Plenum den 4 april 2011 kl. 13.00

 Ålands lagting

 

STENOGRAFISKT PROTOKOLL

 

 

 

 

 

 


Plenum den 4 april 2011 kl. 13.00

Plenum börjar. 1

Bordläggning. 2

1   Förverkligande av förslag om skärgårdspolisen

Lagutskottets betänkande (LU 20/2010-2011)

Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion (HM 62/2007-2008)

Första behandling. 2

2   Godkännande av världspostkonventionen

Lagutskottets betänkande (LU 19/2010-2011)

Republikens presidents framställning (RP 14/2010-2011)

Första behandling. 4

3   Ny barnomsorgslagstiftning

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 5/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 15/2009-2010)

Ltl Barbro Sundbacks lagmotion (LM 2/2009-2010)

Första behandling. 45

4   Ändringar i körkortslagen

Lagutskottets betänkande (LU 18/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 14/2010-2011)

Remiss. 46

5   Ny lagtingsordning

Vtm Gunnar Janssons m.fl. lagmotion (LM 2/2010-2011)

Remiss. 46

6   Ny lagtingsordning

Ltl Danne Sundman m.fl. lagmotion (LM 3/2010-2011)

Remiss. 46

7   Tandvård för personer under fattigdomsgränsen

Ltl  Barbro Sundback m.fl. hemställningsmotion (HM 37/2010-2011)

Remiss. 49

8   Barnfattigdomen på Åland

Ltl  Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 1/2010-2011)

Remiss. 49

9   Åtgärder för att bevara byanamnen

Ltl  Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 16/2010-2011)

Remiss. 50

10  Hembygdsrättsceremoni

Ltl  Fredrik Karlströms hemställningsmotion (HM 24/2010-2011)

Remiss. 51

11  Strategi för sociala medier

Ltl  Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 29/2010-2011)

Plenum slutar. 51

 

Plenum börjar

Närvaroregistrering. 29 ledamöter är närvarande.

Om ledighet från plenum 04-06.04.2011 anhåller lagtingsledamoten Jan Salmén på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

Bordläggning

1      Förverkligande av förslag om skärgårdspolisen

Lagutskottets betänkande (LU 20/2010-2011)

Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion (HM 62/2007-2008)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 06.04.2011. Godkänt.

Första behandling

2      Godkännande av världspostkonventionen

Lagutskottets betänkande (LU 19/2010-2011)

Republikens presidents framställning (RP 14/2010-2011)

Först tillåts en allmän diskussion och efter det att diskussionen avslutats kan det väckas förslag enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen om att ärendet ska remitteras till stora utskottet.

Diskussion.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Postväsendet är egentligen en ganska unik uppfinning, en unik institution som är global och har funnits i hundratals år. Det hela bygger på överenskommelser och konventioner. Man kan tycka, sett ur det mänskliga beteendets synvinkel, att det är helt fantastiskt att man sätter ett brev i en gul låda med en liten lapp. Sedan går man därifrån i förvissningen om att brevet kommer att hamna i en låda på Elfenbenskusten om några dagar.

Det vi har behandlat i lagutskottet är en världspostkonvention och den har en del följder för vår egen lagstiftning. För det första när det gäller de nordiska länderna, Finland inklusive Åland, så har vi följt upp de regler och de konventioner som i allmänhet gäller på det internationella planet. Vi har post, postväsendet, administration och postgång som fungerar. Då är det naturligtvis viktigt att vi ser till att det fortsätter att fungera och att man har allt under kontroll.

Världspostkonventionen innehåller några saker som har föranlett en ändring av rikslagen när det gäller post. Själva syftet med konventionen i det här fallet är att avreglera marknaden och öppna för posttjänster för olika aktörer. Det är någonting som vi också måste anpassa oss till i vår postlag och det har vi i och för sig redan gjort genom bolagiseringen. I Finland har man också ändrat sin lag. Det är några andra punkter som också berörs. Det gäller definitionen av s.k. samhällsomfattande posttjänster, dvs vad man förväntas göra när det gäller utdelningsfrekvens, tidsåtgång för post osv. Där har man ändrat definitionen i rikslagen och det kommer att gälla från den 1 juni, om jag minns rätt. Det gäller då vad som är momsfritt och vad som är belagt med moms i postgången.

De här ändringarna kommer inte att ha några större ekonomiska konsekvenser för Posten Åland, såvitt vi har kunnat utröna, men det kräver ändå ändringar i vår postlag som nu är under beredning. Det gäller definitionen samhällsomfattande posttjänster. Det har också konsekvenser för mervärdesskatten och momslagstiftningen. 

Herr talman! Lagutskottet föreslår att vi ska godkänna den här konventionen och konstaterar att det kan bli aktuellt med lagstiftningsåtgärder när man jämför vår postlag med rikets postlag och ser på utvecklingen inom det här området som en konsekvens av konventionen. Sannolikt kräver vår lagstiftning två lite mera väsentliga ändringar. Det gäller viktgränser och liknande för postgången och det gäller definitionen av samhällsomfattande posttjänster. Från finansministeriet har man påpekat att det vore bra om landskapet ändrade lagstiftningen så att det är samma på Åland och i riket. Om man spetsar till det här så kunde man tycka att vi bestämmer själva hur vi ska ha det, men så enkelt är det inte. Det är nämligen så att vår postgång är beroende dels av utlandsposten till Sverige och andra länder men också att postgången mellan Finland och Åland faktiskt är inrikespostgång. Idag delar man på kostnaderna för posthanteringen mellan riket och Åland. Det är någonting som vi tjänar på och som vi har nytta av när det gäller samarbete med riket. Av den anledningen tror vi att det är bra att lagstiftningen anpassas till rikslagstiftningen. Tack.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! De här förändringarna som konventionen och direktiven leder till är sådana förändringar som jag tror att medborgarna inte tycker att är särskilt bra. De här förändringarna kommer sig av att man gör detta med postdistribution och sådana saker till en fråga för marknaden. Jag tycker att man redan kan konstatera att postgången har blivit sämre, jag tänker inte på Åland utan generellt. Det kan ta oerhört länge att få en postförsändelse från Sverige. Det beror på att all svensk utrikespost går via Köpenhamn. Alla sådana här reformer är inte så entydigt positiva. Om man ser i den finska postlagen så frångår man det som har varit en viktig reglering för glesbygden; att det ska finnas ett postkontor eller utdelningsställe i varje kommun. Man kommer också att införa en ny bestämmelse om att förstaklass post inte längre behöver komma fram under ett dygn, utan det kan ta två dygn. Det innebär att speciellt dagstidningar kommer att få det ännu sämre än idag. När det gäller rikslagstiftning så behöver man inte heller dela ut post alla dagar, utan fem dagar i veckan. För glesbygden blir det här antagligen på sikt också sämre. Det är ju väldigt karakteristiskt för marknaden. Markanden vill inte ta något samhällsansvar, utan det går ut på att tjäna pengar. I vissa sammanhang är det väldigt effektivt, men i andra sammanhang fungerar det inte. När det här direktivet ska implementeras på Åland så kommer det att bli intressant att se hur landskapsregeringen gör. Vi har också fått information att landskapets lagkunniga inte riktigt kan avgöra vilka av de här regleringarna som tvingar oss att göra ändringar i lagstiftningen.

Bifallet som vi kommer att ge är inte så där entydigt att det bara är färdigt med det här nu och så händer det ingenting. Tyvärr, min förutsägelse är att det här innebär försämringar för enskilda medborgare och för glesbygden. Däremot för företag och för storkonsumenter av postförsändelser kan det här innebära ekonomiska förmåner. Tack.

Ltl Olof Erland

Herr talman! För att undvika missförstånd vill jag påpeka att Åland har en egen postlag där det också finns angivet ett visst regionalt ansvar. Vi som bor på landet har utdelning fem dagar i veckan och det kommer knappast att påverkas av det här. Däremot finns det privata distributörer av tidningar som t.ex. Huvudstadsbladet som har i lördagsutdelning, i alla fall på vissa håll, men inte söndagsutdelning. Om man godkänner den här konventionen så kan man säga att vi omfattar de krav som konventionen ställer, men sedan har posten på Åland en lagstiftning som lagtinget bestämmer om. Vill man öka resurserna här så kan vi göra det. Följer man lagen så har man från början haft en viss regional säkerhet. Sedan är det en annan sak vad man gör i riket med sin postlag. Det viktiga, som jag också sade i mitt anförande, är att vi anpassar vår lag så att vi inte blir lidande på att vi ska betala mer än vad vi betalar idag, t.ex. att man skulle behandla vår post till riket på samma sätt som om det skulle vara utrikespost.

Vi har all anledning att se över vår lag när det gäller mervärdesbeskattningen, viktgränser och liknande. Men i övrigt så har vi egen postlag.

Talmannen

Begäres ordet ytterligare? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

Första behandling

3      Ny barnomsorgslagstiftning

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 5/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 15/2009-2010)

Ltl Barbro Sundbacks lagmotion (LM 2/2009-2010)

Samma förfarande gäller som vid föregående ärende. Först tillåts diskussion och efter det kan det väckas förslag om remiss till stora utskottet.

Diskussion.

Ltl Åke Mattsson

Tack, herr talman! Äntligen får man väl säga har social- och miljöutskottets betänkande till ny barnomsorgslag blivit klart. Många faktorer har påverkat att det tog sådan tid.

Inledningsvis fanns det åsikter om att förslaget stod i strid med den så kallade nivågarantilagen. Det begärdes en jämförelse från regeringen mellan de sociala förmånerna för en barnfamilj mellan riket och Åland och vidare beslöts att begära ett utlåtande från lagutskottet, som kom i slutet av maj. Därefter blev det en politisk diskussion om att nivågarantilagen har tjänat ut sitt syfte. Utskottet beslöt att avvakta hur lagtinget ställde sig till ett förslag att ta bort nivågarantilagen. Den lagen togs som bekant bort i november.

Sedan beslöts att finansutskottet skulle få vår utskottstid till budgetprocessen och när vi sedan skulle ta itu med lagen har nya brådskande lagförslag med implementering av EU-direktiv dykt upp. Efter det här har det dykt upp flera juridiska och politiska frågor att lösa. Sedan får ordföranden och kanske också någon annan i utskottet ta på sig lite att vi i vissa sammanhang har processat lite onödigt mycket.

Herr talman! Jag vill påstå att det är få lagar som berör invånarna så centralt som just barnomsorgslagen. Trots att barnomsorgslagen har genomgått ett omfattande remissförfarande och även legat ute på nätet för kommentarer kom det mycket nya och konstruktiva synpunkter i hörandena. Man kan nog konstatera att många av dem som ska höras i utskottet fördjupar sig betydligt mer i framställningarna än när man svarar på en remiss till landskapsregeringen. Detta ledde till en lagframställning som bereddes och processades långt utöver det normala i utskottet. Flera av paragraferna gjorde vi i ett skede helt om, det gäller främst § 17, rätt till daghemsplats och även § 24 som reglerar kommunens ersättning till privata daghemsverksamhet.

Paragraferna blev sedan i sin utformning så avvikande från framställningen att vi återgick till framställningens paragrafer och lade istället ett klämförslag att man bör återkomma med en förbättring.

Trots detta har vi förändrat paragraferna delvis redan i den utformningen som var från början, men vi var inte tillfreds med hur de såg ut. Man behöver bereda dem ordentligt.

Den har inte varit på någon remiss. Vi har fått ett godkännande ifrån dem som ska jobba med paragraferna. Men vi tyckte ändå att det behövde vara ett ordentligt remissförfarande.

Det är också viktigt att den personal som ska ge instruktioner och direktiv till allmänheten känner sig komfortabla med förändringarna.

Nu till utskottets förslag till betänkandet medan jag har någon tid kvar.

Utskottet föreslår att lagförslagen antas med de ändringar som framgår av utskottets betänkande med klämförslag och vi förslår att lagmotionen förkastas. Det är ltl Barbro Sundbacks lagmotion nr 2/2009-2010 som föreslår att den subjektiva rätten till barnomsorg ska bibehållas oförändrad. Vi har förkastat den med vissa förbehåll. Vi har beaktat motionens förslag om funktionshindrade i § 17 1 mom.

Lagförslaget bygger på gällande bestämmelser till stora delar. Lagen har att beakta många intressen, barnens sociala behov då de deltar i den kommunala barnomsorgen som även ska förbereda dem inför skolstarten, men tillika också att vårdnadshavarnas får behov av tid att förvärvsarbeta, studera och klara vardagen. Dessutom ska kommunerna ha ekonomiska förutsättningar att uppfylla lagstiftningen och även ges förutsättning att erbjuda en lokal anpassning av barnomsorgen så att man inte styr allting alltför hårt. 

Vi i utskottet anser att lagen som helhet tillgodoser de flesta intressegrupperna. Naturligtvis finns det olika synpunkter på paragrafnivå, men att ta fram en lag av den här typen som alla är tillfreds med är omöjligt.

Till slut måste beslut tas för att komma vidare även om det inte är optimalt för alla inblandade. Även efter att paragraferna var klubbade dök det upp nya oklara frågeställningar men någon gång måste man sätta punkt.

En central fråga i nya barnomsorgslagen är alltså rätten till barnomsorg för barn under tre år, den subjektiva rätten som anser att man har inskränkt på nu.  

Utskottet har följt landskapsregeringens linje. Det ska inte vara en lagstadgad rätt att föra små syskon till dagis om man är föräldraledig för att sköta barn. Vi var inte eniga i den här frågan utan ltl Aaltonen har en reservation som hon kommer att presentera.

Lagutskottet konstaterar i sitt utlåtande att rätten till barnomsorg för barn under tre år, vars föräldrar är vårdlediga, knappast kan vara att betrakta som en sådan grundläggande social rättighet som skyddas av grundlagen, självstyrelselagen eller nivågarantilagen. Nivågarantilagen är ju som bekant borta nu. Dessutom noterar lagutskottet att kommunerna också fortsättningsvis har möjlighet att utöver de grundläggande rättigheterna erbjuda ytterligare välfärdstjänster såsom barnomsorg utöver det som lagstadgas här. Jag avser inte närmare redogöra för utlåtandet som innehöll en reservation och var sammanlagt åtta sidor långt. Kanske lagutskottets ordförande har någon kommentar kring detta.

Landskapsregeringen har valt att inte redovisa någon klar utredning som jämför de sammanlagda förmåner som erbjuds barnfamiljer i riket och på Åland. Men man framhåller bestämt i utskottet att det inte skiljer sig på ett sådant sätt att det skulle strida mot grundlagen eller självstyrelselagen.

Barnens behov av tillräckligt stora utrymmen och tillräckligt med personal har beaktats.

Utskottet har föreslagit en mer generell reglering av daghemsutrymmen helt i samförstånd med landskapsregeringen. Tidigare var det väldigt hårt reglerat mellan personal och barn under tre år och barn över tre år. Nu gäller tio kvadratmeter per barn och man är tillfreds med det.

Sedan har vi också ändrat lite på bestämmelserna när det gäller överinskrivning. Jag kommer till det längre fram. Jag vill redan nu poängtera att man inte får sätta det som regel att man har för många barn i daghemmen att det överskrider bestämmelserna per kvadratmeter eller per personal.

Framställningen föreslår att de olika daghemsverksamheterna definieras tydligare, samtidigt som barngrupper i förhållande till personalens antal klargörs.

Enligt framställningen föreslås t.ex. att barn under tre år i familjedaghem räknas som 1,5 barn. Lagförslaget kommer sannolikt att få ekonomiska konsekvenser för familjedagvårdarna eftersom de avlönas utgående från antal barn vilket innebär att förslaget kommer att ha väsentlig inverkan på familjedagvårdarnas avlöning. Med anledning härav anser utskottet att kollektivavtalet för familjedagvårdarna kan behöva ses över i samband med reformen. Inkomsten kan reduceras ganska kraftigt för familjedagvårdarna när barnen fyller tre år.

Utskottet konstaterar att på Åland idag finns många med annat modersmål än svenska. Det finns många olika modersmål även om merparten är finska. Det är viktigt att även barn med annat modersmål än svenska och med svaga kunskaper i svenska ges så goda förutsättningar som möjligt till utveckling och att det görs i nära samarbete med deras vårdnadshavare. Vi ansåg att språkparagrafens detaljmotivering inte var tillräckligt utförlig, av den anledningen har vi kompletterat motiveringarna enligt betänkandet. Ytterligare vägledning finns i förundervisningen grunder som Ålands landskapsregering tog 2006.

Avgifterna för barnomsorgen föreslås bli uppburna i enlighet med de regler som framgår av framställningen och betänkandet varför de inte längre regleras genom rikets motsvarande bestämmelser.

Eftersom avgiftstaket höjts i riket under tiden framställningen behandlades i utskottet hade vi ett förslag som låg i paritet med rikets höjda maxtak. Detta motsattes kraftigt från vissa på regeringshåll så vi blev sedan överens om att det får stå kvar enligt förslag.

Vi noterade i § 24 att den samhällsstödda privata barnomsorgen inte är tillfredsställande reglerat. Vi lade ner onödigt mycket tid på att göra om paragrafen men blev sedan eniga om att inte ändra, för vårt slutliga förslag började skilja sig allt för mycket från framställningens. Vi föreslår istället en kläm till betänkandet.

Utskottet anser att samhällsstödd enskild barnomsorg bör regleras så att privat verksamhet får möjlighet att utvecklas i landskapet och därmed komplettera offentlig barnomsorgsverksamhet. Uträkningsgrunder för kommunernas ersättning m.m. måste klargöras bättre, i vilka sammanhang kommunerna måste betala är också ganska vagt just nu.

Det är viktigt med ett helhetsgrepp så att man även ser över lagstiftningen och förutsättningarna som ska finnas för dem som vill öppna privatskolor. Därför har vi bett landskapsregeringen att även titta på regleringen av privatskolor så att bestämmelserna om privata grundskolor och privat barnomsorg passar ihop.

Det fanns synpunkter i remissen från vtm Gun-Mari Lindholm kring kontrollen av brottslig bakgrund hos personer som ska arbeta med barn. Det kanske mera gäller i specialomsorgen. Vi har inte utvecklat det så mycket för vi öppnade inte paragrafen. Vi har uppmanat landskapsregeringen att öppna upp den här regleringen angående att kontrollera brottslig bakgrund hos personer som jobbar med barn. Då ska man beakta de privata arbetsgivare så att även de som ansvarar för de privata daghemmen kontrolleras, nu är de bara de anställda som ska kontrolleras. Den som driver ett privat daghem behöver inte i dagsläget kontrolleras. Det har varit problem med detta i Sverige, sådana problem vill vi inte ha hit.

Besvärsparagrafen var ett elände att få ordning på. Framställningens förslag grundade sig på tidigare lagstiftning som i och för sig nog har fungerat, men det framkom i hörandet att den inte har ansetts vara helt korrekt. Vi har efter hörandet och i samarbete med landskapsregeringen nu förtydligat rätten för ändringssökande i fråga om antagande till barnomsorg. Det här blev komplicerat eftersom rikslagstiftningen innehåller besvärsförbud om antagande av barn till barnomsorgen. De här lär beror på att endast den person som beslutet berör ska ha besvärsrätt, men eftersom lagskipning, där besvärsgrunder ingår, är riksbehörighet så blev det krångligt.

Efter att ha provat på olika förslag där bland annat ett innebar hänvisning till rikets barnomsorgslag har vi till slut ett förslag som i vår egen lag anger vilka besvärsvägar som finns till lagförslaget. Teoretiskt torde paragrafen fungera bra, men barnomsorg är ett område där det relativt ofta förekommer att vanligt folk vill få kommunens beslut prövat utan att för den skull anlita en juridisk byrå. Då ska det vara förutsägbar och genomskådlig lagstiftning.

Vi riktar därför en uppmaning till landskapsregeringen att göra anvisningar för kommunerna på vilket sätt besvärsanvisningar kan uppgöras i fråga om de beslut som de kommunala myndigheterna kommer att fatta med stöd av lagen.

Vi noterade vidare att landskapsregeringen i sin framställning inte gjort någon jämförelse med motsvarande lagstiftning i riket eller i Sverige, vilket utskottet i allmänhet anser borde vara obligatoriskt särskilt i fråga om lagstiftning som i så hög grad berör enskilda.

Eftersom många ser om sitt boende och fattar beslut om varaktig hemort i samband med familjens tillökning är det viktigt att de som är med och påverkar den här typen av lagstiftning har ett bra grepp om förmåner i kringliggande regioner. Då det t.ex. gäller avgiftstäckning barn under tre år i barnomsorgen är den på Åland och i övriga Finland 10-15 procent, i Sverige ca 20 procent, i Norge 28-45 procent och i Danmark 33 procent. Sedan när det gäller barn över tre år så blir det mer komplicerat eftersom tiden i den så kallade förskolan är gratis i många fall. De här siffrorna är från början av år 2000 men torde vara aktuella.

När man tittar på detaljmotiveringen så är 1 § och 2 § enligt framställningen.

I 3 § har vi gjort vissa justeringar. Man kan överinskriva under 5 dagar per månad eller tre dagar i följd, detta får inte sättas i system. Personligen är jag lite frågande till den här typen av begränsningar. Begränsningar finns inte längre i skolan och där upplevs det inte som ett stort problem med överstora grupper. Det är mera behovsanpassat. Stökiga ungar finns i mindre grupper, annars kan man ha lite större grupper. Man anpassar på det sättet. Det är uppenbart att landskapsregeringen anser sig veta vad som är bäst för barnen medan man på kommunal nivå inte förstår det lika bra. Det här gäller även utrymmenas storlek som vi i och för sig har ändrat en del på i 10 §.

I Sverige pågår en debatt just nu om överstora barngrupper med över 21 barn i varje grupp. Detta har vi valt att inte reglera i lagen utan här får vi ha hur stora grupper som helst. Det är kvadratmeter och antal personal som reglerar. I Sverige har man inte lika tydlig lagstiftning om exakt antal personal i förhållande till barn. Färska siffror uppger SVT Rapport; de kommunala förskolorna har i genomsnitt 5,4 barn per heltidsanställd, motsvarande siffra för de privata förskolorna är 5,2.

Siffrorna är svåra att jämföra med men här på Åland gäller alltså minst 1 anställd per 4 barn, under tre år och 1 anställd per 7 barn över tre år. Utskottet konstaterade lite förvånat att om det är frågan om halvtid, och alla är över tre år, får grupperna bestå av upp till 13 barn per anställd alltså samma som i fritidshemmen.

Tittar man på 5 § och 6 § så är det förundervisning och fritidshemsverksamheten. När det gäller fritidshemmen anser utskottet att fritidshemsverksamhet ska ledas av en fritidspedagog i grupper med flera än 13 barn. Det här är en fråga som har diskuterats ingående och länge i utskottet. Det finns många åsikter kring detta. De som har gått med på detta är övertygade till 51 procent. Vi fastnade för den här skrivningen i alla fall. Vi har en övergångsbestämmelse för att kommunerna ska få tid att anpassa sig till förändringen.

Vi har ändrat lite angående lokalerna. Det var ganska avgränsande, skola fanns inte med. Vi har även lagt till skola samt andra för ändamålet godkända lokaler. ÅMHM godkänner avsedda lokaler.

Vi har nästa ändring i 9 § Vi föreslår en förändring att paragrafen även beaktar att den som driver en privat daghemsverksamhet ska räknas som en del i bemanningen. Vi bytte ut benämningen personal mot anställd i förtydligande syfte. Utskottet föreslår att för ett fritidshem som har flera än 13 barn ansvarar en fritidspedagog. Avsikten med att införa krav på fritidspedagog är att öka kunskapen om barnens behov i verksamheten och att ge barnen en mer strukturerad och lärande fritid. 

När det gäller 10 § angående rumsytan så har vi gjort den betydligt enklare och mer schablonmässigt. 

I 12 § har vi inte ändrat i lagen men däremot har vi en utförlig skrivning angående språket i daghemmen i detaljmotiveringen.

I 15 § är det ingen ändring i sak, utan bara en teknisk förändring i benämningen av förundervisningsprogram till grunder för att bättre passa in i sammanhanget. Vi har gjort samma sak i andra paragrafer som finns längre fram. I 16 §, rättighetsgrunden har vi ändrat en del i. Man ska ansöka om barnomsorg, den ska tillhandahållas av hemkommunen för barnet. Sedan finns det olika uppfattningar om vad som är bäst för barnet när det gäller om de ska vistas vecka-vecka i barnomsorg när man har skilda föräldrar eller om de ska vara i ett och samma daghem. Vi har inte tagit någon direkt ställning till detta.

Vidare har vi gjort en justering om vårdnadshavarnas möjlighet att påverka valet av barnomsorg, bestämmelsen är flyttad från framställningens 27 §.

Vi har lagt ned väldigt mycket tid på 17 §. Vi har en helt ny 17 §, men tyvärr då vi nästan var framme så var ändringen alldeles för stor för ett utskottsförslag. Vårt förslag utgick från ett förslag där alla barn under skolåldern har rätt till barnomsorg och med det som utgångspunkt beskrev vi undantagen. Framställningen har istället valt att ha ett undantag, att samtliga barn har rätt till 25 timmar barnomsorg, som grund och därifrån läggs det nu till eller dras ifrån. Det upplevs som väldigt krångligt har det visat sig i hörandet.

Det har även uppdagats att paragrafens detaljmotivering är felaktig om barnomsorg under moderskapspenningsperioden. En korrekt beskrivning är att vårdnadshavare under nämnda period har rätt även till heltidsomsorg för barn under tre år. Vi föreslår ytterligare en språklig justering.

Sedan kommer den kanske största politiska förändringen: " Barnomsorg i daghemsverksamhet i denna paragraf kan beviljas i den utsträckning det är förenligt med barnets bästa. Endast i särskilda fall kan det anses förenligt med barnets bästa att vistelse i barnomsorg i daghemsverksamhet är längre än 10 timmar per dygn eller längre än 200 timmar per månad." Det är viktigt att barnets bästa beaktas eftersom en dag i daghemsverksamhet tillsammans med andra barn, särskilt för ett litet barn, inte bara behöver vara stimulerande utan kan vara ansträngande. Vi konstaterar att 17 § fortfarande är otydlig. Trots justeringar är stadgandet fortfarande inte optimalt utformat.  Utskottet anser att översynen av bestämmelsen och dess koppling till resten av lagstiftningen kräver ett mera ingående lagberedningsarbete.

Vi har lagt in ett helt nytt 6 mom. där det står; " vårdnadshavare kan för sitt barn, utöver vad som ovan angivits, av särskilda skäl beviljas rätt till barnomsorg i daghemsverksamhet", så att kommunerna har något att luta sig emot. Utskottet har fogat ett klämförslag till sitt bestänkande gällande vårdnadshavarnas rätt till och omfattningen av kommunernas skyldigheter att tillhandahålla barnomsorg i olika verksamheter.

I 18 § har vi lagt till dagtid, när det gäller tiden som man får vara på fritidshem samt lagt till ett ord som har fallit bort. Dagtid är inte definierat klart här, utan det får kommunerna tolka själva. Det är kanske inte riktigt så bra. Vi får kanske vänta på att det kommer en bättre lagstiftning längre fram kring detta.

När det gäller 20 § föreslår vi en justering i syfte att säkerställa att barnomsorgsplats ska erbjudas inom 4 månader från det att ansökan gjorts, inte efter den tid som barnomsorgsplats önskades.

I 22 § finns ett språkligt förtydligande och ingen ändring i maxtaxan.

I 24 § förslår utskottet ett nytt 3 mom. i syfte att klargöra ersättningsandelen för fritidshemsverksamhet som ska utgå från kostnaderna för kommunens motsvarande verksamhet. Vi kommer också att ha ett klämförslag angående den här paragrafen. Man vill ha det tydliggjort, som jag tidigare har nämnt om.

När det gäller 25 § så berör den grunderna för förundervisningen istället för planerna. Det är ingen större ändring där.

I 26 § är det endast en formell rättelse.

Sedan har vi inte speciellt stora förändringar före i 31 §, sökande av ändring. Den här paragrafen är förankrad i landskapsregeringen. Man har omfattat förslaget. Vi har också hört andra på området och det torde vara okej så här långt men det behöver förtydligas.

Angående 34 § föreslår utskottet en språklig justering av 2 mom. Vi föreslår ett nytt 4 mom. för att säkerställa att inget barn som får barnomsorg då lagen träder ikraft blir av med denna rätt, så länge serviceförhållandet fortgår.

Utskottet föreslår vidare ett nytt 5 mom. i syfte att säkerställa att den som när denna lag träder ikraft innehar en tjänst eller är anställd för uppgift motsvarande fritidspedagog även efter denna lags ikraftträdande är behörig så länge som tjänste- eller arbetsavtalsförhållandet består.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att lagtinget förkastar det i lagmotion nr 2/2009-2010 ingående lagförslaget och att lagtinget hemställer om att landskapsregeringen återkommer till lagtinget med en framställning i syfte att tydliggöra vårdnadshavarnas rätt till olika barnomsorgsformer för sina barn och en klarare reglering av omfattningen av kommunernas skyldigheter att tillhandahålla dessa. Samt att lagtinget hemställer om att landskapsregeringen återkommer till lagtinget med en framställning som främjar privata dagvårdsföretags konkurrenskraft. Samt att lagtinget antar det andra till fjärde lagförslaget oförändrat samt att lagtinget antar det i framställningen ingående första lagförslaget i lydelse enligt betänkandet.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, herr talman! Man förundras lite över det stora lagberedningsarbetet och de förändringar som har gjorts i utskottet. Det verkar som om framställningen inte riktigt har varit förankrad i majoritetsblocket.

Jag har en fråga som gäller den minskade subjektiva rätten till vårdnadshavare som har barn under tre år som är på dagis. Hur mycket pengar sparar kommunerna på den här reformen? Jag antar att utskottet har fått det redovisat av regeringen.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Den exakta summan kan man överhuvudtaget inte svara på. Det är det som har varit ett utav problemen. I något skede kanske vi har haft siffrorna, men det finns inte med i betänkandet. Jag kommer inte ihåg siffrorna just nu. Det här beror helt på vilka trender det är, hur många barn som nyttjar och inte nyttjar barnomsorgen. Tidigare var trenden så att väldigt många föräldrar utnyttjade den här möjligheten. Nu har det minskat betydligt. Det är inte så många som tar det här tillfället i akt. Det är väl också en signal att det inte ska vara självklart att samhället erbjuder hur mycket tjänster som helst. Någonstans måste man göra en avgränsning.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag är lite besviken på svaret eftersom jag förstår att det huvudsakliga argumentet är ekonomiskt, att det här blir billigare för kommunen och sedan kan man istället erbjuda andra subjektiva rättigheter för samma pengar. Jag tycker att utskottet måste redovisa den inbesparing som det innebär för kommunerna. Det är ju klart att man inte kan säga exakt precis hur många barn det gäller. Men antalet barn som får barnomsorg är ju ändå ganska stabilt, inte sker det sådana enorma kast. Det är en viktig uppgift som vi måste få, tycker jag.

Ltl Åke Mattsson, replik

Nej, jag kan tyvärr inte svara på den frågan. Vi har inte utrett det närmare i utskottet. Däremot finns det med i regeringens framställning, man har kommit fram till 784 000 euro. Vi utgått ifrån den summan och förutsatt att den är korrekt. Men vi är inte gjort en egen utredning kring det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Ltl Mattsson hänvisade till lagutskottets utlåtande. I korthet gick det ut det på att man ska se på förmånerna i ett brett perspektiv som en helhet och att den subjektiva rätten inte kan anses höra till de grundläggande rättigheter som grundlagen är skyldiga att upprätthålla. Slutsatsen blev att social- och miljöutskottet kunde ha tagit detta med enkel majoritet. Nu gör man det eftersom nivågarantilagen är avskaffad. De visar att vi har skapat utrymme för att bedriva självstyrelsepolitik och det borde man vara tacksam för.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Det var en bra redogörelse. Jag förutsatte att lagutskottets ordförande skulle vara närvarande. Han brukar ha goda möjligheter att redogöra för sitt utskott. Jag tackar för det tillrättaläggandet och förtydligandet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Carina Aaltonen

Herr talman! Social- och miljöutskottet ordförande Åke Mattsson har som vanligt gjort en fin och detaljrik presentation av utskottets betänkande. Det har inte varit brist på engagemang och processande från utskottets sida.

Det är lite mera än ett år sedan som lagtinget fick det här lagförslaget på borden. Vi har tidvis jobbat rätt intensivt med det här lagförslaget.

Det har gjorts många ändringar, som vi har hört. Utskottet har gjort det bästa av materialet på det lagförslag som vi fick. Jag tycker att resultatet trots allt är ett bra betänkande. Vi får en välbehövlig uppdatering av barnomsorgslagen. Det här är fjärde försöket.

Det som har vållat mycket bekymmer är § 17.  Det är svårt att uppskatta hur många timmar som utskottet har lagt ner i tid och arbete för att få till en paragraf som vi i stort sett kan omfatta och som vi anser att är bättre än regeringens förslag. Vi har i utskottet kommit med flera förändringar som gör § 17  lite tydligare och förhoppningsvis lättare att förstå av föräldrar och socialarbetare. Men trots det har vi lagt ett klämförslag som ytterligare skulle förtydliga vårdnadshavarnas rättigheter och kommunernas skyldigheter.

I § 17 finns också en kursändring som inte omfattas av socialdemokraterna och det är förslaget att begränsa den subjektiva rätten till barnomsorg. Vad detta lagförslag nu innebär är att rätten till barnomsorg för vårdlediga föräldrar till barn under tre år försämras och att de åländska barnfamiljernas valfrihet att själva bestämma om deras barn ska vara på dagis eller hemma tas bort. Regeringen var snabb med att ta bort nivågarantilagen som skulle ha förhindrat det här förfarandet. Men jag menar att fortfarande finns de mekanismer som borde och bör ha stoppat åländska lagstiftare att fullfölja avsikten om att begränsa den subjektiva rätten till barnomsorg.

Det här innebär, som jag ser det, en kränkning av § 19 i grundlagen om rätt till social service samt i självstyrelselagens 44 § om landskapets ekonomi.

Finlands grundlag 19 § 3 mom. har tolkats av rättsexperter som ett försämringsförbud, dvs att förändringar i de sociala rättigheterna inte får innebära försämringar. I självstyrelselagens 44 § sägs att när lagtinget fastställer budgeten ska strävan vara att de sociala förmånerna för landskapets befolkning är minst de samma som i riket.

Att försämra den subjektiva rättigheten till barnomsorg på Åland för barn under tre år, samt delvis för barn över tre år, har inte några större ekonomiska konsekvenser för kommunerna men förslaget inkräktar på de enskilda familjernas möjligheter att själva besluta om vad som är för bäst för barnen och för familjen. Detta innebär att kollektivet, inte individen, sätts i centrum. Som ni vet så är alla barn olika, de har olika behov. Likaså är familjerna olika och har olika behov beroende på föräldrarnas livssituation, barnens hälsa osv. Det här är också en tillbakagång av kvinnornas rättigheter och familjernas rättigheter.

Enligt det här lagförslaget kommer familjer som har barn under tre år inte att ha rätt till barnomsorg om de får ett syskon till. Det har varit den springande punkten i kritiken mot det nya förslaget till lag och det är också det som flera barnfamiljer har kritiserat i insändare, e-postbrev och telefonsamtal men också i hörande i utskottet.

Konsekvenserna av det här kan belysas med ett konkret exempel. Hur blir det då i praktiken? Ett barn under tre år har rätt till heltidsomsorg om barnet har haft heltidsomsorg innan syskonet föds och så länge modern lyfter moderskapspenning, ca 105 dagar eller fyra månader. Har man ett barn som är äldre än tre år och som även det har heltidsomsorg när ett syskon föds förlorar barnet sin rätt till heltidsomsorg i samma stund som familjen utökas. För den nyblivna trebarnsfamiljen kan alltså det äldre barnet gå kvar på dagis i högst 25 timmar per vecka, mellanbarnet som är under tre år kan gå på heltid i ca 3-4 månader medan mamma lyfter moderskapspenning. Sedan är det slut på barnomsorgen fram till mellanbarnet fyller 3 år. En 2,5-åring får gå på dagis i tre månader medan mamman har moderskapspeng, efter det ska barnet vara hemma. Barnet är då två år och nio månader. I tre månader ska barnet alltså vara med mamma och det lilla syskonet. Efter tre månader, när barnet har fyllt tre år, ska treåringen in på dagis igen eftersom alla treåringar har rätt till 25 timmar per vecka. Finns då platsen kvar? Blir det en ny barngrupp och nya tanter? Ny inskolning? Är det barnets bästa? Det anser inte vi.

I riket får barn oberoende av ålder behålla sin barnomsorgsplats när ett syskon föds. Det är så vi borde ha det också hos oss fortsättningsvis. Det föds minst barn på Åland om man jämför hur det är i resten av Norden. Vi borde ha en familjepolitik som underlättar och ger förutsättningar för par att skaffa barn och gärna fler barn när man väl har kommit igång med produktionen, höll jag på att säga, kommit igång med barnaalstrandet.

Det som socialdemokraterna kritiserar är att det här är lagstiftning som avviker från principerna för den generella välfärden. I den nuvarande barnomsorgslagen ges familjerna och alla barn i barnomsorgsålder samma rättigheter oberoende av familjens situation och föräldrarnas position på arbetsmarknaden. Istället införs genom den nya lagen ett system som i högre grad utgår från behovsprövning, vilket innebär ökad byråkrati, risk för olika behandling och mindre valfrihet för de enskilda familjerna. Det är något som vi inte alls kan omfatta.

Nu införs alltså behovsprövning. Ta en familj där den nyfödda har kolik. Jag har förstått att det inte är att leka med. Hur ska den som är hemma och tar hand om kolikbabyn också ha kraft och ork att sysselsätta en två- och ett halvt åring? Nej, säger kanske ni som har erfarenhet av kolikbarn. Det går ju inte. Men då har ju utskottet lagt in punkt 6 under § 17. 6) Vårdnadshavare kan för sina barn utöver vad som ovan angivits av särskilda skäl beviljas rätt till barnomsorg i daghemsverksamhet.  Det här är bra, men vilken av sömnbrist utmattad förälder börjar söka om dispens och på vilka grunder ska socialkansliet bevilja dispens? Det finns risk för att det blir olika behandling i olika kommuner. Olika praxis beroende på tillgång till dagisplatser. Det blir mer byråkrati och pappershantering och det kostar också.

Hur ska man göra med familjer som får tvillingar eller trillingar? Hur gör man med familjer där mamma har fått förlossningsdepression. Efter att vi hade klubbat 17 § så uppstod en ny frågeställning. Hur gör man om modern eller fadern får ett lagtings- eller ministerarbete i Ålands lagting eller i Ålands landskapsregering? Hur gör man då eftersom endast de som har förvärvsarbete har rätt till barnomsorg för sina barn. Förvärvsarbetar gör ju inte någon av oss, vi lyfter arvode. Hur gör man med lagtingsledamöter och ministrar? Måste de då ansöka om prövning hos kommunen för att få barnomsorgsplats till sina barn? Det finns många frågeställningar kring just det här.

I övrigt omfattar socialdemokraterna lagförslaget. Det är bra med lagstadgad eftisverksamhet och att det ska vara kompetent personal när eftisgruppen överstiger 13 barn. Det är bra med förtydligande av motiveringarna i språkparagrafen. Jag avslutar här och får återkomma. Tack, herr talman!

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Man pratar här om olika behandlingar i olika kommuner och det blir orättvisa. Ser man på skatteören och andra omständigheter så är det olika behandlingar i olika kommuner. Det är väl lite därför som vi har olika kommuner. Jag tycker att det inte är någon katastrof på det viset.

Att vårdlediga föräldrar ska få föra barnen till dagis så säger man att det är en social lagstiftning som slår mot det sociala. Nog är det väl kanske viktigast att barnen är hemma med föräldrarna. Det känns socialt för mig. Att föra bort barnen för att man ska fara och arbeta, det är arbetsmarknadspolitik som vi pratar om i det sammanhanget. Det är ju det som man vill försöka driva igenom, att föräldrarna ska få möjlighet att arbeta lite mera. Jag tycker att man blandar ihop äppel och päron i det här sammanhanget.

Vi har annars varit ganska överens i utskottet i den här frågan, fyra medlemmar har haft en åsikt och en femte medlem har haft en helt annan åsikt. Vi kanske inte har processat just det här ämnet alltför mycket.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Det får stå för liberalen Åke Mattsson om han tycker att det är bra med olika behandling i olika kommuner. Socialdemokraterna vill att det ska vara lika behandling i alla kommuner och att man inte ska behöva utsätta sig för prövning. Att alla har samma rättigheter skulle ha varit det bästa.

Om en familj anser att man behöver få avlösning och lämna in det äldre syskonet på dagis under en kort tid på dagarna så det måste väl varje förälder och familj kunna få bestämma själv om man anser att det är det bästa för barnet? Om man är en utmattad förälder som har en kolikbaby så kanske man inte är den allra bästa förälder för barnet just i den situationen.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Där kanske man får lita på kommunerna. Man tog upp en massa konstiga exempel här och problem som kunde uppstå. Normalt är det socialt engagerade personer som sitter i nämnderna och som jobbar på socialkanslierna och man hanterar de här problemen ändamålsenligt för dem som söker barnomsorg. Man vill också visa att man har en social välfärd i den egna kommunen. Jag tycker att man glömmer bort att vi införde en extra sjätte punkt där man kan bevilja, efter speciell prövning, ansökan om barndagvård. Vi har ju inte förbjudit det. När man hör anförandet från socialdemokraterna så verkar det som om det är förbjudet att föra barn till daghem, det är det inte. Men man kan inte få ersättningen, att man betalar 10 procent och kommunen betalar 90 procent.  

Ltl Carina Aaltonen, replik

I de kommuner där det finns gott om barnomsorgsplatser tror jag säkert att man inte kommer att följa den här lagstiftningen. Man har ju möjlighet i varje kommun att ge mer än vad vi lagstiftar om. Vi lagstiftar om minimum. I de kommuner där det är brist på barnomsorgsplatser och där det kostar mycket pengar att ta fram nya barnomsorgsplatser, framförallt i kommuner med stor inflyttning och många barnfamiljer, där kan det bli väldigt svårt att ge mer än vad lagen säger. Det är från de kommunerna som vi har fått mest kritik för det här lagförslaget, att man begränsar och tar bort den subjektiva rätten till barnomsorg.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Behovet av välfärdstjänster är omättligt. Ett av de största hoten mot den Nordiska välfärdsmodellen är att vi bygger upp omfattande välfärdsordningar som inte är finansierbara. Det börjar finnas en kritik att de som verkligen behöver välfärdssamhället faller emellan. Det är t.ex. personer med missbruk, psykiska funktionshinder och flyktingarbetet. Politik är att prioritera och det har vi gjort. Vi har gjort omfattande förbättringar. Vi har lagstadgad rätt till fritids, också funktionshindrade ungdomar får fritids. Vi har gjort prioriteringar. Det har varit tufft men vi står för de här prioriteringarna.

Som ltl Åke Mattsson sade så handlar det här om en miniminivå. Det är helt upp till kommunerna om man vill ha utökad service, vilket flera kommuner har när det gäller hemvårdsstödet. Det är fritt fram för kommunerna att också ha utökad barnomsorg om man vill.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Javisst är det så att välfärdssamhället är hotat. Det är det bra att det är någon som ändå försöker försvara de rättigheter som har byggts upp. Jag menar att vi inte ska gå tillbaka. Det är en försämring för barnfamiljer att gå tillbaka och ta bort den subjektiva rätten till barnomsorg. Vi behöver flera barn i det här samhället. Hur ska vi gå till väga? Hur ska vi få familjer att föda flera barn? Vi vet att det idag blir allt äldre första gångs föderskor. Sedan när man väl kommer igång med barnafödandet så hinner man inte få så många barn. Om vi ska ha råd med välfärd också i framtiden så behöver vi få nya medborgare till det här samhället. Då ska vi inte göra det svårt för de barnfamiljer som skaffar flera barn.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Men gör man vissa prioriteringar inom socialvården så finns det också utrymme för att sätta pengar på andra grupper t.ex. inom äldreomsorgen. Det är dags att vakna upp. Vi har inte oändligt med resurser, så ser verkligheten ut. Det finns stora sociala förbättringar i barnomsorgslagen som jag är jättestolt över, t.ex. förbättringar för ensamförsörjare. Det har stor betydelse att få lagstadgad eftisverksamhet. Vi har också stora förbättringar för familjer som har funktionshindrade barn och ungdomar. Det gör att ensamförsörjare och familjer som har funktionshindrade barn och ungdomar har möjligheter att vara yrkesverksamma. 

Ltl Carina Aaltonen, replik

Javisst handlar det om prioriteringar. Vi måste ha råd med människor i det här samhället. Vi måste ha råd med barnfamiljer och låta barnfamiljerna själva välja vilket som är bäst för dem i deras livssituation just här och nu. Att det ska utsättas för behovsprövning är att gå åt helt fel håll.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

 Ltl Sirpa Eriksson, replik

Tack, herr talman! Det låter som om ltl Aaltonen tror att dagvårdsledarna och socialsekreterarna inte har några yrkeskunskaper överhuvudtaget. Det är klart att de beviljar dagvårdsplats enligt vad som är bäst för barnen. Om barnet just fyller tre år, varför skulle man ta bort barnet ifrån dagvården för två månader? Det är klart att man låter barnet vara i dagvård, helt enligt barnets bästa. Jag tror inte att det här som ltl Aaltonen låter oss tro kommer att hända

Ltl Carina Aaltonen, replik

Herr talman! Nu blir jag verkligen förvånad. Varför inför vi den här paragrafen då i så fall? Varför tar vi bort den subjektiva rätten om socialarbetare och dagvårdspersonal ändå kommer att tillåta barn under tre år att gå kvar om det bara blir några månaders uppehåll. Nej, då borde vi väl ha ändå ha hållit den subjektiva rätten. Om vi får ett sådant scenario, som minister Katrin Sjögren säger, att välfärdsstaten är hotad så ser man också på de här kostnaderna. Då blir det sådana politiska beslut att man inte ska ge mer än nödvändigt till barnfamiljer. Nej, vi borde aldrig ha tagit bort den subjektiva rätten överhuvudtaget.

 Ltl Sirpa Eriksson, replik

Tack, herr talman! Om barnet just fyllt två år och det är ett år kvar tills barnet fyller tre år, då är det ändamålsenligt att barnet är hemma. Men det är klart att det ska vara behovsprövat och socialsekreterarna kan verkligen ha bondförnuft och tänka på barnets bästa precis som de har tänkt hittills med alla beslut som de tar. Det här är nu skräckscenario.

Jag vill också påpeka att om man vill jämföra med riket så är rikets lag för det mesta från 70-talet. Det står ingenting om hur många kvadratmeter man behöver per barn. Det står bara att man behöver ha sanitetsutrymmen, det är på den nivån. Vi har mycket bättre lag än i riket för tillfället.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Vi har inte alltid riktig samma förmåner och riket har inte riktig alltid lika bra lagstiftning. På fastlandet har man gratis förskoleundervisning för sexåringar. Det har vi inte här hos oss. Man har kanske det frivilligt i några kommuner men det har inte heller varit någon politisk diskussion att vi skulle införa avgiftsfrihet för förskoleundervisningen. Däremot så har den stora diskussionen handlat om frågan om vi ska ta bort den subjektiva rättigheten. Där har vi socialdemokrater en helt annan åsikt. Vi borde ha minst samma rättigheter som i riket på den punkten.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! En betydande svaghet i kollegans Aaltonens resonemang är att hon långt bortser ifrån att föräldrarna normalt vet barnets bästa, bättre än både kommunen och i allmänhet också lagstiftaren. Resonemanget bortsåg rätt långtifrån den ändring vi har gjort i 17 § med den nyinsatta punkt 6 som har löst problemet för de föräldrar som lever i de tunga förhållandena som hon tog som exempel.

När det gäller lagtingsledamotskapet så har vi noterat att det bör av myndigheterna betraktas på samma sätt som riksdagsmannaskapet. Det har betraktats i det här avseendet som förvärvsarbete eftersom den arvodering man får inkluderar sociala förmåner såsom olycksfall och pensionsproblem. Jag tycker inte att man ska blåsa upp problem där de inte finns.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Beträffande 17 § punkt 6 är jag glad att vi fått in punkten; ”vårdnadshavare kan för sina barn utöver vad som ovan angivits av särskilda skäl beviljas rätt till barnomsorg i daghemsverksamhet.” Det är en öppning som visar att man av speciella skäl kan beviljas dagisplats. Då är det prövningsbaserat. Man kan inte få det automatiskt. Det blir en byråkratisk behandling av det här önskemålet. Vi menar att det tar också tid och kostar pengar. Vore det inte enklare att behålla den subjektiva rätten? De flesta föräldrar idag behåller ju sina två och ett halvt åringar hemma om de får ett litet syskon.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Precis det där sista var det viktiga i den här diskussionen. De flesta som är hemma håller också sina äldre barn hemma. Det här är fråga om undantagsfall och specialfall när den här delen av den subjektiva rätten som nu är beskuren används. I de fallen är det rimligt att man tillsammans med kommunen diskuterar de särskilda bekymmer som man har. Jag är rätt säker på att kommunens ansvariga tjänstemän kommer att tillmötesgå de problem som finns så att det inte uppstår ytterligare problem i familjelivet utöver de som redan finns av skäl som man då anför. 

 Ltl Carina Aaltonen, replik

Eftersom det inte handlar om så väldigt stora mängder barnfamiljer som nyttjar den här subjektiva rätten till barnomsorg för barn under tre år, så hade vi kunnat låta den vara kvar, så att man hade sluppit göra den här behovsprövningen, byråkratiska hanteringen och också kränkningen av människor som måste förklara sig inför en socialarbetare. Om man har behov av det så ska man kunna ha rätt till det. Att säga att kommunerna kommer att spara jättestora pengar på det här och att man då har råd med äldreomsorg det är också en ganska grov förklaring av det hela.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Det här är mycket en ideologisk diskussion. Om man inte var insatt eller hade väldigt stereotypa uppfattningar om vad borgerliga partier står för och vad vänsterpartier står för så kunde man vid ett första påseende av den här ändringen förvåna sig över att det borgerliga partierna delvis vill föra över rätten att besluta om barn ska vara hemma eller på dagis. Det är ju det som det här innebär. Det är kommunens tjänstemäns som ska avgöra i vissa fall om ett barn, under tre år, ska få vara på dagis och på vilka grunder när mamman har fått ett barn till och är hemma.

Ltl Danne Sundman brukar ofta säga att vi har låtit samhället ta över våra barn och barnuppfostran som om det skulle vara något alldeles förskräckligt, som att det nästan skulle vara någon slags tvångsanslutning av barn till olika inrättningar. Socialdemokraterna försvarar de enskilda familjernas rätt. Vi ställer individen i centrum i den här frågan. Kommunen ska inte avgöra den här frågan. Det är föräldrarna fullt ut, såsom det är nu, som ska avgöra det. Det är därför som det heter subjektiv rätt, antar rätt. Det är subjektet, individen, inte samhället, som ska avgöra huruvida ett barn under vissa förutsättningar ska gå på dagis eller inte.   

Vi är förvånade över att den här regeringen, som har ett så starkt kvinnligt ledarskap, inför den här försämringen och just mot andra kvinnor. Det är ju kvinnor som är hemma.  Den här reformen är livligt påhejad av högerns män. För män är det här ändå i första hand en kostnadsfråga. Man ser en möjlighet att kommunen ska få mindre kostnader för barnomsorgen och så ser man att föräldrarna bedömer själva. I 99 fall av 100 handlar det om kvinnor som blir hemma med ett nyfött barn och som också tar hand om ett barn under tre år, kanske två år.

Nog är man väldigt förvånad att det kommer ifrån den här regeringen. Jag tycker att det är en omåttligt osysterlig åtgärd. Jag skulle helst ha sett att det här förslaget aldrig hade kommit till lagtinget. Jag undrar vilka förmåner som andra grupper uppbär och hur mycket för de grupperna som försämras? Inte alls, inte alls. Det är en tradition i vårt välfärdssamhälle att man inte ska skära ner och försämra uppnådda förmåner. I så fall ska man kompenseras på något annat sätt. Jag tror att regeringen på något slags övergripande plan resonerar att man får i eftis istället eller att ens gamla mamma får bättre omsorg, det är dunkelt sagt, det är dunkelt tänkt. De facto innebär det här en försämring för många kvinnor som får barn. Sedan kan man tycka allt möjligt annat. Men i det enskilda fallet så försämrar man valfriheten och rätten att själva bestämma om man vill ha barnomsorg eller inte. Det ansvaret ska regeringen och den här borgerliga majoriteten ta på sig. Ni försämrar för åländska barnaföderskor och deras sätt att själva välja hur de vill sköta sina barn.

Herr talman! Det här leder till absurditeter med alla de här olika grunderna. Tänk en familjedagvårdare som har ett två och ett halvt årigt barn som ltl Aaltonen beskrev. Tror ni att de kommer att skicka hem det barnet? Tror ni föräldrarna kommer att säga; ”nej, nu måste jag ta hem mitt barn för att lagen säger si och så”. Det tror inte jag. Jag tror att de kommer att strunta blankt i det och kommunen också, för det är så enfaldigt helt enkelt. Att ta hem det här barnet enligt lagen i tre månader och sedan har barnet rätt att få fortsätta igen. Tycker ni faktiskt det är intelligent lagstiftning? Eller har det blivit prestige vid det här laget för att socialdemokraterna kanske tänkte lite längre än näsan är lång den här gången.

Detta med lagtingsledamöters rätt för sina barn till barnomsorg, det är kronan på verket. På något vis är det riktig skrattretande. När man går in för att avskaffa den här möjligheten eller försämra den för vissa medborgare så avskaffar man den totalt för sig själv också. Inte kan jag säga att jag är imponerad, bästa vänner.

Fallet men det lilla barnet, när mamman får sitt barn tredje barn, så det minsta syskonet som går på dagis på heltid får vara hemma. Medan det större syskonet som är över tre år måste gå ner till halvtid. Förstår ni inte att ni ställer till det för enskilda familjer? Man kan väl tycka att de får lov att anpassa sig och organisera det. Men ifrån att de själva skulle ha fått planera så ska nu detta lagting bestämma för dem och begränsa deras möjligheter att få ihop vardagspusslet. För oss är det inte acceptabelt och inte heller särskilt smart tycker vi. Vi tror att vi har väl råd med det här så länge som vi har råd med t.ex. avbytarservice.

Tanken att det här skulle frigöra pengar från äldreomsorgen tror jag inte ett dyft på. Ansvariga ministern jobbar hårt, men en sak som kan vara värt att reflektera över är att denna önskan om ökad välfärd som medborgarna har det är faktiskt vår skyldighet att försöka tillgodose dem, inte att läxa upp dem och förklara att de har för stora anspråk, ”att nu får det vara nog, nu ska vi göra försämringar här för medborgarna för att det finns andra grupper som behöver mera, barnfamiljerna ska veta sin plats”. Den politiken understöder inte vi. Det är inte politik utan det är förmyndarskap att ställa sig över barnfamiljerna och säga; ”det här är vad ni får, sedan får det vara nog för nu ska pengarna till andra grupper”. Jag har nog en mycket mera hoppfull syn på samhällsutvecklingen.

Vi har just gått igenom en allvarlig ekonomisk nedgång, då får många föreställningen att nu är det bara katastrof och elände framöver och att det kommer aldrig att bli bra igen. Men tittar man historiskt tillbaka så ser man att nedgångarna aldrig går ner till noll, de går ner en liten bit på en del ställen, mera på andra. På Åland går det lyckligtvis ner ganska lite eftersom vi kommer senare in i lågkonjunkturen och vi kommer också snabbare upp när ekonomin börjar dra igen och det gör den ju nu.

Jag vill ingjuta hopp i socialministern och säga; ge inte upp. Den här reformen var verkligen ingen reform utan det var en tillbakagång av sorgligt mått och särskilt för kvinnorna. Tack, herr talman.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Välfärdssamhället står bortsett ifrån lågkonjunkturen inför stora utmaningar. Det krävs en sammanhållen politik. Vi kan inte finansiera efterfrågan på välfärdstjänster längre med ökad skattefinansiering. Vi har ett ansenligt finansieringsgap som beror på vår åldersstruktur. Vi har lagt fram en modern barnomsorgslag där arbetslinjen följs.

Socialdemokraterna brukar alltid säga att de är förändringsbenägna. Men jag tycker att socialdemokraterna har stelnat.

Långsiktighet i ekonomin är det bästa sättet att säkra grundtryggheten. Men vi behöver också nytänkande som kanske inte alltid är helt smärtfritt, långtifrån. Fortfarande har vi stora reformer i det här barnomsorgsförslaget som underrättar för de ensamförsörjande systrarna och för de systrar som har funktionshindrade barn och ungdomar. Det finns en reform i barnomsorgslagen också. Det vill socialdemokraterna överhuvudtaget inte prata om.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, herr talman! Jag lyssnar på ministern. Jag tror att det är väl olyckligt, minister Sjögren, att ställa kvinnogrupper mot varandra. Jag tror att vi behöver all solidaritet som vi kan ge varandra.

Det här är ingen reform vad gäller den subjektiva rätten. Vi har ju stött allt annat i den här lagstiftningen. Det enda vi är emot är att den subjektiva rätten tas bort och det är en försämring, ingenting annat än en försämring!

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Det vi har gjort är varje politikers skyldighet. Vi har prioriterat. Vi ser stora, stora behov inom äldreomsorgen. Vi räknar med att det frigörs resurser inom socialvården som vi också kan sätta på äldreomsorgen. Om man tycker det är fel så får det stå för socialdemokraternas hållning. Det är också svårt att matcha upp socialdemokraternas överbudspolitik, det kan jag inte göra. Jag vill också påminna ltl Sundback att den här landskapsregeringen har haft omfattande sociala reformer som jag tror att saknar motstycke i lagtingets historia och vi fortsätter den ända in i kaklet, eller hur det var som näringsminister sade.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag tycker att det här är en allvarlig sak. Jag skulle inte föra en sådan politik att jag tar bort sociala förmåner som jag anser vitala, dvs att vi ska stödja barnfamiljerna och unga kvinnor som ändå får betala ett högt pris för att de får barn.. De får vanligtvis försämrade möjligheter på arbetsmarknaden och de får alla sämre pension än sina män på grund av barnafödandet. Att dessutom försämra på det här sättet tycker jag är en osysterlig handling.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Jag är lite förvånad över angreppet som kommer angående den här lagförändringen. Jag var själv en av de första som var pappaledig när vi fick vår första son. Ser jag tillbaka på allt som har hänt i mitt liv så var det den bästa tiden som jag har haft, jag skulle inte byta bort den tiden för någonting i världen. Det var mycket givande och bra. Det var inte någonting destruktivt att vara hemma och ta hand om barn. Jag är glad att jag fick tillfälle till det. Av olika anledningar kunde jag inte vara hemma lika länge med de andra barnen. Här hörs det som om det skulle vara något hemskt att vara hemma med barnen. Jag tycker att socialdemokraterna också ska tänka lite på barnens bästa, vad som är bäst för barnen. Här pratar man bara om att föräldrarna ska få välja och att man ska komma ut i arbetslivet, tjäna pengar och få göra karriär. Det är det som man pratar om hela tiden. Tänkt lite på barnen!

Ltl Barbro Sundback, replik

Ja, så där resonerar ltl Åke Mattsson. Han handlar i enlighet med sin övertygelse. Men nu tänker faktiskt människor olika och människor har olika värderingar. Det kallas för demokrati. Alla vill förverkliga sina liv på sitt sätt. Samhället har gjort det möjligt för vissa familjer att välja när och hur de vill ha sina barn i barnomsorg och det vill ltl Åke Mattsson försämra.

Ltl Åke Mattsson, replik

Nej, jag vill definitiv inte försämra för barnfamiljer. Den här lagstiftningen handlar om att man ger en signal ifrån myndigheternas sida att det är föräldrarnas roll att ta hand om barnen och uppfostra dem. Samhället ska inte till varje pris gå in och ta hand om barnen. Har man förutsättningar att ta hand om sitt barn och vara hemma så ska man göra det. Annars begär man barnomsorgsplats enligt speciell prövning av socialkansliet. Vi har infört ett extra moment där man har rätt att enligt prövning få barnomsorgsplats. Vi ger en tydlig signal ifrån myndigheternas sida att det är föräldrarna, inte staten, som uppfostrar barnen.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag tycker att signalen är lite otydlig. Det är de där tre månaderna då som föräldrarna ska ta det fantastiska vårdnadsansvaret, anser ltl Åke Mattsson. Är det här så jättesmart? Då borde man pröva all barnomsorg, ända upp till läropliktsåldern, om det är kommunen som vet bäst var barnen ska vara. Bevare de föräldrar som har sina barn i Finström. Jag tror att ltl Mattsson dessutom är socialnämndens ordförande. Flytta till stan!

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Det blir lite oseriöst när socialdemokraterna advocerar för att det är de som är mest för valfriheten. När det gäller barnomsorgen så är det den ultimata valfriheten som börjar sprida sig i Norden. Man har en barnomsorgspeng som ges till föräldrarna beroende på hur många barn de har. Då är det föräldrarna som avgör det helt och hållet. De främsta motståndarna till att införa den här största friheten för föräldrarna på Åland, det är Ålands Socialdemokrater. Vi har en motion i social- och miljöutskottet i det här ärendet som har legat där i tre år. Det skulle ge den totala subjektiva och objektiva rätten åt föräldrarna att själva få bedöma vilken barnomsorg de vill ha. Socialdemokraterna, med visst stöd även från annat håll, vägrar att behandla det här. Stora delar av socialdemokraterna i Sverige accepterade det systemet. Jag vill inte, åtminstone inte för moderaternas del, bli beskylld för att vi inte skulle stå för friheten för föräldrarna.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Barbro Sundback, replik

Nu är det lite tråkigt att den där frågan inte behandlas i det här ärendet. Ltl Roger Johansson gick ju fullkomligt utanför ärendet. Det ska vi inte diskutera nu. Det är faktiskt så att ltl Roger Jansson, under de regelverk som vi har, är med och försämrar valfriheten för de åländska barnfamiljerna. Något annat kan man inte säga. Sedan får vi se hur det blir med andra diskussioner. Just nu är det kommunen som ska pröva om föräldrarna överhuvudtaget ansöker om att få ha barnet på dagis när barnet inte har rätt till det.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Jag har personlig erfarenhet, genom mina barn, av barnomsorgen i Stockholm. Jag har erfarenhet som lagstiftare i riket, hur systemen fungerar där och också inom kommunerna. Här på Åland har vi har en bra mycket bättre service inom barnomsorgen än vad man har på annat håll. Sådana svepande formuleringar att jag är med och försämrar tycker jag inte är riktigt rimliga.

När det gäller frågan om friheten för föräldrarna så inledde ltl Sundback anförandet med ungefär tre minuter att socialdemokraterna var de bästa att värna om föräldrarnas frihet, därav min kommentar om att det inte stämmer. Därmed höll jag mig till det ärende som vi behandlar idag utgående från kollegans Sundbacks anförande.

Ltl Barbro Sundback, replik

I den här frågan är det vi som bevakar föräldrarnas rätt att välja fritt. Alla ni andra, oberoende av parti, vill ju ta bort den rätten eller begränsa den. Det är jag väldigt stolt över att vi bevakar rätten. Vi ger oss inte fast vi bara är tre. Ni får sedan hitta på alla möjliga konstiga argument och personlig erfarenhet från Stockholm och alla ställen. Nu gäller det föräldrar som blir vårdnadslediga och har barn under tre år som går på dagis. För dem försämrar ni valfriheten. Ni vill att kommunen ska avgöra om deras barn ska få vara på dagis. Erkänn nu det!

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Folke Sjölund, replik

Herr talman! Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta när det gäller det sanslösa resonemang som socialdemokraternas representant Barbro Sundback nu för. Jag kommer osökt att tänka på en sketch som var mycket populär som Lars Ekborg framförde i Sverige, den hette ”Eländes elände”. Nu är inte barnomsorgen på Åland någon slags eländes elände. Det är precis tvärtom, den är mycket bra. Nu kommer det att införas en liten begränsning eftersom det finns möjlighet att ansöka om att få ha sitt barn ändå i kommunal barnomsorg. Det blir naturligtvis en prövning som kommunen gör. Den utesluter inte, men det är klart att det är en begränsning. Det här lagförslaget innebär stora förbättringar.

Ltl Barbro Sundback, replik

Vi stöder allting när det gäller stora förbättringar. Vi stöder allt utom en sak, det är inte en begränsning utan en försämring, som man vill föra in för vissa barnfamiljer. Det är ingenting vare sig att skratta eller gråta åt. Det är precis så det är. Den begränsningen bidrar nu ltl Folke Sjölund till, före detta socialnämndsordförande i Mariehamn.

Ltl Folke Sjölund, replik

Herr talman! Ja, det bidrar jag faktiskt till. Det är inte en försämring, jag bidrar inte till en försämring utan det är en viss inskränkning i den här friheten. Det är naturligtvis en fråga om hur man ser på saker och ting. Det är sist och slutligen rätt få familjer som kommer så att säga att drabbas av det här. Väldigt många av de här familjerna har ändå sitt andra barn hemma när de är vårdlediga. Det är ingen nackdel för det andra barnet att vara hemma med sina föräldrar om man ser det här ur barnets synvinkel.       

Ltl Barbro Sundback, replik

Det är intressant att konstatera att ltl Folke Sjölund tydligen kan veta vad som är nackdel ur ett specifikt barns synvinkel, på vilka grunder? Kan det vara det stora barnasinnet som lever kvar? Nej, så är det naturligtvis inte. Ingen av oss kan veta hur ett barn känner det. De som vet det bäst är föräldrarna. Det är just för dem som ni vill införa en inskränkning som är en försämring. Det är ju ännu mera absurt om man påstår att det är så få. Varför vara så missunnsam, varför sätta sig på de här familjerna och uppträda som förmyndare för hur de ska sköta sina barn och vad som är bäst för deras barn? Det är ju det som ni säger att ni vet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Ltl Sundback använde ordet sorgligt i sitt anförande om den här ändringen. Jag tycker verkligen det är sorgligt när man framställer de här relativt marginella förändringarna som sorgliga. Ännu mera sorgligt är det när man inte alls från socialdemokraterna talar om barnets bästa. Jag tycker ändå att det här borde vara för barnets bästa. Jag anser att barnets bästa många gånger också kan betyda rätt att vara hemma med sina föräldrar. Det är precis som om det skulle vara ett straff att vara hemma med föräldrarna. En stor bristvara idag visar sig vara bristande samhörighet mellan föräldrar och barn. Det visar sig i skolan och längre upp i åren. Jag tycker att det här också är en viktig sak.

Jag vill gärna hålla med om det som minister Sjögren sade, att det här är också ett sätt att försöka bibehålla välfärden i framtiden. Vi kommer att behöva göra flera prioriteringar tror jag.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Ännu en gång, ingen av oss är kapabla att göra bedömningar vad som är bäst för någon annans barn, inte ens ltl Gun Carlson med sin långa erfarenhet inom äldreomsorgen och som socialminister. Det är väl föräldrarna som ska få avgöra vad som är bäst för barnet. Därför ska man ha kvar den här rätten att föräldrarna ska få avgöra, inte ltl Carlson, ltl Sjölund eller någon annan ska genom lagstiftning begränsa valfriheten så att föräldrarna själva kan bedöma vad som är bäst för barnet.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Hur kan socialdemokraterna och ltl Sundback avgöra vad som är bäst för kvinnorna och föräldrarna? Varför ska de per automatik föra bort sina små barn bara för att de har fått ett nytt barn i familjen? Det är ändå så som det har gått till. Det har många gånger visat sig vara tragiskt för de små barnen. Jag tror att det är viktigt att få anknyta till familjen och till ett nytt syskon, vilket också barnpsykologer anser.

Jag tror att välfärdssamhället måste kunna göra vissa prioriteringar i den välfärd som vi nu har försökt skapa oss. Man måste också ge kommunerna, som ska upprätthålla välfärden, möjligheter att kunna planera för att på bästa sätt ge det man försöker göra enligt den nivå som man har lagt sig på. Det är nog realiteten och verkligheten som vi måste se i ögonen så småningom.

Ltl Barbro Sundback, replik

Socialdemokraterna bestämmer inte vad man ska göra med sina barn. Vi vill ha valfrihet, antingen om föräldrarna vill ta hem det andra barnet när man blir vårdledig eller om de inte vill det så är det deras sak. Vi utgår ifrån och är övertygade om att föräldrarna själva kan avgöra den saken. Men, om kommunens kassa är viktigare då ska man göra som ltl Gun Carlson föreslår.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Henry Lindström

Herr talman! Som medlem av social- och miljöutskottet har jag haft nöjet att få vara med och behandla den nya barnomsorgslagen. Som har konstaterats tidigare har vi tyckt att det har varit ganska roligt eftersom vi har hållit på så pass länge.

Om man tittar på hur det ser ut ute i vårt samhälle när det gäller barnomsorgen på Åland idag, kan man jämföra den med hur det är i riket och i Sverige. Vi kan jämföra oss med vilket område som helst och vi kan konstatera att vi i våra kommuner har en fantastisk fin barnomsorg.

Debatten hittills idag har handlat väldigt mycket om en paragraf och en förändring av rätten till barnomsorg. Framställningen handlar om mycket annat också. Jag tänkte jag skulle nämna det eftersom det är ganska länge sedan som framställningen kom till lagtinget.

Vi har det avgiftsfria skoluppskovsåret som finns med. Vi har krav på tillgång till specialbarnomsorg och specialbarnträdgårdslärare. Vi har rätt till fritidsverksamhet för ungdom i yrkesträningsundervisning och så har vi den begränsade rätten för barnomsorg för barn under tre år. Vi har också lagstadgade möjligheter för kommunerna att ordna barnomsorg i gruppfamiljedaghem.

Under ett antal år har det funnits olika förslag till förändringar av barnomsorgslagstiftningen som sedan har strandat på olika grunder. Nu har vi kommit så här långt att vi efter en omfattande behandling i social- och miljöutskottet har ett utskottsförslag om godkännande av denna lag. Som tidigare nämnts här så har vi i synnerhet behandlat § 17 som har tagit mycket tid. Vi tycker fortfarande inte att upplägget av paragrafen är optimal. Vi har en kläm med om att man borde titta på det så att man skulle få det tydligare.

Även § 24 som berör privat barnomsorg har upptagit mycket tid. Vi konstaterade i utskottet att vi gärna hade velat göra förändringar. Men sedan kom vi fram till att de förändringar som vi skulle ha velat göra skulle ha inneburit så pass stora förändringar att det handlar om lagberedningsarbete. Som ni kan se av utskottets förslag så har vi redan gått in och gjort ganska mycket förändringar och förtydliganden. Därmed har vi valt att lägga en kläm som går ut på att vi skulle kunna få en lika konkurrens för den privata barnomsorgen.

Eftersom det är så pass komplicerade saker som det här handlar om och det kan vara svårt att genom lagstiftningen läsa sig till vilka rättigheter man har och hur det ska tolkas så är det viktigt att landskapsregeringen kommer med anvisningar både till föräldrar och till socialarbetarna i kommunerna så att man kan göra rätta tolkningar av vad de här rättigheterna innebär.

Från centerns sida omfattar vi det här förslaget och vi tror att det kan bli en bra utveckling för barnomsorgen genom den här lagstiftningen.

Ltl Roger Jansson

Herr talman! Här har vi en lagframställning som är över ett år gammal och där betänkandet nu kommer ifrån utskottet. Det är naturligtvis inte bra. Det är mycket illa. Om utskotten inte är nöjda med lagframställningar så bör de fortast möjligast skickas tillbaka eller att landskapsregeringen återta dem.

Av de följande som jag tänker säga ser man kanske vad som hade varit det rätta. Den här ettåriga fördröjningen är ändå majoritetspartiernas ansvar. Den tog ett halvår förrän nivågarantilagen inte förhindrade den här lagstiftningen, vilket bedömningen faktiskt var, att nivågarantilagen förhindrade den här lagstiftningen. Osäkerheten var så stor att man kan dra slutsatsen att nivågarantilagen förhindrade lagförslaget. Det är en sak som borde ha klarerats redan på landskapsregeringsnivå.

Den andra stora orsaken till förseningen är de behov som utskottet kom fram till när det gällde flera paragrafer, att de inte var bra. Varför var de inte bra? Ja, de var inte bra för brukaren. Det var flera paragrafer som inte alls var någon bra lagstiftning. Det var en sådan lagstiftning som brukarna inte skulle ha förstått. Många brukare av den här lagen är helt vanliga föräldrar. Vi har många andra lagstiftningar där huvudsakligen myndigheterna är brukare och då kan man ha lite lägre krav att förstå vad lagstiftaren har menat.

Här är det alldeles uppenbart att om man ska göra korrekta tolkningar av t.ex. § 17 så behöver man juridisk hjälp. Jag tycker inte att lagtinget ska ägna sig åt sådan lagstiftning. Min målsättning, när den här framställningen kom till utskottet, var att hjälpa till med att få den begriplig, förståelig och användarvänlig. § 17, under vilka förhållanden man har rätt att få barnomsorg, blev exempel på orsaken till den andra stora fördröjningen. Vi försökte helt enkelt hitta formuleringar, det var i flera paragrafer men främst i § 17, som var rimliga ur brukarens synpunkt och det lyckades vi bra med. Men då fick vi meddelande från regeringspartierna att det var för mycket lagberedning och så kunde vi inte göra. För min del, som erfaren lagstiftare, kan jag hålla med om att det var på gränsen. Men egentligen var det inte så problematiskt eftersom det var samma innehåll men med ett budskap som folk förstod. Lagstiftningsresultatet var detsamma som i den här halvt obegripliga lagstiftningen. Då undrar jag, är det då lagberedning? Nå, inte mycket! Det är förtydligande av lagstiftning. Det är det som vi i utskotten här i lagtinget sysslar med hela tiden och som är vår uppgift, att förtydliga och förbättra den lagstiftning som kommer ifrån landskapsregeringen. Jag tycker att det blev ett felaktigt beslut när man bestämde sig för att man inte skulle göra de här förbättringarna och förtydliganden. Man fick kalla fötter och det enda vi kunde komma överens om var en kläm till landskapsregeringen när det gäller § 17. Samma blev det beträffande § 24, det gällde de privata alternativen i framtiden, jag ska återkomma till det. Det här var lite bakgrunden till den här förseningen.

Det har också haft att göra med det numera klassiska i lagtinget, att våra sekreterare inte räcker till för utskotten. Man ska dela på sekreterarna på ett sådant sätt att utskottet inte kan sammanträda när utskottet har ordinarie sammanträdestider. Det här tror jag faktiskt är en viktigare fråga än att få en reception en våning ner med ny personal. Jag tycker att prioriteringarna från lagtingets ledning nu är felaktiga.

Herr talman! Man talar bara om att den subjektiva rätten försvinner. Men det är bara en liten del av den subjektiva rätten som försvinner. Det är naturligtvis en försämring. Dessutom har vi försämrat på det viset att hittills har det varit en dygnet runt rätt till barnomsorg, 24 timmars rätt, 7 dagar i veckan i många fall. Det har utskottet avgränsat genom att ange en maximiregel för kommunens skyldighet att tillhandahålla barnomsorg med ett visst antal timmar i månaden. Sedan har vi förbättrat för kommunerna, det är ingen som har talat om det, det gäller begreppet om överinskrivning. I framställningen ville man egentligen inte ha någon överinskrivning, så att det normalt på daghemmen om det ska vara 16 barn så ska det inte finnas mer än 14 barn. Medan vi i utskottet har konstaterat att för att det ska kunna finnas 16 barn så måste det kanske förekomma en viss överinskrivning i alla fall så att man som normal regel närmar sig den beläggning som är tänkt. Samt att man inte som normal beläggning har en mindre beläggning än det som är tänkt, eftersom vi ändå har ganska små grupper här i vår åländska barnomsorg.

När det gäller ytorna har vi förenklar betydligt. När det gäller språket var jag bekymrad för framställningen för där framgick inte vad som avsågs med språkparagrafen och därmed var den också svårtolkad. Där kanske också behövdes juristhjälp för att tolka språkparagrafen, särskilt när det uttryckligen gäller användandet av finska språket i våra daghem. Politikerna tycks smyga runt den där frågan. Det finns ingen orsak att göra det, Åland är enspråkigt svenskt. Förvaltningsspråket är svenska. Det innebär ju inte att man inte sedan kan använda andra språk, vilket vi nu tydligt har försökt redogöra för i motiveringarna, så att det blir bra på det viset. I lagtinget gjorde man en tydlig beskrivning, också när den här lagstiftningen togs förra gången, vad man avsåg med språkparagrafen.

Sedan var det långa och stora svårigheter kring de privata daghemmen. Vår lagstiftning har varit och är fortsättningsvis uppbyggd för att barnomsorgen ska skötas av kommunerna, den ska skötas av samhället. Både väster och öster om oss ha de privata alternativen ökat kontinuerligt. Vi ligger långt efter när det gäller den biten. Offentlig sektor konkurrerar helt enkelt ut den privata sektorn också inom barnomsorgen på Åland. Man kan skylla på vår småskalighet, men jag vill också säga att man kan skylla på vår lagstiftning. Den är uppbyggt helt och hållet på att det finns ett väl fungerande kommunalt monopol när det gäller barndagvården. Sedan har man missförstått den här paragrafen som har gällt den privata dagvården, att den inte fullt ut täcker kapitalkostnaderna, alltså investeringskostnaderna, ifall man vill bygga nytt eller vill hyra. Men det har klargjorts under ärendets beredning i utskottet och det framkommer också klart av betänkandet, hoppas jag, att så inte är fallet. Man betalar också för de privata. Problemet är att varje kommun betalar olika utgående ifrån vilka kostnader kommunen har. Det betyder att i privata daghem, som normalt har rekrytering från flera kommuner, betalar föräldrarna olika beroende på från vilken kommun de kommer. För det privata daghemmet är ju inte kostnaderna olika, både driftskostnader och kapitalkostnader är lika utslaget per barn. Vi var ganska långt också i korrigeringen av den här paragrafen. Men där blev det nog lagberedning. Jag håller med regeringspartierna om att det blev lite för mycket lagberedning. Där är det rimligt att vi har en kläm som uppmanar landskapsregeringen att söka modeller som befrämjar att kommunerna kan finna lösningar tillsammans med sin egen verksamhet och privata intressenter så att man kan få en växande privat sektor inom det här området. Där är motiveringarna i betänkandet ganska tydliga och klara. Jag hoppas att kommande landskapsregeringar kan ta den kastade handsken och se till att vi blir mera nordiska och inte så socialistiska som vi har tenderat att bli här på Åland i den här frågan.

Sedan har jag en förhoppningsfull frågeställning till landskapregeringen, jag har faktiskt ställt frågan förut härifrån talarstolen. Läser ministrarna och lantrådet dessa framställningar som går till lagtinget? Det är nog en förutsättning eftersom vi inte heller har någon fungerande lagkontroll . Det är nödvändigt att ministrarna ägnar sig åt att ordentligt lusläsa de här lagarna. I den här lagframställningen fanns det i paragraferna 9,16, 20 och 31, åtminstone i de tre förstnämnda, direkta felaktigheter som man till och med märker när man läser igenom det ganska snabbt. Men läser man inte så märker man inte den typen av fel. Samma var det i motiveringarna till § 17, där fanns det också felaktigheter som utskottet nu har gått in och påpekat.

När det gäller § 31, frågan om rättelseyrkande och besvär, så är det också där viktigt att lagberedningen och landskapsregeringen ser det ur brukarens synpunkt. Är det här begripligt för brukaren? Inom den här sektorn är det inte alldeles ovanligt med särskilt rättelseyrkande och läsarna av den här lagen får ingen hjälp av framställningen. Tyvärr har det varit så här tidigare också, det är ju synd att det inte har korrigerats tidigare. Med den formuleringen som nu finns i paragrafen har vi någon slags information som kan fungera, så att man kan se hur man ska bära sig åt. Det är tre olika besvärsformer samt före det en möjlighet till rättelseyrkan. Det framkom inte överhuvudtaget av framställningen.

Detta, herr talman, med 5 minuter och 42 sekunder över tiden var mitt inlägg.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Herr talman! Beträffande § 17 sista momentet så är frågan om det är en förbättring eller försämring. Här går utskottet uttryckligen emot socialminister Sjögrens vilja och målsättning när utskottet inför tidsbegränsningen i form av 10 timmar per dygn och 200 timmar per månad. Här kan t.ex. personer som arbetar i skift eller vakar på sjukhus eller inom äldrevården få bekymmer. Man behöver barnomsorg både sena kvällar och nätter när man jobbar och sedan dagtid då man måste sova för att orka jobba följande natt igen. Här är frågan om det var en förbättring eller en försämring?

Ltl Roger Jansson, replik

Talman! Svaret på den frågan är väl ganska klar. Formellt är det ju en försämring eftersom det är en begränsning av de rättigheter som har funnits tidigare, som väl folk inte har känt till att har funnits, men de har funnits där. Nu maximerar man den rättigheten. I praktiken så är det varken en förbättring eller en försämring, eftersom det anges att man i särskilda fall kan man också avvika från huvudprincipen. Det är precis det som har gjorts hittills också. I särskilda fall har man beviljat barnomsorg på mycket obekväma arbetstider.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Det var ett bra anförande. Jag kan i princip helt och hållet hålla med. Jag begärde replik främst när det gäller § 17. Jag vill göra ett förtydligande. Det kunde tolkas som om det var landskapsregeringen som påverkade oss i beslutet. För min del var det nog ett eget beslut. Landskapsregeringen var inte delaktig i det beslutet. Jag tyckte att det började gå så pass långt och vår paragraf hade inte varit på remiss. Vi hade ett klämförslag redan tidigare att man behöver komma med ett nytt lagförslag. Då kunde man också ta med sig det resonemanget och de tankarna som vi har haft kring den här paragrafen. Vi gjorde det nog i samförstånd med landskapsregeringen även om vi inte hade tjänstemännen helt med på tåget, men i princip så omfattade de lagförslaget och tyckte att det var ett bra förslag. Arbetet som vi gjorde är inte på något sätt bortkastat. Det var jag själv som fick kalla fötter, som ltl Jansson antyder.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Var och en måste ju få tala om sina bevekelsegrunder. Jag har all orsak att tro på vad utskottsordförande här säger om sina bevekelsegrunder. Men visst var det lite speciellt när vi i två intensiva månader hade suttit och jobbat med den här paragrafen för att brukarna skulle förstå den och hade nått ett ganska bra resultat och sedan fick vi meddelande från regeringspartiernas representanter att vi skulle återgå till framställningens formuleringar och försöka göra dem bättre istället. Det var lätt för mig i en sådan situation, när jag hade lagt ner ett så intensivt arbete, att göra den tolkningen att beskedet kom från högre ort. Jag har inte trott att det finns någon högre ort än lagtinget, kanske det finns?

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Vi hade lite meningsskiljaktigheter där. Jag ville ändå passa på tillfället att tacka ltl Jansson för att han var mycket behjälplig i fortsättningen i arbetet med § 17, trots att det var med stort missnöje.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Det är helt rätt och riktigt det som ltl Roger Jansson anför när han säger att det är beroende av vilka kostnader respektive kommun har haft beträffande sin egen verksamhet. Det är den som ligger som grund när det enskilda daghemmets stöd från kommunen ska räknas ut. Det är väldigt avhängt om man just har investerat eller om investeringen är gjord för länge sedan. Det blir helt avhängigt av hur de enskilda daghemmen klarar sin finansiering och sin ekonomi när man får 90 procent. Ibland kan det vara väldigt tuff att få den ekvationen att gå ihop för det enskilda daghemmet.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Det är riktigt. Min kunskap säger mig att det inte alltid heller bara är det att kommunerna har kostnader i sin egen verksamhet som de räknar det här utifrån. De räknar också på lite olika sätt. Det är egentligen två orsaker till att det blir stora skillnader beroende på vilka kommun barnet kommer ifrån som ska vara på privat daghem. Därför var vi långt komna i arbetet att ha en landskapsschablon som skulle tas fram på basen av den här lagstiftningen och som skulle ligga till underlag för de här beräkningarna. Då hade vi fått en rimlig nivå för de privata daghemmens kalkyler. De privata daghemmen hade då vågat satsa på annat sätt än vad de vågar idag där det finns många oklarheter i kalkylen för deras del.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Jag tror att det skulle ha varit väldigt välkommet. Idag får man 90 procent som kan variera väldigt mycket beroende av den egna kommunens kostnader för barnomsorgen. 10 procent ska vara avgifter. Det sägs också att avgifterna inte får avvika betydligt från den egna kommunens barnomsorgsavgifter. Man är ändå ganska låst av möjligheten att expandera, investera, betala räntor och att amortera. Det är nog ganska tufft för de kvinnor, för det är oftast kvinnor som startar privata daghem, att göra det och att sätta sig i skuld men ändå inte riktigt kunna ta ut någon vinst. Man gör det för att man kanske brinner för en viss särskild pedagogik.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Det är lite sorgligt att vi inte har befrämjat den här typen av kvinnligt företagande som kunde ha varit ganska stort på Åland. Vi kan vara lite sorgsna för att vi inte har gjort det.

En nackdel med den här schablonen känner vissa kommuner av som har en billigare barnomsorg än andra. De kanske får en högre kostnad för de privata daghemmen. Det hade vi i utskottet tänkt klara av på det viset att inte tvånget för kommunerna skulle föreligga att behöva betala om föräldrar skickar sina barn till privata daghem såsom daghemslagstiftningen anger. Det innebär idag att kommunen kan få dubbla kostnader för sin barnomsorg. När vi skulle gå in för ett nytt system hade vi tänkt ta bort den delen så att det hade blivit mera rättvist.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Vtm Gun-Mari Lindholm

Talman! Det var ett väldigt bra anförande som ltl Roger Jansson hade. Till detta vill jag bara försvåra ytterligare bilden av att när ett enskilt daghem ska starta och det är mycket kontakt med kommunen så vill jag också erinra om att kommunens representanter är oftast ointresserade. Vi kommunpolitiker uppmuntrar inte heller till det. För man motiverar alltid det med att kommunen ändå måste ha den här beredskapen. Det blir inte billigare för kommunen. Man måste ändå ha sin personal och man måste ha alla de dessa kostnader som man ändå har för kommunens barnomsorg. Det här blir bara ytterligare en kostnad. Det tänkandet försvårar för det privata företagandet. Man uppmuntrar inte till det vilket jag tycker att är synd.

Nu till barnomsorgslagstiftningen. Det är roligt att vi har kommit så här långt. Jag har haft ganska mycket att göra med barnomsorgslagstiftning under mina år, både i kommunala sammanhang men också här i lagtinget. Jag tycker det är väldigt roligt varje gång en sådan här lagframställning kommer. Jag läser intresserat genom den. Det är mycket som är förbättrat genom den här lagframställningen. Vi har rätt till avgiftsfritt skoluppskovsår. Vi har tillgång till specialbarnomsorg. Vi har rätt till fritidsverksamhet för barn i årskurs 1 och 2 med arbetande eller studerande föräldrar. Vi har rätt till fritidsverksamhet för barn med specialundervisnings-, träningsundervisnings- och också yrkesträningsundervisningsverksamheten. Vi möjliggör för kommunerna att påbörja verksamheter med gruppfamiljedaghem. Det är flera kommuner som har fått dispens för att påbörja det. Det är en väldig lyckad verksamhet, det är bra att det kommer att lagstiftas också om detta.

Jag anförde i remissdebatten att det skulle vara skäl för utskottet att närmare titta på den delen vad beträffar brottsligt bakgrund, det har man gjort. Jag hade hoppats på att man hade skrivit bättre om det, att man skulle ge landskapsregeringen i uppdrag att ändra den lagstiftningen som finns idag. Idag säger man att den som jobbar med barn ska underkasta sig utredningen om brottslig bakgrund om man jobbar mer än tre månader. Man kan också behöva göra det om man jobbar kortare än tre månader. Om man jobbar en månad hinner man göra mycket skada om det är så att man har den intentionen att man ska göra skada till den man arbetar med. Där hade hoppats på ändrad lagstiftning. Men ännu finns det en möjlighet att landskapsregeringen gör en översyn och kommer till lagtinget vad beträffar den lagframställningen.

Jag anförde också i remissdebatten om övergångsbestämmelser. Det är bra att det nu är medtaget att de barn som idag finns i barnomsorgen och föräldrarna har tänkt sig, när man går på föräldraledighet, att ha sitt barn kvar i barnomsorgen, att man kan ha barnet kvar under övergångsperioden. Det här gäller dem som ännu inte är i barnomsorgen som kommer att leva efter den här nya lagstiftningen. Det tycker jag att är bra. Alla har varit med om den debatten. Alla föräldrar till små barn idag vet att den här debatten har förekommit och man lär sig att leva med den här tanken.

Från vår sida förespråkar vi att man tar bort den subjektiva rätten. Det har vi sagt redan i remissdebatten. Det är ingenting nytt för någon att vi stöder den tanken. Vi har inte stämma och säte i social- och miljöutskottet. Vi sade redan remissdebatten att det är säkert en nödvändig åtgärd för att vi också framdeles ska kunna erbjuda all den service som vi är satta att göra i kommunerna. Den som verkligen behöver barnomsorg till sina barn ska också ha barnomsorg, de som har arbete eller de som studerar.

Jag tycker att det har varit en intressant diskussion, kanske tidvis lite väl infekterad här idag. Jag tycker att det också är ganska avslöjande hur vi i olika partier ser på den kommunala servicen. Det utbud som man enligt lagstiftning erbjuder sina invånare ska räcka till väldigt mycket.

Jag antecknade själv under debatten som föregicks här tidigare mellan de socialdemokratiska företrädarna och de andra i salen. Jag skrev upp t.ex. ungdomsverksamhet, fritidsverksamhet, åldringsvård - ett exempel bara är färdtjänst, små klasser i skolan, trafiksäkerhet i kommunerna, handikappmedel för dem som behöver. Ni som är kommunpolitiker har också noterat att vi har fått ett brev sänt till kommunerna där man anser att man inte förfar på ett rättmätigt sätt. För att kunna erbjuda all den här servicen just när man som mest behöver det, då tror jag att det här är den rätta vägen att gå, att man har mod att prioritera för att möjliggöra att tänka nytt. Det här som jag har sagt är sådant som redan är lagstiftat om. Men tänk hur mycket mera och hur mycket nytt vi egentligen skulle vilja införa och erbjuda våra kommuninvånare när vi ser att behovet växer åt något håll.

Eftersom inte vi ifrån obunden samling har någon sedelpress, brukar ltl Sundman säga, så måste vi ta de här besluten som säkert är jobbiga för en del. Men det gör det också möjligt att tänka nytt, tänka framåt och införa även annan service för dem som mest och bäst behöver det i kommunerna.

En sak till som kanske inte direkt rör den här lagframställningen men som jag hoppas på, som jag väntar på och som är en prioritetsfråga från vår sida är lagstiftningen om hemvårdsstödet. Att öka hemvårdsstödet är en prioritetsfråga från vår sida. Det borde möjliggöra det här. Det här blir kanske en billigare kostnad för kommunerna, men med den summan kan man i så fall införa ett högre hemvårdsstöd. En del kommuner har gjort det här redan. Obundna i flera kommuner har lyft den här frågan och har också lyckats föra in ett högre hemvårdsstöd. Vi ger en möjlighet att prioritera på ett annat sätt, vilket jag företräder.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Vtm Gun-Mari Lindholm tar upp flera intressanta aspekter. En av de aspekterna var grunderna till barnomsorgen ur ett föräldraperspektiv. Det var när kvinnorna stod på barrikaderna för rätt till barnomsorg för att kunna yrkesarbeta och för att kunna skrapa ihop till egna pensionspoäng. Det är mycket viktigt att vi kommer ihåg det i debatten. Grunderna till barnomsorgen ur ett föräldraperspektiv är att man ska kunna yrkesarbeta.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Från vår sida ser vi det både ur ett föräldraperspektiv, när man behöver barnomsorg då ska man också få det, men vi ser det också ur ett barnperspektiv, vilket också är viktigt. Båda dessa perspektiv är viktiga i den här frågan.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Även där är jag helt enig med vtm Lindholm. Vi har en portalparagraf i barnomsorgslagen som pratar om barnomsorg ur barnets perspektiv. Vi har satt starka kvalitetskriterier för den åländska barnomsorgen ur barnens perspektiv. Vi har kriterier på utrymmen och på personal osv. Det är väldigt, väldigt viktigt. Också när kommunernas tillgångar minskar är det viktigt att ha de kvalitetskriterierna i lagstiftningen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Herr talman! Man ska kunna få den kommunala servicen när man som bäst behöver den, säger vtm Gun-Mari Lindholm. Det är en av orsakerna till varför socialdemokraterna vill behålla den subjektiva rätten. Det är för att vi anser att föräldrarna är de som bäst kan bedöma när de har behov av barnomsorg. Det är ju en kommunal service som kostar och kostar ganska mycket. Jag tror inte att man utnyttjar barnomsorgen om man inte verkligen bedömer att man behöver den. Nu lämnar man över rätten till kommunen att göra behovsprövningen, vilket vi anser är att inkräkta på individens valfrihet.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Det här med behovsprövningen från kommunernas sida var inte med i det tidigare förslaget. Det är någonting som man har gjort som någon form av kompromiss, kan jag tänka mig. Den tycker jag inte är särskild lyckad. Från vår sida tycker vi att det är väldigt viktigt att när man behöver barnomsorgen som mest, när man arbetar eller när man studerar, då behöver man någon som har hand om barnen när man inte själv har den möjligheten att göra det. Är man däremot hemma med ett litet barn då anser vi att man har den möjligheten.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Ja, även om man är hemma med ett litet barn så behöver man för den skull inte alltid vara kapabel eller i bästa skick att ta hand om ett äldre syskon. Vi har fått ganska många exempel när mammor får förlossningsdepression eller när bebisen har spädbarnskolik. Då kanske inte mamman alltid är bäst lämpad att ta hand om ett äldre syskon. Man mår så dåligt att man knappt kan ta hand om sig själv. Är man i det skicket så orkar man inte heller be om hjälp och allra minst börja ansöka om dispens. Det har vi fått ganska många vittnesmål om att så är fallet. Det blir ännu ett större ansvar t.ex. för barnrådgivningarna att se på mammor när de mår dåligt på grund av de här orsakerna som jag just nämnde. Vi tycker att det här är ett dåligt förslag.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Jag kan ha en viss förståelse för det där resonemanget. Som jag ser det, om en kvinna får en förlossningsdepression då står man också under vård. Då är det säkert ett undantag ifrån den här regeln. Jag tycker inte man kan bygga en lagstiftning på undantag. De undantagen som har anförts här idag i debatten från socialdemokraternas sida är sådana undantag som säkert kommer att lösa sig, därför att man är då i behov av vård.

Sedan att man har dagar då barnen har sovit dåligt eller att man har andra behov av att sova, det har vi alla upplevt. Jag tror inte heller att man ska bygga lagstiftningen på det undantaget.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Vtm Gun-Mari Lindholm hyser förhoppningar om att den här försämringen i barnomsorgslagen ska ge kommunen pengar att satsa på annan social verksamhet. Jag är lite tveksam till det. Det beror ju naturligtvis helt på hur mycket pengar man sparar in. Har vtm Gun-Mari Lindholm alls någon aning om vilka besparingar som kommunen skulle göra på den här försämringen?

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Jag hyser inga förhoppningar. Jag tror att man har en större möjlighet att prioritera. Jag ser åtminstone i min egen hemkommun att vi har väldigt stora behov beträffande handikappmedel, undervisningsgrupperna, fritidsverksamheten, ungdomsverksamheten, för att inte tala om det som vi redan idag har lagstadgat om äldreomsorgen. Dessutom har jag, och det har också ltl Barbro Sundback, förespråkat en äldreomsorgslag. Den lagen tror jag också medför att vi måste prioritera om vad beträffar de medlen som står till buds. Medlen ökar inte vad vi kan se.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Det var just det där sista som jag vill polemisera mot. Jag har inte en sådan negativ syn på samhällsutvecklingen. I ett tidigare anförande försökte jag säga att visst har vi högkonjunkturer och visst har vi lågkonjunkturer. Lågkonjunktur betyder ju inte att vi går ner till någon sorts forntid och börjar om från början igen. Tvärtom, Åland kommer ändå ekonomiskt att klara sig rätt så lindrigt och efter varje lågkonjunktur kommer en högkonjunktur igen. Annars skulle vi inte riktigt ha någon samhällsutveckling och inte någon välfärdsutveckling. Jag delar inte den här väldigt negativa synen att nu ska vi ta bort förmåner från de ena och de andra grupperna för att ge åt de äldre. Däremot finns det idag en stark högerpolitik, att samhället inte ska satsa så mycket på välfärd. Pengarna ska i privata fickor och man ska konsumera, det är dagens politik och inte tänka på andra.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Socialdemokraterna har, genom sin ordförande ltl Gunell väldigt många gånger ifrån den här talarstolen, anfört att det är en dålig ekonomisk situation vi befinner oss i. Man måste prioritera om och man måste tänka annorlunda. Det har jag i mitt minne och det understöder jag. Jag tycker att det här är väldigt bra tankar. Jag är inte för att vi ska öka inkomstskatterna. Jag har inte heller hört att socialdemokraterna har understött de förslag som vi har kommit med ifrån vår sida när det gäller företagarnas förutsättningar att expandera, som gör att vi får flera i arbete och att sysselsättningen stiger. Jag vet inte riktigt hur ekvation ska gå ihop? Men jag är beredd att prioritera.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Olof Erland

Fru talman! När vi debatterade den här frågan den 15 mars i fjol så var det väldigt mycket tal om att det var en politisk reform. Det var någonting som skulle förbättra samhället, inte med utgångspunkt att det var någonting som låg efter de övriga nordiska välfärdssamhällen. Välfärden skulle förädlas, förbättras och reformeras. Bakgrunden var delvis ekonomisk. I september 2008 dök ekonomierna globalt. Vi fick då dras med en mycket stor reducering av vår finansiella tilldelning genom klumpsumman och också senare med skattegottgörelsen. Det var inte detta som var drivkraften men insikten växte om att vi måste se över våra välfärdssystem. Vi kan inte ge allt åt alla såsom vi nästan hade kunnat göra under en stark inkomstexpansion under 70-talet och 80-talet, med vissa nedgångar. Då kunde man ge förmåner, man kunde se sig om i omgivningen och säga att vi ska ha det bättre.

Nu tänkte man att vi ska ha det minst lika bra, men kanske vi ska ha det på ett annat sätt. Det betyder att man ser över förmånerna och gör det utifrån ideologiska utgångspunkter.

Det är ganska intressant att höra idag här i lagtinget att de ideologiska utgångspunkterna från de partier som står bakom den här reformen är ganska likartade. Vi vill måna om ekonomin samtidigt som vi säkra välfärden för dem som verkligen behöver den. Man måste se var behoven finns.

När ekonomin dök i september 2008 var det två faktorer som var viktiga om man sammanfattar det. Det ena vara bevarad välfärd när det gäller kärnverksamheten; hälso- och sjukvården, kommunernas socialvård inklusive barnomsorg och utbildningen. Det andra var arbetslinjen, så länge folk har arbete så tjänar man ihop till skatter, man försörjer sig själv på sin lön och man tär mindre på samhällets övriga resurser, som då avdelas inom välfärdssektorn till de mest behövande.

När den här reformen diskuterades var det väldigt mycket tal om nivågarantilagen. Den var helt avgörande för Ålands framtid enligt socialdemokraterna. Med nivågarantilagen kunde man tillförsäkra välfärden, utan var det elände. Nå, vad hände? När man började se på konsekvenserna av nivågarantilagen, den rättsosäkerhet som det betyder och den svårigheten som det var att tillämpa lagen så var alla eniga om att ta bort nivågarantilagen. Därför behandlar vi idag den här framställningen och betänkandet från utskottet som ett ärende som kan avgöras med enkel majoritet. Man har konstatera att nivågarantilagen inte behövs därför att vi har en grundlag 19 §, vi har en självstyrelselag 44 § som säger att här ska vi eftersträva förmåner som är jämförbara med omgivningen. Vi ska då tillförsäkra grundläggande rättigheter.

Lagutskottet kunde konstatera att den subjektiva rätten att ha barn på dagis när man har barn hemma inte tillhör den grundläggande rättigheten som avses i grundlagen. Lagutskottet ska enligt vårt system anses vara auktoritativt när det gäller utlåtandena av den typen. Det är en utgångspunkt som jag utgår ifrån att social- och miljöutskottet har haft.

Det här är en politisk fråga. Vi vill välja välfärd. Vi vill välja välfärd som vi själva bedömer. Vi tror oss ha förmågan, viljan, kunskapen att kunna avgöra, ta beslut och genomföra i Ålands lagting. Det är vårt politiska system, det är vår demokrati att välja. Gör vi ett dåligt på val så finns det en debatt, en politisk process som gör att vår sammansättning förändras. Det är så det ska vara i ett dynamiskt demokratiskt samhälle. Här har vi vridit och vänt på välfärden och kommit fram till att den barnomsorg som vi ger på Åland är av hög kvalitet. Den ekonomi som vi har på Åland är ansträngd och då måste vi kombinera och välja. När vi väljer välfärd så har lagutskottet också sagt att man ska se på utvecklingen i omgivande regioner och faktiskt ta det här på allvar. Vi vill ha samma sociala trygghet på minst samma nivå som i övriga omgivande regioner. Det betyder inte att det ska vara likriktat eller riksriktat, utan det är det som passar vår befolkning enligt våra värderingar.

 I och med den här lagstiftningen har vi tagit ett steg framåt i självstyrelsepolitiken och sagt att det är vår ideologi, våra värderingar som vi med ansvar inför folket ska omsätta i lagstiftning. Det är vår självstyrelse. För att visa lite vad det handlar om att man faktiskt kan lita på ålänningarnas som ett välfärdsfolk, i alla fall en majoritet, så kan man ta de siffror som finns när det gäller barnomsorgen och jämföra Åland och riket.

När det gäller barnomsorgen totalt, räknat per invånare för att man ska kunna jämföra, så betalar ålänningarna drygt 900 euro per invånare för barnomsorgen totalt. I riket betalar man 667 euro per invånare. Skillnaderna finns på flera områden, vilket visar att man väljer olika. I riket har man t.ex. förskoleundervisning för 35 euro per invånare totalt sett i landet. Vi har noll, vi har inte förskolundervisning. Däremot har vi barnbidrag 317 euro per invånare och i riket har man 268 euro per invånare. Det är väl ändå en rättighet som tillkommer alla medborgare, alla barn. Barndagvården sammanlagt på Åland är 588 euro per invånare och i riket är det 399 euro per invånare.

När det gäller anstalts- och familjevård, barnskydd, där har man i riket 97 euro per invånare och Åland har 18 euro per invånare. Är det ett välfärdsval? Ja, det kanske är en konsekvens av att vårt samhälle är tryggare och är i mindre behov av barnskydd. Är det för att vi har mera resurser i barndagvården? Är det för vi har flera barn i barndagvården eller vad beror det på? Det kan man diskutera. Det här är våra värderingar som vi har anpassat till vårt samhälle.

Socialdemokraterna säger att det är en ideologi att man ska ge rättigheter åt alla. Är det en rättighet åt alla när vi ser till att det finns barnomsorg åt dem som behöver? Är det en rättighet när vi har högre barnbidrag? Eller är rättigheten just den subjektiva rätten för en liten grupp?

Om man säger att ekonomin inte spelar någon roll, om vi då ska jämföra med alla andra så säger man till slut; varför ska vi betala så mycket för barndagvården på Åland? Vi kan ju minska och spara några miljoner, som vi kan använda för annat, som en politisk grupp vill dela ut till sina kretsar.

Jag vill för min del säga att sedan den 15 mars i fjol har ett ärende förts på bordet som verkligen är en fråga om självstyrelsepolitik. Att utskottet har tagit tid på sig det har jag ingen uppfattning om. Jag har lärt mig att när det gäller lagstiftning så ska det ta tid. Det kan ta mer tid eller mindre tid. Ett grundligt arbete är aldrig fel. Nu tycker jag att lagtinget har genomfört, bearbetat och berett en reform som visar att Åland är ett välfärdssamhälle där vi av ideologiska skäl väljer arbetslinjen för män och för kvinnor. Det är en jämlikhetsfråga. Kvinnor ska både kunna ha familj och ha yrkesarbete. Det är en jämlikhetsfråga att män också ska kunna vara med familjen, ta hand om barn och att ha arbete.

Syftet med hela barnomsorgslagen är för barnets bästa. Barnets bästa som utgångspunkt är ju mor eller far, både mor och far eller andra i familjen och samhället kommer in när det finns behov. Inte att samhället säger; ”så här ska ni ha det ni barn, så här ska ni ha det, föräldrarna ska inte blanda sig i det som vi, det auktoritära samhällets företrädare, säger att är bäst för er”.

Tänk ändå på det fundamentala, jag vet inte om man behöver undervisa socialdemokraterna om detta med blommor och bin. Det är föräldrarna som gör barnen, inte staten. Föräldrarna vill ha barn, vill ta hand om barn, vill uppfostra barn och kan för det mesta göra det. När det finns behov har vi ett samhälle som tar ansvar, en stat som bygger upp välfärdssystemen som är till för barnens och därmed allas bästa.

Ltl Camilla Gunell, replik

Fru talman! Jag undrar var ltl Olof Erland har varit de sista timmarna när vi har diskuterat den här barnomsorgslagen? Är det staten, kommunen eller föräldrarna som ska bestämma vad som är barnens bästa? Det är ju precis detta som den här frågan handlar om. Det är därför som vi protesterar mot att man tar bort den subjektiva rätten.

När jag fick mina tvillingar så var det socialnämnden i Mariehamn som skulle bestämma huruvida jag behövde heltids- eller deltidsvård för min dotter. Det var inte jag själv som fick bestämma. Det är precis det som ltl Olof Erland och de som står bakom den här lagen nu vill ha, att det är kommunen som ska bestämma och inte föräldrarna vad som är barnets bästa.

Ltl Olof Erland, replik

Fru talman! Jag har rört mig i huset hela dagen, högtalare finns överallt. Ibland tänkte jag att jag kanske ändå skulle stänga av högtalarna.

Lagtinget som sitter här bestämmer att det ska finnas ett barnbidrag som är högre än i riket. Lagtinget bestämmer att det ska finnas barndagvård för alla som behöver det i vissa åldrar. Lagtinget bestämmer att det ska finnas särskilda stöd för adoptivföräldrar, att det ska finnas eftis, att det ska finnas stöd för dem som behöver specialstöd och sedan att det ska finnas ett behovsprövat stöd.

Ett samhälle där varenda en människa eller alla som samlar sig till ett kollektivt säger; ”vi ska ha det här, vi ha det här och så ska vi ha det här för det är vår subjektiva rätt.” Jag bara frågar: Vem betalar för detta? Ska alla betala och alla ha allt så blir det inte över någonting för någon.

Ltl Camilla Gunell, replik

Det är uppenbart att man inte riktigt har förstått vad det är som man tänker lagstifta om. Vad är det i grund och botten som man tjänar på den här förändringen? Man försämrar för några barnfamiljer som har det här behovet. De här siffrorna som står i framställningen är inte korrekta. De här pengarna som blir över hjälper inte äldreomsorgen, det hjälper inte att få högre hemvårdsstöd eller någonting annat. Man går in för att kommunen ska bestämma om vad som är barnets bästa, inte föräldrarna. Lagtinget tar bort föräldrarnas rätt till valfrihet.

Ltl Olof Erland, replik

Det är nog möjligt att det är många här som inte förstår. Egentligen är saken ganska enkel. Det finns föräldrar och det finns barn. De flesta föräldrar i de flesta sammanhang bestämmer över sig själva och sina barn under uppväxten så länge det finns arbete, välfärdssystem och så länge det finns en trygghet i samhället. Sedan finns det särskilda behov som kan vara nödvändiga att man prövar därför att man inte kan förutse dem. Om alla människor i samhället har särskilda behov hela tiden då är det nog dags att tänka igenom lite mera än vad socialdemokraterna gör. Jag tror att människorna sköter sina egna behov, sköter sina egna barn och tar hand om sina egna barn. Barnen vill vara med sina föräldrar i de allra flesta fall. Jag är tacksam för att detta lagting låter detta samhälle leva kvar.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Barbro Sundback

Fru talman! Det var ord och inga visor. Man förstår att ltl Olof Erland har haft en hord av trettioåriga kvinnor runt omkring sig innan han kom till det här anförandet. Skämt åtsido, det här är en allvarlig sak.

Jag ska ta det från början. Ltl Olof Erland var inne på nivågarantilagen och han hade några svängar till socialdemokraterna. För historieskrivningens skull: Socialdemokraterna röstade mot den lagen som enda parti! Vem var det då som skulle ha detta? Ja, det var de borgerliga partierna. Man var rädd för att man inte skulle kunna garantera välfärden på Åland. Lagen var dålig och det var rätt att ta bort den i det här sammanhanget. Det var ju vi som aktualiserade det via en väldigt smart ung mamma som såg att här skulle hon kunna trygga sin valfrihet. Hon visste hur hon skulle göra, hon skulle gå till domstol. Men, hela lagtinget reste sig som en man och tog bort den möjligheten.

Hur har det gått med välfärden sedan vi fick nivågarantilagen? Den tillhörde egentligen fördelningen av budgetmedel. Det har inte gått så bra på alla områden. På en del områden har det gått bra. Jag skulle inte kritisera det om det var medvetna val, men det tror jag inte. Jag tror att tidigare regeringar inte har haft resurser att föra en självständig socialpolitik och har det inte ännu i denna dag. Det är ett resurskrävande område. Det kräver mycket kompetens och beredning. Därför har socialpolitiken inte haft några tydliga mål. Man har inte från regeringens sida alla gånger kunna fullfölja de ambitioner som man har haft. Det är någonting som man kan konstatera, utan att lasta ansvaret på någon, utmåla någon som misslyckad eller inte så framgångsrik. Det är ett mycket, mycket svårt politikområde. Därför har vi resonerat att det är viktigt att hålla fast vid självstyrelselagens 44 § och det som var meningen med nivågarantilagen, att ålänningarna skulle ha minst samma förmåner som i riket. Vi hade gärna sett att man hade kommit med något nytt system som åtminstone garanterar den sociala tryggheten. Nu har vi ingenting sådant. Nu ska man på egen hand försöka ta fram så mycket som möjligt och ibland tar man blankettlagstiftning. Fortfarande anser vi att det här politikområdet kanske inte fyller de nordiska välfärdsmålen och den politik som man för på andra områden i Norden. Man gör så gott man kan. Ibland lyckas det bättre och ibland sämre men tillfredsställande är det inte enligt oss. Det krävs mera resurser ju mer fri lagstiftning som vi ska ha på det här området. Då krävs det att man satsar resurser på offentlig sektor. Man kan välja. Ska man ha minst samma som i riket som en norm och så försöker man ge lite mera, så uppfattar ålänningarna vår självstyrelse. Varför skulle man annars ha självstyrelse, om man försämrar som nu lagtinget står i beråd att göra?  Varför skulle man ha självstyrelse om det blir sämre än i riket för enskilda människor i deras vardag? Vi tycker att det är en dålig politik.

Fru talman! Det har talats mycket om att den här försämringen skulle leda till förbättringar på andra områden för andra grupper. Det är därför som man försämrar för den här gruppen barnfamiljer. När man tittar i framställningen så har man i beredningen gjort ett sorts överslag på vilka kostnader som minskar för kommunerna. Det är 780 000 euro. Man har räknat ut detta så att man har tagit två årskullar a´280 och tagit 20 procent av dem. Då skulle det här röra sig om 56 barn. Det är en ganska realistisk bedömning. Sedan har man tagit detta gånger 14 000, 56 x 14000, som en årlig platskostnad för en dagisplats på Åland. I Mariehamn är den lägre. Då kommer man till 784 000 euro. Men det är inte nettokostnad, det är brutto. Sedan betalar föräldrarna 13 procent i avgift. Det verkliga beloppet blir cirka 600 000 euro. Det ska 16 kommuner bygga upp sin äldreomsorg, fritidsverksamhet och allt annat på. Av dessa 600 000 kommer det kostnader till. Vi ska ju också förbättra. Vi ska ge subjektiv rätt inom fritidsverksamheten för årskurs 1 och 2. Vi ska ha specialbarnomsorg och avgiftsfritt skoluppskovsår, det är 230 000 euro. Det blir inte så mycket kvar då om jag räknar rätt. Vi ska dela på cirka 370 000 euro, det har vi sparat in på den här försämringen.

Håller detta när alla som ska behovspröva sedan ska få den här barnomsorgsplatsen i alla fall för att de har barn som har kolik eller de har andra svårigheter som gör att det är viktigt för barnet och familjen att barnet får gå på dagis? Då sjunker inbesparingsbeloppet igen.

Fru talman! Jag undrar hur många barn det kunde röra sig om i Lemland? Om man utgår ifrån de här siffrorna så kan var och en förstå att det där är något av en överdriven kalkyl som finns här på besparingssidan. För det tillkommer sedan också kostnader. Nettoeffekten är de facto betydligt lägre än 780 000 euro.

Fru talman! Vid det här laget har socialdemokraterna visat på att det här inte är bra. Det är inte bra för föräldrarna. Det är dålig familjepolitik. Det sparar inga pengar att tala om för kommunerna så att de ska kunna utveckla sin välfärd i övrigt så att alla andra grupper får det bra. Det är ingen politik som vi förespråkar.

I övrigt finns det mycket bra i den här lagen och det omfattar vi.

Sedan synen på ekonomin i stort. Det är intressant detta hur Åland hamnar i konjunkturcyklarna. Vi hade det liknande -91,-92 och -93 och det förefaller som om det faktiskt skulle upprepas. Åland kommer undan ganska så lindrigt. Det förefaller också som om klumpsumman skulle öka. Vi ser på Mariehamns skatteinkomster att de är betydligt bättre än vad vi hade kalkylerat. Det är för tidigt att dra några slutsatser av det här, man måste avvakta och se. Jag skulle inte vilja föra vidare några domedagspredikningar och intala Ålands folk att vi lever på ruinens brant. Det gör vi de facto inte. Min uppfattning är att vi kan fortsätta att bygga ut vår välfärd. Det ska naturligtvis göras balanserat. Det kommer också att göra Åland ännu attraktivare, inflyttningen ökar och det är bra.

Sedan kvarstår det som socialdemokraterna alltid har tyckt, att landskapsförvaltningen är hopplöst föråldrad och att det måste strukturomvandlas, vilket inte heller har lyckats riktigt under den här perioden. Det återstår.

Minister Katrin Sjögren, replik

Fru talman! Varken självstyrelselagen eller nivågarantilagen har kunnat trygga en modern och flexibel sociallagstiftning. Jag menar att den viktigaste motorn är den politiska viljan, att prioritera sociallagstiftning och sätta fram en modern sociallagstiftning på lagtingets bord.

Jag vill igen understryka detta med lågkonjunkturen. Jag har läst omfattande rapporter, både från högertankesmedja, vänstertankesmedjor och nordiska debattinlägg, där man säger att vi har ett finansieringsgap som inte har att göra med lågkonjunkturen. Det har att göra med kostnaderna för välfärden, vilken skattebas vi har och vår ålderspyramid. Jag tror att det här är någonting som vi måste ta med oss. Jag uppmanar Barbro Sundback, som brukar läsa utredningsmaterial, att läsa detta. Det är entydigt, både från vänster och höger håll, att vi får ett finansieringsgap för att kunna finansiera välfärden. Då måste vi tänka nytt. Det är ganska svårt och hårt men det måste vi göra. 

Ltl Barbro Sundback, replik

Det är klart att om det finns en politisk vilja att utveckla socialpolitiken på Åland, och den viljan har minister Sjögren haft, så är det lättare att göra sådana förändringar. Men det krävs också väldigt mycket kompetens och naturligtvis finansiering. Så länge som en stor del av socialvården ligger på kommunerna så kommer det i sig också att vara ett hinder, eftersom kommunerna inte har sådana resurser och de har inte en sådan kompetens. Kommunerna uppmanar till och med folk att flytta till stan där det finns sådant som de behöver. De kommunerna kommer aldrig att klara av sitt ansvar på samma sätt som om vi skulle ha större kommuner.

Det är säkert intressant att läsa om tankesmedjorna. Åland har nog en alldeles speciell situation när det gäller konjunkturcyklarna. Jag tror att man måste tänka själv här.

Minister Katrin Sjögren, replik

Fru talman! När det gäller socialvården och kommunerna så är det min bestämda uppfattning att det finns väldigt stor kompetens ute i kommunerna. Vi har 700 personer som jobbar inom den kommunala socialvården. Vi har 35 socialarbetare. Om vi skulle kunna förändra och förbättra strukturerna så tror jag att vi skulle kunna nå väldigt långt.

Sedan några kommentarer till beräkningen som finns i framställningen. Vinsten skulle vara runt 500 000 euro och det kan man säkert rycka på axlarna åt. Men så fort det kommer sociallagstiftning är kommunerna väldigt intresserade av finansieringen. Förbättringar gällande utkomstlagstiftningen rör sig i runda tal om 150 000 - 200 000 euro. Hemvårdsstödslagstiftningen, som socialdemokraterna också ville ha, rör sig i storleksordningen 300 000 euro för kommunerna. Visst, allt kostar pengar.

Ltl Barbro Sundback, replik

Nettoeffekten kan aldrig vara 500 000 euro. Ni har ju inte räknat med vårdnadsavgifterna på den kommunala kostnaden. Den är ju 13 procent som ni själva har uppgivit. Det där stämmer inte. Det är betydligt lägre.

Kommunernas finansieringskraft vad gäller att utvidga socialtjänsten finns inte och inte den politiska viljan heller. Det har jag en förståelse för. Det rör sig ofta om ganska få fall och de blir kostsamma för kommunen. Dessutom kommer anonymitetsskyddet in som gör att enskilda drabbade kanske inte vill söka de stöd som de har rätt till. Där är en viktig strukturomvandling om man vill få en bättre välfärd på Åland.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Katrin Sjögren

Fru talman! Jag vill gratulera lagtinget till en modern barnomsorgslagstiftning som innehåller väsentliga förbättringar på flera punkter, ur både barnens och familjernas perspektiv. Det har gjorts många försök tidigare. Det har alltid stupat på mållinjen.

Viktiga förändringar och förbättringar är rätt till avgiftsfritt skoluppskovsår, krav på tillgång till specialomsorg och specialbarnträdgårdslärare, rätt till fritids för ettor och tvåor och rätt till fritidsverksamhet för ungdomar i yrkesträningsundervisningen samt möjligheter för kommunerna att anordna barnomsorg i gruppfamiljedaghem.

Det som har varit föremål för den största diskussionen är den subjektiva rätten. Jag tycker att det har varit en mycket intressant diskussion. Det som jag tycker att delvis har glömts bort är kärnan i barnomsorgen, det som kvinnorna stod på barrikaderna och slogs för. Det var rätt att kunna yrkesarbeta och kunna skrapa ihop sina pensionspoäng. Det är just grunderna ur ett föräldraperspektiv, och som har varit ett kvinnoperspektiv, att man ska kunna yrkesarbeta. Det tycker jag att man lite har glömt bort i den här debatten. Nu handlar det om att ha rätt till barnomsorg när man är vårdledig. Grunden är att man ska kunna yrkesarbeta. För att kvinnorna med gott samvete ska kunna yrkesarbeta så måste vi hög kvalitet på vår barnomsorg.

I alla de här rapporterna som jag har försökt läsa ser man också ett mönster där man börjar vända på frågan. Man ser att de generella rättigheterna på något vis har medfört att vi har fått jämställdhet light. Vi har den arbetsmarknad som vi har. Norden har den mest könssegregerade arbetsmarknaden i västvärlden. Kvinnor tar jobb inom den offentliga sektorn för att kunna kombinera yrkesliv och familj för att man ska kunna jobba deltid osv. Det är svåra frågeställningar. Svaret på den frågan skulle förstås vara att man lagstadgar om rättigheter så att de riktar sig till både kvinnor och män. Jag är en varm förespråkare för den isländska modellen; man delar på föräldraledigheten. Och att arbetsgivarna tar ansvar, om man pratar om kärnfamiljer, vilket man heller inte ska göra, men att båda föräldrarna tar ansvar för kostnaderna som det innebär när familjer skaffar barn.

Social- och miljöutskottet har presenterat ett omfattande betänkande med förtydliganden och klargöranden. Social- och miljöutskottet har putsat och satt sin egen prägel på det.

Allmänt kan man säga att barnomsorgen på Åland hör till det som man enligt ÅSUB:s enkät är nöjd med. Man är väldigt nöjd med den kommunala barnomsorgen. Vi har hög standard, vilket beror på att vi till stor del har behörig personal. Det är en av de saker som utgör den viktigaste kvalitetsfaktorn. Procenten barn som vistas inom barnomsorgen är mycket hög. Det är direkt kopplat till den höga procenten som arbetar i befolkningen. Där har Åland en extraordinär sysselsättningsgrad när det gäller kvinnor.

Substantiella förändringar som utskottet har gjort är att man tillåter två dagar med övertalighet per månad. Landskapsregeringen föreslår tre dagar och utskottet fem. Man betonar att det inte får förekomma planerad övertalighet, precis det som landskapsregeringen tycker att är viktigt. Det är det centrala.

Utskottet har också satt in maxgränser för tiden för kommunernas skyldighet att anordna barnomsorg. Där hade landskapsregeringen velat koppla skyldigheten till den skyldighet vårdnadshavaren behöver det för sitt arbete, sina studier eller för att stå till arbetsmarknadens förfogande. Landskapregeringen hade velat göra en stark koppling till det socialt infrastrukturella genom att säga att rätten gäller under en viss tid, vilket har förorsakat en del huvudbry och det är inte helt lätt att skriva i lagstiftningen. För att just kunna ha flexibiliteten och att se till familjernas behov så skrev vi på det viset.

Utskottet sätter också krav på att större grupper än 12 ska ledas av en fritidspedagog. Det tycker landskapsregeringen är bra. Men det fördyrar och det finns ingen kostnadsberäkning.

Utskottet har också på ett bra sätt förtydligat begreppet funktionshinder med hänvisning till handikappservicelagen.

Man har också gjort det möjligt att i framtiden döpa om förundervisningsprogrammet till grunder för förundervisning. Det är också bra.

Utskottet har bakat ihop daghemmets rumsyta till en schablon med samma krav på ytan som tidigare, men inte helt klart och tydligt definierat vad den ska användas till. Det är också helt okej.

Besvärsparagrafen är utsedd tillsammans med landskapsregeringen, den är svår att förstå sig på. Från landskapsregeringen har vi sagt att vi ska utarbeta en anvisning som folk förstår sig på.

Det finns också ett långt resonemang om enskilda daghem. Jag delar utskottets synpunkt att den frågan borde lösas tillsammans med skolan genom att ta ett större grepp om detta med enskilda daghem och kanske i framtiden enskilda skolor.

Språkparagrafens detaljmotiveringar har broderats ut och det är också bra att det blir tydligare.

Så än en gång, Ålands lagting, gratulerar till en modern barnomsorgslag! Tack.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack fru talman! Jag vill också tacka socialministern för att vi har fått ett erkännande för arbetet som vi har gjort. Vi har också gjort det i samarbete med personalen och med ministern i många fall. Vi har bollat idéer och vi har fått feedback i olika sammanhang. I vissa fall har vi valt att inte gå framåt när det inte har uppfattats som korrekt. Vi har tagit ganska vida svängar och vi har varit på sidan om. Också personalen noterade att man kommer tillbaka till ursprunget i alla fall fast man har haft ganska vida tankar ifrån början.

Angående att det fördyrar att ha utbildad fritidspedagog i eftisverksamheten. Det behöver inte vara på det sättet överhuvudtaget. Man kan välja att ha grupper med 13 barn. Om man har gruppstorlekar över 13 barn så fördyrar det. Det här gäller väldigt få kommuner. Det verkar som om vi har gödslat med landskapets pengar i det här sammanhanget. I hela sammanhanget är kostnaderna väldigt marginella.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

 Ltl Sirpa Eriksson, replik

Tack fru talman! Jag tänkte bara kommentera det som vi har ändrat i § 17, under den tid då vårdnadshavaren förvärvsarbetar, studerar eller är arbetssökande, till dess att barnets läroplikt börjar. Vi ville ha max tio timmar för att vi tyckte att det var för oklart t.ex. när man studerar. Man är först i skolan och sedan kanske man läser hemma på kvällarna eller man skriver avhandling, då kan det nästan bli dygnet runt. Det blir mycket svårt för socialsekreterarna att bevilja om det inte finns något tak för timmarna. Det är samma sak med de arbetslösa. Hur många timmar har en arbetslös rätt att ha barnet inom barnomsorgen om det inte finns ett tak? Det var för att förtydliga som vi ville ha begränsningar.

Minister Katrin Sjögren, replik

Fru talman! Min uppfattning är att utskottet har försökt klargöra. § 17 är svårförståelig. Också tidigare har det varit vissa otydligheter. Vi får se hur detta utfaller. Blir det bekymmer så måste man göra nya förändringar och förtydliganden. Det är någonting som nästa landskapsregering och lagting får ta med sig.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Barbro Sundback

Fru talman! Det är roligt att höra att ministern ger utskottet godkänt för väl uträttat arbete. Det kanske går igenom då.

När det gäller otydligheten i § 17 så kommer nog tillämpningen att bli problematisk. Det gäller nu för förvaltningen att ge tydliga anvisningar, det är inte så vanligt att det förekommer. Sedan ska det vara tillsyn och kontroll så att inte någon utnyttjar en rätt som man inte har. Det är en konsekvens av den här försämringen. Det två och ett halvt år gamla barnet hos familjedagvårdsmamman ska nu hem. Hon ska verkligen kasta ut ungen, barnet ska hem nu och får inte vara där. Det är ju en följd av den här lagstiftningen. Om man inte får tydliga anvisningar så kommer det ett mycket stort missnöje, det är jag säker på. Det blir ännu mera olika behandling. Det är det som man får när man börjar behovspröva rättigheter alldeles för mycket. Här finns ju många detaljerade bestämmelser som personalen ska hålla reda på.

Nåja, det där blir väl nästa regerings ansvar och kanske också den här regeringens ansvar. Det återstår att se hur det blir.

Jag vet inte om jag hörde fel, såsom jag uppfattade det var ställningstagandet, kanske lite för snabbt påkommet, att vi på grund av barnomsorgen skulle ha den mest segregerade kvinnliga arbetsmarknaden i Norden. Det uttalandet förstår jag inte. När det gäller barnomsorgen i Norden så kan man inte överhuvudtaget jämföra den med någon barnomsorg i världen. Det är kanske någonting av det mest progressiva som vi har i hela vår socialpolitik. Det är absolut och grunden för att män och kvinnor båda ska arbeta och båda ska kunna ha familj. Man behöver ju inte gå längre än till Danmark och Tyskland så förekommer barnomsorg inte alls i den här omfattningen. Det är ju bara privat barnomsorg. I Holland slutar skolorna för att barnen ska gå hem och äta lunch. Det finns massor med kvinnor i Europa som beslutar sig för att inte skaffa barn om de har en hög och kvalificerad utbildning. Det betyder att de fortfarande måste välja antingen barn, familj eller yrkesliv. I de flesta länder är det mor- och farföräldrar och alla möjliga andra som sköter barnen om båda föräldrarna jobbar. Det har resulterat i att kvinnorna i Sydeuropa, som tidigare producerade många barn, idag är de som producerar minst barn i hela Europa. Det är ett väldigt starkt samband.

Man kan tänka sig att om de åländska kvinnorna får en försämrad prövningsrätt att det påverkar deras familjeplanering. Ju svårare man gör det desto troligare är det att det inte föds barn.

Man hade räknat här med 280 barn i årskullar, det är ju för lite med tanke på nettobefolkningsökningen. I det perspektivet är det också väldigt illa med den här lagstiftningen. Vi blir alltmer beroende av inflyttning för att upprätthålla sysselsättningen. När ministern talade om det här som en fråga om arbetslinjen så visst stämmer det till en viss del. Men det här ökar inte sysselsättningsgraden, för alla kvinnor är nästan redan idag ute i arbetslivet på Åland. Det är ju skillnaden mellan de nordiska länderna. I Europa har man en sysselsättningsreserv här, men den hade vi på 70-talet. De kvinnorna gick ut i arbetslivet sedan.

Det ska bli intressant att se vad detta kommer att ha för effekt. På kommunerna tror jag inte det har så stor effekt ekonomiskt, där kommer nog antagligen kostnaderna att vara större än inbesparingarna. För kvinnornas del innebär det antagligen att man igen gör deras framtid mera osäker.

Minister Katrin Sjögren, replik

Fru talman! Det var bra att ltl Barbro Sundback gick upp i talarstolen så får jag tillrättalägga två missförstånd.

För det första handlar det här inte om att landskapsregeringen skulle vara någon tillsynspolis och kontrollera om kommunerna kastar ut sina 2,9 åringar när de har en vårdledig förälder. Det är upp till kommunerna har vi sagt, det här är lägsta nivån. Det där är ett fullständigt missförstånd. Man kastar också onödig kritik mot kommunerna.

Också detta med barnomsorgen, jag nämnde överhuvudtaget inte barnomsorgen. Barnomsorgen har varit mycket, mycket bra för att vi har så hög sysselsättningsgrad bland kvinnorna i Norden. Men fortfarande har vi den mest könssegregerade arbetsmarknaden i västvärlden. Fortfarande har vi ett löneglapp trots 30 år av jämställdhetspolitik och lagstiftning. Trots detta har vi det. Jag refererade inte alls till barnomsorgen. Barnomsorgen är jätteviktig för att kvinnor och män ska kunna yrkesarbeta.

Ltl Barbro Sundback, replik

Det var bra att vi fick det klarlagt med barnomsorgen och arbetsmarknaden. Sedan tror jag inte på detta med att vi har en mera könssegregerad arbetsmarknad än t.ex. vad man har i Centraleuropa. Den arbetsmarknaden ser helt annorlunda ut. I Centraleuropa är inte kvinnorna alls i arbetslivet i så hög grad som här. Det är lite svårt att jämföra.

Angående tillsyn, då blir det väl kommunerna som ska kontrollera att det inte är barn på de platser som de egentligen inte har rätt till det. Ska det bara vara upp till föräldrarna och barnomsorgspersonalen att avgöra? Det ska ju prövas enligt ansökan.

Vi ser med oro framför oss hur hela den här lagen ska fungera i praktiken. På papperet kan man kanske förstå lite hur det är tänkt, men inte i praktiken.

Minister Katrin Sjögren, replik

Fru talman! När det gäller barnomsorgen och de europeiska kvinnornas möjligheter att arbeta så har man inte kommit fram till den här kärnan i barnomsorgen som vi har haft där de nordiska kvinnorna har stått på barrikaderna. Man har velat ha dagisplatser för att man ska kunna yrkesarbeta, inte för att man har varit vårdledig. Man vill ha dagisplats för att man ska kunna jobba. Det är en mera riktad lagstiftning nu då.

Ltl Barbro Sundback får tro vad hon vill. Jag har läst flera nordiska rapporter där man just understryker det här.

Ltl Barbro Sundback, replik

Det har funnits barnstugor länge, sedan i början på 1900-talet, för arbetarklassens kvinnor. Det var stora hus där man tog hand om barnen. Det var under långa tider. När man införde barnomsorg på 70-talet så fanns det behov av arbetskraft. Kvinnorna stod säkert på barrikaderna, det håller jag med om. Men behovet var arbetsmarknadens, det var därför som männen gick med på att skapa den generella barnomsorgen. Men vilket motstånd det också var i Mariehamns stad! De socialdemokratiska kvinnorna beskylldes för att tvinga ut barnen på morgnarna med mammorna på cyklarna och cykla till dagis. Där var barnen på institution. Då var detta nog arbetslinjen, men då var det också fel.  

Det här med barnomsorg svajar mycket i den borgerliga politiken. Idag är det också barnens rätt att få gå på dagis.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

 Ltl Sirpa Eriksson, replik

Tack fru talman! Nu måste jag säga att jag blir trött på ltl Sundbacks resonemang. Det låter som om föräldrarna härefter skulle försöka lura åt sig dagvårdsplatser som de inte har rätt till. Kommunerna får faktiskt bevilja mer utökad dagvård än vad lagen säger. Sedan kan föräldrarna också anställa privat dagmamma eller barnflicka och man får även dra av det i skatten.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag tycker att det är en väldig krånglig lag. Lagar som gäller sociala rättigheter borde vara så enkla som möjligt, så att de som ska använda sig av den här servicen själva kan tillägna sig den. Det är inte heller alltid så att personalen på inrättningarna klarar av det. De kan ha sina egna tillämpningar, speciellt om man inte får tydliga anvisningar. Risken för olika behandlingar ökar. Men vi får se. Jag tror inte att det här blir bra. Det hänger mycket på anvisningarna.

 Ltl Sirpa Eriksson, replik

Jag tycker också att det ska vara anvisningar. Att alla kommuner ska ha ordentliga hemsidor med information om vem som har rätt till dagvård. Det är viktigt.

Ltl Barbro Sundback, replik

Det stämmer, det är jätteviktigt. Vi får hoppas att det blir så i det här fallet.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Begäres ordet?

Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss.  Ärendets första behandling är avslutad.

Första behandling

4      Ändringar i körkortslagen

Lagutskottets betänkande (LU 18/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 14/2010-2011)

Samma förfarande gäller också för detta ärende.

Diskussion.

Ltl Olof Erland

Fru talman! Det var en ganska omfattande remissdebatt med många synpunkter i det här ärendet. Det finns ett engagemang i de här frågorna eftersom alla är beroende, berörda av trafiken och har synpunkter på det som ofta uppfattas som riskfyllt beteende.

Lagutskottet har valt att göra ett ganska kort betänkande med utgångspunkt att detta är en framställning där EU-direktivet ska implementeras. Vi konstaterar att många av de andra frågorna kommer att återkomma till lagtinget i en utvidgad framställning när det gäller körkortslagen.

Vi har valt att ge vägkost på några punkter. En av de viktigare gäller körkortsutbildningen. Den är kopplad till trafikbeteendet, till omdöme och till hanteringsförmåga och liknande, särskilt när det gäller ungdomar. Vi har också nämnt detta med mopeder och s.k. mopedbilar, där kraven är betydligt lindrigare på körkort än när det gäller vanliga bilar. Vi konstaterar också att mopedbilarna upplevs som en fara i trafiken på grund av att de ändå upptar en del av vägen, har en låg hastighet och det kan leda till trafikfaror.

När det gäller utbildningen så har vi konstaterat att trafikministern i remissen nämnde att man ska vända på utbildningspyramiden och få en starkare bas, dvs det ska inte enbart vara teori utan man ska också kunna bedöma praktiska situationer som kan utgöra fara och man ska kunna hantera fordonet. Utskottet vill där att landskapsregeringen återkommer i lagstiftning med de här förslagen.

Vi vill också att man ska ha mera konsekvent bedömning när det gäller prövotid, att prövotiden ska värderas och bedömas och att man inte per automatik ska kunna få körkortet. Prövotiden kan förlängas, göras om och man kan göra nya prov osv. Vi ha några synpunkter i allmänhet på hur man kunde stärka trafiksäkerheten och särskild beakta utbildningsbehovet för ungdomar och trafiksäkerheten för sådana fordon som ofta är involverade i olyckor såsom mopeder, fyrhjulingar och bilar.

Vi har också några punkter där vi inte riktigt har lyckats bena ut hur körkortsbestämmelserna ska anpassas till olika fordon. Det gäller t.ex. trafiktraktor, större traktorer och bumpers och liknande som har en lyftkran på släp. Det finns några sådana påpekanden som landskapsregeringen får ta till sig.

Ltl Roger Jansson

Herr talman! Det var väldigt välbefunnet av lagutskottet, i det här sammanhanget när man vill biträda landskapsregeringen, att ge dem vägkost. Det är kanske inte ett förslag om att det ska öppnas vägkrogar längs med de åländska vägarna. Däremot kör man säkert bättre om man är mätt och belåten om man får en god vägkost.

Utöver detta allvarsamma påpekande vill jag ändå tillägga att jag höll ett litet anförande här i remissdebatten. Jag anförde risken med de här bilarna som inte är bilar och som är inte är mopeder men som är trafikfarliga i olika situationer för både sig själv, för andra, för liv, lem och egendom, de så kallade felaktigt uttryckt mopedbilarna.

Utskottet valt att behandla det på ett korrekt sätt just genom denna vägkost till landskapsregeringen. Man säger; ” det finns ett behov för dessa 15-åringar av utbildning som syftar till att ge ett gott omdöme och en god hanteringsförmåga vid farliga situationer i trafiken. Det är därför viktigt att utbildningen inte är enbart teoretisk.” Det här kan jag helt och hållet hålla med om. Man kan nog rimligen hålla 15-års gräns för mopedbilarna bara man kräver ett körkort som är på en rimlig nivå. Då skulle jag vilja lägga till, det som utskottet skriver här, att ett körprov bör också ingå i examen som man sedan avlägger efter utbildningen, på samma sätt som man har för bilar. Det skulle vara viktigt att det sitter en person bredvid, och inte som för motorcyklar och för mopeder att man kör efter, utan att man faktiskt sitter med och bedömer mogenheten hos den som ska få bilkörkortet för de här lätta fordonen. Tack.

Talmannen

Begäres ordet? Diskussionen är avslutad.

Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

Remiss

5      Ny lagtingsordning

Vtm Gunnar Janssons m.fl. lagmotion (LM 2/2010-2011)

Talmannen föreslår att ärendet avförs och upptas till diskussion inkommande onsdag den 6 april.

Remiss

6      Ny lagtingsordning

Ltl Danne Sundman m.fl. lagmotion (LM 3/2010-2011)

Talmannen föreslår att ärendet avförs och upptas till diskussion inkommande onsdag den 6 april

Remiss

7        Tandvård för personer under fattigdomsgränsen

Ltl Barbro Sundback m.fl. hemställningsmotion (HM 37/2010-2011)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänns?

Diskussion.

Ltl Roger Jansson

Herr talman! Jag ser att huvudmotionären är närvarande i huset. Det är väl kanske bäst att ge möjlighet till presentation. Det finns t.o.m. tre motionärer i det här ärendet.

Före presentationen kommer ska jag av hygglighetsskäl ändå begära ordet och säga följande. Motionen är väldigt tydlig. Vi har diskuterat många gånger om ÅHS tandvård och de prioriterade grupperna.

Motionen föreslår att landskapsregeringen erbjuder personer som lever under den relativa fattigdomsgränsen tandvård senast från och med år 2012 och att beslut om detta tas i landskapets budget samt hälso- och sjukvårdsplanen för nästa år.

Verkligheten idag är att dessa personer i normal fall hör till de prioriterade grupperna i ÅHS tandvård. Rimligen är de alla där. Prioriterad grupp i ÅHS tandvård är alla som har betalningsförbindelser från kommunerna. De som lever under fattigdomsgränsen har möjlighet att få en sådan förbindelse. Det kan vara möjligt att någon faller utanför. I de sammanhangen hör jag till dem som gärna vill förbättra situationen i prioritetslistan på ÅHS. Det viktigaste budskapet i samband med den här motionen är ändå att de idag. normalt sett åtminstone, är prioriterade. De finns med på prioritetslistan. Det skulle vara intressant att höra hur motionärerna hade tänkt i det här sammanhanget, eller om man möjligen har missat den här faktainformationen.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Jag vill börja med tacka ltl Roger Jansson för att han är en riktig kavaljer. Jag stod och pratade med städerskan om miljövänliga tvättmedel, därför jag fördröjd.

Den här motionen beror på att vi har känt ett kompakt motstånd mot allmän tandvård på Åland. Det är lite som den förra frågan vi tog upp, den subjektiva rätten till barnomsorg. Vi är förespråkare för den generella välfärden. 

Om man ska utgå ifrån självstyrelselagens § 44 kan man härleda rätten för ålänningarna ur den, rätt till samma förmåner. Men inte ens det tycks väcka majoritetens intresse för den här frågan. Man anför ifrån regeringens sida att vi har så dåliga tider osv. Ja, det stämmer. De som har haft ont om pengar, de små löntagarna, har också dåliga tider. Att gå till den privata tandläkaren på Åland är mycket dyrt. Det är dyrare än i riket, taxorna är högre. Det är antagligen för att man inte har konkurrens från den offentliga tandvården.

Nu försöker vi att man skulle genomföra den här reformen stegvis. Det här skulle vara det första steget. Sedan skulle den omfatta alla. Allmän tandvård räknas som en viktig del av sjukvården. Det är ju inte någonting som är fritt från övriga sjukdomar. Det är mycket vanligt att man har tandproblem om man har svåra sjukdomar och tvärtom. För oss är det både obegripligt och vi tycker också att det är hemskt illa och dålig välfärd att inte ålänningarna har rätt till allmän tandvård.

På rikssidan är det utvecklat. Finland kanske har den bästa allmänna tandvården i hela Norden. Det finns också olika system i resten av Norden och också i vissa europeiska länder.

Herr talman! Det är sorgligt att konstatera att lite på det ena området efter det andra har ålänningarna det sämre än motsvarande i riket.

En viktig aspekt på den allmänna tandvården är att eftersom det är så dyrt att gå till den privata tandvården så borde den tandvård vi har uttryckligen inkludera de prioriterade grupperna, personer som lever under den relativa fattigdomsgränsen.

När vi äntligen fick utredningen 2006 så låg inkomsten för fattigdomsgränsen ungefär på 1000 euro i månaden. Jag är nog rädd att de inte i inkluderas automatiskt i de här grupperna. Bland de prioriterade grupperna finns delvis barn och unga och så finns det en rad personer med olika sjukdomar. Det är veteraner, personer med funktionshinder och gravida. De ekonomiska begränsningarna beaktas inte. Det är säkert så att en del kan få en betalningsförbindelse. Jag tror inte alla som skulle ha den här möjligheten är medvetna om eller ens informerade om att om man ligger inom den relativa fattigdomsgränsen så får man gå till socialkansliet och få en betalningsförbindelse. Om det är på det viset så är det ju bra. Men det var någonting helt nytt för mig, att det skulle vara satt i system. I så fall borde ju människorna ha informerats om det här.

Herr talman! Jag blev besviken när jag såg utkastet till ny ÅHS lag, där finns inte heller allmän tandvård. Ålänningarna ska tydligen inte ha den här rätten, vilket är dåligt. Men det är ju bara ett utkast och det kan man ännu förändra.

Herr talman! Jag hoppas att det här behandlats i utskottet och att det görs klart och tydligt att rätten till allmän tandvård kan man ha om man får en betalningsförbindelse. Om jag förstår ltl Roger Jansson rätt så är det bara att gå till socialkansliet, om man ligger under den relativa fattigdomsgränsen, så är det ordnat. Tack.

Ltl Roger Jansson, replik

Tack, herr talman! Den här prioritetslistan är offentlig, den kan alla ta del av. Socialkontoren bör känna till den. Det är alldeles riktigt att säkert inte alla medborgare känner till listan, därför har man inte fått den tandvård som man är berättigad till.

Trots att jag inte representerar den här regeringen, men förhoppningsvis nästa, ska jag ändå säga att detta med kompakt motstånd mot tandreformen inte stämmer. När jag senast var ordförande i ÅHS styrelse 2007 så beslöt vi om att ge förvaltningen i uppdrag att reda ut det. I den här sittande landskapsregeringens plan finns det med också, och man har gjort ganska mycket utredningar redan.

Jag delar besvikelsen över att detta inte är klargjort till den nya ÅHS lagstiftningen. För min del skulle man gärna kunna göra som i riket. I riket, liksom på Åland, är det ungefär samma procent som går i privat vård som i offentlig vård. Att vi skulle skapa ett motsvarande system på Åland är inga problem ur ÅHS synvinkel, som jag ser det.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag får tacka för det. Det är första gången som jag får höra så positiva tongångar i den här frågan. Det är ju inte heller alla borgerliga partier som har den här uppfattningen. Liberalerna har några konstiga privata funderingar om servicesedlar mm. Det är som så många gånger förut, det är utredningar, prat och det blir inte så mycket. Regeringen har ju gjort en utredning i den här frågan, en jämförelse mellan Åland och riket. Men man har inte vidtagit några åtgärder. Det är bra om man ifrån ÅHS driver den saken. Men det måste ju komma till lagtinget i sjukvårdsplanen och i budgetskrivningarna på något sätt. Det bra är om vi får stöd för den här frågan.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! I den här frågan om lösningsmodellens så representerar jag inte ÅHS här utan moderaterna på Åland. Jag har själv sagt det här som jag nu sade nu i första repliken många gånger, till och med från talarstolen.

Den här så kallade garantin för allmän tandvård som finns i riket används på det viset att huvuddelen av servicen görs inom privat sektor. Man ser till att det fungerar på det sättet i praktiken. Det betyder att den här typen av diskussioner om servicesedlar eller någonting motsvarande kan vara ett alternativ. Jag tror nog att man mera ska gå efter behovet, dels det medicinska behovet och dels det ekonomiska behovet, även om vi inte i offentlig hälso- och sjukvård ska syssla med socialpolitik kan man ändå ha det inbyggt i lagstiftningen. Det finns relativt enkla modeller som jag hoppas att införs i samband med den här nya ÅHS lagen.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag tycker inte heller egentligen att det ska vara en ekonomisk prövning av rätten. Det är just det som är skillnaden mellan socialdemokraterna och de borgerliga partier, vi vill att det ska vara en rättighet för alla. Vi har ju samma avgift när vi går till hälsocentralen. Varför ska vi inte ha samma möjlighet till tandvård? Det är en grundläggande hälsofråga att man har friska tänder så att det inte blir infektioner som påverkar hela kroppen.

Garantilagen är separat. Det har att göra med att man ska få behandling inom en viss tid. Det gäller hela hälsovården i Finland, i Sverige har man också en liknande lag. Hos oss blev det bara en rekommendation. Jag är inte riktigt säker på hur det var, men någon tandvård fanns det inte där.

Det är roligt om det finns någon som är intresserad av den här frågan. Jag litar på ltl Jansson som sitter i social- och miljöutskottet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet?

Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

Remiss

8      Barnfattigdomen på Åland

Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 1/2010-2011)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänns?

Diskussion.

Ltl Johan Ehn

Herr talman! Eftersom motionären inte har möjlighet att närvara så har jag lovat att på hans vägnar föreslå att ärendet ska bordläggas till den 29 april.

Talmannen

Begäres ordet? Under diskussion har ltl Johan Ehn föreslagit att ärendet ska bordläggas till den 29 april. Kan vi enas om det? Ärendet är bordlagt till den 29 april.

Remiss

9      Åtgärder för att bevara byanamnen

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 16/2010-2011)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkänns?

Diskussion.

Ltl Danne Sundman

Herr talman! Håll i er nu för nu blir det bypolitik. Det är just vad det handlar om. Man skulle vidta åtgärder för att öka användningen av byanamnen i syfte att undvika att de försvinner. Jag själv och många med mig som är engagerade i den frågan har märkt att man i stor utsträckning har minskat användandet av byanamnen i adresser i och med det nya vägnamnsystemet som har funnits i cirka 10 år. Det gör att det genialiska med att berätta vilken by någonting händer i, t.ex. vid en olycka, så kan man inte längre göra det. Man vet inte vilken vägadress den där byn har. Det är också en kulturhistorisk aspekt i det här, att användandet av byanamnen risker att försvinna. För att kompensera det här kunde myndigheter, kommuner och framförallt landskapet använda byanamnet konsekvent i de adresser som man hanterar för att uppmärksamma dem och hålla dem levande. Det här är i det stora hela en liten sak men dock väldigt viktig.

Jag hemställer om att man överväger åtgärder för att uppmuntra användandet av byanamn och i övrigt för att bevara och öka kunskapen om de åländska byarna i syfte att bevara kännedomen om dem för framtida generationer.

Talmannen

Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

Remiss

10     Hembygdsrättsceremoni

Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion (HM 24/2010-2011)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkänns?

Diskussion.

Ltl Fredrik Karlström

Herr talman! Av alla mina motioner under årens lopp, hela 76 stycken, så är väl den här motionen den som jag kanske är minst stolt över.

Frankrikes premiärminister, som för några år sedan hette Pompidou, sade att det är bara idioter som aldrig ändrar sig. Jag tänkte ta det här tillfället och föreslå att den här motionen inte ska behandlas vidare. Den kan antingen avskrivas, förkastas eller så kan jag återta den helt. Efter lite mera funderande har jag kommit till insikt att den här motionen kanske inte behöver ta utskottets tid och resurser. Jag ber att på enklaste sättet avskriva motionen, herr talman.

Talmannen

Ett avskrivande är väl kanske möjligt, men det måste ske skriftligt. Därför kanske en bordläggning idag kan vara på sin plats.

Ltl Johan Ehn

Herr talman! Om det inte går att göra på det sättet att den tas tillbaka så misstänker jag att ltl Karström och undertecknad med gemensamma krafter också kan se till att den förkastas eller begravs i kulturutskottet. Det borde vi klara av. Jag tror inte att det ska vara ett större problem.

Jag tycker det är hedersamt att kunna konstatera att man också har skrivit något som man sedan ångrar. Det finns ett gammalt ordspråk som säger att man är inte sämre än att man kan ångra sig. Det är klokt av ltl Karlström att kunna erkänna sådana saker också.

Talmannen

Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

Remiss

11     Strategi för sociala medier

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 29/2010-2011)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkänns?

Diskussion.

Ltl Danne Sundman

Herr talman! Den här motionen förtjänar lite bättre öde så jag föreslår att den bordläggs till plenum den 29 april.

Talmannen

Begäres ordet? Under diskussion har ltl Sundman förslagit att ärendet ska bordläggas och det kommer därför att göras det. Vill någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till den 29 april. 

Plenum slutar

Nästa plenum hålls 06.04.2011 klockan 13.00. Plenum är avslutat. (Plenum avslutades kl. 16.50).

Originalfil