Plenum den 4 april 2008 kl. 13.00

PLENUM den 4 april 2008 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Johan Ehn och ltl Olof Erland). Ltl Erland infann sig efter uppropet. 

28 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Johan Ehn för privata angelägenheter. Beviljas.

 

Landshövdingen:

Värderade herr talman!

Jag ber att till lagtinget för behandling få överlämna republikens presidents framställning om godkännande av vissa avtal om inkomstbeskattning med Isle of Man.

 

TALMANNEN: Framställningen kommer att behandlas statistiken vederbörlig ordning.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 1:

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion om fysisk aktivitet och hälsa på skolschemat. (HM 2/2007-2008).

 

Talmanskonferensen föreslår remiss till kulturutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Det var min tidigare kollega Brage Eklund som ofta drog de här frågorna, men vi tycker att det är viktiga frågor och därför vill vi fortsätta och försöka föra upp dem till diskussion.

 

Man ser lite trender i samhället, man ser det inom skolvärlden, man ser en segregering, de som är duktiga blir ännu duktigare och de som blir efter blir kanske bara mera efter trots att det läggs väldigt mycket resurser på den biten. Man ser också en specialisering – det pratas om utbildningslinjer med dramainriktning, konstinriktning, idrottsutbildning osv. – och denna specialisering ser man också när det gäller idrottsaktiviteter. De som tränar i dag tränar väldigt mycket, det blir ett ganska starkt elittänkande, men sedan har vi de som inte rör sig alls, och de blir bara fler och fler. Jag tror säkert många har blivit förvånade när man ser att ungdomarna sitter och sms:ar, ringer och grejar och så konstaterar man att det är grannens barn 500 meter bort som är i andra ändan på tråden – att man skall ta cykeln och fara över, att man skall röra på sig, är inte så naturligt för alla mera.

 

Alla gillar inte heller gymnastik och idrott och därför är det viktigt att det införs olika motionsformer så att det känns roligt för ungdomarna att röra på sig. Studier visar att fysisk aktivitet på schemat i skolan har minskat med 40 procent under de senaste tio åren inklusive gymnasialstadiet. De här båda utvecklingarna går inte alls hand i hand. Skolschemat borde alltså ändras så att mera gymnastik införs. En elev borde röra sig minst 12.000 steg per dag, har man kommit fram till, med hjälp av studier rör sig många elever ungefär 7.000 steg per dag. En timme idrott ger ungefär 4.000 steg. Det har också visat sig i många olika sammanhang att de som rör sig mera, de som idrottar, de som är aktiva, presterar också bättre studieresultat, så därför är det en god samhällsekonomisk investering att försöka få till stånd att barn och ungdomar har en så god kondition som möjligt. Dessutom minskar de i vikt och mår sålunda bättre.

 

Vi tar i motionen upp ett kort exempel på vad man har gjort på Island. Där har man ändrat attityden till idrottsliknande aktiviteter under de senaste tio åren och erfarenheterna därifrån visar att attityden till fysisk aktivitet har blivit mycket positiv i hela samhället. Island har även blivit en bättre idrottsnation, som kanske vissa har noterat, samtidigt som studieresultatet märkbart har förbättrats. Det förs ett liknande resonemang i vårt västra grannland Sverige, men just i och med att Island är ett så litet samhälle blir det mera tydligt och mera transparent.

 

Avslutningsvis, herr talman, föreslår vi i klämmen att skolschemat ses över så att flera timmar per vecka skulle utgöra någon form av fysisk aktivitet och  hälsa än vad som är fallet i dag. Vi anser att det är en viktig investering för Ålands framtid, dvs. i det här fallet våra ungdomar.

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

Jag vill ge mitt understöd till motionen och jag hoppas att kulturutskottet, som den skall remitteras till, kan behandla den och komma med ett betänkande angående den här frågan. Jag hade förmånen att diskutera frågan med en gymnastiklärare häromdagen och det finns ett behov av att dels röra sig mera i skolan, men framför allt borde man i skolan tydligare informera eleverna om den livsstil och dess nackdelar som man har i dag när man sitter mycket stilla. Man behöver inte gå långt tillbaka så hade de flesta elever en grundkondition som många i dag saknar, så det blir ett slags klyfta mellan dem som tränar och sysslar med idrott på fritiden och de som inte gör det. Den gruppen som inte rör sig är kanske dömd till en framtid med övervikt och ett leverne som inte är sunt. Vi vet att många av beteendena som man har senare i livet grundläggs redan i skolan; därför är skolans roll viktig på detta område. Framför allt vill jag säga att förutom skolans roll är också föräldrarna, hemmets roll viktig, att man inte bara rakt av tar över det här från samhällets sida och s.a.s. ålägger skolan att ha ansvaret, utan man måste också försöka informera föräldrar via barnen att det är viktigt att röra på sig. Det är som huvudmotionären ltl Anders Eriksson sade, de fritidssysselsättningar som man har i dag, man sitter mycket framför datorn i stället för att träffas och leka, gör att man rör på sig mycket mindre och i undervisningen i skolan kan man dels röra på sig på rena gymnastiktimmar, men man kan också ha fysisk aktivitet under andra ämnen och det finns mycket idéer i skolvärlden att snappa upp och genomföra och införa generellt på Åland. Vi kunde likt Island vara ett föredöme om vi tog tag i detta, så mitt fulla stöd till den här motionen!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag vill tacka för ett gott stöd av ltl Danne Sundman som argumenterade ganska långt i samma linje som jag gjorde men levererar goda kompletteringar, framför allt föräldrarollen, om vilken jag hade en liten brasklapp med mig upp i talarstolen men som av någon anledning föll i glömska, så det var bra att ltl Danne Sundman tog upp den delen. Vi har också problemet när det gäller föräldrarollen att det är föräldrar som kanske inte alla gånger engagerar sig så mycket i sina barn och ungdomar som de borde göra. Jag håller helt och hållet med ltl Danne Sundman och tackar för stödet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Den här motionen är som de flesta andra motioner helt i linje med vad lagtinget kan omfatta och naturligtvis tycker vi samtliga här att våra barn skall röra på sig så mycket att de mår bra. Det finns ingen som kan motsäga det. Ltl Danne Sundman har tagit till orda och tycker att samhället skall komma in; normalt anser jag att man skall sköta det här själva, men det kom också en kommentar att man inte får bortse från föräldrarollen. Det är det som är det centrala här för skolan kan nog inte se till att våra barn rör på sig. När det sedan gäller skolschemat – repliken borde ha riktat sig till ltl Anders Eriksson – så vad tar vi bort? Vi måste ta bort ett ämne om vi sätter in ett nytt. Det finns inte några marginaler i skolan att man kan fylla på med mer och mer och mer, för det finns väldigt många ämnen man vill ha in, men väldigt få som man vill ta bort.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Jag tycker att skolan skall hänga med i utvecklingen och utvecklas efter de nya behov som kommer i samhället, men man skall samtidigt vara så konservativ att man tar över så lite som möjligt från föräldrarna och från hemmet, utan man skall i stället försöka i samarbete med föräldrarna driva utvecklingen åt rätt håll. När det gäller frågan vad man skall ta bort kan jag svara att man kanske inte behöver ta bort så mycket utan man kan införa fysisk aktivitet också inom andra ämnen med regelbundenhet, man kan ha matematik ute i naturen, man kan ha fysik ute i naturen, man kan ha historia ute i naturen och gå och passa på och få dessa 12.000 steg under en lektion samtidigt som man lär sig om naturvetenskap, historia osv. I alla ämnen finns det möjlighet att kombinera med fysisk aktivitet och jag tror att det är en tillgänglig utveckling, för det får inte bli så att man lär sig mindre och blir dummare för att man rör på sig utan det skall kunna kombineras; då blir också undervisningen intressantare.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Olof Erland:

Talman!

Intentionen och tankarna bakom motionen sammanfaller mycket väl med det som finns bakom landskapsregeringens handlingsprogram, dvs. där står det att mera fysisk aktivitet skall införas i grundskolan. För övrigt står det också i handlingsprogrammet ganska mycket om hållbar utveckling. Man kan säga att en del av det är att planera ett samhälle som är hållbart också för människor, om man nu säger att det här med motion och aktivitet är någonting som gör ett samhälle mera hållbart. Där gäller det trafik,  kollektivtrafik, cykelbanor osv. Det är riktigt som någon sade här att det kanske inte är skolschemat som sådant när det gäller läroämnen som behöver ge efter utan det är det att man skall tänka på att fysisk aktivitet är en del av det som gör ett samhälle uthålligt. Regeringens arbete enligt handlingsprogrammet går i den riktningen.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

 

 

 

Föredras för remiss ärende nr 2:

 

Vtm Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion om betygsvärdering. (HM 25/2007-2008) .

 

Talmanskonferensen föreslår remiss till kulturutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Vtm Gun-Mari Lindholm:

Talman!

Det här är en motion som rör våra ungdomar. I klämmen hemställer jag om att man skall omförhandla betygsomräkningsskalan med Svenska högskoleverket så att den erhållna kunskapsnivån återspeglas i betygjämförelsen. Vad betyder då det? Jo, det är så att vi har ett betygsvärderingssätt här på Åland från 4-10, som alla säkert känner till, åtminstone tills man har kommit upp på gymnasialstadienivå. När man sedan söker sig vidare till Sverige, som många av de åländska ungdomarna gör, har man där en omräkningsskala om max 20 poäng. Jag har tagit upp några exempel från högskoleverkets hemsida när man räknar över den betygssättning som vi har här och vad det motsvarar för poäng när man söker vidare. Som ni ser är det ganska höga betyg som krävs för att komma upp till höga poäng när man skall söka vidare. Full pott, 20 poäng, betyder 9,5 för dem som söker in till höstens utbildningar i Sverige. Det har tills nu varit 9,3 och före det krävdes det 9,1, endast, kan man säga nu; då tyckte man att det också var mycket.

 

Jag tror att det här är en bidragande orsak också till att man i dag upplever studietiden under gymnasietiden som väldigt stressande. Det ställer väldigt höga krav på de studerande och dessutom ändrar kraven och strängeras. När de som nu går ut från Ålands lyceum i vår sökte in till lyceet var omräkningsskalan att full poäng, 20 poäng, motsvarade 9,3, men detta har alltså ändrats under deras gymnasialstadietid. Man förstår att det här kan vara ganska stressande, speciellt när man har det systemet att det inte är det sista årets sista terminsmedelvärde som räknas, utan alla betyg ända från första tentan på ettan finns med och spökar genom hela gymnasialstadiet. Så trodde man att det var 9,3 när man började på ettan och tänkte, okej, jag kan unna mig att ha bara en sjua här, det är helt okej, jag behöver inte gå på någon omtent och försöka göra det bättre, så kan det visa sig nu att det borde man ha gjort i alla fall.

 

Jag skulle önska att alla ni som inte är insatta i de här frågorna skulle sätta er in i hur det fungerar. Jag hoppas verkligen att man tar hemställningsmotionen till sig i kulturutskottet och att man har tid att sätta sig in i frågorna där.

 

En sak som hör till detta ärende är betygsjämförelsen mellan de olika gymnasialstadieskolorna inom Åland. Den är säkert också olika, man har – upplever de studerande det i alla fall – en väldigt sträng betygsvärdering t.ex. i Ålands lyceum och man ställer höga krav, medan det kanske är lättare att uppnå ett högre betyg i de andra gymnasieskolorna. Det här är också en sak som man borde titta på så att betygssättningen skulle bli mera rättvis och att man skulle ha någon form av mätinstrument så att den studerande skall ha uppnått samma nivå för att faktiskt få sitt rättmätiga betyg och på det sättet har man i jämförelsen med varandra, på Åland naturligtvis och också sedan när man söker sig till vidare, faktiskt det betyg som man borde ha.

 

Jag upplever i alla fall att det här är en viktig fråga för att vi skall få goda arbetstagare till Åland. Många av våra ungdomar är väldigt duktiga och kan säkert göra goda prestationer i sina utbildningar utanför Åland i och med att man har höga krav inom skolorna på Åland. Jag hoppas att man tittar på frågan och försöker göra någonting åt den. Det har suttit en grupp nu, som säkert har gjort sitt bästa, jag säger inte det, det har varit tjänstemän som har förhandlat med Svenska skolverkets tjänstemän och de har inte kommit till något bättre resultat, så därför skulle det vara viktigt att man från politisk nivå tog tag i den här saken. Jag hoppas att vår energiska kultur- och utbildningsansvariga ledamot i landskapsregeringen skall kunna ta den här saken till sitt hjärta och försöka gör någonting åt den.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det är en viktig fråga som tas upp i hemställningsmotionen. Jag tror att var och en inser att vill man studera till läkare och det krävs ett medelvitsord på 9,5 är det klart att ribban är högt satt, det är inte fråga om annat. Jag har förstått att man också i Sverige tänker revidera sitt betygsvärderingssystem, så jag frågar huvudmotionären om det är någonting som ni har beaktat när ni har skrivit motionen eller är det kanske någonting som man kan titta på i utskottet?

 

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

De uppgifter som kommer nu men som jag inte tagit del av skriftligt utan egentligen bara hört om i svensk TV är att man skall göra om dels intagningen till gymnasiet, del att hela gymnasialstadiet i Sverige skall bli mera specialinriktad. Vill du bli t.ex. lärare skall du redan när du är 16 år och söker in till ett gymnasium veta att då skall du välja barn- och fritidsinriktning för att kunna läsa pedagogik, utvecklingspsykologi osv. Det är inte beaktat i motionen, så det finns säkert mycket mera som kommer fram när man börjar arbeta med den.

 

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Vi vet hur intresset hos de åländska ungdomarna är när det gäller att studera: en stor majoritet söker sig till Sverige och därför är det en viktig fråga som tas upp i motionen att vi får de kriterier som gäller i Sverige så väl synkroniserade som möjligt med det regelverk vi har här. Jag vill alltså uttala mitt fulla stöd för motionen och jag hoppas att kulturutskottet verkligen tar sig an det som tas upp här på allvar.

 

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag kan bara tacka för det stödet och jag hoppas att det är också är flera än Ålands Framtid som kan stöda hemställningsmotionen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sirpa Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag håller med om att det inte är lätt att komma in på dessa utbildningar i Sverige. Jag vill dock påpeka att alla nämnda utbildningar finns i vårt eget land på svenska. De åländska ungdomarna är alltså inte tvungna att söka sig till Sverige för att studera dessa ämnen.

 

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

I och för sig är det så, men eftersom ltl Sirpa Eriksson är liberal antar jag att valfrihet är ett ord som står högt inom partiet. Det är en alltså en fråga om valfrihet, om man vill välja Sverige skall man kunna göra det, vilket ungdomarna i dag gör. Jag vet inte varför. Säkert är det svenska språket där också som är det avgörande samt resor och mycket annat som gör att det dels sär både billigare och enklare. Jag tror också att en stor bidragande orsak är att när en och flera börjar fara så blir det så att kompisar och alla de gamla nätverk som man hade här under gymnasialstadiet flyttar iväg till en viss studieort och då följer de andra med också.

 

Ltl Sirpa Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag håller med om att det är bra om man får välja studieorten, men ändå återstår det faktum att om man inte kommer in i Sverige kan man också samtidigt söka till riket. Det är mycket viktigt att man kan få den utbildning som man vill ha och då är kanske inte studieortens språk det viktigaste. Det är ändå viktigast att man får det yrke som man vill ha.

 

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Vad beträffar de olika exempel som jag har angett: medicin, juridik, psykologi – jag vet faktiskt inte om det är någon som studerar juridik i Helsingfors just nu – så är det väldigt svårt att klara sig på svenska på de linjerna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Olof Erland:

Herr talman!

Jag kan anlägga ett visst historiskt perspektiv på den här frågan. I slutet av sextiotalet började jag studera i Stockholm och Uppsala; då var vi två ålänningar, Kurt Weber, som senare blev landskapsantikvarie på museibyrån och jag. Orsaken till att det var mer eller mindre obligatoriskt att studera i Helsingfors och Åbo var att vårt studiesystem var uppbyggt på det sättet. Det fanns inte möjlighet att få studiemedel för studier i Sverige eller utomlands. Men om vi ser det historiska perspektivet har utveckling av studier i Sverige varit mycket förmånligt för Åland, man har alltså här kunnat förhandla kontinuerligt egentligen med högskoleverket och med dem som bestämmer betygskraven. Under vissa perioder har det varit kvotering för utländska studerande, under andra perioder har det varit poängsättning och nu är det på nytt reformer på gång i riket och i Sverige och det är reformer här. Landskapsregeringen håller på med reformen av gymnasieutbildningen och jag sitter med i en referensgrupp. Vi har konstaterat att det är viktigt för Åland att försöka uppnå ett enhetligt betygssystem som passar in i både Sverige och i riket, att det kan översättas, att det kan vara jämförbart, att det räknas tillgodo när man skall söka sig in på studier. Det är ett arbete som är viktigt – det pågår reformer i riket som man rapporterar om kontinuerligt – och i dagarna har det kommit en utredning om yrkeshögskola i Sverige, vilket Sverige inte har haft hittills, den här veckan kom det en utredning om gymnasiet som heter Framtidsvägen och där reformerar man gymnasiet totalt. Den socialdemokratiska modellen i Sverige, liksom här, läggs ner och man börjar på en annan linje s.a.s., där yrkesutbildningen värderas upp ganska ordentligt och där den studieförberedande utbildningen har en fristående roll, dvs. man integrerar inte alla gymnasieutbildningar som man har gjort i vissa av de nordiska länderna, så också där kommer man att reformera det hela.

 

Det här är absolut en viktig fråga och vi kommer att få följa den säkerligen under det här året och en tid framåt. Som upplysning kan jag säga att just betygssystemet i det som vi har diskuterat i den politiska referensgruppen skall ta hänsyn till de förändringar som är på gång i Sverige, där man också förändrar möjligheterna till högskoleprov, Komvux osv. att räkna in det. Vi har inte egentligen byggt upp så mycket högskola på Åland som skulle motsvara våra egna studerande, utan det var ett medvetet val från början att vi skall utnyttja omgivningen både öster och väster så långt det går. Jag vill också påpeka när det gäller valfrihet att det finns också möjlighet att studera ute i världen. När jag studerade i England var vi två – och det var en som vi visste om som hade gått den vägen – sedan finns det enskilda exempel på läkarstuderande särskilt som har sökt sig till Tyskland, Danmark USA osv., det blir mer och mer vanligt.

 

Betygsfrågan för åländsk del, där vi alltså själva har behörighet och möjlighet att göra någonting, är en högt prioriterad fråga i landskapsregeringsarbetet. 

 

Vtm Gun-Mari Lindholm:

Talman!

Det var en sak som jag glömde bort när ltl Sirpa Eriksson hade en replik. Det är så att vi har andrat lagstiftningen vad gäller gymnasalstadiets examen från Ålands lyceum – jag är inte säker på om lagen har trätt i kraft redan – under landskapsregeringsledamoten Camilla Gunells tid så att det inte längre skulle vara som det har varit att man tar en gymnasieexamen och sedan en studentexamen, utan allting skulle bli en studentexamen. Men kanske någon annan kommer ihåg bättre om den har trätt i kraft och kan replikera i så fall. Fram tills nu har det varit så beträffande ansökningar till Helsingfors Universitet att där har man inte som enda studieplats/studieenhet i Finland godkänt gymnasieexamen. Detta har alltså ytterligare förvärrat och försvårat, för att inte säga helt omöjliggjort för åländska ungdomar som gått Ålands lyceum, tagit gymnasieexamen, att söka till Helsingfors, dörrarna har varit stängda till Helsingfors universitet, där det studeras juridik, medicin, psykologi och mycket annat.

 

Samma kriterier gäller egentligen för studier ute i världen. Där skall man också ha en nationell examen och nationella examina har varit studentexamen, men det här kanske också reglerades i reformen som kom under den tiden. Vi har inte sett det i praktiken och kanske inte heller fått något svar vare sig från Helsingfors Universitet eller, som jag åtminstone uppfattar det, från utbildningsministeriet som handhar dessa ärenden hur man ser på den åländska studentexamen när det gäller behörighet och nationell examen när man skall söka sig vidare ut. Det har varit ett problem, detta alltså också som en orsak till varför man inte söker sig till Finland utan till Sverige samt längre bort.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag är inte riktigt säker på den ändring som vtm Gun-Mari Lindholm talade om. Men det jag vet med säkerhet är att vi har en överenskommelseförordning mellan Åland och Finland som gäller krav på kunskaper i finska när man går in i högskolor och universitet, dvs. Åland behöver inte ha samma kunskaper i finska som övriga landet. Åländska studerande behöver inte heller avlägga prov i finska när man får sin examen, i normala examina i Finland ingår annars krav på kunskaper i finska. Svårigheterna där är inte så stora, men detta att man helt och hållet skulle ta bort studentexamen och ersätta det med gymnasieexamen kommer jag inte ihåg just nu.

 

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Problemet var att Åbo Akademi och många andra studieenheter godkände avtalet, men inte Helsingfors Universitet. Där var det studentexamen som gällde. Reformen, som jag inte vet om gick igenom och har börjat tillämpas, gick ut på att allting, oavsett om man har gått den dåvarande gymnasielinjen, heter studentexamen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sirpa Eriksson, replik:

Herr talman!

Ungdomarna väljer själva sin gymnasieexamen och valet kan naturligtvis ha konsekvenser på studiemöjligheterna. Jag tycker att det är ytterst viktigt att studievägledarna informerar i god tid vad som gäller, redan i god tgid högstadiet.

 

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det tror jag också att studievägledarna gör, men saken är den att från det att man går på åttan eller nian och börjar fundera var man skall börja gå, vilket gymnasium man skall ta, så har förutsättningarna ändrats, och det vet inte studievägledarna om, det vet inte vi lagstiftare om, det vet ingen, det bara blir så!  Problemet är alltså att kraven ändrar, förutsättningarna ändrar och det tror jag att är väldigt stressande. Jag hade en motion tidigare om ungdomars psykosociala miljö, men det här tror jag att är en väsentlig del av den problematiken, man vet inte vad det är som gäller när man påbörjar sina studier!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Harry Jansson:

Herr talman!

Det är tydligt att Obunden Samling har träffat mycket rätt med sin motion om betygsvärdering, att utreda konsekvenserna av svenska reformer på detta område. Jag begärde egentligen ordet för att gå in närmare på behörighetsfrågan, nämligen det faktum att att ålänningar som bara har ”gymnasieexamen” inte är välkomna till Helsingfors Universitet i och med att inte denna instans godkänner den åländska behörighetsbiten. Jag tror att det är angeläget att kulturutskottet skulle gå in på frågeställningarna och klargöra för hela lagtinget hur det ligger till med den här biten.

 

Med tanke på det replikskifte som var här mellan vtm Gun-Mari Lindholm och ltl Sirpa Eriksson tror jag också att det är oerhört viktigt att utskottet skulle klarlägga när och om det går att få utbildning på svenska i dagens Finland, i synnerhet på de områden som vtm Gun-Mari Lindholm tar upp i sin motion, de verkligt tunga utbildningslinjerna med hård konkurrens, dvs. jurist-, läkarutbildning m.m. I så fall att det är som ltl Sirpa Eriksson säger att det går att få denna utbildning på svenska i dag har det hänt något revolutionerande de senaste åren efter det att jag närmare bekantade mig med de här frågeställningarna. Faktum är att i alla fall tills i dag har jag varit helt säker på att det inte har funnits litteratur i tillräcklig omfattning på svenska språket eller ens på engelska för att få en jurist- och läkarutbildning i dagens Finland. Det är intressant att ltl Sirpa Eriksson nu har fört in nya fakta i den här debatten och därför tycker jag att det är viktigt att kulturutskottet klargör om det stämmer att det har skett en sådan positiv förändring inom utbildningssektorn.

 

Vi skall minnas att redan på åttiotalet under mina studietider gick det inte heller att vid Åbo Akademi få en utbildning på svenska utan man var hänvisad till att läsa finska. Utvecklingen med brist på facklitteratur inom statsvetenskap, offentlig rätt, inom allmän juridik osv. är en utveckling som bara har förvärrats om vi säger så.

 

Jag välkomnar alltså motionen och jag tycker att kulturutskottet har anledning att höra landskapsregeringen vilken beredskap man har och hur långt man har kommit i förhandlingarna med Svenska högskoleverket vad gäller jämförelserna mellan betygssystemen.

 

Det är ofrånkomligt att åländska ungdom vänder sig västerut. Det handlar i mångt och mycket naturligtvis om den studiesociala sidan, som är oerhört viktig och i och med att vi i det dagliga livet lever som en del av Sverige, mentalt, kulturellt, så vad är naturligare än att man söker till en svensk högskola eller ett universitet. Det bör ligga i allas vårt intresse att se till att det inte finns hinder av mer byråkratisk art för våra ungdomar på vägen. Jag tycker att de redan har ett stort ok i och med att många av dem trots allt har ägnat en hel del tid åt det finska språket i skolorna. Vi alla som har tragglat med finskan genom åren vet att satsningen på finskan drabbar andra ämnen och när våra ungdomar sedan skall tävla utanför Åland i konkurrens om högskoleplatser så har de s.a.s. ett handikapp på vägen i och med att de inte har ägnat tillräckligt mycket tid åt de andra ämnena. Det är inte ovanligt att vi får höra att åländska ungdomar tvingas läsa engelska extra för att nå den kunskapsnivå som de svenska kamraterna har nått via utbildningsvägarna. Vi hörde en tidigare debatt här om fysisk fostran i skolan – det är kamp mellan ämnen och därmed också en kamp om elevernas tid. Det här är en svår balansgång för oss alla där språket naturligtvis är en positiv sak genom hela livet, men någonstans skall man ha tid för att lära sig allt det man behöver.

 

Vi bör slå vakt om valfriheten och det gör vi nog bäst genom att se till att Obunden Samlings motion får en ordentlig genomgång.

 

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 3:

 

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion om utökad VVS-utbildning (HM 41/2007-2008) .

 

Talmanskonferensen föreslår remiss till kulturutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Carina Aaltonen:

Herr talman!

Den här motionen handlar mera om utbildning på hemmaplan. Jag förstår mycket väl att man som förälder gärna ser att barnen utbildar sig till högstatusyrken som kanske jurister, läkare, ekonomer eller rentav bibliotekarier, men vi får inte glömma bort de traditionella hantverksutbildningarna som verkstadsmekaniker, elektriker, bygg- och så VVS. Den här motionen handlar just om en utökad VVS-utbildning. Jag tror att de flesta här i salen kan hålla med om att behovet av just utbildade och kompetenta VVS:are är stort, både om man vill ha åtgärder vidtagna på hemma eller om man sitter med i någon planeringskommitté för offentligt byggande osv., så det råder en brist på yrkesutbildade inom VVS-området. Den senaste årens intensiva expansion inom byggsektorn har gjort att man ytterligare märker av efterfrågan. Man kan också konstatera att den tekniska utvecklingen inom VVS-området har förändrats ganska mycket de senaste åren. Nya uppvärmningsformer har tagits i bruk och i dag lämnar fler och fler människor bort oljepannor och installerar andra mer miljövänliga uppvärmningssystem där ganska mycket teknik är inblandad.

 

Vi har nyligen här i lagtinget antagit en lag om energicertifiering. Det behövs en modern miljöinriktad utbildning inom VVS-området på Åland och det skulle också ligga helt rätt i tiden med de politiska strävandena inom energiområdet och detta med hållbar utveckling.

 

Den mest naturliga platsen för en sådan här utbildningslinje vore ju vid Ålands yrkesskola, där man redan sedan tidigare har både verkstadsmekanik- och bygglinjer. Vi har inte haft någon utbildning inom VVS-området sedan början av sjuttiotalet. I dag kan mana få utbildningen genom läroavtal och efter att jag hade skrivit hemställningsmotionen och lämnat in den kunde jag läsa i tidningen om att man nu från landskapsregeringens sida utökar antalet läroavtalsplatser, och det är väldigt bra. Men för att råda bot på bristen på VVS:are borde man inrätta en treårig utbildningslinje eller omvandla en redan befintlig linje, där man också kan fokusera på just det här med eget företagande. Ett område som vi ofta diskuterar är hur vi skall få ungdomar att bli mera intresserade av att bli egna företagare och just som VVS:are är det en ypperlig plattform att starta upp ett eget företag från.

 

Jag tycker också att man borde höja statusen på alla hantverksutbildningar och hantverksyrken.

 

Med anledning av det jag har anfört vill jag hemställa om att man utökar antalet läroavtalsplatser och tillser att utbildningen inom Ålands yrkesskola även omfattar en linje för VVS-utbildning.

 

Ltl Jörgen Strand, replik:

Det här är en mycket angelägen fråga, men jag reagerade på när ltl Carina Aaltonen i presentationen sade att föräldrarna väljer åt eleverna. Min uppfattning är nog att eleverna till största delen väljer sina inriktningar själva. Däremot tror jag att man måste jobba mera med att lyfta fram yrkeskategorierna och visa den attraktivitet och den goda lönesättning som finns inom branscherna. Det tycker jag är en av de viktigaste sakerna för vi kan inte bara ha akademiker i vårt samhälle. Jag tror att vi också tillsammans i den förra landskapsregeringen lade grunden för det utökade antalet läroavtalsplatser och det är bra om landskapsregeringen nu har fullföljt det.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

Herr talman!

Jag vill säga att jag håller med ltl Carina Aaltonen i den här frågan, att det är viktigt att vi får behålla och utveckla hantverksyrkena mer och mer. För att snabbare komma igång är det just läroavtal som man kan starta med. Man måste också komma ihåg att detta hänger ihop med arbetsgivare,  för ett läroavtal måste en arbetsgivare uppgöra ett arbetsavtal. Jag hoppas i alla fall att vi kan tänka på saken och få det igång så fort som möjligt.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

Det vore väl om vi tillsammans, både från oppositionen och regeringspartierna, kunde se till att trygga utbildningen för VVS-området framöver. Just om man tar den här branschen är det ganska mycket pensionsavgångar också som är på gång och som gör att bristen på yrkeskunnigt folk kommer att öka ännu mera. Skall vi utveckla Åland och hela samhället behövs hantverkare och jag tackar för det stöd som ltl Ulla-Britt Dahl visade motionen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Jansson:

Herr talman!

Det här är en mycket väsentlig motion, särskilt dess del två i förslaget, eftersom del ett delvis redan är på gång. Regeringspartierna är också synnerligen medvetna om situationen, inte minst efter den information som vi fick i social- och miljöutskottet under behandlingen av energicertifieringen. Det visade sig bland det digra hörandet vi hade att det här var just den sektor där det var mest brist på yrkeskunnigt folk och det var en talesman som t.o.m. uttryckte sig så här att inom VVS-branschen får vi ta in vem som helst för att överhuvudtaget få jobben gjorda!  Vi vet att det här är en bransch som fordrar ganska mycket yrkeskunskap och kräver kvalitet på genomförandet, alldeles särskilt om man ofta gömmer bort resultatet sedan i byggnaderna, så man ser inte riktigt hur det har gjorts utan först efteråt kan sedan bristerna komma fram och då blir det väldigt dyrt att åtgärda.

 

Ltl Carina Aaltonen nämnde pensionsavgångarna, som i och för sig drabbar alla sektorer, men särskilt i en bransch där man inte har haft utbildning på väldigt länge och där medelåldern är väldigt hög, som det är inom den här sektorn, bland de yrkesutbildade, så blir situationen ännu besvärligare än inom andra branscher.

 

Överhuvudtaget när det gäller de praktiska yrkena på Åland har det varit en period där de har lidit av för mycket satsningar på teoretiska yrken, om man säger så, men också på gymnasialstadiereformen som innebar att det skulle vara treårig utbildning på dem med i princip ett teoriår, ett basår, som följer på den skola de just har gått igenom, grundskolan, där många, särskilt pojkarna, som är engagerade i den här branschen är skoltrötta. Det gör att de också drar sig för den här typen av utbildning. Jag hoppas att kulturutskottet men också regeringen kunde fundera på den gamla svåra frågan om man när det gäller de praktiska yrkena inte kunde ha tvååriga kurser också. Det strider mot principerna i den reform vi genomförde, men för ett visst antal elever från varje 300 personers årskurs finns det ett behov av den här typen av kortare kurser; där är naturligtvis läroavtalsutbildningen bra, men den fordrar ganska mycket av arbetsgivarna och när man har en bransch som VVS-branschen, där det finns alltför lite kunnigt folk blir det jättesvårt att ordna den här lärarfunktionen på företagen. Därför vill jag understryka att det är den andra delen, att inom Ålands yrkesskola förbättra situationen, som är synnerligen brådskande.

 

Jag noterade att ltl Carina Aaltonen här kanske gjorde en liten felsägning när hon kallade den här branschen för hantverksbransch! Det är den inte, men det är de praktiska yrkena som man har orsak att både för ungdomarnas egen skull – vanligtvis pojkar, tyvärr för lite flickor – ha en hel del speciallösningar. Vi har speciallösningar i grundskolan också för dem, så att också i gymnasieutbildningen borde vi ha det.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag skulle vilja ge mitt understöd till motionsställaren men också till det anförande som ltl Roger Jansson höll. Det vi har erfarit i social- och miljöutskottet var korrekt återgivet; detta är ett väldigt stort problem och företagarna lyfte fram det så fort de slapp till, man förväntar sig åtgärder på detta område. Naturligtvis kommer man från regeringen att vidta åtgärder och har diskuterat frågan, men det är roligt att höra att vi kommer att vara ganska ense här i lagtinget beträffande detta.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

Herr talman!

Jag är lite tveksam till ltl Roger Janssons tanke på tvåårig utbildning. Jag tror faktiskt att eleverna behöver denna längre utbildning. Det är ett så pass avancerat yrke i dag inom VVS, mycket teknik, inte bara hantverk, som jag tror också att jag kallade det! Om eleverna har ett paus år kanske de orkar med en treårig utbildning, då tror jag att man kommer att tycka att det är jätteintressant.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Till det talet kunde jag i stället föreslå ett år! Det viktiga är nämligen att få dem utbildade överhuvudtaget, så att de inte på grund av sin skoltrötthet låter bli att utbilda sig helt och hållet. Det finns en inte obetydlig grupp, särskilt pojkar som har det här dilemmat efter grundskolan, att inte vill de egentligen fortsätta, särkilt inte med det första årets teoriutbildning, som också Ålands yrkesskola har att förmedla. Detta gör att de kanske aldrig kommer till det yrkes som det finns ett väldigt underlag för i landskapet och som dessutom, som ltl Jörgen Strand sade här, är väldigt välbetalt och skapar på det sättet goda förutsättningar för dem och deras familjebildning framöver osv. Någon form av avstånd från gymnasialstadiemodellen med tre år obligatoriskt direkt i en följd borde man alltså hitta utöver läroavtalsutbildning. Det här har diskuterats här i salen många gånger och många år, men av någon anledning har det varit svårt att komma till skott.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

Jag reagerade också på ltl Roger Janssons diskussion att man borde ha en tvåårig utbildning. Det är säkert också en ideologisk fråga, men för oss socialdemokrater är det nog viktigt att utbildningen är treårig. De är ungefär 15 år när de börjar utbildningen och efter tre år är man 18 år och då har man körkort osv., kan ta sig till arbetet på ett annat sätt. Man kan utforma en treårig utbildning på många olika sätt, men mycket mer praktik än teori och det vore väl ännu viktigare än att bara se på att det är två eller tre år. Jag tror att tre år är absolut nödvändigt, men en bra anpassning till ungdomarnas nivå.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Det här resonemanget betyder alltså att man skulle ha gymnasialstadieutbildning som någon slags förvaringsplats för att ungdomarna skall bli tillräckligt gamla när de kommer ut, en mycket långsam takt på inlärningen m.a.o. För att man skall ha en långsam takt skall man då lära dem en massa teori som de aldrig har någon nytta av i sitt liv. Nej, jag tror inte att det kan vara någon ideologisk skillnad, utan alla måste vara överens om att vi vill att alla våra ungdomar skall ha en en grundbildning och sådana som är bara intresserade av praktiska yrken skall få en så praktisk utbildning som möjligt. När jag var i de åren åkte pojkarna ut till sjöss när de var 16 år. De mogna snabbt av det naturligtvis, andra jobbade på byggen osv., man mognade snabbt av det; jag tror inte att dagens ungdom är annorlunda.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

Nej, en förvaringsplats skall en treårig utbildning absolut inte vara, men man öppnar andra möjligheter; när ungdomarna väl har mognat kanske de kommer fram till att de vill fortsätta studera till ingenjör eller till något annat framöver och då har man den här basen som en treårig gymnasieutbildning utgör. När det gäller definitionen hantverksyrken anser jag nog att man skall kunna kalla en VVS:ares yrke för ett hantverksyrke, för man jobbar väldigt mycket med händerna. Däremot kanske det i dag är en inriktning som mer och mer blir teknisk och man måste kunna väldigt mycket med beräkningar och sådant för att kunna utföra sitt yrke.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jag tror inte att vi får generalisera överhuvudtaget när det gäller frågor här i samhället. Det var en pensionsdebatt igår där det är farligt att generalisera. Nu har vi en ungdomsutbildningsdebatt där det är farligt att generalisera. Jag har alltså inte talat om att man skall skrota systemet med tre års gymnasialstadieutbildning, det har alla hört här, utan det kan röra sig kanske om 2-3 procent av årsklasserna och de kommer aldrig att fortsätta med högre utbildning. Frågan är bara om man kan få någon utbildning åt dem överhuvudtaget. Det kan att de sedan i vuxenlivet någon gång vill gå vidare, men då måste de nog i allmänhet förkovra sig på nytt, för det som de fick sig till livs teoretiskt när de var 16 år har nog fallit i glömska för länge sedan, om de någonsin lärde sig det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Olof Erland:

Talman!

Det finns en klassisk reklamslogan på Åland inom VVS-branschen som de flesta säkert känner till, jag skall inte nämna företagets namn, men säkert är det också känt, kalla det x-on som sade i sin reklam, att rör det rör så rör det x-on! Det var alltså VVS:s slogan. Om jag tidigare har gått tillbaka i historien så gör jag det igen – det är tydligen så att man gör det om man har noterat vissa saker – dvs. om vi tar VVS som yrke, så när man började få varmvattensystem i husen var det behov av yrkeskunskap, om man nu kallar det hantverk eller inte. Det är som är ganska remarkabelt om man själv är teknolog var att den här kunskapen var oerhört avancerad egentligen. Det är inte bara att ta några rörbitar och svetsa ihop dem, utan det är mycket noga med dimensioneringen, med isoleringen, med längden på rör, höjden på hur högt man skall pumpa vattnet, pumpsystem, cirkulationspumpar. Gamla värmesystem blir naturligtvis föråldrade och går sönder osv., så det är ändå så att det finns en lång erfarenhetskunskap, det som man brukar kalla tyst kunskap i den meningen att det går att skriva ner det i en instruktionsbok att säga att så här gör du, utan det krävs praktik, man skall vara med när någon som kan det gör det. Det här lever kvar i många av yrkena, men det som kommer till är att man också bygger upp stora system när det gäller reservdelar, när det gäller leveranser, när det gäller elektroniken, styrsystemen i det hela och så kommer det in sådana saker som marknadsföring och ekonomi.

 

Det här visar att på många områden behöver vi diskutera yrkesutbildningen, den som alltså inte ges av företagen själva utan ges organiserat av utbildningsinstitutioner, alltså landskapsregeringen. Då har vi flera yrken: snickare, VVS:are, elmontörer osv., som alla omfattas av detta. När vi nu i referensgruppen diskuterar om yrkesutbildningen är det i alla fall för min del väldigt mycket det här att hur skall man få yrkesutbildningen känd för dem som inte har varit ute i yrkeslivet. Ltl Carina Aaltonen sade när hon presenterade hemställningsmotionen att statusyrken är sådant som läkare, jurister osv. Och så är det på många håll, men då skall man också tänka på att de som går studieförberedande linjer och blir akademiker lika ofta blir arbetslösa i dag. När det gäller akademiska yrkena måste man räkna med att man tar en risk i de yrkena att bli arbetslös. Skulle man säga att en ung flicka eller pojke i dag: vill de ha ett avancerat, modernt arbetsyrke, där det finns en stor efterfrågan på arbetsmarknaden och där man har en väldigt kvalificerad kunskap som efterfrågas, ja, då skall man bli svetsare. Det är ont om svetsare. Svetsare är ett avancerat yrke. Med den här utgångspunkten tycker jag att yrkesutbildningen bör bli ett yrke med högre status. Det gäller också andra liknande yrken som utformare av konsthantverk och hantverksprodukter osv., snickeri och liknande. Man har ofta diskuterat varför det inte finns båtbyggare på Åland – det finns förstås några – men där har Estland t.ex. lyckats bättre genom att man har låga löner.

 

Det var någon som pratade om Struktur-07 här. Jag blev mycket bekymrad om den skall vara utgångspunkt för debatten. Orsaken bland många som har diskuterat Struktur-07 är just det att man skulle mosa ihop alla yrken och då blir det ingenting av någonting, om man nu skall hårdra det. Därför skall man se, precis som framtidsvägen i Sverige, studieförberedande är en typ av kunskap, yrkeskunskap är en annan typ av kunskaper, det är inte fråga om status utan det är fråga om att man skall anpassa sig till dels elevernas förmåga och behov och dels samhället. Många, många som intresserar sig för teknik är också intresserade av VVS; det är alltså ett av många klimatyrken i dag, så det borde vara intressant. Jag vet inte i detalj, men jag hörde på radion en företrädare för VVS-branschen som sade att det är en utbildning på gång; det finns ett stort behov av att man nu arrangerar en utbildning, det känner jag inte till närmare, men jag tycker det är jättebra om man dels gör kurserna där företagen är med men också kommer igång med höjningen av statusen på vår egen yrkesutbildning, det är viktigt.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Det var ett mycket intressant anförande av ltl Olof Erland, speciellt intressant var hans syn på den s.k. yrkesutbildningen. Men sedan verkar uppfattningen om Struktur-07 nog faktiskt vara lite mosig i huvudet på ltl Olof Erland. Han sade att man mosar ihop alla yrken. Så var det inte, utan de yrkesförberedande linjerna och yrkesutbildningslinjerna är kvar, men inom samma struktur så att man inte skulle ha behövt skilja åt eleverna. Den som går yrkesutbildning skulle också ha kunnat ta fördjupande kurser inom den studieförberedande linjen och tvärtom. Det skulle ha gett eleverna stor valfrihet. Nu blir det så, som det alltid har varit, att man tidigt skall välja inte bara utbildning utan också möjlighet till fortsatta studier.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Talman!  För min del diskuterar jag ltl Carina Aaltonens motion om VVS-utbildning.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Det gör vi alla! Jag tycker att det som ltl Olof Erland presenterar om den referensgrupp, där han sitter för att utveckla gymnasialutbildningen och hänvisar till Sverige i stora drag är detsamma som ligger till grund för Struktur-07. Det är väl bara att titta lite djupare i historien så ser man att ingenting är nytt under stjärnorna!

 

Ltl Olof Erland, replik:

Talman! Det kan hända att jag efter ett par dagar i Bryssel är ”lite mosig i huvudet”, men Struktur-07 tänker jag inte ta upp till något reformprojekt utan det hörde till det forna partiet i regeringen

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 4:

 

Ltl Göte Winés m.fl. hemställningsmotion om fond för idrottsutrustning. (HM 66/2007-2008) .

 

Talmanskonferensen föreslår remiss till kulturutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Göte Winé:

Herr talman!

Enligt uppgifter av Åland idrottsförbund har vi ungefär 14.000 utövare av idrott på Åland. Uppgifterna är inte exakta utan det en är högst preliminär uppskattning av idrottsförbundet. Enligt Ålands idrottsförbund är ca 65-70 procent av dessa 14.000 personer ungdomar under 18 år, vilket är en bra siffra som vi skall vara stolta över. Samtidigt blir jag lite fundersam när jag läser ÅSUB-utredningen. Ekonomisk utsatthet och social trygghet på Åland över att av ensamförsörjarna med barn under 18 år 2004 låg 46 procent av dessa under den relativa fattigdomsgränsen. Jag håller på mycket inom idrotten som ledare och har märkt att materialet blir bättre, det blir finare, det skall vara högre kvalitet,  men desto kortare varar de. Kvaliteten är sådan att man skjuter hårdare, man dribblar lättare, men tar jag t.ex. innebandyn så går klubborna lättare av. I dagens läge ligger innebandyklubborna runt 30 euro. Man kan garanterat säga att det går två-tre klubbor per år. Redan där är man uppe i 100 euro per år. Om de väljer att bli målvakt så ligger utrustningen över 200 euro per år. Är man en ensamstående mamma eller pappa med två barn som håller på med innebandy så kan det bli en ganska dyr siffra på det sättet, om man säger att det ligger upp till 300-500 euro per år.

 

I hemställningsmotionen om en fond för utrustning gäller det inte själva verksamheten. Verksamheten får nämligen PAF-medel och med det menar jag att de skall kunna ha låga medlemsavgifter så att alla skall kunna idrotta. Idrotten bör vara tillgänglig för alla och tänker man ofta på att man skall kunna fara och man skall ha råd med medlemsavgifter och träningsavgifter, men samtidigt tillkommer utrustningen och det är den som inom vissa idrotter kan bli dyr. Jag har också fått uppgifter från nätet där jag lade märke till att FSI, Finlandsvensk idrott, har ett projekt, men de riktar sig till föreningar. Det är ett annat alternativ som de har, men det är också en viss skillnad om man tänker på att Finland är lite större än Åland. I Sverige startade den socialdemokratiska regeringen projektet Handslaget 2003 och med projektet ville den svenska regeringen att idrottsrörelsen ge ambitionen att nå alla barn och ungdomar, alla som vill skall ha möjlighet att vara med inom idrotten och känna sig välkomna oavsett kön, etnicitet, religion, fysiska eller psykiska förutsättningar, social och ekonomiska bakgrund. Det räcker inte bara med att öppna dörren för dem som kommer in utan de som redan finns inom idrotten måste också känna sig hemma och vilja stanna kvar. Till det skulle jag vilja tillägga: och har råd att vara med, för det är en viktig sak att man skall kunna fortsätta. Den nya regeringen har varit lite mera försiktig; visserligen har det ändrat namnet, men det är i stort sett samma sak och man har det bara ett år i taget.

 

Det är ganska viktigt att det finns möjligheter till ekonomisk hjälp för att kunna fortsätta med idrotten. Vi har tidigare haft en jättebra debatt om psykosociala miljöer. Det här är någonting som kan hindra att barn börjar känna sig ensamma, utsatta på det sättet, man får genom idrotten ofta en stor social trygghet. Man skall alltså försöka uppmuntra och ge möjligheter till att kunna finnas och vara med inom idrotten. Vad jag har förstått finns det också möjligheter  för unga musiker att söka stipendier från kulturdelegationen, vilket jag tycker att är jättebra. Det här skulle vara en motsvarande sak inom idrotten.

 

Det är angeläget att det skulle finnas en fond för stipendier för inköp av utrustning så att alla får möjlighet att utöva just sin idrott. En fond skulle ge dem möjlighet att utöva den idrott som man har störst intresse av. Har man det är det en bra sak för hälsan, vi har tidigare behandlat en motion om mera gymnastiktimmar, vilket jag också tycker att är en bra idé. Det här är också någonting som man kan uppmuntra till att få fler att aktivera sig inom idrotten på fritiden. PÅ det här sättet skulle inte heller talang förloras på grund av ekonomiska skäl utan det här är någonting som skulle främjas.

 

Herr talman!

Med hänvisning till det anförda föreslår vi att lagtinget  hos landskapsregeringen hemställer om att tillsammans med Ålands idrottsförbund inrätta en stipendiefond för inköp av idrottsutrustning samt att fonden skulle styras av Ålands idrottsförbund.

 

 

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Det här är ett av de mest socialistiska förslagen jag har hört talas om! Personligen har jag jobbat hela mitt vuxna liv, vill jag påstå, inom idrottsrörelsen och jag har inte upplevt det här som något problem utan föreningarna organiserar själva sina bytesbörser. Det finns en välvilja i föreningsstyrelserna att hjälpa människor som har det lite svårare. Men att börja införa någonting som är relaterat till inkomsten! Tänk vilken byråkrati när alla föräldrar skall börja redovisa hur mycket de tjänar för att barnen eventuellt skulle kunna få en klubba eller någonting! Det här sköter idrottsrörelsen mycket bra i dag och jag tycker inte att man skall lägga sig i det. Sedan kan man fråga var gränsen går; om min dotter är intresserad av hästhoppning och inte har råd att köpa en häst, skall hon då få den av samhället? Nej, den här socialismen betackar jag mig för!

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Det verkar som om ltl Jörgen Strand blev lite upprörd, nog på felaktiga grunder. Jag har inte nämnt någonting om att det skulle vara inkomstbeprövat. Det är helt enkelt så att det skall finnas en fond där man kan söka medel. Jag vet att ltl Jörgen Strand har jobbat med fotboll och inom kommunen där det har rört sig mycket ungdomar, men det har också kommit till min kännedom om ungdomar som har slutat med idrotten på grund av att föräldrarna inte haft råd. Det finns faktiskt sådana personer. Det är inte länge sedan ÅIF:s verksamhetsledare Jaani Westerlund i media nämnde att det här skulle vara en bra sak. Vi vill helt enkelt hjälpa dem som har det svårt och håller på med idrott.

 

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Vi delegerade skötseln av sådana här frågor till idrottsförbundet. Min uppfattning från hela mitt vuxna liv inom idrottsrörelsen är att det här sköter man bra och jag känner inte till någon som har behövt sluta med sin idrott bara för att man inte skulle ha haft någon klubba. Det ordnar föreningen. Att sedan säga att man inte vill byråkratisera det här! Hur skulle man värdera dem som eventuellt skulle få fotbollsskor, en klubba eller en häst, en motorbil eller vad det kan bli i förlängningen? Nej, låt idrottsrörelsen sköta det här och vi som politiker lägger oss inte i det.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Det skulle inte ingå hästar och bilar – nu vill man se det hela svart! Vi pratar om idrottare och att ge dem bättre möjligheter. Det är ofta så att vill du gå med i en ridklubb får du ofta tillgång till en häst, så här är det bara det tt man vill se problem och man vill inte hjälpa. Här ser vi nu att det är lite skillnad, ltl Jörgen Strand säger att han har inte kommit på någon, nej, kanske inte bland hans väljare, men bland mina väljare finns det sådana som inte har råd!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det är väl så att man kan ha invändningar mot alla förslag om man vill, men jag upplever att i botten finns det en sund inställning som lite sammanfaller med den motion som jag hade tidigare, dvs. att man skall försöka få så många som möjligt att röra på sig. Den här motionen kanske lite mera tar sikte på elitidrott än vad mitt förslag gör. Det sägs i motiveringarna: ”Många familjer, särskilt ensamstående, har inte råd att bekosta den utrustning som krävs för träning och utövande på högre kräver.” Vi hörde just i replikskiftet att det finns olika uppfattningar om det är så. Jag säger öppet och ärligt att jag har inte den kunskapen, jag tror att det kan vara som motionären säger, men det borde utskottet titta på först och kommer utskottet fram till att det är så kan man väl se om det här kan vara ett förslag lika gott som något annat.

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Jag kan hålla med om att ltl Anders Erikssons motion vände sig till alla elever, eftersom alla barn går i skolan och då blir det så att alla nås av den motionen.1 Här är det fråga om att man väljer ett intresse som man vill hålla på med på fritiden och få en meningsfull fritid. Jag understöder ltl Anders Erikssons tanke att utskottet kan titta och se vad som finns, men det har kommit ett önskemål från Ålands idrottsförbund så det är angeläget.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det blev i det tidigare replikskiftet lite oklart för mig vad som var ltl Göte Winés infallsvinkel för motiveringarna sägs det bl.a. att ensamstående föräldrar kanske inte har råd att låta sin barn idrotta och det anser jag att är olyckligt och det är ett problem som man behöver göra någonting åt. Samtidigt sade ltl Göte Winé att han ville inte ha det inkomstprövat, så det är lite oklart för mig vad man riktigt åsyftar. I varje fall kan vi låta kulturutskottet se på om det här verkligen är ett problem, kommer man fram till att det här ett problem, så vill jag uttala ett stöd för motionen. Jag har inte den insikten att jag kan säga att det här skulle vara rätt väg att gå, men vi har definitivt ett problem som man måste försöka lösa på ett så bra sätt som möjligt.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Ganska långt är ltl Anders Eriksson och jag överens om att man behöver titta på detta. När det gäller min anmärkning att det inte skall inkomstprövas menar jag att där går gränsen. Har man det svårt ekonomiskt och skulle vilja fortsätta med sin idrott men man har inte ekonomiska möjligheter skall man kunna ha möjlighet att få hjälp härifrån. Tydligen finns redan en sådan här fond, t.ex. så att man kan söka musikinstrument, men jag hoppas att kulturutskottet ser på motionen seriöst och inte kommer med förutfattade meningar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Olof Erland:

Talman!

I en diskussion om det nya lagtingets karaktär häromdagen var vi några som kom fram till den tanken att det är ganska lite ideologidebatt. Men den motion som ltl Göte Winé för fram är, om man så vill, mycket ideologisk. Om vi utgår från att det är ett faktum att människor är rikare och fattigare och en del människor är fattiga på ett sådant sätt som gör att deras barn inte kan utöva sådan verksamhet som de borde kunna utöva så kan man tänka sig rent ideologiskt olika lösningar. Det ena är naturligtvis att samhället tar hand om det här och reglerar, fördelar, utrustning i det här fallet, det andra är att man ger pengar, förmodar jag, för att bygga upp en fond hos någon organisation, alltså en stipendiefond i det här fallet. Min tanke var nog när jag hörde presentationen och när ltl Göte Winé sade att ”mina väljare har inte råd”, att har ltl Göte Winé tänkt på vad det allmänna avdraget har betytt för ltl Göte Winés väljare, de som har låga löner, jämfört med dem som har höga löner? Jo, en klar omfördelning av resurser till förmån för de högavlönade, man brukar ibland lite tillspetsat kalla det för rikemansavdrag. Då vill jag säga att med min ideologi har jag absolut ingenting emot att de som jobbar, tar risker och tjänar pengar, får behålla en större del av den kakan. Jag tycker samtidigt att när socialdemokraterna satt på regeringsmakten borde man ha utgått från den utredning som gjordes och som bekräftade det som man nog egentligen har vetat länge, att det finns en rätt så stor grupp människor, familjer, hushåll på Åland, som inte har råd, om det sedan är ltl Göte Winés väljare, det vet inte jag, men om man tänker sig det att vi har ett samhälle som är mycket välbärgat, mycket rikt, där inte alla har råd att ge den utrustning som behövs för normal verksamhet, så borde man tänka på det sättet att då har vi en sådan inkomstfördelning att inkomsterna för en del inte räcker till för det vi tycker att borde vara rättvist. Man kan naturligtvis diskutera var gränsen skall dras mellan t.ex. musikutövande och idrott. När jag var ung var det nog inte normalt att man fick ett musikinstrument bara för att man tyckte att man ville det, utan man fick köpa billigt, begagnat och sekunda varor när man skulle sätta igång och försöka musicera. Med idrotten kan det vara så att det är sådant som är avancerat, t.ex. att köpa en häst är naturligtvis inte för var och en. Där måste man också ställa sig den ideologiska frågan: Vem är det som skall prioritera? Skall samhället prioritera, skall idrottsorganisationen prioritera, skall familjen prioritera? I det här fallet för man alltså över det till en stipendiefond, men vem är det som betalar! En familj kan naturligtvis om man har en viss inkomst – jag vet inte vad en häst kostar – och om en normal familj prioriterar att barnet skall få rida, så kanske man kan ordna det med en normal ekonomi. Här har ltl Göte Winé en uppgift att följa sin ideologi och utgå från det som han själv nämnde, att hans väljare har inte råd. Kom med förslag då på hur man skall få bättre råd till det som vi anser att skall vara rimligt!

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Mestadels pratade jag om en fond för idrottsutrustning och inte det allmänna avdraget, men tydligen är det fritt att debattera om vad man vill! ltl Olof Erland frågade ”vem är det som betalar”? Skulle det göras genom en fond skulle jag ha därigenom en uppgift att samhället går in. Det är inte så länge sedan som ltl Olof Erland talade om det sociala systemet och om dem som faller utanför samt att man borde titta över den sociala servicen för vissa som ligger på gränsen. Då nämnde jag förebyggande utkomststöd. Här är det faktiskt så att man kan gå in privat och betala in pengar till fonden, om man fyller jämnt och sådant och donera pengar; därigenom kommer det in privat initiativ än bara samhället betalar.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Talman!

I vårt samhälle finns det absolut inga hinder för privata initiativ att bilda en fond. Om det skall gå via lagtinget har jag svårt att se. Men jag tycker att ltl Göte Winé skulle fundera på det här med det allmänna avdraget, som jag i och för sig tycker att har många stora förtjänster. Om det är så att folk inte har råd, skall man då förvänta sig att det bildas privata fonder eller tror ltl Göte Winé att avdraget för dem som inte har råd har någon betydelse om man skulle få ett större avdrag, t.ex. om man säger att skatteavdraget skulle vara minst 200 euro, som jag har för mig att var förslag i en motion när avdraget diskuterades? Skulle dessa 200 euro ha någon betydelse?

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Jag kommer inte att debattera om det allmänna avdraget utan jag kan bara berätta för ltl Olof Erland att er regering sitter på finansministerposten, driv gärna igenom det nu, ni har alla möjligheter, det nya ledarskapet, visa var vi skall få mer pengar i plånboken! Vi har inte sett någonting ännu. Vi får titta efter om ltl Olof Erland eller jag har rätt och om jag sade att mina väljare har inte råd. Jag sade att vissa av mina väljare har inte råd. Man skall inte dra alla över en kam. Generaliseringen kan ltl Olof Erland gärna ta i något annat ämne!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Jörgen Strand:

Herr talman!

Jag skall inte förlänga debatten, men jag vill precisera några saker som jag inte hann med i replikskiftet. Jag anser att samhället i dag ställer upp på många olika sätt via idrottsförbundet, via avlyftande av hyror och liknande åtgärder som gör att i stort sett alla ungdomar i dag kan idrotta på lika villkor, oberoende om man är fattig eller rik, frisinnad, sosse eller liberal. Säkert kan det finnas någon enskild person som har drabbats av problem. Min uppfattning är däremot att vi inte på grund av det skall skapa generella system med inkomstbeprövning och liknande inom ramen för detta. Min erfarenhet från föreningslivet är ganska stor och de här frågorna löser man när de kommer styrelser och ledare till kännedom. Jag har varit med i flera diskussioner om det här och jag tänker inte gå in på detaljer – jag vill inte avslöja någon enskild – men när man har fått problemen till kännedom har man löst frågan och man vill absolut inte att ungdomarna i fråga skall bli utpekade som någon som måste komma och begära vissa privilegier utan man agerar enligt min uppfattning mycket solidariskt utgående från de fina resurser som samhället har givit. Att ytterligare börja med någonting som idrottsrörelsen själv sköter tycker jag är fel.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Ltl Jörgen Strand sade i sitt anförande att när föreningen får vetskap om det. Men det är ibland så att ungdomarna inte ens får möjlighet att börja. Vi behöver inte börja diskutera ideologi, men vi vet att inkomstklyftorna ökar, vi får alltfler som blir rikare men samtidigt alltfler som har det jättesvårt ekonomiskt och det är dem jag vill hjälpa. Jag vet också att man kan få pengar genom förebyggande utkomststöd, som ltl Jörgen Strand kanske föredrar! Det är prövningsbart, så det får inte alla i alla kommuner och här har vi en liten orättvisa, vem får det förebyggande utkomststödet, vem får det inte. Det här är egentligen en sak för att att hjälpa några och det skulle vara jättebra, man kan se möjligheten utan samhällsstöd när det har byggts upp. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Ltl Göte Winé tar upp många olika saker, men min mening är att vi inte skall lägga oss i någonting som idrottsrörelsen själv klarar av att hantera. Min uppfattning är att när man vill börja idrotta kan man idrotta på lika villkor och jag vet att någon som jag känner, och jag har 30 års erfarenhet från idrottsrörelsen, inte skulle ha kunnat vara med på grund av att det fattats någon utrustning, utan då har man löst den frågan inom föreningen.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Jag kan också berätta att jag har trettioårig erfarenhet av idrotten, både som aktiv, som ledare och som styrelsemedlem. Jag har också erfarenhet av tio år som fältarbetare, där jag också har stött på fall när man har pratat om intressen, men där det har kommit en kommentar ”men tyvärr har vi inte råd med det här”. Det är dessa få jag skulle vilja hjälpa; vissa har vi kunnat hjälpa tack vare ett snälla , tillmötesgående och förstående socialkansliarbetare, vissa har fått nej. Jag behöver inte gå in på detaljer hur det har gått, som ltl Jörgen Strand sade i sitt anförande och som jag har respekt för. Men vi måste ändå våga kunna se på om vi kan hjälpa lite och alla vill vi ha ett rättvist samhälle.

 

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Man skall inte gå in och reglera och styra i sådant som idrottsrörelsen klarar själva.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 5:

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion om införande av resultatlön för lärare. (HM 8/2007-2008).

 

Talmanskonferensen föreslår remiss till kulturutskottet. Godkänt. Diskussion.

Ltl Anders Eriksson:

Herr talman!

I den här hemställningsmotionen hemställer vi om att landskapsregeringen ges i uppdrag att införa resultatlön för lärare som medverkar till att eleverna presterar goda resultat.

 

Det brukar heta att om man föreslår någonting nytt skall man berätta varför och hur det skall genomföras. När det gäller varför: kräver den globaliserade och konkurrensutsatta marknad som nu gäller hög kompetens för att vi skall hänga med. För att vi skall hänga med gäller det att ha bästa tänkbara utbildningssystem. Det gäller att ha bästa tänkbara utrustning. När det gäller den biten tror jag att vi är bra rustade när det gäller lokaler, när det gäller datorer och vi noterade tidigare här under eftermiddagen att vi också säkert kommer att få förbättringar när det gäller fysisk aktivitet för att på det sättet främja studieförmågan. Vi vet också när vi pratar om utbildning att den absolut viktigaste resursen är lärarkrafterna och likaväl som i alla yrkesgrupper finns det också lärare som visar större engagemang än vad andra gör. Då tror vi motionärer att det är viktigt att man har en uppmuntran till dem, men att man också har en typ av morot för att få ännu mera engagemang till stånd. Det är alltså svaret på frågan varför och det är mot denna bakgrund som vi tycker att det skulle vara intressant att undersöka möjligheterna att införa en resultatlön för lärarna i förhållande till det resultat eleverna presterar.

 

När det sedan gäller frågan hur, dvs. hur skall vi gå tillväga? skall jag öppet erkänna att vi inte har färdigt, fullständigt genomarbetet förslag. Men det är så med hemställningsmotionerna att de går ut på att lansera nya idéer som är så pass bra att t.o.m. ett stockkonservativt regeringsblock inser att den här är så bra att den här kan inte motstå att understöda. Och det här, herr talman, är just en sådan motion!

 

Så till frågan hur man skall mäta detta. Vi lanserar ett antal idéer i hemställningsmotionen, men jag erkänner igen att vi är medvetna om att det är svårt, det är inte så lätt att få ihop den här ekvationen. Att bara basera resultatet i förhållande till betygen skulle ju slå snett, det blir då så att läraren indirekt medverkar till att de själva påverkar sin lönesättning, men det kan vara en variabel. En annan variabel är att man bygger upp ett testformulär, uppbyggt enligt läroplanen som eleverna skulle fylla i för att man på det sättet får ett mått på kunskapsnivån. En tredje  modell som vi nämner är att man skulle ha någon typ av rangordning från lärarkollegiet. Jag har noterat när jag har pratat med folk inom utbildningsväsendet att lärarkollegiet är troligtvis det som bäst vet hur respektive lärare lyckas i sitt arbete.

 

Jag hoppas också att debatten kan bidra med ytterligare förslag. Jag tror att det är bra när det dyker upp nya idéer om vi kan ha så pass mycket spänst och så pass mycket nytänkande att vi redan här under diskussionens gång ytterligare kan förbättra goda idéer – som jag är helt övertygad om att ltl Barbro Sundback bl.a. kommer att göra!

 

Motionen tar sikte på att goda resultat skall premieras, men jag vill understryka att de finns elever som har stora svårigheter och vi vet att de lärare som lägger ner stora ansträngningar för att hjälpa till där också måste uppmärksammas men då på ett annat sätt. Det vill jag säga fast vi inte tar upp det i motiveringarna att det är också viktigt att man har fokus på det.

 

Vi tycker, herr talman, att tidpunkten också är rätt när det gäller detta. Vi noterar nämligen att målsättningen är att man från 1 augusti 2009 skall försöka införa ett årsarbetssystem. Vi har ett relativt nytt tjänstekollektivavtal klart där det finns en option på att arbeta fram ett nytt avtal för lärarna. Det är någonting som har diskuterats i många sammanhang; bl.a. Struktur-07, som man tydligen inte får nämna mera, tog också sikte på det. Det finns en arbetsgrupp som har jobbat med dessa frågorna; jag har förstått att årsarbetssystemet blir ett helt nytt system, men ett system som leder till att man får större flexibilitet, att man kan använda lärarkrafterna mera flexibelt och att det framför allt reder upp i den djungel av avtal som finns inom lärarsektorn. Också i kollektivavtalen som jag nämnde har jag förstått att det finns en pott undansatt för ett arbetsvärderingssystem, men det är den potten som jag tycker att man kunde snegla på lite också vad gäller det här förslaget..

 

Herr talman!

Jag hoppas att vår nya samarbetspartner ltl Olof Erland kan backa upp motionen med lite mera akademiska aspekter än vad jag förmår att prestera!

 

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Precis som ltl Anders Eriksson säger finns det ”öppningar” i resultatet av den avtalsrörelse som har funnits och vi skall införa ett årsarbetstidssystem tillsammans med övriga parter. Då är det intressant att diskutera hur man kan utforma de här sakerna. Jag förstår grundmekanismen och omfattar också det att man skall försöka sporra till att också lärarna skall utföra ett så bra arbete som möjligt. Hur man sedan når dit är en annan sak, men hur mycket jag än funderar på den här saken kommer jag fram till det som också ltl Anders Eriksson sade, att hur skall man mäta detta? Jag hade hoppats på att vi skulle få lite mera kött på benen under debatten – det kanske kommer mera intressanta förslag – men jag ser inte helt klart hur man skall göra detta. Elever är individer och det är svårt att jämföra dem med varandra, så det finns problem här, men det är en intressant diskussion.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det är intressant att finansministen engagerar sig i debatten och också bekräftar det som jag sade, att det finns möjligheter att göra någonting. Samtidigt ger jag finansministern rätt i att ”den svaga punkten” i det här förslaget är just att hur skall man mäta detta? Vi har ganska grundligt studerat EU-frågor så jag har inte riktigt hunnit jobba med den här frågan den här veckan, men medan den ligger i kulturutskottet skall vi också se till att leverera lite förslag därvidlag. Av de förslag som vi listar i motionen tror jag personligen att det här med testformulär är det som kanske skulle vara det bästa sättet. Som vi säger i hemställningsmotionen, skulle de lärare som tar initiativ och som tar ett ökat ansvar och som gör någonting utöver det vanliga kunna stimuleras ekonomiskt på ett eller annat sätt. Det är viktigt om man skall höja lärarnas status och om överhuvudtaget skall få in mera dynamik inom utbildningsväsendet.

 

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Just detta med att värdera resultaten blir oerhört svårt. Ett testformulär kanske låter enkelt och som ett bra sätt att genomföra det på, men det får inte finnas den minsta risk – om man går in för resultatlön i någon form – att själva testet för att uppnå en högre ersättning som lärare blir huvudmålet. Att ge en god utbildning på bred front åt eleverna så att de kan möta de utmaningar som finns i samhället är ändå grundmålet. Hur man än väger det här mot varandra blir det inte särdeles lätt, men diskussionen i sig kan medföra att man på något sätt kan ta in några delar i arbetet.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Själva grundtanken i hemställningsmotionen är att ytterligare stimulera engagemanget inom skolvärlden, att få en ekonomisk morot så att vi får en ännu bättre utbildning än vad vi har i dag. Det hoppas jag att de flesta kan vara överens om att är en god målsättning. Sedan kan vi alltid ha olika åsikter om hur vi skall uppnå målsättningen. Vi skriver i klämmen att landskapsregeringen skall ges i uppdrag att införa resultatlön för lärare. Vi skrev inte att landskapsregeringen skall utreda frågan för då känner vi en oro att kommer man en liten bit på vägen blir det kanske bara utredningar och ingenting mera. Samtidigt, finansminister Perämaa, sade jag öppet och ärligt att tanken är inte hundraprocentigt färdigt tänkt utan vi hoppas på hjälp från övriga håll och vi hopps också att landskapsregeringen hjälper till så att vi får någonting bra till stånd, för vi vill alla ha en bra utbildning, eller hur?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman!

Det är på sätt och vis en fantasifull motion och ett roligt initiativ, men jag skulle nog vilja hålla mig till det formella i första hand. I klämmen sägs det att ”landskapsregeringen ges i uppdrag att införa resultatlön”. Det skulle alltså, om jag förstår motionärerna rätt, gå till så att om en majoritet här i lagtinget anser att vi skall ha resultatlön för lärarna skulle vi besluta så och så skulle regeringen införa det!  Det avslöjar en stor okunskap om hur vårt system är uppbyggt; vad gäller lärarnas löner och hur de är uppbgyggda samt vilka beslut som fattas om dem så är de delegerade till arbetsmarknadens parter. Det är alltså representanter för lärarorganisationerna och landskapets representanter som avtalar om det. Och så tycker jag att vi skall fortsätta att ha det. Det skall inte vara några ensidiga beslut från lagtinget eller några andra patroner som beslutar om hur de underlydandes avlöning skall gå till.

 

Att politiker fattar beslut om lön är ett vanligt förekommande missförstånd. Vi har haft demonstrationer här t.o.m. i lagtinget där yrkesgrupper har demonstrerat för högre löner och sedan har ledamöter i populistisk anda skrivit motioner om hur man skall ta upp mera pengar för att på det sättet tillfredsställa de missnöjda gruppernas krav. Det är inte så det går till, utan det som är väldigt betecknande för det som vi kallar den nordiska modellen är att löneförhandlingarna är delegerade till arbetsmarknadens parter. Jag anser att den här motionen inte kan godkännas och bör inte godkännas av det formella skälet.

 

I själva sakfrågan kan man säkert ha synpunkter både på det enda och det andra, men det förefaller kanske som om motionärerna skulle vara inspirerade av den svenska skoldebatten. Tänker man på våra skolor och prestationsnivån är den hög och det är kanske andra omständigheter som man skall fästa större vikt vid. Dessutom om man jämför lärarnas löner – där finns naturligtvis en stor variation och det står inte i motionen om det bara skulle gälla grundskolan, utan det skulle tydligen gälla allt från grundskola till högskola – så finns det väldigt välavlönade lärare på Åland. Det kan utskottet titta på. Det är inte någon eftersatt grupp. Jag kan inte redogöra för några detaljer, men jag har sett åtminstone tidigare uppgifter om lönenivåerna och de har nog varit, tycker jag, tillfredsställande. Det finns säkert grupper inom den här sektorn som är eftersatta, men i stort sett är det en grupp som ändå har det rätt bra vad gäller avlöningsnivåerna.

 

Jag undrar, herr talman, om det här är riktigt rätta sättet att uppmuntra lärarkåren till att skapa en ännu bättre skola. Jag tror också att det kan vara svårt att implementera detta inom väldigt små skolor. Hur skulle man göra där, där man har kanske bara några lärare och har runt 20 elever? Jag tror nog att det på Åland är väldigt viktigt att vi håller samman hela skolan och att man fortsätter med det system vi har vad gäller att avtala om lönerna och se till att lärarna fortsättningsvis har goda löner, men framför allt goda arbetsvillkor, och det är det min uppfattning att vi har med små klasser och fina skolor, de är välutrustade och det är väl någonting som många har iakttagit när de kommer till Åland och jämför med både hur det är på fastlandet men framför allt hur det är i Sverige.

 

Det är intressanta tankegångar, men det ger åtminstone mig ett tillfälle att försvara det system vi har nu som jag tycker att vi skall fortsätta att utveckla och inte ändra på det strukturellt, som här föreslås.

 

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Det är precis som ltl Barbro Sundback säger att alla lönetillägg eller löner överhuvudtaget skall avtals om mellan parter. Det var med det som grund jag i en tidigare replikväxling också sade att vi skall införa årsarbetstid. Grunden till det ligger i att vi har avtalat om tillsammans med parterna att vi skall gå in för det här. En resultatlön kan bara komma till utgående från och som resultat av en överenskommelse mellan parterna. Det är helt grundläggande, så till den delen är klämmen formelltl felaktig. Jag uppfattar det som om att ltl Barbro Sundback, som jag kanske, ser problem med att införa detta, mekanismerna och hur man skall genomföra det är inte problemfritt. Det är en sak för avtal i så fall att man vill gå in för det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Ltl Barbro Sundback har synpunkter på slutklämmen i motionen. Jag förstår inte kritiken. Är ltl Barbro Sundback medveten om att inom grundskolan innehåller gällande kollektivavtal redan möjlighet till resultatlön, dvs. att man ger en individuell lönesättning, det är upp till arbetsgivarna, enligt det  s.k. UKTA-avtalet för utbildningssektorn. Hemställningsmotionen tar sikte på gymnasialstadiet och högskolan. Jag förstår inte att vi inom ramen för det systemet, där landskapet är arbetsgivare, vi inte skulle ha rätten att föreslå något sådant inför en kommande förhandling att landskapet går inför ett system på gymnasialstadienivån. Det förvånar mig att ltl Barbro Sundback har processuella invädningar.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Man kan väl säga att det är lätt att förvåna ltl Harry Jansson! Det nuvarande systemet tycker jag att är helt klart och jag tycker också att vi skall fortsätta med det. Det här skulle vara ett ensidigt beslut och det är inte så man avtalar utan man sitter runt ett bord, beroende på hur många parter det och det är där beslutet fattas, inte genom diktat uppifrån, som det brukar heta.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

I samband med införande av kollektivavtalsförhandlingar är det bra om arbetsgivarnas representanter vet hur den instans som ansvarar  för de finansiella bitarna resonerar, dvs. om man har en beredskap att införa en reform. Jag tror knappast att lärarkåren skulle ha något emot en mer individualiserad lönesättning även inom det högre skolväsendet, om vi säger så. Jag tror nog att vi måste ge oss själva en viss frihet i vårt arbete.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Det låter vackert att vi skall ge oss en viss frihet! Men i det här avseendet har vi inte den friheten. Det är så att landskapsregeringen har delegerat sin förhandlingsrätt till de s.k. husbönderna och det här är en fråga som gäller förvaltningen och verkställighet. Som jag ser det hör det inte till lagtingets ansvar att besluta på det här sättet, att alltså ensidigt säga till regeringen att nu skall ni införa resultatlön för lärarna på gymnasialstadiet!

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

Herr talman!

Jag håller med ltl Barbro Sundback om att vi inte skall avvika från det system vi har när det gäller löneförhandlingar. Däremot vet jag att alla lärare inte är välavlönade och kanske borde vara det. Ingångslönerna för lärare i dag är väldigt låga. Som lärare har man ofta en lång utbildning men med en låg ingångslön. Jag tror att här finns nog säkert saker att tänka på som vi säkert kan diskutera men som avtalsparterna skall sköta.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Det är säkert så inom stora delar av förvaltningen att ingångslönerna är för låga. Därför ser ofta kollektivavtalen ut som de gör och de är kolossalt svåra att tillämpa. Det är ofta funktionärer och en massa back-ups för att kunna tolka dem. Sådana frågor gäller inte bara för lärarna utan det finns inom flera yrkeskårer inom den offentliga sektorn, inom vården och inom skärgårdstrafiken osv. Jag och mitt parti har ingenting emot att man svänger på detta, men det kräver att landskapsregeringen har en uppfattning om att man lägger om systemet så att ingångslönerna är någorlunda hyfsade. Nu har vi en gammal tsaristisk modell att om man bara orkar sitta på sin post så får man alla tillägga, man har belönats för lång och trogen tjänst!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Ulla-Britt Dahl:

Herr talman!

En god utbildning är av central betydelse i dagens kunskapssamhälle, säger ltl Anders Eriksson i inledningen av sin hemställningsmotion om införande av resultatlön för lärare. Jag håller med ltl Anders Eriksson om att det är viktigt att vi har kompetenta och engagerade lärare och för att kunna rekrytera bra lärare måste även en morot om bra lön finnas med i bilden. Att det är  viktigt att våra barn och ungdomar får en bra undervisning, det är vi helt överens om ltl Anders Eriksson och jag.

 

Jag får inte riktigt klart för mig vilka lärargrupper ltl Anders Eriksson avser i motionen, men jag förmodar  att alla grupper av lärare avses, både grundskollärare, lärare på gymnasialstadiet och även kanske högskolan.

 

Möjligheten att betala resultatlön finns i dag, som ltl Harry Jansson nämnde, i det kommunala avtalet men då under benämningen individuellt tillägg.

 

Nyligen infördes ett nytt lönesystem för grundskollärarna, från ett system med löneklasser till ett system med eurobelopp vilket har kostat kommunerna ganska mycket mera pengar i löner. Det diskuterades också att det nya lönesystemet borde anammas innan man inför ytterligare en bit i det. Därför har man på den kommunala sidan kommit överens om att vänta med att gå över till att tillämpa det individuella lönesystemet. Möjligheten att införa det här på gymnasialstadienivå finns naturligtvis också.

 

Jag tror inte att det är svårare att bedöma lärares skicklighet och kunskap att lära eleverna än att bedöma andras arbetsprestationer. Det finns system för att bedöma individuella löner inom olika områden och jag tror att man kan tillämpa precis samma för lärare eller liknande.

 

Inom det kommunala området finns det också möjligheter till olika ansvarstillägg. Tar du på dig mera arbetsuppgifter än vad som hör till ditt område kan du också få lite extra pengar för det.

 

Då det gäller lärare på gymnasialstadiet håller man på att skapa ett årsarbetstidssystem och ett gemensamt avtal för samtliga gymnasieskolor.  Jag tror att det är det viktigaste steget just nu i arbetet med löneutvecklingen är just att skapa det systemet.

 

Vi politiker kan ha önskemål om hur avtal borde utformas och vad som är viktigt och jag är säker på att avtalsparterna gör vad man kan för att komma framåt i den frågan. Det finns system på olika håll hur man bedömer arbetsprestationer. Jag tror inte vi behöver uppfinna hjulet på nytt.

 

 För övrigt tror jag  att avtalsparterna har  den största kunskapen i de här frågorna och de är också satta att sköta dem, så jag tror att vi skall överlämna dem dit.

 

Ltl Olof Erland:

Talman!

Jag skall naturligtvis efterkomma kollegan ltl Anders Erikssons begäran om undsättning i den här frågan! Först måste jag göra en personlig kommentar. Jag har nämligen varit lärare under många år och med tanke på den här motionens målsättning är jag tacksam för att min karriär sannolikt är över till största delen, så jag behöver inte utsättas för det här systemet!

 

Jag ser inte den här saken formellt utan principiellt. När det gäller det som kollegan Anders Eriksson antydde att han vill att det här skall vara en debatt som gynnar utbildningen, eller hur?, tror jag att han sade när han slutade. För min del har jag inte hindrat någon att diskutera Struktur-07 eller någon annan, men för min del tycker jag att just för att gynna utbildningen är det inte värt att diskutera just den.

 

När det gäller resultatlön är det en tendens som är allmänt förekommande. Det finns system i andra länder för utvärdering av lärare. Något tillspetsat kan man säga att på universitetsnivå i USA tillämpar man en extrem marknadsprincip, man samlas till rekryteringsmässor och då kommer alla universitetslärare in till ett stort rum eller någon stor byggnad, nya kk-huset skulle kanske vara lämpligast för oss och där samlas man och så ropas det ut bud och så blir det som det var i gymnastiken att de bästa lärarna får sina bud och så står det kvar några som skall placeras på något sätt. Det är alltså extremt meritinriktat. Där har man också någonting som på engelska kallas Pier Review, man får sätta betyg på sina kolleger. Det är upp till varje individ att sätta betygen och det kan bli extrema varianter, en lärare tycker extremt illa om en annan och sätter lägsta möjliga betyg, sedan bildas det allianser och en viss grupp lärare kommer överens, det vet både kollegan Anders Eriksson och jag att det bildas allianser när det är många på gång s.a.s.

 

En variant som också tillämpas i USA, som är den vanligaste, är att studenterna får ge betyg på lärarna. Det är sedan vägledande för lönesättningen, men det är inte helt oproblematiskt därför att det finns sätt som kanske inte är pedagogiskt optimalt att göra eleverna nöjda. Det är klart att vill man få en nöjd elev så sätter man lite högre betyg än vad som är motiverat och då får man i värderingen ett högre utfall. Skulle man koppla lärarresultatet till elevernas presentation får man just den här effekten, att en lärare kan tendera att sätta för höga betyg. Det som sedan blir problem, har det visat sig i undersökningar, är att när man kommer ut på arbetsmarknaden är det skillnader mellan en lärare som är snäll och hygglig, eleverna får höga betyg, trots att de kanske inte presterar så bra och så har man en lärare som är pedagogiskt skicklig och får också elever med dåliga förutsättningar, om man uttrycker det så, att höja sitt resultat. Då är det väldigt svårt att mäta, då skall man utgå från vad har eleven för utgångsläge, hur mycket kan man höja nivån?

 

Det här lett till i alla fall den värld som jag har levat i tidigare, att man har mera en, om vi kallar det, institutionell bedömning, inom en institution finns det en ledning, det finns kolleger och det finns andra och då blir det s.a.s. att man med tiden ser vilka lärare som fungerar och inte fungerar och då skulle jag säga att den viktigaste resultatmätningen är att den som inte passar som lärare skall man försöka fasa ut ur systemet. Det kan vara väldigt problematiskt om man har ett stelt system som inte medger flexibilitet att lärarna blir kvar under åren, får sina ålderstillägg osv. men borde kanske egentligen göra någonting annat. Där har man ett intressant experiment i Sverige just nu när man plockar ut – om jag är rätt informerad – eleverna med dåliga betyg och så ger dem de bästa lärarna under en viss tid och ser vad som händer. Det försöket har visat att man kan uppnå väldigt mycket.

 

Grundtanken i hemställningsmotionen, dvs. att en bra lärare är det bästa som finns för eleverna, därmed för samhället, så långt är det riktigt. Men hur man skall utforma det är en annan sak. Då tycker jag också det som har sagts här att vi har ett system med fackliga förhandlingar  som medger flexibilitet, individuella tillägg och sådana saker ändå borde vara utgångspunkten. Det är absolut så att i arbetet med att reformera gymnasiet t.ex. och i förhandlingarna där landskapsregeringen ger mandat och signaler skall man eftersträva det som är det viktiga: att bra lärare är en strategisk faktor i vårt utbildningssystem. Om man sedan skall göra en direkt mätning eller om man skall ha en förhandling eller hur man skall ordna det kan jag tyvärr inte ge det exakta svaret på till kollegan Anders Eriksson i det här sammanhanget.

 

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

Herr talman!

Jag håller med om att det kan vara ett sporrande system i det här förslaget. Det är inget nytt inom avtalsrörelsen i olika länder att man gör så här. Jag tror dock inte att man skall ha eleverna med i bedömningen. Värderingen och bedömningen– i de flesta system som jag känner till – görs av förmän på bestämda kriterier, vad värderar man, vad är det som är viktigt att lärarna skall utföra? Det är inte lätt att göra bedömning, men det finns modeller för hur man kan göra det.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Talman!

Jag tror också att det stämmer åtminstone upp till och med gymnasienivå att det blir problem när eleverna skall ge betyg på lärarna, om det skall vara grund för lönesättning. Jag vet inte heller om det finns i praktiken exempel på sådana system. Men på universitetsnivå är det vanligt i USA, också i andra länder, kanske i alla länder, man gör alltså en kursvärdering, men den värderingen används sällan direkt till lönesättning. Men har man en lärare som under en lång period får dåliga utvärderingar jämfört med en annan som får bra utvärderingar så är det en signal om att det kan leda till någon slags lönegrund också.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Jag tycker att det här är en intressant motion och som sades här bl.a. av ltl Olof Erland skulle det säkert sporra lärarna om man blev utvärderad i större utsträckning än i dag. I Europa och i vårt EU-medlemskap har vi fått erfara att allting skall utvärderas, man skall i efterhand ta reda på hur det gick med olika projekt osv. Här uppe i Norden kanske vi inte är så bra på att utvärdera och lära oss av våra tidigare åtgärder och kanske misstag. Det gäller också i det här fallet. Det är väldigt viktigt att vi har goda lärarkrafter och att lärarna själva, om det skulle visa sig att de inte är bra på att undervisa, får veta det för jag tror att särskilt en lärare är mån om att ständigt förbättra, det ligger något av det i läraryrket. Då kanske man inte alltid blir medveten om det här och det som är intressant är huruvida man skall ha eleverna delaktiga i arbetet. Inte kan man helt låta eleverna göra utvärderingen, men visst är en viktig del av utredningen vad eleven anser om en lärare, hur eleven uppfattar lärarens förmåga att lära ut. Sedan kanske det måste förses med en nypa salt av olika orsaker, men visst kan man fråga eleverna. Det här är ingen ny fråga utan det lämnades en motion 10 mars 1992 av Jan Liljehage, nu medlem i det liberala partiet, om att ge betyg åt lärarna. Det handlade om betygssättning och är kanske lite grövre benämning och det skulle uttryckligen göras av eleverna. Det fann inte gillande hos kulturutskottet, vars ordförande då hette Olof Erland och i lagtingsdebatten tog man starkt avstånd från förslaget. Också i den debatten framkom det att skulle vara en viss nytta med det, även om det var svårt att ge någon kredit till nämnda lagtingsledamot Liljehage.

 

Jag hoppas att utskottet kan utvärdera förslaget. Jag tycker inte att man skall se de formella hindren; det skall givetvis gå rätt väg och göras i samband med avtalsförhandlingar, men man borde ha samma system på landskapsnivå som man har i kommunerna, att man har de här möjligheterna, som ju kommer mer och mer i också i offentlig sektor även om det kanske inte används på rätt sätt enligt mitt förmenande.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Talman!

Om jag minns Jan Liljehages motion rätt från kulturutskottet för ganska länge sedan gällde det betyg på lärarna. Problemet där var att man såg att det fanns en risk att elever som hade fått låga betyg skulle ge igen s.a.s. och sätta ett lågt betyg på läraren och att det kunde bli ett system som inte avspeglade lärarens verkliga kapacitet. Tar jag ett exempel: en elev som får ett dåligt betyg får ju en signal som kan vara nyttig för eleven, det behöver inte vara något fel från lärarnas sida på någonting, så här ville man ha andra lösningar.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Jag kan konstatera att ltl Olof Erlands minne står honom bi för så ungefär är konklusionen i kulturutskottets betänkande. Återigen till mitt anförande, så visst kan man höra eleverna och låta dem vara delaktiga i utvärderingen, men i likhet med ltl Olof Erland tror jag att man inte skall låta dem göra det helt och hållet, utan det skall vara en del av processen. Det här skall sedan göras av rektor eller av deras förman s.a.s.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Talman!

Det var glädjande att höra att huvudet fungerar till viss del i alla fall! Men när det gäller problemet som diskuterades med dåvarande landstingsmannen Liljehage är lösningen på det mera elevdemokrati; en elev som anser sig kunna påpeka att en lärare är dålig eller som blir dåligt behandlad skall kunna vända sig någonstans. Då har vi elevrepresentation i styrelser och liknande som jag tror att liberalerna har talat ganska mycket för. Problemet finns: eleverna skall ha rättigheter, det är det som är utgångspunkten och då skall man kunna vända sig till. Men att sätta upp siffran på läraren som är värd fem, nio eller tio, det är svårare.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Visst är det så att det kan vara svårt att sätta en siffra, men man kan fråga eleverna hur de upplever lärarens förmåga att förmedla kunskaper och hur man trivs i förhållandet med läraren; om ämnet är intressant är undervisningen intressant osv. Man kan ha en sådan frågemodell som är någorlunda vetenskapligt analyserbar och tillsammans med andra faktorer kan man sedan göra utvärderingen. Jag tror att det är ett bättre alternativ än att direkt begära att eleven sätter en siffra på läraren, för då kan det nog bli sådana här situationer att man kanske ger tillbaka för gammal ost!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag tänkte i min replik återanknyta till den tidigare debatten vi hade i språkfrågan där man var orolig för att våra studerande i närregionerna inte skulle vända hem till Åland och då var språket en viktig del i det hela. Jag vill hävda att det finns andra anledningar och jag är rädd för att det här också kan bli en anledning om det är så att man utsätter lärarna för noggrann granskning och att man skall ifrågasättas alltför mycket för att lönen. Vi skall vara medvetna om den biten om vi inför sådana här saker, det skall göras i harmoni med lärarna för att inte bygga up ytterligare en barriär och en svårighet. Vi vet själva hur det är vart fjärde år här i lagtinget när vi blir s.a.s. granskade och får vårt utlåtande från väljarna om vi skall vara kvar eller inte hur det känns och jag vill inte att lärarna regelbundet skall bli utsatta för samma sak.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Jag hör inte till dem som är rädda för att granskas. Det är otroligt viktigt att de skattepengar vi satsar på utbildning kommer till sin rätt och att de används på rätt sätt samt att man har en kompetent lärarkår som också utvärderar och kan förkovra sig om brister finns. Jämför man med det privata näringslivet så utvärderas man varje dag för det man gör! Där är det t.o.m. så att om man inte sköter sig får man sparken och så är det också för övrigt för lagtingsledamöter, vilket är jättebra, dvs. att väljarna vart fjärde år får säga du skall fortsätta eller du skall sluta. Det är sunt och gör att man är aktiv och alert. Jag tycker att inte är det någonting som skall skrämma folk när man utvärderar deras arbete utan det finns, som Algot Johansson sade, alltid jobb för duktiga människor. Jag tror att de åländska ungdomarna som studerar i Sverige gärna kommer hem och blir också utvärderade för att kunna ytterligare förbättra sig.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Det är inte ledamöterna här i salen som avgör om folk tycker om att bli utvärderade eller inte, men jag är orolig för att har vi ett alltför utvärderande system här så drar man sig för att flytta hem till Åland och bli utvärderad, då stannar man kanske kvar om man har inlett en yrkeskarriär någon annanstans, varför skall man komma hit och bli granskad! När man diskuterade resultatlön vid polisen hade man som morot att man skulle ge högre lön, vi skulle få bättre lönesättning i och med införande av resultatlön. Polisen tackade nej och var inte intresserad av någon granskning. Vi är speciella individer vi som söker oss hit till lagtinget, vi kan utsätta oss för granskningen och kanske klara det ganska bra. Så är det inte med alla utan det finns skilda individer. Jag är emot resultatlön, individuell lönesättning är någonting annat, men att hela tiden bli granskad och ifrågasatt är kanske inte det optimala alltid.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Om man reagerar negativt är det i så fall på grund av att man har väldigt dåligt självförtroende och vet med sig att man inte riktigt kan det man sysslar med. En som tänker sunt och vill utvecklas är glad för att någon utvärderar en och säger att det här är du bra på, det här är du lite sämre på, det är borde du förbättra. Jag tror inte att någon blir kvar någonstans för att man riskerar att utvärderas, jag tror att det är en märklig syn man har på sitt värv om ingen skall få utvärdera det man gör. Som sagt, i det privata näringslivet kommer man inte långt om man inte är beredd på att utvärderas; om man skall stiga i karriären är det på grund av att man har tagit till sig uppgifter om sina svagheter och förbättrat sig, då blir man bättre dag för dag – det där är nog en märklig syn från en liberal, måste jag säga!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Herr talman!

Jag bedömde att det skulle vara mest effektivt om jag samlade ihop mina kommentarer till ett anförande i stället för att replikera på alla anföranden, och det tror jag var rätt bedömning. Det är många intressanta tankar som har kommit upp och ltl Barbro Sundback sade inledningsvis om hemställningsmotionen att det var intressanta tankar som togs upp i den. Däremot sade hon att det avslöjar en stor okunskap på grund av att motionärerna inte visste att detta var delegerat till arbetsmarknadens parter. Jag tycker att detta inte stämmer; jag redogjorde själv för de avtalsförhandlingar som har varit och vilken öppning som fanns. Jag uppehöll mig ganska mycket vid det. Däremot vet jag inte om jag underströk tillräckligt tydligt att motionen uttryckligen tar sikte på gymnasialstadiet och högskolan därför att det är ju där som möjligheten finns att arbeta fram ett nytt avtal för lärarna.

 

Vill man däremot göra en extraordinär insats, vill man få till stånd en ändring tror jag att det är bra om man kan försöka skjuta ut de tankarna här i lagtinget. Jag kan ge ltl Barbro Sundback rätt på en punkt, att klämmen kanske är lite onödigt kantigt formulerad, men jag kände en stor rädsla för att stanna bara vid detta evinnerliga utredande, att det blir utrett, utrett och utrett och så kommer vi inte längre. Ltl Barbro Sundback och jag är ganska långt överens om att vi har en god skola; jag omnämnde den goda utrustning vi har. Men inget är så bra att det inte kan göras bättre. Ltl Barbro Sundback sade att lärarna var väldigt bra avlönade. Jag håller delvis med, men inte fullt ut. Det som jag inte riktigt tycker om, och därav motionen,  är att vi håller fast vid att lärarna är bra avlönade oavsett prestation och framför allt via ålderstillägg, så de som gör ett gott jobb, de som gör det där lilla extra, de som verkligen anstränger sig extra har en möjlighet att bli ekonomiskt kompenserade för det, om jag uttrycker det så, och den möjligheten upplever jag att inte finns i den utsträckning jag skulle vilja se.

 

Ltl Ulla-Britt Dahl höll ett initierat och bra anförande; jag noterade att hon i ett replikskifte sade att detta kan vara ett inspirerande inslag hos lärarkåren. Vi var eniga om vikten av god utbildning. Däremot uppfattade jag att ltl Ulla-Britt Dahls lösning på att få till stånd en så bra utbildning som möjligt var att man generellt höjde lärarlönerna.  (Från salen:nej!)  Jag ber om ursäkt om jag uppfattade anförandet fel. Mitt förslag tar sikte  på, det vill jag understryka en gång till, att de som gör det där extra också skall få ut någonting för det. Jag håller med om att de avtal som har gjorts beträffande grundskolan har lett till stora kostnader för kommunerna, men precis som jag sade tidigare tar det här siktet på gymnasialstadiet och högskolan. Däremot var det intressant när ltl Ulla-Britt Dahl sade att det finns instrument för att uppnå det som vi vill uppnå i motionen. Det skulle ha varit intressant om ltl Ulla-Britt Dahl hade kunnat exemplifiera det. Ltl Ulla-Britt Dahl slutade med att säga att hon ansåg att avtalsparterna var de som hade den bästa kunskapen om detta. Kan så vara, men jag upplever nog ändå att det finns en stelbenthet, att vill man föra in någonting riktigt nytt, så tror jag faktiskt att det är bra om man försöker initiera det så här i lagtinget. Jag tycker att man får inte riktigt till stånd det nytänkande som man skulle vilja ha.

 

Herr talman!

Ltl Olof Erland gav ett stort stöd – det fattas bara annat! – men att betygsätta sina kolleger, om vi säger så, på grund av personliga motsättningar är någonting som inte jag har tänkt på för när jag letade efter variabler för att uppnå det som vi ville uppnå i motionen, så pratade jag med lärare och lärare återkom ofta till det att i lärarkollegiet har man bäst kunskap om vem som lyckas bäst eller inte med sitt jobb. Det är möjligt att också det här är någonting som man måste väga in i sammanhanget. Ltl Olof Erland var också enig med mig om att man inte enbart kan ha betygen som mätare för att utvärdera lärarnas resultat och därmed påverka slutlönen utan det kommer att förfela sitt syfte. Hemställningsmotionen tar inte sikte på att de som inte passar som lärare skall kunna fasas ut, men det är klart att det är en möjlighet som också behöver finnas om vi skall uppnå bästa möjliga utbildning.

 

Till sist vill jag kommentera det som ltl Danne Sundman tog upp; han sade att det var en intressant motion och han underströk en aspekt som jag kanske inte underströk lika tydligt, dvs. att förslaget kan leda till ett instrument så att lärarna förbättrar sig, och det tror jag definitivt att det kan vara. Jag sade nog aldrig i min presentation heller att eleverna helt och hållet skulle göra utvärderingen, utan det är en av variablerna som jag räknade upp. I ett replikskifte med ltl Åke Mattsson uppstod olika åsikter om vi inför någon typ av granskning, som det sades och man skulle inte bygga upp ytterligare en barriär, då kommer de att dra sig för att flytta till Åland och jobba som lärare. Det där resonemanget tror inte jag på, jag är helt enig med ltl Danne Sundman där, att de som verkligen vill växa i sitt yrke, som känner att de vill utvecklas, tror jag definitivt inte har någonting emot att bli utvärderad, utan det är ett sätt att förbättra sig och förkovra sig som jag ser det.

 

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

Herr talman!

Jag tror inte att man behöver göra så många utvärderingar utan det man behöver jobba på – mellan avtalsparterna – är att komma överens om bedömningskriterierna. Man måste ha ganska klara kriterier så att systemet blir genomskinligt, att du vet när du får din bedömning: vad är jag bra på, vad är jag dålig på och det jag är dålig på skall jag kunna förbättra. Det skall, som sagt, vara ett genomskinligt system som är så objektivt som möjligt. Jag ber om ursäkt ifall jag var otydlig; jag tänkte mig inte detta generellt. Alla skall bedömas, men resultatet blir naturligtvis olika beroende på hur lärarna arbetar. Det är en helt klar sak, men viktigt är att man har klara kriterier.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Vi är helt eniga därvidlag och också att kriterierna är klara och att det är på objektiva grunder som man gör utvärderingarna. Det som jag speciellt fäste mig vid i ett för övrigt väldigt bra anförande var just när ltl Ulla-Britt Dahl sade att det finns instrument för att uppnå det som man vill uppnå i hemställningsmotionen. Nu är jag litet nyfiken, men kanske vi kan återkomma till det vid något annat tillfälle!

 

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

Herr talman!

Jag skall inte nu gå in på detaljer, men det finns många system, både i Sverige och i riket, för hur man kan göra utvärderingar. I det arbetsvärderingssystem som är bestämt att skall starta finns också en individuell lönedel; där ingår också en bedömning och där man skall också utarbeta kriterier, så det här kommer kanske att sammanfalla.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Vi får hjälpas åt att ta reda på vad det finns österut och västerut. Det kan var intressant. När det gäller arbetsvärderingssystemet nämnde jag det och sade att det finns en pott där som jag är lite nyter på om kunde användas också till detta ändamål, men jag har uppfattat att ett arbetsvärderingssystem är någonting annat än det som jag tar upp i motionen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

När vi pratar om resultatlön funderar jag på en individuell lönesättning som man förhandlar sig fram till. Ingår det i detta så att man s.a.s. förhandlar om sin lön initialt vart fjärde år eller skall man få lite morötter hela tiden eller är det inte klart tänkt på det området? Det är en intressant fråga. Jag tror nog att lärarkollegiet vet bäst, så skall man ha någon form av mätning så känner de till varandra ganska bra, så jag stöder faktiskt den tanken. Man kan förstås ifrågasätta hela motionen som sådan, att är det ett problem med lärarna på Åland? Har vi mycket dåliga lärare som måste lyftas upp eller sparkas på s.a.s. eller har vi ett väldigt bra lärarkollegium? Jag upplever att lärarna jobbar väldigt bra osv. bara man ger dem de rätta förutsättningarna. Går man in och rör i någonting som redan fungerar och ställer till med någonting?

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Som svar på den direkta frågan som ltl Åke Mattsson ställde, att har vi dåliga lärare är min uppfattning att vi inte har dåliga lärare utan vi har en ganska bra utbildning här på Åland, t..o.m. väldigt bra utbildning tidvis, men ingenting är så bra att det inte kan göras bättre. Jag tror att om vi tittar på granskning och utvärdering, som påpekades, kan det vara ett instrument som leder till att vi kanske får Nordens bästa skola och då tror jag definitivt inte att de duktiga lärarkrafter vi vill ha stannar i Sverige utan tvärtom söker de sig aktivt hit därför att man inser att här ställs det krav, här finns det möjlighet att utvecklas, här finns det möjlighet att få en ekonomisk morot om man gör ett bra jobb.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Vi vill naturligtvis ha så bra lärare som möjligt, men sedan är frågan: Är vägen dit pengar? Det är bara pengar som gäller hela tiden i det här samhället här på Åland, oavsett om det är snus, brännvin eller vad det än är så kommer vi alltid till att vi skall komma vidare med pengar. Hur skulle det vara om man organiserade, hade utbildningstillfällen och tog fram var problemen ligger, att man jobbar mera på det området? Nu skall det läggas en massa kraft och man skall titta snett på varandra i lärarkollegierna: varför får han mera pengar än vad jag har, det kan gärna han/hon göra som har högre lön än vad jag har! Vi kanske skapar problem i stället för att vi använder de här pengarna, den här energin, på att vidareutbilda dem, ta fram spetskompetens osv. Jag tycker att man är ganska låst om man inte vill utreda utan bara kasta in det så här.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Den värderade kollegan ltl Åke Mattsson har en tendens att lite måla i svart och vitt ibland, men det finns flera färger på färgskalan! Det är klart att det inte bara handlar om pengar, men jag tror att de som är duktiga och som vill göra någonting utöver det vanliga, för dem är en god avlöning en viktig drivkraft. Det är inte bara fråga om pengar utan att man har en bra utrustning, att man har bra lokaliteter, att man har flexibla arbetstider, det finns mycket som spelar in, men jag tror, som sagt, att pengar är en viktig drivkraft.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman!

Efter att ha lyssnat till debatten skulle jag vilja ge lite stöd åt ltl Åke Mattsson. Jag tycker att det är någonting av tidens melodi med resultatlön och att det skall vara för det lilla extra och de duktiga skall belönas, det är liksom en amerikanisering av arbetslivet, och den har säkert också sina poänger. Jag vill inte på något sätt säga att det inte är bra i vissa avseenden. Men det är som ltl Åke Mattsson säger att utredningar om varför människor ändå går på jobb och varför de tycker att det är ganska trevligt är mycket beroende av arbetsgemenskapen. De flesta människor värdesätter oerhört: en god arbetsgemenskap och ett gott ledarskap, lönen är naturligtvis också viktig för att man skall kunna täcka sina kostnader och leva ett gott liv. Detta med att man som enskild i ett arbetskollektiv får högre lön för att man arbetar mera än någon annan eller är väldigt duktig i något avseende, det tror jag att har ganska begränsad effekt egentligen. Det är också möjligt om det dras till en extrem att det har negativa effekter. Jag tror faktiskt att för oss människor, åtminstone i Norden, är en av den viktigaste gemensamma värderingen att arbeta tillsammans. Man vet också att människor som är arbetslösa, som inte har ett arbete att gå till, som inte har en arbetsgemenskap, får psykiska problem, inte alltid men väldigt ofta och man tappar väldigt fort både självkänslan och självvärdet. Jag tycker att systemet med resultatlön här i diskussionen har fått lite för stor betydelse. Jag tror att det är många andra kvaliteter i arbetslivet som vi nordbor sätter stort värde vid. Jag har den uppfattningen att om vi talar om lärarna i högskolan – jag vet inte hur det är i gymnasieskolan – så det som många upplever är att fortfarande är systemen så byråkratiska och att det kanske finns för lite utrymme för dem som har egna idéer att föra fram dem, att få dem prövade och kanske förverkligade inom skolsamfundet. Där skulle man kanske försöka utveckla skolan mera att vara öppen, och det kan man väl aldrig vara för mycket, och ta emot det som nya unga lärarkrafter har. Jag måste säga att jag tycker att det måste vara upp till parterna om de vill ta in den här typen av belöning i sitt system, men jag för min del vill hålla fast vid de lite konservativa och gammalmodiga värderingarna vi har i dag. Jag tror faktiskt att de är väldigt viktiga i Norden och det visar också talkoarbetsandan – motsvarande begrepp finns överhuvudtaget inte i andra kulturer. Arbete tillsammans gör att folk trivs allra bäst i Norden.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Det var roligt att vi är överens i den här frågan. Jag vill ytterligare ge mitt stöd till ltl Barbro Sundbacks uttalande, att man bör tänka på de dåliga lärarna och att det här förstärker dem som i och för sig fungerar bra och de elever som redan har bra lärare får bra lärare med bra lön, men de som råkar ha en dålig lärare får inte det stöd och den hjälp som de kanske behöver och det är väl där som insatserna behöver sättas in. Vi är helt överens i den frågan och det var bra tankar som ltl Barbro Sundback framförde.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Ltl Åke Mattsson tangerar en problematik som är betydligt svårare inom offentlig sektor och det är att vad gör man med personer som är på fel plats i systemet. Det är den offentliga sektorns verkliga akilleshäl. Det är inte att de goda lärarna inte skulle bli tillräckligt belönade utan det är vad gör man med de lärarna, och inte bara lärare, utan läkare eller politiker som inte är bra! Nå, politikern ramlar gudskelov bort förr eller senare ur systemet, men sådana som har ordinarie anställningar inom offentlig sektor och inte fungerar på sitt jobb är fortfarande det största problemet med den sektorn.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

Herr talman!

Jag skall försöka att inte förlänga debatten, men jag har börjat fundera på benämningen resultatlön. Benämningen resultatlön skulle egentligen inom privat sektor betyda att du har ett bra resultat inom din enhet penningmässigt, så frågan är om vi sist och slutligen inte talar om individuell lönedel eftersom det är tänkt att prestationerna skall belönas. Där kommer också in idéerna som ltl Barbro Sundback nämnde: nya idéer, mera öppenhet osv. Det ingår i den individuella lönedelen, så jag tror egentligen att det är det som vi borde prata om.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Ltl Ulla-Britt Dahl har i sitt arbete dessa arbetsredskap och begreppen, så det är kanske så att det i hemställningsmotionen borde ha skrivits om ett individuellt tillägg och inte en resultatlön. Men jag har nu använt mig av det begreppet och tolkat det ganska vitt i den här diskussionen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

 

 

 

 

Föredras för remiss ärende nr 6:

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion om minneslund på Prästö. (HM 57/2007-2008) .

 

Talmanskonferensen föreslår remiss till kulturutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

I en lagtingsdebatt för ganska länge sedan som handlade om prostataundersökning var det en ledamot som sade att det här handlar om liv och död. Jag kan väl vara lite dramatisk och öppna med att säga att det här handlar också om liv och död – det senare. Det är fråga om möjligheten att anlägga en minneslund på landskapets område i Prästö för att kunna begravas där eller för att kunna hedra dem som finns någon annanstans och har lämnat. Det finns en förening som heter Ålands krematorie- och minneslundsförening som länge har jobbat för en minneslund, det finns ett område som är lämpligt för ändamålet och man har också förslag att man skulle förse det med ett monument som skulle visa vad det är fråga om på området.

 

För att detta skall kunna förverkligas behövs lite insatser från landskapets sida. Det är väldigt enkla saker. Det handlar om att röja lite i skogen och bygga en vägstump för att kunna komma dit. Jag hemställer om att landskapsregeringen skulle få i uppdrag att utföra arbetet. Det behövs inga utredningar i det här fallet. Föreningen skulle sedan kunna sköta om området och förverkliga monumentet. Det är man beredd att göra och projektet har också diskuterats i budgetsammanhang. För en liten insats skulle man alltså uppfylla en önskan från många människor som skulle vilja ha en s.k. ekumenisk minneslund som inte är knuten till någon särskild kyrka utan ”ekumenisk”

betyder alla som tror på Kristus i en eller annan form.

 

Jag hoppas att landskapsregeringen t.o.m. kan fara iväg med idén och förverkliga den före den ens når utskottet, fast ingen ledamot är närvarande just nu.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Som vi hörde av ltl Danne Sundman är detta en fråga som har varit diskuterad ganska länge i landskapsregeringen. Det har funnits diskussioner om att man bör göra det. Jag tycker också att man skall försöka förverkliga förslaget, så jag vill stöda att det faktiskt görs. Jag vet inte exakt var det ligger i dag, men det är viktigt och den första åtgärden är just att man bygger vägen så att man kommer dit. Det diskuteras också uppförande av monument. Jag tycker att det här är värt att gå vidare med. Jag har också diskuterat med dem som företräder föreningen och jag har också lovat att jag skall stöda motionen, och det gör jag alltså nu.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Jag tackar för det understödet. Det är inte fråga om något stort vägbyggnadsprojekt. Jag läste i tidningen att det har aldrig byggts så mycket vägar på Åland som i år så jag tycker att man kunde med skohorn få in det här vägprojektet i trafikavdelningens budget. Röjningen handlar inte om många timmar med motorsåg, så är det ordnat. Dessutom kan minneslunden börja användas utan monumentet, som man sedan kan förverkliga så småningom.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

När finansutskottet behandlade årets budget tog vi upp den här frågan, men som det alltid är var det lite bråttom och då fick vi veta att detta räknades som en del av Bomarsundsprojektet. Med det beskedet lugnade jag ned mig när det gällde att föra frågan vidare. Om Bomarsundsprojektet kommer igång, så hoppas vi att detta inkluderas också ekonomiskt. Under hörandet i finansutskottet förstod jag att röjnings- och vägarbetena delvis var utförda, men kanske det ändå inte har skett. Jag tror nog att vi alla tycker att det här är någonting som man måste stöda, men vi måste definiera vem som riktigt äger problemet i dag.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Jag tror och kan t.o.m. säga att jag hoppas att man inte väntar på Bomarsunds besökscentrumsprojektet utan att man förverkligar det här före. När det gäller monumentet får man väl återkomma, men själva röjningen och vägbyggnationen som behövs tycker jag att man omedelbart skulle verkställa från landskapsregeringens sida; då kan minneslunden börja användas.  Vi vet att det också på Prästö finns en väldigt intressant begravningsplats, intressant på det viset att där ligger alla religioner sida vid sida begravda, folk från hela världen och många har släkt där, så det är en attraktion i sig. Minneslunden kunde också fungera som ett komplement till den verksamheten, men jag tror inte att man skall blanda in det i besökscentrret utan förverkliga det före för det är så pass lindriga åtgärder.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman!

Låt mig citera:

 

”Med hänvisning till det ovan anförda får kulturutskottet härmed vördsamt föreslå att landstinget hemställer hos landskapsstyrelsen om att åtgärder vidtages i syfte att möjliggöra inrättandet av en minneslund på landskapets mark på Prästö.

Mariehamn den 28 november 1989.

På kulturutskottets vägnar: Barbro Sundback, ordförande. Carina Strand, sekreterare.”

 

Det där var landstingets beslut på basen av en motion som hade en kläm där det föreslås ”att landstinget ger landskapsstyrelsen i uppdrag att vidta åtgärder för att på landskapets mark på Prästö möjliggöra inrättandet av en minneslund.

Mariehamn den 12 mars 1989.”

Som första undertecknare står Mirjam Öberg, så kommer Yngve Holmqvist, Leo Wilhelms, Rodmar Söderlund, Karl-Gunnar Fagerholm och Gunnevi Nordman.

 

Nu är det alltså snart 20 år sedan dess och alla tycker fortfarande att en minneslund är ett mycket viktigt projekt och att man borde iordningställa en minneslund.

 

Då sade kulturutskottet och landstinget att minneslunden skulle erbjuda valfrihet i fråga om begravningssätt. Minneslunden skulle vara öppen för alla, både troende och fritänkare. Det var inte en ekumenisk minneslund utan den var helt religiöst neutral. I samma betänkande diskuterade man också förutsättningarna för att inrätta ett krematorium på Åland. Det var nämligen så att på den tiden satt vår vördiga före detta kollega Jan-Erik Lindfors i landstinget och han var mycket aktiv i krematoriefrågan. Ledamöterna Mirjam Öberg och Jan-Erik Lindfors var två som var personligen väldigt engagerade i de här frågorna. Sedan har det inte varit samma engagemang, och det är väl kanske en av orsakerna till att det inte har varit någon större press heller på de regeringar som kom efter att de slutade med den aktiva politiken här i lagtinget. Men det intressanta i dag, åtminstone ur ett Mariehamns perspektiv, är fortfarande krematoriefrågan. Hemställningsmotionen nu och också Mirjam Öbergs handlar egentligen bara om en minneslund, men det skulle också vara ett alternativ för dem som önskar att det vore möjligt att kremeras på Åland. Tiden har gått så långt att det t.o.m. har kommit ytterligare ett alternativ och det är frystolkningsmodellen som utvecklas i Sverige som dessutom inte har några negativa miljöeffekter, som man ju har kritiserat kremering för.

 

Jag tycker att det här är en viktig kulturfråga och jag tycker också att Ålands lagting här borde ta ett övergripande ansvar. Vi har på sätt och vis på Åland väldigt starka traditioner när det gäller begravningssätt och många tror att det är bara församlingarna som kan och skall ansvara för begravningsplatser osv. Men så är det inte utan det finns också helt ”civila anläggningar”. Här hoppas jag alltså att kulturutskottet skulle ta ett litet bredare grepp om frågan och att vi i lagtinget skulle kunna hitta en gemensam linje samt att frågan så här långt efter att motionen godkändes skulle ta ett rejält steg framåt och att vi verkligen fick se resultat. Kanske det är någon som kan få resultatlön för det här, om det blir gjort! I första hand är det fråga om minneslunden, men den i sin tur förutsätter nog att det finns möjlighet till kremering eller någon form av begravning.

 

Herr talman!

Jag hoppas verkligen på att kulturutskottet tar ett stort ansvar i den här frågan.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 7:

 

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion om utekonstverk till öspelen 2009. (HM 65/2007-2008) .

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Carina Aaltonen:

Herr talman!

Det är nu ett år, två månader och 23 dagar kvar tills Öspelen arrangeras på Åland för andra gången. Åland är en av de tongivande i Öspelsfamiljen och har varit med från början. År 1991 hölls spelen på Åland första gången och blev då till en storslagen och minnesvärd händelse för hela Åland och särskilt för de ca 1.300 idrottande aktiva som deltog. Öspelen sporrar till goda prestationer och motiverar träningen. Det är en fantastisk händelser, öarnas OS,  som det ibland kallas. Det är ett mycket prestigefullt sammanhang som så många åländska idrottare kan delta i samtidigt. Det är

Öspelen som hägrar för många idrottsutövare under många, långa och tuffa träningspass.

 

I dag har också Åland ordförandeskapet i IGA, det är i sig hedrande. Öspelen 2009 på Åland kommer att bli de största någonsin vad gäller antalet deltagare. Redan nu är ca 3.700-3.800 anmälda. Man räknar från arrangörshåll med minst 32.000 gästnätter. Åland kommer att omnämnas i media framöver, de som har varit här kommer att sprida information om Åland till vänner och bekanta och en stor grupp journalister kommer att bevaka Öspelen; man tror att ungefär 250 öspelsfrälsta journalister kommer att bevista evenemanget. Åland som resmål och idrottsdestination kommer att helt klart nå ut till nya målgrupper. Detta gör att vi borde ta tillvara tillfället och på ett hedersamt sätt bekräfta Ålands deltagande i det internationella sammanhanget och i den internationella idrottsgemenskapen. Vi bör låta Öspelen lämna ett påtagligt avtryck så att vi som bor på Åland och även besökare kan påminna oss om denna händelse.

 

Därför bör ett permanent utekonstverk färdigställas till Öspelen sommaren 2009.

 

I samband med spelen 1991 införde Åland en vattenceremoni vid spelens öppning som sedan har blivit en tradition på alla öspel sedan dess. Tanken bakom var att hitta en symbol, en symbol lika viktig som den olympiska elden och då var det självklara valet vatten, och vatten tas nu med från alla öar till invigningarna av Öspelen. Åland hittade alltså på det här, införde vattenceremonin som en viktig del av öspelsnvigningen. Att 18 år senare i igen som första öspelsarrangör vara initiativtagare till ett permanent monument som invigs i samband med Öspelen skulle understryka Ålands engagemang och initiativförmåga. Konstverket skulle ta fasta på symboliken i vattenceremonien och gärna placeras centralt i staden. Syftet med ett vattenkonstverk överensstämmer även väl med Mariehamns stads strävanden mot en mer maritim prägel. Verket bör inte vara undanskymt och litet utan ta plats och vara uppseendeväckande och minnesvärt. Det bör vara ett verk som symboliserar energi, liv, värme, ljus och vara en vattenskulptur som representerar de vänliga Öspelen på Åland 2009.

 

Jag har förstått att det kanske förs diskussioner både inom Mariehamns stad och förhoppningsvis inom landskapsregeringen om ett sådant här projekt, men jag vädjar till kulturutskottet, som skall behandla hemställningsmotionen, att man ser på frågan och inte tar till för snålt när det gäller bidraget från landskapsregeringen utan att man verkligen avsätter en rejäl summa pengar för ett sådant här projekt.

 

Med hänvisning till det anförda föreslår jag att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att man deltar i skapandet av ett utekonstverk till minnet av Öspelen 2009.

 

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman!

Jag vill bara understryka det som ltl Carina Aaltonen var inne på och det som hon framförde. Jag hoppas att kulturutskottet hör dem som nu håller på och jobbar med arrangemanget. Det är en fantastisk händelse, det är ett otroligt engagemang, det kommer att krävas minst 1.500 frivilliga som skall jobba och det är alltså ett av de största evenemang, kanske det största, som någonsin kommer att äga rum på Åland hittills. Det är så att Öspelen i dag är t.o.m. större än Vinter-OS, så det är viktigt att ta vara på tillfället och manifestera både händelsen men också visa upp Åland och då är utekonstverket en chans där man kan få fram en ny symbol, någonting som händer bara vid det här tillfället. Det är naturligtvis ytterst fråga om att tillräckligt med pengar anslås för ändamålet. Mariehamns stad skall givetvis delta ekonomiskt, men landskapet representerar hela Åland och många av arrangemangen kommer att ske utanför Mariehamn, de kommer inte att bara vara koncentrerade till staden, utan alla idrottsanläggningar kommer att tas i bruk och också gästnätterna kommer att sprida sig över hela Åland. Det här är ingen Mariehamnshändelse utan det är en händelse för hela Åland.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärende remitteras till kulturutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 8:

 

 

Ltl Göte Winés m.fl. hemställningsmotion om ungdomslots i skärgården. (HM 67/2007-2008).

 

Talmanskonferensen föreslår remiss till kulturutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Göte Winé:

Herr talman!

Föreningen SKUNK är en förening som har imponerat stort på mig de senaste åren. Det är en otroligt bra verksamhet, jag är jätteimponerad av den. Den bedriver både inriktad verksamhet för ungdomar men även öppen verksamhet. I dag har föreningen en verksamhetsledare på köptjänst, har jag förstått, som i snitt jobbar 4,5 tim. per månad, men det blir mest samordning, administration och utvecklingen av verksamheten. Ungdomarna själva bedriver den övriga verksamheten. Föreningen SKUNK debatterades i samband med 2008 års budget, men de pengarna ströks och det var egentligen bara socialdemokraterna som ville att det fortsättningsvis skulle ha funnits kvar pengar för husbilen. I stället gjordes det en skrivning om att pengarna bör prioriteras för kontinuerlig ungdomsverksamhet i alla skärgårdskommuner.

 

Därför har jag lagt in motionen om att man inom befintliga medel skulle anställas en ungdomslots ute i skärgården, alltså en person som lotsar ungdomarna rätt. För pengarna borde Föreningen SKUNK få anställa en utbildad ungdomsledare som ungdomslots som styr ungdomarna på rätt bana och därför har vi skrivit följande kläm: ”att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att det inom ramen för befintliga anslag beviljas föreningen SKUNK en ungdomslots för att jobba med ungdomsverksamhet i skärgårdskommunerna.”

 

Herr talman!

Det är tufft att vara ungdom i dag, det är någonting helt annat än när jag själv växte upp. Det var inte länge sedan vi fick ta del av rapporten  ”Hälsa i skolan”, där det framgick att det var flera ungdomar som var deprimerade och mår dåligt. Vi hade en mycket bra debatt här om ungdomars psykosociala miljö, vad man kan göra för dem. Här har vi ett bra sätt att jobba befrämjande för ungdomarna, att ungdomarna har någonstans att ta vägen, att de har en trygg vuxen att kunna gå till. Därför är det också viktigt att det är en utbildad person som har jobbat inom ungdomsfrågor som tar tag i saken.

 

Jag har pratat mycket och i många år om att det skall finnas en utbildad personal i ungdomskretsarna. Vi behöver ha öppen verksamhet för ungdomar där de kan få stöd och hjälp och kunna prata med en trygg vuxen; det är ändå att på något sätt testa sina föräldrar: jag litar så mycket på ungdomsledaren, så jag vill höra lite vad den tycker och sedan säger verksamhetsledaren samma sak som föräldern,  så ”aha, min mamma och pappa kanske har rätt i det de säger i alla fall”. Ungdomsrollen blir bekräftad.

 

Vem är det då som skall hålla i ungdomsverksamheten. Är det kommunen? Vi har Ålands ungdomsförbund, vi har SKUNK. Det viktiga är inte vem som bedriver utan att det bedrivs. Det finns många kommuner i dag som har en bra öppen verksamhet. Själv kan jag inte skryta över det i min kommun, men det finns olika alternativ. SKUNK  är ett bra alternativ för skärgården, det är en samordning mellan kommunerna och vi har Mariehamns stad som har en ypperlig öppen verksamhet. Vi har Finströms kommun som försöker – jag hoppas att det kommer att gå bra där – sedan finns det andra alternativ. Jag kan lyfta fram Saltvik som gör det genom en av sina ungdomsföreningar. Man kan alltså göra det på flera olika sätt.

 

Ser man till helheten kan man inte precis berömma den här regeringen för att vara ungdomsvänlig. Jag kommer ihåg att när den tillsattes sades det att nu skall ungdomarna synas. Först sade man nej till husbilen för SKUNK som fanns med i budgeten, sedan rullade pengarna iväg för ungdomsförbundets rullande ungdomsgård, lastbil, eller vad det var, så där fick ungdomsförbundet pengarna bortstrukna! Jag hoppas att man här kan komma till mötes och se vad är det man kan hitta på och vad är det man kan göra för att stödja ungdomsverksamheten. Ungdomar som inte håller på med idrott är också ungdomar som kan behöva stöd. Vi har i kommunerna jättebra när det gäller idrottsverksamhet och vi har fritidsledare, men fritidsledare är oftast inte utbildad lika som en ungdomsledare.

 

Jag hoppas att min hemställningsmotion nr 67 kommer att behandlas på ett bra och positivt sätt i kulturutskottet.

 

 

 

Ltl Torsten Sundblom, replik:

Herr talman!

Ltl Göte Winé har nog rätt i det att ungdomsarbetet är viktigt. Det enda som oroar mig lite i det här sammanhanget är att vi får någon som åker omkring på färjorna och så får ungdomarna inte riktigt den tid som behövs utan då kanske det skulle vara bättre att göra satsningar på de olika platserna.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Det låter intressant och jag vet att ltl Torsten Sundblom sitter i Föglö kommunstyrelse. Det är egentligen bara då att bevilja medel så att det finns öppna verksamheter, men det är synd att man pratar om att kommunerna och samhället skall försöka med en förening som skulle binda samman ungdomarna i skärgårdskommunerna och lyfta upp saker där. Det här är faktiskt ett behjärtansvärt sätt, men nu låter det lite som om SKUNK inte riktigt har tryggheten i skärgårdskommunerna, om man hellre vill bygga upp egna verksamheter i varje kommun än att man hittar samarbete. Jag har alltid varit så fascinerad över att det här skulle vara ett bra sätt för skärgårdskommunerna att tillsammans kunna dela på resurserna, men tydligen har jag fel eller har jag missförstått ltl Torsten Sundblom?

 

Ltl Torsten Sundblom, replik:

Herr talman!

Jag kanske missförstods lite. Skall vi ha en anställd som åker omkring mellan kommunerna, på de långa sträckorna, så går nästan all arbetstid åt till det. Det blir lite konstigt. Jag har ingenting emot föreningen SKUNK och den har säkert sitt berättigande, men kanske man i alla fall måste sprida det så att vi inte får detta åkande fram och tillbaka mellan kommunerna och inte får något utfört.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

I finansutskottet sade majoriteten: ”UItskottet föreslår att motionen förkastas, men utskottet föreslår att landskapsregeringen ser över möjligheterna att förverkliga de planerade aktiviteterna för skärgårdskommunerna på ett mer kostnadseffektivt sätt än att köpa en husbil. Utskottet anser att målsättningen bör vara att medlen används för att stöda en kontinuerlig ungdomsverksamhet i alla skärgårdskommuner.” Med den här motionen tycker jag att man verkligen försöker stöda alla skärgårdskommuner.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag kan understöda hemställningsmotionen såtillvida att jag anser att ungdomsarbetet är viktigt. Vi är helt överens om den frågan. Men jag ifrågasätter begränsningen, att varför skall man ha lotssystemet bara i skärgården? Det finns andra kommuner och Finström nämndes; där har man bara idrottsledare och inte några utbildade personer, så även där kanske det skulle kunna vara en lots osv., så varför begränsa detta? Man borde ett system som skulle omfatta hela Åland.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Gärna för mig, ltl Åke Mattsson, men föreningen SKUNK är en skärgårdssammanslutning och det

gör begränsningen. Jag tror att det finns andra föreningar som skulle bli upprörda om man skulle börja gå in och konkurrera med t.ex. Ålands ungdomsförbund. Det finns ingenting förbjuder att andra tar tag i det här, det är helt öppet för vem som helst. Jag håller med om att det här är en bra sak och att föreningen SKUNK har en otroligt bra verksamhet, men fortsättningsvis är det en sammanslutning för skärgården och regeringen har nyligen avslagit ett förslag från Ålands ungdomsförbund där de försökte att på ett kommunövergränsande sätt jobba på detta. Det är helt öppet att utvidga detta.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag menade att det här borde vara ett koncept som man skulle titta på lite överallt. Jag tror på förslaget om lotsar åt ungdomarna och ungdomsledare i olika sammanhang. Kanske man utbildar också ungdomsledarna för att hantera dessa problem. Därför tycker jag att man borde ha haft med att det inte skall begränsas bara till SKUNK utan t.ex. kunde man ha tagit med de olika högstadiedistriktet för att få ut den här typen av verksamhet.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Ltl Åke Mattsson och jag är ganska överens om att det skall vara en bra utbildad personal i de olika kommunerna. Jag gick vidare från finansutskottets betänkande där jag hade en reservation. Jag ville att det skulle jobbas med en kontinuerlig ungdomsverksamhet i skärgårdskommunerna och fick till svar att där finns det medel redan. Man kan också i kommunerna använda sin lokala ungdomsförening och ge pengar från landskapet till ungdomsfrågor. Östra Saltvik ungdomsförening är ett mycket bra exempel som har satsat och har en öppen verksamhet. Gärna för mig kan vi ha det så, men vem skall hålla i det?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Veronica Thörnroos:

Herr talman!

Jag tycker att det är en trevlig motion som ltl Göte Winé har skrivit, om man får använda ett sådant uttryck här i plenisalen. Den är sympatisk, men jag skulle vilja börja med att göra en liten tillbakablick. Ltl Göte Winé kritiserade nu sittande landskapsregering för att inte ha visioner och mål när det gäller ungdomsarbetet därför att den s.k. husbilen ströks i budgetbehandlingen. Ja, själva husbilen ströks därför att nu sittande landskapsregering tycker inte att det är en bil eller en fastighet som är det viktiga utan det är innehållet i verksamheten som är det viktiga. Därför gavs också möjlighet att omfördela pengarna och sätta dem på personella resurser.

 

Ltl Göte Winé säger också – jag citerar ur ett nyligen hållet anförande – ”Det är inte det viktiga vem som håller i det”, dvs. när det gäller ungdomsarbetet. Det tycker jag också är en sympatisk tanke.

 

Från Brändö kommuns sida har vi försökt med ungdomsverksamhet. Vi hade ett samarbetsprojekt tillsammans med folkhälsan, kommunen, församlingen och om jag minns rätt var också SKUNK inblandad i projektet. Det utföll tyvärr inte så väl; trots våra goda intentioner fann våra ungdomar att det inte var riktigt tilldragande att komma, men fast man har en motgång betyder det inte att man skall sluta för det, man får bara byta angreppssätt.

 

Ltl Göte Winé skriver i sin motion: ”Genom att skärgårdskommunerna är så små är behovet av ett samordnat ungdomsarbete ännu viktigare än på fasta Åland.” Det är helt korrekt. Jag knyter lite an till ltl Anders Erikssons tidigare hemställningsmotion här i dag där vi diskuterat att ungdomarna kommunicerar sinsemellan via MSN eller något annat dataprogram och när det gäller skärgårdsungdomar är det bra, du har möjlighet att få kontakt väldigt lätt och väldigt enkelt med andra, men du tappar närkontakten, det mänskliga när man träffas tillsammans och gör någonting.

Jag ser att vi också på åhörarläktaren har skärgårdsungdomar, välkomna!

 

Avslutningsvis skulle jag vilja säga att eftersom jag sitter med i kulturutskottet kan jag åtminstone garantera att jag kommer att behandla hemställningsmotionen väldigt seriöst. Vad den sedan leder till kan jag inte sia om i dagsläget, men min intention är god.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Tack för ett bra anförande! Vem som håller i det är inte alltid det viktigaste, om det är kommunen eller om det är en förening. Det viktigaste är egentligen att det finns utbildad personal för ungdomarna. Där tror jag att ltl Veronica Thörnroos och jag är överens. När ltl Veronica Thörnroos påstod att jag hade sagt att regeringen inte har visioner och mål menade jag att det inte har satsats hittills på ungdomar genom att man först tog bort husbilen; den här regeringen väljer att satsa på driften, då är vi helt överens, då är det ingen fara. Jag menade också att ungdomsförbundet hade fått ett OK tidigare i PAF-pengar, men sedan drogs det bort. Jag menar att det är viktigt att takorganisationen orkar hålla i samt att det är utbildad personal. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman!

Jag noterar att ltl Göte Winé och jag har en samsyn. Jag noterar också att ltl Göte Winé nu stöder den väg som landskapsregeringen har valt att följa när det gäller ungdomsarbetet, alltså bort med husbilar, vi satsar inte på bilar och fastigheter, vi satsar på verksamheten och jag håller helt med och stöder ltl Göte Winés resonemang om att vi skall i mån av möjlighet ha utbildad personal som hanterar de här frågorna.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Ltl Veronica Thörnroos säger att jag stöder landskapsregeringens linje. Jag har inte märkt någon linje tidigare och därför lade jag motionen. Det enda som jag har märkt tidigare är att det har dragits bort. Men om den här regeringen nu kommer att satsa på driften behöver jag inte vara orolig, då måste det här kunna stödas eftersom pengarna redan finns och man därigenom skall satsa på driften och få en bra verksamhet. Ett litet förtydligande bara så att jag förstår att vi är överens: Vad är egentligen ltl Veronica Thörnroos vision för ungdomsarbetet i skärgården? Är det att samhället och kommunerna skall driva enskilda verksamheter eller är det att stöda en redan nu befintlig verksamhet?

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman!

Ltl Göte Winé frågar efter mina framtidsvisioner för skärgårdsungdomarna. Det kan jag tala väldigt länge om. Jag har inga möjligheter att i en repliktid på två minuter ge uttryck för mina visioner för skärgårdsungdomarna. Avslutningsvis skulle jag vilja säga att ltl Göte Winé och jag har en samsyn när det gäller att ungdomsfrågorna är viktiga och att det är berättigat att satsa lite mera på skärgårdsungdomen för att de regelbundet skall kunna träffa kamrater i samma ålder. Hur det sedan sker, vilket som är den lämpligaste vägen, det får hanteringen i kulturutskottet avgöra.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren:

Herr talman!

Jag kommer mitt i debatten och det beklagar jag. Jag har ändå hört vissa saker på mitt rum och jag tror att det här har alla möjligheter att bli någonting riktigt bra. Orsaken till avslaget från landskapsregeringens sida var att SKUNK och Ålands ungdomsförbund hade två likartade projekt. Båda pratade om mobila lösningar, en släpvagn, en husbil med verksamhet och ungdomsledare. Det landskapsregeringen har gjort är att i det här skedet ha avslagit ansökan med uppmaning om ett samarbete för att kunna få en heltäckande lösning för de åländska ungdomarna.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Det var trevligt att minister Sjögren lyssnade på rummet i alla fall och fick ta del av debatten. Det är alltid bra om man ser på det, men hur tänker man sig att samarbetet skall vara här? Är det med drift eller är det med husbilsprojekt? Är det en uppgift för SKUNK och Ålands ungdomsförbund att hitta en gemensam lösning före man kan beviljas medel? Som jag förstod tidigare är den här regeringens mål inte att ha bilar och byggnader utan man skall satsa på driften. Då kan man inte heller vänta sig att Ålands ungdomsförbund och SKUNK skall komma in med en ny ansökan om en husbil för då blir det också avslag. Är det då meningen att de tillsammans skall hitta en drift för ungdomsgårdar och ungdomsverksamhet i skärgården och på landsbygden eller hur är det tänkt?

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Så detaljstyrt var inte beslutet utan det var konkret på det viset att man skulle samarbeta och komma med förslag till en samsyn och en samarbetslösning. Nog är det oresonligt att ge stöd till två likartade verksamheter bara för att man rör sig inom två olika geografiska områden. Jag har stor tillförsikt till både Ålands ungdomsförbund och SKUNK att de kommer med förslag.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Nog måste väl minister Sjögren inse att för att kunna komma med några förslag behöver man lite riktlinjer. Vad skall man samarbeta om: Är det driften eller är det att satsa på husbil eller hur vill man? Någon sorts riktlinjer måste vi få, annars är det svårt att veta hur man skall gå tillväga. Jag har nu förstått att både föreningen SKUNK och Ålands ungdomsförbund är besvikna, eftersom båda har fått avslag. Hur vill landskapsregeringen föra samarbetet vidare eftersom jag tidigare fick höra, att det är inte husbil och fastigheter man satsar på utan det är på driften och innehållet.

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Det var uttryckligen så att organisationerna själva skulle komma med ett samarbetsförslag. Det är väldigt svårt att detaljstyra den här frågan. Jag tror att det kommer att bli en alldeles bra lösning.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torsten Sundblom:

Herr talman!

Jag åt upp delar av replikerna när jag fick replik mot ltl Göte Winé och hans hemställningsmotion. Det som fattades var att som jag ser det behövs det resurser samtidigt i alla skärgårdskommuner. Vi har t.ex. fredagskvällarna när ungdomarna kommer hem från staden för att vara hemma över helgen, då kan det behövas resurser som sätts in. Då är det lämpligare att man satsar på alla platser samtidigt, t.ex. två-tre skärgårdskommuner samma fredag och en ungdomslots kan ju inte vara på alla ställen. Då skulle det vara bättre att man tillsammans med ungdomarna blåste liv i de lokala ungdomsföreningarna där SKUNK skulle kunna ha en roll att hjälpa dem. Ungdomarna skall själva utforma hur ungdomsföreningarna skall fungera, de skall komma fram med vad de vill att vi skall göra och de skall stå för idéerna. Jag tycker att det skulle vara bättre om man fick resurser samtidigt på flera platser för annars bränner vi bort pengar genom att åka på färjorna mellan öarna.

 

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Ltl Torsten Sundblom säger att SKUNK skall blåsa liv i ungdomsföreningarna. Det är inte så länge sedan som det valdes en helt ny styrelse i Föglö ungdomsförening. Hur reagerar de om SKUNK kommer dit? Jag förstår ltl Torsten Sundbloms tankesätt, att man i tre olika kommuner vill ha en ungdomsledare samma fredag och då kan det bli svårt för en person – det går inte att klona sig ännu i alla fall! Då måste man börja titta hur man kan göra det, men samtidigt finns det otroligt mycket annat när man pratar man en ungdomslots. Det skulle behövas någon som kan vägleda lite här i Mariehamn när de har kommit ut ur nian och är här på vardagskvällar. Här pratar vi om befintliga medel, inte om extra medel, pengarna finns för den förra regeringen har redan stött SKUNK i det här projektet. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Torsten Sundblom, replik:

Herr talman!

Det kan vara så, men Föglö ungdomsförening valde en ny styrelse där man också fick in ungdomar i 20-årsåldern och det är bra. Jag menade inte att SKUNK skulle styra ungdomsföreningen, men de skulle kunna vara med och hjälpa till för att puffa på dem när det är en aktiv förening, sammansatt från olika håll i skärgården.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Ltl Torsten Sundblom och jag är helt överens. Man bör samarbete och sträva till att jobba tillsammans för ungdomarna, oberoende vem det är. Det gladde mig oerhört att läsa artikeln om att det kommer unga som vill driva ungdomsföreningen, för vad jag har förstått är det bekymret i dag att man inte får de unga dit. Därigenom faller lite av lågan; har man själv barn kan det bli svårt med tiden att driva det här och därför är det extra kul och jag vill ge en eloge till Föglö kommun som har en så bra verksamhet. Jag läste om teaterverksamhet osv. Jag hoppas att flera kommuner kan ta efter Föglö kommun.

 

Ltl Torsten Sundblom, replik:

Herr talman!

Det är bra om de unga i 20-årsåldern kan blåsa liv i ungdomsföreningarna igen. Det är de som skall utforma verksamheten, de skall säga hur de vill ha det. Nu har vi haft en period där ungdomsföreningarna har varit i botten och då har man velat satsa på annat i stället. Det är bättre att komma tillbaka till dem och få liv i dem på nytt för jag tror att det är framtiden.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Landskapsregeringens meddelande om landskapsregeringens strategi för energiarbetet på Åland 2008-2025. (M 2/2007-2008).

 

Tidpunkt för remiss meddelas senare.

 

Lagtingets nästa plenum är måndagen den 7 april kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.16.37).

 

 

 

 

Originalfil