Plenum den 31 oktober 2015 kl. 14.00

 Ålands lagting

 PLENARPROTOKOLL

 

 

 

 

 

M W-A


Lagtingets högtidliga öppnande den 31 oktober 2016 kl. 14.00

Landshövding Peter Lindbäck

Värderade herr talman, värderade ledamöter av Ålands lagting! Republikens president Sauli Niinistö har med hänvisning till 14 § i självstyrelselagen förordnat mig att såsom landshövding förrätta öppnandet av Ålands lagting för arbetsåret 2016-17.

Vi har under det gångna året i en allt raskare takt lindats in en form av instabilitet och en ständig oro inför morgondagen.

Det politiska världsläget känns alltmer instabilt, liksom den globala ekonomin. Inom den europeiska unionen har vi fått uppleva Storbritanniens beslut om det så kallade ”Brexit”, ett utträde ur unionen, ett beslut som på många sätt har skapat en osäkerhet och en instabilitet inom det Europa som trots mindre brister och fel har upplevts som en stabil grund att bygga framtiden på.

Syrien känns som en ”krutdurk” och ingen vet om och när och i vilken omfattning ”explosionen” kommer att ske. Allt fler människor dör och flyr och känner vanmakt. Gränser öppnas för att sedan stängas, och ingen vet egentligen vem som bekämpar vem och varför.

Nationellt är läget betydligt mer stabilt, dock så att statens offentliga ekonomi har fortsatta problem med att återhämta sig efter den lågkonjunktur som tog sin början år 2008.

På axeln mellan regeringen i Helsingfors och självstyrelsen har det gångna året innefattat händelser som varit ägnade att skapa en viss friktion, främst då politiska löften inte har infriats och aviserade beslut har uteblivit.

Herr talman! Om inte förr så är det nu som de åländska politiska partierna och de åländska självstyrelseorganen måste visa framtidstro och vilja att skapa ett stabilt och hållbart Åland. Att ständigt visa en politisk kraft och en återkommande vilja att vända politiska nederlag till framtida politiska framgångar. Att i de stora och svåra frågorna söka en gemensam politisk linje och därigenom få den åländska befolkningen att känna att den grundläggande målsättningen med det politiska arbetet är att skapa en tilltro och en trygghet inom det åländska samhället och den åländska offentliga ekonomin.

Omvärldens påverkan är förvisso stark och de negativa effekterna är svåra att undvika, men de åländska politikerna och det åländska samhället har också tidigare under svåra tider visat prov på att den åländska ”graniten” är stark.

  Ålandskommitténs arbete med att reformera självstyrelselagen kommer säkert att stöta på olika former av motstånd innan den nya självstyrelselagen kan träda i kraft, men för egen del är jag förvissad om att reformen kommer att ros iland på ett för självstyrelsen tillfredsställande sätt. De åländska medlemmarnas osjälviska och uppoffrande arbete med att skapa ett nytt verktyg för att utveckla den åländska självstyrelsen är i sig värt ett gynnsamt resultat.

Herr talman! Det är knappast okänt för någon att landets offentliga ekonomi på ovan nämnt sätt befinner sig i en djup och långvarig svacka, vilket åtminstone delvis varit orsaken till de grusade förhoppningarna om ett förväntat statligt stöd till den åländska vindkraften och nu senast den uteblivna förhöjningen av den så kallade avräkningsgrunden.

Med facit i hand kan man säkert tycka att dessa saker kunde ha skötts på ett mera politiskt korrekt sätt från statsmaktens sida, så att den i och för sig berättigade besvikelsen inom självstyrelsen kunde ha varit mera lätthanterlig.

Den ständigt diskuterade språkfrågan, närmare bestämt de ständiga övertrampen gällande det svenska språkets ställning i förhållandet mellan framförallt myndigheter i riket och på Åland, men också näringslivets växande problem att bedriva handel på svenska med övriga landet, ger anledning till en växande oro och är som vi alla vet en av de centralaste orsakerna till att Åland i en accelererande takt regionaliserar sig västerut.

Det faktum att självstyrelseorganen inte alltid får gehör för sina önskemål om ökad självstyrelse och ekonomiska särarrangemang m.m. i Helsingfors hör till ”spelets regler”, men språkfrågan är något av fundamentet för hela självstyrelsearkitekturen och utgör således grunden för ålänningarnas förutsättningar att på rättvisa villkor kunna verka och bo inom det åländska samhället.

Den i sammanhanget måhända enda positiva trenden just nu är att den så kallade klumpsumman kommer att växa med drygt två miljoner år 2017, jämfört med innevarande år, och därmed uppgå till knappa 224 miljoner euro. Även den så kallade flitpengen för år 2015, som utbetalas i början av nästa år, kommer enligt preliminära beräkningar att kunna uppgå till dryga 20 miljoner euro, vilket är en märkbar ökning jämfört med de senaste åren.

Herr talman!  Det gångna året har bland annat innefattat givande diskussioner med marinens och framförallt gränsbevakningens högsta ledning. Det finns goda förhoppningar om att Kökars sjöbevakningsstation och framförallt sjöbevakningens skötsel av valda uppgifter till förmån för självstyrelsen kommer att kunna fortsätta, något som bland annat skulle garantera för skärgårdsbefolkningen en fortsatt trygghet gällande sjuktransporter samt upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet.
I egenskap av landshövding kan jag intyga att det fortlöpande finns en vilja inom de statliga verksamheterna på Åland att inom ramen för tillbudsstående resurser bistå självstyrelsen då behov föreligger.

Värderade Herr talman, värderade lagtingsledamöter! Republikens president Sauli Niinistö har särskilt bett mig att till det avgående presidiet överbringa sina bästa hälsningar och tacka för en angenäm samverkan under det gångna året, samt att till det talmanspresidium som under det kommande året leder lagtingets arbete, framföra de bästa lyckönskningar i arbetet, till fromma för befolkningen på Åland.

På Republikens presidents vägnar förklarar jag härmed lagtingets arbetsår 2016-2017 öppnat.

Talman Johan Ehn

Ärade herr landshövding! Bästa lagtingskolleger, lagtingsveteraner! Fru lantråd! Mina damer och herrar! Vi lever i en värld där tillgången till information är större en någonsin. Den nya tekniken, sociala medier och möjligheten att i realtid spegla vad som händer i världens alla hörn gör att vi ständigt översköljs med information och nyheter. Tyngdpunkten i rapporteringen ligger främst på att rapportera tragiska, våldsamma och uppseendeväckande händelser. Rapporteringen är också mera subjektiv än någonsin tidigare då i princip alla har tillgång och möjlighet till verktyg som sprider information brett och snabbt. För mottagaren gäller det att ta till vara denna möjlighet men också att kritiskt granska den information som sprids. Risken är annars att man får en allt igenom negativ bild av verkligheten eller att man missleds av källans andra syften.

Läget i världen idag känns måhända mer osäkert, mer våldsamt och mer orättvist än på länge. Fruktansvärda krig med civilt lidande rasar på flera håll. Bilder och rapporter från bl.a. Aleppo i Syrien får oss att rysa, och de handlingar som utförs mot civila där kan inte nog fördömmas. Krigen och oroligheterna leder till flyktingströmmar som sällan skådats och samtidigt har världen drabbats av en ekonomisk instabilitet som skakar om samhällets grundvalar. Sammantaget ger de negativa tendenserna en grogrund för ett osunt tänkande i vi-och-ni också i vårt samhälle. Samtidigt kan man också konstatera att vi i dagens värld har en barnadödlighet som är lägre än någonsin, flera barn får gå i skola, våldet totalt sett minskar och antalet extremt fattiga i världen minskar kontinuerligt. Allt handlar alltså om vilka glasögon eller vilket perspektiv vi väljer att anlägga. Vi ålänningar känner oss som en del av det internationella världssamfundet. Formellt saknar vi många gånger möjligheten att agera i internationella frågor då självstyrelsen tyvärr saknar behörighet inom dessa områden. Trots det ser vi ålänningar som i vardagen gör osjälviska insatser för att lindra lidandet och som är beredda att ta sin del av ansvaret i att hjälpa människor i nöd. Det offentliga Åland tar varje tillfälle som bjuds att vara aktiv också på det internationella planet. Inkommande år kommer Nordiska Rådet med största sannolikhet att ledas av en åländsk parlamentariker som president och det samma gäller den Parlamentariska Östersjökonferensen, BSPC, under år 2018. Ännu saknas möjligheten att rättmätigt föra vår egen talan i EU-parlamentet, men en god öppning ges om Brexit blir verklighet.

Herr landshövding, vi ålänningar har alltid känt stolthet för vår identitet och vår historia. Vi har byggt upp ett livskraftigt samhälle genom att konkret använda oss av våra lokala styrkor och känna våra svagheter. Samtidigt har vi genom vårt geografiska läge, våra internationella kontakter i bl.a. handel, studier och inflyttning tagit intryck och dragit nytta av erfarenheter från omvärlden. Självkänslan har alltid funnits där men har också stärkts av såväl framgångar, som t.ex. nu senast med IFK Mariehamns fantastiska liga guld, som av gemensamma symboler som flaggan, våra frimärken och annat som påminner oss om det som sägs i Ålänningens sång ”var vi äro hemma”.

Idag blåser andra vindar över välden och Åland där den positiva nationalism, som jag vill kalla det jag beskrivit ovan, hotas av krafter som säger sig vilja bygga sammanhållning genom att lyfta skillnader, att skapa ett vi-och-ni-tänkande. Här har alla vi som opinionsbildare ett ansvar för att inte låta oss lockas in i att skapa ett samhälle som river sönder det som vi mycket framgångsrikt byggt upp under många år. IFK Mariehamn och även Åland United kan här tjäna som mycket goda föredömen. Där har lagledningen tillsammans med laget dragit nytta av alla de styrkor som funnits hos lagmedlemmar från jordens alla hörn. Så kan även vi välja att skapa ett vinnande Åland!

Herr landshövding! I år firar vi ett viktigt 25-års jubileum. Den 25 mars 1991 tog lagtinget ett lika historiskt som viktigt beslut. Lagutskottets dåvarande ordförande Gunnevi Nordman sade så här inför landstinget när utskottets betänkande presenterades: ”Konventionen om barnets rättigheter känns angelägen, mer angelägen än många av de konventioner som vi här i landstinget behandlat genom åren. Trots att vi här på Åland säkert är närmare intentionerna i artiklarna än många av de över 100 staterna som har skrivit under fördraget finns det nog skäl att fråga om vi helt kan leva upp till andan och meningen, om vi faktiskt alltid och i alla avseenden värnar om barnets rättigheter ur barnets synvinkel och med tanke på barnets bästa, för det är det som är syftet med konventionen. Det är väl säkert så att vi många gånger rör oss ute i gränslandet.” Kloka ord från lagutskottets ordförande Gunnevi Nordman som stämmer till eftertanke än idag. Barnen är vår framtid, samtidigt också en av de grupper i vårt samhälle som inte alltid har lätt att komma till tals gällande sina behov och sina rättigheter. Eftersom vi alla ser vikten av att så ska ske finns en god ambition, men jag är inte säker på att våra metoder och sätt att arbeta alltid i praktiken får det önskade resultatet. I arbetet med att förverkliga Barnkonventionen har vi alla möjlighet att göra skillnad. Varje dag!

Ett annat jubileum som går av stapeln under inkommande år är Finland 100 år. På Åland är det dessutom 100 år sedan Ålandsrörelsen påbörjade sitt arbete för att återförena Åland med Sverige. Finlands 100 år som självständig stat har inte varit lätta. Den unga nationen drabbades tidigt av krig som hotade den nyvunna suveräniteten. Med kraft och vilja lyckades Finland att inte bara försvara sin suveränitet utan också under åren som följde kriget betala ett tungt krigsskadestånd och dessutom utveckla nationen till en välmående och respekterad stat. Vi ålänningar kämpade inledningsvis hårt för återförening med Sverige, allt för att säkra vårt svenska språk och våra traditioner. Nationernas Förbund beslöt som bekant 1921 om en internationell lösning. En lösning som vi lever med ännu idag. Vi kan konstatera att utan den kamp som Ålandsrörelsen förde för att göra ålänningarnas röst hörd och utan den kamp som Finland förde för sin suveränitet som stat hade vi knappast idag haft den självstyrelse och rätt och möjlighet till självbestämmande som vi idag har. Detta är något det finns all anledning att manifestera under det kommande året.

Herr landshövding! Grunden till en god relation är kunskap, förståelse samt vilja och förmåga att agera. Relationerna mellan regeringarna i Helsingfors och i Mariehamn har tyvärr inte sett sina glansdagar under de senaste åren. Flera för samhällsutvecklingen viktiga frågor har inte nått lösningar där man från åländsk sida har kunnat känna att man nått ett acceptabelt resultat. Stödet till vindkraften, justeringen av avräkningsbeloppet, den s.k. klumpsumman, det svenska språkets ställning i det finländska samhället och nu senast fördelningen av EU:s fiskekvoter är sådana mycket bekymmersamma exempel. Vidare finns fortafarande också olösta avgörande och för Åland viktiga frågor som effekterna av den planerade social- och hälsovårdsreformen på den åländska självstyrelsen och ett progressivt och framåtsyftande resultat gällande den stora reformen av självstyrelsesystemet. De två senare är samtidigt exempel på frågor som ännu kan nå goda resultat om kunskapen, den gemensamma förståelsen och framförallt viljan finns.

”Vi behöver inte magi för att förändra världen. Vi har redan förmågan vi behöver inom oss. Vi har förmågan att föreställa oss något bättre”, så skriver författaren J.K. Rowling. Ett citat som stämmer väl in på oss ålänningar. Utvecklingen i världen och våra närområden går ständigt vidare. Det är naturligt och i grunden något positivt. För att anpassa sig till utvecklingen och kunna bygga ett samhälle som står i samklang med denna och med de behov och förväntningar som medborgarna har måste det finnas beredskap att också ändra de system och regelverk som styr vardagen. Det gör riksdag och regering i Finland, t.ex. gällande social- och hälsovårdsreformen och andra stor reformer som nu är under beredning, det gör landskapsregering och lagting i diskussionerna om en framtida kommunstruktur. Viktigt, klokt och naturligt. Detsamma bör då också gälla utvecklingen av systemet för vår åländska självstyrelse. Från såväl lagtingets som riksdagens sida har noggranna analyser gjorts av dagens system och regeringen Jyrki Katainen med justitieminister Anna-Maja Henriksson i spetsen beslöt därför att tillsätta en gemensam kommitté, med representanter från samtliga riksdags- och lagtingspartier, vars uppdrag är att ta fram ett förslag till en ny självstyrelselag. Kommittén leds av ett presidium under ledning av president Tarja Halonen, riksdagsrådet Gunnar Jansson samt direktören Teija Tiilikainen.

Under de senaste 50 åren har vi ålänningar känt en trygghet i vår självstyrelse, visst har det kontinuerligt funnits områden som vi önskat hade varit än mer utvecklade, men vi har stolt tillsammans med Finland visat upp en i stort välfungerande lösning. Samtidigt konstaterar vi nu att behoven av förändring och utveckling är många, och till vissa delar akuta, av den lag som nu har dryga 20 år på nacken. Jag vill för lagtingets del understryka att de behov av förnyelse och utveckling, inte minst av den ekonomiska självstyrelsen, som vi från åländskt håll fört och för fram på inte sätt handlar om att vilja plocka några russin ur kakan eller att skapa en negativ konkurrenssituation mellan riket och Åland utan istället om att utveckla verktygen och möjligheterna för oss ålänningar att såväl idag som i framtiden kunna bygga och utveckla ett blomstrande, öppet och framgångsrikt samhälle till nytta för såväl oss som bor på Åland som för republiken Finland. Om vi även framledes från åländskt håll, tillsammans med Finland, ska kunna lyfta fram vår självstyrelse som något positivt krävs nu att vi tillsammans når resultat! Oss väl ingen illa är viktiga ledord från åländsk sida i detta sammanhang. Jag hoppas och tror därför att vi genom kunskap, förståelse och vilja, gemensamt mellan statsmakten och Åland, stolt ska kunna fira den åländska autonomins 100 års jubileum år 2022 genom att sjösätta ett ”Självstyrt Åland 4.0”.

Herr landshövding! I belysning av den ökade spänning som råder i vårt närområde är det på sin plats att närmare nämna den historiskt framgångsrika lösning som Nationernas Förbund 1921 lyckades snickra samman i ett också då spänt säkerhetspolitiskt läge. Resultat blev en treenighetslösning med för det första autonomi och skydd för språk och kultur till fördel för Åland, för det andra territoriell suveränitet till fördel för Finland samt för det tredje demilitarisering och neutralisering till fördel för Sveriges och Norra Östersjöns stabilitet och säkerhet. En snillrik lösning som historiskt utsatts för många prövningar men ständigt visat sig hålla sträck. Nu som då ifrågasätts delar av eller lösningen som helhet av krafter som inte sällan visar sig sakna kunskap om helheten. Republikens president har historiskt, men också idag, visat sig vara en viktig garant för att hålla samman denna treeniga lösning. Jag vill genom er herr landshövding framföra mitt och lagtingets uppskattning för den tydlighet med vilken republikens president Sauli Niinistö agerat i denna fråga. Jag hoppas också att ni sänder lagtingets och presidiets varma tack till republikens president för den goda anda och den ömsesidiga respekt som har präglat vårt samarbete under det senaste året. Vi ser med tillförsikt fram emot ett fortsatt konstruktivt arbete under kommande år. Jag vill slutligen, herr landshövding, också till er framföra mitt och lagtingets tack för det viktiga arbete som ni och de statliga myndigheterna på Åland utför, och vill att ni också för detta vidare till era medarbetare.

Ärade lagtingkolleger! Vi har fått möjligheten att axla ett av de finaste uppdrag man tänka sig i ett demokratiskt samhälle. Ålänningarna har satt sitt förtroende, att utveckla vårt samhälle på bästa sätt, i våra händer. Vi har valts in för våra åsikter, våra olika åsikter. Åsikter är aldrig fel, men däremot olika. Det är i debatten, skillnaden och slitytan mellan dessa åsikter, som utveckling skapas och som demokratin frodas och säkras. Med detta följer ett stort enskilt och gemensamt ansvar, att debattera i sak, att visa respekt och att göra det värdigt. Det förväntar sig ålänningarna och det är vår skyldighet att leva upp till!

Fru lantråd! Ert och era kollegers arbete är mycket krävande. Med relativit små resurser ska ni utföra i princip samma uppgifter som förväntas av stater och regeringar med långt mycket större resurser till sitt förfogande än vad ni har. Som tidigare nämnts saknas idag inte utmaningar. För er gäller det nu att systematiskt analysera läget och prioritera era resurser så att aktuella utmaningar kan lösas på bästa sätt, det ger er unika möjligheter att bygga ett Åland som är säkrat för framtiden. Förvalta denna möjlighet väl. På samma sätt som för oss lagtingsledamöter gäller att med detta följer ansvar, ansvar att debattera i sak, visa ömsesidig respekt och göra det värdigt. Fru Lantråd! Jag vill genom er framföra lagtingets varma tack också till landskapets förvaltning, myndigheter och alla dem som i sitt vardagliga arbete får vårt samhälle att fungera.

Fru lagtingsdirektör! ”Politiker kommer, men tjänstemän består” sägs det ibland. Ni och era kolleger på lagtingets kansli är ryggraden i det vardagliga arbetet som utförs med begränsade resurser. Ni hjälper oss att utföra vårt uppdrag på ett rättssäkert och effektivt sätt vilket är viktigt för att bevara trovärdigheten och långsiktigheten i vårt samhälle. Jag kan konstatera att er lojalitet och tjänstvilja i förhållande till lagtinget som institution men också till oss ledamöter är beundransvärd. Detta visade ni särskilt i samband med flytten till de tillfälliga lokaler vi nu befinner oss i då era insatser sträckte sig långt utöver vad som kan förväntas. Jag vill därför på lagtingets och mina egna vägnar uttrycka ett stort, varmt och innerligt tack till er och er personal!

Härmed är lagtingets högtidliga öppnande till ända. Lagtinget samlas till ett kort arbetsplenum idag klockan 15.15.

Originalfil