvärde utbildningen sedan har i omvärlden. Det finns förstås ett alternativ att vi skulle bygga upp ett helt eget system som ett eget utbildningsland, men så långt har vi inte valt att gå därför att det sannolikt skulle vara väldigt resurskrävande – vi har inte utrett det eller givit det i uppdrag till förvaltningen – och i ärlighetens namn känns det också som att man då uppfinner hjulet en gång till. Om vi har ett system som hela Europa går in för så får vi hoppas att det också passar för Åland.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag tackar ledamoten Britt Lundberg för att hon antagligen kom från sitt arbetsrum för att ta del av den här diskussionen. Hon säger att vi kan erbjuda egen utbildning på Åland och drar paralleller till Ålands högskola. Det är bra att man är på det klara med det. Det som jag inte fick klart för mig är: Har vi på samma sätt möjlighet att själva på Åland erkänna utomlands avlagda examina eller är har vi gett bort den behörigheten till Finland med tanke på skrivningen jag citerade? Det är den springande punkten och det är en väsentlig fråga.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Eftersom jag inte har tillräcklig kunskap inom det här området vågar jag inte svara på om det är möjligt för oss från åländsk sida att bedöma en student som kommer från Frankrike och söker ett arbete här. Men vad jag har förstått är målsättningen att det skall finnas ett poängsystem som är gemensamt för hela EU. Om utbildningen finns med i poängsystemet skall vi kunna titta där, precis som Finland, Danmark eller något annat land, men om det dyker upp en utbildning som inte finns med i det här systemet och om vi sedan kan utfärda något bevis för det här så det en fråga som är för detaljrik, för komplicerad och för långtifrån mitt ansvarsområde för att jag skall våga svara på det. Den frågan får vi skicka vidare.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ytterligare ordet? Diskussionen förklaras avslutad.

 

Under överläggningen har ltl Gun-Mari Lindholm, understödd av ltl Anders Eriksson, föreslagit att lagtinget godkänner en hemställan till landskapsregeringen av följande lydelse:

”Lagtinget hemställer hos landskapsregeringen om att ett informationstillfälle för studerande anordnas vid lämpligt tillfälle under året, i syfte att informera om förutsättningarna på den åländska arbetsmarknaden, avseende examensgiltighet. En sammanfattning av informationen kunde exempelvis läggas ut på webbplatsen. www.komhem.nu.”

 

Enligt 38 § 5 mom. arbetsordningen skall ärendet bordläggas till en avgörande behandling vid plenum tidigast följande dag. Talmannen föreslår att förslaget till hemställan bordläggs till plenum måndagen den 2 april. Godkänt. Förslaget är bordlagt till plenum den 2 april.

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 2:

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion angående system   utsläppsrätter för kväve och fosfor till Östersjön. (HM nr 24/2006-2007).

 

Ärendet bordlades vid plenum den 28.3. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

Motionen upptar en idé som jag har funderat på en längre tid och sedermera fått lite flankstöd för från den borgerliga alliansen som nu regerar Sverige, där man har liknande planer. Jag vet inte konkret vad man har gjort åt det, men det kanske snart kommer nyheter från Sverige om det här.

Jag föreslår alltså ett system för utsläppsrätter för kväve och fosfor till Östersjön och det här är någonting som med fördel kunde införas på Åland och också hela vägen runt Östersjön. Vi har efter genomförandet av bevisprojektet på Åland väldigt kunskap om vilka utsläppskällor som belastar de åländska vatten och också vilka mängder kväve och fosfor som kommer till den åländska vattnen utifrån. Bevisprojektet har nyligen genomförts klart och det finns att få en presentation som jag kan rekommendera till de av er som är intresserade av vattenmiljöfrågorna. Systemet skulle till vissa delar kunna likna utsläppsrättssystemet av växthusgaser och koldioxid, dock så att det måste fungera bättre. Det systemet fungerar av olika orsaker inte så bra.

 

Ett utsläppsrättssystem skulle också möjliggöra handel med rättigheterna och det kunde dels möjliggöra en utveckling av både vattenbruk och jordbruk samtidigt som en ny bransch kunde uppstå med företag som renar vatten och tar upp kväve och fosfor med hjälp av olika tekniker och därigenom få utsläppsrätter som man kan sälja på marknaden.

 

Den åländska vattenlagen ger redan en möjlighet till detta genom s.k. förbättringsöverskott:  en belastare kan gå till sina utsläpp, och, talman, ber att få citera 12 § 5 kap. vattenlagen: ”Utnyttjande av förbättringsöverskott. Oavsett krav, restriktioner och förbud i denna lag för åtgärd eller verksamhet som kan påverka vattenkvaliteten får i den utsträckning som anges i denna lag och i landskapsförordning ny eller ändrad verksamhet eller annan åtgärd ändå komma till stånd om detta har direkt samband med ett förbättringsöverskott. Med direkt samband likställs att den som har skapat förbättringsöverskottet medger att annan utnyttjar detta.” I princip är detta redan möjligt, men det finns inte formaliserat och har enligt uppgift heller aldrig använts. T.ex. kunde ett företag i skärgården ha en musselodling, odla musslor som man tar upp och kompostera på land och därigenom sälja rättigheten till en fiskodlare som genom det får utökad rätt att släppa ut de ämnen som den andra företagaren har tagit upp. Det går också att göra det själv. Det finns, som sagt, inget formaliserat system att handla med de här rättigheterna, framför allt finns det inget tak på mängden utsläppsrättigheter. Min idé är alltså att man skulle sätta ett tak på utsläppen under vilket branschen får verka, också andra branscher som släpper ut näringsämnen, särskilt jordbruket som står för den överlägset största delen av utsläppen.

 

Det här systemet skulle vara en utveckling och en kommersialisering av vattenlagens bestämmelser och med hänvisning till detta föreslår jag att ett system för utsläppsrätter för kväve och fosfos till Östersjön utarbetas.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Om ett sådant här system skulle gå att genomföra och verkligen underlätta för näringarna, dvs. för jordbruket och fiskodlingarna som mest berörs, så att de skulle kunna verka på bättre villkor och ha tydligare regelverk runt sig och man skulle veta vad det egentligen handlar om, så tycker jag att förslaget är bra. Nu är det så mycket tro och tyckande i de här frågorna. Jag hoppas att social- och miljöutskottet kan titta på förslaget.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det stämmer som ltl Gun Carlson säger att det har varit mycket tro och tyckande, men i och med bevisprojektet, som bär det passliga namnet ”bevis”, så finns det de facto väldigt noggrant angett var belastningskällorna hänför sig från, också lokalt på Åland och framför allt det som kommer utifrån. Det är ganska nyttig kunskap för dem som tidigare har haft starka åsikter att bekanta sig med det. Jag tror att en utmaning när det gäller hållbar utveckling är att sätta ett pris på miljöbelastningen, man ger rättigheter, liksom man gör inom koldioxidutsläppssystemet, att man ger viss mängd rättigheter och sedan har man s.a.s. makten över de totala utsläppen, som sedan kan dras ner för att förbättra vattenmiljön.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag vill upprepa, att jag sade om det skulle bli bättre för fiskodlingar och jordbruk, då tycker jag dte här bra, men inte om det blir mera byråkrati.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Jag tror att det skulle bli bättre; delvis mera byråkrati, men jag tror att man framför allt skulle få lugn och ro att kunna bedriva både jordbruk och vattenbruk utan att ständigt ha diskussionen om att man är en miljöbov, för visst tål vattnen en viss mängd utsläpp. Det är naturligt, så har det varit i alla tider före människan befolkade Östersjöområdet fanns det utsläpp av närsalter som kom från luften. Det har alltid funnits. Men Östersjön tål kanske inte den mängd som vi har just nu och därför måste man reglera det på något vis. För att få ett pris på vad det kostar att vara mer miljövänlig eller att bedriva näring så behöver man ha dessa rättigheter.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Målsättningen med motionen, som ltl Sundman beskriver den, tycker jag är lovvärd om man, precis som sades i replikskiftet, att man kunde uppnå att våra näringsidkare får en lättare situation att bedriva sina verksamheter skulle det vara bra. Men det behövs lite mera än det ändå. Så länge vi har en majoritet och en regering som driver en politik som är emot näringarna tror jag inte att det här konceptet kan vända hela den bilden med en gång. Det finns problem med utsläppsrätter också. Vad gäller koldioxidutsläpp har det systemet i det närmaste raserats, vad jag förstår. Det är svårt att ha en rätt nivå på utsläppsrätter som motsvarar det verkliga behovet, så marknaden har raserats för de utsläppsrätter som gäller luftutsläpp. Vad jag förstår motarbetar det systemet i dagens läge utbyggnaden av vindkraftverk därför att man inte mera kan göra ekonomi på den här punkten. TALMANNEN:  Tiden är ute!

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Problemet med de andra utsläppsrätterna till luften av koldioxidutsläpp är enligt min mening att man har satt ett för högt tak, det blir ingen efterfrågan på förbättring för det finns lediga utsläppsrätter som industrin inte behöver, så man har helt enkelt satt ett för stort antal utsläppsrätter. När det gäller det här måste man noggrant fundera på hur mycket man får släppa ut och det är det jag menar med att bevisprojektet ganska noggrant visar på möjligheterna och så ger man marknaden, alla verksamheter som belastar vattenmiljön, den aktuella mängden. Hur det mäts osv. ser jag ett problem när det gäller jordbruket hur man skall räkna ut en viss ytas miljöbelastning, det kan vara väldigt vanskligt, men när det gäller vattenbruket är det inte vanskligt utan det är ganska enkelt eftersom kontrollinstrumenten finns redan i dag.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det är värt att gå igenom detta noggrant och det är bra om utskottet kan göra det. Även om man lyckas slå fast taken, så att man har en lagom mängd utsläppsrätter strävar vi ändå alla till att vi skall minska belastningen. Åtgärderna inom näringslivet och det offentliga går mot det att de minskar hela tiden och då måste ju utsläppsrätterna följa efter vad jag kan förstå, annars är vi snart igen i den situationen att vi har för mycket utsläppsrätter gentemot den verkliga situationen ute i samhället. Då blir det fråga om politiska igen när man skall sänka nivåerna. Då är vi lätt tillbaka till det som vi har haft med den här majoriteten att man vill vara för drastisk och man försvårar igen för näringslivet.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Jag tror att det här systemet, även om det innebär merarbete och litet mera byråkrati, är ändå bättre än att man blir ihjälslagen som i dag, i dag vill majoriteten avskaffa vattenbruket helt och det tycker jag är ytterst olyckligt för det är en viktig näring för skärgården, men med ett sådant här system skulle det uppstå nya möjligheter. T.ex. kan markägare på fasta Åland anlägga en våtmark och därigenom spara så och så mycket både kväve och fosfor för att få utsläppsrätter som man kan sälja till dem som idkar vattenbruk osv. Handeln och utbytet mellan olika näringsgrenar tror jag att skulle vara i intressant för då kunde man med dagens utsläpp, vilket man kan sätta som norm t.ex., öka vissa näringars utsläpp utan att det totala utsläppet ökar och då får man ett juridiskt hållbart system som gör att alla har rätt att idka sina näringar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Herr talman!

Utsläppstanken är ganska intressant. Ltl Danne Sundman tog upp frågan om taket. Taket måste sättas så att det i slutänden är miljön som tjänar på arbetet när det gäller utsläppsrätter. Om jag förstår tanken rätt är det så att om en jordbrukare jobbar intensivt med att minska sina utsläpp skulle han kunna sälja den här biten som han har minskat till fiskodlingen s.a.s., att de kan släppa ut lite mera i stället. På något vis skulle det bli ett nollsummespel. Det totala utsläppet skulle ändå inte öka. Men hur skulle man sätta taket? Ltl Danne Sundman hänvisar till den svenska tanken. Finns det några svar på det där?

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

För att detta skall fungera riktigt bra så borde alla Östersjöländer, som sagt, komma med och då kan man sätta ett totalt tak på de totala utsläppen, men vi skall också komma ihåg att olika regioner av Östersjön ”lider olika” av utsläppen och därför bör man kanske ha en regional begränsning också. Mycket av detta nämns i bevisprojektet, hur olika delar, den åländska skärgården av Östersjön tål utsläpp. Det här är sådana saker som måste utredas och jag tror inte att Sveriges regering har något svar på det här heller. Det är sist och slutligen en fråga som borde drivas på EU-nivå för att få systemet i alla EU-länder runt Östersjön. Grejen är att man kan få ett tak på de totala utsläppen och precis som ltl Henrik Lagerberg kan det bli en affärsidé för t.ex. en jordbrukare att sälja rättigheter som han inte behöver till en fiskoldare.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Herr talman!

Då kunde man tänka sig en internationell utsläppsbörs i Östersjön. Om vi är flitiga här på Åland och minskar våra utsläpp, så kan man sälja utsläppsrättigheterna till Polen, som troligtvis kommer att öka sina utsläpp eftersom de nyss har gått med i EU och kommer att få stöd för att konstgödsla sina jordbruksmarker. Då skulle man sätta taket internationellt och ha som mål att sänka de totala utsläppen i Östersjön för att rädda Östersjön.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Precis så är tanken att man skulle se på en total kvot för Östersjön, vad Östersjön tål s.a.s. Man skulle inte helt avskaffa alla utsläpp utan havet Östersjön tål de facto en hel del belastning, men inte så stor belastning som i dag utan man skulle göra det genom olika åtgärder, också sådana som inte begränsar någon näringsverksamhet, som t.ex. våtmarker och förbättrade reningsverk för städer runt Östersjön osv. Allt det här skulle bli mer kommersiellt intressant om det fanns behov av att tillåta utsläppen, precis som systemet med utsläpp av koldioxid från början var tänkt att gynna alternativ energi, men nu har tömmarna blivit för slappa i det systemet och det måste man hela tiden följa med och ha en vetenskaplig bas för vad recipienten tål.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 3:

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående ny källskattelag för Åland. (HM nr 2/2006-2007).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Anders Eriksson:

Herr talman!

I den här klämmen skriver vi att anser att landskapsregeringen omedelbart skulle inleda förhandlingar med finansministeriet om att nuvarande källskattelag för Ålands del utformas så att den inte försvårar för åländska företagare att anställa rikssvensk arbetskraft. Och varför tar vi upp den frågan? Jo, det gör vi för det första med tanke på – som jag tror att de flesta känner till – att den åländska arbetskraften många gånger inte räcker till. Problemet är förstås störst under sommarmånaderna, då bl.a. turistföretagen behöver anställa säsongpersonal.

 

Det nuvarande utformningen av den s.k. källskatten är ett effektivt sätt att hindra åländska företag att anställa sin säsongpersonal från Sverige. Orsaken till att vi tar sikte på Sverige är det att svenska är viktigt också inom den åländska turistnäringen och det är många som besöker Åland som är förvånade när man får betjäning på väldigt bristfällig svenska många gånger. Men det här är heller ingen kritik mot dem som tar de arbetsplatser som så väl behövs inom den åländska turistnäringen. Men en orsak till att det är på det här sättet är just källskatten. Med tanke på att den åländska självstyrelsen ursprungligen utformades för att bibehålla Åland svenskspråkigt vore det självklart att källskatten skulle ha en annan utformning på Åland.

 

Orsaken till att källskatten är så hög är en del av Finlands arbetsmarknadspolitik mot arbetslöshet, men det här har en förödande effekt för oss ålänningar som inte vet av någon egentlig arbetslöshet utan tvärtom har ett stort behov av tillfällig arbetskraft. Det här visar igen oerhört tydligt vikten av att vi skulle ha ett eget skattesystem. När det gäller tillfällig arbetskraft är det inte bara säsongintensiva branscher, såsom turism, jordbruk osv., utan också vården, även fartyg som t.ex. kryssar mellan Mariehamn och Stockholm har ett stort behov av hyttvärdinnor som kan svenska, men det är inte så lätt att få inhoppare och igen stöter vi på den slutliga finska källskatten, som faktiskt blir över 40 procent och det är inte på något sätt till gagn för den skattskyldige då ju en familjeförsörjare inte kan dra av vare sig boenderäntor eller eventuella sjukvårdskostnader mot denna skatt i sitt hemland. Det här drabbar i allra högsta grad svenskar som språkmässigt är mest lämpade för turistbranschen, som jag har nämnt tidigare. Men vi ligger mellan två storstadsregioner, och det skall vi vara tacksamma för, det gör att vi ligger nära en stark marknad, men två storstadsregioner – den ena sidan Stockholm-Uppsala och den andra sidan Helsingfors-Åbo – gör att lönerna pressas upp till i stort sett deras nivåer. Det skulle innebära att vi skulle ha lätt att få tag på arbetskraft om inte källskatten och också Finlands regler för dagtraktamente sätter stopp för det här. Det här hjälper garanterat till att driva upp kostnaderna på hela Åland genom det som kallas överhettning.

 

Herr talman!

Vi borde genast arbeta fram ett avtal likt det som har gjorts mellan Torneå och Haparanda, där man har ett ömsesidigt utbyte mot Sverige och det skulle också vara självklart för oss. Jag försökte i morse bringa lite klarhet i hur avtalet riktigt är uppbyggt och jag önskar att de som i språkdebatten sade, att det var nog inte några problem överhuvudtaget att klara sig på svenska hade kunnat sitta bredvid mig när jag skulle försöka reda ut det här. För det första ringde jag numret till Ålands skattebyrå och hamnade hos en finskspråkig telefonsvarare, men efter mycket om och men blev jag hänvisad till den internationella enheten i Helsingfors inom skattemyndigheten, där den tredje personen, som kunde säga någonting annat än att ”jag talar inte svenska”, lät förstå att det här är ett avtal om dubbelbeskattning som har ett särskilt protokoll, men den jag pratade med hittade inte några svenska texter som hon kunde skicka till mig; hon hänvisade till att det kanske finns i de svenska skattemyndigheternas Internet-service och att man där kunde få reda på hur det fungerar mellan Torneå och Haparanda. Det jag kunde förstå var i varje fall att avtalet berörde några kommuner som hade ”samma jordgräns” och jag tolkade det på det sättet att om en svensk och en finsk kommun möter varandra i kommungränsen så är de inne i det här avtalet.

 

I vilket fall som helst, så min uppmaning till näringsutskottet – som inte verkar ha någon medlem på plats – är att det här är en mycket viktig arbetsmarknadspolitisk åtgärd, det är en mycket viktig språkpolitisk åtgärd, men det kräver någon som kan finska bättre än mig för att få reda på hur det avtal som finns mellan Torneå och Haparanda fungerar.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Herr talman!

Det är en komplex fråga som ltl Anders Eriksson tar upp när det gäller källskatten. Om man jobbar på Åland utan skattebok får man betala 60 procent i skatt och skaffar man sig en källskattebok får man betala 35 procent i skatt. När det handlar om sjöfarten, så går inte den här gruppen in i subventionssystem överhuvudtaget. Man får inga subventioner för den här gruppen sjömän ombord på ett finskt fartyg, om de fortfarande är mantalsskrivna i Sverige. Löneskillnaderna mellan Sverige och Finland kan också vara problematiska. Hotell- och restaurangbranschen, som vi pratar om, är ganska säsongbetonad, så oftast är det så att man jobbar i norr på vintern och på sommaren jobbar man här nere och flyttar runt och arbetar.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det var bra att ltl Henrik Lagerberg tog upp det sistnämnda; jag tänkte på det tidigare men jag kom inte ihåg det i mitt anförande. Det är precis så att personalen inom turistbranschen flyttar runt på det sätt som ltl Henrik Lagerberg säger och det finns också många som är intresserade och skulle vilja vara under sommarhalvåret på Åland. Men när de konstaterar att källskatten blir, märk väl, inte 35 procent utan med socialskyddsavgiften plus 2,4 procent samt pensionsavgiften, beroende på hur gammal man är, 4,4 respektive 5,4 procent, så är man en bit uppe över 40 procent. Jämför man med vad man betalar i skatt i Sverige så är det klart att det blir fullständigt ointressant. Det är en komplex fråga, men det är en viktig fråga, en fråga som faktiskt skulle förtjäna större uppmärksamhet än vad den har fått här i lagtinget.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Herr talman!

Ett annat exempel är att en ålänning som jobbar på ett svenskt fartyg betalar 15 procent i skatt. En svensk som jobbar på ett finskt fartyg betalar 35 procent i skatt plus socialskyddsavgifterna naturligtvis. Så ser det också ut och det gör saken ännu mer komplex.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det är riktigt och man kan ställa sig frågan varför är det så orättvist? Jo, det är det på grund av att man i finsk arbetsmarknadspolitik vill försöka hålla den inhemska arbetsmarknaden lite mera skyddad. Men för Åland, som har ett skriande behov av arbetskraft har vi igen ett väldigt tydligt exempel på hur galet det blir när vi är en del av det finska skattesystemet. Åland är ett servicesamhälle som utöver de goda exempel som ltl Henrik Lagerberg tog upp har behov av kortare anställning, det är tydligast inom turismen.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Herr talman!

Ltl Anders Eriksson har antytt att frågan är komplex och jag vågar påstå att den är ännu mycket mera komplex än vad som hittills har framkommit, dessvärre! Den är inte bara bemängd med språkproblem utan det finns många andra djupare problemställningar som jag tycker att lagtinget måste få veta om innan man går i författning om att godkänna hemställningsmotionen.

 

Det första är att den aspekt som ltl Anders Eriksson åberopar i sin hemställningsmotion om att vi i stort sett skulle ha ett sådant system som man har mellan Haparanda och Torneå inte är jämförbart. För det första är det så att Torneå och Haparanda diskuterar ingen källskatteproblematik. Där förhåller det sig så att när det gäller de kommuner som har landgräns mot varandra över riksgränsen har man gått i författning om att den som bor och har sin hemvist i Finland och arbetar på svenskt område taxeras där man i stort sett har sin bo och hemvist samt omvänt: är det en svensk som bor på den svenska sidan, Haparande-Torneå, så taxeras man där även om man arbetar i Finland, alltså ingen källskatteproblematik förekommer i det fallet.

 

Jag tänkte också första gången jag för något år sedan varseblev den här frågan och började titta på den att man borde sörja för att eftersom det finns en påtaglig arbetslöshet i Stockholmsområdet och Åland har behov av temporär arbetskraft vid många olika perioder, men särskilt under turistsäsongen, så skulle det här vara fantastiskt och naturligtvis skulle man också den vägen hjälpa Stockholmsområdet att minska sin arbetslöshet, åtminstone temporärt. Detta i ett läge där vi har haft ont om folk.

 

Nu är det så här att när det gäller den åländska finansieringen av vår budget har vi som vi alla känner till två väsentliga inkomstkällor – vi har dels avräkningen, klumpsumman, dels skattegottgörelsen – och då är källskatten ingen helt ovidkommande fråga. Jag säger det inte för att försvåra detta ytterligare men för att klargöra att det faktiskt finns en problematik. Vi har på finansavdelningen tittat på frågan och tar vi t.ex. avräkningen för 2005 – ÅD:s underlag – så var landskapets tillgodohavanden när det gäller källskatt för begränsat skattskyldiga och löntagare från utlandet samt källskatt på ränteinkomst, som också finns med i det här sammanhanget, på avräkningssidan 2.544.818 och på skattegottgörelsesidan 2.380.043. Väsentligt i detta sammanhang var dessutom att av en viss post erhåller de åländska kommunerna 40 procent och den summan låg någonstans mellan 700.000 och 800.000. Det är alltså väsentliga summor vi talar om. Jag vill inte låta det förhindra lagtinget att ta en hemställan, men åtminstone vill jag att lagtinget skall känna till det innan man tar sin hemställan.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det är bra att finansminister Wiklöf har tittat på problematiken. Det är ofta så med en hemställningsmotion att det är väldigt få som begär att den skall godkännas så där rakt av, utan den brukar gå via ett utskott för granskning. Därför vill jag att man i näringsutskottet tittar på detta. Vi hörde tidigare under dagen att finansminister Wiklöf sade att bokslutet var så bra och det fanns hur mycket pengar som helst. Kanske inte det här behöver hindra att man verkligen tittar, som jag sade, ett viktigt arbetsmarknadspolitiskt problem och ett viktigt språkpolitiskt problem. Det är precis, som finansminister Wiklöf sade att det måste vara landgränsen, men det är faktiskt beklagligt att man som svenskspråkig inte ens via internationella enheten på skattemyndigheten kan få information på svenska så att man förstår vad det handlar om eller ens på engelska.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Herr talman!  Jag är den första att beklaga om man inte kan få service på svenska hos skattemyndigheten. Det är närmast en tragedi. Det måste naturligtvis åtgärdas, det är alldeles klart. Det som gäller Torneå och Haparanda är för att klara ut dem som pendlar över gränserna. I det här fallet handlar det om att människor skulle komma till Åland för att temporärt arbeta under en viss tid och sedan sannolikt återvända eller eventuellt, ännu bättre, stanna och bli kvar och jobba här. Jag ville bara ge uttryck för de här faktorerna så att man kan bedöma helheten kanske lite bättre. Det är inte precis strunt, det är inte bara att sänka och reducera skattelagstiftningen, utan det finns några andra lite mer komplicerande faktorer.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det jag kunde utröna i mina efterforskningar var att det fanns ett avtal om dubbelbeskattning mellan de nordiska länderna, men när det gällde detta fanns det ett särkilt protokoll. Jag ville ha reda på hur man har reglerat det rent juridiskt. Därför menar jag att om det finns ett färdigt protokoll för att åtgärda en problematik uppe i Torneå och Haparanda så borde man också kunna ha ett speciellt protokoll som reglerar problematiken när det gäller Åland för vi har ett helt annat näringsliv och en helt annan arbetsmarknad än vad man har i det övriga Finland, bara viljan skulle finnas, men vi vet hur det är när vi försöker ha avvikelser, vi blir ett skatteparadis och det blir utredningar och vi står och tuggar i tio år utan att komma någon vart. Trots den erfarenheten anser jag att man från landskapsregeringens sida skulle närma sig finansministeriet, men det är klart att man också skall ta hänsyn till de ekonomiska aspekterna som finansminister Wiklöf nämnde.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Herr talman!

Ltl Anders Eriksson har rätt att adressaten i detta avseende är finansministeriet initialt. Samtidigt är det viktigt att vi med vännerna inom den svenska regeringskretsen kan diskutera också hjälp med att få en lämplig anpassning i de här frågorna. Vi får ett ministerbesök den 2 maj av samarbetsministern från Sverige och jag tror att det här kan tänkas vara en av de frågor som kan finnas på agendan, förutom många andra, särskilt språkmässiga frågor som kommer att tas upp.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Jag vill ge mitt stöd till hemställningsmotionen. Det är en väsentlig sak som är just ett indirekt handelshinder som påverkar också andra saker, t.ex. språkbalansen inom turistnäringen. Jag vill inte heller rikta någon kritik mot de många duktiga säsongarbetare som kommer hit mestadels från Finland som gör ett mycket bra arbete utan jag vill ge möjligheterna för åländska turistföretag att kunna sin personal varifrån man finner lämpligt.

 

En stor majoritet av de inresande till Åland kommer från Sverige och en klar majoritet av övernattande kommer från Sverige så det är väldigt viktigt med kunskap i svenska språket hos den åländska turistnäringen. Det finns faktiskt exempel där det kan vara lite knackligt med det. Det beror ofta på att man är hänvisad till att ta säsongpersonal från endast ett håll och just den här frågan, bland andra, kan vara avgörande.

 

Ett litet kuriosa om man tänker sig en lösning med ett protokoll till dubbelbeskattningsavtalet så torde detta redan kunna tillämpas på Eckerö kommun om en företagare i Eckerö rekryterar personal från Gräsö eller Singö socken i Uppsala/Stockholms län, eftersom de kommunerna och socknarna har landsgräns på Märket de facto. Som ett litet tips kanske man kunde sätta detta i kraft redan på Åland!

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

(Kl. 11.45). Lagtinget ajournerar sig nu för lunch och återupptar plenum kl. 12.30.

 

                                            ---------------------------

 

Kl. 12.30. Plenum fortsätter.

 

Föredras för remiss ärende nr 4:

 

Ltl Mats Perämaas m.fl. hemställningsmotion om utlokalisering av förvaltning. (HM nr 14/2006-2007).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Mats Perämaa:

Herr talman!

Det finns två grundläggande faktorer som styr befolkningsutvecklingen i glesbygd och skärgård. Det ena är att det skall finnas arbete och det andra är att det skall finnas ett attraktivt boende. Boendet återkommer jag till i en annan hemställningsmotion, nu skall jag fokusera på delar av arbetsfaktorn.

Under alla år som jag har varit med i lagtinget har man diskuterat frågan om behovet av att utlokalisera förvaltning för att på det viset skapa en livskraftig miljö i glesbygd och skärgård. Väldigt lite har gjorts men det har i varje fall alltid funnits en vilja att försöka genomföra de här sakerna. Man har gjort ett flertal utredningar i förvaltningen om vilka delar man kunde flytta ut och man har i varje fall försökt åstadkomma någonting. Men delar av majoriteten i nuvarande landskapsregering har i skärgårdsnämnden gett uttryck för att det inte ens finns en vilja att diskutera de här sakerna. Det finns ingen vilja att göra någonting i en sådan riktning. Det är inte bara jag som refererar till diskussioner utan det finns protokollfört från skärgårdsnämndens behandlingar.

 

Utlokalisering av förvaltning har väldigt mycket diskuterats utifrån en regionalpolitisk aspekt att vi skall fördela de allmänna arbetsplatserna så att de finns överallt i landskapet. Det finns en väsentlig rättviseaspekt bakom det här och det måste också finnas med i den fortsatta diskussionen. Som grund för det kan man bara konstatera att statistiken visar att förvaltningen och de offentliga arbetsplatserna hela tiden ökar och har ökat i tätorten, medan de har minskat i glesbygden. Förutsättningarna för att bedriva näringsliv ute i skärgård och glesbygd kan man inte heller säga att har förbättrats under senare år, speciellt med tanke på den strikta miljöpolitik som också denna majoritet försöker genomdriva. Men det finns också en annan aspekt som man kunde försvara en utlokalisering med.  Avhandlingar från Sverige visar att när man har studerat utlokaliseringar så har man väldigt ofta kunnat konstatera att man har nått prestationshöjningar, effektivitetshöjningar i samband med detta, både vad gäller utlokalisering av offentlig förvaltning samt då företag har utlokaliserat sina verksamheter. Själva processen leder till att man tittar i grundstrukturerna för det arbete som utförs och det leder i samband med detta till att man kan genomföra förbättringar. Det finns alltså effektivitetsvinster att göra på detta område också . Jag har i min hemställningsmotion refererat till en avhandling som visar just på detta. Det gäller utlokalisering av företagsverksamheter. Det finns andra som refererar till det offentligas utlokalisering av sina verksamheter.

 

Bokning av skärgårdstrafiken har ofta nämnts. Det har kanske blivit symbolfrågan av någonting som kunde utlokaliseras. De är ett väldigt bra projekt, det skulle vara väldigt bra att utlokalisera just den här verksamheten för det är en sådan verksamhet som just gäller kundkontakter där man inte behöver träffa kunden personligen. Kontakten sker via telefon och via elektronisk överföring. Därför skulle den passa alldeles utmärkt ute i skärgården eller i glesbygden.

 

Jag skall inte göra diskussionen längre än detta, för det här har vi diskuterat många gånger. Jag vill hålla liv i frågan och jag kommer att hålla liv i den här frågan om jag får en möjlighet att fortsätta mitt arbete framöver efter nästa val också. Jag föreslår att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att planer för utlokalisering av verksamheter till glesbygd och skärgård skall uppgöras så att arbetet kan påbörjas under denna mandatperiod.

 

Ltl Christian Beijar:

Herr talman!

Det är ett intressant tema som ltl Mats Perämaa tar upp. Det har diskuterats i olika sammanhang många gånger och det sammanhänger med skärgården och skärgårdens överlevnad. Min uppfattning är, med det tidsperspektiv jag har, att skärgården allt mer avfolkas och det tycker jag naturligtvis som de flesta andra att är en tråkig utveckling samt att åtgärder som ltl Mats Perämaa föreslår skulle fungera som en dämpande faktor på skärgårdens utarmning av befolkningen. Men på något vis tycker jag ändå att man borde börja se det här också i ett litet större sammanhang. Det sammanhänger nog mycket med infrastrukturen. Jag vet att ltl Mats Perämaa stöder och har arbetet väldigt mycket på att få bredband ut till skärgården; det är bra och det tror de flesta nog att kommer att gynna skärgården på sätt eller annat. Men det gäller också en annan infrastruktur och det är trafiken. Vi har resonerat tidigare om hur trafiknätet är utformat, det är utformat så att man far från respektive skärgårdskommun till fasta Åland. I stället borde man börja titta på skärgården som en helhet. Jag tänker främst på östra skärgården och i stället utveckla de interna förbindelserna mellan t.ex. Kumlinge och Föglö osv. för att få det att fungera som en större enhet. Som det är nu går utvecklingen allt mer dithän att folk flyttar ut därifrån. Tar vi t.ex. en hantverkare har en sådan väldigt svårt att fungera enbart i skärgården i dag på grund av att marknaden är för liten. Skulle skärgården mera vara som en större helhet kunde kanske en hantverkare, typ elektriker, kunna leva där på grund av att kommunikationerna skulle vara betydligt förenklade och snabbare mellan skärgårdskommunerna, om man s.a.s. skulle utveckla den biten. Vi kommer säkert att i olika sammanhang fortsätta den här diskussionen om skärgårdens utveckling, men jag tror att man måste börja se också på den här sidan med ett större engagemang än vad man har gjort tidigare. Den nuvarande politiken som har varit med att utveckla väldigt goda skärgårdsförbindelser mellan skärgårdskommunen och fasta Åland har naturligtvis medfört att det har blivit en ensidig trafik som oftast leder från skärgården till fasta Åland.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Det låter som att socialdemokraterna och ltl Christian Beijar försöker göra skärgården till någon skild enklav utan förbindelser mellan skärgården och fasta Åland. Jag vill i så fall göra hela Åland starkare och inte bygga skilda poler. Det som ltl Christian Beijar säger är att man kan minska på trafiken mellan skärgården och fasta Åland för att utöka den internt! Då måste man noga överväga vilka nackdelar det sedan medför att man särar på de olika regionerna på Åland, så det är en farlig väg, men dessvärre är det på sidan om det här ämnet. Vad säger ni socialdemokrater, vill ni jobba för att vi skall kunna utlokalisera verksamheter, kundkontaktverksamheter, från tätorten, kanske t.o.m. från Mariehamn ut till skärgården?

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Herr talman!

Jag har aldrig sagt, ltl Mats Perämaa, att man skulle försämra de nuvarande kommunikationerna mellan fasta Åland och skärgårdskommunerna utan jag säger att man borde utveckla de interna kommunikationerna så att man skulle skärgården som en helhet. Nu är det så att det är ingen helhet i dag och därför utarmas den också. Vi har många kommuner därute och det går bara sämre för dem. När det gäller utlokalisering av arbetsplatser så har vi generellt sett naturligtvis ingenting emot den biten, men däremot borde vi få ett fungerande näringsliv där.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman

Hur skall det sista ske då med ett väl fungerande näringsliv? Är det genom en annorlunda miljöpolitik, kanske? Jag hoppas att utsagon betyder det, för hittills har ni bara försvårat för näringslivet. Ändå var det ett klart uttalande från socialdemokraterna att man måste se över trafiken från skärgården till fasta Åland och bygga om det till mera intern trafik; man kunde uppfatta det klart på det viset. Det finns alltid problem eftersom vi ändå har färjpass mellan skärgårdskommunerna; om man skall leva som hantverkare och åka från den ena kommunen till den andra kommer man antagligen själv att få stå för arbetstiderna och att åka färja, annars skall kunden betala det i förlängningen. Att ha långa transportsträckor i sitt dagliga värv är ingen fördel. Jag uppfattar ändå att det finns ett visst stöd från socialdemokraterna för att diskutera vidare i de här banorna.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Herr talman!

Jag är övertygad om att det finns ett visst stöd. När det gäller det som ltl Mats Perämaa var inne på vad vi skulle göra i stället för näringslivet var precis det som jag var inne på att skärgården måste bilda en gemensam enhet. Med det menar jag inte att det skulle bli en isolerad enklav som ltl Mats Perämaa uttryckte det utan snarare måste skärgården som helhet stärka sin gemensamma position; annars kommer vi att se den negativa befolkningsutvecklingen och jag delar fullständigt ltl Mats Perämaas synpunkt att det är en tråkig utveckling för vi vill alla ha en levande skärgård.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

Jag tycker att detta är ett lovvärt initiativ och det har många gånger gjorts försök med att utlokalisera förvaltning. Mot bakgrund av det inte alls har lyckats borde den kommande regeringen efter valet i höst sätta upp en procentsiffra, att 5 eller 10 procent av förvaltningen skall utlokaliseras utanför Mariehamn på den åländska landsbygden och i skärgården för att ha ett konkret mål att jobba mot. Det är klart att inte är det heller lätt att flytta på förvaltningen, man flyttar på personer och det kan vara lite obekvämt att göra förändringar, det såg vi här under den förra regeringens tid när man försökte rationalisera på museibyrån. Det handlar om en väldigt viktig fråga, inte på så vis att det skulle vara någon vinst om man utlokaliserar, som har varit på förslag, viss förvaltning till Godby, det är ändå bara 14 kilometer, men att utlokalisera, säg tio arbetsplatser till Kökar och tio till Kumlinge- och Brändö-regionen, det skulle betyda otroligt mycket för de regionerna. Det som är av liten betydelse i Mariehamn är av stor betydelse ute i skärgården, det skall man alltid komma ihåg; enstaka arbetsplatser betyder otroligt mycket, om en familj kan flytta ut, barnen kan gå i skola osv.

 

Det som är litet tråkigt är väl att man från den nuvarande regeringens sida mer eller mindre aktivt jobbar emot den här utvecklingen, det finns många exempel vi har tagit upp här; potatisarna från Österbotten är inte relevanta, men t.ex. när man upphandlade bokningen för skärgårdstrafiken hade man ett alternativ där huvudkontoret skulle ha legat i den åländska skärgården, man skulle ha använt ett åländskt system som är av mycket hög kvalitet osv. Men då gick man in för att ta ett system bortifrån i stället som man inte har sett röken av ännu riktigt. Då skulle man ha haft tydligt i upphandlingen att vi prioriterar regional placering. Priset är givetvis också viktigt, men viktigast är regional placering. Det andra exemplet som har figurerat är när man upphandlade transporter; då tog man på bekostnad av ett skärgårdsöföretag ett annat faståländskt företag. Jag hade själv en enkel fråga om kaféföretagare då man tog en icke-skärgårdsbo.

 

Jag vill säga, herr talman, att jag har ingenting emot företagen, de har sin fulla rätt att bjuda på det här och mig veterligen fungerar det alldeles utmärkt, men problemet är att den indirekta nyttan kommer inte till skärgården och det är, som sagt, inte företagarnas fel utan det är upphandlarens fel som inte s.a.s. har favoriserat skärgårdsföretag. Jag tycker att trenden är tydlig att motverka det här. Det är tråkigt och därför är motionen väldigt viktig.

 

En liten utvikning, herr talman. Jag var på ett seminarium i Korpo ifjol om just detta, ordnat av de åboländska skärgårdskommunerna. Det gavs flera exempel på just utlokaliseringar som kunde vara lämpliga till skärgården. Där var det bl.a. en från svenska polisen som berättade om när polisen i Sverige samordnade sin telefonfunktion Callcenter och lade största delen av det ute i skärgården och precis som ltl Mats Perämaa sade började allting fungera mycket bättre när man samtidigt såg över organisationen och man fick det nya numret 11414 till polisen osv. Det fungerade mycket bra och kvaliteten höjdes avsevärt i och med detta och det var alltså en verksamhet som lades ute i skärgården, som är helt oberoende av placering. I Finland finns en fond som har uttryckligen i uppdrag att verka för att företag och organisationer, både i privat och offentlig sektor utlokaliserar verksamheter till inte bara skärgården utan också till perifera regioner i Finland, man har samma regionalpolitiska bekymmer i Finland med östra Finland och norra Finland, det är bara kustremsan som är favoriserad. Den fonden har också framgångsrikt deltagit i flera verksamheter som hade spritts mot den vanliga riktningen s.a.s. ut i de perifera regionerna.

 

Jag tror att det som klämmen säger att man gå till konkreta planer och mål i enlighet med klämmen. Att bara fundera på enstaka exempel gör att det lätt faller, det har vi sett hittills.

 

 

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Det var ett bra anförande och jag omfattar allt som sades. Jag kommer att ta fasta på de, får man ändå säga, löften som ltl Danne Sundman gav, att om och när ltl Danne Sundman skulle hamna i en majoritetsposition efter nästa val så kommer ltl Danne Sundman att arbeta för att kanske 5 procent eller 10 procent av den offentlig förvaltningen skall utlokaliseras.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Jag tror, som sagt, att det är den vägen, man måste helt enkelt tvinga sig själv att först sätta en målsättning som man förankrar i lagtinget och tillsammans med de åländska skärgårdskommunerna sedan utreder hur man kan möta den här utvecklingen osv. Det går inte bara att i fina högstämda festtal osv. prata om utvecklingen utan vi måste som motionen säger konkret sätta detta till en plan och börja förverkliga det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 5:

 

Ltl Danne Sundmans m.fl. hemställningsmotion angående globaliseringsstrategi för Åland. (HM nr 25/2006-2007).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Globaliseringen, det samlade namnet på det som händer och sker utanför i världen, innebär både utmaningar och möjligheter för Åland. För att ta tillvara möjligheterna som utvecklingen ger och undvika de största problemen som utmaningarna innebär borde en globaliseringsstrategi tas fram där självstyrelsemyndigheterna i samarbete med näringslivet funderar över de frågeställningar som uppkommer i globaliseringens kölvatten.

 

För Ålands del kunde man tala om en mer lokal globalisering i och med de nya länderna runt Östersjön. Östersjön är ett hav som man kan säga att har fått en ny strand. Detta ger möjligheter till utbyte med fler parter än tidigare, vilket på sikt när den ekonomiska utvecklingen tar fart i dessa regioner, kommer att vara av stor betydelse för Åland, förutsatt att man i tid har strategin klar för att tillgodogöra sig nyttan. De förändringar som också är på gång inom åländskt näringsliv, där vi ser hur tjänstesektorn hela tiden expanderar innebär också att vi har ett annat behov av att tänka globalt. Det är så att de traditionella näringarna, primärnäringarna, är väldigt lite globaliserade, man producerar också för en närmarknad. Sjöfarten, som förvisso har varit nästa steg i den åländska ekonomin, har varit framgångsrik internationellt och den nya tjänsteekonomin innebär att Åland inte alls längre är på något vis isolerat och där finns också goda möjligheter att när den industrin expanderar för att hänga med i konkurrensen kanske man behöver förlägga viss produktion också till låglöneländerna. Det här kan vara en sådan sak som man ser snett på från visst håll, men man måste också inse att man någon gång blir utsatt för konkurrens och då måste man försöka dra nytta av utvecklingen. Jag tänker t.ex. på sådana företag som producerar mycket nya datasystem där det handlar om mycket konkret programmering och det kunde kanske göras i t.ex. Indien där man har mycket duktiga programmerare, medan design, arkitektur och sådant här sker. Det finns också många andra många exempel och när jag nämner den lokala globaliseringen, så trots att baltstaterna och Polen ännu har varit med i EU en tid och det inte är några stora avstånd har vi väldigt lite utbyte med dem. Det finns några lokala eldsjälar ute i det åländska samhället, bl.a. en kommundirektör som talar sig varm för att man borde marknadsföra Åland i Polen. Polen har 80 miljoner invånare och en väldigt liten del av polackerna behöver finna det intressant för att det skall bli en väldigt stor del av vår turism. När ekonomin på allvar tar fart i dessa länder vill man åtminstone en gång besöka just sådana ställen som Åland och då gäller det att ta tillvara de turisterna. Det finns också möjlighet till annat utbyte och, som jag också sade tidigare, mycket av de hot som man kan uppleva med det här upplevde vi också inför baltstaternas inträde i EU och det kan man vända till möjligheterna. Jag tror att det är så man skall på utvecklingen. Vår viktigaste näring sjöfarten har också stora expansionsmöjligheter. Bjarne Lindström gjorde en utredning där han först visade, genom att rita in all sjöfart på en karta, dagens situation, när man egentligen seglar längs med stränderna, men i framtiden går linjerna tvärs över Östersjön, till och från de baltiska staterna och, både södra, mellersta och också i norra Östersjön med mycket större behov av sjötransporter.

 

Allt det här sammantaget, herr talman, borde man sätta sig ner och fundera tillsammans med näringslivet vad de åländska myndigheterna skall vidta för åtgärder för att tillvara de här möjligheterna och sätta ihop en globaliseringsstrategi också för Åland.

 

I likhet med en tidigare motion har Sveriges regering anammat det här och utbildningsminister Leijonborg  leder, vad man där kallar, globaliseringsrådet. Där jobbar man också aktivt med frågorna och ser hur Sverige skall kunna dels undvika de eventuella hot som globaliseringen innebär och också utnyttja möjligheterna. Passligt nog har Nordiska rådet i dag en konferens om detta där några lagtingsledamöter deltar. Jag tror att det är viktigt för hela Norden att fundera på detta, men framför allt för Åland som är i mitt i havet och som är väldigt strategiskt bra placerat. Vi brukar nämna axeln Stockholm-Helsingfors och Ericssonland och Nokialand, men nu kommer vi att få en ny region väldigt nära oss där det finns flera axlar att greppa och försöka ta bort momentet.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 6:

 

Ltl Katrin Sjögrens m.fl. hemställningsmotion angående främjande av arbetskraftsinvandringen på Åland. (HM nr 20/2006-2007).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Mats Perämaa:

Herr talman! Jag föreslår bordläggning av ärendet till plenum den 13 april.

 

TALMANNEN: Förslag om bordläggning till plenum den 13 april har väckts. Ärendet kommer därför att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet är bordlagt till plenum den 13 april.

 

 

 

Föredras för remiss ärende nr 7:

 

Ltl Fredrik Karlströms m.fl. hemställningsmotion angående jakt på lodjur. (HM nr 23/2006-2007).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

 

Ltl Fredrik Karlström:

Herr talman!

Ibland har man kanske motioner som man inte till fullo är så insatt i eftersom jag inte ens har ett jaktkort, måste jag erkänna till att börja med!  Ålänningar har tagit kontakt med mig och sagt att man är överens om att lodjuret börjar få fäste i landskapet. Det finns både bildbevis och ögonvittnesskildringar om det. Lodjuret är ett rovdjur som inte har någon naturlig fiende i vår fauna och såldes kommer stammen kontinuerligt att utökas om inte jägarna ges möjlighet att hålla stammen på en resonlig nivå. I Sverige har man upptäckt baksidan med för täta rovdjursstammar med havererade bestånd av bl.a. rådjur som följd. Problemställningen blir ännu tydligare på små öar, vilket kumlingeborna har fått bevittna och kan intyga. Skadorna förorsakade av lodjur drabbar inte bara rådjur, utan även sällskapsdjur som hund och katt, får och getter kan råka ut för lodjurets klor.

 

Dagens sätt att hantera lodjursproblemet blir oftast enligt principen ”sgt”, har jag förstått, det betyder skjut, gräv och tig! Detta i sig är inget hållbart sätt att bedriva en viltvård på, så därför skulle jag vilja att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att landskapsregeringen överväger att införa allmän jakt under februari och mars på lodjur i landskapet.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Herr talman!

Utgående från ltl Fredrik Karlströms resonemang är det allvarligt om man har en ”sgt”-metod. Har han fått det verifierat på något sätt?

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Jag har fått det verifierat på så sätt att jag har förstått att det är så det hanteras i dag. Det är naturligtvis ingen som kommer och ställer sig upp och säger att man har gjort det för det är de facto olagligt, men när ett lodjur går ens egna hundar och kattor kan jag förstå människans fria vilja gör att han kanske gör någonting åt problemet enligt principen ”sgt”. Det är inte bara, om vi skall vara ärliga, i den här frågan det handlar utan det finns också andra djur som har fått sätta livet till under människans gång. Lodjuret har rätt att befinna sig på Åland, det har tagit sig hit av egen fri vilja det också, men jag anser att vi är den enda fiende det eventuellt kan ha och om vi låter det gå för långt tror jag att det kan gå illa på sikt, så det är lika bra att sätta igång utredningen redan nu.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Lodjuret är inte farligt för människan enligt vad känner jag till men ändå finns det exempel på när lodjuret har attackerat en familjs innersta krets genom att gå åt tamdjuren. Det är förstås beklagligt och de som drabbas mår ju illa av det här. Jag stöder tankarna och jag tycker också för min del att det är mycket bättre att man kan komma till en jaktform där man med legala metoder kan kontrollera det här i stället för att allt måste ske på en olaglig basis.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Jag skulle vilja understöda de här tankarna. Mycket bygger på att vi vet att många har blivit vana vid rådjursjakt och rådjur och släpper vi in ett skadedjur, typ lodjur att öka alltför mycket kommer vi att utrota vissa delar av rådjursstammen. Jag tycker att klämmen är beaktansvärd. Fastän ltl Fredrik Karlström inte är någon jägare understöder jag förslaget.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henry Lindström:

Herr talman!

Denna hemställningsmotion som gäller jakt på lodjur har också en väldigt viktig aspekt när det gäller att i förlängningen hålla landskapet öppet eftersom lodjuret också utgör ett hot för en del av vår tamboskap. Där har vi fårnäringen som är på utökande och mycket av fårnäringen drivs på betesmarker. På många andra håll utgör lodjuret ett stort hot mot de fårbesättningar som finns. Därför tycker jag också att det är angeläget att man i utskottet tittar på frågan och om vi i förlängningen överhuvudtaget har rum för lodjuret i vår fauna.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 8:

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående åtgärd för att analysera Ålands relation till EU. (HM nr 5/2006-2007).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Anders Eriksson:

Herr talman!

Utan att vara oartig på något sätt så kanske jag har lite mera inblick i det här ärendet än vad lodjursmotionären hade i det förra ärendet! När det gäller EU och själva grundtanken, bevarandet av freden, är någonting som jag ställer upp på till hundra procent, men detaljstyrningen av EU-medborgarna har jag allt mera svårt med. Vi har många gånger sagt från Ålands Framtids sida att det är viktigt innan situationen blir helt ohållbar att vi har möjligheter att få reda på vad konsekvenserna blir av alternativa EU-anslutningar, ett utanförskap, omförhandlat medlemskap eller någonting sådant. Den koppling som vi har och EU överhuvudtaget passar ett litet självstyrt skärgårdssamhälle oerhört illa. Jag hoppas att det inte beror på att det är i val i höst, men jag tycker att det verkar som om allt flera har börjat inse att det är på det sättet, och det är bra. Men, ändå, under de tolv år som Åland har varit medlem i EU har inget försök till omförhandling eller anpassning av avtalet överhuvudtaget gjorts. De förändringar som har varit har i stället lett till försämringar. Det främst exemplet är när Åland påfördes EU-böter.

 

Vi har också från Ålands Framtids sida gång på gång pekat på att de flesta autonomier i Europa inte är medlemmar i EU utan har säravtal med unionen. Denna typ av säravtal har EU också med mikrostaterna. Just på det här sättet har autonomierna tillåtits behålla småskalighet och särart, likaså lagstiftningsbehörighet, då de inte direkt berörs av EU:s lagar och direktiv, och det är väldigt viktigt att notera.

 

Det gav ganska stora rubriker för ett par månader sedan när förvaltningsrådet Niilo Jääskinen och HFD:s före detta president Leif Sevón besökte Åland och då framhöll att Åland kan ställas utanför EU ensidigt av Finlands riksdag, om Åland inte omfattar förslaget till nytt grundfördrag för EU. Det här gjorde mig då, och jag är fortfarande orolig för det, att är det så att Ålands lagting kommer att bli skrämt att godkänna EU:s nya grundfördrag. Jag hoppas verkligen att det inte är på det sättet. Samtidigt tyder mycket på att vi kan hamna i en ganska knepig situation den dag som det gäller att ta ställning till det här ärendet. Vi har i fem olika förslag försökt få fakta på bordet med tanke på att vi inte är intresserade av fakta! Redan 2004, 2005 och 2006 har vi tillsammans med Obunden Samling efterlyst att man skulle ta fram underlag vad det skulle innebära om Åland helt skulle stå utanför EU. Vi motionerade 2006 om ”att en utredning tillsätts i syfte att kartlägga konsekvenserna av att Åland utträder ur den Europeiska unionen”, men det som kan vara mera intressant är konsekvenserna av ett åländskt nej till Europeiska unionens konstitutionella fördrag.

Jag har fått den uppfattningen att ibland verkar det vara viktigare vem som säger vad, så därför kan det var intressant att citera från den debatten. Då sade lantrådet Roger Nordlund så här: ”Det är en mycket angelägen fråga som motionen handlar om, nämligen konsekvenserna av ett åländskt nej till den Europeiska unionens konstitutionella fördrag.” Han sade också så här: ”För Ålands del är frågan allvarlig på det sättet att när det konstitutionella fördraget kommer i kraft ersätter det alla tidigare avtal.” Det här sätter allt och när och om det träder i kraft i unionen så finns det ingenting annat. Det är alltså en mycket dramatisk situation som nog skulle uppstå om Åland säger nej till fördraget. Man kan inte lämna Åland i en situation där ingenting gäller. Det är en omöjlig situation, som lantrådet Roger Nordlund sade. Allt det här håller jag med om till hundra procent. Men samtidigt sade lantrådet för ungefär ett år sedan, att man hade utredningar på gång som skulle göras under våren och jag undrar faktiskt är det så, finns det? Regeringsbänken är tommare än vanligt, så vi kan inte få svar på frågan, men har den här typen av utredningar gjorts? Vet man vad konsekvenserna är om Åland säger nej?

 

Jag ser ett ganska klart scenario framför oss den dagen vi skall ta ställning till om vi skall säga ja eller nej till EU:s grundfördrag och vi inte har fakta på bordet med Jääskinens och Sevóns skrämselpropaganda ringande i öronen; då är jag ganska orolig för att en majoritet i lagtinget kommer att säga att ja.

 

Det som har gjort mig litet frustrerad är att vi sade för ett år sedan att det är viktigt att Åland skaffar sig ett försprång i EU-processen genom att i god tid utreda det här. Vi sade också samma sak att man i god tid ser över alternativen till dagens medlemskap. Jag var kanske den enda av dem som är närvarande, ltl Henry Lindström var närvarande, men då som tjänsteman under EU-förhandlingarna och då var det ”tåget går, tåget går”! Det var en oerhörd panik. Jag är orolig att situationen blir densamma, att alla också den här gången kommer att bli förskräckta över att bli kvar på stationen.

 

Jag tror, och ingen skulle vara gladare än jag om jag skulle ha fel, att landskapsregeringen inte har utrett de här frågorna. Det känns litet frustrerande att ett litet oppositionsparti gång på gång tar upp de här frågorna medan landskapsregeringen jazzar runt i Europa på olika möten. Det är egentligen en skandal!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Klämmen som sådan tycker jag egentligen är bra. Den grundar sig på en utredning, och man måste alltid veta så mycket som möjligt, speciellt om man skall gå in för att anta några nya faser i EU-samarbetet. Det man inte får glömma bort när man kritiserar är att det finns fördelar med att vara med i den kretsen ändå, det finns en stark valuta och det finns en stabilitet av att man är många om man ser det ur ett brett ekonomiskt perspektiv. Men detaljstyrningarna av EU över vårt lilla ösamhälle kan inte jag heller begripa varför det skall vara nödvändigt. Det här är mina personliga åsikter. Varför skall vi överhuvudtaget ta till behandling någonting som alla vet att aldrig kommer att börja gälla någon gång! För min personliga del skulle jag vilja säga att det skulle vara bättre om vi inte skulle behöva behandla det dokumentet överhuvudtaget.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag kan inte svara på i vilken situation vi kommer att hamna i när det gäller det. Jag håller med att det kanske skulle vara på det sättet, men blir situationen sådan att vi måste behandla det och vi måste ge ett svar, så är jag ganska orolig för att det svaret kommer att bli ja utan att lagtinget överhuvudtaget vet konsekvenserna av vad ett ja eller ännu mindre ett nej skulle bli. Det blir denna skrämselpropagandan, det är bäst att vi följer med på det spår som Finland har tagit åt oss, och det är det som gör mig oerhört orolig. Klämmen är i likhet med många andra klämmar ganska allmänt hållen, vi vill enbart ha fakta på bordet. Vi har inte heller sagt från Ålands Framtids sida att vi överhuvudtaget inte skall ha några kontakter med EU, det är helt orealistiskt.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Om man skall gå in för att förhandla om ett nytt anslutningsavtal uppfattar jag det så, vilket har framkommit ur vissa experthöranden i många grupperingar, det är en person som har berättat om sina idéer, att man skulle svänga på det hela och man skulle inte mera vara medlem i EU utan man skulle stå utanför men avtala om vissa förbindelser. Skall man gå in för någonting sådant måste man nog veta väldigt tydligt vad man vill åstadkomma, om det är det som är avsikten och då skall man ha fakta, på det viset är det bra att man skulle utreda det. Jag tror inte att en sådan möjlighet finns som har framförts av vissa personer att man kan gå in för att få  Finland att hjälpa oss att förhandla, förhandla och förhandla och sedan säga att, nej, det här blev inte tillräckligt bra, nu går vi tillbaka till det som var tidigare!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Ja, det är som jag sade, ltl Mats Perämaa, att när vi har studerat hur andra har sitt förhållande till EU, så har de valt att stå utanför EU i formellt hänseende men med säravtal på områden som är viktiga för dem. Detta medför att då är man inte bunden av EU:s direktiv, lagar och förordningar. Vi vet alla konsekvensen av fågeldirektivet, snusdirektivet osv. Det är en mycket, mycket bättre situation, medan vi på Åland är innanför men har vissa undantag. Det finns faktiskt sådana situationer där områden som står utanför har intimare kopplingar till EU än områden som är innanför på grund av att de har så omfattande undantag. Det är inte så där alldeles lätt och så dramatiskt att säga att man skall inte vara utanför, man skall vara innanför. Det är förhandlingsresultatet som är det intressanta. Det som docent Martin Ekman har framfört sammanfaller helt och hållet med det som vi hela tiden har sagt sedan vi kom in i lagtinget.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

När det gäller EU-frågorna, såsom hemställningsmotionen är upplagd samt en tidigare fråga i dag, är detta långt som centern tänker, som ofta. Det framställdes också att vad tänker centern göra och vad vill centern. Centern insåg när dels lagmotionen från oss alla i lagtinget till riksdagen inte blev någonting av – det är inte så länge sedan – dels hörde vi herrarna Sevón och Jääskinen och kunde dra våra slutsatser av deras resonemang, att nu går det inte längre, nu måste man börja ta i de här frågorna på något sätt. Det sätt som vi bedömde att var det bästa är just utredningen huruvida man kan omförhandla. Vi har hört t.ex. av landshövdingen att han tycker att det är helt relevant att skapa en ny förhandling.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag tror inte att jag någon gång i detta ärende sade att centern vill och vad vill centern osv., utan det var en fråga jag hade till centerns EU-minister på förmiddagen i ett annat ärende. Det kan uppfattas som, herr talman, att vi ofta tjatar om EU, men vi har hållit på hela tiden och försökt få upp ögonen på övriga partier när det gäller den här olyckliga kopplingen vi har till EU, och det behöver inte påminnas heller, jag tar absolut mitt ansvar på mig att vi sitter där vi sitter. Men någon måste man kunna inse att det här var inte så väldigt intelligent. Jag tycker att det nymornade intresset från centerns sida, jag tycker det är jättepositivt och jag noterade att det stod i en tidning att det här var ungefär samma förslag som centern gav! Á la bonne heure, äras den som äras bör! Det spelar ingen roll, utan resultatet är det viktiga, men därför kunde centern ganska enkelt omfatta hemställningsmotionen!

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag vill tillägga att när det gällde godkännande eller icke-godkännande av det konstitutionella fördraget har också centern sagt tydligt från allra första början att vi kommer inte att godkänna det så länge inte de olika inflytandefrågorna är klara. Vi kommer inte, såsom vi har gjort tidigare, att gå med på att godkänna med villkor. Vi har lärt oss att det fungerar inte. Den lärdomen har vi i alla fall tagit. Jag vill också erinra om att det pågår ändå vissa utredningar i landskapsregeringen och de kommer att fortsätta. Jag vill ännu en gång säga att centern ser mycket allvarligt på det här. Det är många av oss som har varit skeptiska alla tider och denna skepticism har förstärkts under åren, det är ingenting att hymla om.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag tror att ltl Gun Carlson som är en klok kvinna nog förstår att det finns en viss oro hos många när hon säger, att centern kommer inte att godkänna det nya grundfördraget om vi inte får det och det. Precis samma sak sade centern i förra valrörelsen: vi kommer inte, under inga omständigheter att godkänna den nya självstyrelselagen,  vi kan inte ta EU-böter på oss i den här storleksordningen. Det tog bara två månader så var det löftet borta! Det här har gjort att många som är engagerade i de här frågorna faktiskt är oroliga: vart kommer det att gå. Replikskiftet är slut, men ltl Gun Carlson säger att man utreder, att det finns nog vissa fakta, men det har aldrig presenterats någonting, inte heller i det betänkande som kom nu och jag tror faktiskt inte att det finns så mycket fakta i det här ärendet utan att vi kommer att stå där med vårt tvättade hals den dagen det är dags att ta ställning till det ärendet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

Som bekant var Obunden Samling tillsammans med Harry Eriksson de fyra lagtingsledamöter som röstade emot anslutningsavtalet med EU då när det begav sig 1994. Det vore förmätet av mig att stå här och slå mig för bröstet och säga vad var det vi sade, för inte kunde man då ens fantisera om hur tokigt det skulle ha blivit efter den här tiden av medlemskap, hur lite vi skulle ha att säga till om. Men någonting ditåt anade mina kolleger redan då och godkände inte anslutningsavtalet. Man skall komma ihåg – det är lätt att vara efterklok och dessutom riktigt roligt om man är på rätt sida – att det var ändå ett sådant förhandlingsresultat att man trodde att man hade fått mycket mer än vad man vågade hoppas på. I den ivern, det var bråttom, tåget går osv., så valde man ändå, tyvärr, att ansluta Åland helt och hållet till EU, förutom skatteunionen.

 

Det här har vi ända sedan dess försökt säga att var fel. Tyvärr, får man väl säga för våra motståndare i debattens sida har vi fått rätt på punkt efter punkt och nu har vi kommit till någon slags vägs ände med Ålands EU:s medlemskap, att nu har vi att välja mellan att vara en region inom EU eller att vara en region som har självstyrelse. Jag har tidigare också sagt, att om vi inte gör något drastiskt nu så kommer det att omnämnas i historieböckerna att Åland en gång i tiden hade självstyrelse och att man hade ett eget parlament, de här och de här personerna fanns med osv., sedan upphörde det på ganska kort sikt, mer eller mindre. Den utvecklingen ser vi tydligt.  Det är alltså en väldigt viktig sak också för självstyrelsen att få en omgivning som man kan överleva i. EU och det system som EU är uppbyggt på fungerar inte för det självstyrda Åland, det kan man med all säkerhet säga.

 

För fem år sedan, den 14 mars 2002, lämnade Obunden Samling in en motion att man just skulle utreda ett eventuellt utträde ur EU och hur ett utanförskap skulle se ut, alltså den lösning som nu faller fler och fler på läpparna, att man skulle gå utanför men förhandla sig in där man behöver vara med, det som docent Martin Ekman kallar för färögruppen. Färöarna är ett exempel och Kanalöarna ett annat. Dessutom har Ålands Framtid mycket förtjänstfullt lyft fram mikrostaterna i Europa som alla är utanför men har samarbete med EU där man anser sig behöva det och har ömsesidiga nytta.

 

Det är väldigt viktigt att det här en gång för alla skulle göras. Det gläder mig att från att Obunden Samling har varit ensam i den här frågan har vi fått bra hjälp av Ålands Framtid, som tydligt har drivit frågeställningarna tillsammans med oss och nu har vi också, vilket ställer frågan i en litet annan dager, fått med Åländsk Center på tåget – de går åtminstone ombord – och de lagtingsledamöter här i lagtinget som har den här uppfattningen är ju tolv stycken, så det börjar bli en betydande minoritet. Det skall sägas att jag är också lite skeptisk till centerns engagemang. Det är ungefär som om man ser på ett EKG så är kurvan ganska flat och så slår hjärtat, så blir det en puls och så är det flatt igen och slår det en puls  - pulsen slår lite passligt vart fjärde år, centern blir rysligt aktiv, men däremellan ser vi tyvärr inte så mycket av det!

 

Jag hoppas att det är ärligt menat från centerns sida att vi tolv som har den här uppfattningen kan samarbeta och försöka få till utredningen, det är trots allt en utredning det handlar om. I det här fallet tror jag att det är viktigt med mera kunskap hur det här skulle gå till och hur det skulle se ut att man inte som ltl Anders Eriksson sade på samma sätt igen nu rustar till och godkänner den konstitutionen när den kommer. Jag kan tänka mig att det blir ganska brått när den en gång kommer på bordet, då går tåget igen och då gäller det att ha is i magen och titta i en alternativ tidtabell om det går andra tåg åt andra destinationer. Hemställningsmotionen lär säkert som alla andra hitta sin plats på hyllan i ett utskott tills valet i höst och sedan förfalla, men jag hoppas att man, likt många andra motioner, kan läsa den i regeringskorridoren och göra utredningarna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 9:

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion  angående samarbetskonsekvensbedömning för kommunerna. (HM 29/2006-2007).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Olika samarbetsformer mellan de olika kommunerna har diskuterats intensivt på många håll just nu. Ett nytt landskapsandelsystem ligger på ritbordet, som förhoppningsvis kommer att uppmuntra samarbete mellan två eller fler kommuner. Alternativet utökat samarbete tycker jag är att föredra framom påtvingade kommunsammanslagningar för att värna det åländska småskaliga närsamhället.

 

För att ytterligare uppmuntra till samarbete bör kommunallagen kompletteras med bestämmelser om samarbetskonsekvensbedömning vid större genomgripande beslut om organisationsförändringar och/eller investeringar i kommunerna. En vad man kunde kalla SKB borde genomföras varje gång en kommun anställer ledande personal, investerar i fastigheter eller på annat sätt expanderar eller omorganiserar sin verksamhet. På detta sätt skulle kommunerna alltid överväga nya samarbetsformer, vilket på sikt kommer att effektivisera kommunsektorn.

 

Vi ser, herr talman, många goda exempel där kommuner gör vissa trevare, t.ex. på norra Åland finns det samarbete mellan Finström och Geta. I min egen kommun Lemland har vi haft flera möten med grannkommunen Lumparland och utrett samarbete. Vi har också sedan länge samarbetat väldigt gott med Mariehamns stad eftersom vi har en del av kommunen som skiljs av med vatten men som är ansluten med väg till Mariehamn. Det finns också andra exempel på det här. Jag tror att en sådan här bestämmelse skulle i likhet med konsekvensbedömning få en att tänka aktivt på de här frågorna och alltid överväga ett samarbete, särskilt när man gör investeringar. Vi har länge levt under devisen att orkar kommunerna så orkar vi, landskapet har stött kommunerna i vilka vansinnesprojekt som helst, men sedan när verkligheten kommer emot skall de stora anläggningarna drivas av kommunerna och då blir det dyrt. I stället för att orkar kommunerna orkar vi så borde aktivt från landskapets sida uppmuntra samarbete och också ändra lagen så att man är mer eller mindre tvungen att åtminstone tänka tanken varje gång man gör en förändring i en kommun. Då tror jag att vi undviker det som jag vill undvika att man avskaffar det småskaliga samhället och allting centreras till stora enheter. Det är Ålands grej att vara småskaligt, det tycker jag vi skall värna om och samtidigt måste vi också värna om att effektivisera verksamheten och det här är ett bra verktyg för det.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 10:

 

Ltl Mats Perämaas hemställningsmotion  angående översyn av jordförvärvslagstiftningen. (HM 12/2006-2007).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Jordförvärvslagstiftningen är en av grundbultarna i självstyrelsen. Så är det bara. Lagarna och reglerna har stiftats i andemeningen att bevara det svenska språket här på Åland, vilket naturligtvis är bra. Det har också lett till att naturmiljöerna har kunnat hållas relativt obebodda och obebyggda, vilket också är bra. Många öar ute i skärgården är helt tomma på bebyggelse. Ur natursynpunkt är det positivt naturligtvis, det finns en möjlighet att besöka öar som är helt fria från bebyggelse. Men dessvärre kan det här i förlängningen leda till att alla öar är obebodda och utan bebyggelse. I dagens samhälle när vi ändå har möjligheter att planera verksamheter, att styra verksamheter på ett effektivt sätt, vi är medlemmar av EU, vi går mot ett mera globalt samhälle kan det finnas skäl att också våga titta på den här lagstiftningen.

 

En kort analys som jag har gjort när jag har funderat på befolkningsutvecklingen ute i speciellt skärgården är att om det inte finns några hinder att flytta ut, men det finns hinder att flytta in så torde det i förlängningen leda till att befolkningen minskar. Så har skett. Jordförvärvslagens 2 § ger en möjlighet att genom landskapslag ge undantag från begränsningarna. Jag vill inte att vi skall släppa det här helt fritt. Det finns ingen som kan kontrollera händelserna och skeendena ifall vi skulle släppa det helt fritt, människor med kapital kommer säkert att förvärva stora jordområden, markområden, öar, holmar och skär i det skede när det släpps fritt, så därför måste det ske under kontrollerade former.

 

Det jag föreslår och motiverar är att man kunde ge ett undantag för att specifikt på vissa mindre områden, kanske på flera skärgårdsöar, kanske i glesbygden, få planera områden för att sälja tomter för fritidsbebyggelse. Nuvarande lagstiftning ger en möjlighet att planera områden och sälja tomter för fast bosättning, men steget för någon person som har sitt arbete någon annanstans att lämna sin arbetsplats, flytta till en skärgårdskommun där det inte finns arbete, bygga ett fast boende och bosätta sig där utan arbete, det är för stort. Jag tror att det här måste kunna ske via ett fritidsboende. Jag känner till ett stort antal fall, många människor som fick en möjlighet att köpa fritidstomter och bebygga dessa tomter före jordförvärvslagstiftningen trädde i kraft på sjuttiotalet, de personerna har nu, efter att de har fullföljt sina karriärer på annat håll, flyttat ut till skärgården, blivit fast boende, de har byggt om sina fritidshus till fast boende och de bor där nu och betalar skatt. Jag tror att den här effekten inte kan förringas. Jag tror att vi skulle kunna uppnå det här. Där man är på sin fritid, där trivs man, man rotas ofta i den miljön och det här leder ofta till att man rotar sig där för gott.

 

Jag tycker att vi i dag borde vara så öppna till sinnes att vi skulle kunna våga diskutera också den här lagstiftningen för att se om det finns möjligheter, se om det kanske är tid att diskutera en viss liberalisering av detta.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Jag måste säga att jag hyser stor respekt för ltl Mats Perämaas engagemang i att försöka vända den till vissa delar negativa utvecklingen i skärgården och det kommer många initiativ från ltl Mats Perämaa och det är som sagt en utveckling som inte alls är uppmuntrande, särskilt i vissa skärgårdskommuner. När det gäller det här initiativet kan man också ha förståelse för idén. Jag tror också i likhet med ltl Mats Perämaa att där man vistas på sin fritid kan man fatta tycke för bygden och flytta dit. Så visar många exempel överallt på Åland, turister som har varit här och sedan flyttar hit. När det gäller just att ge jordförvärvstillstånd för fritidsbebyggelse för andra än ålänningar så är jag nog skeptisk på det viset att jag ser att det som ltl Mats Perämaa också sade i sitt anförande att jordförvärvsbestämmelserna har kommit till för att skydda Åland från förfinskning rent ut sagt, från inflyttning från Finland i alltför stor utsträckning att åländsk mark skall vara i åländsk ägo och att man skall ha kontroll på det. Visst vill jag gärna verka för att befolkningsutvecklingen i skall vänder, men inte till vilket pris som helst och överst på min prislista, allra dyrast, är just självstyrelsens grundvalar. Det finns också andra aspekter på den här frågan; om jag får göra en liten utvikning så är det så att jordförvärvslagstiftningen har egentligen drabbat skärgården allra värs när det gäller markvärdet. Man har en fantastisk tillgång som man inte får realisera, marken i skärgården är jämfört med här på fasta Åland i praktiken värdelös. Man får köpa också väldigt fina områden för en spottstyver och det är just därför att marknaden är begränsad till sådana som har jordförvärvsrätt eller kanske jordförvärvstillstånd. När det gäller fritidsbosättning är möjligheten till undantag väldigt liten.

 

Jag kan i det här sammanhanget nämna två motioner som Obunden Samling har lämnat in, dels att man skulle för kapitalet som skärgården har i form av mark gå emellan och kompensera den delen från landskapets sida så att man skulle möjliggöra att skärgårdsområdena sätts som säkerhet i ett mycket större värde än vad de har i realiteten tack vare marknadsbegränsningen, att landskapet skulle gå emellan med garanti för att ge marken samma värde. Skulle man ha ett sådant system kanske det vore möjligt i större utsträckning för skärgårdsföretagare att bygga stugbyar och få möjlighet att erbjuda uthyrningsstugor åt turister, för många potentiella skärgårdsföretagare har stora tillgångar men de är värdelösa på grund av jordförvärvslagstiftningen. Skulle man kunna värdera upp dem som säkerhet kunde man få möjlighet till finansiering för stugbyar. En annan som vi har lämnat in är om delad kommunalskatt, att man skulle få skriva sig temporärt i en skärgårdskommun t.ex. om man har stuga eller vistas där, t.o.m om man hyr en stuga. Det skulle ha en liknande indirekt effekt som den här motionen.

 

Som sagt, jag ställer mig skeptisk till att ytterligare liberalisera jordförvärvslagstiftningen. Jag ser nog att de möjligheter som redan finns i dag skall utnyttjas i så fall och inte mera uppluckring.

 

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Alla andra metoder för att motverka den negativa befolkningsutvecklingen emottas förstås med tacksamhet. Den ena som nämndes i en obunden motion om att landskapet skulle ges säkerhet i den situation när markvärdet är så lågt att man inte kan belåna sitt markområde låter bra så här i första skedet, men det kunde lätt leda till att kapitalstarka företag, faståländska eller företag bortifrån med en styrelse som består av fler än hälften av ålänningar, köper upp markområden i skärgården vartefter de kan belåna de områdena med landskapet som borgenär. Det finns risker med det också. Det är inte alldeles lätt att genomföra det.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det går att begränsa möjligheten att utnyttja den motion som jag beskrev i min utsvävning att inte kan nyttjas på det sättet som ltl Mats Perämaa nämnde. Det finns också sätt att kringgå jordförvärvslagstiftningen, precis som ltl Mats Perämaa sade; om någon vill ha en fritidsbostad på Åland så går det att bilda ett bolag bara man har en majoritet ålänningar i styrelsen, så kan man äga aktierna i det bolaget som äger marken. Det finns sådana exempel där egendom har sålts utanför Åland, men man har sedan en åländsk styrelse. I princip finns den här möjligheten redan om man är lite kreativ och får folk att prostituera sig rent ut sagt – att ställa upp får sådant som kanske motverkar syftet! När det gäller kapital skulle den här motionen också medverka till att det kapital man har i skärgården i form av mark skulle bli i icke-åländsk ägo och det är inte bra på sikt.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är helt riktigt att det redan med nuvarande system går att kringgå jordförvärvsreglerna, men då blir det kapitalstarka människor via företag som i aktiebolagsform kan bebygga och sälja ut andelar. Det är synd att det kringgående som görs redan i dag inte skulle kunna formaliseras så att vanliga människor skulle kunna utföra detsamma. Jag är ute efter en väldigt liten uppluckring genom det här förslaget.

 

Så till ideologin. Som liberal värnar jag väldigt mycket om individens frihet och rättighet att hantera sina egna saker; köpa och sälja det man äger. Jordförvärvssystmet med hinder är väldigt konservativt och det motsvarar för mig väldigt mycket det socialistiska tänkandet att staten bestämmer vad individen får göra med sin egendom.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det är sant att jordförvärvslagstiftningen innebär en stor begränsning och den är på det viset ideologiskt tveksam också enligt mitt sätt att se, men vi skall komma ihåg varför vi har den: just för att den utgör en del av det minoritetsskydd vi har i dag. Alla bestämmelserna kringgås på det ena eller det andra kreativa sättet och en idé - om jag får ge ett tips – om man t.ex. vill ha det här i Kumlinge så kan väl kommunen köpa ett markområde som man sätter i ett fastighetsbolag vars aktier man sedan säljer, bara de som köper går med på att det sitter ålänningar i styrelsen är detta fullt möjligt redan i dag. Det är som sagt ett sätt att kringgå bestämmelsen och jag tycker inte att man skall göra det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Jag har nämnt den här motionen i tidigare i tidigare debatter och huvudmotionären kanske tänker att jag skall hålla något riktigt brandtal om självstyrelsens vara och icke vara. När det gäller jordförvärslagstiftningen, näringsrätten osv. är de grundbultarna i själva självstyrelsekonstruktionen och vi skall ha väldigt klart för oss vad vi ger oss in på innan vi luckrar upp de skyddsstadgandena. Det vi ger ifrån oss får vi aldrig tillbaka. Vi behöver inte missförstå varandra aktivt, men samtidigt upplever jag inte att ltl Mats Perämaa nu absolut vill dödförklara självstyrelsen utan huvudpunkten i förslaget uppfattar jag på det sättet att man är helt enkelt bekymrad över befolkningsutvecklingen i skärgårdskommunerna. Det uppfattar jag som pudelns kärna i förslaget. Jag delar absolut den oron. Däremot tror jag att man hamnar in på fel spår om man går in på det här spåret. Det pratades tidigare om att det är kanske bara penningstarka som kan skaffa sig fritidsbebyggelse ute i skärgården med det system som är nu. Men tittar vi t.ex. på Stockholms skärgård så finns där inga skyddsstadganden överhuvudtaget. Väldigt få av den ursprungliga skärgårdsbefolkningen har överhuvudtaget några ekonomiska möjligheter att vara med och tävla när små skärgårdshemman, fiskehemman bjuds ut. Det är ingen önskvärd utveckling; det är mycket liv och rörelse i Stockholms skärgård, men det är mer eller mindre stendött under vinterhalvåret.

 

Jag har full förståelse för det som motionären vill ta upp i motionen och även om jag säger att det här är ett av de skyddsstadganden som hör till grundbultarna i självstyrelsekonstruktionen, som jag uttryckte det, så inte vill vi heller från Ålands Framtid ha det såsom det alltid har varit bara för att de skall vara så. Det är inte det, utan det jag försöker säga är att man skall ha väldigt klart för sig vad man ger sin på innan man ger sig in på det här spåret. Jag har ganska stora dubier och skulle hellre se att man i utskottet skulle titta på vad det finns för andra vägar, andra möjligheter att få året-runt-bosättning. Jag hörde tyvärr bara med ett öra – jag satt i telefon – och risken är att jag slår in öppna dörrar, men jag uppfattade att ltl Mats Perämaa sade att om man skaffar en fritidsbebyggelse kan det leda till fast bosättning. Läser man motionen rakt av tar den mera sikte på fritidsbebyggelsen och den tycker inte jag är så viktig som året-runt-bosättning. Summan av kardemumman, jag vill höja ett varningens finger samtidigt som jag förstår vad motionären är ute efter.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Precis så där är det att det är oron för glesbygd och skärgård som ligger i botten när man funderar på olika sätt att komma till rätta med de problemen, och hittar man andra verktyg som fungerar lika bra är det okej för min del, men jag har genomåren försökt fundera på saken och betat igenom många olika områden och det är inte så lätt att hitta framkomliga vägar. Inte leder diskussionerna i den här salen så lätt till förändringar och stöd för glesbygden. Det stämmer inte som ltl Anders Eriksson sade att huvudsyftet är fritidsbebyggelse. I sista raden i hemställningsmotionens motivering står det att fast boendet är det huvudsakliga syftet med denna hemställningsmotion. Det är självklart, att inte gör vi någonting med en massa fritidsbeboare om det inte kan leda till att de kan medverka i samhället genom fast boende under hela året.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag hörde i ett tidgare resonemang med anledning av detta ärende att man pratade om möjligheten att få säkerhet när man skall göra investeringar ute i skärgården och där vet jag att det är flera som har varit väldigt kritiska och sagt att jordförvärvslagstiftningen skall bort för att skärgårdsborna förlorar pengarna på det här, men det resonemanget köper jag definitivt. Det är att kapa av den gren man sitter på. Under de år jag var i landskapsstyrelsen kom problemet upp och just då infördes det landskapsgarantier och mig veterligen borde de vara kvar. Möjligheten att få landskapsgaranti om man vill starta företag ute i skärgården just på grund av att värderingen av säkerheten på egendomen inte har räckt till, just på grund av jordförvärvsskyddet, så därför kom landskapsgarantin i stället. Jag hoppas att alla är medvetna om det.

 

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det kan säkert äga sin riktighet, men dessvärre har inte det heller gett de effekter som vi eftersöker. I skärgårdsregionen speciellt har vi fortfarande en negativ befolkningsutveckling. Jag vill inte vara domedagsaktig och säga att så här kommer det ske, att befolkningen kommer att minska, utan vi måste jobba på flera plan för att nå ett trendbrott. Jag vill ytterligare säga, och det sade ltl Anders Eriksson också, att jag är inte ute efter att helt rasera denna grundbult som jordförvärvslagstiftningen ändå är i självstyrelsen utan det står uttryckligen i hemställningsmotionen att man kunde ge undantag på begränsade, planerade områden för att ha fullständig kontroll över detta. Det kunde vara en form av försöksverksamhet och eftersom man kan ge undantag till lagen är jag säker på att man kan dra tillbaka undantagen också, om det skulle visa sig slå fel.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Mats Perämaa sade att han vill ”inte helt rasera grundbulten”. Jag vill säga att jag vill inte överhuvudtaget rasera våra skyddsstadganden, men däremot har vi alla, inte bara liberalerna och Ålands Framtid, ett ansvar att se till att vi hittar andra verktyg, som ltl Mats Perämaa efterlyste. Jag säger också helt ärligt att inte har jag någonting så här, att det och det kan ni göra, men det är viktigt att vi funderar på frågorna och tittar på ett alternativt spår. Jag hoppas att man i utskottet också någon gång kunde ta sig an motionerna och sätta sig ner och jobba lite för det finns goda förslag. Grundtanken ställer jag upp på till hundra procent, men medlet är jag inte så där riktigt tilltalad av.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 11:

 

 

Ltl Åke Mattssons hemställningsmotion angående utredning av trafiksäkerhetsåtgärder. (HM nr 44/2006-2007).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman!

Det svänger lite i debatten vad gäller ämnen, men det är så det skall vara när det är fråga om hemställningsmotioner som behandlas! Jag kommer att beröra trafiksäkerhetsåtgärderna i landskapet, det som har varit och det som kommer i min hemställningsmotion nr 44/2006-2007.

 

Det har gjorts mycket arbete för trafiksäkerheten, men som vi alla vet är det mycket ogjort fortfarande. Trafiksäkerhetsåtgärderna kan riktas dels mot miljön och dels mot beteenden. Då det gäller miljön är det vägarna som vi färdas på, olika korsningar osv., hur man konstruerar dem. Man har i landskapsregeringen utgått från att i all trafiksäkerhetsplanering skall man beakta trafiksäkerhetsåtgärder. För den skull tror jag att man måste lyfta fram speciella trafiksäkerhetsåtgärder i alla fall.

 

Det har varit trafiksäkerhetsår 2006 och då var det budgeterat ganska stora summor pengar, 175.000 euro, till trafiksäkerhetsåtgärder. Nu har vi inte trafikministern här så att han kan svara på frågor, men framöver har man minskat på trafiksäkerhetspengarna ner till 25.000  euro. Det är en ganska radikal sänkning. Tittar man historiskt på det här också ser man att det har legat runt 100.000 euro åtminstone före vi hade ett trafiksäkerhetsår, så det är ganska graverande att man tar bort pengar från ett så viktigt ärende som detta. Trafiksäkerhetspengarna skall vara till för att framför allt spränga bort en farlig bergsknall bredvid vägen eller belysa en korsning osv., för att med ganska små medel förbättra trafiksäkerheten på speciella platser. Det är en anmärkningsvärt att man minskar på det i stället för att man borde höja det. Trots allt är det människor som dör och skadas allvarligt och även lindrigt i trafiken och vi har också ganska stora kostnader i fordon som blir förstörda. Det här har med trafikmiljön att göra.

 

Vi har och beteendet. Det är kanske svårast att förändra attityder och beteenden hur man skall få trafikanterna att visa mera hänsyn och köra försiktigare. Det är på tre olika områden som man kan vidta åtgärder, dels genom information, man kan ha väldigt kännbara straff och förstås att risken att åka fast höjs. Ju större risk det är att åka fast desto större anledning är det att försöka bete sig enligt lagen. När det gäller informationen tror jag ett sätt att komma framåt är att man arrangerar kurser i trafiksäkerhet. Jag tror att det kan vara mycket viktigt att man medvetandegör för befolkningen och allmänheten hur viktigt det är med trafiksäkerhet. Genom att man går en kurs visar det att man är medveten om trafiksäkerheten och att man bryr sig om det och detta borde premieras på något sätt; annars tror jag inte att någon kommer att sätta tid på det. Då finns det två möjligheter att gå framåt: att sänka kostnaden eller att man premieras på annat sätt. Förslagsvis kan man sänka besiktningspremier om det är så att man genomgått en sådan här kurs. Jag har varit i kontakt med försäkringsbolagen här på Åland och de är villiga att undersöka möjligheten att också sänka premier för dem som har genomgått den här typen av utbildning, så jag tror att det är någonting som man borde titta på.

 

Mera spektakulärt i hemställningsmotionen är förslaget om en tipstelefon. Om det skall vara hos polisen eller på trafikavdelningen vet jag inte, men att man kan ringa in ganska spontana tips och informera om problem som man ser i trafiken. Det kan vara notoriska fortkörare som konstant ligger och kör för fort och ställer till med problem i trafiken. Det kan vara tillfälliga vansinnesöverträdelser som man ser som man kan ringa och berätta om också och lämna bilnummer osv., så får polisen eller myndigheten vidta lämpliga åtgärder. Det behöver kanske inte alltid vara så att man skriver böter utan jag har själv från min polistid goda erfarenheter av att man helt enkelt uppsökte någon person på arbetsplatsen och diskuterade att varför har de gjort som de har gjort osv. Redan en sådan sak att man känner sig iakttagen och får en sådan påföljd kan göra att man lugnar ner sig en aning. Det kan vara farliga korsningar och andra farligheter i trafiken som man kan lyfta fram på det här sättet genom att ringa in och anmäla spontant. Det kan vara nya beteenden som dyker upp, att man inte har reflexer i ett visst område, att man ser att det går mycket mörka fotgängare osv., man kan alltså gå in med informationskampanjer ganska snabbt om man tar initiativ i det här området.

 

När det gäller trafiksäkerheten så är det hastigheten som är största problemet. Det bör man titta på och, som jag nämnt förut, tar en diskussion med Mariehamn stad att skall man försöka sänka hastighetsbegränsningar i tätorterna kanske till 30 km/h generellt för att visa att vi visar hänsyn till fotgängare. Det är väldigt få platser i ett tätbebyggt område som man skall ha 50 km/h.  Det intressant när det gäller hastigheten att vi förstår när man faller ner för ett stup eller ramla att ju högre hastighet det är desto farligare är det, men av någon underlig anledning gäller det inte riktigt med bilar utan man upplever inte att man själv har problem med höga hastigheter, intervjuar man folk om det är farligt om någon kör 130 km/h så anser flertalet att det är väldigt farligt om någon annan kör så fort, men kör man själv anser man att man har så pass bra kontroll att man klarar av det! Det har forskats mycket i detta och man tror att det har någonting med varseblivningar att göra, vår hjärna är så pass gammal att den inte är riktigt anpassad för bilkörning utan den förstår mera fall från höga höjder! Bromssträckan förlängs, det känner alla till, att det tar mycket längre tid att stanna på grund av rekreationstiden och också bilens friktion mot ytan, vilket gör att det händer olyckor. Miljömålen: med högre hastighet blir det också mera miljöföroreningar.

 

Det påverkar också landskapet. Skall vi ha höga hastigheter skall vi ha stora breda vägar och har man lägre hastigheter kanske man kan klara sig med lite måttligare.

 

Det intressanta med hastighet och jämställdhet har man också titta på. Man har konstaterat att kvinnorna kör mycket försiktigare än vad männen gör och de är prioriterar säkerheten mycket högre. 92 procent av dem som fälls för vansinneskörningar i Sverige – jag är benägen att tro att det är likadant på Åland och i Finland – är män, de kör mer än 36 km/h för fort. Det är väldigt sällan det är kvinnor som beter sig på det sättet, så det är intressant. Det är det körkortsåterkallelse och vansinnesböter, blir det alltför höga böter så kanske det stäpper stopp också.

 

En av de viktigaste åtgärderna som vi har diskuterat många gånger och som det borde finnas en enighet här i lagtinget om är trafikonykterheten, att man skulle sänka promillegränsen och gå ut väldigt tydligt att vi inte tolererar någon form av fylleri i trafiken här på Åland. Det är också att värna om våra ungdomar. Antingen är det unga personer under 24 år eller så är det alkoholister som kör i fyllan.

 

Med anledning av det anförda vill jag att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om en utredning över vilka åtgärder som kan vidtas för att höja trafiksäkerheten. Kostnaderna för detta måste beaktas i nästa års budget.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 12:

 

Ltl Danne Sundmans m.fl. hemställningsmotion om tillsättande av en förtroendekommission. (HM nr 32/2006-2007).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Det här är ett mycket angeläget ärende och det bör absolut diskuteras vid ett tillfälle där landskapsregeringen har möjlighet att närvara. Därför vill jag bordlägga motionen till lagtingets plenum den 4 april.

 

TALMANNEN: Förslag om bordläggning till plenum den 4 april har väcks. Önskar någon yttra sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 4 april.

 

Lagtingets nästa plenum är måndagen den 2 april kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 14.00). 

 

 

 

 

Originalfil