Plenum den 31 maj 2004 kl 13.00

Ljudinspelningen saknas ännu. Vänligen återkom senare eller se ifall livesändingen ännu är aktiv.

PLENUM den 31 maj 2004 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Peter Grönlund).

29 lagtingsledamöter närvarande.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 1:

 

Landskapsstyrelsens framställning angående ändrad lagstiftning om producentansvar för skrotfordon m.m. (FR 14/2003-2004).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun-Mari Lindholm:

Fru talman!

Det här är en lagframställning som är väldigt mycket uppbyggd runt ett EG-direktiv redan från 2000 om uttjänta fordon. Det är ett försök till att främja en ökad återanvändning och återvinning av dem. Den röda tråden i lagförslaget är att föra över ansvaret från konsumenterna, som det har varit i dag, till producenterna. Producenter av bilar på Åland finns inte, däremot finns det importörer. I vårt fall kommer det att vara så att ansvaret kommer att ligga på importörerna. Vi har varit lyckligt lottade att den här saken har skötts i praktiken väldigt bra på Åland. Det här är återigen någonting som man på Åland ändå får leva med att det kommer ett förslag som är mer lämpat för ett större sammanhang och ett sammanhang där det kanske inte fungerar så bra som det har gjort här. Ändå blir vi s.a.s. ansvariga också för att implementera detta.

 

Det finns ett problem och det gäller direktimporterade bilar. Vi har diskuterat dessa frågor mycket med branschorganisationen här på Åland och de har inte fått direktiv från sin huvudorganisation i Finland om hur man kommer att hantera frågan. Det är tyvärr någonting som landskapsstyrelsen i det här skedet inte har helt klart för sig hur det kommer att vara och som utskottet kommer att få ta ett större ansvar för i lagframställningen. Men vi har ändå valt att göra det på det här sättet, för hoppelunda skall detta klarna under sommaren och lagen måste träda i kraft fr.o.m. 1.1.2005. Som vi alla vet är vår tid alltid knappare när det gäller att få fram lagframställningar här än vad man har i Finland. För att inte tappa fart har vi valt att gå den här vägen.

 

I lagframställningen tar vi upp frågan om dryckesförpackningar som tullverket skall kunna införa eller bevilja befrielse från nedsättning av acciser. Den som inte har ett godkänt fungerande system vad gäller retur av olika förpackningar kommer att påföras en accis. Det finns också i lagförslaget olika definitioner som vi har saknat fram tills nu. Vi har lite ändringar vad gäller avregistrering som vi har pratat om för fordon och vi pratar i stället om avställning och påställning. Hittills har man pratat om en tillfällig avregistrering. Vi har också här en definition på olika begrepp: producent och producentansvar. Det här har varit en fråga som i praktiken ibland har visat sig vara lite knepig. Därför har vi också valt att definiera dem och producentsammanslutning, retursystem, behandlingsanläggning osv.

 

En sak i det här sammanhanget är också att man skulle trygga en fungerande marknad inom gemenskapen för att främja målen för återvinning och återanvändning. Jag tycker att det skulle ha varit intressant om man tagit steget längre så att man i det här sammanhanget också skulle ha utökat det till att man också hade ett ansvar inom gemenskapen för det andra landets förpackningar. Om jag t.ex. köper någonting i låt oss säga Frankrike så kunde jag använda mig av det retursystem man har på Åland. Det här går inte så långt men dock en bit på vägen.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag måste erkänna att jag inte har fördjupat mig i den här framställningen, men den har länge varit på tal, kanske inte enbart ur de synvinklar som det nu presenteras utan med tanke på just de ölburkar som bärs iland på Åland och också på många andra ställen. Det har tidigare gjorts försök av landskapsstyrelsen att ordna ett återvinningssystem också för de burkarna. Jag skulle därför önska att ansvariga ledamoten Gun-Mari Lindholm förklarade om framställningen omfattar ölburkarna som köps taxfree på färjorna och som bärs iland.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Enligt mitt sätt att se det är den här problematiken inte någonting som är berörd av det som vi kallar för taxfree. Det är väl det som de lärda tvistar om. Men enligt mitt sätt att se det är det här någonting som man har en skyldighet från rederierna, ett ansvar som man har för att ta vara på det man har sålt. Accisen är en form av avgift och skall inte kopplas ihop med undantaget som vi har genom taxfree. Jag vet inte om detta är tillräckligt, men återkom gärna i så fall.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag förstår det som så att rederierna kan bli skyldiga att betala för burkarna helt enkelt för att de tas iland. Men det betyder inte att det finns ett lagstadgat system att de verkligen måste återvinnas och vem som är ansvarig för det. Det praktiska problemet kvarstår att samla in dem och antingen ta tillvara dem på Åland eller att skicka bort dem eller vad man nu har för system.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Det man har ansvar för, oavsett vilken verksamhet man håller på med, är att man har ett godkänt återvinningssystem. Har man inte det erläggs man en avgift eller en accis. På vilket sätt man sedan hanterar det är förstås en annan fråga, men det måste vara godkänt av tullverket på vilket sätt man återanvänder/återtar den tomma förpackningen – annars får man helt enkelt betala för det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 2:

 

Lagutskottets betänkande nr 23/2003-2004 angående kommunala tjänstemän. (FR 10/2003-2004).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslagen sådana de godkänts vid andra behandlingen eller att förkasta dem. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lag­förslagen var för sig för antagande och slutligen föreläggs det i lagutskottets betänkande ingående klämförslaget för enda behandling. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av lagstiftningt om kommunala tjänstemän för antagande i tredje be­handling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av kommunallagen för landskapet Åland för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har godkänt motiveringen.

 

Föreläggs det i lagutskottets betänkande ingående klämförslaget för godkännande i enda behandling. Klämmen är godkänd.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 3:

 

Lagutskottets betänkande nr 24/2003-2004 angående bifall till utkast om förordning om ikraftträdande av Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar. (RP 22/2003-2004).

 

Först tillåts allmän diskussion, därefter kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till den i presidentens framställning ingående förordningen eller vägra ge sådant bifall. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Förordningen föreläggs för lagtingets bifall. Lagtinget har i tredje behandling gett sitt bifall till förordningens ikraftträdande i landskapet Åland.

 

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 4:

 

Lagutskottets betänkande nr 25/2003-2004 angående bifall till utkast till förordning om ikraftträdande av ändringar i bilaga IV till 1992 års konvention om skydd av Östersjöområdets marina miljö. (RP 23/2003-2004).

 

 

Först tillåts allmän diskussion, därefter kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till den i presidentens framställning ingående förordningen eller vägra ge sådant bifall. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Förordningen föreläggs för lagtingets bifall. Lagtinget har i tredje behandling gett sitt bifall till förordningens ikraftträdande i landskapet Åland.

 

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för fortsatt enda behandling ärende nr 5:

 

Finansutskottets betänkande nr 4/2003-2004 angående förslag till första tilläggsbudget för år 2004. (FR 13/2003-2004).

 

Diskussionen i ärendet förklarades avslutad vid plenum den 28 maj. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs fröst utgifterna jämte detaljmotiveringar enligt huvudtitlar, därefter inkomsterna jämte detaljmotiveringar enligt avdelningar och slutligen betänkandets kläm. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs först utgifterna jämte detaljmotiveringar enligt huvudtitel.

 

Ht 42. Godkänd.

Ht 43. Godkänd.

Ht 44.

 

Ltl Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Jag föreslår att anslaget under moment 44.05.33, som är föreslaget till 700.000 euro höjs till 1,5 miljoner euro och att till motiveringen skulle fogas följande:

”Landskapets kompensation till kommunerna för utökat förvärvsinkomstavdrag höjs under moment 44.05.33 från 700.000 euro till 1,5 miljoner euro. Därmed kompenseras även de åländska kommunerna fullt ut, vilket fallet är beträffande statens kompensation till kommunerna i riket.”

 

Ltl Brage Eklund: Fru talman! Jag föreslår en ändring av finansutskottets skrivning enligt det förslag som jag gjort under moment 44.10.74

 

Stycke tre i finansutskottets motivering utgår och stycke fem ersätts av följande stycke:

 

”Innan detaljplaneringen av kultur- och kongresshuset vidtar skall dock möjligheterna till privat finansiering av investeringen utredas. Likaså utreds möjligheterna till att på motsvarande sätt som vid tidigare infrastrukturella satsningar få garantier för driften av huset. Därtill borde möjligheten att i stället för en stor satsning göra flera mindre satsningar på olika projekt som kan leda til en förlängning av turistsäsongen undersökas.”

 

Vtm Barbro Sundback: Fru talman! Jag ber att få understöda ltl Lasse Wiklöfs och ltl Brage Eklunds ändringsförslag.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Wiklöf, understödd av vtm Barbro Sundback, föreslagit att anslaget under moment 44.05.33 i enlighet med till betänkandet fogad reservation höjs till 1.500.000 euro samt att till detaljmotiveringen fogas ett tillägg av följande lydelse:

 

”Landskapets kompensation till kommunerna för utökat förvärvsinkomstavdrag höjs under moment 44.05.33 från 700.000 euro till 1,5 miljoner euro. Därmed kompenseras även de åländska kommunerna fullt ut, vilket fallet är beträffande statens kompensation till kommunerna i riket.”

 

ytterligare har ltl Brage Eklund, understödd av vtm Barbro Sundback, föreslagit en ändring av detaljmotiveringen till moment 44.10.74: Stycke tre i finansutskottets motivering utgår och stycke fem ersätts av följande stycke:

 

”Innan detaljplaneringen av kultur- och kongresshuset vidtar skall dock möjligheterna till privat finansiering av investeringen utredas. Likaså utreds möjligheterna till att på motsvarande sätt som vid tidigare infrastrukturella satsningar få garantier för driften av huset. Därtill borde möjligheten att i stället för en stor satsning göra flera mindre satsningar på olika projekt som kan leda til en förlängning av turistsäsongen undersökas.”

 

Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att verkställas om de båda ändringsförslagen var för sig.

 

Först röstas om ltl Lasse Wiklöfs ändringsförslag. De som röstar med finansutskottets förslag röstar ja; de som röstar med ltl Lasse Wiklöfs ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Ltl Lasse Wiklöf: Fru talman!  Jag yrkar på öppen omröstning.

 

Ltl Anders Englund: Fru talman! Jag understödet förslaget om öppen omröstning.

 

TALMANNEN: Öppen omröstning har begärts och understötts och kommer därför att verkställas. Jag ber ltl Gun Carlson och ltl Carina Aaltonen att biträda vid omröstningen.

 

Omröstning sker efter upprop. Upprop.

 

Talmannen: ja, Gun Carlson: ja, Eliasson: ja, Eklöw: ja, Aaltonen: nej, Beijar: nej, Grönlund borta, Jansson: ja, vtm Lindeman: ja, Eklund: ja, Anders Eriksson: ja, Ehn: ja, Gunell: nej, vtm Sundback: nej, Roger Eriksson: ja, Sune Mattsson: ja, Englund: nej, Runar Karlsson: ja, Lundberg: ja, Erlandsson: ja, Thörnroos: ja, Åke Mattsson: ja, Perämaa: ja, Sjögren: ja, Wiklöf: nej, Winé: nej, Karlström: ja, Alm: ja, Sundman: ja, Boman: ja.

 

Omröstningen har gett som resultat 22 ja-röster och 7 nej-röster. Lagtinget har sålunda omfattat utskottets förslag.

 

Därefter röstars om ltl Brage Eklunds ändringsförslag. De som röstar med finansutskottets försalg röstar ja; de som röstar med ltl Brage Eklunds ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Ltl Brage Eklund: Fru talman! Jag föreslår öppen omröstning.

 

Ltl Anders Englund: Fru talman! Jag understöder ltl Brage Eklunds förslag om öppen omröstning.

 

TALMANNEN: Öppen omröstning har begärts och vunnit understöd och kommer därför att verkställas. Jag ber ltl Gun Carlson och ltl Carina Aaltonen att biträda vid omröstningen.

 

Omröstning sker efter upprop. Upprop.

 

Talmannen: ja, Gun Carlson: ja, Eliasson: ja, Eklöw: ja, Aaltonen: nej, Beijar: nej, Grönlund borta, Jansson: nej, vtm Lindeman: ja, Eklund: nej, Anders Eriksson: nej, Ehn: ja, Gunell: nej, vtm Sundback: nej, Roger Eriksson: ja, Sune Mattsson: ja, Englund: nej, Runar Karlsson: ja, Lundberg: ja, Erlandsson: ja, Thörnroos: ja, Åke Mattsson: ja, Perämaa: ja, Sjögren: ja, Wiklöf: nej, Winé: nej, Karlström: nej, Alm: ja, Sundman: ja, Boman: ja.

 

Omröstningen har gett som resultat 18 ja-röster och 11 nej-röster. Lagtinget har sålunda omfattat utskottets förslag.

 

Ht 45. Godkänd.

Ht 46. Godkänd.

Ht 47. Godkänd.

Ht. 49. Godkänd.

 

Föreläggs inkomsterna jämte detaljmotiveringar för godkännande enligt avdelningar.

 

Avd. 32. Godkänd.

Avd. 33. Godkänd.

Avd. 37.

 

Ltl Ronald Boman:

Fru talman!

Av förekommen anledning ber jag att få komma med ett ändringsförslag. Till betänkandets detaljmotivering fogas följande:

 

”37.03. Näringslivets främjande.

37.03.88 Försäljning av aktier.

 

Lagtinget omfattar inte förslaget i momentets detaljmotivering om överlåtelse av landskapets aktier i Chips Abp.”

 

Eftersom jag är den enda som vågar röra i detta ärende förväntar jag mig inget stöd.

 

TALMANNEN: Nu är det ingen diskussion mera!

Begärs ordet? Talmannen konstaterar att förslaget inte vunnit understöd, varför det inte upptas till omröstning.

 

Avd. 37 Godkänd.

Avd. 38 Godkänd.

Avd. 39 Godkänd.

 

Inkomsterna är därmed godkända-

 

Föreläggs betänkandets kläm. Godkänd.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för fortsatt enda behandling ärende nr 6:

 

Finansutskottets betänkande nr 5/2003-2004 angående budgetram för år 2005 och plan för åren 2006-2007. (M 4/2003-2004).

 

Diskussionen i ärendet har förklarats avslutad vid plenum den 28 maj. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd.

 

Föreläggs betänkandets motivering.

 

Ltl Anders Englund: Fru talman! Av förekommen anledning drar jag tillbaka mitt ändringsförslag. Lantrådet har lovat att inte avgifter införs.

 

TALMANNEN: Ingen diskussion!

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Av förekommen anledning vill jag föreslå ett tillägg till motiveringen av följande lydelse:

 

”Trafikavdelningens förvaltningsområde

Kapitel 48.20 Sjötrafiken

 

Enligt lagtingets åsikt skall landskapsstyrelsen, före utgången av augusti månad, bjuda ut driften av linfärjorna Simskäla och Töftö och/eller de frigående färjorna Grisslan och linjen Åva-Jurmo på entreprenad. Entreprenadavtalstiden skall vara minst fem år och upphandlingstiden bör vara minst sex månader. Efter att anbuden inkommit skall landskapsstyrelsen jämföra kostnaderna med egen regi och om den upphandlade driften är totalekonomiskt billigare skall avtal tecknas om privat drift.”

 

Ltl Fredrik Karlström: Fru talman! Jag ber att få understöda ltl Danne Sundmans förslag.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Danne Sundman, understödd av ltl Fredrik Karlström, föreslagit att till detaljmotiveringen under rubriken ”Trafikavdelningens förvaltningsområde” fogas ett nytt stycke av följande lydelse:

 

”Enligt lagtingets åsikt skall landskapsstyrelsen, före utgången av augusti månad, bjuda ut driften av linfärjorna Simskäla och Töftö och/eller de frigående färjorna Grisslan och linjen Åva-Jurmo på entreprenad. Entreprenadavtalstiden skall vara minst fem år och upphandlingstiden bör vara minst sex månader. Efter att anbuden inkommit skall landskapsstyrelsen jämföra kostnaderna med egen regi och om den upphandlade driften är totalekonomiskt billigare skall avtal tecknas om privat drift.”

 

Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att verkställas om ändringsförslaget.

 

De som röstar med finansutskottets förslag röstar ja; de som röstar med ltl Danne Sundmans ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Ltl Anders Eriksson: Fru talman! Det skulle vara lite intressant med en öppen omröstning

 

Ltl Ronald Boman: Fru talman! Jag stöder förslaget om öppen omröstning.

 

TALMANNEN: Öppen omröstning har begärts och vunnit understöd och kommer därför att verkställas. Jag ber ltl Torbjörn Eliasson och ltl Christian Beijar att biträda vid omröstningen.

 

Omröstning verkställs efter upprop. Upprop.

 

Talmannen: ja, Gun Carlson: ja, Eliasson: ja, Eklöw: ja, Aaltonen: ja, Beijar: ja, Grönlund borta, Jansson: nej, vtm Lindeman: nej, Eklund: nej, Anders Eriksson: nej, Ehn: nej, Gunell: ja, vtm Sundback: ja, Roger Eriksson: ja, Sune Mattsson: ja, Englund: ja, Runar Karlsson: nej, Lundberg: ja, Erlandsson: ja, Thörnroos: nej, Åke Mattsson: ja, Perämaa: ja, Sjögren: ja, Wiklöf: ja, Winé: ja, Karlström: nej, Alm: nej, Sundman: nej, Boman: nej.

 

Omröstningen har gett som resultat 18 ja-röster och 11 nej-röster. Lagtinget har sålunda omfattat utskottets förslag.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 7:

 

Ltl Lasse Wiklöfs förslag till hemställan i anslutning till landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Lasse Wiklöfs m.fl. spörsmål angående lantrådets uttalanden angående regelverket för näringsrätt. (S 3/20032004).

 

Under överläggningen i ärendet, som förklarades avslutad vid plenum den 26 maj, har ltl Lasse Wiklöf, understödd av vtm Barbro Sundback, föreslagit att lagtinget skulle godkänna en hemställan till landskapsstyrelsen av följande lydelse:

 

”Lagtinget hemställer om att lantrådet bibringar lagtinget en utförlig redogörelse över handläggning av och ståndpunkterna i det aktuella näringsrättsärendet så snart lagtinget återupptar sitt arbete efter sommaruppehållet.”

 

Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att verkställas. De som röstar för att landskapsstyrelsens svar med anledning av spörsmålet antecknas till kännedom röstar ja; de som röstar för ltl Lasse Wiklöfs förslag till hemställan röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja.

 

Lagtinget har därmed beslutat anteckna landskapsstyrelsens svar till kännedom.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 8:

 

Ltl Lasse Wiklöfs förslag till hemställan i anslutning till landskapsstyrelsens svar på ltl Lasse Wiklöfs m.fl. spörsmål angående landskapsstyrelsens åtgärder för att pressa ned Ålands höga fraktkostnader. (S 4/2003-2004).

 

Under överläggningen i ärendet, som förklarades avslutad vid plenum den 28 maj, har ltl Lasse Wiklöf, undetrstödd av ltl Carina Aaltonen, föreslagit att lagtinget skulle godkänna en hemställan till landskapsstyrelsen av följande lydelse:

 

”Lagtinget uppdrar åt landskapsstyrelsen att göra allt den förmår för att på alla möjliga sätt nedbringa de överhöga fraktkostnaderna för varutransporter till och från Åland.”

 

Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att verkställas. De som röstar föra tt landskapsstyrelsens svar med anledning av spörsmålet antecknas till kännedom röstar ja; de som röstar för ltl Lasse Wiklöfs förslag till hemställan röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Ltl Lasse Wiklöf: Fru talman! Jag föreslår öppen omröstning.

 

Vtm Barbro Sundback: Fru talman! Jag stöder ltl Lasse Wiklöfs förslag om öppen omröstning.

 

TALMANNEN: Öppen omröstning har begärts och vunnit understöd och kommer därför att verkställas. Jag ber ltl Eliasson och Beijar biträda vid omröstningen.

 

Omröstning sker efter upprop. Upprop.

Talmannen: ja, Gun Carlson: ja, Eliasson: ja, Eklöw: ja, Aaltonen: nej, Beijar: nej, Grönlund borta, Jansson: ja, vtm Lindeman: ja, Eklund: nej, Anders Eriksson: nej, Ehn: ja, Gunell: nej, vtm Sundback: nej, Roger Eriksson: ja, Sune Mattsson: ja, Englund: nej, Runar Karlsson: ja, Lundberg: ja, Erlandsson: ja, Thörnroos: ja, Åke Mattsson: ja, Perämaa: ja, Sjögren: ja, Wiklöf: nej, Winé: nej, Karlström: ja, Alm: ja, Sundman: ja, Boman: nej.

 

Omröstningen har gett som resultat 19 ja-röster och 10 nej-röster. Lagtinget har sålunda beslutat anteckna sig svaret till känna.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 9:

 

Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande nr 1/2003-2004 angående Europeiska unionens utvidgning och Åland. (M 1/2003-2004).

 

Först tillåts diskussion, därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Vtm Harriet Lindeman:

Fru talman!

Då självstyrelsepolitiska nämnden började behandla landskapsstyrelsens meddelande om Europeiska unionens utvidgning på Åland valde vi att göra det på ett öppet och informativt sätt för att på så sätt informera ålänningarna om utvidgningen. Utgående från det beslöt nämnden att hålla sammanträdena offentliga. Vi höll två sådana sammanträden. Som framgår av betänkandet hörde vi ett rätt stort antal sakkunniga. Sammanträdena var väl besökta. I och med att de var offentliga fick också de som inte var närvarande möjlighet att bli delaktiga av informationen via media. Båda tillfällen var intressanta och gav nämnden många viktiga synpunkter som vi tagit i beaktande då vi sammanställt meddelandet.

 

Anslutningsfördraget trädde i kraft 1 maj i år, vilket betyder att det EU vi befinner oss i nu finns tio nya medlemsstater - den största händelsen som skett inom EU, vågar jag nästan säga. Hur kommer detta att påverka Åland? Vilka blir konsekvenserna i den nya situationen? De baltiska länderna kom oss nära redan då de blev självständiga. Nu finns vi i samma gemenskap. Rent konkret för Åland har det inneburit att också estniska färjor trafikerar Mariehamn.

 

Landskapsstyrelsen bedömer att utvidgningens direkta konsekvenser för Finland troligtvis inte blir så stora. Den uppfattningen delar nämnden med landskapsstyrelsen. Eftersom Åland inte har samma näringsstruktur som Finland för övrigt kan utvidgningens konsekvenser mycket väl avvika en hel del för oss.

 

Sjöfarten är den näring som vi oroat oss för på grund av de vitt skilda förutsättningar som finns i de olika länderna inom EU. Sjöfarten bedöms vara en framtidsnäring. Frakternas betydelse i Östersjöområdet kommer ytterligare att stärkas i och med utvecklingen av handeln inom området. Också passagerarsjöfarten kommer att växa inom Östersjön. För Ålands del är de största hoten de olika villkoren som råder länderna emellan; trots det stödsystem som Finlands regering beslutat om och som skall gälla i fem år finns konkurrensen från låglöneländerna och det kan leda till att det kommer att ske en viss avveckling av rederiverksamheten på Åland.

Landskapsstyrelsen säger att de kommer att arbeta för att skapa förutsättningar för fortsatt passagerar- och kryssningssjöfart. Vi vet att en minskad sjöfart kan få stora konsekvenser för Åland, varför också nämnden för sin del understryka vikten av att aktivt arbeta för en fortsatt rederiverksamhet på Åland.

Jordbruket är en annan näring som genomgått stora förändringar under EU-medlemskapet. Förändringsarbetet är ingalunda slut. I och med utvidgningen kommer de som verkar inom jordbruksnäringen att fördubblas. De nya länderna kommer under en tioårsperiod att integreras i den gemensamma jordbrukspolitiken. De åländska jordbrukarna tror inte på en omedelbar stor förändring eftersom de ny länderna är rätt så outvecklade i detta nu. Framtida jordbruksstöd kommer troligtvis att bli mer nationella igen från att nu till rätt stor del vara EU-finansierade.

Självstyrelsepolitiska nämnden anser det angeläget att landskapsstyrelsen arbetar aktivt för att ge de åländska jordbrukarna samma konkurrensförutsättningar som övriga EU. Våra rena grönsaker borde vara en konkurrensfördel. Nämnden vill också framhålla ekologisk odling och icke-genmanipulerade produkter som ett sätt att möta konkurrensen.

 

Beträffande det övriga näringslivet på Åland har Åland inte de bästa förutsättningar. Vi har höga transportkostnader, dålig flygförbindelse och en skattegräns. Det är några exempel som vi hörde i dessa frågor och det framfördes som svårigheter när det gällde att bedriva näring på Åland. Dessa nämnda nackdelar måste få en så bra lösning som det bara är möjligt. Ett nytt näringspolitiskt program som tas fram i samarbete med näringslivets och arbetsmarknadens representanter bör enligt nämndens mening göras i syfte att öka antalet företag och därigenom antalet arbetsplatser.

 

Samarbetet med utbildningssektorn är också av största vikt då ett sådant program tas fram. Inför den nya strukturprogramperioden 2007-2013 bör landskapsstyrelsen noga överväga målsättningen så att stöden verkligen bidrar till nödvändiga strukturförändringar. I och med utvidgningen är det troligt att allt större delar av strukturpengarna kommer att riktas till de allra fattigaste länderna. Detta i sin tur kan leda till att landskapsstyrelsen bör se över möjligheten att använda sig olika typer av sektorstöd.

 

Fru talman!

Turismen på Åland står inför stora utmaningar. De nya anslutarländerna ger nya spännande resmål. Vi når dem lätt. Det är billigare att turista där än på Åland. Vad kan vi göra för att möta den konkurrensen? Självstyrelsepolitiska nämnden vill betona vikten av att höja den åländska profilen utgående från landskapets unika ställning. Sett ur ett positivt perspektiv kan vi också via utvidgningen lättare nå nya länder med nya turister som vill lära känna Åland.

 

Kulturlivet på Åland ges nya möjligheter genom att öka samarbetet med Östersjöregionen. Där vill nämnden understryka vikten av idrottsutbyte framför allt bland ungdomar. Det är ett bra sätt att lära känna varandra inom EU.

 

En stor arbetskraftsinvandring från främst de baltiska länderna till Finland och därigenom också till Åland har diskuterats. Undersökningar visar att det finns någon större benägenhet att lämna respektive länder. Prognoser som gjorts visar på arbetskraftsbrist i framtiden, varför det troligtvis är nödvändigt att aktivt se över åtgärder som främjar en ökad inflyttning till landskapet.

 

Inom jordbruket och industrin har man redan använt sig av arbetskraft från främst de baltiska länderna. Det finns många jordbrukare i dag som skulle ha haft stora svårigheter att klara arbetskraftsbehovet utan den möjligheten, eftersom arbetet är säsongsbetonat och det inte finns ledig arbetskraft tillgänglig på Åland.

 

För att en inflyttning skall lyckas anser nämnden det viktigt att landskapsstyrelsen vidtar åtgärder som möjliggör integrering med det åländska samhället. Det handlar inte bara om det svenska språket; det är nya främmande kulturer som ibland kan vara svåra att förstå. Möjligheten till ett arbete och tillgång till barnomsorg och skola är de grundläggande frågorna för en lyckad invandring. Men nämnden vill också understryka vikten av att få alla att känna sig delaktiga i samhället och föreningslivet.

I vårt samhälle finns en rädsla för stor brottslighet och droghandel. Det måste tas på allvar, fastän nämnden under hörandet av sakkunniga erfarit att man från myndighetshåll inte hyser någon större oro men att det finns en höjd beredskap. Det kan knappast undvikas av tillgängligheten till droger blir större och av det följer att brottsligheten kommer med i förlängningen. Det är nödvändigt att landskapsstyrelsen noga följer med utvecklingen. Människohandeln för sexuella ändamål är stor i dag. Det kan och får vi inte stillatigande se på. I den handeln finns också barn iblandade, vilket gör det ännu mer avskyvärt. Vi kan inte utgå från att Åland helt skulle undgå den här handeln, som i sin tur ökar prostitutionen och i förlängningen leder det till spridningen av smittosamma sjukdomar. Från nämndens sida vill vi understryka, och det med mycket stora bokstäver, att denna handel är så grym att alla åtgärder måste vidtas på såväl nordisk som europeiskt plan.

 

Fru talman!

Jag vill avsluta med att säga att det har varit intressant att arbeta med detta meddelande. Vi har fått mycket kunskap och lärdom i samband med hörandet. Det finns alltid problem och en viss rädsla inför det nya, men vi får aldrig glömma att det också finns möjligheter och utmaningar. I framtiden kommer de stora ekonomiska skillnaderna att avta. Vi kommer att leva under betydligt mer likartade förutsättningar, vilket innebär att de problem som lyfts fram i betänkandet också kommer att avta.

 

Ltl Runar Karlsson: Fru talman! Jag föreslår att ärendet bordläggs till lagtingets nästa plenum.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw: Fru talman! Jag understöder ltl Runar Karlssons förslag om bordläggning, men frågan är om nästa plenum. Har vi ännu ett plenum i dag? Då understöder jag till nästa plenum.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Runar Karlsson, understödd av ltl Raija-Liisa Eklöw, föreslagit att ärendet skall bordläggas till nästa plenum. Bordläggning kommer därför att ske. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet är bordlagt. På listan finns upptagna vtm Barbro Sundback, ltl Anders Eriksson och ltl Britt Lundberg, som bereds möjlighet att yttra sig.

 

Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

Meddelandet om EU:s utvidgning har i den offentliga debatten kommit att röra sig mellan två poler: antingen är utvidgningen ett hot eller så utgör utvidgningen en möjlighet. Under den tid som utskottet behandlat detta ärende har utvidgningen formellt genomförts. De 15 medlemsländerna har utökats till 25 och det här är den femte utvidgningen sedan EU:s tillkomst. Bulgarien och Rumänien är i princip redan klara med sina förhandlingar, men behöver ännu några år på sig. Även om inget är slutgiltigt avgjort tar det sikte på år 2007.

 

Många som upplever utvidgningen som ett hot skräms av EU:s storlek och att EU kommer att växa ytterligare. Principiellt är det så att EU är öppet för alla som ansöker om medlemskap; man måste dock uppfylla de s.k. Köpenhamnskriterierna, dvs. ansökarlandet skall ha en fungerande marknadsekonomi, man skall vara en rättsstat och man skall också uppfylla de mänskliga och minoritetsrättigheter som vi har i Europa. Dessutom skall ansökarlandet införliva EU:s regelverk eller det som på franska kallas Acquis communautaire för att antas som slutlig medlem, där bl.a. Europaparlamentet har sista ordet.

 

De formella kraven är således rätt klara och tydliga. EU växer eftersom folken i de ansökarländer som vi just nu har sett att har blivit medlemmar genom folkomröstning – på ett demokratiskt sätt – visat att de vill bli medlemmar i den Europeiska unionen. Vi lever på många sätt i en historiskt revolutionerande tid. Europa, som under århundraden härjats av krig och förtryck, präglas nu av en demokratisk integreringsprocess: politiskt och ekonomiskt samarbete, gemenskapspolitik, bl.a. på det viktiga miljöområdet samt social sammanhållningspolitik. Det här förväntas stärka stabiliteten och välfärden inom unionen på ett sätt som jag skulle vilja påstå närmast liknar den process som de nordiska länderna inledde efter andra världskriget.

 

Det finns m.a.o. mycket att vara glad över för den som har ett historiskt perspektiv på Europa och som kan se vilka möjligheter som öppnas för utbyte mellan kulturer och länder som i sin historia djupt tillbaka i tiden har många gemensamma drag och värderingar men samtidigt är så oändligt rik på variationer.

 

Integrationen erbjuder enorma möjligheter för enskilda medborgare, för organisationer, företag och olika politiska institutioner. Det faktum att inget enskilt land och ingen enskild kultur eller inget enskilt språk har en dominerande hegemonisk ställning inom unionen gör att samarbete och konsensus krävs för att alla skall kunna skörda frukterna av unionens utvidgning. Men detta enorma demokratiprojekt är naturligtvis inte problemfritt. De största svårigheterna beror på de stora skillnaderna i ekonomisk välfärd mellan de gamla medlemsländerna och de nya. Att de ny länderna sedan nittiotalet genomgått omstörtande ekonomiska och politiska förändringar med stora sociala bakslag gör inte situationen lättare. Det hot många nordbor och också ålänningar fruktar bottnar i dessa sociala svårigheter som lett till växande kriminalitet inom knark- och människohandeln. Försäljning av kvinnor och barn för sexuella ändamål har antagit ofattbara proportioner. Enligt de senaste expertutlåtandena säljs omkring 700.000 kvinnor och barn för sexuella ändamål för att förbrukas i EU. Enligt dessa experter omsätter sexhandeln mer pengar i dag än både vapen och knarkhandeln. Den är den snabbast växande kriminella verksamheten, inte bara inom EU, utan i hela världen. Förklaringarna till detta är många och tyvärr ofta banala. Efterfrågan förefaller för det första vara outtömlig. För det andra blir förövarna sällan straffade; om de blir straffade är straffen lindriga. Unga kvinnor och barn är de som snabbast slås ut på grund av arbetslöshet och fattigdom. De är lätta att lura in i slaveriet eftersom de är beroende av andra och tyr sig lätt till de män som lovar dem beskydd och stöd. Tullen och andra myndigheter saknar sällan de försvunna flickorna och barnen, tyvärr också deras anhöriga och grannar. En bil som försvinner inom unionen i dag är snabbt identifierad. En ung kvinna som försvinner vet ofta ingen ens om att har försvunnit. Människohandeln för sexuella ändamål och andra former av grov brottslighet, som tyvärr förekommer i många av våra grannländer, är det som skrämmer medborgarna.

 

Jag tror, fru talman, att det är just denna fattigdom och kriminalitet i de nya medlemsländerna som gör att många fortfarande känner stor oro för utvidgningen. Även om myndigheterna som tull och polis också när vi har hört dem intygar att de har läget under kontroll, finns det bland många en mera djupliggande oro över hur dessa ostabila och ojämlika länder skall påverka den nordiska välfärden och tryggheten.

 

Många inser naturligtvis ganska snabbt att på grund av de stora skillnaderna kommer en hel del av de bidrag och stöd som EU har att i första hand riktas till de nya länderna just för att man skall råda bot på ojämlikheterna i socialt och ekonomiskt avseende och försöka så snabbt som möjligt uppnå ökad social sammanhållning och välfärd. Det betyder naturligtvis samtidigt att det kommer att finnas mindre medel för de nordiska länderna och särskilt kanske för Åland som är ett av de rikaste områdena inom hela EU. Det är logiskt och det är t.o.m. moraliskt riktigt att våra fattiga grannar behöver mest stöd för att kunna utvecklas och skapa trygghet och säkerhet i sina länder, något som naturligtvis också på lång sikt gagnar oss. Men i det korta perspektivet får vi vara beredda på att vi måste avstå en hel del för att vi gick med i EU och att vi nu ser den här utvidgningen komma till stånd.

 

Men vid sidan av dessa hot kan man se hot på ett mera indirekt plan. Många nordbor upplever att EU är ett hot mot den nordiska välfärdsmodellen. Redan vid vårt inträde i EU var det många olyckskorpar, speciellt på högerkanten, som tutade ut att nu var det slut på den nordiska modellen med full sysselsättning samt offentligt finansierad och producerad välfärd. På den punkten fick olyckskorparna inte rätt. Full sysselsättning och fortsatt nordisk välfärd gäller fortsättningsvis och det har visat sig att den samhällsmodellen är konkurrenskraftig; man kan t.o.m. säga att den har blivit modellgivande för många länder i dagens EU. Tvärtom kan man också säga att den nordiska välfärdsmodellen är överlägsen alla andra. Den förmår leverera de välfärdstjänster som efterfrågas både effektivt och till en låg kostnad. Den är billig jämförd med alla andra system om man ser till tillgänglighet och säkerhet. Den allmänna nordiska välfärdsmodellen skall vi slå vakt om också framdeles. Modellen attackeras nu igen för att man inte ser sig kunna finansiera välfärden genom ökad beskattning, och här finns ett verkligt problem. Det beror på att skattekonkurrensen är stor inom EU. Det finns givetvis hela tiden ett tryck på skattesänkningar också i de nordiska länderna. Den inre marknaden kräver rörlighet för kapital, varor, personer och tjänster. En aktuell debatt pågår om det s.k. tjänstedirektivet, som populärt har karaktäriserats som att tjänstesektorn fått bekvämlighetsflagg. Fri rörlighet för tjänster innebär att tjänsteföretag skall ha rätt att arbeta i vilket medlemsland som helst med hemlandets villkor för löner, skatter och andra regler som gäller i hemlandet. Den nordiska modellen bygger på att vård, skola och omsorg sköts av den gemensamma sektorn av personal som är högt utbildad och att verksamheten övervakas av myndigheterna. Om hälso- eller äldreomsorgsföretag från Lettland, Litauen eller Polen skall ha rätt att verka i Finland och på Åland tror jag att många kommer att protestera, dels de naturligtvis som jobbar i dessa branscher med nordiska kollektivavtal, nordisk kompetens osv., men också många av dem som är i behov av vård och omsorg kommer säkert att känna osäkerhet. Givetvis kan företagen också anställa ålänningar och då blir situationen ännu mera knepig.

 

Det är förändringar av detta slag som upplevs som hot och som också kan sägas vara reella hot mot den nordiska välfärdsmodellen. Socialdemokraterna kommer med näbbar och klor att försvara den nordiska välfärdsmodellen och vi kräver både i Sverige och i Finland att förutsättningarna för att bedriva offentligt producerad och finansierad välfärd skall fortsätta att utvecklas, även om integrationen fortgår. Det enda sättet att trygga välfärden är genom den fulla sysselsättningen. Det innebär också att många antagligen måste jobba längre. Det är ett intressant fenomen som vi har i hela Europa, i hela unionen, att utbildningstiden ökar, pensionsåldern sänks, arbetstiden minskar och befolkningen föråldras. Då måste varje tänkande människa inse att svårigheterna med att finansiera kommande årskullars pensioner är ingen lätt sak. Men genom att förlänga den tid man är i arbetslivet och genom att öka sysselsättningsgraden samt att ge också personer som inte har full kapacitet att jobba – jag tänker på personer med olika typer av funktionshinder, som kanske delvis har invalidpension osv. – att få ut dem i arbetslivet är det som skapar det överskott som behövs för att finansiera den fortsatta välfärden. På Åland är vi lyckligt lottade. Vi har god sysselsättning, och vi har haft det länge, men det finns fortfarande en hel grupp människor som av olika skäl, sociala svårigheter eller funktionshinder inte kommer ut på arbetsmarknaden och här gör kommunerna och landskapsstyrelsen alltför lite; man har en skyldighet att se till att dessa personer kommer ut i arbetslivet, men man struntar helt i det. Det borde man inte göra, varken för de personer det berör men också med tanke på ekonomin.

 

Vi kommer alltså också att behöva fortsatt inflyttning av människor från andra EU-länder och här skulle jag inte vilja tala om invandring. Invandring uppfattar jag som att man kommer från ett land utifrån, men här är det närmast fråga om att man rör sig fritt inom EU och det är inte alls omöjligt att arbetskraften från de baltiska länderna och Polen kommer att öka under de kommande åren. För detta har inte landskapsstyrelsen gjort några förberedelser; det finns ingen integrations- och arbetsmarknadspolitik som riktar sig till de här grupperna utan man antar antagligen att de på något vis på egen hand skall ta sig fram i samhället. Jag har personlig erfarenhet av människor som inte pratar svenska som kommer från Ryssland och Litauen hur svårt det är när myndigheterna inte har någon beredskap att ta emot dem. De borde få tillgång till en effektiv språkundervisning men också information om samhällets upplägg och hur det fungerar. När man flyttar till ett annat land är man i behov av mycket kontakter med myndigheterna och när man dessutom kommer till ett annat land som har ett helt annat system måste man garanteras information på sitt eget språk om det skall fungera långsiktigt och hållbart.

 

Det har talats här om jordbruk och regionalpolitik och jordbrukspolitiken som kommer att ändras nästa gång 2007 kommer säkert att bli kraftigt utsatt för förändringar, men i praktiken går det väldigt långsamt. Men det som i alla fall är ohållbart är att EU betalar ut stora exportstöd för att dumpa sina jordbruksprodukter i fattiga utvecklingsländer. Dessutom har man importskydd så att u-länderna inte skall kunna exportera sina varor till EU och det här är inte moraliskt hållbart. Man kan inte å ena sidan betala bistånd och å andra sidan genom en protektionistisk jordbrukspolitik omintetgöra utvecklingsländernas egna möjligheter att försörja sig. Hela jordbrukspolitiken är ett intressant och komplicerat ämne men i grunden är det så att vi har överproduktion inom unionen och de stöd som betalas ut är för att bönderna skall få ut så mycket som möjligt av sitt arbete. Men skulle detta vara marknadsintegrerat skulle det inte fungera, utan vissa stöd måste vi fortsättningsvis ha, men de måste antagligen läggas om så att de inte stimulerar till ytterligare överproduktion utan att man måste gå in för att helt enkelt stimulera kvalitet och miljövänligt jordbruk. Men det där är politiskt naturligtvis väldigt svårt. Däremot tror jag inte som vtm Harriet Lindeman att de nationella stöden kommer att ta över, det tror jag inte alls är möjligt, utan det kommer nog fortsättningsvis att vara en gemenskapsfråga, men jordbruksstödet kommer att omstruktureras. Hur, det blir intressant att se!

 

När det gäller regionalstöden kommer de också att förändras och vi får nog bereda oss på att vi får betydligt mindre pengar och det är tråkigt att tidigare landskapsstyrelser när vi gick med i EU beslöt att vi inte skulle syssla med en hel del av de stödformer som finns, för man sade att det låg inga pengar i det och det var en dum politik för även om pengarna inte alltid är så stora så stimulerar de programmen på det viset att man tar fram nya idéer, man får nya kontakter, det blir någon slags förnyelse också via de här systemen. Men nu brydde man sig inte om det, så man har ingen kunskap om Leader, man har lite om Interreg, men det finns många, många andra program. Här har landskapsstyrelsen och kommunerna varit helt oengagerade och det kommer att visa sig nu: man har inte någon beredskap att heller ta upp kampen om de pengar som finns därför att kompetensen saknas på Åland och nu får vi äta upp det som beslöts att vi skulle bara leva på våra egna pengar, att det här var för smått för oss att ta vara på.

 

Summa summarum, fru talman, tror jag att det som ålänningarna väntar av oss är att EU:s utvidgning går de med på så länge som vi slår vakt om det som kallas vård, skola och omsorg. Där är det tyvärr inte några garantier som man kan ge med den politik som har förts så länge att landskapet har ont om pengar och drar ner sina stöd till kommunerna, som ansvarar för en stor del av omsorgen. Själv skulle jag se en helt annan utveckling och framför allt skulle jag vilja skapa en äldreomsorgslag på Åland som skulle vara modellgivande för andra orter, hur man skall garantera de kommande generationerna pensionärer vissa sociala rättigheter. Barnomsorgen är en sådan lag, lagen om funktionshindrade och också en lag om äldreomsorgen.

TALMANNEN: Jag påminner om att utvidgningen är temat.

Vtm Barbro Sundback: Jag tror alltså att den sociala tryggheten är det centrala för att medborgarna skall acceptera utvidgningen. Kan vi trygga social välfärd för ålänningarna accepterar de också utvidgningen.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Den vanliga visan kommer ånyo: kommunerna och landskapsstyrelsen gör ingenting när det gäller att ta sitt ansvar vad gäller sysselsättningsbefrämjande verksamhet. Det är inte särskilt klädsamt från socialdemokraternas sida, genom Barbro Sundback, att komma med det här när socialdemokraterna, om några, har haft makten i sina händer att göra någonting åt det här, genom sitt arbete i den maktposition man besitter i omsorgsförbundets styrelse och har suttit i många år och via socialdemokraternas Lasse Wiklöf i nuvarande kommunförbundets styrelse. Vi har från landskapsstyrelsens sida gång efter annan frågat efter det här och försökt skjuta ut det där ansvaret ligger, men, nej, se det vill man inte ta! Det förstår jag det att det är mycket bättre att landskapet betalar det här. Har man ett ansvar skall man också ta det och inte bara stå och skjuta det ifrån sig. Det är inte klädsamt1

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Perspektivet är inte särskilt stort hos ledamoten Gun-Mari Lindholm. Jag har nog tagit mitt ansvar inom omsorgen. Vi har full sysselsättning. Vi har integrerat stora delar av omsorgstagandet. Det är ett modellprojekt, men det som man inte har gjort är att man inte har fullt upp den lag som man antog från 2002, som säger att kommunerna är skyldiga att ordna arbete och sysselsättning till funktionshindrade. Det är inte utvecklingsstörda utan det är alla de andra grupperna, och det där verkar inte landskapsstyrelsen ännu riktigt ha fått klart för sig att det är två helt skilda lagar.

TALMANNEN: Men nu kan vi inte fortsätta diskussionen om kommunal verksamhet när vi diskuterar utvidgningen av EU.

Vtm Barbro Sundback: Ja, då skall inte hon ha replik, det var hon som satte igång den diskussionen.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun-Mari Lindholm, replik: Avstår.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

En kommentar till vtm Barbro Sundback beträffande EU-frågor och framför allt EU-utvidgningen samt möjligheter kontra hot och att det skulle vara stor skepticism från högerkanten. Jag vill påpeka att av dem som följer den nordiska EU-debatten är det de svenska socialdemokraterna med Göran Persson i spetsen som högst betänkligt darrar på manschetten.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det var ett intressant påstående, men varför darrar han på manschetten frågar man sig!

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Det hade jag hoppats att vtm Barbro Sundback skulle ha kunnat svara på. Det är kovändningar gång på gång.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tror att ltl Katrin Sjögren sammanblandar öppen debatt med ställningstaganden. Några av oss har nu varit på ett två dagars nordiskt seminarium i Helsingfors och vi är helt övertygade om att den nordiska välfärdsmodellen är den bästa. Det visar otaliga internationella jämförelser. Den svårighet som jag också tog upp i mitt anförande är finansieringen, att man kan inte tänka sig att ytterligare utveckla den genom att öka skattetrycket utan man måste få in ännu flera människor i arbetet och då är en förlängning av arbetstiden antagligen nödvändigt, och det diskuteras på flera olika håll. Men det är alltså vår linje – och också Göran Perssons.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

725/forts. 31 maj

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Om fru talman tillåter återgår jag gärna till självstyrelsepolitiska nämndens betänkande. Det finns flera saker som är intressanta att ta fasta på. Det finns också en sak som jag saknar ganska mycket, men jag skall ta fasta på det positiva först. Det som sägs om ”Konsekvenserna för sjöfarten”, bl.a. att ”Konkurrensen från låglöneländerna i Östersjöregionen kommer trots regeringens beslut fortsättningsvis att vara märkbar, vilket kan leda till en gradvis avveckling av rederiverksamheten.” Jag tror att det är ett viktigt, för många ganska självklart konstaterande, men jag tror att det är bra att man från nämndens sida påminner om detta därför att vi har de facto fortfarande bara en tidsrespit på oss. Det sägs vidare i betänkandet att en minskad sjöfart kan få ytterst stora konsekvenser för Åland och dess näringsliv, och det är så sant. Det här är någonting som vi fortfarande måste komma ihåg.

 

Däremot var vtm Harriet Lindeman i sin övrigt förtjänstfulla presentation inne på konsekvenserna för jordbruket och där är det en mening som förvånar mig lite: ”Enligt vad nämnden fått erfara vid behandlingen av ärendet bedömer man från jordbrukarhåll att de omedelbara konsekvenserna av utvidgningen inte torde bli så stora.” Det här tror jag faktiskt att kan vara en felsyn. Jag kommer inte ihåg ordagrant hur vtm Harriet Lindeman sade, men jag tror att hon sade någonting om att jordbruksföretagen i de forna östländerna var lite outvecklade. Jag tror att man skall titta på den arbetsmotivation som dessa människor har. Hälsomässigt ligger de också ganska långt före oss; de har inte problem med övervikt och den typen av sjukdomar som vi har, men framför allt den förändringsbenägenhet dessa människor har, om man tänker vilka förändringar de har genomgått på bara 15 år! De har en oerhörd förändringsbenägenhet, de har en oerhörd entreprenörsanda, en entreprenörsanda som knappast fanns på Åland för 20-30 år sedan ens. De har flexibla regelverk och de har en nästan obefintlig byråkrati som stimulerar företagandet. Jag tror faktiskt att detta tål att fundera på. Jag tror att konkurrensen från östländerna ganska snabbt kommer att blir stor och när man pratar om outvecklade jordbruksföretag finns det många, många små som kommer att slås ut ganska snabbt och det kommer att få negativa konsekvenser, men det finns också stora rationella företag som kör med modernare teknik än vad vi gör här på Åland, så jag tror att vi kommer att känna av den här konsekvensen.

 

Däremot är jag helt enig med det som vtm Harriet Lindeman sade att om vi skall ha ett jordbruk kvar också på våra breddgrader så finns det ingen annan lösning än att de nationella stöden kommer att öka framöver. Alla undersökningar pekar på att så kommer det att bli, om man vill bevara det jordbruk vi har här på Åland, vill säga.

 

Jag tror inte att det kommer som någon överraskning för vtm Harriet Lindeman när jag säger att det jag saknade var eventuella kommentarer runt Europaparlamentsplatsen. När vi debatterade detta ärende den 7 januari inledde jag med den retoriska frågan: ”När är det dags för självstyrelseorganen att övergå från ord till handling när det gäller bristen på åländskt EU-inflytande?” Jag sade att min förhoppning är att självstyrelsepolitiska nämnden verkligen tar tag i den förlorade Europaparlamentsplatsen på allvar. Jag nämnde också att min förhoppning var att alla i denna sal förstår vilken kränkning av självstyrelsen som Finlands underlåtenhet att trygga en åländsk Europaparlamentsplats faktiskt innebär. Det är så att Åland har inte bara ett eget partiväsende och skall därför inte klumpas ihop med de finska partierna av tvång, utan lagtinget har, och det är det som är kärnfrågan, precis som alla andra parlament i Europa, gett ifrån sig betydande befogenheter till EU-organen.

 

Efter att jag höll anförandet den 7 januari har jag tittat tillbaka i stenografiska protokollen för att ta reda på vad lagtinget egentligen har sagt. Jag skall göra en kort tillbakablick. Jag nämnde att när lagtinget omfattade Nicefördraget den 25 januari 2002 sade man så här: ”Lagtinget förutsätter att regeringen tillser att landskapet Ålands befolkning i Europaparlamentet skall företrädas av en på Åland vald parlamentsledamot.” Den 1 juli 1998, fyra år tidigare, slutbehandlades Amsterdamfördraget; då sade lagtinget så här: ”Lagtinget förutsätter – igen – att Ålands folk tillerkänns rätt att välja en egen parlamentsledamot för att tillgodose det självstyrda Ålands politiska inflytande i Europaparlamentet.” Exakt samma formulering hade vi i samband med anslutningsavtalet tidigare, dvs. 1994.

 

Jag märkte att det var flera som tog till sig av detta, bl.a. talmannen tog upp frågan i samband med ett möte med de olika gruppledarna och jag tycker att det är viktigt att man diskuterar det. En invändning kan vara att jag tar upp det – det var ingen invändning den 7 januari – att landskapsstyrelsens meddelande tar upp östutvidgningen och inte frågan om EU-representationen och det är är möjligt att det svaret också kommer från självstyrelsepolitiska nämnden. Men östutvidgningen förutsatte en omfördelning av parlamentsplatserna, så således finns det en klar koppling till orsaken att vi tog upp det och meddelandet. Vi har diskuterat i olika sammanhang på olika gruppledarsammankomster om vi skulle göra någon framställan till riksdagen, om vi skulle väcka initiativ, om vi skulle göra någon uppvaktning. Ålands framtids förhoppning har hela tiden varit att ett enigt lagting skulle sätta ner foten och säga stopp, att det här går inte, nu måste vi faktiskt kräva en viss respekt för Ålands självstyrelse från Helsingfors sida. Tyvärr hoppade socialdemokraterna av ganska snabbt i de diskussioner vi hade och sade som sitt motiv att man tror att det här är någonting som enbart skulle leda till att Ålands Framtid skulle vinna terräng  (Från salen:nej!) ”Nej”? Jag tror att det är bra om ni diskuterar lite internt om vad som sägs ibland, ltl Wiklöf! Jag kan försäkra att från vår sida har vi hela tiden sett den oerhörda styrkan om Ålands lagting enigt skulle göra en framstöt till riksdagen. Vi har haft flera gruppledarträffar, vi har diskuterat det här, men jag upplever att risken finns att det rinner ut i sanden och det är olyckligt. När vi diskuterar Europaparlamentsplatsen är det klart att engagemanget ligger vid det förestående EU-valet. Men det är också någonting som jag i olika sammanhang har sagt att är olyckligt. Vi är alla medvetna om att ingen av de åländska kandidaterna har en chans överhuvudtaget. Vi är också medvetna om, hoppas jag, att det är olyckligt att det åländska partiväsendet klumpas ihop med det finska. Det är en väldig stark tillbakagång. Vi hade den här situationen i riksdagsvalet för 20-30 år sedan, men det är en tillbakagång att vi hamnar där igen. Det värsta är att vi ger en signal till omvärlden att det är okej att man inte från finska myndigheter respekterar självstyrelsen. Vi vet alla att det är det som det handlar om; annars skulle vi ha haft vår berättigade Europaparlamentsplats.

 

Fru talman!

Jag hoppas att den här frågan skall komma på rätt igen så småningom när vi har det kommande valet överståndet.

 

Vtm Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

När det gäller jordbruket och att det inte skulle bli så omedelbara förändringar utgår nog de skrivelser som finns i betänkandet från det hörande vi hade, där de som representerar jordbruket framförde att de trodde att den närmaste tiden inte skulle påverkas. Jag tror att när det gäller ”omedelbart” så menar man faktiskt ganska kort tid. Omedelbart handlar inte om många år, men just nu ansågs det, så därifrån som skrivningarna kommer; det är ingenting som man i självstyrelsepolitiska nämnden själv har kommit på s.a.s. utan det framgick av hörandet.

 

När det gäller frågan varför det inte står någonting om Europaparlamentsplatsen har jag ingenting direkt att säga om det. Det bygger högst troligt på att det finns ingenting sagt i meddelandet om det och i och med att det inte fanns med i hörandet var det en fråga som inte i det här sammanhanget togs närmare upp i självstyrelsepolitiska nämnden. För övrigt håller jag med om att det skulle ha varit önskvärt och jag tror att samtliga från landskapsstyrelsesidan gärna skulle ha sett en enig uppvaktning. Jag hoppas fortfarande på det och jag tror att en del av orsakerna till att det ändå blev som det blev lite har att göra med att det kom samtidigt som vårt stundande EU-val. Vi visste alla att det finns ingen möjlighet att till det göra förändringar. Tiden var bara sådan. Därför tror jag att man fokuserade ganska mycket på det och det var omöjligt att hitta den absolut gemensamma synen. I de här frågorna är vi överens i sak. Det handlar mera om hur man skall nå målet. Där finns det väl delade åsikter.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När det gäller jordbruket så inte är det någon direkt kritik mot självstyrelsepolitiska nämnden. Jag förstår att man har fått ta del av det genom sitt hörande. Visst är det så att jordbruket på Åland har ett klart försprång, men jag tror att vi skall ha det klart för oss att det finns väldigt rationella företag med modern teknik och de kommer att vara fast oss mycket, mycket snabbare än vad vi tror. Det var därför jag ville sätta fingret på det därför att man kan få uppfattningen att det här är problem som inte kommer att beröra oss på en ganska lång tid. Jag tror att vi alla kommer att vara förvånade hur snabbt det kommer att gå.

 

När det gäller Europaparlamentsplatsen upplever jag att den värderade vice talmannen Lindeman kanske vet riktigt vad hon skall säga, som hon uttryckte sig, och det är väl det som är problemet att man inte från lagtingets sida riktigt har satt sig ner på allvar och slagit fast en strategi hur vi riktigt skall tackla det här. Men jag förstår att tidpunkten nu inte är den rätta att få det här på rätt utan jag uppfattar vtm Harriet Lindeman på det sättet att bara vi har det här valet över så kanske frågan hamnar på rätt igen, och det hoppas jag också. Problemet är att vi ger en väldigt felaktig signal till omvärlden om vi får ett högt deltagande i detta val.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Liberalerna välkomnar utvidgningen och föredrar att se möjligheter framom hot. Vi tror också från liberalernas sida att alla medlemsländer har något att tillföra det europeiska samarbetet. Ltl Anders Eriksson framhåller entreprenörsandan och den knappa byråkratiseringen i de nya medlemsländerna. Men läser man korruptionsstatistik inser man att det är en sanning med modifikation. Beträffande en egen Europaparlamentsplats anser liberalerna att det är en mycket viktig symbolfråga som innebär ett långsiktigt och envist arbete. EU-frågor och en egen parlamentsplats var något som talman Viveka Eriksson framhöll som mycket viktiga frågor när hon tillträdde som Ålands första kvinnliga talman redan 2001. Vidare anser jag att det är ytterst allvarligt att ltl Anders Eriksson som parlamentariker uppmanar folk att bojkotta demokratiska val.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När det gäller det första i ltl Katrin Sjögrens replik att man skall se möjligheterna var det just möjligheterna jag mycket tog fasta på när jag höll mitt anförande, som kanske ltl Katrin Sjögren kommer ihåg när meddelandet kom från landskapsstyrelsen. Jag ser också mycket möjligheter. Det jag ville säga nu var att jag ville sätta ett finger på just den här formuleringen därför att den kan leda till missförstånd. När det sedan gäller det som jag kallar för den nästan obefintliga byråkratin är det riktigt att det finns korruption osv., men för en person, om man så kommer från Åland/Finland eller från Baltikum och vill starta upp ett företag är skatteregler och etableringsregler helt annorlunda än vad de är här. När det gäller det sista har jag full respekt för att ltl Katrin Sjögren ser olika på frågan om parlamentsplatsen, men jag har hela tiden sett det som så att det absolut sämsta en ålänning kan göra söndagen den 13 juni är faktiskt att utnyttja sin rättighet att rösta. Det är klart att det är märkligt av en folkvald att säga det, men vi måste ha klart för oss att det här är ett val som egentligen inte berör oss. Vi har inga möjligheter att få in någon av våra kandidater, utan tvärtom för att utveckla den åländska självbestämmanderätten är vi igen med full fart på väg tillbaka i någonting som vi hade för 20-30 år sedan. Och det, ltl Katrin Sjögren, är enligt mitt synsätt det allvarliga.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Allmän rösträtt är en av grundbultarna i liberalismen. Det finns människor i hela världen som sitter fängslade och som blir avrättade för att man kämpar för rösträtt. Jag tror tvärtemot vad ltl Anders Eriksson anser, att vill vi räcka rubriker så ingalunda är det med något knappt deltagande i Europaparlamentsvalet, utan, tvärtemot, får vi 80-85 procents valdeltagande bryter minsann lilla Åland den europeiska nyhetsbarriären.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är igen som jag säger att med detta 85-procentiga valdeltagande är det mycket möjligt att vi bryter nyhetsbarriären, men vi bryter den på det sättet att vi visar fullt att vi tycker att det är helt okej att vi inte har en egen parlamentsplats. Vi tycker att det är helt okej att vara med och hjälpa in en finsk sosse eller Ålandsätaren Henrik Lax. Det är det vi visar. Inte visar vi på något sätt att vi utvecklar det åländska självbestämmandet, det är det som är det stora problemet. Vi hamnar snett, ltl Katrin Sjögren, tro mig!

 (Från salen, ltl Sjögren: nej, det gör jag inte!)

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det är svårt att motstå den sista diskussionen och jag skulle vilja säga till ltl Anders Eriksson om han har tänkt sig att det också kan bli en sådan utveckling att han och de människor han uppmanar att inte rösta aldrig någonsin kommer att kunna rösta i ett EU-val med logiken, att en parlamentsplats är det enda riktiga för att en ålänning skulle kunna rösta i ett EU-val. Jag tycker att det är ett mycket kortsiktigt perspektiv och det är nog bara att beklaga.

 

När det gäller Europaparlamentsplatsen har socialdemokraterna hela tiden varit positiva till att Åland skall ha en parlamentsplats, i den mån det är möjligt. Naturligtvis skall vi kämpa för det och framför allt behöver landskapsstyrelsen arbeta för den saken. Men när det var aktuellt under våren att gå till riksdagen med en gemensam motion från Ålands lagting sade vi nej, därför att riksdagsmannen Roger Jansson bara ett par veckor innan hade fått nej på precis samma fråga. Vi bedömde det i det skedet som ett lönlöst initiativ. Däremot tycker jag att vi i det här parlamentet behöver fundera vidare på hur Åland kan ha inflytande i EU och framför allt inför ministerrådet. Det är någonting vi mycket, mycket mera borde diskutera här i parlamentet.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När det gäller det sistnämnda är jag helt enig. Skall vi ha ett reellt inflytande är det givetvis i ministerrådet, och i den typen av diskussioner deltar vi från Ålands Framtids sida när som helst. Jag tror att det är viktigt att vi i gruppledarträffarna igen börjar fokusera på något annat än att vi bara träffas och har det trevligt och sätter upp en strategi. Den här frågan tar vi gärna fasta på.

 

Oavsett det reella inflytandet i ministerrådet är det faktiskt så att Europaparlamentet finns till för att kompensera alla parlament i EU den förlorade lagstiftningsbehörighet, det förlorade inflytande man får via EU-medlemskapet. Ingen, inklusive socialdemokraterna, kan förneka att vi har rätt till en plats. Man kan inte heller förneka att vi skulle ha fått platsen om man från finsk sida skulle ha visat den respekt som man i högtidliga tal säger att man gör för självstyrelsen, men det gjorde man inte, utan dessa 16 platser gjorde man allt för att få så många av själv. Det var det som var den enkla sanningen - att det fanns någonting som hette Åland med en över 80 år gammal autonomi var överhuvudtaget inte med i de diskussionerna. Det är bekymret.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

EU-utvidgningen/31maj

Ltl Britt Lundberg:

Fru talman!

I självstyrelsepolitiska nämndens betänkande får vi läsa dess kommenterar till landskapsstyrelsens syn på vilka konsekvenser utvidgningen kommer att ha för EU-arbetet. Jag funderade lite på vilka de praktiska konsekvenserna kan bli av utvidgningen. Jag tror att en är att de små länderna kommer att förlora i tyngd i förhållande till de stora. Det är någonting som påverkar också oss ålänningar eftersom Finland är ett litet land i EU och eftersom Finland är vår mellanhand långt när det gäller EU-arbetet.

 

I den praktiska vardagen tror jag inte att utvidgningen leder till så mycket, åtminstone inte när det gäller påverkningsmöjligheterna, men den kommer ändå att ha effekt på de praktiska arrangemangen när det gäller EU-arbetet. Det är många fler som kommer att vara med och besluta i alla organ, tror jag, förutom kommissionen, som kommer att vara konstant till antalet. Detta gör att man inom EU diskuterar sådana saker också som att man måste begränsa möjligheten att yttra sig, att man måste hålla sig mera till kärna och sak osv. Men annars när det gäller att kunna påverka i ett utvidgat Europa gäller det nog att på alla nivåer försöka ta vara på möjligheterna. Hör man till EU, har man en gång tagit ställning till det är det ändå frestande att haka upp sig kring nackdelarna med det och glömma bort att ta vara på möjligheterna. Jag tror att det då är otroligt viktigt att skapa nätverk och också se till att de stora länderna ingår i de nätverk man skapar. Det är nämligen ett sätt att få inflytande. Jag tror också att det är väldigt viktigt att verkligen ta reda på vad andra tycker när man har kontakter med andra, att det inte bara blir så att man formulerar sina egna ställningstaganden från landskapsstyrelsen eller via Helsingfors utan att man faktiskt också kollar upp: vad kommer andra att tycka, så att man kan parera det på förhand. Jag tror också att det gäller att hålla sig väldigt mycket framme. Det tror jag också att gäller för Ålands landskapsstyrelse lika väl som för de olika finländska representanterna i stort. Vi måste också i högre grad skaffa oss kommissionärskontakter, täta och goda sådana, för lobbying är det som egentligen är EU:s maktspråk. Det är på den nivån som de verkliga besluten tas också där tror jag att vi från åländskt håll måste med in.

 

Utvidgningen har lett till en fokusering på vilka länder som är nettobetalare och bruttobetalare. Jag har också sett att man i en lokaltidning på insändarsidorna har ställt frågor kring detta. Ofta framförs det i debatter – det har jag läst i tidningarna och också hört i olika debatter – att i de länder där man är nettobetalare, där man betalar mer till EU än vad man får tillbaka, måste man jobba på att verkligen visa på att EU är bra, att det finns många projekt som man inte skulle kunna genomföra utan EU. I mångas ögon är EU i dag någonting där man flyttar pengar fram och tillbaka och då förstår man inte riktigt vitsen med det s.a.s. Vi borde också från åländskt håll visa på vad det är för utveckling som inte skulle ha varit möjlig utan EU. Jag hänvisade i mitt tidigare anförande i samband med remissen till självstyrelsepolitiska nämnden till att man har gjort undersökningar, att det fanns ”potentater” som framhåller att vi helt enkelt inte skulle ha råd att inte vara med i EU.

 

Mycket i EU-processen handlar också om förenklingar och det är någonting som man välkomnar. Någonting som har irriterat väldigt mycket är att det finns projekt som kanske har ett så litet utfall eller en så liten omfattning men en sådan enorm kontrollapparat att kontrollapparaten egentligen är större än själva projektet, och man är glad när man märker att EU har fått upp ögonen för att det inte finns proportion mellan olika målprogram t.ex. och uppföljningen av dem.

 

Fru talman!

Jag har några frågor med anledning av betänkandet från självstyrelsepolitiska nämnden. Det står där att man skall utveckla diskussionen kring jordförvärvsregler. Nämnden skriver, ”att önskemål framförts om att jordförvärvsreglerna inte bör tillämpas på ett sådant sätt att de utgör ett hinder för inflyttning till skärgården”. Det är en väldigt allmän skrivning, men som åtminstone hos mig väcker nyfikenhet, att det är lite så där bara att reta lite på ytan, så det skulle vara intressant om någon från nämnden skulle kunna förtydliga lite vad man menar med skrivningen och i så fall på vilket sätt man har framfört önskemål att jordförvärvsreglerna skulle förändras.

 

Självstyrelsepolitiska nämnden framhåller också att transportkostnaderna är ett problem, och det skriver vi säkert alla under, mer eller mindre. Frågan är då: Hur skall man i EU kunna åtgärda transportkostnaderna? Det finns nämligen en väldig rädsla för icke-just konkurrens och därför är det sällan tillåtet att ge stöd av olika slag till privata företag, åtminstone inom EU. Min förhoppning är också när det gäller transportkostnader – och jag tror också att det kommer att bli så i framtiden – att de länder som får mindre stöd, alltså de som kommer att använda mera nationens medel för att t.ex. finansiera jordbruket, som nämndens vice ordförande nämnde, att alla vi som får mindre EU-pengar i alla fall skall få en större möjlighet att själva avgöra vad vi skall använda dem till. Jag tror att det leder till en sådan utveckling. Det är i så fall bra för oss därför att om vi både skall få minskade medel men sedan inte själva få bestämma om hur vi skall använda dem är inte bra. Det är väldigt svårt att föra fram hur olika situationer och hur olika verkligheter vi lever i i den Europeiska unionen. Jag har stor förståelse för att man tycker att det är ojust att pumpa in en massa offentliga medel i jättestora privata transportföretag. Men att sedan jämföra med att ge medel för att man skall kunna konkurrera på någorlunda lika villkor och leva kvar i skärgården är två helt olika saker. Det är än så länge inte helt självklart i vårt EU och därför finns det ett stort arbete kvar där också att få klarhet i att det inte är samma saker vi pratar om. När det gäller pengar till privata bolag kan utfallet vara så otroligt olika beroende på var man bor.

 

Jag tycker att det är väldigt bra att självstyrelsepolitiska nämnden har tagit fram droger och brottslighet och att den oron skall tas på allvar, även om de som har hörts inte har tyckt att utvidgningen kommer att ha så stora konsekvenser härvidlag. Det är ändå viktigt att man är vaken och att man har en beredskap för att det kanske blir ett problem ändå, ifall att…

 

Jag uppskattar också att man mycket tydligt har lyft upp frågan om människohandeln. Det är en väldigt grundläggande jämställdhetsfråga och på nordiskt plan tror jag att den har en framskjuten roll, men jag måste ärligt säga att när det gäller jämställdhetsarbetet har jag blivit snopen när jag har kommit ner till EU och sett hur pass kort man har hunnit där; där tror jag inte att man ser på det med samma självklarhet, så det här tror jag att är väldigt viktigt att man påpekar överallt där man kan.

 

En liten rättelse. Jag såg att Camilla Hägglund inte har förärats någon titel och jag kan informera er om att hon är tullinspektör, så jag hoppas att den rättelsen kan föras in i självstyrelsepolitiska nämndens betänkande i efterhand.

 

Vtm Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Jag ville bara påpeka att när det gäller frågan om jordförvärv i skärgården att det är inget ställningstagande direkt från nämndens sida, varken åt det ena eller det andra hållet, men man ville säga att det förs diskussioner och det finns funderingar runt de här frågorna ute i skärgården. Just möjligheten att inte få sälja jord på samma sätt som man får göra österut ses som ett problem på många håll i skärgården. Tack vare att man får möjlighet till tomter i bykärnor och deras närhet är det ändå lite lättare. Som sagt, nämnden tog ingen ställning, men eftersom det har framförts ville vi notera det i betänkandet.

 

TALMANNEN: Ärendet är bordlagt till lagtingets nästa plenum som är den 6.9.2004.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 10:

 

Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande nr 2/2003-2004 angående redogörelse enligt 32 § lagtingsordningen för tiden 1 november 2002-31 oktober 2003. (RS 1/2003-2004).

 

Först tillåts diskussion, därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Vtm Harriet Lindeman:

Fru talman!

Självstyrelsepolitiska nämnden har behandlat landskapsstyrelsens redogöresle för tiden 1 november-31oktober 2003.

 

Ärendet i redogörelsen är i många fall årligen återkommande med lite olika inriktningar och betoningar. Dit hör svenska språket och framför allt att samarbetet med rikets myndigheter bör och skall ske på svenska. Vi vet att vårt EU-medlemskap har inneburit större svårigheter beträffande dessa möjligheter när bl.a. olika arbetsgruppers arbetsspråk är finska och texter som man under arbetets gång på Åland borde ha möjlighet att följa med bara är på finska. T.o.m. under förhandlingar direkt mellan Åland och riksmyndigheterna har det förekommit finskt material. Det får naturligtvis inte ske.

 

Självstyrelsepolitiska nämnden har tillsammans med lagtinget beslutat att ta fram en vitbok om språkpolitiken. Detta grundar sig på en hemställan från lagtinget. Landskapsstyrelsen har som första åtgärd tagit fram ett första underlag för en vitbok; en projektanställd ansvarade för framtagandet av materialet. Det är av största vikt att arbetet nu fortgår. Självstyrelsepolitiska nämnden har blivit informerad om att landskapsstyrelsen har för aviskt att tillsätta en parlamentarisk kommitté för det fortsatta arbetet med vitboken. Det är viktigt att ett tydligt uppdrag nu formuleras och att arbetet inleds snarast möjligt. Redan förarbetet visar tydligt att det finns stora svårigheter att klara sig på svenska t.o.m. inom vår egen förvaltning. Utredningar och vitböcker leder i sig inte till förbättringar, utan innehållet i vitboken måste leda till konkreta mål som kan verkställas.

 

Vad gäller EU-ärendena skriver landskapsstyrelsen i sin redogörelse att informationen om EU-ärenden kommer att finnas i ett särskilt betänkande i stället för i redogörelse som tidigare varit fallet. Meddelandet har som vi vet redan lämnats till lagtinget och kommer att behandlas av självstyrelsepolitiska nämnden i ett betänkande som sannolikt avges under septembersessionen. Nämnden berör således inte i det här sammanhanget EU-frågorna desto närmare och följaktligen går jag inte heller in på dem här. En sak vill jag dock ta upp eftersom självstyrelsepolitiska nämnden ändå skriver att den ser fram emot att lagtingets utskott och landskapsstyrelsen gemensamt ytterligare förbättrar lagtingets möjligheter att delta i behandlingen av EU-ärenden. Bakgrunden till skrivningen är att talmanskonferensen på förslag av självstyrelsepolitiska nämnden för cirka ett år sedan sydde ihop ett paket av åtgärder för att lagtingets hantering av EU-ärendena skulle både breddas och intensifieras. Det meddelande över prioritering av EU-ärenden som jag tidigare nämnde och som landskapsstyrelsen redan lämnat till lagtinget är en del av det här paketet som också innehöll åtgärder för mer samråd och mer information till lagtingets utskott. Ärenden har sedan dess i viss utsträckning förts till lagtinget för samråd, men några informationsärenden har ännu inte synts till. Flera av lagtingets utskott har hållit inledande diskussioner om hanteringen av EU-ärenden, men några regelrätta diskussioner med berörda landskapsstyrelseledamöter har ännu inte hållits, om de inte har hållits efter att vi lämnade meddelandet. Här finns alltså ännu utrymme för förbättringar av rutinerna så att intentionerna att EU-ärendena i större utsträckning skall bli en del av lagtingets löpande arbete uppfylls.

 

Fru talman!

Beträffande gränsbevakningen har det nu tagits fram en förordning som reglerar arbetsförhållandet mellan landskapsstyrelsemyndigheterna och gränsbevakningsväsendet. Till stora delar är det en långvarig praxis som nu formaliserats och som ansetts nödvändig för vardera parterna.

 

Trots att vi nyligen har fått ändringar i vår självstyrelselag har vi behov av justeringar igen. Lagändringen trädde i kraft den 2 juni 2004. Tillsammans med justitieministern har landskapsstyrelsen kommit överens om att tillsätta två arbetsgrupper för att kartlägga vilka ändringsbehov som finns och också bereda förslagen. Sedan flera år sitter en arbetsgrupp som skall utvärdera det ekonomiska systemet, men arbetet har ännu inte slutförts. Nu är medlet av september det slutdatum arbetsgruppen arbetar efter. Nämnden vill än en gång understryka vikten av att arbetet slutförs så att arbetet med nödvändiga ändringar i självstyrelselagen inte stoppas upp av att arbetsgruppen inte kan slutföra sitt arbete.

 

I samband med EU:s nya grundlag har vi från nämndens sida understrukit vikten av att när lagtinget skall godkänna detta bör det finnas sådana inomstatliga beslut och arrangemang i förhållande till Åland och självstyrelsen så att de sammanlagda konsekvenserna av lagtingets bifall framgår. Utgående från det är det nödvändigt att också den arbetsgruppen tillsätts snarast möjligt.

 

I och med att EU-medlemskapet och vår s.k. skattegräns har kontakterna med Sverige utökats. Det är främst olika förändringar i tullförfarandet som varit aktuella. Det är ett arbete som fortgår. Beträffande synen på att Åland skall utgöra ett eget elland har landskapsstyrelsen inte lyckats övertyga de svenska myndigheterna att så är fallet. Arbetet fortgår och enligt nämnden borde landskapsstyrelsen i det sammanhanget framföra krav på återbetalning för tidigare uppburna avgifter som inte enligt Ålands tolkning varit och är berättigat.

 

Beträffande sjöstridskrafterna kan nämnden konstatera att den plan som uppgjorts i stort sett följer 2002. År 2002 hade vi 58 besök av marina fartyg, vilket var anmärkningsvärt högt. Nu under senaste period var det återigen normaliserat med 26 fartyg.

 

Beträffande Nordic Peace och de händelser som då skedde i samband med den samnordiska militärövningen och som framgår av redogörelsen att avtalet om Ålands demilitarisering inte följdes, ledde detta till att utrikesministeriet företog en grundlig utredning av det skedda. Då självstyrelsepolitiska nämnden sammanställde betänkandet förelåg ännu inte någon rapport från utrikesministeriet, men den hoppas vi att kommer att finnas inom en snar framtid.

 

Landskapsstyrelsen nämner i sin redogörelse den säkerhetspolitiska redogörelsen som regeringen skall lämna till riksdagen. Det är av största vikt att Ålands demilitariserade och neutraliserade ställning på intet sätt förändras vid eventuell förändring i Finlands säkerhetspolitiska ställning.

 

Då självstyrelsepolitiska nämnden lämnade sitt senaste betänkande hänvisade nämnden till diskussioner som förts med landskapsstyrelsen om vikten av att ta fram ett policy-dokument om Ålands demilitarisering och neutralisering. Ett sådant dokument kunde med fördel föregås av ett seminarium om säkerhetspolitiken som landskapsstyrelsen anordnar, eventuellt tillsammans med självstyrelsepolitiska nämnden.

 

Fru talman!

Det finns planer på förändringar i samfunds- och kapitalbeskattningen, reformer som påverkar våra åländska kommuner. Nämnden utgår från att landskapsstyrelsen bevakar dessa för kommunernas ekonomi så viktiga skattefrågor. Som framgår av vårt betänkande är skattegränsfrågorna och möjligheten till förenklingar en stående fråga vid dessa redogörelser. Vi har blivit informerade om att arbetet fortgår i form av en kartläggning över olika möjligheter till förenklingar. I alla sammanhang har det påpekats att förenklingar beträffande skattegränsen är ett starkt önskemål från näringslivets sida. Utgående från det är förväntningarna stora på att den tillsatta arbetsgruppen skall åstadkomma dessa efterlängtade förenklingar.

 

Ltl Britt Lundberg:

Fru talman!

Det var tre saker som jag tänkte uppehålla mig vid när det gäller självstyrelsepolitiska nämndens betänkande. Det första är arbetet kring vitboken om det svenska språket, där man från landskapsstyrelsens sida rapporterar att man har fått fram en rapport och att det nu skall tillsättas en kommitté som skall utarbeta vitboken. Det här är ett otroligt viktigt arbete och jag hoppas att det kommer igång omedelbart.

 

Jag tycker att det har skett en sådan förändring under de senaste tio åren att förhållandet att Åland är svenskspråkigt och hör till ett tvåspråkigt land samt relationerna däremellan är någonting som är unikt i Europa och som jag åtminstone har varit stolt över att är en spännande konstellation, att det faktiskt är möjligt att ha en liten svensk ögrupp som hör till ett land med ett annat majoritetsspråk och att det fungerar.  Jag märker – med erfarenhet av det lilla jag har varit ute och träffat mycket européer – att det väcker stort intresse, man tycker att det är intressant, men däremot tycker jag att det är sorgligt att man inte får presentera det med samma stolthet längre därför att allt oftare får man visa på att det finns problem numera i de språkliga relationerna. Jag såg också någon skrivning någonstans om att Åland och Finland utgör ett exempel som borde vara ett föredöme för alla andra hur man löser detta med språkliga minoriteter och det ena med det andra, men snart är vi inte något föredöme längre och det tycker jag är någonting som vi måste framföra och faktiskt få klart för riket Finland, att det är fortsättningsvis unikt men relationen är kanske inte ett föredöme längre, och det tycker jag är sorgligt.

 

En personlig reflektion över hur det fungerar, som jag inte vet om är representativt, men jag kan bara berätta från min lilla egen erfarenhetsvärld. I den lilla arbetsgrupp jag ingår i som heter den finska delegationen för regionkommittén som arbetar i inrikesministeriets regi uppfattar jag att inställningen från finskt håll är sådan att man inte är bildad om man inte talar två språk. Det är i och för sig positivt för svenskan, men det är så att bor man i Finland är man bildad om man kan två språk; kan man bara ett språk är man obildad – med adress till mig som är obildad! Man får tolk, även om man kanske påpekar att det kostar och det som stör mig där och som kanske är att fordra för mycket, är att jag tycker att det jag framför är väldigt viktigt och då skulle jag ju uppskatta att mina kolleger skulle få tolkning så att de skulle förstå även nyanserna i det jag säger, men det vill man inte. Säkert är det så att man kan bättre svenska än vad jag kan finska, men jag uppfattar även det som bekymmer och tycker också att det talar lite om hur viktigt man tycker att svenska språket är i det här sammanhanget.

 

Fru talman!

Jag vill ta upp frågan om förordningen om gränsbevakningsväsendet som nu är utfärdad och den indragningshotade sjöbevakningsstationen som blir kvar. Det här är en praktisk lösning, kanske inte jätteprogressivt självstyrelsepolitiskt, men det är viktigt för skärgården och den är som sagt praktisk.

 

Den tredje saken jag tänkte nämna var sjöstridskrafterna. Där tycker jag att det faktiskt är anmärkningsvärt att det råder sådan brist på kunskap om Ålands demilitariserade status runtom oss, om vi tänker att det är så pass nära som Sverige och Norge och man hävdar att man från myndighetshåll inte vet om och inte visste att Åland är demilitariserat! Det är anmärkningsvärt och det måste landskapsstyrelsen nu ta på största allvar och fundera på hur man skall kunna öka kunskapen. Det är sedan en annan sak om det är landskapsstyrelsens ansvar eller om det är Sveriges och Norges ansvar att se till att man har den här kunskapen, men det är anmärkningsvärt att få höra att ”vi visste inte”! Sedan har man förstås respekterat det, men jag tycker i alla fall att det är så pass viktigt att jag inte riktigt blev glad åt den läsningen. Jag kan som sagt inte säga på vems ansvar det är, men jag anser att landskapsstyrelsen i alla fall skall ta sig en funderare på att hur kan man öka kunskapen om Ålands demilitariserade status runt omkring oss, så att åtminstone inte det argumentet finns i framtiden, att vi visste inte!

 

Ltl Camilla Gunell:

Fru talman! Jag önskar bordlägga detta ärende till den 6 september.

 

Ltl Carina Aaltonen: Fru talman! Jag vill understöda ltl Camilla Gunells bordläggningsförslag och också bordläggningstiden.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Camilla Gunell, understödd av ltl Carina Aaltonen, föreslagit att ärendet skall bordläggas till plenum den 6 september. Bordläggning kommer därför att ske. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet kommer att bordläggas till plenum den 6.9. På talarlistan finns ännu ltl Anders Eriksson och ltl Ronald Boman, som bereds tillfälle att yttra sig.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Förra gången detta ärende var uppe – det var inte min mening – men jag tror att jag lite retade upp värderade herr lantrådet när jag sade att det var den tunnaste redogörelsen i självstyrelsens historia. Det var väl flera orsaker till det, bl.a. har man lyft bort EU-frågorna ur den självstyrelsepolitiska redogörelsen och jag hade hoppats att man i nämnden skulle ha tagit ställning till om det var bra eller dåligt. Jag tror att det är bra att ha en någorlunda samlad syn på dessa frågor och vi är alla medvetna om att EU också påverkar självstyrelsen i allra högsta grad. Det var alltså inte bara det att det stod väldigt lite i betänkandet i sig utan det här var också en orsak till att den var tunnare än vanligt och jag hade gärna sett att man från nämndens sida skulle ha tagit ställning till det. Det är förstås möjligt att det har diskuterats fastän det inte står någonting.

 

De tre frågor jag tog upp i anförandet var svenska språket, det var diskussioner med Sverige och det var beskattningsfrågorna. Alla dessa tre frågor har nämnden tagit upp och det är jag tacksam för. Jag tycker att man har gjort ett mycket bra arbete och många intressanta formuleringar när det gäller det svenska språket: ”Nämnden konstaterar sålunda att frågan om svenska språkets status i umgänget med riksmyndigheterna ständigt är aktuell och att en kontinuerlig vakthållning från landskapsmyndigheternas sida är nödvändig.” Vi är medvetna om att så här är det. Jag har flera gånger tidigare gett Obunden Samling en eloge för förslaget om vitboken och det vill jag göra igen: det var ett bra initiativ, men det gäller att få litet fart på initiativet att det går vidare. Ltl Britt Lundberg sade att hon hoppas att gruppen kommer igång omedelbart. Det hoppas jag också. Man kan utläsa i betänkandet att det har diskuterats den 27 februari i självstyrelsepolitiska nämnden, så jag tycker att det är lite märkligt att det går över tre månader innan man ens får gruppen tillsatt, men nu litar jag på Lundberg att det ”omedelbart” kommer att bli lite fart på frågan!

 

Den följande frågan var diskussionerna med Sverige. Det finns sex rader i redogörelsen om den frågan. Nämnden har gått betydligt djupare in på den. Man har tagit upp framför allt skattegränsproblematiken och samarbetet med tullmyndigheterna. Man säger: ”I första hand är här fråga om ett samarbete mellan de finländska och svenska tullmyndigheterna men eftersom åländska intressen berörs har landskapsstyrelsen kontinuerligt strävat till att hålla sig informerad om utvecklingen.” Det här anser jag att är en alltför passiv inställning från landskapsstyrelsens sida. Man kan inte bara ”sträva till” att hålla sig informerad, utan nog måste man också med tanke på det elände som åländska företag har med skattegränsen att vara lite mera aktiv.

 

Den följande frågan som tydligen nämnden har funnits att har diskuterats är elförsörjningen. Det är en nog så viktig fråga. Men det som jag fortfarande saknar, om presentatören eventuellt hör, är det jag sade om EU-ärendena; där är det ofrånkomligt att vi måste vända oss mera till Sverige om vi överhuvudtaget skall få någon information på svenska och jag hoppas att vtm Harriet Lindeman kan svara på om man i nämnden har diskuterat den frågan överhuvudtaget. Den andra saken gäller byggbestämmelserna och läkemedelslexikonet som jag har nämnt. Jag skall upprepa helt kort därför att jag tror att vtm Harriet Lindeman – kanske av förekommen anledning – inte riktigt hörde! EU-ärendena: om vi skall ha möjlighet till svenskspråkig information tror jag att det är nödvändigt att vända oss mera till Sverige, och jag var nyfiken på om man i nämnden har diskuterat den möjligheten.

 

Den sista saken som jag tog upp och som också självstyrelsepolitiska nämnden har tagit fasta på är beskattningsfrågorna, och, för att använda vtm Harriet Lindemans ord, är skattegränshanteringen en stående fråga. Nämnden har nu informerats om att finansministeriet i mars 2004 beslöt att göra en utredning om den nuvarande skattegränshanteringen med beaktande av tidigare gjorda utredningar. Visst är det en lite patent formulering – man skall utreda vad man har utrett tidigare! Det är på sätt och vis lite märkligt att det är två riksrepresentanter som tar tag i den här biten, men dessa båda – jag menar inget negativt med det, men landshövding Peter Lindbäck är trots allt rikets representant – landshövding Lindbäck och finansrådet Sakari Alasalmi vet jag personligen att är två dugliga karlar och det skall bli intressant att se vad utredningsarbetet skall ge och det skall avslutas den 15 september, så förhoppningen är när lagtinget återkommer i september att vi kan börja diskutera de här frågorna med kraft. Men jag tycker med tanke på vad jag sade tidigare att man har en lite för passiv roll från landskapsstyrelsens sida, för det är trots allt Åland, det åländska näringslivet och samhället som lider mest av skattegränsfrågor – så lite mera aktivitet, tack!

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Att i högre grad ta del av den svenska beredningen när det gäller EU-ärenden är säkert en bra målsättning och det är värdefullt att försöka skapa broar åt både finskt och svenskt håll och få vara med. Men vad jag tycker mig ha märkt, det lilla jag har jobbat med EU-ärenden så här långt, är att åtminstone när det gäller Åland och när man ser på synen på regioner, så känner man inte någon särskilt stor gemenskap med Sverige just därför att i Sverige är de så kommunalt fixerade. När det gäller synen på lagstiftande regioner som Åland osv., så den känslan finns inte i Sverige på samma sätt. Jag har också erfarit att Finland i sin beredningsprocess är mycket tidigare framme än vad man är på svenskt håll och det gör också att det ultimata vore att vi på något sätt skulle få del av den finska beredningen men på svenska. Jag tycker ändå att vi måste försöka kämpa för det, för då får vi både den som är anpassad till det system vi lever plus att det att vi är med tidigare. Kärnan i EU-politiken är att verkligen vara med i tid. Ett exempel på den svenska sammanfattningen. Jag fick väldigt dåligt självförtroende när det gällde min engelska kunskaper för jag hade läst den tredje sammanhållningsrapporten som fanns bara på fyra språk, så jag valde förstås engelska eftersom det var det enda av de fyra språken jag någorlunda kunde. Sedan skulle jag läsa den svenska sammanfattningen och jag måste ärligen säga att jag tyckte inte att det kändes som att det var samma rapport! Det är väldigt stor skillnad på med vilka ögon man ser på framför allt regioner.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det ligger väldigt mycket i det som ltl Britt Lundberg säger och det gäller inte bara regionalpolitiken utan det gäller också jordbrukspolitiken. Där har man från finsk sida varit väldigt frustrerad över att man inte från Sverige på något sätt har kunnat medverka till att driva en gemensam nordisk linje, men det är så att det finns så olika intressen. Att driva politiska frågor med hjälp av Sverige var inte riktigt vad jag menade, utan jag avsåg när det gäller information om olika EU-direktiv som är lika lydande både för Finland och Sverige. Det är den typen av information som vi måste få via Sverige. Jag tror, och det tror jag också att ltl Britt Lundberg inser, att det är nog en dröm att tro att man skall få det finska beredningsmaterialet på svenska. Utvecklingen har hela tiden gått åt andra hållet och jag förstår inte vad det är som skulle göra att den skulle ändra. Det är mycket möjligt att många uppfattar det som en dröm också när jag pratar om att det enda sättet att få detta beredningsmaterial på vårt eget språk är att vi blir självständiga, men det var många som drog på munnen också när Martin Luther King sade ”I have a dream” – and I have a dream too!

 

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag vet inte riktigt vad det är för informationsmaterial som ltl Anders Eriksson är ute efter därför att jag uppfattar i alla fall att beredningen blir nationellt färgad och påverkad från första början. Direkta översättningar kommer när de kommer och de finns på alla 19 språk. Men det är just det inrikespolitiska beredningsarbetet som man gör på finska sidan som jag skulle vilja åt på svenska för att kunna vara med och påverka. Jag vet inte varför det i ett tvåspråkigt land skulle vara omöjligt, även om man i dag anser att det är fullkomligt korrekt att man använder ett språk när det gäller inrikespolitiken, men jag är nog så envis att jag inbillar att man skall kunna svänga utvecklingen! Jag har också en dröm, ltl Anders Eriksson!

 

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är många gånger så att människors drömmar för samhällen framåt, så jag respekterar ltl Britt Lundbergs dröm också. Vilken typ av beredningsmaterial kunde vi få från Sverige, var egentligen det väsentliga i ltl Britt Lundbergs fråga. T.ex. tidigare när det gällde de förordningar som var under beredning inom EU, när det gällde kommande regionalpolitiska programmen, när det gällde jordbrukets miljöstödsprogram, när det gällde jordbrukets kommande LFA-program har jag personligen erfarenhet av att det var totalt omöjligt att få någonting på svenska via Finland. Det gick inte! Vi gjorde då en gentlemannaöverenskommelse med den dåvarande finska jordbruksministern att är det okej om vi ser till att vi får det här materialet från Sverige? Och det var okej och vi hade oerhört stor nytta av det materialet. Det här är en väg som vi måste gå vidare på. Jag är faktiskt lite orolig för att nuvarande landskapsstyrelse inte jobbar. Lantrådet ruskar på huvudet, men då är det jättebra om lantrådet har vänligheten att informera lagtinget om hur man jobbar, för det står ingenting i redogörelserna som vi tycker att är väldigt viktiga.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson ville efterhöra om vi i nämnden har diskuterat möjligheterna att vända oss mer till Sverige för att få svenskt material. Jag måste säga att när jag har varit med i nämnden har inte de här frågorna nämnvärt varit uppe till diskussion, men jag har varit frånvarande från ett möte, så är det så att jag har missat det hoppas jag att jag får hjälp från övriga nämndmedlemmar om det är så att det har funnits diskussioner runt det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

 

 

Ltl Ronald Boman:

Fru talman!

Här har hållits långa tal i dag så jag skall fatta mig kort. Jag skall säga någonting om gränsbevakningsväsendet. Genom att godkänna överenskommelseförordningen har landskapsstyrelsen nu legaliserat finsk beväpnad myndighetsverksamhet på demilitariserade Åland.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag tycker att ltl Ronald Bomans uttalande måste motsägas eftersom den överenskommelseförordning som landskapsstyrelsen har godkänt efter diskussion med lagtingets självstyrelsepolitiska nämnd helt och hållet följer självstyrelselagens bestämmelser. Det som gränsbevakningen har fått befullmäktigande att göra på Åland följer också självstyrelselagens bestämmelser och det som man gör kommer man att göra i överenskommelse med landskapets myndigheter.

 

Ltl Ronald Boman, replik:

Fru talman!

Jag håller helt med lantrådet i det här fallet, men det är bara det att gränsbevakningen har varit utan avtal i två-tre års tid, så visst måste man säga att nu har ni legaliserat det eftersom ni har godkänt en överenskommelseförordning. Det vi talar om är en finsk beväpnad myndighet som styrs från annat håll än Åland.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Inom detta område som inom andra områden när det gäller överenskommelseförordningar har det naturligtvis gjorts en bedömning vad som är mest till fördel för landskapet Åland. Vår gemensamma bedömning från landskapsstyrelsens sida har varit att det är viktigt att vi kan ta tillvara den resurs som gränsbevakningen innebär i framför allt det åländska skärgårdssamhället. Därför har vi sett till att den verksamhet som man där sysslar med också skall vara, som ltl Ronald Boman säger, ”legaliserad”, men den är också helt i konformitet med de överenskommelser som görs. Om inte dessa överenskommelser följs kan de också ändras från landskapets sida.

 

Ltl Ronald Boman, replik:

Fru talman!

Eftersom det är ett så viktigt ärende anser jag att det borde föras till lagtinget, främst av den orsaken att inte alla partier är representerade i självstyrelsepolitiska nämnden.

 

TALMANNEN: Ärendet bordläggs till plenum den 6 september.

 

Lagtinget gör nu ett uppehåll i arbetet över sommaren. Lagtingets nästa plenum hålls den 6 september 2004 kl. 13.00, om inte lagtingets presidium enligt 69 § AO finner det nödvändigt att sammankalla lagtinget till plenum före nämnda dag.

Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 15.30).

Originalfil