Plenum den 6 september 2004 kl 13.00

Ljudinspelningen saknas ännu. Vänligen återkom senare eller se ifall livesändingen ännu är aktiv.

Lagtingets talman Viveka Eriksson vid avslutningssessionens början 6.9.2004

Minnesord över f. talmannen Olof Jansson

 

 

Den 1 augusti nåddes vi av budet att lagtingets förre talman Olof Jansson avlidit efter en lång sjukdomsperiod. Olof Jansson var med sina 30 år som lagtingsledamot en av våra mest erfarna och kunniga parlamentariker. Med hans bortgång förlorade Åland och självstyrelsen en av sina mest hängivna och kraftfulla talesmän.

 

När Olof Jansson år 1964 vid unga år första gången tog plats i det dåvarande landstinget var det i första hand som en representant för  sin kommun och sin region, för Kökar och för skärgården. Hans verksamhet kretsade då framför allt kring trafik och regionalpolitik. Men det visade sig snart att Olof Jansson var mogen för större uppgifter. Efter att ha beklätt uppdrag som vicetalman och utskottsordförande valdes han 1979 första gången till landstingets talman, ett uppdrag som han behöll till mandattidens utgång. Efter fyra år  valdes han 1987 åter till talman och det förtroendet fick han uppbära ända till dess han år 1994 ansåg sig tvungen att av hälsoskäl lämna lagtinget och politiken.

 

Som talman påtog sig Olof Jansson rollen som självstyrelsens främsta bevakare och talesman. I lagtingets olika organ, i kontakterna med olika myndigheter och organ, i intervjuer i media och i samtal med en mängd besökare förde han energiskt och med stort engagemang fram de rättigheter och den status Ålands tillförsäkrats genom självstyrelsen. I lagtingets inre arbete verkade han för att utjämna motsättningar, främja kompromisser och skapa ett gott kamratskap oberoende av grupptillhörighet.

 

Ett särskilt intresse hade Olof Jansson för det nordiska samarbetet där han länge var en av lagtingets företrädare i Nordiska rådet.

 

Olof Jansson var ingen oomstridd politiker och person men alla som mötte honom kan intyga att han styrdes av en stark vilja att verka för det åländska samhällets bästa, att ständigt påminna om självstyrelsens innebörd och syfte och om Ålands rättigheter inom republiken Finland. I detta arbete lade han ned all sin kraft och det mesta av sin tid utan att spara sig själv.

 

Låt oss hylla Olof Janssons minne med en stunds tystnad.

 

 

 

 

PLENUM den  6 september 2004 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop.

Samtliga lagtingsledamöter närvarande.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande nr 3/2003-2004 angående Europeiska unionen och Åland - prioriteringar år 2004 och verksamhet år 2003. (M 2/2003-2004).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 13.9. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 2:

 

Kulturutskottets betänkande nr 2/2003-2004 angående ett besökarcentrum i Bomarsund. (HM 11/2003-2004).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 8.9. Godkänt.

 

 

Föredras för fortsatt enda behandling, efter bordläggning ärende nr 3:

 

Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande nr 1/2003-2004 angående Europeiska unionens utvidgning och Åland. (M 1/2003-2004).

 

Ärendet bordlades den 31.5.2004. Diskussionen fortsätter. Begärs ordet?

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Fru talman!

Från den 1 maj har EU fått tio nya medlemsländer. Under behandlingen av meddelandet diskuterade självstyrelsepolitiska nämnden ansökarländer. I dag är de lika mycket med i EU som vi, om inte ännu mera eftersom de har fullt medlemskap med alla de rättigheter och skyldigheter medlemskapet för med sig. Ansökarländerna har fått vara med i processen om EU:s nya grundfördrag och deltagit i konventets arbete. Det förutsätts förstås att de nya länderna godkänner och ratificerar det nya fördraget när det blir aktuellt. Dock har EU gått med på övergångsperioder t.ex. inom miljöområdet, där vissa investeringar i miljöförbättrande syfte kan vara både ekonomiskt betungande och inte heller går att genomföra på en gång. Ändå har miljöarbetet haft en stor framgång i Baltikum under förberedelsetiden för medlemskap, så vi kan inte påstå att det inte redan skulle ha visats intresse och handling vad miljöförbättrande åtgärder beträffar.

 

Fru talman!

Allt nytt är skrämmande, så även EU:s utvidgning med länder som inte har samma ekonomiska och sociala status som de gamla medlemsländerna har.  Mycket debatt har förts både i riket och i Sverige om farhågor i samband med att våra närregioner i Baltikum blir en del av gemenskapen. Vad kan de öppna gränserna, den fria rörligheten både av människor och tjänster orsaka för problem? Vilka ekonomiska konsekvenser har de nya länderna för våra möjligheter att dra nytta av EU:s stödsystem t.ex. för jordbruket? Ja, frågorna är många och debatten i våra grannregioner har även tolkats som politiskt opassande och nedsättande för de nya länderna. Då tänker jag närmast på de diskussioner som förts vad gäller arbetskraftsinvandring och brottslighet. De positiva effekterna av att vi nu får närmare gränsland till Europa har i mycket glömts bort. Nu, fyra månader efter anslutningen, kan vi säga att dessa farhågor kom på skam både i Finland och i Sverige. Ingen socialturism och ingen arbetskraftsmassvandring har förekommit som det befarades. För Ålands del kan vi konstatera att Ålands Arbetsförmedlingsbyrå sedan maj har förnyat eller beviljat 87 arbetstillstånd från Baltikum. I riket har man enligt Hufvudstadsbladet beviljat ca 500 nya arbetstillstånd, vilket är nästan 2000 mindre än ifjol.

 

Fru talman!

Vad kan då Åland ha för nackdelar eller nytta av utvidgningen? Självstyrelsepolitiska nämnden har granskat problematiken ingående med landskapsstyrelsens meddelande som grund. Nämnden ordnade offentliga hörande, vilket är ett bra sätt att sprida kunskap inom lagtinget. Fler blir delaktiga av den viktiga informationen som olika sakkunniga förmedlar. Det är också ett sätt att få samhället att känna sig delaktig i beslutsfattandet, vilket i stort ökar intresset för samhällsbyggandet.

 

Landskapsstyrelsen tar upp sjöfarten som en viktig del i debatten om utvidgningens verkningar. Alla vet vi att Östersjöregionen har en betydande sjöfartstradition med en stor flotta från olika länder. Löneproblematiken och de olika stödsystemen har påverkat de åländska rederiernas möjligheter att konkurrera med låglöneländer. De lättnader för sjöfarten som finska staten har garanterat för fem år framåt är inte tillräckligt för att vi kan tro att problemen är borta utan hållbara lösningar måste till för att sjöfarten, som är en så viktig del av vår existens, kan fortsätta att vara det. Sjöfarten kommer att fortsätta och säkerligen även att öka i Östersjön, och vi måste fortsätta kampen om att vara nummer ett bland sjöfartsnationer. Det är en grannlaga uppgift för landskapsstyrelsen att leva upp till den utmaningen.

 

Eftersom jordbruket i de nya länderna inte ännu är så utvecklad hyser inte de åländska bönderna så stor oro för negativa konsekvenser av utvidgningen. För Ålands småskaliga jordbruk är det viktigt att regionala olikheter och förutsättningar tas i beaktande när man bestämmer stödsystemen för näringen. Vi kan inte tävla med de nya ländernas större arealer och bättre klimat. Men vi kan tävla i kvalitet, förädling, livsmedelssäkerhet och miljötänkande. Det kommer att vara ytterst viktigt för Åland att hitta nya nischer i fråga om förädling av jordbruksprodukter. Jag kan inte låta bli att här även nämna försöksstationens betydelse i arbetet att hitta säkra, till vårt klimat anpassade produkter, men även att hitta nya användningsområden för dem.

 

EU har nu gått in för att tillåta genmanipulerad majs – vilken är den följande produkten, kan man fråga sig. Vi måste försöka hålla den sortens produkter utanför Ålands gränser, åtminstone vad odling av dem beträffar. Positivt för den åländska jordbruksnäringen är att tillgång till arbetskraft ökar med utvidgningen. Redan nu finns det arbetsfolk från Baltikum på flera åländska jordbruk och hjälper till med säsongarbeten, och vad jag förstått är erfarenheterna bara goda av dessa arbetare.

 

Fru talman!

Vad kan då utvidgningen ha för effekt för turismen på Åland? Kryssningstrafiken ökar med direktlinje till Tallinn från maj i år. Hittills har väl inte ens nyhetens behag lockat så många av dessa passagerare att stiga av på Åland.  Med oro noterar vi den ökade trafiken mellan Finland och Estland och tolkar den som hot mot den åländska turistnäringen. Men troligen är den ökningen av samma art som den s.k turistströmningen vi har i Västra hamnen med transitturister som inte ens kommer iland. Samma sortens turister besöker hastigast Tallinn köper sin enorma ranson av alkohol och cigaretter och återvänder sedan tillbaka. Om vi inte betraktar dessa transitturister som potentiella besökare på Åland och lockar dem iland med reklam så har vi inte så mycket nytta av dem heller, utom, förstås, att de håller färjorna fulla med passagerare och den vägen även hjälper till med både arbetsplatser billigare och tätare turer för ålänningarnas bästa.Vi måste göra det lockande att stanna iland!

 

Vi har fått en öppen väg och direktkontakt med övriga Europa genom dessa kryssningsbåtar. Nu är det vår sak att använda det till något positivt för vårt samhälle. Vill vi ha hit turister från Baltikum och övriga Europa måste vi aktivt sälja oss, inte kommer esterna att göra det.

 

Med öppna gränser öppnar sig vårt samhälle även för icke önskade element. Vi nås av rapporter om droghandel, människohandel och övrig kriminalitet som sprider sig från Baltikum västerut.

Vi måste kämpa emot med alla medel att Åland skulle bli mål för dessa verksamheter. Vid hörande av både tullen och polisen vid det öppna utskottsmötet  har utskottet erfarit att det finns beredskap att bemöta dessa hot, som vi egentligen inte vet hur vi skall tolka. Men vi kan inte heller blunda och tro att vi slipper allt ont. Det bevisar ju redan den drogproblematik vi har idag. Människohandel och prostitution är en del av de negativa effekterna som ökad trafik och öppna gränser har med sig. Vi måste få till stånd en allmän opinion i vårt samhälle mot dessa fenomen.

 

Fru talman!

Utvidgningens verkningar för Åland går inte att se ännu i någon märkbar skala. Det viktiga är att vi välkomnar dessa länder till EU-gemenskapen och vid behov även öppnar våra dörrar för eventuella inflyttare. Vi kommer att ha stort behov av arbetskraft inom en snar framtid; då måste alla som vill bosätta sig på Åland tas emot med öppna armar och det åländska samhället måste göras tillgängligt för dem. Liberalerna anser att vi måste kunna erbjuda de inflyttade möjlighet att lära känna samhället och dess funktioner. Vi måste se till att arbetsförhållanden och förmåner inte skiljer sig från de övriga och vi måste kunna ge dem möjlighet att fortare än idag kunna delta i det kommunala beslutsfattandet. Rösträtten är viktig - det ökar samhörigheten och aktiverar till ett positivt samhällsbygge för allas bästa.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för fortsatt behandling, efter bordläggning ärende nr 4:

 

Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande nr 2/2003-2004 angående redogörelse enligt 32 § lagtingsordningen för tiden 1 november 2002-31 oktober 2003. (RS 1/2003-2004).

 

Ärendet bordlades den 31.5.2004. Diskussionen fortsätter.

 

Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

Det finns många frågor i det här sammanhanget som är intressant att diskutera. Jag har tänkt för min grupps del fokusera på den s.k. vitboken om svenska språket. Det var redan det förra lagtinget som i maj 2002 enhälligt beslöt att det skulle göras en vitbok om svenska språket och uppdrog åt landskapsstyrelsen att komma med en sådan. I dag kan vi notera att det är den 6 september 2004; det har alltså gått mer än två år sedan landskapsstyrelsen fick uppdraget. Lantrådet Roger Nordlund intygade redan 2002 att det här var en mycket viktig fråga och att den skulle prioriteras, men sedan har det inte fullföljts varken som lagtinget eller självstyrelsepolitiska nämnden har beslutat. Det gjordes visserligen en kartläggning inom förvaltningen om vilka språkkunskaper som krävs, speciellt om det krävs finska för att kommunicera med riksmyndigheterna. Sedan gjordes en, kan man säga, flyktig utredning om näringslivets behov. I det senare fallet framkom det rätt snabbt, och det vet vi alla att de stora företagen har behov av arbetskraft som klarar finska.

 

Mera förvånande var det som framkom i rapporten som gjordes av Gunilla Sanders att det fanns ett ganska frekvent behov också inom förvaltningen av finska språkkunskaper. Det här är en så pass oroande information att det borde ha påskyndat tillkomsten av vitboken. Men av någon anledning dröjer det konkreta arbetet med vitboken. I oktober 2003 diskuterades detta i självstyrelsepolitiska nämnden och man konstaterade att nu skulle arbetet igångsättas. Den 27 februari diskuterades det på nytt och nu var förslaget att det skulle bli en parlamentarisk kommitté och i samråd med nämnden skulle man formulera uppdraget. Så där har sedan blivit – allt har tillsvidare runnit ut i sanden. Det är lite obegripligt. När det här ärendet debatterades och sedan också efteråt har de som har tagit initiativet, framför allt ltl Danne Sundman, konstaterat flera gånger att det här är en viktig sak och ingen har opponerat sig mot det, tvärtom, stöd har konsekvent givits till initiativtagaren att det här arbetet skall igångsättas. Men hela sommaren har gått och i maj fick vi höra att det här skulle sättas igång och nu är vi här i september och det finns fortfarande ingenting. Självstyrelsepolitiska nämnden har sammankommit flera gånger redan i höst, men trots det har det inte blivit något av.

 

Man blir ganska oroad över att landskapsregeringen inte visar mera handlingskraft, speciellt i en sådan här fråga där vi har allt ansvar själva, dvs. tillsättandet av kommittén och dess arbete styrs enbart från Åland, det påverkas inte av omgivningen.

 

Fru talman!

Jag tycker faktiskt att det nu är läge för lantrådet att redogöra för läget med den parlamentariska kommittén. Skall det bli någonting eller skall vi vänta ännu ett år eller två, att det blir nyval igen och det kanske kommer ett nytt spörsmål om detta? Det verkar ganska onödigt att lagtinget fattar beslut om den verkställande myndigheten år ut och år in låter bli att verkställa besluten.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det är bra att vtm Barbro Sundback tar upp diskussionen om språket och om vitboken därför att det behöver alltid vara en levande debatt och diskussion om svenska språket i vårt samhälle eftersom det är vår viktigaste uppgift både som landskapsregering och som lagting att bevaka att Åland är och förblir ett enspråkigt svenskt samhälle. Under de år som jag har varit lantråd har jag på olika sätt fört fram och fört upp den här saken till diskussion. Vi startade upp det här genom att göra en ordentlig utredning inom förvaltningen som sedermera resulterade i skrivningar till självstyrelsepolitiska nämnden och sedan har projektet vidareförts systematiskt, och det kommer vi att fortsätta med. Arbetet med vitboken kommer att utföras under hösten och det finns en förfrågan ute till regeringspartiernas lagtingsgrupper vilka personer man önskar ha med i det arbetet.

 

Fru talman, arbetet med vitboken är en viktig sak, men det allra viktigaste för oss som är politiker, för mig som lantråd och de övriga i landskapsregeringen och lagtingspolitikerna är att i varje stund i vårt arbete se till att vi också försöker efterleva självstyrelselagens stadganden om det svenska språket. I mitt arbete har jag under alla mina år som lantråd nästan på gränsen till outtröttlighet vid varje tillfälle med riksmyndigheterna och framför allt med de ledande politikerna, senast nu med riksdagens grundlagsutskottsmedlemmar som var här i Mariehamn på besök förra veckan, en månad tidigare med statsministern, tagit upp språkproblematiken som finns mellan självstyrelsen och staten mot bakgrunden av att det är den viktigaste frågan att lösa om vi skall kunna ha ett bra och välfungerande samarbete mellan självstyrelsen. Är det så att den utveckling vi har fortsätter ökar friktionen mellan våra system och det kommer i förlängningen att leda till att man får grogrund för att säga att självstyrelsesystemet inte fungerar. Min tro är att ålänningarna vill att självstyrelsesystemet skall fungera och min tro är också att man från statsmaktens sida vill att det skall fungera, men då måste man också vara beredd att leva upp till det och se till att det finns tillräcklig kompetens när det gäller svenska språket i de instanser som skall kommunicera med landskapet Åland eller alternativt fundera på andra system hur man kan få det här att arbeta.

Jag har under ungefär fyra års tid konsekvent tagit upp den här frågan med i stort sett alla som jag har träffat och jag tycker mig  börja få en viss större förståelse för att det finns någonting man kanske måste tänka på i det här sammanhanget. Jag tror inte att det är någon hemlighet att Ålands Framtid, som driver självständighetstanken på Åland, antagligen har en av sina största grogrunder i språkproblematiken, att det kan finnas ett hot mot det svenska språket i förlängningen. Det är också en av de saker som jag brukar berätta, öppet och ärligt, för de finländska politikerna som besöker Åland eller som jag träffat i fastlandet, att är det så att man inte sköter språkfrågan på ett bra sätt för ålänningarna kommer det att finnas en grogrund för andra icke-självstyrelserörelser på Åland. Det är en realitet som man måste vara medveten om i vårt samhälle. Det finns mycket som vi kan ha olika åsikter om här på Åland, men när det gäller att bevara Åland enspråkigt svenskt torde vi vara ganska överens. Det är den signal som jag hela tiden konsekvent ger till myndigheter och politiker i riket.

 

Processen med svenska språket och den utredning som vi gjorde inom förvaltningen har också gjort att det finns en mycket större vakenhet i dag gentemot allt som kommer på finska till vår förvaltning. Förut kunde det ske att man såg ganska praktiskt på saker och ting och de som kunde finska hanterade finska handlingar och kanske också har kommunicerat, men i dag vågar jag påstå att det finns en större aktsamhet när det gäller att se till att det fungerar på svenska. Det är naturligtvis inte alltid så enkelt, för det är alltid lättare att ge efter och kommunicera på ett språk som kanske bägge förstår. Men då måste man också tänka: vad har det för konsekvenser för systemet och för självstyrelsen i förlängningen?

 

Det är det här praktiska arbetet som jag som lantråd, vi som landskapsregering och förvaltningen hela tiden arbetar med för att vi skall komma till rätta med språkproblematiken. Det är ingen lätt uppgift. Det är ett jättearbete vi är inne i och som vi har framför oss och i det arbetet kommer också vitboken att vara en viktig del i det arbetet.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det är som lantrådet säger och jag förstår att han tar detta på allvar  - han kräver att andra skall sköta språkfrågan bra. Jag tycker att lantrådet har skött den här språkfrågan mycket illa. Den 9 oktober fördes den första diskussionen i självstyrelsepolitiska nämnden. Det har just gått ett år. Skall det ta så länge att handha en så viktig fråga undrar man hur regeringsarbetet fungerar i övriga betydligt mindre frågor! Sedan nämnde lantrådet om att något namn efterlyses från partierna. Det stämmer inte. Vi har inte hört ett ord i partierna om vitboken. Någon måtta får det väl vara på retoriken!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Poängen i det jag försökte säga är att vi har ett stort arbete på gång när det gäller att försöka bevara Åland enspråkigt svenskt. Arbetet med vitboken är en viktig komponent i det arbetet, men vi måste hela tiden på alla andra fronter också försvara vårt svenska språk här på Åland. Jag kommer att se till att arbetet med vitboken kommer igång under hösten, och om vtm Barbro Sundback lyssnade så sade jag att regeringspartierna har fått förfrågan när det gäller namn.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det hörde jag faktiskt inte. Det betyder då att det inte skall bli en parlamentariskt tillsatt kommitté. Är det så nu att politiken har ändrats i den här frågan? Det har åtminstone tidigare varit fråga om att det skulle ingå representanter från andra lagtingspartier just i och med att det är en så grundläggande viktig fråga för hela landskapet. Jag hoppas att det inte har skett någon förändring här, men vi får väl se, för tillfället åtminstone är det oklart vilka som skall ingå i kommittén.

 

Det är klart att man måste göra en massa olika saker, men jag tycker att lantrådet nu inte håller sig till frågan om varför det har dröjt så länge med vitboken, hur den egentligen skall se ut och vilket uppdraget är. Det är det som verkställigheten gäller, inte en massa annat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag har ett klart minne av att när vi har diskuterat den här frågan i självstyrelsepolitiska nämnden är det Ålands Framtid som har visat ett stort intresse av att vara med i det parlamentariska arbetet, medan man från socialdemokraternas sida nogsamt framhöll att det kanske inte var så säkert att man skulle vara med; det berodde på olika orsaker, bl.a. på hur uppdraget skulle utformas. Jag tyckte inte att jag kunde utläsa något större intresse från socialdemokraternas sida i de diskussionerna, men jag uppskattar naturligtvis om socialdemokraterna har ändrat sig och vill vara med i arbetet, för det är bara bra för bredden. Orsaken till att det är regeringspartierna som har fått förfrågan är att vi hade upp frågan på ett fyrpartimöte för en kort tid sedan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är bra när lantrådet nämnde Ålands Framtid i sitt anförande. Det har många gånger från lantrådets sida, bara för ett år sedan, nämnts att Ålands Framtid är ett  hot och att det kommer att förstöra relationerna med riksmyndigheterna osv. Jag har gång på gång sagt till lantrådet Nordlund att det är det absolut bästa medlet lantrådet kan använda sig av om han pekar på Ålands Framtids roll. Nu står han här i lagtinget och säger att han har gjort det, och det är bra! Lantrådet Nordlund kommer alltid så småningom på rätt, men problemet är att det tar lite för lång tid. När det gäller frågan om vitboken tror jag ändå att vi måste stanna upp och titta: det är någonting som inte riktigt stämmer. Jag vill ge en eloge till vtm Barbro Sundback. Det är socialdemokraterna som stiger upp är och frågar landskapsregeringen: varför händer det ingenting? Den frågan ställer vi oss alla. Det är ett år sedan rapporten presenterades; det är snart ett år sedan frågorna diskuterades i självstyrelsepolitiska nämnden. Lantrådet Nordlund säger att det är ett stort arbete med att bevara Åland svenskt. Det är sant, men det går inte att komma framåt om det skall ta ett år att få en arbetsgrupp tillsatt, man har inte ens börjat jobba med frågorna! Den senaste gången frågan diskuterades i lagtinget nämndes det att det skulle vara en parlamentarisk kommitté, och det tror jag är rätt väg att gå, för det är trots allt grunden för självstyrelsen vi pratar om. Och det är riktigt som lantrådet Nordlund säger att vi från Ålands Framtid har hela tiden sagt att vi är gärna med och hjälper till. Jag tror att med tanke på den tidsutdräkt som har varit för att det skall hända någonting överhuvudtaget är det bästa regeringspartierna kan göra är att ta med oppositionen i det här arbetet – då är det i varje fall någon som skjuter på lite.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

 

Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

Det är ganska intressant med kommittéer. Länge diskuterades det att vi skulle ha en parlamentarisk kommitté för utbildningen. Lantrådet själv initierade den. Vi var mycket intresserade och ville delta. Av det blev det ingenting för vår del. Sedan har det diskuterats en kommitté som skulle fara till Helsingfors och uppvakta om en EU-parlamentsplats, inte från lantrådet, men från andra håll, en kommitté som vi anser var ett rent dödfött projekt och som vi inte hade något större intresse att delta i.  När det gäller språkkommittén har vi sagt att vi är intresserade om vi får ett vettigt uppdrag, att det inte igen blir en utredning som läggs på hyllan. Vitboken skall innehålla konkreta åtgärder, inte bara fromma förhoppningar. Senast när vi diskuterade frågan i maj och framförde våra önskemål om att uppdraget verkligen blir konkret lovade lantrådet att formuleringen skulle bli sådan att socialdemokraternas deltagande skulle säkras, och jag hoppas att han håller fast vid det som han sade i maj.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs betänkandets klä. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 5:

 

Näringsutskottets betänkande nr 3/2003-2004 angående en realistisk turiststatistik. (HM 9/2003-2004).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen . Diskussion.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Ärendet gäller näringsutskottets betänkande nr 3 om realistisk turiststatistik. Ltl Lasse Wiklöf m.fl. föreslår i hemställningsmotionen att lagtinget hos landskapsstyrelsen hemställer om att tonvikten i ÅSUB:s turiststatistik, liksom marknadsföringen av densamma, läggs på de turister som realt besöker Åland och övernattar i landskapet samt sekundärt på de turister som aldrig stiger iland.

 

Näringsutskottet har behandlat motionen. Vi har haft höranden från ÅSUB och från rederinäringen. ”Utskottets synpunkter” i betänkandet är ganska detaljerat, så jag tänker inte gå in på varje enskild detalj, men summa summarum kommer man till att bekymret är att få fram statistiken från rederinäringen. Rederinäringen vill icke ge ut statistik på grund av att det är risk för röjande av företagshemligheter. Det har jag en viss förståelse för.  På grund av att man inte får ut den statistiken är det också ganska omöjligt för ÅSUB att få fram det material som man behöver. Eftersom det är ett visst antal rederier som anlöper Mariehamn här kan man ha förståelse för rädslan att det skall läka ut företagshemligheter.

 

Det finns också vissa tekniska hinder. En del av rederierna har en datoriserad statistikföring på alla inresande och andra har en mera förenklad form av statistikföring på passagerarregistreringen. Det kan alltså medföra ett visst merarbete för rederierna.

 

Jag kan också nämna att i samband med hörandet har det frågan uppkommit: Vad skall man klassa som en potentiell kund? Skall man räkna alla inresande som går iland är inte alla potentiella kunder. Det är många som går iland från kryssningsfärjorna. Det är många som går på en promenad och inte handlar någonting alls. Det man vill åt är de övernattande, de verkligt reella kunderna. Det finns en möjlighet att komma åt statistiken, kanske inte till hundra procent, och jag tror att man aldrig kommer att få en hundraprocentig statistik oberoende vad man inför för regler, nämligen att föra en noggrannare statistik på dem som bevistar stugorna. I dag är det så att man har en statistikföring på stugbyar med över fem stugor och de andra behöver inte lämna någon statistik, så där finns det alltså ett mörkertal. Skulle man utöka statistiken på dem också finns det en möjlighet att man mera kommer åt potentiella kunder. De 1,7-1,9 miljoner turister som anländer till Mariehamn får man betrakta som en möjlighet för Åland att försöka få iland och därför har vi också påpekat att man behöver behålla den statistikföring som finns i dag så att man har en möjlighet att se hur många potentiella kunder man kan fresta att få iland här.

 

Näringsutskottet har föreslagit förkastande av motionen på grund av att man inte kan få en så noggrann statistik att den kan utnyttjas.

 

Ltl Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Min ambition med motionen var naturligtvis att försöka få statistiksiffror som är så rättvisande för det faktiska förhållandet som vi har på Åland och inte en massa illusoriska uppgifter som egentligen hårt marknadsförs mot massmedia, som i sin tur lanserar dem hårt ut i samhället och vilket i sin tur betyder att vi på Åland likaväl som i landskapets omgivningar bibringas uppfattningen att turismen i omfång är långt större än vad den de facto är.

 

Det är bra att näringsutskottet har gått igenom alla förutsättningar och tittat på de här sakerna, och det är säkert så att det kan finnas möjligheter, det kan finnas affärsmässiga aspekter som gör att man inte får tillgång till alla detaljer på det sätt som man önskar, och det kan väl också jag ha en viss respekt för. På något sätt borde vi väl ändå försöka komma därhän att de passagerare som anländer till åländska hamnar och som bara passerar landgången för att gå ombord på en ny färja inte räknas in i statistiken som inresande. Det känns inte korrekt. Lika litet tycker jag det känns korrekt att passagerare som övernattar ombord på fartyg och aldrig stiger iland på åländsk mark skall betraktas som inresande, även om de de facto har angjort s.a.s. det åländska territorialvattnet.

 

Jag tror att det skulle vara bra både för den folkliga uppfattningen om vilket det reala turistinflödet faktiskt är på Åland och inte att man bibringas en uppfattning om att volymerna är långt större än vad de de facto är, vilket i sin tur också bibringar människor en viss attityd på det här området. Likaså tycker jag för allt planeringsarbete och allt som utförs i anslutning till turism det skulle vara viktigt att få mera exakta uppgifter.

 

Nu ser vi att i sak har utskottet gett motionärerna rätt, såtillvida att man säger att bilden ingalunda är exakt, utan den är närmast att betrakta som trender på sin höjd men inte så mycket mera, och det är väl kanske på sitt sätt rätt.

 

Även om vi den här gången inte synes nå ända fram och följaktligen kunna få en till alla delar tillförlitlig turiststatistik är det min förhoppning att ÅSUB i allt sitt arbete ändå skulle vinnlägga sig om att försöka få de här uppgifterna långsiktigt så korrekta det bara är möjligt. Jag tror att det är till fördel för alla i den här branschen involverade att siffrorna kunde vara så korrekt illustrativa som bara är möjligt .

 

Det kan inte heller kännas rätt för oss parlamentariker, som i många sammanhang är med och informerar om Åland, att berätta utåt att vi har 1,7-1,9 miljoner turister varje år när de verkliga turisterna kanske är en fjärdedel av den siffran. Det skulle vara till fördel om vi långsiktigt kunde nå därhän att det vi berättar också kan sättas likhetstecken till sanningen.

 

Ltl Ronald Boman, replik:

Fru talman!

Det finns ett enkelt sätt att lösa det här problemet och det är att göra ett tillägg till Mariehamns hamnavgiftstaxa eller i hamnens ordningstaxa, där man kräver exakt dessa uppgifter och så gör man uppgifterna till offentlig handling. De rederier som inte vill ge dem får gå till en annan hamn, till Eckerö, Långnäs, Tallinn eller vart som helst. Det är hur enkelt som helst – det fordras bara lite tankeverksamhet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Dennis Jansson:

Fru talman!

Jag minns att när motionen kom på bordet var jag även då positiv till att den här frågan tas upp igen, men jag är däremot väldigt besviken över resultatet som näringsutskottet har kommit fram till.  Jag tycker att man kunde ha lagt ner lite mer arbete på detta. Man nämner t.ex. om skyldigheten att lämna uppgifter för utomåländska rederier, man har alltså kommit fram till att de inte ens skulle vara skyldiga att lämna uppgifter. Då tycker jag att det finns en brist någonstans. Om rederier som inte är åländska inte ens behöver lämna uppgifter, hur skall vi någonsin kunna få fram några siffror som vi skulle kunna förankra i någonting? Siffran att det skulle vara 1,7-1,9 miljoner inresande är så uppåt väggarna som den bara kan bli. Det finns inte en gnutta sanning i den. Siffran kanske ligger på 6-8 miljoner, kanske 10 miljoner som är inresande, för alla är väl inresande som åker via Åland. Det är ändå ett skatteundantag som inte får utnyttjas för annat än i samband med transporter till och från Åland, skall vi komma ihåg. Jag tycker därför att vi bör lägga lite mer energi på att förtydliga siffrorna så att man åtminstone sätter lite krav på att få fram siffror, så att alla har skyldighet att lämna statisik med sekretessbeläggning för att få fram en total siffra som man kan ha som referens när det vidtas åtgärder för landnäringen. Vi har två typer av turism på Åland i dag: vi har sjöturism och landturism. Den i särklass mest lönsamma med mest möjligheter är sjöturismen, både när det gäller subventionerade arbetskraftsskatter och inköp till näringen så har man de klart bästa möjligheterna att tjäna pengar. Som ålänning tycker jag att det vore nyttigt att ha möjlighet att också i statistiken urskilja landnäringen och näringen till sjöss.

 

I mina öron har viskats att antalet gäster som har bott på hotell är närmare 90.000 på Åland. Detta gör att man hajar till när man tänker på siffran 1,7 miljoner. Det stämmer inte utan är uppåt väggarna och man bör se vad man kan göra för att urskilja dessa två olika typer av näringar så att man har alla fakta på bordet. Utskottet skriver att ”urskilja trender i turistnäringen”. Jag vet inte vilken typ av trend. Det är trender i sjöturismen som man då måste nyansera i några av de fartyg som redovisas i siffran 1,7 miljoner. Jag tror att man bör få ÅSUB att helt enkelt få in de korrekta siffrorna på ett eller annat sätt, för siffrorna behövs.

 

Jag tror inte att man skall gå så radikalt tillväga som ltl Ronald Boman föreslog i en replik, utan man måste i samförstånd kunna komma överens med tanke på att det ändå är Åland som är den enda hamnen i Norden som har ekonomiska förutsättningar att driva sjöturism.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det är stor skillnad mellan inresandesiffrorna. I motionen står det 1,7-1,9 miljoner och här får vi nu redan på att det handlar om 6-7 miljoner, så man undrar vilken statistik man skall följa och var den statistiken kommer fram. I näringsutskottet har vi haft tillgång till ÅSUB:s statistik samt möjligheten att göra statistik av det material ÅSUB får. Får ÅSUB inte material från rederierna så kan man inte göra en så utförlig statistik som vi frågar efter. Det är problemet. Om det sedan skall åläggas rederierna eller andra näringsidkare krav på att de måste lämna utförligare statistik är en annan fråga. Med vårt utgångsläge kunde vi inte göra så mycket mera utan det är en framtidsfråga om vi skall ställa hårdare krav. Det går nog att räkna fram siffror som är ganska nära om man räknar övernattande hotellgäster och övernattande stuggäster, så vet man ungefär hur många stugor det finns under fem stugor per ägare och då kan man räkna ut ett ungefär på övernattande av campingar osv. som också lämnar statistik. Jag tror att man kan komma i närheten, men skall man ha en exakt statistik från rederierna står vi där vi står i dag att de anser att de inte vill lämna ut dem på grund av det är en företagshemlighet.

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Men bör man inte då ha antagit motionen med tanke på att den hemställer om att tonvikten i ÅSUB:s statistik och marknadsföringen läggs på de turister som besöker Åland och verkligen går iland. Nu är det fråga om en intetsägande siffra på 1,7-1,9 miljoner som man använder sig av och motionen avsåg att man skulle ändra tonvikten, vad man skulle marknadsföra för siffror utåt.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Fortfarande gäller det att man måste ha tillgång till material för att kunna göra statistik. Har inte ÅSUB möjligheten att få tillgång till materialet så kan man inte göra statistik.

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Men motionen säger att man skulle hemställa hos landskapsregeringen om att få fram tillförlitlig statistik och siffror. Landskapsregeringen har förstås många andra möjligheter att få fram dem.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Ronald Boman, replik:

Fru talman!

Ltl Dennis Jansson pratade om sekretessbelagt och här har också pratats om affärshemligheter. Jag tycker att rederierna i stället skulle skryta med hur mycket passagerare de för till Åland och inte försöka hålla det hemligt. Dessutom tycker jag att när dessa rederier fr.om. nästa år är de största enskilda bidragstagarna borde de ha skyldighet att lämna uppgifter – de borde skämmas annars!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen förelägg betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Landskapsregeringens framställning angående anpassning av landskapslagstiftningen med anledning av det nya sjöfartsstödet. (FR 15/2003-2004).

 

Ärendet upptas till behandling vid plenum den 8.9.

 

 

Landskapsregeringens framställning angående ändring av landskapslagstiftningen med anledning av bolagsskattereformen. (FR 16/2003-2004).

 

Ärendet upptas till behandling vid plenum den 8.9.

 

 

Landskapsstyrelsens berättelse för år 2003. (LB nr 1/2003-2004).

 

Beslut om när ärendet upptas till behandling meddelas senare.

 

Landskapsrevisorenas berättelse för år 2003. (RB nr 1/2003-2004).

 

Ärendet upptas till behandling vid plenum den 13.9.

 

 

Revisionsberättelse för Ålands lagting och Ålands delegation i Nordiska rådet. (RB nr 2/2003-2004).

 

Ärendet upptas till behandling vid plenum 13.9.

 

 

Ålands delegations i Nordiska rådet berättelse för tiden 1.1.2003-31.12.2003. (NRB 1/2003-2004).

 

Ärendet upptas till behandling vid plenum onsdagen den 15.9.

 

 

Lagtingets nästa plenum är onsdagen den 8.9. kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.14.03).

 

Originalfil