Plenum den 4 mars 2015 kl. 13.00

 Ålands lagting

PLENARPROTOKOLL

 

 

 

 

 

M W-A, ME


Plenum den 4 mars 2015 kl. 13.00

Plenum börjar 1

Föredras. 1

1    Yttrande enligt 21 § LO

Självstyrelsepolitiska nämndens yttrande (Y 1/2014-2015)

Första behandling. 56

1    Produktionsstöd för el åren 2013-2015

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 6/2014-2015)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 3/2014-2015)

Bordläggning. 57

2    Framtidens skärgårdstrafiksystem

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 7/2014-2015)

Landskapsregeringens meddelande (M 6/2013-2014)

För kännedom.. 57

3    Ålands delegation i Nordiska rådets berättelse för tiden 1.1–31.12.2014

Nordiska rådets berättelse (NRB 1/2014-2015)

Plenum slutar 57

 

Plenum börjar

Närvaroregistrering. 28 ledamöter närvarande.

Lagtingsledamoten Gun-Mari Lindholm anhåller om ledighet från dagens plenum på grund av deltagande i Ålands cancerförenings styrelsemöte i Åbo. Beviljas.

Lagtingsledamoten Göte Winé anhåller om ledighet från dagens plenum på grund av sjukdom. Beviljas.

Föredras

1        Yttrande enligt 21 § LO

Självstyrelsepolitiska nämndens yttrande (Y 1/2014-2015)

Enligt lagtingsordningens 21 § 3 mom. kan självstyrelsepolitiska nämnden vid behov avge ett yttrande till landskapsregeringen i ett ärende som hör till nämndens uppgiftsområde. Nämnden kan även besluta att ett sådant ärende ska tas upp till debatt i plenum, varvid lagtinget dock inte fattar beslut i saken.

Självstyrelsepolitiska nämnden har den 30 januari fattat beslut om det utdelade utkastet till yttrande med anledning av Ålandskommitténs delbetänkande samt beslutat att lagtinget ska hålla en debatt i ärendet.

Diskussion.

Ltl Danne Sundman

Fru talman! Man känner lite av historiens vingslag här idag när vi ska debattera detta ärende. Först kanske av en liten sparv, inte så stort steg men dock är det första gången som ett lagtingsplenum sänds live på Internet.

Lite större magnitud har de vingslag som känns av själva ärendet, nämligen att vi nu på bordet har delbetänkandet från Ålandskommittén 2013 för diskussion.

Ett delbetänkande beslöt kommittén att avge den 13 januari. Här vill jag, fru talman, anföra en liten rättelse. Det var då själva beslutet togs, sedan offentliggjordes beslutet den 28 januari.

Delbetänkandet består av cirka 190 sidor på två språk, ungefär 100 sidor i bokform med åttiotalet förslag. Delbetänkandet kommer att presenteras av kommitténs viceordförande, ltl Gunnar Jansson, alldeles strax efter mig som har prioriterad taltur före övriga gruppledare och lagtingsledamöter.

Tanken med detta delbetänkande nu i halvtid är att det ska förankras i lagtinget, i hela det åländska samhället och också bland ålänningarna. Det är jätteviktigt med den förankringen eftersom det här är så att säga ett nytt operativsystem för självstyrelsen. Vems är självstyrelsens förutom ålänningarnas? Det är den viktigaste gruppen. Det är ganska många omvälvande förändringar som nu föreslås bli verklighet. Det ger en rad nya möjligheter och verktyg för ålänningarna och då är det viktigt att befolkningen är med på noterna.

Efter den här debatten kommer självstyrelsepolitiska nämnden att forma sitt yttrande. Den produkten kan också, om nämnden så besluter, återigen föras till plenum för diskussion innan den avlämnas till landskapsregeringen. Det har inte nämnden beslutat om men det finns tankar på att återkomma också då återigen för att få en bra förankring samt att kommittémedlemmarna som ska fortsätta med det här arbetet får en vägkost med sig in i det fortsatta arbetet. Arbetet ska vara klart år 2017 och ska kunna träda ikraft till självstyrelsens hundraårsjubileum, senast år 2022.

Med de orden öppnar jag den här diskussionen. Jag kanske ytterligare återkommer i diskussionen med repliker eller med anförande. Tack.

Ltl Gunnar Jansson

Tack, fru talman! Jag tackar också självstyrelsepolitiska nämndens viceordförande Danne Sundman för introduktionen i detta ämne.

Fru talman! Bästa kolleger, som vi hörde har Ålandskommittén ett fyrdelat uppdrag och en tudelad tidtabell. Kommittén ska lämna förslag till att förnya självstyrelsesystemet och självstyrelselagen för Åland.

Jag kommer att presentera delbetänkandet från synpunkten av målen och medlen för förnyelsen, riktlinjerna för det fortsatta lagberedningsarbetet, kommitténs arbetsmetoder framöver och till slut några personliga reflektioner om förnyelsens mervärde inför framtiden.

Uppdragets fyra delar består i att modernisera Ålands autonomi, att utöka den ekonomiska självstyrelsen, att förenkla överföringen av lagstiftningsbehörighet från riket till landskapet och att bedöma om kravet på medborgarskap i Finland för att erhålla hembygdsrätt och för vissa tjänster, kan slopas.

Målen för förnyelsen är dels demokratiska, dels politiska.

Det övergripande demokratiska målet är att den åländska befolkningen i större utsträckning än idag, i självstyrelsesystemet, ska kunna forma sin tillvaro efter egen önskan.

De politiska målen är i huvudsak två: 1) att förstärka den politiska dialogen och minska på den juridiska kontrollen, och 2) att lägga större ansvar för välgången för befolkningen och samhällsutvecklingen på Åland på självstyrelseorganen.

Medlen för att nå målen kan man indela i politiska, ekonomiska och juridiska medel.

Kommittén har hittills ägnat en betydande tid åt det mest centrala politiska medlet, nämligen att skapa ett enklare och smidigare system för att överföra lagstiftningsbehörighet från riksdagen till lagtinget. Systemet går under benämningen residualprincipen. Jag återkommer till den.

Det ekonomiska medlet är att utöka den ekonomiska självstyrelsen inom det residuala autonomisystemet och samtidigt säkerställa att det ekonomiska systemet tryggar självstyrelsens behov.

De juridiska medlen omfattar främst lagstiftningsprocessen och lagtillämpningen samt en internationell klagomålsmekanism för att trygga svenska språkets ställning på Åland.

Den tudelade tidtabellen innebär att Ålandskommittén inom 2014 avger delbetänkande med riktlinjer för det fortsatta lagstiftningsarbetet. Delbetänkandet överlämnades till justitieministern Anna-Maja Henriksson den 28 januari 2015 och är nu föremål för denna lagtingsdebatt.

Den andra fristen är 30 april 2017 när kommittén ska avge ett slutbetänkande i form av en regeringsproposition. Här är ramen, fru talman.

Riktlinjerna i delbetänkandet innehåller principer, konkreta riktlinjer och utredningsuppdrag.

Av principerna nämner jag de två mest centrala: Förstärkning av svenska språkets ställning på Åland och nämnda residualprincipen.

Riktlinjerna i delbetänkandet inleds med ”språkskydd och språkliga rättigheter” i kap. 3. Det är naturligt i ljuset av självstyrelsens syfte och jag citerar: ”Huvudsyftet med självstyrelsen är att skydda det svenska språket. Landskapets enspråkiga status är grundpelaren i självstyrelsesystemet”.

Det är enligt min mening av stor principiell betydelse att kommittén öppnar för införande av internationella mekanismer för att trygga Ålands svenskspråkiga status – en klagomålsmekanism. Ålands ställning och status vilar ju på folkrättslig grund. Kommittén avser därför utreda vilken internationell institution som kunde anförtros uppgiften att handlägga sådana klagomål.

Den andra centrala principen är residualprincipen.

Residualprincipen innebär att det nuvarande systemet med två behörighetslistor i självstyrelselagen överges. I självstyrelselagen ska rikets kärnområden förtecknas. Övriga rättsområden hör till Åland, därav namnet ”residual” som betyder det som återstår eller resten. Denna s.k. residual samlas i en införandelag som stiftas av riksdagen i vanlig lagstiftningsordning tillsammans med självstyrelselagen och med bifall av lagtinget.

Riktlinjerna i delbetänkandet konkretiserar förfarandet vid behörighetsöverföring.

Lagtinget har initiativmonopol för att överta behörighet. Det ankommer därför på lagtinget och dess politiska strukturer att bedöma eller mäta folkviljan huruvida och på vilka rättsområden det finns behov av att ta över behörighet till landskapet. Lagtinget fattar beslut i ärendet enligt ett förfarande som regleras i landskapslag och ger landskapsregeringen därefter i uppdrag att ta upp förhandlingar med rikets regering. När regeringarna är överens om övertagandets administrativa och ekonomiska konsekvenser, och efter att riksdagen medverkat i processen, sker övertagande genom landskapslag. Det här är den renodlade residualen.

Samtidigt upphävs tillämpningen på Åland av en eventuell rikslag på detta område. Min utgångspunkt har varit och är att ett sådant upphävande sker genom landskapslag. Min hållning är här öppen för kritik eftersom jag brukar säga att parlament inte får gå in i varandras autonomi. Det här utgör ett undantag. Jag har ändå hyfsat gott samvete därför att den här mekanismen finns i nuvarande självstyrelselag.

I införandelagen förtecknas även de rättsområden vilkas övertagande efter motsvarande förhandlingar kräver samstämmiga beslut av lagtinget och riksdagen i vanlig lagstiftningsordning. Förfarandet kommer att beskrivas närmare i införandelagen.

Fru talman! Övertagande av lagstiftningsbehörighet medför rätt och plikt att sköta förvaltningen och ekonomin som följer av övertagandet. Kommittén föreslår därför att förvaltningsbehörigheten, lika som nu, enligt huvudregeln ska följa lagstiftningsbehörigheten, att systemet med överenskommelseförordningar ska kvarstå och att i ärenden som inte innebär myndighetsutövning ska myndigheterna kunna avtala om köp- och säljtjänster med varandra.

Behörighetsöverföringar har regelmässigt följder för ekonomin. Därför föreslår kommittén att ”det nya ekonomiska systemet bör ta hänsyn till hur en behörighetsöverföring påverkar de finansiella relationerna mellan landskapet och riket och innefatta samarbetsformer för objektiv beredning av sådana förändringar”.

Enligt min mening innebär en residual autonomi nya möjligheter, flera utmaningar och större ansvar – möjligheternas självstyrelse om man så vill uttrycka det. Två grundläggande principer bör uppfyllas för att systemet ska fungera: Acceptans hos befolkningen, näringslivet och civilsamhället i stort samt strukturer som ger systemet legitimitet. Det som inte vinner väljarnas godkännande ska kunna rättas till med demokratiska medel.

De konkreta riktlinjerna tar främst sikte på att stärka svenska språkets ställning på Åland också utöver klagomålsmekanismen. Utöver den internationella mekanism så innehåller också förslaget åtgärder enligt vilka svenska språkets ställning ska stärkas på Åland. Den främsta av dem är en följd av den tekniska utvecklingen, nämligen att all kommunikation mellan landskapets och rikets myndigheter ska ske på svenska. Inte som hittills enbart skriftväxling utan all kommunikation.

Vidare bland de konkreta riktlinjerna anförs:

– Det finns behov av att bredda och fördjupa självstyrelsepolitiken genom den residuala autonomin i växelverkan med befolkningen och med civilsamhället samt med rikets regering och riksdag.

– Att förbättra landskapsregeringens möjligheter att delta i förhandlingar om internationella fördrag och i EU:s lagstiftningsverksamhet.

– Att reformera lagberedningsprocessen i landskapsregeringen genom att bl.a. inrätta ett lagråd och därmed minska på behovet av lagstiftningskontroll i efterhand.

– Att stärka den enskildes rättsskydd i myndighetsutövningen på samma sätt som sker inom förvaltningsprocessen i allmänhet vilket i praktiken innebär att Ålands förvaltningsdomstol ska fungera som rättsmedelsinstans i större utsträckning än för närvarande.

Utredningsuppdragen gäller främst ekonomin, Ålands representation i EU:s lagstiftande verksamhet och hembygdsrättens koppling till medborgarskap i Finland.

Gällande en utökad ekonomisk självstyrelse i den residuala autonomin ska Ålandskommittén närmare utreda inom vilka beskattningsformer beskattningsbehörighet kan överföras till lagtinget. Kommittén ska också ta ställning till förfarandet för övertagande av beskattningsbehörighet. Vidare ska kommittén utreda på vilket sätt man kunde förbättra det nuvarande avräkningssystemet lika som alternativet att statsskatterna som genereras på Åland inte förs in i statsbudgeten utan stannar kvar på Åland. Detta har kommittén enats om.

Enligt min mening är det angeläget att en utökad ekonomisk självstyrelse följer de allmänna målen för förnyelsen av självstyrelsesystemet, dvs. att det ekonomiska systemet ska vara modernt, enkelt och smidigt och samtidigt trygga självstyrelsens finansiella behov och vara rättssäkert för enskilda skattskyldiga.

Ekonomisk självstyrelse är en del av den lagstiftningsbehörighet som är grundbulten i vårt samhällsskick ”ruled by law”, rättstatsprincipen, den offentliga makten utövas under lagarna. Därför är det bra om denna del av autonomin kan avdramatiseras och Åland fortsätter att vara ett nordiskt välfärdssamhälle även med en utökad ekonomisk självstyrelse.

Frågan om plats för Åland i Europaparlamentet väntar på en lösning och har gjort det sedan inträdet i EU 1995. Kommittén enades om att utreda den, dock så att utredningen ska gälla representation i EU:s lagstiftande verksamhet vilket inte är detsamma som plats för Åland i Europaparlamentet men kan utgöra en öppning eller åtminstone försäkran om att frågan inte lämnas därhän.

Denna skrivning i delbetänkandet ska dock inte tas som en förevändning för att minska på andra ansträngningar för att nå målet som är en sådan valordning i Finland som tryggar en plats i Europaparlamentet för Åland på samma sätt och grunder som Åland har en plats i Finlands riksdag.

Vad gäller kopplingen av hembygdsrätten till medborgarskap i Finland, konstaterar kommittén att det är en stor och principiell fråga att upplösa den kopplingen vars konsekvenser först måste utredas närmare.

För min del sammanhänger denna fråga med frågan om vem som utövar statsmakt i Ålands lagting. Hembygdsrättens politiska dimension är betydande i självstyrelsesystemet. Jag nöjer mig i det här skedet med det konstaterandet.

Fru talman! Även i en residual autonomi med regional kompetenskompetens utgår den offentliga makten från folket. Behovet av växelverkan, breddning och fördjupning kommer att accentueras.

Till denna dels föreslår kommittén dels att bestämmelser tas in i landskapslag om det sätt på vilket lagtinget fattar beslut om övertagande av behörighet, dels hur den politiska dialogen med riket ska organiseras när det gäller behörighetsöverföringar.

Kommittén kommer att utreda möjligheterna att inom riksdagen tillsätta ett utskott eller annat motsvarande organ för detta ändamål. Inom statsrådet kan ett ministerutskott anförtros samordningen av Ålandsfrågor. Justitieministeriet ska fortsättningsvis fungera som ansvarigt ministerium, dock så att sektorministerierna ansvarar för substansfrågorna inom respektive ansvarsområde.

Jag utgår ifrån att de formella kontaktytorna kompletteras med mera informell och spontan växelverkan mellan personer, partier, intresseorganisationer, arbetsmarknadens parter och andra nätverk som kännetecknar en levande demokrati.

Fru talman! Delbetänkandet innehåller 81 riktlinjer. De strävar till att svara mot uppdragets fyra delar. Riktlinjerna tar också ställning till vissa andra angelägenheter som bidrar till att modernisera självstyrelsesystemet. En sådan angelägenhet är befrielse från att fullgöra värnplikt.

Kommittén antog tre riktlinjer, nämligen:

– För det första; att Ålands demilitariserade och neutraliserade status i dagens läge är ett argument vid sidan av kommandospråket för att militärtjänstgöring ska vara frivillig för ålänningar.

– För det andra; att det inte längre är befogat och ändamålsenligt att i självstyrelselagen ha bestämmelser om tjänstgöring som ersätter militärtjänstgöringen.

– För det tredje; att andra uppgifter som gäller säkerhetsfrågor i vid bemärkelse utreds separat av riket och landskapet så som det framgår av bl.a. landskapsregeringens meddelande nr 1/2013-2014 till Ålands lagting om en policy för Ålands demilitarisering och neutralisering.

En annan angelägenhet gäller terminologin och språket i den nya självstyrelselagen. Kommitténs utgångspunkt är att språket ska vara modernt och begripligt men ändå stilmässigt anpassat till lagstiftningstraditionen när det gäller grundlagar. En del termer bör ses över. Detta gäller inte minst lagens rubrik, enligt min mening. Det är därför jag i denna presentation använt självstyrelse och autonomi som synonymer och föredrar för egen del termen ”autonomi”. Den finskspråkiga översättningen av självstyrelse ”itsehallinto” är enligt min mening direkt missvisande därför att det mest centrala inslaget i Ålands självstyrelse är lagstiftningsmakten. Lagstiftning kan ju aldrig vara ”hallinto”, dvs. förvaltning. Det är en anomali här som borde undanröjas. Jag var med under förra försöket och det försöket misslyckades, men man ska inte ge upp. Försöket gällde den tid när den nuvarande självstyrelselagen behandlades i riksdagen.

Utöver ovan nämnda principer, riktlinjer och utredningsuppdrag, vilkas huvudsakliga innehåll jag har försökt beskriva, har kommittén tagit ställning till några detaljfrågor. Flera kommer sannolikt att dyka upp här under lagtingsdebatten och under behandlingen av självstyrelsepolitiska nämndens yttrande i övrigt, under remissrundan, i den vetenskapliga och medborgerliga debatten och i pressen samt i civilsamhället på det hela taget. Fråga är ytterst om utformningen av en del av Finlands statsskick och om ramarna för Ålands ställning i Finlands konstitution samt om de konstitutionella och folkrättsliga garantierna för autonomin. Det är därför som jag hoppas på en bred debatt i alla sammanhang.

Avslutningsvis, fru talman, till den delen konstaterar jag att i delbetänkandet ingår en avvikande mening av medlemmen Axel Jonsson.

Jag övergår nu till att i korta ordalag redogöra för den fortsatta processen och avslutar med att ge min syn på förutsättningarna för att skapa mervärde i självstyrelsesystemet genom att förnya det enligt dessa riktlinjer.

Delbetänkandet är ute på remiss fram till den 10 april eller strax därefter. Nästa möte med kommittén hålls på Åland den 18 maj. Då bör remissyttrandena vara tillgängliga och ha processats av presidiet. Det är också min förhoppning att lagtinget då har formulerat sin ståndpunkt om delbetänkandet och att ovan nämnda debatter i samhället gett mera bidrag och nya infallsvinklar.

Processen går vidare. Vid kommittémötet den 28 januari fick presidiet i uppdrag att utse en lagberedningsgrupp bestående av fyra eller fem tjänstemän eller sakkunniga, som kan förutsättas ha en gedigen erfarenhet av lagberedning, att fungera som referensgrupp för lagberedningsgruppen, att se till att utredningarna för utvecklandet av landskapets ekonomiska självstyrelse sätts igång och att vid majmötet med kommittén lämna rapport om åtgärderna och utsikterna för att upplägget fungerar enligt kommitténs uppdrag fram till mandattidens utgång den 30 april 2017.

Presidiet fattade den 23 februari 2015 beslut i ärendet genom att utse medlemmar i en lagberedningsgrupp och en utredningsgrupp för finansiella frågor samt formulerade mandat för dessa två grupper.

Presidiet fungerar som referensgrupp för bägge grupperna. De kan anlita utomstående expertis och ska samarbeta sinsemellan.

Självstyrelsepolitiska nämndens medverkan i denna förnyelseprocess har varit naturlig och nyttig. Jag hoppas nämnden fortsätter medverka och hålls underrättad om hur processen fortskrider.

Jag ska avslutningsvis försöka besvara frågan om förutsättningar för att skapa detta mervärde.

Reformens mervärde bestäms enligt min mening av tre faktorer:

– För det första; hur väl kommittén lyckas formulera riktlinjerna och utredningsresultaten i normer och att de vinner lagstiftarnas gillande i lagtinget och riksdagen.

– För det andra; sättet varpå dessa normer tillämpas. Får tillämpningen en självstyrelsepolitisk vänlig inriktning eller inte? Det är upp till oss att driva de frågorna.

– För det tredje; hur väl den politiska dialogen mellan parterna i självstyrelsesystemet fungerar och hur parterna lyckas övervinna svårigheter och komma förbi låsningar. Med parter i självstyrelsesystemet avser jag här uttryckligen Ålands folk. Det är utifrån Ålands folk makten till utövningen kommer.

På det övergripande planet ser jag behov av två förutsättningar för att mervärdet ska infinna sig. Den ena förutsättningen är en sammanhållen systematisk politik i lagtinget och landskapsregeringen gentemot Finland – en åländsk utrikespolitik med ett utrikesutskott i lagtinget och en ansvarig minister i regeringen. Den andra förutsättningen är en fungerande formulerad Ålandspolitik i riksdag och regering.

Fru talman! Erfarenheterna av Ålandskommitténs sätt att fungera så här långt talar för att detta ska vara möjligt – oss till gagn och ingen till skada! Tack.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Tack för en bra redogörelse för arbetet. Gunnar Jansson nämnde i slutet av sitt anförande en oberoende expertgrupp som ska tillsättas för att utreda skatteövertagande och allt detta. Vilka sitter i den expertgruppen?

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Kommitténs sekretariat begärde namnförslag från landskapsregeringen, finansministeriet samt från skatteförvaltningen. De förslag som levererades har också presidiet utsett till medlemmar i å ena sidan lagberedningsgruppen och å andra sidan i utredningsgruppen för finansiella frågor. Ska jag nämna båda?

I lagberedningsgruppen ingår lagstiftningsrådet Janina Groop-Bondestam från justitieministeriet, autonomiutvecklare lagberedaren Marine Holm-Johansson från landskapsregeringen, lagberedningschefen Lars Karlsson från landskapsregeringen och sekreterare i kommittén juris licentiat Sten Palmgren. Palmgren är ordförande och Lars Karlsson är viceordförande.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Jag är tacksam om Ltl Jansson får fortsätta berätta om den andra gruppen. De personer som ltl Jansson just räknade upp så är väl de flesta opolitiska, utan det är tjänstemännen som räknas in i det här oberoende av gruppen.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Jag ska nämna namnen i utredningsgruppen för finansiella frågor och därefter besvara det sistnämnda.

Landskapsregeringen nominerade utvecklingschefen Dan E. Eriksson och avdelningsjuristen Ida Hellgren. Finansministeriet nominerade lagstiftningsrådet Marianne Malmgren och budgetrådet Petri Syrjänen. Skatteförvaltningen nominerade överinspektör Ilkka Karjalainen. Presidiet ville inte gå emot de här förslagen. Den expertis som härmed bör finnas är densamma i stort sett som beredde ärenden inför kommittén. Dess oberoende kommer därav att det följer de förslag som kom in till presidiet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Tack viceordförande Gunnar Jansson i kommittén och alla kommittémedlemmar för ett synnerligen gott arbete.

Jag tänker beröra frågan om att närmare utreda alternativet att statsskatterna på Åland inte förs in i statsbudgeten utan stannar kvar i landskapet. Den här frågeställningen har flera gånger i media framställs som att man på rikshåll har en rädsla för att vi ska bli ett skatteparadis. Man har bland annat skrivit om captive-fallet och om momsreglerna och att vi därigenom skulle vara kreativa och skapa de möjligheterna. Samtidigt har jag förvånats över den inställningen eftersom vi redan har kommunalskatterna och de stora bitarna och möjligheten att redan idag skapa det där skatteparadiset, men vi gör inte det för att vi har nordisk välfärd. Hur ser rikspolitikerna på detta? Finns rädslan kvar? Hur uppfattar ordförande den här situationen?

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Först själva frågan om att statsskatterna som genereras på Åland skulle stanna kvar här och inte ingå i statsbudgeten, detta är något som följer direkt av mandatet för kommittén. Enligt kommitténs uppdrag så ska kommittén ta ställning till den här frågan. Det är den formella delen.

Den politiska delen bedömer jag på två sätt. Det ena är att i kommittén råder det enighet om att med autonomi måste också följa inflytande över ekonomin. Nu handlar det om den nivån som Åland kan lägga sig på.

Min bedömning är också den att med det här sättet att tänka så är det en blandning av öppenhet och rädsla för en utvidgad åländsk ekonomisk självstyrelse. Öppenheten just därför att det tillhör fenomenet med rädslan för det som nämndes här i repliken om Åland utvecklas till en ekonomisk självstyrelse. Jag anser det direkt kränkande att diskutera i sådana termer.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Tack för svaret. Jag fick inte riktigt klarhet i hur bilden är hos rikspolitikerna. Handlar det om rädsla eller kan det finnas en kunskapsbrist? Har kunskapsbristen ökat och har rädslan minskat? På det viset uppfattar jag det nu med tanke på kommitténs betänkande. Kunskapen har ökat lite och rädslan har minskat. Delar kommitténs viceordförande den uppfattningen?

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Jag menar att riksdagsgruppens medlemmar i kommittén är mycket kunniga och insatta i den här typen av frågor. Om jag ska försöka bedöma och recensera hur jag har uppfattat förhållandet där så finns det varken rädsla eller kunnande. Det finns kanske en viss misstänksamhet på vad lagtinget ska göra med en utvidgad ekonomisk självstyrelse och med en större skattelagstiftningsbehörighet. Jag uppfattade det nästan på det sättet att det möjligen är det pedagogiska behovet som är det allra största, inte kanske för att fylla ut kunskapsluckor eller stilla rädsla, utan att faktiskt öppna upp för vad man till syvende och sist önskar.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mats Perämaa, replik

Tack, fru talman! Jag vill för den liberala lagtingsgruppens del tacka hela Ålandskommittén för väl utfört arbete där ltl Gunnar Jansson har ingått i presidiet som viceordförande. Vi tackar så mycket för det.

Jag kommer att beröra samma tema som föregående replikställare. Vi diskuterar ett systemskifte där själva processen är huvudsaken men där det säkert ändå finns en underliggande diskussion om substansfrågorna. Vi vet att den ekonomiska självstyrelseutvecklingen säkerligen är den stora svåra frågan.

Lite utgående från den förra repliken så ställer jag en motsvarande fråga. Finns det förståelse hos Finlands folk, via dess representanter riksdagsledamöterna, för att vi på riktigt ska få en utveckling på det här området?

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Lagtingsledamöterna i kommittén har gjort ett jättejobb här. Ingenting i kommittén har kommit till av sig själv. Presidiet har haft en koordinerande och kanske den modererande uppgiften. Medverkan, intresse och positivism har ökat och nu kan jag jämföra 30 år tillbaka i tiden under den förra processen där vi delvis hade samma diskussion. Numera går också diskussionen ut på hur man ska undvika eller undanröja oönskade effekter av en utökad skattelagstiftningsbehörighet för Ålands lagting, vilket kommer att redas ut i den finansiella utredningsgruppen. Därmed vill jag åtminstone försöka illustrera tänkandet bland riksdagsledamöterna på så vis att man är öppen för nya möjligheter, nya lösningar och man är villiga att medverka till en sådan lösning, allt under mandatets formulering.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Till detta som vi diskuterar; fördelar och förändringar för Ålands folk. Med tanke på att processen om den faller väl ut, kan leda till en förändring i systemet en bit in på 2020-talet allra tidigast, så då har vi många år fram till dess. Hur ser ledamoten på Ålands folk, har vi Ålands folk med oss redan nu i den här processen, med tanke på det som ska bli substansen efter att processen har lett i hamn där vi har ett annat system? Vad bör vi göra här på Åland för att övertyga ålänningarna, speciellt på det ekonomiska området för att kunna utnyttja verktyget när vi så småningom möjligen har det på plats?

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Ja, det är kanske den största frågan. Det här systemskiftet innebär ett sådant massivt behov av information men också av denna växelverkan i politiken som jag försökte beskriva. Här, om någonstans, passar uttrycket väl in i bilden; ”den som behärskar pedagogiken behärskar också politiken”. Får lagtinget ut budskapet, kommer medborgarcivilsamhället med i debatten och får vi politiker den vetenskapliga folkliga delen med oss, så då har mycket blivit vunnet. Här finns just själva utmaningen. Lagtinget, dess strukturer, partierna och dess medlemmar och uppbyggnad är ju här i en nyckelposition. Inte heller här är medierna av ointresse. Det här kräver en massiv insats på mycket bred front.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Vtm Roger Jansson

Värderade fru talman! Bästa kollegor, åhörare och tittare. Jag vill börja med att tacka kollegan Gunnar Jansson för en utmärkt och klar presentation av Ålandskommitténs delbetänkande.

Jag ska för moderat samling för Ålands del framföra synpunkter på tre nivåer.

För det första; bakgrunden för vårt parti i självstyrelseutvecklingsarbetet, för det andra; hur de åländska målen kan uppnås i det fortsatta arbetet i Ålandskommittén på basen av det här delbetänkandet och för det tredje; vad som är basen och underlaget för att nå framgång. Den andra punkten kanske mera var hur vi har lyckats skapa förutsättningar för att nå framgång i det är arbete hittills.

Fru talman! Moderat samling för Åland visar sig i den här självstyrelselagsprocessen ha funnits redan år 2008.

Nio lagtingsledamöter för Frisinnad Samverkan och Obunden Samling tillsammans med Ålands Framtid, varav alla utom en men inklusive ltl Harry Jansson, återfinns i dagens plenisal, lämnade nämligen den 13 mars 2008 in till lagtinget en hemställningsmotion med begäran om beredning av en ny självstyrelselag i form av en ramlag enligt danskt mönster. Motionen räknade upp mycket konkreta mål i 18 punkter för det kommande revisionsarbetet.

Motionärerna tillhörde då alla oppositionen i lagtinget så behandlingen i lagutskottet blev så där avmätt positiv. Lagutskottet gjorde ett digert beredningsarbete i ärendet och i ett relativt omfattande betänkande från den 19 januari 2010 är tonen positiv och betänkandet föreslogs bringas landskapsregeringen Viveka Eriksson till kännedom.

I betänkandet hänvisas till att landskapsregeringen i sitt handlingsprogram från hösten 2007 har angett att ett förslag till ny konstitution för Åland ska beredas och att landskapsregeringen i budgeten för 2010 har aviserat tillsättande av en parlamentarisk grupp för att skapa underlag för ett modernt självstyrelsesystem.

Lagutskottets betänkande kom till behandling på en historisk dag, den 1 mars 2010, den dag då våra medlemmar i landskapsregeringen, också det förresten på basen av oppositionslagmotion, fick rätten och skyldigheten att kalla sig ministrar. Huvudmotionären kunde i debatten från talarstolen utbrista: ”Lagutskottets betänkande innehåller det mest positiva förkastande som en motionär kan önska sig.” Behandlingen avslutades i lagtinget två år efter att motionen skrevs.

Med ett sålunda enhälligt regeringsblock och en enig opposition bakom projektet var nu bollen i rullning. Utan att vila på lagrarna tillsatte så landskapsregeringen Eriksson den 5 maj 2010 den utlovade parlamentariska kommittén under ledning av kollegan och vår mycket erfarna och kunniga parlamentariker Gunnar Jansson.

För det som idag är Moderat Samling för Åland kom arbetet i begynnelsen att basera sig på vår motion och dess behandling i lagutskottet. För åtminstone kommittémedlemmarna Gun-Mari Lindholm och Roger Jansson och därmed troligen också för medmotionärerna Harry Jansson och Anders Eriksson fanns i Gunnar Janssonkommittén ett stort tanke- och visionärsarbete redan utfört för vår del. Men mycket snabbt kunde ordförande Gunnar Jansson samla oss alla i lagtingets partier till en gemensam målsättning som finns sammanfattad i Gunnar Janssonkommitténs avslutande kommentar i fyra punkter:

”1. Tiden är mogen för en övergång till följande generations självstyrelse som en följd av samhällsutvecklingen, internationaliseringen och integrationen.

2. Landskapets behörigheter bör växa i takt med behoven, våra resurser och befolkningens vilja.

3. Behörighetsöverföringar och reformer genomförs med landskapslagstiftning.

4. Politiken överordnas juridiken, misstro byts mot förhandling och kontroll byts mot politisk dialog.”

Arbetet i Ålandskommittén har resulterat i att vi kan uppnå alla dess målsättningar, men ett hårt arbete finns kvar att utföra.

Gunnar Janssonkommittén slutförde sitt arbete den 29 oktober 2010. På mycket kort tid och mycket effektivt. Tack Gunnar Jansson och ni övriga för det enhälliga resultatet. Ett resultat som utmynnade i 14 betydelsefulla förslag. Gunnar Jansson har här visat hur vi i samarbetet med riket i Ålandskommittén har uppnått förutsättningar för att nå ett tillfredsställande resultat på åtminstone 12 av dessa punkter. Flera uppnådda mål kan vi faktiskt redan bocka av. Dörrarna är inte stängda för möjlighet att i det närmaste uppnå de mål som ställdes höga i Gunnar Janssonkommittén.

Efter detta gjordes i riket en utredning om ålänningarnas önskemål. Arbetet utfördes i en arbetsgrupp med alla riksdagspartier företrädda och ledd av ambassadör Alec Aalto. En slutsats av det arbetet kan sammanfattas så att inte mycket utrymme för utveckling lämnades.

Under nuvarande regering Camilla Gunell arbetade här hemma samtidigt med Aaltokommittén en ny parlamentarisk kommitté. Denna upprepade och förstärkte målsättningarna från Gunnar Janssonkommittén. Roger Janssonkommittén överlämnade sitt betänkande till landskapsregeringen den 29 augusti 2013. Nu fanns ett brett underlag för att försöka föra processen vidare.

Regeringen Gunell hade redan våren 2013 överenskommit med regeringen Katainen om tillsättande av en parlamentariskt sammansatt gemensam kommitté. Därför kunde statsrådet den 19 september 2013 fatta beslut så att alla riksdags- och lagtingsgrupper var företrädda, en modell som inte hade använts tidigare. Ordförande blev president Tarja Halonen, självstyrelsen i sin helhet representerades i presidiet av ltl Gunnar Jansson och riket av direktör Teija Tiilikainen.

Idag 1½ år senare debatterar vi här i Ålands lagting halvtidsresultatet. Vad är då ställningen i matchen? Svaret är enkelt. Det pågår ingen match! Vad som pågår är en förhandling på högsta nivå mellan två parlament och två regeringar i Finland. Det är inte och ska inte vara Vi och Dom. Det är inte och ska inte vara Riket mot Åland, Åland mot riket. Detta projekt är ett stort nydanande projekt där Åland och Finland tillsammans ska uppfinna hjulet på nytt. Vi ska tillsammans skapa någonting som inte finns förut: En ny microstatskonstruktion inom landet – ett nytt självstyrelsesystem som blir det enda i sitt slag i världen.

Möjligheten att klara en sådan politisk och juridisk svår uppgift har vi nu öppnat och skapat förutsättningarna för i vårt arbete i Ålandskommittén under dessa gångna 16 månader och de 15 mötena samt presidiemötena. Jag vill här särskilt berömma kommitténs ordförande Tarja Halonen, utan henne hade resultatet säkert blivit klart sämre. Ett särskilt tack vill vi i moderat samling rikta till kommitténs hela presidium där Gunnar Jansson utfört ett hästjobb. Också kommitténs sekretariat med Sten Palmgren får återigen en åländsk specialros. Janina Groop och Marine Holm-Johansson ska ha ett stort tack lika som också mina kolleger i kommittén, både lagtingets och riksdagens representanter.

Kollegan Axel Jonsson har deltagit mycket konstruktivt i arbetet under kommitténs 12 första möten. Då gjorde vi jobbet tillsammans på ett mycket konstruktivt, uppbyggande och framgångsrikt sätt. Varför kovändningen kom på de tre sista mötena är för mig personligen lite sorgligt och svårt att förstå. Den kovändningen förde ju inte arbetet framåt och ger knappast bättre förutsättningar att uppnå bästa möjliga slutresultat. Men denna inställning har ju varit Ålands Framtids eget val och den rätten har de sannerligen. Jag undrar om den kovändningen bara är ett partitaktisk övervägande inför hösten lagtingsval?

En stor malört i bärgaren är att Åland Framtid samtidigt, som man driver sin egen linje nu, svartmålar det resultat som vi åländska representanter inkluderande Åland Framtids egen representant har uppnått och det tunga arbete som vi utfört i ofta hård motvind tillsammans med rikspartiernas representanter. Det känns väldigt orättvist och illojalt.

Fru talman! Vilka är då förutsättningarna för att nå så nära de mål som vi skissade upp i Gunnar Janssonkommittén som möjligt? Vi har nått målet om självstyrelselagen som en ramlag vilket innebär att detaljerna om självstyrelsens funktioner ska stiftas i landskapslag. Vi har nått målet att självstyrelselagen ska ha bara en behörighetslista. Resten, residualen, ska lagtinget ha ansvar för att driva framåt.

Där kommer det att finnas flera nivåer på mekanismer för behörighetsöverföringar. I vissa fall utan riksdagens inblandning, i vissa, förhoppningsvis få fall, med någon form av inblandning från riksdagen. Gunnar Janssonkommittén föreslog att Åland ska ha ett huvudsakligt ansvar i dessa processer. Dit har vi alltså redan nått.

Målet att skatter och avgifter ska ingå bland de behörigheter som kan överföras genom landskapslag är det politikområde där vi är längst ifrån våra målsättningar. Men öppningarna i kommittébetänkandet är sådana att det inte alls är lönt att kasta yxan i sjön. Vi är vana att få kämpa för våra mål och det ska vi fortsätta med. Jag tror att vi har stora möjligheter till betydande framgångar om vi klokt tar oss fram på en snårig och kurvig stig med vår stora sakkunskap, som i de här sammanhangen är de bästa som finns att uppbåda i Finland, och sannerligen vår diplomatiska förmåga som främsta verktyg.

Målet att komma ifrån den rigorösa efterhandskontrollen av vår lagstiftning vilket gör att våra lagar förutom budgetlagarna blir kraftigt fördröjda, har vi nu också klarat av redan.

Moderat Samling för Åland ser fram emot det fortsatta arbetet i Ålandskommittén med tillförsikt och positivism. Endast med den inställningen skapar vi en grund för goda förhandlingsresultat mellan regeringarna i landet och mellan parlamenten i landet. Att sitta här hemma och sura och ropa ”vargen kommer”, ger ingen framgång.

Talman! Den stora utmaningen i det fortsatta arbetet är nu att skapa bästa möjliga ekonomiska system för självstyrelsen. För det arbetet kommer det att krävas att vi inom landskapsregeringen och lagtinget verkligen gör vår hemläxa. Den argumentation som vi behöver för att kringgå misstankarna som riktas mot oss om att vi ska idka skattekonkurrens mot riket måste bemötas med detaljerade och kloka argument och sakliga fakta. I fatet för oss ligger våra tidigare försök till nolltaxering av captive försäkringsbolag, till alltför uppenbara utnyttjanden av kryphål i skattegränslagstiftningen inom det postala området och tyvärr också hela PAF-ärendet med alla dess infallsvinklar från Dalern och framåt till idag. Rätt eller fel, så är det dessa exempel som man minns i riket och som man exemplifierar med. Det är sådana exempel som vi måste ha en plan för hur vi kan korrigera och få dem att inse att vår målsättning är inte att skapa en osund skattekonkurrens mellan Åland och riket eller mellan Åland och resten av Europa.

Moderat Samling för Åland ser fram emot behandlingen i självstyrelsepolitiska nämnden och i landskapsregeringen inför fortsättningen i Ålandskommittén.

Moderat Samling för Åland ska göra sitt bästa för att föra ut den här viktiga framtidsfrågan till allmänheten på Åland. Misstro i förhållande inom landet ska ännu bytas mot tilltro. Von oben-perspektivet ska ännu bytas mot samarbete på likvärdiga spelplaner. Tack.

Ltl Axel Jonsson, replik

Tack, fru talman! Moderat Samlings vicegruppledare anklagar oss i Ålands Framtid, eller mer och mindre personligen mig, för att ha svängt och bytt uppfattning under de tre sista mötena i kommittéarbetet. Orsaken till att det blev mera skarpt läge under de tre sista mötena var givetvis för att kommittén under sina tre sista möten fattade de slutliga besluten kring hur delbetänkandet skulle skrivas.

Från Ålands Framtids sida har vi konsekvent försökt bidra konstruktivt och lagt förslag, vilket vtm Roger Jansson lyfte fram här.

När vi märkte att kommitténs arbete och slutsatser gick alltför lång i en sådan riktning från det vi en gång enades om i Gunnar Janssonkommittén att var den självstyrelse vi behövde, så då kunde vi inte längre gå med på det tåg som majoriteten valde att gå vidare på. Vi skulle gärna se lite större respekt för den hållningen och att vi står fast vid den här uppfattningen.

Talmannen

Tiden är ute!

Vtm Roger Jansson, replik

Tack, fru talman! Mitt anförande när det gäller Ålands Framtid ska delas in i två delar. Jag anklagar inte Ålands Framtid för sitt politiska ställningstagande i slutet av arbetet. Det ansvaret får de bära själva. Det som jag däremot anklagar Ålands Framtid för är att man i samband med att man har angivit sin avvikande åsikt har anklagat alla oss andra i kommittén för att ha gett upp de åländska självstyrelsepolitiska målsättningarna. Det är en mycket allvarlig anklagelse som jag hoppas att kan nyanseras på ett helt annat sätt än vad som hittills har skett ifrån Ålands Framtids sida. Jag och de övriga kollegorna i Ålandskommittén är sannerligen inte sämre självstyrelsearbetare än vad kollegan Axel Jonsson är.

Ltl Axel Jonsson, replik

Några sådana personliga anklagelser mot vtm Roger Jansson har åtminstone aldrig kommit från min mun.

Ser man däremot vad som faktiskt ligger på bordet i dagsläget så har vi ett delbetänkande som faktiskt öppnar för att en stor del av de områden som vi har menat att här i salen ska vi kunna överta genom ett beslut i Ålands lagting, ett beslut med stöd av den åländska folkviljan, och samtidigt säger det här förslaget på bordet att en del av de här områdena ska kräva rikslagstiftning. Och samtidigt skrev vtm Roger Jansson i en insändare från några veckor sedan att en del av områdena som är mest politiskt svåra, t.ex. beskattningen, överförs som dagens B-lista med likalydande lagstiftningsbeslut från riksdag och lagting medan resten överförs genom lagtingets beslut. Att detta ska vara vår målsättning i det kommande arbetet? Från Ålands Framtids sida menar vi att det måste vara centralt att vi från Åland betonar att beskattningen ska överföras genom landskapslag. Eller har vtm Roger Jansson gett upp också den kampen?

Vtm Roger Jansson, replik

Här kom den orimliga anklagelsen igen; ”har vtm Roger Jansson gett upp också den kampen?” Det är under vår värdighet här i lagtinget att föra diskussioner på det här sättet. Ltl Jonsson säger att det inte har kommit några anklagelser från hans mun mot oss övriga i kommittén, men däremot från hans penna eller dator. När man läser reservationen så är det allvarliga anklagelser som framförs där mot oss. Att det är anklagelser även mot rikets representanter känner vi ju alla till.

För mig är slutresultatet i den här processen det viktiga. Hur jag och vi övriga i kommittén har kunnat lotsa det här ärendet inför delbetänkande på ett sådant sätt att dörrarna står öppna för ett slutligt gott resultat, och till den delen är jag ganska nöjd med arbetet.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Harry Jansson

Tack, talman! Bästa kollegor, låt mig genast bekänna en sak; även jag upplevde stunder av starka tvivel inför självstyrelseprojektets framtid när vi i slutet av 2012 fick ta del av den s.k. Aalto-gruppens betänkande. Den av ambassadör Alec Aalto ledda arbetsgruppen kom nämligen på flera områden fram till slutsatser som inte bara var politiskt ofördelaktiga för Åland utan även i vissa fall uppenbart felaktiga.

Lätt upprördhet kände jag och säkert många med mig bl.a. över Aalto-gruppens skrivningar om att kompetens inte skulle överföras till Åland enbart på den grunden att den språkliga servicen inte fungerar på svenska – en slutsats i total konflikt med den åländska autonomins uppkomst och syften.

Att Aalto-gruppen ställde sig negativ till att återskapa en internationell åländsk klagorätt var i sig inte direkt förvånande men själva motiveringen till denna hållning var och är direkt oacceptabel. Inte minst passusen om att Ålands självstyrelse enbart bör grunda sig på förtroende och Finlands konstitution. Det vittnade än en gång om en föråldrad längtan att transformera Ålands autonomi till en intern finländsk angelägenhet.

Fru talman! Desto större anledning här idag att med tillfredsställelse kunna konstatera på centergruppens vägnar att Ålandskommitténs delbetänkande på alla väsentliga områden innehåller riktlinjer som avviker från Aalto-gruppens slutsatser och det på ett för Åland positivt sätt.

Hur har det varit möjligt att åstadkomma denna förändring? Faktum är ju att Aalto-gruppens medlemmar till största delen återfinns inom Ålandskommittén. Vi som sitter i Ålandskommittén kanske inte helt opartiskt kan analysera det som hänt, men jag vill i alla fall påstå att vi från åländsk sida kunnat dra nytta av det faktum att det är en parlamentarisk sammansatt kommitté, i huvudsak i en politiskt styrd process. Vi ska förstås inte heller glömma bort de insatser president Tarja Halonens insatser. Vi får heller inte gömma de insatser som viceordförande Gunnar Jansson gjort i egenskap av viceordförande i presidiet och i kommittén och det faktum att vi haft autonomiutvecklaren Marine Holm-Johanssons ständiga närvaro i den skrivande delen av processen. Det är många komponenter, det är ett lagarbete som har fått ett bra delresultat.

Talman! Innan jag övergår till att beröra några av Ålandskommitténs s.k. riktlinjer inför det fortsatta arbetet, några ord om Ålands särställning som autonomt territorium som bakgrund till den pågående diskussionen om utformningen av Ålands nästa självstyrelsesystem.

När jag genom åren tagit del av rätt många definitioner av begreppet autonomi är det faktiskt en ålänning som bäst av alla lyckats formulera en autonomidefinition som gör åtskillnad på reell självstyrelse kontra decentralisering, dvs. en maktfördelning som i sistnämnda fall när som helst kan återtas av centralmakten.

Det är statsvetaren Maria Ackréns definition jag här åsyftar och som lyder: ”En autonomi är ett geografiskt avgränsat område med specialstatus som innehar en regelgivande makt, och som utgör en del av en suverän stat, men saknar delstatsstatus.”

För Ålands del vet vi alla verksamma inom autonomisystemet att vi kan lägga till flera avgörande beståndsdelar för att skapa en helt egen åländsk autonomidefinition.

 Låt mig bara nämna den folkrättsliga bakgrunden inklusive Ålandsöverenskommelsen och därmed Sveriges garantiroll, Ålands ställning som helt egen självständig jurisdiktion och det speciella EU-medlemskapet. Tillsammans understryker nämnda komponenter Ålands unika position bland världens autonomier. Åland räknas ha världens äldsta autonoma system som fortfarande är i funktion.

Europeiska statsvetare lyfter redan idag fram Åland som ett exempel på en av världens bäst fungerande autonomimodeller. Ett faktum som det kan vara bra för oss alla att påminnas om när vi studerar andra modeller för självbestämmande.

Talman! Även om det idag i världen existerar totalt 46 s.k. territoriella autonomier, inklusive Åland, finns det ingen annan autonomi som är helt lik en annan. Det finns heller ingen autonomimodell som rakt av kan överföras till att gälla för ett annat lands territorium.

I den nu pågående processen har vi ålänningar inspirerats av i första hand den danska modellen, dvs. Köpenhamns enligt vårt synsätt avslappnade och flexibla hållning inför de färöiska och grönländska ambitionerna till utökat självbestämmande.

Vi måste ändå komma ihåg att det här är fråga om två ö-samhällen - belägna geografiskt mycket långt från centralstaten och med en synnerligen stark egen särart både språkligt och kulturellt – och där danska statsmakten på olika sätt redan gett klartecken för två helt självständiga stater den dag respektive öfolk så önskar.

Vi kan absolut fortsätta att inspireras av den danska modellen men vi måste ändå bryta helt ny mark för att uppnå en egen autonomimodell.

För åländsk center har det centrala i det pågående autonomiprojektet varit dels en fortsatt åländsk enighet och dels betoningen av reformen som ett systemskifte. Det sistnämnda är alltså själva huvudpunkten; att ålänningarna i framtiden kan överföra lagstiftningsmakt från riksdagen till lagtinget utan alltför stor inblandning från de finska statsorganens sida.

Den tidigare totala enigheten är det som känt lite naggad i kanten men det centrala här, anser jag personligen, är att Ålandskommitténs arbete aldrig hann påverkas negativt, av den åländska oenigheten, till följd av en redan långt framskriden process.

När det gäller förhoppningarna om en smidigare överföring av behörighet står det säkert klart för alla att den avgörande tidpunkten till denna del ännu återstår, dvs. att få kollegerna i Helsingfors att inse att en utvecklingsbar autonomi förutsätter att maximalt många rättsområden kan övertas till Ålands lagting enbart på basen av en landskapslag.

Det primära i detta skede är att få ett smidigare system för överföring av lagstiftningsmakt, det sekundära är hur vi i framtiden vill använda dessa nya möjligheter. Till sistnämnda del kan vi förvänta oss omfattande diskussioner både före och efter vi har övertagit ett nytt rättsområde och har lyckats formulerat en ny åländsk lagstiftning.

Hur ser då Ålandskommitténs bidrag till den fortsatta processen ut så här långt? Min slutsats är att Ålands ställning föreslås stärkt på en rad centrala områden. Jag vill nämna några områden fru talman: I språkligt hänseende, den kraftiga markeringen att för att vara gällande Åland som ska normativa föreskrifter finnas i svensk språkdräkt. Det är en viktig markering som måste fullgöras och formuleras mycket tydligt i Ålandskommitténs nästa fas.

Vi har en stärkt Ålands ställning i folkrättsligt hänseende. Det finns markeringar i Ålandskommitténs betänkande, inklusive bilagor, som är bra för Åland och den fortsatta processen.

Ålands ställning stärks i konstitutionellt hänseende. De markeringar som görs bl.a. av självstyrelselagens ställning i förhållande till grundlagen etc. är alla till fördel för oss.

Vi får en stärkt ställning genom att vi får en flexiblare autonomi. Hur lång vi lyckas kommer att avgöras i nästa skede av kommitténs arbete.

Vi får en stärkt ställning genom att vi utgår ifrån att kommitténs förslag om en breddad politisk bas i riksdagen. Förhoppningsvis kommer ett Ålandsutskott att etableras inom Finlands riksdagsväggar.

Naturligtvis stärks vår ställning genom rätten att agera via en helt ny klagomekanism, visserligen kopplad till den språkliga sedan enbart. Jag vill markera, fru talman, att den här klagomekanismen ska på inget sätt sammanblandas med den ursprungliga klagorätten kopplad till Ålandsfrågans lösning 1921. Det här är en helt ny mekanism som ska utformas enligt nutida internationell rätt och nutida strukturer inom de internationella organen som finns idag.

Vi har inte förhandlat bort något när det gäller Ålands klagorätt, den finns kvar den dagen vi anser att vi behöver aktualisera den ursprungliga. Det är en diplomatisk, parlamentarisk process som vi har och då måste vi alltid göra det bästa för Åland. Det tycker jag att kommitténs majoritet har gjort i en mycket komplicerad situation.

Vi har även lyckats lägga den första grunden inför den fortsatta processen ifråga om hembygdsrättens frikoppling från kravet på finskt medborgarskap och en fortsatt översyn av det ekonomiska området samt kravet på en egen åländsk plats i Europaparlamentet inklusive vår ambition om att förstärka den åländska traktatskompetensen.

Talman! Oavsett delbetänkandet och dagens debatt är det först nu den avgörande politiska processen startar. Nu kommer den avgörande prövningen inom Ålandskommittén; att få alla våra förhoppningar och ambitioner formulerade i lagparagrafer. I mångt och mycket är det upp till oss själva att klara av att motivera och förklara, tyvärr i några fall inför helt nya kommittémedlemmar som aldrig tidigare haft med Ålands autonomi att göra. Riksdagsvalet den 19 april kommer att medföra förändringar. Vi kanske tappar kommittémedlemmar på grund av ministerskap. Det blir en särskild utmaning för oss inför den fortsatta processen att få nya kolleger att förstå uppdragets innebörd och innehåll.

Vi inom det åländska partiväsendet har vid sidan av det fortsatta kommittéarbetet även en annan parallell uppgift; att både informera om och förklara för den åländska allmänheten om reformens syfte och mål. Självstyrelsen får aldrig bli ett elitprojekt som saknar folklig förankring.

Informationsansvaret åvilar oss alla verksamma i detta parlament. Min förhoppning är även att när vi når en mer konkret nivå i den fortsatta processen kommer vi att få initiativ till diskussioner och debatter från många håll i det åländska samhället. Alla kommer att bidra till att vi får en politisk demokratisk process på alla nivåer.

När det gäller det fortsatta arbetet så har jag fått en hel del reaktioner från verksamma aktiva centermänniskor. Det finns ett antal aspekter som vi ofrånkomligen bör diskutera inom Ålandskommittén, även om vi inte har gjort det fullt ut i det här skedet av processen. Vi som har varit med i kommittén vet alla att vi har aktualiserat helt nya frågeställningar under resans gång och lyckats få kommittén att ta till sig, bland annat frågan om EU-parlamentsplatsen var en sådan.

Vi vet att riksdagens förvaltningsutskott redan har sagt att Ålandskommittén bör ta hand om landshövdingsfrågan, dvs. utnämning av landshövding. Vi får en direkt hälsning av riksdagsutskottet att det är Ålandskommittén som ska lösa den knuten. För oss ålänningar gäller det att få en utnämning som svarar mot det folkrättsliga arrangemang som gäller för Åland, dvs. att det är vår talman som är nyckelperson i den processen och det är inte några lägre finska normer som styr en sådan process.

Eftersom vi ändå ska diskutera nya saker så kommer jag personligen att tala för att vi på nytt ska ha en diskussion om grundlagens förhållande till självstyrelselagen. Jag tror att vi måste vara ännu noggrannare med att se om vi, via skrivningar i självstyrelselagen i version fyra, kan hitta något som gör att inte grundlagen i framtiden kan vara ett hot mot självstyrelselagen.

Professor emeritus Antero Jyrinki har formulerat åt oss färdiga frågeställningar och svar. Man kan inte i ett modernt rättsamhälle ha en oklarhet mellan två parallella lagar på grundlagsnivå.

Viceordförande Gunnar Jansson pratade här om ”itsehallinto”- självförvaltning som den uppfattning som den finskspråkiga allmänheten har om Ålands särställning. Det är ju inte gångbart att det är ”självförvaltning” som Ålands status ska förklaras som. Här måste vi nog ta nya tag inom kommittén och se hur vi kan formulera ett begrepp, en ny definition, där vi kommer bortifrån begreppet självförvaltning. Tack, fru talman.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Kollegan Harry Jansson betonar med rätta vikten av att i detta lagstiftningsarbete, de riktlinjer och utredningsresultat som vi nu har enats om, också implementeras, materialiseras i lagstiftningen. Jag kan enbart betona vikten av det. Jag gick kanske lite för hastigt förbi den frågan i min presentation. Här har presidiet med stor skärpa sagt att det är kommittén som håller i processen och ansvarar för dess kommande arbete. Paragrafskrivande ska biträdas av dessa två grupper; lagberedningsgruppen och utredningsgruppen för finansiella frågor. Men kommitténs och därmed också presidiets ansvar för produkten finns i kommittén. Presidiet kommer att sörja för att den makten inte förflyttas något annat ställe än till kommittén, det vill jag bara klarlägga.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, fru talman! Ja, jag ser med tillförsikt fram mot kommitténs nästa möte den 18 maj där vi får en avrapportering av det inledande skedet. Vi har fått information om att den ekonomiska gruppen redan haft sitt första möte idag på förmiddagen och nästa vecka är det dags för lagberedningsgruppens möte. Det är viktigt att de två parallella utredningsgrupperna kommer igång.

Sedan har vi sidouppdraget som har anförtrotts en skild folkrättsexpert Heidi Öst. Min uppmaning till viceordförande Jansson är att bevaka att även den processen sköts på ett bra sätt.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Så är det. Det är också bestämt på så vis, och det nämnde jag, att presidiet är referensgrupp för de här två grupperna plus den separatutredning som kollegan här nämnde, dvs. hembygdsrätten. Det som är lite öppet ännu, och vi har frågan i presidiet, är hur vi ska skapa utredningen om den internationella institutionen som ska jobba med klagomålsmekanismen. Presidiets ansvar här är tungt. Presidiet är ju ett medel för kommittén. Bara kommittén basar på så ska vi nog se till att vi gör vad vi kan och vad som ankommer på oss i presidiet.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, talman! När det gäller klagomekanismen så har jag tagit mig friheten att diskutera frågan med några folkrättsexperter hemmahörande i Sydtyrolen som Roger Janssonkommittén besökte i samband med sitt uppdrag. Deras respons tyder på att man anser att det är så pass stort uppdrag att man nog förespråkar en internationell grupp som tar sig an den här problematiken. Faktum är att vi i Sydtyrolen hittade inspiration. Sydtyrolen är den enda, vad jag känner till, nuvarande existerande autonomi som anses ha en motsvarande klagorätt, utgående ifrån den schism som har funnits mellan Italien och Österrike och som har skapat Österrike som Kind-states släktstat och det faktum att Sydtyrolenfrågan också har gått via Förenta Nationerna år 1991 med åtföljande beslut från sessionen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Viveka Eriksson

Talman! Självstyrelsesystemet finns till för människorna och inte tvärtom! Självstyrelsen handlar om vård, skola omsorg och alla andra områden där vi har behörighet att stifta lagar och själva sköta olika för ålänningarna viktiga frågor.

Alla steg vi tar, tar vi för att skapa ännu bättre möjligheter att fortsätta bygga vårt åländska samhälle och för att garantera ålänningarna en god service, trygghet och samhällsutveckling.

Jag kan förstå att människor ibland har svårt att följa och förstå den politiska debatten kring självstyrelsens utveckling eftersom vi nästan alltid talar om systemet, vi talar om lagen och vi talar om hur förändringar i lagen ska ske. Debatten förs på en nivå som inte handlar om människors vardag, om de frågor som till största delen sysselsätter den åländska befolkningen.

Redan idag har vi makt och redskap att sköta det åländska samhället och trygga människors servicebehov. Vi har också utrymme att göra bra saker och det finns utrymme till ännu mer utveckling inom nuvarande behörighetsfördelning.

Men vi måste också se till att vår självstyrelse står sig i förhållande till förändringar i omvärlden, i förhållande till de nya krav nya tider ställer på vårt självstyrelsesystem. Självstyrelselagen och systemet ska hålla och vara funktionellt långt fram i tiden. Nya tider kräver modern lagstiftning.

Erfarenheter från tidigare självstyrelserevisioner visar att det tar tid att förnya. Redan nu har vårt arbete med modernisering av självstyrelsesystemet på gått i snart sex år. Sex år återstår innan det nya systemet är antaget och börjar tillämpas. Då har vi ett nytt system för hur behörighetsöverföringar ska ske. Det är viktigt att understryka att först i det skedet inleds arbetet med övertagande av de behörighetsområden vi gemensamt bedömer är till nytta för Åland och Ålands folk.

Arbetet med att modernisera och utveckla självstyrelsesystemet inleddes under förra mandatperioden i Gunnar Janssonkommittén som utarbetade åländska principer för fortsatt arbete. Tillsammans med tillträdande justitieministern Anna-Maija Henriksson fick vi från Ålands sida in skrivningar i regeringsprogrammet när ny finsk regering bildades efter valet 2011.

En positiv justitieminister, en stark enighet från åländsk sida, mycket kontakter och påverkningsarbete ledde fram till att Ålandskommittén tillsattes. Innan dess hade också rikspartierna formulerat sina åsikter i Alec Aaltos arbetsgrupp.

När kommittén inledde sitt arbete utgick vi alltså från två olika betänkanden och rikspartierna och vi ålänningar stod rätt långt ifrån varandra.

Trots det har vi lyckats, så här långt, att enas kring viktiga riktlinjer för fortsatt arbete. Jag påstår att en stark enighet från åländsk sida gemensamma ställningstaganden och en portion envishet har gett resultat.

Den viktiga huvudprincipen om ett residualt system, som föreslogs i Gunnar Janssonkommittén, har nu slagits fast. De två tunga kapitlen 7 och 8 i betänkandet anger hur konstruktionen av självstyrelselagen ska se ut i framtiden. Till den här delen har vi från åländsk sida haft stora framgångar. I framtiden går vi in i ett system där självstyrelselagen innehåller rikets kärnområden och där resten av behörighetsområden kan övertas på ett enklare sätt utan att självstyrelselagen öppnas med alla de komplikationer som varit förbundet med ett sådant arbete.

Samtidigt återstår nu ett digert arbete när vi nu går in i konkretiseringsskedet och lagstiftningsarbetet så att endast ett fåtal komplicerade behörighetsområden överförs genom rikslagstiftning som antas likalydande i lagting och riksdag.

Liberalerna ser det som en stor vinst att vi får ett förenklat smidigare system och vi inte måste lägga enormt mycket energi på att övertyga politiker och tjänstemän i Helsingfors om våra behov av förändringar. Vi går in i ett system som innebär att Ålands folk och lagting har initiativ och är pådrivande i förändringsprocessen.

Det är samtidigt ett stort ansvar som förpliktar, ett ansvar som överförs på åländska politiker och tjänstemän och som kommer att kräva hög kompetens och framförallt lyhördhet gentemot människorna i det åländska samhället. Förändringsprocesser måste förankras, större behörighetsförändringar bör föreläggas befolkningen efter att det utretts och konsekvenser har klargjorts. Förslag om övertagande av behörighet bör lyftas fram i valrörelser och presenteras så att befolkningen ser fördelarna och omfattar förslagen.

Beskattningsfrågan, som har behandlats lite på sidan om, är en bland andra behörighetsområden som också ska kunna övertas om Ålands folk så vill. Märkväl i samband med att det nya självstyrelsesystemet träder ikraft överförs inte beskattningsbehörighet av något slag.

Liberalerna har tillsammans med de andra åländska partierna hävdat att behörigheter inom skatteområdet ska kunna överföras enligt ett enkelt förfarande men vi understryker att befolkningen ska vara med på tåget när så sker och att konsekvensanalyser klarlägger att ett skatteövertagande gagnar Åland och åländsk ekonomi. Vi ställer alltså i fortsättningen krav på att en överföring ska vara väl underbyggd och visa att vi får ett redskap som gynnar åländskt näringsliv och befolkningen.

Beskattningsfrågan är för övrigt en svår nöt att knäcka i kommittén. Det finns ett stort motstånd på rikshåll mot egen åländsk beskattningsbehörighet, men i kommittén har vi enats kring att den frågan ska utredas ytterligare i en särskild arbetsgrupp som tillsatts för den frågan.

En stor tveksamhet vill jag från liberalernas sida lyfta fram när det gäller en punkt inom avsnittet ”Den ekonomiska politiken”. Det sägs i den sista riktlinjen att kommittén vidare ska utreda alternativet att statsskatterna på Åland inte förs in i statsbudgeten utan stannar kvar på Åland. Vi är tveksamma till en sådan åtgärd eftersom vi inte ser på vilket sätt vi ålänningar därmed skulle få nya redskap att sköta vårt samhälle. Ska systemet med klumpsumma rubbas måste det finnas goda skäl som t.ex. att vi själva kan använda beskattningen som ett redskap i vår ekonomiska politik. Den här åtgärden riskerar att undergräva systemet med klumpsumma men ger alltså inga nya fördelar förutom att pengarna inte behöver diskuteras varje år i riksdagen. Däremot ser vi risker med att en ändring i den riktningen kan försämra det ekonomiska utfallet via klumpsumman. Det här är en riktlinje som vi har enats om att ska utredas och det arbete får vi fortsätta att följa, men vi varna för den här åtgärden.

Det är 81 riktlinjer och väldigt många viktiga frågor i ett betänkande och det finns förstås många saker som jag skulle vilja lyfta upp. Jag tänkte bara ytterligare beröra två frågor. För det första värnpliktsfrågan och för det andra samrådsförfarandet.

I avsnitt 11.5 tas värnpliktsfrågan upp. Vi vet att det här är en fråga som väcker känslor. Jag har många gånger i mina kontakter med andra finländare och framförallt finlandssvenskar mötts av ifrågasättandet att Finland minsann har att försvara Åland och varför då ålänningar inte själva behöver göra militärtjänst. Därför är det av stor betydelse att riktlinjerna nu slår fast att demilitariseringen och neutraliseringen också ska utgöra grunden för ålänningars befrielse från värnplikt. Tidigare har ju kommandospråket varit argument för varför ålänningar är befriade.

Stadgandet i nuvarande självstyrelselag att ålänningar istället ska göra samhällstjänst vid lots- och fyrinrättningar eller annan civilförvaltning föreslås att ska strykas.

En annan fråga som jag också vill lyfta handlar om samråd och mervärde genom växelverkan i kapitel 10.

I självstyrelselagen stadgas på flera ställen om samråd eller samverkan mellan Finland och Åland. När det inte är fastslaget i självstyrelselagen att Åland ska höras eller fatta beslut inom vissa områden händer det lätt att ministerier i bredningsprocessen glömmer att kontakt Åland, trots att ärendet i fråga har betydelse för landskapet. Här behövs tydliggörande hur Åland involveras och är delaktiga.

Det behövs också fler mötesplatser mellan Åland och Finland på politisk nivå. När vi har olika åsikter bör det finnas mekanismer för hur vi löser svåra frågor. När det handlar om juridiska tvister finns Ålandsdelegationen men i framtiden i ett nytt system ska vi allt mer lösa tvister också på politisk nivå.

Ett embryo till sådan lösningsmekanism finns inom hanteringen av EU frågorna där det finns ett system där ytterst statsminister och lantråd ska komma överens.

Sammanfattningsvis har vi kommit en bra bit på vägen i vårt moderniseringsarbete. Men fram till 2017 när en lagproposition ska vara klar finns många frågor att vända och vrida på och det krävs samling från åländsk sida för att vi ska lyckas nå ända fram.

Partierna har ett ansvar att informera och diskutera med åländska befolkningen. Det är viktigt att så många som möjligt är delaktiga i processen. Partierna borde också hålla kontakter med systerpartier i riksdagen. Efter riksdagsvalet kommer många nya riksdagsledamöter att behöva information och utbildning om självstyrelsen och förändringsarbetet.

Landskapsregeringen har ett stort ansvar att hålla täta kontakter med avgående regering men fram för allt bygga upp relationer med kommande regering i Helsingfors. Jag förutsätter att landskapsregeringen redan inlett arbetet med att ta fram underlag som ska föras fram inför nästa regeringsprogram och också redan nu har kontakter till ministerierna i Helsingfors för där pågår arbetet med att ta fram underlag för regeringsprogrammet för Finlands kommande regering.

För oss alla handlar det om att kavla upp ärmarna på nytt, hålla ett hårt grepp om den fortsatta utvecklingsprocessen, jämka ihop oss och så långt som möjligt upprätthålla var eniga åländska linje när vi nu tillsammans med rikspartierna går in i en konkretisering av självstyrelselagen.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, fru talman! Tack vtm Eriksson för väl insatt anförande.

När det gäller de ekonomiska frågeställningarna så vet vi alla som jobbar inom kommittén att det är ett oerhört komplext område. Det finns många komponenter som behöver utredas vidare innan vi överhuvudtaget kan diskutera Ålands beskattningsrätt.

Min replik gäller vicetalmannens synpunkter på att vi har kvar frågan om man skulle låta statsskatterna stanna kvar på Åland. Särskilt inom den åländska delen av kommittéarbetet har vi hela tiden försökt respektera varandras åsikter, även om det gick lite fel i slutet av processen. När det gäller detta specifikt så har den åländska delen av kommittén ansett att vi bör ha kvar den aspekten och vi har också från åländsk sida ansett att vi bör respektera det och därför finns den som en av riktlinjerna.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Visst är det så. Vi har också gått med på att den riktningen faktiskt finns kvar idag i det här betänkande. Det är en av de riktlinjer som nu ska utredas närmare. Till den delen håller jag fullständigt med.

Nu när vi går vidare i arbetet så behöver vi också börja lyfta frågor där vi kan se vissa problem. Liberalerna ser att det här kan vara ett sådant problem. Vi kommer förstås att avvakta utredningarna som görs. Jag misstänker att vi också inom den åländska delen av kommittén så småningom kommer att diskutera detta och sedan ta en slutlig ställning. Jag tycker att det är viktigt att också lyfta upp vissa farhågor.

Ltl Harry Jansson, replik

Bästa vicetalman, jag delar vicetalmannens synpunkter i själva sakfrågan. Var ligger nyttan i att ha beskattningsrätten, dvs. det konkreta innehållet, kvar i Helsingfors medan vi bara får ha pengarna? Jag håller med den komplikation som ett sådant system skulle innebära. Det är ändå bra, i och med att det också ingick i kommitténs inledande uppdrag, att vi då utreder även den frågan ordentligt.

När det gäller de mer specifika frågeställningarna som vicetalmannen lyfte vad gäller samrådsförfarande etc. så är det ett exempel på den konkreta nivå som vi inom vår egen del av kommittén måste se till. Vi måste börja formulera hur vi tycker att det borde se ut för att kunna ha en fungerande vardag både för våra egna politiker och för tjänstemännen.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Det är definitivt så. Eftersom det finns 81 riktlinjer så kommer många sakfrågor att ventileras, vändas och vridas på och debatteras. Vi har haft ganska lätt att hålla sams och ha en enig linje så här långt. När det blir mera konkret så kommer det att bli mera debatt mellan våra partier misstänker jag.

När det gäller det ekonomiska systemet så ser jag nyttan i om vi har ett redskap som vi kan använda för att stärka näringslivet och den åländska befolkningens möjligheter och då ser vi det som möjligt med skattebehörigheten. Men med ett system där bara pengarna blir kvar då ser vi egentligen inte några redskap som vi kan använda.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback

Tack, fru talman! Ju längre ner man är på talarlistan så desto större risk är det att samma saker sägs igen eftersom vi är i stort sett eniga om att delbetänkandet är bra och att vi har gjort goda framsteg i det här arbetet tillsammans.

Jag ska försöka vara lite mer politisk och problematisera vissa saker för att kanske ge mera liv åt debatten.

I stort är vi socialdemokrater nöjda med det här resultatet och delbetänkandet. Vi tycker faktiskt att det är ett resultat och en bra bit på väg mot ett nytt självstyrelsesystem. Jag tror att det är viktigt att understryka att vi är ute efter ett nytt system för en tid som vi ännu inte vet riktigt vad som bär i sitt sköte och vilka behov Åland och Ålands befolkning har på 2020-talet. Det är ganska visionärt och abstrakt politiskt arbete som vi sysslar med. För många är det frustrerande, man vill veta vilka skatter vi vill överföra och det är ju inte de frågorna som vi diskuterar. Skulle vi inleda en sådan diskussion så skulle säkert det arbetet köra fast ganska fort.

För oss socialdemokrater har det varit viktigt att diskutera ett nytt självstyrelsesystem.

Det har nog varit en väldigt lyckosam process att man valde att det skulle bli en kommitté bestående av aktiva parlamentariker med ett dagligt ansvar för både Ålands och Finlands framtid.

Det nämndes att justitieministern Anna-Maja Henriksson har varit väldigt positiv till det här arbetet och det har hon. Jag kommer ihåg när hon kom på besök 2011. Jag var med och träffade henne i den här salen. Hon presenterade sina tankar om framtiden även för Ålands del. Hon föreslog en kommitté, som skulle bestå av tjänstemän, för förnyande av Ålands självstyrelse. Jag opponerade mig meddetsamma och sade att jag inte alls tyckte att vi skulle ha det. Många var väldigt respektfulla när ministern var på besök och sade inte så mycket. Jag kommer ihåg att jag fick stöd av åtminstone Roger Nordlund och sedan vände diskussionen så småningom. Anna-Maja Henriksson är en mycket bra politiker. Jag tycker om henne både som person och som minister. Hon är inte prestigefylld utan hon är ute efter pragmatiska lösningar. Hon var med, samarbetet flöt på bra mellan den nya regeringen Camilla Gunell och ministern och det blev en blandad kommitté.

Det var också mycket lyckosamt att president Tarja Halonen antog utmaningen att bli ordförande. Om detta kanske jag inte ska säga så mycket. Det är ju välkänt att hon och vtm Gunnar Jansson under sin gemensamma tid i Finlands riksdag hade ett gott samarbete under många, många år. Jag tror att det möjligen var under Tarja Halonens tid som justitieminister eller som president som ltl Gunnar Jansson bland annat arbetade för Romernas minoritetsintressen i Europa. Som folkrättsjurist, stor demokrat och fredsaktivist så är Tarja Halonen genuint intresserad av Ålands självstyrelse. Framförallt står hon i stor tacksamhetsskuld till ålänningarna som i två val gav henne ett stort stöd för att vara Finlands president. På ett sätt kan man väl säga att det här är lite ”pay back” också från hennes sida.

Framförallt har Tarja Halonen lett det här arbetet på att ganska intressant sätt som kanske ska komma i mina memoarer och inte härifrån talarstolen. En hel del intressanta uttalanden och metaforer har hon gjort i arbetet när det kanske har kört fast lite. Det har varit en mycket öppen och familjär stämning. Det har varit lätt att prata på mötena.

Hos mina kollegor tycker jag dock att det finns en viss ovana att argumentera. När man far till Helsingfors vill man helst ha ett enigt beslut och så ska man slå fast det, och får vi inte det så blir det det ena och det andra. Min erfarenhet av det här arbetet är att det inte har varit det mest framgångsrika sättet. Givetvis är det bra att vi är eniga och att vi utgår ifrån vad vi vill uppnå, men de intressantaste besluten har kanske kommit just på plats när de har varit där och diskuterat. Flera representanter, både från Finland och från Åland, har involverats i att hitta kompromisslösningar.

Om man ska tala om pedagogik, som ltl Gunnar Jansson gjorde, så är min slutsats av det här arbetet att det inte är lyckosamt att komma till Helsingfors 2015 och tala om för riksdagsledamöterna vad Finland lovade 1921. Det är kanske nödvändigt i vissa sammanhang, men det är inte det som är lösningen. Lösningen är att hitta kompromisser där båda parter jämlikt bidrar till en lösning. På det här sättet var det med lösningen vad gällde klagorätten och alla de som inte direkt är jämförbara med klagorätten men som är väldigt centrala i den här lösningen. Man ska söka en internationell organisation som kan nyttjas av ålänningarna i framtiden, ifall man anser att Finland blivit så finskt att inte ens myndigheterna längre förmår kommunicera med Åland på svenska. Den tillkom på plats.

I det sammanhanget vill jag lyfta fram min finländska partibroder Johannes Koskinen, utan att underskatta någon annan, som i många situationer har bidragit till de konkreta lösningarna som finns i betänkandet. De finska representanterna har olika typer av erfarenheter och kunskaper om Åland och också olika engagemang och intressen. Med åren har Johannes Koskinen blivit någon som man förr kallade för en riktig Ålandsvän, han kommer mycket gärna hit och han diskuterar gärna åländska frågor.

Jag tycker att det har varit en fröjd att få vara med i det här arbetet. Jag tackar mina åländska kolleger för gott samarbete. Jag vill vara med i det fortsatta arbetet, jag vill också att vi utvecklas i vår argumentation och det löser ingenting att komma till Helsingfors och vara trumpen över någonting. Det gäller att prata på och också hitta lösningar på plats.

För socialdemokraternas del har två saker varit viktiga när vi började det här arbetet. För det första att Ålands lagting ska ha initiativet till behörighetsöverföringar och för det andra modellen med residualsystemet. Under arbetets gång tycker jag nog verkligen att några av mina åländska kollegor nästan har varit villiga att ge upp allt för lätt när det har gällt residualsystemet. Men de flesta orkade ända ut till det bittra slutet. Jag tycker att vi ska vara stolta över det som vi gemensamt har åstadkommit.

Vad gäller den ekonomiska självstyrelsen måste det dock erkännas att vi inte just har kommit någon vart rent politiskt. När ltl Gunnar Jansson fick frågan om skatteparadiset så skulle jag nog kanske vara mera uppriktig men nog är det ju detta som har spökat från första mötet till sista. Många tror att Åland, ifall vi får skatterätt, kommer att utnyttja det för att skattekonkurrera med Finland. Det är lite svårt att säga; ”nej, nej det ska vi inte göra”.

När våra kollegor från Finland säger att Åland inte får utvecklas till ett skatteparadis så har min argumentation varit; vad menar ni med skatteparadis? Vad är detta skatteparadis? Jag tycker att det är de som har bevisbördan. I den här Roslinska boken finns en definition. Men vad menar de? Om man ser ett sådant spöke framför sig så kan man inte bemöta det, värja det eller bli fri från det om man inte vet hur det ser ut och kan beskriva det. I den fortsatta diskussionen så skulle jag vilja att man från finländsk sida förklarade vad skatteparadis verkligen innebär. Då kanske vi kan hitta sätt att kompromissa där motparten känner sig trygg.

En av de mest oväntade och faktiskt positiva skrivningarna var detta om värnpliktsbefrielsen. Ni vet ju alla att den har hängt med i alla självstyrelselagar. Här tror jag faktiskt att det är oerhört väsentligt att ordförande är en kvinna. Värnplikten är på något vis maskulinitetens riktiga kärnvärdering, den här soldaten. Båda parter är osäkra i den här frågan.

Det var intressant att se hur den finländska pressen reagerade efter presskonferensen. Det var den här frågan som slogs upp, att ålänningarna skulle bli befriade värnplikt vilket är en icke nyhet för det har ålänningarna varit hela tiden. Det var bara det att motiveringen förändrades. Det bästa var att president Tarja Halonen själv motiverade det med att det berodde på att Åland är demilitariserat och neutraliserat samt på kommandospråket. Inte nog med detta, i dessa riktlinjer hänvisas direkt till den policy som lagtinget tog här för inte så länge sedan om Ålands demilitarisering och neutralisering, den första policyn i självstyrelsens historia. Det betyder också ett indirekt erkännande att Ålands lagting har optionen att ta ställning i demilitariserings- och neutraliseringsfrågor.

Vi har talat om den här treenigheten, dvs. att Åland är en del av Finland, att vi har självstyrelse eller autonomi som vi skulle vilja kalla det och att Åland är demilitariserat och neutraliserat plus det som ltl Harry Jansson var inne på att det delvis är en förstärkning av Ålands folkrättsliga ställning. Det gör att de centrala elementen i det som rör Ålands särställning förstärks med det här delbetänkandet och det ska vi ta vara på.

Sedan har det varit lite som ett mantra att vi ska ha mera politisk dialog och mindre rättskamp. Det är från drömmen som många har att det är så bra mellan Danmark och Färöarna. Det är ju en helt annan kultur. I Danmark kan alla vara oeniga och tycka att det är jättebra. Det kan man inte vara här. Här ska vi alltid ha helt konsensus, vi har liksom en helt annan kultur. Men jag håller med om att det är bra med mera politik, men då måste man nog lite fundera på hur detta ska fungera i praktiken.

Nu har ministerierna i Finland ganska stort inflytande över reformer och frågor som rör självstyrelsen, t.ex. när det gäller vindkraften. Jag kan inte vindkraften i detalj men hela administrationen som statsrådet har är ju jättestor i relation till Ålands litenhet.

Under den här perioden har jag läst ganska mycket historia, speciellt Europa och Nordens historia från Napoleonkrigen och framåt till dags dato. Häromsistens läste jag om Alexander den första. Det är intressant att dra paralleller mellan storfurstendömet Finland, Ryssland kontra Finland och Ålands autonomi. Under den här tiden fanns en intressant person som säkert flera av er känner till; Gustaf Mauritz Armfelt. Han var en mycket, mycket begåvad politiker och charmfull person som tog sig fram i de mest prestigefyllda salongerna. Han konstruerade mycket den maktfördelning som gällde storfurstendömet och Ryssland. Han hade en princip; håll bort allt som rör storfurstendömet från den ryska förvaltningen och ministerierna. Det skulle vara direktkontakt med finska kommittén, Armfelt skulle förstås själv vara ordförande, och tsaren. Man ska komma så nära som möjligt där de verkliga besluten och makten finns.

 Ltl Anders Eriksson, replik

Fru talman! Ltl Sundback hade ett intressant anförande. Jag håller helt och hållet med om hennes resonemang när det gäller skatteparadis och att det är de finska politikerna som har bevisbördan där.

Jag blev inspirerad till den här repliken när hon kom in på storfurstendömet Finland. Min fjortonåriga son, som läser finsk historia i skolan frågade så sent som igår att det var märkligt att Alexander den första gav en regeringsförsäkran där Finland helt och hållet fick uppta skatterna, man fick behålla skatterna själv, man fick också göra egna lagar och ryska undersåtar hade inte ens medborgerliga rättigheter. Hur kunde detta gå i Finland när Åland tydligen inte får någon beskattningsrätt? Jag tycker att det var en intressant reflektion av en fjortonåring.

Jag håller också med ltl Sundback att det är farligt att blanda in ministerierna. Jag tror att det är ännu farligare att blanda in riksdagen om vi överhuvudtaget ska lyckas med några överföringar på det ekonomiska området.

Ltl Barbro Sundback, replik

Alexander den första var Katarina den storas sonson och hon avskydde sin egen son. Hon var kanske inte idealmodern men hon hade andra kvalifikationer och hon satsade allting på Alexander den första. Hon var en upplysningsmänniska, hon brevväxlade med Voltaire och många andra. Hon överförde en stor del av sina idéer på Alexander den första som också hade en lärare och hans första språk var franska. Det är klart att det påverkades mycket av bl.a. Sprengtporten och Armfelt. Han lyckades ju dessutom förstora Finlands rike.

Jag håller inte med om att riksdagen skulle vara farlig för Åland, tvärtom, det är det som vi måste lära oss att utveckla.

Ltl Anders Eriksson, replik

Den historiska delen är ltl Sundback och jag ganska lätt överens om. Det var ju inte bara det att Gustaf Mauritz Armfelt var duktig och framåt på alla sätt och vis, Alexandra den första insåg också att han hade problem med Napoleon och han hade inte råd att också få finnarna på halsen och det medförde väl förstås att han var benägen att gå till mötes.

Vi flyttar oss raskt fram till nutid. Att få igenom en förändring i Finlands riksdag om övertagandet av beskattningen tror jag att är väldigt svårt. Min erfarenhet är, och jag tror att de flesta som har varit kontakt med den finska regeringen och ministerierna delar den uppfattningen, att kunskapen hos regeringsledamöterna och hos ministerierna är ganska svag, men i riksdagen är kunskapen nästintill obefintlig och styrs mycket av fördomar. Ingen, utom en ledamot, i Finlands riksdag har egentligen någonting att vinna på att jobba för Ålands väl och ve. Jag ska utveckla resonemanget i mitt anförande.

Ltl Barbro Sundback, replik

Det är den typen av attityd som jag tycker väldigt illa om hos ltl Anders Eriksson.  Att alla är okunniga i Finland, de vill inte, de har inte ekonomiskt eller politiskt intresse av något och de bara säger nej åt allting. Jag tycker att det mest relevanta var när sannfinländarnas Maria Tolpanen uttalade sig väldigt positivt om Åland på presskonferensen och hon blev intervjuad i massor av tidningar. Den enda plumpen under den processen var Ålands Framtids representant som stod och pratade skräp om sina kollegor i kommittén.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson

Fru talman! Det brukar höra till god ton att man inte kommenterar personer som inte har möjligheter att komma in i ett replikskifte.

En av de första politiska debatterna som jag var med i var våren 1987 när jag utmanade dåvarande riksdagsledamoten Gunnar Jansson, numera riksstatsrådet Gunnar Jansson, där han höll ett långt resonemang som var ganska obegripligt för mig. Jag frågade då vad det betydde. Ltl Gunnar Jansson svarade ”att politik är de omöjligas konst”. Det lärde jag mig i min första politiska debatt.

Det är fascinerande hur olika saker och ting kan beskrivas. Hur kan det vara så olika världar om Ålandskommitténs betänkande är bra eller inte?

Rikspressen har sakligt konstaterat att detta inte är så mycket som man önskade ifrån åländsk sida. Bengt Östling som man känner som en synnerligen saklig journalist sade i YLEs sändningar: ”Det blir inte stora omställningar för Åland, Åland får inte mycket mera makt”.

Hufvudstadsbladet den 28 januari: ”Åland velar om skattebehörigheten. Den gamla åländska drömmen om egen skattebehörighet ser inte ut att förverkligas.”

Avsikten är att Ålands självstyrelselag ska förnyas från grunden. Men om den för Åland viktiga frågan om en egen skattebehörighet skriver man i mycket vaga ordalag: "Kommittén ska utreda vilken beskattningsbehörighet som eventuellt kunde överföras delvis till Åland. Den åländska kommittémedlemmen Roger Jansson medgav att formuleringen var en motgång.”

Men här har det framställts helt annorlunda. Till och med Ålandstidningen, som tidigare ofta stått på barrikaderna när det gäller självstyrelsens utveckling, hade som huvudrubrik den här dagen: ”Lovord för förslaget till ny självstyrelselag”.

Den 29 januari hade de värderade kollegorna och lagtingsledamöterna Roger Jansson och Danne Sundman en insändare med rubriken: ”Delbetänkandet är en stor framgång”.

Varför det som sakligt beskrivs som att Åland velar på rikssidan, framställs som så otroligt bra på hemmaplan överlåter jag åt var och en att själv lite fundera på.

En riktlinje i det här arbetet har varit att politik ska ta plats istället för juridik och då hoppas jag att vi kan lämna det här med anklagande och frikännande, det hör till juridiken. Jag bara konstaterar att vi helt enkelt gör olika politiska bedömningar.

Fru talman! Vi har det fortfarande väldigt bra här på Åland, men det som bekymrar mig är att så många tar det för givet. Det ska gå av sig självt på något konstigt sätt. Fat Cat syndrom skulle man kalla det i USA.

Orsaken till att vi har det bra beror på beslut som togs för 50-60 år sedan främst inom näringslivet. Men vår självstyrelse och dess förkovran, den dagliga användningen av den, har också i hög grad bidragit till vår starka välfärd. Men vilka beslut tas idag på politisk nivå som skapar tillväxt för kommande generationer?

Jag ska absolut inte trötta er med att ta debatten om de försämrade villkoren för lantbruket på grund av LBU-programmet och övriga problem. Jag tänker inte heller ta upp skogsbrukets roll för att skapa tillväxt osv. Den politik som drivs här kan få verkligt allvarliga följder för vårt välstånd framöver.

Överlag ser vi samma trend där landskapsförvaltningen är inblandad. t.ex. trafikavdelningen har tidigare haft en viktig sysselsättande effekt för hela jordschaktningssektorn.  Nu kalkyleras det mest av hela tjänstemannastaben och väldigt få konkreta projekt bjuds ut.

Många av vägentreprenörerna har det väldigt besvärligt. Widmans är t.ex. det företag som är mest specialiserad och de har enligt hörsägen inte haft någon entreprenad sedan sommaren.

Inom bro- och hamnsektorn är det tre år sedan det bjöds ut en enda entreprenad. Trots att det görs utredningar och stora kartläggningar som visar att våra broar är i verkligt dåligt skick bjuds ingenting ut. Här har vi det mest specialiserade företaget på väg ner till Kalmar med hela sin personalstyrka. Detta kan leda till att vi så småningom inte har någon kompetens kvar. Då kommer förstås stora finska jättar som NCC och YIT gärna och hälsar på. Prisläget är mycket högre, språket är finska och det blir inga skatteeffekter osv. Det är lite samma som vi ser inom skärgårdstrafiken. Det här ser vi som väldigt allvarligt.

Nu ser jag på vissa ögon att de undrar vad detta riktigt har att göra med självstyrelselagen? Ja, rätt mycket faktiskt. Självstyrelsen och framförallt hur självstyrelsen används och utvecklas kan forma vardagen för ålänningarna långt mer än många tror. Nå, hoppet är det sista som överger människan, men om man börjar jobba för en tillväxtorienterad politik då är det också viktigt att vi har instrumenten i vår hand så att vi kan göra något. Det är viktigt att inte allt kompromissas bort nu och att det faktiskt finns instrument i självstyrelsens verktygslåda för att kunna göra något konkret för tillväxt och sysselsättning.

Skattebehörigheten är ett överlägset instrument för att skapa tillväxt. Bertel Roslins studie visade att de autonomier som inte klassades som kulturautonomier, dvs. riktiga autonomier, hade full skattebehörighet. Det går på Färöarna, det går på Grönland men här går det inte. Från finsk sida säger man nej och majoriteten av de åländska förhandlarna ställer sig lite rådvilla till det.

Jag kommer att uppehålla mig ganska mycket vid beskattningen för jag ser den som är enormt viktig.

Jag vill först ta fasta på det som alla politiska partier kom överens om i Gunnar Janssonkommittén.

Kommittén har under kapitel 3.2.2. föreslagit att; ”det införs förfaranden för överföring av behörighet till landskapet genom landskapslag. Enbart ett fåtal sakområden skulle vara uteslutna från en sådan mera flexibel överföring till landskapet. Kommittén anser att området för skatter och avgifter ska ingå bland de områden där behörigheten kan överföras till landskapet genom landskapslag. Detta innebär att Ålands lagting skulle bedöma när och i vilken takt de olika skatteformerna ska överföras till landskapet. Kommittén konstaterar att den ursprungliga avsikten var att de skatteformer som föll inom landskapets behörighet skulle vara tillräckliga för att täcka kostnaderna för självstyrelsen. Kommittén anser att landskapets nuvarande skattebehörighet bör utvecklas så att denna ursprungliga avsikt återupprättas.”

För den oinvigde kan det vara skäl att notera att Åland hade skattebehörigheten när självstyrelsen infördes, men att den sakta men säkert kringskars från finsk sida.

Roslin år 2006 gjordes en utredning åt statsrådets kansli. Till uppdraget hörde att utreda de ekonomiska systemen i centrala europeiska autonomier. I utredningens slutsatser konstateras att den ursprungliga tanken var att självstyrelsen skulle finansiera sig själv.

Då är vi framme vid det sista kommittéarbetet från åländsk sida den s.k. Roger Janssonkommittén. På sidan 8 sägs: ”Enligt kommittén bör övertagandet till landskapet av lagstiftningen om skatter genomföras på samma sätt som annan lagstiftning. Kommittén anser att de starkaste skälen till en ändring av nuvarande konstruktion av behörighetsförteckningarna går att finna i de alltför höga trösklar som måste överträdas vid ändringar i behörighetsfördelningen samt det begränsade utvecklingsutrymme som nuvarande behörighetsförteckningar medför. Ändringar i självstyrelselagen har visat sig vara relativt segdragna processer.”

Vad sade då Ålandskommittén? Jag tycker att Hufvudstadsbladet beskrev det rätt bra: ”Kommittén ska utreda vilken beskattningsbehörighet som eventuellt kunde överföras delvis till Åland”.

Om det mot förmodan överhuvudtaget skulle bli något av alla dessa utredningar så ska hela paketet dras genom riksdagen, precis som ltl Sundman och ltl Jansson skrev i den insändare som jag nämnde tidigare där man skrev så här: ”En del av områdena som är politiskt mest svåra, till exempel beskattningen, överförs som dagens B-lista med likalydande lagstiftningsbeslut från riksdag och lagting, medan resten överförs genom lagtingets beslut.”

För mig och för oss i Ålands Framtid är det här otroligt viktiga framtidsfrågor. Vi måste kunna diskutera det här öppet och ärligt. Inte kan ju någon på fullt allvar tro att det här kan leda till något skatteövertagande. Där vill jag ge en eloge åt ltl Barbro Sundback som sade att man faktiskt inte har kommit någonstans.

De alltför höga trösklar som måste överträdas vid ändringar i behörighetsfördelningen måste bort sades det i Roger Janssonkommittén. De trösklarna blir inte ett dugg lägre av det här. Det sades också att ändringar i självstyrelselagen har visat sig vara relativt segdragna processer. Det blir ju än mer segdraget med det här upplägget.

Fru talman! Det var mycket tal om det inte skulle bli elitens projekt denna gång när vi började och det har också vissa talare nämnt idag. Jag minns att ltl Barbro Sundback talade mycket om hur det var tidigare, att det var i slutna rum och nu skulle det bli en mer folklig förankring på det här projektet. Jag anser att man har misslyckats ganska långt när det gäller det och det finns inget större folkligt intresse nu idag heller och därför kanske bänkarna här i lagtinget är så pass tomma som de är.

Ltl Mats Perämaa hade tidigare en ganska bra fråga om hur man skulle förankra det här och föra ut det till ålänningarna. Jag tyckte att det var en bra fråga. Ålänningarna är inte dumma. De vill veta vad det här handlar om. Vad kan vi vinna på det här?

Så sent som för en vecka sedan träffade jag en person som jobbar på skattebyrån som sade; hur ska det här fungera, varför utreder man inte detta? Alla partier säger att man ska ta över beskattningen, men varför sätter man sig inte in i vad det innebär? Det är en helt berättigad fråga.

Det kan vara, som ltl Barbro Sundback sade, att det finns en rädsla ifrån majoriteten att man då kör fast helt och hållet.

Jag vill helt kort citera ett brev som kom till Ålands landskapsregering den 3 februari 2011 från åtta tunga namn inom Ålands näringsliv med Trygve Eriksson och Anders Wiklöf som första undertecknare. I det brevet stod det så här när det gäller övertagande av beskattning: ”Vi motsätter oss allt ytterligare övertagande av beskattningsrätt tills det tydligt klarlagts vad syftet med ett övertagande är, och hur systemet i praktiken skulle fungera också i relation till omvärlden. För åländskt näringsliv är transparens och stabilitet i skattesystemen av yttersta vikt och får inte äventyras av kortsiktiga politiska vinningar utan ändamålsprövning.”

Vad säger de? Är de klart emot? Nej, det är de inte riktigt. De säger: ”Vi motsätter oss allt ytterligare övertagande av beskattningsrätt tills det tydligt klarlagts vad syftet med ett övertagande är”. Det är väl rätt självklart att man som stor skattebetalare, även liten för den delen, vill veta vad det handlar om. Inte har det här brevet fått något svar. Ingenting har klarlagts.

Vad säger de vidare? De säger: ”Det får inte äventyras av kortsiktiga politiska vinningar utan ändamålsprövning”. Klarare kan det inte formuleras. De tunga näringslivsnamnen har inte förtroende för de åländska politikerna och tyvärr blir vi alla dragna över samma kam. Enda sättet att återupprätta förtroendet är att ta de här debatterna. Förklara vad det här handlar om och förklara hur ett åländskt skattesystem skulle byggas upp.

Det kan eventuellt vara så att det inte bara är de tunga näringslivsnamnen som inte förtroende för de åländska politikerna. Många politiker har det inte själva och tror inte heller på Ålands förmåga och följaktligen vill man inte så mycket i slutänden. På något annat sätt är den här tystnaden svår att förstå hur man agerar. Politik handlar ju faktiskt om att vilja något, man vill förbättra och man vill ju utveckla.

I det sammanhanget är Ålands Framtids förslag om en folkomröstning viktigt. Då skulle alla, om inte alla politiker, så åtminstone alla partier bli tvungna att sätta sig in i frågan på ett så grundligt sätt att de kan förklara för ålänningarna vad här handlar om.

Förslaget om åländsk beskattning måste tas fram öppet och transparent med anlitande av bästa möjliga skatteexpertis och i samförstånd med branschorganisationer och berörda organisationer.

Jag ska igen citera Gunnar Janssonkommittén: ”Detta innebär att Ålands lagting skulle bedöma när och i vilken takt de olika skatteformerna ska överföras till landskapet”.

Det har sagts att man måste kompromissa, visst är det så. Men när man redan nu kompromissar bort de centrala frågorna såsom beskattningen, hur ett smidigt övertagande av mer behörighet skulle ske, samt garantier för vårt svenska språk så då går det lite för långt för vår del.

Jag måste säga att det har varit tråkigt att ta del av hur vår representant Axel Jonsson har behandlats. På grund av hans unga ålder har det skrivits om sandlådor och påhopp och krav på avgång främst från radarparet ltl Harry Jansson och ltl Barbro Sundback. Lite respekt kunde man kanske få be om för den enda åländska medlemmen i kommittén som faktiskt har hållit fast vid grundfundamenten som vi alla partier var överens om. Nu har det pratats om kovändningar igen. Jag tycker inte att det är värdigt.

Reservationen har också framställts som någonting helt horribelt. Förra veckan diskuterade jag med landshövding Peter Lindbäck och då sade han och att reservationen var ytterst saklig formulerad.

Vi tittar avundsjukt på Färöarna lite nu och då. Orsaken till att de har kommit mycket längre än Åland på betydligt kortare tid är att de tror på sig själva och att de inte kompromissar bort grundfundamenten i sin argumentation.

I både Gunnar Janssonkommittén och i Roger Janssonkommittén, där jag var med, förfäktade jag hela tiden att vi ska hålla fast vid Färöarnas modell. Då blir det en svår argumentation för Finland; varför går det som går i ett nordiskt välfärdsland inte i ett annat? Men också det kortet förefaller nu vara bortspelat.

Nu återstår det att se hur mycket det går att avvika från de riktlinjer som har presenterats i det här betänkandet.

Jag återkommer med behörighetsöverföringarna och uppfyllandet av garantierna för vårt svenska språk. Tack, fru talman.

Vtm Roger Jansson, replik

Tack, fru talman! Först vill jag understryka att rikspressen är långt, långt mera än Staffan Bruhn på Hufvudstadsbladet som Bengt Östling citerade.

Det som jag har uttalat mig finns på sidan 68 i betänkande: ”I det fortsatta arbetet kommer kommittén att närmare utreda om inom vilka beskattningsformer beskattningsbehörigheten eventuellt kunde överföras och vilka mekanismer som då skulle behövas.” Jag tycker att ordet ”eventuellt” är ett misslyckande. Det ordet borde inte ha varit där. Det här var ju ett kompromissarbete och dörren är öppen för vidare diskussioner. Jag tror att vi har goda möjligheter att till betydande delar få möjligheter att överta beskattningen den dagen vi i lagtinget beslutar att vi önskar det.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag kan försäkra vtm Roger Jansson att ingenting skulle glädja mig mera om vtm Roger Jansson skulle ha rätt och jag skulle ha fel, men jag tror att det blir en väldigt svår process såsom det är upplagt nu.

Jag ska återkomma i ett till anförande om hur jag ser på behörighetsöverföringarna och på vilket sätt som det blir väldigt komplicerat.

När det gäller meningen på sidan 68, som vicetalmannen hänvisade till, så står det också att kommittén avser att utföra en utredning av oberoende experter. När jag läser detta så tänker jag mig faktiskt oberoende internationella skatteexperter, men istället är det majoriteten från finansministeriet. Jag tror väl att vi inte riktigt kan anse dem som så där hemskt oberoende. Visst, vtm Roger Jansson, inte har finansministeriet riktigt varit våra starkaste vänner när vi har velat flytta fram positionerna.

Vtm Roger Jansson, replik

Talman! Vill man ha framgångar i samarbete med Finland i den här typen av frågor så kan man inte runda finansministeriet. Man kan inte runda riksdagen utan man måste sätta sig ner med dem och gå igenom hur lösningarna ska se ut. Precis som ltl Gunnar Jansson sade här så är det kommittén och dess presidium som har hand om de politiska frågorna. Det här blir bara ett sakunderlag som nu tas fram i samarbete mellan riket och Åland.

Sedan är det viktigt att säga till det åländska näringslivet, som här hänvisades till, att den 1 januari 2022 blir det inte några övertagningar av beskattningen. I den nya självstyrelselagen ges det möjligheter till att lagtinget ska ta initiativ till övertagandet. Då börjar vår utredningsprocess, då börjar diskussionen med våra företag och då börjar diskussionen med Ålands folk om huruvida t.ex. de direkta skatterna ska övertas.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag hör till dem som trott att det öppet och transparent skulle vara ganska komplicerat att föra en debatt om hur beskattningen ska se ut. Jag har ändrat åsikt i och med att jag konstaterade att det nu finns en antiparti mot övertagandet av beskattningen i det åländska samhället. Det finns en ganska stor okunskap om vad politikerna överhuvudtaget vill och det har jag full förståelse för. De som makten haver har ju faktiskt inte heller sagt vad man vill och hur man vill ha det. Jag har börjat fundera i andra banor, vill man verkligen ta över beskattningen? Jag hoppas att det inte bara är Ålands Framtid som på riktigt vill ta över beskattningen. Vill man ta över beskattningen så måste vi börja jobba på ett betydligt mera transparent och betydligt mera pedagogiskt sätt än vad vi har gjort hittills. Det går inte bara att säga att vi ska ta överbeskattningen och inte säga dess mera.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback, replik

Genast när ltl Anders Eriksson tog till orden så kritiserade han mig för att nämna personer som inte var här och kunde försvara sig. Men vad gör han själv? Han nämner landshövdingen, Anders Wiklöf och en massa andra människor. Det är ingen stil alls”, inga karlatag” kan man säga. Det är som att prata precis hur det passar.

Vilken uppfattning har Ålands Framtid om Ålandskommitténs uppdrag? Vad tror ltl Anders Eriksson att det grundar sig på? Alla som har gått in i det här arbetet har gått in för att beakta både Alec Aaltokommitténs betänkande och Gunnar Janssonkommitténs. Har ni förstått det?

Ltl Anders Eriksson, replik

Ja, vi behöver inte vara så där otroligt vänliga med varandra. Jag tror att vi har förstått betydligt mera än vad ltl Sundback någonsin kan tro.

När det gäller detta som jag sade tidigare så tycker jag att det är ofint att ge tjuvnyp åt andra här i salen som inte har möjlighet att svara. Jag pratade idag med landshövding Peter Lindbäck och jag frågade om det var okej att jag säger detta. (Ltl Barbro Sundback från salen; men han är inte här!). Jag har pratat med honom, detta kan ltl Sundback själv kontrollera upp.

När det gäller det här brevet så är det en offentlig handling som har kommit in till Ålands landskapsregering, att man inte ska kunna nämna det är ju synnerligen märkligt.

Ltl Barbro Sundback, replik

Ja, men han är inte här! Det var det som var frågan, det var på de grunderna ltl Anders Eriksson kritiserade mig, men själv tar han sig nog minsann friheter.

Uppdragen för Ålandskommittén är inte att förverkliga Gunnar Janssonkommitténs betänkande. Det står i inledningen. Det är kanske dags att läsa på nu. Vilket är Anders Erikssons alternativ? Nej, det är ingenting, det fick vi nog klart för oss.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Lantrådet Camilla Gunell

Tack, fru talman! Tack för en intressant dag med en intressant debatt. Det är historiskt att vi för den här debatten idag. Det är historiskt att det som sker nu sker. Det är den fjärde självstyrelselagen för Åland. Det är ett stort och komplicerat arbete som nu är iscensatt. Det som här nämndes är abstrakt, framtidsinriktat och visionärt. Alla vi som har jobbat på det sättet vet att det är mycket krävande. Det är krävande att tänka nytt och det är krävande att vara reformistisk.

Det här är ett arbete som både har internationella dimensioner samtidigt som det kommer ur ett lokalt intresse där vi vill att Ålands folk ska vara de som tar initiativ och som har större möjligheter att besluta om sin framtid och fortfarande skapa ett landskap som är attraktivt och har de redskap som krävs för att möta framtidens utmaningar.

Det är också historiskt och krävande av den orsaken att den lag som nu ska tas fram ska vara hållbar, giltig och relevant under en lång tid framöver. Om vi tittar tillbaka i tiden så vet vi att en självstyrelselag ska gälla i 30 år framåt, från där vi är idag så ska den här lagen ha relevans ända fram till 2050. Det är en lång tid när internationalisering kommer att fortgå, integration kommer att fortgå och annan modernisering av teknik och annat i vår omvärld.

Det som vi nu diskuterar, och det som idag kräver en åländsk gemensam front och en gemensam enighet, är att det är ett systemskifte som ska komma till. Ett systemskifte som ska göra att initiativtagarna i det här parlamentet i framtiden, och också landskapsregeringarna, ska kunna få ett system som är förenklat, som går snabbare och som är mer flexibelt. Det ska inte vara som idag, att från att initiativet kommer till att i verkligheten ha fått en behörighet överförd så kanske momentet har försvunnit och viljan och intresset har falnat.

Det är mycket viktigt arbete som nu har gjorts. Jag är också mycket tacksam för all det jobb som kommittémedlemmarna i Ålandskommittén har gjort. Jag tycker att det var ytterst lyckosamt att det blev en sammansättning av en kommitté med parlamentariker från både riksdagen och Ålands lagting. Det betyder att man har tvingats att diskutera politiskt. Vad är det som vi vill åstadkomma gemensamt?  Hur ser de politiska ambitionerna ut? Ska det finnas en Ålands politik från finländsk sida? Ska man vilja någonting med landskapet Åland? Ska man känna stolthet över att det innanför republikens gränser finns en autonomi och för den ska vi sörja och den ska utvecklas så att den kan vara i paritet med andra autonomier runtom i Europa.

Regeringarnas roll i det här arbetet har varit lite speciellt. Såsom tidigare har nämnts var det viktigt att det i regeringsprogrammet för regeringen Katainen fanns en tydlig skrivning, ett uppdrag, för Finlands regering att ta tag i det här arbetet och att utveckla självstyrelselagen för Åland.

Efter den skrivningen kom sedan Alec Aaltokommittén och efter det kom den här gemensamma kommittén. Det var lyckosamt att uppdraget blev så välformulerat. Det gjordes i samverkan med landskapsregeringen och justitieministeriet. Det växte fram i en växelverkan däremellan. Det var också lyckosamt att man kunde få en ordförande som har båda parters förtroende och som är en respekterad person med lång politisk karriär bakom sig. Det gav kommittén både respekt och hög status, vilket jag tror att har varit mycket viktigt för hur arbetet har kunnat fortskrida.

Det här arbetet fortgår.  När nästa regering så småningom väljs, riksdagen går till val den 19 april, så kan det därefter bli förändringar i kommitténs sammansättning eftersom viljan är att riksdagsgrupperna ska vara representerade i kommittén. Vi får alltså vara beredda på det. Från landskapsregeringens sida har vi till Finlands regering, i samband med den aftonskolan som nyligen hölls, framfört vikten av att kommitténs arbete fortgår och att dess kontinuitet är så stor som möjligt. Vi betraktar det här arbetet som en läroprocess där medlemmarna i kommittén har nötts mot varandra under arbetets gång, åsikter har mött varandra och däremellan har man kommit med riktlinjerna och det som ligger till grund.

Det är viktigt att nästa regering och dess partier fortsättningsvis prioriterar det här arbetet och att kontinuiteten bland medlemmarna är så stor som möjligt.

Om man ska lyckas med ett systemskifte så måste man också samtidigt konstatera att struktur är en sak och kultur är en annan sak. I dagsläget vet vi att de gånger vi ifrån åländsk sida har kunnat vara lyckosamma i samarbete med riket så har vi haft en legal grund att stå på. Det är alltså viktigt att det fortsättningsvis finns lagar som gör det möjligt och reglerar det här umgänget mellan Åland och riket.

Som vi vet så är Ålands politik inte särskilt högt på agendan i Helsingfors av många förståeliga skäl. Det är ingenting som politikernas väljare kanske sätter så stort värde på. Däremot är det en hederssak att sköta Ålandsfrågorna.

Jag tycker att vi under den här mandatperioden på ett bra sätt har kunnat utveckla samarbetsformerna mellan regeringen och Ålands landskapsregering. Aftonskolan är återinförd och ett viktigt forum och plattform för den här dialogen. Det kommer att krävas mera av den typens mötesplatser i ett system som är byggt på mera förtroendefull dialog och på politisk förhandling än på legala principer som man nu har utgått ifrån.

Det är också viktigt att statsminister och justitieminister, i det här fallet också Ålandsminister, regelbundet kommer till Åland. Vi för de här diskussionerna. Det är bara på det sättet som vi kan uppnå konkreta politiska resultat.

När man talar om den här frågan kring Ålands vilja att utveckla sitt självstyrelsesystem så handlar det om att vi fortfarande vill vara ett landskap, inom republikens gränser, som kan bidra till landets framgångar och som är ekonomiskt gynnsamt. Jag tycker också att det är därför som man ska kräva och diskutera möjligheterna för Åland att utveckla självstyrelsen, behörigheterna, den ekonomiska självstyrelsen och dess instrument just i syfte att vi ska kunna värna vårt folks intressen och kunna ha de instrument som så långt in i framtiden känns relevanta att ha för att kunna fortsätta att behålla en god välfärd i landskapet.

Jag ser att det både inom sjöfart, turism, IT- och tjänstesektorn och inom många andra branscher kan finnas behov av att Åland och riket tillsammans kan utveckla en gemensam politik.

Av de utredningar som här har nämnts så tycker jag att man ska ta upp Bertil Roslins utredning från 2006. Den har vi haft nytta av många gånger. Vi har kunnat gå tillbaka och titta och visat på internationella jämförelser av Åland i relation till andra självstyrda regioner inom Europa. Av de 40-50 autonomier som finns i Europa är Åland den äldsta. Jag tror att det är någonting som man ytterligare kan framhålla och tala om som något som republiken ska vara stolt över och även att de första hundra åren snart har gått. Nu går vi in i nästa sekel av självstyrelsen och det kan med fördel innebära någonting nytt.

När man förnyar självstyrelsesystemet är det också viktigt med avräkningen och den ekonomiska sidan av ett politikområde. Det ska finnas ett klart system för hur den ekonomiska sidan ska skötas. Om det ska bli ett reellt politiskt instrument att överta behörigheter till Åland så måste det dels vara systemmässigt genomförbart inom en relativt kort tid och det måste också vara ekonomiskt gynnsamt, annars tror jag att realpolitiken kommer emot om det inte är tillräckligt attraktivt att kunna överta behörigheter.

Jag ser att kommittén har många stora öppna frågor framför sig. Det är ett otroligt viktigt arbete som nu fortfarande finns framför oss. Regeringen och landskapsregeringen bistår kommittén efter bästa förmåga med utredningsinsatser. Vi har kompetenta personer som nu bidrar i arbetet i både lagberedningsgruppen och i utredningsgruppen för finansiella frågor. Det här ställer också stora krav på landskapsförvaltningen som nu måste vara flexibel och göra omstruktureringar och omprioriteringar för att kunna genomföra sin andel av det här viktiga arbetet.

Från landskapsregeringens sida vill jag tacka medlemmarna i kommittén, likaså viceordförande Gunnar Jansson för är ett mycket konstruktivt och ett gott samarbete.  All lycka i den fortsatta processen!

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, talman! När det gäller den rullande processen som vi har haft nu i drygt 1 1/2 år vill jag också för alla kollegor som inte är med i Ålandskommittén intyga att både lantrådet och vicelantrådet har sannerligen bidraget till processens gång genom att visa en flitig närvaro vid våra interna möten. Vi har hållit ett tjugotal sådana möten under den här tiden. Jag uppskattar att lantrådet och vicelantrådet har satt tid till detta mitt i det verkställande arbetet.

Min frågeställning ansluter till det som lantrådet förklarade här om behovet av resurser. I och med att det i tidigare anföranden har sagts här idag att vi också borde ha resurser för att parallellt hålla på att utreda effekterna för skatteförvaltningen och beskattningens natur och sådant. Hur är lantrådets bedömning i ljuset av det, att vi skulle orka driva en parallell process i hopp om att en gång ha instrumentet i vår hand?

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Tack, ltl Jansson, det är en stor fråga. I dagsläget när det gäller de som nu går in i det här arbetet, både lagberedningsgruppen och utredningsgruppen för finansiella frågor, så kommer tiden att vara mycket knapp. Det är stora konsekvenser och konsekvensbedömningar som ska göras för att kunna se utfallet av alla de riktlinjer som kommittén nu har gett till uppdrag att ska utredas. Det finns nog en viss rädsla för hur vi ska klara upp det här och hur vi ska komma i mål på den ändå relativt korta tiden. Vi ska komma ihåg att kommitténs avslutande rapport ska vara klar i april 2017. Tiden går fort.

Är det så att man i utredningsgruppen och i presidiet ser verkligt väsentliga delar som inte inom de här grupperna går att utreda så är jag för min del beredd att titta på om det kan finnas resurser för det. Just nu ska vi inte hålla tillbaka av ekonomiska skäl tycker jag. Det är av stort intresse för Åland att få så bra relevant underlagsmaterial som det bara är möjligt.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, talman! Lantrådets sista besked här gläder mig därför att det var detta som skulle bli min avrundade replik, en förhoppning om att landskapsregeringen inte ska tveka om det behöver skjutas till extra resurser för det arbete som nu återstår. Det är oerhört kort tid vi har på oss de facto med tanke på vad som ska göras. Det borde inte få falla på att vi inte har personer eller resurser för arbetet. Jag kan mycket väl tänka mig att redan i anslutning till när man utreder det ekonomiska stödet, ett utökat politiskt handlingsutrymme för Åland, är att det redan där kommer att behövas en insats från vår sida.

Vi har ju ett statsmaskineri som plågas av en skuldsättning som får oss andra att baxna i förhållande till Ålands egen ekonomiska styrka. Vi måste förstå även den vardagen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Lantrådet uppehöll sig i sitt anförande mycket vid frågan om landskapsregeringens roll, växelverkan med lagtinget etc. Det är mycket väsentliga frågor.

För att lagtingets initiativmonopol till behörighetsöverföring ska fungera så krävs det en mycket välfungerande växelverkan och en acceptans hos befolkningen. Här tror jag att landskapsregeringen har en betydande informativ uppgift framför sig, dvs. att för Ålands folk berätta vad detta går ut på, hur man hanterar de här frågorna och vad det kan tänkas betyda in i framtiden. Med detta vill jag inte på något sätt frånta lagtinget och dess partier deras uppgifter. Jag tror att den här informativa delen är viktig för landskapsregeringen.

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Ja det är sant. Det är information som kräver en hel del pedagogik och kunskap för att föras fram på rätt sätt. Vi har ju inväntat kommitténs betänkande som kom för en månad sedan. Jag tror att vi måste fundera över en bra modell för hur man på ett modernt och bra sätt kan föra ut den här processens innehåll till ålänningarna så att det hela blir intressant och förståeligt att ta del av.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Man får kanske inte byta ämne mellan repliker men ibland brukar det tillåtas. Jag hoppas det tillåts nu.

Jag går till frågan om utredningsgruppens och lagberedningsgruppens sammansättning och förväntningar. Jag vill bara berätta att i presidiet har de personer som nominerats ett mycket högt anseende. Finansiella gruppen gjorde ett mycket gediget jobb under kommitténs framtagande av riktlinjerna. Lagberedningsgruppens medlemmar har ju följt med den här processen i olika egenskaper hela vägen. Det som lantrådet nämnde om tillgängliga resurser är så här långt väl i hamn. Här vill jag tillägga att det uttryckligen är sagt i gruppernas mandat att de ska använda utomstående expertis därför är det också bra att höra att landskapsregeringen är villig att i så fall bidra med sådan.

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Jag tror att vi kan återkomma till den frågan. Viktigast nu är att de här två arbetsgrupperna kommer igång med sitt arbete. Vi har också sagt att förvaltningen, till alla delar som de är experter inom olika områden, ska bistå båda gruppernas medlemmar. När det gäller den åländska sidan så har förvaltningen ett tydligt och klart uppdrag att vara med och medverka. Om man sedan utöver det här arbetet som presidiet nu har iscensatt ser behov av extern utredning, av någon expert på något internationellt område som kan vara till hjälp för utredningen, så måste i så fall en sådan diskussion initieras från kommittén och dess presidium, så kan vi återkomma.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Axel Jonsson

Tack, fru talman! Ålands framtid ska vara en fråga för Ålands folk. I Ålands framtid ingår givetvis den åländska självstyrelsen i allra högsta grad.

Vi åkte till Helsingfors med ett enigt mandat om att kommande generationer och generationer därpå ska få ta ansvar för samhällsutvecklingen i betydligt större grad än vad vi gör i dagsläget, åtminstone skulle man ha möjligheten att göra det.

Den självstyrelselag vi lever med i dagsläget är mer eller mindre jämngammal med mig. När det nya systemet börjar användas firar vi ungefär båda 30 år. Det gamla självstyrelsesystemet blir vad det blir, men jag hoppas åtminstone få leva vidare. Ur den aspekten känns det här projektet värt att kämpa lite extra för.

Det känns också värt att faktiskt stå upp för det som vi en gång enades om här i lagtinget eller åtminstone inom de åländska partierna om att vi behöver ha verktyg för att klara den framtida utvecklingen och de kommande samhällsutmaningarna som vi i dagsläget egentligen inte känner till vilka de är. Vi vet att det kommer att finnas utmaningar och vi har en känsla av vilken typ av instrument vi behöver för att klara av det här.

Därför hade vi också ganska höga ambitioner när vi gav oss iväg till Helsingfors. Gott så! Det fanns en verklighet bakom det här och en utveckling som vi bekymrade oss över.

För snart 30 år sedan, när den nuvarande självstyrelselagen skrevs, fanns redan då en ganska klar majoritet för ett övertagande av beskattningen. Den frågan har ältats många gånger sedan dess och utretts många gånger fram och tillbaka. Nå, vi misslyckades ju då trots att det fanns en majoritet för det här. Vi nöjde oss med det system där vi fritt fick fördela våra utgifter men inkomsterna styrs fortsättningsvis från Helsingfors.

Då får vi ställa oss frågan; ska vi verkligen vara beredda att låta ytterligare en generation vänta, att låta mina eventuella barn växa upp och få vänta på nästa försök att överta den här stora fråga som beskattningen är, vilket den här debatten tydligt har visat i dagsläget. Nej, för mig känns inte detta som ett alternativ. De skrivningar som finns i Ålandskommitténs betänkande kring den ekonomiska självstyrelsen är inte tillfredsställande för oss i Ålands Framtid. Alla vet vilka hjärtefrågor vi har och beskattningen är en av de absolut mest prioriterade frågorna för oss i Ålands Framtid. Det här är kanske heller ingenting som förvånar. Det är skönt att kunna ha den ideologin i botten i det här arbetet, veta vad vi kämpar för och var vi är beredda att dra vår gräns för vad vi kan acceptera i det här arbetet.

Det finns några sådana punkter i Ålandskommitténs arbete där vi har försökt vara konstruktiva och driva men vi har inte fått majoriteten i kommittén med oss. Så kanske det fungerar i en demokrati även om man får vara besviken över att vi inte har lyckats i det fallet.

Det har kommit många anklagelser om att vi i Ålands Framtid har spräckt den åländska enigheten, vi är illojala och att vårt agerande skulle vara en malört i bägaren. Det känns ju lite omotiverat med tanke på att vi de facto är det enda parti som står fast vid de grundläggande principerna i det som vi alla enades om att är vad Åland behöver i nästa självstyrelsesystem.

Jag är ung och har en vision om att Åland ska ha möjlighet att med egna beslut kunna utveckla sitt samhälle, utan att det ska kräva riksdagens inblandning när viktiga behörighetsområden ska överföras. Jag måste väl ändå få stå för det. Det ska inte krävas att jag ska avgå från kommittén och att jag inte ska ha något att tillföra i arbetet längre, det känns väldigt omotiverat och närmast sårande.

Vilket samhälle vill vi i Ålands Framtid ha, varför är det viktigt och vilka punkter är centrala? Var går vår gräns för vad vi kan tolerera i en förhandling av det här slaget? För det första och den absolut mest centrala punkten är just sättet för behörighetsöverföringar.

I Ålandskommitténs betänkande skriver man att förutom en självstyrelselag som räknar upp de områden som under överskådlig framtid ska förbli under riksdagens behörighetsområden så ska man anta en införande lag som räknar upp en A-lista och en B-lista. B-listan kommer fortsättningsvis att vara föremål för en riksdagsbehandling och en rikslag för att kunna överföras till Åland.

Vi i Ålands Framtid motsatte oss detta eftersom det inte fanns någon diskussion, inga principer och inga grunder för vilka områden det ska vara. Vi menar att det är en ganska svår diskussion för oss på Åland att vinna utan att vi har någonting som vägleder oss. Är beskattningen ett område som Åland ska kunna överta eller inte? Vad ska styra den här uppdelningen? Vi frågar efter och föreslår ett system där det skulle finnas principer för vilka de här områdena skulle vara. Vi lade faktiskt fram ett sådant enligt förslag från åländsk sida på decembermötet när den här frågan diskuterades. När man sedan valde att avvika från det förslaget då kunde vi från Ålands Framtids sida helt enkelt inte följa med majoriteten på det området.

Vi behöver skattebehörigheten för att kunna utveckla vår miljöpolitik och för att kunna stärka vår näringspolitik och hitta mera kreativa lösningar. När man då skriver att man ska utreda vilka beskattningsformer som eventuellt kunde överföras till Åland så har vi givetvis svårt att omfatta den skrivningen. Vi från Ålands Framtid lade fram ett förslag om att skattebehörigheten skulle överföras i princip enligt de principer som uppräknades för de andra behörighetsområdena, men inte ens det kunde man omfatta i kommittémajoriteten. Det betyder att vi vet ingenting om beskattningen idag och hur den eventuellt kunde överföras till vissa delar.

Tittar vi på EU-parlamentsplatsen så förväntar man sig också en utredning om Ålands inflytande i EU:s lagstiftande församlingar. Man kan ställa sig frågan vilket resultat man förväntar sig av den här typen av utredningar när man från finskt håll de facto har erkänt att vi har rätt i sak men man har inte den politiska viljan att ge oss en EU-parlamentsplats. Då frågar man sig lite snällt; vad man förväntar sig av en sådan utredning? 

För att lyfta perspektivet lite och faktiskt återgå till det som självstyrelsen ursprungligen handlade om, nämligen det svenska språket, så kan man också ställa sig frågan med fog; varför är det här projektet viktigt? För mig räcker det idag att öppna Hufvudstadsbladet och läsa följande svarta rubrik: ”Rysare” står det på det första huvuduppslaget. ”Riksdagen är delad till att gå vidare med ett försök att ersätta skolsvenska med ryska”. Det förväntas bli en ganska tight omröstning om man ska gå vidare med den här typen av försök. Vi vet sedan länge att det finns ett folkligt stöd för att göra skolsvenska frivillig, vilket flera opinionsundersökningar har visat. Däremot har det funnits ett motstånd i riksdagen, men nu ser vi att även i riksdagen finns det tendenser till att mjuka upp den här inställningen.

Varför är detta allvarligt? Är det inte naturligt att man ska kunna läsa ryska istället för svenska i skolorna i Finland? Om man avskaffar skolsvenskan så vet vi att det inte kommer att dröja länge före man ställer sig frågan; varför ska inte jag kunna söka en offentlig tjänst i Finland? Jag har genomgått grundskolan och den utbildning som krävs och ändå kan jag inte söka den här tjänsten. I dagsläget kan man ställa kravet på att man ska kunna svenska eftersom alla är tvungna att läsa svenska i skolan. Den dagen som det inte längre är obligatoriskt att läsa svenska i skolorna så kommer det helt klart att uppstå en sådan rörelse som ifrågasätter varför man ska särbehandla vissa personer till offentliga tjänster för att de kan svenska. Vi har redan idag stora utmaningar att rekrytera finskspråkiga till de offentliga myndigheterna.

Om vi inte lyckas med nästa generations självstyrelsesystem, att vi inte lyckas överta de behörighetsområden som ålänningarna faktiskt i sin dagliga vardag är så beroende av, så kommer vi att få leva med myndigheterna som blir alltmer finskspråkiga i riket. Det här är en av de absolut viktigaste utvecklingarna som nästa generations självstyrelsesystem ska hantera.

Sist och slutligen är det viktiga hur vi driver dessa frågor vidare. Dagens metoder med tjänstemannagrupper som ska utreda detaljer och konsekvenser liknar ganska långt processen förra gången. Man befann sig då på en ganska detaljrik nivå när man diskuterade de här frågorna.

Vi måste lyfta blicken och vi måste göra den här processen mer folklig. Därför har vi från Ålands Framtid lagt ett förslag på att hålla en folkomröstning i samband med höstens lagtingsval för att också skapa en betydligt mera folklig debatt. Vi ska ta information från dem som vi annars inspireras av nämligen Grönland, Färöarna och i viss mån Skottland för att göra någonting konstruktivt av dagens situation. Vi måste få till den folkliga debatt som vi alla här i debatten mer eller mindre efterfrågar. Tack, fru talman.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, fru talman! Jag tycker att det är på tiden nu att ltl Axel Jonsson klargör en sak. Han talade om att vi i lagtinget en gång enats om någonting när det gäller självstyrelselagsrevisionen. Vilket beslut är det frågan om? Var och när har vi i lagtinget kommit överens om det? Det är någonting som vi är enade om och att vi har ett enigt mandat säger ltl Axel Jonsson. 

I sin reservation talar ltl Axel Jonsson om de åländska partiernas enhälliga begäran. Vad är det för någonting? Vad är det som avses? Vilket politiskt beslut är det?

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag tror att det framgår för den som läser reservationen att det handlar om Gunnar Janssonkommittén och det som vi enades om där. Jag tror att ltl Sundback själv var med i den kommittén och deltog i arbetet, så hon torde mycket väl känna till vad som står där.

Ltl Barbro Sundback, replik

Ålands Framtid tror tydligen att Ålandskommitténs uppdrag var att verkställa Gunnar Janssonkommitténs betänkande. Då borde inte Ålands Framtid ha gått med i Ålandskommittén för det är inte uppdraget. Uppdraget är att beakta både Alec Aaltokommitténs och Gunnar Janssonkommitténs betänkande. Ålands Framtid har suttit i fel kommitté, fel Ålandskommitté.

Att hävda att man bara delvis tar hänsyn till kommittén, de bitar som man själv vill, det är ju jätte illojalt och sedan går man ut och säger att de andra kompromissar för mycket.

Kontentan skulle vara att avgå eftersom den här kommittén fortfarande kommer att beakta Alec Aaltokommitténs åsikter.

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag tycker att ltl Sundback ska lyssna på vad hon själv läste upp: ”I kommitténs mandat ingår att beakta de båda kommittérapporterna.” Det är vi i Ålands Framtid givetvis medvetna om, men det innebär inte att vi måste omfatta vad som står i Alec Aaltokommitténs rapport. Det är en betydlig skillnad på att beakta och att omfatta. Vi menar att vi har ett mandat från det åländska folket när samtliga partier i den här salen har enats om vilket system vi behöver för att klara samhällsutvecklingen. Om vi inte kan stå fast vid de principerna, vad ska vi då stå fast vid? Det blir en omöjlig förhandling om vi inte vet var vi från åländsk sida ska sätta gränsen. Det måste vi inse.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Ålands Framtid målar upp en hotbild om det svenska språket och att det är en orsak till att man ifrån Ålands Framtid inte har velat vara delaktig i det här betänkandet. Ålands Framtid lyfter fram att svenskan inte kommer att vara obligatorisk längre och att det är mycket nära en omröstning om detta.

Jag vill påminna Ålands Framtid om att det här betänkandet visar åt Ålands folk, men också åt det finska folket, att man enhälligt från Finlands sida går in för att stärka självstyrelsen på det här sättet. De är medvetna om att svenska språkets ställning är mycket viktig för Åland och för Ålands utveckling. Finland har ju de facto två nationalspråk. Varför vill man måla upp den här hotbilden?

Ltl Axel Jonsson, replik

Hotbild och hotbild, i dagens Hufvudstadsblad kan man läsa att det kommer att bli en ganska jämn omröstning om den här frågan i riksdagen. Det var åtminstone Hufvudstadsbladets bedömning. Sedan kan jag inte gå i god för att den bedömningen är riktig eller inte. Jag tycker åtminstone att det är en intressant debatt. Det är intressant att se den här typen av initiativ och att det faktiskt finns den här typen av folkligt stöd för att göra skolsvenska frivillig. Man kan bara titta på de opinionsmätningarna som har gjorts i Finland angående den här frågan. Sedan kan man kalla det hotbild om man vill, det är givetvis upp till var och en. Nog är det ju en utmaning för det svenskspråkiga Åland, det måste väl ändå ltl Kemetter och jag vara överens om.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Finland har två nationalspråk och det har alla partier lyft fram, förutom eventuellt sannfinländarna, och man har klart och tydligt sagt att man vill ha kvar två språk i Finland. Man vill inte göra svenskan frivillig, utan svenskan ska vara ett obligatoriskt språk. Debatten i Hufvudstadsbladet handlar egentligen om typisk journalistik. Visst kan man göra språkfrågan till så som vi har när det gäller religionsfrågor, sexuella frågor eller andra frågor, alltså till en samvetsfråga. Ska språket vara en samvetsfråga? Det är endast om talmannen och talmansdelegationen går med på att det blir en samvetsfråga som det eventuellt skulle kunna bli en omröstning. Hittills känner jag inte till att man skulle ha gjort detta till en samvetsfråga. Man har hållit fast vid att svenskan ska behållas som ett obligatoriskt språk, precis som man tidigare har förhandlat.

Ltl Axel Jonsson, replik

Vi vet redan att det är ett centerförslag som har behandlats och som förmodligen kommer att föras till omröstning också i riksdagen. Vi kan förmodligen tänka oss att också sannfinländarna stöder det eftersom de har stött medborgarinitiativet om att slopa skolsvenskan helt. Förslaget handlar faktiskt om att ersätta skolsvenskan med ryska på vissa områden och göra försök med det. Det är en oroväckande utveckling, det måste vi väl hålla med om. Jag tycker att i synnerhet ltl Sara Kemetter som kandiderar för riksdagen, och har sikte på att sätta sig i den församlingen, borde sätta sig in i den här frågan och faktiskt studera vad det är man diskuterar och hur stödet för den utvecklingen ser ut i den finska riksdagen i dagsläget. Nog är det ju en stor utmaning för det svenskspråkiga Åland, annat kan man knappast konstatera.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, talman! Personligen vet jag inte riktigt vad som är värst; ltl Jonssons uppträdande vid presskonferensen den 28 januari eller den politiska synen och förslaget om en folkomröstning. Detta i ett läge där vi inte vet resultatet av den process som vi är inne i och där vi inte heller vet om vi skulle ha en legal grund för att ordna en sådan folkomröstning. Det är ett läge där vi själva inte ens har något juridiskt underlag.

För att få Gunnar Janssonkommittén från 2010 som en bas för en folkomröstning så skulle det krävas hel del insatser av detta parlament och där står ju ltl Jonsson ensam.

Ltl Jonssons sätt att se på det är att vi alla här skulle ha reserverat oss på alla de här punkterna. Vilken fortsättning i den här processen skulle det ha lett till, om det enda vi hade fått var avslut på punkt efter punkt?

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Axel Jonsson, replik

Det är ganska naivt att tänka sig att vi skulle ha reserverat oss och sedan åkt därifrån. Nog skulle vi ha fortsatt diskussionerna om vi kunde ha behållit den åländska enigheten kring de här viktiga frågorna. Knappast skulle kommittén ha överlämnat ett delbetänkande där man säger vad vi tycker. På vissa punkter har man förvisso gjort det, det ska erkännas, men nog måste ltl Harry Jansson vara överens med mig om att om vi kunde ha behållit den åländska enigheten så hade vi kunnat driva de här frågorna vidare istället för att som nu kompromissa på ganska centrala punkter i det här betänkandet.

Ltl Harry Jansson, replik

När jag tittar på ltl Jonssons kritik av majoritetens slutsatser och riktlinjer så ser jag bara sådana frågeställningar där vi har öppningar för fortsättning. Det är därför som ledamotens insatser i kommittén var lite förödande. Vi vet att nu är det upp till oss själva här hemma på Åland att göra någonting av det här. På de punkter där vi inte är riktigt framgångsrika så är vi inte heller riktigt eniga här hemma, om vi tar detta med hembygdsrätten. Vi hörde ltl Sundback kommentera den saken. Vi måste ju vara oerhört nöjda med vad vi har åstadkommit.

Jag ser det hela som ett sätt för Ålands Framtid att inte ta ansvar för en viktig åländsk historisk insats, på samma sätt som man avstår från att kandidera till riksdagsvalet. Nu om någonsin hade det varit passligt att testa teserna, som ledamoten har, inför det åländska folket.

Ltl Axel Jonsson, replik

Plötsligt blir man kritiserad för att man inte utmanar i ett val. Det är en märklig politisk debatt vi har här.

Ltl Jansson lyfte upp folkomröstningen och problematiseringen kring den. Ltl Jansson lyfter ofta fram det färiska och grönländska exemplet. Knappast hade Grönland en legal grund att genomföra en folkomröstning, men det danska folketinget lovade att respektera folkomröstningen vilket de också gjorde och de gav Grönland mer eller mindre de 30 punkter som man 2008 begärde för att utveckla sin självstyrelse. Borde vi inte försöka lära oss av hur andra gör även i de fallen? Vi borde lära oss hur man kommer vidare i den här typen av processer och inte titta enkelspårigt på utvecklingen och göra som vi alltid har gjort.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Sara Kemetter

Tack, fru talman! Jag vill rikta ett stort tack till kommittén och alla kommitténs medlemmar och deras ordförande för det här stora framsteget.

Vi har nu verkligen ökat den politiska dialogen, det visar det här arbetet, och minskat det juridiska. Nu har politikerna på ett helt annat sätt blivit hörda.

Ni har lyckats få igenom residualprincipen, ett enklare system. Det här är en otroligt stor framgång och det tackar jag och mitt parti ni som verkligen har arbetat för det här.

Dock är flera dörrar öppna, bland annat har vi beskattningsbehörigheten som man inte har kunnat enas kring riktigt. Man vill efter ytterligare utredningar diskutera vidare.

När det gäller en åländsk EU-plats, som vi fortsättningsvis ska kämpa för, ska man åtminstone börja utreda. Även finskt medborgarskap för hembygdsrätten ska utredas. Det är jättebra att man har kunnat lämna så här viktiga dörrar öppna just därför att det finns så mycket att diskutera.

I politiken och när skickliga politiker förhandlar så inser man när man ska vänta och när tiden är rätt för att ta upp förhandlingar på nytt och det har ni förstått. Istället för att stänga dörrar har ni kunnat lämna dem öppna och därmed också skapat en öppning för att utveckla de här frågorna.

Jag anser att det är imponerande att ni har lyckats få ett enhälligt godkännande från rikets sida. Det är ett mycket starkt arbete.

Det är tråkigt att vi från Åland inte har kunnat visa samma enighet.

Mycket har sagts under debatten. Jag skulle vilja diskutera en punkt lite djupare.

Före jag gå in på den punkten så har jag n kort kommentar till ltl Axel Jonsson. En av mina största valfrågor i riksdagsvalet är just svenska språkets ställning. Jag är faktiskt mycket väl insatt och känner väl till den problematik som finns på rikets sida. Glädjande är att nuvarande regeringspartier enhälligt har sagt att om man ska rösta i den frågan så ska man vara partilojal och partipiskan viner ganska hårt på rikets sida. Vi hoppas att svenskan inte ska bli ifrågasatt. Det är bara om man gör den till en samvetsfråga som det finns en risk att man eventuellt kunde ha en öppning kring prövoområden. Vi ska hoppas att det inte går så för Ålands och svenska språkets ställning i riket.

Tillbaka till det som jag vill lyfta fram, punkt 11.5, befrielse från värnplikten.

Värnplikten är alltid ett kontroversiellt ärende att diskutera. Som vi fick höra i tidigare anföranden så är det verkligen någonting som intresserar det finska folket. Jag som kommer från riket får varje sommar höra hur det har varit i armén när mina bröder och alla jämför hur många minuter de har kvar ifall ryssarna attackerar. Det första som diskuteras är; ”jag har tre minuter före jag dör och han har två minuter”. Det är ett ärende som tydligen finns här nära inpå.

Som ni alla känner till så är varje finsk medborgare enligt Finlands grundlag skyldig att delta i fosterlandets försvar eller att bistå försvaret på det sätt som bestäms i lagen.

Vi är befriade enligt självstyrelselagen. Personer som har hembygdsrätt och som har flyttat till landskapet innan de har fyllt 12 år är befriade från värnplikt. Det här är ett jätteintressant resonemang. Varför är vi befriade? Det finns olika argument.

Här i utredningen kommer det fram att kommandospråket är finska även i svenskspråkiga truppförband och därför har man ansett att ålänningarna ska vara befriade. Det har inte haft samband med Ålands demilitariserade och neutraliserade status. Men det är lite osäkert. Mina kollegor och ni som har arbetat i kommittén har sett detta och lyckats få in otroligt bra skrivningar, enligt mig.

Under riksdagskampanjen tillbringar jag mycket tid tillsammans med vår riksdagsledamot Elisabeth Nauclér. På det sättet får jag mycket information om vad som händer i riksdagen i Finland och hur diskussionerna går där.

Idag förs det förhandlingar mellan Finland och Sverige om ett gemensamt samarbete inom försvaret. Man kan fråga sig varför vår försvarsminister Carl Haglund nu så kraftigt driver det här samarbetet? Under diskussioner med rikskollegorna så har det kommit ett nytt argument som jag inte själv har tänkt på. Man lyfter fram det ekonomiska och man lyfter fram samarbete. Men, vår finansminister kan, och det här är min personliga åsikt, också vilja ha samarbete just för att stärka svenska språkets ställning i Finland i armen. Om man jobbar inom armén kommer status att bli att man ska kunna svenska. Man kan göra karriär om man kan svenska i och med att samarbetet med Sverige kommer att bli starkare. Det är eventuellt ett sätt att garantera att vi fortsättningsvis har svenskspråkig militärtjänstgöring och en egen bas för det.

Hur går det då? Vilket ska kommandospråket vara i det här samarbetet? Jag tänkte först att det är klart att om Finland samarbetar med Sverige så kan inte kommandospråket vara finska. Ska kommandospråket vara engelska? Ska kommandospråket vara finska? Vad ska det vara? Det logiska i ett tvåspråkigt land är att man tillsammans med Sverige har ett kommandospråk på svenska. Då faller argumentet att ålänningarna inte ska behöva fullgöra sin värnplikt om man plötsligt godkänner att militären också ger kommando på svenska. Därför anser jag att ni har varit steget före och ni har sett det här. Ni har också kunnat hitta nya argument för att ålänningarna inte ska behöva fullgöra värnplikt med att lyfta fram Ålands demilitariserade och neutraliserade status som ett argument. Ni lyfter också fram att det inte längre är befogat och ändamålsenligt att självstyrelselagen ska ha bestämmelser om tjänstgöring som ersätter militärtjänstgöring. Ni lyfter även fram att andra uppgifter som gäller säkerhetsfrågor vid bemärkelse utreds separat av riket och landskapet, såsom det har framgått ur den nya policy som lagtinget har antagit, policyn för Ålands demilitarisering och neutralisering. Det här tyckte jag att var supersmart och jätteimponerande. Ett stort tack till er. Tack för det arbetet ni gör!

Arbetet är inte slut. Den politiska kommittén ska bestå av samma personer fram till 2017 och det ska även vara samma presidium, vilket ger kontinuitet. Jag är tacksam över den här debatten idag. Det har varit mycket intressant. Tack.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Jag håller mig till avsnitt 11.5. Återgivningen från kollegan Sara Kemetter var kompetent och bra.

Jag vill ändå sätta det i ett litet historiskt perspektiv, att frågan har gått framåt. Under förra processen med att förnya självstyrelselagen var det mer eller mindre förbjudet att överhuvudtaget diskutera värnpliktsfrågor. Det var en allmän hållning att 12 § ska förbli som den förbli, den ska inte ifrågasättas.

Jag vill bara beskriva att utvecklingen har gått framåt när man nu då i nästa generations självstyrelse har en sådan här avslappnad och konstruktiv hållning till den. Det här är inte slutet på diskussionen. Diskussionen går vidare. Det är därför som riktlinje nummer tre, under 11.5, syftar just till det som kommer att ske framöver. Försvars- och säkerhetspolitiska frågor i vid bemärkelse ska hanteras av parterna gemensamt osv. Det här är också ett försök till att bereda sig inför framtida utmaningar.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, herr talman! Tack ltl Gunnar Jansson för den här diskussionen. Vi vill politiskt gärna lyfta fram Åland som fredens öar. Vi har lyft fram de här diskussionerna i demilitariserings- och neutraliseringspolicyn. Jag är glad att man utgår ifrån det dokumentet när man diskuterar vidare. Värnplikten har alltid varit en känslig fråga. Jag tror inte att det bara har med kommandospråket att göra. Om man ser på andra autonoma områden så kanske det inte är i moderlandets intresse att träna in de autonoma pojkarna och flickorna i militärtjänstgöring. Det är kanske bättre om man är ett neutralt område där man inte har den här kunskapen. Det är en intressant debatt, vi skulle gärna fördjupa oss ytterligare i den.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Jag kan tillägga att den här diskussionen i kommittén också har påverkats av den omständigheten att ålänningarna gör civiltjänstgöring med stort intresse under en ordning som fungerar hyfsat väl. Frågan behandlas i en mera avslappnad atmosfär och därför tror jag att det har varit möjligt för kommittén att komma vidare. Naturligtvis ska vi vara helt på det klara med att de geopolitiska förhållandena omkring oss har hela tiden varit med i diskussionen. Det är nu de här riktlinjerna som vi har stannat för. Jag säker på att diskussionen fortsätter.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, herr talman! Vår situation som vi har i världen och också här i Europa med hoten från Ryssland och diskussionerna kring Nato så tycker jag att de här skrivningarna som ni har lyckats få in i det fortsatta arbetet absolut är briljanta. Trots att Finland skulle besluta att höra till Nato eller om det skulle ske olika förändringar i det politiska läget så värnar man ändå om Ålands demilitariserade och neutraliserade status på ett alldeles optimalt sätt. Ett stort tack!

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Johan Ehn

Det är inte alla dagar som man har möjlighet att stå i den här talarstolen och diskutera frågor av den här digniteten om man ser det ur ett historiskt perspektiv. Det känns väldigt bra att på ett avgörande sätt få vara med och forma framtiden för den åländska utvecklingen.

Jag vill från moderat samlings sida rikta mitt stora tack till samtliga inblandade i det här arbetet, såväl de som finns här på hemmaplan och har dragit sitt strå till stacken, men också de som finns i Helsingfors. Tillsammans har de bildat ett team som visar sig kunna bli väldigt vinnande.

Vi är naturligtvis inte framme vid målsnöret ännu. Nu när vi mäter någon slags mellantid så ser de ut som att det här kommer att kunna gå riktigt bra. Jag instämmer i det som har sagts här. De har gjort ett skickligt arbete, framförallt kommitténs presidium, men också hela kommittén har lyckats få fram ett delbetänkande som dels lägger fram en god grund för att nå konkreta framgångar och dels redan nu visar på att man är överens om lösningar som leder fram till konkret stärkande av självstyrelsen.

Det som jag och mitt parti befarade mest var att vi skulle hamna i en situation där den åländska delegationen blev i ett läge där dörrarna skulle vara låsta och stängda och vi skulle nu tvingas sitta här och diskutera vad alternativen är.

Nu har man i kommittén lyckats med det goda arbetet att man levererar en del svar men framförallt att man lämnar dörrar som inte är stängda utan som ger möjligheten att förhandla vidare.

Jag vill för min del också betona vikten att vi inte i ett för tidigt skede delar upp oss i vi och dem. I det skede när man börjar föra ett resonemang om vi och dem, då börjar det växa upp murar och det börjar grävas skyttegravar. Det finns aldrig en förhandling som ger ett lyckat resultat om man har grävt ner sig för långt i skyttegravarna. Den relativa enighet som finns bådar gott för det framtida arbetet. Därmed inte sagt att det finns massor kvar att göra. Som det har sagts i den här debatten och som man kan läsa så finns det många svåra frågor kvar att lösa. Den ekonomiska självstyrelsen är en av de viktiga frågorna som kommer att bli svår att föra på ett sådant sätt att vi kan fortsätta en diskussion där vi känner att det här kan vi vara nöjda med. Eftersom man har lagt grunderna för att kunna föra det här resonemanget vidare så tror jag att det här är någonting som är viktigt.

För moderat samlings del har vi deltagit aktivt i det här arbetet och vi kommer att fortsätta att göra det. En av de viktiga sakerna när det gäller det fortsatta arbetet är naturligtvis det arbete som ska göras i kommittén.

Ltl Gunnar Jansson nämnde arbetet med att diskutera med systerpartierna som man har på rikssidan. Det kommer vi att ta på största allvar och föra diskussionerna via våra kontakter som vi har. Detta för att kunna fortsätta att hålla diskussioner på den här positiva sidan.

Hemmaplanen är viktig. Jag tror att det är av synnerlig vikt att vi som partier nu verkligen engagerar oss i de här frågorna. Vi ska se till att vi tar upp stafettpinnen, diskutera med våra medlemmar och se till att vi skapar tillfällen där vi kan förklara för människorna runt om på Åland hur vi egentligen resonerar i den här salen. Många gånger när man lyssnar till det som sägs i den här debatten så tror jag att det kan vara svårt att hänga med ute i det åländska samhället. Debatten är ganska icke konkret. Vi befinner oss i ett läge där vi diskuterar system för hur vi ska göra saker och ting. Jag hoppas på att vi både tillsammans och enskilt från partiernas sida ska kunna göra en hel del här.

Sammanfattningsvis vill jag säga att styrkan i den här processen som vi har haft hittills är att det har funnits en vilja till förändring från alla sidor.

Väldigt väsentligt i det här sammanhanget är att kommittén har lyckats med att få viljan till förändring skriven i skrift. Samtliga parter, vi som finns här hemma och de som finns Helsingfors, har förbundit sig att ta utvecklingsarbetet vidare.

Tillsammans kan alla vi, som vill fortsätta att styra den här självstyrelseskutan in en ny hamn, fatta ratten och styra efter den av kommittén utlagda kuren. Tack, herr talman.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Det var ett samarbetsinriktat anförande minister Ehn, tack för det.

Skutan drivs framåt av en kommitté som har ett gemensamt, där kursen är hyfsat väl utstakad. Det ska inte finnas några vi och dem ombord. Vid presidiets första möte i september 2013 bestämde vi från allra första början att det inte ska finnas något sådant, om det uppstår tendenser till det ska presidiet mana kommittén att hålla sig till kursen med de instrument som finns ombord.

Den andra hållpunkten, där vi var nära att gå på grund, var i oktober i fjol då ordförande Halonen meddelade att hon vill upplysa kommittén om att ett nollförslag är inget förslag. Det var inte stor risk för att det skulle bli ett nollförslag men igen ett sätt att staka ut kursen. Så här går det till.

Minister Johan Ehn, replik

Herr talman! Det är betryggande att höra det som ltl Jansson beskriver kring samarbetet i kommittén. Det som är viktigt för oss på hemmaplan är att vi på alla sätt via våra partier, de positioner vi innehar i landskapsregeringen eller lagtinget, är med och understöder arbetet och ser till att vi tillsammans tar oss förbi de ganska många grund som finns på vägen. Trots att vi har en väl utlagd kurs kommer det att finnas saker som dyker upp. Jag har fullt förtroende för det arbete som har inletts och som nu kommer att fortsätta. Än en gång ett stort tack till kommittén för det väl utförda arbetet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Katrin Sjögren

Talman! Jag har följt Ålandskommitténs arbete med intresse och tycker att jag är välinformerad. Lagtingsledamot och viceordförande Gunnar Jansson tillhör min lagtingsgrupp och det gör också vtm Viveka Eriksson.

Jag vill tacka för delbetänkandet. Många har sagt lovord till kommittémedlemmarna och på alla sätt berömt det arbetet. Jag vill tacka för delbetänkandet för det är mycket informativt, pedagogiskt och lättläst. Många kommer att ha nytta av det om man läser statskunskap eller minoritetslösningar för det är väldigt pedagogiskt och bra.

Mitt anförande vill jag hänga upp på två teser; ur ett externt och ett intern perspektiv, ett riksperspektiv och ett åländskt perspektiv.

För det första, har självstyrelsen någon relevans för andra än för oss ålänningar, för riket och dess befolkning?

För det andra, det som har påpekats under debatten är att självstyrelsereformen inte får bli ett elitprojekt som inte är folkligt förankrat.

Har vi något att säga? Visst har vi det. Det har vi genom att själva vara ett exempel på en god i minoritetslösning genom Ålandsexemplet. Dessutom finns det frågor som intresserar ålänningarna. Skattebehörigheten och den ekonomiska politiken kanske inte är det absolut allra mest intressanta.

Det som ytterst får ett samhälle att hänga ihop handlar om värderingar. Tillhör man en minoritet både genom språk, kultur och geografi har man definitivt något att säga om konfliktlösningar, hållbarhet och att stora strukturer har något att lära av små.

Låt mig ta några viktiga, relevanta och ganska aktuella exempel där vi här på Åland haft politisk vilja men inte behörighet.

I mars 2011 väckte lagtinget, som en parlamentarisk helhet, ett initiativ i enlighet med självstyrelselagen i ett ärende som hör till rikets lagstiftningsbehörighet. Lagtinget ville ha en översyn av sexualbrottslagstiftningen så att den bättre motsvarar den allmänna rättsuppfattningen. Översynen skulle innefatta samråd, införande av nya brott som ofredande och sexuellt ofredande, en översyn av straffskalorna samt en översyn av åtalsrätten. Där fick vi back.

Stora delar av lagstiftningen som berör barn, ungas samt familjens rättigheter är inte heller vår behörighet. Föräldraledigheten kunde med fördel förlängas och delas enligt isländsk modell. Jämnare uttag av föräldraledigheten skulle alla vinna på, mammor, pappor och barn. Kostnaderna för föräldraledigheten borde fördelas lika på arbetsgivarna. De stödsystem som finns borde utformas så att man kunde dela på föräldraskapet vid t.ex. en separation.

Ett färskt exempel är bostadsbidraget som inte tar i beaktande pappor, med små inkomster, som har delad vårdnad. Trots att många barn bor varannan vecka hos mamma och varannan vecka hos pappa tillåter inte heller lagstiftningen att man har två hemadresser, vilket också försvårar. Där har man kommit väsentligt längre i Sverige.

Det finns många områden som jag tror att ligger ålänningarna nära och varmt om hjärtat och möjlighet att driva när vi har den stora reformen på plats. Vi ska förstås inte lägga oss flata nu heller utan kan driva det genom riksdagsledamoten och genom parlamentet som sådant och i våra kontakter till systerpartierna på rikssidan.

Jag håller med lantrådet, visst hör man historiens vingslag idag. Nu ska vi se hur långt vingarna bär.

Ltl Axel Jonsson, replik

Tack, herr talman! Det var ett intressant och viktigt perspektiv som ltl Sjögren lyfte fram i debatten. Mycket kretsar kring ekonomi och skatter men det finns en hel del andra rättsområden också som inte får glömmas bort. De exempel ltl Sjögren lyfte fram är alldeles lysande.

 Vad gäller bostadsstödet kan vi faktisk själva ändra det eftersom den ligger på vårt behörighetsområde. Det finns typer av värderingsfrågor som vi har svårt att göra något åt, det som ligger på familjerättens område, t.ex. hade vi en debatt om könsneutrala äktenskap där fick vi den ändrad i Finland, det får vi vara glada över. Den typen av frågor borde vi på Åland, utifrån våra värderingar, kunna utforma lagstiftning och regelverk som motsvarar det.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Förstås inser jag realiteter. De exempel jag tog upp handlar om sociallagstiftning, mantalsskrivningsställe och det handlar om stora komplexa områden. Likväl måste det här analyseras ur samma perspektiv som när man diskuterar ekonomiskt övertagande. Det finns aspekter att ta hänsyn till, kompetens i vårt självstyrelsesystem, ekonomi osv.

Ulla-Lena Lundberg sade en gång att Åland är ett mellansteg, det kan vara att förbjuda barnaga, samboskap och där är man först i Sverige sedan tar det ett steg över till Åland och sedan över till Finland. Det är intressanta värderingsfrågor som jag tror att många ålänningar är med på tåget.

Ltl Axel Jonsson, replik

Den uppfattningen delar jag också, det är en viktig debatt som inte förs ofta i lagtinget och som vi alla kunde bidra till att diskutera mera.

Den absolut viktigaste målsättningen med nya självstyrelsesystemet, när det uppstår en sådan diskussion i lagtinget, att det här regelverket är vi missnöjda med på finsk sida och man gör ett försök att ändra det, men inte lyckas. Då ska vi med ett enkelt lagtingsbeslut bestämma oss för att vi vill ha ett avvikande system på Åland för det här motsvarar inte befolkningens vilja och är på det sättet odemokratiskt. Flexibiliteten och möjligheten till den här typen av debatter, som vi kanske annars begränsar oss till på grund av att det ligger på fel behörighetslista, är det absolut viktigaste att komma ifrån i det nya självstyrelsesystemet. Det är bra att ltl Sjögren lyfte fram perspektivet, tack för det.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag håller med. Värderings- och ideologiska frågor är otroligt intressant. Politikerna går inte alltid först, det visar medborgarinitiativet om könsneutral äktenskapslagstiftning. Delvis är vissa finska politiker mer konservativa än sin egen befolkning. Jag vill också ha de här frågorna på banan. Får vi det i mål är vi ett steg närmare, samtidigt måste vi nyttja alla kanaler vi har i dagsläget för att få en mer relevant och liberal lagstiftning.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson

Tack, herr talman! Jag ber om ursäkt för att jag är förkyld och trött och inte så på hugget i debatten, men det är ändå en viktig fråga som man bör ta del i. Jag sade att jag skulle återkomma när det gäller överföring av behörighet och garantierna för det svenska språket.

18 § i nuvarande självstyrelselag säger vad som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet och 27 § säger vad som hör till rikets behörighet. Det finns två listor och det har ändå varit rätt komplicerat.

Om vi tittar på hur det är tänkt att det ska bli nu. Ser vi på förfarandet vid överföring av behörighet, som rubriken är under det här stycket, sägs det först att självstyrelselagen ska innehålla en förteckning över den lagstiftningsbehörighet som hör till riket de s.k. kärnområdena. Vidare sägs att resten, den s.k. residualen, hör till landskapet och det låter ju väldigt bra. Det är som Färöarnas lag. Tyvärr bär det lite i väg eftersom det framgår att Ålands självstyrelselag ska kompletteras med en lag om införande av självstyrelselagen. Den ska stiftas i vanlig lagstiftningsordning, men med lagtingets bifall. Införandelagen ska innehålla en förteckning över rikets kvarstående behörighet som inte hör till kärnområdet, där har vi redan lista nummer två. Denna förteckning innehåller en A och en Blista. Vi är alltså framme vid tre listor om jag förstår det rätt.

Vi har alltså tre listor, två olika lagar att jämföra med, tidigare en lag, två paragrafer. Rikets kärnområden, vilka kommer det sist och slutligen att bli? Det finns en lista med men det anges att den är preliminär. A-listan som kan överföras genom landskapslag och B-listans områden kan överföras genom samstämmiga beslut av lagtinget och riksdagen som fattas i vanlig lagstiftningsordning.

Rikets kärnområden, även om det är oklart, ser man av den preliminära listan att det är de verkligt tunga frågorna. B-listan, med ärenden som ska dras genom riksdagen, där tyder mycket på att vi återfinner övriga tunga frågor som t.ex. beskattningen.

Nog blev det ju enkelt och bra alltid. Ltl Gunnar Jansson sade att man skulle ha ett modernt, enkelt och smidigt system. Risken är väldigt stor att det som man skissar på här kan bli ännu mer komplicerat än det som vi haft hittills.

När det gäller punk 3, språkskydd och språkliga rättigheter, är det en rätt bra text, en korrekt beskrivning. Jag har inte varit med i kommittéarbetet, men jag kan tänka mig att formuleringarna säkert har varit en ögonöppnare för många av de finska ledamöterna, t.ex. andelen elever som läser finska på årskurs 9 har minskat från 77,1 procent år 2000 till 53,0 procent år 2014. Även formuleringen, ”något större missnöje med språkförhållandena på Åland föreligger inte bland den inflyttade befolkningen, de som flyttar till landskapet vill i regel lära sig svenska”. Den texten tycker jag att är bra.

Däremot när det gäller riktlinjerna för det fortsatta arbetet så sägs det först; ”huvudsyftet med självstyrelsen är att skydda det svenska språket, landskapets enspråkiga status är grundpelaren i självstyrelsesystemet”. Det är riktigt. Men riktlinjerna är lite vaga och i stort sätt en beskrivning av nuläget. Med beaktande av att Finland blir allt mer enspråkigt finskt kommer det inte att räcka på sikt. Min kollega Axel Jonsson nämnde ”rysare” som stod i Hufvudstadsbladet idag.

Jag ställde en fråga till den värderade ordförande Gunnar Jansson, när lagtinget fick information dagen efter betänkandet blev offentligt; vad gör vi den dag när det inte alls fungerar mera, dvs. den dagen man inte från finsk sida klarar av att upprätthålla kommunikationen på svenska? Den dagen är inte så långt borta, enligt mig. Det en sluten tillställning så jag får inte citera svaret utan ställer frågan igen; vad gör vi då?

På sidan 15 i Roger Janssonkommittén fanns en väldigt progressiv text med rubriken ”Uppfyllandet av garantierna för det svenska språket”. Där sades: ”Självstyrelsen inom Finland kan endast fungera om riket ger den fullständiga service på svenska som självstyrelselagen förutsätter. Alec Aalto gruppen noterar att behörighetsöverföringar inte kan ske enbart för att den språkliga servicen i riket inte fungerar. Kommittén framhåller att ett fortsatt bristfälligt uppfyllande av krav på språklig service enligt självstyrelselagens och Ålandsöverenskommelsens bokstav och anda är ett helt tillräckligt motiv för överföring av behörighet till landskapet.

Den språkliga servicen är kärnan i den internationella överenskommelsen om landskapets statstillhörighet och förutsätts fungera fullständigt. Om så inte är fallet förfaller hela grunden för autonomin och dess bindning till beslutet om statstillhörighet från juni 1921. Behörighetsöverföringar kan därför tillgripas om inte Finland uppfyller sina förpliktelser till denna del. Ett sådant undantagsförfarande motiveras av grunderna för autonomin. I annat fall bör frågan om uppfyllandet av garantierna för det svenska språket lyftas upp på ett internationellt plan”.

Jag vet hur mycket jag drev på när det gäller här texten och vi var alla i Roger Janssonkommittén eniga om det, ”om så inte är fallet förfaller hela grunden för autonomin och dess bindning till beslutet om statstillhörighet från juni 1921”. Det var en otroligt tuff formulering.

Ltl Gunnar Jansson sade att man skulle utreda vilket internationellt organ som kan utgöra klagoorgan framöver så den sista delen är kvar. Jag ställer frågan till ltl Harry Jansson, eftersom han begärde replik; förde man ett resonemang om det här? Klarar man inte servicen på svenska så finns inte grunden kvar för självstyrelsen och då finns inte heller den bindning till beslutet om statstillhörighet från juni 1921. Diskuterades de frågorna överhuvudtaget och i så fall hur uppfattades det? Tack.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, herr talman! Ltl Anders Eriksson och hans partibroder har flera gånger talat om att riksdagen ska rösta om språkfrågan och har antytt att det skulle vara aktuellt med att byta ut svenskan till ryska i vissa delar av landet. Det är inte så läget ligger till utan det är frågan om en kläm att utreda en sådan situation. Man blir mer och mer förundrad över hur Ålands Framtid för fram saker och ting. Det är inte trovärdigt att komma med sådana hot som inte är grundade på politiska realiteter. Det framgår också att det kan vara mycket knepigt med tanke på grundlagen. Syftet är tydligen inte att föra diskussion på fakta utan att komma med känslomässiga utspel och hotbilder om svenskans ställning i Finland.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Anders Eriksson, replik

Tack, herr talman! Jag tar inte alls illa upp om det uppfattas som känslomässigt, för det svenska språket är otroligt känslomässigt viktigt för mig. Jag känner till frågan ganska bra och har tidningen ligger på bordet. Jag vet mycket väl att det handlar om det medborgarinitiativ som väcktes och som inte fick en majoritet i utskottet, om det blir omröstning eller inte är oklart. Mycket pekar på att centern kommer att ställa sig bakom klämmen om att man ska kunna byta ut svenskan mot finskan i vissa områden. Om man klarar av det i förhållande till grundlagen är också synnerligen oklart, därför är klämmen formulerad så pass vitt som den är. Jag noterar jag att den ledande Finlandssvenska tidningen kallar detta för en rysare, medan ltl Barbro Sundback som vanligt rycker på axlarna när det gäller svenska språkets ställning i Finland.

Ltl Barbro Sundback, replik

När man diskuterar viktiga frågor är det bäst att man bygga debatten på fakta, inte på tidningsrubriker. Det står alldeles klart här att, ”regeringen ska utreda de lagliga grunderna för regionala försök med andra språkalternativ, där det andra inhemska inte skulle vara obligatoriskt”. Det är inte alls som Ålands Framtid framställer frågan. Dessutom har det funnits sådan lagstiftning redan, dvs. att man i de östliga kommunerna i Finland under en viss tid kunde välja ryska som alternativ till svenska, men ingen kommun valde det. Lokalt fanns inte opinionen utan det drevs populistiskt ungefär som Ålands Framtid gör nu.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag håller med ltl Sundback på en punkt; att vi ska diskutera viktiga frågor. Svenska språkets ställning för oss i Ålands Framtid är otroligt viktig. Ltl Sundback har en annan uppfattning om den frågan, jag kan respektera det (från salen hörs, fakta, fakta) jag kommer inte med några tillmälen utan konstaterar att även här ser vi olika på saker och ting.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, talman! Det är bra och angelägna frågeställningar som ltl Eriksson väcker. I synnerhet frågeställningen om huruvida Janssonkommitténs skrivningar skulle han påverkat Ålandskommitténs slutsatser säger jag sannerligen ja, de har haft stor betydelse. Läser man Alec Aaltogruppens påståenden i december 2012 i ljuset av Ålandskommitténs slutsatser har de tagit intryck av det mycket tydliga skrivningar som återfinns i Roger Janssonkommittén. Svar på ledamotens fråga är ja. Vi har under resans gång, i samband med Ålandskommitténs möten, mycket tydligt kritiserat Alec Aaltogruppens slutsatser och i synnerhet den språkliga barriären som man ville sätta, dvs. att brister i svenska inte skulle föranleda kompetensöverföring.

Ltl Anders Eriksson, replik

Min fråga bottnar i den tuffa formulering som fanns dvs. om språksituationen blir ännu värre och det är inte fungerar så förefaller hela grunden för autonomin och dess bindning till beslutet om statstillhörighet från juni 1921. Har man diskuterat den frågan så pass rakt på sak? Som jag sade i mitt anförande så tycker jag att texten under momentet är mycket bra, medan riktlinjerna inte kommer att vara till fyllest framöver. Jag har riktat frågan till ltl Gunnar Jansson, jag kan rikta den till vem som helst här i salen; den dagen det inte fungerar skrev vi i Roger Janssonkommittén att då förfaller grunden för statstillhörigheten men vad gör vi? Vi har ett svar på den frågan, men vad vill övriga partier göra?

Ltl Harry Jansson, replik

Bästa ltl Eriksson, majoriteten av kommittén utgår ifrån att vi ska lyckas skapa ett system där vi har legal grund för vårt krav på svenskspråkig service. Därför görs skrivningarna vad gäller svenska språkets ställning, kravet på att all kommunikation med Åland ska ske på svenska. Det betyder att vi skulle slippa eländet med finskspråkiga bilagor som ofta bifogas till bl.a. olika regeringsförslag. Alla regler, kollektivavtal etc. ska finnas i svensk språktext för att vara giltiga på Åland. Det är en stark markering. Här återstår det stora arbetet att lyckas formulera lagparagrafer som faktiskt binder, i synnerhet tjänstemännen inom olika ministerier som har med Åland att göra, att eftersläpningen inte får finnas bl.a. annat i fråga om kollektivavtalets översättning.

Ltl Anders Eriksson, replik

Tack, herr talman! Kollektivavtalen är ett av många, många problem som finns redan idag. Jag hör till dem som tror att problemen definitivt inte kommer att bli bättre utan tvärtom. Jag var med i Nordiska rådet 1991 till 1999 och alla finska topptjänstemän pratade svenska, utom en men han gjorde verkligen vad de kunde för att prata svenska. Idag pratar alla finska via simultantolkning. Den situationen hamnar vi också så småningom in i. Från Ålands Framtids sida, där tror jag att ledamoten Jansson och jag hade likartade åsikter för ett antal år sedan, accepterar inte att vi inte kan sköta kommunikationen med Finland på svenska då måste vi helt enkelt gå vår egen väg.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Begärs ordet?

Ltl Gunnar Jansson

Tack, talman! Några avslutande iakttagelser från min sida. Jag ska inte ens försöka besvara den typ av frågor som har kommit upp, de är alla väsentliga. Diskussionerna fortsätter i självstyrelsepolitiska nämnden vars medlemmar jag föreställer mig att kommer att läsa stenogrammet mycket noggrant, det kommer åtminstone jag att göra. Kanske vi kunde få en sammanfattning av inlägg, det får vi se.

Vi har diskuterat principer, riktlinjer och utredningsuppdrag utifrån dessa 81 riktlinjer i Ålandskommitténs delbetänkande. Det är på plats att fokus har legat på principerna. I presentationen lyfte jag fram de två som jag anser vara de viktigaste. Den ena är, med rätta och har varit föremål för diskussion här, stärkande av svenska språkets ställning på Åland. Inte på Åland för Ålands skull utan på grund av Åland i den miljö där i vi befinner oss och mot bakgrunden av syftet med självstyrelsen.

Syftet med självstyrelsen är att Åland är och ska förbli svenskspråkigt. Det här gäller naturligtvis mest inom den offentliga förvaltningen och utbildningen. Landskapet Ålands svenskspråkliga status, som ett enspråkigt svenskt område, ska genomsyra hela självstyrelsesystemet och tänket där i.

Anders Erikssons frågor är väsentliga. Det är naturligt att jag tog upp dem från synpunkten av våra tidigare diskussioner i Roger Janssonkommittén och i självstyrelsepolitiska nämnden, vad som händer om Finland inte en dag klarar av att uppfylla de förpliktelser som Finland i tiden ingick. Den diskussionen var så pass enskild att jag inte går in i detaljer. Jag konstaterar att riktlinjerna under kapitel tre tar hänsyn och har tagit hänsyn till en bakgrund av att språkförhållandena i republiken Finland kan undergå förändringar.

Den andra viktiga principen är residualprincipen. Debatten har väl fångat in syftet med den. Om man säger att det färiska systemet är residualt är det sant, men emellertid har det färiska systemet redan sina tre listor. Talar vi i termer av listor befinner vi oss i gott sällskap. Vi har suveränitetslistan i självstyrelselagen och vi har de två listorna med områden där övertagande kräver förhandling och listan med områden som övertas utan förhandling. Det är ganska snarlikt det system vi har inom den abstrakta residualen. När det gäller det konkreta där skiljer det sig, där ger jag naturligtvis debattörerna rätt.

Vårt självstyrelsesystem har varit annorlunda uppbyggt än det färiska. Därför har det inte varit politiskt möjligt att ta steget fullt ut att genomföra denna abstrakta residualprincip såsom vi diskuterade i Gunnar Janssonkommittén i tiden. Jag vill upplysa om att där var vi överens, Anders Eriksson var en mycket aktiv och bärande kraft i den kommittén, om att övertagande av behörighet kräver konsultationer. Vi använde den termen i det betänkandet, det förutsattes att det föregås av konsultationer.

De konkreta riktlinjerna finns där. Jag säger lite formalistiskt, men det är för mig en viktig princip i politiken, att om någon vill ändra på inriktningen i riktlinjerna ska det ske på samma sätt som de har tillkommit. Någon kan inte bara säga; ”jag inte godkänner det här som riktlinjer, jag tänker gå en annan väg”. Kommittén har gått in för riktlinjer och då är de gällande fram tills att det eventuellt ändras. Ändringen ske på samma sätt som de har tillkommit av kommittén och inte av någon annan. Det är en styrka i hela fortsättningen att riktlinjerna har en styrka som i de här sammanhangen kallas residukata, de har en formell kraft som man inte behandlar hur som helst. Av utredningsuppdragen är ekonomin den klart viktigaste men där har vi också riktlinjer. Det fanns ett skede i kommittén där ekonomin var inne i kärnområdena, kollegan Axel Jonsson. Det var inte kommitténs bedrift att göra så men kommitténs plikt att få bort dem därifrån. Den diskussionen har också funnits där. Det som är ytterst väsentligt för kommittén är att ekonomin är residual och ska så förbli. Vi får vänta oss diskussioner om förfarandet för överföring av skattebehörighetskompetens. Det är naturligt och jag nämnde det i presentationen att kommitténs mandat faktiskt innehåller uppdrag i den riktningen, dvs. åtgärder för att förhindra och vid behov undanröja det som kallas negativa effekter av skatteöverföring. Då är vi redan ganska långt ifrån det som Alec Aaltogruppen tänkte sig, dvs. överenskommelselagar i det här fallet riksdagen som kunde ha en ensidig rätt att upphäva en landskapslag ifall någon eller man kom till slutsatsen att tillämpningen av en sådan lag hade så stora negativa effekter att man behövde tillgripa sådana medel. Den typen av diskussioner har inte förts i presidiet och inte heller i kommittén.

Det har varit väsentligt och är det i fortsättningen att parlamentens autonomi respekteras. Ålands lagting representerar Ålands folk, Finlands riksdag representerar Finlands folk i vilken församling Åland har representation.

Jag håller med dem som ställt stora frågetecken till hur vi kommer vidare i kommittén med utredningen om internationell institution som hanterar klagomål. Där har vi en utmaning, kollegan Harry Jansson pekade på det och andra har gjort det, och naturligtvis är det så. Hembygdsrättsfrågan kommer att kunna skötas och hanteras enklare, men här får presidiet och kommittén också finna någon instans som kan vara behjälplig. Vi kan göra det i kommittén men då tar det en väldig tid. Det är bra om vi kan få ett underlagsmaterial om den här typen av folkrättslig förankring.

Bästa kollegor, herr talman, tack för en mycket god diskussion. Jag håller med om att man förnimmer historiens vingslag i diskussionerna och det ska fortsätta. Den stora utmaningen kommer att bli att få den folkliga acceptansen för projektet som det behöver. Kanske jag också får nämna det mest förbjudna, nämligen den situationen att Ålands lagting bedömer att här finns det behov, motiv för att initiera en process om övertagande av behörighet. Någon kan reagera på sådant sätt, t.ex. på Åland, att man ber riksorganen stoppa en sådan överföring. Då förlorar självstyrelsesystemet acceptans men eventuellt också legitimitet. Det är oerhört viktigt att allt som lagtinget företar sig har dessa två egenskaper; acceptans hos befolkningen, Ålands folk och legitimitet i sin procedur dvs. att folket ska kunna lita på att den viljan kommer till uttryck genom det förfarandet genom vad vi, som folkets representanter, här företar oss.

Herr talman! Diskussionen går vidare. Jag ser också fram emot den i självstyrelsepolitiska nämnden. Vi har deadline den 10 april, då förväntas yttranden komma in. Presidiet har tid efter påsk, när ordförande Halonen har kommit tillbaka från USA, att hantera yttranden och det kommer att vara många. Vi i presidiet behöver tillräckligt med tid för att strukturera upp och processa dem inför majmötet den 18 maj här i Mariehamn. Tack talman.

Talmannen

Diskussionen är avslutad.

Antecknas att ärendets behandling i självstyrelsepolitiska nämnden fortsätter på det sätt som nämndens viceordförande i plenum har anfört.

Första behandling

1        Produktionsstöd för el åren 2013-2015

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 6/2014-2015)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 3/2014-2015)

Ärendet avförs och upptas till behandling 11.03.2015.

Bordläggning

2        Framtidens skärgårdstrafiksystem

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 7/2014-2015)

Landskapsregeringens meddelande (M 6/2013-2014)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 16.03.2015. Godkänt.

För kännedom

3        Ålands delegation i Nordiska rådets berättelse för tiden 1.1–31.12.2014

Nordiska rådets berättelse (NRB 1/2014-2015)

Ärendet upptas till behandling vid plenum 16.03.2015.

Plenum slutar

Nästa plenum hålls 09.03.2015 klockan 13.00. Plenum är avslutat.

Originalfil