Plenum den 5 juni 2006 kl 13.00

PLENUM den 5 juni 2006 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop.

Samtliga lagtingsledamöter närvarande.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 1:

 

Stora utskottets betänkande nr 2/2005-2006 om ändrad ledningsstruktur inom landskapsregeringens centralförvaltning. (FR 8/2005-2006 jämte LM nr 1/2004-2005 och 2/2005-2006).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslagen sådana de godkändes i andra behandling eller att förkasta dem. Först tillåts diskussion om ärendet i dess helhet, därefter föreläggs de i betänkandet ingående lagförslagen för beslut i tredje behandling var för sig inklusive de lagmotioner som behandlats i betänkandet. Slutligen föreläggs betänkandets motiveringar för godkännande i enda behandling. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Diskussion.

 

Vtm Viveka Eriksson:

Talman!

Under de år vi haft självstyrelsen att förvalta har det tagits många olika beslut, de flesta har fört samhällsutvecklingen framåt. Vi är stolta över vår starka konstitution och med befogenhet kan vi skryta över hur vi utnyttjat vårt självstyrelsesystem för att  utveckla det åländska samhället, till att skapa ett bra och rättvist samhälle för alla medborgare. Givetvis har det också funnits sämre dagar i självstyrelsens historia. Liberalerna påstår att den här dagen kommer att gå till historien som en av de mörka dagarna. Den här lagstiftningsåtgärden kommer att synas som en fläck på vår självstyrelsefasad. Efter det här kan vi inte hålla våra huvuden lika högburet då vi skryter om Åland som en region där vi håller de medborgerliga rättigheterna högt och använder vår lagstiftningsmakt för att skapa bättre möjligheter för alla ålänningar.

 

Lagtinget står i beråd att genom lagstiftning ge landskapsregeringen utrymme att göra sig av med en besvärlig tjänsteman. Vi har sagt det förut från liberalernas sida  och vi säger det igen de problem den politiska ledningen har i förvaltningen skall i första hand lösas genom andra åtgärder. Det finns system för hur man går tillväga då positionerna, som de nu är, har blivit låsta.

 

Markku Suksi är en av många sakkunniga som uttalat sig i den här frågan, kunde vi höra för ett tag sådan uttala sig i Ålands radio. Markku Suksi, professor i offentlig rätt,  känner vi alla vid det här laget som en stor expert också på den åländska självstyrelsen. Det var inte länge sedan många av oss deltog i en presentation om hans bok om en åländsk konstitution. Suksi sade i radion att - det är ”förkastligt” att engagera ett lagstiftningsorgan för att lösa personalpolitiska knutar. Till detta ändamål finns andra mekanismer!

 

När lantrådet Nordlund nu låtit detta ärende bli föremål för lagstiftning är det det yttersta beviset på hans misslyckade ledarskap.

 

Det lagpaket som majoriteten är beredd att anta idag är synnerligen bristfälligt, ja det här är riktigt dålig lagstiftning. Av flera skäl. Förutom att syftet är, som jag redan nämnt att bli av med en tjänsteman är också beredningen bristfällig.

Alla är eniga om att förvaltningen behöver reformeras; därför lämnade också liberalerna in en motion med vår syn på vad en förvaltningsreform borde leda fram till.

Men hur skall man genomföra en förvaltningsreform som berör många olika grupper och som skall vara hållbara på sikt? Jo, ett stort antal människor borde ha involverats i processen. Till och med oppositionen borde ha involverats eftersom förvaltningen skall fungera på längre sikt och borde också stå sig då de politiska majoriteterna skiftar.

 

Den här lagframställningen har smugits fram på lagberedningen, de anställda i förvaltningen och fackföreningar som berörs har inte involverats. Det är väl alldeles självklart att om majoriteten eftersträvar en förbättring av förvaltningen så lyssnar man på dem som har sakkunskapen i nuvarande system innan förändringar föreslås och införs.

 

Varför har landskapsregeringen inte haft denna breda förankring i beredningsskedet? Varför har hela processen omvärvts med tystnad?

Jo, därför att detta är en genomgående politisk viljeyttring som majoriteten haft bråttom  att få igenom. Men varför har man haft så bråttom? Ja, inte är det för att majoriteten vill göra en förvaltningsreform som tar fasta på utvecklingsbehoven – man vill ha ett redskap för att göra sig av med en tjänsteman.

 

Av framställningen framgår att en genomgående förvaltningsreform heller inte är avsikten. Största delen av resonemanget i motiveringarna går ut på att förklara hur ändringsförslaget står sig gentemot grundlagen och hur systemet med politiska tjänstemän som införts i Finland kan appliceras på åländska förhållanden.

 

Lagutskottet för i sina allmänna motiveringar ett förnuftigt resonemang om den ledande tjänstemannens olika arbetsuppgifter. Detta visar hur komplex tjänsten som kanslichef är och det visar också på behovet av att lägga in mera resurser på den nivån. Vi uppfattar lagutskottets resonemang som ett gott försvar för liberalernas förslag om att vid sidan av förvaltningschefen inrätta en rättschef och en rättsenhet för att renodla de olika funktionerna. Det märkliga är att lagutskottet för ett sådant insiktsfullt resonemang för att i sista ändan fatta ett beslut om att allting skall förbli vid det gamla. Förutom förstås att namnet på tjänstemannen byts ut så att kanslichefen blir en förvaltningschef och att den tjänstemannen som skall vara jurist och bevaka laglighet och rättssäkerhet också skall vara en politisk tjänsteman.

Samma funktion med nytt namn, så i vad består reformen?

 

Dålig lagstiftning är det också att införa ett system  där den politiska rollen och tjänstemannarollen blandas samman ännu mera än vad som tidigare skett.

 

Intressant är att notera lantrådets och Suksis divergerande påståenden. Lantrådet har tidigare framhållit att vi skulle följa våra nordiska grannars mönster med detta förslag medan Suksi i tidigare beskrivna radiointervju säger att ett liknande system som nu föreslås inte finns i Norden men väl i USA där presidenten har makt att utnämna tjänstemän. Så det lantrådet eftersträvar är presidentmakt att tillsätta och göra sig av med tjänstemän godtyckligt och som andan faller på.

Liberalerna tror inte på modellen att den politiska bedömningen skall breda ut sig i förvaltningen på bekostnad av saklig beredning. Vi tror att det finns anledning att i stället noggrant klargöra de olika rollerna och tydliggöra gränsdragningen mellan dem så att ärendehanteringen är transparent och var och en kan få klart för sig vad som är tjänstemannaberedning och vad som är politiskt beslutsfattande. 

 

Dåligt är också att det här lagpaketet antas med enkel majoritet. Förutom mitt resonemang att det rent moraliskt borde finnas en bred förankring i parlamentet; eftersom förvaltningen inte kan stöpas om varje gång majoriteter ändrar  finns det formella skälet att förslaget om att överföra revisionsansvaret från lantrådet  torde kräva kvalificerad majoritet då detta innebär ett ingrepp i en lag som antagits med kvalificerad majoritet och som också borde ha öppnats i detta sammanhang.

Dåligt är också att ikraftträdelsebestämmelserna är direkt diskriminerande eftersom endast kanslichefstjänsten dras in medan andra åtgärder kommer i ett senare skede då tjänsterna lediganslås.

 

Liberalerna omfattar inte det här förslaget. Vi har genomgående från dagen vi först fick ärendet på vårt bord argumenterat för andra lösningar, men tyvärr för döva öron. Vi har konstaterat att detta lagförslag ska igenom med allt våld, inte ens en ordinär behandling i stora utskottet tilläts. Det  finner jag i och för sig följdriktigt mot bakgrund av hur detta ärende har beretts och vad som är det huvudsakliga syftet.

 

I förra veckan vädjade lantrådet till oss i lagtinget om att vi skulle böja oss inför hans åsikt om golfbaneprojekten. Då handlade det om vår önskan att lagtinget skall ha det slutliga ordet när det gäller satsningar på golfbanorna, vilket borde vara helt naturligt, det handlade alltså om tre månaders väntetid för slutgiltigt beslut. Jag tolkade vädjan från lantrådet inte så mycket om saken, alltså golfen, utan snarare om hans egen prestige i att kanske förlora en omröstning i lagtinget och därmed förstås få lov att hantera politisk irritation i majoritetens läger.

 

Nu lantrådet ! och övriga i majoriteten, nu tycker jag att det finns anledning att vädja!

Ni står i beråd att utnyttja vår lagstiftande makt i ett syfte som inte är hedrande varken för er eller vår självstyrelse.

 

Liberalerna kommer i detaljbehandlingen att föreslå förkastande eftersom vi inte vill medverka till en lagstiftning vars syfte inte är att bevara den enskilda människans rättsskydd utan snarare tvärtom.

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Vtm Viveka Eriksson hänvisar till lagutskottets resonemang och det är väl riktigt att resonemanget där är uttömmande och visar på att man gott kan stöda landskapsregeringens framställning och lagutskottet hade hört 17 personer, däribland också professor Suksi, som hade avgivit ett fyrasidigt skriftligt utlåtande och vi hörde honom också muntligt. Av hans utlåtande kan man också läsa, eftersom han sade att det var offentligt, att han inte på något sätt har dragit de slutsatser som vtm Viveka Eriksson säger.   Han har ett mycket insiktsfullt resonemang om både för- och nackdelar runt förslaget och det satte vi i stora utskottet stort värde på och för min del var det ett gott underlag för att föra detta vidare till den position vi har i dag och jag kommer åtminstone att vara mycket tillfredsställd med lagutskottets förslag.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag har rätt stort förtroende för lagutskottet under ledning av liberalen ltl Roger Eriksson och, som jag sade, lagutskottet har fört ett mycket insiktsfullt resonemang, men det märkvärdiga är att resonemanget i motiveringarna inte hänger ihop med vad man slutgiltigt kommer fram till för beslut. Det har också visat sig att det inte finns en enighet i lagutskottet: två av fem har alltså haft en annan åsikt till det slutgiltiga beslutet. Det är också så att problemet med hela lagframställningen är inte att lagutskottet har gjort ett ingående hörande, att man har hört 17 personer, utan problemet är att människor i beredningsskedet i landskapsregeringen inte har varit delaktiga och således har underlaget blivit undermåligt.

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Vi kunde erfara i lagutskottet att en gång åtminstone var detta uppe, redan den 18 oktober, på avdelningschefsnivå och förelades där. Att det inte har varit några andra engagerade i beredningen stämmer alltså inte. Å andra sidan har det också sagts här att man inte ville göra någon ingående diskussion här på grund av detta ärendes känsliga natur. Det är i och för sig synd. När det gäller facket berör lagförslaget huvudsakligast husbönder som inte är fackligt anslutna, inte har strejkrätt, inte finns med i fackets medlemsregister och därför var det i och för sig ingen stor och vital facklig betydelse över det. Därför har facket inte hörts på samma sätt som i normal lagstiftning, men lagutskottet hörde facket.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Det är ett märkligt resonemang när man går in i tjänstemäns anställningstrygghet att inte det skulle vara en sak för fackföreningarna. När det gäller professor Suksis uttalande är det ett faktum att jag citerade ordagrant från radiointervjun vad han sade om att det är ”förkastligt” att vända sig till ett lagstiftande organ för att lösa personalpolitiska problem. Det är precis också liberalernas synpunkt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Vtm Viveka Eriksson tyckte att beredningen hade varit felaktig i det här ärendet och att det skall ske snabbt nu. Jag vill påminna om att redan tidigt på våren 2005, för mer än över ett år sedan, aviserade landskapsregeringen i sin helhet enigt det här förändringsförslaget till Ålands lagting i samband med rambudgeten, vilket förslag också omfattades av lagtinget. Sedermera har beredningen därefter gått vidare i landskapsregeringen och också här i lagtinget och det har, som sagt, också gjorts en grundlig beredning och behandling i lagtingets lagutskott. Med tanke på ärendets natur tycker jag själv att det har tagit en ovanligt lång tid de facto att få det här ärendet i mål därför att det skulle ha gagnat saken om man kunde ha fått den här lagstiftningen när det gäller högsta ledningen av förvaltningen på plats för att kunna komma vidare med de också nödvändiga övriga reformerna av hela förvaltningen som sådan för vår absoluta målsättning är att vi skall ha en modern och effektiv förvaltning som står i samklang med det övriga nordiska samhället som vi lever i.

 

Fru talman!

När det gör organisationsförändringar är det ganska naturligt att det också berör tjänster och också tjänsteinnehavare. Så också i detta fall. Med detsamma när reformen initierades inleddes diskussioner med berörda tjänsteinnehavare av kanslichefsposten. Jag har fört diskussioner, finansansvariga har fört diskussioner, vi har fört tillsammans och vi har gjort det tillsammans med tjänstemän. Vi har ännu inte kommit till ett resultat i den diskussionen, men vår målsättning är att berörda tjänsteinnehavare skall få samma behandling som vårt personalpolitiska program förutsätter och att vi skall hitta en positiv lösning. Det är vår målsättning. De diskussionerna kommer också att fortsätta om det här förslaget godkänns. Det finns uppgifter inom förvaltningen som kommer att kräva mycket energi och kunskap också på andra områden förutom förvaltningschefsposten; det har också lagtinget pekat på i sina olika betänkanden, och det är det som vi kommer att ta fasta på i de fortsatta diskussionerna. Vår målsättning är att vi skall få en bra början på reformen, få lagstiftningen på plats och också hitta lösningar som tillfredsställer berörda tjänsteinnehavare.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det äger säkert sin riktighet som lantrådet säger att redan under vårvintern 2005 aviserades det i samband med rambudgeten att man skulle göra en förvaltningsreform, men inte kan ett aviserande i samband med budget av en reform jämställas med en god beredning av ett ärende. Så enkelt är det inte. Man kan inte dölja den dåliga beredningen genom att säga att man aviserade det då. Vi som kommer ihåg hur det beskrevs i media kommer också ihåg att landskapsregeringen gick från olika kanter, man pratade i ett skede om politiska tjänstemän, sedan skulle det inte vara det, så aviseringen var inte kristallklar om man säger så. Jag tycker att det här inte kan jämställas utan en normal beredning inför lagframställningen måste göras ändå.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det är mycket som ltl Mats Perämaa säger, att inte fanns det någon glasklar uppfattning om hur slutresultatet skulle se ut när ärendet initierades utan som med de flesta ärenden är det så att man väger för- och nackdelar med olika alternativ, såsom det skall göras, och sedan väljer man det alternativ som man tror att är det fördelaktigaste för förvaltningen, vilket vi har gjort i det här fallet.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman! Det mest beklagansvärda i det här fallet är att eftersom det ändå har tagit så här pass länge kan man konstatera att eftersom det finns normala sätt att hantera personalen i det fallet att det uppenbart är så att någon har brustit i sitt tjänstemannautövande, så den långa tiden här har gett utrymme för att hantera det personalpolitiska ärendet enligt gängse regler för det är ett faktum att eftersom man inte tänker ändra uppgifterna för kanslichefen kontra den nya förvaltningschefen blir det väldigt tydligt att man via lagstiftning gör en personalpolitisk åtgärd. Det finns inget försvar som  håller i det som lantrådet anför.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman! Där gör ltl Mats Perämaa och jag och landskapsregeringen olika bedömningar på det sättet att det är en skillnad i uppgifterna när det gäller det övergripande ansvaret för hela förvaltningen och framför allt ledningen av förvaltningen, där vi har tydligt utpekat i lagförslaget att det skall också finnas dokumenterad erfarenhet och förmåga till ledarskap.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Lantrådet påstår fortsättningsvis att det här är en reform av förvaltningen, och det påstår jag och liberalerna att det inte är. Det man gör är att man byter namn på den ledande tjänstemannen - från att ha varit kanslichef så blir kanslichefen förvaltningschef. Den andra åtgärden är att man breder ut det politiska beslutsfattandet i förvaltningen och att rollen mellan tjänstemännens sakliga behandling och den politiska kommer att bli ännu mer otydlig. Men alla behov som egentligen finns av reformer i förvaltningen föreslås inte i landskapsregeringens framställning! Däremot hade lagutskottet en massa insikter om varför det skulle behövas en reform, men av reformen blev det ingenting.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det är mycket riktigt som det sägs här att det här inte är någon helhetsreform utan det här är en första delreform som syftar till att skapa grund för ytterligare modernisering av förvaltningen. Det finns flera funktioner som behöver övervägas för att vi skall kunna se till att vi har en modern förvaltning och en förvaltning som lever upp till rättssäkerhet, transparens osv. Där är bl.a. senast lagtingets och självstyrelsepolitiska nämndens förslag när det gäller justitiekanslerfunktionen någonting som vi skall titta på i landskapsregeringen allvarligt för att utveckla de bitarna.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Majoriteten påstår gång efter annan att det behövs en reform av förvaltningen. Och ändå gör man ingen reform - när man väl kommer med ett lagstiftningspaket till lagtinget så har man inget förslag om ändring och reformering av förvaltningen om hur man skulle komma till rätta med de konkreta problemen och hur man skall göra systemet ännu bättre. Det är det vi från lagtingets sida har all rätt att förvänta oss; talar man om en förvaltningsreform och påstår att det här är en förvaltningsreform, så borde den också ha innehållit sådana ingredienser.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det här är en viktig delreform som handlar om hur högsta ledningen av förvaltningen skall handhas och den andra biten i reformen är att skapa en stabilitet i förvaltningen, nämligen när det gäller möjligheterna till tjänstledighet för politiska uppdrag för avdelningscheferna och lagberedningschefen. Jag vill påstå att det här är ganska långt också en avpolitiseringsreform som syftar till att de som är tjänstemän skall vara tjänstemän och de som skall vara politiker skall vara här i lagtinget.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik: Avstår.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Lantrådet talar här om hur lång tid man har hållit på med ett personalproblem, över ett år och med kanslichefen, om jag förstår honom rätt. Men vad har man kommit fram till under det året? Vad har man lyckats med? Jo, man har lyckats få en människa att känna sig så utlämnad genom att tala om i pressen när hon skall säga upp sig, hur hon skall sägas upp och vad hon skall göra. Kanslichefen går nu ut och säger att hon kanske måste lämna Åland på grund av detta. Det finns många bättre sätt att bli av med en person som inte har skött sitt arbete, om det är det som det handlar om, än att göra på det här sättet. Jag tycker att lantrådet och landskapsregeringen totalt har misslyckats i den här situationen.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

På lagtingets bord ligger ett lagförslag som handlar om en delreform av ledningsstrukturen inom förvaltningen. Sedan berör det en tjänsteinnehavare och som jag sade i ett tidigare replikskifte har vi genast när den diskussionen sattes igång kring delreformen också inlett diskussioner. Tyvärr har dessa varit resultatlösa, men jag hoppas också att vi efter det här skall kunna komma fram till ett bra resultat. Den här situationen som har uppstått är det sista som jag skulle vilja ha i det här läget och jag tror att vi alla skulle vilja vara utan den, men saker och ting blir tyvärr vad man gör dem till.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag håller med om att ”saker och ting blir tyvärr vad man gör dem till”. Då måste jag säga, att det är inte lagtinget som har gjort det här utan det är landskapsregeringen med lantrådet i spetsen som har skött den här saken. Vi har inte varit inblandade i den, nu blev vi inblandade när man föröker lösa det genom en s.k. reform, en reform som från början är till för att man kanske skall bli av med en obekväm tjänsteman. Hoppas att det i slutändan har något gott med sig, men jag kan inte i dag se vad det skulle vara!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Ltl Sune Mattsson kan vara övertygad om att jag och landskapsregeringen är övertygade om att den här reformen har någonting gott med sig, nämligen att vi får en ändrad ledningsstruktur inom förvaltningen som sedan i sin tur skall kunna leda till ytterligare förbättringar i förvaltningen. Därför har vi tagit på oss att komma med det här förslaget och ta på oss allt det obehag som det faktiskt innebär för oss också.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Jag kommer att stöda ett förkastande av framställningen. Jag skall kort förklara varför. Först en liten tillbakablick.

 

Det har på två decennier hänt mycket med det åländska politiska systemet och inom landskapsförvaltningen. För snart 20 år sedan infördes parlamentarismen, vilket innebar en radikal förändring som ännu inte riktigt funnit sina slutliga former. För drygt tio år sedan, i konsekvens med förstnämnda, infördes vad man kallade ministeransvarighet. Mellan dessa milstolpar har några mindre kilometerpinnar rests. Utvecklingen i en mer öppen och demokratisk riktning såg bra ut tills sekelskiftet då det började gå utför. En taktfast förvaltning med ett tydligt politiskt ledarskap byttes mot motsatsen. Instabilitet och ett närmast obefintligt ledarskap har sedan dess präglat åländsk politik. Detta under en tid med stark förändringsvind och behov av tydlig kurs på självstyrelseskutan. Förvaltningen var vid sekelskiftet på sätt och vis bortskämd med ett mycket tydligt ledarskap, både på lantrådsstolen och på kanslichefsstolen. 1999 byttes det mot vad vi nu ser alldeles för tydligt: ett svagt lantråd, vars vokabulär knappast innehåller ordet ledarskap. Samtidigt byttes det kanslichef.

 

Det är inte min uppfattning recensera en enskild tjänsteinnehavare, men det kan man i alla fall säga att nuvarande tjänsteinnehavare har tillämpat en annan typ av chefskap än sin företrädare. Detta byte av personligheter och personer innebar en mycket stor förändring som aldrig implementerades i förvaltningen. Man kan säga att det uppstod ett slags vakuum som borde ha fyllts med åtgärder. Därav det bekymmer som nu kommer till vägs ände. Ingen vet hur saken skulle ha utvecklats om vi hade haft ett handlingskraftigt lantråd, men jag tror att i den position vi är nu är den sämsta tänkbara. Skulle man ha implementerat ändringarna i förvaltningen och försökt med fast hand styrt undan i tid kunde problemen ha undvikits, det är min övertygelse.

 

Ser man saken ur majoritetens synvinkel är det under de förutsättningar som nu uppstått inom förvaltningen måhända rätt som sker, det är min uppfattning. Den enskilda tjänsteinnehavaren skall dock inte lastas för detta, för det är samtidigt min uppfattning att också lantrådet borde ta konsekvenserna av sitt icke-ledarskap och avgå. Det är på lantrådets axlar ansvaret vilar för detta. Tyvärr har jag själv medverkat till situationen genom att vid två tillfällen ge lantrådet Roger Nordlund förtroende under denna period, vilket jag ångrar. Bortsett från vad som gjort att själva situationen har uppstått är det anmärkningsvärt att tillåta en situation där man har självstyrelsens högsta tjänsteman i.a., i avgång, i ett helt år men ändå förutsätter att hon skall fungera, och inte bara det, föra viktiga förhandlingar m.m. Att tillåta det här är inte klokt, det är inte klokt!

 

Jag upprepar det som tidigare har sagts, att anser man att en tjänsteman begår tjänstefel så finns det instrument för att reda upp situationen och ytterst kan man skilja en tjänsteman från sin tjänst. Man kan inte på detta sätt förvalta med hjälp av lagstiftning. Denna framställning gjorde att det inte överhuvudtaget remitterades till stora utskottet, inte ens den tid som lagutskottet har lagt ner är till någon nytta. Framställningen borde ha kastats direkt i papperskorgen.

 

Detta är ett tecken på svaghet, på svagt ledarskap. Ansvaret för att tillåta att denna svaghet fortgår faller på de ledamöternas axlar vars förtroende lantrådet sitter på. Det är i konsekvens med det också de ledamöter som skall ta denna lagändring, inte vi andra. Det är de som skall ta ansvar för att man förvaltar med hjälp av lagstiftning på grund av oförmåga att använda tillbuds stående instrument för att reglera uppkommen situation.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Det som vi anför och det som vi vill diskutera klingar uppenbarligen för döva öron, åtminstone sett ur landskapsregeringens synpunkt. Men jag skulle vilja föra ett resonemang med ett av partierna här i salen, närmast socialdemokraterna. Jag riktar mig nästan direkt till er, alltså ni har under senare år inför den här regeringsmedverkat basunerat ut att ni står för rättssäkerhet, ni har pratat mycket om demokrati och dessa saker har till synes varit viktiga för er. Nu har vi en situation när vi delvis genom lagstiftning skall gå in på en enskild persons yrkesutövning, vilket förmodligen leder till att denna person skall avskedas. Vi har en situation när lagstiftningen kommer att leda till att tjänstemannakåren, åtminstone topparna, kommer att politiseras. Hur stämmer detta överens med det som ni har basunerat ut under de senare åren? Vi har exempel både på regeringsnivå, t.o.m. på lagtingets nivå, på toppnivå, där vissa upphandlingar, bekanta fall, uppenbarligen har gått snett. Hur stämmer det överens med det att efter att den här reformen har tagits så skall den högsta politiska tjänstemannen, som skall göra de juridiska tolkningarna av också hur sådana här ärenden hanteras, göra det på ett politiskt förtroende, där man inte som ålänning, som utomstående, kan vara säker på att det görs strikt juridiska tolkningar? Hur stämmer det här överens med er tidigare politik? Jag är rädd för att vi håller på och inför en fixarpolitikmentalitet i vår verksamhet och dessvärre tycks socialdemokraterna stå bakom det väldigt mycket.

 

Ltl Christian Beijar:

Fru talman!

Jag tyckte att det var bäst att jag tar det här uppifrån så har vi direkt kommunikation. När det gäller socialdemokraternas engagemang i den här frågan har vi alltid varit med om att resonera kring förvaltningen och en förvaltningsreform. Vi har varit med och fört diskussionerna, bl.a. talade ltl Mats Perämaa om frågan om tjänstemäns tjänstledigheter. I diskussionen kring den lag om tjänstledighet, som kom i mitten av nittiotalet, har ltl Anne-Helena Sjöblom mycket klart och tydligt informerat om de diskussioner som då fördes. Då var vi med i en sådan diskussion att det var för de ledande tjänstemännen som man kunde på olika sätt begränsa tjänstledighet eller inte bevilja tjänstledighet. Det var lantrådet Roger Jansson som skötte förhandlingarna och det ledde ingenstans utan det blev en lagstiftning där man s.a.s. drog alla över en kam. Med detta vill jag ha sagt, att det inte är någon ny situation, någon ny diskussion, när det gäller den ledande tjänstemän just med tanke på att i små samhällen – det har tidigare hänvisats till professor Markku Suksi – säger professor Suksi kan det finnas en intressekonflikt bland ledande tjänstemän och politiken som gör att det kan vara svårt att oväldigt sköta uppdraget både som politiskt aktiv och som ledande tjänsteman. Det får inte missuppfattas, man får naturligtvis ställa upp i val.

 

Socialdemokraterna ser en förvaltningsreform utgående från att den skall betjäna förvaltningen. Det innebär att på personer i ledande position skall det ställas större krav och de skall också i det här fallet när det gäller förvaltningschefen ha ett förtroende bland landskapsregeringen. Det framhölls också senast i debatten i samband med remissen när vi diskuterade frågan att det redan nu har varit naturligt att den blivande förvaltningschefen har ett politiskt förtroende för att s.a.s. kunna utföra sitt arbete i förvaltningen och tillsammans med landskapsregeringen. Det är ingen ny sak.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Mitt resonemang i mitt anförande utgick från ert prat om rättssäkerhet och demokrati. Jag vill se er och höra er förklara hur den här framställningen kan ställas i relation till det. Jag fick inget svar på det, så jag ber att ltl Christian Beijar återkommer till den aspekten. Förklara på vilket sätt denna reform förbättrar rättssäkerheten, och nu säger jag inte bara utifrån förvaltningen för ltl Christian Beijar sade att reformen främjar det att det betjänar förvaltningen. Det är inte vårt huvudsyfte utan ålänningen på utsidan, kunden, måste kunna uppfatta det här som en förvaltning som man har förtroende till. Men förklara: På vilket betjänar det ålänningen, på vilket sätt ökar det rättssäkerheten, demokratin, att man har en politiskt tillsatt högsta tjänsteman som skall avgöra juridiska frågor? TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Jag glömde att tillägga i mitt anförande att förvaltningschefen skall betjäna förvaltningen men naturligtvis också därmed Ålands folk. Det hör naturligtvis direkt ihop. Jag delar inte i det här fallet ltl Mats Perämaas diskussion om rättssäkerheten. Jag och vårt parti står fast vid att den här förvaltningsreformen och detta anställningsförhållande är specifikt för landskapsregeringens högsta tjänsteman och det är inte som vi ser det risk för att rättssäkerheten sätts i fara där.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Vi tar som exempel att om man genomför det här med en reform, man tillsätter en tjänsteman för att ansvara för de juridiska frågorna som också sitter på ett politiskt förtroende, hur blir situationen då om en landskapsregeringsledamot gör en upphandling som strider mot gällande upphandlingsregler, sådant har förekommit, det känner vi till. Hur blir tjänstemannen i den relationen som sitter på den landskapsregeringsledamotens förtroende, hur skall den objektivt kunna hantera en sådan sak så att ålänningen utanför det här huset skall kunna uppfatta att ärendet behandlas strikt korrekt utan politisk påtryckning? Förklara det för mig!

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Jag tänker inte, ltl Mats Perämaa, ingå i några förvaltningsdetaljer som ledamoten nu ställer krav på att jag i den här situationen i egenskap av lagtingsledamot skall gå in på den direkta förvaltningen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag förstår att det inte är lätt för socialdemokraterna att försvara detta! Det hör vi också på ltl Christian Beijar när han börjar tala om att han inte kan gå in i förvaltningsdetaljer när de är förvaltningen vi diskuterar och när vi talar om den högsta ledande chefen i förvaltningen. Tanken är att högsta ledande chefen i förvaltningen skall sitta på ett politiskt förtroende och samtidigt vara rättschef och försvara och bevaka människors rättsskydd. Det är självklart att det inte är en bra koppling om man sitter på ett politiskt förtroende och samtidigt förutsättas fungera som en rättschef. Det är två funktioner som måste skiljas åt. Samtidigt är det också märkligt att socialdemokraterna försvarar detta, när man ständigt har talat om enskilda människors rättsskydd, men i det här fallet är det inte den enskilda rättsskydd man bevakar. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Jag kan bara säga det till vtm Viveka Eriksson att jag inte delar hennes uppfattning i den här frågan.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Nej, det har vi förstått att ltl Christian Beijar  och socialdemokraterna inte delar liberalernas åsikt. Socialdemokraterna är alltså beredda att bifalla en framställning och ett betänkande som är så dåligt och som kommer att bli en fläck i självstyrelsens historia. Jag tycker att det är synnerligen sorgligt att socialdemokraterna, som ändå har talat för värden som rättssäkerhet, rättsskydd och demokrati, nu är beredda att ta den här lagframställningen.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Jag har haft förmånen att vara med i när framställningen har diskuterats i lagutskottet. Precis som lagutskottets vice ordförande ltl Ragnar Erlandsson var inne på tycker jag att vi gjorde en bra beredning, så vi är nöjda med lagutskottets betänkande ja.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om Ålands landskapsstyrelses allmänna förvaltning.

 

Vtm Viveka Eriksson: Talman! Jag föreslår att lagförslaget förkastas.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm: Talman! Jag ber att få understöda vtm Viveka Erikssons förslag om förkastande.

 

TALMANNEN: Under behandlingen har vtm Viveka Eriksson, understödd av ltl Gun-Mari Lindholm, föreslagit att lagtinget måtte förkasta lagförslaget. Omröstning kommer därför att verkställas. Omröstningspropositionen ställs så att de som röstar för att lagförslaget skall antas röstar ja och de som röstar för vtm Viveka Erikssons förslag att lagförslaget skall förkastas röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Ltl Mats Perämaa: Fru talman! Jag föreslår öppen omröstning

 

Ltl Danne Sundman: Fru talman! Jag ber att få understöda förslaget om öppen omröstning.

 

TALMANNEN: Öppen omröstning har begärts och understötts och kommer därför att verkställas. Jag ber ltl Roger Eriksson och ltl Carina Aaltonen att biträda vid omröstningen. Omröstningen verkställs efter upprop.

 

Upprop.

 

Talmannen: ja, Gun Carlson: ja, Eliasson: ja, Eklöw: nej, Roger Eriksson: nej, Aaltonen: ja, Grönlund: ja, Jansson: ja, vtm Ehn: ja, Eklund: ja, Anders Eriksson: ja, Lindqvist: ja, Beijar: ja, Sjöblom: ja, vtm Viveka Eriksson: nej, Sune Mattsson: nej, Englund: ja, Jan-Erik Mattsson: ja, Lindström: ja, Erlandsson: ja, Thörnroos: ja, Åke Mattsson: nej, Perämaa: nej, Sjögren: nej, Lagerberg: ja, Winé: ja, Karlström: nej, Lindholm: nej, Sundman: nej. Boman: nej.

 

Omröstningen har gett som resultat 19 ja-röster och 11 nej-röster. Lagtinget har sålunda omfattat utskottets förslag.

 

Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om tjänstekollektivavtal för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om landskapsstyrelsens revisionsbyrå för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om tjänstledighet för uppdrag som riksdagsman, lagtingsledamot eller medlem av landskapsstyrelsen för antagande i tredje behandling. Begärs ordet?

 

Ltl Roger Eriksson: Fru talman! Jag föreslår att lagförslaget förkastas.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw: Fru talman! Jag ber att få understöda förslaget.

 

TALMANNEN: Under behandlingen har ltl Roger Eriksson, understödd av ltl Raija-Liisa Eklöw, föreslagit att lagtinget måtte förkasta lagförslaget. Omröstning kommer därför att verkställas. Omröstningspropositionen ställs så att de som röstar för att lagförslaget skall antas röstar ja och de som röstar för ltl Roger Erikssons förslag att lagförslaget skall förkastas röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja.

Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om lagberedningen för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av tjänstemannalagen för landskapet Åland för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om Posten på Åland för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 10 § landskapslagen om Högskolan på Åland för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

 

Föreläggs förslaget till landskapslagen om ändring av landskapslagen om hälso- och sjukvård för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs det i lagmotion nr 1/2004-2005 ingående lagförslaget. Konstateras att lagtinget vid ärendets andra behandling föreslagit att lagförslaget måtte förkastas, varför detta antecknas som lagtingets beslut i tredje behandling. Lagförslaget är förkastat. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs det i lagmotion nr 2/2005-2006 ingående lagförslaget. Konstateras att lagtinget vid ärendets andra behandling föreslagit att lagförslaget måtte förkastas, varför detta antecknas som lagtingets beslut i tredje behandling. Lagförslaget är förkastat. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Förläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har godkänt motiveringen.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

Vtm Viveka Eriksson: Talman! I enlighet med 61 § lagtingsordningen anmäler jag min skiljaktiga mening till protokollet.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw: Fru talman! Jag önskar också anmäla min skiljaktiga mening till protokollet.

 

Ltl Roger Eriksson: Fru talman! Jag vill också anmäla min skiljaktiga mening till protokollet.

 

Ltl Sune Mattsson: Fru talman! Jag vill också anmäla min skiljaktiga mening till protokollet.

 

Ltl Åke Mattsson: Fru talman! Jag vill också anmäla min skiljaktiga mening till protokollet.

 

Ltl Mats Perämaa: Fru talman! Jag vill också anmäla min skiljaktiga mening till protokollet.

 

Ltl Katrin Sjögren: Fru talman!  Ävenledes önskar jag anmäla min skiljaktiga mening till protokollet.

 

Ltl Fredrik Karlström: Fru talman! Jag vill också anmäla min skiljaktiga mening till protokollet.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm: Talman! Jag vill i likhet med de tidigare talarna utnyttja min rätt enligt 61 § i lagtingsordningen att till protokollet anmäla min skiljaktiga mening.

 

Ltl Danne Sundman: Fru talman! Jag anmäler min skiljaktiga mening till protokollet.

 

Ltl Ronald Boman: Fru talman! Jag vill också anmäla min skiljaktiga mening till protokollet.

 

TALMANNEN: Enligt 61 § lagtingsordningen äger den som inte instämt i fattat beslut rätt att till till protokollet anmäla sin skiljaktiga mening. Sådan anmälan kan inte föranleda vidare överläggning. De meddelade skiljaktiga meningarna antecknas i lagtingets korta

 protokoll.

 

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 2:

 

Näringsutskottets betänkande nr 2/2005-2006 angående ändring av bestämmelserna om vissa avdrag vid kommunalbeskattningen. (FR 17/2005-2006).

 

I tredje behandlingen har lagtinget att antingen anta lagförslagen sådana de godkändes vid andra behandlingen eller att förkasta dem. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lagförslagen för beslut var för sig. Slutligen föreläggs motiveringarna för godkännande i enda behandling. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av kommunalskattelagen för landskapet Åland för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om avdrag vid kommunalbeskattningen för amortering på studielån för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om kommunalskatt för gårdsbruk för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs motiveringen för enda behandling. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen. Motiveringens enda behandling är avslutad.

 

Ärendet är slutbehandlat

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 3:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 4/2005-2006 om miljökonsekvensbedömning. (FR 13/2005-2006).

 

I tredje behandlingen har lagtinget att antingen anta lagförslagen sådana de godkändes vid andra behandlingen eller att förkasta dem. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lagförslagen för beslut var för sig. Slutligen föreläggs motiveringarna för godkännande i enda behandling. Diskussion. Ingen diskussion.

Föreläggs förslaget till landskapslag om miljökonsekvensbedömning för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 8 och 28b § landskapslagen om renhållning för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 6 § landskapslagen om Ålands Miljöprövningsnämnd för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om miljöskydd och miljötillstånd för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs motiveringen för enda behandling. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen. Motiveringens enda behandling är avslutad.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för enda behandling efter bordläggning ärende nr 4:

 

Finansutskottets betänkande nr 7/2005-2006 med förslag till första tilläggsbudget för år 2006. (FR 16/2005-2006 jämte FM 83-85/2005-2006).

 

Ärendet bordlades den 31.5.2006. Diskussionen fortsätter.

 

Vtm Viveka Eriksson:

Talman!

På lördagen deltog jag i lyceets dimmission av 121 studenter. I arbetslivet krävs allt oftare mätbara resultat som försvar för den fortsatta verksamheten. Den här dagen kunde vi alla, släktingar och vänner, själva mäta och bedöma skolans resultat för de tre senaste skolåren.

 

 I flera tal framkom att skolan låtit göra en bred intervjuenkät till studentklassen med olika frågor om synen på framtiden. I intervjun ingick också frågor om upplevelsen av skolan. De studerande gav sin skola höga betyg. Det framkom också av talen att det sista skolåret- äntligen- varit ett lugnt år då inga större reformer och ombyggnader stört skolans viktiga verksamhet.

 

Osökt…. kom jag att tänka på Struktur-07. På vilket sätt kommer en sådan reform att påverka skolans verksamhet och förbättra det pedagogiska innehållet så att kommande studentklasser går ur sin skola med ännu bättre betyg och bättre preparerade för framtiden än årets kull?

 

Liberalerna har funderat en hel del på det här med Struktur-07, varför Struktur-07?? Om det är behov av förändringar så borde det bero på att  det finns problem och hinder i nuvarande system. Eller möjligen finns det fantastiskt goda idéer om hur verksamheten kan göras ännu bättre. Utgångspunkten måste vara att vi går från något som är dåligt, eller åtminstone inte tillräckligt bra till något som är mycket bättre.

 

När vi har diskuterat förslaget har dock flera invändningar framkommit. Här kommer invändning nummer ett mot Struktur-07.

 

Problemformuleringen är otydlig och den är gjord av en alldeles för snäv krets. De som känner verksamheten, lärare, personal, studerande, föräldrar och näringsliv och förstås utbildningsavdelningens tjänstemän, är de som också känner bristerna och som ser vilka behoven är.  De som berörs måste vara med i ett inledningsskede så att problemformuleringarna blir de rätta, först därefter kan processen gå vidare och alla berörda kan vara med och välja riktning och väg. En liten politiskt tillsatt grupp har inledningsvis formulerat problemen, valt riktningen och bestämt modellen innan de berörda inbjuds att delta.  En stor reform som den majoriteten nu planerar kommer inte att fungera, om inte människor som skall verkställa förslagen är med i utformningen.

 

Invändning två.

Utgångspunkten bör vara att välfungerande system och verksamheter inte skall slås sönder och förstöras. Organisationsmodeller kan vara lätta att rita på papper där rutorna lätt flyttas om med hjälp av effektiva datorsystem men grunden för kvalitativa utbildningssystem är innehållet och uppbyggnaden av undervisningen. Det finns många samordningsvinster att göra, det tror jag alla är eniga om.  Frågan är om man för att samordna lärarresurser, ekonomi och IT- utveckling behöver slå sönder välfungerande system. De styrkor som byggts upp måste bevaras och skall också vara plattformar för vidareutvecklingen.

 

Invändning tre

I förslaget blandar man ihop utbildningsinriktningar som är svåra att förena. Det verkar t.ex. inte finnas något bra skäl för varför yrkesinriktad utbildning skall slås samman med den studieförberedande utbildningen.  Faktum är att Ålands lyceum är en stor skola redan idag, en skola som har ett välfungerande system och en god inlärningsmiljö vilken uppskattas av studerande och av lärare. Också andra skolor har sina egna kulturer som nog säkert, om man tittar på dem utifrån administrativt, kan uppfattas som hinder för samarbete, men deras egna kulturer och skolinlärningsmiljö har utvecklats under många år och skapat goda miljöer för inlärning.

Invändning fyra

Varför forceras processen?

Innan slutrapporten kommit skall vi i lagtinget godkänna i tilläggsbudget att en projektledare tillsätts! Det är bakvänt. Vi borde inte ta ställning till en sådan omfattande reform på det här sättet, men det gör vi om vi börjar anställa folk, då har vi redan givit ett godkänt till Struktur-07 och detta utifrån en mellanrapport som minsann inte har rönt beröm från något håll! De remissvar som kommit, och som jag för övrigt har tagit del av – det var en fråga i massmedia där man frågade om vi politiker har satt oss in i remissvaren, och jag har försökt göra det – är inte nådiga i sin kritik. Också de som uttrycker en försiktig positiv syn ger ändå utryck för vissa tveksamheter. Jag upprepar igen, att det finns ingen möjlighet att sjösätta denna reform om inte de som berörs är med och arbetar för den.

 

Ett av hindren för smidig samordning och samarbete mellan skolorna uppges vara  att lärarna hör till olika tjänstekollektivavtal vilket innebär svårigheter för lärare att undervisa i olika skolor. Arbetet att samordna avtalen kan skötas oberoende av Struktur-07. Det är inte en lätt process och den kommer att ta tid och det är ytterligare ett skäl till att skynda långsamt, låta processen sjunka in, låta människorna komma med på tåget och inte forcera fram omstruktureringen.

 

Invändning fem

Varför skapa en ny byråkratisk modell med små förutsättningar att bli lyckad? Lär av misstagen från högskolan och från ÅHS!  Vi har väl i många andra sammanhang talat om flata organisationer. Steget från den enskilda studeranden till beslutsfattaren blir långt och det är stor risk att arbetsplatsdemokratin blir lidande. Idag har de studerande och personalen närvarorätt i direktionerna, tyvärr inte som fullvärdiga medlemmar vilket liberalerna förespråkar både nu och då vi antog gymnasialstadielagen i slutet av nittiotalet.

 

De flesta är eniga om att utbildningen skall öka medvetenheten om och intresset för samhällsfrågor. Det befrämjas inte av en byråkratiska organisation. Jag tycker att hela upplägget påminner om planhushållning. Någon, klokare än vi andra och ovanför, ritar rutor på pappret och flyttar klossar. En sådan modell befrämjar inte demokrati och medvetenhet.

 

Som ni kanske har förstått vid det här laget stöder inte liberalerna landskapsregeringens förslag att tillsätta en projektledare för Struktur-07. Vi är mycket misstänksamma mot hela upplägget och det kommer att krävas en hel del förändringar i slutrapporten för att vi skall ge vårt stöd till dessa planer. Vi kommer därför att i detaljmotiveringen föreslå att projektledaren under momentet 46.01.04 utgår.

 

Däremot instämmer förstås liberalerna i att det finns en hel del saker man kan göra inom gymnasialstadiet eftersom det finns möjligheter till samordning och samarbete, att förstärka och förbättra de delarna. Det är någonting som man skall fortsätta att jobba med, men man måste ta tid på sig, man måste ha människor med i processen.

 

En av de svåra frågorna i tilläggsbudgeten är äskandet om medel för nyteckning av aktier i Ålands industrihus. Liberalerna tror på och har stött tillkomsten av Kvarteret iTiden. Genom att skapa arbetsutrymmen har samhället bidragit till en näringslivsmiljö som befrämjat utveckling av ny företagsamhet och också skapat förutsättningar för att företag kan utvecklas tillsammans.

 

Olyckligt med just den här tillbyggnaden, som nu är aktuell, är att den blivit ihopkopplad med behovet av sådana lokaler för ett enskilt företag som sett ur allmänhetens ögon har egna muskler och kunde skaffa sina lokaler själv. Samtidigt är det här en verksamhet som passar in väldigt väl i konceptet i Kvarteret iTiden och har därför en naturlig plats där.  Det är också en verksamhet som liberalerna välkomnar, det är en verksamhet som skapar arbetsplatser och som ger ett stort mervärde till vårt samhälle.

 

Problemet är att landskapsregeringens hantering av ärendet kan ifrågasättas. Landskapsregeringen har genom sitt agerande ställt oss i lagtinget inför fullbordat faktum, förhandlingarna har förts långt och det aktuella företaget har planerat sin verksamhet i enlighet med landskapsregeringens löften. Därför känns det fel att i ett sådant läge dra undan mattan och gå emot förslaget eftersom enskilda  bolag inte skall komma i kläm. Däremot borde vi i lagtinget se på den här frågan ur en principiell synvinkel och framför allt borde vi granska landskapsregeringens regelverk som verkar skifta från gång till gång.

 

Det håller inte att lagtinget gång efter annan skall föra en diskussion så fort ett enskilt bolags behov av samhällets stöd aktualiseras. Rimligt vore att industrihusen har sina regler och sitt aktiekapital som de bygger sin verksamhet på och som  samarbetet med enskilda företag baseras på. Dessa anges i budgeten för året och förändringar kan ske endast av mycket extraordinära skäl. Man borde inte komma i tilläggsbudgetar med den här typen av ärenden.

 

Från liberalernas sida efterlyser vi alltså klara och entydiga principer för hur samhällstöden fördelas, via industrihusbolagen och Utvecklings ab, och av  budget för året skall framgå de budgetmedel som anger ramen för de olika bolagens agerande under året.  Syftet med de olika bolagen bör vara att initialt gå in och stöda verksamheter som annars inte skulle bli av i samhället, att under övergångsperioder stöda verksamheter som har stor betydelse för samhället och som kanske råkat i ett problematiskt läge eller att skapa utrymme för regionalt spridd företagsverksamhet, men de här bolagen borde inte operera som konkurrenter till det privata näringslivet. Målet bör också vara att bolagen drar sig ur verksamheten då företagen står på egna ben. Därför måste ett krav vara att Ålands industrihus säljer bort fastigheterna efter en inkörningsperiod.  Det innebär t.ex. att Kvarteret iTiden efter en lämplig tidsperiod säljs ut till de företagare som fått chansen att etablera sig i fastigheterna.

 

Liberalerna stöder verksamheter som har stor betydelse för vår samhällsutveckling, men vi är kritiska till hur regelverket förändras under arbetets gång och vi är missnöjda med att vi ställts inför fullbordat faktum i detta särskilda ärende, ändå väljer gruppen att inte rösta för att budgetmedlen stryks, men det gör vi under protest. Troligtvis kommer den liberala gruppen därför att avstå i den omröstningen. 

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Herr talman!

Det var ett långt inlägg som vtm Viveka Eriksson hade och det skulle kanske finnas ganska mycket att säga, men jag fastnade för när vtm Viveka Eriksson sade att man forcerar Struktur-07. I min tilläggsbudget står det att reformen skall vara fullt genomförd den 1.8.2009 och jag tycker inte att det är någon forcering. Finansutskottet tar i sitt betänkande fasta på att en projektledare inte skall anställas om inte slutrapporten blir godkänd av landskapsregeringen. Projektledarens uppgifter skall dessutom formuleras mycket tydligt och klart.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Faktum är att landskapsregeringen föreslår att lagtinget skall ta ställning till projektet utifrån en mellanrapport. I och med att vi fattar ett beslut om att anställa personal har vi också godkänt projektet utan att ha minsta aning om vad landskapsregeringen kommer fram till i slutrapporten. Nog vill jag påstå att det är att forcera att anställa folk innan man är klar över vad man tänker göra. Nog måste det ändå vara så att lagtinget skall kunna föra fram sina åsikter i en så här stor reform. Det är inte någonting som en knapp majoritet av lagtingets ledamöter skall besluta om utan det är hela lagtingets rätt att ta ställning till en stor ingripande reform av gymnasialstadiet.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Herr talman!

Redan i samband med presentationen av tilläggsbudgeten sade den ansvarige landskapsregeringsledamoten att det inte fanns någon annan chans att komma till lagtinget med äskande om medel för en projektledare så att inte den här processen stannar upp i väntan på en senare tilläggsbudget om rapporten godkänns. Det är projektledaren som skall arbeta med allt det praktiska, med lagstiftning; personal och elever skall involveras. Det är inte lagtinget som skall syssla med det utan det är projektledaren, det kan vi inte sitta och hålla på med här.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Nog är det att forcera processen om inte lagtinget skall ha helheten förrän vi börjar fatta beslut om att anta en process. Vi har inte haft en ordentlig gemensam diskussion här i lagtinget om Struktur-07 och vad vi vill med den reformen. Det är väl det som borde föregå fattade beslut om att lägga budgetmedel på olika tjänster. Dessutom upplevs det så, när man har läst remissvaren, att det inte finns något, nästan, där man inte just pekar på den här aspekten från skolornas sida att det forceras fram alldeles för fort. Skall man lyckas med reformen så bör det finnas förankrat på golvet där verksamheten sker.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henry Lindström, replik:

Herr talman!

Har nu liberalerna ändrat sitt ställningstagande kring behovet av att göra en reform? Det arbete som görs i Struktur-07 är egentligen en uppföljning av det som den tidigare arbetsgruppen jobbade på, och i den hade man kommit fram till precis samma slutsats och lösning. Jag kan inte se någonting i mellanrapporten om en förändring och att slå sönder de utbildningar som det berör. Det är ju så att vi har mycket välfungerande utbildningar och det värnar om även i reformarbetet.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Det stämmer att i medvetenhet om att det med fördel kan utvecklas samarbete mellan skolorna så sattes det igång ett arbete under den tid liberalerna var med i landskapsregeringen och man lade en grund för ett förslag, men faktum är det, ltl Henry Lindström, att det var ett förslag som inte var bearbetat, förankrat och genomdiskuterat. Skulle vi ha varit med skulle nästa steg ha varit att man skulle ha diskuterat det i de berörda skolorna, människorna på golvet skulle ha varit med i den fortsatta processen. Men så har det inte varit nu, utan nu har man suttit väldigt mycket för sig själv och bestämt inriktning och linje.

 

Ltl Henry Lindström, replik:

Herr talman!

Nej, det stämmer inte, vi har inte suttit för oss själva! I motsats till den tidigare arbetsgruppen, som leddes av liberalerna, har vi haft ett mycket öppet arbetssätt. Ända från början har vi haft en sida på Internet där man har kunnat gå in och vi har också tagit till oss av det som har anförts där. Vi har alltså haft en öppen process som vi hela tiden har jobbat vidare på. När vi nu börjar komma till ett mera förverkligande skede föreslår vi i tilläggsbudgeten att en projektledare skulle anställas.

 

 

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag ställer mig bara frågan att hur kommer det sig då att de som berörs av reformen inte känner att de har haft en delaktighet här! Man upplever det inte som att det har varit en öppen process. När det gäller hemsidan som man har kunnat diskutera på har det inte fungerat på det sätt som tanken var, tanken var god, men det har inte fungerat som avsikten var. Faktum är att den öppna processen inte har lett till att människor har känt sig delaktiga i den. Då är det någonting som inte riktigt har fungerat som man tänkte.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

När tilläggsbudgeten inleddes fick jag höra att vtm Viveka Eriksson skulle berätta varför liberalerna inte stöder Struktur-07. Jag har sett fram emot anförandet för att få höra att äntligen skall det komma någonting nytt! Men fortsättningsvis är det egentligen mera irritation över att man inte får vara med och styra upp den och att det händer någonting framöver. Nu när vtm Viveka Eriksson kommer med sitt anförande säger man att utbildningen skall bli sämre för eleverna i Ålands lyceum. Vem har sagt det! Så diskuterar man problemformuleringen. Kan vi inte i stället se det här som att utbildningen skall bli bättre än vad den är i dag och att man ger eleverna mer självständighet då de får vara med och styra upp sin egen utbildning.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman! Liberalerna har lyssnat väldigt noga på de personer som berörs i olika utbildningar. Vi har tagit del av remissvaren. Utifrån det har vi också kunnat bilda oss en uppfattning. Jag tycker inte att det är en anledning att liberalerna skall börja komma med några nya åsikter. Det som är viktigt är de åsikter som finns ute i verksamheten. Min utgångspunkt var när det gäller lyceet att på vilket sätt kommer Struktur-07 att göra att utbildningen blir bättre?

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Jag begärde aldrig nya åsikter, men jag ville veta vad åsikterna var och vad de är. Vtm Viveka Eriksson säger att man har tagit del av remissvaren och nu kan jag erkänna att jag inte har läst dem, men däremot har jag hört otroligt med elever och skolor som är nöjda över att det här äntligen sker. Vi får betydligt flera som har möjlighet att gå en bredare utbildning, få ta del av sin linje, fler kan få gymnasiekompetens och därigenom få studera på det sättet. Det finns alltså mycket mer fördelar och jag ser knappt några nackdelar alls. Samtidigt talade vtm Viveka Eriksson om att demokratin blir sämre – däremot studeranderådet och egentligen en kraftigare betoning på det här. Det blir direkt till gymnasiechefen.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag föreslår att de ledamöter som tänker bifalla förslaget nogsamt sätter sig in i fakta och inte bara tror. En bra grund för fakta är just vad remissvaren säger. Där har du fackkunskapen, lärare, personal, studerande, fackföreningar, alla de som sysslar med utbildningsfrågor har givit sina uttalanden i remissvaren på mellanrapporten. Läs dem, ltl Göte Winé!

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson:

Herr talman!

Nu när vi diskuterar den bordlagda tilläggsbudgeten vill jag ändå ta tillfället i akt att säga några ord om marknadsundersökningen som vi har diskuterat. Jag vet att man kan ställa frågan varför jag som medlem av ett regeringsparti går emot regeringen och kommer med förslag om att marknadsundersökningen bör presenteras lagtinget. Det är inte för att jag inte litar på landskapsregeringen utan för att jag verkligen ärligt anser att hela lagtinget bör ta del av undersökningsresultatet. Vi måste ändå komma ihåg att om det här blir verklighet kommer det att krävas många olika budgetbeslut innan det här är klart. Det betyder alltså att om man inte har möjlighet att diskutera det i lagtinget är det mer eller mindre en fullmakt in blanco vi ger och därför anser jag att hela lagtinget bör kunna diskutera detta.

 

Det är också bra om vi kommer ihåg att problemen när det gäller golfbanorna, speciellt golfbanan i Godby/Ämnas, bygger på att när man godkände markbytet i lagtinget byggde de markavtalen på intentionsavtal som inte mera är aktuella, dvs. de intentionsavtalen gick ut på att man skulle delfinansiera därför att det fanns bolag som var med i finansieringen. Nu vet vi att intentionsavtalen har mer eller mindre fallit. Det jag tycker att marknadsundersökningen skall visa på är kort och gott: skall Åland kunna utvecklas som en god golfdestination, det är det vi vill ha svar på i undersökningen. Det betyder inte att vare sig jag eller någon annan i lagtinget har någonting emot att Åland skulle bli en välutvecklad golfdestination som faktiskt drar till sig besökare för att förbättra näringslivets möjligheter att utveckla  hotell, restaurang osv. Det är inte det vi pratar om, utan vi talar om: hur skall man då presentera det här förslaget. De frågor som också marknadsundersökningen säkert kommer att beröra är naturligtvis: hur skall de redan befintliga banorna passa in i projektet golfdestination på Åland. Vilka prejudikat kommer att skapas, om man nu bygger med hundraprocentig skattefinansiering en bana på fasta Åland när det finns två till som har finansierats på annat sätt? Vad vinner man i landskapet om man genom att skapa en ny fin bana – det blir säkert en jättefin bana som säkert drar en del nya golfare till Åland och till banorna - i stället minskar besökarna i de befintliga banorna? Det här måste en marknadsundersökning svara på och det här bör lagtinget ta reda på.

 

Jag tycker också att det kan vara bra att veta vad landskapsregeringen tänker med en hundraprocentig finansiering för företag som skall skapa ringeffekter för näringslivet, alltså positiva ringeffekter för näringslivet. Vilka andra projekt kan tänkas vara sådana där det är befogat att skapa hundraprocentig finansiering? Det här tycker jag också att ännu kan diskuteras. Som jag sade redan kommer det här att kräva flera lagtingsbeslut, kanske lagtingsbeslut för lagting som ännu inte är tillsatt, dvs. efter nästa val kommer det här att fortsätta.

 

Därför vill jag igen säga att det viktiga nu är att denna marknadsundersöknings resultat kan presenteras i lagtinget. Det är min avsikt.

 

Herr talman!

Jag har en annan sak som bör diskuteras här och nu. Det handlar om dels landskapsregeringens förslag och också tilläggsbudgeten. När vi diskuterade vattenförsörjningsfrågorna och Vårdö vattenledning, moment 45.54.60, byggde diskussionerna i finansutskottet på landskapsregeringens till tilläggsbudget och det visade sig att både landskapsregeringen och lagtingets finansutskott har precis samma åsikt i den här frågan, dvs. att den extra kostnad som en dimensionering av vattenledning som kan förse Hummelvik med vatten skall stödas av landskapet, på samma sätt som man i tiderna stödde Sunds kommun när man byggde vattenledning till Sunds kommun och dimensionerade den för Vårdö kommun så gick landskapsregeringen emellan och stödde. Det här skriver landskapsregeringen i sin budget tydligt och det här stödde också lagtingets finansutskott. Vi var eniga om detta; problemet har visat sig nu att det bygger på en felräkning från landskapsregeringen. Man har inte beräknat skillnaden mellan dimensioneringen av vattenledningen till Hummelvik enligt samma principer som man beräknade dimensioneringen i Sunds vattenledning.  Jag skulle alltså vilja fråga landskapsregeringen om man kan tänka sig att undersöka det här och återkomma i tilläggsbudget för att reda upp frågan. Vi har väl varit eniga om att det här är viktigt. Lagtinget har säkert kännedom om att i Hummelvik ligger landskapsfärjorna och de fyller man på med vatten ur tankbilar och det är ett mycket dyrt system. Dessutom blir inte vattnet av någon kvalitet, men skulle få vattenledningen dimensionerad så att man kan dra vattenledning till Hummelvik, vilket naturligtvis är landskapets ansvar, men också dimensioneringen är landskapets ansvar, anser jag, så skulle detta medföra större möjligheter, dels skulle det bli en inbesparing för landskapet om man inte behöver köpa vattnet och dels skulle det också ge vatten av bättre kvalitet till Hummelvik, så jag vill ställa frågan till landskapsregeringen om man kan tänka sig att återkomma i tilläggsbudget när man har undersökt detta. I dag kunde vi inte få tag på berörda sakkunniga tjänsteman i den här frågan och därför vill jag i stället be att det här blir utrett.

 

Det var detta tillägg jag ville göra till tilläggsbudgeten.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Herr talman!

Det förvånar mig också att finansutskottets ordförande har skrivit en reservation till betänkandet. När det är fråga om marknadsundersökningen förstår jag inte riktigt ltl Gun Carlsons resonemang att den skall tillbaka till lagtinget för fortsatt diskussion utgående dess resultat, vad den vill säga. Det är ändå så jag upplever inte att det är lagtingets roll att ytterligare sitta här och diskutera om marknadsundersökningen. Det är nog det verkställande organet landskapsregeringen som skall göra den bedömningen när vi ändå har kommit så långt att vi har beslutat om att marknadsundersöka måste de också ha det ansvaret att jobba vidare på det.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag har redan förklarat flera gånger, jag har också förklarat det i insändare och flera gånger från talarstolen, att eftersom det här beslutet om golfbaneprojekten bygger på en helt annan finansieringsmodell än tidigare så är marknadsundersökningen särskilt viktig. Jag tycker ändå att det är ganska klart att lagtinget behöver uttala sig. I budgeten som vi diskuterar tar man upp tre olika golfprojekt och samtliga bygger på en hundraprocentig skattefinansiering, det är mycket pengar, det står ingenstans hur stora man förväntar sig att medlen skall vara. Därför anser jag att lagtinget ändå bör få reda på att skall det bli av måste lagtinget vara berett att bevilja medel flera år framåt.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Herr talman!

Jag tycker ltl Gun Carlsons resonemang utgår från att det är osäkert huruvida marknadsundersökningen skulle vara positiv eller negativ vad det egentligen beslutet blir. Är den positiv börjar vi resonera kring finansieringen. Min uppfattning är den att de som är negativa till en fortsatt golfsatsning på Åland också kommer att vara negativa oberoende vad marknadsföringen ger för resultat. Det tycker inte jag att en marknadsundersökning skall arbeta utgående från, utan jag tycker att det är ett felaktigt resonemang som ltl Gun Carlson för.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman! Ger marknadsundersökningen ett positivt resultat som visar på att Åland kan utvecklas till en golfdestination så att det är värt de uppoffringar som landskapet de facto skall göra tror jag inte att alla är negativa mot det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag är glad över att finansutskottets ordförande Gun Carlson är så vidsynt att hon faktiskt ser de här sakerna som framförs när det gäller golfprojekten. Det är självklart att det är lagtinget som efter marknadsundersökning kan och skall ge de anslag som behövs för att bygga en golfbana. Landskapsregeringen har inte själv möjlighet att ta pengar någonstans utan vi skall bevilja dem och vi får också komma ihåg att vi har ingen prislapp på de tre golfbanorna, vi har inget tak, vi vet ingenting. Det finns ingen självklarhet att vi kan och har råd ens en gång att bygga alla på en gång, så det är nog viktigt att det kommer till lagtinget för en diskussion. Självklart förstår jag också att den bana som kommer att ha största förutsättningarna kommer att få första ”tjing” och visserligen tror jag också att det är Ämnäs/Godby-banan, men det är ingen som vet, vi vet inte heller vad marknadsundersökningen kommer att ge.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Vi vet faktiskt inte vad det här kommer att kräva för budgetmedel, och budgetmedlen som kommer att krävas finns ingalunda i landskapets budget ännu i dag, så det är därför det är skäl att diskutera det igen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag tänkte bara i det här skedet gå in på vattenförsörjningsfrågan i Vårdö. Det resonemang som finansutskottsordföranden för om kalkylerna gällande vattenförsörjningen i Vårdö stämmer säkert och för vår del är det ett bra förfarande att landskapsregeringen kunde återkomma i samband med tilläggsbudget för att korrigera dessa saker. Jag tror att vi har varit fullständigt enstämmiga om att vi skall lösa den här frågan.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Tack för det! Det är precis så här att i utskottet var vi helt eniga och vi tolkade också landskapsregeringens intentioner i den här frågan så att man ville dimensionera det här, men som vi ser det i dag, och det är därför som jag känner att det skulle behöva beredas ytterligare, så har det skett en liten räknemiss och det är det här som bör redas ut och så får man återkomma utan att fälla projektet och förstöra det för Vårdö kommun.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Herr talman!

Om det har gjorts en miserabel uträkning som helt enkelt fallerar så är det ganska klart att vi skall ändra på det. Vi har inte några intentioner i regeringen att försöka ställa till det för Vårdö, utan tvärtom tycker vi att hela vattenförsörjningsprojektet är ett bra förslag och vi tror att det är angeläget. Det kommer dessutom att bli angeläget för andra kommuner i skärgården, såsom vattenbristen tenderar att utveckla sig, så det här kommer vi säkert att lösa inom kort.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Som jag redan sade läste vi och tolkade landskapsregeringens budgetförslag att det finns en absolut enighet om att se till att det här kan förverkligas enligt samma principer som man hade när Sunds kommun fick sitt stöd. Jag sade att vi är eniga, men eftersom vi inte riktigt vet hur uträkningen har gått till så är det bättre att landskapsregeringen får göra det än att utskottet skall försöka reda upp det .

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Jag vill helt kort instämma i det som redan finansminister Wiklöf sade att vi kommer att återkomma till frågan om vattenförsörjningen till Vårdö i nästkommande tilläggsbudget och att det är principen som anges i skrivningarna som skall gälla, så skall vi se vilka siffror det är som skall eventuellt framföras. Vi är alltså helt inne på att det skall finnas ett bra och rent vatten och vi skall se till att det finns en infrastruktur för det också till Vårdö och kanske också vidare.

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

Jag skall inte upprepa vad jag sade senast det här ärendet behandlades. Jag vill bara återknyta till det jag sade om den stora frågan i tilläggsbudgeten: golffinansieringen. Jag tycker att den har framställts lite märkligt i massmedia, och det är nog inte bara jag som tycker det, det har varit väldigt svart eller vitt, ja eller nej. Det enda reservanten ltl Mats Perämaa önskar, vilket jag understöder, är att man skall avvakta marknadsundersökningarna innan man tar det definitiva beslutet att bygga golfbanor i landskapets regi och det måste väl ändå vara korrekt; annars skall man inte göra marknadsundersökningar om man vet på förhand vad de visar eller om man struntar i dem. Jag vill alltså säga att den som bara har läst tidningen har fått en felaktig bild av detta. Skall man kasta sig in i en så stor investering som kan bli t.o.m. 15 miljoner euro, om man räknar 3 gånger 5, måste man först se vad marknaden tål, det tycker jag är helt okej, en självklar sak som vi egentligen borde vara helt eniga om, men nu är det som det är.

 

Jag har en annan betydligt mindre detalj, herr talman, som jag vill uppmärksamma lagtinget på. Det är så att jag har lämnat in ett ändringsförslag som har delats ut på lagtingets bänkar. Det handlar om främjande av investeringar i uppvärmningssystem som främjar miljövården och det är som bekant ett moment där man nu upptar 70.000 euro för att stöda sådana som konverterar sin värmeanläggning från direkt el eller oljeuppvärmning till mer förnyelsebar energi. Där säger finansutskottet lite märkligt – jag förvånade mig när jag läste betänkandet, en gång till faktiskt – att man tycker att det är bra att stödet inte ges till värmepumpar eller fjärrvärme; fjärrvärme skall man inte stöda, för det är ofta för det första förnyelsebart och för det andra är det tvång för de flesta som har fjärrvärme. Men att man inte vill stöda värmepumpar vänder jag mig mot, för det har inte landskapsregeringen föreslagit, utan det här är ett slags förtydligande som man har gjort i finansutskottet. Det tycker jag är olyckligt; en värmepump är mycket miljövänligare än om alternativet är direkt el eller oljeeldning och en värmepump tar ungefär 20 procent el och 80 procent kommer ur marken, ur markytan, ur berget eller ur sjön. Den 20 procentiga eldelen kan man också s.a.s. täcka med förnyelsebar el; om man t.ex. har vindkraftandelar så kan man ha så många andelar att man har en egen produktion som motsvarar det man förbrukar och då är man så miljövänlig att man inte kan vara miljövänligare för det är nollutsläpp av växthusgaser osv. Det förvånar mig. Jag känner till från visst håll i branschen som sysslar med förnyelsebar energi att det finns ett motstånd mot värmepumpar; om man inte säljer dem, så tycker man inte om dem utan man vill gärna påföra en annan typ av uppvärmning som handlar om främst pelletseldning. Men jag tycker inte att vi skall på det viset ta ställning till marknadens inställning utan vi skall stöda allt som gör det bättre för miljön.

 

Därför föreslår jag att anslaget stryks, alltså att man stryker orden ”värmepumpar eller ” i andra stycket i andra meningen i moment 43.25.62. De argument som finns mot värmepumpar, att värmepump om den inte är rätt inställd och rätt dimensionerad och att den går på elpatron när det är som kallast och ökar elförbrukningen, kan man till viss del förstå, men å andra sidan är det inte något problem tekniskt eller ekonomiskt utan det stora problemet, om man skall ta fram strukturella problem på elmarknaden på Åland, är att andelen direkt eluppvärmda hus är väldigt högt. Stödet borde utformas så att man får stöd för att konvertera från direkt eluppvärmning till vattenburen värme och gör man det först, så sedan kanske man kan börja gå ner på sådan detaljnivå att man oroar sig över värmepumparna. Det finns en trend som har varit ganska tydlig på Åland att många som har sommarstugor som tidigare har varit bara sommarstugor med elvärme höst och vår har konverterat dem till året-runt-boende och då byter man inte uppvärmningssystem utan man har elvärme kvar. Man kan diskutera om det är bra eller dåligt. Det är på sätt och vis landsbygdens fjärrvärme vi pratar om. Men jag tycker att man skall undvika att använda direkt el för det är som att kasta pärlor till svinen. Det finns ändå elenergi i så pass hög raffinerad form att den inte skall användas till en så enkel sak som uppvärmning. Men att ta bort stödet till värmepumpar är att gå för långt, det finns många viktiga saker att göra före, som strukturella problem på elmarknaden.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag har en viss uppfattning i den här frågan. Delvis kan jag förstå ltl Danne Sundmans resonemang, men det är också så med värmepumparna att de tar lika mycket energi året runt. När vi har höga toppar, det går åt mycket energi, då det egentligen kostar att få fram el, så tar de fortsättningsvis en tredjedel. Det är enormt dryga anläggningskostnader, så skall man gå in och stöda här så kostar det stora pengar, om man stöder procentuellt. Jag kan tänka mig till att man ger en viss summa för varje; skall du gräva ner stora slingor och sätta in dem så är det kostnadsdrivande. Om man jämför med flis eller förnybar energi så kanske att man på Åland skulle gå in och s.a.s. profilera sig, att det är det vi vill satsa på här, före värmepumpar. Jag kan alltså förstå landskapsregeringens resonemang.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Det är fel att se endast i anläggningskostnader när man skall värma upp ett hus. Tänker man på sikt, på husets livslängd och också på miljön, t.o.m. att miljön får kosta lite, så är inte anläggningskostnaden så hög för en värmepumpanläggning. Själva uppvärmningssystemet, distributionen i huset, har du oavsett om du skall ha flis, pellets eller någonting annat. Jag tycker inte man skall stöda i proportion till investeringens storlek utan man skall stöda alla lika, att alla får den här uppmuntran. Stödet infördes av Obunden Samling en gång i tiden och då var det ofta det avgörande mellan de olika alternativen, att man får stöd för värmepump eller någonting annat, men man får inte stöd för oljepanna, så vid nybyggnation och konvertering var det ofta avgörande. Det har gett otroligt många anläggningar som har konverterat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag kan förstå delar av ltl Danne Sundmans resonemang, men det kan vara så att går alla över till värmepumpar och man satsar på det så missar man lite målet. Jag tror att man vill ha mer förnybar energi och försöka få folk ut i skogen och ta vara på allt som ligger där och få in flis- och vedeldning igen samt även pellets som är ett bra alternativ. Någonting som skulle vara väldigt viktigt i och med att vi får fjärravläsare är att vi skulle få differentierade elräkningar, att vi skulle få betala el för topparna på vintern när det verkligen kostar mycket att få fram el. Den smutsigaste el som tillverkas är under de korta topparna när de värsta kolkraftverken går och man verkligen förorenar miljön och gör allt för att få fram el över hela norra Europa när vi har köldknäpparna. Då fungerar en värmepump precis likadant, så den blir inte billigare utan snarare kan elpatroner förvärra situationen.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Som jag sade i mitt anförande skall man för att angripa detta bekymmer försöka konvertera hus som är uppvärmda med direkt el till vattenburen värme och sedan byta värmekälla till värmepump, pelletspanna eller någonting annat. Då skulle man komma åt det bekymret.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Förslaget på 70.000 euro för understöd för investeringar bygger på lagtingets beslut och före det finansutskottets betänkande, där man ville ha ett konverteringsstöd som skulle presenteras i första tilläggsbudget. Tiden har inte varit lång och det betyder också att reglerna för konverteringar ännu inte är klara, det har vi erfarit i utskottet. Målsättningen med att införa det är att minska oljeberoendet och beroendet av el och i stället satsa på biobränsle. Det visade sig också att landskapsregeringens avsikt inte var att stöda värmepumparna; därför har också utskottet skrivit in det. Om man avvaktar och låter landskapsregeringen gå vidare med det som de har lovat att ta fram, så tror jag att vi får bra regelverk för konverteringsstöd och då får man bedöma huruvida värmepumparna möjligen ändå skall vara med, men jag tror att elberoendet är stort på vintern.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Då kan man jag bara konstatera att även landskapsregeringen hade fel i det här fallet och jag hoppas verkligen att man tar sitt förnuft till fånga och ger stödet också till värmepumpar. Det fanns ju en liten öppning i det som ltl Gun Carlson sade, att man kanske skulle ompröva sin inställning.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag vet och vi har också hört det i utskottet att regelverket inte är klart och landskapsregeringen kände sig tvungen att ta fram det därför att det var en uttrycklig begäran från lagtinget; då får man vara beredd på att allt kanske inte hinner vara helt genomtänkt. Som vi hörde är elberoendet anmärkningsvärt stort när det är kallt om man har värmepumpar. Vi vet alla att efter minus 10-15 grader börjar elmätaren ticka och då blir det en topp som drabbar alla egentligen, så värmepumparna kan man nog kalla också en inneboende ”elbehovsbomb”. Det är nog värt att undersöka.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Det beror på vad man sätter överst på belastningsskadan, om man sätter alla direkt eluppvärmda husen överst eller om man sätter de som har värmepump och kanske inte alltid är rätt dimensionerade, framför allt inte rätt inställda och framför allt inte kompletterat med vedeldning, vilket alltid är att rekommendera så att man kan hjälpa till när det är kallt. Jag tror, som ltl Gun Carlson sade, att förslaget har varit lite förhastat, det har tagits fram lite för fort, man har inte riktigt gjort de överväganden som man borde ha gjort och därför tycker jag att man skall ta bort det så att det står landskapsregeringen fritt att även stöda värmepumpar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Torbjörn Eliasson:

Herr talman!

Jag avslutade mitt anförande onsdagen den 31 maj med att konstatera att sanningens minut är inne på måndag, när vi skall rösta om golfbanorna i tilläggsbudgeten. Vissa här i salen hävdar att den här omröstningen bara är formell, att den inte har någon betydelse för huruvida det skall bli en satsning på golf eller inte, att vi nu bara slår fast vem som skall bestämma fortsättningen efter marknadsundersökningarna – LT eller LR. Jag hävdar motsatsen – att det är nu idag som vi avgör om det skall bli en golfsatsning överhuvudtaget inom överskådlig tid.

Jag vill också påstå att det finns motståndare till fler golfbanor i salen, fast de håller inne sin inställning och försöker få andra att tro att de är för mera golf. De har olika bevekelsegrunder och motiv för sitt handlande, men deras gemensamma syfte nu är att förhala och fördröja lagtingets beslut så länge som möjligt i förhoppning om att det går med golfen som med så många andra projekt genom åren – att de pratas sönder eller försenas och urvattnas så till den grad att alla positiva effekter uteblir. Att bygga en golfbana i Finström har funnits på agendan i åtta år nu – håll med om att vi befinner oss i sanningens minut!

Som jag också sade i mitt förra anförande, tycker jag att det är en skam om den här lagtingsperioden går till ända utan att vi kan redovisa förverkligande av någon storsatsning som de flesta var överens om under valrörelsen. Det är ett anständighetskrav av vi infriar åtminstone något av de löften som många turistföretagare ser fram emot!

Tänker ni, som nu vill fördröja processen ytterligare, låta dem vänta förgäves? Vad har det blivit av alla stora ord om turismens betydelse som framtidsbransch – alla de ord som unisont uttalades när vi behandlade turismstrategin för ett och ett halvt år sedan?

Herr talman, idag finns det två alternativ:

  • att rösta med FU:s majoritet, vilket öppnar dörren för att förverkliga golfsatsningar på Åland, eller …
  • att rösta med reservanterna, vilket sätter en käpp i hjulet och riskerar att nollställa hela processen.

Att behandla resultatet av marknadsundersökningarna i lagtinget tar under alla omständigheter dyrbar tid i anspråk. I den behandlingen kommer motståndarna att föra fram gamla och nya argument och förslag som skall utredas och debatteras, vilket garanterat kommer att leda till bordläggningar och varför inte utskottsbehandling? Risken är överhängande att motståndarna till och med lyckas fördröja behandlingen så länge att förhandsavtalen för markbytena i Finström går ut, vilket skulle innebära att vi efter åtta års arbete åter är tillbaka på ruta 0! Att efter en sådan negativ process på nytt lyckas engagera alla projektdragare – och det under ett valår – låter föga troligt. Därför är förhalning golfmotståndarnas huvudspår och drömscenario, men …

Om vi idag röstar med finansutskottets majoritet, det vill säga godkänner landskapsregeringens skrivning, så har vi en chans att nå resultat, att få något för åländsk turism och företagande positivt till stånd! Det är självklart att landskapsregeringen kan tyda marknadsundersökningen, det är en typisk förvaltningsfråga – och om undersökningen är positiv så kan projektförberedelser och upphandling omedelbart sättas igång för det eller de projekt som efterfrågas. Vi kan, om allt går bra, börja bygga i till exempel Godby år 2007.

Herr talman! Om landskapet investerar 100 procent i en golfanläggning är det inte som vissa vill påstå socialism – det är visionär åländsk näringspolitik! Därför att:

  • golfbanor är turistisk infrastruktur och turism är en viktig näringsgren på Åland
  • näringslivet bygger inte någon högklassig golfbana, det har vi facit på
  • golfbanor ger förutsättningar för många små och stora företag, egenföretagare, hantverkare och organisationer att utveckla sin verksamhet, anställa fler och förtjäna mer! Det är ett sätt att gynna näringslivet, lika rätt och effektivt som alla andra accepterade stödformer, samt
  • de samhällsekonomiska ringverkningseffekterna är bevisat höga för golf

Förklara för mig vad det är för fel att landskapat investerar, förutsatt att ingen annan gör det, vilket är bevisat, och hyr ut till en entreprenör och får en avkastning på 2 procent på satsat kapital. Det handlar alltså om en direkt lönsam investering för landskapsregeringen, redan från och med första året. Förutsättningen för att exempelvis Godby-projektet skall genomföras är ju att någon ikläder sig driftsansvaret och ger en 15-årig driftsgaranti, annars blir det ingen golfsatsning. I det fallet vet vi att Ålands golfklubb är beredd att axla ansvaret, men det kan finnas fler och den som ger bästa budet får ta hand om banan.

Ålands golfklubb har i förhandsdiskussioner med landskapsregeringen aviserat en beredskap att betala en hyra som motsvarar 2 procent avkastning på satsat kapital. Detta tack vare golfklubbens långa erfarenhet och renommé, på marknaderna och i åländskt näringsliv. Ålands golfklubb har säkrat sin kalkyl via kontakter med ett tiotal åländska företag som förklarat sig villiga att garantera reklam- och sponsorpengar, vilket gör det möjligt för klubben att åta sig driftsansvaret under en så lång period. Det här visar tydligt att näringslivet tror på satsningen och därför indirekt vill vara med och stöda en investering som förbättrar Ålands möjligheter att konkurrera. Golfsatsningen skapar fler arbetsplatser och leder till nyföretagande och produktutveckling, vilket är så viktigt nu när inget hänt på många år. Vi måste våga vara med och visa framfötterna. Syns vi inte så finns vi inte!

Herr talman!

Lägger vi till det viktigaste av allt, nämligen investeringens samhällsekonomiska ringverkningseffekter, så har jag svårt att förstå hur det finns personer i denna sal som spjärnar emot. Vi vet ju att för varje dygn en golfspelare vistas här på Åland så genereras 200 euro, varav drygt 80 procent fördelas mellan en mängd företag inom transport, logi, handel med mera.

Den tänkta golfbanan i Finström, som jag känner bäst till, kommer säkert att generera 30-50 nya arbetsplatser. I skattepengar kan vi överslagsmässigt räkna med uppemot en halv miljon euro – kommunalskatt, kapitalskatt och övriga skatter. Bara själva golfbanan kommer att generera en omsättning i storleksordningen 3 miljoner euro per år. Räknar in arrendehyran till LR och skatteeffekterna så kan vi börja tala om en avkastning på investerat kapital i storleksordningen 5-10 procent. Det är inte fy skam för en samhällsinvestering. Frågan är när det gjordes en så lönsam senast???

Bästa lagtingsledamöter, tänk på det när ni lägger er röst idag. Var med och bygg framtidens Turist-Åland – det kommer många att ha glädje av!

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Jag har respekt för ltl Torbjörn Eliassons åsikter, men han ser inte riktigt nyktert på det här nu. Vad vi skall ta ställning till i dag är huruvida vi skall avvakta marknadsundersökningarna eller inte, att vi skall ge fullmakt åt landskapsregeringen att lägga ner golfprojekten eller dra dem vidare, beroende på vad marknadsundersökningen visar. Den enda som motsätter sig flera golfbanor här är vad jag vet ltl Ronald Boman – han är inte här i salen nu och kan tyvärr inte tala för sig – men jag och Obunden Samling är inte emot fler golfbanor om de finansieras av någon annan än till 100 procent ur landskapets kassa men, som ltl Torbjörn Eliasson sade, förklara vad det är för fel på att landskapet investerar förutsatt att ingen annan satsar. Ja, men, det finns ju andra som satsar ur privata medel och bygger golfbanor. Skall landskapet konkurrera med dem. Det är en sådan frågeställning som man måste få ta fram, oberoende hur entusiastisk man är måste man tänka sig: hur känns det för den entreprenören som har byggt sin golfbana med privata pengar – så kommer vi och bygger en konkurrerande med skattepengar!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Det är viktigt att vi får en ny golfbana av hög klass. Det innebär att investeringen är förhållandevis hög. Vi pratar om minst 5 miljoner euro. Vi har hållit på med det här i åtta år och man har provat olika lösningar och finansieringsmodeller och jag tycker, och jag anser det bevisat, att det privata näringslivet inte är berett att lägga fram dessa pengar. Däremot är rätt många företag med på att via sin reklambudget och sponsorbudget se till att detta driftsmässigt kommer att gå att genomföra så att landskapsregeringen kan få en liten avkastning på sin investering och att vi kan få alla förväntade ringverkningseffekterna.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Man kan fråga: Varför är de inte beredda om det är ett så bra projekt att det finns t.o.m. möjlighet att ta ut avkastning på kapitalet? Varför kan man då inte använda privata pengar? Jo, därför att alternativet finns, därför att det finns en vilja att tydligen betala golfbanorna med skattepengar, ur landskapets kista – vem skulle då överhuvudtaget någon risk när den möjligheten finns! Problemet är att den möjligheten finns. Därför skall vi åtminstone avvakta marknadsundersökningen innan lagtinget tar ställning till dem; det är en hederssak, det handlar om politisk hygien att ta reda på saker och ting innan man beslutar sig. Vi måste avvakta marknadsundersökningen innan vi tar så här stora beslut, med Ålands folks surt förvärvade skattepengar.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Skall det vara så svårt att förstå varför inte näringslivet självt investerar i och bygger en golfbana bör de här pengarna! Det är helt enkelt därför att det ger bara några få procent i avkastning! Och vem i näringslivet gör sådana satsningar! Det skall ge mycket mera pengar då man satsar. Det är så enkelt. Däremot kan landskapsregeringen göra detta som en näringspolitisk åtgärd och se till att många företag förtjänar pengar på det och stöder den vägen. Dels får man det att gå ihop med investeringen här plus att man får alla ringverkningseffekter till. Och det är väl bra!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Jag håller med om mycket av det som ltl Torbjörn Eliasson sade, men det som är lite märkligt i dag är att det förslag som vi skall ta ställning till om marknadsundersökningen kommer från centern själv och det visar sig sedan att det inte är förankrat. Det tycker jag är mycket märkligt utgående från att jag själv har kompromissat i den här frågan tre gånger, så ltl Torbjörn Eliasson borde ta den här diskussionen internt i sin grupp. Redan med landskapsregeringens förslag, som ligger till grund för behandlingen här, är det fullt upp att hinna med en regelrätt upphandling av marknadsundersökning och att skapa ett underlag för att upphandla driften. Jag håller där med ltl Torbjörn Eliasson att skall vi välja den linjen måste vi göra det nu och inte fördröja det.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Det har nog varit förankrat och vi är helt överens inom centern att det skall göras en marknadsundersökning. Det råder inget tvivel om det. När det gäller synen på om den skall föras till lagtinget eller inte måste vi konstatera att vi har en splittring, där har vi olika åsikter. Det torde var och en ha sett.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Men kompromissen gick ut på att centern skulle hålla om vi lade fram det här förslaget.

 

 

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman! 

Jag kan tala för mig själv. Jag håller.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Mycket av det som ltl Torbjörn Eliasson sade kan jag hålla med om, men på basen av den långvariga åtta års diskussionen börjar jag nog luta åt det hållet att faller det nu och förhalas ytterligare så börjar jag faktiskt tvivla på att politikerna i Ålands lagting skall gå ut och lova att man skall investera med samhällsmedel, eftersom jag utgår från att det åländska näringslivet och befolkningen börjar tvivla på det man säger, dvs. om det kommer att förverkligas eller så tar det oerhört länge innan det någon gång kan förverkligas.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Det torde framgå av båda mina anföranden, i onsdags i förra veckan och i dag, att vi har en samsyn där.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Jag tänkte ytterligare säga att när man pratar om den hundraprocentiga samhällsfinansieringen eller att det är landskapets pengar, så är det min uppfattning att när det gäller skärgårdsbanorna har det aldrig varit fråga om någonting annat än hundraprocentig skattefinansiering av de banorna. Det är bara det att de har plockats från lite olika kassor: 80 procent från landskapet, 20 procent från Investeringsab när det gäller Brändö-banan. När det gäller Föglö-banan innehöll anhållan 80 procent landskapsbidrag och 20 procent kommunalt, så allting handlar om skattepengar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Jag tycker att det var ett bra anförande som vtm Viveka Eriksson höll om Struktur-07, dvs. att man skulle anställa en projektledare redan nu och dra igång. Vi har också från vår sida varit ganska tveksamma till det, alltså utan att lagtinget vet vad det egentligen går ut på desto mera. Vi har haft ett flertal replikskiften med ansvarig minister Camilla Gunell och det har utlovats information, men mig veterligen har vi inte fått någon information så det blir igen lite i det tysta utan någon större debatt att man smyger igång ett ganska stort projekt och framför allt med de inblandade på sidan om. Jag tycker att det är ett synnerligen odemokratiskt förfaringssätt. Jag stöder alltså förslaget om slopande av anslaget för projektledaren i det här skedet. Jag tyckte de feminvändningarna som vtm Viveka Eriksson hade var synnerligen väl underbyggda.

 

Så ett par ord – det kan vara svårt att låta bli – om detta med golfsatsningarnas vara eller icke vara. Det har varit många svarta dagar, det var en svart onsdag förra veckan och nu har det varit en svart måndag. Personligen tycker jag att den ser ganska likadan ut som måndagar i stort. Det är märkligt hur det kan bli inom politik, hur svart eller vitt någonting är, hur för eller emot man är. Vi är de facto t.o.m överens om att det skall göras en marknadsundersökning nu. Det enda som skiljer är om lagtinget skall ta del av marknadsundersökningen innan man beviljar pengar för projektet i den storleksordning som det faktiskt handlar om. Oavsett om man menar det eller inte, så pratar vi fortfarande om att alla tre golfbanor står på samma startruta. Vi har ingen aning, det finns inte någon kostnadsuppskattningar; 5,3 miljoner kalkylerar man med för Ämnäs/Godby-banan. Tar vi det gånger tre vet vi vilka pengar det handlar om, och det är knappast billigare att bygga ute i skärgården!

 

I remissdebatten sade vi från Ålands Framtids sida att man borde ha en marknadsundersökning så att man vet vad det handlar om – nej, det behövdes absolut inte, apropå att förlora tid! Det är ett halvår sedan. Den kunde ha varit klar redan nu.

 

Lantrådet sade, enligt pressen, att nog är det märkligt med det här lagtinget att först omfattar man turismstrategin och sedan svänger man och är totalt emot. Jag har läst turismstrategin väldigt noggrant och gått igenom den från pärm till pärm. Det enda som står om golf i denna strategi är följande: ”Golfbana i Finström. Landskapsstyrelsen kommer att ta fram en detaljplan och projekteringsunderlag inför anläggande av en golfbana i Finström.” Det har man gjort. ”Landskapsstyrelsen kan dessutom, om behov finns, bistå med motsvarande finansieringsstöd som givits till andra golfbanor.” Det var det som gällde när lagtinget omfattade den s.k. golfstrategin.

 

Trafikminister Runar Karlsson sade på sedvanligt analytiskt sätt han ”blir så förbannad” när lagtinget nu skall lägga krokben för det här. Men ni ser alla vad det stod i turismstrategin: ”en normal företagsetablering med åtföljande näringsstöd”. Jag har själv suttit med lantrådet Roger Nordlund och vicelantrådet Jörgen Strand i partiledardebatter i radion, där båda har sagt att absolut inte, absolut inte kommer landskapet att bygga banorna; om inte näringslivet är intresserat så blir det ingenting!

 

För att lite belysa allt detta dribblande så vet vi att man redan från första början hade extra stöd som man tänkte sig för golfklubben. Nå, vi fick se att det inte var notifierat, vi fick konstaterat att det här gick inte. Full back igen! Och så fullt fram, hundraprocentig socialisering, dvs. samhällsbana! Det är klart att man skapar ett väldigt allvarlig prejudikat, precis som ltl Gun Carlson var inne på. Man måste lite försöka tänka på beslutets konsekvenser. Vi har markbytena utan händer och fötter, man stympar Grelsby kungsgård, men, ändå, lagtinget har godkänt – i och för sig en majoritet väldigt på håret – att markbytena skulle genomföras, men, märk väl, på helt andra premisser än vad vi har i dag. Det var ingen hundraprocentig samhällsbana då heller. Man avslog de privata projekten i Brändö och Föglö; när vi var i Föglö på vår kommunrunda sade företrädare för Föglö kommun att man vet faktiskt inte från en dag till en annan vad som gäller. Det är faktiskt så att landskapsregeringens dribblande fram och tillbaka har fört ut det här ärendet på sju famnars vatten. Jag var inte här själv sista gången det debatterades, men det är många som har berättat för mig om lantrådets vädjande. Jag hörde det inte själv, men det var synbarligen inte av de bästa talen han höll och som en sympatisör, tror jag, sade till mig, att lantrådet vädjade att det skulle hända någonting för annars hade man ingenting att visa upp i valet, landskapsregeringen hade inte några resultat att peka på. Det är det som är det stora bekymret, för, märk väl, ingen i landskapsregeringen har tagit hänsyn till vad oppositionen tycker tidigare i ett ärende. Det här har, ltl Torbjörn Eliasson, regeringen precis kunnat driva igenom hur man har velat bara kraften skulle ha funnits, men det är det som är problemet.

 

Ett vänskapligt råd till trafikminister Runar Karlsson nästa gång han blir förbannad, då skall han söka upp en spegel för där kommer han att hitta svaret på varför det har gått som det har gått!

 

Vi måste försöka komma vidare på något sätt. Vi behöver infrastrukturella satsningar uppbyggda på ett seriöst och hållbart sätt tillsammans med det åländska näringslivet. Inte handlar det om någon fördröjning. Marknadsundersökningen är alla, inklusive näringsminister Strand och golftillskyndaren Torbjörn Eliasson, nuförtiden, har jag förstått inne för, alla är inne för att vi skall göra en marknadsundersökning, men det som var det intressanta när vi förde fram tanken i den ordinarie budgeten var att då sade näringsminister Strand nej. I Ämnäs behövdes det inte en marknadsundersökning, men i skärgården behövdes det. Ändå skulle alla behandlas lika! Nå, förtroendet för landskapsregeringen är vid fryspunkten när det gäller golfsatsningarna. Det är viktigt att vi får det tillbaka till lagtinget så att vi får någonting att hända, för annars kommer vi, ltl Torbjörn Eliasson, att stå och trampa vatten igen om ett halvår eller om ett år.

 

Min kollega ltl Brage Eklund lanserade ett förslag om att man skulle kunna bygga en av banorna i form av ett aktiebolag där man kanske ställde upp med 75 procent, det kan också vara 80 procent, från samhällets sida. Det sågades med en gång, det var helt omöjligt, det gick inte. Men vi har diskuterat med folk både på näringsavdelningen och också på annat håll och vi har inte uppfattat att det här skulle vara aboslut omöjligt. Det är viktigt, också medan marknadsundersökningen pågår, att man undersöker det här, ser vad det finns för möjligheter att bilda ett aktiebolag. När man har kommit fram till att det är möjligt – men det vet vi alla att om man undersöker någonting och på förhand har bestämt sig att det är omöjligt, så är det klart att resultatet inte blir så väldigt övertygande – då kommer man från den hundraprocentiga samhällsbyggnationen och det skulle vara till väldigt stor nytta för landskapsregeringen. Men sedan gäller det också att stå fast vid det, att man inte igen vid första minsta lilla vindputs börjar dribbla fram och tillbaka. Det skulle alltså vara oerhört viktigt att man checkar upp det här och vi har tänkt lägga ett förslag om att man speciellt när man tittar på finansieringsformer skulle titta på möjligheten att bygga upp en golfsatsning i form av ett aktiebolag, men vi har förstått att det kan vara lite darr på ribban med röstningarna i dag, så vill inte komplicera och föra in ytterligare förslag. Men jag vädjar till regeringen: checka upp det här!

 

När det gäller marknadsundersökningarna har Ålands Investerings Ab hela tiden sagt att man vill ha en marknadsundersökning så att man vet vad det handlar om. Kommer det en marknadsundersökning som visar att det här kan vara en intressant business, så har ni igen argument för att få näringslivet med er, men då kan man inte hela tiden hålla på själv och flagga för att jo, jo, det är så viktigt, vi måste igång, oj, oj, tiden går, vi bygger själva, vi gör precis vad som helst bara vi får till stånd en golfbana! Det går inte att driva projekten på det sättet.

 

Avslutningsvis, fru talman, det är min förhoppning att man verkligen kan syna det här kortet på ett seriöst sätt.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson säger att han skulle vilja ha mer information om Struktur-07 av ledamoten Camilla Gunell. Det är synd att inte ltl Anders Eriksson tog den möjligheten när ledamoten Camilla Gunell höll sitt anförande i onsdags om just Struktur-07. Varje gång det är någonting så passar man på när den ansvarige inte är här, det är den politiken man kör just nu! Försök i stället ta en diskussion om vad det här är. Det här är en bra sak som man politiskt försöker mangla sönder. Jag tycker att ltl Anders Eriksson skulle se det här som en möjlighet för jordbruket att kunna bevara utbildningen, kanske t.o.m. förbättra utbildningen på naturbruksskolan.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När jag pratade om information runt detta ändå ganska stora projekt så pratade jag om information i form av ett meddelande eller liknande, så att lagtinget svart på vitt får reda på vad det handlar om. Inte kan man sitta och bevaka hela tiden när minister Gunell har vänligheten att vara här i lagtinget och se att oj, nu var hon här, nu kanske hon pratar om Struktur-07, det är bäst att vi går och lyssnar! Det fungerar inte riktigt på det sättet utan jag pratar om att man skulle ha en verkligt genomarbetad information. Det skulle vara viktigt. Det är mycket möjligt, ltl Göte Winé, att det kan vara en bra sak, men, märk väl, att försöka smyga igång sådana här förändringar utan att de som berörs, utan att de som slutligen skall besluta om det, vet vad det handlar om, det är ingen bra sak!

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Det sista den här gruppen vill göra är att smyga igång någonting. Är det någon som har varit öppen för diskussion är det faktiskt minister Gunell som har erbjudit sig att komma till partierna, men det behagar tydligen inte Ålands Framtid göra. Tydligen vill inte heller Ålands Framtid läsa någon mellanrapport osv. Fortsättningsvis: se det här som en möjlighet! Det här är många elevers chans att få bredare och rättvisare utbildning.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tittade vädjan på min kollega, för åtminstone har inte jag uppfattat något erbjudande om information direkt till gruppen. Hade vi fått ett sådant erbjudande skulle vi givetvis ha tagit emot det, det är inte fråga om någonting annat! Sista gången jag har diskuterat här i lagtinget med ansvarig minister Gunell sade jag att det är bäst att vi inte tar slutgiltig ställning innan vi vet vad det handlar om utan vi väntar på ytterligare information, vilken den berörda ministern uttalade en ganska stor förståelse för att man ville ha.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Jag tänkte kommentera turimstrategin som ltl Anders Eriksson tog upp. Det är alldeles riktigt att skulle man i dag kunna behandla initiativtagarna på samma sätt som man gjorde under ledamoten Anders Erikssons tid med höga bidrag på 40 procent som gavs då, så skulle banorna ha varit förverkligade, t.o.m. med 30 procent. Men i dag möjliggör inte EU:s stödordning så höga bidrag som ltl Anders Eriksson gav. Det är förklaringen på den biten.

 

När det gäller marknadsundersökningen är min uppfattning, från det gedigna material som vi har fått in, att det finns en bana som har förutsättningar att klara en drift och det är Ämnäs/Godby-banan. Det står jag fast vid efter diskussioner med också dem som säljer golf och andra parter. Aktiebolagstanken är sund, och det är de privata som borde bilda ett aktiebolag, men det upplägg som ltl Brage Eklund presenterade med 75 procents samhällsägande går inte. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det var ett aktiebolag som ltl Brage Eklund också flaggade för och det är det som vi har kollat upp: finns möjligheterna? Jag noterar ändå att det inte är hundraprocentigt låst från näringsminister Strands sida, och det är bra. Jag vet inte hur det går till nuförtiden, det är mycket möjligt att näringsminister Strand betalar ut bidrag hur han vill, men han vill alltid påskina att det var Anders Eriksson som beviljade – det var nog Ålands landskapsstyrelse som beviljade då också. Om han anser att hundraprocentiga bidrag är bättre än 40 procent, så må det vara honom tillåtet! Det är allvarliga i näringsminister Strands replik är dock att han säger att vi har redan information, vi vet att det bär sig bara för en bana till på Åland. Men varför håller man då på och bollar med tre stycken på en gång – det är direkt oärligt!

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Jag har inte sagt att 100 procent bidrag är bättre än 40 procent. Ltl Anders Eriksson svängde till det. Jag sade, att skulle man kunna ge de stora stöd som ledamoten Anders Eriksson kunde ge, så skulle det här ha varit förverkligat, t.o.m. med 30-procentiga stöd. Det var poängen. Sedan sade jag att min uppfattning är, utgående från den beredning som har gjorts och det gedigna material vi har, att det finns en bana som har förutsättningar. Sedan är det så att i kompromissens anda i en landskapsregering får man gå med på olika saker och därför har lagt vi förslaget, men det är inte mitt och mitt partis utgångsläge utan det är att marknaden skall sköta det.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Man säger att politik är det omöjligas konst, men Strands partis utgångspunkt, FS, är alltså att marknaden skall sköta det här och då har man kompromissat så långt att man stöder det till 100 procent från samhället. Nog är det verkligen en kompromissvilja utöver det vanliga, det måste man säga! Det allvarliga är ändå att här sitter man uppenbarligen i landskapsregeringen på information om att det bär sig bara för en bana till. Varför håller man då på med detta skådespel och försöker lura två skärgårdskommuner också, att jo, jo, ni är precis på samma ruta, men vi skall göra vårt bästa för att skaka er av oss! – den känslan får man. När vi pratar om marknadsundersökningen är det precis som ltl Gun Carlson sade, att marknadsundersökningen också måste ta upp de existerande banorna, vi måste få ett helhetsgrepp och det är viktigt att lagtinget får säga sista ordet innan man drar igång, annars kan det bli precis vad som helst!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

När det gäller marknadsundersökningen var jag personligen positiv till den direkt när den kom på tal och att den skall göra för samtliga tre golfprojekt. Ett sådant här stort projekt som innebär så här mycket pengar måste naturligtvis kunna gå igenom ett sådant såll. Markundersökningens resultat skall vara utslagsgivande för vilken eller vilka banor man bygger. Det är helt klart. Om det är negativt för samtliga skall man inte bygga någon golfbana, det är självklart! Det är marknadsundersökningen som bestämmer. Nu handlar det om landskapsregeringen eller lagtinget skall få avgöra detta och jag anser och många med mig att det här är en förvaltningsfråga, och det tror jag att ltl Anders Eriksson skulle ha tyckt själv när han satt i landskapsstyrelsen. Det här klarar landskapsregeringen av att avgöra.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Torbjörn Eliasson säger att undersökningen gäller samtliga tre banor, men det kan inte handla riktigt om det utan samtliga tre projekterade banor och de redan etablerade banorna. Det är självklart att om man skall marknadsundersöka Åland som en golfdestination måste man också ta det utbud som finns i dag, eller hur? – annar sblir det lite märkligt. När vi lanserade idén i november, när det pratades första gången om det, frågade jag att om marknadsundersökningen visar att det inte finns förutsättningar, överetableringen i Finland och framför allt överetableringen i Sverige är så pass stor att den marknad vi har trott att finns, så finns inte mera, kommer man ändå att driva projektet vidare, vet jag att jag frågade flera och det gick inte att få något svar, men nu är ltl Torbjörn Eliasson tydlig och säger att visar det sig att det inte finns en ekonomisk kraft i det här skall det läggas ner – och det är intressant!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag har alltid varit tydlig i det sammanhanget. Jag anser att varför skulle man göra en marknadsundersökning om man inte tar hänsyn till resultatet. Det är en självklar sak. Så gör man i ett företag och så skall vi göra här. Det är naturligtvis självklart att när man gör en marknadsundersökning tar man hänsyn till rådande situation och den etablering som finns; annars är inte marknadsundersökningen värd vattnet!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tackar för ett bra klargörande. Vi kan titta i de stenografiska protokollen, det var inte riktigt samma resonemang när vi debatterade marknadsundersökningen i november, men jag är nöjd med det som sades nu. Vi får alltså invänta marknadsundersökningen, men ändå, ltl Torbjörn Eliasson, om man tittar tillbaka, och det vill jag också säga till landskapsregeringen, så tror inte jag – det har pratats om självstyrelsehistoria i många sammanhang – att man har startat ett så här pass omfattande projekt på basen av den information som lagtinget har i dag, det tror jag faktiskt inte har hänt tidigare. Nog är det helt naturliga att man har marknadsundersökningen att ta ställning till så att vi får se: finns den ekonomiska bärighet vi tror i det här projektet och när vi kan konstatera att den finns, då kör vi igång, men inte före. Det är definitivt inte förvaltning, ltl Torbjörn Eliasson, utan det är ett aktivt igångsättande av ett stort etableringsprojekt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag skall upprepa vad jag har sagt här tidigare i replikväxling och anföranden att jag har erfarit i finansutskottet att det finns ingenting i det som jag jämte ltl Gun Carlson föreslår att vi skall utföra marknadsundersökningar först och lagtinget skall ta ställning till det sedan som skulle försena projekten på något vis. Vi har några månader fram till september och vi vet att en marknadsundersökning bör ta en viss tid för att man skall kunna säga att den är bra gjord också. Själva tidsaxeln behöver inte förändras beroende på om man utför dem före och lagtinget tar ställning till dem sedan.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tror, ltl Mats Perämaa, att jag också nämnde i mitt anförande att en marknadsundersökning har vi varit helt eniga om. Det är ingenting som fördröjer projektet, det är inte svart eller vitt, man är inte för eller mot, utan man skaffar sig kunskap som lagtinget måste ha om man skall kunna ta ett ansvarsfullt beslut, det är inte fråga om annat. Men på något sätt har man fått det uppmålat som att det är nu det avgörs och det är nu det skall visas handlingskraft och hej vad det går! Det har blivit lite oseriösa inslag i debatten, men vi skall hoppas att det hamnar på rätt i omröstningen.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Eftersom landskapsregeringen nu föreslår i tilläggsbudgeten ett delanslag för respektive bana för att marknadsundersöka och sätta igång, åtminstone för Ämnäs/Godby-banan sätta igång projekteringen, så tar de facto lagtinget inte beslut om hela anslaget och det skulle förvånga mig väldigt mycket den dagen vi står inför budgetbeslut för resterande del, det kan vara 5 miljoner, det kan vara 6 miljoner euro, det vet inte i dag ännu, om lagtingsledamöterna skulle vilja sitta här och klubba det anslaget utan att få ta del av den marknadsundersökning som har gjorts för att skapa sig en uppfattning. Lagtinget kommer att se till att man får ta del av marknadsundersökningen. Därför är det mycket renhårigare att göra på det viset som vi reservanter föreslår och som jag uppfattade att ltl Anders Eriksson också förespråkar.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det gör jag och samtidigt som marknadsundersökningen rullar på kan man också titta på alternativa finansieringsmodeller, precis som ni båda intelligenta reservanter skrev i er reservation. Men det som jag lite vänder mig mot är att jag fortfarande inte tror att något projekt i den här storleksordningen har satts igång på så här pass lösa boliner. Jag pratade med en lagtingsledamot genast tilläggsbudgeten kom och jag noterade att vederbörande var inte ens medveten om att med det här sätter man igång ett av projekten men inte de andra två! Det är lite märkligt för man brukar vara väldigt tydlig när man trycker på startknappen för nya projekt att informera lagtinget om a) den totala kostnaden för projektet och b) de totala förutsättningarna. Det är ett litet annorlunda arbetssätt den här gången.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson recenserade mitt anförande som jag höll senaste vecka i detta ärende i ganska negativa tongångar. Själv måste jag säga att efter mitt anförande här i lagtinget har jag nog aldrig tidigare i min politiska karriär fått så mycket spontana sympatiyttringar och önskan om lycka till. Det finns en känsla ute i det åländska samhället att lagtinget inte har den rätta beslutsamheten när det gäller att få till stånd de stora investeringarna, och det är det som det här sist och slutligen handlar om: att visa en handlingskraft och att ge landskapsregeringen mandat att gå vidare, om marknadsundersökningen visar att det är värt att satsa på någon av golfbanorna. Det finns inget projekt som är igångsatt i och med att man tar det beslut som ligger till grund nu från finansutskottet utan det är marknadsundersökningen som skall värderas i landskapsregeringen och därefter fattas det beslut om man går vidare eller inte. På något sätt tycker jag ibland att det är lite strid om påvens skägg i den här frågan. Det är samma sak från landskapsregeringens sida och från oppositionens sida: alla pekar på denna marknadsundersökning, det är det som skall vara nyckeln till den här lösningen, och naturligtvis skall vi värdera det och är det så att det är positivt så går vi vidare; är det negativt blir det inget projekt. Så är verkligheten.

 

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson nämnde turismstrategin och höll den i sin hand. Det är mycket riktigt, men ltl Anders Eriksson glömde att nämna att nämnda turismstrategi genomgick en mycket noggrann och stor genomgång i Ålands lagting och framför allt i näringsutskottet, och det var Ålands lagting som gick in och förstärkte landskapsregeringens målsättning när det gäller att satsa på golfturismen. Det vore väl konstigt om inte vi från landskapsregeringen skulle lyssna på de signalerna som då kom från Ålands lagting och försöka förverkliga dem på sätt eller annat.

 

Fru talman!

Det har framförts tankegångar om privata initiativ här. Finns det något privat intresse, efter att vi har gjort denna marknadsundersökning, som är berett att ta vid så naturligtvis skall vi vara behjälplig med det och överföra projekten i privat regi, det är ingen tvekan om det, det finns inget självändamål från landskapsregeringens sida att förverkliga någon av dessa golfbanor i landskapets egen regi utan det är en sista utväg om det inte finns privata intressenter som gör det och marknadsundersökningen skulle visa att det ändå är samhällsekonomiskt klokt att göra dessa investeringar. Så tänker vi i landskapsregeringen och vi har en god avsikt för det åländska samhället, för turismen, för regionalpolitiken, det är vår målsättning att skapa sysselsättning och framtidstro med de här projekten. Jag hoppas att vi skall få stöd för det i lagtinget.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Lantrådet sade att det är en sista utväg att man skall finansiera det i egen regi och inte ha privat kapital med, men som jag ser det överensstämmer det inte med en snabb genomgång igen och jag har läst skrivningen flera gånger. Det står uttryckligen att man skall gå in för att bygga i egen regi. Det var därför jag personligen såg det som viktigt, tillsammans med reservanten, att vi skulle infoga det i vår reservation, öppna upp möjligheten igen för privata finansieringsdelar i dessa projekt, eftersom utskottet uttryckligen av representanter för det privata kapitalet fick höra att om en marknadsundersökning visar på positiva siffror kan privata investerare med den som stöd eventuellt gå in. Vi fick det klart för oss att det inte är så låst som landskapsregeringen säger. Det som lantrådet nu säger överensstämmer inte med förslaget som har avgetts av landskapsregeringen.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Vi kan förstås försöka att aktivt missförstå varandra, det tillhör politikens vardag, men det kan inte ha undgått någon, inte ens ltl Mats Perämaa, att landskapsregeringen under ett års tid har försökt få till stånd satsningarna med privata intressenter och sedan har vi stegvis baxats in i den här positionen som vi nu befinner oss i. Jag kan hålla med om att det kanske inte står direkt i texten, men tro mig på mitt ord: finns det privata intressenter som vill ta vid, så inte skall vi hindra, utan tvärtom skall vi befrämja det.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det här till samma ämne men är kanske en retorisk fråga. Om det blir en situation att lagtinget skulle gå in för att stöda regeringen i ett förslag, då har ni den situationen att ni förmodligen har ett väldigt splittrat lagting, ni har en majoritet som stöder landskapsregeringen som skall stötta er vidare för att bedöma marknadsundersökningen och sedan fatta beslut. Ni har inte en enig majoritet; vi har fått uppleva att centergruppen åtminstone är väldigt splittrad. Vore det inte bättre att ni skulle utföra marknadsundersökningen, eventuellt får ett brett stöd här i lagtinget sedan för att med det i ryggen gå vidare och eventuellt bygga golfbanorna i stället för att med splittrade stödgrupper försöka göra detsamma. Jag tycker att det skulle ligga i lantrådets intresse att försöka skapa den här bredden, som lantrådet själv efterfrågade.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

I lantrådets och regeringens intresse ligger det naturligtvis att få en så klar signal som möjligt att man från lagtinget tycker att det är viktigt att vi satsar på golfturismen och på utbyggnaden av golfen på Åland. Sedan ligger det också i mitt synnerliga intresse att när vi väl fattar det slutgiltiga beslutet i landskapsregeringen starta bygget eller skriva på eventuella avtal; då måste vi försäkra oss om att vi har en tillräcklig majoritet i Ålands lagting för att kunna få igenom erforderliga budgetanslag. Vi har tillsvidare 500.000 euro upptaget och för det bygger man inte tre banor, man bygger inte en bana, utan det är ett delanslag för att få igång projekteringen. Det måste vi försäkra oss om på sätt eller annat och ett naturligt sätt är att göra det via tilläggsanslag i kommande tilläggsbudgeter i diskussioner med regeringspartierna och vi kan också diskutera med de andra partierna i lagtinget och ge information om den omtalade marknadsundersökningen, för jag tror att det kommer att finnas ett stort och brett allmänt intresse att ta del av vad det resultatet kommer fram till. Då tycker jag att det är lika bra att vi gör det på ett så öppet sätt som möjligt så att det inte skall vara någonting som är bara förbehållet landskapsregeringspartierna, utan jag tror att det är viktigt att övriga partierna i lagtinget får den informationen, att faktiskt alla ålänningarna får den, eftersom det har varit så omtalade och omdebatterade saker.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det handlar sist och slutligen om förtroende när vi pratar om marknadsundersökningen. Jag kan hålla med, det är en bra beskrivning, det är egentligen en strid om påvens skägg, men som jag ser det är det lagtinget som har den exklusiva budgetmakten. Jag tycker faktiskt att man från landskapsregeringen och från regeringspartiernas sida är lite beredd att försöka åsidosätta den. Man måste absolut veta vad projektet kostar innan man trycker på startknappen. Man måste veta nyttan av det och man borde också känna till detaljer, kvaliteten osv. Men det är få gånger jag har varit med om att starta upp ett projekt med så litet information som man faktiskt har, och det måste lantrådet förstå, han sitter på informationen, han har suttit med i olika förhandlingar.

 

När det gäller turismstrategin så visst vet jag att det hade en omfattande behandling i näringsutskottet, att golfen pekades ut som en profilprodukt, men, märk väl, det jag läste höll hela vägen, det var inte fråga om några hundraprocentiga samhällsbanor vi pratade om då, det var någonting helt annat. Det är det här dribblandet fram och tillbaka som gör att vi har hamnat där vi har hamnat. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Information är kunskap och kunskap är makt. I det här fallet är det väldigt viktigt, som jag sade i min tidigare replik, att den kunskapen som vi kommer att få genom marknadsundersökningen skall vi dela med oss så att vi hoppeligen kan få en så bred uppslutning och förståelse för satsningarna i det åländska samhället som möjligt, om de görs, eller förståelse för att vi inte gör dem, om vi finner att undersökningen visar ett negativt resultat. Jag tycker att det skall vara största möjliga öppenhet gentemot lagtinget och gentemot den åländska befolkningen för att det skall på något sätt ge ett förtroende.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är det som är det intressant och som ltl Mats Perämaa var inne på. Om lantrådet använder sin politiska klokskap har han faktiskt möjligheter att få en ganska stor bredd – vi är i stort eniga om att vi skall göra en marknadsundersökning – varför då sätta hela projektet på sin spets: nu avgörs det, nu är det ödestimme, nu är det svart och nu är det vitt. Vi kan gå vidare i ganska stor enighet och jag hoppas, det tror jag också lantrådet gör, att marknadsundersökningen visar att det här är en bra satsning, det här är någonting som är bra för Åland. Lantrådet pratar om att det är viktigt att alla får informationen osv., nå, men lägg då ner prestigen så kör vi vidare enligt reservationen, då får hela lagtinget informationen på samma gång, så tar vi ställning till hur vi skall gå vidare!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Även om man går fram i enlighet med finansutskottets betänkande och landskapsregeringens förslag så kommer lagtinget att få hela informationen. Det som det sist och slutligen handlar om är att vi känner i landskapsregeringen att vi sitter tidsmässigt väldigt pressat till. Det är därför som vi skulle behöva få känna att vi har fullt stöd i ryggen att gå vidare med projektet. För mig är det inte avgörande för projektet om det s.a.s. blir ja eller nej här i omröstningen; jag kommer att försöka driva det vidare ändå därför att jag tycker att golfturismen är viktig att satsa på och att en marknadsundersökning är viktig för att vi skall kunna föra en saklig debatt om de här projekten och eventuellt andra projekt som har med golfturismen att göra. Så ser jag på saken, men det kommer att skapa lite dålig psykologi, tror jag att alla kan vara överens om, om det s.a.s. blir minoritetens reservation i finansutskottet som blir godkänd. Jag försöker alltid se konstruktivt, det är därför vi är här, vi är valda som politiker för att försöka driva projekten framåt och det kommer jag att göra också i det här fallet, som i likhet med andra projekt.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Englund:

Fru talman!

Jag vill fortsätta på diskussionen om golfsatsningarna. Efter att ha hört på debatten måste jag nog konstatera att sanningens minut är nog inte i dag utan den kommer att vara när budgeten för år 2007 skall klubbas. Den diskussionen riskerar med det beslutet som man diskuterar nu, om inte marknadsundersökningen kan föras till lagtinget, att kunna bli mycket värre om man t.ex. i vissa avtal har gått mycket långt. Då kan det säkert bli flera stolar lediga. Jag skulle gärna vilja veta hur grunderna är upplagda i marknadsundersökningen, vad man kommer att tillämpa för grunder och vad det går ut på. Vi har inte fått mycket information om det.

 

Vad gäller centern har jag nog den uppfattningen att när vi har pratat för marknadsundersökning så inte har vi gett enbart fullmakt att den skulle behandlas i landskapsregeringen, utan nog har det varit meningen att ha en öppen och bra diskussion även i lagtinget om detta, precis som man har framfört från andra håll här. Jag måste säga att jag tycker att vi är i en väldans konstig situation när det är budgeten för år 2007 som kommer att avgöra detta. Till dess kan man i alla fall inte göra så mycket. Det har man också själv skrivit i tilläggsbudgeten. Där står det: ”Resterande anslag för byggnadsarbetena avses upptaget i budgetförslaget för år 2007.” Man har också skrivit om skärgårdsbanorna: ”För genomförande av skärgårdsbanorna måste markfrågorna lösas på ett tillfredsställande sätt, vilket innebär att landskapet i första hand avser att upparrendera erforderlig mark.” Vad avser man med ”i första hand”? Kommer man också att vilja göra markbyten i de här frågorna?

 

Ltl Danne Sundman tog upp frågan om inhemsk energi och jag skulle gärna vilja fråga under det momentet, där det står: ”Stödet tar enligt framställningen sikte på konvertering till anläggningar som främjar en minskning av fossila bränslen…” Min fråga är: Kommer då stödet att kunna ges för utbyte av oljebrännare till t.ex. en pelletsbrännare med en liten silos eller så? Det har varit samma diskussion på fastlandet. Kommer detta att kunna göras med de här skrivningarna?

 

Till sist gläder det mig i alla fall när det gäller budgeten, fast det var en felskrivning och eventuellt en felräkning också att finansutskottets ordförande Gun Carlson tog upp frågan om vattenledningen till Vårdö, att man har svarat från landskapsregeringen att man kommer att titta på detta och reglera kostnaderna i första tilläggsbudget i höst. Vi ser med förhoppning från Vårdö kommun mot att så kommer att ske. Det är väl inte meningen att en kommun ensam skall stå för överdimensioneringen som man skall använda till landskapets färjhamn och eventuellt för en utbyggnad också till de övriga skärgårdskommunerna; om man kommer att behöva vattnet i framtiden. Samma förfarande tillämpas också när ledningen för Vårdös behov drog genom Sunds kommun; då betalade landskapet detta och Vårdö kommun betalade en liten del för just överdimensioneringen och samma förfarande har jag förstått att nu sker. Det verkar vara så att utskottet och alla har varit eniga om att det skall vara en likabehandling, så jag tror att det kommer säkert att fungera bra.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag tror att ltl Anders Englund sätter huvudet på spiken när han bedömer och gör analysen av hur behandlingen av golfprojekten i lagtinget kommer att fortskrida. Jag är benägen att fullt hålla med. Lagtinget kommer att se till att lagtinget får ta del av marknadsundersökningen innan slutgiltiga anslag ges till bygget av banan eftersom inte anslagen finns med i budgetbeslutet. Om vi genom ett majoritetsbeslut skall förvägras i det här skedet att ta del av marknadsundersökningen leder helt naturligt till att vi vill ta del av det senare i samband med nästa budget, i samband med nästa behandling av anslag för golfbanorna. Jag håller fullständigt med det som ltl Anders Eriksson sade tidigare att om lantrådet i stor enighet skulle vilja driva den här saken vidare så borde vi enas om att lagtinget skall få ta del av marknadsundersökningarna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

 

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Englund har ändå suttit i landskapsregeringen och jag är övertygad om att ltl Anders Englund inte skulle föra ärenden till lagtinget som man inte kan få majoritet för. Har det aldrig slagit ltl Anders Englund att landskapsregeringen inte kan lita på att få en majoritet för att förverkliga golfbanorna och om det då överhuvudtaget är värt att fortsätta med det arbetet?

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Här är det fråga om väldans mycket medel som skall till för att golfbanorna skall byggas och de skall också finansieras till 100 procent, det är någonting nytt som har kommit in i besluten. Jag tror säkert i det här läget att inte jag skulle vilja belasta mina axlar om jag skulle sitta i landskapsregeringen med att ta det här beslutet enbart där, utan jag skulle nog vilja ha ett mycket större stöd från lagtinget om jag skulle ta dessa beslut. Det är mycket som man i onödan lägger på sina egna axlar i det här fallet i landskapsregeringen.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Enligt min uppfattning förefaller det som om ltl Anders Englund och några till anser sig ha bättre kunskap och kompetens att bedöma en oberoende och objektiv marknadsundersökning än vad förvaltningen har, vilket förvånar mig!

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Här är det fråga om hur den kommer att utföras. Enligt vad jag har frågat här vet vi inte hur marknadsundersökningen är upplagd och jag tror att det kanske inte är bara jag utan vi är faktiskt 30 här som har möjlighet att bedöma hur den utfaller, så det tror jag att vi tillsammans klarar av!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Karlström:

Fru talman!

Jag har inte tänkt bli så långrandig i dag, men det har gått emot mig ibland det också så att det har blivit lite längre än vad det var tänkt från början kanske!

 

För mig finns det några få saker som är otroligt viktiga och som jag tycker att landskapsregeringen borde ha s.a.s. i bakhuvudet när man bedriver sin politik. Det är att företagandet handlar om att ta risker och beräkna eventuell avkastning på de riskerna i förhållande till vad man satsar. Om landskapsregeringen står för alla risker som bolagen på Åland eventuellt skulle ta annars, som kontorshus, golfbanor, så innebär det att skattetrycket på de övriga bolagen blir högre, och om skatterna blir högre minskar viljan att bli entreprenör eftersom entreprenörskapen uppstår ur individens vilja att förbättra sin egen ekonomiska situation. Ökar skatterna, ökar politikernas makt över de privata personerna och de privata bolagen. Detta är kärnfrågan i det vi diskuterar i dag; golfbanor har det varit mest, men även satsningen i IT-byn. Satsas det 100 procent skattepengar i golfbanorna, så innebär det på sikt, tror jag, att privata investeringar framöver inte kommer att göras i samma utsträckning. Man kommer inte att beräkna den risk det innebär att satsa på någonting stort för man vet att med lite politiska påtryckningar och lite hot så kommer landskapsregeringen att ta den risken. Jag är helt övertygad om att de satsningar som landskapsregeringen gör med 100 procent inte blir lyckade, för det finns ingen eldsjäl som driver projekten, även om man hyr ut dem och kanske hittar någon entreprenör som är villig att på 10-15 års sikt hyra anläggningen. Men när åren har gått och arrendetagandet håller på att ta slut finns inte längre drivkraften i att göra det där lilla extra, man stoppar inte ner de där 16-20 arbetstimmarna per dag sju dagar i veckan på någonting som man inte själv äger. Det är först när man s.a.s. har stoppat hus, hem, fru och familj i någonting man tror på som saker och ting brukar bära frukt. Går man igen in för att satsa på dessa projekt med 100 procent samhällspengar, så finns inte den drivkraften. För mig är det otroligt enkelt att det är så här det går till. Så här funkar marknadsekonomin. Det är också så att människan i grunden är lite lat och är det så att någon tar risken, någon annan vill göra jobbet, då försöker man gärna slippa undan. Sålunda kan man inte argumentera så att om inte näringslivet gör det måste landskapet gå in och göra det, för då har man redan givit moroten som sagt att okej vi kommer att göra det.

 

Jag är helt övertygad om att landskapet inte skall gå in i en satsning med 100 procent, landskapet skall inte gå i någonting som ingen privat entreprenör, organisation eller företag är med och satsar i; då kommer det inte att bära frukt på lång sikt och framför allt kommer det att skapa en ny era i entreprenörskapen på Åland, man kommer inte att vilja göra den här satsningen på grund av att det finns någon annan som förmodligen kommer att göra den. Titta på utbyggnaden av IT-byn och titta på golfsatsningen! Jag bara undrar sedan om exempelvis motorbanan kommer upp – vem kommer att argumenta för att privata skall bygga den när det visar sig att samhället gör infrastrukturella satsningar! Jag är helt emot att motorbanan skulle finansieras via samhällets skattekista till 100 procent; det är så långt främmande från mitt att se.

 

Jag har varit privatföretagare egentligen sedan jag föddes, tror jag, och jag har alltid varit stolt över att jag har kunnat bedriva min verksamhet utan att blanda in skattebetalarnas pengar. Det är jag stolt över och jag tycker det är tragiskt att den politik som förs i dag driver bolag till att söka bidrag. Det skulle vara mycket bättre att bolagen får exempelvis behålla sina pengar för att satsa på det som de tror på, i de vinster de gör. Jag tycker det är tragiskt att den politik som förs i dag driver exempelvis den åländska banken, att för att de skall tro på Åland i framtiden, så krävs att landskapsregeringen bygger lokalen de skall bedriva sin verksamhet i. Det är tragiskt att de skall behöva bedriva en sådan verksamhet att de måste gå till landskapsregeringen för att få avkastning på sitt kapital.

 

Låt i stället bolagen behålla sina vinster så satsar de själva. Det är således det som landskapsregeringen skall jobba på: man skall ge förutsättningarna, man skall inte bedriva näringsverksamheten som det blir nu.

 

Argumentet att näringslivet inte satsar på golfsatsningen och därför måste landskapsregeringen göra det håller inte; då ser man väldigt kortsiktigt. Det finns mycket som näringslivet inte satsar på. Skall landskapsregeringen gå in och satsa på allt bara för att det eventuellt är samhällsekonomiskt försvarbart! En tågbana runt helt Åland skulle kunna vara ekonomiskt försvarbart om man säger att det ger arbetstillfällen, det skapar jobb för metallindustrin, lok måste byggas, byggande av banan skulle utgöra enormt många arbetstimmar, men det är inte ekonomiskt försvarbart för det finns inte ett behov av det - men det skulle skapa socialism, i värsta extremfallet kommunism. Den tendensen går man mot när man sätter en 100 procents finansierad infrastrukturell satsning och argumenterar för att det här är vad som behöver göras för det är då det blir tillväxt på Åland; då är det återigen politiker som skapar tillväxten, och det tror inte jag på. Tillväxten kommer när människor sätter ner mer än åtta timmar per dag i sitt arbete, när man sätter ner 16-20 timmar sju dagar i veckan och jobbar på något man tror på och skapar ett värde i framtiden till kommande generationer. En 100 procents finansierad golfbana skapar inte ett värde för kommande generationer för dem som sätter ner 20 timmar om dagen i dag. Det är min övertygelse och sålunda kommer man inte att lägga ner 20 timmer per dag i sju-tio år framöver för någonting man tror på.

 

Men, fru talman, jag sade att jag inte skulle tala så länge så jag skall avsluta och då vill jag avisera att jag i detaljbehandlingen kommer att föreslå att följande fogas till motiveringen i den finansmotion jag lämnade in, nr 84/2005-2006:

 

”Projektet skall finansieras privat och klara kriterier skall tas fram med villkor för företag som skall få tillgång till att hyra subventionerade offentligt ägda lokaler. Enligt samma regelverk bör också befintliga lokaler i Kvarteret iTiden säljas ut till hyresgästerna.”

 

För övrigt kommer jag av två onda ting att stöda reservanternas förslag om golfbanan. Jag är, som sagt, emot att landskapet skall finansiera den till 100 procent. Jag skulle hellre se en lösning som ltl Brage Eklund föreslog. Jag tror att finns det en vilja så finns det en väg. Landskapsregeringen äger majoriteten i Ålands Industrihus; det går uppenbarligen där att pumpa in pengar och göra någonting man tror på. Sålunda borde man kanske kunna göra det i en golfbana också med en del privat

kapital; vi får ofta höra att det kan man inte göra, men de facto så gör man det.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Ltl Fredrik Karlström diskuterar nationalekonomisk teori, och det är förvisso faktiskt riktigt intressant med balanseringen mellan företagsrisker, avkastning och att det kan påverka skatten. Det är faktiskt på det sättet att vi försöker få någonting praktiskt att hända. När det gäller frågan hur skatterna kan påverkas så kommer de inte att göra det här på Åland, för vi kan inte själva bestämma skatterna utan vi får pengarna via klumpsumman. Jag tänkte ställa en fråga till ltl Fredrik Karlström, eftersom han tycker att näringslivet absolut borde bygga golfbanorna och vi vet att man kan få en avkastning på 2-3 procent på en golfbana: Skulle ltl Fredrik Karlström själv satsa 5 miljoner euro mot en förväntad avkastning på 2-3 procent?

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Det verkar precis som om ltl Torbjörn Eliasson gör allt som står i hans makt för att missförstå vad Karlström säger. Jag har sagt att Karlström Fredrik skulle aldrig satsa de pengarna i den golfbanan. Jag tror inte heller att näringslivet gör det om de inte tror på det. Jag har aldrig sagt att näringslivet skall göra det. Jag har sagt att är det ingen som tror på projektet skall det inte satsas på – punkt slut! Finns det ingen som tror på det och vill satsa hela sitt yrkesverksamma liv och sin familj på någonting de tror på, i det här fallet, en golfbana, så skall det inte göras. Det blir inte bättra bara för landskapsregeringen går in och satsar 100 procent och finansierar det, det kommer aldrig att fungera. Jag tror på golfsatsningen om det är någon som visar och säger ja, jag är villig att satsa 20-25-30 procent, vad det sedan kan bli och då är jag också villig att i Ålands lagting stöda den satsningen med 75-80 procent, vad det kan bli. Men över min kropp tycker jag att det är så otroligt fel att göra en satsning på 100 procent för det kommer aldrig att finnas ett privat engagemang i det som gör att man ger det där lilla extra, tyvärr.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jo, det kommer att finnas ett stort engagemang i det för den här skall drivas och sedan hittar man alla de många människorna som kommer att satsa blod, sitt liv och allt vad ltl Fredrik Karlström pratar om! De finns i alla de företag som kan dra nytta av samhället bygger golfsatsningen. Vi är för små för att en enskild företagare skall kunna bygga en så här stor anläggning på Åland i dag. Däremot kan man dra jättestor nytta av det, och det är där som ringverkningseffekterna kommer in. Det tycker jag att vi har försökt förklara så många gånger och vi vet att det stämmer.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Återigen säger ltl Torbjörn Eliasson att han vet hur det är. I sitt förra anförande för några dagar sedan berättade ltl Torbjörn Eliasson att det finns sju golfbanor på Gotland; de är bara 50.000 personer, vi är 26.000 personer. Klarar de av sju, så varför skulle inte vi klara av två eller tre, om det är någon som trodde på det! Men bara för att ltl Torbjörn Eliasson tror på det och sitter med i en politisk grupp och en eventuell majoritet som har en tro på det, så behöver det inte betyda att det kommer att fungera. Det är inte garanterat att det kommer att bli en framgångsrik affär, och det tror jag inte att det blir förrän det finns någon som sätter sitt hus, hem och sitt liv bakom det. Är det någon som gör tror jag också att det går att få ekonomi i det. Men hitta de personerna först och finns de inte skall det inte byggas. Landskapsregeringen skall inte agera näringsliv och entreprenörer.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Jag tackar nog min skapare för att ltl Fredrik Karlström inte sitter i landskapsregeringen och är ansvarig för näringslivsfrågor, då vore det nog bara en tidsfråga innan han har lyckats köra hela Åland i putten! Åland är för litet för att marknadskrafterna allena skall kunna styra. Det behöver man inte vara ekonomiskt för – det räcker med sunt förnuft för att förstå det! Vi inom Åländsk Center vet att världen inte är svart eller vit, och ju äldre man blir desto större blir gråzonsområdet. Det tycker jag att ltl Fredrik Karlström skall ta till sig. Det finns inte ja eller nej, det finns också ett kanske. Golfbanorna i sig kommer inte att generera pengar, men alla små företagare som finns runt omkring kommer att ha nytta, kommer att få ta del av de kringeffekter som golfbanorna ger.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Det är måhända bra att inte ltl Fredrik Karlström sitter med i landskapsregeringen och är ansvarig över näringslivsfrågor, men däremot tror ltl Fredrik Karlström mycket på det åländska näringslivet. ”Åland är för litet”, säger ltl Veronica Thörnroos. Titta då på all de exempel som finns på Åland där Åland är ett enormt föregångsexempel: medierna på Åland, det finns två tidningar 26.000 personer! Var för finns det någon annanstans! Enligt all argumentation och allt sunt förnuft borde inte det finnas. Det finns fyra kommersiella radiostationer på Åland, de fungerar – enligt allt sunt förnuft skulle de inte fungera. Men det finns entreprenörer bakom som tror på det. Jag blir upprörd när ltl Veronica Thörnroos tror att det är landskapsregeringen som skall bedriva näringspolitik och det är landskapsregeringen som skall skapa tillväxten på Åland. Ålänningarna har en enorm förmåga, det har man visat; under hundratals år har man lyckats göra sådant som inte har gått på andra ställen, men det är det man håller på och tar död på genom att tro att man kan sköta det bättre från politikerhåll än vad entreprenörerna på Åland kan. Jag tackar Gud att inte ltl Veronica Thörnroos är näringsminister i landskapsregeringen! TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Det verkar åtminstone finnas en konsensus om vem som inte skall vara näringsminister! Nej, jag tror inte att det är landskapsregeringen allena som skall driva näringspolitiken på Åland, det tror jag faktiskt inte. Men jag tror att Åland är så pass litet att landskapsregeringen bör ha en aktiv del, delvis i alla fall, inom de näringspolitiska satsningar som vi gör. För övrigt är det också så att om inte landskapsregeringen skulle åta sig det, så kan vi åtminstone stänga ner skärgården och landsbygden, och kvar kommer bara Mariehamns stad att finnas. Det är tack vare den näringspolitik som landskapsregeringen har drivit som vi har klarat av att hålla hela Åland levande. Nu, i dagsläget, är vi i en annan sits därför att EU:s stödregler inte tillåter mer än 23 procent, och om alternativet är 23 procent eller 100 procent, inte är jag den första att förespråka 100 procent, men det finns inget alternativ i dagsläget.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Återigen, Åland är inte för litet. Titta exempelvis på ishotellet i Jukkasjärvi, vem trodde att det skulle fungera! Ingen trodde på det, men han som byggde det trodde på det, han hade en vision och en idé som han jobbade efter och satte sitt hus, hem och sitt liv bakom, och det fungerade. Titta på alla åländska satsningar som har gjorts! Ltl Veronica Thörnroos säger att landskapsregeringen måste vara med delvis. Ja, det håller jag med om, men landskapsregeringen skall inte vara med 100  procent, för då kommer det inte att fungera. Under de gångna decennierna har landskapsregeringen varit med delvis, och det tror jag också behövs, jag tror också Åland i vissa sammanhang är för litet, men det krävs åtminstone en entreprenör bakom de satsningar som skall göras även om sedan landskapet går med till 40, 50, 60 eller 70 procent – det är upp till den majoritet som driver landskapsregeringen att bevilja de bidragen. Återigen: finns det en vilja, finns det en väg. Det går uppenbarligen att pumpa pengar i industrihus, eller?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Ltl Fredrik Karlström säger att det finns två onda ting att välja mellan i golffrågan: regeringens förslag/finansutskottets betänkande och reservanternas förslag, med tanke på att ltl Fredrik Karlström helst ser att det privata kapitalet går in. Så tycker jag också. Jag omfattar till stora delar det resonemang som fördes förut om näringspolitik, även om verkligheten ibland kan bli något mera balanserad. Jag vill bara påminna om att regeringens förslag är att man skall bygga i egen regi, medan reservationen ger utrymme för också den lösning som Ålands Framtid pratade om att i bolagsform få in en del privat kapital i det i varje fall. Jag ville bara poängtera det.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Jag håller med om att så är fallet. Sålunda kommer jag också att stöda reservanternas förslag, även om det lite i andemeningen också finns att man ger möjlighet till 100 procents finansiering från skattekistan, och det kommer jag inte att stöda så länge jag sitter här. Däremot kommer jag att stöda reservanternas förslag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Lite ännu om flygtrafiken. Det torde vara på det viset att även om jag i samband med första behandlingen för någon dag sedan framförde min reservation kanske jag inte aviserade att vi kommer att ta det till omröstning, så jag skall med några ord göra det och lite utveckla diskussionen ännu.

 

Vi liberaler inser och är för och är på det klara med att vi behöver flygtrafik från Åland till våra granndestinationer, bl.a. till Stockholm och vi kommer inte att rösta emot det förslag som finns om att i enlighet med den allmänna trafikplikten subventionera flygtrafiken för nästan tre år framöver. Därför kommer vi att stöda det, men, i och med denna reservation och den omröstning som sker, kommer vi ändå att vilja ge signalen om att man skall sträva till att upphandla flygtrafiken med flygplan som storleksmässigt är anpassade till det behov och den efterfrågan som finns. Vi anser att de plan som nu har trafikerat nog är för stora. Det är ett bestämt krav att någon ur landskapsregeringen, kanske flera, eventuellt EU-ansvariga Britt Lundberg och kanske trafikministern skulle kunna berätta om det som jag har fått erfara nu. Det torde nämligen vara på det viset att EU-kommissionen har inlett ett granskningsförfarande om statsstöd för flygtrafik, och det gäller troligen linjen Mariehamn – Stockholm, kanske annan trafik också. Nu ber jag att landskapsregeringen berättar om det här för att vi skall kunna få ta del av det, för det är förvånande att regeringen fram tills nu inte har sagt någonting om detta, nu när man samtidigt föreslår en ytterligare subvention, för det är väsentligt för oss att veta om det som man tänker gå in för kan tänkas bryta mot statsstödsreglerna. Men det får vi säkert någon kommentar av respektive landskapsregeringsledamot.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag kan bara bekräfta att vi har ett sådant ärende anhängiggjort på landskapsregeringen, men det är under beredning så jag har inte i dag några desto mera kommentarer i detalj kring det, men vi har ett sådant ärende.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Anser ledamoten Britt Lundberg det att EU-kommissionen inleder ett sådant här förfarande gentemot landskapsregeringen att det är ett så pass rutinartat ärende att man inte anser det väsentligt att nämna det för lagtinget just i samband med att vi skall gå in för och eventuellt rösta om stora anslag för ytterligare subventioner?

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Det är envars rätt att gå till kommissionen och påpeka att man tycker att någonting är fel. Den typen av ärenden finns det ett stort antal av i EU-kommissionen och det här är ett av dem.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag anser ändå att det ger en liten känsla av att det inte var särdeles bekvämt för regeringen att det här kom upp just nu. Vill man nämligen köra med öppna kort, vill man nå enighet i de här sakerna, så måste man också kunna nämna att någon kanske ifrågasätter det. Det är inte fråga om att någon har gått till EU-kommissionen, vad vet jag, utan det är det att kommissionen har inlett ett granskningsförfarande gentemot Ålands landskapsregering och då får man säga att det har nått en viss tyngd i varje fall. Det här är sådant som bör diskuteras öppet så att vi alla vet vad vi fattar beslut om.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Det är som ledamoten Britt Lundberg säger att det är var och ens rätt att gå till EU-kommissionen och klaga. Så har man också gjort här, man har gjort det även i andra sammanhang, man har gått till marknadsdomstolen och fått back och man har gått till HFD osv. i flygfrågan. Det är tydligen så att det finns ett starkt motstånd på Åland mot flyg, speciellt till Stockholm. Faktum är att vi har en trafikplikt på Stockholm som är godkänd av EU. Det vore väl märkligt om EU skulle underkänna sitt eget godkännande!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

För att det skall vara renhårigt, för att alla skall kunna veta vad vi diskuterar om är det väsentligt – när man vet att det är känsliga frågor, statsstödsreglerna är hela tiden på allas läppar i varje ärende – att vi får ta del av de processer också i flygfrågan som föregår. Det är ingen liten sak att EU-kommissionen inleder ett granskningsförfarande. Hör man på landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson torde det inte vara någon fara, kanske regeringen har gjort rätt, men skulle det vara på ett annat sätt kan hela konceptet omkullkastas. Det är viktigt att vi känner till alla detaljer och allt som föregår.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Tyvärr har det på Åland blivit något slags mantra att man skyller på EU, man går till EU och med det tror man att allt som vi gör är förbjudet! Det är inte så; i alla fall hittills har landskapet klarat sig undan det EU-spöke som man målar upp. Som jag sade, har man i det här fallet gått minutiöst gått till väga och anmält om trafikplikt och fått den godkänd i EU. Jag förstår inte hur det då skulle kunna bli fel. Vi anser att vi har gjort rätt i den här frågan, och visst kan man informera lagtinget mer eller mindre, men vi tycker att i det här fallet är det så självklart att det här är en anmälan, det görs en förundersökning, som det alltid skall göras, så det är ungefär samma sak som när man hotar att stämma in någon till domstol. Har man alltid rätt då, skall man alltid stoppa någon för att få göra det, det blir också fel. För oss är det en skyldighet att se till att vi har flyg till Stockholm.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Sammanfattningsvis får jag konstatera att landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson intygar för lagtinget att det som landskapsregeringen har gjort så här långt i flygfrågor, i upphandling över lag – jag vet inte vad förfarandet från EU-kommissionen innehåller – att landskapsregeringen har torrt på fötterna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman!

Jag skall fatta mig kort. Jag tänker beröra anslaget för aktieteckning i bolag till Kvarteret iTiden på 1.380.000 euro. Jag motsätter mig inte detta, jag har förstått att det är någonting som man har lovat näringslivet och förtroendet för hela lagtinget och hela förvaltningen kan ifrågasättas om vi kontinuerligt obstruerar i sådana här sammanhang, men jag vill i samband med detta att samtliga som sitter här i lagtinget och också regeringen ägnar en tanke åt att vi har fått självstyrelsen för att bevara vårt språk och vår kultur. Vi har en egen flagga, vi har en egen dag, men vi har fortfarande inte lyckats få till ett eget kulturhus. Har vi råd att lägga så här mycket pengar på ett hus som har med penningtransaktioner osv. att göra, så tycker jag att det är dags att vi så småningom också funderar på att vi skall ha någonstans där vi kan utöva vår kultur.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först utgifterna jämte detaljmotiveringar enligt huvudtitel, därefter inkomsterna jämte detaljmotiveringar enligt avdelningar och slutligen betänkandets två klämmar. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs utgifterna jämte detaljmotiveringar enligt huvudtitel.

43 Ht.

 

Ltl Danne Sundman: Fru talman! Jag föreslår i enlighet med det utdelade förslaget att motiveringen under 43.25.62 i andra stycket andra meningen orden ”värmepumpar eller” stryks.

 

Ltl Fredrik Karlström: Fru talman! Jag ber att få understöda det eminenta ändringsförslaget.

 

TALMANNEN: Under detaljbehandlingen har ltl Danne Sundman, understödd av ltl Fredrik Karlström, föreslagit att detaljmotiveringen för momentet 43.25.62 ändras så att orden ”värmepumpar eller” utgår ur andra stycket, andra meningen. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig.

 

Omröstning kommer att verkställas. De som röstar med finansutskottets förslag röstar ja och de som röstar med ltl Danne Sundmans ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja.

Lagtinget har omfattat förslaget enligt finansutskottets betänkande.

 

44 Ht. Godkänd. 45Ht.Godkänd. 46 Ht.

 

Ltl Mats Perämaa: Fru talman! Under 46.01.04 Utvecklingsarbete föreslår jag att i betänkande införda formuleringar ersätts med följande: ”Utskottet föreslår att anslaget om 35.000 euro för projektledare utgår.”

 

Ltl Gun-Mari Lindholm: Talman! Jag ber att få understöda ltl Mats Perämaas förslag.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Mats Perämaa, understödd av ltl Gun-Mari Lindholm, föreslagit att anslaget om 35.000 euro under moment 46.01.04 utgår och att detaljmotiveringen i betänkandet får den lydelse som framgår av ltl Mats Perämaas till betänkandet fogade reservation. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att verkställas. De som röstar med finansutskottets förslag röstar ja och de som röstar med ltl Mats Perämaas ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm: Talman! Jag yrkar på öppen omröstning.

 

Ltl Katrin Sjögren: Fru talman! Jag ber att få understöda ltl Gun-Mari Lindholms förslag.

 

TALMANNEN: Öppen omröstning har begärts och understötts och kommer därför att verkställas. Jag ber ltl Torbjörn Eliasson och ltl Raija-Liisa Eklöw att biträda vid omröstningen.

 

Omröstningen verkställs efter upprop.

 

Upprop.

 

Talmannen: ja, Gun Carlson: ja, Eliasson: ja, Eklöw: nej, Roger Eriksson: nej, Aaltonen: ja, Grönlund: ja, Jansson: ja, vtm Ehn: ja, , Eklund: nej, Anders Eriksson: nej, Lindqvist: ja, Beijar: ja, Sjöblom: ja, Vtm Viveka Eriksson: nej, Sune Mattsson: nej, Englund: ja, Jan-Erik Mattsson: ja, Lindström: ja, Erlandsson: ja, Thörnroos: ja, Åke Mattsson: nej, Perämaa: nej, Sjögren: nej, Lagerberg: ja, Winé: ja, Karlström: nej, Lindholm: nej, Sundman: nej, Boman: nej.

 

Omröstningen har gett som resultat 17 ja-röster och 13 nej-röster. Lagtinget har sålunda omfttat finansutskottets förslag.

 

47 Ht.

 

Ltl Fredrik Karlström: Fru talman!  Jag föreslår att beloppet 1.380.000 euro under moment 47.03.88 utgår  samt att en motivering införs av följande lydelse: ”Projektet skall finansieras privat och klara kriterier skall tas fram med villkor för företag som skall få tillgång till att hyra subventionerade offentligt ägda lokaler. Enligt samma regelverk bör också befintliga lokaler i Kvarteret iTiden säljas ut till hyresgästerna.”

 

Ltl Ronald Boman: Fru talman! Jag ber att få understöda ltl Fredrik Karlströms förnämliga förslag.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Om det är lämpligt föreslår jag att formuleringarna under moment 47.52.77 Anläggande av golfbana i Godby/Ämnäs i finansutskottets betänkande skulle ersättas med följande: ”Landskapsregeringen skall i budget återkomma till lagtinget med resultatet av marknadundersökningen, tillsammans med eventuella finansieringsförslag. Resultatet av marknadundersökningarna för Föglö- och Lappobanorna, som föreslås i moment 47.52.79 Golfbaneprojekt i skärgården, skall återfinnas i samma budgetförslag.

 

I momentet 47.52.79 Golfbaneprojekt i skärgården skall formuleringarna ersättas med följande: ”Landskapsregeringen skall i budget återkomma till lagtinget med resultatet av marknadsundersökningarna, tillsammans med eventuella finansieringsförslag. Resultatet av marknadsundersökningen för Godby/Ämänsprojektet som föreslås i moment 47.52.77 skall återfinnas i samma budgetförslag.”

 

Ltl Gun Carlson: Fru talman! Jag stöder ltl Mats Perämaas förslag angående momenten 47.52.77 och 47.52.79.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Fredrik Karlström, understödd av ltl Ronald Boman, föreslagit att beloppet under moment 47.03.88 om 1.380.000 euro utgår samt att det sista stycket på sidan 5 i betänkandet utgår och ersätts med den motivering som ingår i ltl Fredrik Karlströms finansmotion nr 84. Vidare har ltl Mats Perämaa, understödd av ltl Gun Carlson, föreslagit att under momenten 47.52.77 och 47.52.79 de i betänkandet ingående detaljmotiveringarna utgår och ersätts med de detaljmotiveringar som ingår i ltl Gun Carlsons och ltl Mats Perämaas gemensamma reservation. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig.

 

Omröstning kommer att verkställas om de tre ändringsförslagen. Talmannen föreslår att omröstning först verkställs om ltl Fredrik Karlströms ändringsförslag. Därefter förrättas gemensam omröstning om ltl Mats Perämaas två ändringsförslag, eftersom de nära ansluter till varandra. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Först röstas om förslaget avseende moment 47.03.88. De som röstar med finansutskottets förslag röstar ja och de som röstar med ltl Fredrik Karlströms ändringförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja. Lagtinget har omfattat förslaget enligt finansutskottets betänkande.

 

Därefter förrättas gemensam omröstning om om förslagen avseende moment 47.52.77 och 47.52.79. De som röstar med finansutskottets förslag röstar ja och de som röstar med ltl Mats Perämaas ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Ltl Danne Sundman: Fru talman! Jag ber att få öppen omröstning i denna ödesmättade fråga.

 

Ltl Anders Eriksson: Fru talman! Jag understöder förslaget.

 

TALMANNEN: Öppen omröstning har begärts och understötts och kommer därför att verkställas. Jag ber ltl Roger Eriksson och ltl Carina Aaltonen att biträda vid omröstningen.

 

Omröstningen verkställs efter upprop.  Upprop.

Talmannen: ja, Gun Carlson: nej, Eliasson: ja, Eklöw: nej, Roger Eriksson: nej, Aaltonen: ja, Grönlund: ja, Jansson: ja, vtm Ehn: ja, Eklund: nej, Anders Eriksson: nej, Lindqvist: ja, Beijar: ja, Sjöblom: ja, vtm Viveka Eriksson: nej, ltl Sune Mattsson: nej, Englund: nej, Jan-Erik Mattsson: nej, Lindström: ja, Erlandsson: ja, Thörnroos: ja, Åke Mattsson: ja, Perämaa: nej, Sjögren: nej, Lagerberg: ja, Winé: ja, Karlström: nej, Lindholm: nej, Sundman: nej, Boman: nej.

 

Eftersom rösterna fallit lika skall enligt 16 § 2 mom. i lagtingsordningen talmannens röst avgöra. Då talmannen röstat ja har lagtinget sålunda beslutat att godkänna finansutskottets förslag.

 

48 Ht.

 

Ltl Mats Perämaa: Fru talman! Under moment 48.10.40 Understöd för flygtrafik föreslår jag att utskottsformuleringen utgår och ersätts med texten: ”Utskottet anser att då flygtrafik upphandlas för linjen Mariehamn – Stockholm bör flygplansmodellen anpassas till rådande behov, där tidigare passagerarstatistik utgör grund.”

 

Ltl Katrin Sjögren: Fru talman! Jag ber att få understöda ltl Mats Perämaas förslag.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Mats Perämaa, understödd av ltl Katrin Sjögren, föreslagit att till detaljmotiveringen under moment 48.10.40 fogas ett tillägg som framgår av ltl Mats Perämaas till betänkandet fogade reservation. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig.

Omröstning kommer att verkställas. De som röstar med finansutskottets förslag röstar ja och de som röstar med ltl Mats Perämaas ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja. Lagtinget har omfattat förslaget enligt finansutskottets betänkande.

 

49 Ht. Godkänd.

 

Föreläggs inkomsterna jämte detaljmotiveringar för godkännande enligt avdelningar.

Avd. 33. Godkänd. Avd. 34. Godkänd. Avd. 36. Godkänd. Avd. 38. Godkänd. Avd. 39. Godkänd.

 

Föreläggs betänkandets klämmar. Första klämmen är godkänd. Andra klämmen är godkänd.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras ärende nr 5:

 

Landskapsregeringens meddelande om Europeiska unionens konstitutionella fördrag. (M 4/2005-2006).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet nu upptas till diskussion och att lagtinget först efter avslutad diskussion tar ställning till om meddelandet skall hänskjutas till utskott elle rinte. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. Diskussion.

 

Ledamoten Britt Lundberg:

Fru talman!

Landskapsregeringen vill med detta meddelande överlämna  fördraget om upprättande av en konstitution för Europa. Ett fördrag som samtliga medlemsländers statschefer har godkänt men som för att det skall bli gällande även skall ratificeras i samtliga medlemsländer för att träda i kraft.

 

Finlands regering har i slutet av 2005 överlämnat en redogörelse till Finlands riksdag som debatterades  i riksdagens samtliga utskott. Lantrådet har under behandlingen hörts i Grundlagsutskottet, vilket resulterade i en skrivning där grundlagsutskottet konstaterat att oberoende av det konstitutionella fördraget så är det befogat att fortsätta diskussionen mellan riket och landskapet för att komma till en lösning på hur den åländska självstyrelsen skall kunna beaktas i de situationer då EG-domstolen behandlar frågor som faller inom landskapets behörighet. Inom kort avser den finländska regeringen att föreslå att Finland skall ratificera fördraget. I och med att ikraftträdelselagstiftning föreslås  kommer då också ärendet att föras till Ålands lagting för godkännande. Finlands regering har den 24 maj, dvs. förra onsdagen, inledningsvis beslutat att en proposition skall i detta syfte överlämnas till riksdagen. 

 

Meddelandet ni har framför er är således en redogörelse över fördragets tillkomst, innehåll och dess konsekvenser för Åland. Jag kommer i mitt anförande att redogöra för tillkomsten och vår roll i den, jag kommer också att kort presentera innehållet i fördraget, redogöra för våra positioner samt kort också tala om nuläget.

 

Fru talman!

Landskapsregeringen under Roger Nordlunds ledning och  lagtinget, särskilt självstyrelsepolitiska nämnden under ledning av dåvarande talmannen Viveka Eriksson, har tillsammans   utarbetat s.k. positioner, och de positionerna har utgått från att vi skall trygga Ålands status och den ställning som vi har uppnått i samband med tidigare fördrag. Det har framför allt naturligtvis gällt den folkrättsliga positionen och Ålandsprotokollet.

 

Arbetet med att få fram ett nytt fördrag inleddes med europeiska mötet i Laeken 2001 där man beslöt tillsätta ett konvent för beredningen av ändringarna i de fördrag som ligger till grund för unionen. Lantrådet Roger Nordlund deltog  tillsammans med dåvarande statsminister Lipponen i mötet. Det toppmötet utmynnade som sagt  i att ett  konvent tillsattes där representanter utarbetade ett förslag till en ny konstitution för det framtida Europa. Den åländske representanten i regionkommitten fick en ersättarplats för en av observatörerna i konventet. Landskapsregeringen  har via det s.k. RegLeg-arbetet tillsammans med de andra lagstiftande regionerna i Europa bevakat sina intressen och jobbat för ökat inflytande i EU. Lagtinget har bearbetat och samarbetat med Finlands representanter i konventet och på samma sätt har också landskapsstyrelsen samarbetat med regeringens representant i konventet och på det sättet framlagt det som har varit landskapets huvudsakliga målsättningar i samband med konventsarbetet och i förlängningen med regeringskonferensen. Under arbetet i konventet har Åland fått  bra gehör  via de finländska delegaterna.

 

Fru talman!

Vad går då fördraget ut på? Det europeiska bygget består idag av en rad olika fördrag som kommit till genom året och som bildar en svårläst textmassa.  Målet är ett samlat och förenklat fördrag som ska ge medborgarna en tydlig bild över EU-samarbetets utformning, värden, målsättningar och beslutsformer. Öppenheten ska förstärkas och unionen ska bli mer överskådlig och begriplig. den skall vara skriven så att en gymnasieelev i Europa skall kunna läsa den. Härefter kommer europeiska unionen att omfatta både europeiska gemenskapen och den europeiska unionen av idag. De s.k. tre pelarna kommer att slås samman. EG är samarbetet inom ramen för första pelaren. EG omfattar den gemensamma marknaden med fri rörlighet för personer, varor, tjänster och kapital. Här ryms en lång rad politikområden, bland annat handelspolitik, jordbrukspolitik, arbetsmarknadsfrågor, miljöpolitik och EMU-samarbetet.

Inom första pelaren har medlemsländerna överlåtit delar av beslutsfattandet från de nationella parlamenten till EU:s gemensamma institutioner. Samarbetet kallas därför överstatligt och besluten fattas vanligtvis med kvalificerad majoritet.

 

I den andra pelaren ligger samarbetet om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken som brukar förkortas GUSP. Samarbetet är mellanstatligt och beslut fattas normalt enhälligt.

 

Den tredje pelaren var ursprungligen ett mellanstatligt samarbete i rättsliga och inrikesfrågor. Idag har delar av det samarbetet flyttats över till gemenskapspelaren, alltså den första. Kvar i den tredje pelaren är polissamarbete och straffrättsligt samarbete.

 

De tre pelarna kommer, som sagt, att slås samman även om särskilda förfaranden fortfarande kommer att gälla inom utrikes- säkerhets- och försvarspolitiken. Fördraget om EU och fördraget om EG samt alla fördrag som har ändrat och kompletterat dessa kommer att ersättas genom "Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa" I denna text har stadgan om de grundläggande rättigheterna införlivats, liksom en tydlig deklaration om de värden och mål som EU står för samt grundprinciperna för samspelet mellan unionen och medlemsstaterna. Därför kallas fördraget ofta för vår "grundlag". Konstitutionen innehåller även en tydligare översikt över fördelningen av befogenheter och en förenklig av de instrument och förfaranden som används. I framtiden kommer europeiska rättsakter helt enkelt att kallas för lagar.

 

I rättslig mening utgör konstitutionen dock ett fördrag. Det betyder att den inte kommer att träda i kraft förrän den har ratificerats av alla medlemsstater. Alla eventuella ändringar måste godkännas enhälligt av samtliga medlemsstater och i regel även ratificeras av alla. För vissa ändringar tex en utvidning av antalet områden där man kan fatta beslut med kvalificerad majoritet, räcker det dock med ett enhälligt godkännande av Europeiska rådet. Konstitutionen öppnar även för förstärkt samarbete eller strukturerat samarbete mellan vissa länder på försvarsområdet.

 

Tack vare konstitutionen klargörs Europaparlamentets, rådets och kommissionens ansvarsområden. I fördraget  bekräftas kommissionens verkställande funktion och dess roll som EU:s representant utåt - förutom gällande gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Medbeslutandeförfarandet utvidgas till ett större område. 95 % av alla europeiska lagar kommer att antas gemensamt av parlamentet och rådet. Parlamentets roll stärks i och med det konstitutionella fördraget. Hittills har parlamentet inte fått besluta om t.ex. jordbrukspolitik; nu kommer man att åtminstone få vara med och bestämma om delar av jordbrukspolitiken. Antalet områden som parlamentet kommer att få lagstifta om kommer att fördubblas. De har varit ungefär 40 hittills och kommer att bli omkring 80.   De nationella parlamenten  skall också få mer att säga till om inom EU. Om en tredjedel av parlamenten tycker att beslutet inte tagits på rätt nivå, alltså inte tillräckligt nära medborgaren, dvs. att man har gjort ett brott mot subsidiaritetsprincipen, så måste EU-kommissionen bedöma lagförslaget på nytt. Detta kallas Early Warning. Ingen lag kan stiftas utan att det nationella parlamenten fått granska den. Idag har parlamenten ingen formell roll i EU - förutom när det gäller ändringar i EU:s fördrag

 

Regionkommitténs roll kommer att stärkas genom att den får begränsad talerätt i EG-domstolen.

 

Den största nyheten på det institutionella området är inrättandet av en utrikesministerfunktion. Denna person kommer att företräda EU på den internationella arenan och ansvara för EU:s initiativ där. Utrikesministern kommer att vara ordförande för utrikesministrarnas rådsmöten. Genom att EU nu blir en juridisk person i utrikespolitiska sammanhang kommer den att kunna spela en tydligare roll på den internationella arenan i framtiden. Europeiska rådet, dvs. det högsta beslutande organet som består av medlemsländernas stats- och regeringschefer, kommer att avskiljas från ministerrådet där de olika ministrarna samlas i olika konstellationer.  

 

Det maximala antalet parlamentsledamöter kommer att uppgå till 750. Mandaten kommer att tillfalla medlemsländerna så att varje land har minst 6   och maximalt 96 mandat. Exakt hur många mandat som kommer att tillfalla varje medlemsland, dvs. hur många parlamentsledamöter man kommer att ha, kommer att beslutas före valen 2009.

Kommissionen kommer att ha samma system som idag - dvs en kommissionär från varje medlemsstat fram till 2014. Därefter kommer antalet kommissionsledamöter att motsvara två tredjedelar av antalet medlemsstater. Ledamöterna kommer att tillsättas efter ett rotationssystem som redan fastställdes i och med Nice-fördraget.

 

Till sin struktur indelas det konstitutionella fördraget i en ingress och i fyra delar som innehåller de egentliga artiklarna. Även de två bilagorna och 36 protokollen till fördraget utgör en oskiljbar del av fördraget.

Den första delen som består av ungefär 50 sidor utgör den egentliga konstitutionella delen.  Den innehåller de mest grundläggande bestämmelserna om europeiska unionen - dess mål, förbindelserna mellan unionen och medlemsstaterna samt de centrala principerna för unionsrätten.

Landskapets huvudmålsättnng har varit att det i fördraget skall införas ett erkännande av den regionala lagstiftnings- och förvaltningsrätten - vilket artikel I-5 är i linje med. Vidare vill landskapet utreda vilka konsekvenser unionens status som juridisk person får för självstyrelsen . Detta är en komplicerad fråga som landskapsregeringen anser att borde ytterligare utredas, i linje med tidigare rekommendationer framlagda av en utredningsman.

 

Den andra delen består av stadgan om de grundläggande rättigheterna. Landskapets synpunkt är att man kan godta att stadgan görs rättsligt bindande under förutsättning att det finns tillräckliga garantier för att Ålands ställning enligt folkrätten består oförändrad.  Landskapsregeringen finner i dagens läge inte några oförenligheter mellan stadgan och Ålands folkrättsliga ställning.

 

Den tredje delen, fru talman,  innehåller detaljerade bestämmelser om unionens politik och funktion. Den omfattar unionens behörighet att besluta och beslutsprocesserna inom olika politikområden. Bl.a. har landskapet framfört att EG-domstolen borde beakta om ett brott gäller enbart en lagstiftande region vid bestämmande av vitesbeloppets storlek. Till konventet framfördes också att självstyrande områdens skattebehörighet inte får urholkas

 

I den fjärde delen finns allmänna bestämmelser och slutbestämmelser. Det är här som bl.a Ålands särskilda undantag från det konstitutionella fördraget är inplacerat. Från landskapets sida har stort engagemang ägnats åt att tillse att Ålandsprotokollet fogas diretkt till det konstitutionella fördraget så att dess status inte förändras.

 

Sammanfattningsvis, fru talman, har Ålands positioner i förhållande till konventet varit att

  • den regionala lagstiftnings- och förvaltningsbehörigheten skall erkännas
  • de regionala parlamentens roll bör klargöras och stärkas
  • närhetsprincipen bör vara bindande
  • de lagstiftande regionerna bör få talerätt inför EG-domstolen
  • de lagstiftande regionerna bör vara representerade i ministerrådet och i beslutsprocessen i övrigt samt ha möjlighet att delta i samarbetet mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten.
  • lagstiftande regioner skall tas hänsyn till i den territoriella indelningen av valkretsar. Principen borde tas in i fördraget.
  • ändring av stadgan får inte innebära en försvagning av självstyrelsen
  • Regionkommitten ställning bör stärkas
  • Ålands demilitariserade och neutraliserade status måste bibehållas.
  • Ålands protokollets status som en del av EU:s primärrätt samt dess innehåll  måste bibehållas.

 

Fördraget är som sagt godkänt av samtliga medlemsstaters regeringschefer. Dess innehåll går således inte att påverka i nuläget utan det handlar om att anta eller förkasta. Fördraget innehåller flertalet förbättringar för landskapets del och Ålandsprotokollet har på ett tillfredsställande sätt överförts till den nya fördragskonstruktionen.

 

För Ålands del gäller det att förhandla fram inomstatliga lösningar till de delar vi inte är nöjda. Beträffande inflytandefrågorna har lagtinget samlats kring en lagmotion till Finlands riksdag där man föreslår att Åland skall utgöra en egen valkrets i Europaparlamentsvalet för att därmed råda bot på det demokratiunderskott som idag råder i och med att den åländska befolkningen inte kan företrädas av Finlands riksdag och regering. Vidare förs förhandlingar om talerätt mellan den åländska och den finländska regeringen. I lagmotionen framförs också förslag på hur en det åländska parlamentet kunde involveras i subsidiaritetsövervakningen.

Justitieministeriet har i samråd med Ålands landskapsregering tillsatt en arbetsgrupp  för att bedöma vilka åtgärder som landskapet och riket tillsammans borde vidta med anledning av Europeiska unionens konstitutionella fördrag. Särskild uppmärksamhet skulle fästas vid landskapets möjligheter att delta i beredningen av Finlands ståndpunkter i EU och språkproblemen i samband med detta.

I gruppens slutrapport bifogade de åländska representanterna en reservation. I reservationen framhöll reservanterna bl.a. unionens demokratiunderskott som i landskapet kan sägas få sitt uttryck även i förhållandet mellan landskapet och riket. Reservanterna framhöll att arbetsgruppens förslag leder till en ytterligare överföring till rikets myndigheter av befogenheter som rätteligen borde utövas av landskapets myndigheter i överensstämmelse med självstyrelsesystemet. I reservationen kan man läsa: "Denna tendens blir särskilt tydlig vid betraktande av det nya arrangemanget för övervakningen av subsidiaritetsprincipen. Enligt självstyrelselagen företräds Ålands befolkning av Ålands lagting på självstyrelsens behörighetsområden och riksdagen kan inte företräda Ålands befolkning vid subsidiaritetsövervakningen till den del den rör frågor som faller inom lagtingets behörighet. Vi föreslog därför att 59a § självstyrelselagen ändras så att riksdagen förbinder sig att när lagtinget så önskar och då ärendet berör landskapets behörighet använda sig av den ena av de två röster som förknippas med övervakningen av europeiska lagstiftningsakters förenlighet med subsidiaritetsprincipen. Detta förslag respekterar riksdagens och lagtingets

ställning i självstyrelsesystemet istället för att inordna lagtinget under riksdagen."

 

De åländska representanterna föreslog att Åland borde få använda en av de två röster som förknippas med övervakningen av subsidiaritetsprincipen.

 

Vidare lyfter de åländska representanterna fram att landskapet borde få agera i sitt eget namn in om Europeiska unionen, bl.a.  att landskapets rättsskydd i unionen inte är beroende av beslut fattade av Finlands regering, dvs. att landskapet får talerätt inför Europeiska unionens domstol.

 

Vid påstådda fördragsbrott föreslogs att Finlands ställningstaganden i ärenden som enbart berör landskapet skall basera sig på landskapsregeringens ställningstagande. Detta förslag är rimligt med tanke på att landskapet ansvarar för eventuella standardbelopp eller viten som landskapet har orsakat.

 

Slutligen framhöll de åländska representanterna att landskapsregeringen alltid bör alltid ges tillfälle att delta i förhandlingar som hör till landskapets behörighet

eller som annars är av särskild betydelse för landskapet. Landskapets

nuvarande befogenheter vid internationella förhandlingar är relativt outvecklade

i jämförelse med till exempel Färöarna och Grönland.

 

Inom arbetsgruppens arbete behandlades ett förslag att  självstyrelselagen skulle kompletteras med en bestämmelse enligt vilken lagtinget skall ges möjlighet att yttra sig över fördrag eller andra internationella förpliktelser som kan ha betydelse för Ålands folkrättsliga ställning. Reservanterna skrev, att de anser att en ändring av självstyrelselagen i detta syfte bör vidtas snarast möjligt.

Vår tjänstemannagrupp har gjort ett gott arbete. Till sitt stöd har den haft en parlamentariskt tillsatt kommitté. Vi upplever att våra tjänstemän har haft ett större mandat att förhandla än vad tjänstemännen på rikssidan har haft. Parallellt med behandlingen av lagmotionen som lagtinget nu har skickat till riksdagen gäller det för oss politiker att förhandla vidare för att få gehör för de synpunkter som reservanterna har framfört och förhoppningsvis bana väg för större framgång.

 

Sammanfattningsvis, fru talman, är fördraget ett steg i rätt riktning. Själva fördraget är väl mer eller mindre accepterat i lagtinget och regeringen. Vi är överens om att det är ett steg mot en större öppenhet, tydligare beslutsgång  och mer demokrati. Kvarstår gör processen om den skall ratificeras eller inte.  Det konstitutionella fördraget avskaffar ju inte unionens demokratiunderskott i förhållande till landskapet. Eftersom dessa åtgärder inte vidtas på unionsnivå bör landskapets ställning förstärkas genom nationella beslut.

 

Teoretiskt kunde förändringar ske i och med att förhandlingar inleds med de medlemsländer som redan idag sagt nej till fördraget. Möjligen finns då ytterligare en chans även för oss lagstiftande regioner att få till starkare skrivningar. Mer sannolikt är att processen i Europa går mot att allt fler länder sällar sig till listan som säger ja till ratificering och att trycket mot Holland och Frankrike däremed ökar. Sannolikheten att en omförhandling av fördraget skulle bli verklighet är liten – men man kommer inte att gå med på att enskilda länder skall få plocka bitar ur fördraget och förändra dem. Troligen kommer tilläggsartiklar att föreslås för att få samtliga med, eventuellt utforma någon form av tilläggsprotokoll. Huvudproblemet med fördraget är väl ändå att det inte är folkligt förankrat, och det löses inte med tilläggsartiklar.

 

Vår huvuduppgift, fru talman,  nu blir nu att få till goda inomstatliga lösningar.  Vår nyckelfråga är att tillse att förslaget till konstitution tillgodoser våra huvudmålsättningar att öka vårt inflytande i EU.

 

Jag ser fram emot en intressant diskussion.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Eftersom det är oklart vad det blir av det konstitutionella fördraget och när det blir någonting så är det naturligt att vi bordlägger ärendet tills vi kommer tillbaka i september, så jag föreslår att ärendet bordläggs till plenumd en 6 september.

 

Vtm Viveka Eriksson: Talman! Jag understöder ltl Danne Sundmans bordläggningsförslag till andra plenum i september. Det här är en så omfattande och väldigt viktig diskussion och det är precis som ltl Danne Sundman säger, att vi vet inte riktigt ännu vad som kommer att hända, vad gör man i riksdagen och därför tycker jag att det är väldigt viktigt att ärendet lever under hösten när vi kommer tillbaka så att vi kan fortsätta diskussionen då. Ett så här viktigt ärende kräver en ganska omfattande behandling i lagtinget, så jag understöder bordläggningsförslaget och –tiden.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Danne Sundman, understödd av vtm Viveka Eriksson, föreslagit att ärendet skall bordläggas till plenum den 6 september. Bordläggning kommer därför att ske. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet är bordlagt till plenum den 6 september. På talarlistan finns ännu ltl Gun Carlson och vtm Johan Ehn, som bereds tillfälle att yttra sig. Då talarna avstår är ärendet sålunda bordlagt till plenum den 6.9.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 6:

 

Talmanskonferensens framställning angående ändring av arbetsordningen för Ålands lagting. (TMK 3/2005-2006).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Vtm Viveka Eriksson:

Talman!

Det här är en ändring av arbetsordningen som har en bred politisk förankring i lagtinget. Alla partier har varit med om beredningen i talmanskonferensen och flera partier har också deltagit i kanslikommissionens behandling av ärendet. Det är också så att redan i budgeten för året skrev vi in att det här är en ändring som borde komma under året och den går tillbaka till en diskussion och genomgång som vi hade av tjänsterna som finns vid lagtingets kansliet. Under förra året jobbade vi ganska intensivt i kanslikommissionen och tittade över lönesättningen. Då kom vi också fram till det som egentligen har påtalats väldigt många gånger under årens lopp att vår tituleringen är lite missvisande. Vi diskuterade olika benämningar för vår lagtingssekreterare. Ett förslag var direktör; i Finlands riksdag benämns motsvarande tjänsteman generalsekreterare och i Sveriges riksdag benämns den ledande tjänstemannen riksdagsdirektör och efter mycket om och men kom vi fram till att den bästa titeln för vår ledande tjänsteman på kansliet skulle var lagtingsdirektör. Även om det kan tyckas som en enkel förändring att bara byta ett namn har det ändå med vår status som ett parlament att göra. Vår ledande tjänsteman skall ha en titel som motsvarar dennes ställning.

 

Den ena ändringen är alltså att lagtingets sekreterare härefter benämns lagtingsdirektör medan notarien då kommer att bli biträdande lagtingsdirektör. Flera av instruktionerna för våra tjänstemän har inte kunnat ändrats annat än att man för dem till lagtinget för beslut; nu överförs den beslutanderätten på kanslikommissionen, vilket är rimligt. Det är kanslikommissionen som hanterar de ärenden som sorterar under det här och alla partier har noggrant gått igenom det.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. Talmannen föreslår att framställningen i dess helhet föreläggs för godkännande. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Framställningen i dess helhet föreläggs för godkännande. Godkänd.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 7:

 

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Katrin Sjögrens enkla fråga om tullbron i Degerby. (EF 17/2005-2006).

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsregeringen ett kort svar på frågan.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman!

Föglö kommun har i många år påpekat för landskapet att Tullbron i Degerby är i undermåligt skick. Enligt uppgift har det dock funnits restaureringsplaner för bron från landskapets sida eftersom det funnits upptagna budgetmedel för den saken. Bron är mycket central och viktig för både näringsliv och turism.

 

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga:

 

Vad har landskapsregeringen för planer för Tullbron i Degerby?

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

Bryggan har varit i mycket dåligt skick under en mycket lång tid; redan 1992 beslöt dåvarande landskapsstyrelse att riva bort den del som nu definitivt har rasat. Under åren från 1992 till dags dato har återuppbyggnad av bryggan aktualiserats i princip i varje budget, men man har inte funnit rum för den summan i budgeten. Det skulle kosta ungefär 200.000 euro att rusta upp och just nu finns det inte pengar för det, utan mitt korta svar är att ärendet kommer återigen att upptas i till diskussion i kommande budget om det kan finnas rum inom denna ram och om man i så fall måste välja bort något annat projekt.

 

Ltl Katrin Sjögren, första tilläggsfråga:

Fru talman!

Det finns upptaget i årets budget under moment 48.30.77 160.000 euro för ett förbättringsprojekt, alltså att man inte skall riva Degerby tullbrygga utan intentionerna har varit att man skall renovera bryggan.

 

Tullbron i Degerby är helt central för en av de mest turistiskt sett viktiga händelserna – för skutträffen. Där lägger Linden till, där lägger Albanus till och att riva bort 11 meter, som man nu tänker, försämrar funktionen av tullbron i Föglö. Dessutom har det en annan näringspolitisk betydelse: Michael Sars lägger till där, Knipan ligger där över natten och man har också från Föglö kommun fått förfrågan om att eventuella kryssningsfartyg skulle kunna lägga till vid tullbron, Birger Jarl m.fl.

 

Att riva bryggan och inte ha några intentioner att bygga upp den igen blir ett hårt slag för Föglö kommun. Tänker trafikansvariga Runar Karlsson föra en dialog med Föglö kommun om detta ärende?

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Vi har fört en dialog under en ganska lång tid om bryggan och hittills har det, som sagt, inte funnits tillgängliga medel för bryggan. Vi skall nu se över möjligheten att återigen försöka se i kommande budget om man kan få loss de här pengarna. Men det är mycket tävlande om våra budgetanslag på investeringssidan och det är ett prioriterande och vi får se om det finns rum för det här projektet. Jag kan inte lova det i dag.

 

Ltl Katrin Sjögren, andra tilläggsfråga:

Fru talman! Jag vill än en gång understryka vikten av tullbron i Degerby samtidigt som jag vill tacka ansvariga ledamoten Runar Karlsson och förvaltningen för ett snabbt svar. Men jag kan ändå inte låta bli att tänka mig att tullbron skulle ha fått en annan behandling om den hade legat i Haraldsby eller i Godby.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

Vi har undermåliga bryggor både i Haraldsby och Godby som också väntar på sina reparationer och vill gärna ha det gjort, så det finns många om pengarna. För min del har jag sagt att får jag pengar är jag beredd att bygga och reparera, men just nu finns det inte några tillgängliga medel.

TALMANNEN: Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 8:

 

Ltl Danne Sundmans m.fl. lagmotion angående folkomröstning om frågan huruvida Europeiska unionens nya konstitutionella fördrag skall bli gällande i landskapet Åland. (LM 3/2005-2006).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Obunden Samlings lagtingsgrupp föreslår i denna motion att det skall ordnas en folkomröstning om frågan huruvida Europeiska unionens nya konstitutionella fördrag skall bli gällande i landskapet Åland, i likhet med den folkomröstning som hölls om EU-medlemskapet.

 

Frågan om en folkomröstning har många sidor och framför allt det förrförra ärendet, där vi fick höra landskapsregeringens syn på det nya konstitutionella fördraget är synnerligen relevant till detta ärende, så därför kommer jag att föreslå att detta ärende bordläggs i likhet med det. Som ledamoten Britt Lundberg sade är det fråga om hur väl förankrat fördraget är hos Europas folk, och den frågan kan man också ställa för Ålands folks räkning. En positiv effekt med en folkomröstnig är att folk sätter sig in i frågan och vet vad som händer och sker. Vi har tidigare sagt att om vi ställs inför den situationen att vi skall godkänna detta utan att inflytandefrågorna är lösta – i huvudsak parlamentsplats och talerätt – så måste vi gå till folkomröstning. Men eftersom det här är någonting som vi inte vet hur det blir med utan det står skrivet i stjärnorna föreslår jag att ärendet bordläggs till plenum den 6 september.

 

Vtm Johan Ehn:

Fru talman!

Precis som ltl Danne Sundman var inne på är det här ärendet intimt ihopkopplat med ärende nr 5 på föredragningslistan, så jag understöder en bordläggning till andra plenum i september.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Danne Sundman, understödd av vtm Johan Ehn, föreslagit att ärendet skall bordläggas till plenum den 6.9. Bordläggning kommer därför att ske. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 6 september.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 9:

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. lagmotion angående ändring av lagtingsordningen. (LM 4/2005-2006).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Lagmotionen har till syfte att skapa regler för hur lagtingets talman och vicetalmän kan skiljas från sitt uppdrag under pågående arbetsår. De lagtings- och arbetsordningar som utgör grunden för lagtingets verksamhet saknar faktiskt bestämmelser om hur lagtinget i en situation där en talman eller en vicetalman under pågående arbetsår konstateras ha förverkat lagtingets förtroende, dvs. att en majoritet av parlamentets ledamöter inte längre finner att sittande talman är lämplig att inneha uppdraget. En sådan situation kan uppstå till följd av flera olika skäl, där lagtinget utgående från gällande stadgar faktiskt inte kan göra någonting överhuvudtaget.

 

Talmannen har också en central roll i värnandet av självstyrelsens värden och det här ansvaret är någonting som är intimt förknippat med relationerna till sittande regering. Vi kan också få en sådan situation att talmannen uppenbart går emot de intressen som man har att utveckla självstyrelsen och därmed försvårar landskapsregeringens arbete. Talmannens speciella ställning inom lagtinget motiverar att det ställs särskilda krav på förfarandet vid förslag om skiljande från uppdraget. Vi anser att minst 16 av lagtingets ledamöter skall stå bakom ett yrkande om misstroende och att lagtingets beslut skall biträdas av minst 16 röster.

 

Det är bra att ärendet går till lagutskottet, som då kan bereda det på ett bra sätt. Valet av utskott sammanhänger också med att lagutskottet redan har till uppgift att reda ut meningsskiljaktigheter mellan lagtinget och talmannen i enlighet med lagtingsordningens 35 §.

 

Fru talman!

Jag vill till sist säga att den här motionen har rönt ett ganska stort intresse i media. Det var som en journalist frågade mig att det hänger väl ihop med sittande talmans sjabblande med sin arkitektkompis, som en uttryckte sig, men jag kan försäkra att jag vill att motionen behandlas på ett mera principiellt plan. Det är klart att det som nämndes har gjort att man har blivit att fundera på att lagtinget kan hamna i en konstig situation om man har en talman som precis drar iväg i en eller annan riktning. Det jag har tänkt på är att man faktiskt kan ha en smygande sjukdomsbild, psykisk ohälsa, alkoholism eller t.o.m. ekonomiska oegentligheter av allvarligare art och ändå kan inte lagtinget göra någonting. Det här tycker vi är lite märkligt och därav har vi lagt motionen.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson framförde att det saknas regler om systemet. Jag har kontrollerat det och det stämmer som ltl Anders Eriksson säger. Det är också så att de senaste händelserna eventuellt kommer att sammankopplas med detta ärende, fast det framfördes att så inte är fallet. Jag kan konstatera att ärendet kommer till lagutskottet och motionen som sådan anser jag har sin plats, så jag ser fram emot att få jobba med detta i lagutskottet. Man bör dock komma ihåg att förtroendet för talmannen prövas varje år den 1 november, så det finns ett svagt men i alla ett instrument om lagtingets medlemmar anser att så bör förfaras. Men, som sagt, jag ser fram emot ett intressant utskottsarbete.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag är tacksam för de utfästelserna från lagutskottets ordförande. Det verkar hoppfullt. Jag känner mycket väl till att lagtingets talmans och även vicetalmännens förtroende prövas varje år, men det jag vill peka på med mitt principiella resonemang är att det kan hända någonting relativt allvarligt och då är det ett helt år utan att man kan göra någonting åt det, och här tycker vi att det är ett fel i systemet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Detta är förstås ett intressant ämne och om det finns saker i vår förvaltning och i lagtingets arbete som inte är reglerat bör man förstås se till att det finns regler som kan styra upp saker så att det inte kan bli ett skede där vakuum råder. Vi har i vår grupp funderat på lagmotionen och diskuterat de här sakerna. Det som lite strider mot vårt tänkande är att med rådande situation och den diskussion som de facto har varit om sittande talman och hennes beställningar av ritningar, så tenderar det här också, i likhet med den tidigare debatten om lagframställningen om förvaltningsreformen, att bli en situation där man diskuterar en enskild person och avser att lösa det med  lagstiftning och det är inte bra. Men någon gång måste man göra detta ifall man skall reglera det. Vi skulle förstås hellre ha sett att man skulle ha diskuterat det i en situation där det inte så tydligt skulle ha riktat sig mot en enskild person, alltså sittande talman, som det riskerar att bli och det är precis som ltl Anders Eriksson nämnde att de farhågorna finns.

 

Förutom de orsaker som nämndes av motionären till att man skulle kunna byta ut talmannen finns det andra saker som kan vara viktiga att överväga. Det är t.ex. det som vi alla har upplevt i samband med regeringsbyten. Då har talmansposten också varit en bricka i spelet s.a.s. Man har tydligt sett att när man har sömmat ihop nya majoriteter har man enats om vem som skall bli talman, men då efter nästföljande första november. Då blir det en transportsträcka från det datum när man väljer en ny majoritet fram till 1 november och man väntar på att den nya talmannen skall väljas som ett resultat av en överenskommelse i den nya majoriteten. Kanske inte det här är fel heller, för den talmannen som blir kvar från den tidigare majoriteten, som då är en oppositionspolitiker, en situation som vi hade här senast, så blir kanske lätt beskylld för att i talmansrollen också bedriva oppositionspolitik, och det gagnar ingen. Man kan åtminstone föra det resonemanget att när majoriteter byter så kanske då också talmannen kan bytas ut för att den skall finnas med som en del i regeringsbildandet. Om lagtinget skulle ändra lagen i enlighet med denna motion så kommer det nämligen att leda till att man då med ny majoritet, av diverse olika skäl, kommer att avsätta talmannen för att välja en ny; då är det bättre att man med öppna kort kan säga att talmannen byts ut på grund av just den nya majoriteten och bildandet av ny regering och inte på grund av andra luddiga skäl.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

I likhet med mina partikompisar tillhör jag undertecknarna av motionen och ville säga det att instrumentet att byta talmannen eller vicetalman är någonting som i så fall skulle användas ytterst sällan och det är också en tröghet inbyggt i det att initiativet inte kan komma upp om inte 16 ledamöter skriver under. Det betyder att det är en extraordinär situation som kan uppkomma då detta i så fall skulle användas. Trots det finner jag det nödvändigt att instrumentet finns just mot bakgrund av de orsaker som har angetts här av tidigare talare, bl.a. om man byter politisk majoritet, som vi har sett att sker ganska ofta nuförtiden. Frågan är om den utvecklingen kommer att fortsätta eller om vi kommer att finna ett stabilare sätt att regera landskapet; om inte, är detta av nöd och tvunget.

 

Det finns också andra situationer som kan uppkomma, som vi har sett, där sådant här kan bli aktuellt. Förhoppningsvis skall det här bli ett instrument som aldrig används, men när det så blir aktuellt kan det vara bra att det finns i verktygsboxen i lagtingsordningen. Därför har jag skrivit på motionen.

 

Det här är en fråga osm också kunde tjäna på en bordläggning tills vi kommer tillbaka i september, så jag föreslår bordläggning till lagtingets första plenum den 4 september.

 

Vtm Johan Ehn:

Fru talman!

Det är en i och för sig intressant motion som ltl Anders Eriksson m.fl. har lagt. Den förtjänar nog att funderas noga efter på vad konsekvenserna kan bli både om man är utan det här instrumentet och om man har instrumentet. Det som jag tycker att man bör titta vidare på när man behandlar den i lagutskottet är att får vi en situation där vi under pågående mandatperiod för en talman eller en vicetalman skall diskutera förtroendet, så kommer vi att ha två parlamentariska system som pågår samtidigt på ett sätt därför att vi har ett parlamentariskt system som riktar sig gentemot regeringen och sedan får vi också ett som riktar sig gentemot det presidium man har i lagtinget. Detta kan bli rätt intressanta situationer s.a.s. Om man också betänker att talmannens roll, som jag ser det, är en stabiliserande kraft, en kraft som skall jobba för att skapa ett gott arbetsklimat osv., så kan det här tendera till att man också får in helt andra ingredienser i talmanskapet i det läget. Jag har stor förståelse för det som sägs att talmanskapet också har använts som en bricka i spelet mellan de partier som bildar majoriteten, men blir den alltför stor så att man byter s.a.s. talman direkt i princip efter att en ny regering har bildats kan den också skapa mera instabilitet än vad den skapar stabilitet. Jag säger inte att det ena är bättre än det andra utan det tål att funderas kring.

 

Det som man också skall tänka på när man för resonemanget vidare i lagutskottet är att talmansvalet sker på det sättet att vi kan ha upp till tre valomgångar. Får ingen kandidat i första och andra omgången mer än 50 procent, så har man en tredje valomgång där man väljer mellan de två som har fått mest och i det läget blir den här regeln till viss del komplicerad. De facto kan man då säga att man inte riktigt har en talman som kanske har ett stöd från en majoritet fullständigt i lagtinget och det där kan ställa till vissa bekymmer också. Det är kanske någonting som lagutskottet kan titta vidare på.

 

En annan sak som jag tycker att är viktig när man går vidare med motionen är att man kanske kan höra sig för hur man har resonerat på andra ställen -  hur har man i Sveriges riksdag, hur har man i Finlands riksdag, hur har man i Norges riksdag osv.? – höra om man där har fört samma resonemang, och jag tror att man där säkert också kan hämta en hel del.

 

Jag ställer mig inte helt negativ till motionen, men däremot har jag ett antal frågetecken som måste rätas ut innan man kan gå in för de här bitarna. Det som jag tycker att det ligger mycket i är just resonemanget kring om man får en situation där man får någon typ av sjukdom som hindrar personen att kunna sköta sitt ämbete samtidigt som det här inte är helt och hållet klart s.a.s.  Som sagt, det finns många frågetecken som måste rätas ut.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Som jag själv var inne på i mitt anförande är den här frågan om talmannens roll vid regeringsbildningar intressant och jag vill ytterligare poängtera att det finns säkert mycket aspekter och det som vtm Johan Ehn sade stämmer alltihopa, man måste sätta sig in i de här sakerna. Men om man går in för det här ser jag det som bättre, om man ger möjlighet att med samma majoritet som kan tillsätta en ny landskapsregering så kan man avsätta en talman för att få ihop hela paketet och då få en majoritetstalman, att man gör det med öppna kort i så fall att det är helt klart att det här beror på den nya majoriteten, att man inte behöver motivera sig att det finns några andra underliggande skäl med att man saknar förtroende osv., utan då är det bättre att köra med öppna kort.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Det är svårt att sia i hur det kommer att användas. Det är det som man måste ta sig en ordentlig funderare kring och när man i utskottet behandlar motionen se hur det kan komma att användas samt hur vi då vill att det skall vara möjligt att användas. Jag är inte helt hundraprocentigt säker på, som jag sade i mitt anförande, att det är enbart till godo eller enbart till ondo att gå in för en sådan här formulering av lagtingsordningen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

 

 

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det var ett intressant anförande som vtm Johan Ehn hade. Visst, alla förslag tål att funderas på! Man skall ändå ha klart för sig att det här förslaget kräver en majoritet av parlamentet för att man ens skall kunna föra en diskussion. Jag tycker att vi har en obalans i systemet där regeringen de facto på mindre en timme kan vara helt arbetslös, det är bara att gå och packa lådorna medan talmannen kan sitta kvar oavsett hur man bär sig åt. Jag bara menar att det finns en skillnad. Jag håller med om att talmannen borde vara en stabiliserande och samlande kraft som gjuter olja på svallvågorna, det är viktigt och jag tror att jobbar man på det sättet så är det heller ingen risk att det här systemet på något sätt skulle missbrukas. Det kan de facto vara sjukdomsbilder av olika slag, man kan egentligen, om jag spetsar till det, bära sig åt hur som helst som talman så sitter man ändå kvar, och det är också lite märkligt.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Men samtidigt finns det, som jag ser det, skillnader mellan en landskapsregering som då är en verkställande myndighet och Ålands lagting och parlamentet som sådant. Jag tror också att vi faktiskt måste försöka se till att man håller värdigheten på ett sådant sätt i parlamentet att man håller den högsta företrädare på ett sådant sätt att man också ger den ett förtroende som är väldigt vitt. Det prövas sedan en gång per år huruvida man klarar av att sköta sitt uppdrag på det sätt som de som har gett förtroendet anser att är lämpligt. I det stora hela finns, som någon redan var inne på, det en struktur redan för att testa förtroendet. Kring vissa specifika fall kan det vara intressant, men jag ser att det finns en risk också med dem. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är så, värderade vtm Johan Ehn, att det finns en risk med alla instrument, alla möjligheter att lägga förslag som finns. Det är viktigt att både talmannen och även lagtingsledamöterna håller värdigheten högt, det håller jag helt och hållet med om. Jag tycker att det är bra att invändningarna kommer, att man kan fundera på det i lagutskottet. Jag delar dem inte. Jag tycker att det är för stor obalans; i och med att talmannen har blivit en så viktig bricka i hela regeringsdansen nuförtiden så borde man också mot den bakgrunden, precis som ltl Mats Perämaa var inne på, ha en viss balans. Men jag uppfattar ändå att vtm Johan Ehn i det stora hela tycker att det är ett intressant förslag som kräver en seriös behandling i lagutskottet, och det är jag nöjd med.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Jag vill säga att jag tycker att alla förslag som kommer upp på lagtingets bord är värda att diskutera. Det måste man alltid kunna göra, man måste ha ett öppet sinne och kunna föra diskussion kring de frågor som dyker upp, men jag vill ytterligare understryka, om det inte har framkommit, att jag har flera frågetecken än vad jag har plustecken framför detta. Vi har nämligen ett system som vi vet hur är; det system som nu föreslås är ett oprövat system och vad jag vet när jag har försökt titta mig omkring hur andra parlament har ordnat det här, så finns inte heller liknande saker där. Däremot måste man kunna föra resonemang kring det och se till att få frågan utredd om det finns en orsak att göra någonting, men i det stora hela är jag ändå ganska nöjd med det system som fungerar i dag – det politiska ansvaret utkrävs en gång per år och då har alla en möjlighet att också ställa de åsikter man har gentemot sittande talman och vicetalmän.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Ragnar Erlandsson:

Fru talman!

Jag kommer visserligen att vara med i lagutskottet och behandla motionen, men det hindrar inte att man ändå kan kommentera det. Jag vill säga utan att gå in på själva sakbehandlingen att det är intressant i och för sig, men jag skulle gärna utgå från det som ltl Mats Perämaa var inne på: vad sker vi ombildningar och nybildningar av regeringar? Då vill jag särskilt fästa uppmärksamhet vid förfarandet efter nyval. Nyvalet sker i regel den tredje söndagen i oktober och lagtinget sammanträder i början av november, första vardagen i november, för att välja talman. Eftersom man kopplar ihop talmanskapet med regeringsbildningen så är, som ni har sagt här, talmansvalet en stressfaktor i regeringsbildningen. Det har visat sig att det är för kort tid mellan valet och talmansvalet för att man i lugn och ro skall kunna diskutera mellan grupperna om den kommande landskapsregeringen. Här finns en uppenbar risk att man måste stressa fram en regeringslösning med tanke på talmansvalet. Vi har ett par exempel på misslyckade resultat i det avseendet. Då skulle det vara skäl att man tittar på hur man gör på andra håll, exempelvis i Finland utser man egentligen ingen permanent talman när man sammanträder efter nyval utan, om jag har förstått det rätt, väljer man ordföranden för den största riksdagsgruppen eller ordföranden för det största partiet i valet och denna person fungerar som talman intill dess den nya regeringen är klar och kommer då att också leda regeringsbildandet på samma sätt som talmannen skall göra det i vårt system. Då behöver man inte ta risken att man väljer en bestående talman för tidigt, för det kan hända att denna talman också gärna skulle vilja gå in i landskapsregeringen, t.o.m. som lantråd eller vanlig ledamot. Jag tror att vi borde fundera på en sådan lösning att man har en övergångstalman och sedan när regeringsbildningen är klar avgår denna talman eller talmannen kan också väljas permanent i så fall, men i och med det här systemet kunde man skapa stabilare regeringslösningar, bättre handlingsprogram och få mera lugn och ro runt regeringsbildningen. Man kunde t.o.m. gå så långt att man förrättar utskottsvalen efter det regeringen är klar, och det skulle också vara till fördel än detta ålderdomliga system som synbarligen har hängt med och inte var aktuellt i samband med parlamentarismens införande. Men nu är det väl dags att fundera på det också. Kommer man till en bra lösning i det avseendet utgående från det här förslaget så kanske det kommer något gott från det. Jag tycker annars att detta med 16 mandat som kan avsätta en talman lite när som helst är lite svajigt också. Det kommer inte att ge den politiska stabiliteten, om man inte klart och tydligt säger att det är av andra orsaker än politiska som man tar ställning till talmannen om han skall sitta eller inte. Vi hade detta i republiken Finland när president Kekkonen blev sjuk. Då stiftade man en lag där det stod om bestående förfall för presidenten, och han avsattes på sådana grunder – men så långt skall vi nog inte gå i varje fall.

 

TALMANNEN:  Förslag om bordläggning till plenum den 4.9 har väckts. Ärendet kommer därför att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden?

 

Ltl Brage Eklund: Fru talman! Jag understöder ltl Danne Sundmans förslag om bordläggningstid.

 

TALMANNEN: Ärendet bordläggs till plenum den 4.9.

 

Lagtinget sammankommer nästa gång den 4 september kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 17.56).

 

 

 

 

 .

 

 

 

 

Originalfil