Plenum den 5 september 2005 kl 13.00

PLENUM den  5 september 2005 kl. 13.00.  

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. ((Frånvarande: ltl Christian Beijar och ltl Fredrik Lindqvist)-

28 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Christian Beijar på grund av privata uppdrag och ltl Fredrik Lindqvist på grund av privata angelägenheter. Beviljat.

 

Herr Landshövdingen:

Värderade fru talman!

Jag ber att till lagtinget för behandling få överlämna republikens presidents framställningar om godkännande av lagarna om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i ändringarna av konventionen om vägtrafik, konventionen om vägmärken och signaler och den europeiska överenskommelsen som utgör tillägg till konventionen om vägtrafik samt till förordningarna om ikraftträdande av ändringarna i konventionerna,  den europeiska överenskommelsen och i en europeisk överenskommelse som utgör tillägg till konventionen om vägmärken och signaler samt dess tilläggsprotokoll samt 2) förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i den europeiska landskapskonventionen som hör till området för lagstiftningen och 3) förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till konventionen om straffrättsliga sanktioner till skydd för miljön.

 

TALMANNEN: Tack herr landshövdingen. Lagtinget kommer i vederbörlig ordning att behandla republikens presidents framställningar.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

 Finansutskottets betänkande nr 6/2004-2005 om AX som toppdomän för Åland. (HM 31/2003-2004).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum onsdagen den 14.9. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 2:

 

Finansutskottets betänkande nr 7/2004-2005 om bildandet av ett affärsverk för landskapstrafiken. (HM 33/2003-2004).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum onsdagen den 14.9. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 3:

 

Finansutskottets betänkande nr 8/2004-2005 om översyn av beslutsgången och representationen i PAF:s fördelningsråd och medlens fördelning. (HM 38/2003-2004).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum onsdagen den 14.9. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 4:

 

Näringsutskottets betänkande nr 4/2004-2005 om ny arbetsmarknadspolitisk lagstiftning. (FR 7/2004-2005).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum onsdagen den 7.9. Godkänt.

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 5:

 

Ltl Mats Perämaas m.fl. hemställningsmotion angående skärgårdslag för landskapet Åland. (HM 48/2004-2005).

 

Beslut om remiss till näringsutskottet är tidigare fattat. Ärendet är bordlagt den 29.4. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Redan hösten 1999 antog lagtinget en hemställan till landskapsregeringen, dåvarande landskapsstyrelsen, om att en skärgårdslag för landskapet Åland skulle antas, och jag vill poängtera att detta var enhälligt. Redan då ansåg man att det är viktigt att de signaler som ges härifrån från lagtinget och från landskapsregeringen är viktiga eftersom det är de signalerna som antingen kan leda till en framtidstro eller i värsta fall det motsatta.

 

I dagens situation, då vi tyvärr från landskapsregeringen har fått vissa signaler som är ganska konkreta till sin innebörd på så sätt att signalen blir den motsatta, att man inte har framtidstro – jag hänvisar till tidningsartiklar för någon vecka sedan – tycker jag att det är viktigt att vi här i lagtinget genom en god behandling av den här hemställningsmotionen, som är en kopia av den tidigare, kunde ge den signalen att också skärgården är en del av Åland som vi anser att skall leva vidare under goda förutsättningar.

 

Som sagt antogs hemställan 1999 och när inte resultat uppnåddes beslöt sig den dåvarande skärgårdsnämnden för att bereda ärendet vidare såtillvida att man tog fram ett utkast till skärgårdslag som har skickats till landskapsregeringen för vidare behandling. Mig veterligen har ärendet stannat där och ingenting har skett efter det. Därför vill jag återigen ta upp det här ärendet.

Själva beredningen i skärgårdsnämnden gick till på det viset att bl.a. jag och ltl Anders Englund var med i en arbetsgrupp som tog fram utkastet. Vi hörde representanter för skärgårdsdelegationen, som det heter på den finska sidan. De kallar det för skärgårdsdelegation och vi kallar det för skärgårdsnämnd; vi fick det intrycket att de åboländska skärgårdskommunerna har haft stor nytta av sin motsvarande lag som vi föreslår. Den har legat till grund för kommuners uppvaktningar av myndigheter, den har legat till grund för alla olika tänkbara initiativ som skärgårdskommunerna i Åboland har tagit. Som också har sagts här är den lag som de har där väl deklaratorisk, inte så exakt till sin utformning, som man också kanske kan säga om det förslag som skärgårdsnämnden här har tagit fram, men, en lag är ändå en lag och den har en stor tyngd. Skärgårdsdelegationens representant som var här och berättade för oss om deras lag ansåg att den var mycket viktig.

 

Det är inte bara själva lagen som skall utgöra en grund för skärgårdskommunernas rättigheter. De finns andra saker i lagen som är viktiga och en av de viktigaste är att lagen skall ange att det skall finnas en sekreterare för skärgårdsnämnden som kontinuerligt kan jobba med skärgårdsfrågor. Nu har det tyvärr blivit så i skärgårdsnämnden att det inte finns någon sekreterare som jobbar specifikt med de frågorna. Man kan säga att det ordnas med en sekreterare som skriver protokoll efter varje möte, men det finns ingen verkställare och den här saken skulle vara väldigt viktig; det behövs en skärgårdstjänsteman som jobbar med skärgårdsfrågor också i det här huset.

 

För övrigt behöver skärgårdsnämndens status höjas betydligt. Såsom det är nu får skärgårdsnämnden regelmässigt alltid ändra på sina mötesdatum för att det sker någonting viktigare någon annanstans. Så är det nu igen inför det möte som skall vara den 9 september; det mötet har vi flyttat till det datumet från ett annat. Statusen är för låg och skärgårdsnämnden bör också bli en remissinstans som alltid skall höras när det skall fattas beslut angående skärgårdsfrågor och de skalal få ge sina synpunkter på de förslag som bereds i landskapsregering och kanske på andra ställen också.

 

Vi som har undertecknat hemställningsmotionen föreslår att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att en framställning om en skärgårdslag för Åland framläggs för lagtinget.

 

Ltl Veronica Thörnroos:

Fru talman!

Den rikslag som ltl Mats Perämaa hänvisar till togs av Finlands riksdag 1981 och har reviderats 1993. Jag har varit i kontakt med ett antal ledande kommunpolitiker och tjänstemän på fastlandssidan och det finns inget säkert svar på hur bra lagen har varit. Vissa tycker att den har varit ganska bra; andra tycker t.o.m. att den har varit dålig. Om man sätter skärgårdsregionerna i Finland i proportion till hela landet och sedan vänder på det och tittar på hur stor del skärgården är av Åland gentemot fasta Åland har vi ett mycket bättre utgångsläge här.

 

När det gäller den finska rikslagen kan man inte bortse från att det är en ramlag och att den till sin struktur är tämligen tandlös. Det lagförslag till åländsk lag som ltl Mats Perämaa hänvisar till är utformat på samma sätt; den är delvis direkt kopierad. Man talar om att man skall skapa tillräckliga förutsättningar, man talar om att man skall främja skärgårdens näringsliv osv. Att skapa förutsättningar och främja näringslivet understöder vi allihop, men vi vet ofta hur det blir med sådana här lagar, det blir en hyllvärmare.

 

Från centerns sida understöder vi allt aktivt arbete för skärgården, men jag skulle drista mig till att lägga ett sådant förslag att landskapsregeringen i stället för att omfatta – om det är så att hemställningsmotionen godkänns i lagtinget – skulle komma med ett skärgårdspolitiskt meddelande och det skärgårdspolitiska meddelandet skulle då vara både kortsiktigt och långsiktigt. Där skulle landskapsregeringen ha alla möjligheter att vara betydligt mycket mera konkreta än vad man kan vara i en ramlag samt att det meddelandet skulle kunna komma inom en ganska rimlig tid. Vi vet att lagberedningen har massor av arbete och vi talar om flera år innan vi eventuellt får ramlagen. Ett skärgårdspolitiskt meddelande med fokus på skärgården skulle naturligtvis innefatta både näringslivsfrågor, trafikfrågor, infrastrukturella frågor, landskapsandelssystem osv. Det tycker jag att skulle vara på sin plats.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Ett skärgårdspolitiskt meddelande i all ära; det är säkert bra och det ena utesluter kanske inte det andra. Jag förstår ändå inte riktigt ltl Veronica Thörnroos resonemang. Om man vill negligera betydelsen av en ramlag i den här frågan för att på det viset ge signalen om att skärgårdens basrättigheter skall tryggas. Vill man negligera betydelsen av en ramlag i den här frågan? Om man vill ge en signal om att skärgårdens basrättigheter skall tryggas så har nog en ramlag en helt annan tyngd och en annan dignitet än ett meddelande som mer eller mindre diskuteras under en eftermiddag i den här salen och sedan har det då verkligen blivit en hyllvärmare, som meddelanden ofta blir. Jag tycker att ett meddelande i så fall är ett steg tillbaka jämfört med en lag. Visst, det är självklart så att rikslagen är mycket deklaratorisk och också det utkast som vi gemensamt har tagit fram med ltl Anders Englund, men det går ju att skärpa till i så fall att man tycker att det är för vagt. Ett meddelande är i alla fall ett steg tillbaka.

 

Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

En skärgårdslag är ett gammalt liberalt förslag. Det sägs i början av texten att lagtinget har hemställt om att en skärgårdslag för landskapet Åland skulle antas. Jag undrar om det faktiskt står så i hemställningsklämmen. Inte kan man ge landskapsregeringen ett sådant uppdrag utan det är bara lagtinget som kan anta eller förkasta en framställning. Men kanske man skulle utreda eller komma med ett förslag till lagtinget. Själv tror jag nog mera på ltl Veronica Thörnroos linje. Vi har alla som sitter här i lagtinget ett ansvar för alla regioner på Åland. Vi har ett ansvar för att alla medborgare i landskapet skall ha likvärdig service. Att börja lagstifta om att en viss region eller vissa människor i en viss region måste tillförsäkras vissa rättigheter som alla redan har är för mig ett politiskt främmande sätt att ta ansvar. Jag har varit mycket kritisk till det här förslaget; jag tycker inte att det hör hemma i vår demokrati. Det är som att man inte ens litar på sig själv om man måste ha en lagstiftning för att trygga välfärden och annat stöd till skärgården.

 

Sedan är det en viktig sak att det behövs en ny och verkningsfull skärgårdspolitik och det måste till konkreta åtgärder - och om man visste vilka de var skulle det inte vara några problem, det är det som är det svåra. Vill man faktiskt göra någonting politiskt så är det på det viset som landskapsregeringen skall handha sitt ansvar och vi här i lagtinget som ansvariga för hela landskapet genom att ta fram, om inte ett meddelande, så något sorts dokument där vi politiskt deklarerar vad vi vill att skall göras för skärgården. Där tror jag att det är väldigt viktigt att skärgårdsborna och kommunerna är med i processen, att man inte kommer med några dokument så där uppifrån!

 

Ltl Mats Perämaa försökte förklara att lagen i riket anses så viktig. Det beror väl lite på vem man frågar, men nog får man intrycket att den åboländska skärgården också har svårigheter, framför allt det att staten och de statliga myndigheterna som man tycker att borde ta ett ansvar för de arbetsplatser som man har ute i regionerna; det  har inte den här lagen förhindrat utan man har dragit in både militära förläggningar, skatteverk och post och vad det nu är. Betydelsen av rikslagen tror jag nog mest är symbolisk. Man kan nästan tänka sig att den också förhindrar ett bredare engagemang: för politikerna är det lätt att hänvisa till att man har nu gjort någonting som på något vis tangerar lagens skrivningar. Att den blir så tandlös beror på att det inte finns några sanktioner; om inte staten uppfyller det som lagen avser så finns det ingen som på något vis kan förändra det. Jag tycker alltså inte att landskapsregeringen skall lägga ner så mycket möda på förslaget men däremot nog på skärgårdspolitiken, och det är betydligt svårare än att komma med en sådan här lag. När man lyssnade på ltl Mats Perämaa fick man nog den känslan också att nu skulle byråkratin utvecklas, det skulle finnas någon tjänsteman för skärgårdsfrågor, skärgårdsnämnden skulle få ökad status, de måste få ha en sekreterare. Detta i sig förändrar ingenting, det blir flera möten och flera protokoll, men det ändrar inte på skärgårdspolitiken. Om det här är det sätt som liberalerna tror att man tryggar utvecklingen långsiktigt i skärgården, så vill jag nog för min del meddela att jag tror att det här har en väldigt marginell, om överhuvudtaget någon betydelse, utan det blir mera ett slag i luften och byråkratin utvecklas igen.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är klart att man får tycka vad man vill i den här frågan. Det vi eftersträvar genom hemställningsmotionen är uttryckligen att lagtinget genom en skärgårdslag skall kunna ge en signal till skärgårdskommunerna att man uppfattar också den regionen som viktig. Det vtm Barbro Sundback pratar om är landskapsregeringens politik och eventuella meddelanden som landskapsregeringen skall ge, men det är inte lagtingets signal utan då blir det landskapsregeringens. Jag vill att också vi i lagtinget skall säga tydligt till skärgården att vi vill att skärgården skall finnas kvar. När det gäller alla dessa underliga misstänkliggöranden om att det bara skall leda till mera byråkrati med min lilla önskan och begäran om att skärgården skulle kunna ha en tjänsteman här i huset bland många hundra andra tjänstemän som jobbar specifikt med skärgårdsfrågor, att man inte skulle ha en verkställare för skärgårdsnämndens beslut, så tycker jag att den begäran är ganska liten och ringa jämfört med många andra byråkratiska element som man har i det här huset. Det är en mycket liten begäran. Det är nästan så att när man har hört på vtm Barbro Sundback och om man skulle verkställa och fortsätta med skärgårdsnämnden i den form den är nu utan sekreterare, då kan man nästan lägga ner hela skärgårdsnämnden för då blir det enbart ett forum där man konsumerar en kopp kaffe och äter ett wienerbröd i mitten av mötet och sedan är det färdigt med det, det händer ingenting! En viktig del av hela hemställan är att det skall leda till en verkställighet och en nämnd där man verkligen kan diskutera politik på ett meningsfullt sätt.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

För det första hänvisar hemställningsmotionen i sin inledning till att det finns ett beslut från lagtinget att landskapsregeringen skall komma med ett förslag till en skärgårdslag och jag menar att det är tveksamt om de skall göra det. Det som är bra med motionen är att lagtinget nu kan pröva frågan på nytt och jag hoppas att lagtinget avslår förslaget och att man siktar in sig på mera konkreta åtgärder.

 

När det gäller skärgårdsnämnden är den säkert viktig som ett forum för interkommunala skärgårdsdiskussioner. Visst skall den ha en sekreterare, men vad skall man verkställa? Inte har nämnden några pengar, inte är den någon del av landskapsförvaltningen, allting hänger så löst och framför allt tycker jag det är ett konstigt resonemang med en egen tjänsteman på landskapsförvaltningen. Alla frågor som landskapsförvaltningen har hand om gäller också skärgården och skärgårdsborna. Det finns en stor risk i det ltl Mats Perämaa säger att man skall på något vis särskilja skärgården och skärgårdsborna för resten av förvaltningen och politiken. Det är verkligen att marginalisera dem – de skall ha en tjänsteman, men resten av Åland skall ha 800! Jag beklagar, men om det är bara signaler som ltl Mats Perämaa är ute efter så tror jag säkert att någon i skärgården uppfattar detta som positivt, men jag tror att det leder till en återvändsgränd för skärgårdspolitiken.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det var samma resonemang från vtm Barbro Sundback, om det överhuvudtaget behövs en tjänsteman som skall sköta om skärgårdsfrågor. Jag tycker ändå i den här situationen när skärgården är utsatt och man har tillsatt en nämnd som skall diskutera skärgårdsfrågor så redan det är samma steg och att man skall diskutera dem utan att någon ens skriver ner det och att inte någon utför de åtgärder som man har kommit överens om visar att intresset för nämnden med de beslutsfattare vi har nu är ganska litet. Jag vill snarare höja statusen att vi för upp skärgårdsnämnden på den nivå som egentligen redan tillsättandet av skärgårdsnämnden borde innebära. Att det skulle marginalisera skärgården att man har en tjänsteman som vilken ålänning som helst kan ringa till och specifikt diskutera skärgårdsfrågor, som kan vara en länk till skärgårdsnämnden som diskuterar vilken skärgårdsfråga som helst förstår jag inte alls! Vi har jordbrukskonsulenter, vi har konsulenter i olika specifika frågor, så det här är ingen marginalisering, men vi får se vad lagtinget säger. Jag tycker att det här är viktigt, speciellt i situationen med de signaler som landskapsregeringen har gett till skärgårdsborna. Jag ber vtm Barbro Sundback åka ut till skärgården och lyssna lite.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det var en dålig jämförelse med jordbrukskonsulenter osv. De har en specifik kompetens. I det här fallet är ltl Mats Perämaa, vad jag förstår, ute efter att stärka en region som han upplever som försvagad eller att man inte har tillräckligt inflytande över den centrala förvaltningen. Nämnden skall på alla tjänstemän, inom alla sektorer, inom hela förvaltningen; den förvaltningen är till lika mycket för skärgården och skärgårdsborna som för övriga Åland. Att göra skärgården och skärgårdsborna till något specifikt lagstiftningsområde blir inte bra. Titta på Åboland! Jag är nog av den bestämda uppfattningen att om de fick välja mellan självstyrelse och skärgårdslagen så skulle inte valet vara svårt för åboborna!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Jag ber att få tacka för vtm Barbro Sundbacks stöd när det gäller ett eventuellt skärgårdspolitiskt meddelande. Om vi tittar lite längre in i framtiden – jag tänker på det miljöpolitiska handlingsprogram som har kommit - visar ju landskapsregeringen att de kan vara mycket konkreta och resultatinriktade när det gäller. Skulle man då få det samlat, dvs. landskapsregeringens intentioner, i ett skärgårdspolitiskt meddelande tror jag att det skulle vara väldigt bra, inte bara för skärgårdsborna utan för hela Åland.

 

När det gäller skärgårdsnämnden är min personliga uppfattning att den nog inte riktigt har hittat sin rätta roll ännu. Den haltar lite mellan att vara ett kafferep till att däremellan vara riktigt konkret och taggat i diskussionerna; där tror jag nog att vi måste jobba mera, både landskapsregeringen och skärgårdens representanter så att vi får det till ett forum som landskapsregeringen kan använda som bollplank i sina diskussioner.

 

Däremot understöder jag inte vtm Barbro Sundbacks tankegångar när det gäller en sekreterare till skärgårdsnämnden. Att ha en skärgårdsnämnd utan en ständig sekreterare blir ungefär som ett ventrikelflimmer. När vi har ett möte rusar det upp, man samlas och diskuterar, sedan dalar det ner och så finns det ingen aktivitet däremellan. Där understöder jag ltl Mats Perämaa att det skulle vara bra om vi fick en fast anställd som kunde ta tillvara skärgårdsborna intressen, inte för att vi är någon sorts form av särarter eller att vi har det så väldigt svårt därute – vi är en integrerad del av det åländska samhället, men vårt geografiskt utmanande läge gör att vi behöver ha en egen tjänsteman i skärgårdsnämndens arbete.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

När jag har lyssnat på ltl Veronica Thörnroos tycker jag att en viktig uppgift för skärgårdsnämnden skulle vara att tillsammans med landskapsregeringen och deras representanter göra skärgårdsprogrammet som föreslås av ltl Veronica Thörnroos och som sedan i någon form skulle komma till lagtinget för diskussion. Det är ofta så när det gäller diskussion om en speciell region eller en speciell grupp att det kräver att också de är med i processen från början. När det gäller sekreteraren är det ingen stor fråga, utan det viktiga är vilka åtgärder och vem som har ansvaret för att vi skall kunna få till stånd en effektivare skärgårdspolitik än vad vi har i dag. Där har alla i lagtinget samma ansvar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

I motionen står det: ”Skärgårdens framtid som en levande och livskraftig region är betydligt mera komplex än bara frågorna om fiskodlingens vara eller inte vara eller huruvida färjetrafiken skall privatiseras eller inte, som är de skärgårdsfrågor som normalt diskuteras. Därför finns det goda skäl för lagtinget att debattera skärgårdsfrågor på ett heltäckande sätt för att därigenom förhoppningsvis ge en positiv signal till skärgården om lagtinget tror och vill att skärgården har en framtid.”

 

Fru talman!

I mina öron låter det här faktiskt som en beställning på ett skärgårdspolitiskt meddelande, såsom ltl Veronica Thörnroos redan efterlyste i sitt anförande.

 

Fru talman!

Jag tycker att det är som en tanke på något sätt att den här frågan kommer upp till diskussion just i dag på lagtingets första dag med beaktande av de diskussioner som har varit i media kring det miljöpolitiska handlingsprogrammet och de diskussioner som tydligen finns ute i den åländska skärgården och den oro som finns där. Min egen lagtingsgrupp centern fick tidigare i dag, och jag tror också flera andra lagtingsgrupper, information från skärgårdsrepresentanter, också i form av scenarier som man ser framför sig, och det gjorde mig väldigt bekymrad om man tänker i så negativa banor i skärgården i dag. Då finns det all anledning för oss från Ålands landskapsregering och Ålands lagting att lyfta fram våra visioner och våra strategier för hur skärgården skall kunna hållas levande i framtiden. Jag är övertygad om att det är den här landskapsregeringens och likaså det här lagtingets fasta målsättning att vi vill ha en levande skärgård med en långsiktig uthållighet också här på Åland.

 

Jag tror det är viktigt med tanke på den miljöpolitiska debatten, den trafikpolitiska och den näringspolitiska att vi kanske samlar det här till ett, såsom det kallas, skärgårdspolitiskt meddelande och i ett sådant faktiskt slår fast att det här är målsättningen med vår skärgårdspolitik och de här resurserna är vi beredda att ställa till förfogande från landskapsregeringens och lagtingets sida för att uppnå målen varav det övergripande är en levande skärgård på lång sikt. Jag kan förstå de människor som känner oro i dag för det är antagligen den mest naturliga reaktionen som finns hos oss människor att alltid när det blir förändringar och framför allt större förändringar reagerar vi först med en viss rädsla och motstånd mot dessa förändringar. Men jag hoppas att vi kan enas, vilket jag tror, om ett skärgårdspolitiskt meddelande och med detta meddelande hoppas jag också att vi kan ingjuta framtidstro i de olika kommunerna i skärgården, framför allt i näringslivet, eftersom det är näringslivets verksamhetsförutsättningar som sist och slutligen avgör om vi kan ha en levande skärgård.

 

Fru talman!

Ett ord som inte har nämnts här av någon ännu är landskapsandelssystemet. När motionärerna talar om grundtryggheten för skärgården och skärgårdsborna tänker åtminstone jag på barnomsorg, äldreomsorg och på skolan. Alla de här sakerna finns lagstadgade i landskapsandelslagstiftningen och den landskapsandelslagstiftningen behärskar det här lagtinget till fullo. Vill man göra ändringar åt något håll är det helt enkelt så att man måste komma med konkreta förslag. Jag vågar påstå, fru talman, att vi har ett landskapsandelssystem som är väl utformat för att tillvarata den småskalighet och för att trygga grundservicen och bastryggheten för de människor som bor också ute i vår småskaliga skärgård. Jag tror att här är den stora skillnaden mellan Åland och Åbolands skärgård, om vi säger så, därför att man har inte en motsvarande trygghet och småskaligt anpassad lagstiftning som vi har. Jag hoppas att vi också skall kunna fortsätta att ha ekonomiska resurser att trygga skärgårdens bastrygghet.

 

Fru talman!

Summan av det jag försöker säga är att det finns ett landskapsandelssystem som är bra. Finns det förslag till förbättringar skall vi ta det till övervägande och det viktiga är nu att vi får en näringspolitik som skapar framtidstro i skärgården därför att just nu har vi, av förståeliga skäl efter den debatt som har kommit om miljöhandlingsprogrammet, en ganska negativ och mörk diskussion. Men jag hoppas att vi så snabbt som möjligt skall komma över i nästa fas när vi tänker framåt och tänker uppbyggligt tillsammans. Sist och slutligen är det här faktiskt skärgårdens stora chans att få med det åländska samhället och landskapsregeringen och lagtinget att ställa resurser till förfogande för en utvecklande politik för skärgården.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Det är som lantrådet säger att det föreslagna miljöhandlingsprogrammet har väckt mycket oro i skärgården. Det är givet och det är bara en slump att diskussionen om skärgårdslagen kommer upp just nu i det här sammanhanget. Det kunde ingen veta på förhand, men det passar bra in nu, just i den här situationen. Det är lite för sent att stiga tidigt upp, som man brukar säga, när det gäller det nu diskuterade meddelandet om skärgårdspolitiken framöver. Det är någonting som landskapsregeringen absolut nödvändigt borde ha presenterat i samband med miljöhandlingsprogrammet; då hade vi kanske sluppit en stor del av den här debatten. Nu kan vi konstatera att lantrådet, uppenbarligen m.fl., har besökt skärgårdskommunernas presentation i dag och fått reda på hur nattsvart man ser på det och hur scenariot kunde se ut. Det beror just på det att man inte har presenterat någon skärgårdspolitik, några framtidsutsikter, några förhoppningar, utan man har bara lagt miljöhandlingsprogrammet rakt av i den form som vi alla har kunnat ta del av. Det är alltså lite sent. Jag utesluter inte att vi får ta del av ett skärgårdsprogram; det är också bra, det blir ytterligare en chans att diskutera det, men på något vis känns det som att landskapsregeringen har sagt sitt, gett sina signaler och nu är det lagtingets tur, kanske i och med debatten av hemställningsmotionen, kanske på andra sätt, att ge sin syn på det här. Proceduren med miljöhandlingsprogrammet och det som föreslås nu har gått fel, det är fel tågordning, man måste nog presentera förhoppningar innan man drar ner ridån.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det är sant att man skall presentera förhoppningar innan man drar ner ridån. Det är verkligen det som vi har försökt från landskapsregeringens sida och det är därför som vi för ovanlighetens skull, när vi lägger ett miljöpolitiskt handlingsprogram, också har lagt med en bilaga av en näringsstrategi. Hittills har jag sett att i debatten har man helt haft fokus på en liten del, en sida i ett omfattande handlingsprogram, nämligen den som handlar om fiskodlingen. Jag hoppas verkligen att man tar till sig också de tankar som finns i programmet som helhet och framför allt också att man tittar på den näringspolitiska bilagan och ser att där finns det faktiskt en bra grund att bygga vidare på. Med detta är absolut inte sista ordet sagt när det gäller näringslivsstrategi utan vi är beredda och jag ger här den signalen till lagtinget, också till skärgårdsbefolkningen, att vi är med och bygger en framtid, men då kan man inte själv måla allting i svart utan alla måste lämna det bakom sig, titta framåt och inse att det behövs förändringar och utgående från det göra det bästa tillsammans. Vi har resurser om vi använder dem gemensamt.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är självklart inte bra när någon målar allting svart och man ser det hopplöst för framtiden, men jag hävdar bestämt att det är landskapsregeringens tågordning av förslaget, utan att höra skärgårdskommunerna, utan att höra skärgårdsnämnden och inte någon annan heller. Man har lagt förslaget utan att ge några förhoppningar och den bilaga som finns till miljöhandlingsprogrammet är inte särskilt innovativ. Man nämner samma golfbanor igen där man har fördröjt finansieringsbesluten i ett år ungefär, man pratar om trafiken, samma diskussion som har pågått i flera år, det finns ingenting nytt där.  Det är landskapsregeringen och lantrådet i sista ändan som ansvarar för att regionerna, tyvärr, nu står lite mot varandra, men det är landskapsregeringen som har startat den här processen.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag hoppas verkligen att vi inte har en sådan situation att regionerna står mot varandra. Vi vet alla att vi är beroende av att ha en kraftig centralort, en levande landsbygd och skärgård. Det är helheten som bygger Åland. Oberoende av var man bor på Åland skall man kunna känna samma delaktighet och grundtrygghet i det här arbetet. Det som lite förvånar mig är att diskussionen, om vi konkret tar fiskodlingen, utgår från ungefär som att det är den här veckan som man drar ner rullgardinen, om man använder det uttrycket. Men så är inte fallet utan det som vi har tagit nu är ett miljöhandlingsprogram som sträcker sig många år framåt i tiden och vi har varit tydliga från landskapsregeringen om vilka målsättningar vi har. Jag hoppas att den här tydligheten skall förstås på rätt sätt, nämligen på det sättet att skulle vi ha varit otydliga och haft för långa övergångstider så skulle ingenting ha hänt. Nu har vi fått igång en mycket stark debatt i vårt samhälle kring de här frågorna och jag hoppas också att det blir startskottet för en förändringsprocess. Alternativet är att vi skulle ha varit otydliga och ingenting skulle ha hänt, men nu står vi här och debatterar kraftigt och jag tror och hoppas att man ute i skärgården och bland de olika företagen och näringsidkarna där också egentligen redan har börjat fundera på hur vi skall utveckla fiskodlingen så att den kan anpassas till de krav som finns inom de givna övergångstiderna och vilka alternativa näringar finns det som vi kan utveckla. Det är på det sättet vi kan få en skärgård som överlever. Jag tror inte det hjälper att vi stiftar någon speciell lag utan det är genom aktivt handlande som vi tillsammans kan få till stånd en utveckling som gör att det finns levnadsbetingelser i skärgården.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Detaljerna i miljöhandlingsprogram får vi återkomma till senare. Visst kan man begära förståelse av alla entreprenörer, regioner, som blir drabbade i en sådan här fråga när man lägger fram ett nytt program, men ändå kvarstår det att det är förslagsläggarna och lantrådet i det här fallet i sista ändan som ansvarar för om konflikter uppstår. Men jag hoppas också, i miljöns namn, att allt det här skall leda till någonting bättre, både för hela Ålands samarbetsklimat mellan alla regioner och också för miljön. Det kommer säkert att leda till förbättringar, så det finns goda sidor här, men det kvarstår ändå att man lade programmet, man drog ner rullgardinen utan att ge skärgårdskommunerna några alternativ.

 

För att återkomma till hemställan vill jag att det skall finnas en skärgårdsnämnd som har en riktig status, som har en rättighet att få ta del av de här sakerna på förhand innan sakerna läggs fram på det viset som nu har skett. Det vore en mycket tacknämlig sak och jag hoppas att lagtinget i slutändan av behandlingen skall omfatta motionen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Johan Ehn:

Fru talman!

En av de viktigaste uppgifterna som jag uppfattar att vi i den här salen har vad gäller alla typer av politikområden är att försöka se helheter. Vi har fått väljarnas förtroende att förvalta Åland och i första hand uppfattar jag det förtroendet också som ett förtroende att förvalta Åland som helhet. Precis som många andra talare har varit inne på här i dag uppfattar jag utvecklingen om man antog hemställan om en skärgårdslag som finns i motionen som att vi i stället för att öka helhetssynen och försöka se allting i ett större perspektiv, där man kan få samtliga delar på Åland att arbeta tillsammans, får en stor risk i att det byggs upp motsatsförhållanden; man bygger in saker som vid ett första tillfälle kan vara ett problem till att bli någonting statiskt i stället för att genom olika typer av lösningar, som man också resonerar sig fram till utgående från helheten, man skulle kunna lösa  även om de först ser ut som ett problem.

 

När jag såg motionen var min första reaktion mycket skeptisk till just förslaget om en lag därför att jag tror att den kan få just de här följderna att vi får en större splittring, och det tycker jag inte att det åländska samhället tjänas av utan i stället borde vi jobba för att alla delar av det åländska samhället skall finnas med i tankesättet när man planerar sjukvård, när man planerar infrastruktur osv. Däremot tror jag att det kan finnas ett skäl till att just titta på skärgården ur en specifik synvinkel för att samla de problem och de möjligheter som finns i ett dokument för att ha till hands när man sedan skall jobba i de mera praktiska frågorna. Man kan ju tänka sig den situationen också att vi går in här i lagtinget för att vi skall stifta en skärgårdslag. Är följande steg då att vi skall stifta en stadslag för att där försäkra oss om att stadens problem och möjligheter också lyfts fram på det här sättet via en lag?

 

Jag understöder den diskussion som har varit här i dag om att i stället för att stifta en lag titta på ett skärgårdspolitiskt program och att vi sedan i stället för att jobba mot splittring jobbar för att ena Åland till en enhet.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avsultad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 6:

 

Ltl Mats Perämaas m.fl. hemställningsmotion angående en utvecklingsfond för skärgården. (HM 49/2004-2005).

 

Beslut om remiss till näringsutskottet har tidigare fattats. Ärendet är bordlagt den 29.4. Diskussionen fortsätter.

 

Ärende nr 6/5september

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Detta ärende anknyter förstås väldigt mycket till grundresonemanget i den förra motionen. Avsikten är att hitta metoder att stärka den kanske mest utsatta regionen, skärgården, även i rena stödsystem som kan rikta sig till skärgårdsföretag och övriga skärgårdsinnovationer.  Jag har inte tagit fram exakt hur ett regelverk skall se ut; det finns förstås öppningar för diskussioner hur man formulerar det, men i varje fall tror jag att det vore en fördel om man kunde ha öronmärkta pengar just för skärgårdssatsningar.  Jag har den känslan att bara det att det är en riktad fond gör det mycket lättare för någon att tänka tanken att man söker stödpengarna, även om det förstås finns andra stödformer. Det här är också fråga om vilken signal man härifrån vill ge.

 

Vi som har undertecknat motionen föreslår att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att landskapsregeringen inrättar en utvecklingsfond med öronmärkta medel och ett eget regelverk för företagsstöd i skärgården.

 

Som en personlig slutkläm vill jag säga att vi har nu på senare tid fått ta del av att man har gått in för ganska generösa stödsystem gällande de kapitalstarka organisationer som finns, och det är ingenting fel i att det finns kapitalstarka organisationer, men det är bara ytterligare stöd för tankarna om att man söker metoder att specifikt inrikta sig på att stötta den mest utsatta regionen, alltså skärgården. Jag ber att utskottet noga överväger detta.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Jag skulle vilja be ltl Mats Perämaa precisera sig var det står i regelverket att stöden är till kapitalstarka företag. Min tanke har varit att det riktar sig till alla på Åland, oberoende om man har lite eller mycket kapital. Grundtanken är att få fram idéer och jag förväntar mig en massa idéer från skärgårdsföretagarna, sedan får vi ta ställning och förhoppningsvis kunna hjälpa dem att komma vidare.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det kan hända att grundtanken var den. Vi har fått läsa i tidningarna, och det är som sagt bara tidningarna, det behöver inte vara sanningen, men de personer som ligger bakom det här säger själva att de efter påtryckning, ordagrant, har nått de här företagsstödslösningarna. Det kommer från tidningen, men kanske vicelantrådet kan dementera det.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Jag vet inte vad ltl Mats Perämaa har läst i tidningarna, men han kanske kan presentera var han har fått sin information. Jag känner inte till det som ltl Mats Perämaa nämner.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det går hemskt enkelt! Vi har en tidning här på orten som heter tidningen Åland och det stod där.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 7:

 

Ltl Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion angående forum och mentorbank för pensionärer. (HM 20/2004-2005). 

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Fru talman!

Det här är hemställningsmotion nr 20 från i mars och hemställan lyder som följer: Vi föreslår att lagtinget hos landskapsregeringen   hemställer om att landskapsregeringen utreder etablerandet av ett forum för pensionärer i syfte att tillvarata det humankapital som pensionärerna besitter.

 

Vad menar jag då med detta? Som vi alla vet var det många stora årskullar under fyrtiotalet och de kommer nu att gå i pension. Många av dem har varit verksamma på Åland i olika former av ledande personer i samhället, om vi vill kalla det så. Som jag ser det skulle det vara väldigt värdefullt för den generationen som nu kommer att ta vid i olika mer eller mindre ansvarsfulla poster att kunna få ta del av äldre personers erfarenheter som de har som nu så småningon börjar gå i pension. De har en hel livserfarenhet med sig i bagaget som är bra att kunna dela med sig till följande generation som skall ta vid. Då kan man förstås tänka sig, att varför skulle vi som politiker blanda oss i det här, kan man inte på t.ex. näringslivsfronten eller inom ÅHS på de olika enheterna själva skapa detta forum? Jag tror personligen att det skulle vara bäst att man har en gemensam ”bank” eller ett forum som man kan vända sig till för att få den här hjälpen. Det är ålänningar som kanske flyttar tillbaka och på det sättet inte har kännedom om vilka personer som skulle kunna vara möjliga och det finns också en stor del på Åland verksamma i dag som inte ens har sina rötter här och som inte heller av den orsaken känner till de här människorna. Jag tror också att det är ett bra sätt, inte bara för den generation som kommer att behöva hjälpen, för dem som går i pension att fortfarande vara med i någon form av verksamhet. Man är väldigt ung och alert i dag fastän man går i pension och det kan kännas lite tungt och abrupt att bryta detta på en gång och därför tror jag också att det kan ha en positiv inverkan att man fortfarande kan få dela med sig av sina erfarenheter.

 

Därför har jag lämnat in hemställningsmotionen och jag hoppas att detta skall kunna komma till stånd. Jag tror att det skulle vara väldigt viktigt. På många andra ställen i världen har man mentorer; vi är lite dåliga på det på Åland och vi tror alltid att vi är bäst på allting, helt plöstligt bara för att man kommer i en viss position, så att få ta del av andras erfarenheter och kunskaper tror jag att skulle vara väldigt viktigt.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 8:

 

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående utredning av miljöprövningsnämndens verksamhet. (HM 42/2004-2005).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Senaste torsdag hölls en partiledardebatt i Radio Åland. Mycket i den debatten cirkulerade runt vad vi riktigt skall leva på framöver här på Åland. Vi talade mycket om näringslivets villkor. Samtliga partiledare var i stort sett eniga om att det är viktigt att stöda och främja företagandet och minska byråkratin.

 

Efter tio minuter av debatten kom vi in på miljöhandlingsprogrammet och jag säger nu som jag sade då att det finns mycket bra i programmet, och det får vi anledning att återkomma till nästa måndag, men det finns också mycket där som med allmänt hörande, möten osv. som ökar byråkratin. Då märkte jag att flera av mina kolleger helt plötsligt bytte hatt – det man hade pratat om för 15-20 minuter sedan var helt plötsligt inte så relevant, då var det enbart miljön som gällde. Jag tror att också där är vi överens över partigränserna om att värnandet om miljön är någonting vi måste sätta fokus på. Också näringslivets miljöpåverkan, precis som vi säger i motionen, är någonting som måste nagelfaras och direkt skadlig verksamhet bör stoppas.

 

Om vi ser på miljön skulle jag vilja påstå att den är ett av de svåraste politikområdena. Det är en oerhört svår fråga. Det är inte som skolväsendet eller näringsstöd där man kan slå fast klara regler och man vet konsekvenserna utan miljöområdet är svårt och det blir lätt flummigt. Det är så att när ålänningarna varje sommar krattar alger ute på sina sommarstugtomter så kräver de åtgärder: nu måste ni göra någonting! Vi politiker inser också att någonting måste göras, det här går inte. I miljöhandlingsprogrammet, som jag igen, herr talman, säger att vi skall återkomma till vill regeringen visa handlingskraft, man vill ta ett progressivt miljöprogram, men är det någonting som blir bättre för miljön där eller är det byråkratin som ökar?

 

Hur gick det med diskussionen om att minska byråkratin och att underlätta för företagandet? Vi måste ta ett helhetsgrepp på de här frågorna. Tar man en åtgärd som är bra för miljön måste man också ha konsekvenserna klara för sig, att hur påverkar det här näringslivets verksamhetsbetingelser och givetvis vice versa när vi vill stödja företagandet, näringslivet, så måste vi också veta hur det påverkar miljön.

 

I och med detta är jag framme vid miljöprövningsnämnden, som motionen tar fasta på. Vi hade ett miljöspörsmål den 6 april här i lagtinget. Då tog jag som ett exempel en duktig entreprenör i jordschaktningsbranschen, som i början av år 2003 lämnade in en ansökan om att få göra en täkt. Han fick på ett bra sätt i juni samma år svar från landskapsstyrelsens miljöbyrå, att det finns inga hinder där, men samtidigt har också miljöprövningsnämnden handlagt ärendet och de avslog det i september 2003. Då hade vi plötsligt två miljöinstanser som hade kommit till totalt olika synpunkter. Det är onödigt att jag upprepar allt det jag sade, för vi var eniga, inklusive miljöministern, att det här är någonting som inte är bra, man kan inte ha en företagare att hålla på två och ett halvt år. Det här var en debatt vi hade den 6 april. Investeringarna företagaren gjorde rostade, han hade inte kommit igång den 6 april och jag kan tyvärr meddela att han har inte gjort det ännu. Han anlitade jurist som skickade ett brev till landskapsregeringen i januari år 2005 och jag kollade med honom i dag och mig veterligen har han inte ens fått ett svar från regeringen ännu på dessa frågor.

 

Så här kan vi helt enkelt inte ha det. Vi säger i motionen att när det gäller miljöpåverkan talas det ofta om att använda bästa möjliga teknik. Bl.a. nämns det i vattenlagen att åtgärder skall bygga på tekniskt bästa möjliga lösning som är ekonomisk möjlig. Det skall alltså göras en rimlighetsbedömning med miljön i fokus och det här är någonting som vi från Ålands Framtid ställer upp på till hundra procent, men det måste också göras en rimlighetsbedömning när det gäller byråkratin, t.ex. kan minsta möjliga byråkrati i förhållande till miljönyttan kanske vara en bra arbetsmodell att gå efter. När det gäller miljöprövningsnämndens verksamhet är vi som har undertecknat motionen tveksamma till om de olägenheter som främst drabbar landsbygdsföretagare verkligen står i proportion till eventuell miljönytta. Vi frågar om det inte är så i många fall att det enbart medför byråkrati utan att miljön desto mera förbättras.

 

Jag noterade i talmanskonferensen att social- och miljöutskottet hade en framställning. Jag hoppas att social- och miljöutskottet, precis som vi säger i motionen, på sakliga grunder försöker utreda om miljöprövningsnämndens arbete och verksamhet verkligen åstadkommer den reella miljönnytta som eftersträvades då majoriteten drev igenom att en sådan instans skulle inrättas. Vi måste också kunna granska sådant här. Man kan inte bara slå sig till ro och säga att det här är någonting som är för miljön, det här är bra, vi låter det växa, har 14 personer att sitta och krångla med företagandet, det går inte. Jag hoppas alltså att social- och miljöutskottet tar motionen på allvar och så får vi se vart vi kommer.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik

Herr talman!

Den här diskussionen hade vi för ett halvår sedan  (Från salen: 6 april ) då särskilt miljöprövningsnämnden var i fokus och överhuvudtaget hur vi skulle komma vidare med de svåra miljöfrågorna, som naturligtvis alltid har två sidor, ofta tre sidor. Frågan är vad som är mest viktigt. Det vill jag säga att så sent som i fredags satt vi och diskuterade med Emma Dahlén, som nu skall vikariera för Helena Blomqvist som har gått över till lagtinget. Emma Dahlén har faktiskt varit på miljöprövningsnämnden och med hennes erfarenhet gjorde vi upp en strategi hur hon skulle jobba under den här månaden med just de frågor som ltl Anders Eriksson nu tog upp: hur vi kan förbättra, hur vi kan förenkla och på vilket sätt vi kan jobba, precis som jag sade i våras. Vi har redan börjat med vissa frågor. Det vi bl.a. diskuterade är en förordning som anger hur många ”papper” som skall med vid varje ansökan och hennes bedömning var då, utan att hon på något sätt har visat varje detalj för mig, att det var onödigt mycket. Det kan förkortas för att göra det enklare osv. Jag säger här, precis som jag har sagt tidigare, att jag är övertygad om att vi måste ha en miljöprövningsnämnd, men arbetssättet måste naturligtvis alltid ses över och att det är så bra som bara är möjligt. Det kommer alltid i fortsättningen att ställas mot varandra, för verkligheten är precis sådan som ltl Anders Eriksson säger, att naturligtvis blir det ibland konfrontationer, att vad är viktigast och det kommer alltid att upplevas olika beroende på vilken sida man befinner sig.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det är klart att det är så, miljöminister Lindeman, att när olika intressen krockar är det sällan som man är helt överens. Men det fall som jag gick igenom väldigt noggrant är inte det enda, jag har jordbrukskolleger som skall bygga bevattningsdammar på sin egen mark där över 100 personer på något sätt uppräknas som berörda sakkunniga, det är helt orimligt och jag ser att lantrådet nickar instämmande, så synbarligen har han också fått se listan! Det fall som jag gick igenom är över två och ett halvt år sedan och miljöminister Lindeman sade i debatten vi hade den 6 april att tre månader är en rimlig handläggningstid. Det kanske man kan leva med, men som det är nu har det blivit helt orimligt och i stället för att ta ställning blir ärendena bara liggande. Det som miljöministern sade inledningsvis låter bra, det är mycket som har låtit bra många gånger, men det gäller också att få till stånd en förändring. Vi pratar hela tiden om att minska byråkratin, att underlätta företagandet, men ingenting av det sker. Det bara går i motsatt riktning. I den här motionen ställer vi frågan så direkt att vi vill att man en gång för alla i lagtingets social- och miljöutskottet tittar på: behövs miljöprövningsnämnden? Miljöminister Lindeman säger att hon tror att den absolut behövs. Jag tror att det går precis lika bra utan – jag är helt övertygad om det och jag hoppas att social- och miljöutskottet kan titta på de här frågorna ordentligt.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

När det gäller miljöprövningsnämndens vara eller inte vara och om man leker med tanken att den skulle upphöra betyder det att en stor del av ärendena skulle komma tillbaka till ledamöterna i landskapsregeringen och jag måste nog säga att det känns i dag ändå osäkrare. Då blir det att ta politiska  beslut och då blir miljön behandlad beroende på den politiska sammansättning som finns i landskapsregeringen för tillfället och det känns inte tryggt och att det skulle bli korrekt skött långsiktigt. Jag vidhåller alltså att miljöprövningsnämnden behövs. Just när det gäller jordschaktningsärendet är det en av de frågor som vi har som modell till att så här får det inte gå till - om det är till någon tröst!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jo, det kan vara en tröst så långt att vi är överens, men jag är tyvärr rädd för att det inte kommer att hända någonting ändå. När det gäller miljöprövningsnämnden är det precis så som minister Lindeman sade, att hon är rädd för att de här frågorna kommer tillbaka till landskapsregeringen och att det blir politiska beslut. Men, märk väl, jag tror att den absoluta majoriteten av ålänningarna vill att det drivs en vettig miljöpolitik. Skulle det vara en sådan politisk sammansättning i landskapsregeringen att man överhuvudtaget inte tog hänsyn till miljön utan man bara struntade i de där frågorna, så jag tror jag inte att den skulle bli speciellt långvarig. Men miljöminister Lindeman sätter fingret på det som är bekymret: att man inrättar den här typen av instanser som lever sitt eget liv för att politikerna inte skall behöva ta ansvar för känsliga frågor och därför var jag hela tiden kritisk till miljöprövningsnämnden under den tid jag var miljöminister, och då inrättades den inte.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 9:

 

Ltl Åke Mattssons m.fl. hemställningsmotion angående förstärkning av missbrukarvårdens personalresurser. (HM 58/2004-2005).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Åke Mattsson:

Herr talman!

Åland har för närvarande ett stort resursbehov för rehabilitering av drogmissbrukare. Det börjar finnas en grupp som under flera år har missbrukat narkotika och som behöver kvalificerad hjälp för att komma bort från missbruket. I dag är det allt flera som söker sig frivilligt för att få vård till Mariehamns ungdomsenhet för missbrukare. Det är ett stort alarmerande tecken på att vi har ett avancerat missbruk här. Vi känner alla till hur det ligger till med alkoholmissbrukare: den dagen det har gått så långt att man själv börjar inse att man har ett missbruk så har det hållit på väldigt länge, och det är någonting som omgivningen har haft klart för sig, men för att komma till den självinsikten skall det vara ganska långt gått. Där är vi i dag. Det ställs väldigt stora krav på enheten för att man skall klara av de ungdomar som söker sig dit. De måste ställa om hela sitt liv, hela sin tillvaro i fortsättningen än den de har varit vana vid de sista åren och det är väldigt resurskrävande.

 

Ser man på statistiken har det varit en hel del som har kommit dit från polisen, man har skickat dit dem för att de skall få lite konsekvenssamtal och få lite diskussion och att det ingår s.a.s. i påföljden för att man har upptäckt ett påbörjat missbruk. Det är också en väldigt viktig uppgift som jag tycker att de skall ha där. Men när man i dagens läge pratar med dem där konstaterar man att de inte kommer att ha tid att jobba med den typ av verksamhet längre; en preventiv verksamhet är nästan utesluten. Det är också så att det krävs mer och mer medicinering. Om man har haft ett långvarit opiatmissbruk är det i princip omöjligt att bryta missbruket utan att få någon form av medicinsk krycka, det finns olika tabletter. Subotex, i dag Suboxon, skall medicineras ut och det krävs att det skall vara sjuksköterskor som hanterar den biten. De tre tjejer som jobbar där i dag har det väldigt tufft och tungt och man känner att de behöver ha ett stöd för att de skall klara uppgiften.

 

Från polisens sida har det över sommaren inte varit någon narkotikapolisverksamhet överhuvudtaget. Om det är så att man inte klarar av att hålla upp det på den nivån så måste man försöka förstärka på andra ställen också, så att man s.a.s. motar narkotikaverksamheten. Tjejerna vid missbrukarenheten behöver också tid och resurser till föräldrar, stödpersoner, som skall involveras, tid och beredskap att stödja och motivera missbrukarna som väntar på avgiftning, för det är inte alltid som det finns ett hem tillgängligt och det skall också fattas beslut i kommunerna. Där känner man i dag att det blir allt kärvare ekonomier, så att det kan bli allt längre väntan innan man beviljar medel.

 

Det viktigaste enligt min mening är framför allt att man har resurser när missbrukarna kommer tillbaka från ett hem att ta hand om dem och motivera dem så att man fortsätter den pågående processen att komma över missbruket.

 

För närvarande finns det bara en sjuksköterska på hela missbrukarvården och det räcker inte till. Det krävs mer sjukvårdskunnig personal som skall utföra olika åtgärder, t.ex. som medicinering av Subotex, akupunktur och liknande. Vi har också urinprovstagning som har blivit allt vanligare och det är en process att man skall försöka få trafiken säkrare. Vi ser dagligen nästan i tidningarna sådana som har åkt fast för rattfylleri med höga promillegränser, vilket tyder på att man har ett utvecklat missbruk. Det är också väldigt viktigt i ett led att stoppa den här typen av rattfylleri att missbrukarna skall kunna påvisa att de är nyktra både från droger och alkohol och där kommer just dessa från A-centret in för att urinprov på killarna. ”Killarna”, säger jag, för det är ofta killar som testerna gäller. Det är tre kvinnliga behandlare som jag talar om; det skulle vara en viktig sak att få en manlig person som skulle jobba med killarna lite mera.

 

Det är också fråga om förebyggande verksamhet. Det är en bra satsning att satsa på missbrukarenheten. De känner till åländska förhållanden, varför man börjar missbruka här på Åland och vad man eventuellt kan göra för att stoppa det. Även om de inte själva kanske väljer att gå ut och undervisa föräldrarna direkt är det väldigt viktigt att man tar tillvara deras kompetens och kunskap och för den vidare till skolpersonal och andra som jobbar drogpreventivt bland ungdomar.

Otvivelaktigt är detta ett arbete mot etablerade missbrukare;  att man alltså jobbar hårt på den nivån också är ett mycket viktigt steg för att stoppa nyetableringen. Det finns alltid ett gäng ungdomar av både könen som söker sig till de här grupperna för att det är spännande, roligt och som så småningom dras ner i ett missbruk själva också.

 

Sedan har vi det som alla känner till att på något sätt skall man finansiera sitt missbruk och de som har hållit på en längre tid måste för att kunna fortsätta med det dyra missbruket sälja droger här och på det viset släpar de in andra andra missbrukare.

 

Det räcker kanske inte med det här, utan det här är ett steg på vägen. När man pratar med dem på enheten i dag känner man att de behöver ha en psykolog där som pratar med både föräldrar, missbrukare och andra. Utrymmen räcker inte till. Det är också fråga om urinproven skall tas där eller om man behöver göra det på sjukhuset eller skall man ha ändamålsenliga lokaler med en toalett med fönster. Det är väldigt viktigt vad man gör för dessa ungdomar som är på glid och jag tror att de behöver ha en viss uppmuntran och ett visst tillmötesgående med kraven.

 

Med anledning av detta föreslår vi att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att nödvändiga åtgärder vidtas så att missbrukarvården får den personalresurs som krävs för att utföra nödvändiga insatser inom narkotikamissbruket i landskapet.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Det här en fråga som vi har diskuterat och debatterat många gånger och vi har nästan alla en gemensam syn att vi vill väldigt mycket när det gäller dessa områden. Det är nu andra året som landskapsregeringen bekostar en tjänst på ungdomsenheten. Vi får trots det inte glömma bort att i grunden är detta en kommunal angelägenhet. Det är kommunerna som skall sköta det. Men just på grund av den stora situationen som uppstod beslöt landskapsregeringen att ge medel för en tjänst till utöver det som kommunerna erbjöd. Det är Mariehamns stad som är huvudman, men övriga kommuner deltar i kostnaderna. Det är svårt att bedöma hur mycket man skall göra, men att det inte är tillräckligt i dag är vi medvetna om och var resurserna skall komma är också en svår bedömning många gånger. När jag har pratat med dem som var aktiva när den nya tjänsten kom var det faktiskt många som trodde att det var en sjukskötartjänst, men i skrivningarna står det ingenting specificerat att det skulle vara en sjukskötartjänst utan det är nog bara en tjänst i allmänhet och då valde man att inte tillsätta en till sjuksköterska utan man ville hellre ha en ungdomsarbetare som sysslade rent allmänt. Man kanske redan där borde ha valt en sjukskötare, men då hade det väl saknats någon annanstans i stället, så jag kan inte bedöma vad som är klokast.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Det stämmer såtillvida att det var en sjukskötare på väg dit, men nu finns det ett akut behov av både och.  Det handlar om livsuppehållande åtgärder för det är många som börjar bli väldigt illa åtgångna, så vill man hålla dem vid liv behöver man satsa resurser i dag. När det gäller kostnaden är det en kommunal angelägenhet ja, och det är bra att landskapet har gått in och betalat, men i och med att jag själv sitter i socialnämnden i Finström är jag informerad om att man från A-centrets sidas ungdomsenhet har aviserat om en rejäl avgiftshöjning för nästa år. Det är de facto kommunerna som betalar för servicen.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Utgående från det är det egentligen Mariehamns stad som skall tillsätta tjänsten som organisationen är uppbyggd i dag och de andra kommunerna måste betala via avgifter osv. Om vi från landskapsregeringens sida bedömer att det är ytterligare också härifrån skall ges utom landskapsandelar, som naturligtvis finns, så kan jag höra med min kollega här bredvid och förstår att det skall fortsätta också nästa år med det stöd som man har givit från landskapsregeringens sida.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Det stämmer såtillvida att Mariehamns stad är huvudman. Vi vet att staden är väldigt tyngd socialt just nu med stora utgifter och någon måste göra någonting. Man sitter och bollar med varandra att det här är inte mitt ansvar. Jag är övertygad om att pratar man med Mariehamns stad så kommer vi att få höra samma sak där också att de skickar bollen vidare. Jag tycker att om man ser det från kommunalt håll att vi kanske måste titta på vem som skall vara huvudman för verksamheten, det kanske måste vara ÅHS för att man inte skall lämna ut personerna alltför mycket. Man pratar om att den och den kommunen fick ingen asfalt i år på grund av att vi hade narkotikamissbrukare osv. för den och den, och det känns inte rätt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Det stämmer att de tre behandlarna har oerhört mycket jobb. Under 1994 hade de sammanlagt 1.200 besök plus alla telefonsamtal och allt annat. Det innebär att de är hårt belastade och de har jättemycket jobb. Samtidigt säger de att det är den där sjukskötaren de behöver. Det svåra är här för lagtinget att sitta och säga åt Mariehamns stad att ni måste ha flera. Jag håller inte ltl Åke Mattsson om att det här skulle vara någonting för ÅHS; då blir nog avståndet längre mellan kommunen och behandlingen. Däremot sitter vi i en politisk referensgrupp och håller på och tittar på olika möjligheter. Vi ser på helheten: Vad kan vi göra som blir billigare, vad kan vi göra för att underlätta? Vad kan vi göra för att försnabba hela processen? Vi funderar på hur vi kan hjälpa till så mycket som möjligt. Det pågår saker. Jag träffade en från missbrukarvården förra veckan som sade att även de håller på med omstruktureringar, bl.a. för att underlätta vid urinprovstagningar, att det skulle finnas en manlig närmare osv. Ltl Åke Mattsson nämnde föräldramöten. Själv har jag i två års tid önskat att Föreningen Fri från narkotika eventuellt skulle ta ett större ansvar, söka PAF-pengar och ha någon person som kunde vara ett anhörigt stöd på föräldramöten. Är det någon som verkligen förstår föräldrar när de är i jättepanik och i behov, så är det föräldrar från just den föreningen. Där tror jag att man måste börja ta sig tid och se: vad kan vi göra för att utveckla det och vad kan vi göra för att få det att gå åt rätt håll. De är jätteduktiga på missbrukarvården, men samtidigt behöver vi hitta flera alternativ. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Vi har olika uppfattning om hur saker och ting skall skötas. Bl.a. tycker jag definitivt att man måste sjukdomsklassa ungdomarna, det är kanske självförvållat, men det är en sjukdom som man har och man har en huvudman för personer som skall få vård, det skall inte märkas ut på något speciellt sätt. Jag förstår inte idén och tanken i detta. Jag tycker också att landskapet måste gå in och ta sitt ansvar här. Vi har haft stormöten och man har lovat det ena och det andra att man skall dra igång saker och ting och att man skall ställa upp och hjälpa till och helt plötsligt kastar man över allting på att det här skall Mariehamns stad sköta. Vi behöver ha missbrukarvård på Åland, och det kanske är en kommunal angelägenhet, men då borde väl landskapet kunna ställa upp och erbjuda den, att den inte skall hänvisas bara till Mariehamns stad.

 

Ltl Göte Winé. replik:

Fru talman!

Egentligen tror jag att ltl Åke Mattsson och jag brinner för samma sak, nämligen att vi vill ha bort narkotikan från Åland. Det är det viktigaste av allt. Sedan ser vi kanske olika på: hur kommer vi dit. Jag tror ändå att vi har samma mål. Att vara beroende av narkotika är en sjukdom osv., men fortsättningsvis är det kommunerna, med den lagstiftning vi har i dag, som skall ta det slutliga beslutet om behandling osv. Samtidigt måste vi än en gång se över helheten: vad är det vi skall göra, vad kan vi förbättra och hur kan vi förenkla processen i olika situationer samt framför allt hur gör vi det rättvisare? Det är saker vi behöver titta på och jag lovar att vi gör det så mycket vi kan och jag vet att också ltl Åke Mattsson jobbar för det.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Ltl Göte Winé och jag är rörande överens om att vi jobbar väldigt hårt mot narkotika och vill komma åt problemet. Jag tror också att det har med kompetens att göra. Det är väldigt viktigt när man pratar med föräldrarna, den enskilda föräldern har en egen historia och är väldigt inskränkt i sitt tänkande. Vi behöver ha sådana som har allmän insikt och kan se saker och ting från olika synvinklar. Våra ungdomsbehandlare som träffar otaliga missbrukare har otaliga historier bakom sig och kan se var ligger den här missbrukaren; jag har träffat så pass många föräldrar som binder upp sig: ”det här har jag gått igenom, det här är min historia” och så försöker de implementera det på alla som de träffar, så det är också ett problem. Därför måste vi ha missbrukarenheten med och se till att det inte händer. Föräldraföreningen fri från narkotika gör ett fantastiskt jobb och de är otroligt duktiga, men de måste ha en kunnig handledning och det är de resurserna jag pratar om. Jag har inte sagt att de skall vara ute med föräldrarna, men de skall handleda dem. Föräldrarna är den viktigaste gruppen här; oavsett vad vi gör kan handledarna träffa ungdomarna några timmar per vecka, medan föräldrarna träffar dem hundratals timmar per vecka, så det är föräldrarna vi måste satsa på om vi skall komma åt det här problemet för att de skall vara med i behandlingen och med i rekreationen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

 

Föredras för enda behandling efter bordläggning ärende nr 10:

 

Näringsutskottets betänkande nr 2/2004-2005 angående investeringsstöd till lantbruket. (HM 29/2003-2004).

 

Ärendet bordlades den 11. 4. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

Vi diskuterar nu näringsutskottets betänkande som gäller en motion om att landskapsregeringen måtte vidta åtgärder för att förbättra konkurrenskraften i lantbruket, dvs. höja investeringsstödet. Motionen härstammar från lagtingsåret 2003-2004 och jag vill erina budgeten 2005, alltså den budget som är godkänd av lagtinget och som vi lever med i dag.

 

Jag vill gärna klargöra en sak. I pressen har man sagt att finansutskottet har uttalat sig specifikt i den här frågan, men det har vi egentligen inte gjort. Däremot vill jag erinra om vad beslutet i lagtinget blev i den här frågan, ett beslut som finansutskottet helt stödde naturligtvis. I budgeten för 2005 höjdes investeringsstödet till lantbruket med 350.000 euro. Tidigare var det 500.000 euro. Nu är det då 850.000 euro. Samtidigt skrev man att prioriterade områden är investeringar inom djurproduktion, investeringar i kompletterande verksamheter, såsom förädling av lantbruksråvaror, investeringar inom frukt- och grönsakssektorn samt investeringar inom miljövård. Investeringsstöden regleras av bestämmelser som godkänts av landskapsregeringen och EU-kommissionen i enlighet med artikel 51 i rådets förordning. Det här är åtgärder som är avsedda att höja konkurrenskraften också i det åländska jordbruket, likaväl som i alla andra EU-jordbruk.

 

Man tillade i budgeten att alla stödnivåer och begränsningar kan under året regleras genom beslut av EU-kommissionen och landskapsregeringen. Landskapsregeringen har i samtliga fall rätt att behovspröva investeringsprojekten och behovsprövningen skall utgå från marknadssituation, kapacitetsbehov på gården och i omgivningen samt mervärde osv. M.a.o. öppnar landskapsregeringen i budgetbeslutet också möjlighet att eventuellt ta in mera pengar såvida det behövs och den information jag har fått just i dag är att investeringsstödet fortfarande inte är slut, dvs. det finns stöd kvar av dessa 850.000 euro; jag kan inte exakt ange någon summa för det har jag inte. Men det här ville jag gärna att blir klart, dvs. jag anser att landskapsregeringen har redan vidtagit de åtgärder som motionen efterlyser.

 

Ltl Carina Aaltonen:

Fru talman!

Ltl Gun Carlson har i stort sett sagt det som jag också tänkte säga. Jag har reserverat mig mot näringsutskottets betänkande eftersom jag vidhåller att landskapsregeringen redan har vidtagit tillräckliga åtgärder för att trygga näringens konkurrenskraft. Då kan man också fråga sig hur mycket större investeringsstödet borde vara för att det skall vara tillräckliga åtgärder.

 

Jag vill avisera att jag kommer att föreslå att lagtinget förkastar hemställningsmotionen nr 29/2003-2004.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Vi hade flera gånger under våren bra debatter här i Ålands lagting om vikten av att ha levande landsbygd och att se till att också jordbruksnäringen har verksamhetsförutsättningar även framdeles. Regeringen och oppositionen var ganska långt överens, och så blir det när regeringen håller med oppositionen. Vi hade en bra diskussion på många sätt. Det som alltid upprepas i alla skrivningar är att det åländska jordbruket skall ha samma konkurrensförutsättningar som omkringliggande regioner. Det sades då och det har stått i all skrift som jag tror att landskapsregeringen har levererat de sista åren. Jag har sagt, och det är onödigt att bli så långrandig, men vi har två stora nackdelar: transportberoendet och småskaligheten. Skall vi kunna uppväga de nackdelarna måste vi kompensera den biten, det går inte på något annat sätt, om vi skall få samma konkurrensförutsättningar.

 

När vi har skrivningar, när det är allmänt prat, då är det bra, men när det kommer till handling så är det lite mera tamt. Vi måste använda både LFA-stödet, miljöstödet och investeringsstödet som är centralt här, om man skall lyckas uppfylla den politik som landskapsregeringen själv säger sig driva.

 

Det är klart, fru talman, att det var med stort intresse jag ville ta del av varför centern föreslog bordläggning av detta ärende, som vi var överens om att var brådskande den 4 april. Skulle man göra stora utredningar under sommaren eller ville man helt enkelt av politiska skäl sopa ärendet under mattan? Det visade sig, med tanke på det som ltl Gun Carlson sade, att det var det sista: man ville sopa det under mattan. Hon säger nämligen att nu har regeringen vidtagit åtgärder så motionen är egentligen överspelad. Visst är det så att dessa 350.000 som kom i årets budget är en direkt följd av motionen, och det är vi tacksamma för. Den har på sätt och vis redan uppfyllt sitt syftemål. Men jag vill citera det jag sade senaste gång vi debatterade detta ärende: ”Utskottet hemställer om att landskapet i brådskande ordning vidtar åtgärder i syfte att tillse att lantbrukets investeringar kan stödas i den omfattning som krävs för att utveckla näringens konkurrenskraft.” Det är exakt skrivet från motionen i klämmen. Det här känns synnerligen bra och jag hoppas nu verkligen, som jag sade den 25 mars och som jag sade i april, att ”inte partipiskor, prestige och sådant styr”, utan precis som man har gjort i näringsutskottet tar till sig det som de sakkunniga säger så att vi kan få en utveckling på landsbygden, för det är någonting som är viktigt.

 

Nu har sossarna aviserat en omröstning om näringsutskottets betänkande och jag måste nog faktiskt ärligt säga att nu är det nog hög tid för centern att sluta upp bakom devisen om en levande landsbygd eller jordbrukets verksamhetsförutsättningar i omröstning, för annars blir det ganska tydligt att det är inte centern utan FS och sossarna som styr den regering som sitter nu!

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson försöker härska och splittra – klassisk härskarmetod! Jag tycker att om man röstar emot tar man framför allt ekonomiskt ansvar. Nu har investeringsstödet höjts med 70 procent och enligt finansutskottets ordförande – vi skriver i dag september – har inte pengarna gått åt. Skall det tas fram ännu mera bidrag, ltl Anders Eriksson? Vi hör jämt och ständigt av ltl Anders Eriksson och många av hans stödtrupper här i salen att bidrag är av ondo. Och det kan man kanske tycka, men ibland är de nödvändiga, men det kan väl inte vara nödvändigt att överbudgetera bidrag som inte ens går åt, att förklara den politiken! Är det verkligen för att ösa ut de här pengarna över landsbygden fast det inte finns sökanden? Landskapsregeringen har också deklarerat beredskap ifall det finns konkreta projekt, men det kan ju inte finnas något egenvärde i att trissa upp bidragsanslagen till jordbruket bara för att visa sin makt här i salen med någon rösts övervikt.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När det gäller det förstnämnda att jag härskar och splittrar och kör med härskarteknik, så var det inte min mening, men jag har ju studerat vtm Barbro Sundback sedan 1987, så någonting har jag synbarligen lärt mig! När det gäller påståendet att pengarna inte har gått, som vtm Barbro Sundback säger, så är det långt en lek med siffror. Om vtm Barbro Sundback är intresserad så kan hon ta kontakt med de tjänstemän som handhar detta anslag. Det är de facto så att fjolårets ansökningar användes årets anslag till redan. Det här stämmer inte överhuvudtaget. Om man står bakom regeringen måste man ändå ta reda på hur det är i verkligheten, eller hur, vtm Barbro Sundback?

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag utgår från att finansutskottets ordförande vet vad hon talar om; annars är det illa ställt här i lagtinget! Det är ändå ett politiskt ansvar som vi har att se till att det finns pengar för sökande så att alla blir lika behandlade. Men som jag har förstått finns det pengar som är outnyttjade av det här anslaget. Om sedan ltl Anders Eriksson har några bekanta någonstans som har tänkt ansöka men inte ännu gjort och är lite osäkra om de kan få ut alla pengar, det må nu vara hänt, men det är åtminstone de pengar som finns nu på anslagen som gäller. Man har ju deklarerat att finns det konkreta projekt är man beredd att överväga att ta upp mera pengar. Men den här politiken att driva upp bidragen fast det inte finns sökanden för pengarna, det är ett konstigt förslag som ltl Anders Eriksson har. Det talar helt emot hans allmänna syn på bidragspolitiken. Den är tvärtom så att folk blir lata och slöa och gör inte sitt yttersta när de vet att de får bara gå och lyfta bidrag. Det går inte riktigt ihop med det som vi i allmänhet får höra här om hur bidragspolitiken bidrar till att fördärva det egna initiativet.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är korrekt i dag den 5 september, precis som finansutskottets ordförande säger, att anslagen finns kvar. Men vi har stora ansökningar kvar här under hösten. Pengarna kommer inte att räcka under det här året och det kan vtm Barbro Sundback ta reda på om hon skulle vara intresserad, men det är hon inte.

 

När det gäller huruvida bidrag är bra eller inte finns det inte, som jag också sade i partiledardebatten, andra förutsättningar. T.o.m. vtm Barbro Sundback insåg att det inte fanns några andra förutsättningar om man skall hålla liv i jordbruksnäringen än detta bidragssystem. Men som jag också sade då: hur många nya näringsutövare har vi fått? De bara minskar hela tiden. Det är klart att systemet är av ondo, men vad skall vi göra på Åland? Skall vi ställa oss på sidan om EU:s gemensamma jordbrukspolitik, som vi är en del av och inte betala ut stöden och då skulle vi inte ha någon näring kvar överhuvudtaget? Det skall vi antagligen inte göra. När det gäller detta som vtm Barbro Sundback kommer med om att misstänkliggöra, om jag har några bekanta, så tycker jag att det är trist men jag är van – när sakargumenten är slut går man till personangrepp!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Det skulle tala till ltl Anders Erikssons fördel om han konkret berättar vad stödet inte har räckt till. Den här frågan lyfte vi upp i samband med förra budgeten, före motionen, vi förde in tilläggsanslag om 350.000 euro ifjol och efter det har jag sagt åt beredande tjänsteman att vi följer med situationen hela tiden. Det finns pengar kvar. Det finns ingenting i dag som säger att stödet inte skulle räcka. Det finns vissa osäkerhetsmoment om det skulle komma in ansökningar för några stora ladugårdar. Vi har sagt att då har vi beredskap, men faktum är att det diskuteras än och frågan är om det ens kommer igång i år. Jag ser detta mera som ett populistiskt utspel från ltl Anders Eriksson. När det gäller investeringsstöden har vi fört diskussioner med näringen, med intresseorganisationerna. Vi har bokat ett möte inkommande med trädgårdshallen och vi följer med situationen bara för att kunna utveckla lantbruket på Åland. Det är alltså en stor populism som ltl Anders Eriksson sysslar med. Var rak och ärlig! Då skulle jag uppskatta ltl Anders Eriksson. Det man sysslar med i dag när man försöker splittra centern från oss andra tycker jag är direkt fult, men det ingår förstås i ltl Anders Erikssons strategi för att få sitt eget parti att växa!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Tyvärr mumlade näringsministern så i början att jag inte hörde vad han sade. Jag hörde i varje fall om det populistiska. Tittar vi på hemställningsmotionen, så centern visste och jag tror t.o.m. att näringsminister Strand visste att motionen var helt rätt. Därför kom man också till mötes och föreslog 350.000 euro till. Det var ett indirekt godkännande av motionen, men om man pratar om populism, näringsminister Strand, så gäller det nog att vara så rak att säga att ni hade rätt, vi har lyssnat på er! Men precis samma sak som sägs nu sades också den 25 mars och den 4 april: vi har fel, vi har fel och vi vet och det kommer att räcka. Jag har kontakter med tjänstemännen själv, stundtals tror jag kanske mera än vad näringsminister själv har! Anslagen kommer inte att räcka. Precis som du sade: det finns stora projekt på gång. Det här är politik. Vill man sluta upp bakom en levande landsbygd och bakom en levande jordbruksnäring eller vill man enbart sitta i landskapsregeringen? Det är det som det här handlar om, näringsminister Strand!

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Vi beredde budgeten långt före den här motionen kom. Jag var själv finansansvarig och det här var en av de saker som vi tog fasta på när vi diskuterade med näringen. Det kan man alltså hålla på och dyvla om hur länge som helst, men det jag efterlyste av ltl Anders Eriksson är: Vad är det konkret som det saknas pengar till? Vi har pengar. Vi har sagt att vi kommer att komma till mötes om det kommer några stora projekt i form av ladugårdar eller någonting annat som kan utveckla landsbygden, men att bara budgetera för budgeterandets skull sysslar vi inte med. Jag ser det som att ltl Anders Eriksson bara vill profilera sig hos sin intressegrupp i den här frågan, men när det gäller en levande landsbygd står den här landskapsregeringen bakom och vi vidtar konkreta åtgärder. Förutom det höjda investeringsstödet gör vi också om räntestödssystemet så att det skulle passa jordbrukarna ännu bättre. Som jag nämnde tidigare har vi några projekt på gång, ett skall vi diskutera med trädgårdshallen och vi kommer att komma till mötes så långt det är möjligt och vi ser det som en grundsten i infrastrukturen för att kunna få avsättning för jordbruksprodukter. Att säga att vi inte bryr oss om landsbygden är ren och skär populism av ltl Anders Eriksson, det vidhåller jag.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När minister Strand frågar vad det konkret behövs pengar till så både frågar han och svarar själv. I följande andetag nämner han de ladugårsisnvesteringar som är på gång! Men, bästa landskapsregering, tänk efter nu, lägg bort prestigen! Det här är mycket psykologi. Det här är en näring som är så oerhört beroende av politiska beslut, en näring där det är oerhört viktigt att det finns framtidstro kvar. Det här är politik, det här är en möjlighet att visa att vi vill faktiskt göra någonting för näringen, inte bolla med siffror fram och tillbaka. Lägg bort prestigen! Tänk på den åländska landsbygden! Det är min stilla vädjan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Lägg bort prestigen, säger ltl Anders Eriksson och säger att man skall visa landsbygden/jordbruket att man vill stöda jordbruket på alla sätt och vis, vilket centern och regeringen också har gjort. Ltl Anders Eriksson säger också att landsbygden/jordbruket är beroende av politiska beslut. Visst är det så! Men de politiska besluten har ju tagits i innevarande års budget. Ltl Anders Eriksson sade redan i sitt anförande att motionen egentligen är överspelad. Jo, den är det därför att regeringen har tagit de beslut som krävs. Förutom att man höjde anslaget har man också garderat sig ytterligare, om det krävs i den omfattning som sägs i motionen, och man svarade på det i budgeten med att skriva i klartext att om det visar sig att det behövs mera pengar kan man sträva till att fylla på det momentet.

Jag tycker nog att diskussionen som fördes om populistiska argument från Ålands Framtid av ltl Anders Eriksson – jag behöver inte upprepa dem för det gjorde vicelantrådet bra – visar vad som ligger till grund för diskussionen.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är synd att ltl Gun Carlson, som jag alltid har uppfattat som en väldigt saklig och duktig politiker också börjar prata om populism! Det finns alltså inte några sakargument för att lämna in en sådan här motion och det finns inga sakargument för att godkänna den synbarligen. Det är det som ltl Gun Carlson säger. Men den inom centern som begriper sig bäst på de här frågorna är ltl Anders Englund, tillika producentförbundets ordförande. Han har också undertecknat motionen och han har också omfattat den i näringsutskottet. Men det är en person som kan arbeta fritt, lägga prestigen ifrån sig. Jag tror inte vi skall prata så mycket om populism för den 4 april bordlade själv ltl Gun Carlson till min oerhört stora förvåning detta ärende – då vågade inte centern ta ställning till detta, man vågade inte därför att man visste att det var för politiskt känsligt för sina egna stödtrupper, så man bordlade det med det enda motivet att väljarna eventuellt skulle glömma det. Så är verkligheten. Vad som är populism eller inte tror jag vi skall lämna bort, vi skall hålla oss sakliga i den här diskussionen.

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det sakliga i den här diskussionen är det faktum som vi lever med, dvs. det finns en motion som enligt ltl Anders Eriksson själv i dag är överspelad därför att man har i budgeten anslagit de medel som kan behövs. Om den motionen på något sätt i början hjälpte till att stöda, så är det väl bara bra, men man kan inte säga att motionen i dag är aktuell eller nödvändig eftersom landskapsregeringen har vidtagit de åtgärder som krävs.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är väl ändå att lite lägga ord i min mun att säga att jag har sagt att motionen är överspelad. Jag sade att man delvis har kommit till mötes och man kanske kan påstå att motionen är överspelad, men därmed har jag inte sagt att den är det. Tala själv, ltl Gun Carlson, med de tjänstemän som handlägger dessa ärenden. Det behövs anslag om de investeringar förverkligas för att få tillbaka framtidstron på landsbygden; då räcker inte de anslag som finns nu. Om det skulle vara så att de inte förverkligas går inte pengarna åt. Vad är då denna rädsla? Det finns ingen annan rädsla än att visa att Ålands Framtid tyvärr hade rätt också i detta ärende. Var sakliga nu!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Investeringsstöd, forts. 5/9

Ltl Anders Englund:

Fru talman!

Näringsutskottet har behandlat motionen om investeringsstöd till lantbruket och vi har hört ett antal sakkunniga som framgår av betänkandet. Vi har kunnat konstatera när vi diskuterat helheten att just projektet Landsbygd 2006 som bedrivs av landskapsregeringen inom ramen för Ålands landsbygdscentrum också har varit en mycket bidragande orsak till att öka intresset för investeringar. Man har fått nya infallsvinklar och nya tips om att starta. Därmed har också intresset ökat för just de här investeringarna.

 

Jag tycker personligen att majoriteten i näringsutskottet har fattat ett mycket bra förslag. Egentligen är det ganska blygsamt om man ser till utformningen. Det står tydligt att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att landskapet i brådskande ordning vidtar åtgärder i syfte att tillse att lantbrukets investeringar kan stödas i den omfattning som krävs för att utveckla näringens konkurrenskraft. Man har m.a.o. inte heller satt någon tidpunkt utan det betyder att man från landskapsregeringen skall följa med situationen. 

 

Jag kan bekräfta att jag just har fått reda på hur situationen är i dag. I dag finns det fortfarande pengar kvar. Lämnas det in en investeringsansökan i morgon, som det har pratats om här, så är det på noll, då finns det inga pengar kvar till de övriga som också ligger i röret och det är också flera investeringar. För att vara konkret så rör det sig om ladugård, det rör sig om bevattningsanläggningar osv. i detta ärende. Konkret är detta situationen i dag den 5 september. De som har planerat investeringarna och vill satsa, man driver på från Landsbygd 2006, de har hållit på en lång tid redan. Inte vill man vänta till nästa år för att kunna bli beviljade medel, man vill kunna fortsätta i den här processen och driva sitt företag vidare; annars tappar man tid och konkurrenskraft gentemot omvärlden.

 

Vtm Johan Ehn: Fru talman! Utgående från diskussionen ber jag att få understöda ltl Carina Aaltonens förslag om förkastande.

 

Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

Det framgår med all tydlighet att motionen har uppfyllt sitt syfte. Nu vill man gå ännu länge. Man vill att det skall ökas på medel på anslaget för investeringsstöd, ifall det skulle komma in ansökningar! Det är ändå förvånansvärt att vi skulle börja budgetera i landskapets budget för alla möjligt ifall det skulle komma in ansökningar. Det är att blåsa upp budgeten och inte grunda den på fakta. Vi vet också att ltl Anders Eriksson i tid och otid talar om hur viktigt det är att strama åt och pratar om budgetdisciplinen och framför allt är han mot bidrag; han är en av de största motståndarna till bidrag och efterlyser med jämna mellanrum en ansvarsfull budgetpolitik. Det liknar ingenting mot de diskussionerna!

 

För ltl Anders Englund blir väl detta en Pyrrhusseger, som man säger, inte kommer det att hända någonting. Men han har ju lovat att han inte fäller regeringen heller, så hans stora politiska framgång är väl om han vinner den här omröstningen, som resulterar i att man slår in öppna dörrar. Det är egentligen ganska barnsligt att vuxna karlar håller på med sådant här. Men det är väl samma sak som det finns på alla nivåer i politiken. Det kommer antagligen inte att resultera i någonting annat än någon tidningsrubrik och pengar tas väl upp ifall det kommer in ansökningar som fyller de villkor som landskapsregeringen har för att dela ut investeringsstödet. Det är helt enkelt en barnslig diskussion och det förändrar ingenting. Men det har gått ganska mycket prestige i detta och det är väl det som är avgörande för frågan. Inte kan någonting hända. Det enda argument som herrarna har kvar är att de har pratat med någon tjänsteman, men det kan man inte hänvisa till här i lagtinget. Det är landskapsregeringens representanter som har det politiska ansvaret. Vi har inte fått höra hur mycket pengar det är som saknas och det finns inga ansökningar, så det är inte riktigt rejält att bete sig på det här sättet för nu skall det bli slut med att kritisera andra moment som innehåller bidrag och som delas ut enligt laga grund, det skall vi nog följa upp!

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Jag hade inte tänkt gå in i debatten alls. Jag hade förväntat mig att ltl Gun Carlson skulle ha haft en mera klargörande inställning till hur centern ser på jordbruket och investeringsstöden; eftersom hon bordlade ärendet vid senaste behandlingen trodde jag att hon skulle komma med en lång uppföljning och förklaring på vilket sätt man ser på investeringsstöden och framtiden för jordbruket. Jag har roat mig med att bläddra igenom strategin för det åländska lantbruket som landskapsregeringen har åstadkommit och jag måste säga att större delen är snömos. Det är egentligen ingenting nytt utan det är uppräkningar och uppföljningar och påpekanden av problematik som alltid har varit. Åtgärderna som man vill gå in för bygger på att jordbruket skall ha förtroende för politikerna, att man tror på att de verkligen tänker stå för det som de lovar. Inte kan man uppnå åtgärdsprogram och uppföljningar om man inte visar en politisk vilja att man verkligen vill följa upp det i anslag.

 

Så kommer den ständiga frågan, framför allt från socialdemokraterna, om att stöden till jordbruket är för höga och vi lever på bidrag. Det är inte vi från jordbrukarkåren som har försatt oss i den rollen utan det är taget från större politiker och finska regeringen samt de som har röstat ja för deltagande i EU överhuvudtaget. Då får man acceptera att jordbruket är subventionerat via skattsedeln i dag.

 

Om vi sedan skall ha möjlighet att överleva här på Åland gäller det att vi är ännu duktigare att hitta på möjligheter att stöda jordbruket. Därför är det med en viss förvåning man kan ta del av ett protokoll från landskapsregeringens pleniföredragning den 26.2.2004, som i princip också är ett indirekt stöd till jordbruksverksamheten genom att man går in och stöder med Mål 2-pengar, där man sänker stödnivåerna från 25 till 15 procent. Man säger i handlingsprogrammet att man skall stöda primärnäringarna, förädlingarna, paketeringslinjer och allt vad man på i skrivningen, men i verkligheten har man gått in för att sänka stöden. Protokollet är från 26.2.2004. Det skulle vara roligt att få en förklaring hur vi som sysslar med jordbruk skall få förtroende för en landskapsregering som i ett handlingsprogram angående långsiktig strategi för jordbruket säger en sak men gör en annan! Det finns ingen logik i diskussionen och smörandet som man sysslar med.  Man talar om populistisk politik, det här är verklig politik det, som ni bedriver, det är inte populistiskt. Det skapas inte några verksamhetsförutsättningar för jordbrukarna i framtiden om de företag som utvecklar, försöker paketera och försälja åländska produkter vidare får ett sämre stöd än i omkringliggande regioner. Jag kan ta som exempel öststaterna som nu har gått in EU, de får ett 50 procentigt stöd under en treårsperiod för att uppbygga förädlingen och förbättra paketeringarna och marknadsföringen av jordbruksprodukter. Det skall vi konkurrera mot plus att vi har en arbetskraft som är mer än hälften dyrare. Det är verkligheten. Eftersom jag sysslar en del med jordbruk själv och vet hur verkligheten är ser jag inte så mycket nytt i själva strategiprogrammet som landskapsregeringen har gjort. Tittar man på Swot-analysen och vad som kan hända – det är förstås om – men vi vet att ganska säkert att sockerproduktionen försvinner under en övergångsperiod. Jag brukar säga att man får en långsam avrättning i stället för en giljotin. Det är det som det handlar om: ett övergångsstöd för att sockerproduktionen försvinner. Under tiden skall vi jordbrukare anpassa oss mentalt och söka andra möjligheter. Jag hörde på radion att ltl Henry Lindström uttala sig om möjligheten att utveckla andra näringar inom jordbruket som binäringar och han han nämnde bl.a. gårdsturismen och ett eventuellt utvecklande av turismen. Det är inget nytt. Vi har hållit på i 40 år, om inte 50, bland gårdsturismen på landsbygden och en del har satsat och en del inte. Att börja utveckla i en tid när kostnadsläget är på topp är omöjligt plus att den stödpolitik som är för nybyggnation av turiststugor inte gynnas av det, utan nu har man satsat på att man skall renovera och standardhöja gamla stugor. Det är så mycket som talar mot varandra, vad man vill gå ut och försöka profilera sig med: jo, jo, nu skall vi satsa på landsbygden! Det här har vi hört hundra gånger och ingenting händer, bara en massa ord på papper. Nu kritiseras vi för att vi vill ha lite högre anslag när det gäller investeringsstöden och att man inte kan överbudgetera, det är dålig politik. Jag kan hålla med om att det är svårt att sätta gränsen. Skall man överbudgetera eller skall man underbudgetera? Bekymret är att gör man en budget som är för låg och en person som är intresserad av att satsa på en ladugård kommer in och söker stöd och det inte räcker till, så måste han vänta på lagtingets beslut och en tilläggsbudget, vilket gör att projektet fördröjs hela tiden.

 

Jag står bakom klämmen och jag hoppas att majoriteten i lagtinget också kan stå för den. Jag understöder alltså förslaget till kläm.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Ltl Brage Eklund gav en känga åt socialdemokraterna och tyckte att vi kritiserade jordbrukets höga stödnivåer. Men vi har nog varit lojala i regeringen i de här frågorna. Att vi ibland har synpunkter, det må man väl få ha. Det är onekligen så att det är stora summor som läggs på jordbruket, men det som vi har kritiserat och som jag fortsätter att kritisera är bl.a. Ålands Framtids dubbelhet när det gäller bidrag. Man kan vara ytterst kritisk och negativ till bidrag till allt möjligt annat, men när det gäller sina egna verksamheter som inte ens är bara partiintressen utan rent privata, så är man beredd att ta emot bidrag, man är beredd att höja dem osv. Den dubbelheten tycker jag att inte är acceptabel. Socialdemokraterna har alltid sagt att det åländska jordbruket kommer att vara bidragsberoende också i framtiden. Sedan kan man naturligtvis ha synpunkter på vad det är man skall ge bidrag till, men i det här fallet har vi hållit ihop med de övriga partierna i regeringsblocket och inte höjt beloppet lite utan med 70 procent. Ltl Brage Eklund håller med om att det kan vara svårt att budgetera och jag förstod t.o.m. att han medgav att man inte skall överbudgetera. Det är därför man säger, upprepade gånger, från finansutskottet och från landskapsregeringen att man har beredskap ifall det kommer in en ansökan. Men vi kan väl inte höja på anslag för att någon i Ålands Framtid har någon bekant som kanske funderar på någonting att investera i!

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Om det är så som socialdemokraterna bedriver politik att man agerar efter att det är någon bekant som påverkar deras politik, så det får stå för dem. Vi i Ålands Framtid bedriver nog politik efter våra förutsättningar och det vi tror att är ett bra sätt att driva politik på. Vi anpassar oss inte till att någon bekant ringer och säger att vi vill ha mera bidrag hit eller dit. Det är nästan ett påhopp att vi på något vis skulle förfördela någon person eller företag, det är inte på det viset, utan vi försöker driva en rättvis politik, vi har inte några egna intressen överhuvudtaget. Att jag råkar vara jordbrukare kan jag inte rå för, visserligen kan jag rå för det, för jag kan väl sluta i och för sig. Det hörs ungefär som att jag talar i egen sak; det är inte på det viset utan vill landskapsregeringen ha ett jordbruk och en levande landsbygd här på holmen får man anpassa  sig utifrån de förutsättningar som vi har plus att man måste titta på det konkurrensläge vi har gentemot andra. Är det så att landskapsregeringen försätter oss i en sämre ställning kommer jordbruket att dö. Vill inte landskapsregeringen förstå det, så bör de gå på en kurs för att verkligen få det inpräntat.  Det är alternativet för oss.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det är faktiskt ltl Brage Eklund och ltl Anders Englund som har talat om en anläggning som man tror att eventuellt är intresserad av att söka om pengar. Det är intressant, men förvaltningen och landskapsregeringen kan bara fungera enligt de faktiska ansökningar som kommer in. Jag har nog uppfattat att det investeringsstöd som man har upptagit är väl tilltaget jämfört med omkringliggande regioner. Tala i så fall om att det är sämre! Det finns pengar kvar och man har beredskap att ta upp mera pengar. Kritiken faller platt till marken. Man måste hitta argument för att kunna få igenom motionen. Det är tydligen den här ladugården och  åtminstone ltl Brage Eklund och ltl Anders Englund känner någon som är intresserad och de driver därför dennes intresse, men så kan inte förvaltningen fungera och inte heller politiken utan det måste baseras på verkliga ansökningar och fakta. Något annat har inte kommit fram efter upprepade frågor av ltl Gun Carlson.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det är nästan så att man inte borde svara på det här. Jag måste säga att den person eller personer som är aktuella att söka stödet till ladugård känner jag överhuvudtaget inte. Jag har fått informationen under näringsutskottets hörande av en som jobbar med Lantbruk 2006 samt hur många projekt som är på gång. Utifrån det såg vi problemen och att anslagen kan bli för små. Men, som jag sade tidigare, det kan vara problematiskt att budgetera rätt och som ltl Anders Eriksson redan sade får vi motionärer ta det som en viss seger när man har höjt anslaget med 70 procent som vtm Barbro Sundback. Fortfarande står jag fast vid att klämmen är aktuell oberoende vilket årtal det är.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Ltl Brage Eklund sade att socialdemokraterna har sagt att att bidragen är för höga och det vill jag på det bestämdaste ta avstånd från. Vi har inte på något sätt sagt att bidragen är för höga utan det är som vtm Barbro Sundback sade att vi har ställt oss solidariska bakom budgeten. Jag förstår inte överhuvudtaget diskussionen om näringsutskottets betänkande och att det är så viktigt att få igenom det som redan står i budgeten. Lagtinget har redan bestämt att det skall finnas tillräckligt med pengar för investeringar i jordbruket, så jag förstår inte överhuvudtaget diskussionen. Vi har aldrig sagt att bidragen är för höga, det tar jag bestämt avstånd från.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag ids inte hålla på och debattera detta mera och vem som har sagt vad, men så mycket har man väl hört, om inte offentligt här i lagtingssalen, från enskilda ledamöter vad man anser om jordbrukspolitiken och bidragen från socialdemokratisk håll, så det tror jag inte att ni behöver hemlighålla. Om ni nu är solidariska för att få vara med i landskapsregeringen har jag en viss förståelse för det. I övrigt när det gäller socialdemokratisk politik  och jordbrukspolitik tror jag att det finns vissa skiljelinjer mellan socialdemokraterna och mig.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Det kanske har funnits nyansskillnader någon gång i slutna rum, men också Ålands Framtid brukar säga att de lagstadgade bidragen är för höga när det gäller de intressen som socialdemokraterna har. Det förslöar folk.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

För att man förespråkar ett slags stöd behöver det inte betyda att man omfattar alla andra.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det är riktigt att jag är mycket intresserad av jordbruk och att jag gärna stöder jordbrukarn och framför allt stöder jag en politik som faktiskt ger stöd till jordbruket, vilket jag har gjort i den här frågan när vi har diskuterat den och tagit upp dessa medel. Det tycker jag att är en bra politik i stället för att komma med en motion som slår in öppna dörrar som redan är avklarad. Jag kommer inte ihåg datum för när motionen skrevs och behandlades första gången i lagtinget, men hur som helst antar jag, likaväl som motionärerna tyckte sig se behov, ansåg väl också landskapsregeringen att det fanns behov av mera pengar. Vem som kom först kan jag inte svara på, för det har jag inget minne av. Jag vill med detta säga att för mig är det viktigare att delta i sådana beslut som faktiskt tillför jordbruket pengar, och det har jag varit med och gjort i finansutskottet och i lagtinget och det kommer jag aldrig att ångra. Att godkänna en motion som lite svävande talar om brådskande ordning, se till att man ger pengar i den omfattning som krävs osv., vad skulle det förändra om den blev godkänd i dag? Ingenting! Det är dessa 850.000 euro som vi har i budgeten som kan ge jordbruket stöd plus beredskapen att fylla på momentet om det behövs. Jag tycker nog att man skulle tänka sig för lite också när man klankar alla andra som inte tycker lika.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag tycker att man måste kunna ha delade åsikter och olika syn på saker och ting utan att bli klankad för att man har haft det. Centern har många gånger haft olika åsikter gentemot många andra också och mig veterligen har det också varit en del av deras politik och är det inte det som debatten och detta forum skall gå ut på att man skall se vad som är mest lämpligt och vilken politik man skall föra. Jag förstår att landskapsregeringen står starkt bakom sin syn här, men vi har en annan syn och vi vill ha klarlagt att landskapsregeringen står bakom jordbruket och jordbrukspolitiken i framtiden. Det gäller inte bara att skriva en massa vackra ord och meningar på ett papper – man skall stå för det när det skall tillsättas resurser också.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jo, det skall tillsättas resurser och det är just det som den här landskapsregeringen och det enhälliga lagtinget har gjort. Det var ingen som i lagtinget protesterade mot det ökade stödet till jordbruket, så alla var överens, också motionsställarna. Jag tror att vi är helt överens i den här frågan att det är viktigt att man ger resurser till jordbruket, men att prata om saker som redan är utförda tycker jag att är lite resursslöseri för det är det vi håller på och gör i dag.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

När vi skrev motionen fanns inte dessa resurser. Jag tror nog att den sittande landskapsregeringen har tagit åt sig av kritiken från fältet och sett på möjligheterna att möta upp. Att sedan försöka påstå att landskapsregeringen har haft det i åtanke även om inte motionen kommit tror jag inte är sant utan sanningen är nog den att centern har mött stor kritik på fältet därför att det inte ställt upp bakom behovet och har därför gått till mötes. När man talar om detta med att möta upp och vinnlägga sig om att jordbruket har fått sitt stöd så pekade jag på landskapsregeringens protokoll från den 26.2.2004. Det innebär också ett indirekt minskat stöd till jordbruket. Det som inte företagen får i stödform gentemot konkurrerande företag på fastlandet måste gå ut på marginalerna från odlarna och få får vi sämre verksamhetsförutsättningar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Eftersom investeringsstödet till jordbruket har gjorts till en relativt stor fråga och det också har gjorts försök att sprida osäkerhet om vad som är landskapsregeringens politik när det gäller dessa ärenden vill jag försäkra, fru talman, att den här landskapsregeringen kommer att tillse att vi fullföljer den jordbruksstrategi som vi har i vårt handlingsprogram och också i den jordbruksstrategi som ltl Brage Eklund redogjorde för. Det innebär att vi vill göra satsningar på landsbygden inom jordbruket. Vår målsättning är att vi skall fullfölja det vi har sagt och det som också lagtinget har sagt, att se till att det finns tillgängliga medel, om det finns projekt som aktualiseras och som behöver de pengarna och de resurserna. För tillfället ligger det på vårt bord i landskapsregeringen en tilläggsbudget som också lagtinget strax kommer att få ta ställning till; i det sammanhanget finns det möjlighet att gå igenom om det behövs mera resurser och det skall också göras. Samtidigt håller vi också på och bereder ordinarie budgeten för 2006 osv., så det här är en process som hela tiden arbetar. Precis som har sagts här, att behövs det mera resurser, så kommer det att finnas resurser för att göra goda investeringar som gör att lantbruket och jordbrukarna kan leva vidare, så jag hoppas verkligen att man inte i den här debatten sprider någon sådan uppfattning att det blir en osäkerhet i de här frågorna.

 

Det har sagts att detta är en trovärdighetsfråga för oss i centern och att vi vill bara sitta med i landskapsregeringen osv. Kära vänner, det är tack vare att centern sitter med i landskapsregeringen och kan vara med och ta ansvar för utvecklingen av det åländska samhället, landsbygden och jordbruket som vi kan vara med och se till att det finns resurser på en tillräcklig nivå. Alternativet, att man står i den här talarstolen och lägger fram goda idéer som sedan inte en landskapsregeringen är beredd att genomföra leder ingenstans. Och så kloka tror jag faktiskt att de åländska jordbrukarna är att de vet att det är i landskapsregeringen som man driver politiken.

 

Och, fru talman, i den här frågan är det precis som under den tiden när t.ex. min gode vän Anders Eriksson var jordbruksminister. Det var också på den tiden så att vi budgeterade för investeringsstöd, vi använde dem och om det sedan fanns ett större behov kom vi med tilläggsmedel och så fungerar det precis i dag också i landskapsregeringen. Det finns ingen orsak att ha någon överbudgetering här utan man får utgå från att den jordbrukspolitik som den här landskapsregeringen har sagt att vi skall fullfölja och driva, den skall vi också stå för. Gör vi inte det och inte tillser att det kommer resurser som klarar ut projekten är vi värda kritik, och då är vi i centern absolut värda kritik, men inte för att vi inte är beredda att stå här och överbudgetera i onödan.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är säkert fråga om förtroende. Lantrådet Roger Nordlund säger att behövs det resurser så ställer vi upp. Men visst är det så, lantrådet Nordlund, precis som ltl Anders Englund sade, att kommer det in en ansökan i morgon om ett större projekt så är pengarna slut på anslaget. Samma uppgifter har jag fått när jag har pratat med tjänstemännen och ltl Anders Englund själv säger precis samma sak. Vad händer då? Jo, det finns inte anslag utan ordinarie budgeten skall godkännas. Fördelningsprinciperna skall godkännas, det skall gå genom gårdsbrukskommissionen. Vi skriver mars 2006 innan en ansökning i så fall kan omfattas. Inte fungerar det på det sättet om man har fått bygglov, man har entreprenörer kontrakterade, man vill komma igång. Bästa lantrådet Roger Nordlund, inte finns det någon illvilja i den här motionen. Om lagtinget omfattar motionen är det väldigt enkelt för landskapsregeringen, som har tilläggsbudgeten ligger på bordet, att se till att det finns tillräckliga anslag. Inte skall vi behöva ha folk på landsbygden sitta och vänta över ett halvår bara för att det skall finnas resurser om de vill göra investeringar. Ni skriver i alla program att vi skall ställa upp, vi skall underlätta, vi skall påskynda. Här har ni ett unikt tillfälle, ta det, vi vill ju bara hjälpa till!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det är trevligt, vi skall alla försöka hjälpas åt att vi får en så bra utveckling som möjligt. Verkligheten är den att vi har en tilläggsbudget ligger på vårt bord för behandling. Och är det så att det finns projekt som är så långt gångna och vi anser att det behövs medel, då lovar jag ltl Anders Eriksson och alla andra att då kommer jag att föreslå att det tas upp extra medel också i den tilläggsbudgeten. Men som landet ligger nu och den information jag har hittills är situationen inte sådan. Vi måste, ltl Anders Eriksson och alla andra också för den delen, kunna vara så ärliga att vi inser att vi lever i ett fantastiskt system med den snabbhet som vi har här att kunna komma till mötes med olika tilläggsbudgeter, ordinarie budgeter osv., att vi möter faktiskt upp. Ltl Anders Eriksson, som är en erfaren man både från politik, jordbruk osv., känner kanske till sina kollegors situation i riket, att har nog minsann inte varit så att man har kommit med tilläggsbudget utan där har man fått ställa sig i kö. Jag säger att en sådan situation skall vi inte ha här, utan vi skall fortsätta att driva den konstruktiva jordbrukspolitik som vi har haft och försöka vidmakthålla framtidstron och entreprenörsandan. De som behöver investeringsstöden är oftast de unga jordbrukarna som kommer att satsa och kommer att vara s.a.s. de som skapar den levande landsbygden i framtiden. Och tro mig, vi från centern vill vara med och hjälpa till med det, och det vill hela den landskapsregeringen göra. Det handlar lite om förtroende; jag har förtroende för att hela regeringen kommer att fullfölja en sådan politik. De som är ute i verkligheten, så fortsätt med era planer och kom in med dem till landskapsregeringen så skall vi nog hjälpa till!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag är tacksam för det löfte som lantrådet Roger Nordlund ger. Han säger att vi har ett fantastiskt system och att det går snabbt, men ändå, bästa lantrådet Nordlund, finns det ett litet bekymmer. Skall det till mera pengar, så vem är det som beviljar de pengarna? Jo, det är inte lantrådet Nordlund utan det är Ålands lagting. Det betyder att det är en tilläggsbudget eller i en ordinarie budget som skall processas igenom detta politiska tröskverk och det kan mycket väl hända att vi har ett halvårs fördröjning för folk som vill komma igång med nödvändiga investeringar. Så kan det bli i detta fantastiska system om inte denna motion omfattas. När man drar paralleller till hur det är i riket, hur länge man har fått vänta, är det sant, men jag ser ju, efter att jag har hört vtm Barbro Sundback, uppbackad av FS, att Ålands landskapsregering är på väg i den riktningen.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det är bra att vi får möjligheter att rätta till den missuppfattningen som tydligen ltl Anders Eriksson har bibringats här, att landskapsregeringen skulle vara på väg i någon sådan riktning. Tvärtom, jag tror att vi kan utlova en mycket snabb och effektiv behandling i sådana fall att det kommer projekt. Med det stöd som finns här i lagtinget torde det väl ändå inte vara något bekymmer att få igenom de pengarna här i lagtinget, eller hur ltl Anders Eriksson?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag hakade upp mig lite på när lantrådet Roger Nordlund sade att centern är ungefär en garanti för en levande landsbygd och att anslag kommer att beviljas i den takt det behövs i framtiden. Enligt protokollet från den 26.2.2004 sitter lantrådet Roger Nordlund ordförande. Han talar nu lite mot sig själv; där har han varit med om att försämra stöden och möjligheterna för jordbruket och jordbruksföretagen att utvecklas och förbättra konkurrensmöjligheterna för jordbruket. Hur förklarar han det här?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det är svårt att diskutera enskilda fall och det skall man kanske inte heller göra i lagtingets plenum. Jag vill ändå påminna ltl Brage Eklund om att stödet består av många olika delar. Det som ltl Brage Eklund nu lyfter fram är en  komponent i ett paket och vår absoluta målsättning från landskapsregeringens sida är att se till att hela paketet skall bli minst lika bra som om man skulle ha gjort investeringen någon annanstans.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Lantrådet Nordlund har missat någonting när regeringen har fastställt stödpaketet eftersom han har gått med på att sänka stödnivåerna för företag som utvecklar, vidareförädlar eller förbättrar förpackningslinjer och sådant, sänkt dem från 25 till 15 procent. Det verkar inte som om landskapsregeringen vet vad den har varit med om att besluta. Det här är ingenting som förbättrar konkurrenskraften för åländska företag. Utöver det kan jag nämna att bekymret som påpekas i jordbruksstrategin angående transportkostnaderna härifrån är någonting som landskapsregeringen verkligen bör ta tag i.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

I landskapsregeringen och på näringsavdelningen diskuteras just nu precis de här sakerna med de olika programmen och de olika ramarna som vi har satt. Det har att göra med andra investeringar som också är aktuella, inte minst de mycket omtalade golfbanorna på fasta Åland och i skärgården. Den diskussionen ber jag att få återkomma till när vi har haft en lite bättre beredning och har haft tid att sätta oss in i helheten. Vi lever också här i en lite föränderlig tid.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Englund:

Fru talman!

Jag tänkte kortfattat uttala mig i detta ärende än en gång för jag tycker att det börjar sväva ut åt många håll. Jag vill tillägga att vill lagtinget uppvisa smidighet gentemot lantbruksföretagarna, som det så ofta talas om, godkänn då näringsutskottets betänkande! Då har landskapsregeringen också det i bakfickan när man tar beslut; då kan man hänvisa till den skrivning som lagtinget har beslutat om. Näringsutskottets förslag anger ingen tidpunkt för införandet utan det är egentligen mycket samma sak som vi talar om. Lagtinget kan nog bra ta ett sådant här förslag.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det är pinsamt att näringsutskottets ordförande och producentförbundets ordförande inte vet att lagtinget redan har godkänt motsvarande skrivning i 2005 års budget, som ju var mycket inspirerad av motionen. Det måste man erkänna. Men nu, nu är det något annat som ltl Anders Englund håller på med, inte jordbrukspolitik, utan det är nog mera personpolitik.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Jag är mycket medveten om skrivningarna som finns i budgeten. Nu är det så att vi är på samma startplatta igen och då kan dessa medel som vi alla har talat om behövas. Det är inte något märkvärdigare än det! Det märkvärdiga är att socialdemokraterna absolut inte vill vara med och öka en euro för jordbruket med ett lagtingsbeslut.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det stämmer inte, ltl Anders Englund, vi stöder den här landskapsregeringen som har tagit upp mera pengar, 70 procent, och visat beredskap. Det är ltl Anders Englund som inte har förtroende för sin egen regering och sitt eget parti. Det är det som är politiken i det här sammanhanget. Det är konstigt att inte ltl Anders Englund ännu inte fattar så grundläggande saker i politiken.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Det kan väl ifrågasättas om man fattar grundläggande saker i politiken, men jag tror att jag har mina åsikter i vissa ärenden precis som vtm Barbro Sundback brukar ha, också vad gäller budgetfrågor och andra frågor. Sedan kan det nog vara bra i framtiden också  - vi skall diskutera miljöhandlingsprogrammet och då får vi se om man fortfarande måste vara i opposition eller om man kan göra förändringar där också.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Visserligen har jag inte lika lång erfarenhet som många andra här i salen av lagtingspolitiken och de former som vi arbetar utgående från, men det som jag inte får ihop i ltl Anders Englunds anförande och också tidigare här är på vilket sätt godkännandet av en hemställningsmotion skulle snabba upp processen för att få fram pengar. Det finns bara två sätt att bevilja pengar i dagsläget för Ålands lagting: via ordinarie budget eller tilläggsbudget. Här har vi fått klart och tydligt beskrivet för oss att landskapsregeringen har beredskap att när så behövs föra fram ytterligare medel i en tilläggsbudget. Jag förstår alltså inte på vilket sätt motionen skulle förenkla upp och försnabba den processen. Men jag är ny här i lagtinget så det är kanske någonting jag har missat!

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Det var en ledamot som tidigare förklarade hur processen går till, och så går det till när det skall beviljas pengar här i lagtinget för olika investeringar och moment. Men här uttrycker jag mitt stöd för landskapsregeringen för att kunna vidta åtgärder i syfte att tillse att lantbrukets investeringar kan stödas i den omfattning som krävs. Det är det som vi alla uttrycker, både opposition och jag förmodar också regeringspartierna kommer att uttrycka det stödet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. Föreläggs betänkandets kläm.

 

Ltl Carina Aaltonen: Fru talman! Med anledning av det som anförts i min reservation föreslår jag att hemställningsmotion nr 29/2003-2004 förkastas.

 

Vtm Johan Ehn: Fru talman! Med samma motivering ber jag att få understöda ltl Carina Aaltonens förslag om förkastande.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Carina Aaltonen, understödd av vtm Johan Ehn, föreslagit att klämmen måtte erhålla den lydelse den har i ltl Carina Aaltonens till betänkandet fogade reservation. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer därför att verkställas. Den som röstar för näringsutskottets förslag röstar ja, den som röstar för ltl Carina Aaltonens ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Ltl Danne Sundman: Fru talman! Jag föreslår öppen omröstning.

 

Vtm Johan Ehn: Fru talman! Jag understöder förslaget om öppen omröstning.

 

TALMANNEN: Öppen omröstning har begärts och vunnit understöd och kommer därför att verkställas. Jag ber ledamöterna ltl Gun Carlson och ltl Raija-Liisa Eklöw biträda vid omröstningen.

 

Omröstning sker efter upprop. Upprop.

 

Talmannen: ja, Gun Carlson: nej, Eliasson: nej, Eklöw: ja, Aaltonen: nej, Beijar borta, Grönlund: nej, Jansson: nej, vtm Ehn: nej, Eklund: ja, Anders Eriksson: ja, Lindqvist borta, Sjöblom: nej, vtm Sundback: nej, Roger Eriksson: ja, Sune Mattsson: ja, Englund: ja, Jan-Erik Mattsson: nej, Lindström: nej, Erlandsson: nej, Thörnroos: nej, Åke Mattsson: ja, Perämaa: ja, Sjögren: ja, Lagerberg: nej, Winé: nej, Karlström: ja, Lindholm: ja, Sundman: ja, Boman: ja.

 

Vid omröstningen har avgivits 14 ja-röster och 14 nej-röster. Eftersom rösterna fallit lika skall enligt 60 § 2 mom. lagtingsordningen talmannens röst avgöra. Då talmannen röstat ja har lagtinget beslutat godkänna näringsutskottets förslag.

 

Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Landskapsregeringens framställning angående höjning av totalbeloppet av de allmänna landskapsgarantierna till näringslivet. (FR 17/2004-2005).

 

Ärendet upptas till behandling vid lagtingets plenum den 7.9.

 

 

Landskapsregeringens meddelande angående miljöhandlingsprogram för Åland 2005-2008. (M 3/2004-2005).

 

Ärendet upptas till behandling vid lagtingets plenum den 12.9.

 

Landskapsregeringens berättelse för år 2004. (LB 1/2004-2005).

 

Ärendet upptas till behandling vid lagtingets plenum den 7.9.

 

 

Landskapsrevisorernas berättelse för år 2004. (RB 1/2004-2005).

 

Ärendet upptas till behandling vid lagtingets plenum den 7.9.

 

 

Revisionsberättelse för Ålands lagting och Ålands delegation i Nordiska rådet för år 2004. (RB 2/2004-2005).

 

Ärendet upptas till behandling vid lagtingets plenum den 7.9.

 

Ltl Danne Sundmans enkla fråga angående stöd till golfbanor. (EF 9/2004-2005).

 

Svar på frågan, som inlämnats under den tid lagtinget inte varit församlat, skall avges inom tio dagar från denna dag.

 

Lagtingets nästa plenum är i dag kl. 16.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 15.47).

 

 

 

 

 

 

Originalfil