Plenum den 5 april 2006 kl 13.00

PLENUM den 5 april 2006 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Jan-Erik Mattsson, ltl Veronica Thörnroos, ltl Mats Perämaa, ltl Katrin Sjögren och ltl Ronald Boman. Ltl Mats Perämaa infann sig efter uppropet).

25 lagtingsledamöter närvarande.

Om befrielse från dagens plenum på grund av privata angelägenheter anhåller ltl Katrin Sjögren, ltl Jan-Erik Mattsson och ltl Ronald Boman.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Kulturutskottets betänkande nr 3/2005-2006 angående ändrade bestämmelser om studentexamen. (FR 12/2005-2006).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 10.4. Godkänt.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 2:

 

Lagutskottets betänkande nr 7/2005-2006 om godkännande av avtalet om sjötransport mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Folkrepubliken Kinas regering, å andra sidan samt lagen om sättande i kraft av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. (RP 3/2005-2006).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Detaljbehandlingen vidtar.  Det i framställningen  ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagförslaget är bifallet.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för enda behandling efter bordläggning ärende nr 3:

 

Landskapsregeringens svar på ltl Mats Perämaas m.fl. spörsmål om näringspolitiken. (S 4/2005-2006).

 

Diskussionen fortsätter.

 

Vtm Johan Ehn:

Fru talman!

Mycket har sagts i debatten redan och jag har en viss förståelse för att vi faktiskt ägnar rätt mycket tid åt att diskutera näringspolitik för det är intressanta och viktiga frågor. Men det har också visat sig under debattens gång att det är svåra frågor, de är ganska komplicerade, komplexa, sammansatta av väldigt mycket olika saker. Vid en första anblick kan man alltid lägga en helt och hållen ideologisk aspekt på det hela och måla världen i svart eller vitt, kanske om vi pratar om ideologi i rött eller blått. Det måste också vara grundförutsättningen när vi diskuterar dessa frågor. Men om man skall kunna ta ansvar för en politik som skall föras och om man skall kunna föra en framgångsrik politik i princip på alla politikområden, men framför allt inom näringspolitiken, så måste man också vidga vyerna på ett sådant sätt att framför allt yttre omständigheter, påverkningar utifrån, påverkningar från EU osv. också får en betydelse för den politik man för; annars kommer man ganska snabbt in i olika typer av återvändsgränder som kan bli besvärliga. Jag skall komma mera in på det så småningom.

 

Om man funderar lite på vilka sätt som vi har att skapa ett gott företagsklimat så finns det ganska många. När jag satt för mig själv här och funderade lite på vad jag ser som åtgärder för skapande av ett gott företagsklimat så kom jag fram till att jag kan lista så här med en gång i alla fall sju stycken som jag tycker att är synnerligen viktiga att ha i beaktande när man diskuterar näringspolitik.

 

En viktig sak är att samhället skall vara uppbyggt på ett sådant sätt att det är lätt att vara företagare. Det skall vara lätt att bedriva företagsverksamhet och det skall vara en minimal byråkrati från myndigheternas sida. Det här kan man säkert ha synpunkter på, framför allt tror jag att de som bedriver företag har mycket synpunkter på hur läget ser ut i dag. Vi måste ständigt och jämt jobba utgående från den principen att försöka minimera det här när nya förhållanden dyker upp, krav utifrån kanske om att vi måste reglera vissa saker, antingen via lag eller andra typer av bestämmelser. Men det är också så att mycket sker, just när man inför en ny bestämmelse, så kanske man inte riktigt kan överblicka konsekvenserna och därför måste man jobba mycket utgående från att faktiskt minska byråkratin så mycket som möjligt. Det var den första punkten.

 

Den andra punkten som jag tror att är väldigt viktig att ha i minnet är utbildningssystemen och att se till att de utbildningssystem som man har och de möjligheter till utbildning som man erbjuder medborgarna i samhället också är anpassade på ett sådant sätt att de tillgodoser de behov som finns ute i samhället.

 

Den tredje punkten är att skapa goda kommunikationer. Man måste kunna ta sig till och från ett samhälle, man måste kunna röra sig inom samhället och för att kunna göra det behöver man också ha en god infrastruktur uppbyggd. Den bygger framför allt på vägar, elnät, telefonnät osv., men infrastruktur har också en funktion i att se till att skapa möjligheter för nytt företagande runtomkring.

 

En annan sak vad gäller att skapa ett gott företagsklimat är att man har sociala trygghetssystem som faktiskt är sådana att medborgarna kan känna sig säkra, trygga, veta att det finns någon typ av skyddsnät runtomkring, men de får verkligen inte bli sådana att de binder fast dem, de skall mera fungera som någon typ av studsmatta, skyddsnät, som skall skjuta upp en på nytt om det är så att någonting går snett. Och här tror jag att vi har mycket att göra. Den nordiska välfärdsmodellen har helt säkert gett oss mycket gott, men allt eftersom den har byggts ut har vi också fått system som kanske mera håller oss nere och kanske inte ger skjutsen tillbaka därför att det ger en alltför bekväm tillvaro att stanna kvar när man en gång har fallit. Här kan vi, med den lagstiftning som vi har, jobba rätt mycket på egen hand.

 

Någonting som ofta används, och har under alla år använts framför allt här på Åland, är olika typer av subventioner och bidrag. Den här typen av möjligheter till att skapa gott företagsklimat har blivit någonting som vi har förlitat oss väldigt mycket på genom historien på Åland och det tror jag beror mycket på att vi saknar den följande punkten, som jag kommer in på, som jag också i ett replikskifte bedyrade att jag tycker att är viktig för att kunna föra en god näringspolitik, nämligen möjligheten att ha ett stimulerande skatte- och avgiftssystem. Den biten saknar vi ganska långt i dag och det är ett problem. Skulle vi ha mera av möjligheterna att kunna styra skatter och avgifter så skulle antagligen också behovet av att, som vi måste göra i dag, föra in subventioner och bidrag till olika typer av företag minska.

 

Till sist någonting som kanske har varit bortglömt från samhällets sida här på Åland under en tid. Vi har, som jag upplever det, under årens lopp emellanåt kanske somnat till i vår näringspolitik på det sättet att vi inte har sett möjligheterna att faktiskt utveckla ett nytänkande och ta vara på de innovationer som finns. Där tycker jag att vi har vaknat till liv igen och börjar nu faktiskt att värdesätta den här typen av tankegångar som finns ute i samhället.

 

Vad gör vi på Åland då vad gäller den här biten? Ja, läser man spörsmålet får man lätt den uppfattningen att vi enbart sysslar med punkten fem i min uppräkning: subventioner och bidrag. Jag tillstår att jag tycker att det under alla år har varit det som kanske har fått en alltför stor bit. Men fortsättningsvis så är det på det sättet att landskapsregeringen, som jag tycker i alla fall, jobbar utgående från att också utveckla de andra punkterna, där vi har möjlighet att påverka: minska byråkratin, skapa ett utbildningssystem som faktiskt ser till att vi har ordentligt med arbetskraft som är välutbildad och som kan skapa en god konkurrenskraft för företagen, skapa kommunikationer, infrastruktur osv.

 

Att vi i dag står här och diskuterar spörsmålet beror mycket på att nu har vi ett antal olika projekt som har diskuterats väldigt länge i den här salen; jag har bara haft möjlighet att i drygt två år vara med och diskutera de här frågorna, men de finns nu på tapeten och skall försöka hitta sina lösningar. Och för dem har man hittat vägen att man är med och styr ganska mycket från samhällets sida. Men det man då skall göra när man tittar på det här är att titta på: vad handlar dessa satsningar om? Jo, det handlar om att vi satsar på infrastruktur och det handlar om en infrastruktur som skall ge någon slags mervärde, totalt sett, för samhället. Jag är medveten om att här är det fråga om att balansera på en mycket, mycket skör egg, kan man säga. Tar man ett steg för mycket åt ena eller andra hållet, så kan man faktiskt hamna väldigt illa ut. Men samtidigt är det på det sättet att gör man ingenting överhuvudtaget, ja då är också risken stor att vi hamnar kvar i den situation vi är i dagsläget men kanske ännu värre: att vi halkar väldigt, väldigt långt efter. Exempel på det som har diskuterats är golfbanor, det är kk-hus,  hamnar har vi varit med och byggt osv.

 

Som FS:are och som konservativ politiker, som jag själv brukar benämna mig, är det naturligtvis på det sättet att jag vill ha en så liten inblandning som möjligt från samhällets sida, men jag kan heller inte stilla sittande åse att ingenting sker, utan jag vill vara med och försöka skapa system som gör att vi får hjulen att rulla och därmed får igång den här verksamheten som vi så väl behöver.

 

Vi har varit eniga här i salen om att skapa en bredare bas för turismen. I turismstrategin finns golfturismen med som en viktig aspekt, och den är nu landskapsregeringen och majoriteten här i salen beredd att satsa på. Visserligen har det varit på det sättet att de ursprungliga planerna kanske inte riktigt har kunnat följas till alla delar, och det beror just på det som jag inledde med att säga: att vi har den situationen att vi har en omvärld som också påverkar den. Vi har EU som ställer krav på vilka nivåer vi kan sätta på bidragssystemen, vilket jag tycker att i grunden är bra, samtidigt som vi nu också ser baksidan av det. Vi har regionalpolitiska aspekter som man måste ta i beaktande osv. osv.

 

Men hur skulle det då vara om vi bara skulle luta oss tillbaka och tycka att, okej, vi målar ett helt blått samhälle, ett samhälle på Åland som är helt och hållet styrt av borgerliga värderingar! Det skulle vara min dröm i det politiska livet, det är helt klart det jag vill åstadkomma! Men då vet jag också att för att kunna åstadkomma det måste jag påverka omvärlden runt omkring mig. Det går inte att tro att vi 26.000 invånare ute i Östersjön skall kunna på egen hand leva i ett samhälle som helt och hållet är genomblått – hur mycket jag än vill, så funkar inte det! Världen i dag är internationaliserad och vi påverkas av det som finns runt omkring oss. Tänk er den här tanken t.ex.! Sjöfarten, en synnerligen viktig näring för Åland i dag, skall vi följa en borgerlig, blå politik till 100 procent, så skulle det betyda att vi överhuvudtaget alltså inte skall blanda oss i det här. Vad blir konsekvensen av det? Ja, för det första skall vi inte längre diskutera någonting kring taxfree-politik, inte enbart i så fall för sjöfartsnäringen. Subventionerna via underlättande av beskattning osv., de skall bort, de skall leva vidare helt och hållet på egna grunder! Jo, det är en linje som jag ställer mig bakom, men då måste det också vara på det sättet att de omkringliggande regionerna jobbar på samma sätt, och så är inte fallet. Sverige har ett system för att subventionera sin sjöfart. EU har system för att subventionera sjöfarten osv. osv. Då kan inte vi ta steget bakåt och säga att utgående från ideologiska skäl kan vi nu bara ta steget bakåt och säga att vi skall inte blanda oss i! Då har vi inte mycket till samhälle att leva vidare i här på Åland heller.

 

Jag menar att det här resonemanget måste man också dra vidare vad gäller de infrastrukturella satsningarna. Gör man inte det så kommer vi, tror jag, hopplöst att hamna i en situation där det åländska samhället blir att halka efter.

 

Det är också på det sättet att när man tittar på bitarna hur man skall sätta in ideologin i sammanhanget så har landskapsregeringen och partierna bakom den drivit linjen att när man nu är tvungen att blanda sig i – till vissa delar – så skall man också vara väldigt försiktig med var man gör inblandningen, och det man gör nu är att man blandar sig i på investeringssidan. Risken finns där också att man kan sätta marknaden ur spel, men gör man det försiktigt och med noggranna övervägningar så skall vi hoppas att vi kommer vidare. Men det är viktigt att skilja på att satsa på investeringar och att pumpa in pengarna i drift, i fortsatt utbyggnad av den offentliga sektorn och dess tjänsteproduktion. Pengarna måste produceras någonstans och det skall ske ute i samhället.

 

Med dessa ord har jag försökt beskriva vår bevekelsegrund för att vara med och blanda oss i en marknad som vi i grunden tror att skall sköta sig så långt som möjligt själv, men som vi måste vara med och försöka puffa på så att vi också långsiktigt får en marknad som klarar sig på egna ben.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Som jag uppfattar det har vtm Johan Ehn och Frisinnad Samverkan deklarerat att en borgerlig politik enligt Frisinnad Samverkans tidigare ideal inte fungerar i samhället. Det är så man måste tolka det. Det betraktas som en utopi som inte går att förverkliga. Det kanske är så att verkligheten är en balansakt mellan det som beskrevs som svart eller vitt eller rött eller blått, om man så vill, att verkligheten måste ligga någonstans där mittemellan. Så är det säkert om man ser på det här balanserat. Men nu när situationen har blivit den att det mera lutar åt ena hållet, som vi ser det, mot vitt, eller om man vill säga mot rött, så finns det skäl att diskutera det utifrån ett ganska blått perspektiv ibland för att kunna få den här balansen och sätta sig någonstans mittemellan - det är det vi har försökt göra under den här debatten.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Jag tror definitivt inte att det är ute att föra borgerlig politik eller en omöjlighet att föra borgerlig politik. Däremot måste den teoretiska, helt och hållet konservativa marknadsliberala tankegången också blandas upp med att man ser påverkningarna utifrån. Sedan ger jag inte upp för att jag har sett det här, utan jag kommer att jobba även utåt sett för att påverka det. Därför tycker jag också att EU-medlemskapet är väldigt viktigt och att vi skall vara med och försöka påverka den internationella omgivning som vi lever i. Politik kan inte enbart föras framför allt ideologiskt, inte enbart på hemmaplan, utan den måste föras på många plan samtidigt och då får vi förhoppningsvis, när vi har jobbat tillräckligt långt och när Ålands lagting har lyckats driva de här frågorna vidare, en helt blå värld. Men i dagsläget ser det inte riktigt så ut utan då måse vi balansera framåt och jobba mot att den här världen blir blåare och blåare, och det tror jag att den blir genom de satsningar som landskapsregeringen föreslår.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det var ett försvar av tidigare anförande, och så skall det naturligtvis vara. Vtm Johan Ehn sade tidigare att man måste hjälpa till, men man får inte gå för långt – ungefär så uppfattade jag det – för att störa marknadskrafterna. Men nu är vi i en situation när samhället i flera fall fullständigt skall ta över ansvaret och då är det inte mera fråga om en grad av det hela utan det är det totala, och då är vi i en väldigt röd situation som jag ser det. Vtm Johan Ehn vill inte luta sig tillbaka utan han vill åstadkomma någonting och då kommer man igen tillbaka till bidragspolitiken. Om vi skall prata skattepolitik, och det kanske vi borde göra, så sade vtm Johan Ehn att Frisinnad Samverkan vill kunna ta över behörigheten, men vi måste diskutera hur skall vi använda det redskapet om vi skall ta över det.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Vad gäller övertagande av beskattningen tror jag att det är på det sättet att då måste man titta över de behov som nu finns ute i samhället, i vilka sektorer som vi har behov av att få hjulen att snurra fortare. Jag kan tänka mig att inom turismsektorn t.ex. har vi ett behov av att skapa en ökad lönsamhet. Det gör vi genom att där använda skatteinstrumentet, social avgiftspolitik osv. för att kanske ge lättnader där, vilket gör att vår konkurrenssituation i ett internationellt perspektiv stärks vad gäller turismsektorn. Vi får ett bredare underlag och därmed en möjlighet att lyfta ut kanske lika mycket skatter som vi har gjort tidigare. Vad gäller att ta över helt och hållet så håller jag inte riktigt med där heller därför att jag vet inte att landskapsregeringen skulle ha sagt att man tänker ta över alla satsningar vad gäller byggande av kontorshus eller byggande av turistandläggningar; jag har inte sett något förslag från landskapsregeringens sida och det skulle jag definitiv inte stöda. TALMANNEN:  Tiden är ute!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman! Vtm Johan Ehn har ett svårt uppdrag i att förklara Frisinnad Samverkans regeringsmedverkan, vilket jag inte avundas honom. Vtm Johan Ehn vill måla Åland blått. Det är en vacker färg, gärna för mig! Det alternativet hade ju Frisinnad Samverkan, man hade ett val att bilda en sådan regering som målar i huvudsak med den blåa penseln, men i stället valde man att ta fram den röda färgpytsen och bilda regering med socialdemokraterna.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman! Vi bildade en regering efter föregående lagtingsval som på papperet borde ha målat en blå värld. Den höll tyvärr inte ihop, av någon orsak som jag inte riktigt kanske kan förstå på annat sätt än att det fanns inte en beredskap att måla världen blå, utan det fanns en beredskap att också där blanda färgerna något!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Vtm Johan Ehn nämner byråkratin för företagare. Jag skulle vilja veta vad Frisinnad Samverkan har gjort för att minska byråkratin för företagare i sin medverkan i landskapsregeringen. Vi kan titta på den nya MKB-lagstiftningen; där finns inte så mycket lindringar för en företagare, men kanske han vet något mera, så det skulle bra om han nämner det. Han nämner också att det är bra om vi har likartade stöd som omkringliggande regioner, och det har vi i många debatter bekräftat att så måste vi ha det för att vi skall kunna ha en näringsverksamhet här på Åland, annars självdör den. Anser vtm Johan Ehn att landskapsregeringen bedriver en sådan stödverksamhet?

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Först till frågan vad den här landskapsregeringen har uträttat och som den frisinnade gruppen stöder för att minska byråkratin. Ltl Brage Eklund nämner själv MKB-lagstiftningen som ett exempel. Där finns helt klart och tydligt förenklingar som gör att det blir enklare för företag att slippa göra MKB och i stället kunna visa på att man klarar verksamheten ändå. En annan sak som helt klart kommer att göra det lättare för företagandet är att man nu håller på och samordnar miljö- och hälsomyndigheterna till en enda myndighet och därigenom får man det enklare att disuktera med de myndigheter som ofta ställer rätt mycket krav.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag fick inte svar på den sista frågan om man anser att landskapsregeringen bedriver en sådan politik att det är likartade stöd. Vi kan ta som en jämförelse satsningen på golfbanan i förhållande till vad Eckerö Golf har fått. Anser han att det är likartade stöd?

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

När jag pratade om likartade stöd pratade jag i ett perspektiv där vi måste skapa liknande förhållanden mellan Åland och andra regioner. Vi måste se till att vi får ett sådant system. Vad gäller frågan som ltl Brage Eklund nu är inne på tror jag också att det är på det sättet att det beror på vilken tidsaspekt man lägger på det, men jag tycker nog att landskapsregeringen i det stora hela har jobbat utgående från att man försöker skapa lika förhållande för företagen i det åländska samhället. Jag tror också att när man pratar om lika förhållande mellan olika regioner så måste man då också ta i beaktande att i dag är den enda möjligheten för oss att ge lika förhållande,  när vi saknar beskattningsinstrumentet, att gå till bidragsbiten, och det beklagar jag stort därför – som jag var inne på i mitt anförande - att jag skulle vilja använda skattebiten betydligt mycket mera än vi i dag tvingas göra med bidragssystemet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Jag skall i mitt anförande försöka vara konkret och konstruktiv, någonting som har efterlysts här av regeringspartiernas representanter. Först vill jag ta upp frågan generellt. Det är så på Åland, vilket man kan utläsa av landskapets budget, att andelen företagsstöd, subsidier till näringslivet, är ganska stort. Det är i huvudsak på grund av avsaknad av det naturliga stödinstrumentet, nämligen beskattningen. Vi lever med ett beskattningssystem som visserligen säkert är bra för det samhälle som det är uppbyggt, nämligen det storskaliga industriella finländska samhället, men för oss passar det inte riktigt. Det blir en stor brist att försöka föra näringspolitik, det blir samtidigt en utmaning att med hjälp av de andra verktygen försöka ersätta skatteinstrumentet; det verktyg vi i första hand har är bidrag. Det blir lätt osunt och det kan lätt leda till både överhettning och istid. Det har nämnts exemplet från Färöarnas ekonomiska kris; man kan inte, som sades här, ta den situationen rakt av, men man kan se vissa likheter och dra vissa paralleller. Det kan bli så att dem man tror att man eldar under så blir bara kallare och kallare. Det här kommer jag att återkomma till.

 

Som jag sade skall jag ta några konkreta exempel som har nämnts i spörsmålet och i debatten. Jag börjar med den s.k. IT-byn, Kvarteret iTiden, som det heter. Jag är något av vad man i folkmun kunde kalla pappa till detta från början tillsammans med dåvarande näringsministern Roger Jansson;  det kom som ett initiativ från näringslivet att man skulle bilda ett centrum för företagare som inte har maskiner utan som har hjärnor som producerande verktyg. Konceptet som togs fram då har sedan dess ändrat rätt så mycket, vilket jag bara kan beklaga, men jag hoppas att man kunde kanske komma tillbaka på spåret! När det gäller konceptet från början kan jag kort beskriva hur tankarna var då. Det har ändrat, men det har inte ändrat totalt, det måste man säga. Tanken var att bygga kontorslokaler eller medverka till att kontorslokaler byggs för företag som sysslar med IT, för nya IT-företag som kommer ur informationssamhället, för expanderande IT-företag eller vanliga företag som ökar sin förädling med hjälp av IT, och det finns exempel på samtliga sorter i dag i Kvarteret iTiden. Tanken var att man skulle göra en flexibel modell. Handlade det om ett nytt företag som var i ett kraftigt expansionsskede kunde man få hyra av samhället byggda lokaler, alltså delvis subventionerade. Handlade det om ett företag som nog var etablerat och någorlunda kapitalstarkt men önskade så, så kunde man bygga, inreda och vara byggherre, men företaget skulle sedan köpa lokalerna så att de skulle bli deras och då kanske man kunde erbjuda fastighetsskötartjänster osv. för att företaget skulle kunna koncentrera sig på sin kärnverksamhet och inte behöva fundera på vilka tapeter och vilken färg man skall måla med osv. Tanken var, som sagt, att den del av företagen i Kvarteret iTiden för vilka samhället skulle äga lokalerna skulle vara väldigt liten; de flesta skulle på sikt ha köpt sina egna lokaler. Ett tredje ben var att man i samarbete med privata finansiärer, försäkringsbolag osv. skulle i ett två- eller trepartssamarbete förverkliga lokalerna. Tanken var att ha denna flexibilitet från början.

 

Som vi alla vet har man bara tagit den ena sortens lokaler: alla lokaler ägs av samhällsägda bolaget Ålands Industrihus. Mig veterligen finns det inga konkreta planer på att sälja ut dem, men rätta mig gärna om jag har fel där.

 

När det gäller konceptet för vad som skall finnas i lokalerna har det också gått lite snett. Men, det skall sägas, att kanske hellre det än att de står tomma. För att komma tillbaka till ursprunget borde man dock på sikt, nu när det finns behov, så borde man kanske ta ut de företag som inte passar in i konceptet och fylla på med sådana som passar in.

 

När det gäller utbyggnaden av Kvarteret iTiden tycker jag absolut att den kan göras, för konceptet har blivit till den delen som man ville: det har blivit en myllrande miljö med många små tjänsteföretag och det har blivit en mötesplats för kreativa idéer. Är man i Kvarteret iTiden och äter lunch eller träffar någon osv., så dras man med i den kreativa miljön och till den delen är projektet väldigt lyckat. Jag tycker alltså att man skall fortsätta och på samma plats utöka Kvarteret iTiden enligt tidigare koncept.

 

Då har det diskuterats, talman, att bygga för bolaget som heter Crosskey, ett av Ålandsbanken ägt dotterbolag som sysslar med i huvudsak elektroniska banklösningar, känt för allmänheten. När det gäller utbygganden av Kvarteret iTiden för just det här företagets räkning är det helt rätt: det här är ett företag som har ökat sin förädling med hjälp av IT och sedan en längre tid jobbat på att utveckla det. Det passar alltså in i konceptet, men det passar inte in att samhället skall bygga lokalerna och äga dem. Man kan tänka sig mellanbenet att samhället är byggherre men sedan säljer det, inte att samhället skall äga och hyra ut lokalerna! Man förstår att det ifrågasätts, det finns egentligen inget kapitalstarkare företag än Ålandsbanken, som ju sysslar med just det att ha pengar på olika sätt och vis, så nog förstår jag att det pratas kring kaffeborden om det här, att det här är någonting som vi måste diskutera i ett spörsmål.

 

Jag vill säga att jag tror på företaget Crosskey. Jag tror att Crosskeys framtid kommer att etableras på många ställen i världen, vi kommer ingalunda att ha alla arbetsplatser på Åland. Om det företaget lyckas har vi nog kontor runt hela världen, kanske, förhoppningsvis kan vi huvudkontoret på Åland, men ändå borde ägaren ha råd att bygga egna lokaler.

 

Talman!

Vidare till golfbaneprojekten, som också är på tapeten, här i spörsmålet och också runt de åländska kaffeborden och kalasen. Historien är känd när det gäller det projekt som man till en början planerade i Grelsby, det skulle vara en Europa Tour Standardbana, 36 hål osv. Det var stora planer, men det föll på markfrågor. Vi känner också till markbytena som många här tog med långa tänder på grund av att det var oklart med finansieringen, men för oss som var emot det så kanske det ändå var någon sorts tröst att det finns i alla fall privata aktörer som kommer att bygga banan. Men så var icke heller fallet; man fick kalla fötter, man sade att, nej, vi måste göra en marknadsundersökning, vi vill inte satsa pengar i projektet. Mot bakgrund av att det också finns två andra projekt tog man den minsta gemensamma nämnaren och sade att då ger vi allt åt alla! Vi bygger banorna i samhällets regi till 100 procent. Är det klokt? Ja, säger man, för att det blir sådana samhällsekonomiska effekter. Det är klokt att satsa pengarna för att det ger intäkter totalt sett till det åländska samhället som överstiger utgifterna. Det är motivet.

 

När det gäller begreppet samhällsekonomiska effekter kan man diskutera: vad är det? – som i katekesen. Det har i debatten förekommit ganska initierade inlägg om just det här begreppet och i ett inlägg skrev en ekonomiestuderande att om effekterna finns kan branschen bygga. Det är, det skall sägas, kanske lite förenklat, för även om man bildar ett brett konsortium som bygger golfprojekten så kan inte just de företagen som är i konsortiet ta vara på alla samhällsekonomiska effekter eftersom golfspelaren handlar i kiosken, golfspelaren handlar på färjan, golfspelaren tankar bilen osv., man måste s.a.s. hålla i kunden hela tiden, och det går inte. Men, det går till en liten del och det går till åtminstone, vill jag säga, en fjärdedel, så om man anser att man inte kan ta tillvara de samhällsekonomiska effekterna att en fjärdedel räcker till att satsa i eget kapital, vilket jag återkommer till varför jag säger, då skall man inte bygga anläggningarna. Det måste man kunna kräva av turistbranschen; annars har de som vi försöker elda under blivit så kalla att de inte längre ens vill det.

 

När det gäller just det här med golffinansiering tror jag att man nu borde hitta en lösning som alla kan acceptera, både de befintliga banorna och de tilltänkta projekten. Man borde ha som krav att man måste åtminstone komma med en fjärdedel eget kapital, pengar som man själv har dragit ihop, det tycker jag ändå är att gå väldigt långt till mötes från samhällets sida. För de befintliga tre fjärdedelarna kunde man sedan tänka sig bidrag och kanske billiga lån. Det här måste filas ihop så att det går innanför de befintliga regelverken eller så måste man försöka få EU-kommissionen övertygad om att det här är nödvändigt för att diversifiera det åländska näringslivet, satsa på turismen och argumentera med anledning av sjöfartens konkurrenssituation osv. Men, hur som helst, borde man sätta sig ner med alla aktörer och resonera, för det är onekligen olyckligt att en så här viktig framtidsfråga skall så så här mycket splittring både här bland oss i lagtinget och ute i branschen. Fast banorna konkurrerar om kunderna så nog har de en gemensam vinning av att samarbeta och finnas till allihopa, marknadsföras gemensamt på mässor osv. Det hoppas jag att man kan få till stånd.

 

En tredje sak, talman, gäller de hundraprocentiga stöden för att utreda affärsidéer. Där har vi haft mycket debatt, den behöver inte upprepas, men en sådan liten detalj att man inte behöver betala tillbaka om det frö som man får betalt för att ta fram börjar gro och avkasta, den lilla detaljen gör att bidragen blir fel. Jag tycker att det kan vara en god idé att samhället hjälper till att s.a.s. vända på alla stenar, vilket man kanske inte anser sig ha råd till och kanske missar någon jättebra idé, men man borde få betala det tillbaka när det sedan lyckas. Det tycker jag skulle vara ett legitimt krav som gör att diskussionen vid kaffeborden på kalasen skulle bli en annan. Då skulle det vara legitimt för allmänheten. Det blir onekligen problem annars att förankra bland folket att man ger till dem som redan har, vilket är ett faktum: man ger till dem som har sålt sina aktier i huvudsak i Ab Chips. Det var med anledning av det som det kom till, det skall man inte hymla om, även om man nu kan ge åt andra också, men det var för att få de pengarna satsade tillbaka på sådant som i framtiden sedan kan bli det som Chips en gång blev.

 

Till slut, därmed inte sagt att jag är färdig, så vill jag ställa frågan: Vad är en entreprenör? Vad är det som gör en entreprenör? Jag har läst en progradu-avhandling som en, vad man kunde kalla ny-ålänning, Nina Wiktorsson, som just har flyttat hit har gjort där hon skriver i sin inledning: ”Entreprenörskap kan anses vara den kraft som driver ekonomin och en avgörande faktor till att ett samhälle fungerar ekonomiskt. Entreprenörerna kan vara mycket olika, både vad gäller utbildning och den sociala och ekonomiska bakgrunden. Vissa entreprenörer har en förmåga att kontinuerligt upptäcka nya affärsidéer, medan de flesta företagare är exempelvis hantverkare som varje år startar ny verksamhet.” Jag tycker att det bra samlar in vad en entreprenör är och hur entreprenörerna fungerar.

 

Det finns ett ordspråk, talman, som säger: möjligheterna intresserar sig aldrig för den som inte intresserar sig för möjligheterna. Vad är det då som gör att man intresserar sig för möjligheterna? Vad är det som gör att man blir entreprenör eller företagare? Det är den totala sinnesbilden som man har. Det var ett seminarium en hel dag på Ålands lyceum och där kom det fram ganska många intressanta synpunkter hur ungdomar ser på frågan att eventuellt bli företagare, eventuellt bli sin egen efter att ha gått i skola och där kom det fram helt tydligt att det är den totala bilden av varumärket företagare. Man ser på det här som vilket annat val som helst och hur intressant det är beror på många olika aspekter. Men jag vill nämna några som jag tror att är viktiga som man också får höra när man pratar med entreprenörer.

 

Det är för det första att man måste få en möjlighet att tjäna pengar – nå, det är rysligt fult och man blir avundsjuk osv. när någon tjänar pengar. Men då måste man komma ihåg, vilket är relevant, att alla som man kallar för rika, alla som har lyckats, de har fortfarande bara möjlighet att sova i en säng, de har fortfarande bara möjlighet att bo i ett hus och äta sig mätt tre gånger om dagen. Det finns ingen anledning att vara avundsjuk på dem, för de har, tvärtom mot många andra, ett jättestort ansvar för mångas försörjning. Om de här människorna gör fel beslut, så går deras företag dåligt, det drabbar inte dem i första hand, de har nog sin framtid räddad, men det drabbar framför allt de som är i beroendeställning till entreprenörerna. Man skall alltså inte ha den den här avundsjukan, tvärtom skall man känna sig stolt om man inte är i den här ställningen, att man inte har detta enorma ansvar. Vi brukar prata om den åländska avundsjukan, men i Sverige pratar man om den svenska avundsjukan. Jag tror att det ligger i människans natur, det har att göra med att man vill sprida sina gener på bästa sätt och man tror att de som har mycket pengar kan sprida sina gener bättre, därför vill man ha mera pengar! Men, hur som helst, samhället måste vara så pass tolerant att man inser att man måste ge möjligheter att förtjäna pengar. Då kommer man in på stora diskussioner om vilket skattetryck man skall ha osv. Vi lever i en del av världen som har det högsta skattetrycket och det här verkar menligt på entreprenörer. Det allmänna skattetrycket är för högt och därför tycker jag att man från landskapets sida borde forcera det allmänna skatteavdraget. Att införa ett allmänt skatteavdrag på 5-10 procent betyder otroligt mycket, att folk får lite mera i plånboken, och det får alla: pensionärer, anställda i offentlig sektor, privatanställda, företagare, alla får lite mer i fickan. När vi har råd borde vi ge tillbaka och inte panta på pengarna här.

 

En annan aspekt är det totala skattetrycket som en företagare ser, vilket jag själv har varit med om. När man har anställda och betalar lön så betalar man en tredjedel till den anställde och två tredjedelar till staten. Har man duktiga anställda som jobbar jättebra, så känns det fel; då borde de få två tredjedelar och staten borde få en tredjedel. Är det så att man är missnöjd med sina anställda så känns det också fel, det känns alltid fel att ge mera till staten än vad man ger till den anställde, de som man lever och arbetar med varje dag skall få mindre än vad staten får! Det är stor skillnad: en tredjedel och två tredjedelar. Hur känns det då att satsa vidare och tänka på tillväxt, utöka osv.?

 

En annan sak är alla regelverk och den samlade byråkratin. Vi lever också där i en del av världen som har väldigt mycket byråkrati kring företagandet, totalt sett kring allt från ekonomihantering till olika tillstånd som skall till när företaget skall företa sig någonting. Det pratades här om miljökonsekvensbedömningslagstiftningen, men det är inte bara den som måste ändras, utan det är också lagstiftningen om miljötillstånd, det är där den stora utmaningen finns. Jag skall villigt erkänna att det största politiska misstaget jag har gjort det var när jag var med i den regering som avgav den lagstiftning som vi nu lever efter. Vi hade inte överblick över vad vi gjorde då och vi föreslog en lagstiftning för lagtinget som var på tok för detaljerad som inte innebär någonting annat än tillbakagång i näringslivet. Den innebär inte att miljön får det bättre, så den lagstiftningen måste upp på bordet igen. Det är så att har du en idé i dag och det krävs miljötillstånd. Det enda att göra är då att få en annan idé som inte kräver miljötillstånd. Se bara på en entreprenör som vi har här i salen, ltl Dennis Jansson, hur miljötillstånden har verkat där, vilken energi man har varit tvungen att lägga ner på byråkrati som sist och slutligen är onödigt. Det retar mig att säga att vi har själva stifta en sådan lag och råddat till det på det viset. Det måste man ta  tag i.

 

En annan sak som jag tycker att blir fel ur åländsk synvinkel är arbetsrätten. Nu skall man inte ta mig på fel sätt: visst är det så att det skall finnas regelverk som skyddar de anställda, att man har rättigheter, fackföreningar osv., jag är inte emot arbetsrätten. Den är också utformad efter ett storskaligt system med stora företag där det är hundra, kanske tusentals anställda, men på Åland  har vi många små företag som har en eller två anställda eller kanske fem. Med det regelverk och rättigheter som de anställda har i dag så upplever många entreprenörer att de tar över hela företaget om de så vill, om de vill krackla s.a.s. Det här blir fel för småföretagaren, man vågar inte ta risken att steget och anställa, för den anställda har sådana rättigheter att man kan hamna i en sådan situation att hela företaget brakar ihop t.o.m., om det vill krackla. Jag säger inte att alla som är anställda beter sig illa, men det finns exempel där det här slår väldigt snett och det kanske skulle vara bättre om det var lite jämnare förhållande mellan den anställde och småföretagaren. Det är mycket diskussioner om det här. Just nu pågår diskussioner i Frankrike där ungdomarna demonstrerar och protesterar – mot vad då? Det är för deras eget bästa man vill göra det här, för att få dem i arbete, för att de skall förstå att de måste skärpa sig för att kunna jobba kvar. Det var på nyheterna igår att man i Danmark delvis har luckrat upp anställningsskyddet fast det är någonting som man kanske politiskt, åtminstone från vänsterhåll förbannar, men där har det lyckats! I Danmark har det lyckats! Det är någonting vi kanske borde göra också på Åland. Vi skall komma ihåg att i dag har vi ingen diskussion om det här för vi har ingen arbetslöshet, men vad gör vi den dagen vi har 10 procents arbetslöshet? Den kan komma och då behöver vi ha fört den här diskussionen.

 

Till sist vill jag uppmärksamma en debattartikel som handelskammarens VD Johan Eriksson har skrivit i Ålandstidningen, kanske den också har varit i Nya Åland, det som hela spörsmålet, för att knyta ihop påsen, handlar om, nämligen att samhället inte skall konkurrera med det privata näringslivet, där det privata näringslivet kan sköta saker och ting bättre skall inte samhället gå in. Det räcker att citera två stycken, vilket jag vill göra, talman:

 

”Den osunda konkurrensen hämmar tillväxten. Osund konkurrens kostar kommunerna – också landskapet – pengar eftersom marknaden blir ineffektiv. Den offentliga sektorn växer, och vilken politiker vågar då ta beslutet att personalen skall skäras ner! Framför allt små och medelstora företag har svårt att klara sig på den lokala marknaden där konkurrensen inte sker på lika villkor. De lokala företagarna får problem att överleva. Hur vill vi ha det på Åland?” frågar Eriksson. Det frågar jag mig också!

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman lovade inledningsvis att han skulle vara konstruktiv och saklig och jag måste säga att jag vill lyfta på hatten för ltl Danne Sundman var väldigt saklig och konstruktiv i sitt anförande som var mycket intressant. När det gäller skattebehörighet, skattetryck och arbetsrätten så är nog ltl Danne Sundman och jag väldigt överens och jag tror att också våra partier är väldigt överens, men jag måste att vi är nog för få blåa gummor och gubbar i den här församlingen för att vi skall nå väldigt stora framgångar, åtminstone än så länge. En sak som jag reflekterade över var när ltl Danne Sundman nämnde Chipsmiljonerna och deras inverkan i samhället. Jag vill bara påminna ltl Danne Sundman om att det var faktiskt så att det var landskapsregeringen som en gång i tiden gick in och räddade Chipsfabriken med just skattepengar. Utan den insatsen då hade vi inte haft chipsmiljonerna i dag, som vi ofta diskuterar.

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Jag tror inte att utmaningen ligger i det att vi skall sitta och vänta på att alla blir blåa eller vad man nu skall få för färg för att tycka så här som jag tycker, utan jag tror att i alla partier, oavsett färg, så finns det nog förståelse för de här åtgärderna bara man argumenterar och för fram det på ett sådant sätt att alla ser en nytta för sig. Jag tror att de som representerar arbetare har ett intresse, de som representerar landsbygd har ett intresse, alla har ett intresse av det här. Utmaningen är att oavsett färg komma till någon sorts majoritet som står bakom det här och där inte jag nöjd med den nuvarande majoriteten.  Jag är mycket nöjd med vad vissa delar säger här i talarstolen, men jag skulle vilja se konkreta förslag där det står landskapsregeringens framställning som rubrik!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag vill också tacka ltl Danne Sundman för ett mycket konstruktivt anförande. Det är intressant att diskutera på det här sättet. Så ett litet förtydligande om samhällsekonomiska effekter och golf. Vi vet av erfarenhet från Kastelholm exempelvis att ungefär 17 procent av intäkterna tillfaller golfklubben och 83 procent går till övrigt näringsliv. Det kan vara bra att känna till. När det gäller finansieringsmodellen, om golfklubben skulle få vara med i den, det vet vi inte ännu eftersom det måste lämnas ut till alla att räkna på, men då vet man i varje fall att man kan påräkna ett mycket stort indirekt stöd av näringslivet. Det får man inte glömma bort, tycker jag.

 

Jag läste också Johan Erikssons insändare och vill säga att vi vill absolut inte ha osund konkurrens på det sättet.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det är just siffran 17 procent för golfklubben. Jag tror att om golfklubben var ett aktiebolag där man var intresserad av att i första hand förtjäna pengar så kunde man öka andelen till kanske 25 procent. Därför har jag landa kring att man måste kunna ta hand om en fjärdedel själv. När det gäller Johan Erikssons insändare nämner han detta med osund konkurrens ur olika synvinklar, bl.a. bredbandsprojektet i Mariehamn, men det blir onekligen så när en entreprenör nu som t.ex. Eckerö golf med Nils-Olof Mattsson har byggt sin bana själv så kommer det ett samhällsfinansierat projekt som konkurrerar med honom, vad skickar det för bild till ungdomarna i Ålands lyceum och andra ungdomar? Skall man våga bli entreprenör och sätta all sin framtid i pant när samhället sedan kommer och konkurrerar bort en! Det är just det som inte går att mäta men som kan spela stor roll.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Denna 17 procent genererar för Ålands golfklubb ungefär ett par, trehundratusen euro per år i överskott. Det går åt för att kunna klara reinvesteringar och förbättringar i banan så att man skall kunna hålla den konkurrenskraftig. Det är alltså svårt att tänka sig att det privata kapitalet kommer att flytta sig hit. Det är helt enkelt inte en tillräckligt bra investering. Jag kommer i ett anförande att berätta om det i dag; jag tror att enda möjligheten att få till stånd en golfbana eller flera av hög kvalitet här på Åland är att samhället går in och investerar, såsom det ser ut i dag, eftersom vi har statsstödsregler och allt sådant.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Man skall inte undervärdera den drivkraft som en entreprenör har som driver någonting som den tror på. Vet en entreprenör att det här har jag i fem eller tio år och hyr det och det som jag sedan bygger upp är kanske till spillo om någon annan kommer och hyr det, så det blir inte samma drivkraft om man inte äger anläggningen själv. Därför tror jag på modellen att det är privat ägt, men samhället stöder och eldar under, men har som krav att man måste kunna ta tillvara 25 procent av de samhällsekonomiska effekterna själv. Det finns olika kommersiella möjligheter att hålla i kunden mera, att man inte bara säger god dag när den kommer till golfbanan utan man har redan en andel i vad kunden gör före och efter golfrundan, att tänka på ett litet mera kommersiellt sätt. Det är också utmaningen med det projekt jag själv utreder just nu med vad man i folkmun kallar motorbana: att hålla i kunden och inte bara säga att man har en asfaltbana i skogen, man måste tänka kommersiellt!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Som redan tidigare sagts här var det ett ganska intressant inlägg som ltl Danne Sundman hade och han tog bl.a. upp avundsjukan, skattetrycket och arbetsrätten. Det är så med avundsjuka att den kan vara både förödande och den kan fungera som drivkraft. När det gäller skattetrycket och att det här uppe i Norden är bland det högsta i Europa så betyder det också att vi har en välfungerande utbyggd skattefinansierad service. Det har inte, vad jag kan förstå, skrämt bort särskilt många företagare utan jag tror att just den välutvecklade offentliga sektorn med omsorg, skola och utbildning är en av drivkrafterna och det finns också möjlighet att hålla kvar kompetent personal.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Visst är det så att den offentliga sektor som vi har med den fantastiska småskaliga service vi har på Åland är en stor konkurrensfördel. Det gör att folk vill flytta till Åland. Det gör att åländska ungdomar vill bli kvar, men det är alltid en balansgång mellan att ha det här och att ha ett för högt skattetryck. Nu vill jag påstå att gungbrädan kanske lite har gungat över på det att folk dignar under skatter som man sjunger i Internationalen!  Jag säger inte att man skall ta till några drastiska åtgärder som att kopiera t.ex. det skattesystem som t.ex. Estland har rakt av och rusta ner offentlig sektor, men man måste kunna föra in också sådana här ingredienser. Det handlar ofta bara om att ytterligare utöka den offentliga kakan, men det blir osunt då, man måste få en balans i det här.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Det arbetas med hela tiden att försöka hitta en sådan balansgång. Ltl Danne Sundman tog också upp skatteavdraget på Åland. Om jag inte minns fel var det aviserat i 2006 års budget, så vi får väl hoppas att det kommer. Ltl Danne Sundman tog också upp frågan om arbetsrätten. Jag har varit med så länge, ända sedan den tiden när man övertog och reformerade självstyrelsen så att man tog över avtalsrätten för tjänstemännen. Jag vill nog påstå att det är en av de absolut dyraste reformer som självstyrelsen har tagit över. I andra sammanhang berättar man ofta att man vill ha samma förmåner som i omkringliggande regioner, men varje gång den här frågan kommer upp så förefaller det som om man skulle vilja försämra för de anställda! TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det där med samma sociala förmåner tog vi upp bl.a. i samband med barnomsorgstaxan, där man ville ha högre på Åland, men det var inte det som den  här debatten handlade om. När det gäller det allmänna skatteavdraget var det mycket riktigt så att det var avsierat i budgeten, men sedan begravde finansutskottet det i någon sorts utredning om landskapsandelar totalt sett och dit for det! Det har ingenting med landskapsandelar att göra, utan det är en fördelningspolitisk åtgärd som görs direkt ur landskapskassan till dem som har fyllt dem – skattebetalarna! Jag föreslog att den skrivningen skulle tas bort, men en majoritet röstade ner det förslaget, så skyll inte på mig, skyll på dem som röstade emot mitt förslag! Skulle man ha stött mitt förslag skulle vi i dag ha haft en framställning på bordet att återinföra ett allmänt skatteavdrag, vilket jag tycker att vi har råd med, vilket jag tycker att är rätt ur ekonomisk synvinkel. Vi riskerar inte att överhetta vår ekonomi, tvärtom, så behövs det en liten injektion, det behövs en signal som lättar upp skattebördan för ålänningarna, det tycker jag de är värda!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman angrep fackföreningsrörelsen i traditionell ordning! När det gäller att vara blå eller röd så är jag hellre röd i ansiktet än blå i ansiktet, eftersom jag troligtvis inom två minuter kommer att hamna på ett offentligt rött finansierat sjukhus. När det gäller ltl Danne Sundmans tal är jag lite besviken för jag hade förväntat mig en marknadsliberal trohetsförklaring, men den uteblev av något skäl. När det gäller offentlig finansiering och den eventuella motorbanan i Eckerö så är den hittills offentligt finansierad: 50.000 euro har gått till en förundersökning om det lönar sig med någon motorbana. Kommer Chipsmiljonärerna att satsa några pengar i motorbanan eller har de valt att satsa någon annanstans?

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Till det sista så hoppas jag verkligen det. Jag hoppas att jag också skulle kunna på något vis få betala tillbaka dessa 50.000 euro, vilket jag har sagt tidigare. Hur det projektet finansieras återstår att se. Det är upp till privata finansiärer att ta de besluten - som tur är beslutar vi inte om sådant här i lagtinget. När det gäller att angripa fackföreningar är det inte det jag gör. Som jag sade i mitt anförande accepterar jag systemet, men där måste man också kunna diskutera ingredienser. Det blir för magstarkt för vissa företagare när de anställda har mycket mer rättigheter än de som anställer, man vågar inte ta det steget och man biter sig själv i svansen också från fackföreningarnas sida. Den här diskussionen pågår just nu i Europa och det är mycket intressant att följa den. Obunden Samling är inte något höger parti eller vänster parti – vi har både radikala, konservativa och liberala idéer i vår politik, vi ser till sakfrågan, till den situation som råder. Det som vtm Johan Ehn försökte beskriva är just Obunden Samling!

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

När det gäller arbetsrätten i Finland har vi fått ett praktexemplar. Upm Kymmene sade upp 3.000 arbetstagare i Finland därför att Finland anses vara det billigaste landet att säga upp folk i dagens läge. Därför valde man att säga upp 3.000 personer i Finland, om man jämför med andra länder i Europa. Överskattningen av skyddet av arbetstagaren kan jag inte hålla med om. Lagstiftningen har kommit till för att skydda den svage och ur juridisk synpunkt anses arbetstagaren vara den svage och behöver det här skyddet.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det säger jag inte emot. När det gäller så stora företag som nämndes här med tiotusentals anställda kommer lagstiftningen i ett helt annat sken, då är det den anställde som är den svage. Men när det gäller småföretagare där det är en person som anställer en annan person eller som kanske anställer tre personer, då är det den som anställer som blir den svage. Det finns många sådana exempel när man tar dessa storskaliga regelverk och rättigheterna och påför dem på små företag. Jag säger inte att arbetsrätten skall ändras till den del det gäller dessa stora företag, tvärtom, där kanske den behöver förstärkas om situationen är den här. Det finns säkert argument för det, men när det gäller små företag är den på tok för mycket på den anställdes sida; det finns, som sagt, många exempel på det och det borde göras en djuplodande studie över det i de åländska företagen och fråga: varför vågar inte du anställa? Svaret är ofta att det innebär en för stor risk. Varför är det för stor risk? Nå,  det har ofta att göra med regelverken, förutom kostnaderna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Det kan vara så att det i mitt anförande i viss mån kan finnas en skiljelinje mellan regeringens näringspolitik och Ålands Framtids syn på den, så det kan vara trevligt att börja med det som förenar oss!

 

Den första fråga jag vill ställa är att finns det behov av en aktiv näringspolitik på Åland? Jag tror att vi är ganska eniga om att svara ja på den frågan. Finns det bekymmer inom vissa delar av åländskt näringsliv? Befinner sig sjöfarten i en hård konkurrenssituation? Har t.ex. landsbygdsnäringarna svårigheter? Jag tror att vi kan svara ja också på de frågorna.

 

Ålands Framtid har under de två och ett halv år vi har funnits här i lagtinget gång på gång försökt föra fram en diskussion om att vad skall vi riktigt leva på framöver? Bl.a. därför har vi gärna sett att t.ex. Folke Husell skulle ha gått in som näringsminister. Vi tror att det är viktigt att det finns kompetens när man skall tackla de verkligt väsentliga framtidsfrågorna.

 

Men den fråga där vi eventuellt kan ha olika åsikter är om den näringspolitik vi har i dag är aktiv eller kvävande för dem man vill hjälpa? Det är det jag skall försöka ge svar på. Jag tänker inte gå igenom alla olika stödformer. Jag tror att det sist och slutligen är ganska få som greppar alla detaljer, så det kan vara lika bra att hålla sig på ett principiellt plan. Men näringsstöden, som oftast kallas för bidrag, är centrala när vi driver en åländsk näringspolitik och en åländsk regionalpolitik, för vi har inget annat, som flera har sagt, vi har inte skatteinstrumentet. Där är jag väldigt tillfreds med att allt flera partier, t.o.m. socialdemokraterna stundtals, talar om vikten av att ta över skattebehörighet. Det är viktigt. Däremot tror jag att vi kanske får vänta tills Ålands Framtid kommer in i regeringen innan vi riktigt börjar arbeta med de här frågorna på allvar, men det återstår att se!  Jag noterade att det i måndagens debatt, också i den regionalpolitiska debatten, fanns ett missförstånd om detta med bidrag, dvs. oppositionen kritiserade landskapsregeringen för att man ger för mycket bidrag, samtidigt som man vill införa ännu mera bidrag. Den s.k. näringsminister Strand gick mycket in på detta i en debattartikel som man hade. Det finns vissa saker som faktiskt är bra i debattartikeln och värt att citera. Han avslutar debattartikeln, där han beskyller oppositionen för populism i sedvanlig ordning, så här:

 

”Vidare bör beaktas att vårt näringsliv inte skall vara i en sämre konkurrenssituation än våra omkringliggande regioner. Det här gäller speciellt sjöfarten och jordbruket. När det gäller vår viktigaste näring sjöfarten så är likvärdiga konkurrensvillkor absolut nödvändiga för att undvika utflaggning och förluster av arbetsplatser. För jordbrukets del styrs det till stora delar av de stöd som EU besluter om, vilket innebär att vi för att behålla vårt jordbruk till största delen bör följa det systemet. Skulle vi inte göra det skulle det få oanade konsekvenser för livsmedelsindustrin med många arbetsplatser hos ÅCA, Chips, trädgårdshallen, slakteriet m.fl.”

 

Detta är synnerligen förnuftigt. Skrivningarna är bra, både i debattartiklar och i framställningar som regeringen lämnar, men det dagsaktuella, alltså arbetet, går i en helt annan riktning. När det gäller det sista som sades om livsmedelsindustrin så ta t.ex. Ålands trädgårdshall, 15 procent kan man få i investeringsstöd, medan deras absolut största konkurrent som ligger inne på den finska marknaden, Laitila, kan få 30 procent i investeringsstöd. Sådan är situationen i dag. Och det skall man ha klart för sig när man pratar om lika konkurrensvillkor – man skriver en sak, men man gör någonting annat i praktiken.

 

När vi pratar om näringsstöd – eller bidrag, som folk vill kalla det – handlar det om att skapa förutsättningar, det är den typen av stödformer bl.a. Ålands Framtid har påtalat att man bör utveckla, stöd som leder till produktutveckling, som jämnar vägen, som stöttar konkurrenskraften. Det är den typen av stöd vi behöver. Men den stora skillnaden finns när man helt plötsligt börjar prata om hundraprocentiga bidrag. Golf, jag skall återkomma till den, IT-hus, utredningsanslag osv. Det är där den stora skiljelinjen finns mellan den näringspolitik som bedrivs från regeringen i dag och det vi tar upp i detta spörsmål. Om man har alltför överstora bidrag, t.ex. utredningsanslaget som Strand lanserade för att hålla sig väl med sina bekanta inom näringslivets toppar, är det allvarliga med det att det tar bort risktagandet. Och då är vi i en allvarlig situation, för risker måste alltid vara en ingrediens i företagandet. Det leder till försiktighet, det leder till eftertanke, det leder till analys, som i slutändan leder till kloka investeringsbeslut. Så är det om man skapar förutsättningar. Om man däremot börjar med hundraprocentiga stöd så leder det till bekvämlighet, till falsk trygghet. Det är det här som är viktigt.

 

Jag noterade att näringsministern i måndags pratade om Färöarna och här var situationen helt annorlunda, sade han. Ålands Framtid ordnade ett intressant seminarium om rapporten där man jämför Färöarna, Grönland och Åland som presenterades av Agneta Karlsson. När hon gick igenom på vilket sätt man agerade på Färöarna när man faktiskt ”stödde sönder” sin fiskeindustri, så viskade en mycket klok människa i mitt öra, att känner du parallellen till golfdiskussionen! Det är klart att parallellen finns.

 

Fru talman!

Trots att jag kanske är den största jordbrukaren på Åland så pratar jag inte så ofta jordbrukspolitik här i lagtinget, det gör jag medvetet för att det inte skall uppfattas att jag pratar i egen sak – de få gånger jag har knystat någonting om det så har näringsminister Strand vänligheten att blåsa upp det! Men, ändå, ta jordbruksnäringen! Den kan verkligen förtjäna som det mest avskräckande exemplet när det gäller vad överstora bidrag kan leda till. Vi sitter fast i en sådan situation att det finns ingen möjlighet att få betalt för produkterna, det handlar om WTO-förhandlingar osv., så det är onödigt att gå in på det för det är så invecklat, men det är situationen. Det leder till att man i stället måste ha ett stödsystem som gör att man klarar av kostnaderna inom odlingen. Situationen har gått så långt nu att gårdsstöden betalas ut på basen av vad man gjorde 2003, dvs. det finns ingen utvecklingsdrivande kraft överhuvudtaget kvar i stödformerna. Vi har allt flera som blir s.k. gräsodlare. När det riktigt har spårat ur enligt mitt förmenande så har man ekologisk vall som en konventionell mjölkbonde t.ex. tar hand om! 

 

Jag har själv sagt, lite tillspetsat, att den här politiken går ut på att man skall få ner överproduktionen i Europa och, tro mig, jag tror att man kommer att lyckas, men om någonting allvarligt händer – krig, andra eländen, gud, förbjude – så tror jag att det är oerhört svårt att få tillbaka motivationen hos en yrkeskår som är van att arbeta hårt, som helt plötsligt kommer underfund med att vi har faktiskt en sådan stödform att oavsett om jag arbetar hårt eller inte, så har jag ändå någon typ av inkomst! Den största utmaningen som landskapsregeringen har när man slår fast de nya stödformerna är att det skall finnas ett reellt odlingskrav. Det är det viktiga; annars finns det ingen jordbruksnäring kvar på Åland, och frågan är om det också finns i Europa. Men det här kan bra tjäna som ett avskräckande exempel på hur det kan fungera.

 

Fru talman!

När det gäller de näringar som lite har berörts av den socialistiska näringspolitik som drivs så kan man ta byggsektorn. Den 13 mars sade en av entreprenörerna inom byggsektorn i tidningen, byggföretagaren Jan-Erik Eklund, att det är lönlöst för privata att bygga som situationen är i dag. Minister Runar Karlsson sade i samma tidning att Ålandsexemplet är lyckat. Bidrar inte samhället med den här typen av satsningar flyttar företagen någon annanstans och arbetsplatser försvinner, sade trafikminister Karlsson. Han sade också – det gick lite fram och tillbaka i artikeln – att det handlar inte om några stora subventioner som samhället bidrar med, så det har inte så stor betydelse, sade han i inledningen av artikeln, men samtidigt står det så här: ”Karlsson medger också att samhället genom den här typen av satsningar är inne och klampar på det privata.” Men, visst, medger han, har samhällsbolagen inte samma absoluta avkastningskrav som de privata bolagen! Och just här har vi snedvridningen i konkurrensen. Enligt mitt förmenande blir det riktigt makabert när den borgerliga ministern Runar Karlsson säger så här: ”Om vi släppte lös marknadskrafterna helt och hållet skulle det åländska samhället krascha och arbetslösheten bli stor.” Nog är det ett ganska häftigt uttalande!

 

Men det som är det intressant är ändå att minister Runar Karlsson, som har varit drivande bakom IT-huset är helt övertygad om att bidrar inte samhället med den här typen av satsningar så flyttar företagen någon annanstans! Det är det som är avgörande för hans agerande. Det intressanta är att också ltl Peter Grönlund, som vi har glädjen att ha med oss här, säger som representant för en stor tilltänkt hyresgäst så här: ”Peter Grönlund uppger att han inte känner till hyresnivån, men i det stora hela har hyran ganska liten betydelse för Crosskeys del, där det viktiga är att lokalerna är ändamålsenliga.” Och så är det säkert: med ett så stort företag är det lönekostnaden som är den stora kostnaden, men det här visar ändå att den linje som landskapsregeringen driver genom minister Runar Karlsson inte stämmer! Crosskey flyttar inte, hyresnivån har inte så stor betydelse!

 

Fru talman!

Jag tror alltid gott om folk och därför var jag fullt övertygad om att det var ett första aprilskämt som ltl Mats Perämaa tog upp i måndags: en artikel med rubriken ”Runar hoppas på Alko i Godbys nya affärshus.” Där vill man bygga en klädbutik, en delikatessbutik, en leksaksbutik osv. Man ändrar inför bolagsstämman senare i vår bolagsordningen så att bolaget inte bara kan bygga och äga industrifastigheter utan också affärs- och kontorshus, alltså man lägger ytterligare i en växel till i socialiseringståget! Det är intressanta är när reportern frågar: Blir inte detta nya hus en konkurrent till Godby Center? ”Det huset är i praktiken fullt om ÅHS flyttar tillbaka, som man har sagt att man skall göra, det behövs mer i Godby än Godby Center”, svarar minister Karlsson! Men han glömmer någonting väsentligt: det finns ett ganska stort privat företag i Godby som heter Firma Erik Mattsson som till 100 procent har byggt upp sin verksamhet – märk väl, det är inte 100-procentiga bidrag – utan samhällsstöd! Vi har via media redan kunnat ta del av att Firma Erik Mattsson stundtals har det tufft. Det är helt otroligt att man igen vill gå in och snedvrida konkurrensen och skapa ytterligare svårigheter för det åländska näringslivet.

 

Fru talman!

Det sista exemplet jag vill ta upp är det beslut landskapsregeringen tog den 2 mars. Det var så remarkabelt att det står t.o.m. ”Landskapsregeringen kl.13.15 i dag: vi bygger golfbanan själv!” Massmedia tyckte att det var så pass speciellt. Orsaken, som man sade, var för det första att EU:s regler gör det omöjligt för landskapet att betala ut ett så stort ekonomiskt stöd som krävs för att Ålands Golfklubb skall kunna genomföra och driva projektet. Men det intressanta är att för privata aktörer, t.ex. i Eckerö, har det gått. Det andra var: ”Näringslivet har inte visat intresse för att finansiera själva bygget.” Jo, tacka för det när någon annan hela tiden visar att man eventuellt kan tänka sig att sköta det. Det sades också i artikeln, vilket också är intressant: ”Beslutet i dag innebär samtidigt avslag på de ansökningar om finansieringsstöd för skärgårdsbanorna som de projektansvariga har sänt till landskapsregeringen.” Via det här beslutet tar man också knäcken på de privata initiativ som finns. Nå, vi vet alla att det här väckte stor kritik och lantrådet Roger Nordlund använde sig av den klassiska problemlösningen efter den kritiken, dvs. vi ger alla allt, så är det lugn och ro! Där står vi i dag med en politisk debatt som går ut på att man skall bygga tre stycken golfbanor till 100 procent finansierade från landskapet. Var och en inser att detta är ett luftslott. Man säger alltså att man skall ha samma konkurrensförutsättningar också i Föglö och i Brändö. Då är steg ett att näringsminister Strand ger sig ut och börjar göra samma vettlösa markaffärer som han gjorde i Godby/Grelsby, för skall det vara samma konkurrensförutsättningar så måste också marken där serveras på en silverbricka! Man säger nu att man skall bygga hela anläggningen – anläggningarna, märk väl. I den partiledardebatt som var i radion var åtminstone Strand, Nordlund och den absoluta majoriteten – jag tror faktiskt alla partiledare - var inne för att vi bygger inte i de här banorna i samhällets regi och jag frågade t.o.m. upp; lantrådet Roger Nordlund sade: absolut inte! Men vi har ändrat oss igen! Den här mjäkigheten och det här dribblandet fram och tillbaka kommer också att leda till att landskapet kommer att bli med driften i famnen innan det här är färdigt, tro mig!

 

Här har vi igen skiljelinjen. Det här skall sättas i relation till en enskild jordbrukare i Eckerö; man pratar om att diversifiera jordbruket. Han ordnade markfrågorna själv, han fick en tredjedel i stöd jämfört med vad man är beredd att erbjuda golfklubben, men han har ändå lyckats med sin satsning.

 

Alltså, avslutningsvis, det här tar död på de få entreprenörssjälar som finns på Åland i stället för att hjälpa fram nya. Som svar på den fråga jag ställde inledningsvis: den näringspolitik som drivs i dag är kvävande.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm kommer att presentera en kläm, en kläm som kan utgöra en bra gränsdragning mellan dessa båda scenarier som jag har pekat på. Man får inte understöda klämmar i förväg, så jag hoppas att den understöds senare, men jag vill bara säga att det behövs någonting. Ju mera man kokar under bidragsgrytan desto kallare blir det som man vill stimulera, man blir bekvämare - varför skulle man ta risker när samhället i stort sett sköter allt, dvs. när socialiseringen har slagit ut i full blom! Den minnesgode vet när ledamoten Lasse Wiklöf var i opposition, att det var han som skulle stoppa socialiseringen! Det här skulle han sätta stopp för! Det här går inte längre, sade ltl Wiklöf! Jag måste avsluta med att fråga: Broder Wiklöf, var befinner ni Er i detta näringspolitiska mörker?

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Det var många vackra ord och jag kan rent ideologiskt hålla med ltl Anders Eriksson i många ställningstaganden. När det gäller jordbruket var det precis samma saker som jag tog upp i mitt inledningsanförande. Men det som jag tycker känns lite fel är att ltl Anders Eriksson borde ha lite självkritik. Han var näringsminister i åtta år, drev allhallsprojektet, 100 procent, Grelsby golfbana 100 procent – det går att titta i gamla handlingar! Jag har tittat över alla bidragssystem, de är mycket lägre i dag än under ltl Anders Erikssons tid. Det såg vi också i den sammanställning som jag visade på overhead. Vi skall komma ihåg att ltl Anders Eriksson drev varv, han drev industrihus och allting i stor socialistisk anda! Vi har kommit bra mycket längre bort från bidragstänkande i dag när vi diskuterar några infrastrukturella satsningar. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

En gammal sanning är att anfall är bästa försvar! Strand säger att man har kommit bort från bidragstänkandet. Det kan på sätt och vis stämma i och med att man själv har gått in för att börja driva hela företagandet just på grund av att man inte får ut så höga bidrag som man vill få ut till dem som står en nära! Men när det gäller småföretagare, när det gäller landsbygdsföretagare, då är det otroligt svårt att få något gehör, så jag kan hålla med om den saken att det är mycket möjligt att man har börjat betala ut mindre bidrag som Strand säger, men, märk väl, det är på bekostnad att man gör det själv i stället!

 

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman! Vi har tre-fyra infrastrukturella satsningar som vi diskuterar. Gå in och titta generellt på bidragen! Under ltl Anders Erikssons tid var nivåerna högre, volymerna var större och jag vet inte vad som var det nyutvecklande i det! I dag satsar vi på produktutveckling, affärsutveckling och idéutveckling – det skapar nytt företagande i vårt samhälle. Jag ställer också frågan till ltl Anders Eriksson: Är det okej att vi lägger ner de tre golfprojekten?

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag har sagt redan två gånger att det är klart att stöden är lägre när man väljer att gå in och sköta saker och ting själv. Jag har exemplifierat gång på gång hur man slår undan benen för byggföretagare, snart är man också på väg att göra det för affärsidkare. Men när det gäller det stödformer som fanns för produktutveckling var det 25 procent i direkt penninganslag och det var 50 procent i lån. Det skall man sätta i relation till Strands hundraprocentiga stöd – då finns det ingen risk mera. Precis som ltl Danne Sundman redan har pekat på, så finns det inte ens ett krav att man skall betala tillbaka pengarna, utan det är att utreda, blir det inte bra så är det bara att dra iväg!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag fäste mig vid de s.k. hundraprocentiga utredningsbidragen, som oppositionen tycker om att lite vulgärt diskutera. Den övre gränsen är 100 procent och det är bara motorbanan som har fått det ännu. Ltl Anders Eriksson säger att det här leder till att entreprenörerna inte behöver ta några risker och han säger också att det leder till bekvämlighet. Nu är det faktiskt på det sättet att bidraget är till för att man skall ta reda på ifall det finns en bra idé som kan skapa arbeten, export osv.; då skall samhället och företaget tillsammans utreda om detta är möjligt. Sedan skall företaget bedriva sin verksamhet och ta risken. När det gäller golfen skulle jag vilja fråga om ltl Anders Eriksson tycker att golf är en bra produkt och om han tror att det kommer att byggas banor av hög kvalitet ifall inte samhället är med?

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman! När det gäller dessa s.k. hundraprocentiga bidrag tror jag att vi alla är medvetna om vad som var tanken med det stödet i första hand, men efter den kritik som riktades mot att det var speciellt skräddarsytt för Ålands Investerings Ab gick landskapsregeringen tillbaka, och det är det jag har varit kritisk till att man hattar fram och tillbaka. På ltl Eliassons andra fråga angående golfen anser jag i likhet med ltl Eliasson att golfen är en bra produkt. Trots  att jag har bekanta i Sverige som har stora ekonomiska problem just på grund av att man har satsat i golf – det har varit en stor nedgång där – så tror jag absolut att det behövs en bana till på Åland för att vi skall få bredden. Men vi måste ändå kunna få loss lite privat kapital.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman! Beträffande utredningsbidraget är det ett beslut i lagtinget och vi diskuterade det också i finansutskottet. Förutsättningen är att det här är öppet för alla; alla kan få möjlighet till detta utredningsbidrag. Det är inte skräddarsytt för någon. När det gäller golfen är det bra att höra att vi är överens om att vi behöver en kvalitetsbana till här på Åland, men fortfarande fick jag inget svar på om ltl Anders Eriksson verkligen tror att den kommer till stånd om inte vi är med och hjälper till.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Om jag börjar bakifrån är jag uppriktigt orolig för – med tanke på hur ärendet drivs – att man skall med allt våld, om det är så är markaffärer, om det är stöd eller vad det är så skall man ha igenom golfbanan i Ämnäs. Jag ser att det nickas i centerbänken, så det är synbarligen inte bara jag som är det, jag är orolig för att man också får driften på halsen. det har getts så klara löften att om inte näringslivet ställer upp med en liten del av kapitalinsatsen, så bygger vi inte, har det sagts från regeringsbänken och jag är orolig för att man också blir med driften på halsen. Då är frågan: Skall man ta också det eller är det då det blir stopp? Då tror jag faktiskt att den åländska folkopinionen säger stopp.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag tror i likhet med ltl Anders Eriksson att det som håller på och sker i golffrågan är ett luftslott. Jag är rädd för att det inte kommer att bli så att alla projekt kommer att behandlas lika, även om det med lite olika signaler antyds att det är på det viset. Jag tror inte att vi i tilläggsbudget kommer att få se ett förslag från landskapsregeringen där alla tre golfprojekt behandlas lika, utan det kommer med all sannolikhet att finnas pengar för ett projekt. Och sedan när det projektet har blivit förverkligat tror jag att de utlovade marknadsundersökningarna kommer att visa, när det bereds i regeringen, att de andra projekten kommer att dö ut. Jag tror att det är den röda tråden; jag tror att det är linjen i det här. Men det sorgliga är, precis som sades här, att de privata initiativ i skärgården, personerna som har drivit de här frågorna, deras arbete har fått avslaget i regeringen.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det kan finnas risk för att den analys ltl Mats Perämaa har är den rätta, åtminstone så mycket har jag noterat att fokus är på Ämnäsbanan i alla sammanhang, t.o.m. när vi pratar regionalpolitik så framhåller man Ämnäsbanan som det centrala. Men, ändå, pratar vi golfbana i Brändö, pratar vi golfbana i Föglö, så nog måste vi också se till att helheten fungerar. Vad säger föglöborna om man t.ex. rent hypotetiskt skulle ha golfbanan färdigt utbyggd nu, med de kommunikatoiner de har? Är de  beredda att sitta och vänta två-tre timmar i bilkön på att komma fram och tillbaka? Kommunikationer, restauration, logi, allt måste vara klarlagt innan man kör igång.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Den sista frågan är hypotetisk och den kan jag inte svara på, men jag tror att man räknar med att det finns bärkraft i projektet med den trafik som finns nu och det finns löften och diskussioner om en annan trafik i framtiden. Jag är mycket orolig för att man i hela frågan, utgående från Ämnäsprojektet och det att man har tappat all privat drivkraft i det projektet, har manövrerat sig i en situation där man utlovar 100 procent för Ämnäsprojektet och sedan i bästa välvilja, eller vad man skall kalla det, lovar alla andra detsamma,  men tanken är ändå att nu fatta beslut om Ämnäsprojektet medan de andra skall skjutas på framtiden.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Som jag redan har sagt en gång tror jag att den analysen kan vara riktig  Det är enbart framtiden som kan utvisa det, men jag vill säga att från Ålands Framtids sida så står golfbanan i Brändö, i Föglö och också i Ämnäs på samma startlinje. Jag ville peka på att det gäller att se till att helhten fungerar i samtliga tre fall innan man kör igång. Det intressanta är att från regeringsbänken pekar man på att man måste utreda förutsättningarna när det gäller Brändö och Föglö, men Ålands Investerings Ab ville inte gå med i Ämnäsprojektet förrän man har utrett förutsättningarna ordentligt! Men där fanns det egen kompetens i regeringsbänken att utreda, så där behövdes det inte utredas! Det är också ett exempel på att dessa projekt inte behandlas lika.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Fru talman!

Centerns allt oftare tilltagna retorik är att vi skall vara överens. Jag skulle säga att lantrådets anförande i måndags gick helt och hållet ut på det, också gruppanförandet av ltl Torbjörn Eliasson var i likadan stil. Oppositionen skall foga sig i det som regeringen/majoriteten kommer med.

 

När det gäller den här frågan och många andra frågor som vi har ställt spörsmål om och där man har fört en livlig debatt har vi gjort det därför att vi har haft väldigt många frågor rörande just de olika ärendena. Som vi ser det nu, med alla de frågeställningar som vi har och den oro man känner inför den kortsiktiga politiken samt de uteblivna svaren på den oron, så kan jag inte annat säga än att det måste finnas någonting som regeringspartierna har i rockärmen som man inte har talat om, som inte vi känner till och som inte vi vet. Det skulle jag gärna vilja veta för jag skulle också vilja vara överens om att vi satsar på någonting framdeles som ålänningarna kan leva på på Åland . Men tala om det, vilka är de här essen i så fall och om de finns, tala om det så att vi slipper hålla på och ställa spörsmål ideligen och känna den här oron inför framtiden! Visst ser det konstigt ut att man skall gå in och bekosta sådant som borde vara sådant som de privata satsar på, visst är det konstigt att man skall göra det från samhället sida. Det är på kort sikt det enda möjliga, sade lantrådet, ingen annan satsar på det här, vem skall göra det om inte vi gör det? Men då ställer jag mig frågan: Skall man överhuvudtaget göra det då? Om ingen tror på det, ingen anser sig ha pengar till det, skall man då satsa på det? Jo, man säger att kringeffekterna är så stora, de är så bra för Åland! Det är det här korta perspektivet som jag är rädd för att man stagnerar i, att det här ger signaler ut till det åländska näringslivet, att det lönar sig inte att man räknar på jobb, det lönar sig inte att man är med och konkurrerar, för samhället, landskapet, går in och konkurrerar ut det privata. Jag tror att det är en väldigt farlig väg man slår in på när man gör så här. Jag kan förstå den kortsiktiga idén med det, men det är inte därför vi är här, vi är inte här för att ta beslut för bara morgondagen, nästa månad eller nästa år, vi måste se: vad ger det här för signaler på lång sikt?

 

Man kan inte säga att det är fel att det av Ålandsbanken helägda dotterbolaget Crosskey väljer att ta det här alternativet. Jag säger inte alls att det är fel gjort av dem, utan felet är det att landskapet är med och konkurrerar. Samma sak är det när det gäller alla dessa golfbanor som man nu i någon slags barnslighet, skulle jag vilja kalla det för, skall bygga: en vill ha och då  måste alla få – det är lite så där som i familjen när en kommer och säger jag vill ha en godispåse, nå, då måste alla få en i rättvisans namn! Men det är en osund konkurrens. Ett privat företag har ett krav på avkastning för att få hjulen att snurra; annars går man i konkurs, man har inget existensberättigande. Men när landskapet, samhället, är med, då kan man göra så att man kommer med en tilläggsbudget och så ordnar det sig! Inte kan en privat företagare komma hit till salen och begära en tilläggsbudget, då går man i konkurs!

 

Jag har börjat fundera på detta att man skall ha alla dessa tre banor, vilket det förmodligen kommer att bli, för det har man så gott som lovat många och jag tycker att om det finns underlag för en bana till, så kan man satsa på det. Men om vi tänker på Lappo: en stor ny golfbana på Lappo och så säger man att det betalar samhället, man bygger, varsågoda här är en bana! Men alla de där positiva kringeffekterna som man talar om från regeringens sida: restauranger, övernattningar, caféer, transporter, andra aktiviteter som andra familjemedlemmar skall ha när man kommer, vem skall sköta dem? Finns det arbetare tillräckligt till alla de arbetsplatser som kommer till Lappo? I dag vet vi att det är svårt att få folk att flytta ut från fasta Åland till skärgården, inte är det många ungdomar, när de söker sommarjobb, som söker sig ut till Brändö eller till Kökar. Då frågar jag: Var  har man tänkt sig att man skall hitta människor till alla dessa arbetsplatser? Har man analyserat det här eller är det bara så där i allmän välvilja, att det här är bra, man behöver satsa på skärgården. Då kan man ju tänka sig så här, att jo, men, man tror ju på en inflyttning naturligtvis, då löser man det på det sättet. Varifrån kommer de människorna? Jo, de kommer säkert, precis som turisterna, till golfanläggningen österifrån. Och då kommer det ett nytt problem, som jag ser det. Hur går det med den åländska konstitutionens grundpelare, med näringsrätten, när vi vet att verksamheten som bedrivs skall bedrivas på svenska? Det vet vi redan i dag, de som brukar vara i Lappo, hur svårt det är att kunna beställa en maträtt på de befintliga matställena där, där man inte kommer fram om man pratar svenska för de förstår inte vad man säger! Är det den här utvecklingen som man har tänkt sig? Det här tycker jag är en väsentlig fråga och eftersom man anser att kringeffekterna är så väldigt väsentliga så hoppas jag att man skulle kunna få en analys av regeringpartierna hur man ser på det här -  det är så väldigt angeläget att etablera den här näringen ute i skärgården. I dessa avseenden tror jag nämligen att Föglö har en annan förutsättning än vad just Lappo har.

 

Jag skulle också vilja höra de andra näringspolitiska visionerna som man har inom landskapsregeringspartierna. Nu har man liksom satsat allt sitt krut på golfbanor. Skall vi leva av golf allena på Åland i framtiden? Vad har man för andra näringspolitiska visioner? Vad har man tänkt sig utöver det här?  Det finns säkert också som väldigt, väldigt bra, men det är det är de här essen som nu inte riktigt har visat upp ännu. Där vill jag slå ett slag för den presentation som gjordes på Ålands Framtids seminarium för en månad sedan, då ÅSUB hade fått i uppdrag att för Nordreg ta fram en komparativ studie och där Åland var med. Det var tyvärr inte många lagtingsledamöter där, det är precis så där som det alltid brukar vara att man går inte på varandras möten ifall det skulle spilla över någon sån där icke-rättroende bacill bäst var det är på en, så då vågar man inte gå! Men jag skulle uppmana regeringen att faktiskt ta kontakt med ÅSUB för att få studien presenterad för sig. Jag kan fortfarande se bilden som presentatören gjorde: trädet och sjöfarten som var rötterna och basen i det åländska näringslivet, och utgående från det skall näringslivet ta sig fram i fortsättningen. Vad är det man är bra på på Åland? Jo, det är kommunikation, inte bara att man har fraktat vete mellan några holmar med segelfartyg, utan också att man har lätt att få kontakt med folk! Det är det som vi skall fortsätta på längre fram. Jag har förstått att man har diskuterat t.ex. någon form av kunskapscenter på Åland. Är det här någonting som man diskuterar inom regeringen? Jag kunde läsa i en utredning som också ÅSUB har gjort hur utbildningspolitiken på Åland ser ut och vad man skall satsa på i framtiden. Där framkommer det att man på Åland utbildar sig egentligen ännu mera än i omkringliggande regioner och då skulle det vara intressant att veta om man kan tänka sig ett kunskapscenter där man skulle etablerea både ålänningar som är flitiga att studera men också utifrån kommande för att ha det också som en näringsgren egentligen. Jag vet inte om det här är någonting som man har diskuterat, men jag hoppas att man kunde berätta det i så fall.

 

Under min korta tid i regeringen hade vi flera träffar med näringslivet; det var inte fråga om något strategiskt forum utan man hade andra diskussioner där man försökte slå alla kloka huvuden ihop, för man skall inte tro att man allenast är den klokaste utan prata med många människor, få in-put från väldigt många, så kanske det kommer någon idé. Man hade också träffar med handelskammaren, köpmannaföreningen och jag vet inte hur det är nuförtiden, om det är så att man träffas och diskuterar?  Man kunde säkert berätta från regeringens sida vad det har kommit för nya idéer, så att vi vet att man håller på med några andra visioner än golfbanorna, där jag anser att det är fel att man har gjort på det sätt som man har gjort det.

 

Med anledning av spörsmålet, som jag tycker att har varit väldigt bra – jag tycker att det har varit väldigt bra diskussioner, det har varit mycket frågor och jag tror att vi vet var vi har varandra i den här diskussionen – vill jag säga att jag tycker att regeringen däremot inte har svarat upp till de förväntningar som vi hade i spörsmålet, tyvärr, man försöker i debatten i stället säga att oppositionen skall komma med sina förklaringar. Vi vill att regeringen skall visa på sina visioner, vad är det man vill, vad är det man har tänkt sig framåt? Därför har jag skrivit ett klämförslag till spörsmålet som lyder:

 

”Lagtinget hemställer om att landskapsregeringen i sin näringspolitik skall inrikta sig på att skapa förutsättningar för näringslivet, tillse att regelverket för olika stödformer är tydligt och inte gå in i verksamheter där det privata näringslivet är lika bra eller bättre skickat att sköta utvecklingen.”

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Ltl Gun-Mari Lindholm diskuterar visioner och säger att hon ser inga visioner, men jag skulle säga så här att allt det som ni håller på och kritiserar är egentligen landskapsregeringens visioner som vi håller på och genomför. Därför skulle det vara intressant att se vad ni har i stället! Sedan sade ltl Gun-Mari Lindholm att vi i centern fordrar att oppositionen skall foga sig bara för att vi skall kunna samarbete – det är inte alls på det sättet. Vi bara säger det att förutsättningen för att vi skall kunna få någonting uträttat är att vi är någorlunda överens. Vidare tvivlar ltl Gun-Mari Lindholm på Lappo och undrar varifrån man skall få tag på arbetskraft. Då inställer sig frågan för mig att skall vi inte ha någon inflyttning i skärgården överhuvudtaget?

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman! Om det här är regeringspartiernas visioner – tre golfbanor – då tycker jag att det är lite väl magert om det är visionerna! Det som jag talade om som ett exempel och som jag hoppades att jag skulle få svar på var frågan om att vi skulle utnyttja den kunskap vi redan har, den bas som hela välfärden på Åland är uppbyggd kring, alltså sjöfarten, att man skulle kunna utveckla den som ett kunskapscenter t.ex. När det gäller påståendet att jag inte skulle önska inflyttning är jag övertygad om att inflyttningen kommer att ske, men varifrån kommer den att ske till de kringeffekter som man från majoriteten talar om och hur kommer man att tackla språksvårigheterna? Det skulle jag vilja veta, speciellt från centern, som tidigare har värnat om näringsrätten. Kommer man nu att luckra upp den i stället?

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman! Beträffande visionerna igen så har spörsmålet tillkommit därför att oppositionen anser att landskapsregeringen agerar i många fall fel när det gäller näringspolitiken. Och vad landskapsregeringen håller på med är faktiskt att genomföra den av lagtinget godkända budgeten, sitt eget handlingsprogram osv. Där finns alla visionerna, det är visionerna man håller på och förverkligar och det är dem ni kritiserar! För att vi eventuellt skall kunna få någon ändring på det så att vi alla skulle kunna vara nöjda, måste vi åtminstone få höra vad ni vill ersätta det här med och vilka visioner ni har, det tycker jag är ett krav.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman!

Jag säger igen att jag tycker att det är magert från centern att säga att visionerna man har för näringspolitiken på Åland är att man skall ge hundraprocentiga bidrag till tre golfbanor på Åland. Det är det vi skall leva av på Åland i framtiden, man har inga andra visioner än det!  Som jag ser det och som jag känner oro inför är det att man omöjliggör företagsamhet framdeles när man hanterar företagare som man gör på Åland med det här. Det är jag rädd för, och jag har inte blivit stillad i den oron, tvärtom. Man bara talar om att man skall ösa ut bidrag och konkurrera ut företagare. Jag tycker att Eliasson som företagare själv borde värna om företagare och företagsamhet, men jag vet inte – man kanske också lever på stora bidrag, jag har ingen aning!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Ann-Helena Sjöblom, replik:

Herr talman!

Det var mycket intressanta inlägg av ltl Gun-Mari Lindholm.  Bl.a. påstod hon att oppositionen skall foga sig till majoriteten. Det håller åtminstone inte jag med om. Jag tycker att det är bra när det finns en aktiv opposition. Det är det som håller igång debatten och nya infallsvinklar kommer in. Jag har själv suttit så läng i opposition att jag vet att vi har vissa brister när det gäller diskussionerna som går ut på att oppositionen nog får säga sitt, men man skall kanske inte beakta vad de säger! Jag känner väl till hur det är och det är en brist i vårt parlament. Ltl Gun-Mari Lindholm tog också upp frågan om hur samhället konkurrerar ut de privata. Jag har åtminstone inte sett att det skulle vara verklighet. Min uppfattning är att det bara sägs så. TALMANNEN:  Tiden är ute!

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman!

Jag tackar för klargörandet från socialdemokraternas sida att man är tacksam över att man har en opposition som kritiskt granskar men som också kan komma med egna visioner. Det tycker jag är bra och det är jag tacksam för. Det är så som systemet är uppbyggt. I mitt anförande hade jag egentligen kritik mot centern, för retoriken att vädja till oppositionen att vi skall vara överens har blivit centerns mantra – det förstår jag också, det är lättare om man har oppositionen med sig, om man inte har svar att ge!

 

Man kanske inte har märkt att det har blivit verklighet ännu, men på lång sikt kanske det här är fel politik, för det ger fel signaler ut till näringslivet, enligt vårt sätt att se det.

 

Ltl Ann-Helena Sjöblom, replik:

Herr talman!

Jag tycker att samhället under en ganska lång tid har gått in och stött privatföretagande på olika sätt. Samhälle har också gjort infrastrukturella satsningar i varierande grad. Jag har inte sett att det skulle vara till nackdel för det åländska samhället, som är lite speciellt här på en ö. Den diskussionen förstår jag inte, men om det är så, då får vi svar långt senare, men att det skulle vara ett faktum att det är på det sättet har jag svårt att se.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman!

Jag undrar just vad den här diskussionen och informationen som man får från den politiska världen och som går ut till ungdomarna ger för signaler. Skall man våga satsa på att bli egenföretagare när man ändå upphandlar från landskapets sida och man sköter hela investeringen från samhällets sida. Jag är rädd för att det ger fel signaler, men jag hoppas att jag har fel att de ändå är modigare än vad jag tror. Vi satsar pengar på att skapa företagare, i läroplanen har vi speciella undervisningar vad gäller entreprenörer. Jag tycker att det här ger dubbla signaler, och det är tokigt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Herr talman!

Det är ett bekymmer på hur vi på lång sikt skall diversifiera det åländska näringslivet från ett väldigt beroende av sjöfart till att få flera ben att stå på. När man lyssnar till debatten tycker jag att varken Obunden Samling eller liberalerna har några stora visioner på det här området, utan där sitter vi nog alla i samma båt och försöker leta fram och möjligtvis skapa förutsättningar för ett framtida näringsliv på Åland. Det är naturligtvis inte enkelt för då skulle det ha varit löst redan. Som spörsmålsställare har ltl Gun-Mari Lindholm sagt att vid vissa situationer kan det vara nödvändigt att samhället av exempelvis regionala, infrastrukturella eller andra samhällsekonomiska skäl medverkar till och t.o.m. helt finansierar nya investeringar. Vad menar ltl Gun-Mari Lindholm med särskilda skäl?

 

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman!

Det är lite skillnad på om man sitter i lagtinget eller om man tillhör ett parti som sitter i det verkställande organet regeringen. Då har man betalat för att just fundera på de här sakerna. Socialdemokraterna har två stycken i regeringen, man har en väldigt viktig post, man har finansministerposten och då funderar ni säkert inom lagtingsgruppen tillsammans med ministrarna över de här viktiga frågorna. Vi har kommit med flera förslag och jag tror att det är 300 procent flera än vad jag har hört att ltl Henrik Lagerberg har preseterat under den här debatten!  Om man sedan inte har hört vad vi har sagt, det kan jag inte ta ansvar för. Men nog har vi presenterat flera, både ltl Danne Sundman och jag och det tror jag också att ltl Fredrik Karlström kommer att göra.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Herr talman! Jag tror att oppositionen försöker köpa billiga poäng på en mycket svår problematik: hur vi från en strukturell svår situation skall komma över till en annan situation.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman! Nej, det är inte några billiga poäng. Jag tror att de kommer att bli dyra i längden. Det är just det som min oro är att vi kommer att få betala dyrt för just det här hanterandet som vi håller på med;  om vi skall konkurrera ut företagandet på Åland kommer det att stå oss dyrt i framtiden. Det ger fel signaler. Det är det jag värnar om, det är inte några billliga poäng!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Det har varit intressant att ta del av anförandena från liberalerna på Åland , Ålands Framtid och Obunden Samling. Det finns en gemensam nämnare i deras anförande, som jag har uppfattat det i varje fall, att man är totalt emot det sätt som den här landskapsregeringen har föreslagit att vi skall förverkliga de tre golfbanorna på Åland: den som finns i Ämnäs/Godby-området, den som föreslås på Lappo och den som föreslås Föglö. Man säger att vi är inne och konkurrerar ut det privata, det är osunt och man har överhuvudtaget ingen förståelse för det här. Det verkar vara den naturligaste sak i världen att skulle vi låta det privata sköta det här så skulle det nog ordna sig i varje fall.

 

Herr talman!

I morgon kommer vi i landskapsregeringen att behandla den första tilläggsbudgeten för år 2006. Jag kommer allvarligt att överväga i natt, efter att ha lyssnat till liberalerna, Ålands Framtid och Obunden Samling, eftersom jag faktiskt tycker att man skall ha någorlunda stor enighet bakom det man gör och framför allt när man gör infrastrukturella investeringar. Därför kommer jag att överväga i natt, till morgondagens behandling, om att vi fryser golfsatsningarna på Åland och i stället föreslår att vi erbjuder det åländska näringslivet, de privata entreprenörerna, det maximala stödet som finns i landskapets budget och som är möjligt med EU-stöd. Den här debatten har gett klart vid handen att då kommer det privata näringslivet att sköta om det här, de här satsningarna kommer att förverkligas, eftersom den modell som landskapsregeringen har föreslagit och som med hundra procents säkerhet skulle ha förverkligats men inte kan få stöd här i lagtinget utan vi blir förklarade för socialister och det ena och det andra. Jag har själv en borgerlig grundinställning och det står jag för. Jag kommer att fundera allvarligt på de här sakerna i natt. Jag har också konfererat med vicelantrådet och med finansansvarige och vi är överens om det här.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Lantrådet säger att han har uppfattat att oppositionen är totalt emot dessa hundraprocentiga samhällsfinansierade golfbanor. Det tror jag är en riktig slutsats och jag tycker också det är bra när han säger att han skall noga överväga det här i natt, för då har vi ändå haft en debatt som har lett till någonting. Det är också bra att han säger att man skall erbjuda näringslivet maximalt stöd, men vi har ett litet problem och det är det att nu har regeringen gått ut, i likhet med vad man är på väg att göra med Godby-projekten – jag tänker på affärshuset – och sagt att vi är beredda att köra det här. Jag är medveten om att situationen inte blir så enkel, men, ändå, finns det inte intresse från näringslivet att satsa pengar i det här, så finns det inte heller ekonomisk bärighet i projekten. Det är det som är det centrala och jag är glad att lantrådet överväger, men tyvärr är det lite sent.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det är bra att lantrådet tar sig en funderare. Jag hoppas att det är den här debatten som har varit avgörande för om han tänker sova eller inte i natt eller om han tänker fundera på någonting annat – att det inte är så att det inom regeringspartierna finns sådana som har vacklat förut och nu efter det här har fått så mycket påringningar att man helt enkelt inte står ut med att ta ett sådant här beslut med en omröstning i salen. Jag hoppas att det är precis på det sättet som lantrådet säger att det är oppositionen som har väckts hans tankar!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Jag har stått i timmar och argumenterat för de här projekten från talarstolen här, så jag tror inte att det har förbigått någon att jag är övertygad om projekten skulle vara bra för det åländska samhället, bra för den åländska turismen, bra för regionalpolitiken och det skulle skapa många arbetsplatser. Men med den debatt som har förts här i lagtinget i dag och föregående gång så tycker jag att det finns anledning för mig att fundera på det här, eftersom det tydligen finns andra lösningar som kommer att förverkliga de här projekten. Det privata näringslivet, Obunden Samling har stått här genom ltl Lindholm och sagt att det känns konstigt att samhället skall gå in samt att landskapet går in och konkurrerar ut det privata. Jag är den sista som vill gå ut och konkurrera ut det privata, tvärtom, jag vill skapa förutsättningar för det privata näringslivet och det har jag tror att jag har gjort med de förslag som jag har varit med och lagt i landskapsregeringen och tänkte förelägga lagtinget för beslut. Men är det så att det finns andra alternativ, så jag välkomnar dem!

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman!

När det gäller det uttalandet som lantrådet nu tar till menade jag att med att konkurrera ut det privata så var det specifikt när Ålandsbankens dotterbolag Crosskey får byggnader från samhället sida. Vi vet ju – det kan inte ha undgått lantrådet – att det har funnits privata som har varit intresserade, och jag tror också att det var till en billigare summa, men det är jag inte säker på. Det måste man hålla med om, lantrådet, att där har man konkurrerat ut privata. Det har varit i media och det har varit insändare och det kan inte ha undgått någon, så det borde vi vara överens om.

 

Lantrådet Roger Nordlund

Herr talman!

Jag kommer fortsättningsvis att stöda projektet utvecklandet av iTiden därför att det skapar hundratals arbetsplatser på Åland, det tänker jag inte lämna därhän, utan det jag kommer att fundera på i natt är de tre golfbaneprojekten.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

17 är fler än 13, så matematiskt driver regeringen den politik man finner rätt om man har en majoritet bakom sig här i lagtinget. Lagtingets roll, debattens roll och spörsmålsinstrumentets roll är att försöka få skutan mer på rätt, om vi i oppositionen och framför allt hela lagtinget anser att den är på fel. Därför tycker jag att det är mycket klokt av lantrådet att nu allvarligt överväga en annan finansieringsmodell där man, som jag sade i mitt anförande har en del bidrag, en del lån och framför allt en del egen finansiering. Det tror jag är det rätta, för så mycket tror jag på det åländska näringslivet att nog borde man kunna få fram en fjärdedel egen finansiering. Det intresset har nog näringslivet men på grund av att landskapsregeringen har tack ja direkt och inte varit tillräckligt svår så har man svalt detta - det är enklast att få allt serverat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Centern, Frisinnad Samverkan och socialdemokraterna har ett sådant förslag som möjliggör ett förverkligande av golfbanor på Föglö, på Lappo och i Ämnäs/Godby-området. Den starka kritik som vi har fått för det förslaget har gjort att jag kommer att fundera på det här och sedan är det naturligtvis upp till Ålands Framtid, Obunden Samling och liberalerna att bevisa att det går att förverkliga banorna med de stödprocenter som vi har.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Där har nog lantrådet lite missförstått. Inte har de föreningar han nämnde tänkt bygga golfbanor, men däremot vet jag att det finns intressenter som vill bygga; därav de tre projekten. Det är en nog en felbedömning; inte skall partierna själva som landskapsregeringen börja driva några golfbanor, men, som jag sade i min tidigare replik, det behöver finnas ett incitament att man själv bidrar med åtminstone en fjärdedel i egen finansiering. Det som lantrådet nu säger att han tänker fundera på det här tror jag är livsluft för befintliga entreprenörer i branschen, att man känner att nu bygger man inte en anläggning som konkurrerar med redan privata befintliga. Det är mycket bra och jag önskar lantrådet goda funderingar!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag sade flera gånger i måndags i debatten att jag vill föra en principiell diskussionen om näringspolitiken framdeles och exemplifierade det som vi har i dag. Nu vill lantrådet göra tvärtom: i stället för att föra en principiell diskussion går han upp och hotar att det är oppositionens fel och att projekten inte skall förverkligas. Vi skall vara så ärliga, brukar lantrådet säga många gånger, och jag tycker lantrådet kunde vara så ärlig och medge här att det är ett faktum att centergruppen själv är väldigt tveksam i den här frågan. Det är de facto troligtvis på det viset att majoriteten själv ensam inte har majoritet för projekten – om vi skall vara ärliga någon gång så är det så. Nu fordras då oppositionens stöd för att det skall gå att förverkliga, men det är ni som bildar majoritet, det är ni som måste se till att skapa majoritet för det som ni vill driva.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Det är alldeles riktigt som ltl Mats Perämaa säger att det är vi som bildar majoritet och de övriga fyra partierna som bildar opposition, men det skapas också en opinion och en bild i det åländska samhället utgående från debatt som förs här av de olika partierna och av de enskilda ledamöterna, och jag vill verkligen inte ha det epitetet på mig att jag socialiserar det åländska samhället och tar bort förtagarandan, för om det är någonting jag vill understöda är det att se till att vi har entreprenörer i det här samhället för det är de som har byggt Åland. Och om det finns minsta risk att något sådant skulle ske med de här projekten, då skall jag sova och fundera på det här ordentligt. Jag tycker inte att ltl Mats Perämaa skall backa från den kritik som han har gett mig och landskapsregeringen för de konkreta projekt som vi har. Det är alltid lättare att diskutera i princip, metoder och processer osv., men vi lever i verkligheten och lagtinget har ett mycket stort ansvar, också landskapsregeringen och i morgon skall vi ta beslut om en tilläggsbudget: skall vi satsa på de här golfbanorna eller skall vi inte. Den debatt som har förts här har fått mig att allvarligt överväga den saken.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Man måste kunna diskutera principiellt ibland. För att vi ännu skall gå vidare i den specifika frågan om golfbanor, så kan lantrådet här öppet och ärligt säga att tanken var att i samband med morgondagens beslut om golfbanor att alla projekten skulle ligga exakt på samma startstnöre eller var tanken den att Ämnäsprojektet skulle få pengar medan de två andra projekten skall komma någon gång längre fram efter marknadsundersökningar och så? Kan lantrådet svara på den frågan? Om det inte är så att alla låg exakt på samma startskott så är det ett luftslott, då har det målats upp en fel bild av det här för att få oppositionen att vara med på projektet.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Ltl Mats Perämaa vill att jag skall svara på någonting som ligger i framtiden. Vår målsättning har varit att förverkliga de tre golfbanorna och vi har varit beredda att ställa upp med hundraprocentig landskapsfinansiering när det gäller investeringen men att driften skall skötas av privata entreprenörer och att nyttan skall tillkomma framför allt turistnäringen, men egentligen hela det åländska samhället därför att vi vet att allting hänger ihop i det åländska samhället. Så länge vi har full sysselsättning och det finns en köpkraft osv. fungerar det åländska samhället. Därför har jag varit beredd att göra dessa infrastrukturella investeringarna i skärgården och centralt på Åland samt hitta på nya finansieringsmodeller – egentligen är det inte nya finansieringsmodeller, för precis som vi har sagt här att när vi förverkligade allhallen i Eckerö var det exakt samma modell: hundraprocentig finansiering av investeringen och sedan driften privat. Så har det varit tänkt i det här fallet, men om jag för att jag har varit beredd att göra de regionalpolitiska insatserna på Åland skall bli kallad för socialist och en som tar död på företagandet på Åland, då skall jag fundera på det här.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund:

Herr talman!

Med risk för att det blir upprepningar av vad som har sagts tidigare och att det blir en viss rundgång i debatten övervägde jag om jag överhuvudtaget skulle gå upp och hålla ett anförande, men jag skall försöka ge en viss syn på hur jag ser på den här frågan och kanske ställa någon motfråga till landskapsregeringen.

 

Lantrådet kritiserar oss för att vi inte är beredda att gå in för en total samhällsfinansiering. Jag kan helt öppet säga att jag inte gillar den typen av finansiering där samhälle går in till hundra procent. Detta för att vi konkurrerar med ett privat företagande. Är det så att man inte kan uppnå en finansiering som motsvarar det man önskar med riskkapital måste man börja ifrågasätta om nödvändigheten är så stor om inte riskkapitalet finns för den här typen av investering. Jag kan gå tillbaka när allhallen byggdes och som samhället finansierade till hundra procent. Det var en s.k. infrastrukturell satsning och i och med att den placerades ut i Eckeö var det också en regionalpolitisk satsning. Man kan diskutera om placeringen var den rätta, men då för tillfället var det den enda plats som kunde erbjudas och därför kom den dit. Med facit i hand vet vi att man inte uppnådde den kalkylerade ringeffekterna på beläggningar i stugor, hotell och alltihop som sades. Nästan alla företagare där ute satsade pengar i driftsbolaget bara för att kunna uppvisa ett driftsbolag som var beredda att ta ansvaret. I det fallet var det den enda hallen på Åland och det har inte kommit någon efteråt heller och det fanns ingen privatföretagare som har satsat i en liknande hall utan allt var samhällsfinansierat som fanns tidigare i mindre hallar.

 

Det vi är inne på nu i fråga om golfbanan är att vi vet att det finns en privat företagare som har satsat, han har köpt mark, han har bytt mark, han har på alla sätt försökt för att få ihop till det här. För att finansiera har han bildat ett aktiebolag, skrapat ihop aktiekapital, därigenom har många näringsidkare inom turistbranschen satsat pengar på banan bara för att den skulle bli verkställd. Det är därför jag är kritisk att man i det här skedet går in och kallar Ämnäsbanan en infrastrukturell satsning. Jag anser inte att det är en infrastrukturell satsning. Det är kanske en satsning för att öka utbudet och för att få en mera mångfald och ett större utbud, och jag är en vän av det och tror på det att ju mera utbud desto mera folk får vi hit, men jag är ingen vän av det sätt man nu går tillväga där man går in med en hundraprocentig investering och så skall driften konkurrensutsättas, men vad händer om det kommer en intresserad utifrån som tar driften och golfklubben får en konkurrent? Då kanske det kan bli bekymmer för golfklubben, men det här är hypotetiska frågor som inte berör den här debatten. Men jag hoppas om det blir så att landskapsregeringens stödpartier och majoriteten står fast så hoppas jag verkligen att upphandlingen konkurrensutsätts och att det inte blir något schablonmässigt arrende utan att det är ett arrende som baserar sig på kapitalinsatsen i banan.

 

Jag tänkte också gå  in på det vtm Johan Ehn tangerade, nämligen likvärdiga konkurrensförutsättningar gentemot omkringliggande regioner, att man skall skapa förutsättningar för företagen. Nu är det risk att det här blir en upprepning. Ltl Anders Englund tog igår upp beslutet om att sänka stödprocenten för investeringar av bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter från 30 procent till 15 procent. Min enkla fråga är: Hur ser man då på att man har likartade stödförutsättningar i förhållande till omkringliggande regioner? Det skulle vara intressant att veta hur logiken är i landskapsregeringens resonemang när man har sänkt stödprocenten och ändå kan hävda att man har likartade verksamhetsförutsättningar. Då är en följdfråga: Hur ser man då på primärnäringarna? Anser man att det inte är värt att stöda dem med den maximala stödprocent som man kan ge till näringen? Man tror alltså inte på primärnäringarna mer utan på ett långsamt sätt försöker man skära ner investeringslinjen och sedan sakta mak trappas det av, och då blir det väl den ekologiska vallodlingen till slut som blir resultat av åländsk jordbrukspolitik! Det skulle alltså vara intressant att veta hur man har resonerat i det där fallet.

 

Jag har också fått kritik för våra motioner av ledamoten Strand, speciellt angående stödprocenten, dvs. att vi vill införa ett nytt stöd. Det gäller tillvaratagande av energivirke. Det har jag klargjort förut, så jag ids inte gå  mera in på det, men det handlar igen om likabehandling gentemot omkringliggande regioner. Man kan lika bra kalla det miljöstöd som tillvaratagande av energivirke, kanske det sist och slutligen är miljöstöd, för det är en miljöinsats att minska koldioxidutsläppet och alla som någon gång har uttalat sig i frågan har varit väldigt måna om att man skall minska koldioxidutsläppet. Här skulle det också vara intressant att veta hur man har resonerat.

 

Landskapsregeringen har skrivit att man skall skapa förutsättningar och hoppas på en utveckling av turismen. Jag har varit kritisk till inriktningen när man försökr standardhöja stugor, det borde finnas gränser för var man lägger in standardhöjningar, man kan inte standardhöja på ruckel, kan man säga, som är byggda på sextio- och sjuttiotalet. Då är det billigare att skrapa omkull dem och bygga nya, men då är det någonting som kommer emot där och det är stöden för nybyggnationer, om vi skall ha ett stöd. Jag vet precis vad ledamoten Wiklöf säger, men man skall inte gå ut i skrift och säga att man stöder näringarna i samma förhållande som omkringliggande regioner om man inte menar det i verkligheten. Man skall tala om det öppet, man skall inte lura folk att ni stöder det här med att skriva en text som ni inte står bakom. Det är det som det handlar om, tilltron till det åländska folket. Vi går inte på det här i det oändliga och det gör inte gemene man och ålänningen heller.

 

Skall man få en utveckling och diversifiering bland jordbrukarna att satsa på turismen måste man hitta på någonting; i annat fall kommer det inte att bli någonting. Om det sedan är bidrag, förmånliga lån eller vad det är, det vågar jag inte säga, bäst är alltid ett förmånligt lån.

 

Jag vill göra en liten jämförelse med stödet för bearbetning av vissa produkter inom primärnäringarna. Man kan göra en matematisk jämförelse med golfbanan. Det har talats om att en golfbana ger en ringeffekt på 55 miljoner på 15 år ungefär. Ltl Eliasson sade att ungefär 15 procent av det stannar inom golfen. I varje fall är man nu villiga att stöda en golfanläggning till 100 procent i nybyggnation. Ålands Grönsakslager sökte om stöd för att modernisera och förbättra förpackningslinjer osv. för att möta konkurrensen mot omkringliggande regioner; man levde i tron att man skulle få ett 30-procentigt stöd, som det har varit tidigare. Landskapsregeringen var t.o.m. ut dit och tittade, man fick en presentation av VD:n, man sade inte ett ord om att man hade tagit beslut om att sänka stödet till 15 procent! Företagsledningen levde i den tron att man kunde gå vidare med projektet och projektera det och sedan helt plötsligt fick man reda på att det är bara 15 procent som gäller! Det här är en förtroendefråga och det är det här som är problemet med näringsansvarige Strand bl.a. som inte kan prata med företagen. Ett företag i den här storleksordningen omsätter ca 8,5 miljoner i året. På 15 års basis motsvarar det 127 miljoner. Man kan sätta det i relation.

Herr talman! Jag tycker att ledamoten Strand kan vänta på replikskiftet och inte sitta och prata medan jag pratar! Jag relaterar till sanningen, för den information jag har och läser upp här har jag fått från företagsledningen, och anser då Strand att företagsledningen ljuger? Den diskussionen får han i så fall ta med VD:n. Det här är inte några påhittade siffror. De sysselsätter ca 300 arbetsplatser direkt och indirekt i dag på Åland. Men det har visserligen inget värde för man ser inte på primärnäringarna som en framtidslösning, så jag förstår landskapsregeringens inställning. Företagsledningen har väl tagit detta till sig, så förtroendet för landskapsregeringens politik är inte så stort i dag.

 

Det här är en del av mitt inlägg i debatten. Jag tycker att det behöver belysas på vilket sätt man ser på näringspolitiken i dag. Man säger att man gör allt för att likställa och skapa konkurrensförutsättningar för näringarna mot omkringliggande regioner, och jag anser att det gör man inte. När det gäller stödens vara eller icke vara så ta gärna bort dem för mig, men ordna då så att omkringliggande regioner också tar bort sina, så får vi verka under samma verksamhetsförhållanden, det är det det handlar om.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Ltl Brage Eklund säger att han inte gillar hundraprocentig finansiering av anläggningar. Det kan väl vi hålla med om också att vi i princip inte gör fast man i vissa fall ändå kanske måste göra det om man vill att utvecklingen skall gå vidare. Så säger ltl Brage Eklund att Godby golf inte är infrastrukturell; jag skulle vilja säga, som jag sade i mitt anförande i måndags, att om man tänjer på det här lite så tycker jag att den är infrastrukturell om den byggs av så hög kvalitet att den blir en ny dragare för Turism-Åland. Då blir den faktiskt infrastrukturell, för då kommer den att gynna väldigt många. När det gäller konkurrens är det så att det här projektet kommer att konkurrensutsättas och alla har möjlighet att vara med och räkna på det.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Tydligen ser ltl Torbjörn Eliasson och olika på detta med infrastrukturella satsningar. Jag tycker inte att det uppfyller det målet, även om man säger att den skall ha en högre standard än de andra. Om jag inte missminner mig så tyckte jag att jag läste i tidningen nyligen någonting om att den skulle bli i samma standard som de nuvarande; rätta mig om jag har fel, men jag förstod att landskapsregeringen lite har backat vad gäller standarden. Är det fel så kan ltl Torbjörn Eliasson rätta mig, men jag har ett minne i bakhuvudet om att någonting sådant har skrivits i tidningen.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Jag tycker att oberoende var vi bygger en ny golfbana på Åland, om det sker i skärgården eller om det sker i Godby, så måste den hålla en mycket hög standard och det skall vara en ny attraktion som gör att golfmålet Åland blir ännu intressantare än vad det är i dag. Alla tre golfprojekt som finns i röret skall behandlas på samma sätt, de skall utvärderas på samma sätt och de skall kunna komma upp till bevisa att de kan drivas. Det gäller alla tre projekten. Jag är den första att säga ja till ett projekt i skärgården bara man kan visa att det kommer att fungera och ge de ringeffekter som vi förutsätter.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Ltl Torbjörn Eliasson säger att man skall bevisa att man kan driva banorna. Men det är ju under förutsättning att vad kostar det att driva dem? Vad är arrendet från landskapsregeringen? Har man inte klart, ger man banan åt dem, att varsågod ta över och inte har avkastningskrav eller någonting så kan väl vem som helst driva dem! När det gäller banorna i skärgården tror jag att om vi fattar ett beslut att de skall byggas här i dag lagtinget men efter nyval kanske det inte är det som sedan gäller  och då har skärgården blivit lurad.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Herr talman!

Ltl Brage Eklund är en av spörsmålsställarna och när man läser spörsmålet får man den uppfattningen att allt stöd är av ondo, man drar mattan av den fria företagsamheten. Om jag har förstått saken rätt så är ltl Brage Eklund representant för en näring som inte klarar sig under den marknadsliberalistiska ekonomin utan årligen får ett stöd på 12, 9 miljoner euro. Anser ltl Brage Eklund att det här stödet är av ondo, att det borde avskaffas? Är då ltl Brage Eklund beredd att ta konsekvenserna av detta?

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Om ltl Henrik Lagerberg skulle ha lyssnat på mitt anförande sade jag tydligt och klart att jag är ingen vän av stöd och ni får gärna ta bort stöden bara ni bidrar till att ta bort stöden i omkringliggande regioner också som vi skall konkurrera med. Så sade jag! Det är mitt svar. Alla som sitter här vet att tar man bort samhällsstöd i dag så går Åland under. Det är ingen hemlighet.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Herr talman!

Det framgår inte av spörsmålet att jordbruket är undantaget på Åland.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Jag vet inte vad ltl Henrik Lagerberg syftar på egentligen med att jordbruket skulle vara undantaget. Jag kan inte ge replik på den frågan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Talmannen ger nu ordet till vicelantrådet Jörgen Strand för att enligt arbetsordningens 33 § 6 mom. besvara de av ltl Brage Eklund ställda frågorna.

 

 

Vicelantrådet Jörgen Strand:

Herr talman!

Det var ganska många frågor som ltl Brage Eklund tog upp som jag vill förtydliga eller precisera när det gäller finansieringen av golfbanorna. Jag kan skriva under, att det finns ingen i regeringen som har tyckt om det här. Precis som lantrådet sade kommer vi att överväga beslutet under kvällen och ha en diskussion om det, men sannolikt blir det enligt EU:s stödregler.

 

Det som ltl Brage Eklund tar upp om det fria entreprenörskapet så hyllar jag också, men skulle vi i dag ha möjligheter – och det tog jag upp i mitt huvudanförande – att ge samma stora bidrag som det fanns under ltl Anders Erikssons tid, så skulle entreprenörer kunna genomföra det på liknande villkor som man har gjort i både Eckerö och i Kastelholm. Det är det som är kärnfrågan. I dag har vi möjlighet att ge 23 procent eller bygga själv och bjuda ut det under konkurrens. Sannolikt blir det 23 procent. Vi har diskuterat det nu på förmiddagen.

 

När det gäller ltl Brage Eklunds käpphäst om stöden till skogsnäringen så har vi i landskapsregeringen valt att försöka skapa förutsättningar genom att ge 40-procentiga bidrag till värmekraftverk, men den andra dimensionen är att ltl Brage Eklund ytterligare vill ha bidrag. Problemet där är att det finns tre aktörer. Det finns skogsägare, det finns skogsbolag med deras aktieägare och så har vi konsumenten. Vår målsättning är här att få ut virket så att skogsägaren kan få någonting så att det kommer konsumenten till godo i form av en bättre eldning när det gäller att byta från olja till flis och det här har ingen kunnat visa åt oss, inte ens på byrån, hur systemet skall fungera så att man får effekten: bra för skogsägarna och miljön, inte i andras fickor kanske. Men det här håller vi på och reder ut och vi återkommer till det i samband med rambudgeten.

 

Ltl Brage Eklund tog upp frågan om det enskilda bolaget inom grönsaksodlingen. Vi tog ett beslut att vi är beredda att gå upp till 23 procent, vi var beredda att ge aktiekapital, det finns beslut om det, till Norra Ålands Industrihus för att man skulle förverkliga det här projektet som är viktigt för Åland. Men efter det har man sagt att man kommer inte att gå den här vägen utan man har bytt strategi så att lagringen av lök och hanteringen skall finnas ute på gårdarna, och det är kanske bättre, då får man ett större ansvar hos den enskilda. Trädgårshallen och producentförbundet har sagt att vi skall titta på detta och vi har svarat dem att i den årliga övergången kommer vi att se på vad som behövs för att vi skall få igång den livsviktiga kedjan när det gäller från odlare till konsument. Detta kommer vi att göra; vår avdelning har i uppdrag att se över: hur kan vi hjälpa till på det viset.

 

När det gäller diskussionen som ltl Brage Eklund hade om jordbruket så är det enkelt om man rycker ut enskilda stöd och säger att här har vi sämre än regionerna omkring, men man kan inte göra så för att på många plan har vi också bättre. Tar vi t.ex. investeringsstöden får man direkt här samma år som man söker och lagtinget budgeter pengar för dem, medan man t.ex. på finska sidan får ansöka, man får ställa sig i kö. Det här är en mycket bättre förmån som vi har på Åland. Vi har också flera kategorier och då kan man inte rycka ut enskilda, utan vi har tittat på att ger våra stöd i förhållande till andra regioner samma inkomst åt den enskilda jordbrukaren. Det gör vi och det är mycket högt i dag; för vissa kommer den totala inkomsten till 50-70 procent från stöden. Det här tycker inte vi heller att är bra och jag tog upp i mitt huvudanförande att vi måste komma bort från stödoptimeringen; våra stöd skall gå till en produktivitet som kan säljas på marknaden och på det jobbar vi i det kommande landsbygdsutvecklingsprogrammet, vilket jag också har begärt samråd med näringsutskottet om. Ltl Brage Eklund får alltså chans att diskutera den frågan där också.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Först när det gäller stöden till bolagen som jag nämnde, Ålands Grönsakslager, var det så att de inte var intresserade av att få Norra Ålands Industrihus in i deras bolag. Man har byggt upp en verksamhet som är baserad på eget kapital och för att få det 23-procentiga stödet var man tvungen att släppa in Norra Ålands Industrihus; det ville man inte och då var det 15 procent som gällde. När det gäller påståendet att vissa stöd är bättre på Åland, så det är klart det, men en sak glömmer landskapsregeringen bort och det är våra merkostnader när våra produkter skall transporteras från Åland. Därför kanske det är fog att ha ett högre stöd inom vissa delar av näringen.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Initiativet till Ålands Industrihus  kom från bolaget självt. När det gäller 15 och 23 procent har vi en stödordning som säger 15 procent på fasta Åland och 23 procent i skärgården, men eftersom det här var ett företag som servar alla så sade vi att man kunde få 23 procent för investeringen. Det är sanningen. När det gäller frågan om dyrare kostnader är vi medvetna om det och det är någonting som vi måste titta på i kommande landsbygdsutvecklingsprogram; senast igår hade vi en diskussion när det gällde sockerreformen där det verkligen slår hårt på grund av att man högst sannolikt kommer att lägga ner sockerbruket i Salo och man får längre transporter till Säkkylä, men här kommer vi också att jobba för att hitta lösningar, för vi tror på sikt att det kan finnas möjligheter också för sockerodlingen på grund av världsmarknadspriser och liknande.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det skulle vara öppet och ärligt om vicelantrådet Jörgen Strand förklarade för lagtinget varför man fattade ett beslut att sänka den här typen av stöd från 30 till 15 procent när man visste hur förhållandena var omkring oss och vad man hade för rätt till stöd där. Det skulle vara ärlig politik.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Det här beslutet fattades inte under min tid utan under Kerstin Alms tid och jag tror att argumenten var där att man ville jämställa stödnivåerna för livsmedelsindustrin kontra övrig näringsverksamhet. Det var grundmotivet. Som jag sade tidigare, skall vi titta på det här, men problemet är också lite hur kan man bryta ut det här utan att de andra näringsverksamheterna kommer och säger att varför får de – vi skall också! Det är inte alltid helt lätt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Näringsansvarige Jörgen Strand redogjorde för bidragsmöjligheterna till de tilltänkta golfbanorna; såvida man inte ger 100-procentigt landskapsstöd så är det fråga om 23-procentiga bidrag som gäller. Jag skulle gärna höra vad Jörgen Strand anser om den modell som vi har fört fram från de obundnas sida när det gäller eget kapital och lån. Hur ser man på det och vad finns det för möjligheter från landskapets sida att tänka om när det gäller stödet?

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Det som ltl Gun-Mari Lindholm tar upp är intressant. Vi tittade på en modell med 23 procent i bidrag och lån enligt EU:s referensränta och det räcker inte till enligt aktörerna utan man måste gå in och ge landskapsgaranti på lånen och ger man den så finns det en statssubvention som måste plussas på 23 procent. Alternativet är att man sänker 23 procenten och då kommer man ingen vart. I det intentionsavtal som fanns en gång i tiden var det 23 procent i bidrag och 35 procent i lån, men det som inte ofta kommer fram är att i det intentionsavtalet fanns det två saker: i det stod det att landskapet skulle stå för byggnaderna och det handlade om Grelsby där man skulle renovera befintliga byggnader plus bygga nya byggnader, men i intentionsavtalet, som skrevs under c och lib, fanns också en flummig paragraf där man sade att golfklubben inte kunde gå med på att betala marknadshyrorna som avkastningen krävde från den som skulle bygga. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag tycker att det är bra att man har sett på det här, för man har hela tiden slagit detta ifrån sig förut och sagt att det inte har varit möjligt. Jag ville höra om det överhuvudtaget var möjligt och om man har presenterat möjligheten för eventuella intressenter och jag hoppas nu att det är det här som gäller. Vi har fått modeller och bidragsprocenter tidigare som man har gått ut och ändrat sedan, så jag hoppas att det är det här som slutligen gäller nu då!

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Det var det jag försökte säga, att detta med 23 procent och resten i lån på marknadsräntor så fungerar inte, särskilt om man skall ta byggnaderna också. Skulle vi t.ex. ta bidrag, lån med garantier och bygga låt säga i Industrihus eller i egen regi, så kommer också förmånen från byggnaderna att plussas på 23 procenten plus LR-garantierna, så det är helt omöjligt t med det här upplägget enligt dem vi har diskuterat med. Eftersom det har framförts i debatten från de tre oppositionspartierna att det finns starka privata initiativ så kommer vi att överväga det i kväll - vi har redan diskuterat det – när det gäller alla tre banor.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Karlström:

Herr talman!

Debatten har tagit en litet annorlunda vändning. Spörsmålet för mig går ut på att man skall få ifrågasätta den av majoriteten förda politiken och om man har andra åsikter skall man kunna ta upp det i ett spörsmål och diskutera det via det här sättet. Nu får vi veta att landskapsregeringen med vicelantrådet och lantrådet i spetsen skall sova på saken, så vi vet fortfarande om man tänker fortsätta på den linjen som man har gått in på eller om man tänker om.

 

Herr talman!

Jag har skrivit ett anförande som börjar med lite entreprenörskapstankar, det går sedan över i företagsklimatet på Åland och sedan är det några punkter som jag tycker att landskapsregeringen skall jobba med för att förbättra både entreprenörsandan och företagsklimatet och så avslutar det med satsningen som landskapsregeringen vill göra åt Ålandsbanken och Crosskey. Jag skall alltså inte fokusera så mycket på golfbanorna, även om jag också vill poängtera att man måste lära sig av de misstag man har gjort tidigare i livet också. Tittar vi på Allhallen, en infrastrukturell satsning, blev det en succé när landskapet gick in, byggde den stora hallen och ville ge driften åt en privat? Kanske om den privata hade byggt den hallen, satt in eget kapital, skulle man ha jobbat lite extra hårt för att kunna betala den finansieringen. Tittar vi på badhuset i Godby – blev den infrastrukturella satsningen en succé? Jag tycker att man behöver titta på de sakerna också och inte bara i den politiska andans namn säga att det här är en infrastrukturell satsning som kommer att rädda Åland i framtiden.

 

Jag anser att viljan att ta risker är det utmärkande för entreprenören. Att våga, blir hos entreprenören det självklara, det som driver utvecklingen framåt. Oftast handlar risktagandet om mycket mer än om att våga riskera bara en del av sina sparade medel. Det vet alla småföretagare som med varje rationell kalkyl egentligen skulle göra allt annat än att pantsätta hus och hem för att köpa en ny maskin att ställa på produktionsgolvet, men ändå gör entreprenören det.

Med tanke på att det under det sista decenniet varit mera lönsamt att investera i aktiemarknaden på börsen än att investera i producerande företag lokalt är det närmast ett mirakel att det över huvudtaget startats några företag på Åland.

 

En politik för företagande krävs för att stimulera tillväxt, men en politik för företagande är också en politik för frihet. Fritt företagande ger möjlighet för enskilda att få utlopp för skaparlust, viljan att prova något nytt och viljan att våga ta risker. Tillväxt kan därför på många sätt beskrivas som högst personlig eller som resultatet av varje människas vilja att förbättra sitt eget liv.

 

Vad vi på Åland behöver mer av är människor som är villiga att satsa sitt liv på sina idéer och sina företag. Just nu finns det för få människor som känner att Åland är ett tryggt, säkert, företagsvänligt ställe att starta sitt företag på, det finns för få människor som känner att Åland är det ställe som det verkligen lönar sig att arbeta på. Orsaken till varför det är så är flera och vissa av orsakerna bär de åländska politikerna ansvaret för, bl.a:

 

Vi uppmanar våra ungdomar att skaffa sig en utbildning, t.o.m. gärna två och sen uppmanar vi dem att söka efter ett bra jobb. Vi uppmanar dem inte till att starta ett företag och skaffa sig ett jobb. Jag tror att Åland lider av en välfärdssjukdom som de senaste åren förslappat många av oss. Vi har haft det lite för bra och vi har blivit mindre riskbelägna. Vi vill inte satsa hus och hem på något som ändå inte gör att man kan bli ekonomiskt oberoende. Politiken som förts de senaste åren här uppe i Norden går ut på att alla skall ha det lika bra. Senaste veckan kan man bara titta på den debatt vi har haft om max-taxan i barnomsorgen, den är EN faktor av givetvis många andra som styr om det skapas fler eller färre entreprenörer på Åland.  

 

Entreprenörskap är inte något man utbildar sig till, entreprenörskap uppstår ur individens vilja att förbättra sin egen ekonomiska situation och när den möjligheten finns, skapas nya företag och med de nya arbetsplatser. Om den möjligheten inte finns alltså att målsättningen är att alla skall vara lika och ha det lika bra minskar drivkraften och företagandet likaså.

 

Med denna syn på företagande och tillväxt som jag har, följer också att politikens uppgift aldrig kan vara att peka ut branscher eller företag som viktigare än andra. Sanningen är att vi politiker inte har en aning om var framtidens jobb och tillväxt kommer att finnas. Vem hade för bara några år sedan kunnat ana att ringsignaler till mobiltelefoner skulle bli en marknad som 2004 beräknades omsätta över en halv miljard euro bara i Västeuropa?

 

Politikens uppgift måste vara att skapa förutsättningar. All erfarenhet visar att en politik som försöker hitta ”vinnare” bland branscher eller företag i allmänhet hittar förlorare, och med detta slösar med skattebetalarnas pengar.

 

Vad är det som säger att en satsning på golf är det bästa just nu, eller ett KK-hus? Varför föreslås inte en satsning på ett ishotell som i Jukkasjärvi, en Formel 1-bana, en nöjespark eller något annat. Min poäng är att politiker inte skall agera näringsliv, entreprenörer och investerare.

 

Om politiker driver tillväxten kommer satsningar på fel saker att göras, beroende på vilka politiker som sitter vid makten vid aktuellt tillfälle. Tänker vi på allhallen igen, tittar vi på exempelvis simhallen i Godby, så var det politiker som drev de sakerna framåt, och kanske det inte blev en sådan succé som när man stod här i talarstolen och predikade.  (Från salen:Bert Häggblom?)  Med tanke på att regeringen bytts ut en gång i året de senaste åren anser jag mitt resonemang vara solklart. Politikens uppgift måste vara att skapa förutsättningar för näringslivet, inte agera näringsliv.

 

Ett gott företagsklimat i allmänhet och ett mycket gott små- och nyföretagarklimat i synnerhet är nödvändigt för att vi fortsättningsvis skall ha verksamhetsförutsättningar här på Åland. Utan ett växande näringsliv med företag som vågar nyanställa, expandera och investera stannar inte bara tillväxten upp den minskar och till slut upphör alltså hela samhället att fungera och hamnar in i en recession där även tidigare års tillväxt äts upp och sålunda även försvinner.

Villkoren för företagen måste vara minst lika goda på Åland som i andra länder.

Så är det tyvärr inte idag, och vi kan tydligt se vilka effekter detta fått. Exempelvis fraktkostnaderna är högre, miljökonsekvensutredningarna görs svårare, politiska beslut är tagna som missgynnar vissa lokala branscher såsom fiskodling och traditionellt yrkesfiske framom deras konkurrenter i våra närområdena.

 

Detta sker samtidigt som landskapsregeringen investerar i kontorslokaler som konkurrerar med privata investerare och byggherrar. Samtidigt som landskapsregeringen också med allvar planerar – planerade, vi får se i morgon - bygga tre golfbanor, ett KK-hus och det med skattemedel.

 

Företagsklimatet är idag inte det bästa på Åland, förutom att EU:s grundtanke om fri rörlighet av varor och tjänster inte fungerar på Åland med tanke på skattegränsen så brottas även företagen på Åland med en liten närmarknad, höga transportkostnader och kortsynta politiska ledare som byts ut en gång i året varje år. Det skapar inte framtidstro, det skapar framtidsoro.

Det åländska företagsklimatet skulle kunna va mycket bättre, men för det krävs en ny politik för företag och företagande, en politik som istället för ständigt nya pålagor och krav på företagarna ger stabila politiska förutsättningar och successiva förbättringar av företagsklimatet. En politik som inte bara går ut på bidrag i alla tänkbara former utan en politik som handlar om hur vi skapar förutsättningar istället för bara hur vi fördelar beloppet i klumpsumman.

 

Givetvis är ett avgörande problem idag att vi inte har behörighet i de frågor som verkligen har någon betydelse, de arbetsmarknadslagar som gäller i Finland gäller även här fastän näringslivet helt skiljer sig. I Finland finns den stora metall- och skogsindustrin, de stora teknikföretagen och här på Åland består den största delen av näringslivet av små och riktigt små företag.

 

Den finska arbetsmarknadspolitiken tycks inte förstå att den politiken kväver småföretagen, och skrämmer dem från att anställa. Arbetsgivares sjuklöneansvar ökar avsevärt risken att anställa ytterligare en person. Jag vet att det här inte är uppskattat av socialdemokraterna, men som arbetsgivare måste man inte bara ta ställning till om den man anställer kan förväntas göra ett bra jobb, utan man måste också ta in i kalkylen om personen håller sig frisk eller inte eller om personen ifråga kanske har småbarn, som ofta behöver vård hemma. Att som arbetsgivare tvingas betala betydande belopp för anställda som är sjukskrivna, även för sjukskrivningar till följd av skador orsakade på fritiden eller till och med efter skönhetsoperationer, känns inte rättvist.

 

Välstånd skapas inte genom politiska ingrepp utan genom att människor har möjlighet att bygga upp företag, ackumulera kapital, investera och arbeta. Sålunda bör politikerns roll vara att undanröja hinder och skapa goda grundförutsättningar, inte att försöka planera fram nya företag. Det finns inte en enstaka åtgärd såsom golfbanor, simhallar eller KK-hus som kommer att återge åländska företagare tron på vårt landskap som ett företagsvänligt område, och få dem att våga investera mer och anställa fler, utan tvärtom måste politiken på en rad områden bli företagarvänligare och basera sig på vad som är bra för företagen. Det som är bra för företagen blir också på sikt bra för Åland.

 

Som jag sa tidigare, handlar företagande om att ta risker. För att en företagare ska våga ta den risk det innebär att starta ett företag, och kanske lämna en trygg anställning bakom sig, måste också företagaren tillförsäkras en rimlig avkastning om risktagandet blir framgångsrikt. Om vi ska klara framtidens utmaningar måste det helt enkelt löna sig bättre att våga ta risker.

 

Min inställning är att det inte är landskapsregeringens uppgift att förse företag med riskkapital.

På Åland har vi en i huvudsak väl fungerande finansmarknad, och erfarenheten runtom i världen visar att det brukar bli dyrt för skattebetalarna när staten försöker agera riskkapitalist. Samhällets främsta roll är att skapa stabila och goda förutsättningar för kapitalbildning och lagstifta så att en väl fungerande finans- och riskkapitalmarknad finns.

 

Riskkapital och bidrag från landskapsregeringen anser jag är ett otyg som borde avskaffas. Principiellt borde de tas bort och företagens och dess ägares skattryck sänkas i motsvarande grad. Varför skall jag som företagare betala skatt för att sedan ta på mig min konfirmationskostym och gå till näringsminister Strand för att begära bidrag för de ideér jag har och vill utveckla. Sänk min skatt så kan jag göra det utan bidrag och med egen finansiering!

 

Vad landskapsregeringen borde göra om man vill stimulera entreprenörer och långsiktigt medverka till att skapa sunda, tillväxt potentiella företag är att  tillhandahålla nödvändig borgen så att företagaren ifråga kan få lån i någon av bankerna på Åland. Landskapsbidrag och lån utan att företagaren behöver ta personligt ansvar är inte ett sunt sätt att bedriva näringspolitik.

 

Återigen kan vi konstatera att det finska skattesystemet inte är anpassat till åländska förhållanden med småföretag som ägs och drivs av en eller flera personer utan skattesystemet i Finland baserar sig helt på andra faktorer. Sålunda är en av de viktigaste punkterna som landskapsregeringen skall jobba på att överta beskattningen. Tyvärr har vi inte herr Wiklöf inne i salen, men nu skulle det vara hög tid att han skulle ta och använda de goda kontakterna han har och som vi har hört om så länge under så många år för att lösa det här problemet. Det är vad landskapsregeringen skall jobba med.

 

Skulle vi ha egen behörighet på skatterna kunde man ge småföretagare rätt till uppskov med vinstbeskattningen under några år om de expanderar och anställer nya medarbetare. Vi kunde då också underlätta för privatpersoner att investera i riskfyllda projekt genom att införa ett särskilt riskkapitalavdrag. Det är sådana här frågor vi borde diskutera i Ålands Lagting, inte hur många hål eller var golfbanorna skall placeras inte hur rummen skall se ut i ett KK-hus som näringslivet borde bygga.

 

Ett annat problem är de dubbla roller som uppkommer när landskapet både är domare, bestämmer reglerna och samtidigt agerar som en spelare på marknaden. Exempelvis som nu med tillbyggnaden på Kvarteret iTiden  och eventuellt finansieringen av golfbanorna. Det blir ganska svårt att upprätthålla rättvisa konkurrensvillkor för övriga aktörer i landskapet, eftersom samhället i praktiken agerar med skattemedel som eget kapital.

 

Hur skall landskapsregeringen förhålla sig till eventuellt privata i framtiden kommande golfbane-satsningar om man går in och satsar på den här marknaden nu? Kommer då flera privata initiativ att komma om samhället går in som finansiär nu? Mitt svar är nej. Jag tycker att herr lantrådet verkligen skall fundera på de här sakerna över natten, för vem skall våga satsa på något nytt, något nytt banbrytande när man efter några år kan få konkurrens av sina egna skattepengar, vilket har hänt i dag, eventuellt!

 

Samhället är dåligt lämpat att driva företag, vilket ofta inneburit ett betydande slöseri med allmänna medel. En renodling av kommunernas och landskapets roll, där man inte agerar domare och spelare på samma gång, skapar förutsättningar för fler livskraftiga företag.

 

Jag menar också att kommunal & landskapets verksamhet i ökad utsträckning måste konkurrensutsättas. Detta är viktigt dels för att tillse att landskapets invånares skattepengar används ansvarsfullt, dels för att skapa goda villkor för företag och sålunda på sikt får nya entreprenörer vilket man så ofta efterfrågar.

 

Ett problem är dock att utvecklingen på Åland just nu snarast går i fel riktning. Samtidigt som regeringen i tal bekänner sig till målet att förenkla för företagen ägnar den sig i handling med att införa nya betungande regler, se bara till alla bidragshandlingar och miljötillstånd som krävs för nästan varje nytt företag, all den statistik som företagen kontinuerligt skall fylla i. Så några konkreta förslag kunde vara att göra det lättare att starta företag genom att, minska företagens uppgiftslämnande och förenkla redovisningsreglerna, återigen så har vi inte full behörighet på alla dessa områden så vi saknar vissa verktyg för att bedriva en aktiv näringspolitk. Sålunda är det DET som landskapsregeringen skall använda sin tid till att lösa, inte leta investerings objekt som mest blir en symbol för politikern som drev frågan.

 

Det är också viktigt att se över olika myndigheters tillsynsverksamhet. Tillsynsverksamheten finansieras idag av avgifter på de företag som är föremål för tillsynen. Tillsynsverksamheten växer också stadigt. Bra tillsyn kan vara berättigad i många fall och anpassas så att den inte stör företagens verksamhet mer än absolut nödvändigt.

 

Jag borde sluta här, men jag tänker fortsätta en stund till! Jag och Obunden Samling anser att privata företag skapa trygghet, arbetstillfällen och tillväxt på Åland. Därför behövs det fler och växande sådana. Skapandet av ett bättre åländskt företagsklimat kräver en mängd åtgärder. Det görs inte med hundraprocentiga stöd till någons idé, det görs inte genom att samhällsfinansiera hela investeringen antingen gällande kontorslokaler, kk-hus eller golfbanor och det gör inte genom att gynna någon näring framom en annan. Jag har skrivit ner sex punkter vad man borde jobba på i stället för att bara öka bidragen.

 

  1. Givetvis måste konkurrenssituationen förbättras genom att landskapet och kommunerna inte konkurrerar med privata företag,  man bör sålunda privatisera mera. Obunden Samling har genom åren skrivit flera motioner om vilka delar inom landskapsregeringens verksamhetsområde som kan privatiseras och konkurrensutsättas. Och när konkurrensutsatte landskapsregeringen något senast?

 

  1. Regelkrångel och byråkrati måste minska så att företagarna kan inrikta sig mer på sin verksamhet än på myndighetskontakter. Jag tänkte ge ett exempel på en företagre som har råkat ut för miljötillstånd osv., men det förlänger debatten lite onödigt, så vi kan ta det senare om någon är intresserad.

 

  1. Det skall löna sig ekonomiskt att arbeta och driva företag på Åland. Idag gör det tyvärr inte det, den progressiva beskattningen vi har på förvärvsinkomster gör att det för en vanlig arbetare inte lönar sig att försöka sträva till en högre lön än ca 2500-3000€/månad. Överstiger man det beloppet inbringar varje arbetstimme väldigt lite extra.

 

  1. Skatten på arbete bör sänkas och skatterna på vinster som investeras in i företaget bör avskaffas på samma sätt som i Estland. Det nyligen införda dubbelbeskattningsbeslutet på dividendutbetalning i aktiebolag är även det ett stort gissel för småföretagare; det beslutet anser jag bara borde ha gällt börsintroducerade företag, inte små onoterade företag med ägare som arbetar, driver och bygger upp sitt företag.

 

  1. Arbetsmarknadslagarna måste bli flexiblare, så att det blir lättare att driva företag och anställa personal. Trygga jobb finns bara i företag som går bra. Trygga arbetsplatser kan aldrig lagstiftas fram. Ju krångligare det är att knyta till sig och skilja sig från medarbetare desto mer drar sig också någon för att anställa.

 

  1. Det skall vara lönt att arbeta mer och man skall ha råd att arbeta mindre.

 

Ett bra åländskt företagsklimat kräver även en mängd andra förändringar förutom sänkta och slopade skatter, såsom utbyggd och säker infrastruktur, förenklandet av import och export genom införandet av ett VAT-system. Men framförallt behövs ett företagsklimat som gör att individer kan förbättra sin personliga ekonomi genom hårt arbete.

 

  • Ta bort landskapsbidrag och lån, inför att företagaren måste ta privat ansvar – jag säger det igen - men istället ges möjlighet att förbättra sin personliga och företagets ekonomi!

 

  • Skatten är en maktfråga. Ju högre skatt desto mer makt har politikerna över våra liv, och desto mindre makt har vi själva. Om man ska kunna ta ett stort ansvar för sin framtid måste man få behålla det mesta av det man arbetar ihop.

 

Vad som behövs för att Åland skall kunna överleva även i framtiden är entreprenörer som brinner för sitt företag, som ges möjligheten att utveckla det på det sätt han/hon tror är bäst utan inblandning av politiker. Det har sagts många gånger förut men det är det privata näringslivet som är motorn i vårt samhälle och det är det som genererar pengarna vi politiker använder och fördelar.  Det är dags för politikerna att vara politiker och låta det privata näringslivet utveckla företagen, samhället skall vara med och utveckla företagsklimatet, framför allt så att det lönar sig för företagen att arbeta.

 

Nu till det som stör mig mest i landskapsregeringens aktuella politik förutom alla dessa golfbanor, den nya tillbyggnaden för Ålandsbankens dotterbolag Crosskey. Vad är det som gör att landskapsregeringen bygger kontor till vissa rederier och vissa banker men väljer att inte göra det till andra, eller är det så att landskapsregeringen nu bygger åt alla som frågar ?

 

Naturligtvis är Ålandsbanken ett affärsdrivande företag och ska se till sina aktieägares vinstintresse men detta betyder inte att argument som att hyran är 20 procent  billigare i Åbo är nog för att i praktiken överföra skattepengar till Ålandsbankens aktieägare. Denna typ av argument är fel av den enkla anledningen att de endast är en del av ekvationen; landskapet bör se till, vilket de gör, att Crosskeys anställda har fina skolor att sätta sina barn i, en sjukvård som fungerar när det behövs, säkra gator och torg att vistas på och fina ålderdomshem när den dagen kommer. Landskapsregeringens uppgift är inte att Ålandsbankens dotterbolag skall ha subventionerade kontorslokaler.

 

Anser då Ålandsbanken och ledamot Grönlund att dessa samhällsfunktioner för bankens anställda bör stå tillbaka för bankens vinstintresse? Då anser jag att det visar brist på visioner när det är Åbo som nämns som huvudsakligt alternativ när man i Indien, Kina och Vietnam kan hitta både billigare hyror, fantastiskt duktiga dataprogrammerare till en betydligt mindre timersättning och framför allt förmånligare skattesystem än vad Åbo någonsin kommer att kunna erbjuda.

 

Som jag sa är ÅAB naturligtvis ett vinstdrivande företag, detta betyder att ÅAB ska sysselsätta sig med att generera vinst genom sin verksamhet inte genom att komma åt delar av den offentliga skattkistan.

 

Man kommer heller inte ifrån det faktum att tomten kontoret skall byggas på ägdes av Ålandsbanken men såldes till ett väldigt högt pris till landskapsregeringen. Nu skall alltså  landskapsregeringen bygga ett kontorshus åt nämnda bank på den tomten med subventionerade hyror eftersom Ålands Industrihus inte begär avkastning på sitt aktiekapital. Är detta ett sunt företagsvänligt konkurrensneutralt företagsklimat, jag bara undrar!

 

Jag har också lite svårt att förstå hur Ålandsbanken resonerar som kund i Ålandsbanken när deras produkter, alltså deras lån, skall duga åt privatpersoner och företag men är för dyra för dem själva!

Sen blir det tyvärr inte bättre av att VD:n för Crosskey är son till finansministern och ordförande i bolaget sitter med i finansutskottet.

 

Så, herr talman, det har citerats Fänrik Stål i detta lagting de senaste veckorna - jag som tillhör en annan generation ber att få avsluta mitt anförande med att citera EbbaGrön:

 

”Sida vid sida, tillsammans hjälps dom åt, staten och kapitalet, dom sitter i samma båt.”

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Det var mycket och det var intressant att höra ltl Fredrik Karlström. Det är en perfekt marknad som ltl Fredrik Karlström drömmer om, men det är tyvärr så att den inte finns, den finns inte någonstans på vårt klot på grund av EU, globalisering osv. Därför måste man även göra andra insatser än det man marknadsekonomiskt perfekt tänker sig. Jag tänkte säga att beträffande Eckeröhallen är det orättvist att jämföra den med en satsning på en ny högklassig golfbana. Alla visste nog, tror jag, att Eckeröhallen placerades på fel ställe. Beträffande simhallen i Godby fick jag glädjande nog höra från en stor aktör som säljer turisttjänster att man faktiskt börjar sälja ganska bra i simhallen och jag tror att vare sig Mariebad eller den hade funnits om inte samhället hade gått in. Dessutom finns det mycket folkhälsa i de projekten också.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Först principen. Politiker skall hålla sig så långt borta från näringsverksamheten som möjligt, enligt mitt sätt att se det. Vi måste givetvis acceptera att vi lever i en sådan socialiserad del av världen där man subventionerar företag på andra sidan av våra vattengränser och givetvis måste våra företag ha samma förutsättningar. Däremot blir det fel när man som politiker berättar vad framtiden skall utvisa. Som jag sade, vem trodde att mobiltelefonsignaler skulle vara en marknad värd 500 miljoner euro på ett år! Vi politiker vet bättre och skall i infrastrukturella satsningens namn satsa på en golfbana som vi tror att eventuellt skall lösa problem! Jag anser att man också måste titta tillbaka på historien. För ett tiotal år sedan stod det politiker här och debatterade allhallen i Eckerö – det var också en investering som man ansåg var nödvändig för att Åland skulle överleva, faktum var ett annat! TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Det är riktigt att politikerna har varit överens i snart tio år att det skulle vara bra att satsa på mera golf, men det är inte bara politikerna, utan det finns faktiskt också en mycket enig bransch bakom att det behövs mera golf på Åland, sådana som säljer golfresor dagligen och sådana som arbetar med golfen, så det är nog både branschen och politikerna här, inte bara politikerna.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Då fungerar också samhället som det skall om det finns en grupp människor som verkligen anser att det här är nödvändigt för att de skall kunna tjäna mera pengar i framtiden. Då går de bolagen tillsammans på något sätt och kommer inte till landskapsregeringen och säger, att oj, vilket fint erbjudande ni kommer med, vi behöver bara satsa 25 procent och vi får 75 procent finansierat! Är det så att företagen inte accepterar det, ja, då skall det inte byggas någon golfbana för då kommer det aldrig att fungera, då kommer det tyvärr att bli ett nytt allhallsprojekt. Det måste finnas den privata drivkraften i det att man kan tjäna mera pengar på om golfbanan kommer – då funkar det. Finns inte det privata initiativet bakom skall inte landskapet heller bygga en golfbana, för då blir det detta politiska styrandet där vissa politiker tror att man vet vad som är bäst för Åland i framtiden.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Ltl Fredrik Karlström höll ett intressant anförande om det perfekta karlströmska samhället! Samtidigt lever vi i verkligheten och den ser lite annorlunda ut. Det finns två saker som jag skulle vilja ta upp: skatterna och den arbetskraftsbrist som finns. Ltl Fredrik Karlström säger att vi är för högt beskattade, och det är säkert många som tycker det. Samtidigt har vi här också diskuterat maxtaxor i barnomsorgen och så säger han att skatterna skall sänkas; jag börjar fundera på vilket förslag och vilket recept ltl Fredrik Karlström har på att finansiera barnomsorg, äldreomsorg, hälso- och sjukvård samt skola i framtiden! Om skatterna skall sänkas, hur skall vi finansiera allt detta?

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Det är helt klart vissa saker i samhället som vi skall sköta gemensamt, men det finns också mycket som vi inte skall sköta gemensamt. I dag har vi ett överskott i landskapets inkomster eftersom vi slopade skatteavdraget för några år sedan. Det är ett exempel: sänk skatterna för vanligt arbetande så att man får mer pengar själv, så att man kan välja själv också vad man vill sätta sina pengar på. Man behöver inte sköta allting gemensamt. I mitt perfekta samhälle skall givetvis människor också betala skatt för det som är gemensamt, men man måste ha en större frihet personligen och med den friheten kommer också ett ansvar.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Åtminstone har jag levt så länge att jag vet att efter en högkonjunktur kommer en lågkonjunktur och ju längre och bättre högkonjunkturen är desto djupare blir lågkonjunkturen när den kommer. Att det alltså finns ett litet överskott i en utjämningsfond i landskapet ser jag bara som en omtanke om ålänningarna för att de under goda tider har varit goda skattebetalare. Ltl Fredrik Karlström tar också upp frågan om arbetsrätten och riktar särskilt in sig på de anställdas sjukskrivningar. Detta regleras i sjukförsäkringslagen och sedan kommer man överens om kanske lite förmånligare regler i avtal på arbetsmarknaden. Som jag tidigare har sagt här, så en av de dyraste reformerna i självstyrelsens historia är när lagstiftningsbehörigheten för tjänstemännens anställningsvillkor övertogs. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

I fråga om arbetsmarknadslagstiftningen kan det bli ännu dyrare för samhället om entreprenörerna slutar finna motivation i att driva sitt företag på grund av att alla inkomster som tjänas går till skatter som är höga och arbetsmarknadslagstiftningsåtgärder som arbetsgivaren skall stå för. Det funkar som vi har hört tidigare i debatten också väldigt bra på stora företag med 3.000, 5.000 osv. anställda, men i småföretag, som majoriteten är på Åland med en-fem anställda, slår det här systemet otroligt fel. Om en arbetstagare blir sjuk i dag, så går han till läkare, läkaren sjukskriver ganska lätt en person på nio dagar, inte tills personen blir frisk och orsaken är att är det under nio dagar blandar sig inte FPA i bilden; är det över nio dagar så måste man förklara för FPA. De nio dagarna bekostar enbart företagaren. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Ltl Fredrik Karlström har varit inne på bl.a. skattepolitiken. Jag vill då beskriva en paradox här, för visst måste det vara en paradox! Förutsättningarna för alkohol- och tobaksskattepolitiken i Sverige och Finland har varit helt annorlunda och det har medverkat till en enorm passagerarsjöfart på Åland. Höga skatter i Finland och Sverige har medverkat till att vi har tagit oss ur fattigdomens Åland på femtiotalet till ett välmående Åland år 2006. Kan du förklara denna paradox när du då ondgör dig över höga skatter?

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

För det första valde jag att bo på Åland och inte stanna kvar i Sverige efter mina studier där, för jag ansåg att det systemet inte var klokt heller. När det gäller skatterna funkar det också så att Sverige gjorde ett exempel på att sänka bokmomsen från 25 till 8 procent. Det resulterade i att staten fick in mera skatt på försäljning av böcker därför att konsumtionen ökade så markant, så där kan man se hur ett skattesystem kan s.a.s. förändras till det bättre. Staten fick in mera pengar, människorna hade möjlighet att köpa mera böcker och alla blev vinnare på den ekvationen. Jag är väldigt glad över att skattesystemet har varit sådant i Sverige att vi har kunnat utnyttja det för Ålands del – till syvende och sist försöker väl Ålands lagting jobba för ålänningarnas bästa och vi är glada om vi kan dra hemåt så mycket det bara går för ålänningarnas bäst, i alla fall jag!

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Politiska beslut har alltså varit grunden till Ålands välmående i dag. Här kan man se ett resultat av vad politiska beslut kan medföra för effekter. Att ålänningarna har varit skickliga att utnyttja den möjligheten och den entreprenadanda som har funnits under dessa 40 år är bara att gratulera!

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Det var precis det jag ville komma till. Politiska beslut har gjort att det är på det här sättet. Sålunda är det politiska beslut som kan göra det ännu bättre för oss också och därför behöver vi få ta de besluten själva. Vi vet hur näringslivet ser ut på Åland, vi vet hur skattesystemet kunde omvandlas för att gynna ålänningarna ännu bättre. Därför skall det jobbas på från landskapsregeringens sida - med näbbar och klor skall vi försöka ta över det. Man skall inte jobba på att med näbbar och klor finansiera infrastrukturella satsningar som golfbanor, kk-hus, kontor till näringsliv som klarar av att finansiera det själv.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Carina Aaltonen:

Fru talman!

Jag tänkte fortsätta spinna lite vidare på debatten om småföretagandet och nu så här på slutrakan fick vi höra av en hel del infallsvinklar av ltl Fredrik Karlström om just småföretagandet, men mycket lite har sagts om just det kvinnliga företagandets möjligheter att utvecklas och växa. Det konstateras t.ex. i spörsmålssvaret att de åländska kvinnornas deltagande i arbetslivet är högt, t.o.m. i ett nordiskt perspektiv, och så är det, men sedan tycker jag att det mesta kör på i gamla fotspår. Jag tycker att debatten som har haft så här långt väldigt mycket har handlat om de stora projekten och de stora investeringarna och det har debatterats flygförbindelser till Stockholm, golfbanor, IT-företag och om iTiden skall byggas till eller inte osv. Visst är projekten också viktiga och visst finns det kvinnor inom dessa områden, men de flesta kvinnliga företagare – och de är otroligt många i vårt landskap – skulle knappast känna att debatten om näringspolitiken angår dem.

 

Jag har saknat en diskussion om de små projekten och de små satsningarna som kan betyda mycket för en småföretagares sysselsättande effekter. De flesta småföretagare, både kvinnor och män, kämpar dagligen med att få dygnets alla timmar att räcka till – för att allt från att göra jobbet, som är huvudsysslan, skall de klara av att marknadsföra, fakturera, bokföra, gärna delta i mässor, rentav arrangera mässor, som brudmässan härförleden och utöver det utveckla sitt företag, att få det att hänga med i tiden så att konkurrenterna håller sig på behörigt avstånd. Men de flesta företagare verkar dock trivas rätt bra med sitt val. Det kan vara mindre jobbigt att arbeta för sig själv, man styr sin tid, man kanske inte har någon personal som man behöver kontrollera och i synnerhet för boende i skärgården är detta med att man har egen arbetstid en viktig aspekt.

 

Näringspolitik på det småskaliga Åland måste också handla om att göra insatser för att förenkla, förbättra och underlätta för det småskaliga företagandet och här kanske ltl Fredrik Karlström och jag har olika synsätt på hur man skall göra det hela. Jag ser dock fram emot Struktur-07 som ett sätt att höja värdet på yrkesutbildningen på Åland. Jag stöder helt och fullt regeringens planer på att möjliggöra Internet-uppkoppling på skärgårdsfärjorna så att de som har sitt arbete med sig i datorn kan utnyttja restiden som vettig arbetstid. Jag skulle gärna se fler insatser där företagare och andra kan få stöd och hjälp med att få hemsidor översatta till fler språk, att vi överlag kunde bli bättre på att använda nätet som ett marknadsföringsredskap, men här behövs mer kunskaper och kurser, kanske projektinsatser som stöder upp det här. Vi behöver fler bostäder - det har vi hört tidigare i dag också – så att de som vill flytta till Åland och till skärgården kan göra det. Vi behöver fler hantverkare, fler murare, fler VVS-are, elektriker, glasmästare, snickare och plåtslagare samt en god infrastruktur. Och här gör landskapsregeringen en hel del redan och mer kommer säkert att göras under kommande tid, åtminstone är min tilltro till sittande landskapsregering ganska stor.

 

Alla företag, stora som små, har någon gång börjat med en idé, en vision och en glödande eldsjäl som har gett sig den på att förverkliga något som de tror på till 100 procent. Googles grundare brukar banka in budskapet till sina anställda, att de inte skall hitta på saker som går att göra – man skall hitta på saker som de skulle vilja göra. Det här tycker jag att är viktigt när det handlar om all sorts entreprenörskap. Därför är det bra att det finns utredningspengar eller ett utvidgat projektutvecklingsstöd, som det heter, så att nya idéer kan hitta någon spricka i graniten för att få bergen att blomma så att idéerna får växtkraft!

 

Jag skulle dock önska att det var fler än två av de sju ansökningar som nu fick chansen, men det är min personliga åsikt utan att överhuvudtaget veta vad projektansökningarna om utvecklingsstöd handlade om.

 

En som definitivt kan det här med idéer är Teo Hären, han är idémanager som har och betygsatt över 30.000 idéer och han är van att utvärdera andras idéer på ett konstruktivt sätt. Ålands turistförbund har bjudit in  honom att föreläsa nu på fredag. Det tycker jag är ett mycket gott initiativ av Ålands turistförbund och jag hoppas att Hären kan stimulera till ny kreativitet och nytänkande, inte bara inom turismbranschen utan även andra näringslivssektorer på Åland. Man brukar säga att nio av tio produktutvecklingsidéer kommer från kunder. Och hur skall företagen då kunna ta tillvara den värdefulla informationen? Det är konsumenterna som många gånger vet bäst vad som borde göras och borde förbättras. Här finns också plats för åtgärder så att företagen blir bättre på att lyssna på dem som är experter, nämligen kunderna. Här finns utrymme också för fler kundundersökningar, t.ex. när det gäller den åländska turismen och dess framtid. Det är bra att landskapsregeringen har talat för att göra marknadsundersökningar när det gäller golfintresset och kundunderlaget för det här segmentet, men hur ser det ut i övrigt? Vad värdesätter de som kommer till Åland på besök och som inte spelar golf och vad gör att turister åker någon annanstans och väljer bort Åland? Det kanske är ännu intressantare.

 

Jag vill i motsats till ltl Fredrik Karlström hylla de båda badhusen i Mariehamn och Godby. Jag tycker att det är viktiga satsningar för framför allt lokalbefolkningen, folk simmar, vattengympar, tränar och njuter av bad och bastu som aldrig förr. Ibland kommer det någon simgrupp utifrån på träning, men kundbasen är lokalbefolkningen som mår bra av att röra på sig regelbundet och då mår också näringslivet bra. Man har mindre sjuka anställda eller företagare, man har mindre värk och mer ork. Att turister och besökare trivs i våra badhus är bara bonus.

 

Jag skulle gärna se många små satsningar, kanske stora också, i skärgården och på landsbygden samt i staden. Min personliga åsikt är att jag är tveksam till att tre golfbanor är den ultimata lösningen på att få turismbranschen att blomstra igen. De är säkert en del av lösningen, men de måste kompletteras med många små insatser också. Vad anser ungdomarna, kvinnorna, det kvinnliga nätverket United Minds, småföretagarna att ytterligare borde tillföras i den åländska näringslivspolitiken? Jag tycker att vi måste bli bättre också på att lyssna på dem som är ute och jobbar på fältet, de har också säkert gott om produktutvecklingsidéer.

 

Fru talman!

Jag vill avsluta med att säga att vi inom socialdemokraterna anser att hjulen snurrar på Åland som aldrig förr. Vi har en högkonjunktur och vi har arbetskraftsbrist. Vi har ett blomstrande näringsliv i dag om man ser det ur ett helhetsperspektiv, men vi lever i ett brytningsskede, vi kan inte fortsätta som vi alltid har gjort, nya tider kräver nya idéer, nya visioner och nya insatser och vi har alla ett ansvar att bidra till det här, alla vi 27.000 ålänningar, ingen kan göra allt, men alla kan bidra med något.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Ltl Carina Aaltonen sade att undertecknad och Aaltonen ser olika på väldigt mycket, och det tycker jag är väldigt positivt - annars skulle jag undra vad jag är för karl! Men det finns vissa saker som jag tycker att är viktigt om man pratar om näringsliv och tillväxt. För mig är det viktiga i näringslivet när en småföretagare tar beslutet att anställa en människa till eller två eller tre. Det är inte lika mycket tillväxt i ett samhälle om en person bedriver en egen liten näring åt sig själv; det är mycket bättre än att han är offentligt anställd, men det är inte lika mycket tillväxt för samhället när personen s.a.s. inte engagerar flera människor som han anställer, det är då tillväxten börjar öka och hjulen börjar rulla. För mig är det viktiga och vad politiker borde syssla med är att underlätta för företagare att kunna anställa flera.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Här har jag en helt annan uppfattning. Jag tycker att enmansföretagaren är minst lika viktig. Vi behöver enmansföretagare och de skall värdesättas lika mycket som ett stort företag eller ett företag som har två-fem anställda. En enmansföretagare försörjer sig själv, kanske sin familj på sitt eget arbete och det är väl fantastiskt bra! Där hittar vi just många kvinnliga företagare. Jag tycker inte om att man vill värdera de företagare som har anställda högre än den som kan försörja sig själv. Det är väldigt tufft att vara egenföretagare och att börja med skiljelinjerna att värdera vissa mer än andra tycker jag inte om.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Jag nedvärderar inte på något sätt en person som väljer att vara egenföretagare, snarare tvärtom. Det är det som är det viktiga att vi har egna företagare, men för att tillväxten skall komma, för att samhället skall kunna växa och bli större är det tyvärr först när folk börjar anställa andra människor som det här lilla företaget som börjar med en idé och har en viss affärsinriktning, som jag tycker att det skall börja och sedan skall man utöka för att försöka få flera människor engagerade i sitt företag, då får man tillväxt. Jag förringar inte på något sätt egenföretagaren, jag har varit där själv, men jag vet hur tufft det är när du tar beslutet att anställa någon; det är då lagarna som vårt samhälle har stiftat har gjort det väldigt svårt. De har också gjort att många företagare funderar på att gå tillbaka till att bara anställa sig själv, att man bara driver ett eget bolag utan anställda – den lagstiftning som vi har tar döden på många företag och det måste vi göra någonting åt.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Jag kan inte riktigt förstå den här diskussionen. Om det är en företagare som har nio anställda eller om det är tio egenföretagare som jobbar på eget håll, så vad är skillnaden? Huvudsaken är väl att vi har en mångfald, att vi har ett brett spektrum av enskilda företagare, som kanske har sitt kontor i fickan och sedan har vi medelstora företag och vi har stora företag. Jag tycker att vi skall se det som en rikedom att vi har många enskilda som vill jobba för sin egen skull.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Ltl Carina Aaltonen värnar om småföretag och kvinnoföretag. Det gör jag också. Hon säger att hon vill underlätta för småföretagandet. Det tycker jag är bra. Det har funnits en motion här i salen som har gått igenom enhälligt till landskapsregeringen och som fortfarande ligger kvar där. Jag skulle vilja ha ett klargörande av ltl Carina Aaltonen, eftersom hon tillhör socialdemokraterna som just nu har makt och myndighet att göra någonting åt att just underlätta för tjänsteföretag, som ofta är kvinnoföretag, att vad gör man åt den här saken?

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Man jobbar på med många projekt, misstänker jag. Vi har just nu målprogrammen som kommer inför nästa period. Jag är övertygad om att man jobbar med kvinnligt företagande och underlättar förutsättningarna för dem, men jag kan inte konkret säga vad som görs just nu.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag tycker att det är ledsamt att man inte kan få höra de konkreta förslagen, för jag upplevde åtminstone av anförandet att det andades en viss oro, precis som jag känner att det finns en osäkerhet, hur man hanterar småföretag, tjänsteföretag, som ofta är kvinnoföretag och jag hade hoppats på att vi kunde ha fått höra här på vilket sätt man tillgodogör detta och underlättar för småföretagandet på Åland. Det anser jag att är väldigt väsentligt. Jag kan säga att jag åtminstone upplever att det andas att man inte gör någonting, men jag hoppas att jag har fel. Jag hoppas att jag skall få en förklaring och ett förtydligande av ltl Carina Aaltonen.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman! Jag kan instämma i att jag tycker att mycket mer måste göras; också från oppositionen har man i spörsmålet enbart har tagit fasta på de stora projekten och de stora investeringarna. Viljan att diskutera just småföretagarna har inte varit alltför stor från vare sig opposition eller majoritet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Mycket av det som ltl Carina Aaltonen säger är bra när det gäller småföretagandet. Jag tror att vi alla värnar om småföretagarna. Det parti som ltl Carina Aaltonen representerar sitter i regeringsställning och det skulle vara intressant att veta: vad gör socialdemokraterna och landskapsregeringen för att bemöta konkurrensen från bemanningsföretag utifrån, t.ex. Estland, som börjar konkurrera just med enmansföretagen och mindre företag när det gäller arbetsplatserna här.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Det här visar igen att vi har en brist på t.ex. hantverkare, brist på byggare, snickare, plåtslagare, allt vad jag räknade upp. Vi behöver den här kategorin av personer inom vårt samhälle. Här kommer t.ex. Struktur-07 att fokusera mycket på just yrkesutbildning och höja värdet på den så att vi får fler lokala ungdomar som förhoppningsvis kommer att gå in och börja jobba som egenföretagare eller företagare inom just den här branschen också.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag fick inte svar på min fråga. Det kan väl diskuteras om vi behöver arbetskraft utifrån, om det är behovet eller om det är möjligheten att tjäna pengar via bemanningsföretagen som är det väsentliga. Risken är att just den här typen av bemanningsföretag kommer att slå ut våra små entreprenörer och de blir i princip utan arbete i stället. Frågan var vad socialdemokraterna kommer att göra om det blir på det viset?

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Som jag har uppfattat saker och ting hittills handlar det om att det helt enkelt finns för få lokala entreprenörer inom den här branschen i dag, för få hantverkare. Då är det väl så att det handlar mycket om konkurrens för ltl Brage Eklund! Men visst måste vi också se till att vi kan trygga verksamhetsförutsättningarna för de lokala yrkesutövarna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson:

Fru talman!

Det har varit en lång och intensiv diskussion om näringspolitiken. Vi har snart hållit på, med, enligt mitt sätt att se det, våra korta arbetsdagar i två dagar. Efter en så här lång diskussion borde allt vara sagt, så jag borde egentligen avstå från att säga någonting. Det måste bli rundgång i det; jag brukar säga att när 20 personer har uttalat sig i en halvtimme borde det mesta i ett spörsmål vara sagt.

 

Jag har ändå vissa synpunkter på det som har sagts.  För det första de omdiskuterade golfbanorna, som naturligtvis är uttjatade vid det här laget och alla har väl sagt det mesta, men man har från regeringspartiernas sida sagt, i inledningen åtminstone, att det finns privata intressenter, de kommer att byggas om privata intressenter tecknar bindande kontrakt; då kommer man att göra markbytesaffärerna, men bara då. Då frågar jag vicelantrådet t.ex. vart har alla privata intressenter tagit vägen nu då, varför har de gått under jorden? Det sades både i debatten i tidningen och här i lagtinget att de finns och man har dem, men nu verkar det vara helt borta. Var det fantasier man hade om att det var privata intressenter som skulle göra investeringar eller försökte man föra folk bakom ljuset för att senare, just nu, ändra på alltihopa och säga att nu finns de inte längre! Har de någonsin funnits? – det undrar jag verkligen!

 

Jag tror att det som ltl Torbjörn Eliasson brukar säga att en högklassig bana drar säkerligen en hel del folk hit är säkert klart och de har säkert råd att betala, men på övriga ställen där man bygger golfbanor har man också andra finansieringssystem. Jag har fått reda på att de som golfar är många gånger delägare i golfbanorna, de köper andelar/aktier och på det sättet gör man finansieringen. Här är det tydligen inte enda golfare som är intresserad att göra det. Jag hörde ltl Peter Grönlund eller ltl Torbjörn Eliasson säga att blir det bana i Ämnäs så satsar jag åtminstone, men här har jag inte hört någon av dem stiga upp och säga det!

 

När det gäller driften är jag ganska orolig för att om det blir en konkurrenssituation mellan Kastelholmsbanan och Ämnäsbanan, att ett annat bolag än golfklubben fick Ämnäsbanan, då tror jag att det skulle bli påfrestande för båda driftsbolag om de skall konkurrera med varandra. Jag tror att samordningseffekterna med en som har driften är en förutsättning för att det överhuvudtaget skall gå. Det är någonting som aldrig sägs, utan man bjuder ut det på öppna marknaden, det är väldigt bra med konkurrens, och det tycker jag också, men konkurrensen kan också vara förödande i vissa fall, någon brukar få vika sig om konkurrensen blir för stor, om underlaget inte blir det som man har tänkt osv.

 

Jag skall gå in på en sak som inte har diskuterats här därför att det diskuterades förra gången, det har varit debattartikel om det och det är det omtalade flyget, det mycket välbehövliga flyget som vi alla är överens om att behövs. Trafikansvarige Runar Karlsson har sagt att vi behöver större flyg för folk tycker om att åka med större flyg! Och han har alldeles rätt, det tror jag att de gör, jag tror att alla vill åka stora flyg om man själv slipper betala hela kostnaden! Nu när man såg en redogörelse över den nuvarande beläggningen anser jag att det som finansansvarige Lasse Wiklöf pratade för, ett mindre flyg på 18-19 platser, skulle ha varit precis det rätta. Finansansvarige Wiklöf såg detta framför sig. När det gäller upphandlingen av flyget är jag väldigt fundersam över en sak: man hade en tidsram satt när flyget skulle flyga med den här subventionen; sedan kunde inte flyget börja när man hade sagt, då skjuter man fram tidsperioden till juli, fast man har sagt tidigare att det då är så dålig beläggning att därför upphandlar vi för den här tiden! Tänk om alla flygbolag som ville räkna på det här hade vetat det, då kanske det hade kommit ännu fler om man hade så lång tid på sig innan man startade! Det bolag som nu fick upphandlingen startade inte på den tid som var i det utbjudna kontraktet utan man förhandlade om en annan tid på grund av förseningar. Det kan vara helt rimligt att göra det, men däremot blir det inte rätt mot de andra som har lämnat anbud. Jag skall inte säga mer om det, för jag får säkert svar på det.

 

Ltl Fredrik Karlström sade att många intecknar hus och hem och startar ett bolag, det är säkert sant, många bildar också ett aktiebolag utan att satsa hus och hem, går i konkurs, har obetalda fordringar till fordringsägarna, staten står för förlusterna, staten står för pensionsåtagande och alltihopa och de går fria, så det är inte alltid så himla enkelt att man mister allt man gör, utan det finns många små bolag, bara en eller två aktieägare, en familj, som har gått helt fri från konkursen medan samhället har tagit stöten. Jag vill påpeka att det också sker.

 

Jag vill till slut stöda ltl Gun-Mari Lindholms förslag till kläm.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Det som ltl Sune Mattsson säger om finansiering av golfbanor på andra ställen har han fått lite om bakfoten. Här på Åland är det faktiskt på det sättet att medlemsfinansiering inte är möjligt på samma sätt för en ny golfbana, eftersom vi redan har nästan 2.000 människor som spelar golf och det motsvarar ungefär 7 procent av befolkningen. Vi har ungefär nått det tak som är normalt; de golfbanor som nu skall byggas är alltså till för turisterna och kan inte räkna med medlemsfinansiering. Det är inte jag som har sagt att jag skall satsa personligen i Godby/Ämnäs, det måste vara någon annan, men det är ett bra projekt.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Det var ett bra svar. Det kan hända att dessa 2.000 som golfar redan är delägare i någon golfbana så varför skulle de då satsa i en golfbana till. Det kan också vara så att alla inte är det och kunde delta också i den här, men det känner inte jag till. Jag undrar ändå – och det är egentligen riktat till lantrådet eller finansansvarige – att vart tog de privata investerarna vägen som skulle ställa upp och hjälpa till och betala banan från början? Ltl Gun Carlson hade ett väldigt fint uttalande från finansutskottet, det var väl behandlat hur det skulle gå till, men nu har allt det försvunnit, ingen säger någonting om det ens en gång!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Det har nog sagts mycket om det också och de ställer sig bakom driften. Tänkbart är, ifall det blir Ålands golfklubb som får ta hand om det här, att de har en möjlighet att driva det  här ekonomiskt, så det är rätt stora pengar som satsas från många stora åländska företag: Viking Line, Eckerö Linjen, Alandia-bolagen osv. Jag kan räkna upp flera. Det är alltså mycket pengar som man har lovat i 10-15 år framåt för att garantera denna drift.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Däremot är jag alldeles säker på att när man diskuterade det sade man att man skulle vara med och finansiera också byggandet av banan. Det var inte driften i första skedet, det är jag riktigt säker på.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Ltl Sune Mattsson ondgör sig över Stockholmstrafiken och jag kan bara säga att vi vet redan att liberalerna är emot Stockholmstrafiken. Gruppordföranden var upp här i måndags och sade det, så ltl Sune Mattsson behöver inte upprepa liberalernas åsikt i den här frågan.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Till trafikansvarige Runar Karlsson kan jag säga, att jag är inte emot Stockholmstrafiken. Jag säger samma som landskapsregeringsledamoten Wiklöf att man borde satsa på ett plan som behövdes för de passagerarvolymer som man då beräknade att man skulle ha.  Jag fick heller inget svar på varför man sköt fram trafikstarten och inte hade det i upphandlingen till de andra. Det har jag inte fått något svar på, det undviker landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson väldigt noga.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Vi sköter förvaltningsfrågor i landskapsregeringen med våra tjänstemän. Det har inte parlamentet så mycket med att göra. Ltl Sune Mattsson undrar varför vi har ett så stort plan som vi har. Jag kan konstatera faktum att förra gången jag bjöd ut det var inte Saab 3.40 med 34 platser billigare än en JET 3 med 18 platser.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Det var ett bra svar att vi egentligen inte har att göra med det utan det är tjänstemännen! Det kan ju så vara, men när man gör en upphandling och man är ansvarig för den som landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson är så borde man ha samma villkor för alla när man gör det, man behöver inte ändra det efteråt. Det betyder att olika personer kan bjuda på det, om villkoren är fördelaktigare än man har i anbudsförfrågan när det verkligen kommer till. Då är det inte bra.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torbjörn Eliasson:

Fru talman!

Tyvärr är inte ltl Gun-Mari Lindholm inne nu, men jag skulle ödmjukt vilja vädja till henne angående en sak som hon sade i sin sista replik till mig och där hon antydde att jag skulle vara bidragsbenägen. Det är så att under min tid som entreprenör, nästan ett kvartssekel, har jag aldrig anhållit om ett cent och således aldrig heller fått ett cent i bidrag.

 

Fru talman!

Jag vill ta tillfället i akt att diskutera den sektor i näringslivet som vi alla är överens om att kan och bör utvecklas. Det är hög tid att vi gör något av våra planer inom turismen. Det är viktigt att branschen byggs av privata entreprenörer, men de behöver en infrastrukturell plattform för att kunna hävda sig i konkurrensen. Under hela denna valperiod, liksom tidigare, har det emellertid funnits rätt breda majoriteter för att samhället skall vara med och satsa för att få större attraktioner till stånd, men det känns dystert nu.

 

Inför valet hördes ett unisont ja. Nu har många här i salen glömt vad de lovade, vilket upprör och skapar uppgivenhet. Vi lägger ned tid och pengar på turismstrategier, utredningar, planering och ritningar, men det tar alltid för lång tid att få dem realiserade. Konkurrenterna hinner före, byggkostnaderna stiger 25-50, ja kanske t.o.m. 100 procent, vi tappar tempo.

 

Kk-huset, som väl ”varit aktuellt” snart i ett kvartssekel, är ett lysande exempel. Det enda som är säkert i dag är att det ännu blivit något av. Det är synd om dem som väntar på att något skall hända, det är synd om många företag, enskilda entreprenörer och kulturarbetare som behöver det nödvändiga tillskott i turistvaluta som nya köpstarka målgrupper skulle föra med sig.

 

Golfsatsningarna är ett annat exempel. Total enighet har rått i snart tio år att Åland behöver minst en högklassig golfbana till för att hänga med i utvecklingen. Konkurrenterna, inte minst i Baltikum, har under tiden handlat snabbt. Åland, som hade ett stort försprång som Nordens ryktbaraste turistiska golfmetropol, blir nu omkört av orter som förstår att man satsa för att hänga med. Den insikten finns här också. Varför gör vi ingenting.

 

Motorbanan, som jag tror att skulle vara en bra satsning för Åland, kan gå samma öde till mötes. Knutpatriotism, avundsjuka och naiv tävling om vem som skall få ta äran åt sig och klippa banden vid invigningen av sitt projekt, har förstört många fina idéer och kommer att göra det, om inte vi politiker kan se till hela Ålands bästa, och samarbeta. Jag säger det igen: samarbeta! Det spelar ingen roll vad vi gör så kommer det alltid att finnas någon enskild eller någon grupp som reagerar negativt, drar igång en insändarstorm, går till domstol eller på något annat sätt försöker stoppa utveckling. Exemplen är många. Vi måste våga ta beslut även om det blåser storm emellanåt. Vi måste börja följa de mål som vi har satt upp, visa mod och kurage och genomföra tidigare beslut, annars är vi inte trovärdiga. Vi kommer inte alltid att göra rätt, men som man brukar säga att om en beslutsfattare gör åtta bra beslut av tio så är det ok. Alternativet är beslutsångest och då händer absolut ingenting! Den här landskapsregeringen försöker verkligen förverkliga lagtingets beslut, men vad händer? Jo, de får ta emot svidande kritik, enkla frågor och spörsmål står som spön i backen! Håll med om att det skulle vara bra för Åland om landskapsregeringen, oberoende av partiuppsättning, skulle få lite arbetsro mellan varven!

 

I gårdagens tidningen Åland förde chefredaktören en diskussion om det åländska näringslivets organisation. Han anser att fem splittrade organisationer att skulle vinna på att gå ihop till en och bilda ett åländskt näringsliv. Det skall bli intressant att höra hur näringslivet reagerar på den tanken. I samma ledare kommer han in på något som han löpsedelsmässigt har döpt till ”Bidragsrullningen” och jag citerar: ”Det skulle vara en vitaminspruta för den åländska samhällsdebatten och en nyttig motberättelse till bidragsrullningen som också borgerliga partier uppfattar som en åländsk naturlag.”

 

Fru talman!

Jag håller med om att ett större samarbete är bra och att det kunde ge en vitaminspruta för den åländska samhällsdebatten, men ”bidragsrullning, en åländsk naturlag”, här vore det nog rätt att samtidigt leverera en konkretare analys. Spörsmålsställarna gillar säkert orden och håller med, så länge de inte själva beskylls för någonting liknande! För mig ger det dock lite dålig smak. Inget regeringsparti håller med om en så enkel nollanalytisk beskrivning.

 

Det nämns inget om varför, att grunden ofta finns i EU-program, att Åland har mycket sjöfart och primärnäringar per capita, hur bidragen påverkas av Ålands indelning i stödområden etc. I och med att EU skapat ett demokratiunderskott för Åland och ställer till en hel del problem, så gäller det ju i varje fall att dra nytta av de bidrag vi kan få. Det tror jag näringslivet skriver under på!

Men, det är intressant att tidningen och oppositionen har en samsyn här. Chefredaktören svarar säkert i sin tidning, men jag skulle idag villa ha ett svar från oppositionen på några frågor: Skall vi utnyttja de bidrag och subventioner i olika former vi kan få inom ramen för EU:s program? Om inte, inom vilka sektorer stöder vi för mycket? Och framför allt, vad skall vi göra som vi inte gör för att kunna utveckla näringslivet, behålla jobb och skapa nya?

 

  • Ta över beskattning? – ja landskapsregeringen jobbar på det!
  • Minska handelshindren? – ja landskapsregeringen jobbar på det!
  • Minska byråkratin? – ja landskapsregeringen jobbar på det!
  • Öka våra möjligheter att påverka och föra vår talan i EU? – ja landskapsregeringen och lagtinget jobbar på det!
  • Förbättra sjöfartens konkurrensförhållanden ytterligare? – ja landskapsregeringen jobbar på det!

 

Alla dessa frågor är mycket viktiga. Emellertid är de inte snabblösta. Vi måste därför även arbeta med instrument som enklare och fortare ger synbara resultat!

Här kommer de kritiserade samhällsinsatserna in i bilden. Personligen är jag övertygad om att golf- och konferensturismen inte kommer att utvecklas utan samhällets hjälp, externa konkurrenter är för starka – det blir David mot Goliat där David saknar slunga.

Varför samhället måste stöda har jag förklarat så många gånger att jag inte tänker upprepa det idag. Jag bara konstaterar att Åland redan har gått miste om och kommer att gå miste om en betydelsefull potential inom de köpstarkaste målgrupperna om vi inte kommer till skott. Hela Åland får lida av det – från Mariehamn ut till randkommuner och skärgård!

Det vill Centern och regeringskollegerna undvika!

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det var ett informativt inlägg om hur ltl Torbjörn Eliasson och centern står. Mycket av det som han sade kan jag också omfatta till vissa delar. Det som har förändrat hans syn på satsningar på golfbanan gentemot mitt är att centern har svängt och vill satsa till 100 procent från samhällets sida på att bygga en golfbana. När vi tog ett beslut i budgeten i höstas hade centern inställningen att näringslivet skulle vara med och satsa. Det har man ändrat på nu och nu är man beredd att samhället skall gå in och stöda. Det är där skillnaden är mellan Ålands Framtid och centern. Det är i och för sig en besvikelse för mig att se att man inte fick näringslivet med sig. När det gäller att ta över beskattningen och att landskapsregeringen jobbar på det så skulle det vara roligt att någon få se en framställning på vilket sätt.

 

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Det är trevligt att höra att ltl Brage Eklund omfattar mycket av det jag sade. Vi brukar faktiskt ha rätt kraftig samsyn. Han är besviken när det gäller golfen och den hundraprocentiga satsningen. Orsaken till det är ganska enkelt: man har prövat olika modeller som har visat sig omöjliga att genomföra och eftersom vi är övertygade om att det inte kommer någon golfbana till på Åland om inte vi går in och gör det här, så har man fattat det här beslutet. Men kom ihåg att det skall göras på marknadsmässiga principer, det är grunden för det och alla de tre banorna kommer att behandlas på samma sätt. Godby har funnits i röret längst från slutet av nittiotalet, men även de två andra kommer att behandlas lika.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det skulle vara roligt att veta vad ltl Torbjörn Eliasson anser och varför han tror att näringslivet inte tror på en golfbana eftersom man inte är beredd att gå in och satsa, men samhället ändå skall gå in och visa att vi måste ha en golfbana här. Är det så då att tilltron till golfturismen är större hos landskapsregeringen än vad den är hos näringslivet eller är det oviljan från näringslivet och företagare att satsa för att man vet att samhället går in i stället bara man säger nej?

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Tilltron till golfturismen är fortfarande stor inom näringslivet, hos turismidkarna, de som säljer golfresor, så där är det nog en fullständig samsyn. Varför samhället skall gå in förklarade jag redan tidigare. I exempelvis Kastelholm har man en mycket professionell skötsel av golfbanan, den får man att snurra, det är normala lån, man betalar landskapets högsta arrende, men det blir ingen guldkantad avkastning på projektet. Därför far kapitalisternas pengar hellre in på andra projekt, men sköter man det här rätt får man golfbanan att snurra plus att många, många andra företag får goda effekter av det här. TALMANNEN: Tiden är ute!

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag frågade förut, att trodde man från, när man utlovade från regeringen att privata intressenter skulle finansiera golfbanan, utom 23-procenten? Hade man trott det eller sade man så bara för att föra oss bakom ljuset? 

 

Jag har faktiskt aldrig hört ltl Danne Sundman tala om 100 procent bidrag till motorbanan utan det var fråga om utredningspengar. Andra har sagt många gånger att det finns privata som är intresserade och jag litar faktiskt på det, så jag tycker att det kan vara lite smutskastning mot motorbanan att säga att de skall ha den finansierad. Jag har aldrig hört det sägas, inte skrivet hellet.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman! Jag vill korrigera. Jag har aldrig sagt att motorbanan skall finansieras till 100 procent. Jag har uttryckligen talat om att utredningen har finansierats till 100 procent. Däremot har vi hört från dem som driver projektet att man räknar med att motorbanan kommer att finansieras med privat kapital, och det får vi se, det skulle ju vara mycket trevligt om det går så.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Trodde man från början att också privata skulle finansiera anläggandet av banan eftersom man sade så? Jag tycker att finansutskottets uttalande och debatten var sådan. Trodde man på det eller hitttade man bara på det?

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Landskapsregeringen får tala för sig själv. Jag kan tala för mig hur vi har resonerat. Det är självklart att vi har räknat med att det fanns möjligheter att få en finansiering, men sedan visade det sig att statsstödsreglerna inte klarade ut den här biten, så man måste göra om konceptet och då blev det på det här sättet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

När det gäller den fordonsrelaterade aktivitetsparken och dess finansiering sade jag i mitt anförande att det återstår att se hur den finansieras. Men det är inte lättare att få den finansierad av privata aktörer när landskapet går in och finansierar golfbanor till 100 procent; då väntar man på att landskapet skall komma även där och säga vi finansierar den till 100 procent! Det är klart att det blir svårare.

 

När det gäller golfsatsningarna är det inte så att vi är emot dem. Som jag sade i mitt anförande förstår jag mig också på golfturismen, att det är bra avkastande turister osv. Det är med omsorg om dem som vi vill att de skall drivas och ägas av en privat entreprenör men att samhället kan stöda. Det är med omsorg om dem!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman säger att det kommer att bli svårare att finansiera motorbanan med privat kapital efter det här. Ja, det kan jag faktiskt inte uttala mig om, men jag hoppas trots allt att ltl Danne Sundman lyckas där och att han kan visa ett gott exempel och ett gott föredöme. När det gäller omsorgen förstår jag inte riktigt vad ltl Danne Sundman menade, men han kanske kan förtydliga sig lite.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Som jag sade i mitt anförande tror jag att det är bättre om en anläggning ägs och drivs av en entreprenör som är driven av att kunna bygga någonting för framtiden. Om man bara hyr en bana på 5, 10 eller 15 år, så vet man att sedan när hyrestiden har gått ut så har man ingenting kvar av det man kämpar för. Därför är det bättre att den ägs av någon som får s.a.s. bygga upp någonting långsiktigt. Det blir ett bättre engagemang av dem som driver den, de tänker kommersiellt på ett annat vis.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag tror i det här fallet faktiskt att vi skall ha lite omsorg om den stora massan turistföretagare på Åland. Det finns väldigt många. Det finns flera hundra stycken mindre turistaktörer och har vi lite omsorg om dem måste vi se till att de får hit gäster och kunder som är beredda att betala bra. Golfturisterna är de som betalar bäst, 200 euro per dygn. Den här satsningen kommer inte till stånd, vi får inte en ny golfkvalitetsbana om vi inte hjälper till från samhällets sida. Omsorg om alla turistföretagare betyder att vi skall satsa på flera golfbanor.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Obunden Samling har kommit med många, som jag ser det, förslag till näringspolitiska visioner i motsats till vad centern har presterat under den här debatten. Men ltl Torbjörn Eliasson får gärna klippa bandet för mig! Jag tycker att han har varit ivrig i den här debatten och odelat positiv också till hundraprocentiga bidrag. Att vi inte har en golfbana ännu, trots att man har diskuterat den i mer än 15 år tycker jag att centern skall titta sig i spegeln, för centern har varit med i samtliga regeringar under den tiden - och nu igen tvivlar lantrådet, så få se, det lär väl inte bli någonting nu heller!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag är inte ute efter att klippa några band. Tvärtom jobbar jag gärna i det tysta och ser till att vi får någonting uträttat. Visst har centern varit med hela tiden, men vi alla har faktiskt varit med när det gäller golfdiskussionen; före valet och en lång tid efter valet var det, som jag har bedömt det, en total enighet om att vi skall satsa på mera golf här på Åland och att vi gör det för att stöda turismen. Men i dag känns det inte så säkert.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Visst har vi varit positiva till det här! Det tror jag att alla är också, men det skall bygga på en sund ekonomi och det är det vi ser med oro framför oss att inte det här förslaget gör. Vi har inte fått tillräckliga förklaringar på det heller, så jag tycker nog att man behöver prestera lite mera från regeringens sida och speciellt från centern, som har suttit med i alla de regeringar där man har drivit den här frågan. Jag tycker att det är ett misslyckande speciellt för centern när man inte har kommit till skott i den här frågan, som många av er driver väldigt hårt, men tyvärr har man inte lyckats!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Visst skall det bygga på en sund ekonomi, men vi vet att det kommer inte att hända någonting om vi skall bygga det på den perfekta marknadsekonomin, för då kommer inte det privata kapitalet att bygga en sådan här golfbana. Det måste man inse. Däremot skall landskapet vara med och den som driver skall betala arrende, se till att det är en hyra för banan som är sund och det skall konkurrensutsättas. Det är intressant att höra vad de obundna i det här fallet har för alternativ. Tror ni – den frågan har jag ställt förut här i dag – att det kommer en högklassig golfbana till på Åland om vi inte är med och hjälper till härifrån?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Talman!

För det första måste man inse att om ett projekt skall bära frukt på lång sikt så måste man ha en privat, antingen företag eller privata personer, bakom som har satsat i eget kapital för att de verkligen skall sätta ner dessa 14-18 timmarna per dag för att förverkliga och se till att den satsning man har gjort kommer att bära frukt. Därför är jag så otroligt mycket emot att man går in med hundraprocentigt stöd för att bygga och finansiera en golfbana. Ltl Torbjörn Eliasson säger att privata kommer aldrig någonsin att göra det här, men privata har ju redan gjort det och vad är det som säger att de inte skulle kunna göra det igen! Det finns privata företagare i Eckerö som har satsat eget kapital och som tror på sin idé och de har gjort det, men om landskapsregeringen går in och finansierar en ny bana, ja, då kan jag garantera att det kommer aldrig att komma en ny privat satsning på en golfbana. Då kommer näringslivet att komma till motorbanan och säga att finansiera den på samma sätt! Det är det dummaste man kan göra att gå in för en hundraprocentig finansiering på det här projektet. TALMANNEN: Tiden är ute!

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Det är så att det som behövs nu för att vi inte skall sänka nivån på vår golfprodukt är en mycket högklassig bana eller flera högklassiga banor. Det är det som behövs och vi behöver då se till att de byggs i närheten av vatten. Det är faktiskt vår största konkurrensfördel här på Åland. Tittar vi på svenska golfspelare kommer de inte närmare vattnet eller havet än 300 meter normalt, för där går gränsen för hur de får bygga, därför är de så stormförtjusta när de kommer till Kastelholm och Slottssundet och får se de vyerna och gå ner till vattnet. Vi måste utveckla den sidan och därför är vi tvungna att göra på det här sättet.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Talman1

Jag tycker att argumentationen inte håller ltl Torbjörn Eliasson. Det är ingen som säger någonting om det, utan det är helt klart att man vill ha en högklassig golfanläggning med utsikt över vatten osv. Men man måste komma ihåg en sak att Åland har förutsättningarna för att bygga en sådan bana. Titta på ishotellet i Jukkasjärvi! Det är så långt bort från verkligheten det bara går att komma och de har lyckats med en satsning därför att det fanns någon som trodde på den, någon som satsade sitt liv på att förverkliga den idén, men hur skall det fungera om landskapet skall gå in och finansiera hela banan! Det kommer bara att bli ett startskott till en katastrof där allting sedan kommer att hänvisas till vad man finansierade för golfbanor 2006 i Ålands lagting. Långsiktigt är det det dummaste man kan göra som jag ser det.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Det är intressant om ltl Fredrik Karlström kan berätta vem som kommer att bygga det privat! Finns det någon sådan? Detta har stötts och blötts i snart tio år och jag är åtminstone väldigt övertygad om att det inte går att få fram den på det sättet, men, varsågod, det är intressant om det finns ett sådant alternativ. Lantrådet talade om den saken tidigare i dag och  i så fall skall man naturligtvis göra det på det sättet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Det var som vanligt ett intressant inlägg som ltl Torbjörn Eliasson hade. Men det var detta med klippa banden som fick hjärnan att klippa till! Under förra perioden när jag satt i finansutskottet kom det nämligen i budgeten en samhällsfinansierad travbana från de obundnas finansminister Olof Salmén. Den skulle betala sig på tio och det skall bli mycket intressant att se om det stämmer. Det var just för turismen osv. – och den som klippa bandet på denna samhällsfinansierade satsning så var den liberala näringsministern Ritva Sarin Grufberg.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag var tyvärr inte med på den tiden, så jag har ingen kommentar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé:

Fru talman!

Det har varit mycket diskussioner om att hjulen skall rulla, men jag tror också att man bör se det här på två olika sätt. Det ena är sysselsättningen och sysselsättning åt alla och där vill jag konstatera att Åland är helt klart bäst i klassen. Mig veterligen så är det endast Island som ligger jämstarka med oss. EU:s mål är att ha en sysselsättningsgrad  på 70 procent, medan vi och Island ligger på 80 procent.

 

Det som är unikt med Åland att sysselsättningsgraden bland kvinnor och män ligger lika högt i sysselsättning.  Det är mycket som vi kan tacka den offentliga sektorn

 

Det andra hjulet är att ge förutsättningar åt företag att kunna utvecklas samt att de skall våga satsa.

Det görs det nu och flera av projekten skulle säkert ha varit klara för länge sedan om inte det hade gjorts försök att fälla krokben på vägen. Istället för krokben sprang man runt hindren för att hjälpa företagen och det är det som nu retar oppositionen.

 

När vi debatterade om turismstrategin så var många eniga om att golfen är viktig för turismen.

Många kom med i diskussionen och sa ja golf skall vi satsa på. Alla skulle ha banor, vissa partier ville satsa Godby/Ämnäs, andra partier sade att Föglö är det rätta. Sen hade vi enskilda lagtingsledamöter som sa att man skulle satsa på Brändö. Även näringslivet var med på tåget och ville satsa i golfbanan först och främst i Godby/Ämnäs-projektet. Men ingen i näringslivet kom fram och sa hur mycket man vill satsa utan att det behövs golf och de kommer med på tåget.

Sen kom det här med statsstödsregeln och att landskapsregeringen inte kan ge mer än 23 procent.

Då återstår det 77 procent - vem satsar de pengarna?

 

När landskapsregeringen började syna näringslivet så lade sig näringslivet en efter en. Då är ju alternativet att lägga ner golfprojekten och inte bygga alls eller att man bygger och sen lägger ut för driften och sedan ger möjligheter att det skall gå igenom. Nu när vi beslöt att landskapsregeringen går in för det senaste alternativ, alltså att bygga golfbanorna och sen lägga ut driftansvar vill oppositionen varken ha någon golfbana i Godby/Ämnäs,  Föglö eller i Brändö. För visst är det så att alla golfbanor måste få lika stor chans och att man inte särbehandlar någon. För den här regeringen är också för landsbygd och skärgården och en utveckling där.

 

Jag är nog också helt övertygad om att ingen i landskapsregeringen skulle vilja bygga dessa golfbanor i samhällets regi. Men näringslivet är inte berett att satsa  så mycket som det behövs för att bli denna högklassiga golfbana man pratar om. 

 

Och hur blir det då med regionalpolitiken som vi pratade mycket om tidigare? Ser vi på golfen så ger det stora ringeffekter i de regioner där golfbanan byggs; det är små företagare som får större chanser till att utvecklas genom att det kommer en golfbana dit.  Det var inte så länge sedan vi pratade om regionalpolitik och här har vi stora chanser för olika företagare på just norra Åland och skärgården - men det kanske inte är lika viktigt längre.

 

Flera lagtingsledamöter kritiserar Norra Ålands Industrihus projekt i Godby. Jag förstår inte varför man kritiserar det.  Det här ger en möjlighet till utlokalisering. Tänk om vi skulle kunna ge förutsättningar att landskapet utlokaliserar till Godby samt ge både stora och små företag kontors- och affärslokaler på norra Åland. Ltl Anders Eriksson kritiserade projektet och att det skulle konkurrera ut Mattssons i Godby; kanske det i stället skapar en större kundkrets åt Mattssons i Godby!

 

Sen sticker det i ögonen på oppositionen att företaget Crosskey vill komma med i Kvarteret iTiden.

Jag förstår egentligen inte var problemet är där. Så  här står det om Kvarteret iTtiden i dess informationsbroschyr: ”Här erbjuds kontorsutrymmen för både större och mindre företag.”

Där ser inte jag någon skillnad mellan företaget Crosskey och eller något mindre företag. Alla skall ha rätt att vara där. Nu är det visserligen fullt men bygg då hellre ut än att man flyttar verksamheten till Åbo eller Stockholm eller vart det skulle kunna bli.  Att man i oppositionen mår dåligt över att de vill vara i Kvarteret  iTiden borde man väl då ha tänkt på när man byggde det och inte nu försöka säga att ni får nu inte flytta in dit för ni är för stora!

 

Fru talman!

Jag började att prata om sysselsättningen och att den är viktig för Åland och det är bra att vi har bra siffror där.  Därför är jag glad att vi har företag som Crosskey, PBS och PAF och andra företag som har en internationell marknad men har arbetsplatserna på Åland, trots att vi dagsläget inte kanske har en 100-procentig kommunikation, men nu är den i alla fall bättre än på många år. Då bör vi ge förutsättningar att de vill satsa och stanna kvar på Åland. De är sådana här företag som också får många borta-ålänningar att flytta hem igen.

 

Men för att vi skall få fler entreprenörer  och småföretagare är jag helt övertygad om att man borde kunna få startstöd för sin verksamhet och kunna våga söka bidrag utan att bli kallad att man lever på samhället eller utnyttjar systemet. Entreprenörerna blir färre. Det är bekvämare att vara anställd och tyvärr så hör man inte många entreprenörer som idag säger, att blir du entreprenör så får du jobba för dig själv, det finns fördelar som ….  Ja, det finns säkert något! Istället så hör man ofta höra, att bli inte entreprenör, för då får du aldrig semester, du hamnar att jobba dygnen runt och anställer du någon så kostar de mera än vad de gör nytta osv.

 

Hur kan vi då som politiker hjälpa till med att det blir företagare? Man kan då få hjälp genom t.ex.

 

  • Stöd för idéutveckling och utredning av affärsidéer
  • Stöd för produkt- och teknologiutveckling
  • Skärgårdsstödet
  • Bidrag för företagens internationalisering

 

Vi har mycket redan, vi hjälper företag och vi skall se detta som något positivt. Vi är en liten ö och får vi stora företag som utvecklas, så njut av det, ta det som en ära i stället för att vara avundsjuk!

 

Fru talman!

I spörsmålet står det landskapet ger överstora bidrag och att skenbar generositet skapar en bekvämlighet i företagandet som hämmar utvecklingen på lång sikt. Man kan också vända på det och säga att landskapet vill att företag skall våga starta och satsa för att utvecklas för att lyckas nationellt/internationellt samt att även landsbygd och skärgård skall leva.

 

Olika näringar behöver bidrag för att överleva, vissa av näringarna kan ha svårt att leva vare sig man vill eller inte. Man vill på Åland ha en bra välfärd, hög sysselsättningen, och det har vi i dag. jag hoppas att vi också har det under en lång tid framåt - men då måste vi gasa och bromsa vid rätt tillfällen.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det andas ett visst missnöje mot näringslivet från ltl Göte Winés sida. Han är besviken över att näringslivet inte har tagit sitt ansvar när det gäller golfprojekten. Näringslivet kunde naturligtvis inte garanteras ett avkastningskrav som olika företag har. Man kan inte satsa på någonting som inte genererar pengar. Jag skulle vilja fråga ltl Göte Winé vad han anser att är grunden för Ålands höga levnadsstandard. Är det den offentliga sektorn eller är det åländska näringslivet?

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Jag tror att ltl Gun-Mari Lindholm missförstod mig. Missnöje mot näringslivet! De lever på att deras företag utvecklas och framför allt gå med vinst, gå in i lyckade projekt och satsa på dem. Det är där jag tror att vi bör titta. Jag förstår dem. Det här blev ett bra projekt. Det är inte själva golfbanan som ger vinsten, golfbanan kommer att gå bra, men det är de omkringliggande företagen som utvecklas och som därigenom får resultat av det här. Vi pratar om kafeterior, vi pratar om butiker, taxi osv. Det har stor betydelse med näringslivet men samtidigt kan vi inte leva utan offentlig sektor. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Ltl Göte Winé säger att näringslivet hoppade av; avkastningskravet som man hade kunde man inte få garanterat. Golfbanan går bra, säger ltl Göte Winé. Det kommer att ge kringeffekter. Som jag ser det, så om det är så att man är så hundraprocentigt säker på att golfbanan går bra, då tycker jag att dem som han räknar upp: övernattningar, kaféer, restauranger, taxi, de skulle vara med och satsa på det här, för det betyder att de genererar pengar till dem i förlängningen. Har jag rätt eller fel?

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Nej, ltl Gun-Mari Lindholm, du har säkert helt rätt att de borde ha varit med och satsat. De borde ha tagit sitt ansvar, men nu gör de inte det och då måste vi börja titta: är det så här att vi bara skall sitta och rulla tummarna, ingenting händer och vi får absolut inget till stånd. Då kommer det ingenting. Det kommer bara att vara det här lullet som vi håller på med och hela tiden och förstör, snackar sönder allting. Vi måste någon dag börja säga att, nej, nu bestämmer vi oss för det här, vi skall våga ge dem förutsättningar för det här. Det är det vi gör just nu och jag hoppas att det blir av.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Nej, ”lullet” som ni håller på med är ingenting att rekommendera! När det gäller skärgårdsbanorna vill jag att ltl Göte Winé skall vara ärlig nu. Jag tror mig veta och det fungerar på det viset att ni har i era partier, och säkert i trepartimöte, diskuterat innehållet i vad som skall komma i tilläggsbudget. Så brukar det fungera. Jag utgår från att ni har gjort på det viset. Kan ltl Göte Winé säga, när vi anklagas för att vara emot skärgårdsbanorna, kan ni säga att Ämnäsbanan och skärgårdsbanorna i förslag till tilläggsbudget skulle ha kommit eller skulle vara på exakt samma linje?

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

När jag pratade om lullet avsåg jag definitivt inte regeringspartierna. Däremot allt annat! Bästa ltl Mats Perämaa, jag har aldrig sagt att oppositionen skulle vara mot skärgården. Jag sade att den här landskapsregeringen är för skärgården, och det är en jättestor skillnad. Om ltl Mats Perämaa sedan tolkar att ni är mot skärgården, är det er sak. Däremot har ltl Mats Perämaa ofta beskyllt oss för att vara mot skärgården. Jag ville bevisa att det är helt fel. Det är bara ltl Mats Perämaas egna tolkningar. Om vi tittar på frågan om golfbanorna så vet jag inte hur många gånger jag har försökt säga att det skall vara likabehandling för alla och då skall alla ha samma rättigheter och det skall finnas möjlighet för alla.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Ltl Göte Winé sade också att det privata näringslivet överhuvudtaget inte var intresserat av att gå med på golfprojekten. Jag råkade veta att i Brändö-projektet har man gjort en provteckning. Det finns privatpersoner som ville sätta privat kapital i det projektet. Föglö har i samverkan med privatpersoner och Föglö kommun kommit fram till att man tryggar en del av investeringen. Det finns privatpersoner som pratar om att sätta in hundratusentals euro. Det är endast i Ämnäs-projektet som man inte har kunnat komma fram till att man vill sätta in något kapital överhuvudtaget. Men man har frånsagt sig Ämnäs-projektet och näringsansvarige har fört in projekten så att det är Ämnäs-projektet som styr allt, där det inte finns något privat kapital alls, så gör man likadant med skärgårdsprojekten, men där fanns det privat kapital. Det har man helt och hållet undanröjt genom att man har avslagit de ansökningarna.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Ja, nog skulle det vara intressant att veta vilka företag som nu helt plötsligt ploppar upp och vill satsa i Brändö också Föglö så att det skulle komma upp till 77 procent och att vi skulle klara statsstödsregeln! Varför har de inte hört av sig till näringsminister Strand? Det lovar jag, att skulle de höra av sig till näringsminister Strand eller till finansminister Wiklöf så är de de två första som säger ja, varsågod, vi hjälper till, det är jag helt övertygad om! Men om de sitter ute i skärgården eller om det är Mariehamnsföretag som säger det men inte kommer fram med det, då kan man inte springa och riva i varje företags dörr och fråga: vill ni satsa i vårt projekt, vill ni satsa i vårt projekt? Det måste finnas en kommunikation, att man tar kontakt med landskapet osv. Det har funnits företag som har varit på gång och velat ta, men nu har de i stället velat hjälpa till med driften.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Man blir onekligen lite trött i denna sena timma – det man säger kan bli lite lulligt. Men jag vill tillrättalägga ltl Göte Winé att oppositionen för det första är aldrig som en helhet, vi är fyra partier som är singel, medan man i regeringen är gift. För det andra är det inte för att vi är emot golfsatsningarna som vi för den här politiken utan det är med omsorg om dem, som jag sade i en tidigare replik, för att de skall drivas av en entreprenör som är driven och gör att de får en bra framtid. Vi är inte heller, åtminstone inte jag, att Crosskey flyttar till Kvarteret iTiden, tvärtom, det är ett företag som passar ypperligt i det konceptet, men dess ägare är kanske det allra kapitalstarkaste företaget på Åland och borde kunna äga lokalerna själva. Jag kan t.o.m. sträcka mig till det att man från samhällets sida bygger dem och gör upphandlingar, väljer tapeter osv., men de skall ägas antingen av Ålandsbanken eller någon annan privat fastighetsägare. Det är vår absoluta uppfattning. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Det är bra om ltl Danne Sundman tycker att det är helt okej att Crosskey flyttar in iTiden, då är vi i alla fall eniga där. De enda som jag sett som nästan en vigselbild i tidningen är i alla fall ingen från regeringspartierna utan då var det oppositionsledamöter som stod som brud och brudgum, så det där kan man tolka senare vid ett annat tillfälle. Oberoende av vem som ansvarar för driften av golfbanan och tar över den så kommer de att vilja ha en högklassig bana och de vill ha många greenfee-gäster, så jag tror inte att vi har så stor skillnad där. Men vi måste se till att vi har en högklassig bana som gör att folk vill komma till Åland så att det ger ringeffekter.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Nämnda bröllopsbild tyckte jag var fin, särskilt bruden, måste jag verkligen säga! När det gäller Crosskey och frågan om samhället skall bygga lokaler och äga dem eller om privata aktörer skall göra det, så skulle det var intressant att höra ltl Göte Winés bild av hur det borde vara. Är det inte så att ltl Göte Winé, som är en man av folket, socialdemokrat, tycker att kapitalet borde ha råd med det här själva och samhällets resurser borde satsas på viktigare saker, såsom grundläggande välfärd, vård, skola och omsorg?

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Genom att företaget Crosskey utökas, det stannar med sin verksamhet på Åland, de bor i Mariehamn eller var de bor på Åland, de betalar skatt, så tycker jag att det är jättebra. Det är ett företag som går bra, gör bra PR för Åland, framför allt i riket och ger på det viset en bra bild, så jag ser inget bekymmer i att ett kapitalstarkt bolag finns inne på Kvarteret iTiden.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Göte Winé har en benägenhet att hålla lite svårförståeliga anföranden ibland. Han säger att oppositionen är absolut emot det här med golf och golfen är inte viktig för oppositionen. Naturligtvis är det inte på det sättet, världen är inte svart eller vit utan det vi är emot är att samhället skall sköta allt mer och mer. Det är det som den här debatten har gått ut på. Ltl Göte Winé säger att näringslivet inte är berett att satsa. Nej, det är ganska naturligt när någon annan hela tiden visar en benägenhet att man är beredd att satsa. Om jag drar en liknelse; om ltl Göte Winés granne är beredd att ta risken, betala alltihopa, men ltl Göte Winé får utnyttja satsningen – nog tror jag att ltl Göte Winé tycker att det är en ganska bra lösning sist och slutligen. Samma är det också här: när man ger dubbla signaler och dribblar fram och tillbaka så blir samhället med allt i famnen. Är det nödvändigt, ltl Göte Winé?

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Det är synd att ltl Anders Eriksson tycker att jag är otydlig och inte riktigt förstår mig. Jag vet inte heller om jag sade att oppositionen är emot golfen, om det var så som ltl Anders Eriksson sade. Jag sade, att nu finns inte intresset när det verkligen behöver göras. Det är lätt att lova, det är lätt att prata för det, men nu när det skall börja hända någonting är man inte riktigt med på tåget. Jag sade tidigare också att för mig skulle näringslivet jättegärna ha fått satsa mera på det här. Det var väl syftet också när vi startade tåget, men nu är det så med statsstödsregeln att vi får ge max 23 procent, annars blir det ingenting. Vi har tidigare också satsat i projekt, travbanan, allhallen, simbassänger osv. Det ger också turism till Åland. Låt oss få ännu fler turister hit!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är mycket möjligt att ltl Winé inte har sagt att oppositionen absolut är emot golfsatsningen, utan jag noterade att han sade att oppositionen tyckte att golfen inte var viktig. Det var det som jag vände mig mot. Ltl Göte Winé säger att nu bör det hända någonting, nu måste vi se till att det händer någonting. Det som har varit den stora vattendelaren i den här debatten är att regeringspartierna anser att samhället måste gå in, ta över, betala, sköta, om det skall hända någonting. Det är den utvecklingen som åtminstone Ålands Framtid och, som jag uppfattar, resten av oppositionen har vänt sig mot. Det här är en utveckling som är av ondo på sikt. När det gäller 23 procent i stöd, så lite över 11,9 procent har Eckerö Golf fått, i och för sig enligt sina egna utredningar, men jag har ingen anledning att betvivla dem – då gick det, men nu går ingenting mera! Det är någonting som är fel, ltl Göte Winé!

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Om jag börjar där ltl Anders Eriksson slutade känner jag inte till vad som hände med Eckerö-banan; då var i alla fall inte socialdemokraterna med i regeringen. Nu verkar man vara mycket besvikna över det, men samtidigt har vi en tillräckligt högklassig bana ute i Eckerö. Det viktigaste just nu är att vi verkligen satsar och att vi inte hela tiden pratar bort allting och ingenting händer. Vi måste våga börja göra någonting nu så att vi får hit turister och samtidigt får företagare som vågar satsa på turismen. Just nu gör vi ingenting och det kommer därför ingen som vågar satsa.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Ltl Göte Winé säger att både stora och små företag är välkomna till IT-byn och sålunda skall Crosskey också få plats där. Då är min följdfråga: Skall alltså alla företag som vill få kontorslokaler byggda av landskapsregeringen? Det tycker jag att är helt fel sätt att gå. Det finns en sak till som inte har kommit upp i debatten om industrihuset – jag tänker inte gå in på golfbanorna för vi har diskuterat dem så pass mycket – men ltl Göte Winé säger att alternativet är att de flyttar till Åbo och då undrar jag verkligen att om marknadskrafterna skulle få styra, att Ålandsbankens kunder på Åland accepterar att deras bank flyttar till Åbo, då tror jag att många kunder väljer att ta någon annan bank. När det alltså till slut handlar om pengarna, så vad är skillnaden? Jo, de säger att det är 20 procent i hyra! Det handlar kanske om 25.000-30.000 euro per år! Det är inget argument att säga att man annars flyttar dem till Åbo; i så fall skall de flytta till Kina!

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Ltl Fredrik Karlström frågade om jag tycker att alla företag skall få samhällsägda kontorsutrymmen. Är det den målgruppen som iTiden har gått ut med att man skall rikta in sig på? Man måste kunna få möjlighet om man vill komma dit; jag tror inte att alla vill komma dit heller. Men vi måste också se hur det här kan utvecklas. Jag tycker att Kvarteret iTiden har blivit ett mycket bra projekt. Sedan kan jag hålla med ltl Fredrik Karlström, och även ltl Danne Sundman var inne på det, att ingen nekar någon att köpa upp kontorsutrymmen sedan. Det är väl lite det vi också har med industrihus osv., så jag är inte emot att någon äger dem. Vi ger förutsättningar till ett mycket bra ställe.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Om det är så att alla företag skall få samhällsfinansierade kontor som har någon sorts IT-anknytning och sålunda även rederier, som vi vet att redan finns där och offentliga instanser, så tycker jag att då börjar vi nog gå åt ett litet tokigt håll här. I så fall skall, förmodar jag, industrihus styrelse sitta och välja och övervaka eventuellt alla som vill ha ett kontorsutrymme i IT-byn och får man inte plats där skall man bygga det någon annanstans åt dem för att de skall få lägre hyror än vad marknaden kan erbjuda. Det är beklagligt om det är så regeringspartierna resonerar, för då är det här på väg riktigt åt skogen!

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Jag tror inte att jag sade att alla skall ha sin verksamhet i samhällsägda kontorsutrymmen. Men om vi börjar diskutera detta och frågar oss varför Kvarteret iTiden byggdes. Jo, det var för att kunna ge möjligheter, det skulle kunna finnas företag som stöder varandra, stora som små. Detta görs nu. Det kommer därigenom att finnas möjlighet för dem att utvecklas. Sedan hoppas jag, som även de obundna gör, att det kanske är någon som köper upp sina kontorslokaler i framtiden. Det har jag aldrig sagt att jag är emot.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

Med anledning av att ltl Mats Perämaa i sitt anförande senast måndag hade en del osanna påståenden om Stockholmsflyget önskar jag här lite kommentera detta. Ltl Mats Perämaa påstod att Stockholmsflyget endast hade tre-fyra passagerare per tur. Dessa siffror är helt tagna ur luften och syftet till dylika uttalanden är att försöka få stopp på flygtrafiken till Stockholm, vilket är mycket beklagligt.

 

Naturligtvis hakar massmedia på sådana spektakulära uttalanden, vilket bidrar till osäkerhet och negativ reklam för flygrutten mellan Mariehamn och Stockholm. Sådana osanna uttalanden gagnar inte Åland. Men vi vet ju att ltl Mats Perämaa gärna gagnar andra regioner än Åland, tyvärr!

 

Sanningen är att efter att endast tre veckors trafik är Air Åland uppe i samma volymer som Skärgårdsflyg en gång hade. Volymerna är i dag ungefär tre gånger högre än vad ltl Mats Perämaa sade i denna talarstol. Nämnas kan att flertal turer har mellan 15 och 20 passagerare, ja, t.o.m. ända upp till 25! Naturligtvis finns det också turer som har låg beläggning, men så är det alltid med kommunikationerna. Vår busstrafik t.ex., arbetarturerna, skolturerna går fulla, andra turer går nästan tomma.

 

Så också skärgårdstrafiken, fru talman.  På sommaren är det i stort sett fullbokat med bilar, men på vintern går vissa turer precis tomma. Exempelvis kan sägas att tvärgående vintertid går med en beläggning av 10 procent. Så också andra linjer.

 

Vi är beredda, fru talman, att betala det här priset för att ha en så här bra trafik, både för skärgårdsfärjorna, busstrafiken och framför allt för flygtrafiken.

 

Men, fru talman, kanske ltl Mats Perämaa också i busstrafiken och skärgårdstrafiken vill göra de åtgärder som han vill göra med flygtrafiken! Jag hoppas inte så är fallet.

 

Till sist, fru talman, vill jag kommentera påståendet att ett 34-sitsigt flyg skulle vara onödigt stort och därmed onödigt dyrt i subventioner för landskapet. Jag önskar därför upplysa om att vi vid den förra upphandlingen erhöll tre-fyra anbud. Den entreprenör som hade ett plan med 34-sitsar var billigare än entreprenören som hade ett plan med 18 sitsar. Det här visar, fru talman, att planstorleken inte alltid och endast är avgörande för prisnivån. Minst lika viktigt är hur linjen passar in och var flygbolaget är etablerat.

 

Kontentan av detta är, fru talman, att i dag har vi ett flygplan med 34 sitsar, bra komfort och dessutom handikappvänligt samt knappast dyrare än ett 18-sitsigt skulle ha varit.

 

Fru talman! Jag kommer även i fortsättningen att starkt jobba för flygtrafiken, både till Stockholm och Helsingfors samt Åbo.

 

Jag vill lite kommentera industrihusbolagen i min egenskap av styrelsemedlem i både Ålands Industrihus och Norra Ålands Industrihus samt att jag har varit med från början och byggt upp Kvarteret iTiden. Jag stod här för några år sedan i full storm när hemskt många i lagtinget hade stora dubier mot det. Det skulle gå i konkurs efter sex månader, tror jag att bl.a. Ålands Framtid påstod i en insändare i tidningen. Jag blev själv i den stormen osäker hur det skulle gå, men tack vare att vi i Ålands Industrihus har en mycket kompetent VD reds stormen ut, projektet fortsatte och etapp I färdigställdes. I dag är 30 företagare etablerade iTiden. Det är 65 arbetsplatser. I maj kommer iTiden att vara 100 procent fullt, det kommer att jobba 105 personer där. Jag sade åt min VD att den dagen det är fullt skall jag gå upp i talarstolen och säga att nu är det fullt! Nu kan jag säga det och det känns för mig oerhört bra, måste jag säga.

 

Förutom i de nya lokalerna, där det kommer att vara 105 arbetsplatser, finns det ytterligare arbetsplatser i de befintliga lokalerna, så det kommer att jobba ungefär 150 personer i den här arbetplatsmiljön. Får vi nu bara till stånd, förstås med motstånd från oppositionen, åtminstone delar av den, etapp II så att vi får in Crosskey i stället för att de flyttar till Åbo kommer det att jobba över 250 personer här. Dessa 250 personer försörjer helt eller delvis sina familjer. Det är inte oaktat att vi har lönsamma företag som väljer att stanna på Åland och inte flyttar till billigare lokaler i Åbo, som en del liberaler vill.

 

Fru talman! Jag kommer fortsättningsvis att jobba för arbetslokalerna i Kvarteret iTiden. Jag kommer t.o.m att jobba för etapp III så att vi ytterligare får förstärkningar, så att vi ytterligare kan garantera att vi har arbetsplatser i den här servicesektorn, som på sikt kommer att vara den ledande på Åland, det vet vi. Mycket andra branscher fasas ut, men det här kommer att komma och därför måste vi vara med och hjälpa till, annars flyttar man till andra orter. Så är verkligheten, och vi måste leva i verkligheten. Jag vet att oppositionen gärna vill att vi inte skall göra det och att det skall krascha – då kan man stiga upp i nästa val och säga att de klarade inte av någonting! Det är därför man i dag kritiserar dessa projekt.

 

Fru talman!

Jag kan också berätta om Norra Ålands Industrihus planer och vad man har gjort hittills. Man har byggt stora lokaler i Godby för en framstående åländsk företagare, där det jobbar ett hundratal anställda. Vi vet att en del av de anställda inte skulle ha funnits här, knappast någon, om inte det här skulle ha byggts; många av lokalerna är i dag sålda till den framgångsrika företagaren, han har löst in dem. Det finns tack vare det lite pengar i kassan att satsa vidare på nya projekt. Jag kan också nämna ett projekt i Kroklund som heter Colorant Chromatics, ett worldwide företag som har tillverkning i hela världen; det är industrihusbolaget med samhällssubventioner, som det så fult heter i dag. Företaget beslöt att etablera sig i Saltvik Kroklund tack vare, som man sade, samhällsengagemanget, man visste att det fanns billigare arbetskraft i Östeuropa och andra låglöneländer, men tack vare engagemanget från Ålands landskapsregering via Norra Ålands Industrihus beslöt man alltså att etablera en sektor på Åland. Det hade man inte gjort annars utan man hade flyttat någon annanstans! Detta tack vare engagemanget och det här fula ordet samhällsstöd, som vi inte får ge för att vårt näringsliv skall leva, vilket jag tycker att är beklagligt. Men vi kommer att fortsätta så länge den här landskapsregeringen sitter, det lovar jag.

 

Till sist, fru talman, till det redan omtalade Godby-projektet som skall inrymma Alko och andra lokaler. Det finns en grund för det i Ålands lagting; i budgeten skriver Ålands lagting enligt följande: ”Norra Ålands Industrihus avser i samråd med landskapsregeringen framta en projektplan för att i samarbete med det privata näringslivet anlägga utrymmen för affärskontor, offentlig förvaltning och affärsutrymmen i Godby. Avsikten är att projektet skall vara självfinansierat.” Det här kan betyda i praktiken att det blir 100 procent privat, det kan också betyda att det blir 70 procent, 50 procent privat, vi vet inte var det slutar, vi vet inte ens om det blir av ännu och vi vet förstås inte exakt vad det skall vara för företag här, men syftet med projektet är att stärka norra Åland och kommunerna där. Men, fru talman, finns det privata företagare som är villiga att bygga huset, så avstår vi gärna tomten som vi kommer att köpa nu i dagarna, man får gärna köpa tomten och bygga en motsvarande lokal, det har vi ingenting emot. Men stig fram och gör det! Samma sak var det med IT-byn, det pratades tre-fyra om att man skulle bygga, det fanns ingen privat som steg fram och gjorde det. Därför gjorde samhället det med dels aktiekapital, men till allra största delen är det finansierat med banklån.

 

Fru talman! För min del och för landskapsregeringens del kommer vi att fortsätta att jobba starkt för näringslivet med inslag av samhällssubventioner, det kommer vi att göra.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är lite fel, kanske t.o.m. naivt av landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson att tala om en upphandling som har gjorts tidigare. Jag pratade om den upphandling man gjorde nu och det är svårt att jämföra siffror, man vet inte vem som söker och vem som vill flyga, så en tidigare upphandling kan man inte jämföra med när det gäller priset. Att man skulle ha så stort flygplan att det aldrig blir fullt!  Så kan man inte heller göra. Alla seriösa flyglinjer är någon gång fulla, det finns helt enkelt inte plats att boka. Så fungerar det i verkligheten. Så kan det också vara på t.ex. Föglöfärjan. Du kanske inte kan komma med på just den turen. Man kan inte bygga en färja som aldrig skulle kunna bli full. När det gäller bussar håller jag med landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson att det är tråkigt att så många bussar går tomma, och där tycker jag att landskapsregeringen har en uppgift, i synnerhet borde man förhandla med bussbolagen om det skulle vara lämpligt på vissa turer som nästan alltid går tomma att få en mindre busstorlek i stället för 40 personers bussar. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Faktum är att vi har ett sorts facit i hand; vi har anbud och det måste i alla fall vara riktgivande på något sätt, i det här fallet var 34 platser billigare än 18 platser. Okej, sunda förnuftet säger förstås att ett större plan är dyrare än det mindre, det är klart det, men det visar att det inte är någon dramatisk skillnad om det så skulle vara att det större skulle vara dyrare än det mindre. Framför allt så kan det ta mycket mera passagerare än ett mindre förstås, det är samma sak som med bussar och skärgårdsfärjor, de är också dimensionerade för topparna.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag är inte så insatt i det, men jag gissar att ett större plan smutsar ner mera än ett mindre, det drar mera bränsle, precis som en stor modern buss smutsar ner mera och drar mera bränsle än en liten, så där gäller det nog att anpassa det efter det behov man har, om man tänker på miljön också. När det gäller iTiden, som har diskuterats här, tror jag att det blev ganska bra till slut, men det blev inte det vi trodde, det som vi blev lovade, det är advokatkontor, det är rederier, det är allt mellan himmel och jord. När vi hade samtal om det här, som både landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson och jag var med på, så var det lite andra saker: hur mycket beläggning det skulle vara osv. Det som var meningen uppfylldes inte.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Som sagt kommer iTiden med en hundraprocentig beläggning med 105 arbetsplatser. För mig är arbetsplatser viktigt som genererar skattepengar och som gör att familjer kan försörjas. Det är det allra viktigaste. Att det sedan exakt inte blev det som var från början kan jag hålla med om, men så är det ofta, att inte blir det exakt så som var meningen. Så är det i hela världen; IT-branschen förändrades ju och vi måste följa med, vi kan inte stå på ett ben och titta bara.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag ber att landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson försöker ha en linje i diskussionen om arbetsplatser. I samband med miljöhandlingsprogrammet var ni beredda att ta bort 100-150 arbetsplatser och för skärgårdens befolkningstal jämfört med stadens skulle det betyda 900-1000 arbetsplatser. Familjer finns bakom de arbetsplatserna också, försörjning och allt det här. Det är privata företag som är lönsamma utan att landskapet behöver bygga fastigheter åt dem. Det gick bra, det spelade ingen roll, men nu lyfter man fram den centrala frågan, och den är viktig, nu lyfter man upp den som i det här fallet det viktigaste!

 

Landskapsfärjorna är de förlängda landsvägarna i skärgårdstrafiken. Det har lagtinget enats om. Jag har haft den uppfattningen att centern också har tyckt på det viset, medan flygtrafiken är EU-avreglerad marknad. Det är två helt skilda saker, man kan inte sätta dem mot varandra, men centern tycks ha ändrat på den här punkten också!

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Ltl Mats Perämaa för, som sagt, fram osanningar och nu gör han det igen. Jag sade här i mitt anförande att vi är beredda att betala priset både för busstrafiken och skärgårdstrafiken. Jag har inte bestridit det. Har vi ingen flygtrafik har vi knappast så mycket näringsliv som vi har i dag och då har vi inte heller råd med skärgårdstrafik och busstrafik som i dag, så det här måste man koppla ihop – och vi måste ha flygtrafik, som jag ser det.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag sade i mitt anförande i måndags att siffran tre-fyra passagerare var högst informella beläggningssiffror. Jag fick det bekräftat i dag i en insändare från representanter för Air Åland som sade att inledningsvis hade man denna beläggning. Det var de siffror som jag också hade, så det finns inga osanningar här. Vi har varit med från liberalt håll och stött den tillfälliga upphandlingen också, men det finns väldigt mycket frågetecken med den, det finns en annan privat part som har varit beredd att flyga helt utan subventioner som har vänt sig till marknadsdomstolen, till högsta förvaltningsdomstolen och också till EU-kommissionen och där väntas det en reaktion inom maj månad, så vi får väl se hur det här har gått till. Landskapsregeringen klarar inte ens av att upphandla lagberedning, har vi fått reda på i dag också! – man kan alltså fråga sig om upphandlingen gällande flyget har gått korrekt till.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Bara för att man blir instämd till den ena domstolen efter den andra betyder inte att vi har gjort fel. Skulle det vara så enkelt för dem som vill slå krokben för oss, så skulle det vara beklagligt, men vi att förra gången vi upphandlade flygtrafiken riktades det också besvär mot oss; de besvären förkastades. Nu senast lämnades också in besvär, både till marknadsdomstolen och till högsta förvaltningsdomstolen, och marknadsdomstolen meddelade att vi kunde fortsätta upphandlingen, för de kunde inte se att det förelåg något fel, men det formella beslutet tas i sommar, så jag är inte speciellt orolig för att vi har gjort ett fel i det fallet. Det är den rättigheten man har. Att det fanns andra aktörer som skulle flyga – det är många bolag som har ringt till mig och sagt att vi vill börja flyga till Stockholm, till Åbo och Helsingfors. Jag har sagt, varsågod och gör det, men det är ingen som gör det, det är det som är problemet!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson hänvisade till en insändare som Ålands Framtid skrev om satsningen på iTiden. Jag kan inte kommentera den, för det första kommer jag inte ihåg när den var och jag har inte sett den så att jag kan bemöta den i en replik, så det lämnar jag åt sidan. Han talar också om satsningar på kontorslokaler och byggnader i Godby och säger att det är bra om privata stiger fram och satsar; då undrar jag att varför träder inte samhället till där utan man åberopar privata satsningar där? När det fanns privata som ville satsa, bygga kontorslokaler, då förbigick man det och när privata ville satsa på museimagasinet så förbigick man det också. Var finns den enhetliga politiken?

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

För min del har jag alltid sagt att jag jobbar för det som är billigast för Åland. Det ideologiska är i det här fallet av underordnad betydelse för mig. Det som är billigast för Åland försöker jag kämpa för. Är det så att privata är billigare på Åland så tar jag gärna det alternativet, och det har jag bra praktiserat på t.ex. trafikavdelningen med snöplogningen. Där valde vi att öka det privata för att det skulle bli billigare. Facit i hand: det blev ungefär 100.000 euro billigare på årsnivå. För mig är det inte någon stark ideologisk fråga utan det som är billigast för Åland och skattebetalarna försöker jag hävda.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Med den där beskrivningen förstår jag att centern och landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson inte bryr sig ett dugg om företagen på Åland! Är det så att samhället får en billigare satsning, en billigare hyra på lokaler så står man i spetsen och investerar och bryr sig inte ett dugg om företag och företagsverksamhet – det är min tolkning av landskapsregeringsledamoten Runar Karlssons uttalande!

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Åländsk Center har suttit i regeringen sedan 1976 och Åland har aldrig någonsin haft ett så bra näringsliv som man har haft de senaste åren, vill jag påstå, och det är mycket tack vare Åländsk Center. Det är facit.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson säger att om inte Crosskey skulle flytta till IT-byn så flyttar 100 arbetsplatser till Åbo. Det har kommit fram i debatten flera gånger och jag ifrågasätter det påståendet. Är det verkligen sant att Crosskey har kommit till landskapsregeringen och sagt, att bygger inte ni kontorslokaler åt oss, flyttar vi till Åbo! I så fall är det dålig argumentation från landskapsregeringens sida att inte försöka lyfta fram de positiva delarna som finns på Åland: skola, vård, hälsa, omsorger. Jag nämnde det i mitt anförande. Det finns också grejer som gör att när man tittar på det strikt ekonomiskt påstod ltl Peter Grönlund tidigare att det är ungefär 20 procent billigare i Åbo än här och räknar man då på den kvadratmeteryta och den hyra de skall betala, så är det inga stora pengar i skillnaden s.a.s. mellan Åbo och här, och det finns de facto privata som vill bygga till Crosskey. Jag är den första att säga att skulle Crosskey komma ut på marknaden med en nyemission och fråga om jag ville satsa pengar i det bolaget så skulle jag ta lån på banken för att köpa, för så mycket tror jag på det! Det är en riktig framtidsnäring, men jag förstår inte varför landskapsregeringen skall stå för lokalerna. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Jag har suttit i Ålands Industrihus Ab:s styrelse i sex år och lika länge i Norra Ålands Industrihus Ab:s styrelse och jag har haft mycket att göra med näringslivet och hur de resonerar. Man resonerar på det sättet att man vill koncentrera sig på sin kärnverksamhet. Man vill inte hålla på och göra annat. Jag nämnde just projektet i Kroklund. De har mycket, mycket mera pengar än Ålandsbanken, men de valde det här tack vare engagemanget och tack vare att vi kunde ställa lokaler till förfogande. Det är så man resonerar, man vill hålla sig till sin kärnverksamhet, man vill inte ha trubbel med hus, byggnation osv. Det här måste vi göra för det här gör alla andra områden runt omkring oss: Stockholmsregionen, Åboregionen, vi är tvungna. Skulle ingen annan göra det här, så skulle inte vi heller behöva göra det, men vi måste göra det här för att behålla arbetsplatserna.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Först när det gäller kärnverksamheten. Det finns många bolag som sysslar med kärnverksamhet med att bygga kontorslokaler och hyra ut, så det betyder att det nu får ganska stark konkurrens helt plötsligt av landskapsregeringen. Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson sade också att han kommer att fortsätta att jobba för att det skall byggas ut ännu mera i etapp III också, så det är ett klart ställningstagande från landskapsregeringen till de entreprenörer som lever på att bygga och hyra ut kontorslokaler, att de kan de sluta med det, de behöver inte räkna mera med det! Men jag fick inte svar på min fråga: Sade Ålandsbankens Crosskey-bolag att får de inte lokaler som landskapsregeringen bygger så flyttar de till Åbo? Det finns de facto privata som vill bygga lokaler åt dem, inte med någon oskälig avkastning heller, vad jag har förstått. Då tycker jag att det måste finnas argument från landskapsregeringens sida att man försöker i alla fall sporra näringslivet till att bedriva näringsverksamhet i stället för att ta verksamheten från dem, vilket man gör nu.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Jag kan naturligtvis inte kommentera vad Ålands Industrihus Ab:s styrelse pratar med sina kunder om här i lagtinget, för det är en affärshemlighet, ett aktiebolag som har aktiebolagslagen till grund, men rent allmänt, som jag sade, är det så att de näringsidkare som behöver lokaler anser att samhället, till del åtminstone, skall stå för lokaler, för det gör man på andra orter. Det är det som är problemet. Det finns jättestora områden i Sverige som jag har besökt som kommunerna äger, som man hyr ut till kommunhyror, som de pratar om i Sverige, bara för att få dit näringsidkare. Filipstads kommun byggde en hel chipsfabrik för att de skulle etablera sig där. Det är sådana vi är med och tävlar; alternativet är att vi låter arbetsplatserna flyta iväg och då är det kanske inte så roligt att sitta här i lagtinget och inte ha några pengar att fördela till skolor, vård och omsorg och sådant. Vi måste göra det här och jag har sagt att jag kommer att fortsätta att jobba med det.

TALMANNEN: Tiden är ute!

Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

När det gäller Kvarteret iTiden borde man, som jag sade i mitt anförande, renodla konceptet avseende typen av hyresgäster, man borde renodla det så att de som inte hör hemma där på sikt skulle flytta ut och bytas ut mot sådana som hör hemma där, också på så sätt att kapitalstarka hyresgäster måste köpa sina lokaler inom en viss tid. Dessutom borde man erbjuda etapp III och också etapp II åt privata aktörer, att här får ni köpa färdig tomt, projektering, varsågoda, om ni bygger och äger. Kommer infrastrukturminister Runar Karlsson att föreslå detta? Det skulle vara intressant att veta; i så fall kan han räkna med stöd från Obunden Samling!

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Norra Ålands Industrihus har byggt många lokaler i Godby. De flesta av dem är i dag sålda till den duktiga näringsidkaren jag talade om. Jag vet att minister Strand nyligen igår skrev på ett köpebrev och sålde en lokal för Ålands Industrihus räkning. Naturligtvis finns det köpare för iTiden och man säljer förstås, men det är tyvärr inte så där enkelt som ltl Danne Sundman framlägger, att det är bara att göra si eller så utan det finns lite annat också i vågskålen, som det tar alldeles för länge att gå in på här, men naturligtvis säljer vi ut lokaler om det finns köpare.

 

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Som jag sade i mitt anförande borde man ta tag i det här och renodla Kvarteret iTiden; då kanske det inte handlar om att bara erbjuda utan det måste också vara lite tvång på vissa aktörer. Jag tycker att det sista alternativet skall vara att samhället både bygger och äger under hela tiden. Som jag beskrev kan man ta olika etapper; som minister Karlsson sade, så vill man koncentrera sig på kärnverksamheten kanske man vill att någon bygger åt en, som i fallet Crosskey, men då borde man när projektet är klart köpa det från hyresgästens sida så att man äger dem. Det är just det konceptet som landskapsregeringen borde komma med och ändra politiken till den delen, då skulle projektet få en mycket större förankring bland allmänheten, för då skulle det inte vara någon annans sak än dem som äger sina lokaler.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Jag säger det igen, att vi måste behandla aktörerna så att de stannar kvar på Åland. Vi kan inte behandla dem sämre än att de blir behandlade på annan plats. Vi måste behandla dem så att de stannar kvar på Åland, och det tänker jag och regeringen fortsätta att kämpa för.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Under överläggningen har ltl Gun-Mari Lindholm, understödd av ltl Sune Mattsson, föreslagit att lagtinget godkänner en hemställan till landskapsregeringen av följande lydelse:

 

”Lagtinget hemställer om att landskapsregeringen i sin näringspolitik skall inrikta sig på att skapa förutsättningar för näringslivet, tillse att regelverket för olika stödformer är tydligt och inte gå in i verksamheter där det privata näringslivet är lika bra eller bättre skickat att sköta utvecklingen.”

 

Enligt 38 § 5 mom. arbetsordningen skall ärendet bordläggas till en avgörande behandling vid ett plenum tidigast följande dag. Talmannen föreslår att förslaget till hemställan bordläggs till plenum den 12.4.

 

 

Ärende nr 4:

 

Landskapsregeringens svar på ltl Mats Perämaas enkla fråga angående avslag jordförvärvsansökan. (EF 11/2005-2006) avförs från listan.

 

 

Föredras enda behandling ärende nr 5:

 

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Danne Sundmans enkla fråga angående referensgrupp för demokratiutredning. (EF 10/2005-2006).

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsregeringen ett kort svar på frågan.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Landskapsregeringen har tillsatt en referensgrupp med uppgift att formulera uppdraget för en demokratiutredning samt att fungera som stöd för utredningen. Gruppen är sammansatt endast av representanter för regeringspartierna vilket betyder att över 43 procent av ålänningarna inte är representerade i denna grupp som skall syssla med en så pass viktig och övergripande frågeställning som demokratiutveckling.

 

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga:

 

Med vilka motiv har landskapsregeringen beslutat att utestänga de partier som inte tillhör landskapsregeringen från referensgruppen för demokratiarbetet i landskapet?

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

Fru talman!

Det är en berättigad fråga som ltl Danne Sundman ställer: när skall man ha en parlamentarisk grupp, om inte när man jobbar med demokratifrågor!  Vi har ändå valt att inledningsvis följa samma modell som förra regeringen valde när man jobbade med jordförvärvslagen, dvs. att vi gör upp ett förslag som vi sedan tänkt bolla mot oppositionen. I det här fallet är det regeringens uppgift att upphandla en utredare och därför skall gruppen som tillsatts ses som regeringens grupp som formulerar uppdraget. Tanken är att när förslag finns stämmer vi av det med oppositionen. När utredaren börjar arbeta föreslår jag däremot att gruppen utökas och då tillsätts parlamentariskt.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Varför då inte göra det från början? I beslutet står det uttryckligen att det skall fungera som referensgrupp för utredningen. Det här är ett litet steg tillbaka till att ha gruppen parlamentarisk, vilket jag tackar för. Om man inte kan hantera de här frågorna mellan alla partier – vilka frågor skall man då kunna hantera? Demokratiutveckling och demokratifrågor är ingenting som en majoritet kan panta på. Det blir i så fall väldigt fel och för tankarna till helt andra samhällssystem än vårt demokratiska samhälle. Kan inte landskapsregeringen i så fall helt ändra sitt beslut och redan i det här skedet när man också upphandlar utredaren ordnar så att lagtingets alla partier får vara med?

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

Fru talman!

Oppositionen har från fall till fall bemött förfrågan om att delta i regeringens arbete olika. Ibland ges svaret att det är regeringens ansvar, vi tar ställning när vi får ett förslag och ibland vill man aktivt vara med. Jag är glad över att man i det här fallet vill aktivt vara med och min bedömning är att vi har gjort en passlig avvägning när vi har gått in för att ta fram ett förslag inom regeringen som vi stämmer av med oppositionen för att sedan utöka gruppen till att bli parlamentarisk.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Jag får inte riktigt svar på min fråga. Med exakt vilka motiv får inte alla partier i lagtinget vara med från första början? Det finner jag mycket märkligt. Det sägs i regeringens handlingsprogram att Åland skall vara ett demokratiskt rättssamhälle med parlamentarism där lagtingets roll som det åländska folkets representation och lagstiftande församling respekteras. Jag anser inte att man respekterar lagtingets roll när man tillsätter majoritetsutredningar om demokratifrågor. Jag frågar igen: Kan man inte ändra beslutet så att alla partier erbjuds möjlighet att vara med redan från början?

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

Fru talman!

Jag kan ge varken ett svart eller ett vitt svar på den frågan. Vi har redan börjat arbetet i gruppen och det är landskapsregeringen som upphandlar utredare, det är inte gruppen som gör det. Landskapsregeringens grupp gör detta som ett förberedande arbete. Det har inte varit någon självklarhet att vi skulle göra på det här sättet, men vi har gjort den bedömningen att vi effektivt och snabbt nu jobbar fram utredningsunderlaget. Är det så att det finns ett väldigt behov från oppositionen att man skall vara med och man är beredd att jobba i en väldigt snabb takt med det här, så inte är det någonting som har varit helt otänkbart från vår sida, men vi har tyckt att det här har varit ett effektivt sätt och framför allt har det följt den modell som man under förra regeringen tyckte, både från oppositions- och från regeringshåll att var en mycket bra modell. När däremot sjävla utredaren arbetar tycker jag att det är absolut nödvändigt att backa och tillsätta en parlamentarisk grupp, om man skall kalla det för ”backa” eller inte, men jag tycker att det har ni helt rätt i att då borde man absolut vara med. Jag har som sagt ansett att det är regeringspartiernas skyldighet att komma med ett förslag som man sedan bollar med oppositionen.

 

TALMANNEN: Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Ärendena nr 6-11 avförs från listan.

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående förbränning av avfall på Åland. (HM nr 9/2005-2006).

 

Vtm Viveka Erikssons  m.fl. hemställningsmotion angående avfallshantering. (HM nr 43/2005-2006).

 

Ltl Roger Erikssons m.fl. hemställningsmotion  angående handbok för sociala rättigheter. (HM 12/2005-2006).

 

Ltl Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion om handikappkonsekvensbedömning. (HM 22/2005-2006).

 

Ltl Sune Mattssons m.fl. hemställningsmotion angående anläggande och återställande av våtmarker. (HM 13/2005-2006).

 

Ltl Katrin Sjögrens m.fl. hemställningsmotion angående kurser i miljövänlig bilkörning. (HM nr 19/2005-2006).

 

Tidpunkt för remissbehandling meddelas vid måndagens plenum. Plenum är avslutat.

 

Lagtingets nästa plenum är måndagen den 10 april kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.18.22).

 

Originalfil