Plenum den 30 mars 2016 kl. 13.00

 Ålands lagting

 PLENARPROTOKOLL

 

 

 

 

 

M W-A


Plenum den 30 mars 2016 kl. 13.00

Plenum börjar 1

Andra behandling. 1

1    Godkännande av en överenskommelse med Ryssland om internationell vägtrafik

Lag- och kulturutskottets betänkande LKU 2/2015-2016

Landskapsregeringens yttrande RP 4/2015-2016-s

Republikens presidents framställning RP 4/2015-2016

Andra behandling. 2

2    Godkännande av ändring av överenskommelsen mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige om tillträde till högre utbildning

Lag- och kulturutskottets betänkande LKU 3/2015-2016

Landskapsregeringens yttrande RP 5/2015-2016-s

Republikens presidents framställning RP 5/2015-2016

Enda behandling. 2

3    Behandling av ärenden rörande landskapets tjänstekollektivavtal för år 2015

Finans- och näringsutskottets redogörelse FUR 1/2015-2016

Föredras, fortsatt behandling. 3

4    Ålands delegation i Nordiska rådets berättelse för tiden 1.1–31.12.2015

Nordiska rådets berättelse NRB 1/2015-2016

Föredras, fortsatt behandling. 3

5    Landskapsregeringens externpolitik

Landskapsregeringens meddelande M 2/2015-2016

Remiss. 28

6    Ändring av kommunallagen

Ltl Harry Janssons m.fl. lagmotion LM 1/2015-2016

För kännedom.. 39

7    Tobakslagstiftning

Landskapsregeringens lagförslag LF 10/2015-2016

Plenum slutar 39

 

Plenum börjar

Närvaroregistrering. 21 ledamöter närvarande.

Talman Johan Ehn samt lagtingsledamöterna Carina Aaltonen, Sara Kemetter, Roger Nordlund, Mikael Staffas och Pernilla Söderlund anmäler om ledighet på grund av deltagande i Kastelholmssamtalen.

Lagtingsledamoten Axel Jonsson anmäler om ledighet från dagens plenum på grund av deltagande i styrelsemöte i EFA. Antecknas.

Andra behandling

1        Godkännande av en överenskommelse med Ryssland om internationell vägtrafik

Lag- och kulturutskottets betänkande LKU 2/2015-2016

Landskapsregeringens yttrande RP 4/2015-2016-s

Republikens presidents framställning RP 4/2015-2016

Först tillåts allmän diskussion och efter det kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till förslaget i presidentens framställning eller vägra ge ett sådant bifall.

Diskussion. Ingen diskussion.

Förslaget i presidentens framställning föreläggs lagtinget för bifall. Kan lagtinget enhälligt ge sitt bifall till framställningen? Lagtinget har i andra behandling enhälligt lämnat sitt bifall till förslaget.

Betänkandets motivering föreläggs för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

Ärendets andra behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

Andra behandling

2        Godkännande av ändring av överenskommelsen mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige om tillträde till högre utbildning

Lag- och kulturutskottets betänkande LKU 3/2015-2016

Landskapsregeringens yttrande RP 5/2015-2016-s

Republikens presidents framställning RP 5/2015-2016

Diskussion. Ingen diskussion.

Förslaget i presidentens framställning föreläggs lagtinget för bifall. Kan lagtinget enhälligt ge sitt bifall till framställningen? Lagtinget har i andra behandling enhälligt lämnat sitt bifall till förslaget.

Betänkandets motivering föreläggs för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

Ärendets andra behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

Enda behandling

3        Behandling av ärenden rörande landskapets tjänstekollektivavtal för år 2015

Finans- och näringsutskottets redogörelse FUR 1/2015-2016

Enligt 21 § i arbetsordningen ska finans- och näringsutskottet för varje år avge en skriftlig redogörelse beträffande handläggningen av ärenden rörande tjänstekollektivavtal till lagtinget.

Först tillåts diskussion, efter det antecknar sig lagtinget redogörelsen för kännedom. Diskussion.

Ltl Tage Silander

Fru talman! Av arbetsordningen för Ålands lagting framgår, såsom fru talman sade, att det hör till finans- och näringsutskottet att genom landskapsregeringen följa förhandlingarna om tjänstekollektivavtal för landskapets tjänstemän och till den del godkännande behövs, godkänna avtalen. Ett godkännande behövs när ett avtal har en inte försumbar inverkan på budgeten.

I enlighet med 21 § arbetsordningen 5 mom. ska finans- och näringsutskottet för varje år till lagtinget avge en skriftlig redogörelse beträffande handläggningen av ärenden som rör tjänstekollektivavtal.

Av finans- och näringsutskottets redogörelse kan man se att utskottet under år 2015 har godkänt tre tjänstekollektivavtal, medan 16 avtal har antecknats till kännedom.

Efter utskottets godkännande av redogörelsen har utskottet fått ta del av ytterligare ett avtal som, fru talman, bör tillföras förteckningen. Det handlar om ett den 5 november 2015 ingånget kollektivavtal för tiden 1.4.2015–31.3.2017 gällande styrmän, där avtalsparterna är Ålands landskapsregering och Finlands Skeppsbefälsförbund r.f.

Finans- och näringsutskottet föreslår att lagtinget antecknar sig den därmed kompletterade redogörelsen för kännedom.

Talmannen

Lagtinget antecknar sig redogörelsen för kännedom med de kompletteringar som framfördes av finans- och näringsutskottets ordförande Silander. 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

Föredras, fortsatt behandling

4        Ålands delegation i Nordiska rådets berättelse för tiden 1.1–31.12.2015

Nordiska rådets berättelse NRB 1/2015-2016

Föredras, fortsatt behandling

5        Landskapsregeringens externpolitik

Landskapsregeringens meddelande M 2/2015-2016

Vid plenum 23.03.2016 beslöt lagtinget att en gemensam diskussion om de båda ärendena hålls i enlighet med arbetsordningen 64 § 4 mom.

Diskussionen avbröts och kvar på talarlistan står lagtingsledamöterna Petri Carlsson, Brage Eklund, Ingrid Johansson, John Holmberg, Annette Holmberg-Jansson och Tony Wikström. Begärs ytterligare ordet?

Diskussion.

Ltl Petri Carlsson

Fru talman! Efter attackerna i Paris tog EU-kommissionen upp till diskussion huruvida man ska komma fram med ytterligare regelverk kring vapen. Det medförde att man hastigt kom fram med vapendirektivet vilket också omnämns i den här redogörelsen.

Den 18 november, för ungefär fem månader sedan, kom ett vapendirektiv som man nu har levererat till Europaparlamentet.

Finlands och Ålands landskapsregerings ståndpunkter innebär att kommissionens förslag är okej, om jag har förstått saken rätt från utlåtandena. Det som nu till viss del är problematiskt är många parlamentariker i Bryssel lyfte fram att det pågår informella diskussioner att man i Europaparlamentet vill förändra vapendirektivet. Det kan t.o.m. finnas en majoritet som är beredda att göra en del förändringar. De förändringarna skulle kunna påverka oss på Åland på ett ganska negativt sätt för dem som håller på med jakt.

Jag ska ta upp ett exempel av det som jag har hört från de informella diskussionerna. När vi var på besök i Bryssel så tror jag att vi alla uppfattade de här bekymren. Ett bekymmer är att det kanske är aktuellt att införa en minimiålder i vapendirektivet och det finns inte med i kommissionens förslag nu. Idag är minimiåldern i Finland och på Åland att inneha vapen 18 år, däremot kan minderåriga mellan 15-18 år ha ett parallelltillstånd för vårdnadshavarens vapen. De som är under 15 år kan jaga under övervakning av en fullvuxen.

Det här betyder att om det nu kommer ett förslag från parlamentet att införa en minimiålder i vapendirektivet till 18 år så betyder det att ingen av våra femtonåringar eller minderåriga kommer att kunna jaga på det sätt som man tidigare har gjort på Åland. Om man dessutom går inför åldersgränsen 15 år så försvinner möjligheten att jaga under övervakning av en fullvuxen. Det här är ganska allvarligt.

De signaler vi fick när vi var på besök i Bryssel var att en majoritet i parlamentet kunde tänka sig att gå in för det här. Det är oroväckande. Jag tror inte att vi skapar några terrorister genom vårt sätt att jaga, snarare tvärtom. Vi har fostrat generationer på Åland som tar ansvar för jakten på ett bra sätt. I annat fall måste man vara emot och förbjuda jakten helt och det vill åtminstone inte jag och många med mig här inne.

Med det vill jag säga att ifall det uppstår en situation, vilket jag befarar, så är det viktigt att landskapsregeringen inte accepterar en sådan variant, utan landskapsregeringen ska stöda kommissionens förslag om det kommer en sådan vinkling.

I samband med behandlingen av det här ärendet i social- och miljöutskottet så tycker jag att utskottet ska titta på den frågan och kanske komma med skrivningar kring det här och säkerställer vår ståndpunkt i den här frågan. Jag tycker att frågan är så pass viktigt att vi måste lyfta den. Tack.

Ltl Brage Eklund

Tack, fru talman! Jag tänker beröra tre saker i mitt anförande; Nordiska rådet, skogarna och tullkodexen.

Vi hörde tidigare en liten diskussion i ett replikskifte mellan min kollega Axel Jonsson och minister Fellman om Nordiska rådet. Det blev inte riktigt klart hur landskapsregeringen har tänkt i framtiden med Nordiska rådet. Under rubriken 2.2.6 skriver man; ”fortfarande återstår arbetet att likställas med länderna då arbetsgrupper och institutioner tillsätter styrelser”.

Under rubriken 2.3.15, Självständigt medlemskap, skriver man om att Färöarna kommer lämna in en ansökan under 2016 till Nordiska ministerrådet om självständigt medlemskap i Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet. Man ska avvakta. ”Möjligheterna att mobilisera personella resurser bör också övervägas. Ett självständigt medlemskap innebär inte enbart rättigheter utan också skyldigheter.” Å ena sidan säger man att det är ett problem att man inte kommer in i finrummen, å andra sidan tänker man avvakta och se vad Färöarna tänker göra.

Jag förstår inte riktigt politiken i det Nordiska rådet. Man har fått förmånen att ha en egen representation i Nordiska rådet, men inte fullvärdigt. Landskapsregeringen borde kanske haka på Färöarna eller åtminstone göra ett scenario över vad det skulle innebära om Åland skulle ha ett självständigt medlemskap i Nordiska rådet. Nu hänvisar landskapsregeringen till kostnaderna att uppehålla ett ordförandeskap, arrangera sessioner och bemanna arbetsgrupper som ett problem, vilket det kanske är. Har landskapsregeringen överhuvudtaget tittat på möjligheterna och vad det innebär? Vad får vi mera ut av ett fullvärdigt medlemskap? Medlemskapet i Nordiska rådet kanske inte är så intressant för landskapsregeringen och för Åland? Vad är landskapsregeringens ställningstagande? Jag blir inte riktigt klok på det här.

Tänk om vi får ett fullvärdigt medlemskap, då skulle marknadsföringen av Åland vara mycket större än vår marknadsföring för turismen idag. Journalister, politiker och intresseorganisationer kommer då att besöka Åland, och då följer automatiskt en marknadsföring som vi aldrig kan värdera i pengar.

Jag tycker att landskapsregeringen borde bestämma sig hur man vill ha det. Ska Åland gå in som fullvärdig medlem som Färöarna eller ska Åland stå på sidan om och klaga för att man inte slipper in i finrummen? Det borde landskapsregeringen bestämma sig för.

Förutom detta kan man tänka på alla möjligheter till kontaktskapandet om man får fullvärdigt medlemskap. Man har större möjligheter att bli invald i presidiet där man får makten. Det är oftast där som de egentliga besluten avgörs, inte på gruppmötena.

Jag hoppas att landskapsregeringen utreder detta och kommer med ett meddelande till lagtinget om vad detta innebär och då kanske man får ta ställning till om ett fullvärdigt medlemskap är intressant eller inte. Landskapsregeringen har inte fullt ut utrett vad ett fullvärdigt medlemskap innebär.

Tullkodexen har länge varit problem för åtminstone småföretagare. När man har lyft frågorna om gränshinder när det gäller varor från Sverige så har man alltid fått svaret; ”sedan när problematiken med tullkodexen blir löst så är det här ur världen”. Nu verkar det inte vara så enkelt ändå.

Landskapsregeringen gör en sammanfattning av det som hänt och det stämmer säkert hela vägen. Från att man skulle få alla problem lösta så finns det ytterligare problem kvar. Man har inte löst problemen fullt ut.

”Innan kommissionen antog förordningen den 28 juli 2015 gjordes dock ändringar av de artiklar som uttryckligen möjliggjorde förhandling om särlösningar mellan andra medlemsstater och landskapet, av kommissionens rättstjänst.” Det här har man ifrågasatt från både landskapet, finska myndigheter och tullen. Man har inte ändrat något i artiklarna. Man har noterat att det finns fortfarande problem och ”att förfarandereglerna för särskilda skatteområden ännu behöver analyseras”.

Självstyrelsepolitiska nämnden har redan påpekat det här i sitt betänkande nr 2/2014-2015. Nämnden rekommenderade landskapsregeringen att söka samarbete med Finland och Sverige för att lösa den problematiken före den här förordningen trädde ikraft. Nu borde det vara aktuellt igen att lyfta den här frågan mellan Finland och Sverige för att lösa de här problemen som tydligen inte är klarlagda fullt ut ännu. Det blev inte ett gränsöverskridande regelverk där alla problem är borta.

Jag rekommenderar att landskapsregeringen är aktiv gentemot svenska och finska myndigheter för att kanske lösa den här problematiken mot bakgrund av den förordning som nu har trätt ikraft.

Sedan några ord om skogen. Skogen är en del av mitt intresse. Man borde sätta alla krafter på att bevaka skogen. Ingenting är klart. Det är under arbete. Man ska skapa ett rättsligt bindande avtal om skogar i Europa där medlemsländerna delvis har självbestämmanderätt och EU har en viss behörighet över skogarna. Min uppmaning är att landskapsregeringen noga följer med det här. Det kan få förödande konsekvenser för nordiskt skogsbruk om krafter i Sydeuropa får bestämma över våra tillgångar här uppe. I Sydeuropa har de inte samma intressen och samma kunskap om utnyttjandet av skog och skogsbruk som vi har, men de vill ändå vara med att sätta regler och bestämmelser som ytterligare begränsar vårt skogsbruk.

Som jag har sagt många gånger tidigare så har vi två olika certifikat som vi följer idag plus miljölagar och övriga bestämmelser. Det gör att vi har ett framåtsyftande skogsbruk som tar hänsyn till miljöer och alla andra aspekter när det gäller utnyttjande av skogen.

Här vill jag att landskapet nogsamt följer med händelseförloppet och har kontakt med de finska representanter som bevakar det här. Det var en rekommendation och jag hoppas att man tar hänsyn till det. I samband med detta bör landskapet också titta på sitt skogsprogram, vilket jag har sagt tidigare. Tack.

Minister Nina Fellman, replik

Med anledning av Färöarnas eventuella ansökan om medlemskap och Ålands inställning så var jag ganska tydlig i den förra replikväxlingen. Färöarna har alltså ännu inte begärt ett fullvärdigt medlemskap, utan de har aviserat att de kommer att begära det. Landskapsregeringen följer arbetet noga. Landskapsregeringen har inte för avsikt att gå samma väg på grund av att kostnaderna för ett fullvärdigt medlemskap och behovet av personal som det skulle medföra inte är skäliga med tanke på vad man ”får för pengarna”, om jag får uttrycka det så. Åland deltar idag i elva ministerråd och redan det är ganska mycket.

Ltl Brage Eklund, replik

Jag förstår också att Färöarna inte har lämnat in en fullvärdig anhållan ännu. Jag är orolig för om Åland blir ensam utanför till slut. Var ska man söka sina kontakter om Färöarna blir fullvärdiga medlemmar och sedan kanske Grönland kommer i bakvattnet efter det. Landskapet borde åtminstone ha en beredskap på vad det innebär och att man utreder kostnaderna och för- och nackdelar, så att inte Åland sitter och väntar på vad Färöarna gör. Man ska jobba på och ha en beredskap.

Minister Nina Fellman, replik

Det finns en beredskap. Om det skulle bli aktuellt så återkommer vi nog till frågan. Grönland har heller inte aviserat att de kommer att gå samma väg som Färöarna, mycket av samma orsak som Åland.

Jag vill också svara på tullkodexen. Det är sant att det inte finns någon lösning. När det gäller den frågan så är det nog lite som Kung Sisyfos; detta är ett klippblock som man rullar upp för berget och så ramlar det ner igen, så det får vi fortsätta att jobba med.

Ltl Brage Eklund, replik

Vi kanske har diskuterat tanken om fullvärdigt medlemskap i Nordiska rådet tillräckligt.

När det gäller tullcodexen vill jag i varje fall att landskapet fortsättningsvis följer med och försöker jobba för en lösning så att man kan hantera varor mellan Sverige och Åland som man hanterar varor mellan Sverige och i Finland. Man bör skapa ett kontaktnät via Åland och Finland.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, talman! Jag vill ge ledamoten mitt fulla stöd när det gäller frågan om ett fullvärdigt medlemskap i Nordiska rådet. För att kunna ta ställning till detta så behöver lagtinget få en utredning och ett underlag för att kunna bedöma om det är försvarbart med de kostnader som naturligtvis följer med ett fullt medlemskap. På basen av de uppgifter vi erhöll under den tidigare mandatperioden, för ungefär ett år sedan, från Ålands delegation i Nordiska rådet så var det inte sådana summor som på något vis skulle ha skrämt oss som parlamentariker. I likhet med ledamoten tycker jag att vi från landskapsregeringen ska förvänta oss en ordentlig analys. Jag ser inte ett medlemskap i de olika styrelserna inom ramen för det nordiska samarbetet som ett problem. Inte behöver vi sitta med i allting även om vi har ett fullvärdigt medlemskap.

Ltl Brage Eklund, replik

Jag får tacka för det stödet. Det är exakt så som vi från Ålands Framtid också har tänkt. Inte behöver man sitta med i allt för att man har ett fullvärdigt medlemskap. Jag tycker att landskapsregeringen kunde komma till lagtinget med en utredning över vad ett fullvärdigt medlemskap innebär, så att vi vet.

Nu har vi den här skriften, men vi vet överhuvudtaget inte hur man har gjort de här beräkningarna, vilka kostnaderna är och framförallt vilka möjligheter det ger. Det är det som är det viktiga.

Ltl Harry Jansson, replik

I Nordiska rådet finns det etablerat bland parlamentarikerna att man möts på de självstyrande områdena emellanåt. Jag tycker att det skulle vara bra om våra representanter; ltl Staffans och ltl Lundberg, hela tiden skulle följa med det här arbetet på parlamentarisk nivå. När man har tillräckligt med underlag så tycker jag att Ålands delegation i Nordiska rådet skulle ha ett öppet hörande och därmed en öppen diskussion om vad ett fullvärdigt medlemskap skulle innebära. Som ledamoten vet så står vi inför en utvidgad autonomi och det skulle vara märkligt om inte det nordiska arbetet och vår medverkan där också avspeglar sig i den parallella processen.

Ltl Brage Eklund, replik

Ltl Harry Jansson och jag har samma åsikter. Jag har ingenting att kommentera.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Mats Perämaa, replik

Fru talman! Ltl Eklund har genom åren ur talarstolen många gånger tagit upp behovet av att reglerna inom tullunionen formas så att skattegränshanteringen blir så avbyråkratiserad som möjlig och så har också jag gjort. Det är väl att den frågan bevakas hela tiden.

Jag tar till mig det som ltl Eklund sade här. Jag kommer att säkerställa mig om att landskapsregeringen framöver gör det som kan göras för att göra det så enkelt som möjligt.

Det står i meddelandet om externpolitiken att landskapsregeringen avser att stärka närvaron vid ministerrådsmötena gällande finans, speciell med betoning på att förenkla skattegränshanteringen. Det kan vara en signal på det som vi här pratar om.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Jag vet finansministern och jag har delat den här åsikten tidigare. Jag hoppas att han följer upp det här och bevakar de här intressena. Som jag sade i mitt anförande så är det fortfarande ett problem för småföretagarna. Stora företag har inga problem, ja, det är klart att de har anställt folk för det. Men för en liten företagare som sysslar med handel över gränserna mellan Sverige och Åland så skapar det ett merarbete till en viss kostnad och det är tungt för en egen företagare.

Minister Mats Perämaa, replik

Fru talman! Så är det förstås. Det är mera komplicerat med handel över gränserna när man gör affärer bara sporadiskt och tillfälligt. Stora företag har lätt för att anamma system inom sin koncern där dessa saker blir en rutin.

Många landskapsregeringar har jobbat mycket med frågan om tullkodexen. Det var inte så från början att det bara var helt klart att allting skulle bli helt bekymmerfritt. Det fanns en risk att det kunde ha blivit betydligt sämre än vad utfallet till slut blev.

Ltl Brage Eklund, replik

Fru talman! Så är det säkert. Det gäller att i framtiden göra så bra som möjligt av möjligheterna som har skapats, att man klarlägger de sista gränsproblemen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Ingrid Johansson

Talman! EU har utvecklats till att också bli ett hållbarhetsprojekt. Fokus på cirkulär ekonomi är ett bevis för det, det gedigna socialfondsarbetet ett annat. Den största hållbarhetsåtgärden av dem alla har vi kanske tagit för givet, jag pratar om fred. Många har försvarat EU genom att säga att vi har lyckats med det viktigaste uppdraget av dem alla, att behålla freden. Men vart är vi på väg idag?

Förra veckan attackerades inte bara Bryssel och Lahore utan också öppna gränser, fri handel och demokrati. Det är dags för varje nation, varje region och varje autonomi att sätta ned foten. Det får vara ett slut nu!

Journalisten Magda Gad skrev så här på Facebook i förra veckan: ”Det vi behöver tänka på nu är historien – och att lära av den. När första världskriget bröt ut satt man fast i orubbliga bilder av världen och valde steg som ledde till fullskaligt krig istället för att välja vägar som kunde undvikit den värsta tänkbara katastrofen.”

Det är nu det är dags att säga nej till populisternas enkla lösningar. En utgång från EU kommer inte att rädda vår ekonomi. Att stoppa flyktingar kommer inte att göra att kvinnor kan vara trygga. Medborgargarden och hatretorik hjälper inte polis och andra samhällsfunktioner, tvärtom skapar det flödande hatet nya konflikter.

Vi måste våga se på dagens Åland och dagens Europa med den kunskap som vi har.  Ifrågasättandet av 30- och 40-talets européer känns inte lika enkelt längre. "Hur kunde ni låta förintelsen ske?" har jag frågat min mormor. Idag låter jag själv människor dö innanför taggtrådsstängsel samtidigt som jag åtnjuter en orubbad välfärd och ett orubbat överflöd.

 Utan fri handel, öppna gränser, gemensamma europeiska strategier och framförallt fred kan vi glömma allt det goda som nämns i det utrikespolitiska meddelandet. Utan fred får vi ingen utveckling utan stagnation, fattigdom och orättvisor. Jag hoppas därmed att Åland ger ett tydligt och unisont stöd för öppenhet, frihet och jämlikhet.

Talman! Jag vill också ta tillfället i akt att lyfta fram det högaktuella ämnet cirkulär ekonomi som en del av det hållbarhetsarbete som försiggår.

Jag vill börja med att presentera min något kontroversiella utgångspunkt; det finns inget avfall, det inte finns bara resurser.

Kommissionen uppger att år 2013 uppgick den totala produktionen av avfall till 2,5 miljarder ton, varav 1,6 miljarder ton inte utnyttjades genom förberedelse för återanvändning eller materialåtervinning och var därför förlorat för den europeiska ekonomin. Vi sätter alltså miljarder ton material bokstavligen rätt ner i soptunnan.

Vi behöver ställa om och sluta hantera material som avfall och börja nyttja uttjänta produkter. Möjligheterna är oändliga och skapar många positiva kringeffekter. Mises mottagning av idrottsutrustning som vidareförmedlas till Ålands Idrott och sedan lånas ut gratis är ett exempel på hur delningsekonomi och avfallsminimering kan fungera i praktiken. Bieffekten är att fler har råd och möjlighet att prova på fler idrotter. Emmaus verksamhet, liksom insamlingar och second hand handel bidrar att vi håller oss högt upp på avfallstrappan. Det är hållbar shopping.

Omställningen till cirkulär ekonomi är inte helt enkel. Näringslivet behöver ställa om och många behöver förändra i sina processer och strukturer. Vidare kräver en övergång att flertalet politikområden behöver reformeras. Cirkulär ekonomi är gränsöverskridande och berör näringspolitik, socialpolitik, miljöpolitik och många fler områden. Framförallt behöver vi reformera avfallspolitiken och när det gäller avfallspolitiken vill jag lyfta fram några centrala punkter:

– Vi behöver tänka på att Åland är ett litet samhälle och samordna kommunalt avfall, företagsavfall och avfall med producentansvar. Vi ska dra nytta av vår litenhet.

– Vi ska dra nytta av att vi på Åland redan har en hög sorteringsgrad för att nå också en hög materialåtervinningsgrad.

– Vi behöver integrera tredje sektorn och socialpolitiken i avfallshanteringen.

Talman! Den sista punkten, om att integrera den sociala hållbarheten i avfallspolitiken, vill jag slutligen resonera ytterligare kring. Det är tätt kopplat till socialfondsarbetet.

Inom EU räknar man med att en övergång till cirkulär ekonomi skulle skapa 170 000 direkta arbetsplatser. Det är ganska många! Dessa arbeten är ofta enklare arbeten och redan idag sysselsätter framförallt Emmaus många som annars inte hittar sin plats på arbetsmarknaden.

Den cirkulära ekonomin innebär en enorm möjlighet att fylla ett tomrum på en digitaliserad och automatiserad arbetsmarknad. Många arbeten kan givetvis utföras genom ordinärt arbetsavtal men sociala företag, föreningar och andra som är beroende av personer med sysselsättningsstöd är beroende av kontinuerlig bemanning.

Jag önskar därför att vi i samband med genomgången av sociallagarna ser över om vi på Åland kan införa subjektiv rätt till sysselsättning. Det skulle vara ett strategiskt sätt att få flera människor i arbetet och kunna arbeta effektivt med den cirkulära ekonomin. Tack, talman.

Ltl John Holmberg

Herr talman! Kära lagtingsledamöter, jag tänker beröra frågan om att bryta det sociala arvet och investera i barnens framtid som finns på 25. Det är högaktuellt även hos oss, speciellt med tanke på den senaste rapporten ”Hälsa i skolan”.

Många av våra barn och ungdomar mår väldigt dåligt, såväl psykiskt som fysiskt. Orsakerna är flera och följderna många gånger tråkiga.

I yrkesgymnasiet finns klasser där upp till 40 procent av eleverna kan ha problem som påverkar såväl undervisning som lärandet.

Fördelningen elever i träningsundervisning, specialundervisning och vanlig klass har förändrats rejält. Många elever skulle idag må bättre av en annan inlärningstakt och inriktning på undervisningen.

Bristen på psykologer för barn och ungdomar är en utmaning, men samtidigt är det inte där som problemen börjar. Problemet med ej hanterbara elever, dvs. elever som inte är möjliga att ha i skolan, är svårlöst och påvisar även det breda spann av problem som skolan idag står inför.

Att samordna resurserna och stärka samarbetet är ett bra och stort steg på vägen. Här finns det stora vinster att göra, både på det individuella och professionella planet.

Mycket i de ungas livsstil styrs av socioekonomiska orsaker; rökning, kostvanor, fritidsvanor och läxhjälp är många gånger direkt relaterade till den socioekonomiska miljön. Här fyller skolan och dess omgivning en allt viktigare roll för att alla åländska unga ska få den livsförberedande start de är värda.

För att bygga en ekonomisk hållbar stark struktur som innefattar alla barn och ungdomar bör detta starta i skolan. Jag tänker inte tala om storleken på utkomststöd, barnbidrag etc. Jag fokuserar på möjligheterna till långvariga förändringar som även samhällsekonomiskt är kostnadseffektiva. Här kan Åland göra mycket ännu. Det är viktigt att bygga länken barn-vuxna-äldre i ett rostfritt material.

I dagens situation har vi många barn och unga som inte får tillräckligt fysisk aktivitet för att knopp och kropp ska må bra kropp. Detta påverkar dem direkt och det skapar definitivt stora konsekvenser längre fram i livet vilket vi märker bl.a. med högre sjukskrivningstal. Attityderna till att sköta om sin kropp är goda men alla måste med på tåget och det ska börja i skolan. Får vi in rätt attityd i skolåldern skapar vi inte bara goda förutsättningar till bättre inlärning, god fysisk och psykisk hälsa, vi ger även våra ungar en bra start in i vuxenlivet och förhoppningsvis leder det också fram till färre sjukskrivningsdagar och en friskare ålderdom.

Vi pratar alltså samhällsekonomiska vinster som även planar ut i socioekonomiska effekter.

Något som jag verkligen saknar i den externpolitiska skriften är idrotten och motionen. Ordet kultur hittar jag på flera ställen och i många sammanhang, men idrotten lyser nästan helt med sin frånvaro. Enligt mig har idrotten en så stor betydelse i samhället såväl för den psykiska och fysiska folkhälsan, inlärningen, integrationen, sociala samspelet människor emellan, som fritidsaktivitet och även ekonomiskt som en näringsgren, att den måste bli mer framträdande.

Idrotten och rörelsen har enorm betydelse och är bl.a. nyckeln till minskad sjukfrånvaro och friskare ålderdom. Flera av våra nordiska vänner är mycket framgångsrika när det gäller att ta vara på de möjligheter som idrott och rörelse ger samhället. Danmark är ett av flera föredömen internationellt. Ur ett rent samhällsekonomiskt perspektiv hoppas jag att vi drar större nytta av världens största folkrörelse, idrotten. Idrotten hjälper alla att prestera mera. Den skapar hälsa, målmedvetenhet, gemenskap och mycket mer. Idrotten lär oss att kämpa, att vinna med värdighet och komma igen efter en förlust. Idrott kan även handla om att må bra ensam eller i grupp via motion. Det här borde vara en icke fråga, men ändå hamnar idrotten, motionen i en kraftig obalans, jämfört med kulturen i alla sammanhang, oberoende om det handlar om kommunpolitik eller som i detta fall, externpolitik. Vi måste bredda tankesättet vad idrott handlar om. Det är inte endast publika fotbollsmatcher. Det är i allra högsta grad folkhälsa i form av motion och aktiviteter. Det är enligt mig den viktigaste nyckeln till att bryta många av de negativa mönster som idag blir tydligare och tydligare i vårt samhälle. Tack.

Ltl Britt Lundberg, replik

Fru talman! Det finns lösningar för att få fler att känna sig hemma i skolan. Jag är mycket glad att höra att ltl John Holmberg också sluter upp bakom oss som vill ha en rejäl ändring av skollagstiftningen.

I handlingsprogrammet, som vi just har debatterat, fanns inte intresse för den här förändringen. I handlingsprogrammet finns endast några rader om att läroplanen ska justeras under den här mandatperioden. Landskapsregeringens ambition är alltså inte att skapa en skola i den riktning som John Holmberg nu presenterade. Jag hoppas verkligen att ltl John Holmberg nu inte talar för döva öron, utan att vi i omställningsbudgeten kommer att få ett rejält stycke där vi får se en förändrad skolform. Det skulle behövas. Det skulle verkligen sätta Åland på kartan. Det skull göra oss intressanta för inflyttning, det skulle sätta fart på vår ekonomi och det egentligen nyckeln till allt.

Talmannen

Talmannen vill som ett påpekande till alla i salen påminna om att vi diskuterar det externpolitiska programmet och i det finns väldigt lite skrivet om hälsa, motion och skola.  

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Jag ville beröra den socioekonomiska ekonomin och det finns ju med.

Ett kort svar till ltl Britt Lundberg. I regeringsprogrammet finns tydligt att rörelse och motorik ska komma in mera i skolan.

Ltl Britt Lundberg, replik

Fru talman! Rörelsemotoriken i den nya skolformen skulle vara nyckeln för den här framgången att faktiskt göra Åland mera externpolitiskt intressant. Jag tycker att det faktiskt skulle vara viktigt.

I regeringsprogrammet finns inte med något om att lägga in och ta något nytt inom den nuvarande formen. Jag tror att vi måste ta ett steg till om vi ska lyckas få Åland externpolitiskt intressant. Det är skolformen som är problemet för att så många barn idag inte passar in, bara de som lyder och anpassar sig passar in.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, fru talman! Tack ltl John Holmberg. Allt fler unga mår dåligt idag. Man behöver göra någonting. Vem som sedan tar steget och börjar titta på vad som orsakar våra ungas mående idag, är en viktig sak.

Ltl John Holmberg nämnde de socioekonomiska orsakerna. Jag vill också lyfta fram vårt stressade samhälle som vi lever i idag. I skolan har vi också ett prestationssamhälle, man ska verkligen prestera. Dagens ungdomar blir betydligt snabbare utslagna ur vårt skolsystem på grund av detta. Vi behöver se på hur vi kan göra för att få unga att stanna kvar längre i vårt skolsystem och inte bli utslagna.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Jag noterade skrivningen under rubriken 3.2.14 där man pratar om att stärka samarbetet mellan olika myndigheter då barn och unga har psykiska eller fysiska problem. Ledamoten lyfte fram Danmarks exempel och det var värdefullt att höra. Jag håller helt med ltl Holmberg att alltför sällan lyfts den fysiska delen i diskussionen. Den fysiska delen har en koppling också till den psykiska delen, vilket också ledamoten lyfte fram. Det var jätteviktigt.

Jag ser oroväckande på den trend vi har fått i den senaste folkhälsorapporten. Övervikten för elever i grundskolan var 16 procent år 2009 till 20 procent år 2013. Frågan är hur det ser ut idag? Det är ändå en ökning på 25 procent som är ganska alarmerande. Det är ett viktigt ämne som ledamoten lyfte fram, tack för det. Vi ska försöka jobba med det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Igge Holmberg, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Holmberg för ett intressant anförande. Jag reagerade mest på att idrott och kultur har en viss obalans, men det är sällan till idrottens nackdel måste jag säga. Det är bara titta på vilka medel de olika områdena får. Se på PAF-medel och annat! Det går ofta mycket mer pengar till idrotten än till kulturen.

Vad gäller att idrotten löser de socioekonomiska problemen som finns i samhället så är jag lite tveksam till det. Vi ska komma ihåg att mycket av idrotten, speciellt lagsporter, kan ta fram skillnader hos ungdomar när det gäller utrustning om föräldrarna inte har råd. Idrott kan vara väldigt bra, men det finns också ungdomar som slås ned ännu mera på grund av så kallade lagkamrater som inte är speciellt kamratliga.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Igge Holmberg. För att inte glida ut från ämnet alltför mycket så tror jag att vi tar den diskussionen vid ett annat tillfälle.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund, replik

Jag tackar ltl Holmberg för att han lyfte idrott och motion inom skolan. Man kan faktiskt konstatera att det finns ingenting i det här meddelandet skrivet om idrotten. Eftersom ltl Holmberg representerar ett regeringsparti så är min förväntan stor att man lyfter de här frågorna och kommer med förslag till förändringar.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Eklund. Det känns tryggt att vi har en bra utbildnings- och idrottsminister och det känns bra att vi har en bra socialminister. Jag är säker på att det här kommer att bli mycket bättre i framtiden.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Annette Holmberg-Jansson

Tack, fru talman! Idag när vi fortsätter vår behandling av landskapsregeringens externpolitik finns det några saker som jag vill lyfta fram som jag reagerat på.

Varför nämns inte BSPC? Baltic Sea Parliamentary Conference är en av de övriga externa samarbetsforum som landskapsregeringen har. Är det en miss, är det så det brukar vara eller presenteras detta samarbete på något annat sätt? Det skulle jag gärna vilja veta.

Efter att själv ha haft förmånen att vara medlem i en av BSPCs arbetsgrupper under 2015 så anser jag att det är viktigt att även lyfta BSPCs viktiga roll runt Östersjön.

Min erfarenhet av BSPCs arbete är att det är ett unikt forum för Åland att synas i och kunna påverka i. Vi som medlem är fullständigt likvärdig jämfört med de andra 11 nationella parlamenten, de 11 regionala parlamenten och de 5 parlamentariska organisationerna som BSPC består av. BSPC är en unik bro mellan EU länder och länder som står utanför unionen. Parlamentariker kan komma samman för att delta i den politiska dialogen om frågor som intresserar oss som bor just i Östersjöregionen. Det bidrar även till ett ökat informationsutbyte och nätverksbyggande framförallt mellan parlamentariker från samtliga Östersjöländer.

I mitt arbete i BSPCs arbetsgrupp med arbetsnamn ”Innovation in social and health” arbetades det fram en hel del rekommendationer. Vi lyfter bl.a. fram vikten av att utvidga och fördjupa det gränsöverskridande samarbetet inom hälso- och sjukvården i Östersjöområdet på grund av de gemensamma utmaningar alla länder står inför när det gäller social- och sjukvård. Det är väldigt likande frågor som de nordiska ministrarna antagit i en deklaration om välfärdstjänster på social- och hälsoområdet, där de pratar om en samordning av de sociala trygghetssystemen.

Vi förde även fram gränsöverskridande hälso- och sjukvårdsinitiativ som ska lyftas fram samt att vi hela tiden ska förbättra det gränslösa samarbetet och öka samarbetet inom specialisering inom sjukvården. När det kommer till behandlingen av sällsynta sjukdomar ska man på ett kostnadseffektivt sätt kunna använda sig av medicinsk apparatur och kunskap. Det nämns också att det också är viktigt att bredda omfattning av Bo Könbergs rapport till att gälla hela Östersjöområdet för att få en jämförbar översikt över hälsovården runt Östersjön. Samma diskussioner förs när det gäller samma Könbergs rapport i Nordiska rådet.

Talman! När det gäller Nordiska rådets arbete anser jag att det finns mycket matnyttigt från arbetsgrupper som denna att ta del av i vårt samhälle. Resolutionen som tas av den ständiga kommittén på det årliga mötet, där alla delegater samlas, sänds till sedan till alla regeringar i Östersjöregionen, CBSS Council of the Baltic Sea States och EU. Jag anser att BSPC är ett forum som är för bra för att ”glömmas” bort i en rapport om landskapsregeringens externpolitik.

Fru talman! I debatten förra veckan diskuterades det om en del om mediepolitik och upphovsrätt. Jag känner ett visst hopp, om än litet, att vissa lösningar är på gång inom detta område. Det är många som lyfter att de vill ha tillgång till svenska TV-program via SVT Play, TV 4 Play, digitalkort och att de vill kunna se svenska program när du reser till andra länder. Jag anser dock inte att det är det största och värsta problemet utan det är att vårt land Finland endast verkar ha ett enda språk; finska. Det är så oerhört irriterande när jag lagligt vill köpa filmer till min IPAD, så att min fyraårige son ska kunna se på, då stöter jag direkt på problem. Jag gillar visserligen att man ska lära sig nya språk, absolut. Men det är lite väl att tro att en fyraåring ska kunna förstå finska. Det som jag stör mig mest på är att jag som finne inte ska kunna köpa en film lagligt så att Pettson, Findus och Bamse ska prata svenska.

I helgen skulle familjen se på en film tillsammans. Vi kopplade upp oss på Apple TV för att hyra en ny film att titta på. Av alla filmer vi valde som passade alla åldrar i familjen hade samtliga filmer två språk finska och engelska. Min undran är den om man kan ha två språk att välja på varför kan man då inte välja mellan tre språk, svenska? Jag och min man har försökt påtala problemet med Apple men de hävdar att upphovsrättsligt inte går att få Bamse och Pettson att tala svenska om man bor i Finland. Varför? Hur är det möjligt? Vi är ju ett tvåspråkigt land eller hur? Hur kan upphovsrätten exkludera en minoritet i ett land?

Jag anser att det är av ytterst stor vikt att landskapsregeringen fortsätter sitt arbete i nära samarbete med de åländska representanterna som finns på plats i Bryssel samt kontinuerligt jobba åt samma mål; att göra det enkelt för oss som bor på Åland att kunna ta del av allt material som finns på nätet idag på vårt modersmål. Något annat kan vi aldrig någonsin gå med på. Tack.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, talman! Tack för ett intressant inlägg bästa ltl Holmberg-Jansson. Jag kan informera om att lag- och kulturutskottet hade igår informationsärenden från EU. Vi fick ifrån landskapsregeringen, i synnerhet från minister Mika Nordberg, mycket välgrundad information om det arbete som pågår inom EU för att rätta till alla de upphovsrättsliga brister som vi upplever idag, vilket ledamoten mycket väl beskrev. Det var ett sådant hörande som jag tror att alla kunde ha förtjänat att få ta del av. Ibland innehåller även EU-flödet guldkorn. Det är en fråga som vi ska återkomma till i andra sammanhang.

När det gäller språket så tillhör vi fel land för kommer aldrig att lyckas rubba på vissa saker, men vi måste göra vårt bästa.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Nina Fellman, replik

När det gäller BSPC så får jag med skammens rodnad på mina kinder konstatera att det har blivit bortglömt. Jag vet egentligen inte hur det har gått till, men vi ska naturligtvis rätta till det såväl det är möjligt. Tack för påpekandet!

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Tony Wikström

Fru talman! Vi lever i en föränderlig värld. Sedan dokumentet landskapsregeringens externpolitik landade på våra bord har mycket hänt.

EU-ländernas ledare har kommit överens om att skicka de man kallar irreguljära flyktingar från Grekland till Turkiet. FN, Amnesty och humanister i hela världen protesterar och varnar för att detta inte rimmar särskilt väl med deklarationerna om mänskliga rättigheter och rätt till asyl. Själva upplägget, att en syrisk flykting får komma in EU från Turkiet för varje irreguljär flykting som forslats tillbaks känns väldigt, väldigt underlig och lämnar en knut i magen.

Här på Åland kan, ska och vill vi dra vårt strå till stacken. Kommunerna, med Mariehamn i spetsen, ska inte vänta uppemot tre år innan man tar emot några familjer till. För krisen är här och nu.

Här tror jag att det nordiska samarbetet också kan spela en nyckelroll. I Nordiska rådet ligger nu ett förslag om ett flerårigt samarbete rörande flyktingmottagning och integration och de utmaningar och krav det medför. I Oslo nästa månad kommer detta att tas upp, liksom i Danmark i höst. Man kommer speciellt att se på kulturen och civilsamhällets roll. Det är oerhört glädjande att landskapsregeringen konstaterar att dessa frågor är av hög relevans och att Åland både kan bidra till och lära av samarbetet.

År 2016 har Finland en ordföranderoll i Nordiska rådet och huvudteman är vattnet, naturen och människorna – något som passar som handen i handsken för Åland tycker jag!

Tyvärr får arbetet i Nordiska rådet inte alltid den synlighet som det förtjänar. Ålands Framtids Anders Eriksson har gjort mycket gott för Norden men det har inte alltid synts och uppskattats på hemmaplan. Så här gäller att även jobba på att kommunicera ut vad som är på gång och vad vi arbetar för.

I detta nu har det av medlem i Nordiska rådet rests frågor kring jordförvärvsrätten på Åland och hur det harmoniserar med tanken på färre gränshinder och människors möjlighet att köpa fastighet och mark och kunna bosätta sig var som helst i norden. Då är det förstås bra att vi delegater på plats kan berätta om hur vi ser på frågan.

På längre sikt kanske även den gamla tanken om en Nordisk förbundsstat tas upp på allvar igen. En sådan utveckling kanske skulle innebära nya möjligheter för Åland i framtiden, och säkra både språket, välfärden och vår särstatus.

En viktig aspekt i arbetet i Nordiska rådet är också att Åland har yttranderätt på samma villkor som de större länderna. Att vi inte har rösträtt spelar oftast ingen roll eftersom man eftersträvar konsensusbeslut.

Men tillbaka till externpolitiken. Vi lever som sagt i en föränderlig värld. Och även om vi tack vare Keplerteleskopet numera vet att det finns ungefär 40 miljarder andra jordliknande planeter bara i vår galax, vintergatan så har vi bara denna planet.

I flera år nu har man varnat för att olika gränser överskridits och kanske klimatmålen inte kan nås, även om viljan är god och tekniken går framåt. Jag undrar om inte denna insikt och osäkerhet ligger bakom en del av den psykiska ohälsan vi ser idag. I rapporten hälsa i skolan som kom nyligen så visade sig att var tredje tjej i yrkesgymnasiet har medel- eller svår ångest och att mer än dubbelt så många yrkeselever mår dåligt jämfört med hur det ser ut i Finland. Det här är något jag tog upp i höstas också och hoppades då att siffrorna skulle bli bättre. Så blev det inte. Det här måste vi göra något åt och det är bråttom. Tack.

Ltl Britt Lundberg
Tack, fru talman! Jag kan bara inte låta bli att börja med detta som var utanför ärendet i den tidigare diskussionen. Jag ska bara säga en enda mening. Varför sätts idrott och kultur mot varandra? Det leder inte framåt. Kan vi inte sluta med det, snälla?

Arbete i det Nordiska rådet är viktigt och det blir vad vi gör det till. Vi väljer om vi ska följa eller om vi vill driva.

Sedan den 4 november 2015 är jag ordförande för den åländska delegationen i Nordiska rådet. Vice ordförande, Mikael Staffas har vid senaste plenum presenterat det dokument som vi nu har under behandling.

Av den här redogörelsen så har vi bara varit med under en månad. Vi har fått en väldigt god start i vårt åländska, nordiska team.

Inledningsvis jobbar vi främst med att skaffa oss positioner för att på bästa sätt kunna dra nytta och använda dem i det nordiska samarbetet.

Hittills har både ltl Straffas och jag plats i gränshindergruppen. Förutom våra utskott har jag fått förtroende att vara ordförande för mittengruppens valkommitté, vilket förstås ger ett starkt inflytande hur mittengruppens styrelse kommer att se ut under kommande period.

Tidpunkten för vårt eget lagtingsval och de nordiska förtroendeuppdragen medför att det första året för våra nordiska medlemmar inte matchar. När jag och ltl Straffas blev utsedda till Nordiska rådet så var alla positioner nyligen tillsatta, de tillsattes i oktober. För vår del blev det att ärva de positioner som blivit lediga. Det här är ändå inte ett nödvändigt argument för att flytta valet för vår del, eftersom det under det nordiska året alltid är något land eller region som har val. Vi får helt enkelt vara på alerten och hålla oss framme när positioner blir lediga om det är någon position som vi föredrar framom de vi har.

Jag tror just nu, och jag vågar också tala för ltl Staffas, att vi är nöjda med de utskott som vi har blivit tilldelade. Mikael Staffas är ledamot i välfärdsutskottet och jag är med i utskottet för kunskap och kultur.

I nästa vecka sammanträder den åländska delegationen för att förbereda minisessionen som hålls i medlet av april. Målet för den åländska delegationens möte är att samordna det som görs i regeringen och det som vi ska göra. På det sättet har vi en linje för hur vi ska förhålla oss i olika frågor.

När det kommer till det självständiga medlemskapet i Nordiska rådet så har den åländska delegationen sagt i det här dokumentet så här: ”Delegationen anser i sammanhanget att det kan vara politiskt intressant att överväga ett självständigt medlemskap för Åland i Nordiska rådet för att på ett tydligare sätt kunna agera i det nordiska samarbetet. Ett självständigt medlemskap för Åland i Nordiska rådet är inte i juridiskt hänseende enbart en fråga för Nordiska rådet utan framförallt en fråga för de berörda staterna. Landskapsregeringen kunde då tidpunkten är den rätta efter att ha hört självstyrelsepolitiska nämnden i frågan belysa frågeställningen i ett meddelande till lagtinget innan beslut fattas om huruvida landskapsregeringen ska initiera förhandlingar enligt 58 § 1 mom. självstyrelselagen.”

Det här meddelandet väntar vi tålmodigt på. I det här fallet tycker vi, gemensamt både regeringen och delegationen, att vi inte bara ska nöja oss med att följa, utan vi måste faktiskt nu ta fram konsekvenserna för Ålands del, vad som gäller. Vi hoppas att ett sådant meddelande kommer snart till Ålands lagting så att vi kan konstatera, ta ett ställningstagande och driva den här frågan vidare så att vi faktiskt får frågan att gå framåt.

Sedan några ord om externpolitiken. Vi kan konstatera att mycket av vår vardag styrs från EU. Majoriteten, nästan all lagstiftning, som vi hittills har fått under den här mandatperioden från landskapsregeringen är styrd ifrån EU.

Vi vet inte, och det framkommer inte heller tydligt i meddelandet, hur många direkta kontakter landskapsregeringen har och hur mycket kommunikation landskapsregeringen har med kommissionen före dessa lagstiftningar kommer ikraft. Det vore intressant att höra.

Från kommissionens sida välkomnas täta kontakter. Varannan vecka vore inte orimligt enligt kabinettschefer vid kommissionen. Kommissionen är intresserad av att höra hur det fungerar runtom i Europa. Kommission är inte intresserad av att fatta dåliga beslut, men då fordras att man har täta kontakter. Det finns 28 kommissionärer, de är egentligen huvudaktörerna och kollegor till våra ministrar. Jag hoppas verkligen att det ska ske en utveckling på den här fronten.

Det är kanske den viktigaste grunden för bl.a. B7-samarbetet. Jag tycker att det är otroligt synd att det har tagit en annan inriktning än tidigare. Den här typen av samarbeten, där man representerar olika länder, olika regioner, så där öppnas EU:s dörrar. Jag tror att det är en av de få gånger som Åland som ordförande för B7 har suttit på tremanhand med kommissionär i 1 1/2 timme och diskuterat Östersjöfrågor. Det samarbetet borde man absolut inte lägga åt sidan och nöja sig med att det bara ska vara ett kulturellt samarbete. Det är politikerna som måste jobba med det här och inte konstatera att det blir för jobbigt för tjänstemännen. Politikerna måste ta det politiska arbetet.

Sedan när det kommer till upphovsrättsfrågorna, som jag inte riktigt hittade någon koppling till här men diskussionen har tillåtits, så hoppas jag att ett möte mellan de ansvariga ministrarna i Sverige och de ansvariga ministrarna i Finland skulle initieras från åländsk sida. Man skulle ha en förhandling där man skulle be Finland att avstå från Åland till den här delen, och Sverige skulle inkludera Åland till den här delen. Sverige skulle förhandla för Sverige plus 29 000 invånare. På det sättet skulle den här frågan på ett enkelt sätt få en lösning och då skulle också Bamse kunna prata svenska.

När det gäller BSPC så svaret på frågan, som inte minister Fellman behöver skämmas över, är att den enkla orsaken är väl att BSPC inte finns med i det här dokumentet eftersom regeringen har valt att inte engagera sig i BSPC. Här beskriver man regeringens arbete och att BSPC är ett parlamentariskt arbete. Jag tycker för den sakens skull att BSPCs arbete också på något sätt borde komma till diskussion här. Antingen borde man kunna samarbeta över dessa gränser mellan lagtinget och landskapsregeringen och se det som landskapets externpolitik, eller annars borde BSPC delegationen på samma sätt om den åländska delegationen i Nordiska rådet lämna ett eget meddelande som skulle bifogas till det här. BSPC skulle definitivt vara värd att också vara med i debatten. Tack, fru talman.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, talman! Precis som ltl Lundberg sade så fick jag också förklarat för mig varför inte BSPC nämns. Jag håller också med att någonstans bör BSPC nämnas. Tidigare har det förts fram att just när man diskuterar den externa politiken så ska BSPC på något sätt kunna lyftas in. Det är ett viktigt arbete som behöver belysas, man behöver berätta om att det arbetet finns och att det görs.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Jörgen Pettersson

Talman! Det är såklart synnerligen lämpligt att just idag diskutera åländsk externpolitik. För 160 år sedan undertecknades den Parisfred som satte punkt för Krimkriget och gjorde Åland demilitariserat. Därför är flaggorna idag i topp i vårt landskap och därför diskuteras fred och samhälle idag i Kastelholm. Det är på många sätt unikt. 160 år av fred är fantastiskt på precis alla sätt, särskilt som två världskrig passerat, krossat samhällen och sedan blivit starten på något nytt.

Parisfreden innehöll många andra beslut; till exempel demilitariserades även Svarta havet som en följd av Rysslands aggressioner som då utgick ifrån Krimhalvön. Den åtgärden blev inte så långvarig, bara 14 år efter Parisfreden förklarade Ryssland att demilitariseringen av Svarta havet inte längre gällde. Svårare än så behöver det inte vara att förändra en verklighet och det kan vara bra att minnas.

Idag lever vi i skuggan av Krimkriget och de två världskrigen. Vi har i Europa skapat en union som jobbar för fred och frihet och som gör oss på Åland en del i en helhet som på det stora hela varit bra men just nu utmanas av mörka krafter och krigiska grannar.

I meddelandet om externpolitiken beskriver landskapsregeringen dessa utmaningar som ”större än någonsin”. Det är lätt att hålla med och det är många som delar denna oro. Så sent som i januari var dessa frågor uppe när den ständiga kommittén för den parlamentariska Östersjökonferensen (BSPC) möttes i Bryssel. Jag var där i egenskap av åländsk BSPC-ordförande och kunde med egna öron höra våra grannparlament dela med sig av sin oro kring den egna säkerheten. Sedan dess har inget egentligen blivit bättre, snarare tvärtom. Rysslands ockupation av delar av Ukraina är ständigt pågående och den ryska tondövheten gentemot omvärldens signaler är total. I Syrien och Libyen pågår fullskaliga inbördeskrig som tvingar människor att fly för sina liv. Denna flyktingström sätter hård press på andra länder och ger bränsle till de människor som sköter sig själva och struntar i andra. I Europa har vi under den senaste tiden sett hel- och halvfascistiska organisationer vinna mark på bekostnad av de som förespråkar tolerans och öppenhet.

Vi har haft fred i över 160 år i Norden och det förpliktigar. Vi har faktiskt lyckats med det som andra inte lyckats med. Vi har löst konflikter på andra sätt än genom att beskjuta varandra i syfte att gripa makt. Därför är det oerhört viktigt att Åland och det övriga Norden deltar i arbetet med att återupprätta förtroendet mellan stridande parter. Det är inte enkelt. Förtroendet för till exempel Ryssland är på historiskt låga nivåer och parallellerna mellan Krimkriget på 1800-talet och Ukrainakrisen idag är både slående och hotfulla. Särskilt våra baltiska grannländer är nervösa över den propagandaflod som väller över dem från den ryska sidan gränsen. Det finns många skäl till denna oro. I till exempel Lettland har mängden infödda letter sjunkit från drygt 70 till 50 procent under de senaste decennierna. Mot den bakgrunden klingar den så kallade Putindoktrinen illa. Enligt den har Ryssland rätt att skydda ryssar, var de än befinner sig. Därför är Krimhalvön idag att betrakta som ryskt territorium.

Allt detta gör oron bland länderna runt Östersjön påtaglig och därför är samarbetet inom BSPC viktigt. Vi måste där hjälpas åt att argumentera för vikten av oberoende och undersökande journalistik i Ryssland. Vi måste hjälpas åt att skapa utbildningar som lyfter kritiskt tänkande vilket utgör grunden för alla demokratier. Vi ska aldrig tröttna på att lyfta fram goda exempel kring hela Östersjön och berätta för Ryssland, som också är en del av BSPC, att frihet och demokrati i det långa loppet är bättre än motsatsen.

Talman! Europa befinner sig i en kris som vi antagligen bara sett början av. Det är mycket som tyder på att det blir sämre innan det blir bättre. Från åländsk sida kan vi kanske inte göra så mycket på den internationella arenan men vi ska ta vara på de tillfällen vi har. Vi ska lyfta fram vår demilitarisering och neutralisering i precis alla sammanhang vi kan nå och vi ska hjälpa till att hitta gemensamma lösningar när det gäller den internationella flyktingskrisen. Det är en uppgift som inte får misslyckas. Vi är alla människor och sådana ska hjälpa varandra, oberoende om vi råkar vara födda på Åland, i Baltikum, i Syrien eller i Holland. Tack.

Ltl Igge Holmberg, replik

Tack, fru talman! Det var mycket prat om Ryssland och deras icke fria press. När ltl Jörgen Pettersson var i Bryssel och på BSPC möte, tog man då upp diskussionen om den fria pressen i Polen som också är ett BSPC-land? I Polen har det nuvarande regeringspartiet lagt starka inskränkningar på vem som får göra vad i offentlig television och liknande.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack, talman! Nej, det berördes inte, av det skälet att det inte var särskilt aktuellt i januari, på samma sätt som det är nu.

Jag skulle med glädje dela med mig det som EU-parlamentsledamot Walesa berättade för den grupp av Ålands lagting som besökte Bryssel för någon månad sedan. Vi lärde oss väldigt mycket om tillståndet även i Polen. Men att redogöra för allt vad han sade tar för länge, men man kan säga att det inte var smickrande.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Tack, talman! Ltl Pettersson berörde att det är svårt för oss på Åland att göra stora saker i den kris som drabbar Europa och det ligger sanningen i det. Jag tycker att vi behöver se till att vi verkar på det sätt vi kan.

Jag vill lyfta särskilt tre saker. Vi behöver vi vara med och ge stöd till dem som faktiskt driver demokratisk utveckling, ett aktivt och tydligt stöd. Vi behöver bilda opinion här hemma. Och så behöver vi tar emot flyktingar och på annat sätt hjälpa till i det humanitära biståndet.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Talman! Tack för de vänliga orden. Jag noterar att punkterna ett, två och tre uppfylldes i mitt anförande.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Eriksson

Talman! Mitt anförande kommer att gå direkt in på detaljer i meddelandet. Det har redan från den här talarstolen idag framförts många fina goda tankar. Vi har diskuterat världspolitik, globalisering och det är stora frågor som berör Europa och den rådande situationen. Jag vågar påstå att vi alla håller med om de tidigare anförandena om att även Åland ska försöka göra sin röst hörd i det här stora viktiga arbetet.

Jag anser att det här är ett fint meddelande, det är omfattande och innehåller ganska mycket fakta. Jag har plockat ut några punkter som jag tänker kommentera kort.

När det gäller Åland kontra EU, landskapsregeringen har deltagit i fem konsultationer med kommissionen, så kallade samrådsförfarande.

Under rubriken ”Landskapets prioriteringar” nämns en viktig mening, att språket i det nordiska umgänget ska vara skandinaviska. Det här kan inte nog betonas. Vi från lagtinget som var till riksdagen vet att det finns politiska krafter som vill att man ska införa engelska i det nordiska samarbetet, vilket jag anser att det är en stor förlust för det nordiska samarbetet. Skrivningen om skandinaviska omfattar jag förstås. Det går bra att diskutera på skandinaviska. Jag har själv i olika egenskaper deltagit i nordiska möten. Det går bra att till och med förstå vad danskarna säger. Om man pratar åländska så gör vi oss ganska bra förstådda överallt. Om man anstränger sig lite så ska det gå att diskutera på skandinaviska i det nordiska umgänget.

Sedan har jag en kort kommentar till EU 2020 ur ett utbildnings- och kulturperspektiv. I meddelandet skriver man att det är smart tillväxt, hållbar tillväxt, tillväxt för alla, ekonomisk resurseffektivitet och kunskapsbaserad osv. Det här är meningar som jag utgår ifrån att vi alla kan stå bakom. Det här är viktiga saker även i det kommande arbetet.

En detalj som jag ser fram emot är ett direktiv om erkännande av yrkeskvalifikationer. Det framkommer här att landskapsregeringen ämnar komma med ett ändringsförslag och det är viktigt. Det finns ett direktiv i botten. Det innebär en kvalitetssäkring för ålänningarna, dvs. att yrkesutövare inom reglementerade yrken har den kunskap och skicklighet som krävs. Det kan också innebära att det behöver göras kompletteringar. Det är ganska normalt, de flesta länder har sådana. Det berör speciellt lagstiftningen. Om man har en utbildning inom EU så ska en medborgares utbildning vara godkänd inom olika länder i EU, och sedan har respektive länder och regioner tilläggskrav. Själva grunden är bra, man ska vara kompetent och behörig inom sin utbildning inom unionen.

Ungdomspolitiskt program, i landskapsregeringens handlingsprogram står det om ett ungdomshus. Det här är en fråga som jag brinner för. Jag kan informera att Ålands polismyndighet har infört ett system som heter Barnahuset, vilket jag har varit mycket i kontakt med i mitt tidigare arbete, åklagarväsendet. När man upptäcker ett problem, ofta skolpersonalen, socialarbetare, grannar och vänner, så samlas åklagare, polisen, socialarbetare, skolpersonal och psykologer och går igenom hela problematiken för att se vad man kan göra för den här familjen. Som åklagare behöver man tack och lov inte vara med om det inte finns något brottsligt inblandat. Familjerna har ofta problem med missbruk, utslagning och arbetslöshet.

Ett Ungdomshus och ett system som fungerar innebär att man suger man upp problembarn och problemfamiljerna i ett tidigt skede. Sätter man in stödåtgärder så tidigt som möjligt då vinner det åländska samhället mångfalt på detta. Ju tidigare man sätter in stödåtgärder desto bättre chans har man att lyckas att eliminera riskerna för brottsspiraler som jag har sett via mitt jobb. Det är mycket tragiskt för de berörda, för familjer och allihop.

Om man förverkligar ett Ungdomshus så kommer samhället att vinna mycket i längden, både när det gäller humankapital och även pengar om man bara ser krasst på det.

Nästa intressanta fråga är integrationen, vilket också omfattar språket. Språket är nyckeln till ett framgångsrikt integrationsarbete. Landskapsregeringen skriver att man ska ha undervisning i svenska på arbetsplatserna. Det är en mycket bra tanke. Om man arbetar på Åland och lär sig svenska samtidigt så får man en unik möjlighet att praktiskt använda sina svenska kunskaper på arbetsplatsen och då lär man sig ofta mycket snabbare och enklare. Det här är en bra skrivning under EU 2020.

Sedan finns det små andra detaljer som man kan diskutera. Ltl Petri Carlsson nämnde vapenlicenser och tidsbundna vapenlicenser. I ljuset av det som nyligen skett i Europa så anser jag också att tidsbundna vapenlicenser inte behövs på Åland. Landskapsregeringen torde också ha stöd för den uppfattningen i den finska regeringen, vilket man ska framföra gemensamt mot EU.

En annan detalj som jag tycker är viktig och som har diskuterats mycket ute i samhället är Östersjön. Symbolvärdet kan inte förringas samt förbudet mot avloppsvatten från passagerarfartyg. Jag vet att den frågan har diskuterats mycket ute i samhället och det är lätt att ta till sig den frågan. Det skrivs här att den här regleringen har senarelagts, men det är bra att den kommer, för det här är en sak som män och kvinnor ute i det åländska samhället lätt tar till sig och diskuterar. Man tycker att det har varit väldigt felaktigt. Det är mycket bra att man har åtgärdat den här saken.

Sedan kortfattad om redogörelsen för år 2015. Den är bra, informativ och lättfattlig. Jag tycker också att landskapsregeringen har rätt inställning, dvs. att inte enbart lägga ned resurser på att genomföra befintlig EU-lagstiftning utan man ska påverka initiativ till lagstiftning och delta i beredningsprocesserna.

Avslutningsvis kan jag konstatera att landskapsregeringen har under tidigare period gett ut tre stycken PM:en och fem stycken utlåtanden. Jag tycker att det är bra att lagtinget aktiveras och diskuterar EU-politik, så att vi även i det här parlamentet kan diskutera det som man kan kalla utrikespolitik. Tack.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Eriksson. Ledamoten tar upp jättebra punkter, det gäller validering. När vi får nya ålänningar som har erfarenhet och utbildning så behöver de snabbt komma in i det åländska samhället. Jag vet att man är igång med det bra.

Jag har många gånger tyckt att man lär sig inte svenska lika bra i ett klassrum som man lär sig det ute i det riktiga livet. Undervisningen i svenska ute på arbetsplatserna är på gång. Det är oftast språket som sätter hinder för att man ska komma in i samhället.

Ltl Roger Eriksson, replik

Talman! Tack ltl Holmberg för stödet. Det är riktigt. Jag har tagit del av diverse utredningar och ett av de bästa sätten att lära sig svenska är att arbeta på en arbetsplats och då är också motiveringen hög.

Valideringsprojektet är jätte viktigt. Många nya som flyttar hit har ofta en ganska bra utbildning i sitt bagage. Det här är ett utmärkt sätt så att de också får sin utbildning till godo på Åland.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torsten Sundblom

Talman! Jag tänker ta upp landskapsregeringens möjligheter till inflytande i EU-ärenden. Regelverken är ofta under förändring och då borde man rimligtvis, via kontakter till EU, kunna påverka förändringar i regelverken.

Här finns en underrubrik; ” Samarbete med Europaparlamentariker” under ”Inflytande i EU-ärenden”. Här vill jag att man framöver försöker lyfta fiskerifrågan.

Vi tappade en gång i tiden drivgarnsfiske. För många som bor ute i periferin och i skärgården var det en näring som man använde sig av vissa tider på året. Alla möjligheter till inkomster i glesbygden är ju viktiga.

Därför vill jag att man försöker lyfta den frågan i förhållande till EU. Jag förespråkar att det alltid ska vara ett selektivt fiske. Vi ska inte fiska fisk som inte har lekt färdigt. Man ska inte fiska för ung fisk.

Jag vill att man också funderar på att separera fiskekvoterna, vad som gäller för kustnära fiske och vad som gäller i havet. Ett dåligt alternativ är att tråla torsk och få upp små torsk. Man borde kanske fundera över att man skulle fiska på den könsmogna torsken som har lekt redan. Det borde vara en viktig fråga. Jag tycker man ska ta upp detta med kontakterna i EU. Detta skulle förbättra både för yrkes- och binäringsfiskare. Fritidsfiskarna har det förhållandevis ganska gott ställt så det är mest yrkes- och binäringsfiskarna som behöver få flera ben att stå på. Tack för det.

Ltl John Holmberg

Tack, fru talman! Kära lagtingsledamöter, Central Baltic programmet, på sidan 39, är bra. Åland har en mycket engagerad ”Contact Point” i form av Ester Miiros. Här finns ännu mycket pengar att hämta för åländska bilaterala projekt. Många regioner har blivit väldigt duktiga och specialiserade på att hämta hem projekt, från speciellt Central Baltic, men även från andra projektprogram. Ett projekt kanske inte alltid leder så långt men ger alltid erfarenheter, kontaktnät och nya idéer. Det kan även vara en bra början till något riktigt produktivt, innovativt och bra. Här kunde det vara värt att se hur Åland skulle kunna plocka hem fler projekt. Den initiala administrativa biten är den tunga och ofta det om sätter stop för en projektidé. Kanske högskolan, Visit Åland, företagsam skärgård, landsbygdscentrum m.fl. kunde bli ännu större och specialiserade projektadministratörer? Projekten är ett bra sätt att skapa utveckling i en tuff ekonomisk verklighet.

Ny Nordisk Mat är ett program som fortsätter med tre prioriterade områden där Mat och turism, mattävling och offentlig mat, där skola, äldreomsorg och sjukvård ingår. Projektet ligger enligt mig precis rätt i tiden för Åland. Vårt breda matkluster, vårt entreprenörskap och utbildningsnivå har gett den åländska maten renommé och som via Ny Nordisk Mat kan få ytterligare skjuts framåt. Framförallt ger det inspiration och ett stort kontaktnät.

Värdeorden; rent, friskt, enkelt och etiskt, i kombination med att Åland har ett tydligt avgränsat område gör det lätt att få fram livsmedelsprodukternas ursprung. Medvetenheten hos dagens konsumenter är stor och en sådan detalj är viktig i den stenhårda konkurrensen.

Med tanke på de utmaningar och hotbilder, som den senaste tiden delvis skymmer den åländska lantbrukssolen, är detta ett projekt som på sikt kommer att betyda mycket för alla producenter. Landskapsregeringens avsikt att profilera Åland som en gastronomisk region i Norden är ett bra exempel på hur nya turistprodukter ges möjlighet att växa fram tillsammans med t.ex. projektet mathantverk.

Incitamenten, orsakerna för att välja ett speciellt resmål måste vara tydliga. Den åländska matprodukten har redan bredd och spets, men kommer via Ny Nordisk Mat att bli ännu mer attraktiv och enklare att paketera mot en finsmakad turist. Det är också roligt att se hur våra traditionella och mycket proffsiga matkluster börjar få sällskap av mindre entreprenörer. För den som ännu inte smakat på Mattas Gårdsmejeris produkter eller Västerros fiskprodukter uppmanar jag alla att göra det. Dessa är bland flera andra nytänkande, kreativa entreprenörer som definitivt kommer att ge många turister en perfekt bild av Åland.

Ny Nordisk Mat och dess kunniga åländska projektledare Harriet Strandvik kommer att förädla och ta den åländska matkulturen mot nya höjder.

Det är precis sådant här Åland behöver. Förhoppningsvis kan vi snart se liknande exempel inom andra branscher.

Vtm Veronica Thörnroos

Tack, talman! Inledningsvis vill jag ge mitt fulla stöd till ltl Brage Eklund och Britt Lundberg som lyfte frågan om att Åland borde utreda huruvida vi kunde vara ”självständiga” även inom det Nordiska rådet. Att sitta och vänta på vad Färöarna gör, det är att följa, det är inte att leda. Redan 1967 aviserade Färöarna att de ville vara en självständig delegation i Nordiska rådet. Av olika anledningar sedan ingick Färöarna i Danmarks delegation. Vi behöver inte sitta här och vänta, utan istället väntar vi på att landskapsregeringen presenterar ett meddelande med sina avvägningar om hur landskapsregeringen vill driva de nordiska frågorna i framtiden.

Sedan till landskapsregeringens externpolitiska meddelande. Jag tycker att det är ett fylligt och välskrivet meddelande. Meddelandet visar mycket väl vad landskapsregeringen har gjort och vad landskapsregeringen vill göra.

Men, det finns en sak som stör helhetsupplevelsen, det är inledningen. Jag citerar: ”I det nordiska samarbetet pågår en reformprocess med sikte på att återinföra mer politik och snabbare beslut i organ vars drivkraft stagnerat i byråkratiska processer, och vars odiskutabelt stora framgångar ligger flera decennier bakåt i tiden”. Den inledningstonen i detta meddelande är inte trevlig. Tonen är nedlåtande och den visar en tämligen total respektlöshet inför det arbete som många nordiska parlamentariker och regeringskollegor har gjort de senaste åren. Så det är jag faktiskt lite besviken över. Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet är inga organisationer för ”kvick fix”. Det är annat som gäller där och det tycker jag nog att landskapsregeringen borde känna till vid det här laget.

För övrigt kommer jag att uppehålla mig främst till det som jag finner anmärkningsvärt och lite som kejsarens nya kläder. Det gäller de energifrågor som finns anhängiggjorda på sidan 10 i meddelandet. Jag förstår fortsättningsvis inte varför självstyrelsen inte respekteras fullt ut när vi talar om energi och energimarknadslagstiftning. Vi har de facto, enligt självstyrelselagen, beslutanderätt på det området. Det är solklart! De direktiv som kommer från EU implementeras enligt gällande regelverk, precis så som ska ske. Trots det, så är det omöjligt att komma ifrån överföringsavgiften mellan Åland och Sverige. Man säger att Åland inte är ett eget land, alltså så ska vi betala överföringsavgiften. De senaste tio åren har ålänningarna faktiskt betalat 11 miljoner euro i överföringsavgifter. Det är ju helt absurt! Jag försökte själv under min tid som minister driva den här frågan och man försökte också via gränshinderforumet driva frågan. Nu har man konstaterat att man inte kan lösa den här frågan. Men ett sådant svar kan vi ju inte acceptera!

Nu har vi en ny förbindelse till Finland tagen i kraft. Det har låtit mig berättas att den finska sidan kanske vill använda sig av den här kabeln för att transitera eller ta emot elkraft från svenska sidan. Tror ni då att Finland kommer att betala en överföringsavgift? Nej, det är det nog ingen av oss som tror. Varför ska då Åland betala överföringsavgiften? Ja, säger man från svenskt håll, det är därför att vi inte är anslutna till Svenska Kraftnät. Det är helt korrekt. Vi går på en ledning, ungefär 8 km lång, som tillhör ett annat bolag, Vattenfall. Men det är ändå bara undanflykter. Vi kunde i teorin begära konsession för att få bygga en egen ledning, 18 km lång, som troligen skulle kosta några miljoner. Vi skulle ha den ledningen inbesparad på några år. Visserligen säger EU att man absolut inte vill att man ska bygga parallella kabelsystem. Men, vad ska vi göra? Hela den här frågan är ju befängd.

Trots att gränshinderrådet nu har lagt ner frågan så är det min fromma förhoppning och kraftig önskan till Ålands landskapsregering att inte ge efter, utan använda alla till buds stående medel för att driva detta vidare. Och, se till att vårt eget bolag, Kraftnät Åland, inte tillåts att vara med, i fall finska sidan vill transferera el över Åland, förrän överföringsavgiften är bortkopplad, ålänningarna till fromma. Tack.

Minister Nina Fellman, replik

Angående en ansökan om fullvärdigt medlemskap i Nordiska rådet så får vi återkomma till det eftersom lagtinget uppenbarligen vill diskutera frågan vidare. Jag återkommer till det.

Vad gäller skrivningen i inledningen i det externpolitiska meddelandet så är det ingalunda ett tecken på respektlöshet. Tvärtom, det är en uppskattning över att man i det nordiska arbetet inom det Nordiska rådet har inlett en reform av hur man jobbar. Under en lång tid har EU varit den drivande kraften när det gäller politiska förändringar även i vår del av världen. Norden och det nordiska samarbetet har lite somnat av för att så mycket av beslutandemakten har varit på annat håll. Nu ser vi en reform inom det nordiska samarbetet och även en rörelse tillbaka till Norden när det europeiska samarbetet har stött på problem.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack, minister Fellman! Jag ser fram emot att få ta del av det meddelandet som jag nu fick ett löfte om att kommer att levereras från landskapsregeringen. Förhoppningsvis under detta år ska vi få det på vårt bord.

Vad gäller stagnationen i det nordiska samarbetet så skulle jag vilja påskina att det inte stämmer. Jag har suttit ansvarig som samarbetsminister under sex år, jag vet exakt hur mycket tid, kraft, pengar och tobak som har lagts ner på att effektivera arbetet. Den effektiveringsprocess som minister Fellman tar upp här påbörjades för flera år sedan.

Minister Nina Fellman, replik

Jag har som journalist följt det nordiska arbetet i 20 år och jag kan inte säga att det har sprakat om varje år av nordiskt samarbete, särskilt inte under de senaste åren. Det finns inte bristande respekt för någon åländsk politiker, jag tror säkert att man har gjort sitt allra bästa. Men fokus för nordiska politiker har inte legat på det nordiska samarbetet, utan snarare på det europeiska.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Jag försöker inte på något vis lyfta fram mig själv, tidigare ministrar eller landskapsregeringar vad de har gjort eller inte gjort i det nordiska arbetet. Men jag vågar säga att många av de diskussioner som förs, de relationer och de nätverk som skapas så kommer inte journalisterna till kännedom.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Mats Perämaa, replik

Fru talman! Regionnätsavgiften som påförs oss vid anslutningen till Sverige är, enligt vår uppfattning, orättmätig. Det är bara så. Speciellt nu när vi har förbindelse som binder ihop Finland och Sverige så har vi den starka uppfattningen. Om det här meddelandet på något vis uppfattas att vi skulle ha gett upp i frågan så bör antingen lyssnarna höra mig säga att vi kommer att jobba starkt med frågan, eller så bör meddelandet i så fall rättas om det är så skrivet.

Vi har informerat finans- och näringsutskottet om vårt arbete i den här frågan. Möjligen har vicetalmannen fått sina uppgifter utifrån den redogörelsen som jag gav i finansutskottet.

Vi jobbar starkt med frågan. Vi finner ett intresse just nu hos riksregeringen att hjälpa oss i det här arbetet. Det arbetet pågår och vi måste nå en lösning.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Jag tycker att det är bra att minister Perämaa tar den här frågan på allvar och försöker fortsättningsvis driva den vidare. Det finns en inbyggd orättvisa i det här som är fullständigt omöjligt att förstå. Det är fullständigt omöjligt att förstå ur ett självstyrelsepolitiskt perspektiv! Jag tycker att det är på gränsen till ohemult att vi tvingas betala överföringsavgiften för den här korta sträckan. Ett sätt kanske vore att helt enkelt själva bygga en 18 kilometer lång kabel, om det är fullständigt omöjligt att få bort överföringsavgiften.

Viktigt är att landet Finland inte tillåts transitera någonting via Finlandskabeln över Åland till Sverige före den här frågan är löst. För om vi ska betala en transfereringsavgift då ska också landet Finland göra det och det tror jag inte att de kommer att göra.

Minister Mats Perämaa, replik

Fru talman! Fördelarna med transitering för åländsk del är helt beroende av de skillnader i marknadspriser som råder för tillfället.

Menar vicetalmannen att vi ska avstå från transitering av el också i den situationen att vi genom att avstå förlorar ännu mera pengar än vad regionnätsavgiften är? Beroende på skillnader i elmarknadspriser så kan det bli den situationen. Jag har svårt att se att vi skulle vara vinnare i en situation där vi förlorar ännu mera pengar. Om man sedan skulle få bort regionnätsavgiften så kunde man kunna höja abonnemanget i kontakterna till Sverige till en annan nivå som är den tekniska nivån. Då kan man transitera ännu mera el och få ännu mera intäkter. Men det förslaget som förespråkas av vicetalmannen har en ekonomisk förlust inbyggd i sig.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Det är omöjligt för mig att säga här och nu hur man ska göra.

Med diplomatiska diskussioner under åratal har vi inte kommit ett enda steg närmare. Det enda vi har uppnått är att 29 000 ålänningar får betala ett ohemult högt pris som är fullständigt onödigt. Här kanske finns ett ”case” där vi för en gångs skull skulle kunna säga: ”nej, nu räcker det, nu vill vi ha detta klargjort en gång för alla”. För kan landet Finland ansluta Vattenkrafts regionnät utan att betala en avgift och vi inte kan göra det så tror jag nog att den här frågan borde tas vidare till en högre domstolsnivå i så fall.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Tack, talman! Som inbiten feminist kan jag inte låta bli att ta tillfället i akt att diskutera jämställdhetsarbetet inom EU. Jag ska däremot hålla mig kort.

I EU lyfter man frågan om jämställdhet. Många hävdar i hög utsträckning att vi här har kommit väldigt, väldigt långt. Så må vara fallet till vissa delar, men i många delar har vi också kommit väldigt kort i vårt jämställdhetsarbete. Vi kan titta runt om oss i denna sal och konstatera att man inom Europa har kommit längre, afrikanska nationer har kommit längre och asiatiska parlament har kommit längre. Visst har vi mycket kvar att göra.

I EU förespråkar man bland annat jämställdhetsintegrering, alltså jämställdhetsarbetet ska inte ske på sidan av den övriga verksamheten utan i samband med den. Det här är ett bra och strategiskt sätt att hantera jämställdhetsfrågan på, den är mycket viktig och jag skulle gärna se att den utvecklades på Åland. Likabehandlingsprincipen blir ofta åsidosatt på grund av den inbyggda ojämställdhet vi har i oss. Det har till exempel gjorts undersökningar att myndigheter behandlar kvinnor och män olika, även om de enskilda tjänstemännen tror att de behandlar folk lika. I Sverige har man sett på vårdnadslängden när det gäller äldre som har legat på sjukhus. Man trodde först att vården var jämställd för att man hade lika många sjukdomsdagar. Men det visade sig sedan att kvinnorna alltid hade lika många sjukdomsdagar men männen fick ligga dubbelt så länge inne på sjukhus om de hade en fru hemma jämfört med dem som inte hade en fru hemma. Det säger lite om synen på könen, rätten till vård och den olika behandlingen vi får från olika myndigheter.

Jag hoppas att den här frågan lyfts i det hållbarhetsarbete som man gör. Det är en viktig hållbarhetsåtgärd, både av sociala skäl men också av ekonomiska skäl.

En annan ständigt viktig fråga är våld i nära relationer. I meddelandet nämns Istanbulkonventionen som Europarådet har tagit. Våld i nära relationer skadar inte bara fysiskt utan även psykiskt. Det är inte bara här och nu när slaget kommer, och det behöver inte heller vara slag utan också psykiskt våld, som skadorna uppstår. Om man har vuxit upp i ett våldsbenäget hem så har man högre sannolikhet att som äldre drabbas av depression. Kvinnor som har varit utsatta för våld har högre risk för att drabbas av depression och även andra psykosomatiska sjukdomar som svårdiagnostiserade magproblem osv.

Här på Åland har man tagit fram en strategi för att motverka våld i nära relationer. Jag hoppas att den här strategin kommer att utvärderas och att man därefter vidtar eventuella nödvändiga åtgärder. Tack.

Talmannen

Begärs ordet? Diskussion är avslutad.

Kan förslaget att remittera det externpolitiska meddelandet till självstyrelsepolitiska nämnden godkännas. Godkänt. Lagtinget remitterar meddelandet till självstyrelsepolitiska nämnden.

Lagtinget antecknar sig Nordiska rådets berättelse för kännedom.

Remiss

6        Ändring av kommunallagen

Ltl Harry Janssons m.fl. lagmotion LM 1/2015-2016

Enligt arbetsordningens 44 § beslutar lagtinget på förslag av talmannen till vilket utskott ett ärende ska remitteras. Beslutet fattas efter avslutad diskussion. Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

Diskussion.

Ltl Harry Jansson

Tack, talman! Bästa kolleger, från det stora övergripande där vi har lärt oss en ny innebörd av extern politik idag, två nya intressanta dimensioner och vältaliga inlägg, till det lilla. För det här är sannerligen, i det stora perspektivet, en liten sak. Men för oss som är politiskt aktiva är det en mycket intressant frågeställning, dvs. hur ska vi hantera vårt politiska system och i möjligaste mån undvika att sitta på dubbla stolar?

När jag började titta närmare på den här frågan för några månader sedan efter lagtingsvalet i höstas så kom jag ihåg att det fanns ett förbund under många år för dåvarande landskapsstyrelseledamöterna att överhuvudtaget sitta i fullmäktige i kommunerna.

Det var intressant att titta på motiveringarna. Från och med 1992 slopade man förbudet, då tyckte man att det skulle ha skett någon sorts frikoppling att det inte fanns samma klara band mellan dåvarande landskapsstyrelse och kommunerna. Vi måste se det som hände då, i slutet av åttiotalet och i början på nittiotalet, vi övergick till parlamentarismen. Man kanske tänkte sig att man vill ha en mer fristående roll för politiker överhuvudtaget.

Det är klart att den samlade oppositionen, tolv ledamöter, har funderat på vad den personliga frågan innebär eftersom det berör ministrar som sitter i nuvarande landskapsregering. Jag hoppas på motionärernas vägnar att ingen tar det här personligt utan mera ser på sina roller i systemet och tittar framåt.

Därför föreslår vi, om förslaget får lagtingets godkännande så småningom, att lagändringen träder ikraft först från 2018 så att man kan diskutera de eventuella politiska paket som har gjorts runtom på Åland efter kommunalvalet där man naturligtvis har diskuterat vem som är lämplig. Då gör man en lösning som passar in från respektive partis gruppstorlek.

Det är ju givet att partierna vill ha sina ledande profiler så aktivt framme som möjligt i den politiska vardagen. Det är fullt förståeligt att de ledande personligheterna inom respektive parti både är gångbara och naturligtvis i hög grad behöriga och kompetenta för sina uppdrag.

Talman! När det gäller att hitta en fungerande vardag så är det ofrånkomligt att både vara minister i självstyrelsens högsta verkställande organ och samtidigt företräda sin egen hemkommun. Det leder till situationer som inte är riktigt kloka, inte bra och det är inte tillfredsställande med situationer där den egna kommunen är långt framme i både vardagen och tankesättet.

Jag vill betona redan nu i det här skedet att vi vill ju inte slopa en enskild ministers möjlighet att fortsättningsvis inneha ett fullmäktigeuppdrag. Men det skulle i alla fall begränsas till att man inte skulle kunna representera sin egen kommun, vilket det ofta blir när man representerar presidium i en kommun. På det viset kan man säga att man fortsättningsvis kan bidra till sin egen hemkommun genom att vara medlem i fullmäktige.

Om man tittar på den praxis som har tillämpats genom åren så hittar vi tidigare lantråd och ministrar som helt och hållet har avstått från sin fullmäktigeplats under den tid man har varit minister, medan andra har varit aktiva.

De omständigheter som vi har lyft fram i motionen kanske jag inte behöver gå in så mycket på. Det finns ordagrant. Vi har den starka kopplingen mellan landskapsregeringen och kommunerna när det gäller olika former av tillsyn, utgående från speciallagstiftningen och kommunallagen som sådan. Vi har överläggningar. Det är klart att det hela tiden sker förhandlingar mellan landskapsregeringen och kommunerna och då blir det lite märkligt om man en kväll sitter som medlem i fullmäktige, t.ex. ordförande, och så beslutar man att man ska uppfatta sin egen regering, den regering som man själv samverkar i. Att besluta om att man ska uppvakta sig själv är en kollision som inte är bra.

Intressekonflikt är väl mångtydigt, men har man den starka rollen att företräda sin kommun så är det klart att det kommer att leda till intressekonflikter. Nu har vi kanske kommit bort ifrån att kommunerna fortsättningsvis är så aktiva t.ex. när det gäller att ge utlåtande kring jordförvärvsärenden. Men bara för några decennier sedan så hanterades till och med jordförvärvsfrågorna på kommunal nivå, på fullmäktigenivå, och då har man automatiskt ett jävsförhållande. Just när det gäller jävsförhållande så har vi konstaterat att det inte är bra om en minister tvingas jäva sig när det är dags för beslut på regeringsnivå, om en minister har varit aktiv på det kommunala planet och på det sättet har varit inblandad i frågan.

Det här kanske inte skulle vara så stort problem om vi inte på ministrar tillämpade en betydligt strängare jävslagstiftning än vad som gäller i det kommunala fullmäktigeuppdraget.

Tidsaspekten är väl alltid en omständighet som spelar in. Här tycker vi att det inte är bra om en minister tvingas avstå sin ministerarbetstid för att vara närvarande vid kommunstyrelsens sammanträden som i vissa fall inträffar dagtid. Det är inte vettigt. En minister bör kunna ägna sig åt sitt eget fögderi i första hand.

Fru talman! Vi är förhoppningsvis på väg in i en tid med en större åländsk autonomi. Det kommer att betyda att det krävs ett stort ”uppbyggnadsarbete” under de kommande åren och då finns det än mindre tid för en minister att vara kommunalt politiskt aktiv i ledande ställning.

Fru talman! Vi hoppas att den här motionen kommer att vinna gehör och att vi då får en ny lagstiftning till den här delen från och med 1 januari 2018. Tack.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Jag sympatiserar faktiskt ganska mycket med den här motionen. Jag kan förstå den till viss del. Det kan bli bekymmersamt när man i en styrelse får in presidierepresentanter som företräder landskapsregeringen på den ena stolen och inte på den andra stolen.

Samtidigt när det gäller att kommunfullmäktiges presidium ofta representerar den egna kommunen i överläggningar mellan landskapsregeringen och andra kommuner, så i Mariehamns stad utser stadsstyrelsen våra olika samarbetskommittéer och delegationer med landskapsregeringen. Man behöver inte välja någon från fullmäktiges presidium, vilket vi heller inte har gjort i våra kommittéer. Jag ser inte bekymret där heller på det sättet. Styrelser kan faktiskt välja sina representanter. Representanterna behöver inte vara från fullmäktiges presidium, det finns ingen automatik i det.

Jag upplever att i staden är det egentligen inte ett problem att hitta förtroendevalda som har intresse för ledande uppdrag i kommun. Det problemet tror jag finns på landsbygden och i skärgården. Jag värnar lite om de bitarna också så att det finns möjligheter där. Hur ser ledamoten på det?

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, talman! Jag håller helt med ltl Carlsson. Framförallt när det gäller de mindre kommunerna har vi den problematik som ledamoten mycket väl beskrev. Det är brist på personer som vill ta ansvar, med den småskalighet vi har och som vi från centerns sida slår vakt om.

Att sitta på dubbla stolar går ändå inte att försvara i ljuset av brist på personer. Nog är det ju bra både för partierna och på hemmaplan att man har en spridning av förtroendeuppdragen om det bara är möjligt. Det gagnar både diskussionen och även i vissa fall att man tryggar återväxten av nya förtroendevalda.

Ltl Petri Carlsson, replik

Fru talman! Eftersom det kan vara bekymmer att hitta förtroendevalda som vill ta de ledande uppdragen i kommunerna på landsbygden och i skärgården, och det kanske är ett större bekymmer, så då tycker jag att det är konstigt att centern förespråkar att vi ska diskvalificera tre positioner i fullmäktige gånger 16 kommuner. Vi diskvalificerar 48 personer att vara med i landskapsregeringen. Det kan också vara lite märkligt. Vi borde snarare slå ihop kommunerna så får vi inte det här bekymret. Skulle vi ha en kommun så skulle inte det här bekymret uppstå.

Hur ser ltl Harry Jansson på att man faktiskt har haft politiska förhandlingar om de här posterna efter valet? Kunde ikraftträdelsedatumet vara längre fram än nu? Det finns ett val som kommer sedan, kanske man skulle ha ikraftträdelsedatumet senare? Eller har det att göra med att centern nu är i opposition?

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, talman! Teoretiskt så är det som ltl Carlsson sade, 48 personer berörs. Men frånsett Mariehamn så är det bara två i fullmäktige, presidiet. Sedan är det bara sju personer som berörs. Jag utgår ifrån att landskapsregeringen i princip kommer att bestå av sju ministrar framöver. Det är heller inte sagt att alla de kommer att vara kommunalt politiskt aktiva. Jag ser inte att det innebär att man drar undan mattan för det politiska kapital man har.

När det gäller att vi har haft förhandlingar, så som jag nämnde inledningsvis så är det väl ett försök att anpassa ikraftträdelsedatum till det. Från och med den 1 januari 2018 så har man nya personer till styrelserna. Men låt inte ikraftträdelsetiden vara ett problem om man accepterar huvudtesen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Mika Nordberg, replik

Fru talman! Tack ltl Harry Jansson för de inledande orden. På sätt och vis berörs jag av det här lagförslaget, men jag tar det absolut inte personligt.

Ledamoten var inne på en fungerande vardag. I de mindre kommunerna ska man försöka få vardagen att gå ihop. De som ställer upp i kommunpolitiken är ofta lite besvärade över att det tar mycket tid och engagemang. Möten drar ibland ut på tiden och jag har erfarenhet av att det börjar knorras i bänkarna. Sanningen är den att det ute i kommunerna inte finns en jättelång kö som är beredd att ta ordförandeskapet i de här olika kommunerna. Det är mycket mera arbete att vara ordförandena än att vara vanlig fullmäktigeledamot. Som fullmäktigeordförande är man också en offentlig person på ett helt annat sätt än vad en ordinarie fullmäktigemedlem är. Så många gånger finns det ett praktiskt problem bakom.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, talman! Ja, jag är den första att hålla med minister Nordberg om det. Vi har i vardagen svårt att hitta folk som är villiga att åta sig en framträdande roll. Men trots allt tror inte att det ska vara problem att hitta personer som vill leda en fullmäktigeförsamling.

Som jag sade i replikskiftet med ltl Carlsson så är det viktigt att nuvarande ministrar inte tar det här personligt utan ser principiellt på frågan.

Om det bara gäller ikraftträdelsetiden så kan man mycket väl skjuta på den två år. Nästa mandatperiod skulle för kommunernas del börja den 1 januari 2020 eftersom vi har val 2019. Det viktigaste är att få principen åter.

Minister Mika Nordberg, replik

Tack, fru talman! Även jävsituationen framkom ltl Harry Janssons huvudanförande. Personligen upplever jag att en form av jävsituation även uppkommer om en minister deltar i fullmäktiges behandling av olika ärenden trots att ministern är ordinarie medlem i fullmäktige istället för ordförande. Vid en eventuell omröstning där det är lika i antal då har ju ordförande en större roll men i övrigt har den personen lika stor del i besluten. Jävssituationen uppkommer i båda fallen. Jag är av den åsikten att ska man göra en ändring på det här området och lagstifta, då ska man även titta på om man ska ha uppdraget som fullmäktigeledamot och lagtingsledamot samtidigt. Många gånger tycker jag att diskussionen och debatten här i lagtinget blir lite som en kommunal debatt där man framhåller sin egen kommun. Det borde vara lite större helhetsgrepp här i lagtinget.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, talman! Det var exakt de synpunkterna som minister Nordberg lyfte som gjorde att när vi inom oppositionen diskuterade detta så reagerade många över hur det skulle vara möjligt överhuvudtaget för ministrar att vara fullmäktigeledamot. Går det att förena med ministeruppdraget att vara ledamot på kommunal nivå, i fullmäktige? I övrigt är det, som ni alla vet, förbud för en minister att vara med i styrelser och nämnder etc.

Samtidigt har vi känt att vi, som lagstiftare idag, inte vill inskränka den politiska rättigheten för folk att utse representanter till ett fullmäktige. En vanlig ledamot kan trots allt lätt att säga; ”det sammanträdet kan jag tyvärr inte delta i därför att jag som minister förmodligen kommer att hantera den frågan senare.” Det är lättare för en vanlig ledamot att meddela förhinder än för en ordförande som naturligtvis har ett helt annat övergripande ansvar.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Mats Perämaa, replik

Fru talman! Diskussionen är intressant. Det är väl att man diskuterar de situationer vi åländska politiker kan hamna i där vi kan representera olika huvudmän samtidigt. Jag välkomnar själva diskussionen.

Men oberoende av hur man ser på det här så är det här, från motionsställarnas sida, ändå frågan om en inskränkning i fullmäktiges rätt, som representerar väljarna, att välja de personer de vill välja till sina presidier för att föra deras talan.

Min fråga till centerpartiet och hela oppositionen är; har ni fört en diskussion med kommunrepresentanter och kommuner om den här frågan då ni lägger ett förslag som inskränker på rätten att välja presidier?

Ltl Harry Jansson, replik

Tack minister Perämaa för en bra fråga. Inom centern har vi diskuterat detta på ett öppet styrelsemöte. Den allmänna bilden var nog att man ansåg att det här skulle vara ett steg i rätt riktning. Däremot kanske vi hade lite olika åsikter om när man tidsmässigt skulle lansera någonting sådant. Ja, vi har förankrat det inom centern.

De inskränkningarna som ministern lyfte fram måste trots allt vägas mot en bättre transparens och att få bort osäkerheten i beslutsfattandet osv. Jag tycker att de punkterna väger tyngre än att en viss ledamot inte kan väljas till ett visst uppdrag inom fullmäktige. Vi inskränker trots allt inte kommuninnevånarnas möjligheter att välja sin kandidat till fullmäktige. Det enda vi säger är att det kanske inte går att förena med ministeruppdraget.

Minister Mats Perämaa, replik

Fru talman! Väl så att centern åtminstone har pratat om det på ett internt öppet möte.

Hur man än ser på det här så är det ett litet ingrepp i demokratin även om de demokratiska effekterna möjligen är positiva åt ett annat håll. I kommunerna inskränker man de folkvaldas möjligheter att utse de personer man vill att ska föra deras talan.

Jag menar att lagtinget, innan man går in för ett sådant här beslut, bör föra en ordentlig diskussion i den här frågan med kommunrepresentanter och inte, som centern, ha ett internt möte innan man går in för ett beslut. Jag utgår ifrån att centern också med intresse vill höra hur kommunerna ser på den demokratiska aspekten innan man slutligen tar ställning i frågan.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, talman! Minister Perämaa har absolut rätt. Jag utgår ifrån att lag- och kulturutskottet kommer att behandla motionen eftersom det finns ett intresse för frågan och då kommer vi att ha ett omfattande hörande. Jag vill också understryka att bland oss tolv motionärer så finns det en gedigen återkoppling till den kommunala vardagen. Därför kastar vi lite sten i glashus, det är jag den första att medge. Vi är ju alla aktiva på olika sätt även om vi anser att just ministeruppdraget blir svårt att förena med det kommunala arbetet på presidienivå.  

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Igge Holmberg, replik

Tack, fru talman! Tack för en intressant frågeställning. Vi har diskuterat detta lite. I fastlandet är kommunerna stolta över att ha en minister eller riksdagsledamot som ordförande, det ger en viss återkoppling till de stora besluten. Det är inte riktigt jämförbart med Åland där vi ändå har korta avstånd. Men om den här regeringens arbete ger frukt så kommer vi i framtiden att få färre kommuner på Åland och då kommer det att bli en större maktkoncentration av kommunledamöter. Jag ser att det här är en väldigt intressant frågeställning. Jag kan mycket väl tänka mig att stöda motionen längre fram när vi dels har fått den maktkoncentrationen och efter ett nytt val där inte de nu invalda ministrarna berörs.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, talman! Tack ltl Holmberg för det inlägget. När vi började skissa på den motionen så försökte vi göra en kartläggning om ministrar i Finland och Sverige är inblandade i kommunalpolitiken. Jag hittade inte någon minister som skulle leda ett fullmäktige. Däremot hittade jag riksdagledamöter, men de är jämförbara med vår ställning som lagtingsledamöter. Man försöker verkligen få en direkt koppling där. Jag har medvetet undvikit ordet ”maktkoncentration” för det har lite dålig klang. Men det är som ledamoten mycket väl beskriver, med färre kommuner kommer naturligtvis spänningarna mellan den kommunala sektorn och våra framtida regeringar att öka och därmed blir fråga ännu viktigare.

Ltl Igge Holmberg, replik

Tack, fru talman! Därför går min fråga tillbaka till ltl Harry Jansson. Vi kommer säkert inte att ha problem att stöda den här motionen, men vi kommer inte att göra det före nästa val. Är ni villiga att vänta så länge för att få motionen färdigbehandlad? Vid det laget med färre kommuner på Åland och en större koncentration av människor som sitter i fullmäktigen så är grundprincipen i motionen bra.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, talman! Varje parti får ju fortsätta diskussionen. Man får i lagtinget och utskott diskutera vidare hur man ser på det. Nu har vi lanserat initiativet. Jag personligen, utan att desto mera ha pratat med medmotionärerna, har sagt att ikraftträdelsetiden är för mig i alla fall absolut ingen prestigefråga. Om man kan tänka sig att anamma själva grundtanken då kan man nog ta en diskussion om själva ikraftträdelsetiden. De personliga kopplingarna finns, de som idag är ministrar och aktiva i kommunala fullmäktigen och presidier. Det är alltid olyckligt om det blir en kollision på det personliga planet. Så det kan vi mycket väl diskutera, men förslaget är lagt.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Göte Winé

Tack, fru talman! Jag vill tacka för presentationen av motionen. Den var intressant. Vi har även diskuterat detta i vår grupp och vi ser fördelar med den här motionen. Vi ser också syftet.

Jag har märkt detta, det har diskuterats om den här situationen tidigare. Man har pratat om intressekonflikter och det gäller inte bara ministrarna. Minister Nordberg talade tidigare om att även här i salen diskuterar man ibland mera kommunens intresse framom hela Ålands intresse och behov. Detta behöver man se på. Är detta gynnsamt för oss och hur ska vi göra det här? Man behöver se över detta. Jag förmodar att motionen kommer att få gott om tid i lag- och kulturutskottet, det är jag helt övertygad om.

Våra ministrar har idag ganska tunga portföljer. I många av våra kommuner blir presidiearbetet allt tyngre. Man har ett stort lass att bära och ett stort ansvar.

Hur ser våra kommuner ut idag? I en liten kommun ställer färre personer upp och det kan vara svåra att hitta lämpliga personer för uppgiften. Man måste också se på de små kommunernas roll i det hela.

Vi har diskuterat att antalet kommuner ska ses över. Om det blir färre kommuner då finns det ingen tvekan, då måste vi gå mot det här hållet för det blir allt tyngre jobb. Vi ser fram emot debatten om detta.

Kommunallagen kommer under den här mandatperioden att ses över. Den här motionen kan komma med i detta arbete och landskapsregeringen kan se på den här sidan.

När jag lyssnade på ltl Harry Jansson blev jag att fundera över nämndordförande, att leda en nämnd som också är ett visst förtroendeuppdrag. Det är ett ganska viktigt uppdrag. Vi pratar om ministrar här. Jag tänker ofta på hela lagtinget för vi kan inte börja inskränka på hela lagtinget och säga att de som sitter med i lagtinget inte kan sitta med i fullmäktige.

Jag blir ibland att fundera på vad man ska göra hur man ska gå vidare för frågan är avancerad och komplex. Det är inte bara att säga hur vi ska göra. Det finns både för- och nackdelar. Jag ger rådet; ta den tid det behövs, för det är en stor fråga. Snåla inte på höranden, låt alla komma till tals!

Det är viktigt att vi ger rätt signaler i den här frågan. Man ska känna att det här är en fråga som är rättvis. Det får inte gynna de större kommunerna och missgynna de mindre.

Jag tänker högt. Det är mina funderingar. Jag vet ärligt talat inte själv vilket ben jag ska stå på. Det finns både för- och nackdelar i den här motionen.

Avslutningsvis vill jag säga att jag sympatiserar med idén i den här motionen. Vi ska jobba vidare med den och man ska se den på ett bra sätt.

Däremot har kommunerna redan idag utsett representanter en tid framåt och gjort överenskommelser, så det är kanske svårt att under den här mandatperioden ändra på det. Under nästa mandatperiod ser jag att man kan gå vidare med detta och titta på när det ska göras. En fråga för mig är hur man går vidare och när det ska igångsättas. Det känns fel att göra det mitt under en mandatperiod, i så fall ska det träda ikraft när en ny mandatperiod börjar.

Det här var mina tankar och funderingar kring detta. Det är svårt att säga min klara ståndpunkt utan att ta del av beredningen. Det kan jag inte göra nu. Jag behöver ta del av fleras åsikter och synpunkter. Det är en komplex fråga som man verkligen behöver ge tid till. Tack.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, talman! Jag tror att många sympatiserar med ltl Winés resonemang. Som vanligt är det varken svart eller vitt. Oavsett vet vi att Åland förändras, även om det inte kommer att ske så mycket på det kommunala planet vad gäller strukturerna så har vi i alla fall autonomiutveckling som kommer att göra ministrarna ännu mera upptagna än idag. Då är det nog olyckligt om man har kvar den kommunala starka kopplingen i vardagen. Kopplar man ihop detta med allt annat som händer och hur landskapsregeringen ska ha den dagliga tillsynen så finns det en intressekonflikt där. Det är som ledamoten säger, den här konflikten dyker upp lite hela tiden för oss alla därför att vi sitter på olika stolar. Som parlamentariker ska vi vara fria att vara verksamma överallt för där har vi inte jävsproblematiken som är aktuell för en minister.

Ltl Göte Winé, replik

Som ltl Harry Jansson sade så ska vi parlamentariker ha den friheten, även om man ibland har funderat på om det är det bästa för Åland överlag. Ibland tittar man kanske lite väl mycket hemåt. Det kan vara som ltl Jansson nämnde med jävssituationer, det är bättre om ministrar inte har viktiga roller i kommunerna för då får de svårt. Vi behöver ta obekväma beslut, ministrar behöver ta ännu mer obekväma beslut och då kanske man har lättare om man har en friare roll.

Detta var bara tankar, som sagt vi är bara inne i beredningsskedet ännu. Vi lär få höra både för- och nackdelar, så man hinner vända många gånger ännu.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Veronica Thörnroos

Talman! I min värld är det självklart att ett ministerskap i Ålands landskapsregering inte går att förena med ett uppdrag i fullmäktige. En majoritet i vår grupp ansåg att det var presidiet som vi skulle sätta fokus på så jag ska göra det.

Jag ska ge er en liten återblick till mitt arbete i landskapsregeringen där jag ansvarade för infrastrukturavdelningen.

Som ni känner till så är ju vägplaner ganska komplicerade när de tas fram, de skickas på remiss till kommunerna där de processas och ställs ut osv. och sedan kommer de tillbaka och då är de antagna av fullmäktige i kommunen. Ska då samma fullmäktigeordförande, som ettdera har godkänt eller kommer med vissa påpekanden kring de här planerna, sedan besluta om dem i landskapsregeringen och då tycka att de är bra, dåliga eller vill ha en komplettering?

Jag tycker att vi här i Ålands lagting faktiskt lite saknar sunt förnuft för tillfället. Det sunda förnuftet säger ju att du inte kan sitta på flera operativa stolar samtidigt.

I det här fallet, under 2018, så är det mer än halva landskapsregeringen som sitter antingen som ordförande i fullmäktige eller vice ordförande.

Under debatten här har åtminstone minister Nordberg och också ltl Göte Winé lyft fram att arbetet i kommunerna blir allt mer krävande. Du blir dessutom en offentlig person och du förväntas svara på olika saker i butiker, nöjesparker eller var man rör sig där medborgaren vill veta olika saker.

Det har blivit arbetsdrygt att leda, det har blivit tyngre. Men hur har då ministrarna den här tiden? Att arbeta som minister i Ålands landskapsregering är inget arbete som man går till klockan nio på morgonen och hem klockan tre. Du går dit klockan åtta och du är glad om du går hem på middag, därtill förekommer kvällsaktiviteter, det egna partiet som kräver sitt och du har otaliga möten oftast på helger och även under semestern. När ska det då finnas tid för detta arbetsdryga arbete som fullmäktigeordförande i första hand ska dra? Jag förstår inte det.

Man gör en parallell till finska sidan och säger att där är man stolt om en minister sitter i kommunfullmäktige. Ja, det tror jag säkert, men då behöver man titta lite på beslutsstrukturen. Varje minister i Finland har ett ministerium under sig som fattar otaliga beslut på detaljnivå. Det finns inte här.

Efter sex år i landskapsregeringen kan jag själv säga att många av de ärenden som har kommit upp till diskussion från någon kommun eller från annat håll kan te sig ganska fnuttiga i ett åländskt perspektiv, men de är oerhört viktiga för den by eller den kommun där det sker. Otaliga är de uppvaktningar som har kommit från någon kommun, företrädesvis med fullmäktigeordförande och kanske kommunstyrelsens ordförande och kommundirektören. Hur ska en minister i det här fallet förhålla sig till detta? Ska man vara med i diskussionen hemma, ska man inte vara med? Det är ju som man dra en linje i vattnet. Vi talar här om sju personer totalt av Ålands befolkning på 29 000! Jag kan inte riktigt säga nu hur många som är valbara av dem, men i alla fall. Sju personer föreslår vi att inte ska ingå i presidiet i sin egen hemkommun, för att det ska vara rättvist, transparent och för att det inte ska finnas en misstanke om att man inte försöker dra hemåt. Jag tycker att det är självklart! Tack.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Vtm Thörnroos hade ett intressant och eldfängt anförande. Jag tycker att det var lite väl kritiskt mot hela lagtinget. Det var flera ledamöter här som faktiskt har vissa sympatier för den här motionen och dess innehåll. En frågeställning som har lyfts av flera som har haft sympatier för motionen har ju varit själva tidpunkten av genomförandet. Ska det nu göras mitt under en mandatperiod? Varför har inte centern föreslagit det här är under den tid man själv har suttit vid makten under lång, lång tid i regeringen? Varför måste det komma just nu? Förstår man inte att det finns dubier mot att införa det mitt under en mandatperiod? Vore det inte rimligt att väljarna och kandidaterna som ställer upp i val får veta förutsättningarna inför valet av fullmäktige, presidier och ministrar? Är inte det rimligt?

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Tack ltl Petri Carlsson. Ja, jag borde naturligtvis ha tackat er som stöder motionen och som är intresserade av att diskutera frågan vidare. Men med en begränsad taltid så vill man hellre föra fram den åsikt och information som man tycker att inte har vunnit tillräckligt stort stöd redan tidigare.

Frågan kan säkert diskuteras. Skulle jag personligen få välja så skulle jag säga att detta skulle träda ikraft från och med 2018. Som huvudmotionären ltl Harry Jansson sade så är inte tidpunkten det viktigaste. Det viktigaste är att man kommer till ett resultat.

Orsaken till att den här frågan har väckts nu är att det här är helt unikt. Ett ministerskap har aldrig tidigare utnyttjats i så stor utsträckning i ett kommunfullmäktige som det görs nu.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund, replik

Fru talman! Jag vill tacka vtm Thörnroos för anförandet. Det resulterade i att jag inte själv behöver gå upp och argumentera för min underskrift. Det stämmer precis överens med vad jag tänkte själv.

Så fattigt med folk kan det inte vara på Åland så att ministrar måste sitta på ledande roller i fullmäktige i presidiet. Att det får förekomma är under all kritik.

En mycket känd lagtingsledamot, som numera inte sitter i lagtinget, ltl Sundback sade en gång i tiden att man ska skilja på kommunalpolitik och landskapspolitik. Om man inte får en ändring så har man nog bekymmer att skilja på de rollerna.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack för det stödet ltl Brage Eklund. Min avsikt har varit densamma hela tiden oberoende om jag har suttit i regeringsställning eller inte. Det har funnits tillfällen i landskapsregeringens rum när jag har känt mig osäker på om vi har varit objektiva. Klarar vi av detta? Vi ska alltid komma ihåg att hemma är hemma, en människa är en människa och man kan inte alltid styra över sina egna tankar och känslor.

Avslutningsvis vill jag säga att eftersom den här diskussionen är så pass intressant som den nu har utvecklats till så föreslår jag bordläggning till den 4 april.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Stephan Toivonen

Tack, fru talman! Det här blev en väldigt intressant debatt, under en demilitariseringsdag så hamnar vi in på demokratifrågor.

Det finns både för- och nackdelar med de här systemen. Det har varit spännande att höra hur argumenten har gått fram och tillbaka. Det som ltl Jansson sade i början var ganska spännande, från de stora frågorna gick vi till de små frågorna.

Många saker har sagts och det har varit mycket bra. Tidigare konstaterade jag problemen med kompetensen i kommunerna, ju mindre kommuner desto större problem.

Sedan har vi jävsproblematiken som vi just hörde exempel på. Ibland har ministrarna inte ens suttit i fullmäktige och ibland har man suttit i presidiet. Man har gjort på olika sätt. Helt uppenbart har man klarat det. I fullmäktige känner man till jävsproblematiken och när något kommer upp i regeringen så bör man klara av det.

Ltl Winé talade om att det är stor skillnad på små och stora kommuner. I de olika argumenten har vi inom Åländsk demokrati funderat på små och stora kommuner, jävsproblematiken och kanske just det argumentet som gäller arbetstiden. Rimligtvis är det skillnad på om man sitter i ett presidium i Brändö eller i Mariehamn. Det är en viss skillnad på kommunerna.

Från Åländsk demokrati sida skulle jag vilja framföra ett kompromissalternativ. Man skulle ändra lagen på det sättet att ministrarna inte skulle vara valbara till presidiet i stadsfullmäktige. Tack.

Ltl Igge Holmberg, replik

Tack, fru talman! Jag tror att det slår lite fel med tanke på att vi ändå har rätt så stora kommuner som t.ex. Jomala och Saltvik. Jag vet inte hur det är med Saltvik men Jomala har gjort sig av med alla nämnder. Det medför att fullmäktige i Jomala sitter på nästan allt arbete som i stan görs av nämnderna. Det är en rätt så intressant tanke, men jag tror att den kommer att slå lite fel.

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack, fru talman! Ja, det är precis som ltl Igge Holmberg sade, det kan slå olika. Det var ett förslag i alla fall. Man kan också säga att det gäller de fem största kommunerna. Men som jag sade så är det en väldigt stor skillnad mellan Mariehamn, Brändö och Sottunga. Rent geografiskt är de också långt ifrån varandra.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Veronica Thörnroos

Talman! Jag föreslår att ärendet bordläggs till den 4 april.

Ltl Harry Jansson

Talman! Jag ber att få understöda förslaget om bordläggning och bordläggningstiden.

Talmannen

Under diskussionen har vtm Thörnroos, understödd ltl Harry Jansson, föreslagit att ärendet ska bordläggas till plenum den 4 april. Ärendet bordläggs till plenum den 4 april.

För kännedom

7        Tobakslagstiftning

Landskapsregeringens lagförslag LF 10/2015-2016

Ärendet upptas till behandling vid plenum 04.04.2016.

Plenum slutar

Fredagen 01.04.2016 klockan 09.30 hålls en frågestund. Nästa plenum därefter hålls 04.04.2016 klockan 13.00. Plenum är avslutat.

Originalfil