Plenum den 7 april 2004 kl 13.00

Ljudinspelningen saknas ännu. Vänligen återkom senare eller se ifall livesändingen ännu är aktiv.

PLENUM den 7 april 2004 kl. 13.00.  

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Johan Ehn, vtm Barbro Sundback och ltl Ronald Boman). Vtm Barbro Sundback infann sig efter uppropet.

27 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Ronald Boman på grund av sjukdom. Beviljas.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 1:

 

Republikens presidents framställning angående godkännande av överenskommelsen med Moldavien om internationell landsvägstrafik och med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i överenskommelsen. (RP 16/2003-2004).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion. Ingen diskussion. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 2:

 

Republikens presidents framställning angående godkännande av överenskommelsen med Uzbekistan om internationell landsvägstrafik och tilläggsprotokollet till överenskommelsen, samt med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i överenskommelsen och tilläggsprotokollet. (RP 17/2003-2004).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion. Ingen diskussion. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 3:

 

Republikens presidents framställning angående godkännande av överenskommelsen med Vitryssland om internationell landsvägstrafik och tilläggsprotokollet till överenskommelsen, samt med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i överenskommelsen och tilläggsprotokollet. (RP 18/2003-2004).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion. Ingen diskussion. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 4:

 

Republikens presidents framställning angående godkännande av överenskommelsen med Kroatien om internationell landsvägstrafik och med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i överenskommelsen. (RP 19/2003-2004).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion. Ingen diskussion. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

 

 

Föredras för remiss ärende nr 5:

 

Republikens presidents framställning angående godkännande av överenskommelsen med Slovenien om internationell landsvägstrafik och med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i överenskommelsen. (RP 20/2003-2004).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion. Ingen diskussion. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 6:

 

Republikens presidents framställning angående godkännande av överenskommelsen med Litauen om internationell landsvägstrafik och med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i överenskommelsen. (RP 21/2003-2004).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion. Ingen diskussion. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 7:

Landskapsstyrelsens framställning angående ändrade regler för anteckning i fiskefartygsregistret. (FR 11/2003-2004).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Landskapsstyrelseledamoten Kerstin Alm:

Fru talman!

Inom Europeiska gemenskapen fördelas den gemensamma fiskeresursen på nationella kvoter. Efter att kvotsystemet införts har det dock hänt att fiskeföretag vidtagit åtgärder för att komma åt annan stats kvot, och något som kallas kvothoppning har uppstått. Landskapsstyrelsen föreslår därför att reglerna för anteckning i fiskefartygsregistret ändras genom att en ny 5a § fogas till landskapslagen om ändring av landskapslagen om verkställighet av den gemensamma fiskeripolitiken inom Europeiska gemenskapen.

 

Innehållet i den nya paragrafen säkerställer att det fiske som bedrivs av fartyg registrerade i landskapet inom ramen för fångstkvoterna får en fastare ekonomisk anknytning till den åländska fiskerinäringen. Syftet med förslaget är även att trygga de åländska yrkesfiskarnas rätt till de fångstkvoter som fastställs av Europeiska gemenskapen. Även i rikets lagstiftning och i den svenska lagstiftningen finns regler för samma ändamål. Ålands fiskare har hörts och omfattar ändringsförslaget.

 

Landskapsstyrelsen anser att den föreslagna lagändringen bör träda i kraft vid årsskiftet eftersom systemet bygger på en bedömning kalenderårsvis av anknytningen till den åländska fiskerinäringen.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 8:

 

Landskapsstyrelsens framställning angående bestämmelser om inlösen av privata arkiv. (FR 12/2003-2004).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet.  Godkänt. Diskussion.

 

Landskapsstyrelseledamoten Lars Selander:

Fru talman!

Framställningen gäller inlösen av privata arkiv. Enligt de nya bestämmelserna skall det intas i arkivlagen att landskapsstyrelsen under vissa förutsättningar skall kunna lösa in privata arkiv som bjuds ut till salu eller löper risk att förstöras eller förekomma; alternativt skall handlingarna kunna kopieras. Denna inlösen skall ske mot full ersättning.

 

Bestämmelserna överensstämmer i stort med det som lagtinget beslutade om hösten 2003 men där republikens president förordnade att just den här delen skulle förfalla.

 

Enligt Finlands grundlags 15 § sägs det att vars och ens egendom skall vara tryggad och genom lag bestäms angående expropriation av egendom för allmänt behov mot full ersättning. I 14 § landskapslagen som beslöts om senaste höst sades inget om ersättning i samband med inlösning som grundlagen föreskriver.

 

Därför föreslås nämnda framställning som komplettering till arkivlagen för landskapet Åland.

 

Dessutom föreslås att benämningen ”landskapsstyrelsen” ersätts med ”landskapsregeringen”.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet. 

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 9:

 

Lagutskottets betänkande nr 14/2003-2004 angående godkännande av Europa-Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och demokratiska folkrepubliken Algeriet, å andra sidan. (RP 14/2003-2004).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. Det i framställningen ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall.

 

Lagförslaget är bifallet.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 10:

 

Lagutskottets betänkande nr 15/2003-2004 angående godkännande av Europa-Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Libanon, å andra sidan. (RP 15/2003-2004).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. Det i framställningen ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall.

 

Lagförslaget är bifallet. Ärendets andra behandling är avslutad.

 

Föredras för remiss ärende nr 11:

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående övervakning av de åländska hushållens betalning av TV-licens. (HM 23/2003-2004).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Jag vill säga att den här motionen inte tar fasta på om man skall ha en TV-licens eller inte utan det är en betydligt större fråga. Man kan säkert ha åsikter om det också. Orsaken till att vi ställde motionen var att det framkom i massmedia att man har anställt fyra personer, i och för sig på projektbasis, för att sköta uppbörden av TV-licenserna och då började vi fundera på om man eventuellt kunde hitta någon annan väg att gå.

 

I dag har möjligheterna att ta del av TV-sändningarna helt ändrat. Man kan se TV via datorn eller mobiltelefonen. Därför är betalning av TV-licens som är knuten till innehav av TV-apparat ett ganska gammalmodigt system, ett gammalmodigt system som det finns ett ganska stort missnöje hos befolkningen med.

 

Som jag sade inledningsvis har landskapsstyrelsen nyligen tillsatt fyra personer som har till arbetsuppgift att genom dörrknackning övervaka att de åländska hushållen betalar TV-licensen. Övervakningssystemet verkar enligt vårt förmenande vara ganska överdimensionerat för åländska förhållanden.

 

Skall landskapsstyrelsen ha kontrollpoliser bör de väl i så fall sättas in för att bevaka kanske t.ex. att dispenserna i byggbranschen efterlevs. Vi tycker att det här är en lite märklig politisk prioritering. Vi tycker framför allt att det är onödigt att införa mera byråkrati. Målsättningen måste vara att få ner den offentliga sektorn. Landskapsstyrelsen borde inför varje nyinrättning av tjänst, även om detta inte är en tjänst utan ett uppdrag, utreda möjligheten att sköta det med befintlig personal och administration. Enligt de uppgifter vi har fått fram kostar det över 80.000 euro att driva in TV-licensen i sin nuvarande form och vi är ändå medvetna om att det är ganska många som fuskar med den här saken, så ett hundraprocentigt betalande ger mera intäkter till public service-radion och det ger också möjligheter att sänka TV-avgiften för dem som de facto betalar. Åtminstone från Ålands Framtids sida tycker vi att en TV-avgift på 200 euro börjar bli på gränsen till det orimliga.

 

Fru talman!

Sammanfattningsvis. Det behövs kanske ett nytt sätt att finansiera uppbörden av avgiften för public service-uppdraget och vi tycker inte att det skall vara kopplat till innehav av TV. Eftersom public service i dag inte har  någon konkret teknisk anknytning till möjligheten att se TV eller höra radio och eftersom det samtidigt i praktiken finns TV-mottagare i så gott som varje hushåll och näringsverksamhet tycker vi att kulturutskottet kunde överväga möjligheten att sköta finansieringen av etermedial public service baserat på hushållet och näringsverksamheten. När vi började grunna mera på det här kom vi fram till att de flesta, åtminstone många av de åländska kommunerna, har byggt upp ett system för att fakturera hushållen i kommunerna, bl.a. för sophanteringen. Eftersom alla hushåll måste betala avgiften är kommunernas register kompletta; däremot har vi inte lyckats utröna om det är så att de facto alla kommuner har infört systemet ännu, men jag har förstått att det är på gång. Vi tycker alltså att man kunde undersöka om kommunernas faktureringssystem också för debitering av TV-licensen. Vi tror att det skulle vara en betydligt smidigare väg att gå än det sätt som man nu driver in licenserna på.

 

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Helt säkert är det så att indrivningen av TV-licenserna är ett problem. Det är möjligt att det som nu  provas i projektform med fyra anställda att driva in licenserna inte är det bästa sättet. Men grundbudskapet i motionen, att kommunerna skall påföras uppgiften att driva in TV-avgifterna, är för mig fullkomligt främmande. Man påför själva indrivningsmomentet på kommunerna, medan kommunerna ändå inte har någon möjlighet att påverka programutbudet. Man lämnar över den tråkiga delen medan kommunerna inte får vara med om den trevliga delen, så för mig är förslaget helt främmande. Däremot tycker jag att i själva indrivningsprocessen kunde man gå in för ett system att man på landskapsstyrelsen skulle ha ett register och fakturera samtliga hushåll för TV-licensavgiften. Om någon inte har en TV skulle den skriftligen få underteckna på samma blankett eventuellt att man inte har TV. Då tror jag att tröskeln skulle vara större att man inte fuskar, för jag tror att tröskeln är större om man skriftligen undertecknar ”lögnen”. Men att påföra kommunerna indrivningsuppdraget tycker inte jag i varje fall att är rätt sätt.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är som ltl Mats Perämaa sade att det finns ett problem här och att det kanske inte är det bästa sättet som man har gått in för nu med fyra projektanställda. Det var också det som väckte våra tankar att vi borde se om det inte finns någon annan väg att gå. Jag vill försäkra ltl Mats Perämaa att det inte är vår mening att vi ytterligare skall belasta kommunerna med någonting, utan vi kom i våra interna diskussioner inom partiet fram till att det finns de facto ett faktureringssystem ute i kommunerna som man kanske kunde använda. Det resonemang som ltl Mats Perämaa för hänger lite ihop med det som jag tog upp i måndags när vi pratade om att minska den offentliga sektorn, dvs. att kommunerna lever helt och hållet sitt eget liv, också sinsemellan, men framför allt i förhållande till landskapsstyrelsen. Kunde vi börja se det här samhället mera som en helhet så kanske också offentlig sektor kunde hjälpas åt med olika problem, oavsett om det är kommunalt eller om det är ett landskapssystem. Det här är bara en ny idé, en öppning i diskussionen, för vi är synbarligen överens om att det inte är bra som det är nu.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman! Det återstår förstås att se hur det nuvarande systemet utfaller. I den principiella frågan om man skall påföra kommunerna mera, om vi skall ha en utökad offentlig sektor eller inte, måste jag ändå vidhålla att det systemet som föreslås att man skulle påföra kommunerna indrivningen gör att det blir en utökning; kommunerna blir i så fall bara en mellanhand. Kommunerna skall driva in pengarna av invånarna, så skall det passera den bokföringen, sedan skall de betalas vidare till landskapsstyrelsen. Vi får en mellanhand som, oberoende vad man tycker om det, medför att det på något vis medför mera bokföring i varje fall – mera byråkrati.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Inte mera byråkrati i förhållande till det som är i dag. Det är de facto så, när ltl Mats Perämaa säger att vi vill påföra kommunerna någonting, att vi har tänkt att detta är någonting som man kan förhandla om. Pecis på samma sätt som när landskapsstyrelsen köper tjänster av Posten kunde man kanske utnyttja de faktureringssystem som finns i kommunerna. Jag uppmanar ändå kulturutskottet att försöka se på möjligheterna. Vi vet alla i denna sal att när det kommer en ny idé på bordet och om man ger sig den på att man skall hitta något fel eller något problem med den, så finns alltid de problemen och de felen, visst är det så, men försök nu se möjligheterna och se om vi kan hitta en ny öppning här, kan vi förenkla systemet! Nog är vi alla överens om det att ha fyra personer anställda för att hålla på och greja med detta, det är ingen rim eller reson, eller hur, ltl Mats Perämaa?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag instämmer i mycket av det som ltl Mats Perämaa sade. Jag är väldigt rädd att få det här till kommunerna eftersom det är fråga om indrivning. Jag tycker att kommunerna har nog med att driva in de avgifter som de redan är ålagda att driva in, t.ex. renhållningsavgifter. Kommunerna är inte särskilt glada för det. Det är ganska många som är arga och att ännu driva in TV-licenser gör det ännu värre. Jag tycker att man kunde lägga om systemet så att Posten, just som ltl Mats Perämaa sade, skickar ut till alla hushåll och så får man kontrollera om någon inte har och inte vill betala. Jag håller med ltl Anders Eriksson om att det hörs lite väl stort att ha fyra personer anställda; å andra sidan tror jag att Posten sköter det bra nu, så varför skulle de inte kunna skicka till dem som inte innehar TV, så får de skicka tillbaka i ett färdigt frankerat kuvert att vi har ingen TV. Man kan sedan om man vill göra stickprovskontroller.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det blir ungefär samma svar som tidigare, att vi tyckte att systemet med att ha fyra personer projektanställda för att sköta den här saken är orimligt. Vi försökte så gott vi kunde se: var finns det ett komplett faktureringssystem som man i stället kunde använda för detta och då kom vi fram till kommunernas sophanteringssystem. Jag skall också säga riktigt ärligt, för att vi skall kunna förstå varandra, att inte är vi hundraprocentigt övertygade om att detta är den bästa lösningen, utan det här är igen en strävan att försöka föra in nya idéer, nya infallsvinklar i debatten, se på möjligheten i utskottet, se om det går att gör någonting åt det här för att förenkla byråkratin, går det inte så får vi finna oss i det.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag tror ändå att systemet inte är så där enkelt att man bara kan sätta det på kommunerna. Kommunerna har också andra saker som de känner till: fastighetsregister för fastighetsskatt, sommarstugor osv. Man skall också ha en kontrollfunktion att samma person på Åland inte får avgiften två gånger som ett exempel och där tror jag att Posten har ett heltäckande system om vilka som har bostad, oberoende om de t.ex. har en stuga i Lemland och dessutom bor i Mariehamn, så vet man det på Posten att det här namnet har vi en gång skickat till. Jag tror att Posten är det mest lämpade.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När det gäller det sistnämnda är jag inte helt säker på att det är på det sättet. Det är de facto Posten som har haft hand om verksamheten och Posten har inte fått det att fungera och därför har man gjort projektanställningen. Jag kan inte säga hundraprocent, men mycket tyder på att Posten inte riktigt har fått det att fungera på det sätt som har varit önskvärt. Jag säger än en gång i all enkelhet: försök se på möjligheterna! Jag tror att det kan finnas en öppning här.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sundman:

Fru talman!

Jag tror att jag i allt väsentligt kan tala för hela den obundna lagtingsgruppen och säga att vi håller med om det som ltl Anders Eriksson säger och det som står i motiveringen. När det gäller TV-licensen har jag och andra ledamöter från vår grupp flera gånger från vår grupp flera gånger påtalat den felaktiga avgiften som vi uppbär av medborgarna.

Problemet har flera dimensioner, om man ser det så. Det allra viktigaste är att man kopplar avgiften till innehav av en TV-apparat med vilken kan mottaga rundradiosändningar och så använder man pengarna som man får in, till största delen ca 80 procent, till produktion av radio. Som konstateras i motionen kan man inte längre skilja åt mediakanaler som gjorde förr, man kan inte ha den kopplingen. Det absolut viktigaste är att man får bort kopplingen till innehav av TV, eftersom det är så svårt att definiera vad är innehav av TV. Du kan, som det står här, ta del av både radio och TV via Internet, du kan ta del via mobiltelefon och i framtiden kommande mutationer av olika teknikbärare. Det är alltså ett akut behov att modernisera det. I framtiden kommer också TV-innehav att kunna kontrolleras på ett annat sätt. Man har ett programkort som man ser på TV med och det programkortet definierar man som kund, man vill ha ett litet eller ett stort utbud osv., och en del av det utbudet kommer att vara public service. Det är inte heller bra för den som använder pengarna, nämligen Ålands radio, att det förekommer ett sådant här missförhållande med TV-avgiften, det skapar bad-will ute i samhället i onödan. Jag tycker att med hänsyn till Ålands radios varumärke borde man lösa frågan från politiskt håll så att det är en stabilare finansiering som inte skapar misstycke bland folk.

 

Fortsätter jag med finansieringsbiten är det en känslig sak att finansiera en public service-verksamhet. Detta har vi också diskuterat många gånger, särskilt i det förra lagtinget. Det gäller att få en finansiering som som är oberoende av den politiska makten och det går också att göra på många olika sätt, genom lagstiftning osv.

 

Men när det gäller det som motionen behandlar, fru talman, nämligen uppbörden av TV-licensen så är det säkert en fix idé att kommunerna skulle på något vis göra detta. Jag ser nog så här spontant problem med det. För det första är det, som ltl Mats Perämaa var inne på, konstigt att påföra kommunerna en uppgift som de överhuvudtaget inte har med att göra. Vi påför dem många andra uppgifter, många gånger mot deras vilja och de känner att de får ett begränsat självbestämmande, medan vi samtidigt står här och säger att vi skall värna om den kommunala självstyrelsen. Jag tror alltså inte att det är någon bra lösning. Däremot stämmer det som står i motionen att kommunerna har bra koll på vem som bor i kommunen, så kommunernas register kunde användas för att få ett komplett register över hushåll. Det finns faktiskt en instans som dagligen sysslar med att uppbära avgifter, nämligen skattebyrån, som vi också anlitar i landskapet Åland i den rollen att de uppbär kommunalskatter och då kunde man ha avgiften som en sorts skatt. Hur skatten skall utformas, hur den skall lagfästas osv., det är sedan en annan diskussion, men när man pratar om att expandera den offentliga sektorn skall vi inte konstruera nya system när det finns institutioner som sysslar med detta dagligen och som är mycket bra på det samt som har en övervakning av vad man sysslar med.

 

Fru talman!

Jag vill ta posten lite i försvar. Det är inte postens uppgift att driva in TV-licenser utan det är postens uppgift enligt ett avtal som de har att fakturera TV-avgift till de hushåll som har uppgivit att de har TV. De har ingen som helst roll att göra indrivningen, utan det är landskapsstyrelsens sak, det är utanför avtalet. Det skulle säkert gå att avtala med posten om det också, att brevbäraren, när han cyklar förbi, kollar in om man har TV och så rapporterar han!

 

Men, fru talman, jag vänder mig mot att vi skulle ha någon sorts parallell polismakt som far hem till folk och kollar om man har TV. Jag stöder inte det här förfarandet på det viset. Det har visat sig att de företag som säljer Varning för hunden-klistermärken har slut på dem! De företag som säljer alarmutrustning, ringklockor, går också väldigt bra just nu. Folk tycker inte om systemet med avgiftspoliserna.

 

Däremot, fru talman, är jag inte sådan populist att jag tycker att vi skall ta pengarna ur budgeten. Jag inser att vi måste uppbära kostnaden av medborgarna på ett eller annat sätt, så på något sätt måste det ske och det måste också ske på ett sätt att Ålands Radio och TV känner att de behandlas opartiskt. Jag har initierat en diskussion i regeringspartierna om detta och jag hoppas att vi kan komma till ett samförstånd hur det här skall byggas upp. Parallellt med det kommer givetvis motionen att få erforderlig behandling i kulturutskottet.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman talar om att han i princip omfattar motionen, men att han inte omfattar att man skall påföra kommunerna mera tjänster. Här handlar det om att upphandla, inte är det tal om att vi skall påföra, utan vi köper tjänsterna. Det är två skilda saker. Är man beredd att betala för tjänster via posten eller via skattemyndigheterna så handlar det också om att man är beredd att betala via kommunerna. Vilket som är bästa och smidigaste sättet önskar vi ju att skall utredas i motionen.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Med all respekt för motionärerna är det klämmen som har jag lite problem med att understöda i form av att man skulle anlita kommunerna. Vi skall inte kalla det påföra utan att upphandla det av en ganska brokig skara med kommuner, 16 till antalet, den minsta består av 130 personer, den största över 10.000 personer, kommuner som i varierande grad har kapacitet att göra detta. Jag tror inte att någon kommun kan göra det här helt vid sidan av den dagliga verksamheten; det kommer att handla om att man på varsitt håll överväger att utöka förvaltningen, vilket i värsta fall leder till 16 nya tjänster i offentlig sektor. Det skall vi inte sia i, det är saker som man måste reda ut i fall man skulle anta motionen. Om det inte skall vara skattebyrån tycker jag att samarbetet med posten kan utvecklas. Då har vi avtal med en instans som gör detta. Jag uppskattar alltid när det kommer nya idéer, men jag tror som sagt att också de gamla idéerna kan utvecklas.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag tror att ltl Danne Sundman målar detta onödigt mörkt. Att det skulle bli 16 nya tjänster i kommunerna på grund av detta är nog att mörklägga förslaget lite väl mycket! Det finns programvara i systemen i kommunerna i dag, så det kan inte vara något större problem, men som jag sade i den tidigare repliken är det inte meningen att vi skall påföra kommunerna utan det är fråga om att de skall få ersättning för tjänsten. Jag tycker inte heller att man skall förkasta förslaget utan utreda det; alla som har uttryckt sig här har egentligen inte riktigt omfatta det system som finns i dag med de s.k. indrivarna. På så sätt behöver man se över systemet och vilket än det blir så kan det inte blir sämre.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Jag kan villigt erkänna att 16 nya tjänster var ett s.k. worst case och jag målade väl en viss potentat på väggen! Men ni förstår vad jag menar när man från landskapets sida skall avtal med 16 olika parter som har helt olika förutsättningar att göra det vid sidan av sin dagliga verksamhet. Jag känner min kommun Lemland någorlunda snart från insidan och vi har mycket att kämpa med att ta upp de avgifter vi själva har beslutat uppta av medborgarna i form av snöplogningsavgifter, soptaxor osv. Redan det är ett grannlaga jobb. Men, som sagt, motionen skall givetvis få den vederbörliga behandling som enligt lagtingsordningen skall vidtas med motioner i kulturutskottet, så vi skall titta på detta.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

Motionen tar upp en fråga som har varit diskuterad på många varv, både i landskapsstyrelse och i lagting samt i radions förvaltningsråd. Det handlar om att effektivera indrivningen av TV-avgifterna, som också är både TV- och radioavgift. Det är helt korrekt. Jag sade att vi har diskuterat det i lagtinget och senast i finansutskottet i samband med budgetbetänkandet, även om landskapsstyrelsen själv sade att man borde effektivera uppbörden, var också finansutskottet inne på det och sade att man måste se över uppbördssystemet. Finansutskottet gav alltså landskapsstyrelsen i uppdrag att förbättra uppbördssystemet.

 

För att göra någonting anställde landskapsstyrelsen, som vi har konstaterat, fyra kontrollörer som är anställda inte på projekt, utan de är anställda och får lön efter sin prestation, alltså för varje kontroll de utför får de en summa och för varje upptäckt av obetald TV-licens får de en summa. Försöket skall pågå ett år och utvärderas i år och man får se om ”merinkomsten” uppväger den kostnad som indrivningen kommer att ha. I budgeten låg det i alla fall ett förslag enligt vilket man tror att inkomsterna för avgifterna skall bli 2 miljoner, kostnaderna till posten för den sedvanliga uppbörden 40.000 euro och för kontrollverksamheten 40.000 euro. Vi får väl se nu hur långt det håller. Det är som sagt ett försök som visar på en pågående process i landskapsstyrelsen för att förbättra.

 

Hemställningsmotionens förslag är en modell där man s.a.s. vänder på steken, man skickar ut begäran om avgift till samtliga hushåll och så skall man motbevisa att man inte har TV. Det är så det fungerar. Det här har man haft på olika ställen. Just den modellen har vi också diskuterat många gånger under arbetet med det etermediapolitiska programmet. Det är ett sätt och det ligger redan i landskapsstyrelsens uppdrag, vill jag påstå, eftersom det har varit med i arbetet med det etermediapolitiska programmet. En sådan här ändring kräver ändrad lagstiftning, men det är i sig inget hinder för att göra om systemet. Jag hörde av ltl Danne Sundman att många är missnöjda, och det antyder också motionen, men det är många människor som ändå tycker att det här visar på ett rättvist tänkande från landskapsstyrelsen att man försöker få alla människor att betala avgiften och inte bara den som väljer att betala eller låta bli, som det har fungerat nu ungefär. Jag har upplevt det här förvånansvärt positivt från folk som dels har blivit undersökta; jag känner också sådana som säger att nu har vi börjat betala för vi vet att det blir kontroll, så vi tycker att nog är det väl så att vi skall betala. Jag är lite förvånad över att man har varit så pass positiv.

 

Det som är viktigt och som är riktigt, som också motionären talade om, är den förändrade tekniken som gör att man kan se TV via datorn och vice versa. Visst är det så att det har skett en stor teknikförändring; samtidigt måste vi komma ihåg att digitaliseringen kräver nya ekonomiska resurser också. Vi inser att det här måste vi göra för att kunna upprätthålla en public service-radio. Vi kan i dag se Sveriges TV; de har ännu inte upphört med sina analoga sändningar, men vi vet att TV4 har upphört och tack vare vårt system på Åland kan vi se det. Det som också förändrar bilden är de nya möjligheterna för programproducenterna att uppbära upphovsrättskostnader. Det är mycket lättare för dem nu. Det betyder att upphovsrättskostnaderna blir dyrare och skapar man andra system än det system vi har idag blir det den enskilda TV-tittaren som på ett eller annat sätt skall betala upphovsrättskostnaderna via olika kanalkabel-TV-bolag eller digital-TV-kort och vad det kan finnas för system. Jag tror inte att Ålands Radio och TV är på så fel väg i den meningen heller.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Jag kanske var lite otydlig i mitt anförande när det gäller missnöjet jag hör från fältet s.a..s. Visst kommer det positiva signaler till mig också; folk som betalar TV-licens tycker att det är helt okej, tycker också att det är helt okej att man ser till att alla betalar. Missnöjet bottnar i huvudsak i två saker. Det kan vara att man inte är konsument av Ålands radio och säger att man är tvungen att betala en felaktig avgift för att lyssna på Ålands radio. Då är det en helt ny diskussion vi kommer in på med public service´s innersta väsen. En annan sak är att många hushåll har i dag ingen möjlighet att se public service-kanaler. Om du endast har satellitmottagare kan du inte motta public service-kanaler i dagens läge; ändå måste du betala för TV-avgift som hänför sig till public service-kanaler, enligt landskapsstyrelsens tolkning, dock inte enligt min tolkning. Det måste vara felaktigt att uppbära en avgift som överhuvudtaget inte har någon förankring. Det är främst från de två grupperna som man hör lite kommentarer i negativ anda, men det är enkelt att lösa det här. Det är bara att inse att TV-avgiften är, som det står i motiveringen, omodern och borde moderniseras utgående från de villkor som gäller i dag utan att någon s.a.s. blir lidande.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Som jag sade, finansutskottets betänkande gav en tydlig signal till landskapsstyrelsen om att förbättra detta, och den processen är som jag sade alldeles klart igång. När det gäller påståendet att alla på Åland inte skulle ha tillgång till public service-kanaler, dvs. till Ålands Radio och TV:s kanaler förstår jag inte det. Den uppgiften känner inte jag till, så det är någonting som jag kan få ytterligare förklaring på i så fall.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Det blir ganska tekniskt, men om du har en TV-apparat och skall ta emot digital-TV måste du antingen ha en kratta på taket som förr och en digitalbox till det eller så kan du ha en parabolantenn och en digitalbox till det och då är det så i dag att du slipper inte åt de programpaket som innehåller public service-kanaler som ålänning. Därför är det många som har det och ändå måste betala för public service och upplever det som orättvist. Det är en tolkning hur man tolkar begreppet ”rundradiosändningar” i lagen och jag är inte riktigt överens med den tolkning som de offentliga myndigheterna gör. Då blir det lite extra tokigt när man tvingas betala TV-avgift fast man inte ens ser det som TV-avgiften från början hänför sig till.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Lika litet förstod jag nu! Visst är det så att Ålands Radio och TV täcker hela Åland. Om du är ansluten till ett kabelbolag, har en bra antenn eller en parabol, så kan du ändå se de public service-kanaler som vi erbjuder från Ålands Radio och TV. Det är lite synd om man går ut med sådana uppgifter, för jag tror inte att det där riktigt håller streck.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Gun Carlson kom i slutet av sitt anförande in på vad den nya tekniken kan medföra i det ärende vi diskuterar och också vad nya system för betald TV kan medföra. Jag tror att om man tittar på det är det väldigt hög tid att se framåt: hur skall vi finansiera Ålands Radio och TV framöver. Men det är inte det som den här motionen tar fasta på och jag sade också i inledningen till min presentation också att jag tänker inte ta ställning till om vi skall ha eller inte ha en TV-licens. Att det är ett gammalmodigt system som är på väg ut tror jag att vi alla är ense om. Skall vi ha licensen är det viktigt att ha ett system så att alla betalar den. Också det är ltl Gun Carlson och jag överens om. Däremot återkommer jag igen till att en personalstyrka på fyra personer, även om de givetvis inte jobbar dygnet runt med indrivningen, är överdimensionerad och jag är lite förvånad över de positiva signaler som ltl Gun Carlson säger att hon har fått. Okej, positiva signaler till att alla skall betala avgiften, så långt är jag med, men när det gäller det här upplägget är det nog väldigt många som är förvånade och undrar har man faktiskt inte annat att göra inom offentlig sektor. Det var en nyhet för mig att det var en typ av prestationslön att man får en summa för varje kontroll man gör och lyckas man få fast någon till, så får man en liten bonus! Om det blir så där väldigt positiva licenspoliser med det avlöningssystemet återstår nog att se!

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Precis som jag sade, återstår det att se när man skall utvärdera systemet efter det här året. Det är ingen som kan säga just nu hur det kommer att slå. Men som jag sade har signalerna varit övervägande positiva, förvånande nog. Det är riktigt att personerna är anställda per prestation, en summa per kontroll, en summa per upptäckt. Det kan låta konstigt, men så här är det upplagt. Jag har inte desto mera satt mig in i det. Jag fick höra det i dag. Det viktiga är, precis som jag sade i anförandet, att man noga räknar hur många fler licensavgifter har man fått in efter det här systemet, har det räckt till kostnaden och vad har det givit. Det är klart att det måste utvärderas. Ändå vill jag igen säga att finansutskottet startade processen, liksom landskapsstyrelsen själv i och för sig antydde i budgeten att man måste göra någonting åt det, vi är överens om det, men jag vill mena att det här är en process som är igångsatt. Om det är det bästa sättet eller inte, det får tiden utvisa. Inte tycker jag heller att det känns som allra bäst, men någonting måste vi göra för att få in rättvisetänkandet.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tror helt enkelt inte att man får in 2.000 nya licenser för att finansiera kostnaderna för uppbörden.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Uppbörden av licenserna på detta sätt får som sagt visa att man faktiskt får tillräckligt mycket mera än förut. Då är det ett bra system. Är det inte det, så blir det bara ett år. Det viktiga är att vi får ett bättre system. Samtidigt är det klart att TV-licensavgiften på sikt skall täcka hela driften av Ålands Radio och TV. Det hör inte till motionen och motionärerna själva har inte tagit ställning till det, men det är i alla fall min uppfattning att på sikt skall det räcka.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

Ålands Framtid verkar ha ambition att man skall minska på byråkratin genom sitt förslag att kommunerna skulle på något vis sköta indrivningen av TV-licensen. Jag måste säga att jag sällar mig till dem som ställer sig mycket skeptisk till det förslaget. Efter att ha hört på debatten, och det framkom tydligt av ltl Brage Eklunds inlägg att landskapsstyrelsen skall upphandla tjänsten hos kommunerna, så ställer man sig den frågan om det skall ske en upphandling hos 16 kommuner. I en sådan här fråga kan jag inte tänka mig att Ålands kommunförbund skulle kunna förhandla för de enskilda kommunernas del utan den kommunala självbestämmanderätten måste i en sådan här fråga respekteras eftersom det inte är någon fråga som kommunerna i övrigt har något ansvar för. Vid en upphandling skall väl kommunerna lägga på den kostnad som det naturligtvis innebär om kommunerna skall sköta uppbörden och indrivningen. Det verkar inte som ett alldeles solklart och enkelt förslag om man faktiskt vill komma åt kostnader för byråkratin inom landskapsförvaltningen. Dessutom tycker jag att diskussionen inte är klar därför att man blandar ihop själva uppbörden och kontrollen av indrivningen. Man upprepar från Ålands Framtid gång på gång att det finns fyra personer som landskapsstyrelsen har anställt för att driva in avgifterna, men de är ju en sorts kontrollanter och själva uppbörden sköts av posten. I belysning av postens effektiva verksamhet och att man har ett allåländskt ansvar tror jag inte att förslaget med de enskilda kommunernas faktureringssystem är något att tänka på. Skall kontrollfunktionen då fortfarande ligga på landskapsstyrelsen eller skall de enskilda kommunerna i sin kommun utveckla en kontrollfunktion för att driva in TV-licensen? Ju mer man tänker på förslaget desto mindre realistiskt tycker jag att det är. Det kan ändå vara bra för att belysa andra alternativ.

Beslutsgången, uppbörden och kontrollen av licensen är ganska byråkratisk, det måste vi erkänna. Förvaltningsrådet för Ålands Radio och TV kommer med förslag till hur stor licensen skall vara i samband med att man uppgör sin årliga budget. Tanken har varit att intäkterna från licensen skall täcka programverksamheten. Det har man menat att är ett sätt att göra radioredaktionen oberoende av politiska beslut. Vi har inte lyckats fullt ut med det inom förvaltningsrådet, men det går åt det hållet och om nu den ökade kontrollen resulterar i de ambitioner man har kommer programverksamheten i det närmaste att vara finansierad av licenserna. Efter att förvaltningsrådet har gjort sin budget skickas den till landskapsstyrelsen och så föreslår landskapsstyrelsen en avgift som lagtinget i sista hand fastställer. Syftet är som sagt att finansiera Ålands Radios och TV:s verksamhet, och det är inte bara radioverksamheten utan det är också de public service-TV-program som förmedlas via Smedsbölesändaren. Det är sedan de facto så att alla inte ser de programmen, men det beror, som jag ser det, på att landskapsstyrelsen ännu inte har fattat att man måste tvinga avtal på kabelbolagen att sända public service-programmen via sina nät, och det gör det säkert alla, men det måste alltså finnas en sådan koppling där.

 

Jag har vid flera tillfällen lanserat en lite annorlunda modell för uppbörd och beslut om TV-licensen. Jag tycker att man borde pröva en modell där Ålands Radio och TV beslutar om licensen och att den bara kan fastställas av en politisk myndighet eller att man återbördar ärendet till bolaget. Det andra är det att bolaget självt skulle uppbära licensen och kontrollera att den blir indriven. Det ligger ju i Ålands Radio och TV:s intresse att licensen betalas. Landskapsstyrelsen har tidigare förhållit sig ganska sval och det som man nu har kommit fram till genom att anställa personerna är ett steg i rätt riktning för att nå det att alla som innehar TV-mottagare skall betala. Det är inte fråga om man tycker om eller inte tycker om, utan så är vårt samhälle uppbyggt att vi gemensamt skall finansiera verksamheten via avgifter. Minsta byråkrati och effektivast ekonomiskt och förvaltningsmässigt är att bolaget sköter detta, bolaget som har intresse att få in pengarna för att finansiera sin verksamhet.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Vtm Barbro Sundback säger att den idé som vi laserar i motionen inte är bra. Hon säger samtidigt att uppbörden är byråkratisk såsom den är nu, så den är synbarligen inte heller bra! Då vore det intressant att se om man i så fall har någon egen idé hur man kunde få uppbörden att fungera bättre. Vi har från Ålands Framtids sida lämnat in 18 motioner; vi är väldigt tacksamma för dem som vi har fått ett gott bemötande och många har omfattats, man kan inte lyckas alla gånger, det är självklart. Jag vill än en gång säga att när vi började fundera på den här saken så funderade vi först på: var finns det ett färdigt faktureringssystem inom den offentliga sektorn? Det var den första frågan vi ställde oss. Så började vi titta: vad finns det inom landskapsstyrelsen, vad finns det i landskapsstyrelsen underlydande organ? Vi hittade inte någonting förrän vi kom till den kommunala nivån. Det har inte varit vår tanke att påföra kommunerna någonting, utan det är möjligt, vtm Barbro Sundback, att vi såg för enkelt på detta, att vi ser den åländska offentliga sektorn som en helhet som kunde samarbeta, som kunde dra lite åt samma håll, det är möjligt att det är där som vårt resonemang skär snett. Men vi tyckte ändå att här finns det ett färdigt faktureringssystem, det här kunde man använda. Men med alla de invändningar som har kommit hittills inser jag att det kan man synbarligen inte göra, man kan inte se världen som vi såg den den här gången och vi förstår samtidigt, efter den här debatten, varför världen ser ut som den ser ut också.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman! Jag tycker att ltl Anders Eriksson drar ganska kloka slutsatser av debatten, men att man skulle kunna dra slutsatsen av den här debatten att man förstår att världen ser ut som den gör på grund av det är väl ändå att gå lite för långt!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Vtm Barbro Sundback säger att alla TV-innehavare, oavsett om de tycker om Ålands Radio och TV  eller inte givetvis skall betala. Då kan man fråga sig: skall inte de som inte har TV också betala oavsett om de tycker om Ålands Radio och TV  eller inte. Jag behöver inte ge exempel på vem som här i lagtinget inte har TV - enligt tidigare uppgift i debatten i detta ärende har inte vtm Barbro Sundback TV och betalar inte för Ålands Radio och TV.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det här är väl det yttersta argumentet som ltl Danne Sundman tar till i den här debatten! Jag har ingenting att dölja. Jag har ingen TV, jag betalar ingen avgift, det är inte det att jag inte skulle vara beredd att betala för min radioapparat, men nu är systemet inte uppbyggt på det sättet. Jag har också sagt att jag är beredd att diskutera en sådan förändring. Så är det med den saken!

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Jag säger inte heller att vtm Barbro Sundback gör något fel, absolut inte! Precis som vtm Barbro Sundback sade, så har man inte TV betalar man inte avgiften och det är helt enligt gällande regelverk. Det visar också på – jag ber om ursäkt om jag använder vtm Barbro Sundback som exempel – att systemet är fel, det är fel att knyta detta till TV-innehav. Man borde ha en allmän avgift som alla betalar, om vi är överens om att vi skall ha public service skall det inte knytas till om du har en viss apparat hemma utan det skall vara en allmän avgift.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag kan bara uppmana ltl Danne Sundman att nu när han har stort inflytande över landskapspolitiken att han försöker få in det här på dagordningen och så kan vi diskutera frågan i mera konkret form här i lagtinget. Tydligen lyckades han inte få in det i det omfattande handlingsprogrammet – där finns nog en del som rör frågan, men tydligen inte detta! Alla förutsättningar måste väl finnas nu för ltl Danne Sundman att göra slag i saken i den här frågan!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Det är tur att den nuvarande regeringsmajoriteten så bestämt har sagt sig gå in för att avbyråkratisera. Det ger oss råg i ryggen att stå emot förslag om det motsatta som kommer från oppositionen, i det här fallet från Ålands Framtid. (Från salen, ltl Anders Eriksson: ni behagar skämta).

 

I ett tidigare replikskifte med ltl Anders Eriksson utgick jag från, och säkert många med mig, att det var lagstiftning man var ute efter för att påföra kommunerna indrivningsuppgiften, kanske inte indrivningsförmånen. Men i ett senare replikskifte angav ltl Brage Eklund att det var fråga om att avtala med kommunerna. Vtm Barbro Sundback var redan inne på detta, men jag vill ytterligare belysa att det blir en väldigt konstig situation om landskapsstyrelsen skall ingå avtal med kanske 16 kommuner. Det kan hända att man uppnår ett avtal med kanske bara en, kanske åtta, kanske 12, kanske 16. Helt klart är att avtalen kommer att se olika ut i många fall. Om man inte lyckas avtala om frågan med 16 kommuner får man förmodligen fortsätta i den formen som det är nu att posten sköter om det resterande. Oberoende hur man lyckas med avtalen måste man komma ihåg att det fordras ändå lagstiftning i den här frågan. För att man skall komma till det att kommunerna skall driva in avgifterna fordras det lagstiftning; annars kan inte kommunerna göra indrivning utan att väcka stämning i varje enskilt fall. Det går inte att driva in avgifterna utan dom, utan gällande lagstiftning. Jag tror att det finns 2.000-3.000 hushåll och det blir synnerligen byråkratiskt om man kanske i 10 procent av de fallen skall ha en process i tingsrätten med en väckt stämning.

 

Vtm Barbro Sundback var också inne på frågan om kontrollen av om man har TV-licens eller inte. Jag vill ytterligare belysa det med att fråga: Kanske avsikten var här att kommunerna skulle kontrollera hushållen genom det som kallas social kontroll i de mindre kommunerna? Kanske det inte var avsikten, men på något vis måste man kontrollera fortsättningsvis, även om man löser indrivningen genom lagstiftning och avtal.

 

Sammantaget ger detta en bild av att vi gör en enkel sak till någonting mycket komplicerat.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende ärende nr 12:

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående lärlingsplatser för arbetslösa ungdomar. (HM 30/2003-2004).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras tll kulturutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Rubriken på motionen är lärlingsplatser för arbetslösa ungdomar, men det som vi vill ta upp är faktiskt mera mångbottnat än så. Det kom till vår kännedom en hel del oroväckande signaler om att antalet ungdomar som lyfter utkomststöd som inte har funnit sin plats inom utbildningsväsendet eller på arbetsmarknaden ökar kraftigt. Orsaken till det är att de krav som ställs för att man skall få arbetslöshetsersättning har strängerats en hel del så därför har utkomststöden blivit utvägen. Enligt uppgifter var det när vi skrev motionen 60 stycken ungdomar bl.a. i Mariehamns stad som lyfte utkomststöd, men efter diskussioner i dag med Mariehamns stad visar det sig att  den siffran är ännu högre.

 

Jag sade att frågan är mångbottnad. Jag skulle vilja lite gå in på utbildningssidan först och sedan gå in på den sociala sidan, för det finns två sidor här. Tittar vi på utbildningssystemet är det enligt mitt förmenande ett system som har blivit mer och mer stelbent. Vi såg igår i massmedia en uppvaktning från Ålands handelskammaren där man från plastindustrin hade ett akut behov att få utbildad personal och kompetenshöjning för personalen och, som det står i skrivelsen: ”Man har ett starkt behov av tillgång på utbildad personal samt kompetenshöjning av nuvarande personal för att höja konkurrenskraften och därmed trygga arbetsplatserna på Åland. Det är någonting som vi alla borde kunna ställa upp på, men tyvärr kan inte vårt utbildningssystem göra det därför att den flexibliteten finns inte. När jag pratar om ett stelbent utbildningssystem är det också den utbildningspolitik som mycket drivs att alla skall tryckas genom det som jag brukar kalla utbildningströskverket, oavsett om man har förutsättning eller inte. De som inte platsar här slås ut. Diskussionerna går ibland med ungdomarna att man skall genom lyceet, då är man nummer ett, men om man inte klarar kraven och, som det kom fram i en diskussion i dag, att faller man genom hela utbildningsväsendet så faller man väldigt djupt. Det är många ungdomar som inte har någon självkänsla, mår dåligt och det går ofta väldigt snett för dem. Vi ser en segregering här i det åländska samhället.

 

Det är ofta så att ser man på en person som har högskolestudier men inte klarar av att byta vinterdäcken själv är det ändå en väldigt duktig person på alla sätt, men ser man en teknisk allkonstnär som kan plocka isär hela bilen men inte har dennna teoretiska utbildning så har han automatiskt lägre status. Min fråga är: Varför är det på det sättet? Så upplever jag att den allmänna trenden är. Jag tycker också att utbildningsväsendet på Åland har blivit för fixerat vid högskoleutbildning. Vi ser att få tag på hantverkare – bara jag som en enkel bonde från Ytterby – det är nästintill en omöjlighet att få tag på någon som kan skruva på traktorn som har tid, att få någon att måla byggnaderna, skall det målas så skall det målas svart – och då pratar jag om den ekonomiska ersättningen – det är överhuvudtaget jättesvårt att få tag på hantverkare.

 

Ytterligare ett problem med utbildningsväsendet är att det skulle vara väldigt viktigt att ungdomarna skulle få pröva på arbeten i ett tidigt skede. Jag menar sjömän, det vet man att de riktigt tuffa killarna for åtminstone ut på sjön och de flesta kände sig för, men det är liksom en omöjlighet i dagens läge, utan då skall man två år genom skola först innan man överhuvudtaget skall kunna känna sig för om man har intresse och förutsättningar för jobbet. Det är också ett jättestort bekymmer.

 

Lärlingssystemet, som vi tar upp i motionen, är kanske för tillkrånglat såsom det är i dag. Men jag tror att det är väldigt viktigt att man i kulturutskottet diskuterar hur man kan ha ett utbildningssystem där man får pröva på olika yrken, där man får möjligheter att lära sig saker och ting, kanske möjlighet att få en mentor, någon att se upp till.

 

Jag sade att motionen är tudelad på det sättet att jag tror inte på att man skall ha en slentrianmässig utbetalning av samhällsmedel utan desto mera krav på skärpning utan möjligheten att få lära sig yrken och prova på olika yrken måste bli betydligt enklare.

 

Det är dessa två saker som vi vill ta upp och vi vill också  - och det är mycket möjligt att vi igen nu krånglar ihop olika system som inte går att lösa i det fantastiska samhälle vi lever i – men vi borde få ett sådant förfaringssätt att i stället för att ungdomar t.ex. går till socialen i Mariehamns stad och lyfter utkomststöd utan desto mera krav har man möjligheten att få pröva på olika yrken. Vi ser att kostnaderna för utkomststöden ökar; det är bara att titta i kommunernas budgeter. Detta ser jag som ett väldigt stort bekymmer. Samtidigt har vi i årets budget, som vi har slagit fast här i lagtinget, plats för tre stycken lärlingsavtal. Nå, vad är det? Det är egentligen ingenting.

 

Jag pratade i dag med Mariehamns stads socialdirektör Gunnel Nordlund-White för att jag vill inte hamna i den här talarstolen och påstå någonting som jag har hört utan jag ville kolla uppgiften att det inte ställs desto mera krav för att man skall få utkomststöd. Hennes svar var att man har enligt lagen inte rätt att ställa krav. Däremot berättade Nordlund-White för mig – och det vill jag uppmärksamgöra utskottet på –  att man har noterat precis samma problem som vi från Ålands Framtids sida har noterat inom socialväsendet i Mariehamns stad, man har satt igång en utredning, man har jobbat en hel del för att få reda på varför är det på det här sättet. Jag tror att utskottet skulle ha en hel del att vinna på när det gäller den sociala biten om man hör henne. Från vår sida anser vi att det ger helt felaktiga signaler till ungdomarna om de får uppfattningen att det inte ställs några krav på eget ansvar och engagemang för att erhålla stöd från samhället. Då har vi hamnat väldigt snett. Följden blir att ungdomarna blir passiva och känner att de inte behövs i samhället. Jag tror att krav också många gånger kan föra någonting positivt med sig.

 

Om det skulle finnas en sådan möjlighet att samhället kunde betala ut en summa till arbetsgivare som anställer ungdomar i stället för att bara ge ungdomarna pengar varje månad för att de skall överleva, så tror jag att vi skulle ha en hel del att vinna här. Och nu kommer det intressanta: lagen om utkomststöd är åländsk behörighet. Jag vill inte igen höra att det här är utanför vår behörighet, utan det här är någonting som vi borde kunna göra. Samtidigt vet jag också vad det sägs i regeringsformen om de mänskliga rättigheterna, och det är någonting som kan falla tillbaka på oss.

 

Men, avslutningsvis, fru talman, hoppas jag att kulturutskottet tar motionen på allvar, att man försöker ta ett helhetsgrepp på problematiken och att vi gemensamt försöker få pengarna att gå över från ett passivt utbetalande av stöd till någonting som verkligen kan göra nytta för det åländska samhället, men framför allt de åländska ungdomarna.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman! 

Jag delar ltl Anders Erikssons oro över att andelen ungdomar som inte söker sig till utbildningar ökar. Jag har nöjet att delta i en kommitté som just nu håller på att sätta ihop ett förslag till hur man skulle kunna revidera gymnasialstadieutbildningen. Jag vill inte föregå kommitténs slutsatser, men ett klart och tydligt uppdrag vi har är att få fram en ny struktur på utbildningen. Vi är eniga om att när man är 16 år är det för tidigt att kunna bestämma sig för vad man skall bli, så det är kanske ett grundläggande fel i vår utbildning i dag. Vi borde också utvidga möjligheterna: i stället för att ha praktikperioder borde vi ha mera arbetsplatsförlagd utbildning. Det skulle alltså bli mera inlärning i praktiken än vad det är i dag. Vi har faktiskt minst praktik av alla utbildningsländer i Norden. Viktigt är också att gå in för olika nivåer på den teoretiska utbildningen på gymnasialstadiet. Där handlar det dels om dem som är praktiker och skoltrötta och som inte är intresserade av att ta sig vidare till högskola utan kanske möjligtvis en fortsättning på en yrkeshögskolenivå, men det finns också i dag många inom de olika gymnasialstadieskolorna som har valt en yrkesutbildning men som inte blir stimulerade i de teoretiska ämnena.

 

En målsättning är också att överhuvudtaget få utbildningen mer attraktiv och effektiv.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Naturligtvis kan jag som har jobbat med ungdomsfrågor inte låta bli att hålla med ltl Anders Eriksson. Det är två sidor: dels utbildningen, men vi har också den drogpreventiva verksamheten. Vi hade gärna sett att det hade varit betydligt mera av detta i det alkohol- och narkotikapolitiska programmet. Dels är det så att de ungdomar som redan missbrukar hamnar in i arbetslösheten, och jag hävdar att det finns en hel del av dem bland dessa 60-70 ungdomar. Det är också så att de som blir arbetslösa har stor risk att hamna in i ett missbruk av alkohol och på annat sätt, så jag hoppas att kulturutskottet tar motionen på allvar.

 

En sak som man också bör ta med i sammanhanget är att undersökningar och forskningar visar ganska tydligt att på de områden där det är hög arbetslöshet förekommer det ett betydligt mera omfattande s.k. tungt missbruk, alltså sådana som dagligen missbrukar och sådana som använder farliga narkotiska medel, man glider s.a.s. längre ner i missbruket också om arbetslösheten är hög.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag vill tacka för stödet i de båda sista replikerna. Jag pekade på att när ungdomarna faller igenom utbildningsväsendet och vilka problem det kan leda till, så blir det just det som ltl Åke Mattsson i slutändan. Om man sätter sig ner och diskuterar med 20-åringar så blir man lite skrämd ibland när man hör vilken uppfattning de har. Det är ett sådant oerhört fokus på högskolestudier, och det tror jag hänger ihop med att landskapsstyrelsen konstaterade – jag har säkert varit med själv där och ställt till det – att det var så pass låg bildningsnivå på Åland jämför med omkringliggande regioner, det har alltså varit en oerhörd fokus på det och det har fullständigt exploderat. Vi ser nu konsekvenserna, hur svårt det är att få tag på hantverkare, hur svårt det är att få tag på arbetskraft överhuvudtaget inom många företag på Åland. Det var en 60-åring igår i byggbranschen som intervjuades och det var hans absolut största problem att få tag på duktiga hantverkare. Jag tror att det är väldigt viktigt för oss politiker att få fram till ungdomarna att man är precis lika viktig, man är precis lika duktig ungdom, duktig ålänning, fast man har ett hederligt hantverkarjobb som att man skall ha dessa högskolestudier. Jag tror att mycket av problemen ligger här. Det här är mina tankar, det krävs mycket djupare analyser än så, men jag tror att en del av roten till det onda ligger just här.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Harriet Lindeman:

Fru talman!

Jag finner denna motion mycket intressant och tankarna i den är sådana tankar som jag själv har haft och som vi i partiet i samband med att vi gjorde vårt utbildningspolitiska program funderade ganska mycket på samt hur vi har hamnat i den här situationen med att ungdomar avbryter utbildningar, kanske inte ens söker in i utbildningar osv. En av orsakerna till att vi har ett sådant program som vi har är att vi gärna anpassar oss till omkringliggande regioner: så här är utbildningen i Sverige, så här är utbildningen i Finland. Vi försöker hitta det bästa av det, men ändå skiljer det inte så där nämnvärt, för sedan skall ungdomarna ha möjlighet att gå vidare och detta gör att man inte vill, som man ibland säger, lura dem för att de sedan inte skall ha kompetens osv. Därför tror jag att en av orsakerna är att man inte riktigt har vågat gå sin egen väg alla gånger.

 

När det gäller läroavtal och lärlingsutbildning ser jag det åtminstone som två skilda saker. Läroavtalsutbildning är en utbildning i sig fast man gör det på ett annat sätt, mera praktiskt inriktat. Lärling skulle jag säga är det man förr i världen kallade det när man hade möjlighet att praktisera, man var praktikant för att testa olika yrken. Det är någonting som i princip har fallit bort. Då började man knappast skolorna innan man var i 18-års ålder, man slutade när man blev konfirmerad ungefär och så fanns det år emellan som man hade möjlighet att t.o.m. jobba vanligt, men också att praktisera och testa olika områden, och den möjligheten finns nästan inte alls i dag. Man slutar inte efter grundskolan, utan egentligen är det så att man bara byter skola. Grundtanken är att man går över till gymnasialutbildning på något sätt, medan en stor grupp av ungdomarna antagligen skulle ha behov av åtminstone ett års paus, där man skulle få tänka till och fundera vad vill jag med resten av mitt liv. Den möjligheten ges inte riktigt; det finns de som väljer att gå t.ex. i folkhögskola ett år, husmodersskolan osv., men det är en väldigt liten grupp som gör det i alla fall. Där skulle jag tycka att det skulle vara bra om det skulle finnas en möjlighet till praktikantår, lärlingsår, kalla det vad man vill, men där man får fundera lite över sin framtid. Hur man sedan skall lösa det rent ekonomiskt har jag ingen direkt lösning på i dag, men jag tycker att det skulle vara bra om kulturutskottet funderar på det. När man pratar med arbetsgivare får man en känsla av att inte de heller kan ta emot hur mycket som helst, de har hand om praktiktider från utbildningen, de har sina egna arbetstagare som de skall ta hand om och så kommer praktiktiden till. Jag tror att det behöver finnas en morot från samhället för att få igång en praktiktid. Är den lite längre, och inte bara några månader, så tror jag också att det finns ett större intresse, för då kan man få lite ”nytta” av praktikanterna, de hinner lära sig någonting och de hinner göra någonting under motsvarande ett läsår eller någonting sådant. Jag skulle gärna se att man i kulturutskottet lite funderar hur man kunde utveckla ett mellanår för dem som är studietrötta, kalla det sedan lärling eller praktikant eller vad man vill. Det finns inte arbete i dag för en  16-17-åring utan arbetsgivaren vill gärna att de skall vara i 18-årsåldern, vill gärna att de skall ha någon form av utbildning osv. Här måste vi/samhället forma möjligheterna. Skulle man komma till det tror jag faktiskt att avhoppen i gymnasiet skulle minska ganska mycket, motiveringen i skolorna skulle antagligen bli betydligt högre, man fick fundera och byte av olika linjer skulle antagligen minska osv., så jag tror att vi också har att vinna en hel del på det här. Jag vet att det här är sådana frågor som man diskuterar i arbetsgruppen som jobbar med gymnasialstadiet, så det kommer säkert spännande saker just om de frågorna i det betänkandet, men vi måste ändå komma ihåg att förutom gymnasialstadieutbildningen finns det ändå ett behov av en paus före man börjar, att helt enkelt få tänka till lite, och den möjligheten tror jag inte riktigt finns. Så kommer allt det här som har sagts redan till, att det kan finnas sådana som det har gått lite snett för och som går omkring och lyfter ett utkomststöd enbart och inte får ut någonting av livet – och det ger inte någon bra start i livet utan snarare tvärtom.

 

Jag ber kulturutskottet titta gärna på detta, hitta lösningar, det finns  nog möjligheter att skapa dem om vi har en vilja till det och jag tror inte att det skulle kosta samhället någonting utan det handlar egentligen om att fördela resurserna lite annorlunda.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag vill tacka vtm Harriet Lindeman för stödet. Trots att jag själv förespråkar att vi skall gå vår egen väg i många olika sammanhang är jag fullt medveten om att när det gäller dem som är verkligt motiverade kan vi inte ha ett utbildningssystem som avviker så pass mycket att det stänger dörren för vidareutbildning runt omkring oss. Detta är ett problem. Men på något sätt måste man kunna ta hand om dem som faller igenom. Ålänningarna har alltid varit ett praktiskt folk och det är så, som framkom tidigare, att ändå har vi inom vår utbildning minst praktisk i hela Norden och detta om någonting visar att här har vi hamnat lite snett.

 

När det gäller att ha ett års paus har jag umgåtts med så många företagare att jag vet att det är oerhört svårt för en ungdom att få komma ut till ett företag. Tempot är väldigt uppskruvat, på ett helt annat sätt än vad det var tidigare, men tyvärr är det en omognad, man är inte van att ta ta sitt eget ansvar efter daghem, förskolor och allt mellan himmel och jord, så det är två faktorer: tempot är mera uppskruvat och ungdomarna kanske vara mera självgående tidigare. Detta gör att det inte är så lätt att få ut ungdomar på, om jag kallar det normala arbetsplatser, utan det blir mycket sådana åtgärder som inte heller speglar det verkliga livet och det är ett bekymmer i sig.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar:

Fru talman!

Jag tycker att diskussionen är intressant. Jag var lite rädd när jag läste motionen och innan diskussionen kom igång att det skulle bli en diskussion om utkomststöd och så skulle vi hålla oss kring den biten. Men det har inte blivit så och det tycker jag är bra, för det visar att frågan har en väldigt stor bredd och berör väldigt mycket frågor som har med ungdomar att göra. Vi socialdemokrater är i likhet med ltl Anders Eriksson bekymrade över den här frågan. Mariehamns socialdemokrater hade så sent som i måndags vårmöte där vi hade socialdirektören Gunnel Nordlund-White inbjuden för att berätta bl.a. om situationen med ungdomar som saknar sysselsättning. Jag kan bara bekräfta det som också ltl Anders Eriksson var inne på, att det är närmare 70 ungdomar i dag som inte har det så bra när det gäller den motiverade sysselsättningen.

 

Intressant i det här fallet är också, som ytterligare bekräftar att socialdemokraterna har sett det här på ett rätt sätt, stelbentheten när det gäller utbildningssystemet. Vi har bl.a. diskuterat detta i samband med Ålands lyceum, vi har diskuterat det i samband med olika utbildningsfrågor; bl.a. har ltl Camilla Gunell tagit upp kombiutbildningen väldigt mycket, att alltså kunna kombinera utbildningen på ett sådant sätt att man inte behöver gå i lyceet, att man kan gå i andra gymnasialstadieskolor, yrkesskolan osv. för att då också kunna läsa sådana ämnen som man har i lyceet utan att därför behöva gå där. Det är det som vi borde inrikta oss på och därför tycker jag också att det är bra att ltl Britt Lundberg, om jag förstod henne rätt, också bekräftar att kommittén som hon jobbar i ser över detta.

 

En annan viktig fråga som jag funderade på när jag satt här nere i salen var att varför gör ungdomarna så här? Jo, jag tror att till stor del har det faktiskt att göra med de vuxnas värderingar. Det är våra värderingar! Därför är det lite intressant när man diskuterar detta att det blir hela tiden fråga om, att varför väljer inte ungdomarna praktiska sysselsättningar? Varför prioriteras högskoleutbildning, som oftast leder till teoretiska uppgifter. Jo, vi vuxna har de värderingarna fortfarande att det är finare att vara manschettbyråkrat än att vara hantverkare, och det måste vi också själva ändra på. Jag råkade se ett inslag i Sveriges TV för någon vecka sedan där man också diskuterade de här frågorna och där visade det sig att det faktiskt har skett en förändring i synen också på den praktiska utbildningen bland många och där påtalade man att också massmedia hade en väldigt stor betydelse för att ändra synen på yrkesvalet bland ungdomar. Det ser man t.ex. när det gäller kockutbildningen. Det har blivit väldigt populärt och det sammanhänger naturligtvis med att vi också har lokala kändisar som har blivit rikskändisar på att laga mat i teven osv. Det leder också till att yrkena blir populärare. Med det vill jag säga att också massmedia har en stor betydelse när det gäller att propagera för hantverkssysselsättningen.

 

Fru talman!

När det gäller frågan för ungdomar som är i den här situationen vill jag säga innan jag glömmer bort det att jag tycker att kulturutskottet skall framför allt höra ungdomar men också höra dem som jobbar med de här frågorna. Det finns personer som är yrkesverksamma på Åland som jobbar med ungdomar och fältare och så har man också ett projekt inom den ungdomspsykiatriska mottagningen där man har en person som också jobbar med pojkar som är marginalen. Det skulle vara viktigt att utskottet skulle fråga och höra med personerna hur man ser på situationen, för det är väldigt angelägen fråga och vi vet alla att risken om man inte har en motiverad är precis som flera har varit inne på att man kan marginaliseras och hamna att råka illa ut. I det fallet vill jag rent allmänt kommentera ltl Åke Mattssons kommentarer kring det alkohol och narkotikapolitiska programmet. Han är med i landskapsstyrelsepartierna och kan konkret påverka också framtida program i den riktning som han talade om och det ser jag fram emot.

 

Fru talman!

Jag vill säga och det har också andra sagt att systemet är för stelbent, det måste vara mera flexibelt, man måste också utveckla lärlingsmodellen och jag tyckte att vtm Harriet Lindeman väldigt klart och tydligt redogjorde för att det var skillnad mellan lärling och läroavtal. Det viktiga i sammanhanget är att vi måste mera fördjupa oss i ungdomarnas livssituation, hur ungdomarna ser på sin situation och framför allt skapa gruppverksamhet för att jobba vidare, där vi också har resurser i form av fältare och motsvarande samt framför allt ta del av den kunskap som de här personerna kan ge för att ytterligare utveckla strategier för verksamheten. Problematiken i sig är inte ny, det har i alla tider funnits en viss del som man kan uppfatta som marginaliserade i tidig ålder, men det viktiga och det som känns hotfullt i dag är att det är så många. Därför måste vi ytterligare professionalisera oss i den här frågan för att undvika all utslagning. Ungdomarna måste få ett större stöd.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman! 

Jag kan börja med att glädja ltl Christian Beijar med att kommittén som jobbar med gymnasialstadiet också arbetar med möjligheten att utveckla kombinationsstudier. Det andra jag tänkte beröra gäller synen på våra olika yrkesgrupper. Som ltl Christian Beijar anser jag att det handlar om attityder. Man hör alltför många i dag säga ”jag är bara …” och det är klart att sådant smittar av sig, man bygger in en värdering i vad det är som är ”bara” och vad som inte är bara. Min uppfattning är att när unga i dag väljer yrke påverkas man mycket av vad kamraterna väljer men framför allt av föräldrarnas attityder och vad föräldrarna tycker. Det är ett gemensamt ansvar som vi alla har att försöka ändra på attityderna och få en annan syn på de olika yrkesgrupperna som finns i dag.

 

 

 

Ltl Beijar, replik:

Fru talman!

Det är bra att man redan jobbar med frågorna i kommittén. Det som man dock borde ha tänkt på är att kommittén skulle ha varit parlamentarisk.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Christian Beijar inledde sitt för övrigt väldigt intressanta anförande med kommentaren att han var rädd för att det skulle bli en diskussion om utkomststöden. Jag förstår inte denna rädsla. Här är trots allt ett av grundproblemen att man lyfter stöd utan desto mera krav på motprestation. Men vi har aldrig sagt från vår sida att nu skall man slopa utkomststöden, utan man måste ha någonting annat att erbjuda och just  därför uppehåller jag mig så mycket vid möjligheten att man får pröva på olika jobb i stället. Jag är helt enig med ltl Christian Beijars uttalande om att dagens fokus på s.k. manschettjobb är en spegelbild av de vuxnas värderingar, men jag tror att om man skulle sätta sig ner och diskutera med 20-åringar skulle man bli ganska skrämd hur våra strävanden till avundsjuka på dem som har högre utbildningar har slagit ut på dem det berör faktiskt. Det är flera gånger som jag har tyckt att det har varit ganska otäcka diskussioner.

 

Ltl Beijar, replik:

Fru talman!

När jag tog upp frågan om utkomststöd menade jag på det sättet att jag tycker att ärendet är så viktigt och det var bra att det inte koncentrerades just på utkomststöd eftersom hela diskussionen visar bredden och problematiken som berör utbildning, uppfostran, värderingar osv. Risken är att om det blir bara frågor om utkomststöd upplevs det mera som ett skuldbeläggande av de enskilda ungdomarna, och vi är säkert alla eniga om att det är inte det som det är fråga om.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det var ett bra klarläggande i och för sig. Vi hade samma typ av ”missbruk” – där är vi säkert inte eniga – av arbetslöshetsersättningarna innan det började ställas en hel del krav att man måste ha treårig gymnasialstadieutbildning, man måste ha haft ett jobb, det är inte bara att automatiskt gå in med sidan före och lyfta pengarna. När regelverket för arbetslöshetsersättningarna har strängerats har det lett till att man i stället går och lyfter utkomststöd och jag tror att vi även här måste ställa krav, det går inte bara att betala ut det slentrianmässigt. På den punkten tror jag att vi är helt eniga, att då måste vi också ha någonting att erbjuda.

 

Ltl Beijar, replik:

Fru talman!

Jag tror inte att man överlag utbetalar utkomststöd slentrianmässigt, det finns alltid ett underliggande arbete och en planering när man betalar ut utkomststöd.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag reagerade också på att det tycks bli en skolfråga än att mera fokuseras på utkomststöd, för det var väl där problemet låg. Man pratar mycket om att man skall sätta åt ungdomarna, men det är kanske inte så att man bara skall prata om piska utan man skall ha morötter för att få bort dem därifrån. Det är ingen som i slutändan vill vara utkomsttagare, men har man blivit fast i det där blir man väldigt lätt kvar i det. Jag vet också att sänker man utkomststödet, så de få som klagar på bidrag osv. är faktiskt ungdomarna som tar utkomststödet, man kan sänka det hur mycket som helst, de klagar sällan och överklagar inte utan de tar det lilla de får och går vidare, man blir väldigt passiv.  Finns det någonting att göra skulle det vara väldigt bra. Beträffande det alkohol- och narkotikapolitiska programmet så finns det med där, men kanske inte så tillräckligt tydligt som jag ville ha det, och jag har inte haft möjlighet att påverka programmet. Men en verksamhet nämns där som finns redan i dag, nämligen Katapult. Man får lätt intrycket att det inte görs någonting överhuvudtaget, men det finns verksamheter som samlar upp den här gruppen och arbetar väldigt bra och i många fall har de lyckats extremt bra också.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

Vi är nog väldigt överens om att det är alltför många ungdomar som lyfter utkomststöd. Vi ser det inte någonting som tillhör det goda samhället som vi alla försöker skapa. Det är naturligtvis en dålig start på ett vuxenliv, visst är det så. Problemet är ändå det som motionen nämner: att ungdomarna inte känner sig motiverade till att ta ett arbete. Frågan jag tycker man borde ställa sig är: Varför är det så? Vad är det som gör att ungdomarna inte vill söka arbete eller söka utbildning?

 

Diskussionen om praktiska yrken kontra teoretiska håller jag helt med om, jag har alltid värderat handens kraft minst lika mycket som hjärnans kraft. Det intressanta var när vi i våras på utbildningsavdelningen gjorde en kartläggning över niornas intresseområden, vilka sektorer de skulle välja att jobba inom. Förvånansvärt många – de flesta – valde jord- och skogsbruk och elarbeten. Det var mycket förvånande. Man söker sedan inte till dessa områden och det är också någonting som man skall fundera på. Man skall göra kartläggningen varje år så att man ser om det är en genomgående trend, man kan kanske inte efter ett första år säga så mycket om det.

 

Jag vill ändå komma med en rättelse eftersom motionen också talar om att det är bara tre nya läroavtal enligt budgeten. Det stämmer inte. Det blev en felskrivning som också finansutskottet borde ha påpekat om jag minns rätt. Det är 18 nya. De tre nya avtalen handlade om speciella ströavtal, men sammanlagt är det 18 nya avtal: inom sjöfarten, inom storhushåll och inom vården, just sådana utbildningar som vi inte ger i våra nuvarande utbildningar. Läroavtalsutbildningen är sådan att den ger en gymnasieutbildning inom något område, det skall helst inte vara inom något område där vi redan har utbildning utan någonting annat. Det pågår också en läroavtalsutbildning när det gäller rörmokeri, som vi har stor brist på och ingen reguljär utbildning. Vårt system medger i dag lärlings- eller praktikplatser, åtminstone sex månader; det har blivit mera regel än undantag att praktiktiden är sex månader. Problemet är kanske bara att arbetsgivarna inte är så hemskt intresserade av det och det beror många gånger på regelverken, de vill inte ta ansvar för ungdomar, de är bara 16-17 år, skall ha kortare arbetstider, det finns många farliga moment i många arbeten som gör att ungdomarna egentligen måste övervakas ganska noga. Det ansvaret vill inte gärna arbetsgivarna ta. Det är alltså ett litet problem. Jag hör också till dem som tror att det skulle vara jättebra om vi skulle få ett bra system för det här. Det är också helt riktigt att vårt regelverk när det gäller arbetslöshetsersättningar är att man helst skall vara utbildad eller ha arbetserfarenhet, men det räcker också om man har sökt till en utbildning och inte fått den. Det nämner inte motionen och också då kan man få arbetslöshetsersättning om man är under 25 år. Man kan fundera om detta borde ändras. Det tycker jag att man i kulturutskottet kan tänka på. Nog tror jag att det skulle vara bra för alla om vi skulle slippa det höjda antalet ungdomar som är beroende av utkomststöd, det är ingen hållbar framtid för dem, så det är tacksamt om vi kan få det bättre.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman! Jag reagerade på en mening som ltl Gun Carlson: alltför många ungdomar lyfter i dag utkomststöd. Jag vill säga så här: alltför många ungdomar mår dåligt i dag och behöver hjälp på ett eller annat sätt. Det är mycket viktigt att tänka på.

 

Det var många som hade svarat på undersökningen med intresse för jord- och skogsbruk och el. Tidigare utbildningsministern sade också att det inte var så många som sökte. Då funderade jag: har utbildningsavdelningen funderat på varför de inte sökte. Är det vi som har gjort något fel, att vi kan göra det bättre och tillmötesgå ungdomarna?

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Man skall absolut titta på det. Jag sade också i mitt anförande att vi borde ställa oss frågan varför är ungdomarna i den situationen att de söker utkomststöd. Jag tänkte alltså på samma sak att det är någonting hos ungdomarna som gör att de inte vill, inte kan, inte orkar med att jobba, så jag tror att vi tänker på samma sätt där. På samma sätt sade jag angående kartläggningen av intresseområdena att den måste fortsätta så att man kan bilda sig en uppfattning om det var en tillfällighet eller om det är en pågående trend. Då måste man ställa sig frågan: Varför söker man inte till de områdena? Det är nämligen inte många som söker till ellinjerna, det är inte många som söker till jordbruk och skogsbruk. Vi är överens i den här frågan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson pratade tidigare om 15-åringar med dålig självkänsla. Jag har tillsammans med en annan fältarbetare börjat fundera på pojkar som vi jobbar med och som begått många kriminella handlingar: Vad är det som gör det? Vi tog en halvtimme och verkligen diskuterade, ställde frågor och blev riktigt djupa med dem. Sambandet vi märkte, bland alla pojkar, var att självkänslan inte fanns någonstans, de kunde inte älska sig själva, de kunde inte berömma sig, de hade definitivt ingen framtidstro. Allting var svart. Jag frågade en: Vad vill du göra när du går ut högstadiet? ”Jag slipper ändå inga in någonstans, jag kommer ändå inga någonstans”! När vi började titta vidare upptäckte vi att hemförhållandena inte var de bästa. Ingen peppa upp där. Det är jätteviktigt och jag var inne på den frågan i förra veckan om hur viktigt det är att man får rätt uppbackning och rätt stöd hemifrån. Det fanns en massa ungdomar som mådde  dåligt på ett eller annat sätt, men där kunde det vara så att de fick för mycket, att de kände en press hemifrån, oerhört många 14-15-åringar mår jättedåligt över att föräldrarna vill att de skall uppnå ett visst betyg. Det slutar med att de totalt säger stopp och skiter i allting.

 

Vad skall man då göra med ungdomar som hamnar i kläm mellan studierna? Jag tycker att det är viktigt att det finns utbildningsalternativ som Katapult som Ålands fredsinstiut driver. Det är mycket bra men borde ses över. Fördelen med den utbildningen är att man sätter individen i första hand, inte tittar på vad läroplanen säger, att det och det måste den där, utan de ser: vad behöver den här individen. Det är en jätteviktig utbildning, just för sådana ungdomar som vi pratar om. Enda nackdelen med den är att det är ett projekt; det går så jättesnabbt, man säger ni får fem år, nu skall vi göra det här på fem år, nu skall vi sätta ihop det. Man borde se till att den fortgår och att personalen där får arbetstrygghet så att de kan utveckla ungdomarna ännu mer. Detta är oerhört viktigt. När jag träffar personal ibland säger de, ja, vad gör nu landskapsstyrelsen, tittar de på statistik eller vad händer, så här och så här många har vi. Jag måste säga att de ungdomar som har gått där har gjort ett utomordentligt gott arbete och de har fått ett helt annat tänkesätt efteråt. Jätteviktigt! Det är inte alla som passar in i Ålands lyceum, Ålands yrkesskola osv. Här sätter man individen i först hand och det tycker jag är jätteviktigt.

 

Det är också en risk om man sätter krav att för att du skall få utkomststöd skall du göra det här. Vissa av våra ungdomar i dag mår så dåligt att de inte klarar av kraven, de blir jättefrustrerade och de har tyckt att hela grundskolan har varit ett krav och de backar ut. Kalla det inte krav utan se det som en hjälp, de behöver hjälp med självförtroendet, de behöver hjälp med att hantera känslor, de behöver hjälp med att se framåt, det finns så mycket man kan göra bara man ser till individerna.

 

Ett lärlingsavtal behöver vi helt klart. Det kan vara hårt för ungdomarna ibland med läroavtal. Det kan låta ganska lätt att vara på ett läroavtal, men du måste ha ganska hård självdisciplin för att kunna läsa, du måste tenta en hel del. Går du som lärling har du mera hjälp av arbetsplatsen; även där måste man säkert läsa lite, men det är mera praktiskt, framför allt om man går som lärling inom el är det ganska mycket man måste lära sig. Kanske alternativet med lärling ändå är att det är någon som berättar, vissa ungdomar har jättesvårt att lär sig genom att läsa och förstår bättre genom att lyssna; då kan man också ställa frågor osv. Jag ser alltså ett lärlingsavtal som jätteviktigt.

 

Jag hoppas att motionen får ett gott stöd och att man börjar ta sig an de ungdomar som mår dåligt. Ltl Anders Eriksson sade tidigare att om man pratar med 20-åringarna kan man bli lite rädd ibland. Det finns otroligt många trevliga ungdomar, men enda gången jag blev riktigt rädd var när jag som fältarbetare mötte en 19-åring som sommararbetade och som på sitt hantverksställe hade en bättre månadslön än vad jag hade som fältarbetare – då kände jag mig rädd på ett sätt.

 

Ltl Camilla Gunell:

Fru talman!

Jag vill passa på att säga några saker eftersom det här var en diskussion som vi också hade i lagtinget i måndags, nämligen om kombinationsstudier och även då var det väldigt tomt här i salen. Det är det tyvärr också i dag. Det råder en stor enighet här i lagtinget om att lärlingsavtal är en viktig fråga och jag har inte hört att någon här egentligen skulle motsätta sig att man utvecklar det ytterligare. Jag tycker att det är viktigt ur två perspektiv. Det ena är rent utbildningspolitiskt. Det är viktigt att stärka den yrkesinriktade utbildningen och tillgodose de behov som finns i samhället av praktiskt utbildade människor. Vi vet att Finlands regering har gått in för att öka den svenskspråkiga yrkesutbildningen med 17 procent de närmaste fyra åren i Finland därför att det kommer att krävas stora mängder praktiskt utbildade människor. Det andra är ur ett rättviseperspektiv: vi måste se till att vi inte skapar en ny underklass bland de människor som inte får en utbildning och då lyckas göra någonting av sig själva; det är oerhört viktigt att vi ser till att det finns system som passar alla individer.

 

Katapult-projektet, som har nämnts här, tycker jag är en bra modell och också någonting som man måste jobba vidare på. Det är ett bra sätt att hjälpa vilsna ungdomar att hitta rätt och sedan kanske komma med på något tåg som går i någon utbildningsriktning.

 

I måndags talade jag om alternativet med kombinationsstudier och utgångspunkten där handlar om att inte behöva välja rätt när man är bara 15 år, utan att man har en större möjlighet att välja. Jag skall inte dra hela anförande jag höll i måndags, men jag vill bara säga att den möjligheten erbjuder ökade valmöjligheter för de unga och ger också synergieffekter, speciellt för det Ålands lyceum som vi nu har gått in för att satsa oerhört mycket på. Utvecklar man kombinationsstudiesystemet drar man också effektivare nytta av den nya utbyggnaden.

 

Jag vill också säga att det gläder mig att ltl Britt Lundberg säger att kommittén som skall se över gymnasialstadieutbildningen också kommer att titta på kombinationsstudiemöjligheten. Jag kan också beklaga att kommittén inte är parlamentarisk. Vi skulle från socialdemokratiskt håll ha haft mycket att tillföra.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

 

 

 

Föredras för remiss ärende nr 13:

 

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion angående om- och tillbyggnad av Ålands hantverksskola. (HM 36/2003-2004).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Carina Aaltonen:

Fru talman!

Den här motionen har en historia. Både landskapsstyrelseledamoten Gun-Mari Lindholm och vtm Harriet Lindeman har under den förra mandatperioden engagerat sig i Ålands hantverksskola och dess framtid.

 

Inget har till dags dato hänt. Trots att befintliga ritningar för en om- och tillbyggnad finns, trots att otaliga utredningar gjorts, trots att personal och elever är i skriande behov av att få arbeta i ändamålsenliga utrymmen har inte någonting hänt. Därför tar nu socialdemokraterna upp denna fråga än en gång.

 

Jag ser den här motionen som dels en utbildningspolitisk fråga, men även som en näringspolitisk fråga. Hantverk både beträffande rent konsthantverk och hantverk såsom plåtslagare, VVS, murare, byggare etc. är utbildningar som kommer att efterfrågas allt mer i framtiden och som det inom kort kommer att bli stor brist på.  Den här problematiken togs upp i den föregående motionen om lärlingsplatser och det finns all anledning att från politiskt håll försöka höja statusen för just hantverksutbildningar, men jag tänkte tala mer om konsthantverk.

 

Lokalt hantverk är någonting som är absolut nödvändigt i utvecklandet av destination Åland, ett turistiskt område med egen bärkraft som vi nu skall försöka utveckla. Jag kan ta exempel från den verksamhet som jag väl känner till, nämligen guidade rundturer på Åland. I nästan alla guidade rundturer, i synnerhet i pensionärsgrupper och temaresor med betoning på konst är besök hos en eller flera hantverkare obligatoriska. Ca 400 bussgrupper per år, kanske fler än det, gör ett eller flera stopp hos någon av våra hantverksföretagare. Jag kan med fog påstå att kvalitativt och bra hantverk är ett utmärkt sätt att profilera Åland på, Åland får ett mervärde. Se bara på hur Dalarna har blivit känt i hela världen tack vare sin Dalahäst. På Österlen finns konstnärerna med sina öppna gallerier osv. 

 

På Åland är vi på god väg. I begreppet Skärgårdssmak omfattas inte bara restauranger och lokalt producerade råvaror utan också hantverk. I Eckerö post- och tullhus kommer sommarens konsthantverksutställning att visas gratis. Det har redan nu har tagits emot mycket positivt bland reseförsäljare och de som förmedlar bussrundturer. Detta gör att Eckerö får räkna med att ta emot flera hundra busslaster under kommande säsong, där det primära målet är att ta del av det åländska hantverket, medan företagarna i trakten kan förvänta sig även kringeffekter såsom kaffeförsäljning, luncher etc. Jag menar att det åländska hantverket är en viktig del av produkten Åland, en viktig näringsgren och ett uttryck för den småskalighet, entreprenörsanda och initiativrikedom som finns här. Samtidigt som hantverket också är ett sätt att ta med sig gamla kunskaper in i framtiden genom att skapa moderna produkter som passar för dagens människor och deras behov. 

 

Ålands Hemslöjdsförening r.f. bildades 1928 av Karl Gustavsson för att  "tillvarataga hemslöjdens och hantverksnäringens intressen i landskapet". Föreningen heter numera Ålands Slöjd och konsthantverk r.f. och har ca 110 medlemmar varav ca 50 är aktiva hantverkare. Föreningens verksamhet är delad i två delar: hantverksskolan och föreningen. Föreningens verksamhet idag handlar om att marknadsföra det åländska hantverket samt att förbättra de aktiva hantverkarnas möjligheter att livnära sig på sitt hantverk. Och så är föreningen även huvudman för Ålands hantverksskola.

 

Ålands hantverksskola erbjuder en erkänt bra och grundläggande ettårig utbildning. Eleverna som söker till Tosarby kommer från andra skolor eller från arbetslivet. Varje år söker tre-fyra elever från varje årskull sig till vidareutbildning. Under årens lopp har hantverksskolan byggt upp en så pass god renommé att de elever som fortsätter till högre utbildning i skolor på fastlandet och i Sverige oftast kommer in på första försöket, eftersom de mottagande skolorna vet vad eleverna från Tosarby har för grund att stå på, vad de kan. Men skolan är inte bara till för elever som vill satsa på en professionell konsthantverks- eller designkarriär.  De är också många lärare eller vårdpersonal som ha tagit ett fortbildningsår vid Tosarby. Detta år har då givit grundskollärare baskompetens för att undervisa i slöjd. Vårdpersonal har t ex arbetat vidare inom olika former av terapiverksamhet.

 

Under de senaste tio åren har det funnits planer på att bygga till hantverksskolan i Tosarby. Platsen där skolan ligger i en vacker omgivning på en sluttning ner mot Slottssundet, en utmärkt plats och en kreativ och inspirerande miljö. Byggnaderna är lämpliga i sig, huvudbyggnaden fungerar hyfsat för den textila sidan, men trä- och metallverkstäderna behöver få andra utrymmen för att fylla myndighetskrav och andra arbetsmiljömässiga villkor.

 

Här har vi ett exempel på en verksamhet där innehållet är av hög kvalitet med engagerade och kunniga lärare och där fasaderna inte har kommit i centrum. Men det kommer en gräns där även de mest uthålliga och tålmodiga eldsjälar får det svårt att i år ut och år in gå i ovetskap om framtiden.

Det finns sedan länge planer på hur området och byggnaderna skulle kunna byggas till för att fungera enligt dagens krav. Men alla försök till beslut har hittills stupat på målrakan, och så har personal och ledning för skolan igen fått sväva i ovisshet. 

 

Socialdemokraterna - och jag förmodar att inte heller FS och obundna har ändrat ståndpunkt - anser att skolan måste få lämpliga utbildningsutrymmen, men socialdemokraterna tycker att skolan skall utvecklas i Tosarby. Sund är som vi vet Ålands kulturvagga; där finns alla möjligheter och naturliga förutsättningar att än mer än i dag satsa på turismnäringen. I Sund finns både lämpliga utrymmen och intresse för att t.ex. ha försäljningsutställningar liknande den i Eckerö. Skolan skall kunna bli resurscentrum för kompetenshöjning i fråga om den av näringsavdelningen så styvmoderligt behandlade näringen. Så här är det: ibland har hantverkarna legat under utbildningsavdelningens ansvarsområde, ibland under näringsavdelningens. Hantverkarna bollas mellan de här avdelningarna. Det skulle vara av stor nytta om man en gång för alla slår fast och börjar betrakta det åländska hantverket som en näringsgren. Våra lokala hantverksföretagare har utan större samhällsinsatser lyft det åländska hantverket till en nivå och en variationsrikedom som uppskattas av både hemmapublik och av besökare. Nu måste politikerna våga visa samma uppskattning.

 

Nu vill vi alltså att ett definitivt beslut skall fattas om när och hur hantverksskolan i Tosarby skall byggas om och till för att fylla dagens myndighetskrav samt ge skolan förutsättningar att med bibehållen kvalitet ytterligare kunna utveckla sin utbildning.

 

Fru talman!

Jag vet att kulturutskottet redan har varit på besök till hantverksskolan och tagit del av den problematik som rådet. Jag vet att landskapet har en svår ekonomisk situation, men jag ser även möjligheten att bygga ut och till, kanske med hjälp av mål 2- och mål 3-pengar. Delvis extern finansiering kanske är ett sätt att få något att hända. För om det inte finns pengar på utbildningssidan kanske vår näringsansvarige kan träda till och se detta som en genuin satsning på att utveckla turismen på lång sikt genom att skjuta till medel.

 

Jag hoppas att kulturutskottet försöker se möjligheterna och kommer med klara och raka besked. Entreprenörskap i kombination med nyskapande åländskt hantverk som för traditioner vidare in i framtiden till nytta för med turismens utveckling. Kan det egentligen bli bättre än så? Det här skulle nog vara en satsning som man inte behöver ångra.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Så länge jag har varit med i landskapsstyrelsen och nu i lagtinget har det rått en absolut enighet om nödvändigheten av hantverksutbildningen. Det har aldrig varit någon oenighet i den frågan. Då menar jag hantverksutbildningen såsom den har bedrivits i hantverksskolans regi. Den har varit bra både för den enskilde som vill bli professionell och den som vill gå av andra skäl. Vi är helt överens där och vi är också överens om – efter att ha hört anförandet av ltl Carina Aaltonen – att det är också bra för Ålands närings- och turistliv. Vi är överens om att man har nått väldigt goda resultat osv.

 

Det som vi egentligen diskuterar i motionen är om- och tillbyggnaden av hantverksskolan, där man föreslår att den skall byggas i Tosarby. Då blir jag lite förvånad. I budgeten i år beslöt vi att den skall flyttas till naturbruksskolan. Det blev ett beslut i lagtinget och såvitt jag vet är det väl det som gäller; då skall det brytas upp. Det är nu landskapsstyrelsens sak att se hur man kan flytta skolan till naturbruksskolan eller om man har något annat förslag måste det komma till lagtinget. Landskapsstyrelsen har fått sitt uppdrag redan från lagtinget, dvs. att den skall flyttas från Tosarby därför att man behöver nya lokaler – det är vi också helt överens om.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Jag är mycket medveten om beslutet i budgeten för 2004, att utrymmen skall färdigställas vid naturbruksskolan och så skall de vara klara fr.o.m. 2006. Men enligt en utredning som hantverksskolan har gjort fanns det åtminstone inte för ett par år sedan några andra lediga utrymmen i naturbruksskolan än matsal, gym och internat. Dessutom skulle man bygga en verkstad där, så vi ser det inte från socialdemokratiskt håll som någon bra lösning. Jag tror att verksamheten just i Sund kan få bättre kringeffekter om den utvecklas där och jag tror att det finns också andra möjligheter att utveckla naturbruksskolan utan att flytta en så pass bra verksamhet som just hantverksskolan dit.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

När man diskuterade frågan inför budgetarbetet i höstas, ett beslut som lagtinget sedan omfattade, kom man just till att det trots allt skulle bli för dyrt att bygga enbart för de få eleverna, allting är relativt, men det är inte många elever per år vi talar om. Det är en ettårig utbildning som är lite utanför all annan utbildning, man kan kanske borde diskutera om man skall göra någonting annat med den utbildningen, skall den på något sätt anpassas till någonting annat. Grundbeslutet blev att skolan skulle flyttas, av ekonomiska skäl, för att man skulle uppnå synergieffekter. Man måste bygga en ny verkstadsbyggnad också i naturbruksskolan; enligt uredningar som har gjorts måste det byggas i Tosarby, det måste byggas om man skulle ha flyttat den till husmodersskolan och samma sak i naturbruksskolan. Den enda skola där man möjligen inte skulle ha behövt bygga är folkhögskolan, men där har det funnits andra frågeställningar och problem. Det här måste leva sitt liv nu och man måste hitta en lösning, men jag vill påstå att beslutet om att flytta den från Tosarby är fattat.

 

 

 

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Jag ser just den unika styrkan i att hantverksskolan ligger under en förening och att den är ettårig. Den behöver inte som alla andra landskapets skolor vara treårig och därför ser jag att det kan bli problematiskt att flytta den under en annan skola som är landskapets, nämligen naturbruksskolan. Manövern att ta beslut på att den skulle flyttas till naturbruksskolan ser jag egentligen som ett sätt att kanske fördröja det hela. Det bästa som vi ser det är i alla fall att man låter skolan vara kvar i Sund för att kanske med målpengar kunna utveckla just turistsatsningen och göra skolan till ett specialistområde när det gäller konsthantverk och dess utveckling.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

Under de senaste tio åren har landskapsstyrelser kommit och gått och den ena har föreslagit att hantverksskolan skall flyttas till det ena landskapsskolan efter den andra. När det gäller det senaste förslaget om naturbruksskolan skulle det vara väldigt intressant, när vi har utbildningsministern här, att få en uppdatering hur det går med förslaget. Enligt ltl Gun Carlson är det för dyrt att renovera skolan på plats, så vi kanske kunde få några aktuella uppgifter i den här frågan.

 

Efter behandlingen har vi fått väldigt klara signaler från Sund att där vill man ha skolan kvar. Man ser det alltså som en stor regional förlust om skolan fyttar bort. Också våra socialdemokratiska kamrater i Sund har sagt att de vill att skolan skall vara kvar. Lärarna vill att skolan vara kvar, eleverna vill att skolan skall vara kvar. Vad jag förstår är det närmast majoriteten här i lagtinget som vill flytta den till naturbruksskolan av ekonomiska skäl, så att landskapsstyrelsen på det viset skulle kunna slippa undan med en billigare investering, men det har vi ju inte sett ännu. Den här landskapsstyrelsens billiga investeringar i utbildningsinsatser har verkligen inte varit något som har imponerat, att man har tänkt,  nu kom vi verkligen billigt undan! Det har varit precis tvärtom: allt som man har tagit sig före har blivit kolossalt dyrt.

 

Som ltl Carina Aaltonen säger är det två skilda saker. Det här är en skola som sköts i en privat förenings regi, den har en ettårig utbildning, den följer inte, och behöver inte följa, landskapets skolor och skolverksamheter och ingår inte direkt i det programmet. Nog är skolan alltså lite speciell och nog måste man väl ta hänsyn till de regionalpolitiska aspekter som har framförts, antar jag, av både center och liberaler i Sund för att hålla kvar skolan där.

 

Det är alltså bakgrunden till att vi har fått helt enkelt backa och konstatera att det här är de önskemål som lokalt finns. Det är sedan majoritetens sak om man föredrar att inte beakta de önskemålen.

 

En sak som ltl Carina Aaltonen tog upp som jag tycker att kulturutskottet skall ta ett fast handgrepp om är frågan: Är detta näringspolitik i någon mån eller är det bara utbildningspolitik? Dragkampen som har nämnts här och som jag tror att de flesta känner till mellan utbildnings- eller kulturavdelningen och näringsavdelningen om det åländska hantverket tyder på att man inte riktigt har klargjort vad det ena är och vad det andra är. Jag tror att de begrepp som man skall ha klara för sig är: vad är hemslöjd och vad är konsthantverk?

 

Jag får ofta det intrycket att det som centern vill ha kvar är den gamla hemslöjden som bygger på det nationalromantiska kulturarvet, dvs. med folkdräkter och smycken som är traditionella, som man smider och trähantverk som går tillbaka till slutet och medlet av 1800-talet; det finns ofta förlagor där. Man vill alltså hålla liv i hemslöjden, och inget fel i det, men det är kanske mera ändå att se som fritidssysselsättning och som hobbyverksamhet. Det ligger mycket nära medborgarinstitutets verksamhetsformer och kurser av olika slag som kunde finansieras över kulturbudgeten, medan utbildningen till hantverkare, konsthantverk och design är ett yrke i dag. Det är en professionalisering av hemslöjden som går vidare än kopierandet av tidigare artefakter. Det är den senare biten som vi tycker att har blivit alltför styvmoderligt behandlad, så där borde landskapet satsa mera. Och varför inte titta på näringsavdelningens budget? Man har kunnat konstatera där att det är mycket anslag som inte används helt enkelt. Två skäl till det är antagligen att dels de som har rätt att söka inte är helt informerade, dels att anslagen antagligen inte är anpassade till näringslivets behov på Åland, och det här är en del av näringslivet där det säkert finns efterfrågan, om man anpassar stöden just för hantverkare och konsthantverkares behov.

 

Vi ser alltså detta som en mycket viktig satsning och det skulle väl ändå vara hög tid för lagtinget nu att bestämma sig hur man skall ha det. Vi föredrar alltså att man renoverar och bygger till i Tosarby; det torde ändå röra sig om blygsamma belopp jämfört med vad som hittills har satsats inom utbildningssektorn.

 

Med åren har det visat sig att utbildningen och skolan har fått en roll som jag tror att ingen kunde förutse och detta har att göra med dagens stressiga livsvillkor, att en betydande andel av eleverna är personer som av olika skäl har använt ett år av sitt liv för att uttrycka sin kreativitet i de former som bedrivs vid hantverksskolan i Tosarby. Detta har för många haft en väldigt viktig rehabiliterande effekt och de har kunnat gå vidare sedan i yrkesliv och på olika sätt känt sig stärkta inför nya livsutmaningar. Det här tror jag att man inte nog kan betona; det är kanske någonting som man tvärtom borde utveckla mera så att personer för att gå ett år på Tosarby hantverksskola kunde med rehabiliteringsstöd gå utbildningen och få den finansierad. Det skulle också vara ett sätt att öka skolans ekonomiska verksamhetsförutsättningar.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Vtm Barbro Sundback berättar här vad man vill i Sunds kommun och bland ”kamraterna i Sund”, på hantverksskolan osv. Det stämmer som sades här tidigare att kulturutskottet har besökt hantverksskolan och min uppfattning om vad man vill är att man vill få en lösning på problematiken, man är öppen för flera alternativ, men man vill få en långsiktig lösning så att man vet vad man har att jobba efter. Givetvis är det enklast om man får vara kvar på den plats man är. Det enda löfte jag kan ge och enda löfte kulturutskottet gav vid sitt besök var att frågan skall lösas, och det är vi alla överens om. Skillnaden mellan regeringspartierna och socialdemokraterna är igen denna sedelpress som vi inte har tillgång till i regeringspartierna som sprutar ur sig någon sorts monopolpengar som man kan förverkliga alla drömmar och visioner med! Jag skulle gärna understöda utbyggnaden av en skola i Tosarby, men man måste se att det ryms innanför det investeringsutrymme som finns i landskapets budget och då måste man prioritera bort andra behjärtansvärda saker. Därför måste man lyfta på alla stenar och se och överväga olika för- och nackdelar med en eventuell flytt och kombination med andra skolor. Det är realiteterna om man har en viss mängd pengar som inte har denna monopolstatus.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Ja, vi har hört här att skall det flyttas till naturbruksskolan måste man bygga nya verkstäder, lika som om man flyttade till husmodersskolan. Det är alltså för landskapsstyrelsen att bevisa vad de tycker att är bäst. Vi har valt den här linjen och tror inte att det blir dyrare. Det är en prioriteringsfråga. Vi prioriterar det, vi tycker att det är hög tid. I tio år har man väntat ute i Tosarby och vi tycker att Sund skall få ha kvar skolan och att hantverket är en viktig näring för Turist-Åland; om majoriteten har andra prioriteringar är det naturligtvis deras sak att föra fram dem. Men det här är en högt prioriterad fråga för oss. 

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman! Det är fantastiskt när man är i den positionen att man kan prioritera allting! Man kan göra allting, man behöver aldrig prioritera bort någonting! Visst är det mycket enklare att leva då än att leva efter det att man skall prioritera inom en ram. När det gäller vilken lösning man kommer fram till så har inte jag heller stängt dörren för att en möjlig lösning är fortfarande den planerade att bygga om och till och renovera i Tosarby, men jag överlåter till den verkställande makten att komma med ett förslag; utgående från de utredningar som görs kommer man att komma fram till en möjlig lösning som vi sedan får ta ställning till här i lagtinget.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Ingen av oss kan något annat än att överlämna ärendet till den verkställande och beredande myndigheten, men vi har en politisk uppfattning. Det är därför vi har låtit oss väljas in i lagtinget och vi lyssnar gärna på våra väljare och deras uppfattning.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsstyrelseledamoten Lars Selander, replik:

Fru talman!

Ålands hantverksskola har i dag två studiegrupper, ungefär 8-10 studerande i varje grupp. Den ena studiegruppen studerar metall och trä där de delas i två ännu mindre grupper, den ena är på metallsidan och den andra är på träsidan, medan den andra sysslar med textilstudier.

 

I budgeten för i år finns, som tidigare har nämnts här, en skrivning om att man skall se på utrymmesbehovet för hantverksskolan. Jag är väl medveten om hur det ser ut i dag på hantverksskolan i de två hus som de har där; de har dessutom en smedja där. Behovet finns ja, det håller jag med om. För inte så många dagar sedan var representanter för styrelsen för hantverksskolan till mig och vi diskuterade olika alternativa lösningar, så jag jobbar med den här frågan för att hitta en lösning så fort som möjligt.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag märker att landskapsstyrelseledamoten Lars Selander har insett att det är hans uppdrag!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

I den här frågan märker jag också att vtm Barbro Sundback och jag långt har samma uppfattning om nödvändigheten av det. Vi är helt överens. Jag har inte heller upplevt att vi skulle ha olika uppfattningar om betydelsen av konsthantverk kontra hemslöjd. Jag tycker också att båda två är viktiga. Det som vi nu pratar är hur man skulle få bättre utrymmen, och som jag nämnde säger man i budgeten att skolan skall flytta. Detta därför att man tror sig veta att man kan utnyttja synergieffekter av en flytt, eftersom skolan ändå är en mycket liten skola. Det är helt riktigt att en verkstadsbyggnad måste byggas vart än skolan flyttas. Skulle man flytta till husmodersskolan: en ny verkstad, flyttar man till naturbruksskolan en ny verkstadsbyggnad, blir man kvar i Tosarby: en ny verkstadsbyggnad, så där är det ingen skillnad. Det är samma behov överallt. Skulle man se på folkhögskolan vet jag sedan tidigare att där finns mera möjligheter, men det kolliderar sedan med andra saker och det är inte alltid så lätt. Jag vill ändå säga att jag tycker att det fortfarande är landskapsstyrelsens ansvar att hitta de mest hållbara, mest långsiktiga, ekonomiskt försvarbara lösningar för sådana här inrättningar som gynnar samhället på bästa sätt, också i framtiden. Vi vet inte säkert om konst- och hantverksföreningen kommer att orka hålla ut med att bedriva undervisningen; även om landskapsstyrelsen stöder det till hundra procent är det inte så självklart att man kommer att fortsätta med det och då måste det finnas möjligheter att fortsätta utbildningen; då är det bättre om man ändå har det koncentrerat till något annat ställe än enskilt i Tosarby.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det finns en skillnad i ltl Gun Carlsons syn på frågan om hur utrymmena för skolan skall lösas jämfört med den åsikt som ansvariga ministern har. Jag uppfattade hans inställning som att frågan är ganska öppen, om man skall bygga till på nuvarande plats och ändra eller om det skall flytta till naturbruksskolan, medan ltl Gun Carlson är ganska bestämd på den här punkten att lagtinget har sagt att skolan skall flyttas till naturbruksskolan. Hon medger att då måste man bygga till åtminstone en verkstad. Enligt uppgifter från skolan säger de att de behöver utrymmen också för sina andra kurser och sin andra verksamhet. Det är bara matsalen, internatet och gymmet som de kan använda. Det betyder i stort sett att man skall bygga utrymmen för all utbildning som de har. Själva säger de att de är nöjda med de utrymmen de har för textilverksamheten i dag. Det skall bli spännande att se vilka synergieffekterna blir! Jag tror inte så mycket på dem efter att ha genomlevt de senaste utbildningsbudgeterna i det här lagtinget – det har hittills varit bara prat, vi har inte sett en enda synergieffekt inom utbildningssektorn.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag tror inte att vi har så väldigt stora skiljaktigheter i landskapsstyrelsepartierna. Jag vill ändå hävda att lagtinget tog detta beslut för några månader sedan och det är det beslutet som gäller nu. Landskapsstyrelsen har till uppgift att lösa detta nu och kommer att komma med förslag. Vi får väl se vad de kommer med för förslag, men jag vill ändå på det varmaste tala för att vi måste ha långsiktigt hållbara och ekonomiskt försvarbara lösningar i sådana här stora frågor. Det är ändå det som måste vara målet för alla landskapsstyrelser med tanke på den ekonomi vi har och därför tycker jag också att det är synd att alla motionerna, som i sig är intressanta och bra, är kostnadsdrivande.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Camilla Gunell:

Fru talman!

Jag tror att man lugnt kan konstatera att Ålands hantverksskola har varit ett offer för utredningar i många, många år. De har haft en tillvaro där man levt i osäkerhet om framtiden och de har utfört sitt arbete i lokaler som inte är tillräckliga, ens ur arbetsskyddssynvinkel. Redan för tre-fyra år sedan hade man projektering, ritning, allting klart för att börja bygga i Tosarby. Då visade det sig att utbyggnaden skulle bli 1 miljon mark dyrare än vad man hade kalkylerat med och då backade landskapsstyrelsen, och utredningskarusellen började på nytt. Om man jämför detta med processen kring Ålands lyceum tror man inte sina öron – en fjuttig miljon mark stod på spel när det gällde hantverksskolan. Vid Ålands lyceum blev utbyggnaden oerhört mycket dyrare än vad man hade beräknat, från 4 miljoner euro ökade det till 5.770.000 euro, alltså 1,8 miljoner euro. Det här handlar om 10 miljoner mark – och då hade man sedelpressen i skick! Det här är prioriteringar och vi vill prioritera hantverksskolan. Nu föreslår man i stället en utbyggnad för hantverksskolans räkning i naturbruksskolan. Men då skulle jag vilja veta: Blir det här billigare? Är det är en bättre lösning än att bygga ut skolan i Tosarby, där den redan finns och där den redan har utvecklats? Att flytta Tosarby hantverksskola till en annan ort är inte bra för skolan; den skall vara kvar i Tosarby, annars måste den byta namn och den måste bygga upp allting igen från noll. Det är ett svårt jobb att bygga upp en god renommé och en god image och ett sådant förtroende som hantverksskolan har i dag. Skolan värnar också om sin integritet, de vill inte bli en underavdelning i naturbruksskolan; dessutom har naturbruk och hantverk mycket lite med varandra att göra. Den utbyggnad som man alltså ville bygga i Tosarby är relativt sett billig. Skolan är i särklass Ålands billigaste skola och de har inga ambitioner att bli en dyrare utbildning. Deras krav skulle jag säga är ytterst hovsamma. De vill utveckla sitt pedagogiska arbete på skolan i den atmosfär som de redan har skapat och ge en kompetent utbildning i någonting man borde värdera högt på en ort med turistiska ambitioner, nämligen ett modernt desgininriktat konsthantverk som vilar på en traditionell hantverksgrund.

Hantverksskolan har behandlats styvmoderligt länge nog av landskapsstyrelsen. Man har dränerat lärarkollegiet på den kraft och den kreativitet de skulle ha kunnat ge till eleverna i stället för att vänta på besked, man har stört utvecklingen och planeringen för framtiden. Skolan har en stabil, stark och kompetent lärarkår som gör sitt yttersta för skolan och dess elever och jag tycker inte att det här är ett bra sätt att belöna dem på.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Jag vill igen säga att jag har stor respekt för att man har en åsikt i en sakfråga. Det skall socialdemokraterna ha all heder för. Det är kanske inte för ofta som vi har en tydlig åsikt, vi politiker. Men jag avundas fortfarande när man är i den situationen att man har råd att prioritera bort en utbyggnad av lyceet till förmån för en annan skola så här lättvindigt. Vi vet alla vad det skulle innebära att lyceet blir en elitskola och betygsgränsen höjs osv. Det är lite orättvist att spela i samma division när vi har olika regelverk för vår politik, när vi inte har den här sedelpressen som snurrar. Jag tror att inte är det fast i väggar, golv och tak vad det blir av hantverksskolan, utan som sades här har hantverksskolan en duktig personal som nog kan finna sina former även om man kommer fram till att den skall flytta. Om det skulle bli naturbruksskolan, så visst finns det mycket plats på naturbruksskolans fasad för lite nya skyltar, det är inget problem. Man kan inte låsa sig vid Tosarby med de argumenten; däremot vill jag upprepa att det kan vara så att det sist och slutligen är det mest fördelaktiga alternativet. Då sätter inte jag något prestige i det utan då gör vi så. Men det känns frustrerande när vi spelar i olika divisioner.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Vår uppfattning torde vara tydlig: vi tycker att skolan skall utvecklas i Tosarby. Att säga att man kan hänga upp en skylt på naturbruksskolan är att ringakta problemet synnerligen. Vad gäller de olika spelreglerna har ltl Danne Sundman möjligheten att påverka i regeringspartierna – vi kan nog byta position, om du önskar det!

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Det är inte jag som ringaktar problemet. Det är i så fall ltl Camilla Gunell som ringaktar det så att det har att göra med lokalerna. Jag menar att personalen är så pass duktig och skolan har en sådan integritet att man kan behålla den även om man skulle tvingas flytta. När det gäller att byta roll osv. menar jag att vi har en realitet, återigen: vi har en ram med pengar, vi har ett investeringsutrymme som skall räcka till allting, till alla skolor, till all sjukvård, till trafik osv. Det är det som är problematiskt att det är inte realistiskt att prioritera bort en utbyggnad av Ålands lyceum och därigenom finansiera utbyggnaden av hantverksskolan. Jag som har ansvar för Åland som en del av regeringspartierna måste se till realiteterna, men om man, som vi skämtsamt säger, har den här sedelpressen, så kan man prioritera allting och det tycker jag är fel.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag har ännu inte fått svar på vilket som blir den billigare eller dyrare lösningen, men det tycker jag skulle vara synnerligen viktigt, om man skall gå vidare med att bygga ut i hantverksskolan eller om man skall bygga ut det på naturbruksskolan. Här skulle jag vilja se siffror, kanske ministern kan upplysa mig om det: Var finner vi den billigaste lösningen? Jag för min del tror att de 1000 kvadratmetrar som skall byggas ut på naturbruksskolan inte blir billigare, utan den billigaste modellen skulle ha varit att redan för tre-fyra år sedan bygga ut i Tosarby. Det tror jag fortfarande, även om det i dag kanske blir ännu några korvören dyrare.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Ltl Camilla Gunell jämförde tilläggskostnaderna mellan Ålands lyceum och hantverksskolan. Jag vill påpeka att i Ålands lyceum går det i alla fall över 500 elever och den skulle medföra 1,8 miljoner euro i tilläggskostnader medan det var fråga om 0,2 miljoner för hantverksskolan, där det rör sig om 15-20 elever, så man kan inte jämföra på det sättet. Det var en prioritering som landskapsstyrelsen gjorde så att gymnasialstadieeleverna skulle få platser. Jag tror nog att under detta år kommer frågan att finna en lösning, så man kan nog med tillförsikt se framtiden an när det gäller den här frågan.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Som jag sade: hantverksskolans utbyggnad blev 1 miljon mark. När det kom till Ålands lyceum var man beredd att betala 10 miljoner till för utbyggnaden. Det tycker jag är en stor, stor skillnad, men jag får väl tro ltl Runar Karlsson när han säger att frågan skall få sin lösning. Vi har, som sagt, sagt vad vi tycker.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 14:

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående en utredning av Ålands folkrättsliga status. (HM 28/2003-2004).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Trots att vi inom Ålands Framtid lagt motioner i många angelägna frågor ligger ändå denna hemställningsmotion högst på vår prioritetslista. Vår särställning och vår autonomi, dvs. självstyrelsen i sig är själva grunden till att vi sitter här i denna sal och efter bästa förmåga månar om framtiden för öriket och dess befolkning. Denna grund, dvs. självstyrelsen och dess hörnpelare i form av lagar och internationella avtal, anser vi att man bör vårda med omsorg och om möjligt absolut stärka. Framför allt bör vi se till att inte själva grundstatusen hotas eller rubbas.

 

Även om vi inom Ålands Framtid har självständighet som vårt politiska huvudmål värnar vi med fast hand om den självstyrelse vi har. Vägen till självständighet går givetvis via en kraftigt förstärkt självstyrelse och det är någonting som de flesta partier i detta parlament säger sig stöda.

 

När vi däremot noterar att självstyrelsen inte stärks utan stället försvagas vill vi från Ålands Framtid säga ifrån. Exempelvis då detta parlament, tyvärr, gick med på att införa systemet med EU-böter som en del av självstyrelsesystemet var vi direkt emot det. Vi försökte förgäves få övriga partier att inse att vi tar ut självstyrelsen på djupt vatten. Med ännu större bestörtning kunde Ålands Framtid för ungefär en månad sedan konstatera att landskapsstyrelsen var på god väg att slopa den s.k. preamblen i Ålands EU-protokoll, i alla fall gav landskapsstyrelsens eget EU-meddelande omvärlden den bilden. Sedermera har helt andra tongångar hörts från denna talarstol, dvs. att preamblen absolut skall finnas kvar. Efter en utflykt till Bryssel och med besök på den finska EU-representationen andas dock landskapsstyrelsen åter mer pessimistiska tongångar. Vi hoppas av själ och hjärta att landskapsstyrelsen i denna fråga orkar visa fasthet och inte viker sig för lockropen, kanske främst från finska utrikesministeriet. Nämnda preamble är en del av Ålands status och ett slopande till förmån för en mer eller mindre svag deklaration vore synnerligen olyckligt. I alla fall tvingas vi från Ålands Framtids sida då göra Obunden Samling sällskap och uppmana lagtinget att vägra sitt bifall till EU:s nya konstitution.

 

Det är någonting som vi, fru talman, inte har sagt tidigare från vår sida därför att vi har inte – det skall jag ärligt säga – kunnat överblicka konsekvenserna av ett nej helt klart ännu, så det återstår en hel del att fundera på. Vågskålarna mellan för- och nackdelar kommer emellertid att tippa över till en negativ slagsida för oss om preamblen försvinner.

 

Orsaken till att jag uppehåller mig vid preamblen beror på att dess öde, eventuella öde, får jag väl lova att säga, vi vet inte hur det går sist och slutligen, är det senaste exemplet på att insikterna om vår unika konstruktion inte är den bästa på alla håll. När kunskapen tryter är det alltid bäst att inhämta ny kunskap och därför motionerar vi om en utredning av Ålands folkrättsliga status, en utredning som med fördel kunde utsträckas till att omfatta frågeställningar kopplade till olika människorättskonventioner, t.ex. ramkonventionen för skydd av nationella minoriteter, hur den eventuellt på sikt kommer att påverka den åländska självstyrelsen.

 

Professor Lauri Hannikainen tillhör, får man säga, den exklusiva kretsen av forskare, som med jämna mellanrum återkommer till Ålands självstyrelse och svenskspråkighet. Åtminstone jag tycker att med stor sakkunskap har denne Hannikainen under årens lopp gett ålänningarna många goda råd och även visat sig bemästra den folkrättsliga snårskog som omgärdar vår särställning. När professor Hannikainen i sin senaste bok låter förstå att nämnda människorättskonventioner har företräde framom åländsk lagstiftning, oavsett på vilka grunder den har stiftats, inser nog alla att det är hög tid att denna del av självstyrelsen bör analyseras mera. I fall ett internationellt övervakningsorgan, faktiskt som Lauri Hannikainen tror med största sannolikhet, tar Åland under förstoringsglaset gäller det nog att vi har våra argument färdigt utarbetade. När som helst kan det inom dessa juridiska områden komma förslag, krav osv., som gör att Åland snabbt tvingas ta ställning till hur man skall agera. Därför tror vi att det vore oerhört viktigt att på förhand med hjälp av expertis ringa in svagheterna och utforma en strategi för hur självstyrelsen skall försvaras och hur politikerna skall gå tillväga.

 

Därför hoppas vi att lagtinget förenar sig i hemställan om att landskapsstyrelsen låter utreda hur Ålands folkrättsliga ställning påverkas både av det nya EU-fördraget – någonting som borde vara gjort före man skall ta ställning till det – och de människorättskonventioner som Finland gett sitt bifall till utan att undantag däri har gjorts för Åland.

 

Ltl Runar Karlsson: Fru talman! Jag föreslår bordläggning till plenum den 16 april.

 

TALMANNEN: Förslag om bordläggning till plenum den 16 april har väckts. Ärendet kommer därför att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden?

 

Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

Man kan bara spekulera över de politiska motiven som ltl Anders Eriksson har i sin omsorg om självstyrelsen. Han började med att han i och för sig har som mål att Åland skall bli självständigt, men att han under en övergångsperiod kämpar för att självstyrelsen skall bli så stark som möjligt. Det må vara så, men när han sedan börjar spekulera i vad som skulle hända om de internationella övervakningsorgan som finns för de olika konventionerna skulle börja sätta Åland under ”förstoringsglaset”, att det skulle leda till problem för Åland i relation till människorättskonventionerna som helt allmänt nämns i motionen – det är bara en som konkret nämns och det är ramkonventionen för skydd av nationella minoriteter – då tycker jag att han verkligen slår huvudet på spiken! Det är när Åland blir självständigt som ett internationellt övervakningsorgan kan sätta Åland under lupp! Till des är det Finland som ansvarar för konventionernas efterlevnad också på Åland. Det är faktiskt också så att Ålands lagting har givit sitt bifall till de allra flesta människorättskonventioner och också ramkonventionen för skydd av nationella minoriteter har varit i lagtinget. Vanligtvis är det så att landskapsstyrelsen redan i ett beredningsskede har meddelat riksmyndigheterna eller utrikesministeriet att människorättskonventionerna och minoritetskonventionen inte berör Åland eftersom Ålands självstyrelse i praktiken och också formellt fungerar enligt syftet med konventionerna. Då tänker man på ålänningarna som minoritet inom Finlands gränser.

 

Men professor Lauri Hannikainen har intresserat sig för en annan sak och det är kanske mera intressant, nämligen det som man kallar minoritet inom minoriteten, dvs. de finskspråkigas ställning på Åland. Det här är en diskussion som internationellt är på gång och där kan det kanske finnas en aspekt på Finlands ansvar som möjligen kan skapa vissa spänningar mellan Åland och riket. Det är alltså klart att det finns en hel del som man kunde diskutera här. Men det är ganska svåra saker. Man talar också om den internationella sedvanerätt som självstyrelsen vilar på. Inte vilar självstyrelsen på någon sedvanerätt, utan det finns folkrättsliga dokument. Åland är konstitutionellt, tvärtemot många andra autonomier, väldigt tydligt reglerat i konstitutionella fördrag av olika slag.

 

Jag tycker att det är lite sammanblandning av stort och smått här, sådant som hör till Åland och sådant som kanske inte direkt hör till Åland och när man sedan ännu blandar in preamblen och EU-böterna blir det lite väl mycket sillsallad av det hela. Men man skall väl ändå försöka hålla sig till klämmen och där vill man att landskapsstyrelsen skall få i uppdrag att låta utreda hur Ålands folksrättliga ställning påverkas av EU:s nya grundfördrag. Men det är ju det som landskapsstyrelsen har hållit på med nu en längre tid och vi har det ärendet här i lagtinget. Samma sak gäller för de bifall som man har givit till internationella människorättskonventioner. På något vis tycker jag alltså att motionärerna är lite för sent ute. Vi måste komma ihåg att det är en sak att göra utredningar och det som folkrättsexperterna håller på med, en annan sak är ändå att politiskt agera i överensstämmelse med ändamålet och syftet i vår självstyrelse och övriga folkrättsliga status. Där kan inte några forskare egentligen lösa saker och ting för oss utan vi måste själva försöka göra några slags politiska bedömningar. När det gäller preamblen, som ltl Anders Eriksson har lyckats haussa upp en politisk diskussion om, försöker han nu ringa in redan det borgerliga blocket genom att säga att den absolut måste finnas kvar och att han har fått på något vis sådana indikationer också från majoriteten. Detta visar att den knappast kommer att kunna vara kvar. Det som man diskuterar är kompensation för att den inte kommer att finnas kvar på olika sätt. Det senaste är att man har fått några slags löften om att man i bestämmelserna skulle få en tilläggsbestämmelse som helt enkelt skulle vara en teknisk hänvisning till den deklaration som kommer i stället. Om det är någonting att vara hemskt upprörd över återstår att diskutera här i lagtinget. Men jag tror att det inte är så uppseendeväckande. Det är lite samma som med EU-böterna när en av lagtingets kronjurister lyckades haussa upp det borgerliga blocket att nu höll vi på att sälja bort självstyrelsen! Det visade sig sedan att man inte hade riktigt torrt på fötterna, utan det var ganska klart sedan efter valet att det inte låg så till som man försökte beskriva det och sedan gick det att anta framställningen.

 

Vad egentligen den politiska meningen med hemställningsmotionen är, den frågan ställer jag mig nog. Jag tror att utredningen blir svår att göra på det sätt som åtminstone klämmen är formulerad.

 

 

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Vtm Barbro Sundback säger att det är en sillsallad som jag gör när jag tar upp hotet mot preamblen i vårt EU-anslutningsprotokoll och att jag nämner EU-böterna. Jag nämner dem som exempel, när det gäller EU-böterna på ett redan konstaterat självstyrelsepolitiskt bakslag och när det gäller preamblen kan det eventuellt bli så. Samtliga sakkunniga som jag har diskuterat med hävdar i sten att om man tappar preamblen på det sätt som den nu är som en integrerad del av EU:s primärrätt är det definitivt en försvagning av Ålands ställning, och det är någonting som oroar mig. När det gäller huvudsyftet med motionen har den tillkommit efter att jag läste professor Hannikainens bok, där han  faktiskt pekar på att människorättskonventionerna, både Europarådets och FN:s olika människorättskonventioner, kan komma att gå över t.o.m. självstyrelselagen, vilket jag kanske inte sade fullt ut; det är konventioner som handlar om språk och utbildning. Jag tror faktiskt att det är så att vtm Barbro Sundback ser möjligheter här, möjligheter till finska daghem, finska skolor. Här ser jag faktiskt ett väldigt starkt hot mot Ålands enspråkigt svenska status. Jag tror att det är oerhört viktigt att man från självstyrelsepolitiska nämndens eller åtminstone från landskapsstyrelsens sida har en klar strategi hur man skall agera ifall den här typen av frågor börjar ställas. Jag vill väcka en fråga som kan bli ett väldigt stort problem: en oerhört stor försvagning av Ålands självstyrelse. Jag vill väcka den frågan i god tid. Vtm Barbro Sundback och jag ser säkert väldigt olika på hoten och möjligheterna. Detta är syftet med motionen.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson påstår att det var ett bakslag att förslaget med EU-böterna godkändes av lagtinget. Det bakslaget måste i så fall de borgerliga försvara. Det har inte vi sett som något bakslag, utan det är fullt möjligt att godta en sådan skrivning och det finns också klämmar att man skulle gå vidare och utveckla paragrafen hur den verkligen skall konstrueras för att bli klar och tydlig i sin tillämpning. Att hela tiden beskriva relationerna till riket som ömsom bakslag och ömsom hot, det är liksom den ständiga fiendebilden som skall hållas levande för att antagligen motivera hela Ålands Framtids existens – annars finns det inget politiskt behov för den verksamheten.

 

Det är en annan sak om ltl Anders Eriksson vill ha en klar strategi för hur man skall möta framtida krav från internationella konventioner som eventuellt kan påverka t.ex. språkliga minoriteters rättigheter på Åland än att kräva en utredning. Det är närmast utredningen som jag tycker att är ett dåligt politiskt förslag och att just de saker som man vill utreda är väldigt allmänt hållna. Det är en politisk diskussion som jag däremot tycker att är motiverad och intressant.

 

Preamblen. Ja, jag skulle bra gärna vilja veta vilka samtliga sakkunniga ltl Anders Eriksson har hört när det gäller den! Jag kan gissa mig till åtminstone två sakkunniga, men det kanske finns flera och så länge vi inte känner namnen på dem utgör de tyvärr inte några referenser av någon betydelse!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När det gäller EU-böterna kommer jag såväl ihåg den diskussion vi hade i lagtinget. Vi pekade på vilka oerhört stora belopp som det de facto kunde handla om per dag. Då sades det att det kommer definitivt inte att hända, man hade väldigt lång tid på sig att se till att man fick sin lagstiftning i s.k. EU-skick, så böterna kommer inte att utfalla. Efter att vi argumenterade mot det, så böterna utfaller, så är det ändå inte de här beloppen det handlar om, utan då kommer man att jämka det med riksmyndigheterna, vi kommer alla ihåg den här typen av diskussion. Jag började bak i huvudet dra parallellen till diskussionen om vårfågeljakten 1993, det var för mig så slående, för det var precis samma sak då också, att om det skulle bli några problem, så kunde man göra upp statistik och så kunde man ordna saken. Nu sitter vi inför fullbordat faktum. Jag kan försäkra vtm Barbro Sundback, att jag vill inte Åland så illa att jag hoppas att EU-böterna skall falla ut bara för att jag skall få möjligheten att visa att jag hade rätt, men jag känner en oro för det och jag har också en oro över hur vi skall kunna behålla Åland svenskt framöver. Jag noterade att den frågan är synbarligen inte så viktig för vtm Barbro Sundback, för den undvek hon helt och hållet!

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tycker att den jämförelse som ltl Anders Eriksson gjorde med hans – tydligen – skräckupplevelse av hur det har gått med vårjakten och EU-böterna, såsom de nu är införda i bestämmelsen i självstyrelselagen haltar väldigt mycket. Det är en sak att ha en skrivning i självstyrelselagen, en annan om det är fråga om muntliga eller skriftliga överenskommelser i förhandlingar i några tysta rum som ingen annan än de berörda eventuellt kommer ihåg. Som sagt, tror jag inte att det kommer att bli aktuellt med EU-böter och jag hoppas verkligen inte att det blir aktuellt; det skulle säkert ytterligare motivera ltl Anders Eriksson att måla fram de hotbilder och fiendebilder som hans rörelse lever på.

 

När det gäller finska dagis och skolor på Åland är det sådant som vi kan besluta om redan. Det medger i och för sig vår självstyrelselag, men såvitt jag vet har ingen ännu rest den frågan. Det har ingenting med de internationella konventionerna direkt att göra, men det är klart att minoriteter som önskar ha sina språkliga och kulturella rättigheter för stöd för sina politiska mål i konventionerna, och i ett demokratiskt samhälle, ett öppet samhälle som det åländska, där vi hör till Europa, har dessa minoriteter demokratisk rätt att resa krav.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sundman:

Fru talman!

Eftersom timman börjar bli sen tänkte jag inte säga någonting eftersom ärendet skall bordläggas, men jag blev, som så ofta, inspirerad av min kollega vtm Barbro Sundback. När det gäller att spekulera i varandras syften kan man säkert också spekulera i vtm Barbro Sundbacks syften om konventionernas eventuella giltighet på Åland och vad det innebär. Har man tidigare varit för finskspråkiga daghem, så kanske man ser, som sades här, en möjlighet att införa det med hänvisning till konventionen och köra över självstyrelsen och egentligen en politisk majoritet i lagtinget. Den tolkningen vill jag inte påföra någon, men om man skall spekulera kan man spekulera i det!

 

Så till själva hemställningsmotionen och dess kläm. Det är en fortgående process att vi här på Åland och självstyrelsens myndigheter ständigt gör en kontinuerlig omvärldsanalys, där vi har full koll på vad som händer och sker, vad som ändras och vad detta innebär för självstyrelsen. Dessutom har jag uppfattningen att man tidigare också har försökt ha en framförhållning att man vet vad som är på gång, vad Ålands position bör vara. Jag skulle säga att det ingår i det fantastiska handlingsprogrammet som vi vet att är mycket klokt och innehåller många bra formuleringar. Under självstyrelsens utveckling står det i programmet: ”Landskapsstyrelsen hävdar den åländska självstyrelsen som en folkligt förankrad autonomi med en internationellt garanterad särställning. Det svenska språket är grunden för Ålands självstyrelse. Landskapsstyrelsen kommer att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att bibehålla Åland som ett demilitariserat neutraliserat och enspråkigt svenskt landskap.” I den formuleringen ingår det arbete som man efterlyser i motionen.

 

Jag hålla med om att det finns några aspekter som vi kanske känner till lite sämre. Det nämns i motionen om EU:s nya grundfördrag, men vad vi borde bekanta oss med är hur, efter tio år, medlemskapet har fungerat och hur det har påverkat självstyrelsen. Jag upplever som representant för Obunden Samling, som de facto var det enda partiet som då var emot att vi skulle anslutas till EU i den formen som förslaget var, att man kanske mörkar detta lite, för det har inte riktigt blivit som man tänkte med EU-medlemskapet, och det tror jag att vi alla mer eller mindre erkänner i dag. Den problematiken borde vi lyfta upp och undersöka. Det är en sak vad EU:s nya grundfördrag betyder, det vet vi ganska mycket om, det har vi bekantat oss med, men själva EU-medlemskapet som sådant och det demokratiunderskott som relativt sett vi upplever i andra demokratier är en allvarlig sak.

En annan sak som vi borde fördjupa oss mera i enligt min mening är hur Finlands nya grundlag har påverkat självstyrelsen. Den har vi också levt med nu i fyra år; där kringskars också självstyrelsen ganska dramatiskt på vissa punkter och det finns experter som  hävdar att det var fel att göra så. Dessa två saker borde vi bekanta oss med.

 

När det gäller klämmen, som säger att man borde låta utreda hur Ålands folkrättsliga ställning påverkas till följd av EU:s grundfördrag och dels till följd av att Finland gett sitt bidrag till internationella människorättskonventioner kopplar den frågan – fastän vtm Barbro Sundback inte kan förstå det – synnerligen till diskussionen om Ålandsprotokollet och preamblen. Som jag ser det och som sakkunniga har sett det, vars åsikter vi alla har respekt för, kan det bli så om man tar bort preamblen att de undantag vi har från EU-rätten är explicit endast de som står i artiklarna jämfört med om vi har preamblen som hänvisar till folkrätten och då reaktiveras allt som har att göra med Ålands självstyrelse att göra egentligen i ett paket. När det kommer till sådana saker som just människorättskonventionerna för nationella minoriteter t.ex., så har vi inte undantag enligt bokstaven i artiklarna i protokollet. Men undantaget består i att preamblen hänvisar till en bredare tolkning mot bakgrund av folkrätten. Därav oron från hela lagtingets sida över preamblens vara eller icke vara. Självstyrelsepolitiska nämnden har varit mycket tydlig där att man ser det inte bara som en teknisk ändring utan man tar det på yttersta allvar, mot bakgrund av just den här saken bl.a. Det är inte några problem inom de områden vi har uttryckliga undantag, men vad framtiden har i sitt sköte och vad det kan skapa för problem om vi inte har preamblen, så därav osäkerheten. Nog har preamblen en viktig funktion. Jag förstår vtm Barbro Sundback som på något vis måste skyla över den åsikt man har i vad man kallar moderpartiet, som verkar styra också de socialdemokraterna, men jag tycker inte att vi här i Ålands lagting skall ha det som normgivande, utan vi måste ha en egen position och vi måste tänka själva, ta reda på, lära oss och sedan förhandla för vår egen sak.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Om jag har förstått ltl Danne Sundman rätt så menar han att om inte preamblen ingår i grundfördraget så finns det ingen grund för Åland mera att ställa sig utanför t.ex. de krav som finns i människorättskonventionerna. Är det så man skall tolka hans uttalande? Jag är glad om jag får en förklaring för jag tycker att de som har hävdat den politiska vikten, ja, nästan nödvändigheten, för detta inte ännu har klargjort i vilken mån deklarationen inte täcker in samma sak som preamblen. Men om det majoritetens uppfattning förstår jag hur man resonerar.

 

Ltl Danne Sundman har med stigande ålder börjat bete sig som en riktig patriark här. Han talar alltmer i vi-form: ”vi” borde ta reda på det, ”vi” borde göra det och ”vi” borde analysera grundlagen och fördraget. Vi klarar oss utan ltl Danne Sundmans ”vi”! Tala hellre om de obundna eller majoritetspartierna, vi socialdemokrater vill inte inkluderas i ltl Danne Sundmans vi-diskussioner.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Jag har ingenting emot att exkludera sossarna från mitt vi-begrepp. Det verkar bli så i den politiska kartan framdeles att det finns socialdemokrater och så finns det de andra, så ”vi” får väl framdeles tolkas som vi andra. När det gäller preamblens vara eller icke vara har inte jag låst mig vid att den exakt måste vara som den är i dag, men däremot ser jag det som viktigt att vi absolut inte nedgraderar Ålandsprotokollet. Då har det framförts just den tolkningen att om hänvisningen till folkrätten degraderas kan det innebära att självstyrelsens ställning gentemot EU-rätten försvagas. Däremot har Åland kvar sin folkrättsliga status, och det är någonting som går utanför EU:s ramar, men innanför EU:s ramar är det också värdefullt om vi har en stor uppslutning. EU kommer att bestå av 25 länder, och det är bra om de länderna står på vår sida. Det är på det viset en viktig sak, men när det gäller detaljlösningen på hur Ålandsprotokollet kommer att se ut är jag fortfarande öppen för diskussioner och jag vill också höra mer expertis, mera eventuella alterantiva lösningar.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det blev oklart igen! För en kort stund trodde jag att vi hade fått en glimt av hur ltl Danne Sundman resonerar om preamblen. Men nu förstod jag att det kanske ändå inte var det enda sättet att trygga landskapets folksrättsliga ställning i grundfördraget, för det finns trots allt också en skrivning i deklarationen. Jag tycker fortfarande att man inte har lyckats förklara vari består den stora skillnaden förutom rent tekniskt placeringar i texten osv.? Det är inte tillfredsställande att gång på gång få höra hur viktig preamblen är, men att de som kräver att den finns kvar sedan inte kan förklara vad det är som är så kolossalt viktigt. Flera har hotat med att man inte kommer att ge sitt bifall till grundfördraget om inte preamblen är kvar. Det skulle vara viktigt att få veta om de obundna står fast vid den inställningen fortfarande?

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

En enig expertis, får man väl säga, har sagt inför självstyrelsepolitiska nämnden i sina yttranden att en deklaration inte rakt av kan ersätta preamblen, enligt traktaträtten osv. osv. En deklaration är en politisk deklaration som man kan säga stiger av tidståget redan när den görs. Jag tror inte heller att vi skulle respektera politiska deklarationer från t.ex. 1930-talets Europa, medan våra konventioner som är 80 och 150 år gamla fortfarande gäller. Så kan man enkelt beskriva skillnaden: en deklaration kan inte ersätta preamblen. Däremot kan det finnas en lösning där man kommer till någonting som är mellan preamble och deklaration, en kompromiss, med samma juridiska status, och det kunde ersätta preamblen, men det viktiga är att vi inte medverkar till en degradering.

 

När det gäller att godkänna eller icke godkänna EU:s grundfördrag har jag tidigare sagt att vi bör ha en minimiposition här i Ålands lagting vilka eftergifter vi accepterar för att godkänna det. Det handlar mycket om en annan sak, nämligen om parlamentsplatsen och vårt demokratiunderskott, om vi skall godkänna EU-fördraget eller inte, alla, utom socialdemokraterna, som har ansvar för Åland anser det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Ärendet bordläggs till plenum den 16.4.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 15:

 

Ltl Lasse Wiklöfs m.fl. hemställningsmotion angående införande av självstyrelsedagen som betald fridag. (HM 40/2003-2004).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Timmen är sen och påskäggen bollar väl i en och annan gryta redan, så det är väl många som skulle vilja gå hem, och det kan jag förstå. Men lite grann i korthet ändå om motionen. Jag hoppas att ni kan ha överseende. Socialdemokraterna har testat varje regering i modern tid, tänkte jag säga, med att de här frågeställningarna. Vi är alla överens om att när ålänningarna 1917 uppvaktade Gustav V om återförening med Sverige och till slut ändå inte lyckades med det utan vi fick vår självstyrelse, så var det naturligtvis ett gudabenådat beslut. Den här självstyrelsen har i många avseenden gjort underverk på Åland. Och jag vågar påstå att hela färjtrafikens expansion och allting kan härledas i många avgörande drag från 1959 och framåt till allt det goda som fanns självstyrelsen när det gäller näringslivets utveckling och annat. Alla står vi, inte bara i den här salen, utan också vid alla möjliga andra sammanhang och talar om den ovärderliga självstyrelsen vi har som vi alla gärna vill utveckla så att redskapen ännu mera kan vässas för att ytterligare kunna vidta åtgärder ägnade att gagna våra medborgare på Åland.

 

Jag tror att alla som sitter här och för många ålänningar som funderar i de här banorna kring självstyrelsen och dess syften tycker att det här är någonting jätteviktigt.

 

Vad vore väl då naturligare än att självstyrelsedagen den 9 juni faktiskt kunde bli den där stora manifestationen, då folkskarorna samlas här på torget, kanske i tusental. Jag tycker att de människor som nu i decennier har varit med och finansierat den betalda fridagen för landskapsanställda och kommunalanställda, nämligen de privatanställda och statens anställda också på sätt eller annat kunde inlemmas i den här processen att självstyrelsedagen faktiskt om vi tillmäter vår självstyrelse och också dess bemärkelsedag den stora vikt och betydelse som vi säger oss göra och som jag tror att många också tänker skulle bli betald fridag för alla arbetstagare på Åland. Skulle det inte vara skönt att envar ålänning de facto kunde vara med och manifesta detta? Och hur skall vi kunna få människor att känna att det här är någonting väldigt viktigt för dem också, frånsett det löpande politiska arbetet, att kunna få vara med i den här processen, framför allt på bemärkelsedagarna. Jag tycker att det är oerhört viktigt. Landskapsstyrelsen har möjligheter att i resonemang internt, med arbetsgivare, fackföreningar etc. hitta formler där vi skulle kunna komma fram.

 

Jag tycker och jag hoppas, och därför ligger den här motionen igen, att lagtinget skulle ge landskapsstyrelsen uppdraget att verkligen seriöst en gång för alla försöka. Jag tror att man har tagit det alltför mycket med vänster hand  hittills. Jag tror att förutsättningarna är ganska goda om man anstränger sig lite. Och de summor vi talar om hävdar jag att är försumbara, om vi tänker på att lite bättre näringspolitik, lite bättre transportekonomi vad gäller frakter och sådant, allt detta är kompenserat i ett nafs!

 

Jag hoppas verkligen att vi nu skulle kunna förena oss om att försöka föra den här frågan mot ett avgörande. Jag tror att det skulle vara bra för självstyrelsen. Det är många människor som därigenom skulle känna en större gemenskap och jag tror att vi alla vill det. Självstyrelsens företrädare i lagtinget vill nog att envar på Åland bosatt skall vara med och också tänka och tycka att det här är viktigt och bra. Vi har en möjlighet och låt oss den här gången göra ett seriöst försök! Jag hoppas att lagutskottet också vill ta den här frågan seriöst och lite granna grunna över den. Det finns många vägar att gå, men finns det vilja,  finns det alla gånger en väg och jag hoppas att viljan skall infinna sig den här gången. Glad påsk!

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

I allt väsentligt håller jag med ltl Lasse Wiklöf om att vi borde ge ålänningarna möjlighet att fira den 9 juni som vår nationaldag och sluta upp bakom den självstyrelse vi har, ja, om vi nu har någon kvar efter diskussionen i föregående ärende! Jag uppfattade inte riktigt hur ltl Lasse Wiklöf menade att vi skall finansiera det. Vi kan inte påföra det arbetsgivarna utan vi måste då ta bort en annan ledig dag. Som jag ser det är det antingen första maj eller sjätte december och jag har lite svårt att välja: första maj vill jag köra motorcykel och sjätte december fyller jag faktiskt år! Men ltl Lasse Wiklöf kanske kan förtydliga sig.

 

 

 

 

Ltl Wiklöf, replik:  

Fru talman!

Jag sade just, att finns det vilja, finns det en väg, men vissa röjer ingen vilja utan vill ironisera över problemen. Det är de som i normalfallet utger sig för att vara självstyrelsens stora företrädare. Struntprat!

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Trots att det lät som om jag ironiserade menar jag allvar med att vi inte kan påföra näringslivet ytterligare en ledig dag, utan skall vi påföra måste vi också besluta att nu jobbar vi i stället i både offentlig och i privat sektor någon av de lediga dagarna. Skall man ta någon av de kristna helgerna kan det vara så – ursäkta om jag ironiserar igen – att det kan komma straff från ovan! Därför nämnde jag de två som vi har konstruerat: första maj och sjätte december. Mot bakgrund av det som ltl Lasse Wiklöf sade kanske det är sjätte december som vi borde prioritera bort till förmån för 9 juni.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Det är förvånande att det är så tomt i lagtingets sal. Man tycker att det här borde vara en ganska viktig fråga. Jag måste säga att jag blev riktigt rörd, jag tyckte att det var så fint, när ltl Lasse Wiklöf talade så varmt om självstyrelsen. Jag vill poängtera så att det inte blir något missförstånd och jag säger inte det är för att ironisera, utan jag tycker att presentationen var bra och jag håller också med det som sägs här att varför skall man inom statlig och privat sektor, som har varit med och betalat de offentliga anställdas ledig självstyrelsedag stå utanför år efter år. Nog måste vi på något sätt försöka hitta en lösning på frågan. Jag är en av de första som skulle vilja ställa upp på den stora manifestationen som ltl Lasse Wiklöf vill få till stånd. Däremot vill jag strikt sakligt säga från min sida, också från partiets sida, att alternativ ett: att näringslivet skulle betala detta är en omöjlighet med tanke på de kostnader som finns. Ser vi på Åland som det är i dag, ser vi på den konkurrens som kommer t.ex. från Baltikum, så tror jag inte att vi skall resonera om ytterligare fridagar, utan vi skall nog börja fokusera på hur vi kan börja jobba lite mera här. Då pratar jag inte om privata företagare utan om löntagare generellt inom näringslivet. Den belastningen på näringslivet vill jag inte medverka till. Jag tror inte heller att det är realistiskt att tänka sig. Jag kommer tyvärr inte ihåg ur minnet, kanske ltl Lasse Wiklöf kommer ihåg det och därför inte nämnde det, men det var ganska många miljoner pengar det handlar om som i så fall skulle betalas från samhällets sida. Det tror jag inte heller att det finns ekonomiska möjligheter till nu. Men vi måste ta fasta på det som ltl Lasse Wiklöf säger, att finns det en vilja, finns det en väg. Lagutskottets ordförande sitter kvar här och lyssnar på alla visdomsord. Jag tycker att man i lagutskottet nu skulle ta och titta en gång för alla: vilka juridiska möjligheter har vi och också försöka utröna vilka politiska möjligheter vi har att göra en framstöt till riksdagen med de formuleringar ltl Lasse Wiklöf hade och säga att vi värderar självstyrelsen så här pass högt, vi vill byta 6 december mot 9 juni, försöka göra det! Det här är ett fullt seriöst förslag från min sida. Vi måste ta måste ltl Lasse Wiklöf på allvar: finns det en vilja, så finns det en väg! Jag hoppas att man löser detta i lagutskottet!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag får be om ursäkt om jag kanske pratar för lagutskottets ordförandes del lite grann, men jag tror inte att den liberala lagtingsgruppen ser att man löser den här problematiken genom den bytesaffärs som ltl Anders Eriksson föreslår – då väcker man en strid helt i onödan i en så här viktig sak.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Med den politik som vi hoppas att vi skall lyckas förverkliga så småningom blir det ingen bytesaffär utan det blir en automatik. Men jag hoppas att vi nu skulle kunna lösa detta innan vi blir självständiga och då försökte jag peka på en lösning. Det är ett fullt seriöst förslag från vår sida. Om övriga, t.ex. liberalerna, inte tycker att det är seriöst måste vi respektera det, men då är det upp till liberalerna att komma med ett förslag hur vi skall kunna lösa problemet. Problembeskrivningen som ltl Lasse Wiklöf gav ställer jag upp på till hundra procent. Jag vill också peka på en modell hur vi skall kunna lösa den.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Den automatik som ltl Anders Eriksson har förhoppningar att skall lösa frågan så att bytesaffären inte alls skall behöva vara aktuell, den automatiken är nog så långt i framtiden att inte ltl Roger Eriksson kommer att kunna behandla den som lagutskottets ordförande under den här perioden!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Beijar, replik:

Fru talman!

Som socialdemokratisk medlem i lagutskottet kan jag garantera ltl Anders Eriksson, att jag under inga omständigheter skulle kunna stöda en sådan bytesaffär som han var inne på. Jag stöder gärna en betald fridag, självstyrelsedagen, men då måste man se det som ett tillskott för ålänningarna att faktiskt visa och värna om självstyrelsen, inte några bytesaffär i enlighet med det förslag som ltl Anders Eriksson var inne på, aldrig i livet!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är inte lätt att försöka hjälpa till och stöda de socialdemokratiska motionerna, det är i sannningens namn inte lätt! Är det så att man menar från socialdemokratiskt håll att motionen man har lagt menar man inte riktigt allvar med eller vem är det i så fall som skall betala? Man kan inte gå runt en så central fråga om man verkligen menar allvar med motionen; då måste man också ha ett tydligt svar på: vem är det som skall betala?

 

Ltl Beijar, replik:

Fru talman!

Som ltl Lasse Wiklöf var inne på har socialdemokraterna haft motsvarande motion i alla, som han sade, moderna regeringarna som har funnits och frågan har inte lösts ännu. Nu ser vi fram emot en lösning och det är så, när det är en sådan här situation, att alla skall vara med och finansiera dagen.

Hur och på vilket sätt får bl.a. lagutskottet efter att ha hört finansutskottet och dylikt komma med förslag.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det var en klok kvinna som viskade i mitt öra att det är sedelpressen igen i så fall! Förenklar man problematiken, ltl Beijar, att det finns bara två alternativ: att det privata näringslivet betalar eller att samhället betalar. I så fall måste man förklara vilken modell man väljer. Jag tror inte att någon av dem är riktigt bra och därför försökte jag vara konstruktiv och hjälpa till, som vissa i partiet brukar säga och komma med förslag. Att det inte föll i god jord får jag beklaga.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Det lär nog hinna bli påsk innan vi kommer härifrån! Vad sade jag? Jag sade så här: finns det vilja finns det en väg. Jag anförde också att landskapsstyrelsen har möjligheter, för egen del, i samråd med fack, i samråd med näringsliv. Nog är det märkligt att så fort det kostar ett penni är självstyrelsen inte intressant, men så länge det går och så länge vi kan kratsa in kastanjer, då är det bra! Jag menar att självstyrelsen skall ha sådan dignitet i allas vårt medvetande att den också är värd någonting att satsa på.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag vill säga att det är självklart att självstyrelsen är mycket värd, den är synnerligen mycket värd för mig, jag har värnat om den i alla sammanhang. Men jag tycker ändå att man går för lätt förbi finansieringsfrågan. Den är viktig. Jag tog fasta på det som ltl Lasse Wiklöf sade: finns det en vilja, finns det en väg. Jag försökte peka på en alternativ väg. Om den blev för hoppig och för knölig, så får jag beklaga!

 

Ltl Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson har haft vänligheten att för sin del och sitt partis del deklarera att det här går att göra en bytesaffär med självständighetsdagen. Jag har lite politisk känsla jag också! Och så dum är jag inte, men jag tror att det finns många andra vägar som vi kan diskutera och gå och det är den vilja jag vill uppbåda i lagutskottet, i lagtinget och i landskapsstyrelsen. Jag tror att om vi vill någonting, så reder vi ut det här och kan klara av det. Än en gång: även självstyrelsen måste någon gång kunna få kosta lite. Självstyrelsen har varit till stor betydelse, inte bara för enstaka löntagare, utan den har varit det för hela vårt näringsliv. Det är i den belysningen man också skall se den här frågeställningen.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag försökte peka på en alternativ väg. Jag har fått klart för mig att från motionärernas sida var inte det den väg man riktigt tyckte att var den bästa, utan det fanns många andra vägar. Nämn då en väg, så skall vi se – jag är idel öra!

 

Ltl Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Värderade broder Eriksson! Resonemang från en aktiv landskapsstyrelse i förening med fackföreningsrörelse och näringsliv – jag tror att det finns alla förutsättningar att hitta varandra. Jag tror inte att den kostnadsbilden för envar kommer att bli särskilt stor.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

Lagtingets nästa plenum hålls onsdagen den 14 april kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.16.55.)

 

 

 

 

Originalfil