Plenum den 6 november 2013 kl. 13.00

 Ålands lagting

PLENARPROTOKOLL

 

 

 

 

 

M W-A


Plenum den 6 november 2013 kl. 13.00

Plenum börjar 1

Föredras. 1

1    Val av två ordinarie medlemmar och två ersättare i Nordiska rådet 2013-2014

(V 2/2013-2014)

Enda behandling. 2

2    Förslag till kulturpolitiskt program för landskapet Åland från år 2013

Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 12/2012-2013)

Landskapsregeringens meddelande (M 2/2012-2013)

Enda behandling. 30

3    Landskapsrevisorernas och landskapsregeringens berättelser för år 2012

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 23/2012-2013)

Landskapsrevisorernas berättelse (RB 1/2012-2013)

Landskapsregeringens berättelse (LB 1/2012-2013)

Enda behandling. 30

4    Revisionsberättelse för Ålands lagting och Ålands delegation i Nordiska rådet för år 2012

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 24/2012-2013)

Landskapsrevisorernas berättelse (RB 2/2012-2013)

Plenum slutar 36

 

Plenum börjar

Närvaroregistrering. 30 ledamöter närvarande.

Talmanskonferensen har idag diskuterat tidtabellen för remissdebatten gällande budgeten. Debatten kommer att hållas den 18, 19 och 20 november. Ett informationsblad delas ut till ledamöterna senare idag.

Föredras

1        Val av två ordinarie medlemmar och två ersättare i Nordiska rådet 2013-2014

(V 2/2013-2014)

Enligt 2 § i landskapslagen om Ålands representation i Nordiska rådet utser lagtinget två av lagtingets ledamöter till medlemmar av Nordiska rådet samt två ledamöter till ersättare. Valet ska förrättas inom sju dagar från lagtingets öppnande.

Endast en kandidatlista har lämnats in till kansliet inom föreskriven tid och i behörig ordning. Listan upptar följande namn: Ordinarie medlemmar: Lagtingsledamoten Christian Beijar och lagtingsledamoten Anders Eriksson. Ersättare: Lagtingsledamoten Jörgen Pettersson och lagtingsledamoten Katrin Sjögren.

Vid val tillåts enligt 86 § i arbetsordningen ingen annan diskussion än om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt. Begärs ordet? Ingen begär ordet.

Eftersom endast en kandidatlista lämnats in verkställs enligt 68 § i arbetsordningen ingen valförrättning, utan de kandidater som finns upptagna på listan förklaras valda, nämligen ordinarie medlemmar: Lagtingsledamoten Christian Beijar och lagtingsledamoten Anders Eriksson. Ersättare: Lagtingsledamoten Jörgen Pettersson och lagtingsledamoten Katrin Sjögren.

Valet gäller för den mandatperiod som föreskrivs i landskapslagen om Ålands representation i Nordiska rådet. Antecknas.

Enda behandling

2        Förslag till kulturpolitiskt program för landskapet Åland från år 2013

Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 12/2012-2013)

Landskapsregeringens meddelande (M 2/2012-2013)

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen.

Diskussion.

Ltl Katrin Sjögren

Talman! Lag- och kulturutskottet har behandlat landskapsregeringens reviderade och nya kulturpolitiska program som bygger på och är ett komplement till Växtkraft från 2006.

Det nya kulturpolitiska programmet är riktgivande för landskapets kulturpolitik och fokuserar på övergripande frågeställningar och prioriteringar.

Vi diskuterar kultur och kulturpolitik alltför sällan i den politiska sfären. Kultur har varit och är faktisk fortfarande en fråga om liv och död. När man vill hålla människor fångna, när man vill förminska, styra och kväsa ger man sig på andra människors kultur. Man förbjuder vissa uttryckssätt och språk. Kulturen har en sprängkraft i bilder, ord och uttryck. Det visar historien, det visar nutidshistorien, från nazisternas bokbål, röda khmerernas folkmord, förbudet att tala och undervisa i samiska och kurdiska till mordet på den holländska filmregissören och skribenten Theo van Gogh som gjorde en islamkritisk film till Pavlovs Fyssas grekisk rappare och antifascist som mördades av anhängare till gyllene gryning alldeles för några veckor sedan.

Verkligheten ser annorlunda ut för oss, men likväl för kulturen samhället framåt.

Konsten, kulturen och kreativiteten har ett bestående egenvärde och kulturen är en nödvändig, sammanbindande kraft också i vårt samhälle. Kulturen förmedlar det mänskliga och kulturupplevelser skänker nya perspektiv på tillvaron. Kulturupplevelser kan oroa, beröra eller provocera. Kulturen ökar befolkningens välbefinnande och bildning och den främjar ett livslångt lärande.

Kulturen har också betydelse för andra samhällssektorer. Den främjar näringslivet, tillväxten och sysselsättningen samt det tekniska kunnandet. Kulturen ökar vår förmåga att möta globaliseringens och kunskapsekonomins utmaningar och den främjar glesbygdens utveckling och livskraft både genom att attrahera människor till en ort och genom att skapa förutsättningar för att behålla den bofasta befolkningen. Kulturen kan bidra till förbättrad hälsa och till att uppnå skolans kunskapsmål. Sist men inte minst skapar kulturen förståelse för andra kulturer.

Välfärdens kärna må vara vård, skola och omsorg, men välfärdens frukt består av kultur, natur och det som ger livskvalitet bortom lagstadgade uppgifter.

Medlen för kulturpolitiken är såsom för annan politik, lagstiftningen, budgeten samt övriga riktlinjer, t.ex. det kulturpolitiska programmet hör. Det offentliga stödet till kulturen är nödvändigt för att trygga förutsättningarna för kreativitet och konstnärligt arbete på Åland främst på grund av att politiken syftar till en jämlik kultur men också på grund av att vår marknad är liten.

Utskottet noterar att det kulturpolitiska programmet inte är avsett att gälla för hela det kulturpolitiska området utan landskapsregeringen har utarbetat en separat åtgärdsplan beträffande biblioteksverksamheten.

   Landskapsregeringen tänker utarbeta ett särskilt program för åländsk public serviceverksamhet och beträffande kulturarvet avser landskapsregeringen att dra upp särskilda politiska riktlinjer. Vi anser från utskottet att ett sammanhållet kulturpolitisk program hade kunnat innebära vissa fördelar. Utskottet noterar också att bl.a. videokonst, arkitektur och design inte överhuvudtaget berörs i programmet.

När det gäller utarbetandet av de här andra riktlinjerna i programmet så skulle vi gärna vilja få en tidtabell från ministerns sida.

I meddelandet ägnas ett kapitel åt tillgänglighet och delaktighet vilket utskottet finner positivt. Utskottet delar åsikten att varje ålänning ska ges möjlighet att ta del av ett mångsidigt kulturutbud och själva ha möjlighet att utveckla sin egen kreativitet, oberoende av bosättning, funktionshinder, ålder, bakgrund och kön.

Utskottet vill i sammanhanget beröra tillgängligheten till kultur- och kongresshuset Alandica som har ändamålsenliga utrymmen för olika kulturaktiviteter. På grund av höga hyror är utrymmena i praktiken inte tillgängliga för särskilt många kulturutövare på amatörnivå. Utskottet uppmanar landskapsregeringen att se över möjligheten till omförhandlingar av gällande avtal för Alandica för att ange tydligare villkor beträffande tillgängligheten för kulturaktiviteter.

Globaliseringen och utbytet mellan kulturerna påverkar kulturen och kulturpolitiken. Utskottet välkomnar skrivningarna i meddelandet om att nya ålänningars delaktighet och möjligheter att påverka det befintliga kulturlivet ska främjas och uppmuntras. Enligt utskottets mening kan denna uppmuntran till exempel ta sig uttryck i extra finansiellt stöd för föreningar som aktivt arbetar för de nya ålänningarnas delaktighet.

Utskottet önskar även framhålla vikten av mångkultur i bemärkelsen blandning av kulturgrenar och samverkan konstarterna emellan.

Informations- och kommunikationstekniken utvecklas i rasande takt och leder till stora förändringar i människornas fritid, arbete och handlingssätt. Tillgången till information ökar, sättet att organisera sig i grupper förändras, medborgarnas samhällsaktivitet och övrig medborgaraktivitet påverkas och organisationsformerna och de förväntningar befolkningen ställer på servicen ändras radikalt. Förändringar märks först i de ungas livsstil.

Den tekniska utvecklingen påverkar inte bara konsumtionen av kultur utan också möjligheten att själv producera kultur. Kulturen blir helt enkelt mera demokratisk. Nya konstformer uppstår och distributionskanalerna förändras. Genom förändringarna öppnar sig nya möjligheter och nya utmaningar uppstår vilket också kommer att påverka kulturpolitiken.

Jag ser själv med fascination på min minsta unge och hans kompisar som med fullständig självklarhet gör egna underhållningsprogram och filmer med dans sång och komik. Den här utvecklingen har tyvärr inte närmare berörts i meddelandet.

Utskottet har fört en principdiskussion om kulturdelegationens sammansättning och noterar att landskapsregeringen i meddelandet tar upp begreppet armlängdsprincipen som en central princip i den nordiska kulturpolitiken. Det är viktigt att armlängdsprincipen råder i landskapet, speciellt med beaktande av de små förhållandena och den stora risken för jävsförhållanden. Samtidigt konstaterar utskottet att det är svårt att på grund av landskapets litenhet hitta sakkunskap hos personer som inte samtidigt är aktiva inom kulturlivet.

Kulturdelegationen har utsett några nämnder för de olika konstformerna t.ex. litteraturnämnden, musiknämnden och konstnämnden. I de här nämnderna finns en stor sakkunskap som bör användas och tas tillvara.

Enligt meddelandet planeras en revidering av kulturdelegationens bidragsregler bl.a. i syfte att skapa en större flexibilitet och att förtydliga ansökningsförfarandet.

Utskottet välkomnar en revidering av riktlinjerna för bidragsfördelningen samt den kartläggning av de yrkesverksammas arbetsvillkor som landskapsregeringen aviserar. Det är väldigt svårt att verka som heltidsarbetande kulturarbetare på Åland.

Antalet kulturinstitutioner på Åland är inte många. Nordens institut på Åland är en bra och viktig aktör på området och en aktiv arrangör av kulturevenemang där man både för in nordisk kultur till Åland och för åländsk kultur ut i Norden. Bara under det här året har vi sett högklassisk dansk dans, vi har sett färöisk, isländsk och finsk scenkonst, olika uppslag av teateruppsättningar och barnkultur. Nordens institut har också fört en helt ny kulturyttring till Åland som kallas för Pecha Kucha. Jag rekommenderar lagtinget att ta del i detta, sista tillfället är på onsdag på Indigo.

I sammanhanget noterar utskottet att de åländska kommunerna har allt färre anställda kultursekreterare och att nämnder med uttalat kulturansvar också har minskat i antal. Det är en utveckling som vi borde diskutera och en utveckling som oroar.

En annan viktig institution och motor i det åländska kulturlivet är Ålands musikinstitut. Musikinstitutet är i behov av större lokaler och betalar relativt betydande summor för att hyra ändamålsenliga lokaler.

Det är enligt utskottets mening bra att musikinstitutet har inlett en distansundervisning för ungdomar i skärgården och därigenom får vi en mera jämlik tillgång till musikinstitutets undervisning.

Utskottet vill även framhålla t.ex. Bild- och formskolan och Dunderdansarna som viktiga aktörer för barn och unga. Den nystartade Kulturfabriken som är ett treårigt projekt med levande verkstäder för konstnärer och hantverkare har också stor potential att bli en motor i det åländska kulturlivet.

Utskottet noterar att vid utvecklandet av en mera organiserad utbildning inom teaterkonst i landskapet skulle Ålands musikinstitut utgöra en naturlig bas och samarbetspartner eftersom strukturer för utbildningsverksamheten redan finns i form av viss administration, läroplaner etc. Vi skulle få en åländsk kulturskola helt enkelt. Enligt utskottets mening bör några större belopp i planeringen av teaterutbildningen inte anslås innan det står klart att och hur utbildningen kan komma att förverkligas. Vi kan inte starta en ny utbildning och i stället spela ”svälta räv” med den nuvarande verksamheten. Där vill utskottet höja ett varningens finger.

Några ord om filmkonsten. Utskottet konstaterar att landskapet kan erbjuda bra inspelningsplatser med unika miljöer utan större störningar i omgivningen i form av t.ex. folk och trafik. Här föreslår vi att en webb-katalog över tänkbara filminspelningsplatser. Det kunde vara en god idé att marknadsföra Åland som filminspelningsland. Filmproduktioner där filmer utspelar sig i åländska miljöer utgör i sig också en god marknadsföring för Åland. Vi är alla stolta och glada över den Oscarsaktuella filmen Lärjungen och tar åt oss lite av den glansen och äran.

När det handlar om litteratur så tycker utskottet att det är väldigt positivt att Åland nu äntligen får nominera till Nordiska rådets litteraturpris. Även fast det har kommit en del smolk i bägaren så är vi helt enade och tycker att det här är ett mycket bra sätt för Åland att lyfta fram litteraturen på Åland. Det ges ut väldigt många böcker på Åland i förhållande till befolkningsmängden. Det medför att det finns gott om vardagsskildringar när det gäller Åland och ålänningarna.

Färöarna gör ansträngningar för att på samma sätt som Island framstå som ett litteraturland. Jag tror att ålänningar, färöingar och islänningar har ett gemensamt drag, man omhuldar sina bibliotek väldigt mycket och läser dagstidningar. Det verkar som om öbor inte bara är ett resande utan också ett läsande folk. Här skulle det finnas utrymme att ännu mera samla sig och medverka vid bokmässor och liknande evenemang. Vi vet att det görs redan genom våra lokala förlag och författare. Vi har duktiga konferencierer och estradörer på bokmässorna, men det kanske kunde finnas skäl att ta ett lite mera samlat grepp och göra riktade insatser.

Slutligen konstaterar utskottet att det är bra att landskapsregeringen har tagit ett tydligt ställningstagande enprocentprincipen. När det gäller förverkligande av offentliga byggnader så finns t.ex. i röret den nya geriatriska kliniken. Att göra det trevligt och ändamålsenligt blir en viktig ingrediens i byggande av den geriatriska kliniken. 

Utskottet föreslår att lagtinget antecknar sig meddelandet för kännedom och bringar betänkandets motivering till landskapsregeringens kännedom.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Jag har en fråga till utskottets ordförande ltl Katrin Sjögren gällande webb-katalogen och tänkbara platser. Jag undrar hur utskottet har resonerat kring detta. Vet faktiskt våra tjänstemän vilka platser som är bra att göra film på? Konstnärer kanske inte alltid söker de sköna och vackra platserna, utan de har en helt annan vision som de försöker uttrycka i bild. Är detta faktiskt en god idé?

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Det här är ingen idé som utskottets politiker har suttit och kokat ihop själva. Den här injektionen fick vi av höranden, av kulturarbetare och av personer som har som dagligt värv att jobba med filmkonst. Det skulle vara lättare att plocka ut de miljöerna som unika för Åland och kanske marknadsföra dem på ett annat sätt. Sedan kan man förstås inte lägga sig i vad filmskaparna gör för film och exakt veta vilka miljöer de är ute efter. Yrkesutövare var av den uppfattningen att det skulle kunna gynna filmproduktion på Åland att plocka fram de miljöerna som är unika för Åland.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Det var klargörande, unika miljöer. Då får jag en annan förståelse för den skrivningen.

Sedan har jag en annan fråga kring litteraturen. Jag lyfte själv fram barnens litteraturdagar när vi debatterade tidigare. Hur har ni diskuterat kring detta? Vi från socialdemokraternas sida anser att man skulle kunna ha satsat mer på detta med tanke på hur central läsningen är och pojkarna läskunskap. Jag ser inte något omnämnande om detta här i betänkandet.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Vi har begränsat oss till det som landskapregeringen har tagit fram i sitt kulturpolitiska meddelande. Kulturen är otroligt vid och bred. Utskottet skriver i sitt betänkande att vi skulle önska att man kanske skulle ha tagit ett vidare grepp på kulturpolitiken.

När det gäller barn och ungas läsande så är vi helt av samma åsikt och det har vi tagit upp i flera tidigare betänkande från lag- och kulturutskottet. Vi har lyft barns och ungdomars läsande. Jag vet att landskapsregeringen tänker göra en satsning på läsande, vilket lag- och kulturutskottet välkomnar. Vi har lyft det i flera sammanhang.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, fru talman! Tack utskottsordförande Katrin Sjögren för ett bra betänkande och ett intressant anförande.

Fru talman! Jag vill kommentera två saker. För det första när det gäller musikinstitutet och dess roll. Även fast vi har ekonomiskt kärva tider nu så tror jag att det är viktigt att vi vårdar musikinstitutet, för det har en väldigt stor betydelse för våra ungdomar.

För det andra när det gäller funderingarna på att börja tumma på avtalet för Alandica så vill jag och centern vill höja ett varningens finger för det.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Vi är helt överens när det gäller musikinstitutet. Det har levt under knappa förhållanden väldigt länge. Utskottet varit helt enigt och väldigt tydligt med att före vi börjar med någonting nytt så måste vi ha en klar finansiering för det. Det kan inte ske på bekostnad av redan fungerande verksamheter.

När det gäller Alandica så är det också ett enigt betänkande. Man ser bekymret med att det är svårt att få Alandica att fungera för mindre kulturgrupper.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Wille Valve

Tack, fru talman! Det här är ett bra program som den moderata lagtingsgruppen stöder.

Jag tänkte göra en liten djupdykning i Nordens institut på Åland som i betänkandet betecknas som en betydelsefull plattform som administreras av Nordiska ministerrådet. Nordens institut på Åland är ju vårt fönster ut mot Norden, det är också Nordens fönster in mot Åland och det har gett otroligt många möjligheter för kulturarbetare och kulturaktörer som har sökt sig ut i Norden.

Det kan vara bra att vara medveten om att anslagen till Nordens institut på Åland, som alltså har slagits fast i den budget som Nordiska rådet godkände, skärs ner för år 2014. Det här har vi moderater protesterat mot, både på regerings- och rådssidan i det nordiska samarbetet. Grunden i denna invändning som vi har haft är för det första att Nordens institut på Åland inte klarar av mera nedskärningar än den som har framförts i budgeten för 2014 utan att verksamheten börjar raseras. För det andra kan man sätta stora frågetecken kring hur de pro rata nedskärningarna som finns i Nordiska rådets 2014 års budget har räknats ut eftersom de i praktiken straffar Nordens institut på Åland för de verksamheter som landskapregeringen finansierar, vilket jag kan tycka att är lite märkligt. Det är också skäl att notera att Grönland och särskilt Färöarna har samma utmaning med sina Nordens Hus. Jag kan ge detta som färdkost till den nyvalda delegationen i Nordiska rådet. Jag hoppas att ni kan tänka er att fortsätta med denna linje och önskar er arbetsglädje. Tack för ordet.

Ltl Jörgen Pettersson

Tack, fru talman! Det finns de som fnyser åt konsten, de som aldrig läser böcker, aldrig lyssnar på musik och om tavlor säger att man inget begriper. Som tur är sitter sådana människor inte i detta lagting och absolut inte i lag- och kulturutskottet som i sitt betänkande visar att man insett vikten av ett rikt kulturliv i arbetet med att bygga ett samhälle som lockar till engagemang och som skapar inspiration. Här i lagtinget hittar man folk som finner njutning i det oväntade, bildning i det svårgripbara och lugn även i den värsta röran. Sådan är nämligen kulturens själ, i den mån det alls är möjligt att tala om en sådan.

I debatten som fördes i samband med att förslaget till det kulturpolitiska programmet nådde denna sal under de dagar då sommaren var som mest somrig hade jag nöjet att i ett gruppanförande lyfta fram det oberäkneliga i just kulturen. Kultur finns överallt och lämnar ingen oberörd. Kultur behöver alls inte begripas av alla så länge den väcker känslor hos någon. Det bottnar i att vi alla individer är olika och att konst endast och uteslutande låter sig tolkas i konsumentens eget sinne. Kanske kom Picasso nära kärnan då han i ett försök att förklara konsten menade att det handlade om att sopa bort dammet av det dagliga livet från våra själar. Därför är konsten, litteraturen, skulpteriet, musiken, dramatiken och allt annat inte bara tillvarons guldkanter utan exempel på livets nödvändigheter. Allt man föreställa sig är nämligen verklighet; i konstens värld.

I förslaget till ett reviderat kulturpolitiskt program lyfter landskapsregeringen fram delaktighet, mångfald, tillgänglighet och förnyelse. Det är självklart omöjligt att invända mot de målen. Nu handlar det, vilket även lag- och kulturutskottet understryker om att göra verkstad av visionerna. Jag tycker det är bra att man i utskottets betänkande lyfter fram sådant som än så länge saknas och som måste uppmuntras då vi annars en dag kommer att vara frånkörda av hungriga utmanare i världen utanför.

Det handlar till exempel om videokonst, arkitektur och design vilket inte berörs i programmet. Det är synd och det är bara att komma igen. Dessa tre grenar av kulturen är sådana som ständigt omringar oss och är en del av vår vardag som blivit så självklar att vi inte längre ser den. Om ni i denna sal ser er omkring ska ni märka att inte en pryl ser ut som den gör till följd av någon slags naturens slump. Designen finns med oss överallt liksom arkitekturen och videokonsten. Det får vi aldrig glömma att berätta för alla ålänningar och vara beredda att uppmuntra det. Här påpekar utskottet också att de nya sätten att distribuera kultur inte riktigt lyfts fram i programmet. Det är riktigt. Morgondagens kultur finns bara en knapptryckning bort. Dagens unga läser kanske inte lika mycket böcker som förr men de känner till mer om vår värld än någon generation före dem. De berättar mer om sina liv och sina drömmar på sociala medier än någon gjort tidigare. Detta måste vi förhålla oss till.

Vi delar till allra största delen utskottets synpunkter vilka överensstämmer med mina och gruppens. Med några undantag. När det gäller filmskapare undrar jag om man tänkt igenom det hela riktigt ordentligt. I en mening skriver utskottet att filmer i olika sammanhang är viktiga för Ålandsbilden men tillägger att ”stödjandet av film förutsätter en specialkompetens som i dagsläget delvis saknas i landskapet”. Här vill jag egentligen bara ställa en fråga. Hur kan utskottet veta det? Det kan självklart finnas olika svar på detta men jag hävdar ändå att skapandet av film har med dagens teknik aldrig varit enklare. Jag tror att utskottet ramlat ner i det expertdike där gårdagens förståsigpåare sitter och grymtar att det var bättre förr. Jag hävdar att film kan stödjas även utan den delvis saknade specialkompetensen. Framförallt är filmen och den åländska storytellingen alldeles för viktig för att lämnas bort tills dess att dessa påstådda och delvis saknade experter bestämmer sig för att dyka upp. Kultur är att satsa på det okända, inte på det etablerade.

Vi vill också ifrågasätta skrivningarna att börja omförhandla avtalet med Alandica i syfte att göra lokalerna mer åtkomliga även för aktörer som saknar tillräckliga resurser att hyra lokaler där. En sådan manöver slutar nog med nästan hundraprocentig säkerhet i högre kostnader för landskapet och det är det sista vi behöver. Det finns gott om tillräckligt bra lokaler på Åland även för organisationer med små resurser. Låt det privata näringslivet, inspirerade av det offentliga Åland, skapa intresse för Alandica. Undvik offentlig finansiering.

Avslutningsvis. I somras lyfte jag fram nödvändigheten att dra igång en tanketävling över hela Åland i syfte att skapa den storytelling varje samhälle behöver. Här är självklart litteraturen viktig och det är bra att Åland kan nominera författare till Nordiska rådets litteraturpris. Utskottet skriver dock i sitt betänkande att eftersom det är svårt för författare att verka på heltid på Åland så resulterar det i ett stort inslag av amatörförfattare vilket enligt utskottet ger ”nära vardagsskildringar”. Här vore det intressant om utskottet kunde förklara om denna sanning och dess konsekvens är bra eller dålig eller mittemellan. Från min egna lilla plats bland läsarna och betraktarna tycker jag nämligen ganska ofta att det just är de små vardagsskildringarna som ligger till grund för de stora läsupplevelserna. Vardagen är nämligen exakt den plats där de flesta av oss människor vistas i väntan på något annat.

Jag tycker det är ett hyperintressant förslag att lansera ett åländskt varumärke inom litteratur och varför inte all åländsk kultur. Vi är ju alla rätt hyggliga historieberättare och utanför detta hus finns många fler. Det är dem vi borde uppmuntra, lyfta, sälja och skicka runt på mässor. De vanliga ålänningarna med de ovanliga idéerna.

Allt detta kan te sig ganska teoretiskt men är praktik i allra högsta grad. Jag tycker utskottet resonerar klokt som lyfter fram Åland som ett eget kulturland och jag tycker det är bra att regeringen tillsammans med utskottet understryker vikten av enprocentsregeln när det kommer till byggnationer. Som jag inledde vill jag avsluta. Ett samhälle utan kultur, konst och nya intryck kommer inte att vara det land som morgondagens medborgare väljer. Tack för ordet.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag ska försöka besvara frågorna helt kort. När det gäller filmkonsten så handlar det ju ingalunda om expertkunskaper om själva filmhantverket. Utskottet såg ett steg framåt. Får vi en storfilm produktion på Åland så behöver vi kanske ha principer på vad vi ska stöda, eventuella teman och den expertkunskapen. Vi får ett hårt tryck på de här små medlen som vi trots allt har.

När det gäller litteraturen så skrev vi en väldigt positiv skrivning. Här sitter inte utskottsmedlemmar på några höga hästar. Vi har konstaterat det som någonting bra att ålänningarna skriver och uttrycker sig. Det ena behöver absolut inte utesluta det andra.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Jag tackar för det. Så länge man från utskottets sida minns att när det kommer till film, kultur och skapande så är det faktiskt exakt just det oförutsägbara som blir det riktigt stora. För det förutsägbara, det har redan folk kommit på.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Så är det, vi är helt eniga.

Alandica är ett bekymmer som dyker upp med jämna mellanrum. Ursprungsplanerna var att Alandica skulle vara ett kulturhus och att det skulle vara tillgängligt. Utskottet har skrivit raderna om Alandica i endräkt.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Fru talman! Det kanske var på det sättet att Alandica delvis skulle göras tillgängligt för alla, men där tror jag nog att praktikaliteter kommer i vägen. Det är nog svårt att dels sätta ett kommersiellt ansvar för driften av ett kulturhus och samtidigt lova att dörren är öppen för alla. Man måste bestämma sig. De facto finns det väldigt många väldigt goda kulturhus kvar på Åland vid sidan av Alandica.  I Alandica ges möjlighet, kanske enligt de ursprungliga planerna, att mera bereda plats för stora konferenser, stora teatersatsningar och att bli den nationalscen som Åland fram tills dess egentligen har saknat. Alandica kan bli en jättestor framgång, men då tror jag att man måste välja väg och antingen gå den väg som vi just nu befinner oss på eller gå in med mera samhällsmedel. Det sista alternativet är inget som jag eller min grupp förespråkar.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Barbro Sundback

Fru talman! Låt mig lite spetsa till debatten så att vi kanske får lite debatt också. Alla är ju för kultur har vi hört här, men ändå inte så till den grad att man skulle vara beredd att finansiera en nationalscen. Det är väl ungefär bäst att de privata tar de stötarna. Tänk om vi resonerar på samma sätt med fotbollen? Då kanske det inte skulle se ut som de gör idag. Det handlar om värderingar, vad man tycker att samhället ska satsa på och det återspeglar sig i kulturen.

Jag tycker att det var starkt av utskottet att ta upp frågan om Alandica och att det är problematiskt att huset inte är öppet för alla. Det var ju hela grunden för att vi skulle bygga ett kultur- och kongresshus. Många hade farhågor om att det kanske inte skulle lyckas. Mitt parti var helt övertygad om att det inte skulle lyckas när vi fick höra om finansieringen av det hela. Här står vi nu med ett ganska fint hus som ändå för det mesta är stängt. Det är inte mycket aktiviteter i Alandica. Det drivs naturligtvis på ett kommersiellt sätt och då gäller det att minimera kostnaderna och säkerställa intäkterna. Det ska inte lastas arrendatorn utan det är ett val som lagtinget har gjort. Jag för min del tycker inte att det är bra med tanke på det åländska kulturlivets förutsättningar att utvecklas och de åländska kulturutövarnas och konstnärernas behov av kvalificerade och moderna fina utrymmen. Ur publikens synvinkel är det ganska diskriminerande, biljettpriserna är i allmänhet höga. Publikens genomsnittsålder är i min ålder och det beror på att det är personer som är stadda vid kassa. Man går inte med fyra barn på en konsert med en professionell artist, det är ganska omöjligt idag. Men tillsvidare är en majoritet beredd att acceptera en sådan kulturpolitik. Jag tycker att det är viktigt att ifrågasätta det. Jag tror inte på några snabba förändringar, men jag har ingenting emot att man börjar diskutera den här frågan i syfte att öppna upp huset för många olika grupper så att vi skulle få de kreativa miljöer som många av oss drömde om när man byggde det här huset.

Jag tycker för min del att lag- och kulturutskottet har tagit sin uppgift på allvar och man kommer med många viktiga och bra synpunkter. Hela programmet har många fördelar.

Jag har ändå funderat på att det är någonting som gör att jag är osäker vad det här kommer att leda till i praktiken. Om jag är uppriktig så känner jag att det är långt avstånd mellan kulturförvaltningen här i landskapet och utövarna. När man talar om alla nämnderna som har tillsatts och kulturdelegationen så kan jag tycka att det är lite överbyråkratiserat. I nämnderna sitter dessutom ofta representanter för kulturinstitutioner och kulturarbetare som i och för sig är kunniga men kanske inte är helt neutrala. Om jag jämför med Nordiska kulturfondens arbete så har ju en stor del av beredningen av alla ärenden lagts på specialrådgivare och experter som utlåter sig enligt vissa kriterier om olika ansökningar. Ifall rådgivande och sakkunnigutlåtande inte överensstämmer så förs det till en politisk styrelse som avgör frågan. Jag undrar om inte det skulle vara en modell som man på sikt skulle överväga, så att man skulle få in verklig sakkunskap, men det kräver att man har mera kriterier och utvecklade styrdokument. Det kräver också en politisk målsättning, hur och i vilken riktning man vill förnya kulturlivet. Min erfarenhet är att de som en gång har fått pengar från kulturdelegationen, organisationer och föreningar, de blir på något vis stamkunder och kan räkna med samma bidragsbelopp nästan oberoende av prestation. Det är otillfredsställande tycker jag. Vill man utveckla kulturlivet så borde man åtminstone ha ett system där organisationer, enskilda konstutövare och fria grupper, som vill skapa någonting nytt och som bidrar till att kulturlivet utvecklas, de borde få bättre stöd. Medan de som i stort sett upprepar samma sak eller inte gör så mycket, de borde inte belönas med högre bidrag. Tvärtom, man borde överväga att hålla ner bidragen.

Det finns andra mekanismer.  Föreningar ska kunna dra in pengar utifrån. Det är fullt möjligt idag, det finns nationella pengar, de finlandssvenska fonderna är många, det är inte särskilt svårt att få pengar därifrån, stora belopp och i regel kan man räkna in en hel del pengar årligen. Det finns gott om nordiska pengar, de åländska ansökningarna är ganska få, det finns Europiska pengar och det finns till och med andra pengar. Men, för att föreningar verkligen ska kunna komma åt de här beloppen så måste grundfinansieringen vara tillräckligt stor. Man kan göra detta så att det relaterar till varandra. Får en förening en viss grundfinansiering så borde man också dra in pengar. Det är alltför lätt att bara skicka in en ansökan till landskapet, och har man varit med och fått bidrag tidigare så kan man räkna med i stort sett samma pengar. Det är naturligtvis bra för föreningen, men utvecklar det vårt kulturliv? Det är väl detta som menas med utveckling och förnyelse samt mångfald.

Till slut vill jag föra fram en annan synpunkt. Det handlar mycket om de här institutionerna, det sägs att vi inte har så många institutioner, men vi har faktiskt ganska många institutioner. Vi har ju alla bibliotek, vi har en hel del sådan verksamhet som finansieras kontinuerligt.

Angående teaterutbildningen, det låter ju väldigt bra och visst ska vi ha teaterutbildning men frågan är på vilken nivå, vilken form och vem som ska vara huvudman. Om man vill sikta på en teaterutbildning i en seriös bemärkelse så bör utbildningen vara sådan att den på något vis faller in i vårt ordinarie utbildningssystem och att den ger en viss kompetens för fortsatta studier. Något lösryckt hembygge tror jag inte på. Om man bara vill säkerställa en viss årlig utbildning på någon slags kursnivå så har vi ju institutioner som man eventuellt kan använda sig av, men då kanske man avser någonting annat än det som står här. Det är ju lite oklart vad det egentligen syftar till.

De unga idag är väldigt attraherade av en sådan utbildning som kanske inte leder till traditionella yrken. Man vill bli operasångare, popsångare, idrottsstjärna eller något sådant. Många av dagens unga drömmer en sådan karriär och då finns det säkert intresse för en sådan här utbildning. Om utbildningen verkligen ska vara formellt bindande så måste den ingå i det nuvarande skolsystemet, så är musikinstitutet egentligen uppbyggt från början. Sedan har man på Åland använt självstyrelsen till att modifiera utbildningen, men den fungerar ju för oss rätt bra, så den möjligheten har man. Tack, fru talman.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Ltl Sundback lyfter upp flera viktiga saker, bl.a. bidragsreglerna. Meningen är ju att man ska reformera reglerna och göra dem mera flexibla och moderna. Jag kan bara bekräfta det som ltl Sundback tar upp. Under hörande framkom att det är svårt att få bidrag för unga människor och för lite nyare kulturyttringar. Här har landskapsregeringen och kulturdelegationen sagt att man ska revidera bidragsreglerna.

Ltl Barbro Sundback, replik

Ja, det står mycket här i programmet vad man ska göra. Jag vill diskutera hur man ska göra det här, det är ju där som politiken finns. De nuvarande systemen belönar inte tillräckligt mycket den som skapar nya projekt och den som utvecklar kulturlivet. De som håller på med samma saker och inte får pengar så då blir det en storm i media och så vill politikerna ofta falla till föga för det. Man kanske på något vis kan garantera omtyckta verksamheter. Som jag ser det så saknas det en utveckling och särskilt att ge pengar för att man ska söka pengar från andra ställen där det finns mera att hämta.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Där är vi eniga. Tidtabeller, planer och hur det går vidare efterlyste jag också i mitt anförande. Jag ser att ministern har begärt ordet så det kommer säkert en redogörelse.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund, replik

 Tack, fru talman! Ltl Sundback tog upp en intressant diskussion när det gäller bidragsreglerna. Jag hade en liknande diskussion med några turistidkare. Vi diskuterade hur man skulle åstadkomma säsongförlängning. Vi kom in på precis detta, alla bidrag som ges ut till kulturella- och sportföreningar och andra föreningar borde göra en motprestation för att åstadkomma någonting. På det viset kunde man skapa säsongförlängning under höst och vår när det kanske inte är så lätt att få beläggning i stugorna. Det här är väl någonting man skulle kunna titta på. Alla föreningar som får stöd för sina verksamheter, det ska inte bara vara för kaffemöten utan man måste prestera någonting också till en viss del av bidraget.

Ltl Barbro Sundback, replik

Vad gäller kulturen så bidrar den mycket till säsongsförlängningar, speciellt under dötid. Litteraturdagarna i Mariehamn är antagligen den största satsningen som vi har under vinterhalvåret och litteraturdagarna har hotats av ekonomiska skäl. Filmklubben Veras filmvecka har också väckt intresse i regioner runt omkring oss. Själv driver jag Metropolitan operaföreställningar över hela året. Jag tycker något kulturen gör sitt, om man sedan räknar in alla lokala teaterföreställningar osv. 

Jag tycker inte att kulturen ska behöva bära något särskilt ansvar för besöksnäringen. Kulturen är fri, den ska skapas av dem som är intresserade av kultur.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Jag menade inte att kulturen måste ta ansvar för turistnäringen. Men jag tror man kan samarbeta och gå hand i hand. Det kan vara intressant för dem som bedriver de här verksamheterna att de får besökare som kommer och då får man väl nytta av varandra. Min tanke är att man kanske i många fall för lättvindigt får de här stöden och man kräver inte en motprestation. Jag vet att det är många som gör ett bra arbete. Jag drar inte alla över samma kam. Men det finns också sådana som inte gör någonting.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag vill understryka kulturen och konstens självständiga roll och värde i ett samhälle. Om man gör bra kultur, vilket vi ser i vår omvärld, så drar man ju stora massor med publik och besökare. Det handlar om kvalitet och professionalism ganska mycket.

Visitaland lyfter inte särskilt fram kultur. De lyfter fram fiske, segling, golf och sådana saker och det är ju bra. Ibland är det som att man lite skulle skygga för ordet kultur. Om man tittar på Visitalands hemsida så sticker inte kulturen en i ögonen. Jag tycker fortfarande att kulturens roll på Åland behöver stärkas och ges en självständig och stark position. Det finns ju så många begåvningar. Nu måste en del söka sig härifrån för att de inte kan jobba här på Åland. Bara inom sången har vi en resurs. Vi skulle kunna ha sommaropera varje år, men då måste det finnas intresse för att ge pengar till det och det finns publik. Opera är den mest växande musikkonstformen idag. Visst finns det möjligheter men då måste pengarna till och det måste stödas från landskapets sida.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Göte Winé

Tack, fru talman! Jag kan inte låta bli att gå in i det senaste replikskiftet mellan ltl Eklund och ltl Sundback. Nu på senare tid har man möjlighet att säga vad vi verkligen har för kultur de helger det kommer besökare och det är flera som frågar efter det. Det tycker jag att är bra.

Jag tror inte det är läge idag vare sig från landskapet eller från kommunerna att få bidrag till kaffepengar. När det gäller idrotten, som jag känner väl till, kan jag säga att kaffepengarna har rykt. Det är till och med så att barnens kvalitativa och kvantitativa möjligheter har minskat rejält p.g.a. kommunernas ekonomi.

Det har varit intressant att få jobba med det kulturpolitiska programmet. Jag kan erkänna att jag inte är så hemskt insatt i kulturen sedan tidigare. Mitt stora intresse är idrotten. Med det har varit intressant att sätta sig in i det här. Jag har inte så mycket bindningar till kulturen, jag har intresse men jag är inte själv aktiv, vilket medför att jag tittade på programmet med en armlängdsprincip. Jag är inte involverad själv men jag har intresserat mig för bl.a. bidrag och stipendium, när jag säger bidrag så ser jag det som verksamhetsbidrag.

Jag har också sett det kulturpolitiska programmet från barnens synvinkel. Hur är det att vara barn på Åland och få möjlighet till kultur?

Kulturen har många verksamheter har jag konstaterat. När man jämför kultur med idrott så inom idrott har man organisationer och föreningar men kulturen lever ännu mera på eldsjälar. Det finns fantastiska eldsjälar. Jag brukar se på eldsjälsgalan och torka tårar. Det är kanske lite samma sak som kulturen borde göra här, lyfta fram alla dessa personer som marknadsför Åland för det är det som kulturen också gör. Därför är det bra med privata stipendier. Jag tror att man också skulle behöva bredda det och våga se på verksamhetsbidrag, så att föreningar som engagerar barn och unga också har råd att hyra in sig i olika lokaler. Ofta har man släpvagnar eller någonting annat, man använda fantasin, men man bör ge barnen möjlighet att komma in på de fina scenerna.

Kulturen skulle vinna på en egen takorganisation, lite som idrottsförbundet, att det skulle breddas. Man har teater, sång, musik, dans och film och det finns massor. Här behöver man titta på hur man kan få med detta. Nu tänker jag vara lite provocerande och säga; vi har redan en sådan, men den kanske inte är så optimal. Jag tänker på Ålands ungdomsförbund. Som jag ser det är det en hel del kultur som utövas där, jättebra. Det är kultur på landsbygden, det är kultur för barn. Med tanke pengarna som ungdomsförbundet får så skulle man kanske behöva se på hur samtliga kulturer kan komma in där. Då menar jag inte att det är ungdomsförbundet som ska styra detta, men att de kanske blir en del i takorganisationen. Det här är bara idéer, det här blev så pass intressant så jag tittade på hur man kan utveckla det här och hur man kan gå vidare.

Ltl Jörgen Pettersson pratade ungefär om att man ska hålla de offentliga fingrarna borta från Alandica. Det är de privata som ska styra Alandica. Jag tror också att det är bra att man på något sätt ser hur de mindre föreningarna kan få komma dit och använda utrymmena.

En idrottsförening får ofta medel från det offentliga om man har barn och unga med. Man kan dra en parallell där, har man barn med i en mindre förening och man har mycket medlemmar, varför ska man inte då kunna få möjlighet till Alandica och en subventionerad hyra? All kultur ska väl inte gå med vinst och att man verkligen måste se till att dra in mycket stålar.

Det som också fastnade var när jag i hörande frågade vad man kan göra för att höja kvaliteten på kulturen på Åland. Svaret jag fick var att bredda kulturen på Åland, flera bidragsmöjligheter men med en kvalitativ fördelning. Jag tyckte det lät intressant. Jag har funderat, visst, man ska se på kvaliteten. Vad ger kulturen? När vi ser på kulturdelegationen och dess fördelning, får man bidrag enligt tidigare år?

I den framtida kulturen och när man jobbar för det här så ska kulturutövandet vara tillgängligt i unga åldrar oberoende hur mycket pengar det finns. Ibland sägs att kulturen kostar för mycket. Tack, fru talman.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, fru talman! De privata ska definitivt inte styra kulturen, ltl Göte Winé.

När det gäller Alandica så var det en väldigt lång process. Jag kommer inte ihåg hur många år men säkert en kvarts sekel kämpade man för att få det här kulturhuset till stånd. Vi här i lagtinget lyckades till slut få till ett beslut. Det bestämdes också att det skulle skötas på det här sättet att en privat entreprenör tar hand om Alandica. Vi säger att man inte ska gå och tumma på det här avtalet nu, för man vet aldrig hur det slutar. Det är det som vårt uttalande handlar om.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, fru talman! Jag kommer mycket väl ihåg ltl Torbjörn Eliassons engagemang i den här frågan och diskussionerna just före röstningen. All heder åt ltl Eliasson.

Hur ska man göra för att fler ska få tillgång till Alandica? Man kanske bör se på hur man kan ge hjälp och möjlighet till att komma dit. Okej, låt avtalet vara kvar. Kan man ändå komma överens med den som arrenderar Alandica? Jag vill ändå att flera ska få tillgång och möjlighet till Alandica och dess verksamhet.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Då ser jag att ltl Winé och jag tycker precis lika. Vi vill göra det bästa av den situation vi har.  Vi vill att alla möjlighet att utöva kultur och ta del av kultur, vilket vi delar till hundra procent med socialdemokraterna. Men nu i det här fallet, när det handlar specifikt om ett ingånget avtal, då anser vi att det avtalet ska man inte röra. Men vi ska försöka göra allt annat.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, fru talman! Det viktiga är i alla fall att flera får möjlighet att använda lokalerna i Alandica.  Sedan vem som ansvarar och har avtalet är inte så hemskt viktigt för mig. Får vi vara lite krassa så körde man nästan med lite utpressning för att man skulle få det här KK-huset och att det måste sitta ihop med hotellet. Det viktiga är inte vem som sitter på avtalet. Det viktiga är att vi pratar om innehållet. Det ska verkligen finnas bra kultur, flera ska få känna en stolthet och få ta del av denna fina anläggning som vi har här.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Johan Ehn

Tack, fru talman! Jag vill börja med att tacka utskottet och övriga aktiva här i salen för en intressant och givande diskussion. Utskottsordförande Sjögren sade att det är alltför sällan som vi diskuterar kulturpolitiken och jag håller med. Möjligheter att diskutera kulturpolitik erbjuds inte så ofta men vid ett sådant här tillfälle erbjuds det och i samband med budgeten. Vi måste hela tiden balansera mellan att diskutera förutsättningar för kulturutövande och att inte gå för långt härifrån så att vi börjar peka på hur kultur ska göras. Det är en väldigt svår balansgång vilket också utskottet pekar på.

Det betänkande som nu finns kommer att vara till stor nytta för landskapsregeringen i det fortsätta arbetet. Jag ser det som ett synnerligen gott inspel i det arbete som vi nu ska göra med att ta fram de olika verksamhetsplanerna för hur man jobbar med budgetfrågorna.

Som har konstaterats är kulturfältet egentligen hur brett som helst. Jag och landskapsregeringen har aldrig ens förespeglat oss att vi i ett politiskt program skulle kunna täcka in hela området och ge våra synpunkter på samtliga bitar. Vi försökte göra några små nedstick. Vi upplevde framförallt att vi redan i grunden hade ett ganska brett program i Växtkraft och det kommer att vara till nytta.

Utskottet har lagt in synpunkter och funderingar och debatten har fört till saker som vi har anledning att fundera på både i budgeteringsprocessen och när vi beskriver de framtida verksamhetsplanerna.

Vi har valt att dela upp det här. Tidtabeller för de delprogram som vi ytterligare planerar att komma med ska jag försöka redogöra för nu.

När det gäller mediapolitiken så kommer vi nu under sista delen av det här året att utse en kommitté. Den kommittén får till uppdrag att jobba med att ta fram ett förslag till ett nytt mediapolitiskt program. Målsättningen är att det programmet ska kunna föras till lagtinget för diskussion under våren.

När det gäller kulturarvsfrågor så håller vi nu på med ett ganska stort arbete där vi ser över behovet av en museilagstiftning till att börja med. Det kommer att ha prioritet nummer ett.  Eftersom vi samtidigt också håller på att jobba med förnyande av basutställningen så räcker våra resurser inte riktigt till att ytterligare ta ett stort projekt, men när arbetet med museilagstiftningen är klart då kommer vi att ta tag i kulturarvsfrågorna. Vi har sagt att vi inte kommer att skriva ett regelrätt program. Vi kommer att försöka hitta grundläggande kulturarvsprinciper som lämpligen skulle kunna beskrivas i budgetarbete och liknande. Vi får återkomma till exakt hur det kommer att göras.

Frågan kring kulturdelegationens fortsatta roll har berörts här både i utskottets betänkande och i debatten. Jag tycker också att det är intressant. Både ltl Sundback och ltl Winé var inne på det samt utskottet. Vi har på avdelningen fört en del diskussioner kring detta. Vi ser att det finns ett uppenbart behov att fundera på hur detta ska se ut i framtiden. På samma sätt som ltl Winé har sneglat på hur man gör inom idrotten har jag gjort. Jag befinner mig lite i samma situation som ltl Winé, vare sig när det gäller idrott eller kultur så är jag själv aktiv. Jag är konsument i de här sammanhangen. Jag har då möjlighet att se det lite mera från ett perspektiv från sidan, ovanför, underifrån eller från sidorna beroende på vilket man väljer att använda sig av. Det tror jag kan vara nyttigt precis som beskrevs. Jag funderade mycket på varför man har valt så olika system. Jag tror att det är svårt att kopiera systemet. Nu behövs en diskussion inom regeringen och på avdelningen om hur man ser på de här möjligheterna.

Tanken, som ltl Sundback för fram, om att i högre utsträckning använda sig av experter för att ge till exempel utlåtande över bidragsansökningar och liknande, den tanken tycker jag personligen är intressant. Jag tror att det är en vedertagen modell som fungerar på andra ställen och som sedan kan implementeras i vårt åländska sätt att jobba. Jag lämnar i det här skedet en sådan öppning att vi från regeringens sida kommer att föra ett resonemang om hur det här ska se ut. Det blir ingen förändring under mandatperioden eftersom vi nu har en kulturdelegation. Däremot lovar jag att vi kommer att försöka lägga grunden så att man till nästa mandatperiod kan se över detta.

Ltl Winé lyfte också upp Ålands ungdomsförbund. Som jag ser det kan man utveckla Ålands ungdomsförbund åt två håll. Antingen går man på den kulturella sidan och låter kulturen, som är en betydande del i dagsläget, vara det huvudsakliga. Ålands ungdomsförbund har en bred teaterverksamhet, man jobbar med vokalisttävlingar och en hel del annan kulturarvsverksamhet genom att man i medlemsföreningar upprätthåller allt från majbrasor, midsommarstänger till andra traditioner som ska föras vidare. Samtidigt är Ålands ungdomsförbunds grundläggande uppdrag egentligen att organisera ungdomsverksamhet. Även där finns ett behov att hitta former för hur man ska stöda och hitta vägar för att på ett bra sätt kunna kanalisera ut de stödpengar vi har för ungdomsverksamhet till olika föreningar. I första hand håller vi, tillsammans med ungdomsförbundet, att titta på hur man kunde bli en bredare takorganisation vad gäller ungdomsverksamheten. Men det var en intressant tanke som ltl Winé förde fram här om någonting liknande när det gäller kulturen. Det kan hända att det är ungdomsförbundet eller någon annan som man ska gå vidare med. Jag vill ta det med mig och funderar vidare på det tillsammans med kollegorna både på avdelningarna och i regeringen.

När det gäller kulturdelegationens roll och armlängdsprincipen så kommer vi också in på bidragsreglerna. Det är flera som har nämnt även detta. I vårt kulturpolitiska program så slår vi fast att man behöver en översyn av det här just för att komma ifrån att bidragssystemet ska vara cementerande. Det ska ställa vissa krav men det ska också ge möjligheter för nya att komma fram. Vi vet att pengar sätter taket för hur vi från samhällets sida kan vara med och stötta kulturell verksamhet, framförallt gäller det PAF-medel. Det kommer alltid att finnas ett större behov än vad vi har pengar att dela ut, det är jag övertygad om och då måste man hitta ett sådant system.

När budgeten för 2014 är godkänd så kommer vi att ge kulturdelegationen i uppdrag att jobba fram ett förslag på hur man kunde förnya det här regelverket och i samråd med dem också slå fast regelverket. I dagsläget är det kulturdelegationen som framförallt jobbar med att fördela de stora pengarna inom kulturpolitiken.

När det gäller Alandica så har jag noterat utskottets skrivning. Regeringen kommer säkert att diskutera möjligheterna att se över avtalet. Min spontana reaktion kring den här frågan liknar mycket på det som ledamöterna Eliasson och Pettersson framförde. Att riva upp ett avtal som var rätt svårt att ingå och de förutsättningar man skapade där, det tror jag man ska vara mycket försiktig med. Jag tror att man istället ska sikta in sig på att fundera på andra vägar att hantera de här frågorna på. När det här avtalet löper ut då kan man fundera kring grundförutsättningarna. Vi ska komma ihåg att det var ganska många komplicerade bitar som lades. Det var ett pussel som skulle läggas för att komma fram till avtalet. Det var inte bara Alandica som fanns med i det pusslet, det fanns också andra bitar. Att börja röra i det nu är för mig en sådan sak som inleder oss lite för mycket i osäkerhet. Jag vill också hålla med det som ltl Sundback var inne på, man får inte på något sätt låta den här skugga falla över dem som driver Alandica, det är inte de som har skapat detta. Det här var ett val vi gjorde aktivt när man gick in för den här driftsmodellen. Då bör man nog så långt som det är möjligt se till att man löper linan ut med det avtalet. Med tanke på den diskussion vi ska ha om bidragsreglerna så finns ju möjligheten i det sammanhanget att lyfta frågan om på vilket sätt man ska stötta föreningar och andra aktiva via de stödmöjligheter man har, vilket också kan vara inriktat på att ge möjligheter för att finnas i olika typer av anläggningar där man kan framföra kultur. Vi måste också komma ihåg att Alandica inte är vår enda byggnad för kultur. Det finns många andra byggnader som vi idag använder och dem får man heller inte glömma bort i det här sammanhanget och stirra sig blind på Alandica. Men, vi för diskussionen och ser vart vi kan komma. Jag vill deklarera väldigt tydligt att jag inte alls är säker på att den rätta vägen är att börja med någon slags omförhandling av ett avtal som inte var det lättaste att nå fram till när man en gång i tiden skrev på det.

Ålands musikinstitut är en av juvelen i kronan när det gäller det kulturella arbetet. Ur Ålands musikinstitut har kommit otroligt mycket gott. Det är viktigt att vi fortsätter att se till att verksamheten har goda förutsättningar. Även fast den ekonomiska tiden nu är stram så kan vi inte ha någon verksamhet som bara får gå en egen fil och växa hur mycket som helst. Vi från avdelningen kommer tillsammans med musikinstitutet att titta på möjligheter till utökat samarbete med gymnasieskolan för att utöka möjligheterna att erbjuda goda anställningsmöjligheter och att fördela kostnaderna på annat sätt.

När det gäller projektet som man har startat nu med distansutbildning så kommer vi att koppla ihop det intimare med det arbete som både avdelningen och ÅDA-projektet har kring distansutbildning. Jag ser goda förutsättningar att hitta en god bas för musikinstitut i framtiden. Musikinstitutet har och kommer att ha, liksom våra övriga verksamheter, en betydligt tuffare tillvaro än vad de tidigare haft. Men vi ska se till att man inte kommer i den situationen att man skulle behöva rusta ner.

I det sammanhanget har vi därför också i budgeten, som kommer att debatteras här senare, lyfts frågan om att dels se över fasta kostnader, dvs. titta på möjligheten att göra en utbyggnad av musikinstitutet för att kunna räkna hem lite mera av hyreskostnader som man har i dagsläget.

Vi har också lyft frågan om teaterutbildningen. Från landskapsregeringens sida har vi sagt att den planering som vi nu går in i är ett planeringsarbete som syftar till att skapa en båt som ännu inte är sjösatt. Vi planerar upp den så att vi har läroplaner klara och tydliga. Utbildningen ska inte bestå av ad-hoc kurser. Det ska vara ett tydligt system med läroplaner, det ska finnas en examen som man kan ta och precis som ltl Sundback var inne på ska man kunna räkna examen tillgodo när man går vidare. Organisatoriskt har vi sett att Ålands musikinstitut skulle kunna vara det system som man kunde jobba in detta i. Jag vill poängtera att det är inte landskapsregeringen syn att man ska lägga in det här utan att tillföra medel. Vid det tillfälle där man väljer att gå vidare och sjösätta den här utbildningen så ska det också ingå finansiering i sjösättningsplanen. När vi är klara med planeringsarbetet, som vi inte lägger stora pengar på utan det är planeringsarbete där vi plockar fram dokumenten som behövs, så ska vi också titta på finansieringsmodellen och föreslå detta när vi ser att det finns ett ekonomiskt utrymme att prioritera det. Så ser tankarna ut kring Ålands musikinstitut och teaterutbildningen.

Filminspelningar har också nämnts här. Tankegången kring en portal som efterlystes från utskottets sida kunde säkert vara värt att fundera vidare på. Vi ska avvakta med de mera konkreta åtgärderna på hur vi gör detta tills vi har etablerat samarbetet med filmregion Mälardalen. Det är just där som vi har tänkt oss för att hitta synergieffekter av en organisation som redan jobbar lite på det sättet. Mälardalen har just möjligheten att marknadsföra Åland som en inspelning, men också ge oss möjlighet till en ökad kompetens när det gäller att göra bedömningar av de projektansökningar som kommer in. Jag hörde att det uppstod en liten diskussion här om kompetensen på Åland. Jag är helt övertygad om att vi har en hel del kompetens på Åland, men inom vår förvaltning har vi dagsläget inte den kompetensen att vi alla gånger till fullo kan bedöma de projektansökningar som kommer in. Där tror vi att ett samarbete med den här filmregionen kunde vara till fördel för oss. Att vi ska inleda det här samarbetet finns också med i det kommande budgetförslaget. Det gäller just marknadsföring och hjälp med att bedöma projekten på ett lite bättre sätt. Då ska vi komma ihåg att den här bedömningen inte bara ska ske ur ett konstnärligt perspektiv utan också vilka effekter det får för samhället i övrigt. Jag tänker då på diskussionen som vi har haft om hur det påverkar tillväxt och turism osv.

Till sist, fru talman, några ord kring procentprincipen. När det här programmet har antecknats till kännedom så kommer vi att föra ett resonemang i landskapsregeringen om hur vi bör implementera det här på bästa möjliga sätt. I den diskussionen ingår att ta oss an en diskussion med konstnämnden som vi tycker att är synnerligen väsentlig att få med i det här. Konstnämnden har tidigare också varit med och funderat kring de här sakerna. Vi kommer också att titta på exempel runt omkring oss och hur man har löst det här. Det finns lite olika modeller. Det viktiga är att vi hittar en modell som faktiskt passa för vårt förhållande. Jag tror att om man nu inte får en modell som är bra så är risken stor att motreaktionerna mot den här principen blir sådan att man riskerar hela upplägget och det skulle jag inte vilja vara med om. Att söka goda exempel runt omkring oss, tillsammans med vår konstnämnd, bygger förutsättningar för att vi ska få detta riktigt bra. Tack, fru talman.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Det var bra ett klarläggande när det gäller tidtabellen. En sak som jag kanske inte uppfattade var revideringen av bidragsreglerna. När beräknas de vara klara?

Jag vill understryka att berömmet för lag- och kulturutskottet betänkande till stora delar kan falla på vår sekreterare, lagtingsdirektören.

Minister Johan Ehn, replik

Tack, fru talman! Vad gäller bidragsreglerna så kommer vi, när budgeten är godkänd, att ge kulturdelegationen i uppdrag att arbeta fram ett förslag till förnyade regler, alltså under inkommande budgetår. Jag ser framför mig att verkställigheten av reglerna kommer att vara från budgetåret 2015.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, fru talman! Jag håller med ministern att det är svårt att kopiera bidrag. Jag tittade på hur man kunde ta exempel från idrotten till kulturen, men det är helt olika verksamheter och uppbyggnad.

När det gäller Alandica, vi har visserligen skrivit att man ska omförhandla avtalet. Man kan också titta på hur man kan göra med nuvarande avtal. Där vill jag ge minister Ehn en idé, varför inte se på vad kulturdelegationen har för idéer eftersom det är många utövare där. Hur kan flera få tillgång till Alandica?

Ålands ungdomsförbund gör den kulturella delen jättebra. Jag tar upp ungdomsverksamheten i nästa replik.

Minister Johan Ehn, replik

Fru talman! Läser jag utskottsbetänkandet rätt så ber utskottet oss att överväga att se över avtalet. Det kommer vi att göra. Jag ställer mig aningen avvaktande till att börja röra för mycket i avtalet. Ett avtal som har fötts under viss vånda brukar inte vara speciellt lätt att omförhandla i ett senare skede heller, därför att tidigare saker som man har löst kan istället försämras. Jag tror att man ska sikta in sig på att hitta andra lösningar i det sammanhanget.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, fru talman! Jag tycker att Ålands ungdomsförbund har jättebra kulturverksamheter. Ministern nämnde två fina saker; teaterverksamhet och vokalisttävling. Sedan nämndes också att man kanske behövde organisera om ungdomsverksamheten. Jag tycker att det är mera kommunerna som har tagit över den rollen, även när det gäller själva lokalerna. Lokalerna bekostas av kommunerna och det är där som själva verksamheten förekommer.

För många familjer är det dyrt idag att ha barn verksamma inom vissa kulturverksamheter. Här borde man se hur kulturen blir mer tillgänglig på det sättet och där tror jag att ungdomsförbundet skulle kunna ha roll. För så mycket ungdomsverksamhet tycker jag inte att det är i ungdomslokalerna om man tittar på den främjande verksamheten utan det är mer riktat och då anser jag att det är kultur.

Minister Johan Ehn, replik

Fru talman! Vi har under de två senaste åren kontinuerligt fört diskussioner med Ålands ungdomsförbund om verksamheten. Så sent som för knappt en månad sedan så träffade jag deras verksamhetsledning på nytt. Vi hade en ganska lång men väldigt bra diskussion kring verksamheten. Diskussionen slutade med att under de första tre månaderna under det kommande året så ska verksamhetsledningen komma tillbaka till landskapsregeringen och presentera en plan för hur de vill se sin egen verksamhet. Jag tror också att det är viktigt att ungdomsförbundet som förbund och enskild förening funderar på vilken roll man vill spela. Man behöver fundera på vad man är bra på och vad vill man ha för roll. Till syvende och sist handlar det om att även fast jag nu i dagsläget delar ltl Winés synpunkt, att man sysslar väldigt mycket med kultur vilket är bra om man gör det bra, men pengarna som vi avsatt i budgetarbetet är för ungdomsarbete. Ungdomsarbetet skulle jag inte vilja rusta ner på det sättet, utan jag skulle vilja använda de här pengarna. I slutändan handlar det här också mycket om resurser.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, fru talman! Tack minister Ehn för den här dialogen. Jag tycker att det är värdefullt att vi kan föra dialog.

Ministern tog upp Ålands kulturdelegations roll och den är säkert värd att diskutera. För min del så tycker jag ändå att det är en viktig delegation och att den bör vara kvar i någon form.

Jämförelsen som ofta görs med idrotten och idrottsförbundet är inte riktigt adekvat. Ministern själv skriver i sitt meddelande: ”Kultur kan anses omfatta hela det komplex av andliga, materiella, intellektuella och känslomässiga egenskaper som kännetecknar ett samhälle” osv. och så tar man in demokratiaspekter. Men det är någonting helt annat än att springa runt på en bana eller sparka en boll, det gör man likadant varje år. Det är viktigt att notera den skillnaden.

Talmannen

Tiden är ute!  

Minister Johan Ehn, replik

Fru talman! Jag tror att det är viktigt att konstatera att politik handlar om dialog. Det är så man bygger politik framåt, så det ställer jag gärna upp på när som helst.

Jag delar också åsikten och har funderat på varför det inte fungerar på samma sätt. Det förvånar mig inledningsvis, men jag har kommit till ungefär samma slutsats. Komplexiteten i kultur är betydligt annorlunda än vad den är idrott. Komplexiteten har antagligen lett till att organisationsgraden inom kulturlivet ser helt annorlunda ut än vad den gör inom idrottsföreningar, för där samlas man grenvis osv. och det är lättare att göra det. Men inom kulturlivet finns allt från enskilda utövare till sådana som vill jobba i grupper och sådana som jobbar i nästan företagsliknande former för att man hittat en sådan roll. Detta medför att det är precis på det sättet som Sundback säger, det är väldigt svårt att göra denna jämförelse rakt av.

Sedan hur man ska organisera det vill jag återkomma till när vi har hunnit funderat lite längre.

Talmannen

Tiden är ute!  

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag delar analyserna av kulturens komplexitet. Men det är inte bara en fråga om hur man organiserar sig, utan kulturen är den förändrade kraften i varje samhälle. Om man inte har en levande kultur så stagnerar ett samhälle. Det är därför kulturen är så central i alla avseenden.

När det gäller Alandica så är det kanske lite olyckligt att man nu har fokuserat på avtalet. Inte tror jag att det finns någon här som vill tumma på något avtal. De åsikter som kommer fram beror väl ändå på att man är besviken över att tillgängligheten inte är så bra till det här huset. I en sådan här situation kanske man ändå kunde göra någon slags utvärdering. Hur blev det nu egentligen och vad hade vi för drömmar och förväntningar på det här huset?

Minister Johan Ehn, replik

Fru talman! När det gäller Alandica så den utfästelse som jag gör från regeringens sida är att vi fortsätter att föra resonemanget kring vad vi ska göra utgående från den diskussion som nu har utspunnit sig. I slutändan handlar även den här frågan om hur vi kan fördela de verksamhetsmedel vi har, antingen inom den totala kulturbudgeten eller i en utvidgad kulturbudget för att skapa möjligheter för flera föreningar att komma in. Det får vi ta ställning till när vi framförallt kommer till budgetarbetet. Före det får vi fundera på vilka möjligheter det kan finnas. Jag ska ärligen säga att vi bara som snabbast berört det på avdelningen. Jag har inte diskuterat det i kollegiet, men vi kommer att ta upp det under det kommande året när vi börjar förverkliga det som finns skrivet i programmet.

När det gäller kulturdelegationen och debatten, så är kulturdelegationen parlamentarisk nu och det kanske också är en av orsakerna till att vi får så lite debatt i lagtinget kring kulturpolitiken.

Talmannen

Tiden är ute! Replikskiftet är avslutat 

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack så mycket fru talman! Det var glädjande att höra ministerns anförande nu, att man verkligen ska satsa på Ålands musikinstitut. Det är egentligen den ende institutionen där man kan få ett avgångsbetyg för bl.a. vidareutbildning i riket. Här är också dansen en ganska viktig del. Jag hoppas verkligen att vi får se det också i budgeten, att vi satsar på Ålands musikinstitut. De mindre instrumenten inom blåskategorin och stråk är också mycket, mycket viktiga. Precis som ministern nämnde så är det individer som har gått vidare och marknadsför Åland stort inom det här området

När det gäller avgifterna inom Ålands musikinstitut så tog ltl Winé att det är dyrt med kultur. Det är också dyrt att utvidga kultur. Hur ser ministern på det?

Minister Johan Ehn, replik

Fru talman! Jag börjar med den senare biten. Hur man sätter avgifter och hur man fördelar bidrag är i slutändan en fråga om vad man har för resurser till förfogande. Detta ska man försöka få ihop på lämpligt sätt. Jag tycker att vi har en hyfsad balansgång för tillfället. Jag vet att vi balanserar på en mycket skör egg i det här sammanhanget. Sedan kan jag inte riktigt ansluta mig till det som ltl Kemetter säger att man äntligen ska satsa på musikinstitutet. Vi satsar närmare 1 miljon per år på musikinstitutet och har gjort det under en längre tid. Det blir inte några tilläggspengar där sammanhanget, utan vi ska se till att vi kan fortsätta. Sedan ska vi ha planer för att kunna göra utbyggnad som kanske frigör pengar, för istället för att betala hyror så ska pengarna kunna gå till verksamheten. Vi ska också titta på möjligheterna att komplettera musikinstitutets verksamhet med till exempel en teaterutbildning. Det kommer inte att finnas utökade resurser i budgeten.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Jag tror att ministern missförstod mig när jag nämnde ordet ”äntligen”. Det var ministerns anförande som lyfte fram musikinstitutet, framförallt teatern och utvidgningen osv. Det var det som jag hänvisade till.

När det gäller bidrag, avgifter och kulturutövande så är det en intressant diskussion som man nog också borde föra. Det är inte meningen att endast de rika ska kunna utöva kultur. Det är också viktigt att barn från familjer som inte har så höga inkomster ska kunna utöva kultur. I min familj är den näst största räkningen, efter oljeräkningen, medlemsavgifterna till Ålands musikinstitut för mina två barn.

Minister Johan Ehn, replik

Fru talman! Mycket av detta handlar om att man ser över helheten och hur man satsa på både det kulturella området, inom idrottsområdet och inom fritidsområdet i stort för barn och unga och hur man lägger de här avgifterna. Vi har haft en diskussion och vi kommer fortsätta att ha en diskussion kring de bitarna. Jag vill vara tydlig i att tyngdpunkten i det arbete som vi gör när det gäller insatser från landskapsregeringens sida ligger på att där vi stöttar så stöttar vi i första hand barn och ungdomar. Vi försöker där hitta vägen framåt. Men precis som samma sätt som Ålands musikinstituts räkningar är tunga ltl Kemetters familj så vet jag familjer där idrottsföreningars kostnader är minst lika tunga. Det är ju en fråga om hur vi försöker skapa det här på bästa möjliga sätt och skapa förutsättningar för så många som möjligt att kunna delta i fritidssysselsättningar.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Jag har ju varit ordförande i musikinstitutet i några år. Jag har en rätt bra inblick i hur institutet fungerar. Nu har jag via mitt nätverk fått reda på att dansverksamheten lever lite farligt på grund av att vi har ekonomiskt väldigt hårda tider. Redan på min tid när jag var med i styrelsen så började vi effektivisera. Jag ville bara ta upp detta idag för jag tycker att musikinstitutets hela verksamhet är enormt viktig med tanke på att det handlar om våra ungdomar. Därför blev jag glad när jag fick höra ministern säga att det här är juvelen i kronan och att landskapsregeringen fortsättningsvis tänker satsa.

Minister Johan Ehn, replik

Herr talman! Tittar vi i budgeten, som vi ska debattera senare, så ökar Ålands musikinstituts kostnader med 1,7 procent nästa år. Det är en generös tilldelning i förhållande till många andra som har minus siffror. Vi är helt medvetna om att situationen är synnerligen stram för dem. Vi har från avdelningens och regeringens sida skickat tydliga signaler att vi tittar på möjligheter att tillsammans skapa lösningar som medför att ekonomin blir hållbar. Jag nämnde två saker redan i mitt anförande och det är att man hittar ett närmare samarbete med gymnasieskolan angående utnyttjande av lärarkrafter, vilket kan göra att man får en något lägre kostnadsnivå och kan hålla kvar de lärarkrafter man har. Man kan också hitta pengar i de satsningar vi har för distansutbildning på IT-sidan. Jag har stor tillförsikt att vi kommer att kunna hitta lösningar för att hålla nivån på samma nivå som idag.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Det gläder mig att höra att ministern har den inställningen. Jag hoppas att det kommer att bli på det sättet också. Om dansen eventuellt inte skulle rymmas med, som är den en väldigt stor del av hela musikinstitutets verksamhet, så skulle det vara katastrofalt.

Minister Johan Ehn, replik

Herr talman! I de diskussioner vi har fört om budgeten har man från institutets sida flaggat för att man har en stram ekonomi. När man har en stram ekonomi så försöker man titta över var man kan göra vissa förändringar. Musikinstitutet har flaggat för att dansen skulle kunna vara en förändring. Svaret från landskapsregeringens sida har varit att det gör vi inte utan vi hittar andra vägar att vandra för att se till att vi får ekonomin att gå ihop. Det är just detta vi jobbar med nu. Jag är helt övertygad om att vi tillsammans med den kompetens och ledning som finns i musikinstitut och den stab jag har på min avdelning kommer att hitta vägar för att vi ska klara det här.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Axel Jonsson

Tack, herr talman! Det har varit intressant att ta del av kulturpolitiken i form av det här ärendet i lag- och kulturutskottet och också diskutera de här frågeställningarna. Det är ju mycket i det här programmet som fortfarande är öppet, frågor lyfts på bordet och det ger också möjlighet att påverka det framtida arbetet vad gäller kulturen. Det kanske inte är så mycket konkret politiken i det här programmet. Till största delen återstår förverkligandet av det som står här i programmet.

En fråga som har diskuterats i många sammanhang är teaterutbildningen. Vi är väl alla ganska överens om att i dagens ekonomiska tider tillåts inte några större satsningar. Däremot är det inte sagt att man inte skulle kunna satsa på teaterutbildningen i dagsläget. En koppling som jag tycker att man kunde fundera på och utnyttja i större utsträckning är bl.a. när utskottet skriver på sidan 4 under Institutioner och andra aktörer: ”I meddelandet framhåller landskapsregeringen att den kommer att lägga större vikt vid att de ungdomslokaler som beviljas landskapsfinansiering för renovering faktiskt också används för ungdomskultur och andra ungdomsaktiviteter.” Det finns ju teaterutbildning idag redan på amatörnivå visserligen. Ltl Sundback lyfte frågan angående vilken nivå, vilken seriositet och vem som ska vara huvudman för en sådan här teaterutbildning. Det är ju dumt att gå och vänta på att man ska förverkliga en professionell teaterutbildning i klass med övriga utbildningar som bedrivs på musikinstitutet. Man kunde också analysera den teaterutbildning som finns idag. Finns det större möjligheter på ungdomsgårdarna, i samarbete med Ålands ungdomsförbund och ungdomsföreningarna, att utveckla den här utbildningen, kurser och den verksamhet som erbjuds för barn och unga inom teatern idag? Det kan ju vara ett billigare sätt och ett sätt att komma framåt tills dess att man ser att det finns möjligheter att förverkliga den hela vägen ut i form av en seriös teaterutbildning.

Alandica diskuteras frekvent i de här sammanhangen. Vi i Ålands Framtids lagtingsgrupp begärde ut avtalet från byggnadsbyrån, vilket jag kan rekommendera samtliga lagtingsledamöter att göra. Där ser man ganska snabbt problematiken med att börja ändra i det här avtalet och i synnerhet riva upp avtalet. Det finns en klausul där man beskriver förutsättningarna och det är många hundra tusen euro som ska skjutas till för att vi ska ha möjlighet att riva upp det här avtalet. Jag kommer inte ihåg den exakta summan, den minskar visserligen ju mer man närmar sig utgångstiden för avtalet, men det är ännu en bra bit in på nästa decennium. Avtalet ligger nog kvar såsom det gör. Däremot kan man givetvis diskutera och väcka frågan om det finns möjlighet att omförhandla avtalet, men man ska nog inte hoppas på för mycket tyvärr vad gäller den frågan. Vi har nog till stora delar slagit fast förutsättningarna för Alandica i alla fall ett par år till.

Bidragsreglerna ska revideras sägs det också i det här programmet. Man diskuterar stipendier och om de ska vara långa eller korta. I Sverige har man i närmare 30 år haft en så kallad inkomstgaranti för konstnärer. År 2009 valde man att ta bort inkomstgarantin. Konstnärer kan beviljas en inkomstgaranti på 18 000 kr i månaden. Men sedan drar man bort de egna intäkterna som man producerar som konstnär. Det kanske inte är någon modell som vi rakt av varken har råd eller kan introducera på Åland, däremot är modellen intressant som ett alternativ till renodlade stipendier. När man går in för att se över de här bidragsreglerna, i synnerhet arbetsstipendier, så kunde man kanske konstruera någon slags hybrid för åländska konstnärer. Kunde man ha en viss del som är garanterad? Förstås inte under ett helt yrkesliv eller ett livslångt stipendium eller inkomstgaranti, utan en tidsbunden garanti som består av en del som är garanterad och en del som beror på de egna inkomsterna. Förslagsvis då ett system där man uppmuntras att skapa egna inkomster och inte som med det svenska systemet att man snarare blir av med sitt bidrag ju mera inkomster man själv har. Jag tycker att det är värt att lyfta fram i sammanhanget och uppmanar landskapsregeringen att överväga alternativa modeller till stipendier och den typen av inkomstgarantier som har tillämpats på andra håll i Norden.

Slutligen vill jag lyfta fram något som är viktigt att komma ihåg i sammanhanget. Det är när vi pratar om att skapa spets i kulturlivet och skapa möjligheter att faktiskt satsa på en karriär inom den kulturella banan. Oberoende av hur mycket bidrag vi ger, enprocentregler och fina kulturhus så är ju tryggheten i samhället A och O när det gäller möjligheten att faktiskt våga satsa på en karriär inom kulturen, för det är långtifrån alla som lyckas med det karriärsvalet. Då behöver man också möjligheten att börja om och byta karriärsbanan och inte riskera sin framtida ekonomi helt och hållet genom ett felaktigt karriärsval som ung. Vill vi ha unga som ska våga satsa på det här så måste vi också erbjuda dem möjligheten att kunna förlora och kunna börja om och bygga ett tryggt liv, även om man misslyckas. Tack.

Minister Johan Ehn, replik

Herr talman! Frågan kring teaterutbildningen, vem som ska hålla i den och hur den ska vara har diskuterats under ganska lång tid. Det bedrivs en hel del teaterutbildning redan idag, precis som ltl Axel Jonsson var inne på. Jag tror inte att man ska se det som motsats till det som man diskuterar i det här utbildningspolitiska programmet. Här är det en satsning på dem som vill få en grund, ett dokument och betyg för att kunna ta sig vidare. Man ska låta de här lite leva sina olika liv. Jag ser inte att det ena nödvändigtvis leder till det andra eller att de är motsatser. De ska få leva lite sina skilda liv. Det som sker i teaterutbildningen idag är ju sådant som framförallt sker utgående från föreningslivet och det ska också stöttas och uppmuntras. Men vi behöver också den andra biten och det är en av de saker som har kommit fram under arbetets gång med teaterutbildningen.

Ltl Axel Jonsson, replik

Det är sant och jag delar långt den synen. Däremot måste vi också se till verkligheten. Om vi inte i dagsläget har möjlighet att förverkliga den långtgående visionen och det lite större projektet så kanske man behöver fundera på om vi istället kan utveckla den verksamheten som vi har idag så att vi faktiskt får en satsning på det här området istället för att vänta på att de ekonomiska tiderna blir bättre. Vi vet inte hur länge det tar. Jag skulle ändå vilja uppmuntra landskapsregeringen i sitt fortsatta arbete att överväga om vi kan satsa och bygga den teaterutbildning som finns idag genom att kanske omfördela resurser, det är man bland annat inne på vad gäller ungdomsgårdar och ungdomskultur. Jag ser också den möjligheten i det kulturpolitiska programmet.

Minister Johan Ehn, replik

Herr talman! Jag noterar uppmuntran från ltl Axel Jonsson. I och med att målsättningarna med verksamheterna blir ganska olika så ska man inte blanda ihop verksamheterna. Det kan faktiskt vara bättre att låta den ena biten utvecklas just åt det hållet som den är bra på och den andra biten kan utvecklas åt ett annat håll. Då ska man också göra satsningen när man har resurserna. Annars riskerar man att hamna i någonting som är mitt emellan, som inte blir bra för någon. Vi säger egentligen lite samma sak. Det som sker idag via föreningar, låt det växa och utvecklas utgående från de premisserna som finns där och hur vi beviljar bidrag, men blanda inte ihop det med hur vi skulle kunna skapa en grundläggande utbildning. För det är precis samma sak som vi har organiserat när det gäller musikinstitutet eller någonting annat.

Ltl Axel Jonsson, replik

I teorin är det kanske lätt att skilja på de här begreppen. Samhället är ändå en helhet. Den verksamhet som bedrivs ute i de här föreningarna idag bidrar också till ett ökat intresse för teater. Det skapar också en kompetens som kanske kan utnyttjas i ett större projekt framöver. Jag tycker inte att man helt och hållet ska dra vattentäta skott mellan de här utan se det som en helhet. Om man har en stor vision och man ser att det här kommer att bli svårt att förverkliga så måste man fundera på om det finns annat man kan göra för att nå en bit på vägen. En teaterutbildning under musikinstitutet eller en mer seriös satsad teaterutbildning vore givetvis bra, men är den inte möjlig idag så måste man ju faktiskt se på de alternativ som finns och utnyttja det som redan existerar. Den åsikten står jag fast vid.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, herr talman! Det resonemanget stöder jag faktiskt, ltl Axel Jonsson. Med en professionell teaterutbildning krävs det läroplaner och framförallt behöriga lärare. Det är ganska dyrt projekt.

Däremot började jag tänka i slutet av ert anförande och jag fick en massa idéer angående det här med tryggheten i samhället och att våga utbilda sig. Vi ser ju nu att kulturen är den största växande industrin bl.a. i Sverige. Kulturen är det stora tillväxtområdet, det är mycket business och det rör mycket pengar. Ska man våga satsa så behöver man också ha någon förståelse kring ekonomi. Ministern lyfte fram ett samarbete med gymnasieskolan. Man kunde eventuellt i samband med musikinstitutet också kunna gå kurser i ekonomi och få en helhetsutbildning för att kunna bedriva egna företag och annat inom kulturindustrin.

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag vet inte riktigt om jag i den repliken fick mig en uppfattning om ltl Kemetters tankar. Jag ser nog ingen större koppling mellan möjligheter som kulturutövare i form av musiker eller dansare att enbart ha det som utbildning och läsa lite kurser om ekonomi vid gymnasiet. Man behöver nog ha en utbildning också vid sidan om den utbildning man kan få på t.ex. Ålands musikinstitut. Jag fick inte riktigt med mig den kopplingen tyvärr.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, herr talman! Ska du satsa på kultur så måste du så klart gå hela vägen ut. Jag tar för givet att du har en slutexamen från Ålands musikinstitut och eventuellt fortsätter på Sibeliusakademin, teaterhögskolan eller danshögskolan osv. Då satsar du verkligen, du har gett allt, är kanske 25-26 år när du kommer ut ur universitetsstudierna och då ska du satsa. Om du sedan inte alls har en ekonomisk bakgrund så kan det vara svårt, precis som ledamoten lyfte fram. Man kanske misslyckas och samhället behöver då stöda upp dessa individer. Jag tror nog att vi är inne på samma tanke.

Ltl Axel Jonsson, replik

När det gäller min grundtanke med tryggheten i samhället så givetvis är det relevant det som ltl Kemetter lyfte fram. Jag ville lyfta detta att om man är ung, satsar och går hela vägen upp så behöver man också ha någonting att falla tillbaka på. Man ska ha möjlighet att byta utbildning, utbilda sig till någonting nytt och byta karriär. De sociala skyddsnäten är en helhet som ändå utgör trygghet och möjlighet i samhället för ungdomar som kanske misslyckas, för det är inte alla som lyckas bli professionella kulturutövare och livnära sig på det. Det behöver också finnas en möjlighet till omstart, vilket utgör en viktig förutsättning för att våra ungdomar ska våga satsa. Vi ska fortsätta att producera kulturutövare med hög kompetens.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Det här sista meningsutbytet fick mig att reflektera över att fortsättningsvis på något sätt uppfattar man dem som väljer att utbilda sig eller att jobba med kultur och konst som icke ekonomiskt fungerande personer. Det är klart att om man är författare så är man en privatföretagare. Man kanske inte har ett företag, men man är en ekonomiskt utövande person.

Kulturmarknaden är växande i hela västvärlden. Det är den mest hållbara industrin. Den använder sig av humankapital i första hand och utvecklingspotentialen är gränslös. Men fortfarande lever detta kvar att om man satsar på konst och kultur så är det en privat sak där man vill uttrycka någonting eller har en särskild begåvning som inte passar in i vår normala näringsstruktur. Om man ser på övriga företagare så finns det massvis med stödformer, rådgivning och riskkapital. Det finns i praktiken näringsgrenar där risken är nästan noll för att samhället tar ett så pass stort ansvar. Det här tycker jag att är uttryck för ett väldigt ålderdomligt tänkande. Om vi ska vara kulturprogressiva så ska vi skapa just ekonomiska förutsättningar för enskilda människor att utveckla sig som konstnärer och kulturarbetare.

Inom nordiska kulturfonden och i andra sammanhang så uppfattar man numera att göra spel på nätet som kulturverksamhet. Det ligger enormt med pengar i den verksamheten. Ursäkta jag har inte följt med debatten så noga, men varför inte satsa på en sådan här sak på medialinjen? Det finns ju tydligen en efterfrågan som är omättlig inom den här marknaden. Det finns många andra sådana här exempel, serietecknare och överhuvudtaget där man använder bild som kan digitaliseras och visualisera på många olika sätt, själva mjukvaran.

På något vis tycker jag att debatten är för fast i gamla strukturer. Att producera någonting i sitt anletes svett, det är arbete, det ska ge pengar och det ska samhället stötta. Men att teckna serier är liksom inte riktigt arbete, men så är det ju inte idag. Det är just efterfrågan på digitala tjänster som är den mest växande marknaden.

Herr talman! Synen på konstnärer och kulturarbetare som icke-produktiva är ålderdomligt. Man borde resonera tvärtom.

Det gjordes en utredning om frivillig sektorns ekonomiska betydelse där det finns en hel del kulturföreningar. Det visade sig att man räknade med ungefär 35 miljoner i året som den här produktionen är värd. Nu har det arbetet inte resulterat i någonting, tyvärr. Det görs utredningar som är mycket bra men sedan läggs de på hyllan och så tramsar man på lite i samma upptrampade spår. Men den utredningen borde man ta fram, där finns flera bra exempel på hur man stöttar kulturlivet. Amatörkulturen och bredden utgör just den kritiska massan ur vilken det kommer enskilda individer som kan vara väldigt produktiva. Tack, herr talman!

Ltl Axel Jonsson, replik

Tack, herr talman! Min avsikt i mitt anförande var inte på något sätt att förringa vår kulturutövare och dem som satsar på en karriär inom kulturen. Det finns många sådana bra exempel. Däremot är det en bransch där det inte på något vis är självklart att man lyckas hitta försörjning. I hörandet i utskottet har vi fått erfara att det kan vara ganska svårt att skramla ihop till pensionen under de förutsättningar som finns idag hos de kulturutövare som har varit verksamma under en längre tid. De har ytterst varierande inkomster och bidragen är inte ens pensionsgrundande. Förutsättningar att livnära sig på kultur finns, precis som ltl Sundback lyfte fram, men däremot är kulturen som näringsgren fortfarande långt ifrån problemfri att välja som sitt område för sin karriär.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Jag är inte säker på det där. Inom alla branscher är konkurrensen kolossalt svår. Alla ensamföretagare har svårt att få ihop till pension. Många låter t.o.m. bli att göra sina inbetalningar och blir tyvärr ganska besvikna när ålderspensionen ramlar in på kontot. Egentligen kan jag inte se så stor skillnad i förutsättningarna för en butiksinnehavare och en kulturarbetare. Det är antagligen lika jobbigt för båda två. Det som är positivt för kulturarbetaren, speciellt om man har talang och drivs av någonting, det är att man får möjligheter att utveckla något som faktiskt är helt egenartat och därför konkurrenskraftigt. Jag var inte kritisk mot ltl Jonssons inlägg, däremot tyckte jag kanske att infallsvinkeln var lite snäv.

Ltl Axel Jonsson, replik

Det hör kanske lite till debattens natur att välja att fokusera på olika saker. Jag tycker ändå att det är viktigt i sammanhanget att tänka på att man knappast som musiker eller konstnär, om man väljer en sådan utbildning, placeras i statistiken bland dem som lättast får jobb efter sin utbildning. Det finns andra yrken där man har betydligt lättare att göra karriär, det vågar jag påstå. Därför tycker jag också att vi behöver tackla de utmaningar som finns på kulturens område utifrån verkligheten. Vi ser att det behövs bidrag, det behövs arbetsstipendium och därför behöver vi också fundera på hur vi kan utnyttja dem på bästa sätt så att det också ger karriärmöjligheter inom kulturen. Det är ett viktigt perspektiv i det här kulturpolitiska programmet och en viktig ingrediens i kulturpolitiken som helhet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Johan Ehn, replik

Herr talman! Utredningen från ÅSUB, som ltl Sundback hänvisade till, kommer nog väl till pass nu när vi ska se över regelverket för kulturdelegationen och bidragsgivningen. På det sättet blir utredningen nog inte en hyllvärmare. Utredningen kommer att finnas som grund när man ser över regelverket. Jag tror nog att det arbetet som ÅSUB gjorde, vilket var en bra rapport, kommer att kunna vara till nytta i det fortsatta arbetet också.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Jag är glad för det svaret, det var det jag önskade höra. Det kan hända att man ska göra ytterligare utredningar just utgående från den här utredningen. Utredningen från ÅSUB tog mycket fasta på föreningar och organisationer. Vid sidan av de direkta ekonomiska stöden pratade man om samhällets möjligheter att stöda via lokaliteter och om verksamheterna kan anställa någon funktionär och det är svårt. Man kanske borde ha modeller där flera olika föreningar kan uppmanas att dela på utrymmen och funktionärer.

Minister Johan Ehn, replik

Herr talman! Som komplement till det här så kommer vi under det här året också att göra en undersökning om fritidsvanor som också ska ge ytterligare en grund för det beslutsfattandet som ska göras. Det kanske inte är en direkt koppling till det här, men det finns en viss sådan koppling också för att man ska få ett system som stimulerar på bästa möjliga sätt, både när det gäller aktivitet i största allmänhet men också ge grundförutsättningar för att kunna livnära sig.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, herr talman! Jag har inte riktigt förstått varför man ska göra de där undersökningarna. Det kommer ju att visa att folk tittar på TV väldigt mycket och sedan kanske gör lite annat.

Inom den progressiva kultureliten brukar man säga: Man ska inte ge folket det de vill ha utan det de trodde att de aldrig kunde få.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Begärs ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad.

Detaljbehandlingen börjar. Först föreläggs betänkandets kläm och efter det motiveringen. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

Föreläggs betänkandets kläm för godkännande. Klämmen är godkänd.

Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd.

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

Enda behandling

3        Landskapsrevisorernas och landskapsregeringens berättelser för år 2012

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 23/2012-2013)

Landskapsrevisorernas berättelse (RB 1/2012-2013)

Landskapsregeringens berättelse (LB 1/2012-2013)

Enda behandling

4        Revisionsberättelse för Ålands lagting och Ålands delegation i Nordiska rådet för år 2012

Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 24/2012-2013)

Landskapsrevisorernas berättelse (RB 2/2012-2013)

Talmannen föreslår att en gemensam diskussion om de båda ärendena tillåts i enlighet med arbetsordningen 61 § 4 mom.

Kan förslaget godkännas? Godkänt.

Diskussion.

Ltl Jörgen Pettersson

Herr talman! Eftersom betraktaren avgör vad som är konst har jag nu nöjet att gå vidare mot en annan och ofta underskattad kulturyttring, revisionsberättelser.

Tidigare berörde vi kultur och nyskapande och blicken mot framtiden. Nu ska vi för ett ögonblick vända på oss och betrakta den tid som flytt.

Detta handlar om revision och historia. Vi har till lagtinget fått landskapsregeringens berättelser för år 2012 vilka alla är att betrakta som synnerligen läsvärda och till innehållet väl överensstämmande med verkligheten. Från bokslutet, via själva berättelsen till den hållbarhetsredovisning som för tredje gången uppgjordes år 2012. Om dem ska jag inte orda mer, ni har alla fått dem och självklart läst dem.

Jag tänker från utskottsbehandlingen uppehålla mig lite längre vid den revisionsberättelse för år 2012 som landskapsrevisorerna omsorgsfullt och plikttroget upprättat. Den hanterar ett stort antal områden där det finns plats för både förändringar och förbättringar i granskade verksamheter. Revisorerna har gått på djupet i många områden men har också sett över de bredare linjerna och mycket däremellan. Ni har själva läst berättelsen och från utskottets sida förutsätter vi att landskapsregeringen på största allvar tar till sig påpekandena och gör bättring där så är ändamålsenligt. Vi befinner oss i en kärv situation och ska snart fördjupa oss i budgeten för år 2014 varför det kanske känns lite överkurs att ägna alltför mycket kraft åt historien. Ändå finns här från utskottet en påminnelse som aldrig kan sägas för ofta. Den lyder: Landskapets myndigheter behöver sänka sina kostnader och befintliga anslag måste användas så effektivt som möjligt.

När det kommer till den sakliga behandlingen lyfter vi från utskottets sida fram några områden som vi anser viktigare än andra. Till exempel hembygdsrättsregistret som utgör en av de pelare vi faktiskt alldeles bokstavligen bygger vår existens på. Här inväntar vi ett sedan länge tillbaka efterfrågat lagförslag och ser mycket fram emot att ta del av det.

Vi vill också lyfta fram det ständiga dilemmat med landskapets fastigheter och tycker det mot bakgrund av den finansiella verklighet vi befinner oss i är utomordentligt underligt och uppseendeväckande att vi fortfarande hyr upp lokaler från andra när vi sitter på väldigt många egna, tomma hus. Ett av exemplen som alldeles särskilt stuckit ut var den snabba och alldeles för dyra flytten av Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet AMS från en byggnad till en annan i stadens centrum. Inte nog med att ombyggnadskostnaderna blev höga. Även driftskostnaderna sköt i höjden vilket arbetar i direkt motsatsförhållande till det vi från utskottet har understrukit vid en lång rad olika tillfällen och som jag nu upprepar; nämligen ”Landskapets myndigheter behöver sänka sina kostnader och befintliga anslag måste användas så effektivt som möjligt.”

Vi berör också lönesättningen inom Ålands hälso- och sjukvård och betonar vikten av att antalet lönesättare bör ses över och att lönerna självklart ska vara såväl rättvisa som systematiserade. Utskottet har erfarit att det arbetet är på god väg under organisationens nya ledning.

När det gäller trafikavdelningen anser utskottet i likhet med revisorerna att kontanter och statistik ska hanteras med stort ansvar och noggrannhet. Dels för att det handlar om den dagliga intjäningen men också för att det som händer idag inom skärgårdstrafiken ska utgöra underlag för framtida analyser och beslut. Inte minst vore det nödvändigt att skapa ett boknings- och biljettsystem som är användarvänligt och lättbegripligt för alla de turister vi så gärna vill välkomna till hela Åland.

Det var i korthet det sakliga innehållet men då vi idag hanterar landskapsrevisorernas allra sista berättelse är det på sin plats med en kort historiebeskrivning. Revisionen går nämligen tillbaka ända till det första lagtinget då konsuln Erik Nylund och bonden Fridolf Sundberg granskade räkenskaperna för år 1922. I sina slutsatser skrev de:

– att kassabokens verifikat överensstämma med räkenskaperna;

– att bokslutet per ultimato december 1922 överensstämmer med böckerna och är uppgjort enligt Länsstyrelse-principer för bokföring;

– att kassan, som denna dag af oss uppräknats, befunnits öfverensstämma med kassabokens saldo för dagen.

Landskapsnämndens protokoll hafva vi funnit däri fattade beslut verkställda. Då vi sålunda kommit till den slutsats, att Landskapets ekonomi skötts på ett klanderfritt sätt, föreslår vi att Landskapsnämnden och kassaförvaltaren måste beviljas ansvarsfrihet för redogörelseåret 1922.”

Sedan dess har det rullat på. År 1923 kom skrivningar angående ordnandet av Ålands landskapsförvaltning in i Ålands författningssamling. År 1933 antogs instruktioner för Ålands landskapsrevisorer. År 1971 blev det landskapslag om finansförvaltningen. År 1978 antogs landskapslagen om landskapsrevisionen osv.

Tidigare i år har vi i detta lagting fattat beslut om att de landskapsrevisorer som nu lämnat sin sista rapport i framtiden ska ersättas av en myndighet, Landskapsrevisionen, som denna sommar inlett sitt arbete.

Detta historiska material har plockats fram ur de djupa arkivlådorna av lagtingets bibliotekarie Lilian Norring-Öhman vars skicklighet jag och vi från utskottets sida är djupt tacksamma för. I färden mot framtiden är det alltid bra att ta avstamp ur historien. Om inte annat finns detaljer som kan förgylla berättelsen och bidra till nödvändig mystik. Inte ens historien eller dess mest uppburna förgrundsgestalter var nämligen felfria. Det visar sig att medan alla dessa revisionsberättelser sedan 1922 finns noga förvarade i lagtingets kansli är det en som saknas. Det är berättelsen i handlingarna från år 1930 där det i en blyertsanteckning framgår att ”berättelsen finns hos redaktör Sundblom” Vad som eventuellt kan dölja sig i denna upplysning är jag tyvärr alldeles för lite konspirationsteoretiker för att ha en uppfattning om. Men visst är informationen lite kittlande.

Nu är jag nära slutet och vill från finans- och näringsutskottet liksom, naturligtvis, hela lagtinget utbringa ett tack till de allra sista landskapsrevisorerna som utgjordes av ordförande Sven-Anders Danielsson, medlemmarna Johan Jansson, Annette Holmberg-Jansson, Tuula Mattsson, ersättarna Erica Scott och Solveig Jansson samt sekreteraren och biträdande lagtingsdirektören Marine Holm-Johansson. Ni är alla förtjänta av ett tack för det jobb ni gjort hela vårt samhälle och vår förvaltning till fromma.

Mot denna bakgrund föreslår ett enigt finans- och näringsutskott att betänkande nummer 23/2012-2013 bringas landskapsregeringen till kännedom samt att betänkande nummer 24/2012-2013 bringas Ålands lagting samt Ålands delegation i Nordiska rådet till kännedom. Tack för ordet.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Jag instämmer i den tacksamhetens tanke som går till de nu avgångne landskapsrevisorerna. De har tjänat vårt samhälle med framgång.

Landskapsförvaltningen inleddes den 1 augusti 1922. Revisionen omfattade inte hela det kalenderåret. Vi hade den historiska 9 juni sessionen och därefter startade det hela i augusti. Men inget nedsättande om det övriga, det är helt i sin ordning.

När en ny lagtingsmyndighet vidtar och landskapsrevisorerna liksom utskottet framförallt efterlyser större effektivitet och mera sparande så har jag en tanke om att kanske denna nya myndighets första revisionsuppgift kunde vara en effektivitetsrevision, om var man ska finna dessa områden för större effektivitet och därmed sänkta kostnader. Har utskottet eventuellt tänkt i sådana banor? Jag menar att denna nya myndighet ska ges direkta uppgifter som inte bara är bokslutsrevision utan mera effektivitetsrevision.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack, herr talman! Tack för de synpunkterna ltl Gunnar Jansson.

Nej, utskottet har ännu inte diskuterat vilka uppgifter som den nya landskapsrevisionen ska ha. Det finns det väl egentligen en avsikt med. När man formar en ny myndighet så är det ändå ganska viktigt att de själva måste få skapa den verklighet de tänker leva i. Men det sades väldigt tydligt, både i den lag som vi tog i denna sal tillsammans med det förarbete som föranledde åtgärden, att myndigheten ska vid sidan av normal bokslutsrevision även ska utföra en effektivitetsrevision och till och med en EU-revision i syfte att inte bara titta bakåt, vilket vi faktiskt har gjorts hittills, utan också på allvar blicka framåt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund

Tack, herr talman! Jag har varit med i behandlingen av det mesta i betänkandet. Jag var inte med när de klubbade beslutet men jag omfattar till fullo beslutet från finans- och näringsutskottet.

Jag ville ändå ta upp ett par punkter som kanske inte berördes fullt ut i utskottet men som man behöver lyfta upp. Det gäller ärendebehandlingen i landskapsregeringen. Vi har från Ålands Framtid har haft motion om detta tidigare under perioden 2003-2007. Vi hade en motion om ärendehanteringen i landskapsregeringen att det var fördröjt. Det var kritik om att ärenden låg så länge innan man fick svar på dem.

När man tittar på revisionsberättelsen och när man har granskat öppna ärenden så låg det 434 ärenden i olika svårighetsgrad öppna år 2012. En del ärenden fordrar längre hanteringstid och bedömning än andra ärenden. Det här är inte bra. Vi har i anföranden påpekat att det kommer kritik från företagare, man vill ha svar inom den utlovade tiden tre månader. Om man inte får beslut så vill man åtminstone veta hur ärendet ligger till. Man kan få ett mail. Om man har mailadress till den sökande så är det enkelt att skicka. Man kan meddela att ärendet är under beredning men att det ännu inte är färdigt. Jag har pratat med företagare som har väntat på svar i 7-8 månader. Det finns inte en stor andel sådana ärenden. När man är i ett projekt och ska investera och funderar på när man ska komma igång så vill man ha ett svar om man har sökt investeringsstöd. Man vill inte få projektet fördröjt. Alla har sina planer och man vill verkställa saker och ting.

Revisorerna har gjort iakttagelser på ledningsgruppsmötet nr 7 den 2 maj:” Redovisningen över öppna ärenden skulle lämnas till förvaltningschefen senast den 15 juni 2012. Förvaltningen har varken kunnat verifiera att redovisningen har lämnats in eller kunnat redogöra för eventuell uppföljning därefter.”

Sommaren 2012 avgick förvaltningschefen och nuvarande förvaltnings- och utvecklingschef tillträde. Direkt på en månad minskade öppna ärenden med 100, om jag minns rätt. Men ändå släpar många ärenden efter. När man ser i statistiken från 2002 så finns det ännu öppna ärenden. Man påpekar i rekommendationerna: ”Ett meddelande att ärendet är slutbehandlat verkar inte komma till registraturen till kännedom alla gånger.” Här finns det kommunikationsproblem. Det finns inte någon agenda på hur en sådan här ärendehantering ska fungera. Det måste bli bättringar. Enligt 20 § i förvaltningslagen så ska det årligen upprättas en redogörelse över varför ärendena inte upptas i tid. Här har det tydligen brustit. När man gör en sådan här uppdatering så förväntar man sig också att det vidtas åtgärder. Jag hoppas att landskapsregeringen tar åt sig av det här påpekandet som revisorerna har gjort och försöker skynda på den här uppföljningen av ärendehanteringen. Man måste åtminstone meddela hur ärendet ligger till åt den som väntar på ärendet. Det kan inte ta så mycket tid och besvär för tjänstemännen att skicka ett kort meddelande hur det ligger till, Man kan skriva att tyvärr har tiden gått och vi har inte behandlat ärendet färdigt. Det känns alltid mycket bättre.

Nästa ärende som vi har behandlat i finansutskottet gäller kostnader för saneringen av landskapets verkstad. Jag har inte i lusläst budgeten till fullo, men jag hittade inte något anslag i årets budget för den här saneringen. Är saneringen inbakad i någon klumpsumma? Kanske någon som känner till det här kan informera om detta. Det här är ganska allvarligt. Myndigheten ska övervaka andra människor, de ska följa upp rekommendationer från revisorerna att man bör vidta åtgärder för sanering. Skulle det här ha varit en privat person som hade man redan haft ålägganden på sig, antingen åtgärder eller inför domstol. Men när det gäller landskapsregeringen i det här fallet så då får det rulla på och man bryr sig inte. Jag vet att det är en kostnadskrävande sanering men förr eller senare så måste man göra det. Jag har själv varit med i företag där vi har fått kasta ut stora pengar för att sanera och skicka bort all jord till fastlandet, lastbilslass som kostar tusentals euro. Då låg nog myndigheten på och kontrollerade, en man stod hela tiden och kontrollerade att exakt allting for iväg. Det får inte vara på det viset att det inte är så noga när det gäller landskapsregeringen i det här fallet. Då börjar privata personer fundera på varför de ska vara föregångare när landskapsregeringen inte följer upp det som har påpekats. Det var mitt inlägg, tack ska ni ha.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Ltl Eklund tar upp den viktiga frågan om öppna ärenden och det stora antalet öppna ärenden. Det är precis såsom ltl Eklund framförde, det är inte acceptabelt att det ska vara så många ärenden som ligger för länge och har legat för länge. Frågan om hur vi kan förbättra den här situationen har också diskuterats i landskapsregeringen. Förbättringar har skett såsom det också framgick av anförandet. Det här är en kontinuerlig process som gör att man måste arbeta ikapp sig själv nu. Det minsta man kan begära som privatperson är att man får ett meddelande om att ärendet är anhängiggjort, såsom ltl Eklund sade. Verkligheten är sådan att vissa ärenden tar lite längre tid och andra ärenden tar lite kortare tid. Vi är fullt medvetna om situationen och gör vårt bästa för att vi ska följa lagstiftningen.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Det är roligt att höra att landskapsregeringen är medveten om detta. Om jag personligen skulle sitta i landskapsregeringen så skulle jag undra varför man tar emot onödig kritik? Man kan enkelt meddela via mail eller sms om var ärendet ligger. Man kunde vara lite flexibel när det gäller information om var ärendet ligger så skulle man slippa kritik. Lite mer öppenhet, tack.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Den andra frågan som ltl Eklund tog upp så där kan jag bara säga att alla ska behandlas lika, även landskapets egen förvaltning ska följa samma regler som det övriga samhället ska följa. Något annat är inte acceptabelt. Om så har skett så finns det anledning för oss att bättra oss.

Fru talman! Jag vill avslutningsvis instämma i samma tack som har framförts från utskottsordförande och från Ålands lagting till de avgående revisorerna. Tack för det här senaste året och för alla år sedan 1922. Alla har gjort en stor insats för det här landskapet. Tack ska ni ha!

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Det är klart att det diskuteras och ifrågasätts när information kommer ut att området runt Möckelöverkstaden borde saneras. Privatpersoner kan ju också ifrågasätta varför de ska följa lagen när inte myndigheten gör det. Jag fick inte svar av vicelantrådet om pengar för detta finns med i årets budget. Jag har inte sett att det finns några anslag för sanering, men det kan jag ta upp på sidan om så att han kan informera mig om det.

I övrigt delar jag utskottsordförandes historik om den gångna tiden när det gäller landskapsrevisorerna.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson

Tack, fru talman! Tack för de anföranden som har hållits och särskilt utskottsordförande som tackade de avgående revisorerna och gav oss en väldigt bra historiebeskrivning som var värdefull att höra.

Jag vill poängtera det som utskottet säger när det gäller de ekonomiska rapporteringssystemen och de ekonomiska nyckeltalen som även revisorerna tar upp i sin berättelse. Jag har vid flera tillfällen tagit upp det här också ifrån talarstolen. Jag tycker att det är en viktig fråga för oss i lagtinget och för Ålands befolkning att man får ekonomiska nyckeltal för att kunna följa upp landskapets ekonomi under en längre tid. Då blir det också lättare och mera åskådligt för oss lagtingsledamöter att följa med vad som händer i ekonomin. Jag hoppas verkligen att landskapsregeringen tar det här till sig och utarbetar flera nyckeltal. Vi fick något nyckeltal till i det senaste bokslutet och det var positivt. Jag hoppas att man fortsätter att jobba vidare och får med flera nyckeltal så att inte vi lagtingsledamöter själva behöver sätta ihop alla nyckeltal och skapa våra egna siffror, utan att vi får ett underlag framtaget av förvaltningen och landskapsregeringen. Det är nog väldigt värdefullt för oss. Tack.

Talmannen

Begärs ordet? Diskussion är avslutad.

Detaljbehandlingen börjar. Först föreläggs kläm och motiveringen i betänkande nr 23/2012-2013. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

Föreläggs betänkandets kläm för godkännande. Klämmen är godkänd.

Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd.

Nu föreläggs kläm och motiveringen i betänkande nr 24/2012-2013. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

Föreläggs betänkandets kläm för godkännande. Klämmen är godkänd.

Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd.

Ärendenas enda behandling är avslutad. Ärendena är slutbehandlade.

Plenum slutar

Nästa plenum hålls 11.11.2013 klockan 13.00. Plenum är avslutat.

Originalfil