Plenum den 6 juni 2012 klockan 13.00

 Ålands lagting

PLENARPROTOKOLL  

 

 

 

 

 

M W-A


Plenum den 6 juni 2012 kl. 12.00

Plenum börjar. 1

Remiss. 2

1    Godkännande av avtalet om gemensam upphandling av auktionsövervakare

Landskapsregeringens yttrande (RP 12/2011-2012-s)

Republikens presidents framställning (RP 12/2011-2012)

Remiss. 3

2    Godkännande av avtalet och protokollet med Uruguay för att undvika dubbelbeskattning

Republikens presidents framställning (RP 13/2011-2012)

Andra behandling. 3

3    Godkännande av protokollet till konventionen om barnets rättigheter

Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 7/2011-2012)

Landskapsregeringens yttrande (RP 10/2011-2012-s)

Republikens presidents framställning (RP 10/2011-2012)

Andra behandling. 4

4    Taxan för avloppsvattenavgift

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 19/2011-2012)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 18/2011-2012)

Andra behandling. 4

5    Förtydligat förfarande vid miljökonsekvensbedömning

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 7/2011-2012)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 15/2011-2012)

Enda behandling. 4

6    Redogörelse enligt 32 § arbetsordningen för Ålands lagting för tiden 1 november 2010 – 31 oktober 2011

Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande (SJPN 2/2011-2012)

Landskapsregeringens redogörelse (RS 3/2011-2012)

Föredras. 36

7    Kommersialisering av vrakölen

Landskapsregeringens svar

Ltl Anders Erikssons skriftliga fråga (SF 8/2011-2012)

Remiss. 40

8    Reformering av tillsynen över penningspelverksamheten

Ltl Gunnar Janssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 7/2011-2012)

För kännedom... 46

9    Höjt utkomststöd

Landskapsregeringens lagförslag (LF 20/2011-2012)

10  Förslag till beslut om utdelning av lagtingets minnesmedalj

Talmanskonferensens framställning (TMK 5/2011-2012)

Plenum slutar. 46

 

Plenum börjar

Närvaroregistrering. 26 ledamöter är närvarande.

Lagtingsledamoten Torbjörn Eliasson anhåller om ledighet från dagens plenum på grund av privata angelägenheter.

Lagtingsledamoten Mats Perämaa anhåller om ledighet från plenum 09.06.2012 på grund av deltagande i Sfp:s partidag i Karleby. Beviljas.

Remiss

1        Godkännande av avtalet om gemensam upphandling av auktionsövervakare

Landskapsregeringens yttrande (RP 12/2011-2012-s)

Republikens presidents framställning (RP 12/2011-2012)

Enligt arbetsordningens 44 § beslutar lagtinget på förslag av talmannen till vilket utskott ett ärende ska remitteras. Beslutet fattas efter avslutad diskussion. Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

Diskussion.

Ltl Gunnar Jansson

Tack, fru talman! Ärendet åtföljs av ett yttrande, enligt 31 § lagtingsordningen, från landskapsregeringen som uppenbarligen inte avser att presentera sina åsikter, åtminstone inte ännu. Därför ska jag lämna några synpunkter på detta ärende, som möjligen kan uppfattas som lite marginellt.

Om vi går till den nyvalde presidentens möjligen första framställning till lagtinget, under Sauli Niinistö ämbetsperiod, så ser vi i stycke 3 en mycket intressant skrivning. Först redogörs det för vad ärendet gäller, gemensam upphandling, för att upphandla en auktionsövervakare osv. I fråga om utsläppshandel står det så här: ”Enligt 18 § 10 och 22 punkten i självstyrelselagen har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om natur- och miljövård samt näringsverksamhet”.  Det är rätt.

Men sedan; ”i den lagstiftningskontroll i fråga om landskapslagarna som avses i 19 § i självstyrelselagen har man med stöd av dessa bestämmelser ansett att landskapets lagstiftningsbehörighet omfattar utsläppsrätter”. Högsta domstolen har yttrat sig på detta vis. Dåvarande presidenten omfattade den tolkningen. Detta är en riktig tolkning och det är en för Åland mycket viktig ståndpunkt. Det är det som är grunden för att detta avtal överhuvudtaget kommer till lagtinget för att sättas i kraft vad gäller handeln med utsläppsrätter. Det här ska vi ta fasta på.

Jag vill med andra ord att utskottet mera i detalj i gå in i det som regeringen i sitt yttrande säger. Yttrande är ju, med all respekt, väldigt tekniskt. Det innehåller, som jag ser, nästan inte alls något ställningstagande vad detta de facto kan innebära.

Det som jag nu säger behöver det inte innebära för Åland men kan göra det. Säkert har kolleger uppfattat den stora utsläppsaffär som här på vårvintern ingicks mellan republiken Estland, som EU-medlem, och en större bilfabrik i Japan. Estland sålde utsläppsrätter till denna bilfabrik och fick betalt med 1000 elbilar, 500 gratis och 500 ungefär till halva priset. Dessa ännu inte 1000 bilar, men snart nog hoppas man, ska användas huvudsakligen i hemtjänsten i Estland och laddas med vindkraft, som också är ett ganska storslaget projekt. Utsläppshandeln har möjligheter.

Jag hoppas verkligen att utskottet kunde ta den tid det krävs här nu under sommaren och hösten och titta lite närmare in i vad det de facto innebär att Åland har denna behörighet tillkommen genom tolkning. Det är något som för övrigt bör beaktas i en kommande självstyrelselagsrevision, dvs. nytillkomna rättsområden bör också få en reglering, åtminstone så länge vi har den nuvarande uppräkningsprincipen i självstyrelselagen. Men också vad det de facto innebär i praktiken att man går in för ett sådant här auktionsförfarande och hur Åland, som är medlem i EU utan att vara ett medlemsland, kan använda sig av den här möjligheten till handel med utsläppsrätter gärna i så stor skala som möjligt.

Mot detta invänder man naturligtvis att Åland inte riktigt har torrt på fötterna vad gäller utsläpp till följd av vårt läge i Östersjön och den fartygstrafik som förekommer här, men det är den praktiska sidan av saken.

Jag hoppas att utskottet kan titta på den verkliga innebörden av den möjlighet det finns att använda sig av behörighet i handeln med utsläppsrätter, såsom högsta domstolen har sagt och till det som detta avtal egentligen ytterst syftar.

Ltl Mika Nordberg, replik

Talman! Jag vill bara understöda ltl Gunnar Janssons tankar angående detta med utsläppshandel. Vi hade en upphandling av elbilar som landskapsregeringen presenterade tidigare i våras. Jag tog då upp samma exempel i Estland. Jag tror att det är sådana här innovativa saker som är viktiga att titta på. Jag hoppas att utskottet tittar på det.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack för det, kollegan Nordberg. Kopplingen till förnybar, ren energiproduktion på Åland är alldeles uppenbar. Vi vet att satsningarna i kustbandet i Estland är massiva. Allting talar för att vi har minst lika goda möjligheter till motsvarande aktivitet här Åland.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendet till social- och miljöutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

Remiss

2        Godkännande av avtalet och protokollet med Uruguay för att undvika dubbelbeskattning

Republikens presidents framställning (RP 13/2011-2012)

Enligt lagtingsordningen 31 § 2 mom. ska talmannen utan dröjsmål översända en begäran från presidenten om lagtingets bifall till ikraftträdande av en internationell förpliktelse till landskapsregeringen för ett yttrande som bör föreligga när ärendet remitteras till ett utskott. Talmannen kan dock i ett enskilt ärende besluta att ett yttrande inte är nödvändigt. Eftersom lagtinget tidigare har behandlat ett antal fördrag med motsvarande innehåll har talmannen beslutat att ett yttrande inte är nödvändigt i fråga om den aktuella framställningen.

Enligt arbetsordningens 44 § beslutar lagtinget på förslag av talmannen till vilket utskott ett ärende ska remitteras. Beslutet fattas efter avslutad diskussion. Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

Diskussion. Ingen diskussion.

Kan förslaget att remittera ärendet till finans- och näringsutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

Andra behandling

3        Godkännande av protokollet till konventionen om barnets rättigheter

Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 7/2011-2012)

Landskapsregeringens yttrande (RP 10/2011-2012-s)

Republikens presidents framställning (RP 10/2011-2012)

Först tillåts allmän diskussion och efter det kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till det lagförslag som ingår i presidentens framställning eller vägra ge ett sådant bifall.

Diskussion. Ingen diskussion.

Lagförslaget i presidentens framställning föreläggs lagtinget för bifall. Lagtinget har i andra behandling lämnat sitt bifall till lagförslaget.

Betänkandets motivering föreläggs för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

Ärendets andra behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

Andra behandling

4        Taxan för avloppsvattenavgift

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 19/2011-2012)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 18/2011-2012)

I andra behandlingen kan lagtinget antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid den första behandlingen eller förkasta förslaget.

Först tillåts diskussion och efter det föreläggs lagförslaget för antagande.

Diskussion. Ingen diskussion.

Lagförslaget föreläggs för antagande i andra behandling. Begärs ordet?

Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

Betänkandets motivering föreläggs för enda behandling. Diskussion? Ingen diskussion. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen. Ärendet är slutbehandlat.

Andra behandling

5        Förtydligat förfarande vid miljökonsekvensbedömning

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 7/2011-2012)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 15/2011-2012)

I andra behandlingen kan lagtinget antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid den första behandlingen eller förkasta förslaget.

Först tillåts diskussion och efter det föreläggs lagförslaget för antagande.

Diskussion. Ingen diskussion.

Lagförslaget föreläggs för antagande i andra behandling. Begärs ordet?

Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

Betänkandets motivering föreläggs för enda behandling. Diskussion? Ingen diskussion. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen. Ärendet är slutbehandlat.

Enda behandling

6        Redogörelse enligt 32 § arbetsordningen för Ålands lagting för tiden 1 november 2010 – 31 oktober 2011

Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande (SJPN 2/2011-2012)

Landskapsregeringens redogörelse (RS 3/2011-2012)

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen.

Diskussion.

Ltl Danne Sundman

Fru talman! Detta självstyrelsepolitiska nämndens betänkande nr 2 kan kännas tunt, men jag vill försäkra att det är tungt. Det har en hög specifik politisk vikt. Denna redogörelse är självstyrelsepolitiska nämndens viktigaste rutinärende enligt 32 § lagtingsordningen och arbetsordningen. Även i den nya arbetsordningen kan man läsa om det i 32 § så det behöver inte byta namn.

Nämnden konstaterar under rubriken ”Allmänt om redogörelsen” att meddelandet har bytt regim till viss del. Den nya arbetsordningen ska tolkas, såsom framgår av lagutskottets betänkande, att det ska omfatta perioden ända fram till så nära som möjligt när det avges. Nämnden konstaterar att man kanske inte kan kräva dagsfärska ärenden, men så nära som möjligt. Det ska inte längre omfatta ett lagtingsår nödvändigtvis, utan den period som pågår fram från det förra till det som avges fastställs. Det skulle egentligen ha gällt också det här meddelandet, men nu är det ett övergångsskede.

I remissen påtalade jag det här. Den nya regeringen, som tillträdde i december, gav den här redogörelsen över vad den gamla regeringen har gjort och kanske inte gjort, varpå den gamla regeringens representanter steg upp och hade åsikter om vad den nya regeringen hade skrivit att den gamla regeringen hade gjort.

Med anledning av det är nämndens åsikt att när det gäller valår så bör denna bestämmelse tolkas så att den avgående landskapsregeringen avger sin berättelse innan den nya landskapsregeringen tillträder, det ska vara bland det sista man gör som expeditionsministär. Då är det rent bord och nästa redogörelse börjar när den nya regeringen kommer in i kammaren. Då får vi ordning på den delen.

Vidare i betänkande konstaterar självstyrelsepolitiska nämnden att det nu har utsetts en ny parlamentarisk kommitté på hemmaplan som ska följa arbetet med ny självstyrelselag. Givetvis följer också nämnden det arbetet mycket noga och kan vid behov vara bollplank, om det skulle behövas vilket jag inte tror.

Fru talman! Sedan kommer vi till stycket om hembygdsrätt, jordförvärvsrätt och näringsrätt. Här är nämnden rätt så otålig. Det har att göra med nämndens tidigare påpekande i det här ärendet. I betänkande sägs; ”nämnden vill framhålla vikten av att landskapsregeringen snarast inkommer med behövliga lagförslag till lagtinget med anledning av betänkandet från den parlamentariska kommitté som såg över tillämpningen av näringsrätts- och jordförvärvsbestämmelserna samt hembygdsrätten”. 

Förutom lag nämner man återigen policyn gällande tillämpningen av 8 § jordförvärvsjälvstyrelselagen när det gäller juridiska personer. Där behöver man också rätta den förra rättelsen som fortfarande är felaktig.

Vidare tycker nämnden att det är viktigt, i likhet med kommitténs betänkande, att man ska reda ute vad begreppet ”egentliga bo och hemvist i landskapet” som återfinns i självstyrelselagens 6 § betyder och hur det ska tolkas. Det är nämligen centralt, inte bara i hembygdsrättsärende utan också i jordförvärvsärenden i många fall. Samtidigt har nämnden erfarit att landskapsregeringen kommer att skrida till verket med detta ärende efter sommaren. Man kommer att ta fram nödvändiga författningar, lagar eller ändringar i förordningar eller både och troligen. Man anser att frågan är tillräckligt utredd, vilket åtminstone jag personligen håller med om. Nu gäller det bara att politiskt prioritera vilka saker man gör först och i vilka regelverk. Det som gör det här brådskande är den tidsdräkt som har gått sedan den här kommittén lämnade in sitt betänkande 2009. Men det är också ständigt en brådska med anledning av att kreativiteten spirar ute på fältet. Det förekommer ständigt nya försök, med kreativitet, att på ett eller annat sätt kringgå jordförvärvsbestämmelserna. Ibland rätt så oskuldsfulla försök, som egentligen är helt lagliga om man bara har läst innantill i regelverken. Men sedan finns det också sådana exempel, som har diskuterats i nämnden, där man direkt kan säga att det görs i syftet att kringgå jordförvärvsbestämmelsernas anda och mening. Det bekymrar nämnden och det bekymrar landskapsregeringen. Nämnden önskar fortsatt information och samråd i ärendet till den här delen. Man kan orda länge om det här.

En viktig sak, som också kommittén som satt 2008-2009 sade i sitt betänkande, var att när skyddsinstrumenten en gång kom till i världen var de tänkta att skydda mot yttre påverkan. De var inte tänkta att skydda oss mot oss själva. Men nu är det ofta vi ålänningar själva som hittar på undantag och projicerar denna kreativitet att hitta luckor i regelverken. I denna nya kontext måste regelverken också ta i beaktande att vi själva kan vara ett hot mot de här bestämmelserna. Det faktiskt lite nytt som i huvudsak har kommit under senare tid.

Kommer de här lagarna i höst så om ett år, när vi står här, så är det här på plats och sjösatt. Problemet borde vara ur världen till den del vi har kunnat överblicka den kreativitet som för tillfället spirar. Det kommer säkert en ny kreativitet också.

Vidare i samma stycke tar nämnden upp frågan om kravet på finskt medborgarskap för att få åländsk hembygdsrätt. Nämnden konstaterar att 2 560 personer eller ca 9 procent av befolkningen på Åland har enbart utländskt medborgarskap. Det här börjar bli en alarmerande stor del av befolkningen som står utanför att få kandidera och rösta i lagtingsval. Det börjar bli i likhet med många andra regioner runt om i världen som har stora minoriteter från grannländer eller problem med att befolkningen står utanför samhället. De här personerna är till största delen svenska medborgare, de står inte utanför samhället och de är inte på något vis i social misär. Men de har inte politiska rättigheter i samma utsträckning. Det kan man tycka att är ett problem och det tycker nämnden som skriver: "Det synnerligen allvarligt att dessa utländska medborgare därigenom står utanför möjligheten till politiskt inflytande och medverkan. Landskapsregeringen bör därför enligt nämndens mening fortsatt vidta ansträngningar för att få till stånd en ändring av självstyrelselagen så att hembygdsrätten öppnas för EU-medborgare”.

Nämnden går vidare in på initiativet enligt självstyrelselagens 22 §, som skickades till riksdagen angående sexualbrottslagstiftningen. Man konstaterar i stort sett mellan raderna att den argumentation som användes för att komma till den tolkningen, som grundlagsutskott kom till, kan också användas till att komma till en motsvarande tolkning, nämligen att det är ingen fara att låta riksdagen behandla ett initiativ. Man borde ha en öppen attityd till vad riksdagen får ta sig an. Man kan också förstå den förklaringen att när det uppstår en sådan här lucka i självstyrelselagen så tittar man i förarbetena och där står det att det här inte ska ändra rättsläget från den förra självstyrelselagen. Sedan tittar man i den lagen där finns det en begränsning. Nå, förvisso, men varför vara så strikt i det här fallet?

Till sist konstaterar nämnden att det är oroväckande när grundlagsutskottet tar sig allt större tolkningsutrymme. I det här fallet borde man ha begärt ett utlåtande från högsta domstolen som ytterst ska tolka självstyrelselagen. Sedan kan man gräma sig lite på sin egen kammare över att vi tog bort ordet förklaring ur självstyrelselagen. I det här fallet kanske lagtinget också skulle ha blandats in för att förklara självstyrelselagen, åtminstone skulle självstyrelselagen inte ha förklarats utan vår medverkan mot vår vilja.

Nämnden skriver också ett kort stycke om ”Allmänt bindande kollektivavtal”. Dock har nämnden engagerat sig ganska djupt i frågan. Uppmaningen här är föga förvånande, att landskapsregeringen fortsatt får utöva påtryckningar på Finlands regering i frågan. Det här är ett ärende som tar ett steg fram och ibland två steg tillbaka. Det är en allvarlig sak när de svenskspråkigas rättigheter inte finns att läsa på svenska. Det betyder i självstyrelsens kontext att de inte gäller här på Åland och människor blir i ett rättslöst tillstånd.

Angående språkrådet konstaterar nämnden att det i regeringsprogrammet anges att språkrådets uppdrag ska klargöras. Nämndens åsikt är att språkrådet ska normeras på lagnivå, vilket nämnden även har framhållit i tidigare betänkanden.

En annan stor och viktig fråga som har passerat revy nyligen är namnen på åländska kartor. Också här vill självstyrelsepolitiska nämnden understryka att landskapsregeringen jobbar vidare enligt den inslagna linjen och att man bör överväga också andra åtgärder som kan krävas för att uppnå målet. Detta är en viktig fråga anser nämnden.

Dagen till ära kan man nämna stycket ”Kontakter till Sverige”. ”Nämnden har i tidigare betänkanden konstaterat att det, mot bakgrund av Sveriges betydelse för möjligheten att upprätthålla svenska som ett levande språk i utveckling, finns skäl att undersöka hur de politiska kontaktytorna mellan Sverige och Åland ytterligare kunde utvecklas. Enligt landskapsregeringens regeringsprogram ska ett permanent organ, Ålandshavskommissionen, inrättas i syfte att utveckla gränssamarbetet runt Ålands hav. Nämnden stöder fortsatt utvecklingen av kontakterna till Sverige.”

Vidare i betänkandet kommer nämnden till en ganska lång skrivning om ”Gränsarbetsgruppens betänkande”. Man försöker i korthet justera demilitariseringens gräns att överensstämma med självstyrelsens. Trots att det här ärendet kört fast eller att man inte har nått dit man kunnat, är det viktigt att man får till de här koordinaterna och får dem införda i koordinatsystemet och att landskapsregeringen bevakar att det som har utlovats verkligen verkställs.

Nämnden skriver; ”det är vidare viktigt att landskapsregeringen bevakar användningen av det nya kartmaterialet”. De här punkterna blir bara data i en databas och data till olika kartlager. Det är viktigt att landskapsregeringen bevakar att det här kartmaterialet så att de nya gränserna, den demilitariserade zonen, framgår av de kartor som publiceras, i likhet med naturskyddsområden. Så att det inte bara blir ett lager som man aldrig publicerar och att det också använts på väsentliga digitala kartor på nätet, som nämnden skriver.

Eftersom ärendet har tagit den här vändningen föreslår nämnden att; ”landskapsregeringen bör även undersöka möjligheten att i samarbete med berörda kommuner på Åland och i Åboland justera de kommunala gränserna så att de överensstämmer med demilitariseringens gränser”, alltså vända på steken och låta demilitariseringsgränsen bli självstyrelsens gräns. Där vet vi för lite för att ha en tydlig uppfattning om det överhuvudtaget är möjligt. Men det kunde någon som har bättre insikt undersöka. Vi ber landskapsregeringen göra det.

Under nämndens behandling fick vi se en karta med den här nya gränsen. Det var väl som vilken karta som helst förutom just molnets gräns, som blir väldigt fin inriktat på en karta. Det blir som en kabel runt Åland när alla de här punkterna blir centrum på cirklar som läggs bredvid varandra. Min reaktion, när jag såg den här kartan, var att det där kommer man verkligen att fundera på vad det är. Man kommer att titta och försöka läsa ut vad det handlar om. Bara det publiceras kommer det att bli bra marknadsföring.

Talman! Nämnden har ägnat rätt så mycket tid åt rubriken ”Fartygsbesök och överflygningar”. Här ska nog läsas en hel del frustration mellan raderna. Nämnden har i den här frågan en ganska stel överläpp, kan man säga. Kritiken riktar sig inte till någon särskild utan kanske till oss själva som kollektiv. Nämnden tycker att det borde bli en generell uppryckning i fråga om landskapets position och vad man går med på när det gäller fartygsbesök särskilt. Nämnden kommer i första stycket till den slutsatsen att det ska tas fram en ny doktrin där särskild uppmärksamhet bör fästas vid tolkningen i fråga om fartygsbesökens antal och längd samt möjligheten till landstigningar och till att angöra kaj. Detta är mycket viktigt. Man bör också i den doktrinen beröra frågan om hur, när och varför de åländska myndigheterna ska begära handräckning som strider mot demilitariseringens bestämmelser. Även gränsbevakningens status i den mån den har ändrat bör beröras, så att vi har klart för oss vilken det officiella Ålands inställning är i de här frågorna. Framförallt att vi kan rabbla det här om vi så blir väckta med en klapp på kinden klockan 03.00 på natten. Det är en mycket viktig fråga.

Till sist ber självstyrelsepolitiska nämnden landskapsregeringen, liksom i de två senaste betänkandena, att sluta använda ordet sedvanliga. Ordet sedvanliga medför att det konstituerar minsta lilla förändring och gör att den förändringen blir okej. Det var sedvana att ankra, sedan gick man till kaj och då blev det sedvana att gå till kaj. Sedan steg man i land och så blev det en sedvana att stiga iland. Sedan promenerade man en bit och så blev det en sedvana. Man ska inte använda sedvanliga besök. Enligt nämndens uppfattning finns det inte någon sådan sedvana i det här fallet.

Det här ska inte tolkas som direkt kritik till landskapsregeringen. Det är en allmän uppmaning till det officiella Åland att ha det här på grej.

I nästa stycke finns det ett exempel på hur tokigt det skulle kunna ha gått om man inte noggrant följer det här och övervakar de här ärendena. Det visar att det system vi har fungerar när man från marinstaben meddelade att ett minfartyg skulle besöka Åland, man skulle angöra kaj och stiga i land. Man skulle göra inspektionsbesök, besöka museum, man skulle ha en idrottsutbildning och man skulle övernatta i Mariehamn. Det här gjorde förstås att alla lampor lyste rött. Efter att våra rutiner användes så kom det ett nytt meddelande att det här givetvis inte skulle ske, utan det var ett misstag. Nog lönar det sig också att göra sig det besvär som de åländska myndigheterna gör tillsammans med landshövdingen.

Till sist kan man nämna ett stycke som bara har en mening ”Åklagarväsendet och landskapsfogden”. ”Nämnden vill framhålla att statlig verksamhet som berör Åland alltid bör utgå från Åland.” Det är en väldigt viktig princip. För då vet man från statliga myndigheter vilket samhället man verkar i och det behov som finns här på Åland. När det gäller de centrala statliga myndigheterna så är väldigt viktigt att de är så självständiga som möjligt och kan verka på rätt sätt i det åländska samhället.

Jag vill nämna lotterilagstiftningen där nämnden noggrant har bekantat sig med riksåklagarens beslut och vad det innebär för verksamhetsförutsättningarna för PAF och i övrigt. Nämnden konstaterar här i stycket vad man anser att det innebär.

När det gäller utbildningspolitiken så har det varit olika turer när det gäller antagningsreglerna. Man har ändrat tillbaka och ändrat igen så att det inte ska påverka åländska studeranden vare sig som en försämring eller en förbättring.

Nämnden säger till sist: ”Med hänvisning till det anförda föreslår nämnden att lagtinget meddelar landskapsregeringen till kännedom vad nämnden anfört i betänkandet.” Då får man är lägga till, som högsta domstolen, att den det berör till efterträdes länder. När det står i nämndens betänkande att man för tredje eller fjärde gången påpekar saker så är det viktigt att det också läses i andra ändan, vilket jag är övertygad om att det gör. Tack.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Ltl Danne Sundman tar upp att hembygdsrätten skulle öppnas för EU-medborgare. Argumentationen i betänkande är just detta med icke-diskriminering inom Europeiska Unionen, man hävdar att det är ändamålsenligt med tanke på det och att en del av befolkningen enbart har utländskt medborgarskap. Å andra sidan utgår riket från att finska staten har delad makt och därför utövas den finska makten delat, då hävdar man därför att finskt medborgarskap ska vara det som gäller. Det kommer att bli väldigt svårt att få Finland att gå med på det här, tror jag. Har man diskuterat flera argument? Hur har man tänkt sig att man ska klara av att genomföra det här, har man diskuterat det?

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! I den nämnda kommitténs betänkande finns argument för att öppna hembygdsrätten för EU-medborgare. De motargument som ltl Carlsson kommer med är också kända. Däremot är dessa argument som nu förs fram, de demokratiska rättigheterna, någorlunda nya. Det handlar ju om de demokratiska rättigheterna innanför självstyrelsen. Vill man sedan rösta i riksdagsval så är det en annan sak. Alla de argument, som knyter an till att man skulle tvingas ha finskt medborgarskap för att leva på Åland, de kan man klä av med detta att dessa människor är redan här, lever här, verkar här och klarar sig bra. Deras rättigheter kommer till sin rätt i övrigt.

Givetvis kommer man att försvara det här från finländsk sida. Men vi har inga problem att argumentera för vår sak även när det gäller motargument till Finlands argument.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack för det. Det är bra att vi har lite nya argument också. Det kan hjälpa till eftersom jag antar att det här inte är en helt ny fråga.

Under rubriken ”Kontakterna till Sverige”, skriver man: ”Nämnden stöder fortsatt utvecklingen av kontakterna till Sverige.” Vad syftar man på då? Jag hoppas att det inte är den personliga uppfattningen som ltl Sundman har framfört i media om återförening till Sverige. Som jag ser det kan det bli bekymmer. Självstyrelsens tappar sin legitimitet, om man tillhör Sverige, eftersom där finns det svenska språket.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! När det gäller min personliga uppfattning så har jag aldrig sagt att jag förespråkar en återförening med Sverige. Den som lyssnade på det radioprogram där jag medverkade vet att så är fallet. Sedan har det förädlats av massmedia i flera steg. Nu har jag senast läst detta i en isländsk tidning. Men det stämmer inte! På Ålands radio och TV:s hemsida finns det en länk till det här radioprogrammet som för övrigt är absolut värt att lyssna på, det kan jag rekommendera.

Nämndens åsikt, som är lagtingets enhälliga åsikt, är att man ska fortsätta med att utveckla samarbetet med Sverige. Det är viktigt för det svenska språkets överlevnad på Åland. Det finns många exempel idag, byggbestämmelser och vägnormer, där vi tar hjälp av Sverige.

Ålandshavskommissionen som ska tillsättas kommer att bli ett viktigt organ för att driva den här utvecklingen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Några ord om hembygdsrätt, jordförvärvsrätt och näringsrätt med anledning av det betänkandet som den parlamentariska kommittén för de här frågorna tog fram under den förra mandatperioden. Om jag inte missminner mig så har ltl Sundman varit ganska kritisk till att vi ännu inte har behandlat lagförslag med anledning av det arbetet, åtminstone var han kritisk tidigare. Nu tycks kritiken vara betydligt mera hovsam. Det kan förstås bero på att ltl Sundman representerar självstyrelsepolitiska nämnden och inte sig själv till fullo. Eller så kan det möjligen bero på att obunden samling just nu har ansvaret för frågan i och med ministerskapet i Ålands landskapsregering. Det tycks nu som ltl Sundman är villig att ge landskapsregeringen ytterligare ett år för att jobba med de här frågorna efter drygt sex månader av fögderi. Då kan det bli så att obunden samling under sina två år av ministerskap inte hinner åtgärda de här sakerna överhuvudtaget.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! För det första tänkte obunden samling medverka i landskapsregeringen under fyra års tid, fram till nästa val, om inte lagtinget eller vi själva besluter något annat. Vi har ett mycket gott samarbete med kommande kansliminister också.

För det andra är nämndens och min egen åsikt fortfarande den att det här brådskar. Men efter att ha hört landskapsregeringens förklaring och planer på hur man har lagt upp sitt arbete så är jag tillfreds med att det kommer under hösten. Det som jag inte är tillfreds med är hur den förra regeringen lämnade detta därhän helt och hållet. Hur det låg till med den saken kunde man bara sia om när man var utanför regeringsstängslet. Men efter att ha kommit innanför regeringsstängslet så är det en, inte alltför trevlig, verklighet som möter oss, nämligen att man inte har kommit någon vart med implementeringen av det som kommittén kom fram till. Därför tycker jag att särskilt liberalerna borde visa viss ödmjukhet i sin kritik.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Det kan man möjligen tycka men ändå har obunden samling via sitt ministerskap ansvar för frågan just nu detta år 2012. Sju månader har snart gått. Visst blir det lätt en sådan situation då man själv sitter på beredningsansvar i en majoritet och man ser att frågorna kan vara svårare att hantera än vad man kanske tycker när man uttalar sig svart eller vitt ur oppositionsbänken. Men det oaktat är det meningen att obunden samling ska ge ifrån sig det här ansvaret efter två år. Vi får väl se om obunden samling klarar av att hantera den här frågan i majoritetsställning.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! För obunden samling är de här frågorna inga problem. Vi medverkade i den här kommittén och vi tillhörde den stora majoritet som var helt överens om alla frågor. Sedan fanns det en minoritet, bestående av liberalerna, som inte var överens när det gäller näringsrätten. Problemet är att så lång tid har förflutit sedan kommitténs arbete blev klart. År 2009 hade man diskussionerna och alla argument i färskt minnet Nu skriver vi 2012 och redan när den nya regeringen tillträdde så hade det gått så lång tid att man måste backa bandet och återigen tänka på att det kommit ett nytt lagting som kanske har ändrat uppfattning, det har kommit nya människor. Så nu måste man göra en tillbakablick, man måste se vad som är viktigast, hur de yttre förutsättningarna har ändrat, vilken kreativitet som vi måste möta först och skrida till verket i höst och förverkliga den här lagstiftningen. Lagarna är ikraft när vi står här om ett år.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Det är ett löfte som vi antecknar noga. Vi ser fram emot att ha den här lagstiftningen i skick. Det finns säkert ganska många knepiga frågor att lösa för de fyra partier som sitter i regeringen.

Jag vill prata lite om ortsnamnen. Jag tycker att det är bra att nämnden har sagt väldigt tydligt vad som gäller. Vi var många som hickade till när lantrådet och landskapsregeringen hade sina märkliga turer kring ortsnamnen. Det är alldeles tydligt från nämndens sida att ortsnamnen ska vara på svenska och det är jag nöjd med.

När det blir en övergång från en regering till en annan så blir det vissa saker som faller emellan. I samband med remissen hade jag några frågor som jag efterlyste att man skulle titta på. Det handlade om att hela taxfreeförsäljningen höll på att försvinna på flygfältet, det handlade om sjöfarten och det handlade om regeringsprogrammet. Har nämnden hört och tagit till sig det som sades i remissen?

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Åtminstone två av de frågorna berördes de i EU-meddelandet. Vi har gjort en klar distinktion, det som har med EU att göra ska behandlas i samband med EU-meddelandet, vilket också framgår av betänkandet och av utlåtandena.

Sedan minns jag faktiskt inte vad det handlade om i regeringsprogrammet. Men på flera punkter här är regeringsprogrammet ett argument för vad som komma skall.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Under förra året höll taxfreeförsäljningen på flygfältet på att försvinna mellan riket och Åland. Det förekom en ganska stor arbetsinsats av landskapsregeringen, vilket skulle ha förtjänat sin redogörelse.

Visst finns sjöfarten i EU-meddelandet men det har en annan vinkling. Allt det arbete som har gjorts gentemot regeringen i Helsingfors kunde också ha förtjänat en plats i det här betänkandet.

Finlands regerings regeringsprogram är ju väldigt viktigt för Åland och där lades också ner mycket jobb på bred front från åländsk sida. Partierna var eniga och vi kämpade för att få in skrivningar om sjöfart, självstyrelseutveckling och vindkraft osv.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Som jag sade i början så blir det en märklig situation när den nya regeringen ska skriva vad den gamla har gjort och inte gjort. Det är klart att det då blir en tjänstemannaprodukt och då blir det respektive tjänstemans prioriteringar. Därför har nämnden ganska noggrant uttryckt sig hur man vill att det här ska göras i fortsättningen. Skulle regeringen Eriksson ha skrivit det här före man gick hem så kunde man ha tagit med just de här sakerna som vtm Eriksson nu nämner.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Harry Jansson

Fru talman! Jag tackar viceordförande Sundman för en väl utförlig presentation av nämndens betänkande. 

Jag ska i centerns gruppanförande beröra några punkter som är av särskild vikt enligt vårt synsätt. Jag kan inte låta bli att hålla med om vikten av att det i kommande redogörelser ska finnas en uppdatering över vad som har hänt under respektive område. På basen av den redogörelse som nämnden har haft nu att behandla så borde vi egentligen ha utfört en parallell tilläggsutredning för att se vad som har hänt under den mellanliggande tiden. I vissa frågor har det hänt enormt mycket som skulle ha varit värdefullt. Men vi lär oss alla medan tiden går. Situationen har varit speciell i och med att vi nu har haft ett mellanliggande val och byte av regering.

När det gäller det beryktade parlamentariska kommittébetänkande gällande nationalitetsskyddets grunder så kan centern inte annat säga än att vi är nöjda med nämndens slutsatser och förtydliganden av hur det här paketet bör hanteras. Jag kan bara hålla med viceordförande Sundman att vi är nöjda med den beskrivningen av färdkartan som har framkommit i nämndens hörande av landskapsregeringens representanter, och att vi nu vet att från och med augusti kommer man att precisera hur arbetet ska ske i detalj.

Otroligt mycket har hänt under den här mellanliggande tiden sedan betänkande lades fram till idag. Här finns det behov av att se över hur den kreativitet, som har genomsyrat vårt samhälle när det gäller markfrågor och försäljningar, kräver en komplettering av kommitténs synpunkter.

Viktigt för centerns del är att vi ska kunna behålla största möjliga enighet även i den här frågan. Det är trots allt frågan om det grundläggandet dokumentet för hur vi hanterar en oerhört viktig central del i nationalitetsskyddet. Vi kan bara uppmana kansliminister Lindholm att i möjligaste mån hålla en fortlöpande dialog med självstyrelsepolitiska nämnden i syfte att uppnå den här enheten. Eller, om ministern så väljer, att man har en form av referensgrupp, beredningssektion eller delegation eller vad man kallar det. Huvudsaken är att man försöker fånga upp alla de synpunkter som finns i den här ack så viktiga fråga.

När det gäller hembygdsrätten så är det en intressant och oerhörd komplicerad fråga att övertyga Helsingfors om att den ska frigöras från finskt medborgarskap. Som viceordförande Sundman sade så har vi hittat goda nya argument för att så ska bli fallet.

När det gäller grundlagen så är det nödvändigt att vi får en precisering i 2 § i Finlands grundlag med tanke på förhållandet mellan Finlands två lagstiftande församlingar och i och med att Ålands status och verksamhet är så oerhört centralt för lagtinget.

Personligen tror jag att det här är något som måste in i det så kallade ramlagsprojektet om vi ska ha möjlighet att lösa den frågan. För att motparten i Helsingfors ska förstå det här så kommer det att krävas djupa insikter i statsförfattningsrätt etc. Detta är en av de bitar som vi får återkomma till.

När det gäller problemet med avsaknaden av kollektivavtal på svenska så har nämnden fått sig till dels ett utlåtande från det ansvariga ministeriet i Helsingfors. Jag har det inte tillhanda just nu, men om jag minns rätt så står det mycket klart att om man i processen hade krävt att den svenskspråkiga versionen av kollektivavtalen skulle gälla också som rättskälla vid dispyter i domstol så hade det inte heller blivit den här förbättringen av läget. Det är ju ett stort framsteg att avtalen successivt kommer att processas fram även i svenskspråkiga versioner. Målsättningen som man bör ha är att även den svenska versionen ska fungera som rättskälla. I och med att det binder medborgare och företag så är det en självklarhet att det i dagens moderna Finland ska fungera precis som när det gäller lagstiftningen, bägge versioner ska ha samma värde i den juridiska hanteringen.

När det gäller språkrådet så har centern absolut ingenting emot att språkrådet politiseras. Med det menar vi i positiv bemärkelse, dvs. att det blir politiskt inslag i rådet. Det betyder att man från landskapsregeringens sida skulle visa vilken vikt man lägger vid hanteringen av språkfrågan. Vad vore bättre än att lantrådet Gunell skulle kunna tänka sig att leda språkrådet.

En fråga som har väckt en hel del debatt här i lagtinget de senaste åren, men där tyvärr dörrarna till landskapsregeringen har visat sig vara direkt vattentäta, handlar om fartygsbesöken. Vi kan registrera ett stort antal så kallade landstigningar under senare år. Jag vill åter understryka att här måste det till en förändring i landskapsregeringens och därmed självstyrelsens attityd till frekvensen av landstigningar och i synnerhet syftet bakom landstigningar. Det här är ett tufft arbete som väntar landskapsregeringen. Det kommer att krävas en hel del möten, eventuellt med försvarsministern som nämnden redan påpekade att vore det bästa sättet att påbörja den här processen.

Under det senaste besöket från militärledningens sida i detta hus så var det lite med förvåning man noterade den åländska inställningen i den här frågan. Det visar att vi lite har missat i att vara tydliga i att manifestera vår åsikt om att det inte är okej att han göra kaj och landstiga i och med att det inte har stöd i Ålandskonventionen från 1921.

Här handlar det om att förändra praxis. Vi har sannerligen en långvarig praxis som talar emot att vi skulle lyckas skjuta allting bakåt i tiden. Men i och med att det nu handlar om tolkning av fördrag så är jag personligen övertygad om att man kan hävda att det inte föreligger något tyst samtycke från andra signatärmakter, än Finland som operatör i det här fallet, att det här skulle vara okej. Jag hoppas att det folkrättsliga argumentet ska övertyga marinledningen och andra politiskt ansvariga i Helsingfors om att konventionen inte ska förändras i praxis om det inte har stöd i själva fördragstexten.

Kyrkolandsfrågan har inte kommenterats i nämndens betänkande. Jag kan bara personligen till ltl Christian Beijer och andra som är ansvariga för församlingarnas väl och ve framföra ett direkt tack till det initiativ som har tagits i frågan att få en åländsk kyrka till diskussion inom församlingarna. Personligen är jag övertygad om att det bästa sättet att få den här frågan att avancera vidare upp till politiska beslut är att församlingen visar att detta är en vilja som man har, att vara med och reformera och förändra den åländska kyrkan. Vi skulle också kunna lösa frågan om vem som i sista hand kontrollerar utförsäljning av åländsk jord. Tack, fru talman.

 Ltl Christian Beijar, replik

Fru talman! Jag tackar ledamoten för det. Jag kommer också i mitt korta anförande att lite tangera kyrkans roll. 

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gunnar Jansson

Tack, fru talman! Efter viceordförande Sundmans mycket heltäckande beskrivning ska jag beröra tre punkter i betänkandet som jag har fäst mig vid, behandlat och som turligt nog kollegan Harry Jansson inte berörde. Hans inlägg var förtjänstfullt och därför ser jag mitt inlägg som en komplettering på dessa tre punkter.

Första punkten gäller lagtingets initiativrätt enligt 22 § självstyrelselagen, på sidan 2. Andra punkten gäller gränsbevakningsarbetsgruppens betänkande som delvis går över i följande rubrik, ”Fartygsbesök och överflygningar” på sid 3-4. Avslutningsvis tar jag i korthet upp lotterilagstiftningen, på sista sidan, och det som har inträffat där.

Lagtingets initiativrätt enligt 22 § självstyrelselagen, jag har uttryckt det på det sättet att precis med samma motivering kunde grundlagsutskottet ha kommit till motsatt åsikt. Det här visar på det äventyrliga i att riksdagens grundlagsutskott görs till exklusiv uttolkare av självstyrelsen och behörighetsgränserna. Det kan vi helt enkelt inte gå med på. Det kan inte vara så att i konkurrerande parlamentariska system säger den ena parten vad som gäller. I konkurrerande parlamentariska system så måste man i ett upplyst demokratiskt samhälle alltid ha någon utomstående som säger vad som gällande rätt.

Det här har vi minsann erfarenhet från tidigare. Jag satt med som sakkunnig i den så kallade Taxellska grundlagsutredningen. Där var uppdraget väldigt klart och tydligt. Presidenten och därmed högsta domstolarna skulle rensas ut ur hela systemet med kontroll av riksdagens beslut innefattande lagar. Lyckligtvis blev det inte så. Men jag är inte alls säker på att attackerna mot presidentämbetet inte kommer att fortsätta och då är vi illa ute.

Detta ställningstagande från riksdagens grundlagsutskotts om att Ålands lagting inte kan ha initiativrätt i en sådan här fråga som gäller mera än lokalt är direkt felaktigt. Det står direkt i strid med paragrafens innehåll.

Det är riktigt att bakgrunden är den som ltl Sundman beskrev. Men normal lagtolkning ska inte fungera så som skedde här i grundlagsutskottet. Jag går inte längre än så i här sammanhanget. Vi har minsann orsak att från lagtingets sida också bevaka vad riksdagens grundlagsutskott gör och underlåter. Samtidigt som det är helt avgörande för självstyrelsesystemets funktion att det måste finnas en utomstående part som i en konfliktsituation säger vad som är gällande rätt. Den tolkningen kan inte den ena parten ha därför är det helt nödvändigt att behålla presidentens och högsta domstolarnas roll i den här granskningen. Jag menar inte bara som så att lagtingsbeslut hålls innanför lagtingets behörighetsrevir. Utan enligt det symmetriska system, som vi har talat för en längre tid här i lagtinget också, att någon utomstående instans kan kontrollera att riksdagsbeslut, innefattande rikslagar, inte kränker självstyrelsens behörighet. Det är en symmetri som vi måste bygga vidare på. Annars kan det gå på det här sättet att det är nästan dagsformen som avgör och så kapar man till med ett avgörande som på sidan 3. Jag är fullständigt övertygad om att precis med samma argumentering kunde utskottet ha kommit till rakt motsatt ståndpunkt och så kan man inte ha det.

Jag reflekterar att den här situationen är så allvarlig att lagtinget borde överväga att konstruera ett nytt initiativ enligt samma paragraf och få bort den här felaktiga tolkningen i grundlagsutskottet. Annars förlorar hela initiativrätten sin innebörd. Om vi bara kan ta initiativ som gäller ärenden hos oss lokalt, så då behöver vi inte engagera lagtinget i det, då kan det skötas på andra vägar.

Vad gäller gränsbevakningsgruppens betänkande så är jag nöjd med att nämnden tog kraftfull ställning till den nyhet som framgår av texten och som ganska lite har uppmärksammats men som är en stor nyhet. Det vill säga att regeringen i Helsingfors har i en sådan här ganska teknisk fråga ansett det vara påkallat att ett ärende gällande gränser mellan Åland och riket så ska regeringens utrikes- och säkerhetspolitiska ministerutskott besluta i ärendet och bestämma hur fortsättningen ska ske, i detta fall ge lantmäteriverket i uppdrag att företa en viss åtgärd. Det måste vara något alldeles egendomligt, som utskottet också diplomatiskt skriver här, att regeringen i Helsingfors betraktar Ålandsfrågor som frågor under utrikes- och säkerhetspolitik. Är Åland ett säkerhetspolitiskt problem? Knappast! Kan förhållande till Åland vara en fråga för utrikespolitiken? Knappast! När det står regeringens utrikes- och säkerhetspolitiska ministerutskott så ska man alltså veta att statsförfattningen i Finland är sådan att när regeringen gör något så är presidenten alltid ordförande. Om presidenten inte skulle vara ordförande för mötet i fråga så heter det statsrådets organ. I och för sig är detta felaktigt beskrivet i redogörelsen, där hänvisar man till statsrådets utskott men det är regeringen som vi talar om i det här fallet.

Det som nämnden säger på sidan 4 är också för framtiden nog en viktig angelägenhet. Det om själva behandlingen av ärendet.

Vad sedan gäller den praktiska hanteringen så har ju nämnden uppehållit sig vid frågan; är lagtinget part i frågor gällande Ålands demilitarisering och neutralisering? Här har jag länge förfäktat en så kallad härledd teori. Det är möjligt att självstyrelsens organ inte är formell part. Men ärendena rör Ålands folk och Åland folk är ju vana att i alla ärenden vända sig till sina förtroendevalda i lagting och landskapsregering. På det sättet får lagtinget och landskapsregeringen en, via befolkningen, härledd ställning av part också i den här typen av angelägenheter. Vart ska folket annars vända sig? Allt detta enligt den klassiska ordningen som gäller i representativa demokratier. All offentlig makt utgår från folket. Det är folkets makt som vi hanterar här, ingen annan makt, den makt som har getts till oss via val. Därför ska lagtinget och landskapsregeringen ta sig ställning av part också i den här typen av frågor och i allra högsta grad följa upp den aktivitet som lantmäteriverket nu kommer att utföra.

När självstyrelsepolitiska nämnden bad om hörande av en företrädare för lantmäteriverket så hörsammades det mycket korrekt. Lantmäteriverkets överinspektör deltog i mötet och gav nämnden värdefull upplysning om hur verket tekniskt ska hantera den här saken. Den bakomliggande politiken är en fråga som andra än verket ska hantera. Den här frågan ska utan vidare följas upp och där bör Åland med alla medel arbeta i den riktning som nu har gällt ganska länge; i riktning mot att bli part i alla ärenden som gäller det åländska samhället, direkt enligt formalia i självstyrelselagen och den härledda behörigheten via den makt som folket har gett oss.

Här kommer jag lätt in på följande rubrik ”Fartygsbesök och överflygningar.” Vi säger med tydlighet, som vi har hört, att vi inte ska använda termen sedvanliga besök. Sedvanligrätten har en tendens att förstärka sig själv och det ska vi undvika. Överhuvudtaget tycker jag och min grupp att vi inte ska se respekten för demilitariseringen och neutraliseringen som en kamp, utan som en angelägenhet som parterna emellan ska avhandlas under respekt. Här är nämnden tydlig, vilket vi anser vara mycket bra. Det som kanske inte riktigt framgår här i betänkandet, som vi diskuterade i nämnden, är att inte bara den här typen av eventuella överträdelser sker inom landet, utan vi har de här berömda Natospårvagnarna, som vi brukar kalla dem, de patrullflygningar som regelbundet sker över Östersjön och som i vissa fall, under föregående period i två fall, kom in över demilitariserat territorium för Åland. Trovärdigheten i våra strävanden att bli part i den här typen av ärenden växer om vi också tar oss talan i den typen av ärenden.

Konventionerna är ju abstrakta och gäller alla, i alla riktningar. Därför ska vi ha ett intresse också för det som kommer från annat håll än österifrån.

Fru talman! Slutligen mycket kort, på sista sidan, om lotterilagstiftningen. Den vändning som har inträffat är välkommen. Nämnden uttrycker det igen diplomatiskt och säger att laglighetsövervakning vad gäller lotterier i riket ska ske enligt ett visst mönster, ett förnyat system som nu råder i polisstyrelsen i riket. Polisstyrelsen ska med administrativa medel umgås med landskapsregeringen eller i praktiken med Ålands Penningautomatförening. Det betyder att man inte ska ha polis, åklagare och domstol som mellanhand. Man ska ha ett direkt administrativt umgänge mellan de övervakande myndigheterna och de som ska övervakas.

Det här kommer jag senare under dagen i ett annat ärende att använda mig av i omvänd riktning. Jag hoppas att vi också bygger ut övervakningsväsendet, att det ska gälla under motsvarande reciproka förhållande, dvs. som en administrativ kommunikation mellan aktörerna, och inte, såsom hittills, via polisens och åklagarnas förmedling.

Det här är en vinning. Den här skrivningen har nämnden gått in för. Den beskriver rådande rättsläge. Vi har naturligtvis inga garantier för att polisstyrelsen i Helsingfors vill följa det här. Men det här är utan vidare lagstiftningens anda och mening. Man ska upphöra med polisens och repressiva myndigheters medverkan i en kommunikation som ska vara mellan myndigheter. Det är det som kallas administrativ kommunikation. Tack, fru talman.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, fru talman! Med tanke på det som nämnden skriver under avsnittet ”Gränsarbetsgruppens betänkande” har kollegan Gunnar Jansson hunnit fundera på vad detta innebär i praktiken? Kan kollegan, med hans stora erfarenhet av juridiska frågeställningar, ge sin bedömning i dagsläget? Är den så genialisk som den förefaller eller finns det någon ”mina”, om uttrycket tillåts, som vi kan gå på? Är det så enkelt att vi kan anse att den här frågan, efter åratal av beredning, är en fråga för lantmäteriet, bara viljan finns på bägge sidor om Skiftet?

Ltl Gunnar Jansson, replik

Under hörande i utskottet nämnde jag i korthet min åsikt. För det första, landets territorium ska indelas i kommunerna. Extra kommunala områden ska egentligen inte finnas. Nu går jag inte in på frågan till vilken kommun Märket hör, vi lämnar den frågan den är alldeles för komplicerad. Den kommunala indelningen bestämmer statsrådet över. Jag är i det här skedet dessvärre böjd att säga att det finns ett krux på vägen. Det är inte kommunen som bestämmer om sina gränsförhållanden och kan komma överens om att nu justerar vi gränsen. Det är alltid statsmakten som är med om det. Tidigare var det riksdagen, nu har statsrådet den fullmakten. För Ålands del har Ålands landskapsregering den fullmakten.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Talmannen vill hälsa riksdagsledamöterna Anders W. Jonsson och Per Lodenius från Sveriges riksdag välkomna.

Vtm Roger Jansson

Fru talman! Bästa kolleger, viceordförande Sundman gjorde en bra sammanfattning av de resonemang som vi hade i självstyrelsepolitiska nämnden när det gäller det årliga meddelandet från landskapsregeringen. Jag vill gärna citera honom och ge honom rätt på den punkten att betänkande är självstyrelsepolitiskt något tunt men ett mycket tungt dokument. Det innehåller genom korta skrivningarna mycket grundläggande ställningstaganden för självstyrelsemyndigheterna.

När vi har en sådan här viktig självstyrelsepolitisk debatt så är vi rätt många just nu i salen, men däremot är massmedia helt ointresserade av vår verksamhet. Det gör att vi måste vara lite självkritiska och fundera på hur vi ska få ut vårt budskap till Ålands folk när det gäller de kanske viktigaste frågorna som det här lagtinget har att hantera, nämligen de svåra självstyrelsepolitiska frågorna.

Jag har, liksom kollegan Gunnar Jansson, för avsikt att beröra tre punkter i nämndens betänkande. Den första punkten är ”Hembygdsrätt, jordförvärvsrätt och näringsrätt” på sidan 2, den andra punkten är ”Grundlagen” på sidan 3 och den tredje punkten är ”Fartygsbesök och överflygningar” på sidan 5.

Först till frågan om korrigeringen i lagstiftningen av hembygdsrätt, jordförvärvsrätt och näringsrätt. Jag ser att ansvarig minister, Gun-Mari Lindholm, talar efter mig. Vi kommer säkert få en del svar på de frågor som vi här har ställt, inklusive de frågor jag nu kommer att anföra.

Det har nu gått över tre år sedan alla partier i lagtinget, även nuvarande partier, var överens om hur åtskilliga av de svåra frågorna kring hembygdsrättsinstitutet och dess effekter skulle hanteras lagstiftningsmässigt. Vi var överens om vilka justeringar som borde göras, varför de borde göras och hur de borde göras. Vi frågade varje månad av den förra landskapsregeringen varför det inte kom lagframställningar. Vi fick ibland uppfattningen att det kunde bero på viss oenighet i detaljfrågor mellan de två regeringspartierna.

Nu finns det inskrivet i den här regeringens program att det här ska göras utgående ifrån kommitténs betänkande, som var enhälligt på alla väsentliga punkterna när det gäller att göra förändringar i lagstiftningen. Jag hoppas att vi kan få en tydlig tidsplan, utgående ifrån regeringsprogrammet, för hur det här lagstiftningsarbetet ska genomföras. Vi är alla medvetna om pressen på lagberedningen, den är stor. Landskapsregeringarna har kontinuerligt svårigheter med prioriteringar av lagstiftningsprogrammet. Men tre år av enighet mellan partierna borde ha gett mera resultat än vad vi har sett. Jag hoppas att det nu kan komma till hösten, att landskapsregeringen skulle ha den förmågan.

Här nämndes att det har hänt mycket sedan kommittén var färdig, då tänker man på kreativiteten hos de juridiska krafterna i landskapet. Min uppfattning är att det inte har hänt mycket. Jag har varit med och sett hur den kreativiteten har utvecklats i 20-30 och den har ständigt varit stor.

När kommittén lämnade sitt betänkande så hade vi på bordet egentligen all kreativitet till den delen som vi ser idag också. Anlägger man det historiska perspektivet på det som har hänt under den här treårsperioden så är det egentligen ingenting nytt under solen. Det är bara lite former av det som grasserar. Jag menar att det som kommittén hade som underlagsmaterial för sina ställningstaganden och det man föreslog är fullt relevant idag.

Vad som är nytt när det gäller argumentationen gentemot riket i förhållande till kravet på finskt medborgarskap för hembygdsrätten så är inte det vår kreativitet. Landskapsregeringen och lagtingets nämnd har inte hittat på någonting nytt, utan det är den allmänna samhällsutvecklingen på Åland. Vi har en enorm inflyttning, tidigare var inflyttningen stor från Finland, nu är inflyttningen stor från resten av världen. Då får vi en verklighet som beskrivs här i nämndens betänkande, 2 560 personer eller 9 procent av befolkningen har enbart utländskt medborgarskap. De har möjlighet att söka finskt medborgarskap men det har de inte gjort, åtminstone inte ännu och många kommer inte att göra det. Därför att det är en känslofråga, man vill ha kvar sitt gamla ursprungliga medborgarskap. Då är det en ny karta som ritas för Ålands del också i förhållande till Helsingfors och som vi måste förklara för dem. Vi lever i en ny värld nu, kära vänner, ni kan inte föra samma resonemang om ni har fört i 90 år. För nu ser situationen annorlunda ut i landskapet. På det sättet har verkligheten hjälpt oss med att komma med bättre argument.

Den andra frågan som jag kort berör är grundlagen. Jag är glad för den här skrivningen eftersom det är en gammal käpphäst för mig. Grundlagen är felaktigt i sin andra paragraf, som stadgar i sitt första moment: ”Statsmakten i Finland tillkommer folket som företräds av riksdagen.” Nonsens! Korrekt naturligtvis till 99 procent, men i övrigt fel. Att Finlands grundlags 2 § skulle innehålla en sådan felaktighet är mycket alarmerande för synen i Finland på Ålands självstyrelse och symptomatiskt.

Under min tid i Helsingfors var det här ett av de stora bekymren när man skulle förklara Ålands självstyrelse, eftersom det ansågs allmänt att det är riksdagen som företräder Ålands folk och då jag ensam som företrädde Ålands folk. När det står så här i grundlagen är det jättesvårt att förklara för människor att så är det inte. Vi är placerade där i slutet sedan efter ett hårt arbete av kollegan Gunnar Jansson tidigare i riksdagen. Då fick vi i alla fall lyfta fram Ålands självstyrelse på ett någorlunda rimligt sätt än vad som tidigare har varit fallet. Men ändå är vi fysiskt placerade ihop med den kommunala självstyrelsen, kyrkosjälvstyrelsen och universitetssjälvstyrelsen i landet. Det är ett alldeles otillfredsställande läge. Skulle vi få 2 § korrigerad så att det skulle beskriva verkligheten i landet så skulle förståelsen för självstyrelsen bland Finlands folk, inklusive politiker, tjänstemän och journalister, bli en helt annan. Om det skulle stå; ”statsmakten i Finland tillkommer folket som företräds av riksdagen och av Ålands lagting där lagstiftningsbehörigheten finns överförd till självstyrelsen”. Naturligtvis borde det stå på det viset, det är verkligheten.

Om vi tittar på andra stater med federala drag så tror att man har lyckats med de här formuleringarna på ett bättre sätt.

Avslutningsvis, fru talman, fartygsbesök och överflygningar, här har nämnden mycket tydliga skrivningar om att representanterna för självstyrelsen måste höja profilen i de här frågorna. Sedvanliga besök anges numera regelmässigt. Nu har man också i landskapsregeringens redogörelse skrivit in i hur ofta man landstiger och hur ofta militär personal i uniformer promenerar på de åländska öarna.

År 1993 begärde landskapsregeringen en utredning i frågan om vad det franska uttrycket för att ankra, som står i konventionen, betyder. Vi hade som underlag en utredning från 1928 som gjordes i Helsingfors och en avhandling, Rosa Björkholm, som gjordes vid Åbo akademi från 1990. Då sittande landskapsstyrelse var inte nöjd med det underlaget. Man ville ha det utrett på ett tydligare sätt och uppdraget gick till juristen Niklas Fagerlund. Med tanke på hans ålder gjorde han en alldeles imponerande insats, vetenskapligt stark. Efter att ha hört både fransmän och andra personer inom den internationella folkrätten kom han till att ankra inte kan tillåta angöring i land och definitivt inte landstigning.

I konventionen står att militär personal inte får upprätthålla sig i landskapet, annat än för de här tillfälliga besöken och de är begränsade till två lätta fartyg, från tid till annan, som också har rätt att ankra i åländska vatten.

Tolkningen var fullständigt kristallklar av Niklas Fagerlund och det är den som gäller för självstyrelsemyndigheterna idag. Något annat ställningstagande har inte tagits.

Den här tolkningen resulterade i ingående diskussioner med dåvarande försvarsminister Elisabeth Rehn. Man kom överens om vad man inte var överens om och vad man var överens om.

Det följdes två år senare av en diskussion som jag som lantråd deltog i med dåvarande försvarsminister Jan-Erik Enestam där några punkter förtydligades i den politiska överenskommelsen. Det var klart från åländsk sida att någon landstigning av militär personal inte fick förekomma annat än i force majeure fall som också regleras i konventionen.

Jag, liksom flera andra, tycker att 2000-talet till den här delen har inneburit en uppluckring av synen från åländsk sida. Jag hoppas att det här betänkandet från självstyrelsepolitiska nämnden ska förändra det och att frågan på nytt, efter över 15 års uppehåll, tas upp med försvarsministern i landet. Nu är Stefan Wallin försvarsminister och det är lämpligt att man gör det gör nu. Att bara tala med de snyggt klädda militärerna är inte tillräckligt. Om vi hade gjort det på 90-talet så hade vi inte nått resultat.

Sedan kommer frågan upp, och det utreds också av Niklas Fagerlund i utredningen från 1993, huruvida praxis ändrar texter i folkrätten i ingångna avtal. Svaret är att det kan de göra. Men det ändrar inte om inte parterna i avtalet, direkt eller indirekt, har godkänt att en viss praxis ändrar innehållet i konventionen. Man kommer till slutsatsen att möjligen kan Sverige, genom att de känner till vad som händer på Åland, vara en sådan part som har accepterat Finlands praxis, men inte de andra länderna. Därmed har praxis inte ändrat avtalet på den här punkten.

Avslutningsvis, fru talman, något om partsfrågan. 1921-års konvention berör ju den viktigaste frågan; neutraliseringen i krigstid. Jag har nog kommit fram till den slutsatsen att Åland idag när det gäller konventionen från 1922, och de övriga som berör demilitariseringen, att genom sedvanerättens utveckling har vi ålänningar tagit oss en partsställning. Vi har agerat på ett sådant sätt i 20-30 år att vi enligt sedvanerätten kan betraktas oss som part i de här sammanhangen. Det förstärks av att konventionen egentligen har gjort Ålands folk till part i de här avtalen, genom att den berör Åland som är befolkat, Ålandsöarna är befolkad av människor. Konventionen har redan gjort, det som kollegan Gunnar Jansson var inne på, Ålands folk till part i de här avtalen. Både sedvanerättens utveckling och egentligen ursprungligen konventionen som sådan gör att vi inte ska vara beredda att betrakta oss som part, även om vi inte har den partsställningen som de som har skrivit under avtalet. Tack.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Vtm Jansson och undertecknad är överens vad gäller grundlagen och självstyrelsesystemet. Jag vill som ett förtydligande igen säga; så länge det politiska Finland håller fast vid termen statsmakt så har vi problem.

I grundlagskommittén, ledd av dåvarande ledamoten Paavo Nikula, var vi två medlemmar i kommittén som var villiga att släppa kravet på termen statsmakt och övergå till den i federationer för övrigt gällande termen; offentlig makt. Men det var otänkbart därför att regeringsformen då i början av självständigheten skrevs på svenska och där togs termen statsmakt in i bilden och den har översatts till finska sedan. Men ingen förutom professor Antero Jyränki och jag var villiga att gå in på den här reformerade linjen som skulle lösa alla de här problemen. För all del i motiveringen till 2 § beskrivs detta men det är inte tillräckligt, jag håller helt med. Vi har två ställningsuppdrag att gå vidare med här, enligt min mening.

Vtm Roger Jansson, replik

Tack, fru talman! Tack för den väsentliga kompletteringen i den här frågeställningen.

Det här är den juridiska bakgrunden till uttrycket statsmakt. Vi ålänningar uppfattar ändå att statsmakten, inte bara den offentliga makten utan uttryckligen statsmakten, i Finland är delad. Genom att den enligt självstyrelselagen till en del är överförd i självstyrelsemyndigheterna. Formuleringen i 2 §, att statsmakten i Finland etc. tillkommer riksdagen, den indirekta effekten av den här skrivningen blir dubbelt felaktig när vi intar Gunnar Janssons komplettering.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! I motiveringarna till 2 § står att statsmakt nog är offentlig makt. Offentlig makt i Finland utövas av staten, republiken Finland, av landskapet Åland, av kommunerna, av församlingarna, de evangelisk-lutherska och de grekiskt-ortodoxa samt folkpensionsanstalten. Men längre än så kom man inte den gången. Därför är det också enligt min mening viktigt att säkra självstyrelsens behörighet genom det tillägg som finns i betänkandet, dvs. man ska inte genom ensidiga ändringar av grundlagen kunna förskjuta behörigheten mellan riksdagen och lagtinget.

Men den här debatten måste få fortsätta. Statsmakt och offentlig makt är något som måste hanteras många, många gånger ännu, som jag ser det.

Vtm Roger Jansson, replik

Med stort intresse kan jag då konstatera det som ltl Gunnar Jansson sade häromdagen i en annan debatt om förordningsfullmakterna, 80 § i grundlagen, där staten utfärdar förordningar och andra myndigheter kan utfärda rättsnormer. Varför har man då i Finland placerat oss i den här andra gruppen?  I den här informationen fick vi en kompletterande förklaring till att det är så märkligt. Jag har hela tiden gjort bedömningen att i 8 § hör vi till det första momentet, tillsammans med statsrådet. Men så tycks inte vara fallet i det här landet nu då.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Slotte, replik

Fru talman! Jag tänkte uppehålla mig vid grundlagen och 2 §.

I samband med vårfågeljakten var det någon sannfinländare som ställde en fråga om lagligheten i vårfågeljakten på Åland. Regeringen svarade ungefär på det viset att det inte hörde till riksdagens behörighet utan Åland har sina egna villkor och egen behörighet. Då kan man ju förstå att de inte har följt sin grundlag i sådana fall. Det är synd att man inte poängterade bakgrunden till det här. Jag tycker att det är värt att uppmärksamma på något vis.

I övrigt håller jag med vtm Jansson på alla punkter.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Den här verkligheten vi har i det här landet har gjort att jag under de senaste 20 åren har varit av den uppfattningen, särskilt efter att den nya grundlagen men före det också för skrivningarna var likartade tidigare, att om man inte får en ändring i Finlands grundlag på den här punkten i 2 § så kommer vi ständigt att vara i underläge. Så länge inte Finland är beredd att erkänna att Finland till en del har federativa drag i sin egentliga konstitution så kommer vi inte att lyckas med informationen om Ålands självstyrelse till de 5,2 miljoner människorna i landet.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Minister Gun-Mari Lindholm

Talman! Jag vill ta tillfället i akt att berätta lite vad som har hänt efter att landskapsregeringen har lämnat den här redogörelsen och sedan nämnden har formulerat sina ståndpunkter.

Vad beträffar sexualbrottslagstiftningen så håller jag med nämndens resonemang. Man tycker att grundlagsutskottets tolkning om möjligheten för Åland att ta initiativ i en sådan här fråga är felaktig. Man tycker att man har gjort en felaktig bedömning i grundlagsutskottet.

Man kan också ställa sig frågan; var ska vi väcka initiativ i frågor som är finsk behörighet om vi inte kan göra det i Finlands regering och riksdag?

Andra initiativ inom vår egen behörighet behöver vi inte att föra till Finland, det avgör vi själva här. Man behöver nog ha den här strikta tolkningen och ordalydelsen i självstyrelselagen att det är det här som man avser i självstyrelselagen.

Att grundlagsutskottet har tagit sig fullmakten att själva göra bedömningen huruvida det hör till Ålands möjligheter att väcka initiativ eller inte. Att tolka självstyrelsens möjligheter eller inte är ju en uppgift som inte hör till grundlagsutskottet. Det borde ju vara på en annan nivå, högsta domstolen.

Det ska bli intressant att se hur den här typen av ärenden går vidare. Jag tycker att det låter intressant och värt att fundera på det här initiativet, som ltl Gunnar Jansson anförde, om att man borde pröva den här möjligheten på nytt. För nu vet vi också, när man blir hörd i utskottet, på vilket sätt man ska argumentera. Det är inte själva det materiella utan mera kompetens och behörighet.

Vad beträffar det materiella innehållet så har vi glädjande nog fått en bedömningspromemoria från justitieministeriets lagberedningsavdelning till Ålands landskapsregering. Man kommer också att ge landskapsregeringen en möjlighet att uttala sig om själva bedömningspromemorians materiella innehåll. De frågor som vi väckte när det gäller våldtäkt, tvingande till samlag att det skulle vara våldtäkt och är man under 18 år är det också grov våldtäkt.

Angående samtycke som vi från Ålands lagting då förde fram väldigt hårt att det skulle utgöra våldtäkt istället för sexuellt utnyttjande, det finns nu angivet i den här bedömningspromemorian.

Även om vi inte lyckades att föra det här initiativet i hamn, det mottogs inte i Finlands riksdag på det sättet som vi hade hoppats på, så kan vi ändå säga att ett möte som vi hade med minister Tuija Brax och dåvarande Ålandsministern gav den effekten att nuvarande justitieminister Anna-Maija Henriksson arbetar vidare med den här frågan, vilket hon också lovade göra vid hennes besök här senast till Åland. Vi ser tacksamt på att hon har införlivat det löftet.

Jag tycker själv att det här är ett väldigt bra exempel på när man, som dåvarande talmannen på sin söndagspromenad, tyckte att det här var en angelägen och viktig fråga för Åland att engagera sig och att väcka ett initiativ. Det har lett till att vi hoppeligen också kan få ändring på det. Vi ser en annan verklighet eftersom vi ändå har flera fall på våra färjor än vad man kanske ser på andra ställen. Vi har närheten till ett annat synsätt, jag tänker på Sveriges domstolar som dömer på ett annat sätt än de finska domstolarna gör.

Jag ser hoppfullt fram emot av att man också kommer att ändra det här. Det kommer vi naturligtvis att skriva i det svaret när vi får den möjligheten att avge ett utlåtande, vilket vi ska göra med all vår kraft i enlighet med lagtingets enhälliga motion tidigare.

När det gäller rubriken; ”Hembygdsrätt, jordförvärvsrätt och näringsrätt” så tycker jag att det är bra att lagtinget engagerar sig i den här frågan och ger landskapsregeringen fortsatt förtroende i arbetet med den här frågan.

I nämnden har jag sagt att vi kommer att ta oss an det här arbetet efter semestrarna. Det har varit en hel del andra stora reformarbeten och framtidsarbeten som har påbörjats här under den första delen av det här året. Men vi kommer att påbörjade arbetet.

Det har visat sig nu att det också kanske finns ärenden som gör att det är ännu mera aktuellt än någonsin. Då tänker jag på hembygdsrätten och möjligheten att hålla den när man studerar och i förhållande till det som också nu har förekommit i media; inkallade till militärtjänstgöring. Vi behöver titta på det här omedelbart.

Det skulle ha varit väldigt bra om nämnden kunde ha sagt vilket som är mest angeläget inom de här olika områdena. Man lyckades inte under den förra mandatperioden. Vi hoppas att vi lyckas bättre. Det är också ett stort reformpaket. Då kunde det ha varit bra att man hade sagt vilket område som är mer angeläget än något annat. Jag ser själv att hembygdsrätten kanske är mest angelägen. Jag har också nu redan bokat in möten för att fortsätta det arbetet ganska omedelbart för att se om vi kan göra någonting åt de särskilda enskilda fallen som förekommer nu. Man har nu gjort en annan bedömning från den finska militären än den bedömningen som man haft tidigare. Man har haft en överenskommelse om ett förfaringssätt. Men man har ändrat praxis, ensidigt från deras håll, och det måste vi försöka råda bot på.

Det var en liten uppdatering från det att vi lämnade den här redogörelsen och även hur vi driver frågorna, åtminstone på min egen avdelning, vidare. Tack.

Vtm Roger Jansson, replik

Tack, ministern för de preciseringarna. När det gäller paketet hembygdsrätt, jordförvärvsrätt och näringsrätt, som behandlades i den parlamentariska kommittén och som nu har fyllt tre år, så undrar ministern huruvida utskottet borde ha gjort en prioritering av de frågorna. Jag vill bara hänvisa till kommittén. Nämnden har säkert samma uppfattning att allt som kommittén föreslog hör ihop. Det bör bli ett paket som levereras till lagtinget där inget lämnas bort.

Jag kan tänka mig att vi ändå kan föra en politisk diskussion under landskapsregeringens arbete huruvida möjligen någonting kunde lämnas till senare, något som skulle vara mindre brådskande. Mitt minne säger mig att vi såg det som ett paket.

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Ja, det är ett bra svar, allt är viktigt, vilket det är. Jag förstår, jag väntar också på att det här ska genomföras och det gjorde jag också under den förra mandatperioden. Nu har jag den möjligheten och den möjligheten ska jag naturligtvis ta. Jag har den möjligheten att göra någonting åt det.

Som jag själv ser det så finns det vissa områden som kanske är mer angelägna och kanske också är mer lätta att genomföra i en snabbare takt än vissa andra områden. Då tänker jag just på hembygdsrätten som är mer angelägen för det rör väldigt många människor. Där är vi ju dessutom överens. Vi har pratat om att sammankoppla hembygdsrätten med studieförmåner från Åland. Man ska t.ex. inte tappa hembygdsrätten så länge man erhåller studieförmåner.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Det låter mastigt när man talar om lagstiftningspaket. Men egentligen är det ganska få lagar som berörs. Det är bara frågan om ett antal paragrafer. En lagframställning i ett annat ärende som bara gäller en lag kan vara mycket, mycket större än det här rent volymmässigt. Politiskt är det här naturligtvis svåra frågor.

Jag kan tänka mig att själva institutet, hembygdsrätten som sådan, att den lagstiftningen är särskilt brådskande lika väl som anknytningen till jordförvärvsrätten och den lagstiftningen. Medan näringsrättsinstrumentet nu fungerar på ett tillfredsställande sätt och kanske inte behöver förändras. Den sista delen, anknytning till finskt medborgarskap för hembygdsrättens del, hanterar vi ju inte själva. Den frågan har nog landskapsregeringarna kontinuerligt försökt göra någonting åt, utan att tillsvidare lyckas.

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Det är helt uppenbart att det måste finnas svårigheter att komma framåt eftersom man inte gjorde det under den förra mandatperioden. Jag känner inte till de svårigheterna. Jag tror inte heller att jag kommer att ta reda på de svårigheterna, för då kan man lätt fastna i att man har sett svårigheter.

Jag är också glad för att nämnden känner ett stort förtroende för nuvarande landskapsregering att vi ska hitta vägar framåt. Jag tar den bollen och håller den tills vi har kommit fram med nya förslag. Tack för det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Det är goda nyheter att justitieministeriet, lika som dåvarande presidenten Tarja Halonen, håller på lagtinget i sin initiativrätt och att den materiella processen går vidare. Medan riksdagen och framförallt dess lagutskott har hängivit sig åt en mycket formalistisk och klåfingrig tolkning och tillämpning av självstyrelselagen. Olyckan skedde ju i riksdagen när någon fick för sig det här initiativet skulle till grundlagsutskottet för utlåtande. Det hade ingenting där att göra. Det kan inte vara en fråga om behörighet när en folkrepresentation, i det här fallet Ålands lagting, hemställer om att riksdagen ska göra något. Ärendet borde ha behandlats rakt av i handläggande utskott, riksdagens lagutskott.

Nästa gång lagtinget väcker ett initiativ hoppas jag att initiativet går raka spåret och inte kringelkrångelvägar via grundlagsutskottet.

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Jag håller helt och hållet med ltl Gunnar Jansson. Därför ville jag berätta att den här bedömningspromemorian har kommit. Ärendet lever fortfarande. Jag hoppas att alla som har möjlighet att utlåta sig runt de här frågorna också ger utlåtande i den riktningen till att vi ska få en förändring på det här området. Jag ser hoppfullt på det här ärendet ännu.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Christian Beijar

Fru talman! Risken är alltid när man kommer på här pass långt ner på talarlistan att det blir upprepningar, men det får förlåtas.

Betänkande var intressant och viktigt. Jag har några kommentarer kring självstyrelsepolitiska nämndens betänkande.

Det som även självstyrelsepolitiska nämndens viceordförande var inne på gäller tidpunkten under vilken tid det berör, från 1 november 2010 till 31 oktober 2011. Därför är förhoppningen som också framförts av tidigare lagutskott att landskapsregeringens framtida redogörelser skulle omfatta tiden för redogörelsens undertecknande. I detta fall skulle det då vara 1 mars 2012. Då hade vi fått information om några månader till. Det skulle kännas mera aktuellt och motiverande att debattera.

Det var intressant, som minister Lindholm var inne på, att också göra en liten aktuell tillbakablick i frågorna bl.a. om bedömningspromemorian som var positiv i ärendet som berörde sexualbrottslagstiftningen.

Under rubriken hembygdsrätt, jordförvärvsrätt och näringsrätt konstaterar nämnden att 2 560 personer eller 9 procent av befolkningen på Åland har enbart utländskt medborgarskap. Då det krävs finländskt medborgarskap för att få hembygdsrätt utesluts stora delar av befolkningen till att ställa upp i lagtingsvalen. Därför är uppmaningen att få ändring av självstyrelselagen så att hembygdsrätten öppnas för EU-medborgare synnerligen angeläget. Det känns nu synnerligen odemokratiskt att många invånare inte kan eller får rösta i lagtingsvalen.

Under diskussionens gång idag så har vtm Jansson också varit inne på de här ändrade synsätten när det gäller medborgarskap. Jag tror att det också är viktigt att man beaktar det i det fortsatta arbetet.

Herr talman! Av landskapsregeringens redogörelse framgick att det har gjorts en mängd fartygsbesök och en mängd landstigningar. Man konstaterar att besöken inte föranledde några åtgärder eftersom de kunde betraktas som sedvanliga besök. Ser man till antalet landstigningar har antalet ökat. Av självstyrelsepolitiska nämndens betänkande framgår under rubriken ”Marinstabens meddelanden” att en landstigning med bl.a. idrottsutbildning och övernattning under ett inspektionsbesök skulle ske. Efter kommunikation med talmannen, landshövdingen och marinstaben redde misstaget ut sig. Tolkningsfrågorna bör anges på politisk väg genom politiska förhandlingar mellan landskapsregeringen och försvarsministern och inte nedlåtas till substansdiskussioner mellan dem som inte har ett politiskt ansvar.

Nu sitter vtm Jansson talman för närvarande, han förde en mycket intressant diskussion i sitt anförande när man 1993 redde ut den här frågan och synbarligen hade ganska klara synpunkter på förutsättningarna för landstigningarna. Det som fick mig att ytterligare fundera på den frågan var att vicetalmannen talade om uppluckring av regelverket sedan 1993. Jag antar att man från politiskt håll inom självstyrelsen inte bevakade den här frågan tillräckligt. Eller vad berodde det på? Det skulle vara intressant att veta det. Därför är det viktigt att man fortsätter de här diskussionerna på politisk nivå, tillsammans med landskapsregeringen och försvarsministeriet, för att faktiskt uppnå en samsyn. Det här har tydligen förändrats under tidens gång.

Herr talman! Angående frågorna kring kollektivavtalen och den åländska arbetsmarknaden så är både arbetsgivare och arbetstagare beroende av att få de allmänt bindande kollektivavtalen samtidigt översatta till svenska. Det handlar i högsta grad om den enskildes rättsskydd. Det här är en fråga som arbetstagare och arbetsgivare här på Åland är helt eniga om. I sammanhanget är det viktigt att påpeka att det här också är en arbetarskyddsfråga. Man kanske inte lyfter fram det tillräckligt, men jag tycker att det är viktigt att betona det. Kravet på samtidig översättning har ju länge anförts från åländsk sida och ärendet måste lyftas och kraftfullt drivas av landskapsregeringen. Vi har fått information om att nämnden uppmanar landskapsregeringen att ytterligare driva den frågan. Av landskapsregeringens redogörelse framgår också att man jobbar med det här, men man behöver sätta mera gas på för att få den här frågan löst.

Herr talman! Ltl Harry Jansson tog upp detta med Åland som eget kyrkoland. I landskapsregeringens redogörelse finns det lite kommentarer om detta med kyrkoland. Jag konstaterar att självstyrelsepolitiska nämnden inte kommenterat stycket om Åland som eget kyrkoland. Jag vill ändå ha några synpunkter. Inom kyrkan är det precis som i landskapsregeringen och lagtinget nämligen samhällsservicereformarbete pågår, arbetet med en kyrkosamarbetsmodell. Där ingår många likvärdiga frågeställningar. Samma sak sker inom kyrkan, hur ska de små församlingarna överleva?

Domkapitlet presenterar olika modeller för den framtida församlingsorganisationen och förvaltning och det berör i högsta grad Åland. Domkapitlet förväntar sig att församlingarna ska besvara frågeställningar under tidig höst. Efter fortsatt behandling i domkapitlet utarbetas en modell som sedan föreläggs församlingarna. Den här processen är igång och den lever sitt liv. För framtiden är det viktigt att man ser över det här. Därför välkomnar jag landskapsregeringens skrivningar om att en utredning om överförandet av behörighet i frågor som berör åländska församlingar bör ingå i det fortsatta reformarbetet angående självstyrelsesystemet.

Framtiden borde vara så att lagtinget skulle ges en roll, motsvarande riksdagens, att stifta en kyrkolag för Åland. Personligen har jag tidigare förhållit mig ganska sval till en mera självstyrd åländsk kyrka. Jag har upplevt att kyrkan har skötts ganska bra rent allmänt, men ju längre tiden går och ju mera erfarenhet man får så inser jag att det inte kan fortsätta på det sättet som det gör nu. Åland behöver få ett större inflytande över kyrkolagstiftningen. Tack.

Lantrådet Camilla Gunell

Tack, herr talman! Jag tycker att det är ett mycket bra betänkande från självstyrelsepolitiska nämnden. Det är mycket tydliga skrivningar, det är bra. Det är också synnerligen värdefullt att nämnden har valt att fördjupa sig i diskussionerna kring fartygsbesöken och överflygningarna. Det var ganska kortfattat behandlat i den redogörelse som kom från landskapsregeringen som då handlade om tiden före den 31 oktober 2011.

I den här typen av betänkande är det mindre intressant att titta bakåt och mera intressant att hantera framtiden och framtida utmaningar.

Vad gäller fartygsbesöken så är det väl av hävd en sådan fråga där vi är eniga om att vi från åländsk sida gentemot försvarsmakten är oeniga och så har det varit många, många år.

Jag tänker på vtm Roger Janssons anförande som visar att det kanske har skett en förändrad syn på fartygsbesöken. Det är faktiskt en väldigt intressant iakttagelse att vi använder begreppet ”sedvanliga besök”. Det finns nog anledning att fundera över om det är ett bra begrepp, för då är vi själva med och stärker sedvanan och även kanske normaliserar den här typen av besök och definitioner på landstigning.

Dessa anföranden idag och nämndens betänkande ger mig och landskapsregeringen uppdraget att faktiskt fundera vidare över det här.

Vi hade kommendör Puheloinen på besök för en tid sedan. Vi får försök från Marinen den 26 juni. De här frågorna kommer fortsättningsvis att diskuteras. Vad gäller ett möte med försvarsministern så tycker jag också att det börjar bli tid att Åland igen har det mötet, tar upp de här frågorna för diskussion och närmare också går in på definitionerna. Hur definierar vi det här från åländsk sida? Hur ser den åländska tolkningen ut? Vi måste påminna om den åländska tolkningen.

Just nu kanske det inte är läge att träffa minister Wallin. Det är kanske ett byte på posten, vilket vi vet mera om efter Sfp:s omröstning på söndag. Vi vet i alla fall att nuvarande Europaparlamentariker Haglund besöker Åland den 15 juni, då vet vi också mera hur det ser ut med försvarsministerposten och den uppgiften framöver, så att vi talar med den framtidaministern i frågan.

Jag har några skrivningar i nämndens betänkande som lite väckte min nyfikenhet och som kanske går att klargöra. Det gäller bl.a. under rubriken; ”Språken på de åländska ortsnamnen”. Nämnden skriver: ”Landskapsregeringen borde även överväga andra åtgärder som kan krävas för att uppnå målet”. Det skulle vara intressant att höra vilka andra åtgärder som nämnden har tänkt på i det här skedet.

Min andra reflektion finns under rubriken; ”Kontakter till Sverige”, där man talar om Ålandshavskommissionen som något som landskapsregeringen ser som ett eftersträvansvärt mål, där den sista meningen lyder:” Nämnden stöder fortsatt utvecklingen av kontakterna till Sverige”. Är det också då inom ramen för denna Ålandshavskommission? Det vore fint om dessa två reflektioner kunde förtydligas. Tack.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Om jag inte minns fel så innebär den första skrivningen under kartproblematiken att nämnden ser att landskapsregeringen, förutom diskussioner direkt med lantmäteriverket, också försöker förbättra situationen för andra kartleverantörer. Kartor produceras och publiceras av många olika aktörer beroende på användningsändamål. I första ändan är alltid det nationella kartmaterialet men sedan processas det vidare. Det går också att påverka andra leverantörer av kartor än själva källan, nämligen lantmäteriverket.

När det gäller samarbetet med Sverige så om jag tolkade nämndens vilja rätt så har nämnden också i andra sammanhang påpekat vikten av att öka kontaktytan med Sverige, t.ex. i tidigare ärende, samarbete med svenska EU-parlamentariker och samarbete i riksdagen osv. Det är nog inte isolerat till den här Ålandshavskommissionen. Men nämnden ser den som central i det här arbetet.

Talmannen

Tiden är ute!  

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Jag tackar för de förtydligandena. Det blev mycket klarare så.

Det är helt korrekt vad gäller lantmäteriets databas, det är därifrån många kartleverantörer hämtar material. Jag vet att landskapsregeringen i tidigare ansträngningar också har försökt nå och påverka Google, Bing och de som producerar på nätet. Men det har inte varit särskilt enkelt att nå de internationella leverantörerna. Men möjligheterna finns.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Jag har själv försökt forska i det här. Det visar sig att det är väldigt många leverantörer. De har olika grad av demokrati för sina användare och kunder.

Vilka alla kartleverantörer som finns av papperskartor och elektroniska kartor kunde vara något som t.ex. en högskolepraktikant inom landskapsregeringens fögderi skulle kunna reda ut för att ge landskapsregeringen en komplett manual på hur och var man kan påverka publiceringen av kartor som gäller Åland. Det tror jag att skulle vara till stor nytta.

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Frågan om kontakter till Sverige så är det helt riktigt att även där kan man jobba på många olika plan, dels gentemot riksdag och regering, gentemot Europaparlamentariker, men också förstås på regionalt plan. Igår hade vi besök av Gävleborgs landshövding, även den typen av kontakter är värdefulla. Vi ser hur mycket gemensamt det ändå finns med regionerna. Det kan man utveckla.

Det är ett viktigt påpekande att det här samarbetet kanske är inom den här Ålandshavskommissionen, när en sådan kommer till stånd, men även på ett bredare plan.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson

Herr talman! Sittande talman, vtm Roger Jansson, sade i sitt anförande att det ändå var ganska bra bemanning i salen. Jag kanske inte kan säga detsamma, men vtm Jansson noterade att det var dålig bemanning i pressbåsen och tyckte att det var olyckligt att man inte får ut de här tunga frågorna. Hur ska vi få ut vårt budskap? Det är en bra reflektion. Vad beror det på att värnade om vårt svenska språk och utvecklingen av det åländska självbestämmandet röner så lite intresse i media jämfört med t.ex. turbulensen som har förekommit i ÅHS den sista tiden? För det är ju ändå en liten sak i förhållandet till det. Trots att sittande talman inledde den här diskussionen så riskerar jag att hamna på sidan om ärendet så jag ska inte svara på de frågorna. Men den här frågan tål att tänkas på från alla håll och kanter.

Jag tänkte också ta upp fartygsbesöken, men det känns som om den frågan börja bli färdigt tuggad. Jag håller med lantrådet, vi är eniga så det är kanske onödigt att upprepa det som har sagts.

Jag vill istället beröra fem områden i betänkande som inte har berörs speciellt mycket hittills. Jag blev glad när jag läste betänkandet. Jag tycker att det är en öppenhet i betänkandet som man kanske inte har sett på ett tag. Det har varit väldigt låst mellan landskapsregeringen och oppositionen. Här diskuterar man ganska öppet olika frågar, vilket jag tycker är bra.

Ltl Sundman sade i sin presentation att betänkande var tunt men tungt och det kan ligga någonting i det.

Om jag för ovanlighetens skull börjar bakifrån och tar den sista rubriken ”Utbildningspolitiken” först, där tycker att det blir lite väl tunt. ”Nämnden noterar att de nya antagningsreglerna för högskolorna i Sverige varken förefaller innebära någon försämring eller förbättring för åländska studerande”. Det stämmer överens med min uppfattning. Det är annorlunda men man kan inte säga att det är sämre, men man kan heller inte säga att det är bättre. Den här frågan berör många. Jag tycker att betänkandet skulle ha vunnit på om man kunde ha beskrivit lite mera i detalj hur de här frågorna har ändrats och vad som gäller nu. Jag hoppas att man från nämndens sida fick fram den informationen när man gick igenom de här frågorna. Det är trots allt en liten randanmärkning så här på Sveriges nationaldag, men vi vet att den högre utbildningen är väldigt viktig om vi ska klara av utbildningsbehoven på vårt eget svenska språk för våra ungdomar. Med all respekt så tycker jag att det blev lite väl tunt där.

Den andra frågan som jag vill beröra gäller rubriken: ”Det ekonomiska systemet och beskattningen” där det sägs: Frågan är mycket viktig inte minst med tanke på sommarjobbande ungdomar bosatta i Sverige. Nämnden uppmanar landskapsregeringen att vidta påkallade åtgärder i frågan.” Vi har från Ålands Framtids sida motionerat om den här frågan, den gick till finansutskottet den 12 mars. Här kan man väl göra det enkelt för sig från finansutskottets sida och kopiera den texten och omfatta motionen. Det som sägs är bra, jag ser vårt förslag som ett indirekt godkännande. Vi behöver inte stå och diskutera i oändlighet vilka frågor som har väckt störst, men jag tycker att det är väldigt bra att man är så här pass tydlig och ger en sådan här tydlig signal till landskapsregeringen att den här frågan behöver lösas. Det är viktigt mot den bakgrunden att om vi ska kunna ha ungdomar från Sverige, främst inom serviceyrken, som kan betjäna på vårt eget språk så är det här en oerhört viktig fråga att få löst.

Följande rubrik; ”Språket för de åländska ortsnamnen” där sägs:” Nämnden ser allvarligt på frågan om språket för ortsnamnen och uppmanar landskapsregeringen att noga följa upp ärendet. Landskapsregeringen bör tillse att lantmäteriverkets databas innehåller ortsnamn bara på svenska.”. Det får man säga att verkligen är klartext. Jag tycker att det är bra och jag hoppas att landskapsregeringen tar till sig det. Men i likhet med lantrådet Gunell så blev jag också frågande, vad betyder detta med andra åtgärder? Jag tolkade texten på ett annorlunda sätt än vad texten förklarades från ltl Sundman. Jag tolkade att man med andra åtgärder menade att om det inte går att komma fram i diskussionerna med lantmäteriverket så bör den här frågan föras upp på högsta politiska nivå. Jag hoppades och trodde att andra åtgärder betydde det. Nu betyder det tydligen någonting annat. Det kan vara bra att skriva rakt ut vad man menar, annars kan det lätt bli missförstånd.

Följande rubrik; ”Språkrådet”, där tyckte jag att ltl Danne Sundman sladdade över den frågan lite väl snabbt i sin presentation. Intressant är det som sägs i mitten av stycket; ”i det fortsatta arbetet bör betänkandet från den parlamentariska språkkommittén från år 2006 tas i beaktande”. Inom politiken vet vi att ”tas i beaktande” alltid kan göras på olika sätt. Men jag läser det på det sättet att tar man betänkande i beaktande så innebär det att man tillsätter en språknämnd bestående av politiker, gärna på parlamentarisk grund, för så var tankarna och resonemanget i den parlamentariska kommittén som skulle lägga förslag när det gäller värnandet om vårt svenska språk.

Många av er vet att jag har tröttat er med den här utredningen i många, många sammanhang, men jag tycker att den är väldigt bra. Jag tycker också att det är bra som självstyrelsepolitiska nämnden skriver här, när det gäller språkrådet ska man gå vidare på den linje som den parlamentariska språkkommittén skissade på. Jag hoppas verkligen, ltl Sundman, att jag läste rätt.

Med facit i hand så får vi väl konstatera att tjänstemannaspråkrådet, som den tidigare landskapsregeringen tillsatte, inte har fungerat speciellt bra. Jag tror att de inte ens har sammanträtt på 1 1/2 år. Det är verkligen dags att få upp den här frågan på en högre politisk nivå.

Till sist tänkte jag beröra rubriken ”Grundlagen”. Även här är jag helt enig om att det är viktigt att man får ändringen till stånd när det gäller 2 §. Jag är synnerligen enig med det som vtm Roger Jansson sade, ska man lyckas förklara den här problematiken angående skillnaden mellan åländsk självstyrelse och det politiska systemet på Åland och i Finland så måste man få en ändring till stånd här. Det här är vi eniga om. Jag ville bara ge mitt stöd för det som har sagts.

Jag noterade att ltl Slotte sade i ett replikskifte att man de facto inte följer sin egen grundlag när det gällde jaktfrågorna. Samma sak tog jag upp i senaste frågestund med vicelantrådet, man följer inte grundlagen på tre paragrafer när det gäller språket i riksdagsarbetet.

Jag tänkte höra efter om t.ex. ltl Sundman eller någon annan talesman för nämnden kunde berätta om man har fört ett resonemang om på det sätt som man från finsk sida behandlar grundlagen, och att grundlagen i många fall åtsidosetts? Tillsvidare berör ju också grundlagen de facto oss i lika stor utsträckning som det berör medborgare i Finland. Jag tycker att det skulle vara intressant om man skulle föra ett principiellt resonemang om de här frågorna. Vilken politisk tyngd har grundlagen sist och slutligen? Jag har lärt mig, så länge som jag och har varit med inom politiken, att grundlagen är helig och ska inte röras, det är klart att den lagen kan ändras som någon annan lag, men den är i alla fall oerhört viktigt att hålla sig till.

Avslutningsvis, herr talman, har man diskuterat de här frågorna något överhuvudtaget i nämnden? Har man funderat på om man kan göra något med stöd av grundlagen t.ex. när det gäller språkproblematiken? Tack.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! När det gäller språkrådet så är det så som nämnden konstaterar att dess roll ska klargöras. Nämnden tycker att man ska ta betänkandet från den parlamentariska språkkommittén i beaktande, därmed kanske inte följa det till punkt och pricka. Men man tilltalas av de tankarna när det nya språkrådet ska utformas. Dessutom ska det normeras på lagnivå, vilket nämnden tycker är en viktig aspekt.

Jag vill inte, som representant för självstyrelsepolitiska nämnden, exakt diktera hur landskapsregeringen ska göra här. Jag tycker att det bör föras en diskussion med alla partier. Även oppositionen bör, via självstyrelsepolitiska nämnden, kunna vara inblandad i den här diskussionen när den väl kommer.

Om man talar i fartygstermer så måste man sedan se om språkrådet ska vara en huvudmaskin, en hjälpkärra eller en livbåt? Jag förespråkar att språkrådet ska vara något likt en huvudmaskin, direkt kopplad till propellern.

Ltl Anders Eriksson, replik

Om vi lämnar de tekniska beskrivningarna så tycker jag att det är bra att rollen ska klargöras, bättre sent än aldrig. Orsaken till att jag så många gånger har lyft upp det här arbetet är att jag tycker att det var ett mycket gott grundarbete som gjordes i den parlamentariska kommittén. Det var ett mycket gott grundarbete som gjordes i den parlamentariska kommittén också när det gäller jordförvärvs, näringsrätt osv. De här frågorna skapar åtminstone hos mig en oerhörd frustration när man efter många om och men på parlamentarisk grund faktiskt lyckades prata ihop sig till en strategi för hur man ska gå vidare och sedan följer ingen upp den strategin.

Ltl Sundman, om det är självstyrelsepolitiska nämnden eller om det är en speciell parlamentarisk kommitté som jobbar med de här frågorna har egentligen inte så stor betydelse. Tidigare har det getts en speciell tyngd när det har varit en parlamentarisk kommitté. Men vi vet jag också minsann att nämnden är tung.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Beträffande språkrådets utformning så är ju självstyrelsepolitiska nämnden, med alla partier representerade, ett lämpligt organ för att föra diskussion mellan lagtinget och landskapsregeringen vid behov. Det tycker jag att man ska göra vid sådana här frågor, det tror jag att vi alla är överens om.

Grundlagen har, från tid till annan när den har varit aktuell att ändras, diskuterats mycket i självstyrelsepolitiska nämnden. Dock inte denna gång i någon större utsträckning annat än att jag själv tog upp det faktum att det finns lite olika skolor i huruvida det ska användas i grundlagens 2 § att Åland är självstyrt. Effekten kan bli att grundlagsutskottet i större utsträckning kan blanda sig i. I den alternativa skolan ser man istället att grundlagen och självstyrelselagen är två parallella lagar på samma nivå. Det är i självstyrelselagen som det framgår att självstyrelsen finns.

Ltl Anders Eriksson, replik

Det är riktigt. Ska man lyckas förklara vårt politiska system här på Åland för politiker på finska sidan så tror jag faktiskt att det här är väldigt viktigt. På den korta tid som jag nu igen har varit med i Nordiska rådet så blir man mäkta förvånad över hur oerhört lite finska politiker sist och slutligen vet om vårt politiska system och självstyrelsens grunder.

När det gäller de andra båda frågorna om språket, de åländska ortsnamnen och utbildningstexten, som jag tyckte att var väldigt kort, så kanske ltl Sundman eventuellt kan återkomma till det i sitt anförande.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Danne Sundman

Herr talman! Först med den kostymen på där det står viceordförande i självstyrelsepolitiska nämnden och några kommentarer på begäran till skrivningarna.

När det gäller utbildningspolitiken såg vi från nämndens sida det som viktigast att ta reda på om det här påverkar åländska studeranden generellt sett, och det gör det inte. Vi fick en detaljerad redogörelse över förändringarna. Men vi såg det inte som viktigt att nämna det i betänkande eftersom betänkandet ska upprättas kortfattat som det står lagtingsordningen. Vid behov får man i så fall i andra sammanhang återkomma till detta. Viktigt är dock huruvida det här påverkar åländska studeranden och det kunde man konstatera att det inte gör åt något håll.

Sedan när det gäller kartproblematiken så kan man tycka att den här skrivningen öppnar för lite tolkning. Självstyrelsepolitiska nämnden menar att man ska se på andra möjligheter också. Om man inte kommer vidare med lantmäteriverket, så visst i den här skrivningen ingår också att föra, om behov finns, politiska diskussioner men framförallt också att försöka påverka kartors publicering på andra håll, hos leverantörer osv.

Det kan också vara bra för landskapsregeringen att ha en öppen fullmakt i bakfickan och kunna jobba med de här frågorna. Man kanske inte alltid ska skriva exakt. I självstyrelsepolitiska nämndens betänkande står det saker och ting mellan raderna också, vilket jag brukar påpeka. Det om självstyrelsepolitiska nämndens betänkande. Jag får tacka för den diskussion som har varit.

Dock klär jag av mig den här kostymen och tar på mig min egen. Jag vill ta tillfället i akt, eftersom samarbete med Sverige har nämnts i det här ärendet, att säga några ord om den diskussion som har uppstått efter att jag har medverkat i en serie program med många andra högt ansedda ålänningar, bl.a. Borghild Lindholm och Johannes Salminen. Det var en serie i kulturen med anledning av självstyrelsens 90-årsjubileum.

Det som jag har sagt i det programmet har kraftigt övertolkats, med början hos Ålands radio faktiskt och sedan vidare i rikstidningar och senast hörde jag att det var till stod om det på Island.

I intervjun, som man för övrigt kan lyssna på under radions hemsida, sade jag att jag tror att för att långsiktigt garantera svenska språkets fortlevnad på Åland så måste man i större utsträckning samarbeta med Sverige. Med det menar jag inte en återförening så att Ålands statstillhörighet skulle ändras till Sverige istället för Finland. Det är en teoretisk möjlighet, lika som självständighet är en teoretisk möjlighet, men jag ser det inte som realistiskt och jag ser inte heller självständighet som realistiskt.

Jag ser som realistiskt att man fortsätter på den inslagna vägen. I sådana fall där Åland inte mäktar med att ha en egen självstyrelse, att upprätthålla regelverk och sådana saker, att man i större utsträckning kan ta hjälp av Sverige. Det finns redan idag utmärkta exempel. Vi har byggbestämmelser där vi har det svenska regelverket i kraft. Vi använder också svenska vägnormer. Det garanterar service, utbildning och support på alla sätt och vis på svenska. Det är den utvecklingen som jag vill se en fortsättning på.

Mycket av de här relationerna och utbytena till Sverige kan vi göra utan vidare och det gör vi också idag, alltifrån utbildning till TV-sändningar osv. Vid en viss omfattning av det här kan det bli diplomatiska förvecklingar mellan Finland och Sverige. Sverige kanske inte vill ställa upp hur mycket som helst, inte kan man kräva alltför mycket med hänvisning till den tidigare Ålandsöverenskommelsen. Man är väldigt noga från svensk sida, på diplomatiskt maner, att inte trampa Finland på tårna. Man vill ha goda relationer. Därför menar jag att man kanske borde sätta sig ner, som Olle Salmén brukade säga, Finland, Sverige och Åland borde sätta sig ner och komma till någon sorts Ålandsöverenskommelsen 2.0 där man växlar upp detta till dagens behov och framförallt till morgondagens behov.

Nu hör det till saken att jag som vanligt är lite före min tid, ungefär tio år som jag brukar kunna vara, men jag vill föra in den här diskussionen i debatten. Oavsett vad vilken konstitution vi har, om vi har dagens självstyrelse, om det mot förmodan skulle gå bakåt, om det skulle framåt till ramlag eller till någon annan konstitution, så är det ändå lika viktigt att ha ett nära samarbete med Sverige.

För Finland blir obönhörligen mera finskspråkigt. Visst är det en utveckling som vi kan försöka bromsa och argumentera för vårt svenska språk. Som livboj för svenska språket i Finland så orkar vi inte bära hela skutan när väl vattnet kommer upp på väderdäck. Då måste vi kapa den linan. Då är det smärtsamt på flera sätt, vi har mycket goda kontakter till Finland, särskilt till Svenskfinland. Men i den situationen när vi inte längre får service på svenska så måste vi vara så drastiska att vi ser till vårt eget intresse i första hand, vilket jag gör när jag säger att man bör prioritera den här utvecklingen.

Det som nu sägs här i betänkandet är ett bra första steg, att få till en Ålandshavskommissionen som kan uppmuntra till sådana här regionala samarbeten mellan Åland, Sverige och Finland. Just den här övergripande utvecklingen om en ny Ålandsöverenskommelse tror jag att man måste se och fundera skilt på.

Det är intressant hur en sådan här fråga engagerar och vilken debatt det blir ända till Island så fort ett litet felcitat förekommer. Men det har jag ingenting emot. Dessutom passar det bra att rama in min gula slips på min blå skjorta på Sveriges nationaldag. Jag besväras inte av det, men jag vill i alla fall att rätt ska vara rätt. Tack.

Ltl Wille Valve, replik

Jag ville uttrycka min uppskattning till ltl Sundman för att han tog upp ortnamnen på åländska kartor. Det är en fråga som också engagerar på nordisk nivå.

Ett av de märkligaste argumenten för att vi skulle ha finska ortsnamn är säkerheten. Jag har hört några gånger att det har att göra med räddningsoperationer och därför måste det stå Ahvenanmaa och Ahvenanmaa meri på Ålands Hav.

Samma argument har man hört om svenska krav för Åbopoliser. När man har talat med de ansvariga så har de ansett att det har att göra med säkerhet. Vi måste kunna välja så många poliser som möjligt.

Har ltl Sundman, under den här redogörelsens behandling, stött på de här argumenten i en form eller annan?

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Inte vad jag kan minnas under den här redogörelsens behandling. Men jag har ju tagit del av alla möjliga kreativa argumentet emot. Kreativitet ska man ju alltid uppskatta och uppmuntra. Det gäller också att bemöta dem med sakliga motargument. Hänvisning till säkerhet eller räddningsoperationer är absolut inget argument för att ha de finska namnen kvar, tvärtom. Om en olycka sker på Åland så måste den myndighet som leder räddningsoperationen kunna de åländska ortsnamnen eftersom det är de som används i själva räddningsoperationen. Det är tvärtom, man invaggas i en falsk trygghet. Det där argumentet är väldigt lätt att bemöta, för det är precis tvärtom.

Ltl Wille Valve, replik

Jag delar ltl Sundmans uppfattning till denna del.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Lantrådet Camilla Gunell

Herr talman! Jag antar att alla är på väg att fira den svenska nationaldagen så jag ska fatta mig kort.

Det är ju ganska passande att vi har den här diskussionen idag, även med tanke på att det är bara tre dagar till den 9 juni. Det kommer mycket lämpligt i tid att ha den här självstyrelsepolitiska diskussionen.

Jag vill börja med att tacka ltl Sundman för att han klargjorde det här uttalandet. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi i regeringsblocket har samma politiska linje, dvs. att det är en utveckling av självstyrelsen som står på vår agenda utan att den folkrättsliga, statsrättsliga grunden ska förändras.

Det är ändå viktigt att ta den här diskussionen. Det som sker och har skett över en längre tid är att vårt samhälle vänder sig mer och mer västerut. Det görs och det sker oberoende av vad man tycker om det. Det är en utveckling som är ganska radikal och har på många sätt också förändrat vårt samhälle.

Jag tror att det också är viktigt i argumentationen om ramlagen om att få till stånd den här förändringen som av många ändå upplevs som en väldigt stor och radikal förändring. Det är ändå det som behövs med tanke på utvecklingen går mot att ålänningar i första hand är ålänningar men blir mer och mer rikssvenskar. Det är faktiskt nödvändigt att det sker en kraftfull signal mot riket och då är ramlagen en viktig diskussion där.

Jag vill gärna säga några saker om språkrådet. Vi skriver i handlingsprogrammet att språkrådets roll ska förtydligas, även dess status och ställning inom självstyrelsesystemet. Vi kommer att ta upp språkrådet som en fråga, både att tillsätta det på nytt och även diskutera och ta fram ett nytt uppdrag för språkrådet. Jag håller med dem som har sagt att språkrådets tidigare form och innehåll inte har varit tillräckligt effektivt. Eftersom språkfrågan är politisk i allra högsta grad så borde språkrådet också ha ett starkare politiskt mandat att agera. Det är den linjen som vi kommer att följa.

Det betyder att jag avser själv, som lantråd, att leda språkrådet och ha en sammansättning där vi kan ta initiativ och direkt också ta politiska initiativ och agera i landskapsregeringens namn. Vi kommer tillbaka med den här frågan i höst.

Angående parlamentarisk tillsättning har landskapsregeringen från början sagt inom vilka områden vi kommer att söka en parlamentarisk samsyn och arbete. Det är i förändringen av självstyrelsesystemet, i den stora planen för skärgårdstrafiken och i samhällsservicereformen. Tillsvidare håller vi oss till det upplägget. Tack.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Jag är helt överens med lantrådet till den delen att man måste föra den här diskussionen om samarbete med Sverige och följa den här samhällsförändringen. Det är ingenting som man kan motsätta sig. Tvärtom, vi bör intressera oss för den förändringen för att skapa ett Åland som våra ungdomar vill komma tillbaka till. Jag har noterat lantrådets mycket öppna inställning till den diskussionen. Det tror jag är mycket viktigt för att Åland inte ska bli utan den unga generation som nu finns i Sverige.

När krisen var som värst på Island så intervjuades Islands president i TV. Han sade då, ”det finns inga andra problem på Island än om ungdomarna sviker oss”. Så är det också med Åland. Egentligen har vi hela tiden den allra största utmaningen att skapa Åland som passar till de ungdomar som för tillfället är borta så att de inte blir borta. Det är mycket bra att vi har denna samstämmighet, som ju delas av alla partier.

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Till den delen håller jag med ltl Sundman. Ungdomarna är värdefulla. Vi ska göra allt vi kan för att få ungdomarna att flytta tillbaka. Men då måste vi också visa på ett öppet samhälle, ett modernt samhälle, ett tolerant samhälle, ett mångkulturellt samhälle och ett samhälle som hela tiden vill utvecklas och förändras. Det är den politiken som vi försöker driva.

 Tillsammans med utbildningsminister Ehn kommer vi i höst att ha en särskilt tillställning som heter ”Borta bra men hemma bäst”. Där kommer vi att visa på vilka möjligheter Åland ändå kan erbjuda, både vad gäller näringsliv och karriärmöjligheter osv. Jag tror att det är mycket viktigt att vi själva lyfter fram Åland som ett attraktivt samhälle och stärker ungdomarnas vilja att göra Åland till sitt livs val.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussion är avslutad.

Detaljbehandlingen börjar. Först föreläggs betänkandets kläm och efter det motiveringen. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

Föreläggs betänkandets kläm för godkännande. Klämmen är godkänd.

Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd.

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

Föredras

7        Kommersialisering av vrakölen

Landskapsregeringens svar

Ltl Anders Erikssons skriftliga fråga (SF 8/2011-2012)

En fråga ska läsas upp av frågeställaren och efter det ger lantrådet eller en minister svar på frågan. Frågeställaren får efter det hålla högst två anföranden som också kan besvaras. Någon annan diskussion är inte tillåten.

För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan de övriga yttranden inte får överstiga tre minuter.

Ltl Anders Eriksson

Tack, herr talman! Landskapsregeringen höll nyligen en presskonferens om laboratorierapporten över den s.k. vrakölens innehåll där mycket avslöjades internationellt om arom, surhetsgrad m.m. Detta leder till att i stort sett vem som helst kan tillverka åländsk vraköl fastän champagne- och ölfynden på alla plan bör nyttjas så att de kommer det åländska samhället till största möjliga gagn.

Med hänvisning till 38 § 1 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande skriftliga fråga: Vad är landskapsregeringens strategi för att också fyndet av vraköl skall hanteras så att det leder till största möjliga ekonomiska nytta för landskapet?

Minister Johan Ehn

Herr talman! Landskapsregeringen har i samband med champagnebärgningen ur vraket söder om Föglö påträffat och bärgat 4 flaskor som till storlek och utseende avviker avsevärt från champagneflaskorna. Oturligt nog gick en av flaskorna sönder i samband med lyftet till ytan, förmodligen pga flaskans skörhet kombinerat med de tryckförändringar som uppstod inne i flaskan.

Några av dykarna fick uppskummande vätska på sina fingrar och kunde genast konstatera att flaskan innehöll öl.

Landskapsregeringen har låtit Statens forskningscentral VTT analysera två av de bärgade flaskorna. Även dessa innehöll öl, dock av två olika sorter. En av de ursprungliga flaskorna finns fortfarande intakt i landskapsregeringens förvar, dvs. oöppnad och således även oanalyserad.

Landskapsregeringen har tillsammans med VTT arrangerat två presskonferenser i syfte att informera om uppdrag och analysresultat. VTT bedömde å sin sida i vilken grad och form, utan att avslöja allt, informationen kunde presenteras. Rapporterna är komplicerade kemiska analyser som till stora delar endast är intressant läsning för sakkunniga.

Forskningsrapporterna tillsammans med innehållet i den oöppnade flaskan är attraktiva tillgångar för en ölproducent. Dessa kan tillgängliggöras av landskapsregeringen den intresserade mot en motprestation. Motprestationen kan vara av engångskaraktär som kombineras med en faktor som är kopplad till produktens framgång och volym. På det här sättet uppnås effekter över längre tid. Därmed kan den största ekonomiska nyttan uppnås i enlighet med frågeställarens önskan.

Landskapsregeringens avsikt är att överlåta den framtida förvaltningen av champagne- och öltillgångarna till en juridisk person. Den juridiska personen, en fråga som är under beredning, ska överta alla kommersialiseringsintressena för landskapets räkning. Det finns ingen primär anledning till att landskapsregeringen är en sådan administrativ aktör, varför den juridiska personen, exempelvis en stiftelse, ska överta den rollen.

Herr talman! Landskapsregeringens uttalade önskan är att verksamheter som uppstår pga. kommersialiseringarna, sker på hemmaplan. Då det gäller återskapandet av ölet ser vi förhoppningsfullt på att produktionen av ölet i framtiden ska ske på Åland. Detta kan regleras på olika sätt i samband med ett licensförfarande. Det är dock av yttersta vikt att landskapsregeringen inte agerar i strid med statsstödsförfarande. En sådan badwill skulle missgynna bägge parter. Därför kan inte landskapsregeringen rakt av fokusera förväntat samarbete på en enskild intressent. Däremot ska villkoren utformas så att den juridiska personen kan kontrollera hanteringen utifrån våra tidigare nämnda intressen. Slutmålet ska vara att vrakölsbrandet ska stimulera det åländska näringslivet så att näringslivet å sin sida kan bidra med mångsidiga positiva effekter på olika plan och inom olika sektorer för det åländska samhället och ålänningarna även på längre sikt.

I sammanhanget bör även nämnas det intressanta rön som gjorts i samband med ölanalysen och som gäller de mjölksyrebakterier som har funnits i innehållet i flaskorna. Den delen kan förvaltas som en isolerad del av ölfyndet och av den juridiska personen. Således har också ett nytt intresseområde uppkommit. Det finns ett intresse för mjölksyrabakterierna som i detta skede inte ska underskattas. Kanske den fortsatta forskningen kan utveckla metoder för livsmedelsindustrin som kunde innebära längre hållbarhet naturenligt för produkter. Den typen av livsmedelsindustri, som kan vara aktuell, finns även den företrädd här på Åland och kan således gynnas på sikt genom tillämpning av framtida forskningsresultat.

Ltl Anders Eriksson

Tack, herr talman! Tack, minister Ehn, för ett utförligt svar. När jag läste Tidningen Åland den 10 maj så minns någon rubrik som sade att utbildningsministern skyller på VTT, men det tycker jag att ministern inte gjorde så då kan vi lämna den biten.

Oklart för mig är om det inte var landskapregeringen som beställde den här rapporten, det är min absoluta uppfattning. Då är den här rapporten landskapsregeringens egendom. Jag ser att ministern nickar instämmande. Orsaken till att jag ställde den här frågan, som står i klämmen, var att jag vill att det åländska samhället ska få största möjliga nytta av de här fynden. Jag tycker att det kom ut onödigt mycket detaljer. Det var till och med smak, surhetsgrad, mandel, ros och allt vad som nämndes. Det gör ju att vem som helst kan tillverka en replika, men ska man göra en riktigt bra kopia så bör man få tillgång till en mera detaljerad analys och de laboratorier rapporter som finns.

Jag tror att man inte ska underskatta tyngden i det här ärendet. Man kan ha en produkt som man kallar för Ålands officiella vraköl. Inom turismen har story telling blivit allt viktigare. Har man en intressant historia att berätta i kombination med produkten så blir det ofta väldigt bra. Här har vi en väldigt intressant historia, en världsunik historia. Det här kunde bli något otroligt stort om det sköts på ett bra och professionellt sätt.

Minister Ehns svar uppfattade jag som att man för över det här till en stiftelse. Jag vill veta mera om vad man från landskapsregeringens sida sist och slutligen tänker när det gäller de här huvudfrågorna som jag har ställt. På vilket sätt kan vi gå tillväga för att få Ålands officiella vraköl så fort som möjligt?

Minister Johan Ehn

Herr talman! I mångt och mycket överensstämmer ltl Erikssons, mina åsikter och landskapsregeringens linje i den här frågan.

Utgångspunkten för den här analysen var att man hade hoppats på att kunna få fram en levande jästkultur. Eftersom en levande jästkultur hade varit det ultimata för att kunna bygga ett öl som verkligen skulle kunna vara en ännu bättre replika. Det som presenterades på presskonferensen var någon slags karaktär av hur det här ölet ser ut. Det går säkert att göra någon typ av öl som man kunde säga att skulle kunna likna på vrakölet.

Rubriksättningen på den tidningsartikel, som ltl Eriksson hänvisade till, och det som jag sade i den intervjun var inte riktigt överensstämmande. Jag meddelade redan då att vi rådgjorde med VTT för att veta vad vi skulle kunna berätta och inte berätta, som jag också sade här i svaret.

Hur vi sedan ska få ölet kommersialiserat tror jag också att jag nämnde i mitt svar här nu till ltl Anders Eriksson. Vi ser framför oss att man fortsätter arbetet med den här forskningsrapporten tillsammans med de rön som finns där. Man har vissa fynd som kan vara till nytta för att framställa det här ölet, tillsammans med den flaska som finns kvar. Kanske man genom ett licenssystem kunde få ölet producerat i ett samarbete mellan landskapet Åland, företrätt längre fram eventuellt av en stiftelse, och en ölproducent.

Genom att också ställa krav på kopplingar till Åland och hur det här ska göras så borde man kunna hitta vägar för att se till att det blir unikt för Åland, att det produceras här. Vi måste hela tiden akta oss så att vi inte hamnar i en situation där vi riktar oss till någon enskild och därmed får ett fall som handlar om huruvida vi har gjort ett olagligt statsstöd.

Vår utgångspunkt är att se till att det här blir gjort på Åland. Redan nu vet vi att det finns en producent på Åland, det åländska bryggeriet, som har visat intresse för att göra det här ölet och kommit igång. Vi har också en dialog om hur man eventuellt också kan hitta samarbete med dem. Det går inte att bara föra diskussioner gentemot dem utan vi måste ha ett öppet förfarande när det sedan gäller slutet.

Jag har väldigt goda förhoppningar att det här hålls på åländsk mark. Annars ser jag inte heller att det finns ett större intresse från landskapsregeringen att skjuta ifrån sig på det sättet.

Ltl Anders Eriksson

Visst, minister Ehn, vi är rätt långt eniga och det är jag glad över. Jag blev faktiskt rätt orolig när jag såg den här artikeln. Sedan vet vi alla som sysslar med politik att det som står i media behöver inte alla gånger överensstämma med verkligheten. Vi är eniga rätt långt.

Men jag är fortfarande kritisk på den punkten att jag tycker personligen att man släppte ut för mycket detaljer om smak, arom och surhetsgrad osv.om ölet. Det var synd.

Jag hoppas och tror att ministern Ehn vet att i näringslivet är tid pengar. Det är snart två år sedan som det här fyndet gjordes. Om vi riktigt tänker efter så håller intresset för fyndet faktiskt på att klinga av ganska mycket redan nu, om vi tänker på hur pass hög internationell nivå det var i början. Jag är lite orolig över att man ska föra över frågan till stiftelsen och den rädsla som jag hör att minister Ehn har för att man ska komma i klammeri med statsstödsreglerna. På ett relativt enkelt sätt kunde man få till stånd en upphandling där man ifrån landskapsregeringens sida vill upphandla ett licensierat officiellt åländskt vraköl som ska vara lokalt producerat. Oavsett om man startar upp ett nytt bryggeri eller har det bryggeri som redan är på gång, det må vara hur det vill, men det viktiga är ju att produktionen kan ske här.

Avslutningsvis vill jag säga att jag är kritisk till att man släppte ut så pass mycket detaljer som man gjorde. Jag är lite kritisk till att det har gått så lång tid. Jag tror att man kunde ha gjort någonting oerhört stort av det här.

Minister Ehn, jag ser inte att det är för sent ännu, men det är hög tid att få den här biten på plats medan det finns något intresse kvar av de här fynden.

Minister Johan Ehn

Herr talman! Det är helt tydligt att ltl Anders Eriksson är en betydligt större öl kännare än jag och också mera expert på hur man brygger öl. Jag måste ärligt säga att när det gäller vad som behövs för att kunna ta fram ett öl som skulle likna på det så kallade vrakölet så kan jag faktiskt inte göra bedömningen i detalj, vilka olika ingredienser som behövs för att man ska kunna göra det. Det måste jag föra diskussioner om med de sakkunniga på området. Men om ltl Anders Eriksson har den sakkunskapen så respekterar jag den.

Som jag sade i mitt första svar så den informationen som vi släppte så innehöll sådan information att man säkert kan göra någonting som är snarlikt. Däremot ser jag att landskapsregeringen fortsättningsvis sitter på en hel del av det här materialet så att man kommer mycket, mycket närmare. Dessutom har vi möjlighet att koppla det till själva fyndet på ett helt annat sätt än vad någon annan har, någon som inte samarbetar med oss.

När det gäller takten på det här så kan man säkert ha synpunkter på att tiden går. Jag kan konstatera att ärendet har legat på mitt bord i sex månader och jag har försökt att göra vad jag kan för att få det här ärendet att rulla på i så snabb takt som möjligt. För mig är det också rätt viktigt att det här inte är någon politisk fråga, det här är inte någon sak för landskapsregeringens centrala förvaltning. Det här måste vi få på någon som på ett mycket bättre sätt klarar av att göra bedömningarna om vilken den kommersiella nyttan av vrakölen är för Åland. Jag tycker inte att det här är något som vi i första hand ska belasta vare sig den politiska landskapsregeringen eller tjänstemannasidan. Jag ser inte att det här är ett primärt uppdrag för självstyrelsen. Vi måste se till att vi får någon annan att ta tag i det här och driva det vidare, både för att vi ska få det på bästa möjliga sätt, med den bästa möjliga kunskapen och för att centralförvaltningen ska ha möjlighet att jobba med de saker som de de facto ska göra.

Skulle jag få önska så skulle jag ha sett att den här separeringen hade skett mycket snabbare än vad det nu har kunnat göra. Men vi jobbar nu för att få det här gjort.

Till sist, jag vet inte riktigt vad ltl Eriksson menar när han säger att uppmärksamheten klingar av. Jag upplever fortsättningsvis att det finns en ganska stor uppmärksamhet kring det här fyndet. Precis som ltl Eriksson säger så är story tellingen runt detta något som vi ska försöka få att leva så länge som möjligt. Det gäller att hålla det vid liv, portionera ut det i lämplig takt och sedan se till att det rullar.

Talmannen

Landskapsregeringens svar antecknas för kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

Remiss

8        Reformering av tillsynen över penningspelverksamheten

Ltl Gunnar Janssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 7/2011-2012)

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

Diskussion.

Ltl Gunnar Jansson

Tack, herr talman! Dagen för polisens dag, imorgon, är det lämpligt att jag med några ord presenterar nämnda åtgärdsmotion nr 7 om reformering av tillsynen över penningspelverksamheten. Det är verksamheten som ska vara föremål för tillsyn.

Ett samhälle som styrs under lagarna, enligt principen Rule of law, har ju huvudsakligen tre system varmed laglydnad upprätthålls.

Den första är den folkliga och det är den bästa. Framförallt här i Norden har vi tillförlitliga forskningsresultat som visar att blotta existensen av en lag, en norm, gör att ungefär 75 procent av människorna följer lagen, därför att den finns där. Det går tillbaka till den urgamla kristna seden om att man inte behöver tycka om en lag men så läge den är i kraft så följer man den. Man bryter inte mot lagen. Om man ogillar lagen så försöker man ändra den, men så länge den gäller så följer man den.

Emellertid så finns det två andra medel också. Det ena är lagövervakning, som normalt åvilar polismyndigheten. Polismyndighetens huvudsakliga uppgift är att upprätthålla allmän ordning och säkerhet och att beivra brott. Det är den allmänna lagövervakningen.    

Det andra medlet är rättsframtvingande åtgärder, förbehållna domstolsväsendet.

Samhällets inställning till penningspel har genom alla tider varit väldigt restriktiv. Det beror i många fall på avskräckande erfarenheter. För många hus, hem och egendomar har spelats bort i poker. Det vet var och en som har sysslat med lagfartsjuridik. Samhället har en grundinställning som säger att man i sitt anletes svett ska tjäna sitt bröd och ingalunda genom spel och dobbel, där man tillåter att tur och tillfälligheter avgör utgången. Det är grundinställningen.

Men i vårt samhälle, med den stora betydelse tredje sektorn har, så är penningspelen en viktig verksamhet som via Ålands penningautomatförening tillför samhällsaktiviteter, närmast inom tredje sektorn, de medel som är en förutsättning för att den så kallade medelbara förvaltningen ska fungera, vilket vi ska värna om.

 Vi anför också att regelverket kring penningspelverksamheten i landskapslagstiftningen är skäligen föråldrad och vore i behov av en översyn, inte enbart avseende Ålands penningautomatförenings verksamhet utan övriga penningspelverksamheten av vilka de finns en lång rad varianter som också framhålls här i motionen.

Även Ålands penningautomatförenings internationella verksamhet, som även den bedrivs med framgång, vinner i kredibilitet i tilltro på att tillsynen över verksamheten är effektiv och neutralt organiserad.

Såsom nuvarande regelverk föreskriver kan det nog anses vara en tveksam konstruktion att samma instans, Åland landskapsregering, beviljar tillstånd till denna verksamhet och övervakar efterlevnaden av de tillståndsvillkor som myndigheten utfärdar.

Här kan man också göra en liten utlöpare till övrig verksamhet i samhället som är beroende av tillstånd och som den i sig kräver en översyn och mekanismer så att efterlevnaden och respekten för regler och tillståndsvillkor existerar. Det omfattas egentligen inte av motionen i det här skedet. Det nämns i förbifarten mot slutet att en effektiverad tillsyn nu också kan utsträckas på sikt att omfatta andra tillståndspliktiga verksamhet i samhället.

Vi har tidigare diskuterat hembygdsrättsregistret. Vi har tillståndspliktiga aktiviteter såsom jordförvärvsfrågor, näringsrättsutövning plus många, många andra. De flesta tillståndspliktiga aktiviteter fungerar väl men förtjänas av att förbättras, vilket är vår övertygelse.

Fru talman! Den liberala lagtingsgruppen förslår att lagtinget måtte ge landskapsregeringen i uppdrag att inleda lagberedning som syftar till en reformering av tillsynen av penningspelverksamheten och förelägga lagtinget förslag till lagstiftning inom respektive spelområde.

Om det sedan sker i en separat myndighet eller om man går in för det som jag sade i början, dvs. har allmänna laglydnaden underställd polisen. Någon tillsynsenhet under polisen, såsom den förra regeringen diskuterade i flera fall, antingen som en inrättad enhet i en polisstyrelse eller som i en tillsynsmyndighet, är fråga som den fortsatta beredningen säkerligen bäst kan hantera. Men behovet av en reform är uppenbart.

Jag tycker att det föreslagna utskottet, lag- och kulturutskottet, är mycket kompetent och behörig att hantera den här frågan. Tack, fru talman.

Ltl Tony Asumaa, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Jansson för presentationen. Jag vill ännu tillägga att jag personligen har erfarit att PAF är jättepositiva till en reformering av tillsynen. De vill också att deras jobb ska kvalitetssäkras på ett annat sätt än vad det görs idag.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack för den upplysningen. Jag vet också att vi i olika organ här i lagtinget har behandlat on-line spelen enligt EU-regelverket.

 Diskussioner pågår om att eventuellt slopa monopol och övergå till ett licensieringssystem etc. Jag förstår repliken mycket väl. Behovet av översyn är uppenbart.

Ltl Tony Asumaa, replik

Den här lagen är hyfsad gammal, den härstammar från 1966, då fanns ju inte ens internet påtänkt. PAF:s största verksamhet utgår idag från spel på internet. Därför är man också på PAF mån om att man får ett modernt regelverk så att man också kan uppfylla sina krav gentemot landskapsregeringen. Det pratas så mycket om ansvarsfullt spelande och sådant och det är viktigt att någon verkligen också övervakar att det görs korrekt och bra.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Det är ju naturligtvis en oerhört viktig sida av saken, de menliga följder som spelet bevisligen medför i vissa fall och åtgärder att lindra följderna av dem och i bästa fall förhindra dem. Den effekten av spelandet är naturligtvis oerhört viktig och ska också ingå enligt förslaget som en integrerad del i tillsynen.   

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Gun-Mari Lindholm

Talman! Behovet av en reform inom det här området föreligger, det är helt klart. Jag har diskuterat den här frågan med PAF som också har informerat mig om att behovet föreligger. Därför har jag inlett ett arbete inom det här området.

Redan när jag tillträdde som minister kom nuvarande förvaltningschef Arne Selander och sade att det här är ett angeläget ärende. Förvaltningschefen hade också arbetat med ärendet under den förra perioden och han ville att jag skulle sätta mig in i frågan och betydelsen av ett reformarbete för att skapa en fristående tillsynsmyndighet.

Jag har arbetat med den frågan. Jag har tagit mig an det material som togs fram under den förra mandatperioden. Jag tycker att det materialet är väldigt bra. Man hade två överläggningar i februari 2010. Sedan vet jag inte varför inte ärendet gick vidare. Kanske jag kan få en förklaring från liberalerna eftersom de hanterade de här frågorna när de innehade både lantråds-, finansministers- och kansliministerposten. Det är onödigt att man far på något blindskär, som jag inte ser idag men som ni kanske såg då, som gjorde att man inte kunde gå vidare. Jag tar tacksamt emot den informationen.

Jag kan informera både lagtinget och i synnerhet liberalerna och oppositionen att jag står till lagtingets förfogande och informerar om det arbete som jag gör inom alla områden, även det här området. Hade ni kommit och diskutera den här frågan, om det hade varit en konstruktiv diskussion, så hade ni fått veta att den här åtgärdsmotionen ligger i tiden. Det kanske också kan anses att åtgärdsmotionen inte är behövd eftersom det här arbetet redan är igångsatt. Vi har också haft överläggningar i ärendet.

Jag upplever att vi har en samsyn i det här. Jag är tacksam att också liberalerna på nytt anser att det här är en viktig fråga, så att vi inte stöter på patrull när vi kommer till lagtinget med en lagstiftningsförändring i det här ärendet. Det är väldigt viktigt att man får skillnad mellan tillståndsgivning och övervakning av verksamheten.

Till tillsynsmyndighetens uppgifter hör ju bl.a. att utöva tillsynen och övervaka efterlevnaden av lagstiftningen och villkoren i tillståndet. Myndigheten bör ges befogenheter att utföra instruktioner hos den som beviljats tillstånd. De som bedriver spel ska vara skyldiga att på begäran ge myndigheten upplysningar och tillhandahålla för inspektionen nödvändiga handlingar.

Huvudpunkterna i lotterilagstiftningen är att skapa en ny tillsynsmyndighet. Det finns också anledning att överväga huruvida den här myndigheten också ska bevilja tillstånd. Är det vettigt att den som synar också ger tillstånd? Tillståndsgivningen är väldigt nära kopplad till näringsrätten, enligt mitt sätt att se det. Näringsrätten sköts av landskapsregeringen. Man borde kanske renodla tillsynsmyndigheten att de bara ska hand om tillsynen, och tillståndsgivning skulle fortfarande finnas inom landskapsregeringen.

Gott så, för att använda ltl Gunnar Janssons uttryck. Jag ser att det är jättebra att vi är eniga i den här frågan, även från oppositionspartiet liberalernas sida. Jag hoppas att vi ska komma framåt i det här, för det finns faktiskt behov av ett reformarbete.

Det här är en gammal lagstiftning. Det är framförallt bättre att tillsynsmyndigheterna sköter övervakningen så att inte vare sig ministrar eller tjänstemän inom landskapsförvaltningen är föremål för polisanmälningar. Det är också en viktig ingrediens i det här arbetet.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Under den förra mandatperioden fanns det en tanke på att inrättandet av en polisstyrelse skulle innefatta också den här verksamheten. Men det blev kanske en för stor bit att svälja i det läget, så det projektet lades på is, åtminstone då. Men det fanns ett verkligt och reellt aktivt arbete för att lösa den frågan.

Det som absolut måste särskiljas ur tillsynen är ägaransvaret. Vilket ansvar landskapsregeringen har över PAF är väl kanske det som närmast borde särskiljas.

Det är lite symptomatiskt att ministern nämner att dåvarande kansliministern och finansministern borde ge svar på frågeställningarna här. Men finansministern har uttryckligen ägaransvaret. För den dåvarande finansministern fanns det nog tillräckligt med arbete för att säkerställa sig om att PAF som förening genererade vinst till den tredje sektorn. Det är de här bitarna som vi måste särskilja; ägaransvar och tillsyn.

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Jag menade kanske mera att det nu finns en politisk vilja. Jag kan tänka mig att det då också fanns en politisk vilja. Jag vet inte varför man inte kom i mål. Jag är angelägen om att höra det, för det är ju onödigt att vi stöter på patrull på den här resan. Jag hoppas att vi faktiskt konkret kommer i mål med de här frågorna. Jag har sett funderingarna om att man skulle ha en polisstyrelse som skulle hantera det här. Det fanns ju också en tanke på att hålla detta t.ex. inom datainspektionen. Jag känner själv mera att man kanske kan utöka den myndigheten i någon form. Vi har i dagarna satt sista handen vid en ny polislag som kommer på remiss här inom kort och där ingår inte den här uppgiften.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Det kan säkert finnas många sätt att komma i mål i den här frågan. Vi betonar särskilt vikten av att man nu ändå hittar en lösning på det här. Som parti kommer vi att medverka till en konstruktiv diskussion för att lösa den här frågan.

Ytterligare sett ur ägarperspektivet; under den förra mandatperioden uttryckte landskapsregeringen på PAF:s bolagsstämma att ägaren skulle ge uppdrag till föreningen att man ska vara det mest ansvarsfulla spelbolaget i världen. Vi ansåg att detta inte är en liten målsättning, men vi tyckte att man inte kan sikta lägre än det. Då måste också landskapet, sett ur ägarperspektivet, vara säker på att det finns grundläggande regelverk som ger stöd för en sådan här målsättning. Det är viktigt för PAF själva att ha den målsättningen och ha lagstiftning i ryggen då man ska sälja sina produkter.

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Just ägarskapet, näringsrätten och den centrala roll som näringsrätten har i Ålands konstitution är värda att fundera extra på, att inte blanda samman den med själva tillsynen.

Jag tackar för att liberalerna vill vara konstruktiva och stöda det här arbetet. Men som jag ser det så är åtgärdsmotionen ett jättebra initiativ, men det är egentligen fel tidpunkt för det här är redan på gång. Att ge den här uppmaningen till landskapsregeringen i det här skedet är egentligen onödigt. Idag är det en nullitet, tyvärr.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Innehållet och behovet är vi överens om. Då ska jag bara i denna replik förtydliga hur jag resonerar.

En åtgärdsmotion är ju ingen kritik. Jag tycker att det är en egendomlig stämning nu och då i denna kammare där allt vad oppositionen gör, per definition, ska vara kritik. Så är det ju inte. Ska vi kritisera så har vi ju helt andra parlamentariska verktyg att ta till. Åtgärdsmotion är en nyhet i lagtingsordningen, som enligt min mening väl har uppfyllt syftet med den, dvs. att minska floden av hemställningsmotioner och istället skapa en pågående dialog om behovet av reformer i olika riktningar i helt uppbyggande syfte. Jag upprepar, ska vi kritisera så använder vi andra metoder än åtgärdsmotionen.

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Jag riktar inte någon kritik mot att man lämnar in en åtgärdsmotion. Jag försöker upplysa om att arbetet inom det området som liberalerna lämnar in en motion om till lagtinget redan har påbörjats. Så till den delen är inte åtgärdsmotionen i rätt fas. Sedan är vi helt överens om innehållet. Men åtgärdsmotion som sådan är inte i rätt tid.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Det är en intressant diskussion. Då kan jag upplysa om att vi i oppositionen inte lever i ett vakuum. Vi har våra känselspröt ute i samhället. Vi har fått indikationer på att det skulle vara önskvärt om att olika åtgärder skulle ske. Vi tittar då i lagtingsordningen, ser vilket verktyg som är tillämpligt och använder det. Detta är samhällsbygge. Vi vill inte riva ner något, vi vill bygga upp och vi använder de metoder som vi är tillsatta för såsom ombud för Ålands folk.

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Jag tycker att det låter konstruktivt och bra. Därför ser jag också det som min skyldighet här i lagtinget att berätta att vi nu har påbörjat det här arbetet igen.

Jag skulle vilja veta vad problemet under förra mandatperioden var för att komma vidare, så att jag inte gör samma problemställningar och inte kommer vidare. Vi kan ta det utanför salen om ni inte vill säga det här inne i salen. Jag är väldigt angelägen om att få höra det så att vi kommer vidare i det här arbetet, för det behövs.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Minister Lindholm sade att arbetet är påbörjat, vilket är bra och det är värdefull information i sammanhanget.

Jag tycker också det var bra att minister Lindholm lyfte upp den principiella betydelsen av ägande, tillsyn och tillståndsgivning. Jag tog också upp liknande frågeställningar i mitt anförande när det gällde miljökonsekvensbedömningar. Jag tycker att det är bra att man jobbar med det här.

Det viktiga i sammanhanget är att man kommer ihåg att inte skapa en massa byråkrati. Vi måste se till att dessa lösningar, som vi nu jobbar fram, inte ökar på byråkratin alltför mycket.

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Det där är värdefulla synpunkter. Om man ska bygga upp en ny myndighet för tillsynen så tror jag att det är ofrånkomligt att man bygger upp en byråkrati. Det finns en myndighet här, man kan väl tänka sig att den förvinner eller flyttar någon annanstans. Det kommer ändå att bildas en ny myndighet som har hand om tillsynen.

Hoppeligen ska det vara bättre för aktörer, ägare och för lagstiftare så att man vet att den här strukturen ändå är bättre och leder bättre framåt än vad dagens struktur.

Ltl Petri Carlsson, replik

Talman! Det är sant att det möjligen kan leda till det. Jag hoppas att det ska leda till minimal byråkratiökning, att man utnyttjar befintliga resurser, de myndigheter som finns och kombinerar det här, att man inte går in för att bygga helt nya saker alltför mycket.

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Till den delen är vi helt överens. Därför ska vi se möjligheterna som finns i våra externa myndigheter idag och som ändå har den juridiska kompetensen, vilket det här kräver.

 

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussion är avslutad. Kan förslaget att remittera ärendet till lag- och kulturutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

För kännedom

9        Höjt utkomststöd

Landskapsregeringens lagförslag (LF 20/2011-2012)

Ärendet upptas till behandling vid plenum 03.09.2012.

10      Förslag till beslut om utdelning av lagtingets minnesmedalj

Talmanskonferensens framställning (TMK 5/2011-2012)

Ärendet upptas till behandling vid plenum 09.06.2012.

Plenum slutar

Nästa plenum hålls självstyrelsedagen 09.06.2012 klockan 14.00. Plenum är avslutat.

Originalfil