Plenum den 5 april 2004 kl 13.00

Ljudinspelningen saknas ännu. Vänligen återkom senare eller se ifall livesändingen ännu är aktiv.

PLENUM den 5 april 2004 kl. 13.00.  

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Johan Ehn, ltl Anders Englund och ltl Ronald Boman).

27 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Ronald Boman på grund av sjukdom samt ltl Johan Ehn för tiden 5-7.4 för privata angelägenheter. Beviljas.

 

 

Föredras för remiss ärende nr  1:

 

Landskapsstyrelsens redogörelse enligt 32 § lagtingsordningen för tiden 1 november 2002 - 31oktober 2003. (RS 1/2003-2004).

 

Enligt 32 § LO skall landskapsstyrelsen årligen lämna en skriftlig redogörelse om de självstyrelsepolitiska frågor som väsentligt kan beröra landskapets författningsenliga rättigheter.

 

Talmannen konstaterar att redogörelsen hittills lämnats direkt till självstyrelsepolitiska nämnden men att den enligt en ändring av 32 § LO som trätt i kraft detta arbetsår skall lämnas till lagtinget. Lagtinget bereds möjlighet till diskussion i ärendet innan det överlämnas till självstyrelsepolitiska nämnden som skall avge ett betänkande över redogörelsen.

 

Diskussion.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

I enlighet med den nya principen att vi skall presentera redogörelsen i lagtinget före den går till självstyrelsepolitiska nämnden vill jag härmed kort nämna de viktigaste sakerna i redogörelsen enligt 32 § lagtingsordningen.

 

Jag kan konstatera, att det finns egentligen inte några nya saker i redogörelsen som inte har diskuterats med självstyrelsepolitiska nämnden under det år som gått, men redogörelsen fyller ändå en viktig funktion på det sättet att den är en sammanställning över de viktigaste frågorna och den ger också en bild över hur arbetet med de författningsenliga frågorna framskrider och hur många de egentligen de facto är under ett år.

 

Som ni ser är det Open Skies, det är svenska språket, det är gränsbevakningen, diskussioner med Sverige, självstyrelselagsrevisionen, sjöstridskrafternas verksamhet på Åland, Nordic Peace, regeringens säkerhetspolitiska redogörelse till riksdagen och en utvärdering av det ekonomiska systemet.

 

Det som inte finns speciellt upptaget i redogörelsen är EU-frågorna eftersom vi med två meddelanden har givit information och underlag till lagtinget för separata debatter när det gäller EU-politiken och den pågående regeringskonferensen.

 

Svenska språket är egentligen en stående punkt i den självstyrelsepolitiska redogörelsen till lagtinget och det som vi har jobbat med är egentligen två saker, dels är det den s.k. vitboken om språkpolitik, och det arbetet framskrider, och sedan är det språket i fördragstexter, eftersom det har funnits och finns ett missnöje här i Ålands lagting med att man inte får originaltexterna på svenska när det gäller internationella fördrag. Både landskapsstyrelsen och lagtinget självt har fört diskussioner med utrikesministeriet och vi försöker kontinuerligt få förståelse för den här ståndpunkten som vi har från Åland. Till vissa delar har vi fått det, men vi har inte nått ända fram att det skulle bli regel att vi får på originalspråket, men det finns ändå påpekanden som gör att vi tycker att utvecklingen går i rätt riktning på det här området.

 

En annan sak som kanske är speciell är gränsbevakningen. Vi kan konstatera att den mycket omdiskuterade överenskommelseförordningen har vi för vår del från landskapsstyrelsen gett ett positivt utlåtande till justitieministeriet i den efter ingående diskussioner med självstyrelsepolitiska nämnden.

 

Självstyrelselagsrevisionen har också kunnat föras i mål och den första juni detta år kommer de förändringar som propositionen innebär att träda i kraft och bl.a. landskapsstyrelsen kommer därefter att kallas landskapsregering och budgetlagar kommer att vara möjliga att använda sig av i samband med 2005 års budgetförslag.

 

En sak som är kanske mindre trevlig sett ur självstyrelsepolitisk synpunkt är sjöstridskrafternas verksamhet på Åland. Jag menar då dess utökade verksamhet. Ser man mellan de olika åren kan man konstatera att deras besöksfrekvens har varierat ganska mycket och nu har vi haft en tid när det har varit ganska frekventa besök på Åland. Vi kommer att föra en diskussion med försvarsministeriet kring de här frågeställningarna när vi skall ha ett möte här inom den närmaste framtiden.

 

När det gäller Nordic Peace-problematiken med överflygningar och transporter av trupper via åländskt territorium väntar vi ännu på ett svar från utrikesministeriet i den frågan. Men de aktiviteter som har varit från åländsk sida och även från andra inblandade parter har gjort att den här frågan har tagits och tas på allra största allvar. Vi hyser förhoppning om att den politik som Finland ämnar föra i framtiden skall vara i samklang med de internationella överenskommelser som finns.

 

Fru talman!

Med dessa ord överlämnar vi redogörelsen till lagtinget och vi är beredda att försöka svara på frågor här i lagtinget och naturligtvis under behandlingen i självstyrelsepolitiska nämnden.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Den självstyrelsepolitiska redogörelsen här är ett ärende som jag alltid under de år jag har varit i lagtinget har följt med stort intresse. Jag har inte letat upp alla redogörelser under årens lopp, men jag tror med nästan hundraprocentig säkerhet att det här måste vara den tunnaste redogörelsen som någonsin har lämnats. En orsak kan också vara det som lantrådet pekade på att man har tagit bort EU-frågorna. Vi vet att de berör självstyrelsen i väldigt stor utsträckning. Jag tror att det är bra om man kan försöka få en samlad helhet när det gäller de självstyrelsepolitiskt knepiga frågorna i ett sådant här dokument och mot den bakgrunden kanske det kan vara idé, både i självstyrelsepolitiska nämnden men även i landskapsstyrelsen att fundera på om vägvalet är det rätta. Dokumentet som sådant som vi har framför oss är onekligen tunt, men jag både frågar och svarar - jag tror att det kan vara en orsak till att man har gjort det här vägvalet.

 

Fru talman!

Jag hade tre saker som jag tänkte ta upp. Det är punkt 3 om svenska språket, punkt 7: diskussionerna med Sverige och det är punkt 13: beskattningen.

 

När det gäller svenska språket nämns det också här i texten, i likhet med lantrådets presentation att man har utarbetat en vitbok om språkpolitiken, men det har också ibland förklarats från de obundna – som väckte frågan – att det här är inte någon vitbok överhuvudtaget utan det här är ett första steg i utarbetandet av vitboken, dvs. den rapport som kom i augusti ifjol till landskapsstyrelsen. Om den står det att man beslöt att fortsätta uppdraget, ”uppdraget skulle utformas av den nya landskapsstyrelsen i samarbete med självstyrelsepolitiska nämnden i det nya lagtinget”. Det skulle vara intressant, i den mån lantrådet har några möjligheter att återge de diskussionerna, att veta vad det är som man tänker göra när det gäller dessa åtminstone för Ålands Framtid väldigt fundamentala frågor. Lantrådet sade att arbetet ”framskrider”, men det vore intressant att veta på vilket sätt det framskrider.

 

Jag läste igen i morse rapporten som uppgjordes av Gunilla Sanders, undertecknad i 13 augusti 2003 - jag har läst den många gånger - och, som jag har sagt många gånger, att nog konstaterar man, om man har gått igenom dokumentet, att det är oerhört knepigt att fungera på svenska som tjänsteman inom Ålands landskapsstyrelse. Det är ett stort bekymmer, det är inte fråga om annat. Bl.a. när man kommer in i de olika djupintervjuerna, under punkt 5.2 Språkfrågan i EU-arbetet står det så här: ”Det finns ett fyrtiotal olika s.k. beredningssektioner i Helsingfors som bereder EU-ärenden. Det finns en åländsk representant utsedd för varje sådan beredningssektion. Mötena går helt på finska, alla tillhörande handlingar är på finska och protokollen är på finska. Det är det här som jag många gånger har sagt när vi har diskuterat språksitsen här i lagtinget, att så här är det och i det här dokumentet finns det svart på vitt. Ett annat intressant exempel – om jag går riktigt på djupet i de här frågorna – är om situationen vid Europarättsenheten: ”Eftersom den mesta information och brev som kommer från finska sidan kommer på finska till Europarättsenhetens expedition, har kanslisten, som inte kan finska, haft problem med att sortera posten. Nu har man gjort i ordning en nyckelordslista som kanslisten kan sortera posten efter och det fungerar bra.” Det är klart att man kan dra på munnen åt det, men detta om någonting visar hur frågorna fungerar. Man måste ha en nyckelordslista och så tror man, att okej, nu har jag rätt nyckelord, den här handlingen skall i den här högen! Jag hoppas att var och en inser att det blir helt ohållbart att driva den åländska EU-politiken på basen av en sådan beredning.

 

Fru talman!

Den följande punkten jag ville ta upp var punkt 7: diskussioner med Sverige – sex rader! Jag måste säga att jag är lite förvånad över det därför att i de diskussioner som vi har haft här i lagtinget när vi har diskuterat t.ex. byggbestämmelsehandlingarna har det ofta hänvisats till vad som står i handlingsprogrammet, det har hänvisats till vad som har gjorts tidigare under åren, man har haft med Sverige och man har funderat på det ena och man har funderat på det andra. Varför kan man inte i så fall delge lagtinget till pappers vad det är man har gjort i så fall när det gäller de frågorna. Att få en byggbestämmelsehandling på svenska berör ändå 1.000 personer här i landskapet. Det är en oerhört viktig fråga. Frågan om läkemedelslexikonet, som vi tog upp senast, så att läkare skall veta vad det står i den bok som man faktiskt behöver dagligen är också frågor som är väldigt viktiga. Tidigare har det förts diskussioner med de svenska myndigheterna om hur man t.ex. skulle kunna få EU-beredningsmaterial direkt från Sverige hit till Åland så att vi skulle slippa de problem som jag pekade på tidigare. Är det så att landskapsstyrelsen helt och hållet har slutat jobba med dessa frågor eller har man glömt att skriva ner dem? Ifall man har glömt, varför?

 

Den sista, fru talman, gäller punkt 13 om beskattningen. Det står så här i redogörelsen: ”Under sommaren 2002 avlämnade den av Sveriges regering utsedda utredaren Inge Lindunger vid det svenska tullverket en utredning avseende förenkling av skattegränsen mellan Åland och Sverige. Utredningen diskuterades i mars 2003 vid ett möte i Stockholm där finansministeriet, finansdepartementet, landskapsstyrelsen och berörda tullmyndigheter deltog. Vid mötet kom parterna överens om att tullverken tillsammans skulle titta på utredningen och försöka komma överens om vilka åtgärder som borde vidtas i anledning av rapporten. Landskapsstyrelsen hade velat att tullverken kontinuerligt skulle ha rapporterat till gruppen men fick inte gehör för detta.” Och så den sista meningen: ”Rapporten har veterligen inte ännu lett till konkreta åtgärder.” Det här är den självstyrelsepolitiska berättelsen om vad landskapsstyrelsen tänker göra med de här frågorna! Också skattegränsproblematiken! Så många gånger som vi har tagit upp den frågan här i lagtinget och försökt få någonting till stånd, men landskapsstyrelsen säger ”veterligen har det inte lett till konkreta åtgärder”! Jag tycker att det är oerhört märkligt att man inte tar upp de här frågorna. Nog måste det ändå ha drivits på mera kraftfullt än vad som kommer fram i rapporten; annars är det verkligen bekymmersamt.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson är en mycket verbal person och tycker antagligen därför om ord också och därav mera text antar jag. Det finns två förändringar som har gjorts i redogörelsen över de författningsenliga frågorna. Det ena är att vi för några år sedan har gått in för att vi har en årsberättelse som ges till Ålands lagting och det är där som man ger verksamhetsberättelsen för Ålands landskapsstyrelse. Tidigare var det en väldigt diffus bild när det gällde vad som egentligen skall vara med i berättelsen. Vi gick in för den principen att vi har en verksamhetsberättelse som ger helhetsbilden och där finns det mycket text om man vill ta del av det och så har vi redogörelsen till självstyrelsepolitiska nämnden som skall röra sig kring de författningsenliga rättigheterna, det är den ena saken. Den andra saken är att vi det här året haft två stycken meddelanden till lagtinget kring EU-frågorna och skulle man ha haft det materialet med i samband med denna redogörelse tror jag att också ltl Anders Eriksson skulle ha varit nöjd med omfånget på redogörelsen, så jag hoppas att vi kan vara överens om att det är innehållet och inte omfånget som har betydelse när det gäller den sakliga redogörelsen till lagtinget.

 

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson tog upp frågan om svenska språket. Rapporten som gjordes av Sanders visar på väldigt många problem och den verklighet som vi lever med i förvaltningen, också förvaltningen i ett bredare perspektiv. Jag vill säga att det arbete som vi kontinuerligt har gjort från landskapsstyrelsernas sida – vi började för några år sedan att ta upp hela problematiken i en redogörelse till lagtinget och detta följdes senare upp med den s.k. vitboken – så redan den processen i sig har gjort att det har blivit en mycket större vakenhet i åtminstone landskapsstyrelsens förvaltning och jag tror också ute i det åländska samhället att man funderar på de här frågorna. I det här sammanhanget tror jag att processen i sig fyller en funktion, och den processen skall vi hålla igång med alla medel eftersom vi skall bibehålla Åland enspråkigt svenskt. Ltl Anders Eriksson frågade också vad som har hänt. I den nya landskapsstyrelsen har vi haft en diskussion med självstyrelsepolitiska nämnden där förslaget från landskapsstyrelsens sida var att vi skall tillsätta en parlamentarisk kommitté som arbetar vidare med uppdraget. Responsen från nämnden var att vi skall gå vidare och att landskapsstyrelsen skall formulera ett klart och tydligt uppdrag och först då är man beredd att från de olika partierna att ta ställning om man då också vill vara med i den parlamentariska kommittén och göra det här jobbet. Det är den statusen vi har just nu med det projektet.

 

Fru talman!

Den andra frågan gällde diskussionerna med Sverige. Jag vill påminna ltl Anders Eriksson att mycket av det som har hänt i den frågan har hänt efter den 31 oktober 2003; redogörelsen sträcker sig fram till det datumet. Jag vill påstå att vicelantrådet Jörgen Strand på ett föredömligt sätt har tagit tag i frågorna, framför allt när det gäller byggbestämmelser och fört den frågan framåt så att vi också har tagit principbeslut under överläggning i landskapsstyrelsen om att vi går in för att använda de s.k. AMA-bestämmelserna när det gäller landskapets egna projekt, till den del vi kan påverka det.

 

Fru talman!

Jag har faktiskt glömt bort vad den tredje punkten var, men jag får kanske anledning att återkomma till det (Från salen: skattegränsen!) – jo, skattgränsen! När det gäller skattegränsen har fokus varit mycket på skattegränsen gentemot Finland under de senaste månaderna. Det skall tillsättas en arbetsgrupp mellan finansministeriet och landskapsstyrelsen för att försöka klara ut de bitarna. När det gäller Sverige-arbetet är det så att vi har tryckt på från åländsk sida, med de möjligheter vi har, både på tjänstemannanivå och på politisk nivå, men det är inte alltid så lätt att få gensvar eftersom det är en fråga som inte ligger inom vår behörighet och vi har inte beslutsmakten. Vi försöker så gått vi kan få de svenska myndigheterna och de finska myndigheterna att agera på ett sådant sätt så att skattegränsen skall vara så lindrig som möjligt.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det här är viktiga frågor och lantrådet och jag skall inte sjunka så lågt att vi börjar gå till personliga angrepp om vem som är mer eller mindre verbal, utan jag vill helt sakligt säga att jag ser den självstyrelsepolitiska redogörelsen som den åländska författningsenliga bibeln. Jag tycker att det har varit ett väldigt viktigt dokument. Det är mycket möjligt att jag har fel förväntningar. Jag hoppas verkligen att man i självstyrelsepolitiska nämnden också diskuterar: vilka förväntningar har vi här i lagtinget att få en ordentlig, seriös och omfattande redogörelse över vad landskapsstyrelsen har gjort när det gäller de självstyrelsepolitiska frågorna. Inte handlar det om mängden ord, utan det handlar om mängden åtgärder. Tyvärr går det inte att utläsa några åtgärder ur detta dokument och jag tror att det är kanske därför som lantrådet blir lite bekymrad.

 

Det som kom fram av diskussionerna med Sverige var att det de facto har hänt någonting efter den 31 oktober: man har tagit ett beslut i landskapsstyrelsen att börja anlita AMA-byggbestämmelserna. Det var en nyhet för mig och det är jag väldigt tacksam för. Det visar direkt att det arbete Ålands Framtid driver leder till någonting, även om det tar lite tid, men vi är ändå tacksamma för det.

 

När det gäller skattegränsproblemen – arbetsgrupp till! Menar lantrådet allvar? En arbetsgrupp till?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson säger att vi skall vara sakliga, och det tycker jag också. Jag tycker att det är lite nonchalant att raljera över en arbetsgrupp till med skattegränsen. Jag tror att den arbetsgruppen har goda möjligheter att kunna åstadkomma någonting. Landshövdingen har lovat ställa upp från åländsk sida eftersom han är den som har varit med från början i projektet och också har varit den som drev frågorna under sin tid i landskapsstyrelsen. Vi har velat få upp det på så hög nivå som möjligt. Det ligger faktiskt ganska mycket i landshövdingens ansvarsområde att se till att irritationsmoment mellan landskapet Åland och staten skall tas bort eller bli så små som möjligt. Därför tycker jag att det i det här fallet kan vara ganska motiverat att också landshövdingen deltar i arbetsgruppen. Om ltl Anders Eriksson har några andra konkreta förslag på hur man skall kunna komma tillrätta med det här utom genom sakliga, konstruktiva diskussioner med berörda myndigheter så är jag naturligtvis idel öra.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag är mycket väl medveten om, och det tror jag alla är oavsett om man sitter i landskapsstyrelsen eller om man är i opposition, att skattegränsfrågan inte är någon enkel fråga som man löser på någon kafferast eller vad det har pratats om tidigare. Vi vet alla att det är en knepig fråga. Jag vet att vicelantrådet Jörgen Strand har en förmåga att sätta sig in i saker och ting och driva de frågor som han är intresserad av med kraft, så jag önskar verkligen lycka till. Det är nämligen någonting som är viktigt för hela det åländska samhället. Men jag måste säga att nog blir jag lite förvånad ändå, med all respekt, när lantrådet rakt ut säger att det är faktiskt rikets representant, dvs. landshövding Peter Lindbäck som skall gå in och lösa de här frågorna. Nog är det lite förvånande och ett nytt arbetssätt, det också, faktiskt! Det kanske är en feltolkning, jag vet inte.

 

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

För oss i landskapsstyrelsen är det viktiga att uppnå ett så bra resultat som möjligt när det gäller skattegränsfrågorna. Då har vi ansett att nämnde landshövding Peter Lindbäck är en person som faktiskt har kompetens och kapacitet samt kunskapsbakgrund som gör att det kan åstadkommas ett resultat på det här området. Då tycker jag att det är det absolut viktigaste för oss och för ålänningarna. Jag tror inte att ålänningarna bryr sig om om det råkar vara en landshövding, en kanslichef eller någon annan som har hand om det, utan ålänningarna vill ha en lindrigare skattegräns.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Wiklöf:

Fru talman!

Jag skulle gärna börja där föregående diskussion slutade. Jag har mig bekant hur man i oerhört många samma har funnit det synnerligen angeläget från självstyrelsens sida att vara företrädd av egna representanter i den utredningen efter den andra. Man har många gånger kämpat för att självstyrelsen skulle vara representerad. I mina ögon har landshövdingen stor kompetens, men det är någonting som ur principiell synpunkt ändå klingar lite konstigt när presidentens högra hand, statens representant på Åland, skall vara den som företräder självstyrelsen. Det här är inte det enda fallet. Vi har landshövdingen – säkert också på ett ypperligt sätt – företrädd i demokratiutredningarna i nordiska sammanhang. Det var det här jag i tiden var rädd för; därför röstade jag mot Lindbäck till landshövding, för jag ville ha honom kvar i självstyrelsen. Jag var rädd för att det var precis det här som skulle ske.

 

Ltl Anders Eriksson har kannstöpt en del kring olika saker i redogörelsen och jag skulle vilja ta upp en speciell fråga.

 

Sauli Niinistö har varit finansminister i förfluten tid. Under hans tid tillkom en arbetsgrupp som skulle utvärdera det ekonomiska systemet mellan Åland och riket, någonting som nu uppmärksammas på tre rader i meddelandet. Det är någonting oerhört viktigt att denna utredning en gång för alla bringas till sitt slut eftersom den utgör en förutsättning för att den ekonomiska självstyrelsepolitiken skall kunna få en fortsatt utveckling. Vi vet att man på rikshåll inväntar det här arbetet, men det händer ingenting! Min frågeställning är, nu när det har gått flera år: Varför händer det ingenting, varför ser vi inte slutet på det här? Det börjar mer och mer framstå som om detta arbete utgör en hämsko på hela den fortsatta utvecklingen. Vi måste komma till punkt. Är det så nu att inte självstyrelsen och riksmyndigheterna hittar varandra i bedömningsgrunderna så att vi kan få ett enhetligt betänkande eller är det så att vi står igen en i varje farstu och ropar och vi hittar inte varandra! Var befinner sig arbetet? Varför leder det inte till något slut så att vi från åländsk sida kan gå vidare med att bygga upp den ekonomiska självstyrelsen?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag är mycket väl medveten om den tidsfaktor och det problem som ltl Lasse Wiklöf tar upp eftersom jag själv var med på den tiden när vi diskuterade ärendet med Sauli Niinistö. Jag minns mycket väl när man sade att sex månader, inte mera, skulle projektet få ta. Månaderna och åren har gått och ltl Lasse Wiklöf sade att man från rikets håll efterlyser utredningen. Jag kan försäkra att vi från åländskt håll efterlyser den minst lika mycket, för jag tror att vi har större orsak att göra det och vi har ett större behov än vad riket när det gäller att komma vidare med de självstyrelsepolitiska frågorna. Men problemet är att det finns en arbetsgrupp som jobbar med de ekonomiska frågorna och orsakerna till att man inte kommer till ett slutresultat kan inte jag redogöra för här, eftersom jag knappast känner till alla, men så mycket vet jag att arbetet går väldigt trögt och det har varit väldigt svårt att nå enighet om vissa grundfakta i utredningen, skrivningar och ekonomiskt underlag, vad som skall hänföras till den ena sidan och vad som skall hänföras till den andra sidan. Vi har från åländsk sida sagt att det är väldigt viktigt att man försöker i det längsta, till det yttersta, komma fram till en enig utredning; om man inte kommer fram till en enig utredning är antagligen arbetet ganska bortkastat och vi står kvar på samma ruta som vi gjorde 2001 när utredningen tillsattes, och det tycker jag skulle vara tråkigt. Min förhoppning är, med viss känsla av att jag kanske är naiv i den här frågan, att det inte skall vara alltför lång tid kvar förrän den blir färdig. Vi har från politisk sida sagt till de tjänstemän som jobbar där, att försök vara uthållig, kämpa för att få det så rättvist och korrekt som möjligt när vi skall försöka få en enig utredning. Så är situationen.

 

Ltl Wiklöf, replik:  

Fru talman!

Jag tror att det är angeläget att man skulle, om möjligt, komma till en enhällig uppfattning, för då är det naturligtvis lättare att gå vidare när man skall utveckla systemet. Men det oaktat har det gått så många år att jag tycker nog att man måste få slut på det. Kunde lantrådet här inför lagtinget redogöra för på i huvudsak vilka punkter, var är det som de gordiska knutarna inte går att lösa upp? Det kunde vara intressant för lagtinget att få veta lite vilka frågeställningar som är de mest akuta och svårlösta.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Nej, det kan jag inte göra eftersom jag inte ingår i den utredningen, utan det är en tjänsteman från finansavdelningen som sköter det för åländsk sida och motsvarande sätt från rikets sida.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Men värderade herr lantråd! Nog är väl lantrådet ändå insatt i hur man bland de åländska delegaterna i arbetsgruppen resonerar? Nog har ni väl avstämning, att ni lyssnar på varandra och lite grand rådgör och diskuterar och talar om strategier och sådant?  Eller är det så att landskapsstyrelsen är helt ovetande om vad arbetsgruppen sysslar med – då kan jag förstå att det tar tid!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag tror inte att det skulle påskynda arbetet i arbetsgruppen om vi från åländsk sida respektive från finländsk sida skulle börja lägga in också våra politiska synpunkter i arbetet. Det får vi tids nog göra när det arbetet presenteras för oss. Avsikten när projektet sattes igång var att det skulle göras en objektiv utredning över hur de ekonomiska förhållandena mellan riket och Åland gestaltar sig. Det är det arbetet och det slutresultatet vi avvaktar och väntar på fortfarande.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sundman:

Fru talman!

Enligt mitt sätt att se finns det tre syften med redogörelsen. Det är dels att få en redogörelse för vad landskapsstyrelsen har vidtagit för åtgärder inom området självstyrelsepolitiken, dels att lagtinget skall fungera som ett slags politisk revision, att uttrycka sig vad man tycker och tänker om åtgärderna, vad man ger för färdkost för framtiden med anledning av de ärenden som upptas här samt framför allt – som jag tycker är en viktig sak – att det är ett tillfälle för lagtinget att diskutera frågorna i sin helhet. Jag tycker att vi lägger alltför lite krut på att diskutera övergripande självstyrelsepolitiska frågor i lagtinget, och det här är ett tillfälle när vi kan göra det. Jag hoppas också att självstyrelsepolitiska nämnden tar sig an redogörelsen med allvar och kommer med ett betänkande som vi sedan också får diskutera.

 

Redogörelsen är speciell på det viset att det har varit ett val. Det var den förra landskapsstyrelsen som utförde åtgärderna och så har det varit ett val och nu är det en ny landskapsstyrelse. Går man tillbaka till de stenografiska protokollen hittar man många tillfällen där undertecknad har begärt ordet och kritiserat den dåvarande landskapsstyrelsen för vissa saker. Det tänker jag inte upprepa, utan det ser jag som lagt till historien; i stället kommer jag att ge lite vägkost vad jag tycker och tänker om olika saker i redogörelsen inför framtiden eftersom den är framför oss.

 

När det gäller punkt 3 om svenska språket var jag initiativtagare till ett spörsmål som renderade i en kläm som lagtinget godkände som sade att det skulle tas fram en s.k. vitbok om språkpolitik. Det har felaktigt hävdats i debatten att vitboken är klar – det är den inte – utan vad som har gjorts och vad som är klart är vad man kan kalla en grönbok, ett slags grundläggande utredning hur situationen ser ut. Vitboken är vad som skall tas fram nu och i vitboken skall problemet konstateras och också vilka åtgärder som skall vidtas för att skapa den situation som man vill se politiskt. Som lantrådet sade har det föreslagits en parlamentarisk kommitté och man kommer att återkomma från landskapsstyrelsen till självstyrelsepolitiska nämnden med ett uppdrag. Jag tror att hitta en gemensam problemformulering kan vara en stor utmaning, för jag tror inte att vi är riktigt överens här i lagtinget hur allvarligt problemet är. Det gäller att försöka komma igång i arbetsgruppen och sedan får det klarna vad det finns för konstellationer i lagtinget när det gäller problemställningen. Jag har sagt att jag tycker att det är ett allvarlig problem och det är framför allt ett mångfasetterat problem. Vi har alltför länge förnekat utvecklingen och haft skygglappar – eller man kan passligt hänvisa till sägnen om Kejsarens nya kläder.

 

Som sagt, jag ser fram emot den fortsatta processen kring vitboken om språkpolitik och den måste en gång för alla sätta ner foten och säga hur vi skall ha det här på Åland när det gäller svenska språket.

 

Fru talman!

Det finns i redogörelsen en underrubrik: ”Språket i fördragstexter”. Där är det ganska passligt att vi i dag har fått sex stycken internationella fördrag på våra bord, där inget av dem har den officiella fördragstexten på svenska, utan det är på finska, uzbekiska, litauiska osv. Det är alltså finska, engelska och det språk som det berörda landet har som sitt största språk. Det förklaras här, jo, men vi kan inte riktigt och det har brukligt varit så här osv. Jag kan inte acceptera att vi har bestämmelser som gäller i landskapet som inte finns på svenska officiellt. Så här kan vi inte fortsätta. Här måste nog lagtinget också ta och sätta ner foten. Jag respekterar det arbete som landskapsstyrelsen har gjort, men uppenbarligen kommer man inte längre, om vi inte slutar godkänna dem. Det som vi godkänner måste finnas på svenska, det är väl en grundbult i självstyrelsen.

 

Fru talman!

Raskt vidare till punkt 7: diskussioner med Sverige. Det här en viktig sak. Den kan tyckas liten när man har skrivit bara fem rader, men jag skulle säga att framtiden har nog i sitt sköte många saker som vi bör och kan diskutera med Sveriges regering och riksdag. Vi har också ett uppdrag här i lagtinget att knyta merkontakter med Sveriges riksdag och ständigt uppdatera dem. Det var nyligen en delegation från riksdagen på besök här och vi hade många intressanta diskussioner. Vi har också sett att det t.o.m. har lett till att ledamöter i Sveriges riksdag har tagit initiativ om Åland, och det är intressant. Men det finns många saker, framför allt när det gäller språkpolitiken, som kan lösas genom ett samarbete mellan Finland, Åland och Sverige. Där har jag haft funderingar tidigare som kanske har varit ganska extrema, men i takt med europiseringen och alltmer öppnare gränser är det ingenting konstigt längre att fundera på det att vi t.o.m. skulle rikta oss mer mot Sverige när det gäller hjälp från ”modermyndigheter” i stället för finskspråkiga sådana österut. Där hoppas jag att landskapsstyrelsen fortsätter på den inslagna linjen att verkligen i praktiken handla, som man har gjort, införa byggbestämmelserna. Det finns många andra exempel också.

 

När det gäller vad man kunde kalla säkerhetspolitiken under punkterna Open Skies, sjöstridskrafternas verksamhet, Nordic Peace och regeringens säkerhetspolitiska redogörelse till riksdagen är det väldigt viktigt att vi fortsätter vårt idogna arbete och sänder droppar på stenen att den skall urholkas så att vi får förståelse för de konventioner som gäller Åland. Här tycker jag att landskapsstyrelsen gör ett bra jobb när man uppmärksammar flottbesöken. Man måste ha en nolltolerans här, att vi har en position och den håller vi in i minsta detalj. Det är väldigt viktigt. Man skapar lite dåligt samvete hos de myndigheter som bryter mot bestämmelserna om vi ständigt påpekar det. Det är väl vad vi kan göra, vi kan inte göra så mycket mera.

 

När det gäller säkerhetspolitiken tror jag att vi ganska snart får anledning att fundera på vad vi gör med vår demilitarisering och neutralisering vid ett eventuellt Nato-medlemskap för Finland. Den frågan borde vi inte skjuta framför oss utan vi borde ta oss den problemställningen utan att den är på agendan för Finland och sätta oss in i problematiken och försöka formulera en position. Den säkerhetspolitiska utvecklingen i Europa går väldigt snabbt, egentligen i hela världen, så det är någonting jag skickar till självstyrelsepolitiska nämnden som vägkost.

 

När det gäller utvärderingen av det ekonomiska systemet och beskattningen är det frustrerande att det inte kommer vidare, den frustrationen tror jag att vi alla känner, kanske av olika orsaker och hoppas att man kan komma vidare. Man behöver inte hymla; det man inte kommer överens om är vad som kostar och inte kostar och vem som skall stå för vad. Det är klart att det är där problematiken alltid har legat när man pratar om att ändra den ekonomiska självstyrelsen för Åland. Alla de steg som vi har tagit har föregåtts av sådana diskussioner. Samtidigt handlar det mycket om i hur stor grad vi skall bo hemma hos mamma och varför skall vi flytta längre bort, och vad har det för fördelar och nackdelar. Det är en mycket större diskussion, men det är en av de frågor som jag känner att vi diskuterar alltför lite i lagtinget. Vi har bara halv självstyrelse så länge vi inte har kontroll över våra intäkter. Vi hoppar omkring på ett ben när det gäller den ekonomiska självstyrelsen. Vi ser det tydligt i dagspolitiken att vi inte har kopplingen, tänkandet, mellan intäkter och utgifter som man har i de politiska system där man har kontroll över båda sidor. Det är, som sagt, en fråga för framtiden, men jag hoppas att man verkligen kommer vidare.

 

Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

Det finns en sak som är väldigt aktuell – det är säkert många – som berör enskilda ålänningar och deras anställningstrygghet och det är inom gränsbevakningen. Det har under en längre tid framkommit att man från gränsbevakningens sida funderar över att dra in resurser och det skulle då gälla speciellt dem som jobbar på Åland eftersom det har varit klart vilka uppgifter som gränsbevakningen/sjöbevakningen skall ta hand om här. Det är alltså väldigt bra om landskapsstyrelsen har kunnat meddela riket – vad de riktigt har meddelat vet jag inte, eftersom vi hade en hel del diskussion om själva överenskommelsen och texten i självstyrelsepolitiska nämnden när lantrådet var där och diskuterade den -  men tydligen har man ändå bestämt sig för att ge något sorts besked och ett positivt besked. Om man har fått till stånd de ändringar i texten som efterlystes i självstyrelsepolitiska nämnden fick vi inte besked om här, men det kanske vi kan få.

 

Jag tycker också att punkten om svenska språket är mycket väsentlig i redogörelsen. Det har alltid varit en viktig del av redogörelsen. En stående rubrik har varit ”skriftväxlingen med riket”; nu har rubriceringarna något ändrats.

 

En sak som för mig förblev oklar var när ltl Danne Sundman pratade om republikens presidents framställningar, att de är på uzbekiska, engelska och vad det nu var! Åtminstone de framställningar jag har fått är på svenska, men om han avser själva deponeringsinstrumenten vet jag inte vad det egentligen har för betydelse för Åland; de deponeras ofta i Genève och om det står på finska eller uzbekiska där torde det knappast ha någon påverkan på ålänningarnas vardag överhuvudtaget vad gäller språket. Jag måste säga, att jag förstod inte den tunga invändningen här i en självstyrelsepolitisk fråga. Det skulle vara viktigt med ett klargörande.

 

Det var också tal om vitboken. Jag skulle vilja att lantrådet skulle klargöra dokumentets status och fortsatta politiska behandling. Jag förstår inte riktigt hur man ser på detta; om det skall tas som en grönbok eller en vitbok, undandrar sig min bedömning, men om det är en grönbok borde också den vara offentlig och gå på remissrunda, åtminstone gör man så inom EU. Redan de dokumenten är sådana att man försöker dra in så många som möjligt i beslutsprocessen, men jag tror inte att den rapport som har gjorts av Gunilla Sanders ens har gått till alla lagtingsledamöter, utan den finns bara hos dem som sitter i självstyrelsepolitiska nämnden. Eftersom det här inte kan betraktas som något slags partipolitisk fråga utan är av övergripande natur är jag lite förvånad över att inte lagtingsledamöterna har fått rapporten. Till detta kommer hur den fortsatta behandlingen skall ske. Det är klart att det intressant är vilka åtgärder landskapsstyrelsen kommer att föreslå: Hur skall man försöka förbättra möjligheterna för åländska myndigheter och tjänstemän att kommunicera och verka på svenska i Finland? Det enda som framkommer är att landskapsstyrelsen har beslutat i september – det har redan gått ett halvår – att man skall ”fortsätta med uppdraget och att det skall utformas i samarbete med självstyrelsepolitiska nämnden”.

 

Det här tycker jag börjar bli ett otyg, att landskapsstyrelsen inte tar sitt parlamentariska ansvar. För det mesta numera har vi en sådan behandling av olika frågor som enligt min mening ligger på landskapsstyrelsens ansvar, den flyter på något vis över och ut och in i självstyrelsepolitiska nämndens arbete och det politiska och parlamentariska ansvaret suddas ut. Det är dåligt. Makten måste alltid vara begränsad och den måste vara tydlig och synlig så att de som både har betalt och ansvar skall stå för förslagen och åtgärderna. Det är vid sidan av den numera tydligen stående invitationen till landshövdingen att överta en del av landskapsstyrelsen och tydligen lantrådets ansvar i viktiga frågor ett otyg rent parlamentariskt. Landskapsstyrelsen är tillsatt av en majoritet här som har ansvar för den förda politiken. Det har de både betalt och förtroende för. Då kan det varken överföras på självstyrelsepolitiska nämnden eller på landshövdingen eller vem annan som helst; om man inte tycker att man klarar av sitt uppdrag måste man söka andra lösningar.

 

Nu vill jag veta vad landskapsstyrelsen tänker göra med vitboken. Hur skall den behandlas politiskt för att leda fram till konkreta åtgärder? Vi är alla intresserade av hur svenska språkets ställning skall tryggas.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

När det gäller överenskommelsen som jag hänvisade till som kom till kännedom till lagtinget i dag är det själva överenskommelsen som är upprättad på t.ex. här två exemplar på finska och kroatiska, två exemplar på finska och litauiska och engelska osv. Själva överenskommelsen som träder i kraft av lagtingets beslut finns inte på svenska annat än i översättning. Själva undertecknandet sker på en finskspråkig version, kroatisk eller engelsk version. Det är det som är problemet. Har inte vtm Barbro Sundback förstått det tidigare, så är det lite flagrant. Om det sedan har någon relevans för gemene ålännings vardag är sedan en annan sak. Det kan hända att något åkeriföretag som har samarbete med några av länderna i fråga måste läsa dem och då finns översättningen, men det är självstyrelsepolitiskt principiellt att vi står här och tar bestämmelser som inte finns på svenska. Det är det som är det allvarliga.

 

När det gäller självstyrelsepolitiska nämndens samråd med landskapsstyrelsen förstår jag rent ut sagt inte vad vtm Barbro Sundback svamlar om. Vi har ett klart system för att självstyrelsepolitiska nämnden har samråd med landskapsstyrelsen i vissa frågor, och det är väl bra ur parlamentarisk synvinkel att landskapsstyrelsen får känna på lagtingets åsikter, att man har en dialog. Skall vi stänga ute landskapsstyrelsen från lagtinget att de får sköta sitt, vi har betalat dem för det och de har förtroende osv., sedan ger vi dem sparken om de inte sköter sig! Man måste vara lite pragmatisk och inse att det är bra med en dialog. Sedan är det säkert så att vi kan i självstyrelsepolitiska nämnden också ha en majoritet och en minoritet i vissa frågor, men i de övergripande självstyrelsepolitiska frågorna skall vi försöka vara eniga. Det är vår utrikespolitik. En sådan kultur måste vi kunna upp på, både vtm Barbro Sundback och jag!

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det måste ha undgått ltl Danne Sundman att det är så att vi ger vårt bifall till framställningarna. Det är inte Åland som är med och tecknar under dem. Det blir väl först den dagen - gudbevare oss att den aldrig kommer - när vi blir självständiga, då får väl Anders Eriksson och Danne Sundman själva vara med och teckna under och då finns det säkert svenska varianter, men till dess lämnar vi vårt bifall och det måste nog vara en symbolfråga om den texten finns på två språk ur åländsk synvinkel. Det har, som jag ser det, apropå pragmatism, ingen som helst betydelse för oss och för ålänningarnas vardag! Men om man vill kämpa för det och lägga ner massor med krafter på det, så inte tänker jag förhindra ltl Danne Sundman till det!

 

När det gäller det parlamentariska ansvaret så visst har vi samråd i EU-frågor, men det är en annan sak när det står uttryckligen att ”det fortsatta uppdraget skall utformas av den nya landskapsstyrelsen i samarbete med självstyrelsepolitiska nämnden”. Det är inte självstyrelsepolitiska nämndens sak att göra arbete åt landskapsstyrelsen, det är de som skall komma med förslagen och åtgärderna och sedan skall vi godkänna eller förkasta eller ändra. Där har jag nog en alldeles bestämd uppfattning om hur det parlamentariska ansvaret skall fördelas.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Vtm Barbro Sundback nämner mina visioner om hur det konstitutionella systemet skall utvecklas och om vi kanske får skriva under framställningarna själva i framtiden! Nog vet jag att vi ger vårt bifall. Siar man om vtm Barbro Sundbacks visioner, så kanske vi inte alls får ge vårt bifall i framtiden, utan vi får ta det som kommer bara!

 

När det gäller utformandet av vitboken måste vtm Barbro Sundback veta vad hon själv har understött i form av den kläm som jag lade och som antogs av lagtinget, där det uttryckligen stod att lagtingets beslut var att vitboken skall tas fram av självstyrelsepolitiska nämnden i samarbete med landskapsstyrelsen eller vice versa. Vi sade uttryckligen här i lagtinget när vi tog klämmen att så skall det gå till. Därför har landskapsstyrelsen förfarit på det viset. Vtm Barbro Sundback är väl inte känd för att veta vad man tidigare har gjort här i lagtinget, men man kan väl lite fundera efter kanske eller fråga någon så får man veta så att man säger rätt saker i debatten.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag måste erkänna att jag kommer inte håg klämmen, men jag vill nog se den först innan jag tror riktigt på vad ltl Danne Sundman säger. De som stiger upp här i församlingen och är så tvärsäkra har nog visat sig många gånger att det inte håller streck. Oberoende av det är det helt klart hur det parlamentariska systemet fungerar, och det är inte bara detta att makten flyter bort från landskapsstyrelsen, när man tydligen inte klarar av grejer, utan de skall även tas om hand av landshövdingen, som ändå är statens representant! Är det är faktiskt en utveckling som ltl Danne Sundman understöder?

(Från salen, ltl Danne Sundman: nej)

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det är inte lätt att vara till lags. Det känns lite frustrerande att som lantråd sitta och lyssna på förste vtm Barbro Sundback när det gäller kritiken för hur landskapsstyrelsen och självstyrelsepolitiska nämnden samarbetar. Jag har för min del tagit ad notam den önskan som väldigt tydligt har framförts från lagtingets självstyrelsepolitiska nämnden, också presidiet, alltså lagtinget i sin helhet, att lagtinget mera vill engagera sig de europeiska frågorna, EU-frågorna och vi har på det sättet försökt på alla sätt, med de resurser vi har från landskapsstyrelsens sida, hålla lagtinget via dess självstyrelsepolitiska nämnd informerad om hur arbetet t.ex. med konventet, regeringskonferensen och andra EU-frågor fortskrider. Att nu få kritik från lagtingets presidium för att vi gör det här känns lite frustrerande och sett från min horisont som lantråd skulle det vara bra om man skulle tydliggöra från lagtingets sida: hur skall vi ha det egentligen. Är det så att det finns två linjer i lagtinget, en oppositionslinje och en majoritetslinje när det gäller de här frågorna, så i sådana fall föredrar jag att arbeta enligt majoritetslinjen eftersom jag ser det som mera konstruktivt, sett ur åländskt perspektiv och hur vi tillsammans kan uppnå bästa möjliga resultat.

 

Jag tycker att ett gott exempel på det, fru talman, är det senaste projektet med resan ner till Bryssel när vi deltog både från landskapsstyrelsens sida, undertecknad, tillsammans med självstyrelsepolitiska nämndens presidium. Det gav extra tyngd åt de åländska frågeställningarna och jag har gott hopp om att vi skall också ha en viss framgång i det arbetet  - i stället för det som vtm Barbro Sundback sade att vi skulle ha nöjt oss med det som utrikesminister Tuomioja säger; då kommer man inte vidare. Det gäller att i alla självstyrelsepolitiska frågor att faktiskt försöka använda de resurser och den tyngd som vi kan uppbåda från åländsk sida, för vi är ändå i det stora hela ganska små.

 

Fru talman!

När det gäller den s.k. vitboken är det precis som ltl Danne Sundman sade: från landskapsstyrelsens sida försöker vi efterleva de beslut som lagtinget har tagit. Och vem ställer sig upp och kritiserar landskapsstyrelsen och lantrådet? Jo, förste vice talman Sundback! Det skulle vara önskvärt om man kanske skulle ta till sig vad som finns skrivet i lagtingets beslut, så skulle debatten vinna på det.

 

Rent sakligt, fru talman, är det så att jag och landskapsstyrelsen har föreslagit inför självstyrelsepolitiska nämnden att vi skulle tillsätta en parlamentarisk kommitté som skulle utarbeta en strategi kring språkfrågorna. Orsaken till att vi har föreslagit en parlamentarisk kommitté är att vi ser språket och de frågeställningar som finns kring det så allvarliga och så fundamentala för självstyrelsen att det faktiskt sträcker sig över partigränserna och också över gränserna mellan opposition och majoritet. Min förhoppning är att socialdemokraterna är intresserade att delta i ett sådant arbete, men den respons vi fick på det senaste mötet när inte vtm Barbro Sundback var med är att man från socialdemokraternas sida ville se uppdraget klart formulerat före man tar ställning till om man deltar i ett sådant arbete. Min fråga till förste vice talman Sundback är alltså: Är man från socialdemokraternas sida villig att vara med och försöka förbättra situationen när det gäller svenska språkets ställning på Åland eller tänker man ställa sig vid sidan och kritisera också i den frågan?

 

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det är alldeles klart att socialdemokraterna ställer upp och värnar om svenska språket. Men det har varit lite väl mycket kommittéer och grupper, tycker vi, som inte har givit så mycket resultat. Det vittnar väl redogörelsen om! Nu har det gått sex månader sedan man fick rapporten och nu funderar man på att tillsätta en parlamentarisk kommitté. Vi har sagt att vi först vill se vilket uppdraget är och hur man formulerar det. Tiden räcker inte annars till att springa på en massa möten och lyssna på vad som skulle kunna tänkas vara angeläget. Men det finns många sätt att jobba för svenska språket, det kanske inte alltid är det effektivaste i parlamentariska grupper.

 

En fråga blev inte riktigt klarlagd, men däremot fick vi höra betydelsen om att samråda och vikten av ett samarbete mellan landskapsstyrelsen och självstyrelsepolitiska nämnden. Det var så när vi diskuterade texten om gränsbevakningen att det fanns ganska mycket kommentarer och invändningar i självstyrelsepolitiska nämnden och min fråga är: Blev någonting av det beaktat i landskapsstyrelsens beslut när man tog överenskommelsen? När det gäller frågan om utrikesministern och besöket i Bryssel hör det kanske inte till den här redogörelsen, men jag kommer säkert att återkomma och vi får skäl att diskutera den frågan vid ett senare tillfälle. Nu är jag intresserad av vad som hände med överenskommelseförordningen om gränsbevakningen.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag hoppas att socialdemokraterna anser svenska språket vara så viktigt att man kan prioritera de möten som eventuellt blir i en sådan parlamentarisk grupp. Jag tror att det är viktigt att vi får en uppslutning kring språket på Åland, så att det inte också där blir en tudelning. Min avsikt är att försöka formulera uppdraget på ett sådant sätt att det också skall kunna vara möjligt för socialdemokraterna att delta i det arbetet.

 

När det gäller gränsbevakningsförordningen fanns det en diskussion i nämnden kring vissa ord. Jag måste ärligt erkänna, att jag kommer inte ihåg, men uppföljningen av det mötet var att det blev en diskussion mellan justitieministeriet och landskapsstyrelsen, varvid vi kom fram till att orden – jag kommer inte ihåg vilka de var – kunde tolkas på ett sådant sätt att vi kunde godkänna förordningen såsom den förelåg. Med vissa smärre kommentarer har vi givit ett förord till överenskommelseförordningen.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Den eventuella parlamentariska kommittén som skall tillsättas om svenska språket tycker lantrådet tydligen att måste få en särskild skrivning för att socialdemokraterna skall vara med. Det låter intressant! För oss är det viktigaste att det har något konkret mål, att det inte igen är en blaha, blaha-utredning som inte leder till någonting. Det visar sig nu, vad jag förstår av lantrådet, att ingenting ändrades i överenskommelseförordningens text utan man tillämpar den och läser den såsom riksmyndigheterna vill. En av de viktigaste invändningarna mot den, och det kom inte från mig, utan det kom från annat håll i självstyrelsepolitiska nämnden, var det faktum att överenskommelseförordningen ger rätt åt sjöbevakare att bl.a. göra trafikkontroller på land. Det ansågs av vissa kretsar inom majoritetsblocket vara att ge upp en stor del av självstyrelsens egen behörighet – men det har tydligen lantrådet godkänt!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det är en intressant diskussion och debatt  - när vtm Barbro Sundback inte har egen kritik att framföra vill hon framföra andra gruppers eventuella kritik mot föreliggande överenskommelseförordning! Det kanske skulle vara tacksamt om varje grupp skulle få tala för sig själv. Men när det gäller den konkreta frågan är det så att ingenting kan göras utan att det är på begäran av den åländska polisen, så makten finns fortfarande kvar hos den åländska myndigheten.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Det är flera intressanta frågor som har kommit upp i debatten som jag lite vill kommentera. Jag vill för det första kommentera lantrådet, som undrar hur vi från lagtingets sida ser på frågan om samråd mellan landskapsstyrelsen och självstyrelsepolitiska nämnden. Jag är ersättare där och vi är alla medvetna om att det är ett slutet organ, så jag kan inte desto mera gå in på våra diskussioner i nämnden. Men jag tror att lantrådet har noterat att de gånger jag har varit med ser jag det på det här sättet att det är viktigt att vi alla drar åt samma håll och när bl.a. besöket i Bryssel diskuterades var jag med och försökte hjälpa till efter bästa förmåga. Jag tror att jag var en av de första som tog upp frågan om preamblens vara eller icke på ett möte, samtidigt som vi hade ett meddelande i lagtinget där landskapsstyrelsen de facto skrev att det i stort sett var okej om ingressen försvann. Det ger lite bilden av att man inte riktigt hinner med det skriftliga alla gånger i landskapsstyrelsen, och det är det här som gör mig lite frustrerad. Jag vill ändå på lantrådets fråga om det var ett svar till hela oppositionen säga att från Ålands Framtids sida är vi gärna med och samråder om frågorna och vill gärna försöka dra åt samma håll så att vi hjälper varandra.

 

När det gäller den parlamentariska gruppen noterade jag med tillfredsställelse att det pratades om en parlamentarisk grupp. Det torde också innebära att för första gången får också Ålands Framtid vara med, och då vill jag bara i all enkelhet säga att även det arbetet deltar vi gärna i.

 

När det gäller frågan om att vi inte till lagtinget fått den rapport, som Gunilla Sanders gjorde upp, kan jag inte svara på den, men jag tror att det kan bero på att det faktiskt är så pass pinsam läsning att man inte aktivt har velat dela ut den, den är så pass klargörande och pekar på hur stort problemet sist och slutligen är. (Från salen:är dom så fega?)

 

Jag är också enigt med mycket om det som ltl Danne Sundman sade och jag tycker framför allt att vi får för lite tid att diskutera de självstyrelsepolitiskt tunga ärendena riktigt på djupet här i lagtinget, men då är det också bra att vi får ett underlag. Jag tror faktiskt att landskapsstyrelsen har gjort mera än vad som står i den redogörelse som vi fick. Det som skapar en viss frustration hos mig är att ofta finns det ingen politik i meddelandena, det finns ingen uttalad vilja i vilken riktning landskapsstyrelsen vill gå. Jag vet att man i landskapsstyrelsen brukar ha smeknamnet ”snälla Anders” på mig, jag är i botten sist och slutligen en snäll person och jag tycker inte om att gnälla, utan jag vill hellre vara med och lägga förslag och jag vill hjälpa till. Men jag blir så oerhört frustrerad när jag noterar att i dokument efter dokument finns det inte några åsikter överhuvudtaget om vilken politik landskapsstyrelsen driver och det är det som skapar min frustration. (Från salen: det är en redogörelse) Jag tycker också att det är väldigt bra att vi har fyra stycken av landskapsstyrelseledamöterna inklusive lantrådet här, för det är väldigt sällan som vi också har en debatt mellan landskapsstyrelse och lagting i dessa frågor. De diskussionerna måste vi kunna ha utan att vi på något sätt blir alltför personliga när det gäller påhopp.

 

Jag har trots allt suttit åtta år med Roger Nordlund i landskapsstyrelsen och många gånger när vi diskuterade sådana här meddelanden var just Roger Nordlund den absolut bästa när det gällde att komma med goda idéer om hur man borde omformulera texten, hur man borde göra den mera politisk, hur man skulle uttrycka den åsikt som fanns runt bordet i landskapsstyrelsen – det är den minnesbild jag har – och därför blir jag nu väldigt förvånad: vad är det som har hänt? Jag ser att lantrådet drar på munnen – vi kanske får en förklaring vad som har hänt!

 

Fru talman!

Det som jag egentligen begärde ordet för var med anledning av den diskussion som utspann sig mellan lantrådet och ltl Lasse Wiklöf, en diskussion som jag tycker att är väldigt viktig, nämligen denna erbarmliga utredning som har stampat på stället sedan 2001 om att klarlägga de ekonomiska strömmarna mellan riket och Åland. Lantrådet Nordlund säger att det är svårt att finna enighet om fakta. Det är klart att det är så. Han säger att det är landskapsstyrelsens förhoppning att vi skall bli eniga. Samtidigt som han uttalade den sade han att den kanske är naiv, och det kanske kan vara på det sättet, för jag tror att lantrådet måste vara betydligt mera informerad. Jag vet en hel del om hur dessa diskussioner går och nog tror jag också att lantrådet känner till att det är orimliga tolkningar som har förts fram från rikssidan vad som skall ingå på den ena respektive den andra sidan. Det var mot den bakgrunden som Ålands Framtid lade den motion vi lade i remissdebatten att vi själva måste ta fram ett underlag. Jag är den första att hålla med om att kan vi göra utredningen tillsammans med riksmyndigheterna skapar det en helt annan tyngd åt det faktaunderlag vi behöver. Det är klart att det ger en helt annan plattform att gå vidare från, men problemet är – om man är naiv eller inte – att det inte händer någonting. Det var därför som jag suckade lite om arbetsgrupp. Nog vet vi de flesta här i lagtinget att när riksmyndigheterna kommer hit, landskapsstyrelsen bjuder dem på alla möjliga trevliga upplevelser, goda middagar och det ena med det andra och så får de härifrån och så säger att de att ”vi skall tillsätta en arbetsgrupp”. Det är liksom en uttalad strategi att man tillsätter en arbetsgrupp och så begravar man ärendet där och så är man av med det! Vi kan inte sitta här på åländsk sida och vänta år efter år. Det var 2001! Inte är det här några världsrevolutionerande saker som man skall komma fram till, utan det är sist och slutligen ganska enkla saker, men man ser olika på dem och därför tror jag att det enda sättet – tro mig lantrådet Nordlund, jag försöker hjälpa till igen – är att vi tar fram det här materialet själva, så att vi har någonting som vi kan lägga på bordet när vi skall föra diskussioner med riksmyndigheterna.

 

Till sist, fru talman. Replikskifter mellan lantrådet och ltl Lasse Wiklöf förvånade mig storligen på det sättet att lantrådet ger en bild av att man vet inte vad som händer i arbetsgruppen. Under alla år som jag satt i landskapsstyrelsen förde vi alltid strategidiskussioner med de tjänstemän som var med i våra arbetsgrupper och när ärendena gick i lås ringde man upp och diskuterade med de politiska kollegerna. Den politiska landskapsstyrelsen kan inte ställa sig på sidan om sådana här frågor och tro att man på det sättet är av med ärendet. Jag tror att det är en väldigt, väldigt allvarlig felsyn. Det här måste man lösa både på tjänstemanna- och politiskt plan samtidigt, annars står det stilla för all framtid. Detta igen, herr lantrådet, bara som välmenande, goda, konstruktiva förslag till hur man skulle kunna komma vidare!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det var alltså ”snälle Anders”! Jag kom att tänka på den här norska historien om polisen: den ena kunde skriva och den andra kunde läsa och det var lite så med Anders och mig också när vi var i landskapsstyrelsen, den ena var duktig på att prata och den andra var duktig på att skriva, så vi kompletterade varandra!

 

Skämt åsido, fru talman. När det gäller VAT-utredningen kan jag delta i diskussionen och uttrycka mina frustrationer så starkt som möjligt jag också över att det inte går framåt. Jag kan försäkra att vi från politiskt håll har gjort vad vi kan gentemot finansministeriet och de ministrar som finns där för att också få dem att påskynda arbetet från politisk nivå från andra sidan. Jag tror nog att ltl Anders Eriksson förstår, precis som ltl Lasse Wiklöf, att jag kan som lantråd inte stå här i lagtinget och börja diskutera en halv eller en trekvartsfärdig utredning om vad som är problemen i den. Det skulle strida mot all normal politisk konvenans som jag känner till i varje fall.

 

Att inte lagtinget har fått sig utdelad Gunilla Sanders rapport beklagar jag. Vi har haft den till självstyrelsepolitiska nämnden och alla grupper har fått ta del av den där i varje, men om det är så att alla inte i lagtinget har fått den skall jag genast be min sekreterare ordna att hela lagtinget får ta del av den, för det är verkligen ingenting som vi vill hålla hemligt, utan tvärtom, det är någonting som alla lagtingsledamöter borde läsa grundligt och begrunda för att inse vidden av språkproblematiken.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tror att det blev ett missförstånd. Jag diskuterade de fact inte VAT-utredningen. I och för sig är det säkert viktigt för den politiska landskapsstyrelsen att hålla sig ajour med vad som händer där också, utan jag diskuterade uteslutande utredningen om att klarlägga penningströmmarna mellan riket och Åland. Det var det som vi också motionerade om. Jag tror fortfarande att det är absolut helt rätt väg att gå. Vi måste ta fram underlaget själva; annars står vi igen här när den här mandatperioden är över utan att vi vet mera än vad vi visste när den började. Vi måste börja jobba på ett annat sätt. Det här går inte. Så länge har också lantrådet Nordlund varit med att han nog känner till rikets strategier, likaväl som jag gör, att det går mycket ut på det att man tillsätter en arbetsgrupp, man är av med ärendet och så sitter man och krånglar på där år efter år. Det är inte alltid så, men det är väldigt ofta så när det är viktiga politiska frågor. Jag har full förståelse för att inte lantrådet kan stå här i lagtinget och berätta om exakt vad som händer i olika hemligstämplade utredningar. Men det var de facto så att lantrådet sade att han inte visste var problemet låg och då blev jag lite orolig. Så sades det,  det gavs ett sken av att man inte riktigt vet vad som är problemet här - då blir vi lite betänksamma här i lagtinget.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det är helt riktigt att när det gäller utdragenheten i utredningen i fråga har det gått utöver vad jag egentligen anser vara rimligt redan för länge sedan. Faktum är att det är ett alternativ att vi själva använder oss av det material som finns. Vi har haft det i diskussionerna redan för länge sedan i den förra landskapsstyrelsen och vi har också fört diskussioner kring det i den här landskapsstyrelsen. Samtidigt har vi ändå på något sätt närt en gnutta hopp om att vi skulle komma till ett gemensamt resultat; tar vi bara det egna alternativet så blir det naturligtvis debatt om det också att det är en partsinlaga. Jag tror inte att det blir en bra början på den fortsatta diskussionen med riksmyndigheterna. Därför har vi töjt på tidsgummisnodden så långt som det bara är möjligt. Det är inte bara ett irritationsmoment utan det är också en förtroendefråga när det gäller samarbetet mellan landskapsstyrelsen och finansministeriet att man skall kunna komma till ett resultat som är tillfredsställande för bägge parter.

 

När det gäller vad jag känner till och inte känner till så naturligtvis har jag följt med utredningen ända från början på olika sätt och har insikt i arbetet, men för den skull anser jag inte att jag kan stå här och berätta om problemen – delvis känner jag till huvudproblemet, men, som jag sade, jag känner inte till alla problem, för så har jag inte gått in i detalj, det är inte min uppgift som lantråd. Min uppgift som lantråd har varit att försöka påverka att man kommer till ett slutresultat och att man hittar sista sidan i utredningen gemensamt.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tycker att vi börjar närma oss varandra ganska mycket och det är jag glad för. Jag är också helt enig om att det är klart att det skulle vara mycket, mycket bättre, som jag också sade i mitt anförande, om riksmyndigheterna och de åländska myndigheterna tillsammans kunde enas om att det är så här vi ser på saken, så kan man gå vidare. Men jag tror att lantrådet likaväl som jag känner till att vi är nog mera än lovligt naiva om vi tror att man kommer någon vart. Det är de facto politik som har drivits i det här arbetet många gånger, och det tycker jag är väldigt synd. Jag tolkar lantrådets uttalande på det sättet att så småningom kommer nog landskapsstyrelsen till den insikt som vi också gav oss till tolk för i remissdebatten, dvs. att vi själva måste ta fram underlaget. Jag är medveten om att det säkert kommer att bli en diskussion om det underlaget, men det är bättre än att vi inte har något underlag överhuvudtaget att diskutera. Med tanke på hur nonchalant man från finansministeriet har skött frågan, som de facto finansminister Niinistö i augusti-september 2001 sade att man skulle lösa på ett halvår och nu skriver vi april 2004 och ingenting är gjort. I samband med sjöfartsfrågorna sade lantrådet och dåvarande vicelantrådet att om inte riksmyndigheterna hör på vad vi säger är förtroendet förbrukat från åländsk sida – jag tror att det börjar bli hög tid att säga detsamma också när det gäller den här frågan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras tll självstyrelsepolitiska nämnden.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 2:

 

Lagutskottets betänkande nr 11/2003-2004 angående bifall till utkast till förordning om ikraftträdande av protokollet till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar angående minskning av försurning, övergödning och marknära ozon.(RP 11/2003-2004).

 

Först tillåts allmän diskussion och därefter kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till den i presidentens framställning ingående förordningen eller vägra ge sådant bifall. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Förordningen föreläggs för lagtingets bifall. Lagtinget har i tredje behandling lämnat sitt bifall till förordningens ikraftträdande i landskapet Åland.

 

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 3:

 

Lagutskottets betänkande nr 12/2003-2004 angående bifall till republikens presidents förordning om ikraftträdande av protokollet till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar avseende tungmetaller. (RP 12/2003-2004).

 

Först tillåts allmän diskussion och därefter kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till den i presidentens framställning ingående förordningen eller vägra ge sådant bifall. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Förordningen föreläggs för lagtingets bifall. Lagtinget har i tredje behandling lämnat sitt bifall till förordningens ikraftträdande i landskapet Åland.

 

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 4:

 

Lagutskottets betänkande nr 13/2003-2004 angående godkännande av konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor och med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i konventionen som hör till området för lagstiftningen samt till lagar om hur vissa projekt som påverkar användningen av miljön skall handläggas i ett inlösningsförfarande och om ändring av kärnenergilagen. (RP 13/2003-2004).

 

Först tillåts allmän diskussion och därefter kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till det i presidentens framställning ingående lagförslaget eller vägra ge sådant bifall. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagtinget har i tredje behandling lämnat sitt bifall till lagens ikraftträdande i landskapet Åland.

 

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 5:

 

Lagutskottets betänkande nr 14/2003-2004 angående godkännande av Europa-Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och demokratiska folkrepubliken Algeriet, å andra sidan. (RP 14/2003-2004).

 

 

Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan förslag väckas om remiss till stora utskottet. Diskussion. Ingen diskussion. Väcks förslag om remiss? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 6:

 

Lagutskottets betänkande nr 15/2003-2004 angående godkännande av Europa-Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Libanon, å andra sidan. (RP 15/2003-2004).

 

Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan förslag väckas om remiss till stora utskottet. Diskussion. Ingen diskussion. Väcks förslag om remiss? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 7:

 

Landskapsstyrelsens svar på ltl Ronald Bomans enkla fråga angående travbanan i Hindersböle.

(EF 6/2003-2004).

 

Ärende nr 7 avförs från föredragningslistan och upptas till behandling vid plenum den 14.4.

 

 

Föredras för remiss, efter bordläggning ärende nr 8:

 

Ltl Camilla Gunells m.fl. hemställningsmotion angående införande av kombinationsstudier och läroplansgrunder för gymnasialstadiet. (HM 39/2003-2004).

 

Beslut om remiss till kulturutskottet har tidigare fattats. Ärendet bordlades den 31.3. Diskussion.

 

Ltl Camilla Gunell:

Fru talman!

Det här är en motion som dels handlar om läroplansgrunder för kärnämnen på gymnasialstadiet och dels om att införa möjligheten att kombinationsstudera på Åland. Jag tänkte börja med läroplansgrunderna.

 

Kulturutskottet har under våren besökt en stor del av landskapets gymnasialstadieskolor. Jag tycker personligen att det har varit mycket intressant och vi har kommit i kontakt med både olika problem som rektorer, lärare och annan personal upplever att de har i dag, men också flera goda idéer om hur man kan utveckla gymnasialstadiet som helhet.

 

En fråga som vi stötte på i samband med ett av skolbesöken var just bristen på läroplansgrunder för kärnämnen, vilket är gemensam skrivning för hela den yrkesinriktade utbildningsdelen på gymnasialstadiet. Problemet är att man fortfarande saknar läroplansgrunder för kärnämnena. Trots det har man börjat jobba med själva läroplanen. Jag är säker på att utbildningsminister Lars Selander kommer att ge mig ett uttömmande svar på den här frågan, men hur är det möjligt? Nu jobbar nio grupper bestående av 60 lärare med att ta fram läroplaner för kärnämnena inom de yrkesinriktade utbildningsprogrammen utan att ha några läroplansgrunder att utgå från. De gör säkert ett utmärkt jobb men lättare och mer med lagen överensstämmande skulle det vara om man hade läroplansgrunder att utgå från. Det mest logiska är väl att bygga grunden innan man bygger huset.

 

I landskapslagen om utbildning efter grundskolan står det: ”Utgående från läroplansgrunderna antar respektive direktion läroplaner för de olika utbildningsprogrammen och kurserna.” Det är alltså avgörande att om de nya läroplanerna, som nu som sagt 60 lärare i olika arbetsgrupper arbetar fram, skall kunna antas så måste detta göras tillsammans med läroplansgrunder; annars blir det här, vad jag kan förstå, ett olagligt förfarande.

 

Varför skall man då ha läroplansgrunder och varför är de viktiga? I lagen framgår att de skall innehålla de övergripande målen för utbildningen, utbildningens struktur och omfattning samt vilka utbildningsprogram och kurser som skall erbjudas på respektive nivå. De skall också beskriva den underliggande kunskapssynen och utbildningspolitiska ställningstaganden. De innehåller bestämmelser om temaområden, studiehandledning, bedömning, utvärdering och kvalitetssäkring m.m.

 

Eftersom vi på Åland har lagstiftningsbehörighet på utbildningsområdet anser jag att det är av yttersta vikt att vi också tar fram för åländska förhållanden anpassade läroplansgrunder. I brist på att dokumenten finns har man nu använt sig av de finländska och svenska styrdokumenten. Landskapsstyrelsen behöver också inom kärnämnena formulera tydliga övergripande mål för innehållet så att lärarna känner sig trygga i sin undervisning.

 

I en intervju med generaldirektör Kirsi Lindroos på utbildningsstyrelsen i december i Arbetarbladet säger hon att det världsunika med de finländska läroplansgrunderna är att man utformat dem i intimt samarbete med den lokala nivån. Man har bl.a. utnyttjat lärarnas kunnande och därmed gett läroplansgrunderna förankring i verkligheten. Det här är naturligtvis också vad vi skall göra inom åländsk utbildning. Har vi egen behörighet och möjlighet att skapa läroplansgrunder som är kopplade till vår lokala verklighet skall vi utnyttja den möjligheten. Det arbete man i Finland utfört när man tagit fram nya läroplansgrunder har varit omfattande. Också i Sverige har man reviderat hela utbildningssektorn och presenterat nya läroplansgrunder från grundskola till yrkesutbildning.

 

Nu jobbar man alltså parallellt på Åland med att ta fram läroplansgrunder, som enligt den information jag har fått från utbildningsavdelningen förra veckan, först nu är ute på remiss i skolorna, samtidigt som man alltså skriver själva läroplanen. Det här förfaringssättet är enligt min synvinkel något bakvänt. Nu blir det för hästen att springa efter kärran och inte tvärtom!

 

Jag tycker att det skall bli intressant att höra utbildningsminister Selander förklara för det första varför man har gått tillväga på det här sättet och för det andra hur landskapsstyrelsen tänker reda ut situationen så att den nya läroplanen skall kunna antas inom en snar framtid och att den då är i samklang med lagen.

 

I den s.k. rektorsrapporten Utbildning i framtiden, som överlämnades till landskapsstyrelsen i maj, kommer mycket av de här synpunkterna också fram. Rektorsrapporten andas också en hel del frustration över att man inte har några läroplansgrunder att utgå från och att läroplansarbetet dröjer så ut på tiden. Här skriver rektorerna att både Finland och Sverige under senaste år reformerat hela utbildningen, medan den åländska utbildningen på gymnasialstadiet reformerades senast 1995. Den s.k. rektorsrapporten är bra på många sätt och helt i linje med det vi här i lagtinget också eftersträvar när det gäller helhetsstänkande, strukturförändringar och reformer som kan ge pedagogiska och ekonomiska vinster.

 

Kommitténs slutsats är att en parlamentarisk kommitté skall tillsättas för att anpassa den åländska utbildningen på gymnasialstadiet till de nordiska utbildningsstrukturerna. Så skriver också rektor Lars Selander. Utbildningsminister Selander, däremot, tillsätter nog en kommitté i februari, men den är inte parlamentarisk. Kanske minister Selander kan förklara närmare varför landskapsstyrelsen inte följde rektorernas önskemål i fråga om en parlamentarisk kommitté.

 

Så över till kombinationsstudier. Möjligheten att kombinationsstudera tog vi socialdemokrater upp här i lagtinget i höstas med debatten om utbyggnaden av Ålands lyceum. På fastlandet har man sedan länge erbjudit ungdomarna möjligheterna till s.k. kombistudier. Det innebär att eleverna vid yrkesinriktade skolor erbjuds möjligheten att även läsa ett block med fördjupade studier vid en gymnasieskola och även, om man vill, skriva studenten. Det här är ett sätt att gynna de elever som vid 15-16-års ålder inte riktigt är säkra på vad de vill bli och som därför väljer lyceet för säkerhets skull, för att försäkra sig om att hålla alla dörrar öppna när det gäller vidareutbildning i stället för att välja en yrkesutbildning. Det är sedan länge känt att det är mer yrkesutbildad arbetskraft som behövs i framtiden. Statsrådet har satt som mål att öka den svenskspråkiga yrkesutbildningen med 17 procent under de närmaste fyra åren. I gårdagens Hufvudstadsbladet var det igen en artikel om överutbudet av akademiskt utbildade i Finland, speciellt bland finlandssvenskarna.

 

Även på Åland börjar nu niorna känna till kombisystemet och efterfrågar möjligheten. Bl.a. naturbruksskolan har mött många nior som gärna skulle gå i naturbruksskolan om de kunde kombinationsstudera, men nu måste de välja lyceet för att få full behörighet. Många nior är ganska skoltrötta och tycker att det är jobbigt att sitta på skolbänken och bara läsa teori. I en skola som varvar teori och praktik är det lättare för de skoltrötta att hänga med.

 

På Åland har man i stället för samarbetsmodellen valt att utveckla det system som heter studieförberedande utbildning med yrkesprofil. Det är ett system där alla skolor skall kunna erbjuda det extra blocket valbara fördjupade studier upp till 40-45 studieveckor. Det betyder att man på alla åländska gymnasialstadieskolor skall kunna erbjuda fördjupad undervisning i kärnämnen. Då lämnar man det snart nybyggda stora fina Ålands lyceum till att utvecklas i en egen riktning i stället för att samordna och utnyttja den lärarkapacitet och den kompetens som finns på lyceet. Då skulle också den här satsningen komma de andra gymnasialstadieskolorna till godo.

 

Jag tycker att kombistudier som modell faktiskt är bättre för de elever som vill ha en teoretisk-praktisk bas som tar en vidare till högskola och universitet än det system som i dag heter studieförberedande med yrkesprofil. Det är ett program som är ett mellanting där eleverna tror sig få full behörighet men som i sista änden inte får det. I den broschyr som landskapsstyrelsen ger ut som heter ”Utbildning på Åland 2004-2005 gymnasialstadiet” står det nästan efter alla linjer att för fortsatta studier på högskolenivå kräv kompletterande studier.

 

Kombistudier ger en yrkesutbildning med bättre garanti till vidare studier som gäller överallt, t.o.m. vid Helsingfors universitet. Det vore intressant vid det här laget att få en utvärdering av systemet ”studieförberedande med yrkesprofil” för att se var de eleverna kommer in, vid vilka högskolor och hur den linjen faktiskt fungerar som basutbildning och som studieförberedande.

 

Har man nu valt att satsa på en stor och dyr investering som Ålands lyceum tycker jag att man också skall kunna utnyttja skolan mera effektivt och få ökade samordningseffekter. Man behöver också satsa mera på innehållet. Jag tycker att lagtinget också måste, när man har valt att bygga ut, ge lyceet en chans att utveckla verksamheten. Då blir den också på sikt mer motiverad. I de kontakter jag har haft med andra skolor som har kombimöjligheten, t.ex. Jakobstads gymnasium, anser man att systemet fungerar bra; det man efterlyser är att utbildningen görs på fyra år i stället för tre. Man kan redan i dag välja att läsa till studenten på tre eller fyra år, så det borde i sig inte utgöra något hinder.

 

Kombistudier öppnar också ett annat perspektiv, nämligen att elever från Ålands lyceum ges möjligheten att studera praktiska ämnen. Om man ser på hur kombinationsstudier används i Finland är det mest studerande från yrkesskola som läser vidare vid gymnasium. Elevströmmen rör sig mest i den riktningen. Detta beror tyvärr på att yrkesutbildningen fortfarande anses ha lägre status än gymnasiet. Vill man utveckla det s.k. entreprenörskapet är det just i kombinationen av teori och praktik som det kan gro och växa. Det är också nyttigt för eleverna att uppleva olika typer av studiemöjligheter och det är faktiskt stora olikheter i skolkulturerna i dag mellan t.ex. gymnasiet och de olika yrkesutbildande skolorna.

 

Jag anser, när man framdeles skall utveckla gymnasialstadieskolor med olika tillbyggnader osv., att man hela tiden har olika samordningsmöjligheter framför ögonen så att man kontinuerligt tar sådana steg framåt som knyter skolorna samman i stället för att utveckla dem en och en. Det nya Infoteket som byggs i Ålands lyceum tycker jag också borde utvecklas till ett skolbibliotek för hela gymnasialstadiet och som på sikt kunde slås ihop t.ex. med läromedelscentralen. Det här är en strukturomvandling som skulle förena och föra samman enheter och därmed också bli mera kostnadseffektivt. Steg för steg skulle man sedan närma sig en gymnasialenhet och ha Ålands gymnasium som en vision och en målsättning.

 

Jag tycker att det är viktigt att Åland håller hög profil på utbildningsområdet eftersom vi har lagstiftningsbehörigheten och att systemet med kombinationsstudier definitivt behöver studeras närmare och se över hur man på Åland också kunde införa den möjligheten. Jag får nöjet att följa med den här motionen vidare också i kulturutskottet.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag hade en kommentar till ltl Camilla Gunells utförliga anförande. Ltl Camilla Gunell drar paralleller till Svenskfinland, där 70-80 procent av 16-åringarna går till teoretiska studier, alltså motsvarande Ålands lyceum. Siffran hos oss ligger runt 40 procent.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsstyrelseledamoten Lars Selander, replik:

Fru talman!

I det tidigare anförandet sades det många gånger att det inte finns läroplansgrunder för gymnasialstadiet. Det är fel. Det finns läroplansgrunder. De som gäller nu är på gång att revideras. 1995 togs det beslut om nuvarande läroplansgrunder. De läroplansgrunderna gäller för all utbildning, såväl kärnämnen som yrkesinriktade och de övriga teoriämnen som finns.

 

När det gäller läroplaner på gymnasialstadiet är det direktionernas behörighet att fastställa dem, förutom när det gäller kärnämnen; det är landskapsstyrelsens behörighet. Parallellt med att ett förslag till revidering av läroplansgrunderna har gått på remiss har man också börjat se på läroplanen för kärnämnen, det är helt rätt.

 

När det gäller frågan om kombinationsstudier har landskapet valt att ha tre typer av utbildningar på gymnasialstadiet. Man har studieförberedande utbildning, och den är i sin helhet förlagd till Ålands lyceum, sedan har vi studieförberedande utbildning med yrkesprofil som man har vid yrkesskolan och vid sjömansskolan och alla övriga är yrkesutbildande utbildningar.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag talar om läroplansgrunder för kärnämnena och det är dessa som just nu är på remiss. Men rektor Lars Selander har själv skrivit att i väntan på att läroplansgrunderna för utbildningen på Åland skall bli klara har dessa nordiska styrdokument använts. Man har alltså sett en stor brist i att läroplansgrunderna inte har kommit fram och att det har tagit så otroligt lång tid – sedan 1995 – man har väntat på reformen och hela rektorsrapporten andas en frustration över att dokumenten inte har tagits fram. Jag tror säkert att man på olika sätt kan föra projektet i hamn, men nog måste väl också minister Selander hålla med om att det är bakvänt att först skriva läroplanen och sedan få läroplansgrunden i sin hand.

 

När det gäller de tre typerna av utbildningslinjer är jag mycket medveten om att de finns, men jag hävdar att kombisystemet är bättre och att man därför behöver se över det och se om inte det kan gynna den åländska utbildningen som helhet.

 

Landskapsstyrelseledamoten Lars Selander, replik:

Fru talman!

När det gäller läroplansgrunderna finns det ett dokument som gäller såväl för kärnämnen som för övriga ämnen inom gymnasialstadiet. Det är helt rätt, som har kommit fram här, att det finns ett förslag till revidering av dem som är på remiss, som skickades ut senaste höst och svaren skall komma in nu inom denna månad.

 

När det gäller läroplanerna för yrkesinriktade är det direktionerna som reviderar dem. Detta har de gjort i enlighet med gällande styrdokument: lagen, förordningen och läroplansgrunderna.

 

Det skulle vara intressant att höra på vilket sätt som ltl Camilla Gunell tycker att det är så mycket bättre med kombistudier jämfört med studieförberedande utbildning med yrkesprofil. Det har sagts flera gånger att hon ”tycker att det är bättre”, men säg gärna varför.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag tror att jag måste ta mitt anförande en gång till! Jag har stått här och sagt vilka argument man kan föra fram för att visa på varför kombistudier är ett bättre alternativ. Framför allt har det att göra med olika samordningseffekter. Jag tycker att i stället för att på varje skola erbjuda studier i det fördjupade kunde man erbjuda dem vid Ålands lyceum, som har kompetensen, som har lärarkapaciteten osv. Då skapar man också i ett mervärde i utbyggnaden av Ålands lyceum därför att det kommer då hela gymnasialstadiet till godo och inte bara den ena skolan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

Jag tyckte för min del att ltl Camilla Gunell höll ett alldeles strålande anförande och kom med någon slags vision och någonting som innebär förändring som skulle leda till just de strukturförändringar som landskapsstyrelsen har lovat i sitt handlingsprogram. Det kan hända att det finns en annan modell som är bättre, och vi väntar med spänning bl.a. inför ramdirektiven för budgeten: vilken skola skall byggas till i år och vilka strukturella förändringar skall detta föra med sig?

 

Enligt rektorsrapporten, som också är undertecknad av ledamoten Selander, säger man att de viktigaste utbildningsområdena är inom hälso- och sjukvård och inom byggnadsbranschen. Det behövs tillbyggnader och resurser. Det skall bli väldigt spännande att se.

 

Det vi får höra är att det skärs ner på utbildningen, att det är hårda spardirektiv som kommer från landskapsstyrelsen, inga nya projekt! Alla projekt som pågår skall läggas ner, det skall inte mera pengar till utvecklingsarbete. Dra ner, dra ner! Man skall alltså dra ner på verksamheten, man skall bygga igen. Det är de tomma fasaderna, som ltl Lasse Wiklöf pratar om, utan innehåll. Det är en sorglig utveckling om det går på det sättet, men jag kanske har fel! Kanske landskapsstyrelseledamoten Selander redan nu kan avisera lite lätt hur han tänker strukturomvandla utbildningen så att vi får mera utbildning för mindre pengar och ökad valfrihet för eleverna, för det är väl ett viktigt mål!

 

Landskapsstyrelseledamoten Selander  upprepar någonting som han antagligen har hört på utbildningsavdelningen som det optimala argumentet: vi har läroplansgrunder från 1995, de gäller för alla skolor, kärnämnena skall antas av landskapsstyrelsen, men i färdigheterna bestämmer direktionen. Jovisst, vi tror säkert att det finns läroplansgrunder från 1995, men det kom en ny förordning 1997, landskapsstyrelseledamoten Selander. De gamla läroplansgrunderna stöder sig alltså på en förordning som inte längre finns. Och om de är så väldigt bra, varför gör man då nya? Någon logik måste det väl finnas i försvaret för att allting är så bra. Nej, landskapsstyrelseledamoten Selander, det är dags att börja tänka själv och inte bara luta sig mot vad någon tjänsteman har hittat på i sin kammare för att komma undan en situation som är pinsam för landskapsstyrelsens utbildningspolitik och som landskapsstyrelseledamoten Selander inte primärt bär ansvaret för, utan det är den förra landskapsstyrelsen. Det var mot den landskapsstyrelsens utbildningspolitik som bl.a. landskapsstyrelseledamoten Selander i egenskap av rektor kritiserade. Det står på flera ställen om att dessa läroplansgrunder måste fram och att de inte finns i dag. Eller har landskapsstyrelseledamoten Selander faktiskt haft så fel när han jobbade som rektor för skolan? Jag tycker att vi måste få ett klargörande, att är den begränsning som man talar om i 19 § i förordningen från 1997 oviktig? Är den oväsentlig nu när landskapsstyrelseledamoten Selander har blivit ansvarig? Det är det som är den politiska frågan.

 

När det gäller kombinationsstudier tycker vi att det är en mycket bättre väg att gå än att ha dessa tre utbildningsvägar på gymnasialstadiet. De innebär att man sätter in eleverna i olika kanaler och sedan är samarbetet minimalt, mellan skolorna, valfriheten för eleverna är mycket sämre än när man har kombinationsstudier. Det tycker vi att är bättre. Om landskapsstyrelsen vill hålla kvar sina tre kanaler så är det majoritetens sak, men var och hur skall ni göra de strukturförändringar som enligt ert program skall leda till bättre och billigare utbildning? Hur skall det gå till? Inte hjälper det med de där läroplansgrunderna från 1995 inte! Det är bl.a. de som har drivit oss in i kostnadsspiralen. Nog skulle vi vilja höra lite mera om hur landskapsstyrelsen tänker sig att få de att gå ihop.

 

När det gäller den parlamentarisk kommittén var det en intressant sak! När den förra landskapsstyrelsen sattes på prov om sin utbildningspolitik hösten 2003 så kom rektorernas PM väldigt lägligt; man hade nästan på känn att det inte bara var en slump utan att det var ett politiskt drag från rektorernas sida. I den här efterlyser rektorerna en parlamentariskt tillsatt kommitté. Spörsmålsdebatten avblåstes av ledamoten Jörgen Strand av den orsaken att förra lantrådet, dvs. samma lantråd som vi har i dag Roger Nordlund, här för hela det sittande lagtinget deklarerade att han skulle tillsätta en parlamentarisk kommitté i enlighet med rektorernas önskemål – därav blev inget! Nu får vi då höra att landskapsstyrelseledamoten Selander har blivit utbildningsminister då skall det inte vara en parlamentarisk kommitté! Det skulle vara intressant att veta varför det inte skulle vara det. Det kan väl inte försämra! - tvärtom borde det förbättra förutsättningarna för att eventuella reformer skulle gå igenom. Så brukar man politiskt normalt tänka sig, men kanske det finns någon annan smart tankegång bakom detta som vi inte känner till.

 

Landskapsstyrelseledamoten Lars Selander, replik:

Fru talman!

Mycket av vtm Barbro Sundbacks inlägg berörde kommittén som är tillsatt för att se över gymnasialstadiets olika utbildningsmöjligheter. Den kommittén kommer att jobba med de här frågorna och avge sitt utlåtande i december och då ber jag att få återkomma.

 

När det gäller de omtalade läroplansgrunderna för gymnasialstadiet är dessa, som jag tidigare sade, på remiss och utlåtanden kommer att inkomma inom april månad. Efter det får vi ta nya som ersätter de nu gällande från 1995.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Så är det antagligen med läroplansgrunderna. Men varför blev inte kommittén parlamentariskt tillsatt? Månne det beror på att vi har olika utbildningspolitiska mål för gymnasialstadiet? Det skulle enligt mitt sätt att se ändå vara någon slags vettig förklaring – eller är det bara det att man vill utesluta oppositionens representanter? I så fall har landskapsstyrelseledamoten Selander ändrat sin uppfattning och också landskapsstyrelsen, och jag tycker faktiskt att vi måste få ett svar eftersom det var ett löfte redan av den förra landskapsstyrelsen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutad. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 9:

 

Vtm Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion angående lag om ordningsvakter. (HM 3/2003-2004).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Vtm Barbro Sundback : Fru talman! Jag ber att få bordlägga ärendet till den 19 april.

 

TALMANNEN: Förslag om bordläggning till plenum den 19.4 har väckts. Ärendet kommer därför att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 19.4.

 

 

Talmannen föreslår med beaktande av bestämmelserna i 74 § AO att motionerna nr 10 och nr 11 behandlas i ett sammanhang eftersom de nära ansluter till varandra. Motionerna föredras i så fall samtidigt för remiss och gemensam diskussion om dem tillåts. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. 

 

Föredras för remiss ärende nr 10 och nr 11:

 

Ltl Lasse Wiklöfs m.fl. hemställningsmotion angående en åländsk kommunreform. (HM 5/2003-2004).

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående en utredning över konsekvenserna av en kommunsammanslagning. (HM 18/2003-2004).

 

Talmanskonferensen föreslår att motionerna remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Det här är i sig ingen riktig ny framställning.  Från socialdemokraternas sida lade vi en likadan den 13 mars 2002, men av olika skäl som är närmast outgrundliga blev det aldrig någon diskussion om den, och det är mycket möjligt att man från vissa kretsar inte ens ville diskutera den och därför blev det ingen utskottsbehandling, än mindre någon behandling i lagtinget utan mellankommande val kom sedan och då förföll frågan.

 

Det är så att vi ålänningar, vi kan inte blunda för landskapets litenhet. Alla vet vi att småskalighet kostar. Kommuner och landskapsstyrelse kan inte jämföra sig med näringslivet, men någon tankegång i likartad riktning som näringslivet applicerar ibland när det är ett bekymmer kunde vi kanske ha också inom landskap och det kommunala. Jag tänker då närmast på att inom näringslivet försöker man fusionera, man köper upp varandra, man försöker bli större i akt och mening att klara samma verksamheter totalt sett med identiska overhead-kostnader utan att man behöver investera, alltså man vinner på detta.

 

Vi har haft en ganska påtaglig diskussion om att landskapsförvaltningens kostym kunde vara i någon grad överstor och att man borde se över allting samt att eventuella reduktioner skulle ske i anslutning till att de stora pensionsavgångarna kommer. Jag tycker att vi har skyldighet att på enahanda sätt också titta till kommunalförvaltningen: hur har vi med våra administrativa strukturer, våra förvaltande strukturer? Är de 16 kommuner sådana de nu verkar, och har verkat mycket, mycket länge, är det en tidsenlig uppdelning, är den rationell, är den ekonomiskt riktig och, ur kompetenssynpunkt, är det det här som är det riktiga långsiktigt?

 

Vi vet att Ålands handelskammare har fört ett ganska omfattande resonemang också i offentligheten kring de här frågorna, men jag vet att väldigt många medborgare faktiskt sitter och diskuterar och har synpunkter på om den struktur som vi för närvarande har på kommunalt håll kan tänkas vara långsiktigt den riktiga och mest ändamålsenliga.

 

Kommunerna och deras indelning ligger under Ålands landskapsstyrelse. Vi har behörigheten på det området och därför är det naturligtvis riktigt att diskutera en sådan här fråga här. Nu har jag inte dristat mig till att föreslå att en kommunreform oundgängligen skall ske. Men eftersom jag vet att diskussionen kring de här frågorna inte i alla lägen handlar om vetande till alla delar, utan mycket om känslor, har vår grupp föreslagit att vi skulle låta en utomstående kraft gör en verkligt seriös utvärdering om alla eventuella fördelar och om alla eventuella nackdelar så att vi i lagtinget skulle få en seriös, oomstridd bas, där vi kunde vara eniga om att det utredningsresultat som nås är riktigt. Då vet vi också utifrån vilka förutsättningar vi kan föra en seriös och konstruktiv diskussion. Jag menar att den utredningen borde avse Åland som en, två, tre eller max fyra kommuner. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi också ser över de kommunala resurserna och hela tiden även i det avseendet försöker eftersträva ekonomisk klokskap för att i slutändan kunna ge maximal service till våra medborgare. Vi vet att servicebehoven ständigt växer. Det kommer att kosta mera och mera i förlängningen och då gäller det också att vi hittar de billigaste förvaltningsmetoderna och administrativa systemen.

 

Vi gör alltså det här i ett mycket gott uppsåt och jag hoppas verkligen att lagutskottet skall finna att en sådan här utredning förutsättningslöst skulle kunna göras för att då har vi på Åland någonting att verkligen diskutera ifrån. Jag tror faktiskt att en sådan utredning skulle komma att påvisa många vinster. Jag hoppas på ett gott bemötande av motionen i utskottet.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Det var ganska intressant när man tog del av de övriga motionerna som har lämnats in att socialdemokraterna har lämnat in en ganska likartad motion som den som vi lämnade in, trots att vi var ovetande om att socialdemokraterna jobbade på det här. Det tyder på att åtminstone vi i oppositionen är lite fundersamma över kommunstrukturen och väldigt oroliga över ekonomin framöver.

 

Börjar vi se på samhällsekonomin tror jag att vi alla är eniga om att redan nu börjar man se att det är en bekymmersam sits och jag tror att den situationen kommer att bli ännu knepigare.

 

Helt kortfattat. Vi har en offentlig sektor som har svällt över alla bräddar, tyvärr i många fall utan styrning. Vi har en nästintill obefintlig näringspolitik. Den privata sektorn backar. Näringslivet backar och detta gör ytterligare att förskjutningen mellan offentlig sektor och det privata näringslivet blir ännu större. Skattegränsproblemen som vi diskuterade tidigare i dag stampar på stället. Byråkratin växer. Vi hade ett seminarium om sjöfarten från Ålands Framtids sida där vi igenom frågorna på djupet, men man får lite uppfattningen att man åtminstone från majoritetssidan upplever att nu är dessa problem lösta, men de är de facto inte det, utan vi har en femårig lösning. Det är alltså mycket som återstår där samt mycket osäkerhet som är kvar.

 

Som verksam själv inom jordbruket tror jag att jag är en av de första som vet att det är en näring som ständigt befinner sig i en brytningstid. Också här vet jag att trots att Ålands producentförbund har uppvaktat landskapsstyrelsen flera gånger, både formellt och informellt, så kommer det inte några beslut om investeringsstöden. Satsningarna på turismen vet vi också att står stilla och det är faktiskt ganska bekymmersamt.

 

Listan kunde göras lång, men för att inte bli alltför långrandig sätter jag punkt här. Men jag tror att detta räcker som exempel för att belysa att kraften börjar gå ur den åländska samhällsekonomin, en ekonomisk kraft som verkligen behövs för att bära upp vår offentliga sektor.

Tittar vi på den offentliga sektorn: hur ser den ut? Är den kostnadseffektiv? Nej, det kan ma inte påstå. Ser man på verksamheten är det faktiskt så att det alltid har kommit pengar hittills utan desto mera krav. Jämför t.ex. ÅHS! Det är bättre så, visst är det så, det är det ino m många sektorer,  men det fenomen som har rått hittills gör att det är oerhört svårt att börja tänka i andra banor nu när det behövs. När det gäller investeringarna i den offentliga sektorn sade jag i remissdebatten att en trend som har funnits inom den offentliga sektorn på Åland är att alla skall ha sin egen utrustning, samarbete och effektivitet har inte behövs det senaste åren, medlen har räckt ändå. Utrymmen och utrustning har inte behövt samanvändas utan alla har fått sina egna önskemål tillgodosedda; följden har blivit egentligen ett dåligt kapacitetsutnyttjande. Det här stämmer i väldigt stor utsträckning. Tittar man på strukturen och beaktar det jag har sagt hittills så är det så att mycket inom offentlig sektor lever sitt eget liv, vi har t.om. enheter som direkt motarbetar varandra. Det saknas en helhetssyn. Det är inte rätt just på grund av att det är samma finansiärer som finansierar verksamheten, dvs. vi skattebetalare.

 

Jag talade tidigare om strukturer. Kommer man in på de 16 små åländska kommunerna tycker jag att det är någonting som är helt ologiskt. Pratar man däremot med folk säger många i glesbygden att det är självklart att vi skall ha våra egna självständiga kommuner. Men det här är någonting som inte stämmer överhuvudtaget. Ta landskapsandelarna och om vi tar Kökar som ett exempel. Kökar har egna skatteintäkter på 585.000 euro per år. Landskapsandelarna är 716.000 euro per år, långt över hälften. Men med avgifter på 255.000 euro till drar Kökar in mera än man får, men det ligger och balanserar. Jag tror också att den småskaliga struktur som vi har haft har lett till att det har drivits en väldigt märklig ekonomisk politik ute i kommunerna. Jag var själv med och debatterade, också sittande talman, med dåvarande finansminister Roger Nordlund, som sade att orkar kommunerna, så orkar vi, alltså orkar kommunerna, så orkar landskapsstyrelsen ställa upp. Jag varnade för att det kommer att bli helt ödesdigert när det gäller det ekonomiska ansvaret ute i kommunerna, och tyvärr blev det på det sättet. Det kommer att bli ödesdigert. Vi har byggt upp en oerhört kostsam men tyvärr inte kostnadseffektiv struktur.

 

Med detta vill jag peka på att när vi pratar om de självständiga åländska kommunerna måste man beakta vad landskapsandelarna betyder och man måste också beakta att landskapet har tagit över mycket som t.ex. kommunerna i Finland sköter: hälso- och sjukvården är i grunden t.ex. en kommunal angelägenhet. Det sköter landskapet här.

 

När vi pratar om självständiga åländska kommuner är den tredje punkten samarbete. Vi har samarbete inom högstadieväsendet. Vi har det inom åldringsvården. Frågan är om det finns så mycket mer att hämta inom samarbetsområdet för kommunerna.

 

Jag tror att vi kan slå fast att det var länge sedan som det fanns 16 självständiga kommuner på Åland i ekonomiskt hänseende. Det är en chimär. Jag tror att var och en inser att den dagen landskapsandelarna slutar komma i samma omfattning som nu rasar hela korthuset ihop – det är tyvärr så tokigt.

 

Fru talman!

Vad är det jag försöker säga? Försöker jag säga att vi skall slå ihop alla åländska kommuner till en nu? Svaret på den frågan är nej. Jag har inte tillräckligt med kunskap för att kunna besvara den frågan i dag. Jag sade också tidigare att jag skulle återkomma till att frågan inte är så enkel. Jag har länge varit övertygad om att den nuvarande kommunstrukturen inte är hållbar på sikt, och så tror jag faktiskt att det är, men när vi talar om så pass fundamentala frågor som kommunernas vara eller icke vara går det inte att tro, utan vi måste veta. I valrörelsen bjöd bl.a. representanter för skärgårdskommunerna in de olika partierna till överläggningar. Jag tyckte att det var en väldigt bra diskussion, åtminstone i mitt parti, som vi hade med skärgårdskommunerna. Åtminstone för mig slog den diskussionen hål på en myt. Jag har nämligen haft den uppfattningen – som jag tror att många har – att den offentliga sektorn ute i skärgården måste vara någonting vettlöst stor, det måste vara på det sättet, men det visade sig faktiskt att det var tvärtom: den offentliga sektorn ute i skärgården är mindre än vad den är i t.ex. min hemkommun Jomala. Jag tror att vi har lite av mångsyssleriet där, att det är många som har bestämt sig nu redan, för de vet mera än vad jag vet, att det går inte att ha 16 små åländska kommuner, hur i herrans namn skall man kunna ha en kommundirektör sittandes i varje kommun och jäsa – som någon uttryckte sig! Men jag tror att vi har detta mångsyssleri där också, att kommundirektörerna speciellt ute i skärgården gör väldigt mycket. Jag vet själv att när jag var landskapsstyrelseledamot och vi var på överläggningar i Sottunga, så den legendariska kommundirektören Utte Saurén var chaufför, han kom och hämtade oss iförd chauffördräkt och fin bil, han var servitör och han var mötesdragare, han skötte hela showen själv! Det här tror jag att man måste ha klart för sig. Den diskussion vi hade med skärgårdskommunerna blev en väckarklocka för mig: vi måste få mera fakta på bordet, vi kan inte tycka att det är på ett sätt när vi inte vet.

 

Därav vår motion om att vi vill ha en utredning av konsekvenserna av en kommunsummanslagning. Ålands Framtid har noterat att debatten både i Sverige och i Finland – det tror jag också att utskottet behöver ta fasta – har givit vid handen att kommunsammanslagningar sällan har blivit det man trodde att det skulle bli och det är sällan som man har uppnått de önskvärda effekterna, men det betyder inte att det inte skulle finnas någonting att vinna på en kommunsammanslagning. Vi kan kanske lära av de misstag som har gjorts där. Men det finns, som vi säger i vår motion, t.o.m. forskare som hävdar att det inte går att tala för större kommuner med hjälp av ett effektivitetsargument. Jag tror också att ser vi runt omkring oss i det åländska samhället finns det i vissa kommuner små klasser i skolorna, det finns betydligt större i en annan, vi kan t.ex. bo 100 meter från varandra mellan kommungränsen mellan Mariehamn och Jomala; där betalar en tvåbarnsfamilj 130 euro i månaden för dagvården medan vi i Jomala får betala nästan 460 euro för dagvården. Vi har samma antal barn och ungefär samma inkomster, men det finns ingen maxtaxa. Den här typen av orättvisor kommer också att bidra till att det nog kommer en diskussion underifrån så småningom om kommunsammanslagningarna.

 

Till sist, fru talman, när vi talar om en eventuell kommunsammanslagning tror jag att man hela tiden måste beakta styrkan i våra lokalsamhällen. Vi skall ha klart för oss hur vi gör en sådan här reform, om vi gör den, utan att vi skadar den styrkan. Vi är också från vår sida oroade över att det blir en allt för vildvuxen debatt om kommunernas vara eller icke vara, en debatt som lätt kan ske på känslomässiga grunder. Jag är övertygad om att om samhällsdebatten och därmed sammanhållningen bland oss ålänningar skall vara den som den har varit hittills – man kanske inte tror det alla gånger när man står här i talarstolen – har vi väldigt mycket att vinna på att konsekvenserna utreds och vi anser att det lämpligast kan utredas av Ålands statistik- och utredningsbyrå med bistånd av en sakkunnig arbetsgrupp. Jag har inte heller något invändningar mot det förslag som socialdemokraterna lägger, utan jag hoppas att lagutskottet kan enas om att den här frågan bör utredas en gång för alla så att vi vet vad vi har att ta ställning till. Vi kommer nämligen att bli tvunga att ta ställning till den här frågan inom den kommande femårsperioden.

 

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendena remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 12:

 

Vtm Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion angående åtgärder för att stoppa det könsrelaterade våldet. (HM 14/2003-2004).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Vtm Barbro Sundback: Fru talman! Jag föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 26 april.

 

TALMANNEN: Förslag om bordläggning till plenum den 26 april har väckts och ärendet kommer därför att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 26 april.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 13:

 

Ltl Brage Eklunds m.fl. hemställningsmotion angående färdigställande av adressystemet för landsbygden. (HM 16/2003-2004).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Som färsk ledamot av detta parlament hade jag väl inte trott att vi inom Ålands Framtid skulle behöva lägga fram den nu aktuella motionen om behovet av att färdigställa ett adressystem för landsbygden. Men det är tydligt att ibland behöver även rätt självklara samhällsfrågor en ytterligare stöt i rätt riktning innan de förs i hamn, dvs. att de politiska besluten också verkställs i praktiken.

 

Vår motion syftar alltså till att få landskapsstyrelsen att enligt möjligaste skyndsamma tidtabell få upp vägnamnsskyltar och arbeta fram adresskartor. Detta lovvärda projekt har av olika anledningar fastnat halvvägs och tydligen även ramlat mellan, som det brukar heta, olika stolar. Det är dock onödigt att leta syndabockar eller få en situation där olika aktörer skyller på varandra. Det är angelägna är i stället att projektet åter skjuter fram så att vi får se resurserna avsatta och adressregistret avspegla sig också i den fysiska verkligheten, den verklighet som bl.a. brand- och ambulanspersonalen dagligen befinner sig i. Det är där, fru talman, det omedelbara behovet av ett fungerande och färdigt utbyggt väg- och adressregister är som störst, dvs. att det aldrig i samband med brådskande utryckningar för att rädda liv och egendom uppstår onödiga tidsfördröjningar på grund av att det uppstår oklarheter om vart den akuta insatsen skall styras.

 

Jag tror att alla i denna sal delar vå uppfattning i denna fråga och jag hoppas därför att denna motion kanske i motsats till de flesta andra av de nya hemställningsmotionerna kan behandlas redan under innevarande session; i annat fall förlorar vi åter tid och tempo i väg- och adressregisterfrågan. En vädjan alltså från vår sida om att lagtinget med omtanke om andra rätt snabbt kan ge landskapsstyrelsen ytterligare vägkost i denna fråga.

 

Det som man kan fundera på i det här fallet är att när man började en sådan här utredning borde man ha klargjort den finansiella delen först. Oberoende vad man startar upp, om man skall bygga vägar, byggnader eller vad som helst, klargör man den finansiella situationen först. I det här fallet har man startat upp en utredning men inte klargjort kostnadsbiten: vem skall betala vad? Därför har hela projektet stannat upp och därför tycker vi att det är lovvärt att ta upp saken  igen och få ro den i hamn.

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Det är bara att gratulera Ålands Framtid till att man äntligen kommer med en motion som inte står i handlingsprogrammet! Jag har letat noga! Kvar att göra i sakfrågan är skyltarna. Där är problemet, som redan sades, vem som skall betala: skall vi tvinga privata vägägare att sätta upp en skylt? Skall vi lagstifta om det? Då tror jag att det är många som stiger av. Men jag håller med motionären om att detta borde lösas, för allt annat har gjorts, man har gett vägarna namn, implementerat de i posten, räddningsväsendet osv. Det är inte så att någon svävar i livsfara för att inte skyltarna finns, men ur turistservicesynpunkt kan det vara tacknämligt att ha vägskyltar. Problemet är om vi skall tvinga på privata vägägare och kommuner ytterligare kostnader. Det är en angelägen fråga.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag tycker som sagt att hela ärendet har börjat i fel tågordning; först skulle man ha utrett de ekonomiska möjligheterna: vem skall betala vad? Då skulle man inte ha behövt kosta på en massa utredningar om vägnamn och alltihop. Om jag inte missminner mig var en tjänsteman engagerad i detta i tre-fyra år. Nu står man här i det sista skedet att implementera skyltarna, vem som skall betala och vem som skall upphandla alla skyltar. Jag har t.o.m. läst i något protokoll att vägavdelningen har påtagit sig uppdraget att göra upphandlingen, men fortfarande är kostnadsfrågan olöst. Därför måste någonting göras. Som ltl Danne Sundman nämnde är det en turistisk fråga; det är nästan skam om man måste säga att man inte kan hänvisa till ett adressystem och en karta. Nu är det gamla skyltar uppsatta och man hänvisar till en väg som det står ”Lassas” på men i verkligheten, hemma hos mig, heter den i dag ”Norra Överbyvägen”. Sedan vill vi vara turistvänliga!

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Jag håller med ltl Brage Eklund om att man inte riktigt såg vidden av projektet när man satte igång det. Jag tycker ändå att det var bra att man gjorde det därför att det betyder mycket för den åländska landsbygden, man håller gamla vägnamn kvar osv. I förlängningen, när man får skyltningen löst, blir det lättare att hitta på Åland. Men, som sagt, pudelns kärna är nu vem man skall påtvinga finansieringen. Viktigt är dock att skyltarna får ett enhetligt utseende och det behöver inte utredas mera. Under min tid i landskapsstyrelsen jobbade jag mycket med ärendet; då var själva framtagandet av vägnamnen i sitt slutskede och tyvärr fick jag inte slutföra projektet, men jag hoppas man nu kan göra det på ett eller annat sätt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Erlandsson, replik:

Fru talman!

Den här frågan är mycket gammal. Ser man det positiva i det är det att Posten tillsammans med kommunerna har tagit fram namnen på alla vägar och i med det har man faktiskt gjort en stor kulturgärning. I många fall har man lyft upp gamla benämningar och fått dem i postadressregistren. När det gäller förverkligandet av uppsättandet av skyltarna tror jag nog att man bör se på någon annan än landskapet som skall göra det. Det är väldigt stor uppgift, dels att ta fram skyltar, sätta upp dem och sedan framför allt att underhålla dem. Jag tror att skall man komma fram måste man komma överens om att väghållarna också håller skyltarna; har man en privat väg med delägare är det väglaget som gör det. Kommunalvägar sköter kommunerna om. Landsvägar landskapet. Annars kommer man aldrig fram. Landskapet kan i mån av möjlighet säga ungefär hur de gemensamma skyltarna skall se ut, men i övrigt tror jag att det är privata intressen som måste gå i bräschen för detta.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det är roligt att höra att ltl Ragnar Erlandssson har kommit underfund med att det egentligen har börjats i fel ända, att de ekonomiska förutsättningarna skulle ha varit klargjorda före projektet sattes igång. Jag har överhuvudtaget inte ifrågasatt nyttan av adressystemet. Allt är bra, men det skulle ha varit klargjort från början vem som står för vad. Nu räknar ltl Ragnar Erlandsson själv upp att väghållarna står för kostnaden. Men någon skall driva igång det. Varför får ni inte ändan ur vagnen!

Ltl Erlandsson, replik:

Fru talman!

När det gäller initiativet till detta minns jag att landskapsstyrelsen blev, som i alla andra möjliga sammanhang, uppvaktad, där man föreslog att landskapet skulle ta initiativ till att förverkliga detta. Som alla goda landskapsstyrelser har gjort under tidernas lopp så har man gått med på vissa sådana här initiativ, och det har lett till att man har fått hela lasset i famnen så småningom – och så gick det också i den här frågan. Men det hindrar inte att man nu, med tanke på den ekonomi som landskapet har och den förvaltning som vi vill bli av med, låter väghållarna ta ansvar för uppsättningen och framför allt för underhållet; annars kommer vi aldrig att komma från det här problemet.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Ltl Ragnar Erlandsson har helt rätt i det han räknar upp. Jag säger än en gång att detta skulle ha varit klargjort från början när ni gick in för att göra upp ett adressystem och satte namn på alla vägar. Den ekonomiska biten skulle ha varit klargjord från början. Det är ungefär som när man börjar bygga ett hus och inte har finansieringen klar. Man slutar halvvägs och så är det med skyltfrågan också. Nu när skyltarna skall sättas upp är det ingen som vill betala och då står vi där vi står. Som ltl Ragnar Erlandsson själv sade har landskapsstyrelsen varit naiv förut – jag hoppas att den nuvarande landskapsstyrelsen har lite mera handlingskraft och får igång detta!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Om jag inte missminner var det 1996-97 som dåvarande landskapsstyrelse initierade frågan. Jag försöker fundera på vem som satt i landskapsstyrelsen och jag kommer inte riktigt ihåg vem det var, men jag tror att den fanns t.o.m. någon här i salen som satt med och kanske kan svara på just den frågan varför man initierade detta utan att ha en ekonomisk täckning. Jag kan hålla med om att det bör man ha. Det var kanske under de där guldåren som man sa ja till allt och nu när kostnaden kommer efteråt så blir man tveksam. Det rörde sig om 4.000 skyltar på hela Åland och underhålla – när vi har stängt en avdelning på sjukhuset och när vi har Nordens högsta sjukvårdsavgifter. Det tycker jag inte är försvarbart. Jag tror nog att man  hittar fram ändå med det kartsystemet som finns på räddningsverket och alarmcentralen. Det finns i en budget ett beslut att det är väghållaren som skall betala och underhålla skyltarna. Det måste i så fall rivas upp i en ny budget. Det är alltså klarerat  här i lagtinget. Som sagt, jag tycker att det är en sådan kostnad som vi kan lägga åt sidan och satsas på viktigare saker.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Ltl Runar Karlsson säger egentligen det som jag har befarat, att de som har suttit i landskapsstyrelsen har inte haft grepp om ekonomin och hur man skall hantera ekonomi. Oberoende om det är guldålder eller om det är svältår måste man alltid veta hur man hanterar pengarna. Kostnadssidan och fördelningen av pengarna skall vara klar innan man slår igång projekt. Här har man slagit igång ett projekt som man inte har kostnadstäckning för. Nu skyller man på att det är dåliga tider, nu kan vi inte driva igenom det, nu är det viktigare att satsa på sjukvården. Det är klart, men då skulle man inte ha satt igång projektet överhuvudtaget. Så mycket framförhållning måste man ha när man planerar och projekterar att det också skall kunna finaniseras.

 

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Säg inte det åt mig! Säg det åt din partiordförande!

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Jag vill i all enkelhet bara säga att det är lika viktigt för ltl Runar Karlsson här som annars att han läser på och tar reda på hur det ligger till. Jag tror att vtm Harriet Lindeman, som satt tillsammans med mig i den här landskapsstyrelsen, kan intyga för ltl Runar Karlsson att jag var helt emot upplägget av projektet från första början, men tyvärr blev jag i minoritet den gången. Prata med vtm Harriet Lindeman så behöver inte ltl Runar Karlsson sväva i okunskap om att inte vi hela tiden har varit på det klara med att det går snett!

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Jag menade att han kan begära en förklaring av sin partiordförande. Jag menade inte att han var för eller mot – det hade jag ingen aning om.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Republikens presidents framställning angående godkännande av överenskommelsen med Moldavien om internationell landsvägstrafik och med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i överenskommelsen. (RP 16/2003-2004).

 

 

Republikens presidents framställning angående godkännande av överenskommelsen med Uzbekistan om internationell landsvägstrafik och tilläggsprotokollet till överenskommelsen, samt med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i överenskommelsen och tilläggsprotokollet. (RP 17/2003-2004).

 

Republikens presidents framställning angående godkännande av överenskommelsen med Vitryssland om internationell landsvägstrafik och tilläggsprotokollet till överenskommelsen, samt med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i överenskommelsen och tilläggsprotokollet. (RP 18/2003-2004).

 

Republikens presidents framställning angående godkännande av överenskommelsen med Kroatien om internationell landsvägstrafik och med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i överenskommelsen. (RP 19/2003-2004).

 

Republikens presidents framställning angående godkännande av överenskommelsen med Slovenien om internationell landsvägstrafik och med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i överenskommelsen. (RP 20/2003-2004).

 

Republikens presidents framställning angående godkännande av överenskommelsen med Litauen om internationell landsvägstrafik och med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i överenskommelsen. (RP 21/2003-2004).

 

Ärendena upptas till behandling vid plenum den 7 april.

 

 

Landskapsstyrelsens framställning angående ändrade regler för anteckning i fiskefartygsregistret. (FR 11/2003-2004).

Ärendet upptas till behandling vid plenum den 7 april.

 

Landskapsstyrelsens framställning angående bestämmelser om inlösen av privata arkiv. (FR 12/2003-2004).

 

Ärendet upptas till behandling vid plenum den 7 april.

 

 

Ltl Lasse Wiklöfs m.fl. spörsmål angående lantrådets uttalanden angående regelverket för näringsrätt. (S 3/2003-2004).

 

Meddelande om när landskapsstyrelsens svar på spörsmålet avges eller om att landskapsstyrelsen inte avser besvara spörsmålet kommer att lämnas senare. Svaret skall dock avlämnas inom tio dagar efter mottagandet. Spörsmålet lämnades av talmannen till landskapsstyrelsen den 31 mars. Antecknas.

 

 

Ltl Sune Mattssons enkla fråga angående utarrendering av kronoallmänningar. (EF 7/2003-2004).

 

Svar på frågan skall avges inom tio dagar efter det landskapsstyrelsen mottagit frågan. Kan frågan inte besvaras skall landskapsstyrelsen meddela lagtinget om detta och om orsaken till svar inte ges.

 

Lagtingets nästa plenum hålls onsdagen den 7.4 kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.15.38).

 

 

 

Originalfil