Plenum den 4 november 2009 kl. 13.00

 Ålands lagting

STENOGRAFISKT PROTOKOLL

 

 

 

 

 

 


Plenum den 4 november 2009 kl. 13.00

Plenum börjar. 2

Föredras. 2

1   Val av två representanter och ersättare för dem i Nordiska rådet för arbetsåret 2009-2010  (V 2/2009-2010)

Föredras. 2

2   Fyllnadsval av en medlem i finansutskottet för återstoden av mandatperioden 2007-2011 (V 3/2009-2010)

Föredras. 2

3   Fyllnadsval av en justeringsman för återstoden av mandatperioden 2007-2011 (V 4/2009-2010)

Föredras. 3

4   Fyllnadsval av en ersättare i lagutskottet för återstoden av mandatperioden 2007-2011 (V 5/2009-2010)

Föredras. 3

5   Fyllnadsval av en ersättare i självstyrelsepolitiska nämnden för återstoden av mandatperioden 2007-2011 (V 6/2009-2010)

Remiss. 3

6   Blankettlag om sammankomster

Landskapsregeringens framställning (FR 2/2009-2010) /Lu/

Första behandling efter bordläggning. 4

7   Upphävande av landskapslagen om landskapet Ålands jämställdhetsdelegation

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 7/2008-2009)

Landskapsregeringens framställning (FR 13/2008-2009)

Första behandling. 8

8   Landskapslagstiftning om pensionsskyddet för ledamöter av lagtinget och landskapsregeringen

Lagutskottets betänkande (LU 17/2008-2009)

Landskapsregeringens framställning (FR 19/2008-2009)

Första och enda behandling. 17

9   Förslag i syfte att säkerställa landskapets reservelkraftsförsörjning

Finansutskottets betänkande (FU 7/2008-2009)

Landskapsregeringens framställning (FR 20/2008-2009)

Första behandling. 38

10  Temporär höjning av kommunalskattesatsen för samfund

Näringsutskottets betänkande (NU 5/2008-2009)

Landskapsregeringens framställning (FR 23/2008-2009)

Enda behandling. 47

11  Hembygdsrätt till adoptivbarn

Landskapsregeringens svar (EF 25/2008-2009-s)

Lagtingsledamoten Fredrik Karlströms enkla fråga (EF 25/2008-2009)

För kännedom... 49

12  Godkännande av avtalet med Polen för att undvika dubbelbeskattning

Republikens presidents framställning (RP 1/2009-2010)

13  Godkännande av avtalen med Bermuda, Caymanöarna och Brittiska Jungfruöarna  om inkomstbeskattning

Republikens presidents framställning (RP 2/2009-2010)

14  Deltagande i religionsundervisning

Lagtingsledamoten Mika Nordbergs enkla fråga (EF 1/2009-2010)

15  Lagtingsledamöterna Fredrik Karlströms och Roger Slottes anhållan om befrielse från uppdrag som medlem respektive ersättare i utskott

Talmanskonferensens framställning (TMK 1/2009-2010)

Plenum slutar. 50

 

Plenum börjar

Närvaroregistrering. 29 ledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller lagtingsledamot Raija-Liisa Eklöw på grund av sjukdom. Lagtingsledamot Gun Carlson anhåller om befrielse från plenum den 9-11 november 2009 på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

Föredras

1      Val av två representanter och ersättare för dem i Nordiska rådet för arbetsåret 2009-2010  (V 2/2009-2010)

Enligt 2 § landskapslagen om Ålands representation i Nordiska rådet utser lagtinget inom sju dagar från lagtingets öppnande två av lagtingets ledamöter till medlemmar av Nordiska rådet. Samtidigt utses två personliga suppleanter för dem.

Inom föreskriven tid och i behörig ordning har till kansliet inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar följande namn:

Ordinarie medlemmen Raija-Liisa Eklöw med ersättaren Runar Karlsson.

Ordinarie medlemmen Fredrik Karlström med ersättaren Johan Ehn.

Enligt 51§ arbetsordningen tillåts vid val ingen annan diskussion än om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt. Begäres ordet?

Eftersom endast en kandidatlista inlämnats verkställs enligt 68 § arbetsordningen  ingen valförrättning, utan förklaras de på listan upptagna kandidaterna valda, nämligen Raija-Liisa Eklöw med Runar Karlsson som personlig suppleant och Fredrik Karlström  med Johan Ehn som personlig suppleant .

 Valet gäller för den i LL om Ålands representation i Nordiska rådet föreskrivna mandatperioden. Antecknas.

Föredras

2      Fyllnadsval av en medlem i finansutskottet för återstoden av mandatperioden 2007-2011 (V 3/2009-2010)

Inom föreskriven tid och i behörig ordning har inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar som ordinarie medlem lagtingsledamot Fredrik Karlström.

Enligt 51 § AO tillåts vid val diskussion endast om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt. Diskussion? Ingen diskussion.

Eftersom endast en kandidatlista inlämnats verkställs enligt 68 § arbetsordningen ingen särskild valförrättning. Lagtingsledamot Fredrik Karlström förklaras därför vald till ordinarie medlem i finansutskottet  för återstoden av innevarande valperiod. Antecknas.

Föredras

3      Fyllnadsval av en justeringsman för återstoden av mandatperioden 2007-2011 (V 4/2009-2010)

Inom föreskriven tid och i behörig ordning har inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar som ordinarie justeringsman lagtingsledamot John Hilander.

Enligt 51 § AO tillåts vid val diskussion endast om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt. Diskussion? Ingen diskussion.

Eftersom endast en kandidatlista inlämnats verkställs enligt 68 § arbetsordningen ingen särskild valförrättning. Lagtingsledamot John Hilander förklaras därför vald till justeringsman för återstoden av innevarande valperiod. Antecknas.

Föredras

4      Fyllnadsval av en ersättare i lagutskottet för återstoden av mandatperioden 2007-2011 (V 5/2009-2010)

Inom föreskriven tid och i behörig ordning har inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar lagtingsledamot Mika Nordberg .

Enligt 51 § AO tillåts vid val diskussion endast om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt. Diskussion? Ingen diskussion.

Eftersom endast en kandidatlista inlämnats verkställs enligt 68 § arbetsordningen ingen särskild valförrättning. Lagtingsledamot Mika Nordberg förklaras därför vald till  ersättare i lagutskottet  för återstoden av innevarande valperiod. Antecknas.

Föredras

5      Fyllnadsval av en ersättare i självstyrelsepolitiska nämnden för återstoden av mandatperioden 2007-2011 (V 6/2009-2010)

Inom föreskriven tid och i behörig ordning har inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar lagtingsledamot  Mika Nordberg .

Enligt 51 § AO tillåts vid val diskussion endast om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt. Diskussion? Ingen diskussion.

Eftersom endast en kandidatlista inlämnats verkställs enligt 68 § arbetsordningen ingen särskild valförrättning. Lagtingsledamot  Mika Nordberg förklaras därför vald till ersättare i självstyrelsepolitiska nämnden för återstoden av innevarande valperiod. Antecknas.

Remiss

6      Blankettlag om sammankomster

Landskapsregeringens framställning (FR 2/2009-2010) /Lu/

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkännes? Godkänt. Diskussion.

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson

Herr talman! Jag ska nu ha en kort introduktion till remissdebatten här. Vi har nu på vårt bord landskapsregeringens framställning nr 2/2009-2010 angående lag om sammankomster.

Inledningsvis kan jag berätta att det här lagförslaget är det sista i det stora ordningslagspaketet, d.v.s. landskapslagen om ordningslag, landskapslagen om ordningsvakter samt lag om privata säkerhetstjänster, som tidigare har presenterats inför lagtinget. Tanken är att alla dessa fyra ska sys ihop i ett paket och träda i kraft samtidigt. En av grunderna för att vi med den här framställningen upphäver den gamla landskapslagen om offentliga nöjestillställningar är att den är från 1969, den är gammal, otidsenlig och mycket omodern. Egentligen så innebär den här framställningen materiellt att man avser att avskaffa onödiga tillståndsförfaranden. Det innebär också en omfattande avbyråkratisering.

Lagstiftningstekniken är, för de tre lagar som jag just nämnde, två landskapslagar och en blankettlag. Det här är också blankettlagstiftningsteknik. Orsaken är tidigare nämnd här, vi har ganska begränsade lagstiftningsresurser. Den här lagen innehåller också bestämmelser som tryggar den grundlagsenliga mötesfriheten d.v.s. mycket som är inne på rikets behörighetsområde.

Herr talman! Tanken har varit att dessa fyra lagar ska träda i kraft samtidigt. Därför har vi lite forcerat den här. Materiellt innebär den här framställningen att den tryggar möjligheten att utöva den grundlagsenliga mötesfriheten. Det här är också materiellt uppdelat i två områden, allmänna sammankomster och offentliga tillställningar. Det innehåller också diverse hänvisningar bl.a. till landskapslagen om ordningsvakter och landskapets renhållningslag. Jag tänker inte anföra desto mera här.  

Talmannen

Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

Första behandling efter bordläggning

7      Upphävande av landskapslagen om landskapet Ålands jämställdhetsdelegation

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 7/2008-2009)

Landskapsregeringens framställning (FR 13/2008-2009)

Ärendet bordlades den 9 september 2009.

Först tillåts allmän diskussion och efter det att diskussionen avslutats kan, enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen, förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

Ltl Åke Mattsson

Herr talman! Det här gäller betänkande nr 7/2008-2009 från social- och miljöutskottet. Det gäller upphävande av landskapslagen om landskapet Ålands jämställdhetsdelegation.

Man föreslår fr.o.m. 1 januari 2010 att jämställdhetsdelegationen ska upphöra och lagen träda i kraft. Initialt var det en god tidsfrist för den här lagstiftningen. Man kunde bra ha fått lagen klar till den 1 januari 2010 men vid bordläggningen i september noterade jag som utskottsordförande att tiden skulle bli väldigt knapp att få den klar till 1 januari 2010. P.g.a. detta föreslår jag att lagen återremitteras till social- och miljöutskottet, för att vi ska kunna justera och ha den tidsfristen som krävs för att presidenten ska ha möjlighet att fastställa lagen.

Jag vill ändå kort kommentera vårt betänkande lite kortfattat. Jag vill framhålla att det relativt korta utskottsbetänkandet definitivt inte återspeglar utskottets engagemang i den här frågan. Vi debatterar i de flesta lagframställningar jämställdhet. Vi anser att det är väldigt viktigt både för män och för kvinnor att man har en bra jämställdhetsdebatt och att man har jämställdhet mellan könen. Det finns fortfarande mycket att göra där.

Däremot erfar vi kanske att jämställdhetsdelegationen har tjänat ut sin tid. Det var ett bra initiativ när den kom och den har fyllt en stor funktion under tiden som har varit. I dagsläget måste man ta ett steg framåt och jobba på ett annat sätt, det har man också lämnat olika förslag på.

Vi tycker också att det behöver jobbas mera på jämställdheten inom familjepolitiken, arbetslivet och inom skolsystemet. Vi har också noterat att inom den kommunala sektorn behöver ytterligare fokus sättas på jämställdhetsarbetet. Det finns en väldigt stor uppfattning om vad jämställdhet är i utskottet. Där har vi en varierad inställning. Det räcker att man tittar på löneskillnaderna mellan könen så förstår man att det finns mycket att göra i det här sammanhanget. När man ser hur mycket man tar ut föräldraledighet finns det mycket för papporna att tänka på.  Papporna borde vara med mera.

Vi har också tittat på vilka sätt man kommer att jobba med de här frågorna i fortsättningen. Det kommer att vara årliga stormöten där man diskuterar de här frågorna. Man kommer att komma med meddelanden vart fjärde år. Man kommer att utbilda tjänstemän. Man har redan genomfört en del av den här utbildningen. Alla ledande tjänstemän ska ha ett jämställdhetsansvar inom sitt delområde. Via budgeten kommer det i fortsättningen också att styras ganska mycket. Vi har också föreslagit, enligt vårt betänkande, att man ska försöka gå in för gender budgetering, d.v.s. att man beaktar jämställdheten när man sätter upp en budget. Man har haft det i åtanke redan tidigare och man kommer att ha det i fortsättningen, men det har varit en ganska turbulent situation nu och stora förändringar i budgeteringen överhuvudtaget. Man kanske inte har nått fullt ut med det i år heller. Vi ser fram emot att man kommer längre i det här.

Vi har fått en förteckning till utskottet med olika saker man har jobbat med. Det är flicka-projektet, norm-projektet, jämn-projektet och projekt som berör sexuella trakasserier. Man har jobbat mycket med kvinnofriden. Inom barnomsorgen finns också genus och jämställdhetsarbete på gång. Det här arbetet fortgår. Naturligtvis finns det olika synpunkter på om det behöver göras mer eller mindre i den här frågan. Vi i utskottet har inte fördjupat oss så mycket i det.

Vi föreslår en kläm, bifogad till betänkandet, att landskapsregeringen bör tillsätta en övergripande expertgrupp, vars uppdrag ska vara att övervaka det fyraåriga ramprogrammet samt också ha visioner för jämställdhetsarbetet efteråt.

Vi anser också att man behöver se över utövandet av tillsynsbefogenheterna, åtminstone finns det en uppfattning bland allmänheten om att man behöver se över den här biten.

Med beaktande av det här stöder vi lagframställningen. Vi hemställer till lagtinget om att landskapsregeringen bör tillsätta en expertgrupp med uppdrag att övervaka det fyraåriga ramprogrammet och utveckla jämställdhetsarbetet i det åländska samhället.

Ltl Carina Aaltonen

Herr talman! Ett stort tack till social-och miljöutskottets ordförande och medlemmar för de konstruktiva diskussioner som vi har haft när det gäller denna lagframställning om att upphäva jämställdhetsdelegationen.

Om vi i utskottet varit oeniga så har det mest handlat om huruvida man kan säga att jämställdheten har tagit stora eller små steg under de senaste 20 åren. Det man nog kan säga är att jämställdhet numera är en fråga som här i lagtinget engagerar både kvinnor och män. Jämställdhet är inte längre bara en kvinnosaksfråga utan många män inser att de också har mycket att vinna på ett jämställt samhälle. Det är inte allt för många män som deltar i lagtingets debatter då vi har jämställdhetsfrågor på agendan, men ni finns och ni blir fler.

Vi kan inte ta för givet att jämställdheten bara fortsätter att öka bara av sig själv, bara för att vi är fler som är medvetna om problemen och strukturerna som förhindrar ett mer jämställt samhälle. Fler måste få kunskap och utbildning, fler måste få fortbildning, vi måste ha visioner, strategier och absolut måste gender budgetering införas i landskapets budget, i synnerhet nu när det blir kärvare ekonomiska tider. Och så måste det här arbetet göras, inte bara inom förvaltningen utan i hela samhället, i näringsliv, föreningsliv osv.  Därför var det minst sagt förvånande när regeringen lämnade denna framställning om att slopa Ålands jämställdhetsdelegation. Det organ som skulle driva på allt detta arbete. Min lagtingsgrupp har varit emot slopandet av jämställdhetsdelegationen i denna form. Istället har vi velat ser en utveckling.

Socialdemokraterna har flera gånger fört fram att delegationen istället skulle bli ett jämställdhetsråd med uppgift att diskutera och formulera aktuella jämställdhetsfrågor och reformer. Sedan ville vi även att man skulle tillsätta ett samarbetsforum för kommunal jämställdhetsutveckling för att aktivera kommunerna som fortfarande brister i konkreta åtgärder för att öka jämställdheten på kommunal nivå. Nå, de här förslagen stötte på patrull.

Det fanns heller ingen möjlighet att få stöd för det här i utskottet. Däremot är jag nu nöjd med att utskottet har lyckats hitta en bra och tillfredsställande kompromiss, en kläm där vi uppmanar landskapsregeringen att tillsätta en expertgrupp med uppdrag att övervaka det fyraåriga ramprogrammet och utveckla jämställdhetsarbetet i det åländska samhället.

Detta som nu social-och miljöutskottet föreslår är alltså en utveckling istället för att gå in för avveckling som var regeringens förslag. Vi går från att ha haft en parlamentarisk politisk tillsatt delegation till att istället ha en mindre grupp med sakkunniga och experter på jämställdhetsfrågor. Denna expertgrupp ska tillsättas av regeringen och ska fungera som ett stöd för regeringen och för jämställdhetschefen. Jag ser också gärna att den här expertgruppen består av medlemmar som har tentakler ute i näringslivet, i föreningsliv, i kommuner eller var nu dessa genuskunniga personer kan befinna sig. Det handlar alltså inte om en grupp med landskapsanställda tjänstemän. Det handlar inte bara om det interna jämställdhetsarbetet inom landskapsförvaltningen. Nej, istället ska det vara människor som vet vad som även sker på områden utanför offentlig sektor. En grupp som har stor kunskap om jämställdhetsfrågor är medlemmarna i Feministakademin. Där finns säkert personer som skulle kunna vara med i denna expertgrupp.

Beträffande tidtabellen så har social- och miljöutskottet inte sagt när vi vill att regeringen tillsätter denna grupp, men bäst vore att det sker samtidigt som när man drar in den nuvarande jämställdhetsdelegationen så tillsätter man expertgruppen. På så vis blir det inte något glapp i jämställdhetsarbetet.

Eftersom vi i den här framställningen föreslår att delegationen ska upphöra redan den 1 januari 2010, så understöder jag ordförande Mattssons förslag om att social- och miljöutskottet får komma med ett nytt betänkande och korrigera det här datumet för ikraftträdandet.

För övrigt så anser jag och min grupp att det inte är riktigt juste att dra in en delegation mitt i en mandatperiod. Det borde ha kunnat vänta till nästa val. Men det här fann, tyvärr, inget gehör i utskottet.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack herr talman! Jag vill göra ett förtydligande när det gäller den här landskapsregeringens jämställdhetsarbete. Det kunde tolkas som man ev. hade det för avsikt att trappa ner på det här arbetet. Det har man definitivt inte. Därför stöder jag den här expertgruppen som man tillsätter för att understryka att man verkligen satsar på den här biten och man vill gå framåt fort och offensivt i de här frågorna. Det var ett förtydligande från min sida. Det är inte så att jag på något sätt ifrågasätter deras arbete, jag vet att de är väldigt engagerade i sitt uppdrag.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! Det här ärendet har varit bordlagt länge nu. Jag har inte dokumentet exakt framför mig, men jag har ett starkt minne av, när vi diskuterade behandlingen av det här ärendet och där vi också diskuterade jämställdhetsdelegationens arbete, att det var just utveckling vi var ute efter, ett nytt sätt att arbeta. Jämställdhetsdelegationen har en fantastisk funktion på det sättet att man har hämtat in i mycket kunskap. Kunskapen har spridit sig vidare medan vi har upplevt att det behövs ett pådrivande organ och också ett sakkunnigorgan. Jag upplever på ett sätt att social- och miljöutskottet slår in öppna dörrar när man föreslår en expertgrupp. Det är ju det som har varit avsikten från första början, vilket också landskapsregeringen tycker att är bra att ni har kommit fram till samma sak.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Herr talman! Det framkom inte så tydligt, som jag ser det, i framställningen. Därför var det viktigt för oss att kunna påpeka att man behöver ha en expertgrupp som också kan fungera som ett stöd i landskapsregeringens arbete. Att helt lämna över det till olika avdelningar och till sådana här små sakkunniggrupper som ska tillsättas ad hoc, det var det som vi lite ifrågasatte. Vi skulle då ha en över gripande expertgrupp som drar upp de stora linjerna och se på helheten.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! Ja, jag konstaterar att vi är fullkomligt eniga. Om man kallar det för expertgrupp eller sakkunniggrupp, så må vara. Det är olika namn för samma sak. Jag upplever att utvecklingen kommer att gå exakt i den riktning som även social- och miljöutskottet efterfrågar. Det gläder oss.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Ja, det var det vi kom fram till att det inte var riktigt exakt likadant. Det som regeringen hade föreslagit var just sakkunniggrupper. Om man t ex skulle titta på någon trafiklagstiftning, så kanske man skulle tillsätta en grupp som ser på jämställdhetsfrågorna där. Medan den här expertgruppen, som vi föreslår, tittar på hela samhällets jämställdhetsutveckling både när det gäller offentlig förvaltning men också vad som händer utanför i näringslivet och i föreningslivet osv.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Jag tycker att det är glädjande att landskapsregeringen och social- och miljöutskottet har samma åsikt när det gäller vikten av jämställdhetsarbete. Landskapsregeringen anser att jämställdhetsarbete är en av de viktigaste demokratifrågorna. Det visar också att det är lantrådet som har jämställdhetsarbete som sitt ansvarsområde eftersom det är en demokratifråga. Från landskapsregeringens sida anser vi att det är ett steg framåt, vare sig man kallar det expertgrupp eller sakkunniggrupp. Vi konstaterar att det finns olika områden där man behöver bedriva jämställdhetsarbete. Den här gruppen ska vara inte vara statisk, man behöver få ta in specialkunskap under resans gång. Ett aktuellt nästa område för jämställdhetsarbetet blir jämställdhetsarbete inom vården, då behöver man där sin sakkunskap.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Om man då tolkar vad social- och miljöutskottet menar med den här expertgruppen så är det just inte bara en tillsatt grupp som ska se på hur man ska jobba med jämställdhet i vården. Den här gruppen skulle motsvara en jämställdhetsdelegation, men med sakkunskap, och tillsättas på en mandatperiod och fungera som ett stöd i regeringens arbete. Sedan naturligtvis, är det fantastiskt bra om den här sakkunniggruppen som har expertkunskaper när det gäller t.ex. jämställdhet i vården, jämställdhet i trafiken, jämställdhet i skolan o.s.v. Men den här gruppen, som vi föreslår för social- och miljöutskottet, den skulle vara på en hel mandatperiod och består av ett fåtal experter med tentakler ute i samhället.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Jag tror att vi är helt eniga. Det viktigaste är att jämställdhetsarbetet tar kliv framåt och att det finns flexibilitet i systemet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Under diskussionen har ltl Åke Mattsson, understödd av ltl Carina Aaltonen, föreslagit att lagtinget enligt 53 § 2 mom. lagtingsordningen inhämtar ett nytt betänkande av social- och miljöutskottet. Den sakliga behandlingen av ärendet avbröts därför för fattande av beslut om ltl Åke Mattssons förslag. Önskar någon yttra sig om förslaget?

Omröstning kommer att verkställas. Den som röstar för fortsatt behandling, röstar JA. Den som röstar för ltl Åke Mattssons förslag om återremiss till social- och miljöutskottet röstar NEJ. Kan omröstningspropositionen godkännas?

Jag ber ja-rösterna resa sig. Jag ber nej-rösterna resa sig. Majoritet för nej. Den sakliga behandlingen av ärendet avbryts härmed och inväntar ett nytt betänkande från social- och miljöutskottet.

Första behandling

8      Landskapslagstiftning om pensionsskyddet för ledamöter av lagtinget och landskapsregeringen

Lagutskottets betänkande (LU 17/2008-2009)

Landskapsregeringens framställning (FR 19/2008-2009)

Först tillåts allmän diskussion och efter det att diskussionen avslutats kan förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Hur det ekonomiska läget än är och kommer att vara så kommer också politiker att omfattas av ett pensionssystem, liksom alla andra. Den här framställningen syftar till att samordna pensioner för dem som är i landskapsregeringen och lagtinget och då att få pensionstillgodohavande från olika håll. En viktig sak och med det här är att samordna pensionerna under hela den politiska karriären. En annan reform i den här lagstiftningen är en anpassning till arbetsskyddssystemet för pensioner för andra i landskapet som gäller från 2005. Den tredje punkten här är en precisering av familjepensionen för dem som är efterlevande efter en lagtings- eller landskapsregeringsledamot. Vi har också i lagutskottet gjort några tekniska justeringar men för övrigt omfattar vi lagframställningen och föreslår att lagen ska godkännas.

Ltl Roger Jansson

Herr talman! I Finland genomfördes för några år sedan någonting som man kunde kalla för konfiskering av inbetalade pensionspremier. Man valde ett vackrare ord för det, det kallas samordning av pensioner. En benämning som säkert skulle falla i en jämförelse med de regler som gäller för reklam och marknadsföring i finsk lagstiftning. Man motiverade det med att man på det sättet för dem som har lite högre pensioner ytterligare skulle, efter den beskattning man har genomgått genom åren, belasta dem med avdrag från det de har arbetat in under åren, så att statens finanser totalt skulle kunna balanseras på ett bättre sätt. Det blir alltså för ett stort antal pensionärer en ny dubbelbeskattning som är ganska olycklig. Det här kan vi på Åland inte göra någonting åt, annat än i våra egna system, där vi har lagstiftningsbehörighet, där vi kan försöka undvika det.

Landskapsregeringen har föreslagit att konfiskeringssystemet ska skrivas in i 11 § i det här förslaget, så att det i vissa fall kan bli betydande pensionsavdrag för dem som har tjänat in pension från flera olika arbeten eller uppdrag. Situationen är den att vi inte behöver följa riksmodellen i det här sammanhanget om vi inte vill. I lagutskottet, där jag delvis har varit med och behandlat det här, konstaterar jag att det fanns inget större intresse av att diskutera den här konfiskeringen. Jag ville heller inte lämna ett förslag med tanke på att det inte fanns något större ett diskussionsintresse i sammanhanget. Lagutskottet har, från pensionsansvarig tjänsteman på landskapsregeringen, fått någorlunda exakta uträkningar över olika alternativa fall. Jag ska inte här redogöra för dem, men jag kan som kuriosa berätta om hur det kan bli i den rikskonfiskering som är lagstiftad.

När man har suttit fyra år i riksdagen har man rätt till en pension på 800 euro i månaden. Det borde ju de som har suttit fyra år i riksdagen få då. Har man suttit åtta år i riksdagen får man en pension på 1600 i månaden brutto. Den här s.k. samordning har för min del då inneburit att i stället för, som mina kollegor som har suttit fyra år i riksdagen blott och får 800 euro brutto, så får jag 430 brutto. Om man tycker att är rättvist så tycker man väl det då. Det har att göra med ens uppfattning kanske i beskattningsfrågor överhuvudtaget. Men jag har väldigt svårt att acceptera, när det betalas in pensionspremier både från arbetstagaren och från arbetsgivaren, som fonderas på ett lagstiftat sätt och ska räcka till de pensioner som man då har tjänat in, att man har ett sådant här system. Jag vill inte lägga något förslag här i lagtinget. Jag ville bara berätta om den här problematiken och berätta att jag tycker att den är t o m lite otillständig och ifrågasätta huruvida lagtinget som helhet har orsak att följa den här riksmodellen av detta system som borde kallas någonting annat än vad det kallas i 11 §, som går under benämningen en samordning av pensioner.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! Jag har aldrig hört det där uttrycket av konfiskeringsparagraf tidigare. Jag förstår fullkomligt vad ltl Jansson avser och har också förståelse för att man resonerar på det här sättet och att man kan uppleva att det finns en orättvisa i det. Samtidigt, vill jag minnas, även om jag har svårt att plocka fram ett konkret exempel just nu, men jag har sett själv som pensionshandläggare för länge sedan att det också inom andra områden samordnas till en pension för pensionstagaren, där man på olika sätt har arbetat dubbelt eller på något sätt uppburit flera pensioner. Jag tror också att det här handlar om lika behandling inom olika yrkessektorer.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! I riket är det lika behandling, om man nu kan kalla det för lika behandling när konfiskeringen är olika stor procentuellt för olika grupper beroende på hur stora belopp det rör sig om. Men det är någon form av lika behandling i alla fall, likadan konfiskeringslagstiftning av inbetalda pensionspremier. Det som var min point, när det gäller ålänningarna, inte bara de som är sysselsatta i landskapsregeringen och lagtinget, sannerligen inte, utan alla ålänningar, till den del vi har lagstiftningsbehörighet, alltså våra egna anställda i landskap och kommun har möjlighet att ha ett i från riket avvikande system, om vi så önskar. Det är den debatten här som anhängiggör.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! Det har jag också respekt för och framför allt just det att vi inte automatiskt behöver följa rikets modell. Den problematik vi ställs inför är att om vi ser ålänningarna som helhet så blir det en olik behandling mellan de ålänningar som jobbar t ex inom näringslivet och går under rikslagstiftning och de ålänningar som är landskapsanställda och går under den åländska lagstiftningen. Det var det jag avsåg som lika behandling.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Lagutskottet har haft som ambition att försöka pröva om den här framställningen är balanserad och att den är rättvis. Jag vill nog för min del säga att ordet konfiskation, även om ltl Roger Jansson upplever det för egen del, inte har kommit i  mina tankar när jag har läst det här. Jag har konstaterat att alla pensioner samordnas. Vi ska också se på det faktum att vi har ett helt välfärdssystem som tar hand om de pensionärer, i det här fallet de stackars politikerna som får sina pengar konfiskerade, att de får luta sig på ett välfärdssamhälle som upprätthåller en standard till hög kostnad. Jag tror inte att någon här på läktaren behöver känna sig orolig för att bli politiker och få sina pengar konfiskerade. Jag tror inte heller att lagtingsledamöter och landskapsregeringsledamöter behöver känna sig oroliga.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Inte vet jag om jag har någon orsak att gå i svaromål på den där repliken. Vi har fått en beräkning från pensionsbyrån från landskapsregeringens finansavdelning som klart visar i exempel på hur det här går till och hur man i förhållande till intjänade pensioner får betydande avdrag. Lite karikerat kallar jag det för konfiskering eftersom jag gärna vill att debatten ska komma igång. Jag tycker inte heller att det är ett alldeles oriktigt uttryck eftersom man de facto har jobbat in dessa pensioner. Man får dem minskade bara för att man inte har jobbat på ett jobb utan man har jobbat på flera jobb. Det är orsaken till att man får minskad pension. Skulle man ha haft förstånd att bara hålla sig till en verksamhet så då skulle man inte alls drabbas. När jag talar om man så talar jag inte om specifikt om oss som är här. Det gäller generellt i samhället.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Det är bra att man initierar en debatt men jag vill för min del säga att jag har bedömt den här reformen som balanserad, för att man tar hänsyn till att man faktiskt jobbar på olika jobb där man också måste se på inbetalningen till pensionssystemet. Det är det som kan göra att man uppfattar det som att det här skulle vara konfiskation. Det viktiga och normen för lagutskottet, i alla fall som jag bedömer det, det är att se till att det finns ett skydd som är rimligt, jämlikt och försvarbart, också för politiker. Man ska inte behöva lida inom pensionssystemet för att man jobbar i en politisk karriär som kan vara deltidsarbete, olika arbeten osv. Med tanke på det tycker jag ändå att den här reformen är försvarbar av naturliga skäl.

Ltl Roger Jansson, replik

Talman! Som synes av betänkande har jag inte framlagt något ändringsförslag i utskottet. Jag har själv noterat att den här reformen är balanserad gentemot rikssystemet. Huruvida den är balanserad i förhållande till inbetalda pensionspremier och rättvisa mellan pensionstagare som har haft ett jobb, två jobb, tre jobb, fyra jobb eller flera, det måste var och en bedöma. Därför har jag väckt frågan här i plenum för att lite lyssna på vad mina värderade kollegor kan tycka i sammanhanget. Gentemot rikssystemet är den definitivt balanserad.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson

Herr talman! Jag är glad att ltl Roger Jansson tog upp den här frågan. Den här lagframställningen och ärendet som sådant är ganska komplicerat. Det är inte alldeles lätt att få grepp om vad som gäller.

Inledningsvis, när man tittar i 11 § och det som sägs i början; ”om ledamots pension som beviljas en ledamot enligt denna lag tillsammans med ledamotens pensioner eller andra förmåner som beviljas med stöd av pensionslagstiftning som nämns i 3 § lagen om pension för arbetstagare, överstiger samordningsgränsen i andra momentet, dras 62, 5 % av den överstigande delen av ledamotens pension.” Man måste in i flera olika lagstiftningar för att få grepp om vad som gäller. Den här 62,5 % finner man i detaljmotiveringarna. Man har kommit fram till det p.g.a. att man kan få full pension härifrån efter 15 år men man har så pass lång del av sitt yrkesverksamma liv kvar som motsvarar 62,5 %, därifrån kom tydligen den siffran.

Jag fick den uppfattningen, när jag läste den här texten jag just citerade, att sådana som har haft en annan verksamhet, drivit företag eller jobbat med annat så blir de facto att lida i pensionshänseende jämfört med dem som har haft enbart en sysselsättning som politiker, lite på samma sätt som ltl Roger Jansson var inne på. Läser man detaljmotiveringarna så kan man få den motsatta uppfattningen. Nu säger jag inte att det är fel på detaljmotiveringarna, det kan ju vara min uppfattningsförmåga som brister. Men jag tycker inte riktigt det hänger ihop. Jag brukar klaga på långa utskottsbetänkande, men det kan jag inte göra den här gången. Betänkandet är väldigt kort och ger inte riktigt några svar på de här frågorna. För att jag skulle få reda på vad som gällde gick jag tillbaka till remissen till lagutskottet och såg att ansvariga ledamoten Mats Perämaa presenterade det här och angav tre motiv till att man har lagt framställningen.

Det första var de förändringar som har skett i pensionssystemet ute i samhället i stort. För det andra, den byråkrati som vi skulle råka ut för om vi skulle hantera det här själva, i stället för att ha statkontoret att sköta det. Det tredje motivet var den hemställan som de facto lagtinget har lämnat. Om man tittar på byråkratin så var det nog en formulering som faktiskt var ut över det vanliga. Det sägs så här i behovet av förändringar av landskapslagstiftningen: ”den specialkompetens som funnits inom statskontoret för uträkning av lagtingsledamotspensioner har försvunnit genom naturlig avgång och kan inte ersättas.” Det måste betyda i klartext att det är en person som har jobbat med detta och slutar. Då kan man inte ersätta denna person. Det fortsätter så här; ”sammantaget kan man konstatera att det medför betydande praktiska problem vid uträkning av pensionerna om pensionsbestämmelserna för ledamöterna i lagtinget och i landskapsregeringen respektive ledamöterna i riksdagen och ministrarna i regeringen skiljer sig markant från varandra. Problemen blir fler ju längre tiden går om landskapet bestämmelser inte ändras.” Nog är det ju en självstyrelsepolitik som heter duga, måste jag säga. Nu är väl inte det här den enda motiveringen, men nog är det lite sökt.

Jag har samma uppfattning som ltl Roger Jansson. Har man, som är ganska typiskt i det åländska samhället, varit lite mångsysslare, hållit på med många olika verksamheter så blir man de facto lidande i pensionshänseende. Jag ser det här lite som ett strävande mot att få heltidspolitiker. Det tycker jag inte är bra. Jag tycker det är bra att det finns företagare som ltl Fredrik Karlström, som faktiskt har möjligheter att ta stämma här i Ålands lagting för att få in lite tänkande utanför den traditionella sfären. Jag undrar, när diskussionen går vidare, om man faktiskt inte skulle titta på framställningen ett varv till. Det tror jag att framställningen skulle tjäna på. Min stora blyghet förbjuder mig att förslå vart man i så fall skulle skicka den. Det kanske finns någon annan som har några synpunkter på det.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Arbetspensionssystemet är komplicerat, också de reformer som görs är komplicerade. Lägger man därtill pensionssystem för egna företagare så blir det ännu svårare. Det är klart man kan säga att om det är komplicerat, byråkratiskt och man anser man att det är fråga om en konfiskation så då ska vi ta ett varv till. Vi kan ta många varv här i lagtinget och gör det också i många frågor. I det här fallet är det en framställning, där det finns motiv för att genomföra reformen, för att det är en samordning som ger bättre resultat när det gäller jämlikhet och pensionstrygghet osv. När det gäller statskontorets kompetens så är det kanske en fråga som ligger utanför det här. Det är alltid beklagligt när man måste säga att det är svårt att sköta ett område. Vi vet vad statsförvaltningen och landskapsförvaltningen kostar.

Ltl Anders Eriksson, replik

När det gäller det sistnämnda så har jag förstått att det är statskontoret som har skött det sedan 1977, det är ganska länge. Har frågan överhuvudtaget prövats att man skulle bygga upp en egen kompetens? Jag säger inte att man ska göra det, jag vet inte vilka konsekvenserna blir. Jag tycker det är ganska naturligt att man skulle pröva en sådan sak. När det gäller det som ltl Erland sade, att här är en framställning med motiveringar, det jag försökte exemplifiera är att i 11 § drar jag slutsatser som är exakt de samma som ltl Roger Jansson drog, men när man tittar i detaljmotiveringarna d.v.s. motiveringarna till framställningen så får man en annan uppfattning. Jag tycker inte att motiveringarna är så där alldeles glasklara. Med tanke på att man pratar om konfiskering och byråkrati så tycker jag att man får uppfattningen att lagutskottet kanske har tittat lite för lätt på den här problematiken.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! I framställningen finns det, som jag ser det, inget underlag för att gå in på förvaltningen av pensionssystemet och statskontorets kompetens. Det har legat utanför det vi har gjort i beredningen. Däremot har jag sagt redan tidigare att den bedömning som ltl Anders Eriksson och ltl Roger Jansson delar här om konfiskation så den delar inte jag. Jag ser det här som en reform som rättar till vissa oklarheter, gör en bättre samordning. Sedan måste man alltid kunna diskutera pensionernas nivå. Är det faktiskt så att flera än de här två nämnda ledamöterna känner att de här konfiskerade eller kommer att bli det, så då är det naturligtvis ett större problem än ett två personers problem.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Ltl Erland har en lite dålig ovana att bli lite personlig. Vad jag försökte säga, på ett principiellt plan, är att jag inte tror det är bra om man har avlöningssystem, om man har ett pensionssystem som enbart främjar heltidspolitiker. Jag tror det är bra att det finns möjligheter för företagare, som faktiskt har ett ben ute i verkligheten, att också ta del i det politiska arbetet. Det är den övergripande linjen för mig. Sedan finner jag det också märkligt att lagutskottets ordförande Olof Erland säger att det inte finns någon grund för att diskutera statskontorets kompetens i den här framställningen. Det är just det som är ett av huvudmotiven för den här framställningen, som också framhölls ifrån landskapsregeringens sida, när man presenterar den här framställningen. Det här hänger nog inte alls ihop.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Jag var inte med i den här behandlingen som har gjorts i lagutskottet, jag har därför kanske inte så mycket synpunkter på själva innehållet i betänkandet. Det som slog mig, efter den här jämställdhetsdiskussionen, var att jag tittade i framställningen på den obligatoriska punkten om förslagets verkningar, där man ska göra jämställdhetsbedömningar. Här står det att det inte har några konsekvenser för jämställdheten. Jag undrar det? Jag undrar om det har prövats av regeringen? I så fall är det beklagligt eftersom kvinnor generellt sett lyfter mycket lägre pension. Inte bara lägre lön utan givetvis också i lägre pension därför, men också för att man inte kan uppfylla fulla antalet intjäningsår för pensioner p.g.a. att de flesta föder barn. Kvinnorna har inte heller möjlighet att ha en massa olika jobb och uppdrag eftersom man tar dubbelt mer ansvar för oavlönat hemarbete som det inte betalas in någon pensionsavgift för.

Det syns inte några spår av de stora framstegen i jämställdhetsarbetet i landskapet i den här framställningen. Här hade det nog krävts ett mer aktuellt och framåtriktat arbete. Det talas här om att intjäningsåret för ledamöterna är kort. På det sättet är det bra för kvinnor att vara i lagting och riksdagar och överallt där de kan tjäna in full pension på 15 år. Sedan återstår det en hel del yrkesverksamma år när man jobbar och på det viset samla en hel del pensionspoäng.

Jag tror inte riktigt att jämställdhetsarbetet i landskapsregeringen är så förankrat i alla avseenden. Om det är någon fråga där kvinnor, generellt i alla situationer, har det mycket sämre ställt än män så är det i pensionsfrågor. Det har den här utredningen, som gjordes för några år sedan, visat. Även de som har haft arbete är alltså mycket diskriminerade i det här avseendet.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! Det är bra att jämställdhetskonsekvensbedömningen sätts under fokus. Jag håller helt med om att landskapsregeringen kunde ha haft en mindre mager skrivning i när det gäller jämställdhetskonsekvensbedömningen i det här fallet. Om man tillåts vända på diskussionen så omkullkastar det som ltl Sundbacks säger, just det faktum att samordningen av pensionerna leder till att männen, som jobbar med väldigt många olika saker och kanske därför inte hinner ta så mycket del av hemsysslorna, inte gynnas av den här pensionslagstiftningen. Eftersom de olika sysslor samordnas och leder endast till en pension så är skillnaderna faktiskt mindre i det här fallet när det gäller pensioner. I övrigt håller jag helt med ltl Sundback när det gäller kvinnor och pensioner.

Ltl Barbro Sundback, replik

Det var ju synd att inte den analysen ingick i betänkandet så hade vi kanske kunnat pröva den.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

Tack herr talman! Man kan se på jämställdhet och rättvisa på olika sätt. Den här samordningen gäller i alla pensionssystem. Jag förstår i egentligen inte riktigt varför man på Åland för åländska politiker skulle ha ett system där man inte samordnade pensionerna. Det är ju heller inte jämställt och rättvist i så fall om man jämför med alla ute i samhället, som har haft många jobb. Där är samma sak.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag har ingenting att säga mera just nu.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Fredrik Karlström

Tack herr talman! Om man jobbar i det privata näringslivet och kanske har förvärvsinkomst från många olika sysslor så får man plussa ihop de pensionspengar man har tjänat under sin livstid. Det slås inte ihop och räknas bort någonting utan man får de pengarna man har betalat in och har rätt till. Det här systemet som föreslås av landskapsregeringen nu, det konfiskerar faktiskt en del av de pensionspengar man betalar in. Men det gäller bara om man haft en privat anställning eller är företagare och också engagerar sig politiskt. Jag tycker det är ganska typiskt från landskapsregeringens sida att man inte uppmuntrar företagsamhet och privat initiativ och att man jobbar extra som mycket man bara orkar och kan. I det här fallet, med den här lagstiftningen så blir man bestraffad. Man får inte rätt till de pengar man själv har slitit in. Det uppmuntrar också till att en privat företagare inte tar ut sin ersättning, som han är berättigat till från sin näringsverksamhet, som förvärvsinkomst. Han kommer naturligtvis att ta ut det som kapitalinkomst. Det betyder att kommunerna går miste om intäkter. Företagaren väljer att ta ut det som kapitalinkomst i stället för förvärvsinkomst, eftersom pensionsberättigande pengarna minskar p.g.a. den här lagstiftningen för en företagare eller politiker. Man uppmuntrar alltså inte till ökad företagsamhet från den politiska sektorn. Jag tycker att det är viktigt att man får in personer som också engagerar sig i företagen på Åland. Det är en väldigt viktig fråga. Jag tycker att man ska uppmuntra till ökat företagande bland politiker. Starta egna företag och jobba extra på sidan om för att se hur det ser ut i det verkliga livet.

Jag håller fullständigt med ltl Anders Eriksson och ltl Roger Jansson i deras argumentation. Jag tycker att här finns mycket man kan titta på ännu. Jag förespråkar sålunda att man borde titta på det en gång till i det allsmäktige också väldigt kunnande stora utskottet, där jag för övrigt sitter själv också. Vi kan väl sätta oss in i den här argumentationen, ur företagarnas synvinkel. Det är de facto en konfiskering av pensionen, som inte uppmuntrar till ett ökat företagande. Det uppmuntrar inte heller till att företagaren tar ut sin ersättning som förvärvsinkomst, vilket jag tycker att vi från den här salen ska uppmuntra företagarna att göra. Personligen försöka jag göra det och jag tycker att många fler borde göra det, istället för att ta ut sin ersättning som kapitalinkomst.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack herr talman! Det är angelägna aspekter som ltl Karlström tar upp. Inläggen här idag har visat att man behandlar pensionsfrågan ur många infallsvinklar. När det gäller det privata företagandet så finns ju det facto systemen med frivilliga pensioner. Vi har ett system där man har avdragbara pensionsvillkor. Det är ju en aspekt, som man bör beakta i det här sammanhanget. Naturligtvis även behovet av någon form av likvärdig behandling. Den här debatten visar att det är välkommet att stora utskottet fördjupar sig de här frågorna, så att flera i den här salen får ta del av hur det kommer att påverka deras egna i framtiden pensionsvillkor. Jag stöder en behandling i stora utskottet.

 Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Jansson

Herr talman! Debatten blev ju inte så livlig och bred. Det är kanske för att många är överraskande över den information som här har kommit fram.

Det här lagförslaget innebär inte någon ny reform. Det är en liten korrigering i marginalerna i befintligt system. Vi har redan den här samordningen av pensionerna även för politikernas del. Vill man ha en ändring till stånd på systemet på Åland jämfört med riket så är det frågan om att göra om hela lagstiftningen för vår del och skapa ett eget system. Då bör man gå in också för de kommunalt anställda och landskapsanställdas del, så det är en ganska stor reform. Det är ändå skäl att man diskuterar den här frågan. I finsk lagstiftning är det samordning även av privata pensioner. Om man väljer att leva som företagare på kapitalinkomster och gör inbetalningar antingen i företagarpensionssystemet eller i andra privata pensioner så råkar man utför samordning och man även har APL-inkomster eller t.o.m. offentliga inkomster i sin karriär. Enda sättet att undvika den här samordningen är uppenbarligen att man ser till att man får sin pension från annat än pensionssystemen, alltså från kapitalavkastningar av olika slag, hyresinkomster eller något sådant. Vi ska väl inte befrämja att alla tvingas gå in i sådana system, det försvårar offentlig sektors finansiering, kan man väl lugnt uttrycka det.

De här exemplen, som vi har fått till lagutskottet om skillnaden mellan nuvarande samordningssystem och det nu föreslagna samordningssystem, visar kanske ändå inte att ärendet skulle ha några jämställdhetsaspekter. De exemplen som man har råkat ta från byråns sida ger vid handen att det nya systemet som nu föreslås ger en minskning av pensionen för dem som har en låg inkomst. Det kan jag tänka mig att har ett gender perspektiv. Medan exemplet med en högre inkomst här faktiskt ger en liten ökning av pensionen jämfört med nuvarande samordningssystem. Jag talar sålunda inte i egen sak, det är andra som drabbas. Jag ville inte göra jämförelsen med nuvarande samordningssystem och det nya för det är en ganska ointressant diskussion. Det är samordningssystemet som sådant som ger orättvisa utslag. Därför understöder jag förslaget om remittering till stora utskottet.

Talmannen

Begäres ordet? Under diskussionens gång har ltl Fredrik Karlström understödd av ltl Harry Jansson och ltl Roger Jansson föreslagit att ärendet ska remitteras till stora utskottet. Jag ber dem som stöder remiss till stora utskottet att resa sig. Talmannen konstaterar att mera än åtta ledamöter har stött remiss till stora utskottet. Ärendet kommer därför att remitteras till stora utskottet för att inhämta dess betänkande.

Första och enda behandling

9      Förslag i syfte att säkerställa landskapets reservelkraftsförsörjning

Finansutskottets betänkande (FU 7/2008-2009)

Landskapsregeringens framställning (FR 20/2008-2009)

Först tillåts allmän diskussion och efter det att diskussionen avslutats kan förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

Ltl Torbjörn Eliasson

Herr talman! Landskapsregeringens framställning nr 20/2008-2009, ”Förslag i syfte att säkerställa landskapets reservelkraftsförsörjning”, remitterades till finansutskottet i juni, strax före sommaruppehållet. Eftersom planeringsprocessen var och är i det stadiet att stödbeslutet behövs fortast möjligt fanns det förhoppningar om att vi skulle leverera vårt betänkande snabbt.

Så blev det inte. Det tog längre tid, men nu har vi ett enigt betänkande som vi är nöjda med. Jag vill direkt tacka utskottsmedlemmarna och vår sekreterare för ett engagerande och stimulerande samarbete. Ett stort tack också till alla sakkunniga som vi har hört!

Det behövdes heller ingen lång diskussion i finansutskottet innan vi var överens om att ärendet är så stort och så viktigt att det fordrar den utredning det fordrar, det får ta den tid det tar. Och jag kan med gott samvete säga att vi gått till botten med ärendet. Det är ju inte bara så att det handlar om mycket pengar, nettoinvesteringen ska ju inte gå ut över landskapets budget, den ska betalas av elkonsumenterna. Vårt beslut påverkar alltså alla ålänningars plånböcker - direkt!

Glädjande nog kan jag påstå att det var rätt att ta sig tid och att få ett väl underbyggt beslut. Det vinner hela projektet på i slutändan. Personligen har jag lärt mig mycket under resan och idag vet jag att kabeln behövs och kommer att leda många positiva strömmar till nytta för Åland, Finland och det nordiska elnätverket. Jag är säker på att mina kolleger i finansutskottet håller med.

Herr talman! I remissdebatten ställdes många relevanta frågor som lagtinget ville att finansutskottet skulle utreda, till exempel investeringens storlek, påverkan på konsumentpriset, huruvida det finns billigare alternativ, om investeringen klarar EU:s statsstödsregler, om det är nödvändigt att göra en notifiering till kommissionen, hur det är tänkt att kabeln ska kunna utnyttjas alternativt för transitering och som en plattform för utbyggnad av förnybar vindkraft-el med mera. Det fanns även förslag på att vi skulle göra en fullständig samhällsanalys, vilket vi emellertid inte har resurser till. De flesta frågor har utskottet emellertid utrett och givit svar på i betänkandet.

Självklart har vi inte alla svar, så många faktorer spelar ju in i en så här stor och långsiktig investering. Till exempel hur de verkliga kostnaderna för konsumenterna kommer att utvecklas kan i dagsläget inte anges exakt, men i tillräcklig utsträckning gafflas in i beslutsunderlaget. Utskottet har fokuserat på konsumenterna. De presenterade tilläggskostnaderna som kabelinvesteringen medför är ett genomsnitt för perioden. Den verkliga kostnaden i konsumentledet utgörs initialt av stamnätsbolagets finansieringskostnader, som ska fördelas på elförbrukningen. Redan under byggnadsskedet uppstår sannolikt behov av tariffhöjningar. Utskottet har dock erfarit att Kraftnät Åland kommer att fördela de totala kostnaderna rättvist och jämnt över tiden, så att konsumenterna inte drabbas av chockhöjningar. Prisutjämnande faktorer är möjligheterna till transitering samt överföring av vindkraft-el, vilka ger inkomster till stamnätsbolaget och kommer att dämpa finansieringskostnadernas prishöjande effekter.

Herr talman! Den totala elkonsumtionens utveckling har stor betydelse för kalkylen eftersom kostnaderna i sista hand slås ut på konsumenternas räkningar, det vill säga priset per kWh blir lägre ju högre konsumtionen blir och ju fler som är med och delar på den.

Elkonsumtionens utveckling kan man ha olika uppfattningar om. Kraftnät Ålands kalkyler bygger på en fortsatt ökning om 1,5 % per år. Mycket kan man tycka, speciellt beaktande att vi måste göra allt för att spara energi med tanke på jordens ändliga resurser och klimatförsämringen.

Antagandet om en fortsatt höjning av elförbrukningen i landskapet ses emellertid av utskottet som realistiskt med tanke på att utfasningen av värmeanläggningar baserade på fossila bränslen till största delen ersätts med värmepumpar av olika slag som drivs med el. Den relativt kraftiga befolkningsökningen och den allmänna tillväxten i den landbaserade ekonomin, som säkert återvänder efter lågkonjunkturen, är också faktorer som kommer att ha en direkt höjande effekt på elförbrukningen. Inom den kommande 25-årsperioden, det vill säga under kabelns kalkylmässiga livslängd, kommer dessutom elbilar sannolikt att bli allmänt förekommande, vilket ytterligare ökar elkonsumtionen. Kort sagt, utskottet har resonerat som så, att åtgärder som görs för att minska miljöbelastningen även resulterar i högre elkonsumtion, men det är okej under förutsättning att producenterna i andra ändan av kabeln levererar förnybar energi som minskar användningen av fossila och andra icke förnybara bränslen.

Utskottet konstaterar att investeringens slutliga storlek inte exakt kan fastställas på förhand. I detta fall anser emellertid utskottet att beloppet 125 miljoner euro är tilltaget så att det ska räcka. Under utredningens gång har utskottet dessutom erfarit att det kommer att finnas åtminstone två anbudsgivare, vilket garanterar konkurrens. Det är även sannolikt att den rådande lågkonjunkturen har en för beställaren positiv inverkan på det slutliga priset.

Herr talman! Eftersom det är slutkonsumenterna som ska betala nettoinvesteringen i form av högre elpriser så har utskottet noggrant utrett hur läget är idag och hur effekterna av den planerade investeringen slår. Utskottet konstaterar att de åländska elkonsumenterna redan idag betalar ett betydligt högre totalpris för elen jämfört med konsumenterna i riket. Det framgår av vår jämförelse mellan de åländska eldistributionsbolagen och två distributörer i riket, Helsingfors Energi och Ekenäs Energi, samt det vägda medeltalet för hela Finland.

Ur tabellen framgår att den totala elkostnaden självklart är lägst i tätbebyggda områden men också att elen för de åländska konsumenterna redan i dagsläget är avsevärt dyrare än för konsumenterna i riket på grund av vårt insulära läge. Åland har inget nätverk att luta sig mot, vi är beroende av en enda kabel medan dem vi jämför oss med har flera olika inmatningspunkter som säkerhet vid elavbrott.

Ålands Elandelslag är dyrare än Mariehamns stads elverk vilket huvudsakligen beror på högre fasta avgifter för elanslutningen. I tidigare beslut för reservkraftsinvesteringar har också Ålandsdelegationen klart konstaterat att Ålands insulära läge är den största orsaken till de relativt högre kostnaderna i jämförelse med riket. För Ålands Elandelslags kunder är kostnaden redan 45 procent högre vid en årsförbrukning om 5 000 kWh och 35 procent högre vid en årsförbrukning om 18 000 kWh vid en jämförelse med riksgenomsnittet.

Om man antar att de åländska priserna stiger med 1 c/kWh i genomsnitt under avskrivningsperioden som en följd av den nya kabeln, vilket blir fallet om extra anslaget enligt finansutskottets förslag fastslås till 60 % av totalinvesteringen, så skulle prisskillnaden till landets medeltal trots det stiga ytterligare från 4 procent till 12 procent för Mariehamns del och från 45 procent till 53 procent för Elandelslagets del vid en årsförbrukning om 5 000 kWh.

Herr talman! Kraftnät Åland Ab är systemansvarig för elförsörjningen i landskapet och är också enlig lag skyldigt att se till att det finns en reservkraft tillgänglig vid elavbrott. Den allvarligaste typen av störning i elförsörjningen som kan uppstå är om kabeln till Sverige skadas, något som i praktiken kan leda till ett långvarigt avbrott i överföring av el från Sverige. Som exempel kan nämnas att den första Sverigekabeln råkade ut för skador till följd av fartygsankringar vid två tillfällen. Utskottet har även erfarit att Fenno-Skan-förbindelsen mellan Olkiluoto och Forsmark har skadats två gånger under en relativt kort tidsperiod. En kabelskada kan leda till reparationstider på upp till 100 dagar enligt Kraftnät Ålands Ab riskscenario. I detta sammanhang kan nämnas att kontinuerlig körning av gasturbinerna kräver skytteltrafik med tankbilar dygnet runt, inte billigt och framför allt inte miljövänligt!

Enligt Kraftnät Ålands Ab kalkyler finns det i dagsläget ett effektunderskott om 6 MW i ett scenario där värsta möjliga omständigheter föreligger. Det kanske inte verkar mycket vid första ögonkastet, men effektunderskottet ökar med ca 2 MW per år och när de i reservkraftabonnemanget ingående gasturbinerna sedan försvinner minskar reservkrafteffekten med ytterligare 24 MW. Gällande reservkraftavtal går ut år 2014 samtidigt som miljötillstånden för de gasturbiner som används som en del av denna reservkraft löper ut. Utskottet har därför kommit fram till att behovet av ny reservkraft är ett faktum.

Kraftnät Åland Ab har analyserat alternativa möjligheter att säkerställa det framtida reservkraftbehovet och kommit fram till att det tekniskt, miljömässigt och totalekonomiskt mest fördelaktiga alternativet är att installera en 100 MW likströmsförbindelse till riket. Alternativen till kabelförbindelsen till riket är ettdera ytterligare en växelströmsförbindelse till Sverige eller en utbyggnad av egna reservkraftsaggregat inom landskapet. Som framgår av utskottets betänkande ser vi emellertid inget realistiskt alternativ till likströmskabeln.

Herr talman! Under remissdebatten diskuterades också investeringens förhållande till EU:s statsstödsregler. I landskapsregeringens framställning konstateras att investeringar i reservkraft kan betraktas som en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse eftersom Kraftnät Åland Ab enligt 12 § landskapsförordningen om elmarknaden har systemansvaret för den åländska elmarknaden och det medföljande balansansvaret och reservkraftsansvaret. Reservkraftsverksamheten är inte en lönsam verksamhet och speciellt på grund av landskapets insulära belägenhet blir kostnaderna för elkonsumenterna oskäligt höga utan stöd för investeringar i denna verksamhet. Utskottet konstaterar att ett stöd för investeringar i reservkraft således inte är ett statsstöd som avses i EG-fördragets artikel 87. Utskottet har erfarit emellertid att landskapsregeringen ändå överväger att notifiera stödet vilket även gjordes beträffande stödet för Sverigekabeln 1998.

Utskottet konstaterar att den föreliggande investeringen i en likströmsförbindelse till riket, i avsikt att trygga behovet av reservkraft i landskapet, är den största investeringen i infrastruktur som landskapet ställts inför. Utskottet noterar att den nu föreslagna kabelns budgeterade totalkostnad om 125 miljoner euro utgör ca 36 procent av landskapets totala kostnader i bokslutet för år 2008, det vill säga i relation till de två tidigare reservkraftinvesteringarna 4 respektive 6 gånger större i förhållande till landskapets ekonomiska resurser.

Den höga investeringskostnaden skulle leda till att de åländska elkonsumenterna tvingas bära orimligt höga elkostnader om investeringen genomförs av stamnätsbolaget utan stöd från samhället. Utskottets bedömning är att även med ett stöd om 40 procent skulle elkostnaderna för konsumenterna stiga avsevärt från en i jämförelse med hela landet redan mycket hög nivå.

Utskottet konstaterar därför att stödet borde uppgå till 60 procent av de godtagbara kostnaderna. Utskottet anser att investeringen är en så betydande engångsutgift för landskapet att beviljande av extra anslag i stöd av 48 § självstyrelselagen är väl motiverat för att trygga försörjningsberedskapen i landskapet.

Den potentiella sidonyttan av kabeln i form av möjligheter att transitera el mellan Finland och Sverige, samt möjligheten att avsätta förnybar vindkraft-el på den finländska marknaden förstärker bilden av kabelinvesteringen som en viktig infrastrukturell satsning till nytta för hela landet och för den nordiska elmarknaden.

Herr talman! Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att lagtinget tillställer Ålandsdelegationen en framställning om ett extra anslag om 60 procent av de godtagbara investeringskostnaderna, dock högst 75 000 000 euro, att utges som bidrag till Kraftnät Åland Ab för byggande av en likströmsförbindelse till riket.

Utskottet konstaterar att framställningen inte nämner någonting om behovet av garantiförbindelser för de lån som måste tas upp för finansiering av investeringen, d.v.s. resten utöver stödet. Utskottet har dock erfarit att en sådan framställning sannolikt kommer från landskapsregeringen, vilket borde ha nämnts i samband med framställningen för att behovet av landskapets eventuella åtaganden skulle framgå som en helhet.

Herr talman! Åland behöver i likhet med övriga landet en trygg tillgång på elenergi för att hänga med i utvecklingen. Investeringen i en likströmskabel till riket är behövlig, motiverad och bör ha högsta prioritet tidsmässigt. Utskottet anser att det är en stor fördel att kabeln som i första hand ska garantera reservkraftsbehovet i landskapet också kan ha en sekundär användning för transitering av förnybar energi till nytta för hela landet för att uppnå klimatmålen som trots att de är tuffa måste nås för att vår generation överhuvudtaget ska ha en chans att rädda framtiden för kommande generationer.

Till sist, herr talman! Låt mig framföra en personlig återspegling, kanske någon känner igen sig i min beskrivning? Min spontana reaktion var kluvenhet när jag i landskapsregeringens framställning läste beloppet 125 000 000 euro, för en kabel som ska garantera att det finns ström i mina uttag när jag redan har det 99,95 procent av tiden. Lampan hemma i Haraldsby lyser ju för jämnan, bara med några få timmars avbrott per år, tänkte jag. Ska vi verkligen i dessa tider, förmodligen de ekonomiskt tyngsta i mannaminne, satsa så mycket pengar på en kabel för att garantera att lampan aldrig får slockna? Är det värt pengarna? Finns det alternativa investeringar som är viktigare och ger bättre ekonomisk utväxling? Har vi överhuvudtaget råd? Hur mycket kan jag egentligen kräva av samhället? Vi har det ju redan så bra i jämförelse med alla andra.

Jag ska villigt erkänna att jag tvivlade. Det handlar alltså om den största enskilda investeringen i infrastruktur som Åland någonsin ställts inför, som jag sade tidigare, nära 5 000 euro per invånare! Det här är nog som tunneln till Föglö, tänkte jag, ett projekt som borde läggas på is, tills det blir bättre tider. Sedan kan vi ta oss en ny funderare. Ansvaret kändes tungt.

Det var för fyra månader sedan. Idag, när jag har större insikt, är jag övertygad om att investeringen är rätt. Kabeln behövs och den för mycket gott med sig i form av trygghet och potential för grön energi för många, inte bara för oss ålänningar, utan för många fler. Den är också ett viktigt led i förverkligandet av visionen om Åland som en grön ö i ett blått hav!

Talmannen

Värderade kollegor! Enligt föredragningslistan behandlas detta ärende nu i första behandling. Talmannen vill upplysa om att det är första och enda behandling. Frågan handlar inte lagstiftning utan om ett initiativ. Kollegorna upplyses om den omständigheten att det inte blir en andra och tredje behandling utan detta är första och enda behandling.

Ltl Torsten Sundblom

Tack herr talman! Utskottsordförande har redan grundligt presenterat det här betänkandet. Jag ska fatta mig rätt kort. Den liberala gruppen stöder finansutskottets betänkande. Finansutskottet har behandlat det här ärendet väldigt grundligt. Det har bl a framkommit att Fenno-Skan förbindelsen mellan Olkiluoto och Forsmark har skadats två gånger på relativt kort tid. Sverige kabeln har också skadats. En skada på Sverigekabeln, när det blåser nordlig storm och är minusgrader, är ingen önskesituation för det åländska samhället och dess elförsörjning. Det är en orsak som stöder att en kabel till riket är det klokaste alternativet för att trygga Ålands behov av elförsörjning.

Rätt sent i behandlingen kommer resonemanget om den högre stödprocenten än framställningens 40 procent. De två tabeller som finns på sidan fyra i betänkandet, som visar att den åländska konsumenten har ett betydligt högre elpris än konsumenten i riket, de är utmärka argument för en högre stödprocent. Ett annat argument som jag tänkte framföra är Sverige kabeln, 9 procent av kostnaderna i bokslutet 1997. Sedan kom Tingsbacka satsningen, 6 procent 2003. Den nu aktuella investeringen 36 procent jämfört med 2008 års budget. Det är hiskeliga siffror!

Det är också en jämförelse som väl motiverar att begära en högre procent i stöd än de som beviljades i de två tidigare framställningarna, som då var 40 procent.

Herr talman! Den liberala gruppen stöder betänkandet, som innehåller flera argument för en högre stödprocent än i framställningen.

Ltl Fredrik Karlström

Herr talman! Det här är en otroligt svår fråga, tycker jag. Jag tycker fortfarande det finns många öppna frågor gällande betänkandet och hur man ska lösa den här problematiken med reservkraft.

Det är onödigt att gråta över spilld mjölk, men det är också svårt att låta bli. För år 2003 stod vi i den här talarstolen, särskilt från Obunden samling, och förespråkade en kabel till Finland som reservkraft. Men majoriteten valde att satsa på ett KK hus eller 15,5 miljon på en eller två gasturbiner i Tingsbacka. Vi ansåg då, och vi har ansett hela tiden, att det har varit väldigt dumt. Man borde ha gjort det annorlunda. Skulle man ta ansvar över inkomster, och inte bara fördela utgifter så skulle man ha tänkt en gång extra om det verkligen var klokt att göra den satsningen då. Vi ansåg att det inte var det. Som sagt, det är onödigt att stå här och gråta över spilld mjölk.

När jag läste igenom det här betänkandet tyckte jag att det finns många frågor som jag fortfarande inte har fått svar på. Vad betyder det t ex att kraftnät Åland Ab med högsta sannolikhet måste omorganiseras? I dag äger vissa elandelsägare en viss procent av kraftbolaget. Hela den här strukturen runt kraftnätsbolagen på Åland är ju komplicerad, så det är väldigt svårt för en vanlig person och lekman att försöka sätta sig in i och försöka förstå just med tanke på EU:s konkurrensbestämmelser.

Jag läser en mening; "det återstående alternativet är att bygga vidare på en egen kraftgenereringskapacitet inom landskapet, vilket initialt ger lägre investeringskostnader men på sikt en högre totalkostnad." Jag har inte förstått varför det på sikt ska bli en högre totalkostnad? Är det då en fortsättning på gasturbinen som man tänker på, att det är därför det ska bli så pass mycket dyrare framöver? Eller kunde man titta på något annat sätt än att satsa 125 miljoner av skattebetalarnas och elförbrukarnas pengar i den här kabeln? Jag vill säga att jag inte är emot det här, men jag vill se det ur några andra synvinklar.

Man använder argument som att i framtiden ska det komma mycket elbilar och sålunda mycket energi framöver. Jag är inte riktigt övertygad om det. Man kan göra energieffektiviseringar. Elbilarna ska det väl köras med vindkraft på Åland. Inte med ström som kommer genom en kabel, med kanske polsk kolkraft eller vad det är? Det argumentet tycker jag inte tillför så mycket.

Något som man bör tänka extra på är att vi redan nu, som ni kan läsa i betänkande, har extremt mycket högre eltaxa på Åland än exempelvis i Finland. Nu ska det bli då 53 procent dyrare på Åland med den här satsningen. Var någonstans ska den gränsen gå för att elförbrukarna, de privata och företagen på Åland, ska ha råd att betala, innan man får en osund konkurrens med driftskostnaderna för sitt bolag?

Jag har många frågor som jag har skrivit upp. Exempelvis vad ska kostnaderna bli för företagarna framöver? Som vi kan läsa 53 procent dyrare.

Ett stort argument, som jag har förstått, är varför den här kabeln är så pass bra, det är möjligheten att tillgodogöra sig produktion och sälja produktion av åländsk vindkraft. Det är väl jättebra det. Det är ju som betänkande lyder, ett förslag i syfte att säkerställa landskapets reservelkraftsförsörjning. Jag blev att fundera på vad det betyder egentligen att vindbolagen ska kunna sälja mer vindenergi? Väldigt positivt förstås för Finland och hela klimatdebatten som har varit. Givetvis väldigt positivt för vindkraftbolagen. Är det rätt att finska skattebetalarna ska betala 60 procent av möjligheten för dem att producera den vindenergin? Är det rätt att de resterande 40 procenten ska finansieras av elförbrukarna? Jag tycker man lite kan diskutera det där ett steg till. Okej, att reservkraftskabeln behövs, men kanske de här transfereringsavgifterna för ev. vindkraft skulle kunna vara betydligt högre? Själva huvudsyftet med kabel är reservkraften. En sekundär, positiv del av kabeln blir att man kan transitera vindenergi. Då är frågan om de bolag, som ev. vill göra det i framtiden, borde vara med och betala en större del av kabeln? Eftersom det är grundförutsättningen för att de ska kunna sälja mera vindenergi. Hoppas ni förstår hur jag tänker här?

Det som utskottet tar upp med garantibehovet, det tycker jag också är otroligt intressant. Man behöver ha en total bild på vad det här kommer att kosta för att kunna gå in i en sådan här är enormt stor satsning. Här har vi är ett betänkande på sex sidor om den största investeringen i mannaminne vi ska göra, som ordförande sade. Det känns som man är lite för dåligt insatt i att hitta alla tänkbara ev. möjligheter för en annan lösning på det här, som en enkel lagtingsman. Jag tycker man borde kunna titta runt det här, för att få ner priset på elförbrukaren, för att ev. kunna ta mer betalt av dem som kommer att skicka ström åt olika håll i den här kabeln.

Med tanke på att huvudsyftet är reservkraft och därför är finska skattebetalarna med och betalar den här satsningen. Vi kanske borde ha ett system där man skulle kunna betala tillbaka till skattebetalarna efter ett visst antal år, när man har tjänat in dem? Det är väl inte heller rätt att bara Ålands kraftnät Ab ska göra en ev. vinst för att sänka priset för elförbrukarna om finska skattebetalarna är med och betalar?

Som sagt, det är inte enkla frågor. Om man transiterar ström från Finland till Sverige, som inte har med åländsk vindkraft att göra, är det fastställda taxor på vad man får ta betalt för det, oavsett hur kabeln är finansierad? Kanske vi bör hitta ett system, där vi finansierar kabeln också på längre sikt, förutom med förhöjda avgifter och finska skattebetalarnas pengar, för dem som har möjlighet att tjäna pengar på kabeln. Att de får vara med och betala en större del. Hoppas ni hängde med hur jag funderar.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Ja, det var inte alldeles lätt att hänga med, det ska jag erkänna ltl Karlström. Det var många frågor. Totalbilden, det är den vi har försökt skapa. Förenklat, för konsumenten skulle 60 stödprocent innebära knappt 1 cent/kWh, jämnt fördelat över 25 års period, i höjning. Tittar man på Mariehamns stad, där man betalar ca 12-13 cent, kan vi säga att det är knappt 10 procents höjning. För oss ute på landsbygden är det en mindre procentuell höjning.

Vindkraftbolagens roll har vi utrett jättenoga. Vi har hört dem och det är alldeles klart att om man kopplar in vindkraft på den här kabeln så måste de betala samtliga investeringskostnader som kommer utöver reservkraftskabeln. Och de ska betala när de kopplar in sig och distribuerar ström. I dagens läge betalar faktiskt Kraftnät för att de ska vara med och balansera. Så det blir en intäkt.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Fredrik Karlström, replik

Talman! Även om jag kan hålla med om att mitt anförande inte var så lätt att förstå så har jag de facto läst utskottets betänkande flera gånger. Jag har inte riktigt förstått alla frågor heller. Jag har obesvarade frågor. Jag vill gärna fortsätta höra diskussionen om transiteringen mellan exempelvis Finland och Sverige också. Hur fungerar det? Kan man sälja väldigt mycket kärnkraft från Finland till Sverige och vidare ner till Polen? Och på så sätt ta ut extra betalt för den här kabeln, för att få ner priset ännu mera. Fortsättningsvis ska el-användarna på Åland finansiera, om det här går igenom, 40 procent av den här enormt stora investeringen. Det skulle jag gärna höra lite mera om.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack herr talman! Jag kanske får ta ett anförande till. Att vi anser att det ska vara 60 procent beror på de samlade argumenten som finns här. Ett jätteviktigt argument är att vi redan har mycket högre kostnader för elströmmen till konsumenterna p.g.a. vårt insulära läge. Det andra är att investeringen är så otroligt stor i förhållande till landskapets ekonomiska resurser, fyra resp. sex gånger större än de tidigare investeringarna, när man har fått 40 procent. Det tredje är att det är en fördel för hela landet att man kopplas ihop och kan transitera till Sverige. Det fjärde är att vi kan bygga ut vindkraften och leverera för att uppnå Finlands klimatmål med mera, med mera. Den totala bilden har gjort att utskottet har kommit fram till att 60 procent är rätt tal här.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Herr talman! De argument man köper jag faktiskt. Jag tycker att det är väl utförda argument från utskottets sida. Men man lämnar fortfarande lite frågor obesvarade. Exempelvis skriver man att det finns andra alternativ, Sverigekabel alternativt, men att det kan vara lite osäkert. Man skriver också att man kan bygga ut egen kraftgenereringskapacitet. Jag ifrågasätter den enormt stora summan pengar. Jag är inte emot en kabel till Finland. Jag har varit för kabeln sedan 2003, när vi diskuterade sist. Men då valde majoriteten att gå in på en annan linje. Det är lite synd att man inte kan ställa de förtroendevalda till svars när de har gjort en dum investering, tycker jag, istället för att satsa på det här tidigare. Förutom 125 miljoner euro, som den här kabeln kostar, blir det faktiskt 165 miljoner euro, som vi satsar på reservkraften de senaste tio åren. Det känns inte riktigt klokt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Camilla Gunell

Herr talman! Utskottet har, som tidigare talare nämnt, fått jobba väldigt mycket med den här framställningen. Jag är glad att vi inte följde landskapsregeringens agenda, som helst ville se en väldigt snabb behandling av det här ärendet. Vi var ganska beslutsamma på den punkten om att det här var en så pass stor investering att vi behövde fundera över den väldigt noga. Vi behövde också få känna oss trygga i det beslut, som vi nu föreslår att lagtinget ska anta.

För mig fanns det tre frågor som var väldigt viktiga när vi gick in i den här diskussionen. Den första frågan var om det verkligen inte finns några alternativ till denna jättelika satsning på 125 miljoner? Den andra frågan var om det inte fanns några andra sätt att finansiera den här kabeln? Att vanliga människor, elkonsumenter och företagare inte skulle behöva ta den stora smällen och de stora kostnaderna. Den tredje frågan är hur avgörande den här satsningen är för att vi ska kunna fortsätta bygga ut vindkraften på Åland? De svar som jag har kommit till, genom utskottets väldigt noggranna och gedigna arbete, är att jag nu kan konstatera att det inte finns några riktigt andra jämförelsebara goda alternativ.

Den här satsningen gör vi nu, vi kanske borde ha gjort den förr men den görs nu, för att garantera en säker och trygg elförsörjning för Åland. På sikt så ska den spara både pengar och miljö.

Jag tror det hade varit klokt, och även sparat mycket tid för finansutskott, om landskapsregeringen på ett tydligt och pedagogiskt sätt redan i framställningen skulle ha avfärdat de här andra alternativen, d.v.s. de diskussioner som har funnits i tiderna, men som man av olika orsaker har skrinlagt. Då skulle det ha varit mindre spekulationer. Nu har t o m revisorerna tagit upp den här frågan i sin rapport.

Den andra frågan, om priset och kostnaderna för elkonsumenterna, är kanske den fråga som engagerar mig allra mest. Det är nämligen alla vi konsumenter som ska betala den här kabeln till Finland, förutom den del som staten skulle finansiera.

Jag tycker det är bra att lagtinget höjer ambitionsnivån här och nu ber riket att stöda den här satsningen med 75 miljoner. Det är ändå helt fullt tillräckligt med den andel som åläggs de åländska konsumenterna att betala. Som vi tidigare har hört är medelpriset för de åländska konsumenterna redan betydligt högre än riksgenomsnittet. Med kabelsatsningen stiger det ytterligare 8 procent.

Jag tycker det är viktigt att fundera över att vi har ju redan med politiska morötter försökt få ålänningarna att övergå till förnyelsebara uppvärmningsformer som jordvärme, bergvärme och genom olika värmepumpar som drivs med el. Nu höjer vi deras elkostnader. För mig är det viktigt att göra allt som går att göra. Både att lagtinget i dag försöker få upp bidragssumman från staten, men också sedan att Kraftnät i förlängningen gör allt vad man kan för att hålla avgifterna nere. Jag tror att det finns en god argumentation bakom ett förhöjt bidrag. Vi får önska landskapsregeringen lycka till. Utskottet ger goda argument, tycker jag, som landskapsregeringen kan använda sig av i de fortsatta förhandlingarna.

Den tredje frågan, som jag tycker är otroligt viktig, är den fortsatta utbyggnaden av vindkraft. Där kan vi konstatera att den här kabeln behövs om vi ska kunna nå målet att hundra procent av Ålands elkonsumtion skulle komma från vindkraft. Lyckas vi med det, då tycker jag verkligen att vi placerar den gröna ön i det blåa havet på kartan. Det vore en otrolig viktig profil och miljöfråga för Åland. Här finns det också möjlighet till nya gröna jobb. Det är det som vi ska växla om till i så hög grad det går. Det finns också möjlighet för nya företagsmöjligheter i skärgården, vilket vi annars inte har så rysligt gott av.

Det vore viktigt för mig är att vi nu följer den gröna tråden, att den löper utan att brista ända från det att man har värmepumpar i många hushåll som sedan också drivs på energi som är producerade av förnyelsebara källor. Att det inte är kärnkraft som ska komma i kabeln, utan det ska vara vindkraft.

Vi kan också konstatera att frågan om notifiering har ändrat. Landskapsregeringen har ändrat sin bedömning sedan framställningen kom. I maj var man inte inne före notifiering. I dagsläget anser man att det är lika bra att göra en sådan. Det beror väl lite på vilken jurist man väljer att lyssna på i det här fallet. Nu anses det alltså vara behövligt med en notifiering av det här stödet, så att det på sikt inte kan ifrågasättas.

Jag vill för min del tacka för att utskottet också kom till en enighet om att söka en högre stödprocent än den procent som landskapsregeringen föreslog. Jag tycker det är synnerligen viktigt att göra allt vi bara kan för att få ner kostnaderna för elkonsumenterna. Det var bra att också Liberalerna kom över om sin tveksamhet i den här frågan och kunde komma med och stödja det slutgiltiga förslaget.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag håller helt och hållet med ltl Camilla Gunell att det viktiga är att man får den här investeringen på plats på ett sådant sätt att de åländska elkonsumenterna inte hamnar i alltför dålig situation jämfört med omkringliggande regioner som i Finland. Där vet vi, precis som ltl Gunell sade, att vi redan nu ligger högre. Tittar man på de ändringar som har gjorts av avräkningsgrunden så visar landskapsrevisorerna att vi kanske har förlorat upp till 100 miljoner under de senaste tio åren. Mot den bakgrunden tycker jag det är rimligt, med de finansiella system vi har nu, att man kommer emot ifrån rikssidan. Förde man ett resonemang i finansutskottet att man ev. skulle gå upp till 80 procent? Vad var det som gjorde att man stannade vid 60 procent?

Ltl Camilla Gunell, replik

Det här var väl en bedömning som finansutskottet landade på. Det fanns ju egentligen inte hinder för att söka fast om hundra procent. Det är väl sedan en fråga om en politisk förhandling, var man sist och slutligen kan landa. Det belopp som har varit är ju 40 procent, som Ålands delegationen har beviljat bakåt i tiden. Därför fanns det en tveksamhet, kanske främst hos liberalerna, om man vågade höja på det här. Det finns ingenting skrivet i självstyrelselagen kring vad man kan söka. Kan man söka noll procent till hundra procent? Allt är således möjligt. Det här är ju definitivt någonting som lyder under 48 § självstyrelselagen om osedvanlig engångsutgift.

Ltl Anders Eriksson, replik

Det sistnämnda håller helt och hållet med om. Även efter stödet på 60 procent, om vi antar att det skulle bli det, så är det ändå en jättestor investering för det åländska samhället. Med beaktande av att vi redan ligger högt när det gäller elpriset ville jag höra om man har resonerat om att gå upp ytterligare? Jag tycker inte det är orimligt med det system vi har idag. Jag nämnde som ett exempel i ett annat sammanhang, att vi torde vara den enda autonomin i världen som står för trafikkostnaderna, jag tänker då på skärgårdstrafiken, till moderlandet. Det normala brukar alltid vara det motsatta. Ska jag förstå svaret på det sättet att det var Liberalernas tveksamhet som gjorde att man inte gick högre?

Ltl Camilla Gunell, replik

Vi kan väl säga så här, för mig var det jätteviktigt att skydda de åländska medborgarna och konsumenterna så långt det går, eftersom vi kan konstatera att vi har högre boendekostnader, vi har högre matpriser, vi har högre elkostnader osv. Så långt det går ska vi skydda konsumenterna i den här frågan. 60 procent blev en samlad bedömning. Jag tror det är viktigt att man har ett enigt lagting bakom när man går vidare i en sådan här viktig fråga.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Jansson

Herr talman! Låt mig att komma med en betraktelse i tio punkter. För det första tror jag det är viktigt att inte lagtingsledamöter alltför mycket hänger sig åt resonemanget bakåt i tiden.” Vad var det vi sade?” När gasturbinen i Tingsbacka var installerad och klar att tas till bruk hade vi redan upplevt två år med ett underskott i reservkraftsförsörjningen. Hade det skett en olycka då så hade vi varit i ett mycket besvärligt läge. Om vi i stället hade gått in för alternativet med kabel till i riket då, hade det antagligen blivit fyra eller fem år, ifall vi hade fått igenom ett sådant förslag, med ett kraftigt underskott i reservelkraftsförsörjning de sista åren. Med konsekvenser som är svåra att bedöma för det här samhället, men ytterst allvarliga konsekvenser ifall det hade inträffat. Många av oss kan säga ”vad var det vi sade”, åt det ena eller det andra hållet, men det är kanske bäst att avhålla sig.

I remissen av det här ärendet till finansutskottet hade jag och andra ett antal frågetecken i kanten. Det har finansutskottets Torbjörn Eliasson klargjort att han också hade. Hans uttryck om att detta är den största infrastrukturella satsningen på Åland hittills, där offentlig sektor är inblandad, är väl en kraftig underdrift. Det är helt korrekt alltså. Det är alltså ett enormt ärende ekonomiskt som vi, som lagstiftande församling, har ansvar för. Elförsörjningen hanteras visserligen av privata bolag, men där vi har ett stort samhällsintresse.

Jämförelsen i betänkandet om att den nya Sverigekabeln, när den lades ner, motsvarar 9 procent av årsbudgeten då. Att gasturbinen i Tingsbacka motsvarar 6 procent av totalbudgeten då, det ger en alldeles utomordentlig bild av det här ärendets storlek, där det nu är 36 procent av gällande årsbudget.

Vi ska också vara överens om att det här ärendet är långt ifrån hemma. 75 miljoner euro i extra anslag är för staten 40 procent extra tilldelning utöver klumpsumman. Det är en mycket svår och brännande fråga politiskt.

Jag tycker att finansutskottet har kommit med bra motiveringar i den här frågan. Finansutskottet har förstärkt de motiveringar som landskapsregeringen har i sin framställning. Därför vill jag för min del stöda resonemanget i finansutskottet. Jag tycker att 60 procent är motiverat, att sätta ribban högt i det här sammanhanget, med de motiveringar som finansutskottet har. Det är bra tänkt av finansutskottet. Sedan är det en annan sak hur pass realistiskt det är. Vi får hoppas att det ska visa sig vara realistiskt.

I tidigare anhållanden och diskussioner om extraordinarie anslag och extra anslag för landskapets energiförsörjning har konsumentprisjämförelser mellan Åland och riket varit av helt avgörande betydelse. Det vill jag säga, som har varit med länge, att jämfört med tidigare framställningar så den prisjämförelse som nu presenterades i betänkandet visar på ännu större skillnader än någonsin tidigare. Utvecklingen har till den delen varit negativ. Det bör kunna motivera en positiv inställning ifrån rikets sida. Vi hör till Finland, Finland har ett stort ansvar för det här landskapet. Trots, och kunde man säga även tack vare självstyrelsen.

Här visas att Ålands Elandelslags konsumenter ligger 45 procent över riksmedeltalet, när det gäller ett hushåll som inte är direkt uppvärmda med el. Om den här satsningen skulle finansieras av riket, till 40 procent om jag förstår det rätt, ökar det till 53 procent över riksmedeltalet, vilket är fullständigt oacceptabelt i ett land där man talar om att det ska vara ungefär likadana förhållanden för medborgarna, oberoende var man bor.

Utskottet har sedan valt att lyfta upp den frågan, som man hittills politiskt har varit ense om, att vara försiktig med att motivera sig med. Motiveringarna för den här satsningen är reservkraften i landskapet, markant reservkraften. Också en notifiering till EU, som är absolut nödvändig i sådana här sammanhang, måste basera sig på om att det är frågan om att klara försörjningen av el i landskapet genom en tillräcklig reservkraft.

Utskottet har, om det är med mod eller om det är någon annan term som ska användas, valt att vidga det här begreppet på ett tydligt sätt. Man talar om nyttan av vindkraftproduktionen på Åland. Detta är alltså ett rent kommersiellt syfte. Man talar om möjligheten för Finland att handla med Sverige, över den här kabeln, vilket också är ett direkt kommersiellt syfte. Personligen är jag lite kluven i den här frågan. När det gäller vindkraften så är det ett miljömotiv dessutom, som kan läggas till den kommersiella nyttan. Det är inget problem när man tar dessa miljömotiv med. Jag skulle gärna här i plenum ändå höra någonting om resonemanget från utskottets sida, hur de väljer att ta med dessa kommersiella fördelar. Det kan ha en problematik i diskussionerna i riket, men alldeles särskilt tror jag det medför en problematik i förhållandet till EU, EG-rätten.

Herr talman! Ytterligare måste vi fundera på, eftersom det här ärendet långt ifrån är i hamn och samtidigt brådskar, det är inte långt till 2014 men det är inte heller länge till tidpunkten som Kraftnät Åland presenterade att reservkraftsunderskottet börjar bli väldigt tydligt. Om det blir ett nej vad gör vi då? Det är en mycket svår fråga. Vi kan naturligtvis med egna medel stöda den här verksamheten för att jämna ut prisskillnaderna för olika konsumenter på Åland genom satsning på Sverigekabel ytterligare, antingen en parallell sådan eller en likströmskabel dragen på ett annat sätt. Vi kan också naturligtvis hoppas på att ny teknikutveckling ska ge oss möjligheter att, med tillgängliga energikällor i landskapet, det finns ju flera, producera mera el i landskapet än vad vi gör. Vi ser inte några sådana nya tekniker ännu, å andra sidan brukar det kunna komma snabbt. Att starta ett kärnkraftverk i landskapet är väl att ta i, kan jag tänka mig. Jag tänker inte föreslå det, men det är viktigt i alla fall att fundera på vad som händer om vi inte får det här extra anslaget ifrån riket. I tid ligger vi nära när behovet av den här tilläggsreservkraften måste till.

Som avslutning på mitt resonemang, det blir ev. den tionde punkten, tog jag i remissen upp den kurva som finns i framställningen på sidan 4, som visar effekt- och energiutveckling i landskapet. Där ser vi att vi har sedan 2005 fram till 2008, under en fyraårsperiod, en oförändrad kurva. Det är t o m så att man kan gå nästan till 2003 t.o.m. till 2008, under en sexårsperiod, och se att effekt- och energiutvecklingen är relativt oförändrat. Men ändå säger både finansutskottet och Kraftnät Åland att vi måste räkna med en fortsatt 2 procentig årlig ökning. Möjligen kunde finansutskottet ha motiverat sig tydligare eftersom möjligheterna för landskapet självt, för kommunerna men även för privata att göra betydande energiinbesparingar är stora, Och fortsätter att utvecklas med den tekniska utvecklingen vi har, så att inbesparingarna blir ännu större. Om detta har vi ingenting sagt här. Det gör att kalkylen, om när reservkraftunderskottet är överstort, är svår att göra.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Jag tackar först för de stödande orden för vårt arbete. Jag ska försöka förklara. När det gäller hur vi har en resonerat och även vågat lyfta fram vindkraften, det är helt naturligt att man bör prata öppet om allting. Ser man vad alternativet är, exempelvis att bygga ut gasturbinen, ja, då bygger man ut gasturbiner, de står där och används när det blir elavbrott. Bygger man en kabel för reservkraften så tycker vi inte, om man resonerar klokt, att man ska låta kabeln ligga bara, ifall man alternativt kan använda den för miljöns syften.

Ltl Roger Jansson, replik

Talman! För att ge möjlighet till kollegan Eliasson att fortsätta så säger inte mera än så här nu.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack herr talman! Vi tycker att det är ett gott syfte. Vi har noga poängterat att när aktörer kommer in ska de betala för den investering som behövs för att knyta upp sig och de ska betala en avgift för att utnyttja kabeln. Vi kan väl säga att om man tittar på Sverigekabeln, den används ju också, så kopplar man in sig också på den kabeln. Det finns andra jämförelser. Om jag kommer ihåg rätt så heter kabeln som går mellan Helsingfors och Estland Balticlink Där har man t o m fått i EU:s stöd. Vi har inte sett några problem med det här, eftersom det är reservkraften som är nummer ett, om vi kan utnyttja den för andra syften är det bra.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Om man säger att man inte har sett någon problematik så kanske man inte har haft ögonen öppna. Det finns en politisk problematik här i förhållande till bestämmelsen om extra anslag och i förhållande till statsstödsreglerna, när det gäller motiveringar för att använda offentliga pengar i kommersiella syften. Det är inte frågan om annat än att det finns en problematik. Jag förstår på utskottsordförande att detta har man inte dess mera diskuterat. Jag hoppas verkligen att den här öppenheten inte på något sätt ska vara negativ för oss. Jag förordar öppenhet i alla sammanhang. Jag har lärt mig, ibland när det gäller förhandlingar mellan två parter och att vinna vissa fördelar som man känner sig berättigad till, så får man hålla tand för tunga. Jag hoppas att det inte ska vara några problem.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, herr talman! 60 procent är att sätta ribban högt sade ltl Jansson. Ja, det är det nog. Jag var en av dem som från början var tveksam till det. Det finns en liten risk. Vindkraften och de kommersiella intressen som där kommer in med stödprocent som går över 50, EU notifieringen, visst finns det ett frågetecken, det är väl avvägt nu. Vi hoppas att 60 procent ska gå.

Ltl Roger Jansson, replik

Vi har en gemensam förhoppning.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Talman! Ltl Roger Jansson ansåg att det var fel av mig att ta upp gamla synder, gällande bl.a. Tingsbacka. Jag anser att det var en felsatsning. Tittar vi tillbaks nu på facit så har vi alltså använt i tio år en gasturbin i Tingsbacka som har kostat 15,5 miljoner euro, alltså 1,5 miljoner euro per år har det kostat för att ha den här reservkraften. Jag anser det vara oförsvarligt hanterat av skattebetalarnas pengar att göra det på det sättet. Nu säger man bara att de tiderna var då och nu går vi vidare och nu ska vi göra en satsning på 125 miljoner euro till. Skulle jag vara på finska sidan skulle jag ifrågasätta hur vi resonerade förra gången, den satsningen som vi ansåg att var livsnödvändig som har kostat 15,5 miljoner euro på tio år. Är den värdelös nu? Vad kommer att hända med den investeringen som redan är gjord? Jag anser att det är slöseri här med skattemedel.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Om lagtinget då, när man fattade det här beslutet om stödformen för Kraftnät Ålands satsning i Tingsbacka, i stället hade valt att fatta ett beslut om en likströmskabel till riket hade vi kanske haft ett kraftigt underskott i fyra eller fem år i försörjningsbalansen när det gäller el energi. Under de sista två eller tre åren av dessa har vi haft elavbrott några gånger. Vi har inte haft någon stor katastrof men vi har haft elavbrott, där det har varit nödvändigt att köra gasturbinen i Tingsbacka. Hade vi inte haft den så hade vi inte haft något alternativ. Då hade åtminstone stora delar av näringslivet fått betydande bekymmer. Att säga att man inte har haft en betydande nytta av gasturbinen i Tingsbacka är att fara fram med någonting som inte är helt riktigt.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Ursäkta min stora okunnighet, men före Tingsbacka, då fanns det inga risker alls alltså? Då fanns det reservkraft hur mycket som helst, sedan när beslutet togs för att bygga Tingsbacka då var det öppet i några år men skulle vi ha gått in för en likströmskabel så hade risken varit fyra år. Uppenbarligen är det någonting som inte hänger med hela vägen här för det måste väl ha varit en risk för det då också? Jag säger inte att den har varit värdelös den här investeringen de senaste åren, men vi har de facto betalat 1,5 miljoner på tio år för något som nu blir värdelöst. Det kommer vi väl inte ifrån. Vi får väl bara säga att det var en dålig affär, som jag ser det. Det fanns väl reservkraft före Tingsbacka, eller fanns det inte?

Ltl Roger Jansson, replik

Talman! Det fanns reservkraft före Tingsbacka i Ålands Energis dieslar och Ålands Energis gasturbiner. Deras kapacitet tog slut, så att säga. Möjligheten att täcka behovet tog slut ungefär 2004 eller 2005, enligt den här kurvan som vi har i framställningen. På det sättet behövdes det någonting annat. En satsning som vi då gjorde på 15-16 miljoner euro. En gasturbin gick mycket snabbare att genomföra och var lättare att få stöd för från riket, även om vi vid samma tidpunkt hade fattat beslut om att vi skulle gå in för en kabel till Finland. Då hade byggnadstiden varit mycket längre och behandlingstiden i riket hade antagligen också varit mycket längre. Därav den här diskrepansen som hade slagit mycket hårt mot det åländska näringslivet.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Det känns ganska inspirerande att få säga lite om det dumma beslutet, det fatala misstaget och vad som hände för många år sedan. Jag tror att det här med historielöshet är en farlig sak. Det betyder inte att man jämt och ständigt ska berätta historia men däremot lärdomarna.

Det råkade vara så att när jag tillträdde, som finansansvariga i dåvarande landskapsstyrelsen, 27 mars 2001, då diskuterade vi reservkraften. Vi fick försäkringar från Kraftnät och bolagen om att det nog fungerar och att det var bra. Det skulle komma i gång på 20 minuter, möjligen en halvtimme.

En mycket het sommardag i juni ringde någon till mig och sade att nu står jag vid bensinmacken, det finns ingen el. Det är ingen fara sade jag, det kommer om 20 minuter. Jag var ensam på jobbet då. Det gick tre timmar, fyra timmar, fem timmar. Man ringde från sjukhuset, från banken, från livsmedelsbutikerna. Jag var ut på stan och utnyttjade tillfället att köpa glass mer eller mindre gratis på Sittkoffs. Efter det här blev det naturligtvis en enorm debatt. Hur kan det gå så i ett modernt samhälle, som har byggt upp teknologieteknik?

Den redogörelse som ltl Roger Jansson gjorde var helt korrekt, också hans bedömning. Därför att han, som jag, har sett det här i perspektiv.

Efter det här konstaterade vi då, vi kallade in Ålands Energi och Kraftnät, att de dieslar som fanns i elverket inte gick igång. Om det var för varmt eller för dåligt underhållna, det vet vi inte. Vi kalkylerade också ut att reservkraften inte räcker till. Då blev frågan, vad gör vi? Ska vi ha en kabel till riket? Det har ju funnits en kabel från riket till delar av skärgården. De klarade sig naturligtvis bra i det moderna risksamhällets katastrof. Fem timmar är mycket när det gäller industri och verksamhet.

Vi konstaterade att vi nyligen har fått extra anslag till en Sverigekabel. Ska vi gå vi till riket nu, får vi då ytterligare anslag? Nej, kalkylen var den att turbiner är det snabbaste alternativet. När man då säger att 15 miljoner är bortkastade pengar, ja, de är inte bortkastade. Enligt den kalkyl vi gjorde, så var turbinerna en marknadsprodukt. De här turbinerna var väl använda under andra världskriget eller någonting sådant och upprustade och renoverade. Vi räknade med att man köper dem men man kan också sälja dem. Jag har ingen särskild uppfattning om hur marknaden är idag. När vi gjorde beslutet, gjorde vi samtidigt ett annat mycket viktigt beslut. Om jag försöker avrunda historien här från den tiden. Det var i tilläggsbudget i september 2003, där sade vi att nu satsar vi på vindkraftverk i Båtskärs arkipelagen. Vi ska bygga upp det som ett alternativ. Sedan är jag lite osäker på det här när man säger att vi ska ha 100 procent vindkraftenergi. Var betyder det? Tillgängligheten eller möjligheten att utnyttja energin är väl, vad jag har förstått, ca 18 procent i snitt. De här siffrorna tar jag nu så här direkt från någonstans där jag inte vet var siffrorna kommer ifrån. Vindkraften löser inte alla problem, annat än under svåra omständigheter.

Nu kommer vi över till saken. Varför frångår också Liberalerna 40 procent som landskapsregeringen har föreslagit i sin framställning? Ja, det har också kommit upp här i debatten. Som ltl Sundblom sade här så är det mycket överväganden och tankar. Jag uppfattade också ltl Roger Jansson som att det här är någonting som man verkligen måste fundera på, och det har vi gjort. Ltl Anders Eriksson ställer frågan här till ltl Camilla Gunell om det var Liberalerna som hade gjort att man stoppade på 60 procent? Det var det väl inte egentligen eftersom inom den liberala gruppen har vi diskuterat både 70, 80, 90 och 100 procent. När man i landskapsregeringen överväger det här så gör man det i förhållande till ministeriernas uppfattning. Då kan man säga att reservkraften är 40 procent, det är rimligt. När jag fick höra om att finansutskottet har släppt den här tanken så blev det lite diskussion i Liberalerna.

För min del kan jag berätta hur jag resonerade. 40 procent för reservkraften det är rimligt, går vi in för miljö dimensionen, går vi in för den kommersiella dimensionen så utvidgar vi det från reservkraft till systemutveckling. Där har Åland intresse, konsumenterna naturligtvis i första hand, men också producenterna och bolagen. Inte bara Finland utan också Norden, Europa och Sverige har ju som målsättning att öka den förnyelsebara energin. Det betyder att vårt system passar in i detta mönster. Mitt resonemang var att då tar vi de här resterande 60 procent, 30 procent för riket och 30 procent för Åland. Vårt klumpsummesystem idag, om det sedan är tryggt eller otryggt det kan vi diskutera, men det möjliggör extra anslag av olika skäl.

Sedan har vi ju å andra sidan det här med EU, statsstödsreglerna och andra omständigheter som gör att det kan vara en svår väg att gå. Liberala gruppen stödde inte mitt förslag på 70 procent, vilket jag kanske inte heller sörjer, för jag tror att det blir nog att ha mycket förhoppningar med 60 procent. Det är möjligt. Det är krafter igång som slipar på argumentationen gentemot EU och gentemot riket, när det gäller förnyelsebar energi och när det gäller den kommersiella möjligheten att bygga upp ett system som är användbart för många.

Jag skulle vilja tillföra en sak, som en parentes. När man gör avtal om energisystemen, gör också en möjlighet för privat feed-in. Då kan man bygga upp det här med elbilar osv. och få ett system som fungerar i ett större sammanhang. Vindkraften varierar hela tiden och då behöver man ha möjligheter till balans åt alla håll. Det kan vi bygga ut på det här sättet. Det är alltså en framtidssatsning. När landskapsregeringen i september 2003 förde fram till lagtinget att vindkraften ska vara det ena benet och gasturbinen det andra, så fanns kabeln med i bakgrunden. Nu har det tagit från 2003 till 2009 och så tar det några år till. Det här var ju praktisk politik. Man måste lösa problemet för befolkningen när det gäller reservkraft. Nu ska vi lösa problemen med att få mera förnybar energi. Det ligger i allas intresse, men även att få ned kostnaderna för konsumenterna. Även om jag fick ge mig den här gången. Om det sedan var socialdemokraterna eller centern som höll igen, det har jag inte en aning om för jag har inte varit med i utskottet. Mina 70 procent blev 60 procent, jag är nöjd med det så här långt. Blir det också 60 procent i extra anslag så kan vi alla vara ganska nöjda med det här.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Andrahandsvärde för gasturbiner från andra världskriget ansåg jag redan 2003 att inte var så jättehögt. Det skulle vara intressant att veta vad man kan få ut av dem i dag. Det har dessvärre inte varit helt problemfritt efter att man fått i gång Tingsbacka. Det är inte heller någon sorts universell lösning på alla problem som kan uppstå med ev. stora katastrofer som kan inträffa. Det har visat sig flera gånger att det har varit bra mycket längre avbrott än 20-30 minuter. Jag tror att det får man vara beredd på även i ett modernt samhälle. Sådant kan inträffa, man får inte bygga upp sin verksamhet med att det aldrig skulle kunna ske. När beslutet togs 2003 om reservkraften Tingsbacka, måste jag i alla fall säga att jag i min vildaste fantasi inte kunde tro att det bara skulle vara en satsning för tio år. Att den satsningen på 15,5 miljoner euro, efter tio år, inte längre ska kunna fungera. Har man gått in för ett system och vi med skattemedel finansierar det systemet så borde man ha lite längre långsiktigt ekonomiskt agerande än bara tio år.

Ltl Olof Erland, replik

Jag kan inte ge något mera precist svar på det här. Turbinerna finns ju kvar i systemet och ska finnas kvar, det står ju i finansutskott eller landskapsregeringens betänkande. På den tiden var värdet, jag tror inte att det var 15 men okej säg 15. Det går ju till så att man begär in utlåtanden från experter. De här turbinerna var ju inte rostiga och skadade från andra världskriget. De hade varit på ingående remont som det heter på svenska. De var i tekniskt bra skick. Om de sedan inte har fungerat så kan man säga att orsaken till att vi måste göra något på den tiden var dieslarna här på kraftverket. Det var de gasturbiner som fanns som framför allt inte räckte till. Ännu mindre räckte de till när man inte fick igång dem. Det var, så att säga, nödvändigt att handla.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Talman! Jag anser att beslutet som togs 2003, om reservkraft i Tingsbacka, var ett politiskt beslut och ingenting annat. Som lagtingsledamot anser jag, när man när man har fått vara med i både det beslutet och det här, så måste man också kunna säga att det var, som jag ser det, ett ganska dumt beslut. Jag tror att man hade kunnat göra en tillfällig lösning för att rädda de här gamla dieselkraftverken för att reda ut det och göra en mer långsiktig och klokare satsning på en kabel direkt. Det var vår inställning då, det är det fortfarande. Jag tänker säga det igen, jag gråter över spilld mjölk, men det leder inte till någonting. Menar ltl Erland att vi ska ha en gasturbinpark stående i Tingsbacka, som reserv för elkabeln till Sverige och elkabeln till Finland? De kommer också att kosta att hålla i skick och uppdaterade. För det är det som regeringspartierna anser är det klokaste sättet för att säkerställa reservkraften. En trippel dubblering av reservkraften.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Nej, jag menade absolut ingenting i den vägen. Jag vill i så fall ha underlag och beräkningar. Precis som vi gjorde då så begärde vi utlåtanden från experter från våra egna organisationer och internationella experter. Inte kan man som politiker göra annat än att försöka väga de olika sakerna mot varandra. Under en tid nu har vi haft reservkraft utan att vi har haft kabel eller den här stora kabeln till riket. Vi får väl bara säga att det var synd att ltl Karlström inte var med på den tiden. Då hade vi haft några miljoner till för någonting behjärtansvärt. Så där är det, man måste agera när det är nödvändigt med det underlag man har. Den spillda mjölken förekommer dagligen. Jag vill i alla fall tala om att erfarenheten från den tiden också är nyttig att ta med i den här bedömningen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torbjörn Eliasson

Tack, herr talman! Jag tänker inte diskutera historia. Dels av den anledningen att jag inte var med om det, men jag tycker ändå inte att det är någon idé att diskutera historien. Nu måste vi se framåt, titta på behovet och hur vi ska lösa det. Det måste ju vara det enda rätta. Jag hann inte i repliken förklara för ltl Roger Jansson allting.

Jag tänkte för det första prata om energibesparingar. Visst har vi diskuterat det i utskottet. Vi har diskuterat det mycket. Vi ifrågasatte starkt om vi, trots att vi ska spara på energi fortsättningsvis, ska se en sådan här utveckling av elförbrukningen? Vi har hört sakkunniga. Vi kom fram till, att just av de anledningar som har framförts här både av ltl Camilla Gunell och av mig och det som står i betänkandet, att elkonsumtionen kommer att öka därför att man går över till miljövänlig uppvärmning och sedan på sikt till elbilar. Där måste man ta energin i kabeln. Det viktiga är att man inte använder olja eller kärnkraft utan att man bygger vidare på förnyelsebar energi. Då tror vi faktiskt, om vi ska ha utveckling i vårt samhälle och inte stoppa utvecklingen, att det fortsättningsvis kommer att öka. Det om energibesparingarna.

Jag tror att ltl Roger Jansson missuppfattade mig när jag sade att det inte är några problem. Visst vet vi att det är problem. Vi diskuterade de här problemen både när det gäller procenten när man begär ett extra anslag och hur det här förhåller sig till statsstödsreglerna. Vi har diskuterade detta mycket. Vi kom till slut fram till att eftersom vi måste bygga, vi ser det som enda alternativet att bygga en likströmskabel för att klara ut vår reservkraft den måste vi ha, så kan det inte vara klokt om man inte får utnyttja den sekundärt för miljövänliga syften. Det kan inte finnas någon beslutsfattare, i världen skulle jag säga, som kan säga att vi har fel där. En gasturbin, den står stilla. Den vill man inte köra om man kan få annan energi. En kabel, den ska man utnyttja så långt det bara går. Därför tror vi att våra motiveringar kommer att förstås av mottagarna, både i riket och av Ålands delegationen och av kommissionen när det gäller extra anslag. Det är vår uppfattning.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Om jag får skämta lite så måste jag säga att jag blev så besviken på ltl Eliasson när han sade att han inte ville diskutera någon historia. Med det engagemang jag har uppbådat i frågan talar emot historielösheten. Jag ska bara ta några exempel på hur viktigt det är. För det första, hur ministerierna regerar när det gäller reservkraft och extra anslag. För det andra, hur EU har resonerat tidigare när det gäller statsstöd. För det tredje, hur energikonsumtionen har utvecklats med en övergång från fossila bränslen, olja osv. till el, som är förklaringen till att det är el som vi behöver mycket mera av för våra bilar. Därför förde jag också in det här med privat feed-in, som jag ska ha som käpphäst under budgetdebatten. Så fick jag det sagt också.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Ja, ltl Olof Erland, visst har vi också tittat på historien när vi har jobbat i utskottet. Vi har gått tillbaka hela vägen, t.o.m. till när det hette extraordinarie anslag, gamla självstyrelselagen. Vi har tittat på hur det här har använts. Vi har läst Ålands delegationens utlåtanden. Så visst har vi tittat på historien. Det är jätteviktigt att man har den kopplingen. Vad jag närmast tänkte på nu är sådana saker som ”vad var det jag sade” det avstår jag ifrån. Jag siktar framåt. Jag har kommit underfund med att den här kabeln är så viktig. Jag hoppas vi kan uppnå en enighet här om den här satsningen. Det var det jag menade.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Det hör väl till åldern att man går längre tillbaka i historien. Jag tänkte faktiskt på de gamla grekerna, som använder solenergi genom att använda svarta täta korgar för att värma vatten. Det gör man idag i Afrika. Det kommer vi mer och mer att få på våra tak, svarta paneler. Det var någon som nämnde värmepumpar därför kom jag på det här. Solpaneler kommer, där kan vi gå tillbaka till de gamla grekerna.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Jansson, replik

Tack herr talman! Jag nöjer mig med de förklaringar som har kommit avseende utskottets motiveringar på sidan 5 i betänkandet, när det gäller kommersiella delsyftena. Vi ska inte fördjupa oss i det mera. Däremot är jag fortsatt bekymrade över framtidens tanklöshet när det gäller den fortsatta effekt- och energiutvecklingen. Den graf som landskapsregeringen har på sidan 4, talar sitt tydliga språk. Skulle man framskriva från 2008 den utveckling som har varit sedan 1945 så skulle man hamna lägst ungefär, om man följer statistisk bedömning, på 278 GWh år 2040, som högst kanske på 350 GWh 2040. Medan landskapsregeringen i sin graf har kommit till 450 GWh. Det är en enorm skillnad.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack herr talman! Vi har sett på allt det där. Vi har lyssnat på sakkunniga. Vi vet också att Ålands Kraftnät Ab i sina kalkyler har tagit erfarenhet från andra exempelvis Vattenfall i Sverige, hur man gör det här. Man har ju samma miljötänkande i Sverige. Det är nog bara vår uppfattning som vi redogör för. Vi tror att vi kommer att få en fortsatt ökning, men att den inte är negativ så länge man kör grön el i kablarna. Då är det ett jättefint sätt att distribuera energi.

Ltl Roger Jansson, replik

Talman! Jag förstår väl att utskottsordförande säger det han säger. Men nog behöver man kunna föra en diskussion om den här utvecklingen. Jag hoppas att landskapsregeringen, när man utformar anhållan om extra anslag, nog gör en korrigering här. Annars blir man icke trovärdig. Jag tror inte heller det har någon betydelse om man gör en korrigering för Ålands delegationens bedömning i sammanhanget. Den visar ändå att underskottet kommer att vara betydande och vi av många olika skäl kommer att behöva den här tilläggskraften. Utskottet motiverar sig med att man ökar, när man övergår till värmepumpar som är eldrivna och när man övergår till elbilar och annat. Men man säger inte ett ord om de stora minskningar som kommer att kunna göras p.g.a. sparbeslut som fattas i alla delar av samhället inkl. i våra hem och p.g.a. ny sparteknik och ny byggnadsteknik osv. även industrins behov av att köra mindre energikrävande.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack herr talman! Jag vill inte argumentera mera med ltl Roger Jansson om det här nu. Det är ett gott syfte att spara energi. Det är jag den första, och jag garanterar hela utskottet, med på att vi bör spara energi så mycket som det går. Vi har gått på sakkunnigutlåtanden eftersom vi inte kanske tror oss veta bäst själv.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Camilla Gunell, replik

Herr talman! Jag vill för min del stöda ordförande Eliasson i argumentationen. Varför skulle det vara fel att nämna de goda effekter som en utbyggd vindkraft faktiskt kan ha? Varför ska vi dölja den argumentationen i den här satsningen? Det har vi diskuterat väldigt mycket. För min del, även vad historien haft med sig, det som är nytt idag som har ändrat förutsättningarna för oss alla, är nämligen den globala klimatkrisen. Det kan inte vara fel att i dagsläget tala om den gröna utvecklingen, om de gröna jobben. Att vi på Åland har ambitioner på det här området. Det finns ingenting att skämmas över. Snarare tvärtom. Det är heller ingenting att skämmas över att det finns en lönsamhet i det, tvärtom där också. Jag tycker det är bra att vi nämner vindkraftens potential. För min del är det t o m ett argument för att säga ja till den här elkabeln.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack herr talman! Det på det sättet, vi har diskuterat det här väldigt mycket. Vi har kommit fram till att det är en mycket positiv bieffekt. Vi konstaterar att vi måste ha kabeln för att klara ut Ålands reservkraft. Kan vi sedan utnyttja den för goda ändamål skulle det vara oerhört dumt om man inte gjorde det. Efter långa diskussioner kom vi fram till att det här ska vi redogöra för öppet och ärligt. Ärlighet varar längst.

Ltl Camilla Gunell, replik

En annan sak i det hela är att vi har ett gemensamt strävande. Vi kan tillsammans med riket, om vi är eniga om den är satsningen och för delningen av kostnaderna, klara av de klimatmål som Finland också är satt att klara av.  Man inför hela det här feed-in systemet för att gynna en utveckling av grön energi. Man kan inte införa system som gynnar det och samtidigt argumentera för att det är en felsatsning. Sedan måste man göra den här satsningen som är en förutsättning för att Åland ska kunna utvecklas på vindenergiområdet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Fredrik Karlström

Herr talman! Jag ska inte bli så långvarig, för jag tillför väl inte så mycket mer. Ålands delegationen motiverade, när man gjorde anhållan om bidraget till gasturbinen, 40 procent, som man tyckte var relativt högt då, det motiverar man med att annars skulle elkostnaderna för de åländska elkonsumenterna bli oskäligt höga jämfört med riket i övrigt. Vad jag skulle vilja veta, 53 procent högre här än i riket, är inte det också oskäligt mycket dyrare på Åland än i riket för företagare och privatpersoner? Frågan är om 60 procent inte är alldeles för lite? Jag tycker att ur förhandlingsperspektiv ska man aldrig begära vad man vill ha utan man ska begära betydligt mycket mer. Då kan man sluta på den nivå man ansåg sig vara värd och rimlig. Det är bara en fråga jag ställer mig. Vi har de facto, efter detta, 53 procent dyrare elförbrukning för konsumenterna på Åland. Varför har vi det? Ja, återigen p.g.a. gamla traditionellt, tokiga fattade beslut, för några år sedan. Vi finansierar själva 60 procent av Tingsbacka alltså av 15,5 miljoner finansierar vi nästan 10 miljoner euro själv för elförbrukningskostnaderna. Ltl Olof Erland ruskar på huvudet, men Tingsbacka kostade 15,4 miljoner varav 40 procent finansierades av skattebetalarna. Sålunda finansierades 60 procent av ålänningarna vilket är 10 miljoner euro på några år, vilket gör att vi har kanske en av världens högsta elpris på Åland.

Någon gång tycker jag att man borde får ta ett ansvar hela vägen och kanske se att nu har vi tagit ett dumt beslut 2003, kanske vi är tvungna att stanna kvar vid det beslutet för att inte påföra de åländska elkonsumenterna ännu högre kostnader än vad de redan har idag. Jag tycker att det är oskäligt högt med 53 procent dyrare här än i Finland. I alla fall när man ska försvara det för en tillverkningsindustri som förbrukar mycket ström. Varför ska han lägga sin verksamhet på Åland? Om bara elpriset är 53 procent högre, förutom allting annat.

Vad jag ville säga med det här var Ålands delegationens eget resonemang om var gränsen går för oskäligt höga elpriser. Jag vill med det också kanske öppna upp för att man borde höja 60 till ännu mera med den argumentationen. Även om jag anser att vi redan har förbrukat vårt politiska förtroende i den här frågan, med att begära pengar ang. de satsningar vi vill göra.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Vi bor ju på en ö, ltl Fredrik Karlström. Det är det som gör att det är mycket dyrare med elströmmen är för oss. Framför allt är det mycket dyrare att uppnå reservkraftskapacitet. Bor man på fastlandet har man en massa punkter som man kan koppla till när någon faller ner. Det har inte vi. Därför ligger vi redan så här mycket högre. Det har Ålands delegationen konstaterat båda gångerna när man har givit extra anslag. När det gäller frågan om 60 procent och varför inte mera, så har vi resonerat kring det här och kommit fram till att det är ett korrekt bud. Vi kan motivera 60 procent. Att börja med överbud och sedan träffas på mitten, det känns inte seriöst. Det är bra i förhandlingar, det är min erfarenhet. Om parterna på båda sidorna ungefär vet vad en affär är värd, då kan man ganska snabbt komma till affärer och business. Så har vi tänkt.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Det är väl det tyvärr som kanske är problemet i den här affären, där den ledande VD i bolaget har gått ut och sagt att man tycker att den är värd 40 och sedan kommer styrelsen och säger att den är värd 60. Förhandlande part har naturligtvis följt hela den här debatten och vet att de kommer att acceptera 50. Om jag skulle vara på deras nivå så skulle jag kunna se att vi redan har visat våra kort. Därav lyfte jag frågan att man kanske skulle försöka få upp 60 procent till ännu mera. Vi spelar kort med motparten, som redan vet vad vi har. Det är inte så mycket att göra åt det.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Jag anser lagtingets beslut är tungt i den här frågan. Om vi kan få ett enigt beslut från lagtinget på det här, så tror jag det har stor betydelse för hur det kan gå med det här ärendet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. Föreläggs först betänkandets kläm för godkännande. Klämmen är godkänd. Härefter föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

Första behandling

10     Temporär höjning av kommunalskattesatsen för samfund

Näringsutskottets betänkande (NU 5/2008-2009)

Landskapsregeringens framställning (FR 23/2008-2009)

Först tillåts allmän diskussion och efter det att diskussionen avslutats kan förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

Ltl Anders Englund

Herr talman! Näringsutskottet har behandlat det här lagförslaget om temporär höjning av kommunalskatten för samfund. Vi kan dra oss till minnes att när den här remitterades till utskottet var det rätt så mycket diskussion och kanske lite öppna frågetecken. Den mynnade ut att den här skattesatsen för samfund vid kommunalbeskattningen temporärt höjs med de procent som här föreslogs. Förslaget sammanhänger med en sänkning av statliga samfundsskatten för de här åren.

Behörigheten föranledde en hel del diskussion i salen när den remitterades till utskottet. Jag går inte in på alla detaljer här.

Utskottet finner att Högsta Domstolen har kommit fram till att behörigheten att besluta om kommunalskatten hör till landskapets lagstiftningsbehörighet. En motsatt tolkning skulle leda till den orimliga slutsatsen att riket, i inkomstskattelagen, skulle kunna överta rätten att besluta om kommunalskatt i strid mot självstyrelselagen.

Utskottet anser här mot denna bakgrund att det inte finns några oklarheter egentligen i den här behörighetsfrågan.

Enligt utskottet har landskapet rätt att lagstifta om en lägre eller högre kommunalskatt än i riket.

När det gäller retroaktiviteten konstaterar utskottet att flera av de ändringar som har gjorts i kommunalskattelagarna har givits retroaktiv verkan också tidigare. Också här anser utskottet att det inte förelåg något hinder för den föreslagna lagändringen med retroaktiv verkan.

Vad gäller de ekonomiska konsekvenserna så vet vi att den här lagstiftningen leder väl till att skatteintäkterna minskar kraftigt under det här senaste beskattningsåret. ÅSUB gjorde motsvarande beräkningar på Åland, vi hade en nedgång med hela 55,3 procent.

Utskottet har vidare erfarit att skattemyndigheterna också har redovisat samfundsskatten till kommunerna enligt andelen 32,03 % under 2009. Om man då inte tar den här lagändringen så kommer det sannolikt att leda till att kommunerna kommer att få återbetala en del av de här redovisade skatteintäkterna.

Vad gäller utskottets övervägande i övrigt, efter diskussion med hänvisning till det som anfördes ovan, så anser utskottet att behörighetsfrågan är utredd. Enligt utskottet bör landskapsregeringen överväga möjligheten att införa en avvikande lägre skattesats. Kanske man kan stärka de åländska företagens ekonomi, vilket i förlängningen kan befrämja sysselsättningen.

Vidare ansåg utskottet att en lägre samfundsskatt också kan stimulera till nyetableringar av företag på Åland. En utredning om de ekonomiska konsekvenserna, jag understryker, för alla berörda parter bör ligga till grund innan man tar ett sådant beslut. Här har vi erfarit att det har tillsatts en arbetsgrupp som kanske kan fundera på de sakerna. Landskapsregeringen kanske också i det kommande skattemeddelande kan ta upp en sådan fråga.

Avslutningsvis föreslår utskottet att lagförslaget antas utan ändringar. Vi har dock inte varit helt eniga i vårt beslut här. Ledamoten Mika Nordberg har fogat en reservation till utskottets betänkande. Det kanske ledamot Nordberg redogör för själv.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Precis som utskottsordförande Englund sade så var det mycket diskussion om behörighetsfrågan i remissen. Jag hörde till dem som hävdade att vi hade den här behörigheten. Jag är glad för att utskottet har kommit fram till detsamma.

När det gäller retroaktiviteten är jag däremot inte överens med utskottet. Jag tycker det är dålig lagstiftning att stränggera skattelagstiftningen retroaktivt. Det är en princip jag alltid har hyllat. Jag hade hoppat att också utskottet skulle ha gjort det.

Det som är intressant är det sista som utskottsordförande Englund kom in på dvs. man räknar upp väldigt goda motiv för att man skulle ha en avvikande lägre skattesats. Man pratar om hur det skulle främja sysselsättningen, stärka företagen och t o m locka hit nya företag. Därför förstår jag inte varför man inte har kunnat enas i utskottet om ltl Mika Nordberg mycket eminenta reservation. Motiven har man ju redan här.

Ltl Anders Englund, replik

Det diskuterades mycket då när den remitterades hit till näringsutskottet. Konsekvenserna bör man ta i beaktande. Vid en sådan här snabb förändring har många kommuner drabbas väldigt olika och ganska hårt. Man har varit tvungen att betala tillbaka av de pengar man redan har fått tilldelat sig. Därför skrev vi en skrivelse att man bör utreda möjligheterna för alla parter. Vad gäller det också så fick vi budgeten på bordet, om vi föregår den så står det där också att man inte ska indexjustera landskapsandelarna till kommunerna. Det kanske har varit lite för tungt, anser jag, om man skulle ha tagit det här förslaget att inte höja.

 

Ltl Anders Eriksson, replik

I går kväll var det debatt, en våning ner här, om övertagandet av beskattningen. Där var de flesta överens om att man skulle använda skatteinstrumentet för att främja företagandet. Här hade vi faktiskt en möjlighet att göra precis på det sätt som utskottet skriver i sina överväganden. Jag tror väl ändå att man har kunnat reda upp de ekonomiska bekymmer som har drabbat kommunerna. Mig veterligen, har man inte riktigt klarlagt ännu vad det handlar om sist och slutligen och vem som berörs mer eller mindre. Det är någonting som jag tycker att man har kunnat återkomma till. Man skulle ha haft fokus på att främja företagande, när man för en gångs skull hade en möjlighet att göra det. Det hade väl passat näringsutskottet, heller hur ordförande Englund?

Ltl Anders Englund, replik

Herr talman! Det har säkert kunna passa näringsutskottet det också. I och med att det här lagförslaget nu kom på bordet här, har ju de facto egentligen alla företagare räknat med det som egentligen landskapsregeringen föreslår här och som var föreslaget också tidigare i riket. Den kom ju i ett ganska hastigt skede. Företagen har de facto redan räknat med det här.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mika Nordberg

Herr talman! Jag vill framföra den här reservationen som vi i Obunden Samling satte och funderade över när ärendet behandlades.

Under behandlingen av ärendet till utskottet har framkommit att det är självstyrelsebehörighet att bestämma kommunernas andel av samfundsskatten, precis som hela övriga utskottet var eniga om. Med tanke på den kommande behörighetetsöverföringen av beskattningsrätt som planeras föreslår undertecknad att man redan nu utnyttjar befintlig behörighet för att sänka samfundsskatten något, för att stimulera näringslivet i den nu rådande konjunkturen.

Undertecknad föreslår sålunda att procentsatsen i den nya 4a § sätts en procentenhet lägre än i framställningen så att den totala skattesatsen blir 25 procent.

Min partikollega, Danne Sundman, sade att vi inte vill ta en lag som retroaktivt höjer skatten. I stället för att vi skulle ha en väldigt låg skatteprocent som 23,4 procent under 2009 portionerar vi istället ut den på hela treårsperioden så att den skulle innebära en procents lägre skatt över en längre tid.

Vi anser att en dylik stimulansåtgärd stärker företagens ekonomi och hjälper till att bibehålla sysselsättningen och rädda arbetsplatserna som företagen annars skulle tvingas ta bort. Det är därför motiverat.

Kostnaden för detta drabbar kommunerna men totalekonomiskt blir följden troligare lindrigare eftersom sysselsättningsläget relativt sett förbättras och kommunernas inkomstskattebas därigenom bibehålls.

Herr talman! Innevarande år, 2009, har sagts att ska vara ett företagarnas år. Därför tycker vi att det vore lämpligt att införa den här stimulansåtgärden redan i år. Det har för övrigt varit rätt tunnsått med stimulansåtgärder gentemot företagarna. De många företagen på Åland är de som skapar välfärd och sedan fördelas av kommunerna och landskap. För att kunna ösa ur den källan måste man också ta ansvar för att den fylls på.

Herr talman! Jag föreslår att i behandlingen av den här frågan, att lagtinget antar den här reservationen som här lyder i kläm: Med avvikelse från 4 § ska samfund och samfällda förmåner betala 7,3228 % i kommunalskatt på den beskattningsbara inkomsten vid beskattningen för skatteåret 2010- 2011. Den skatteprocent som anges i första momentet tillämpas även kommunalbeskattningen av samfund och samfällda förmåner för skatteåret 2009.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Den här framställningen är intressant av flera olika skäl. När staten har gått in för att ändra på fördelningen så är det för ju för att hjälpa kommunerna i riket. Vi har ju samma problem här. På det sättet att de åländska kommunerna också har intresse av att den här reformen också genomförs för Ålands del.

Sedan finns det andra aspekter, när det gäller behörigheten är det väl ingen som har betvivlat detta här. Det har testats tidigare. När det gäller retroaktiviteten tror också att det är många som tycker att det inte i allmänhet är en bra princip. I det här fallet har utskottet fört ett resonemang och rett ut det här, jag tycker det är bra till den delen.

Intressant i det här sammanhanget är att diskutera vår skattepolitik. Vi har alltså instrumentet. Vi har fördelat om samfundskatten mellan kommunerna. Vi har kompenserat kommunerna för en del av kapitalskatten. Vi har ju möjlighet att ha varierande kommunalskatt. Vi har landskapsskatt osv. Tanken att man skulle ha en avvikande samfundskatt har diskuterats av och till. Den har prövats, 1991-1992 lade man grunden till ändring av beskattningen när det gäller vissa försäkringsverksamheter, en skatterabatt i kommunalbeskattningen. Det kunde man också tänka sig det här fallet, att man lämnar den här åtgärden i riket utan åtgärd på Åland. Då skulle vi få en lägre skatt.

Detta tog jag upp i remissdebatten ur ett litet annat perspektiv dvs. vilka möjligheter har vi, att inom ramen för det skattesystem vi har, ha en lägre skattesats för företagen på Åland? Den här frågan har utretts i EG-domstolen när det gäller Azorerna, i ett par fall när det gäller Gibraltar och Baskien osv. Det är inte så enkelt att bena ut. Jag har frågat flera skatteexperter vad som skulle gälla i det här fallet. Ingen har velat ge ett svar. Däremot har man hänvisat till att det finns en skattegrupp som ska se över kommunalbeskattningen, så där ska vi få ett svar.

Jag är inte säker på att den här reservationen, om förslag på 25 procent i samfundsskatt på Åland genom kommunalskatten, skulle vara giltigt. Jag vet inte heller om man har räknat med att få så mycket stöd att det här skulle gå igenom och att man då skulle förhandla med finansministeriet att man skulle notifiera till EU-kommissionen. Det verkar inte så, då hade det väl stått om det i motionen. Det är intressant att peka på att här har vi en skattesats som skulle kunna vara annorlunda. Sedan är det en annan sak i lågkonjunktur när företagen inte gör så mycket vinst. Hur mycket skillnad i samfundsskatten, på 26 procent jämfört med 25 procent, skulle göra? Det viktiga för företagen är egentligen lönekostnaderna. Lönekostnaderna i förhållande till den kompetens man har.

När man väger ekonomiskt i en lågkonjunktur att gynna företagen den här vägen eller att dra undan en hel del pengar för nödvändiga kommunala ändamål så tycker jag ändå att näringsutskottet gör en riktig bedömning som stöder landskapsregeringen. Det är ju kommunala konsekvenser som är ganska väsentliga. Då skulle man nog behöva göra den här åtgärden i en god planerad tid och även se på landskapsandelssystemet. Vad vi skulle räkna med för företagsstimulans det vågar jag inte svara på, för att det här höjer naturligtvis företagens vinst. Löner, skatter och andra skatter borde vägas mot det här. På det sättet skulle vi visa också rent allmänt att vi har en ansvarig skattepolitik. Det här är ju liksom att visa för riksmyndigheterna, att så fort vi får möjlighet att ska vi ha skatterabatt. Vad är skillnaden för skatteparadis? Vad är möjligheten inom EU systemet?

Ltl Mika Nordberg, replik

Herr talman! Jag vill påminna ltl Olof Erland vad gäller behörigheten så var det ett flertal liberala ledamöter här i salen som påpekade att vi inte har behörighet när det gäller den här frågan. Skulle vi i så fall ha behörighet, så har vi behörighet att höja, inte att sänka. Så var inte fallet visade sig det i utskottets arbete.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Det är ju alldeles utmärkt om det har visat sig att också någon liberal kan ha fel någon gång.

Ltl Mika Nordberg, replik

Herr talman! Ltl Olof Erland anser att vi från obunden sida vill direkt, som tillfälle ges, utnyttja skatten och göra Åland till ett skatteparadis. Det är inte alls så som läget ligger. Faktum är att Finland gjorde en ändring av andelen i företagsbeskattningen, som är statens andel. Vilket gjorde att skatten idag är lägre. När den ändringen gjordes tillfrågades inte ens Åland i den här frågan, trots att de borde känna till i Helsingfors att vi egen behörighet på kommunalskatten.

Ltl Olof Erland, replik

Åtminstone jag och många andra, t o m liberaler, sade här i remissen att det var ett misstag från rikssidan. Det har man också från landskapsregeringens sida tagit upp i diskussioner med finansministern. Jag har inte sagt att obundna vill skapa ett skatteparadis. Jag har sagt att man kan uppfatta det som så. Man ska ta det med i beräkningen. Jag har många gånger sagt, när vi har diskuterat kommunalskatterabatt, att det är viktigt att man har med finansministeriet på tåget. Det gällde t ex den här Captive lagstiftning där man hade en procent rabatt. Vi kan alltid riskera en sådan debatt som ifrågasätter våra intentioner. Jag har inte sagt att obundna har dåliga intentioner. Tvärtom, tycker jag att det är ett intressant förslag. Men man borde också ta i beaktande EU lagstiftningen och samordna det med finansministeriet. Det är min synpunkt på det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Folke Sjölund

Herr talman! Jag hör också till dem som anser att det här är en framställning från landskapsregeringen som är alldeles riktig. Det är helt i linje med det syftet som finska staten har, att stöda kommunernas ekonomi i hela landet. Även de åländska kommunerna vill man stöda genom den här omfördelningen av samfundsskatten, intäkterna. Sedan är det en annan sak att det naturligtvis är så att det vår behörighet gör den tekniska förändringen i lagstiftningen som gör att kommunerna får de här pengarna.

Med anledning av ltl Nordbergs mycket starka åsikter att vi nu missar en möjlighet att göra en vägande insats för företagen genom att inte kanalisera det här till företagen så kanske det ändå skulle vara skäl att titta på vad det skulle betyda om man skulle kanalisera det här till företagen. Det handlar om ungefär 2,6 procentenheter. Det betyder att ett företag som har en beskattningsbar inkomst på 10 000 euro får en rabatt på 260 euro. Sätter vi en nolla till d.v.s. 100 000 euro i beskattningsbar inkomst blir det 2600 euro på årsnivå.  Hur många flera personer anställer man för det?

Av intresse gjorde jag en liten kalkyl på vad det här skulle ha betytt för Viking Line och deras ekonomi år 2007. Det skulle ha betytt en skatterabatt för Viking Line på ungefär 400 000 euro. Det är klart att med detta skulle man kunna anställa några flera personer. Det här är naturligtvis också pengar men i det stora hela så är det nog en ganska liten effekt för företagen. Men för kommunerna betyder det här väldigt mycket.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Tack fru talman! Återigen tycker jag det är ett tydligt exempel på liberal näringspolitik. Med det argumentet och det resonemanget så borde väl man kunna höja lite till, eftersom det inte spelar någon roll. 260 euro eller 2600 euro för ett företag är så pass lite pengar så då kan ju kommunerna behöva de pengarna bättre. Det argumentet proklamerade ltl Folke Sjölund för. Jag tycker det är fel. Det är bättre att företagen får behålla sina pengar för att själv bestämma på vilket sätt de vill utveckla sitt företag. Det är bara genom att företagen går bra och att man känner att det finns en ekonomisk drivkraft i det som gör att de vågar anställa någon. Är det så att mer och mer ska tas från företagen till kommunerna, som är utan pengar, så går man in i en ond spiral, tror jag. I alla fall med det resonemang som ltl Folke Sjölund framför.

Ltl Folke Sjölund, replik

Fru talman! Det där är en total ”wrong” bild av verkligheten. Av den enkla orsaken att beskattningen för företagen ändras över huvudtaget inte alls med den här åtgärden. Företagen har en skattesats på sin vinst på 26 procent, så var det för ett år sedan, så blir det också efter det här. Företagsbeskattningen berörs överhuvudtaget inte. Det är fördelningen av den skatt som uppbärs, som det handlar om. Det är ju inte heller riktigt vackert att försöka lägga ord i andras mun, ord som inte har sagts. Jag har talat om att jag anser att det här är en riktig åtgärd, den här omfördelningen av samfundsskatten till förmån för kommunerna. Jag har inte sagt att man skulle höja skattesatsen för företagen.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Fru talman! Det var precis det jag försökte säga. Man kan inte säga å ena sidan men inte å andra sidan. För det är ju precis det som sker då. Om man använder argumentet att det är så lite pengar för företagen 2,6 procent, att det inte spelar någon roll om man tjänar 10 000 eller 100 000 euro, det är så pass lite pengar som vi kommer att överföra till kommunerna. Med det argumentet borde man ju kunna höja och ta en större del av företagens beskattning till kommunerna. Det är själva principen här om företagsamhetens år och på vilket sätt vi vill gynna, sporra och uppmuntra våra företag. Där har vi otroligt olika syn på hur vi vill driva näringspolitik. Jag tror på att lägre skatter ger högre intäkter för kommunerna också på sikt. Det sporrar framför allt flera att vilja starta företag och fortsätta driva företag om man ser att politikerna på Åland också tänker företagsmässigt och inte bara hur man ska finansiera den verksamhet man har i kommunerna.

Ltl Folke Sjölund, replik

Fru talman! Det på det sättet att det inte är avgörande för ett företag huruvida det finns en skattesats som 2,6 procent högre eller lägre. Det är inte det som avgör huruvida det grundas ett företag eller företagets överlevnad. Fokuseringen blir helt fel här. Det som man ska tala om är vilken skatt företagen betalar, 26 procent. Det är den man ska diskutera i så fall. Vi kan ju inte här påverka skattelagstiftningen i riksdagen. Det finns fastslaget hur stor andel av samfundsskatten som går till staten. Det som vi ev. har att spela med är den andel som går till kommunen. Det är ju en liten del. Jag ser det fortsättningsvis på det sättet att 26 procent är den skattesats som betalas och betalas av alla företag i det här landet.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Mika Nordberg, replik

Fru talman! Det var bra att den här ordväxlingen mellan ltl Karlström och ltl Sjölund pågick en stund. Det ju kom fram det som jag trodde att var en gång klarlagt. Det är inte såsom ltl Sjölund tror att det inte är vår behörighet när det gäller företagsbeskattningen. Det är precis det som näringsutskottet har kommit fram till. Det är en lag, som är en åländsk lag, som sammanlagt avgör hur många procent företagen på Åland betalar i skatt. Det är ingen sak som finska regeringen avgör.

Ltl Folke Sjölund, replik

Att det inte är finska regeringen som jag avgör är alldeles riktigt. Det är Finlands riksdag. Det på det sättet att i IFL står det att samfundsskattesatsen är 26 procent. Det är så att om Ålands lagting, när det gäller kommunalskatteandelen, stiftar en särskild lag om användningen av denna till kommunerna tillkommande kommunalskatteandel så är det naturligtvis en annan sak. Då pratar vi om 7-8 procent av samfundsskattesatsen som går till kommunerna. Det är den som vi kan förfoga över då förstås. Vi kan inte förfoga över resten. Det är självklart.

Ltl Mika Nordberg, replik

Fru talman! Det är ju precis så att ltl Sjölund vill få oss att tro att det här är Finlands riksdag, inte regering som jag tidigare sade, som har avgörandet i sin hand vilken den slutgiltiga procentsatsen för samfundsbeskattningen är på Åland. Så är inte fallet, än en gång. Det bestäms av Ålands lagting. Bestämmer vi en lägre andel när det gäller kommunsatsen, då är verkligheten att vi har 25, 24 eller 28 procent vilket vi sedan kommer fram till, som gäller på Åland för de åländska samfunden. Det som jag har framfört i den här klämmen, det är precis finsk politik. Det är nämligen borgerlig politik. I Finland förstår de att om de finska företagen är friska då finns det framgång för samhället. Man kan ha arbetsplatser för att få in skattemedel i det långa loppet. Titta på Sverige, där har de också borgerlig politik. De gör på samma sätt. Men det är tydligen inte liberalernas linje i alla fall.

Ltl Folke Sjölund, replik

Jag känner mig ungefär som don Quijote som står här och slåss mot väderkvarnar. Enligt IFL är skattesatsen 26 procent. Om vi ska avvika från den skattesatsen genom egna arrangemang blir det ganska komplicerat. Det är sedan en annan sak. Det är säkert möjligt att göra det. Frågan är om det är önskvärt. Det betyder att då tävlar inte företagen på Åland på jämbördigt sätt med företagen i Finland. Då blir det nog en fråga som sedan kan gå vidare till EU, det vet vi ingenting om. Det kan komma anmälan på den punkten. Är då denna skatterabatt otillåtet statsstöd eller inte? Jag tycker inte att vi ska försätta oss själva i en sådan situation att vi kan riskera någonting sådant. Jag har sagt min åsikt helt enkelt om den här framställningen, det får räcka med det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Jörgen Strand

Fru talman! Det här är en av de mest intressanta framställningarna som har kommit till lagtinget på senare tid. Jag har alltid personligen hävdat att det här är en behörighet som vi borde använda, att ha en avvikande skattesats för att stimulera åländska företag och få in mera etablerade företagare. Det var frestande för mig i utskottet att gå med Mika Nordberg i hans reservation men det finns saker som vi har rett ut. Det är åländsk behörighet i förhållande till rikslagstiftningen, det är helt klart. Det avgörandet finns det prejudikat på, det är inte någon tvekan om det. Men vad som har hänt efter det avgörande är att Finland och Åland har gått med i EU. Då kommer den intressanta frågan, får en region ha en avvikande beskattning i förhållandet till nationalstaten? Det var det som fallet i Azorerna handlade om i EU-domstolen. Om jag kommer ihåg rätt, så får en region ha avvikande beskattning om man har hela skattebehörigheten. Jag reserverar mig för att jag kan ha fel på någon liten punkt där. Då är frågan om vi har hela skattebehörigheten när vi har den kommunala delen? Jag är inte säker på att vi har rätt, som region, att ha en avvikande företagsbeskattning. Därför gick jag på utskottsmajoritetens linje för att landskapsregeringen, i samband med skattemeddelandet, skulle få reda ut den här frågan.

Den andra biten är, det som ltl Olof Erland tog upp, statsstödsproblematiken. Om man isolerar frågan till statsstöd är jag ganska säker på att om vi har behörigheten så är det inget statsstöd om vi generellt har en skattesänkning. Däremot om vi riktar det till vissa typer av verksamheter som försäkringsverksamheter, då kan det bli fråga om statsstöd.

En tredje väg, som jag är hundra procent säker på, är att vi skulle kunna ha en skattedebatt inom ramen för minimistödet, 200 000 euro på tre år. Om vi skulle använda det regelverket då kan vi ha en avvikande beskattning, dock högst 200 000 euro på tre år. Det skulle räcka ganska långt för många företag. Nackdelen med det systemet är att då måste vi ha ett offentligt register där vi antecknar varje företag och åtgärd varje år. Det skulle skapa en enorm byråkrati.

Till sist vill jag bara säga att jag stöder utskottsmajoritetens förslag att vi går med på det här, även om det skulle vara frestande att gå på Mika Nordbergs förslag. Men vi måste veta vad vi gör.

Det finns också en aspekt angående de ekonomiska konsekvenserna för kommunerna. Det är väl sin sak. Man skulle säkert kunna spara de här pengarna i vissa enskilda kommunerna, men en stor del av kommunerna skulle få underskott om man får 1,6 miljoner mindre, vilket man får med Mika Nordbergs förslag. Det skulle göra att man antagligen måste höja skatterna för de enskilda i kommunen. Då kändes det för mig att det är som man väljer mellan pest och kolera. Ska vi gå in för den här osäkra förändringen på en procent och tvinga kommunerna att höja skatten för enskilda individer? Det kändes inte bra för mig.

I grunden är jag positiv till det här men landskapsregeringen måste titta på det här i förhållandet till EU-lagstiftning, det är inte ännu utrett.

Talmannen

Begäres ordet?  Diskussionen är avslutad. Talmannen konstaterar att ett ändringsförslag har lagts vilket kräver understöd i andra behandling. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

Enda behandling

11     Hembygdsrätt till adoptivbarn

Landskapsregeringens svar (EF 25/2008-2009-s)

Lagtingsledamoten Fredrik Karlströms enkla fråga (EF 25/2008-2009)

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsregeringen svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten.

För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga tre minuter.

Ordet ges först till lagtingsledamoten Fredrik Karlström.

Ltl Fredrik Karlström

Fru talman! Enligt internationella överenskommelser har ett adoptivbarn samma rättigheter och skyldigheter som ett biologiskt barn. På Åland gäller givetvis samma överenskommelser men enligt uppgift så har inte landskapsregeringen de senaste åren beviljat hembygdsrätt direkt till adoptivbarn med åländska föräldrar.

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga: Vilka åtgärder ämnar landskapsregeringen vidta för att se till att de adoptivbarn som kommer till en familj med hembygdsrätt erhåller hembygdsrätt på motsvarande sätt som barn födda av åländska föräldrar?

 Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson

Fru talman! Med anledning av frågeställarens fråga så ger landskapsregeringen svar. Svaret kommer att vara lite juridiskt men det är så som det här fungerar nu.

Inledningsvis kan jag säga att lagstiftningen är i skick i dagsläget. Enligt 6 § självstyrelselagen för Åland får ett barn under 18 år hembygdsrätt om fadern eller modern har hembygdsrätt.

Bestämmelsen gäller även adoptivbarn. Ett adoptivbarn som har en adoptivförälder med hembygdsrätt ska därför få hembygdsrätt på samma sätt som ett barn med en biologisk förälder med hembygdsrätt.

Adoptivbarnets rätt till hembygdsrätt följer av adoptivföräldrarna eller föräldern, inte av de biologiska föräldrarna. Det här är en viktig poäng i det hela. Förutsättning för barnets hembygdsrätt är finskt medborgarskap.

Ett adoptivbarn som inte har fyllt 12 år får automatiskt finskt medborgarskap efter adoptionen, om åtminstone den ena av adoptivföräldrarna är finsk medborgare. Barnet får finskt medborgarskap från och med den dag då adoptionen träder i kraft.

Om barnet har fyllt 12 år före adoptionen, får barnet finskt medborgarskap efter anmälan. Endast barnets vårdnadshavare kan anhängiggöra ärendet. Om adoptionen har skett före den 1.6.2003, när den tidigare medborgarskapslagen var i kraft, får barnet inte finskt medborgarskap på grund av adoptionsrelation.  

Fru talman! Förutsättning för barnets hembygdsrätt är bosättning i landskapet. Det här gäller alla som flyttar hit.

Till landskapsregeringens kännedom bör komma, t.ex. genom anmälan, att inflyttning skett till landskapet. Efter detta erhåller barnet hembygdsrätten direkt.

Fru talman! Till vår kännedom har inte uppmärksammats något sådant fall av diskriminering av adoptivbarn som antyds i den enkla frågan.

Grunden är att föräldern ska göra en anmälan till landskapsregeringen. Då får man enligt gällande regler hembygdsrätt.

Ltl Fredrik Karlström

Tack herr talman! Orsaken till att jag ställde den här frågan för några månader sedan var att det var adoptivföräldrar som tog kontakt med mig. De meddelade att de hade fått ett adoptivbarn till Åland. De gick till landskapsregeringen för att fråga hur det kommer sig att barnet ifråga hade fått ett finskt pass, ett pass som det inte står Åland på. De undrade varför det var på det här viset. Betyder det också att barnet inte hembygdsrätt? Svaret från förvaltningen och personerna på landskapsregeringen var att ett barn måste bo här i fem år förrän barnet får hembygdsrätt. Det var svaret som adoptivföräldrarna fick. De kunde inte tro att det här var sant, vilket jag höll med dem om att låter konstigt. De gick vidare och tog bl a kontakt med mig. Skulle de ha accepterat det svaret från förvaltningen så skulle de ha gått och väntat i fem år på att barnet skulle få den åländska hembygdsrätten.

Jag tycker det är bra att ltl Eriksson säger att lagstiftningen är i skick nu. Då gäller det att man fr.o.m. den här dagen, som vi har fått det här svaret, också följer det svar som landskapsregeringen har givit. Svaret i sig är bra. Jag tycker det är fel av landskapsregeringen att säga att de inte har uppmärksammat något fall av diskriminering. Jag känner åtminstone till två fall, där adoptivbarn till åländska föräldrar med hembygdsrätt, inte erhållit hembygdsrätten direkt. Efter kontakt med myndigheterna har de fått svaret att de måste bo här i fem år förrän de får hembygdsrätten.

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson

Herr talman! Regelverket som jag just redogjorde för är klart. Det är en anmälan från föräldrarna som måste göras, för att man ska kunna veta att barnet har flyttat till Åland, och någondera av föräldrarna måste ha hembygdsrätt. Det är grunden. Sedan vad förvaltningen har gett för uppgifter kan inte jag svara på här förstås. Men regelverket är klart. Det har inte kommit till min kännedom om att det skulle ha varit något felaktigt att någon skulle ha blivit diskriminerad på de här grunderna.

Kanske ltl Karlström skulle kontrollera sina uppgiftslämnare om vad som är sant och vad som inte är sant.

Angående passet, så är det Ålands polismyndighet som ger ut passen, då bör det också finnas en anteckning att barnet har hembygdsrätt.

Ltl Fredrik Karlström

Åländska föräldrar som får ett barn behöver inte anmäla till landskapsregeringen att barnet ska få hembygdsrätt. Samma sak borde givetvis gälla för adoptivföräldrar. Det viktiga, tycker jag i det här fallet, är att alla vet vad som gäller. Jag har förstått att Rädda Barnens talesperson i den här frågan inte har förstått att det är på det här viset som landskapsregeringen har agerat. Att man inte har kunnat svara på hur det egentligen ska gå till. Det har inte funnits klara direktiv och regler från landskapsregeringens sida ner till tjänstemännen. Med det här svaret, på min enkla fråga, tycker jag att det står klart och tydligt hur det ska gå till. Det är väldigt viktigt att vi välkomnar adoptivbarnen på samma sätt som ett barn född på Åland. Vi är väldigt stolta över att ha dem här. Jag tycker det här svaret är bra. Jag hoppas att landskapsregeringsledamoten Eriksson kollar upp rutinerna. Nästa gång frågan kommer ska paret få ett klart och tydligt svar, att givetvis ska adoptivbarnet ha hembygdsrätt på samma sätt som ett barn född på Åland.

Hembygdsrätten är en otroligt viktigt självstyrelsefråga som vi måste värna om och ha fullständig kunskap och kompetens att behandla ålänningar och blivande ålänningar på lika och rättvist sätt.

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson

Herr talman! Det gläder mig att frågeställaren Karlström är av samma åsikt i det här fallet, att regelverket är klart. Sedan hur det följs upp i förvaltningen är en annan fråga. Jag har nog den uppfattningen att våra tjänstemän känner till de här frågorna. Det nämndes här någon annan verksamhetsledare som kanske inte känner till det. Det är möjligt, herr talman att det finns en informations- och kunskapsbrist här. Man bör också komma ihåg att enligt gällande regler behöver någon av föräldrarna ha finskt medborgarskapet. På det området kanske det kan finnas olika uppfattningar om vad som är rätt eller fel.

Talmannen

Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

För kännedom

12     Godkännande av avtalet med Polen för att undvika dubbelbeskattning

Republikens presidents framställning (RP 1/2009-2010)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet upptas till behandling vid plenum måndagen den 9 november.

13     Godkännande av avtalen med Bermuda, Caymanöarna och Brittiska Jungfruöarna  om inkomstbeskattning

Republikens presidents framställning (RP 2/2009-2010)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet upptas till behandling vid plenum måndagen den 9 november.

14     Deltagande i religionsundervisning

Lagtingsledamoten Mika Nordbergs enkla fråga (EF 1/2009-2010)

Svar på enkel fråga skall avges inom tio dagar efter det landskapsregeringen mottagit frågan. Kan frågan inte besvaras ska landskapsregeringen meddela lagtinget om detta och om orsak till att svar inte ges. Frågan överlämnades till landskapsregeringen den 2 november 2009.

15      Lagtingsledamöterna Fredrik Karlströms och Roger Slottes anhållan om befrielse från uppdrag som medlem respektive ersättare i utskott

Talmanskonferensens framställning (TMK 1/2009-2010)

Ärendet upptas till behandling måndagen den 9 november.

Plenum slutar

Nästa plenum hålls måndagen den 9 november 2009 kl. 13.00. Plenum är avslutat. Plenum avslutades kl. 16.34).

Originalfil