Plenum den 7 juni 2011 klockan 10.00

 Ålands lagting

 

STENOGRAFISKT PROTOKOLL

 

 

 

 

 

 


Plenum den 7 juni 2011 kl. 10.00

Plenum börjar. 2

Remiss. 2

1   Ny styrning av Ålands polismyndighet

Landskapsregeringens framställning (FR 29/2010-2011)

Remiss. 2

2   Ändring av landskapslagen om Ålands polismyndighet

Ltl Jörgen Strands m.fl. lagmotion (LM 4/2010-2011)

Remiss. 12

3   Ny kommunalskattelag

Landskapsregeringens framställning (FR 30/2010-2011)

Remiss. 12

4   Ändring av lagstiftningen om utkomststöd

Landskapsregeringens framställning (FR 31/2010-2011)

Tredje behandling. 12

5   Ändring av jaktlagen

Näringsutskottets betänkande (NU 5/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 16/2010-2011)

Tredje behandling. 12

6   Ekodesign och energimärkning

Näringsutskottets betänkande (NU 6/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 26/2010-2011)

Tredje behandling. 13

7   Ändring av djurskyddslagen

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 11/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 18/2010-2011)

Tredje behandling. 13

8   Behörig myndighet för djursjukdomar

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 13/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 23/2010-2011)

Andra behandling. 13

9   Produktionsstöd för el

Finansutskottets betänkande (FU 7/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 25/2010-2011)

Andra behandling. 14

10  Ny lagtingsordning

Lagutskottets betänkande (LU 23/2010-2011)

Vtm Gunnar Janssons m.fl. lagmotion (LM 2/2010-2011)

Ltl Danne Sundmans m.fl. lagmotion (LM 3/2010-2011)

Andra behandling. 16

11  Köttbesiktning

Näringsutskottets betänkande (NU 7/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 22/2010-2011)

Första behandling. 16

12  Ändrade ÅHS-avgifter

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 14/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 21/2010-2011)

Första behandling. 31

13  Ny lag om radio- och televisionsverksamhet

Kulturutskottets betänkande (KU 5/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 17/2010-2011)

Fortsatt enda behandling. 45

14  Förslag till första tilläggsbudget för år 2011

Finansutskottets betänkande (FU 6/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 19/2010-2011)

Ltl Carina Aaltonens m.fl. finansmotion (FM 79/2010-2011)

Föredras. 79

15  Strategi för den åländska skärgårdens trafiksystem ”Kortrutt 2011”

Landskapsregeringens meddelande (M 3/2010-2011)

Föredras. 80

16  Mediepolitiskt program

Landskapsregeringens meddelande (M 4/2010-2011)

Föredras. 80

17  Ålands turismstrategi 2012-2022

Landskapsregeringens meddelande (M 5/2010-2011)

Enda behandling. 80

18  Sophantering, solceller, miljövänlig städning och energisparåtgärder

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 12/2010-2011)

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 37/2007-2008)

Ltl Danne Sundmans m.fl. hemställningsmotion (HM 2/2008-2009)

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion (HM 15/2008-2009)

Ltl Fredrik Karlströms m.fl. hemställningsmotion (HM 44/2008-2009)

Ltl Danne Sundmans m.fl. hemställningsmotion (HM 26/2009-2010)

Ltl Mika Nordbergs m.fl. hemställningsmotion (HM 34/2009-2010)

För kännedom... 86

19  Ändring av tobakslagen för landskapet Åland

Ltl Åke Mattssons lagmotion (LM 5/2010-2011)

Fördras från tilläggslista. 86

Bordläggning. 86

20  Ny lagtingsordning

Stora utskottets betänkande (STU 2/2010-2011)

Lagutskottets betänkande (LU 23/2010-2011)

Vtm Gunnar Janssons m.fl. lagmotion (LM 2/2010-2011)

Ltl Danne Sundmans m.fl. lagmotion (LM 3/2010-2011)

Plenum slutar. 86

 

Plenum börjar

Närvaroregistrering. 21 ledamöter är närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller lagtingsledamöterna Jan Salmén på grund av deltagande i styrelsemöte i Folktinget och Folke Sjölund på grund av möte i Regionkommittén. Beviljas.

Remiss

1      Ny styrning av Ålands polismyndighet

Landskapsregeringens framställning (FR 29/2010-2011)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkännes? Godkänt.

Talmannen föreslår en gemensam diskussion för ärendena 1 och 2.

Remiss

2      Ändring av landskapslagen om Ålands polismyndighet

Ltl Jörgen Strands m.fl. lagmotion (LM 4/2010-2011)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkännes? Godkänt.

Diskussion.

Minister Roger Eriksson

Herr talman! Vi har nu på vårt bord regeringens framställning om polisstyrelse, egentligen en ändring av den nuvarande lagstiftningen. I handlingsprogrammet för landskapsregeringen finns en skrivning om att man skall utreda frågan om behovet av en polisstyrelse. Det har vi gjort. Det visade sig ganska snart att det finns behov av åtgärder för att stöda polismyndigheten, varav det här är en. Ett första steg ett åtgärdspaket. Det fanns också en undersökning från polismyndigheterna om personalens situation och den gav också en stark indikation på att polismyndigheten behöver stöd både på lagnivå och även andra stödfunktioner för att få arbetet att fungera.

En sak som kom fram ofta under diskussionerna och kontakterna var den nuvarande polisdelegationens bristande möjlighet att påverka och styra polismyndigheten. Som alla känner till har polisdelegationen av idag enbart en rådgivande funktion. Nu tar vi steget framåt och med en polisstyrelse skapas förutsättningar för en effektiv styrning av myndigheten och även en modernisering, som man har öster och väster om oss. Det här innebär att polisdelegationen kommer att försvinna. Vi har också diskuterat inom polisdelegationen och de är medvetna om utvecklingen och står bakom den.

Lite kort, herr talman, om innehållet i dessa två paragrafer. När det gäller sammansättning består polisstyrelsen av ordförande, viceordförande och fyra övriga medlemmar, varav minst hälften skall ha god sakkunskap inom det polisiära området samt juridisk sakkunskap ska vara företrädd. Det här är någonting som vi har diskuterat mycket vad det innebär och i det här har vi också beaktat vad polismyndigheten själv har sagt i sina utlåtanden. De har också betonat sakkunskapen. Det här betyder att startskottet ska bli en professionell styrelse, inte enbart politiker från de olika kommunerna som delegationens sammansättning var tidigare.

Sakkunskapen inom det polisiära området är ett vitt begrepp. Det är inte, som kanske någon kan misstänka, någon plats för en pensionerad poliskonstapel. Vi siktar framåt, det är helt annorlunda än det. Det finns många områden inom det åländska samhället där man har arbetat med polisiära uppgifter. Man kan tänka alla människor som arbetar inom rättsväsendet, försvarsadvokater, de som sysslat med lagpolitik. Det här är som vi ser det, om vi också tittar öster och väster om oss, personer, män och kvinnor, som har den här sakkunskapen som kan leda en polisstyrelse. Jag nämnde inledningsvis att det är minst hälften av de här fyra, så det är minst två personer av sex som vi diskuterar. Det är alltså inte hela polisstyrelsens sakkunskap utan det är en liten del av den. Det här betyder att den har karaktär av professionell styrelse, utvecklingen går mot detta också inom övriga landskapsmyndigheter, till exempel ÅSUB.

Sedan, herr talman, lite om styrelsens uppgifter som regleras i 1 c §, om jag minns rätt. Styrelsen har beslutanderätt inom de områden där delegationen tidigare hade rådgivande funktion. Det här är viktig förändring. Då får den ett rent innehåll och vi får en styrelse som verkligen har ett mandat, makt och ansvar. Tittar man lite närmare på ansvarsområdena så ska de arbeta med polismyndighetens allmänna verksamhetsmål, budgetförslag, verksamhetsberättelse, ge utlåtanden i principiellt viktiga frågor, utveckla och ta del av polismyndighetens verksamhet. Styrelsen har ett ganska brett område och den kan få den makt den tar sig inom de här områdena. Jag hoppas och tror att när vi kommer så långt att vi har styrelsen, att den blir en aktiv aktör inom området.

En viktig sak att också poängtera är det som vi nämner i lagtexten och motiveringen, att styrelsen inte får ta del av polisoperativa frågor. Det är en mycket viktigt fråga. Så är det i alla västerländska demokratier, det är inte politikerna som ska styra det operativa arbetet utan det är polismyndigheten som själv ska göra det. Det är ganska mycket som ingår i det begreppet, t.ex. att inleda och avbryta en förundersökning, allt som ska skötas av en obunden polismyndighet, det ska inte politikerna styra. Politikerna ska styra verksamhetsförutsättningarna, budget och lagstiftning, det ska politikerna leda och styra. I dagsläget och fortsättningsvis är det landskapsregeringens och i sista hand lagtingets uppgift.

Ändringen kommer också att beröra polismyndighetens område. Det som bestäms är att under styrelsen finns polismästaren, som föredrar ärendena för styrelsen, presenterar och förbereder materialet. Polismästaren i första hand är den som är fördragande inom styrelsen. Det här är egentligen förändringarna till gällande situation som jag sade tidigare, herr talman. Det här är första steget i en längre process.

Sedan lite kort om processen, hur arbetet har lagts upp. Utgångspunkten är handlingsprogrammet där det står att vi överväger en polisstyrelse. Det visar sig ganska snart att någonting bör göras. Det var för ungefär ett år sedan som arbetet inleddes aktivt. Vi hade personalen inblandad, förvaltningschefen, enhetschefen och folk från politiskt håll. Ett möte hade vi i oktober i fjol där lantrådet, jag, tjänstemännen och hela polispersonalen, både manskap, befäl och kansli deltog. Där diskuterade vi frågan om polisstyrelsen. Frågan riktades på ett konstruktivt sätt. I polisdelegationen har vi vid ett par tre möten behandlat frågan om en styrelse, 13.6 i fjol, januari och maj i år bland annat. Tanken om en styrelse har förankrats.

Det har också varit flera möten mellan polisledningen och tjänstemännen. Vi hade ett seminarium 2.3 i år, där bland annat jag deltog och de tjänstemän som handhade ärendet och hela polispersonalen, både manskap, befäl och kansli. Vi diskuterade flera frågor, bl.a. polisstyrelsen. Frågan har nog diskuterats grundligt och vi har fått synpunkter. Sedan hade vi en överläggning i slutet av april där vi gav detta vidare till lagberedningen. Vi hade ett till seminarium 20.5 för hela polispersonalen, manskapet, befäl och kansli. Då lyfte vi frågan igen och tittade på de olika modellerna.

Det var förstås, herr talman, en lång och konstruktiv process, bland annat som jag nämnde två stora seminarier för hela personalen. Framställningen följer handlingsprogrammet och effektiviserar styrningen av polismyndigheten. En sak som polismästaren och polisbefälet har frågat efter är ett bollplank för att kunna dryfta viktiga frågor.

Avslutningsvis herr talman, är det här ett första steg i processen för att underlätta och kunna få en viktig och modern organisation för polismyndigheten, som berör arbetet med många viktiga frågor, som bland annat rör grundlagsrättigheter och sådana saker. I förlängningen har vi funderingar på tillsynsmyndighet för polisen och räddningsväsendet. Lagförslaget tar sikte på just de nämnda sakerna

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Jag har två frågeställningar när det gäller styrelsens sammansättning. Ministern berörde 1 § men 2 § berörde ministern överhuvudtaget inte. Den första frågan är när det står att en av ministrarna ska vara styrelsens ordförande samtidigt som landskapsregeringen är övervakande myndighet och budgetgivande myndighet, det känns som en form av ministerstyre. Kan ministern förklara varför man har valt den här modellen. Det andra är det som ministern sade att två stycken ska ha god sakkunskap inom det polisiära området. Det är väldigt oklart vad som avses där. Man är på väg mot en professionell styrelse. Viceordförande är alltså en servicefunktion, vem är då mest sakkunnig, alltså professionell att säkerställa servicen till folket?

Minister Roger Eriksson, replik

Herr talman! Det här förslaget bygger förstås, som jag nämnde tidigare, på gällande lagförslag bland annat om polisdelegationen. Där är det också så i dagsläget att en av landskapsregeringsledamöterna är ordförande i styrelsen. Tanken, herr talman, har varit att man skulle ha en närkontakt mellan landskapsregeringen och polismyndigheten. Det är inget självändamål. Vi ska komma ihåg att det här förslaget gör att det här är en del av polismyndigheten. Det är ingen direkt övervakningsmyndighet.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Polisdelegationen är rådgivande organ så därför kan det vara motiverat att lantrådet eller en minister är ordförande där. Nu får vi alltså en styrande styrelse inom polisen och då blir det riskabelt med det här förslaget, att man har en minister som sitter som ordförande. Jag vill gärna ha en motivering till det utan jämförelse med polisdelegationen som inte är jämförbar i det sammanhanget. Jag vill gärna också ha ett svar på vad sjutton ministern menar med begreppet professionell styrelse inom polisväsendet när det huvudsakligen är en serviceorganisation för medborgarna, inte någon slags serviceorganisation för åklagare, jurister eller så.

Minister Roger Eriksson, replik

Herr talman! Jag börjar vid ltl Roger Janssons sista replik, med sakkunskapen. Det är just det vi säger att det ska vara en professionell styrelse, inte som delegationen har bestått av kommunalpolitiker. Det ska ha en sakkunskap på området, för den ska leda och styra verksamheten inom de områden där delegationen bara har haft en rådgivande funktion, dvs. verksamhetsplaner, budget osv. Det är det som är själva tanken. Därför ska vi ha en professionell styrelse. Tanken är att minst två av dessa sex ska ha den här sakkunskapen. Polismyndigheten har vissa behov av någon med bollplanksfunktion. Det här är en del av polismyndigheten, inte det övergripande övervakningsansvaret av tillsynsmyndigheten, det har landskapsregeringen fortsättningsvis.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Jag hade samma dubier som ledamot Roger Jansson och nu fick vi ett replikskifte. Av dessa förstår jag av ministern att en landskapsregeringsledamot ska sitta i ett organ som är en del av polismyndigheten och fatta beslut om myndigheten och sedan i en annan position ska man vara övervakande. Det är inte bra. Man måste först bestämma sig om polisstyrelsen är ett förvaltningsorgan eller ett politiskt organ. Om man ställer frågan så vad svarar ministern då?

Minister Roger Eriksson, replik

Herr talman! Den här tilltänkta polisstyrelsen, eller som det heter styrelse för Ålands polismyndighet, är en del av polismyndigheten och det är inte tänkt att den här sammansättningen ska vara enbart politisk utan den ska ha sakkunskap, det som polismyndigheten själv har efterfrågat, så att det inte blir som delegationen har varit. Tanken med att en av ledamöterna ska vara med är att man ska knyta nära kontakt med landskapsregeringen. Det är fortsättningsvis landskapsregeringen som är tillsynsmyndighet över polismyndigheten i dagsläget.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Jag är lite förvånad över att minister Eriksson, som också är åklagare och borde vara professionell i det här sammanhanget, inte ser konflikten i det här att den ansvariga ministern ska sitta i ett förvaltningsorgan och fatta beslut om myndighetens budget och mål och leda verksamheten, som det står på många ställen och nästa dag eller efter en timme så går man hit och då ska man övervaka samma beslut. Det är oklart också, som jag uppfattar nu, att det är en förvaltningsmyndighet och vad den ska ha för roll. Det står på flera olika ställen att man ska styra, man ska övervaka och man ska leda polismyndigheten. Det är väldigt oklart, tycker jag, vilken rollfördelningen är mellan landskapsregeringen och polisstyrelsen för att inte tala om att polismästarens roll är intressant i det här sammanhanget. Det står också om polischef, är det samma människa?

Minister Roger Eriksson, replik

Herr talman! Jag börjar där ledamot Sundback slutade. Det står i lagarna att gränsdragningen mellan styrelsen och polismästaren är den att styrelsen ska avgöra frågor som inte till hänförs till polismästaren på basen av lagreglemente eller arbetsordning, då är det till polismästaren. Allt som har med operativa åtgärder är enbart polismyndigheten. I förhållande till landskapsregeringen står det i 1 c § om styrelsens uppgifter. Det är enbart de sakerna som styrelsen ska arbeta med.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Jörgen Strand

Herr talman! Bakgrunden till att jag skrev lagmotionen är att jag under nuvarande period sitter i polisdelegationen och fått rätt stor insyn i dess arbete och dess organisation osv. För mig är polisen en av grundpelarna i vårt samhälle och det är viktigt att polisen åtnjuter allmänhetens förtroende, att utredningar går framåt snabbt osv. Här har det funnits vissa problem genom åren där ingen skugga ska falla på någon. Det här är frågor som vi har diskuterat i polisdelegationen under ett par års tid och försökt kartlägga var problemen är och hur vi kan lösa frågorna. Därav min lagmotion som är tudelad.

Den första delen handlar om polisens organisation där polisledningen och polisdelegationen har haft, som jag upplever det, en stor samsyn om att vi måste ändra organisationen och göra den mer effektiv och flexibel och för att få ett effektivare polisarbete. Organisationsförändringen har varit på tapeten i två år. Ledningen har jobbat med den, rapporterat till polisdelegationen och så har det gått. En ny organisation har också förankrats bland alla tjänstemän inom myndigheten.

På senaste möte så presenterades en organisationsmodell där man hade en tillståndsavdelning och en operativ avdelning. Man river ner de täta skotten mellan olika avdelningar som det är idag. Det betyder i praktiken att man ska kunna jobba mellan avdelningarna, har man en topp när det gäller utredningar eller bankrån ska man kunna sätta in de resurser som behövs oberoende var man är placerad i nuvarande organisation. Då tycker jag att det är lite synd, när vi har haft ett sådant här konstruktivt arbete och samsyn i polisorganisationen, ledning, lantråd och med minister Roger Eriksson, att man inte möjliggör den organisationsförändringen genom att ändra 1 §. I dagens lagstiftning står det att det ska innehålla olika avdelningar, enheter och liknande, det möjliggör inte den här organisationsförändringen. Därför har jag lagt den här lagmotionen där man enligt min mening borde säga att polisens organisation stadgas i förordning. Det ger större flexibilitet och man har möjlighet att tänka efter tills det här ska sjösättas och också framtida förändringar kan göras mycket snabbt och effektivt. Det var första delen.

Den andra delen handlar om styrelsens sammansättning. Där har vi många gånger haft en diskussion i polisdelegationen om att det är viktigt att tydliggöra de olika rollerna. Lagtinget stiftar lagar, antar på förslag av landskapsregeringen budget, landskapsregeringen verkställer budget och övervakar polismyndigheten. Polisstyrelsen sysslar med det som står i lagen, vilket jag inte har någonting emot, och blandar sig inte i det operativa som sköts av polismästaren.

Skulle man få den här tydliga ansvarsfördelningen anser jag att man inte behöver och man ska inte ha en politiker från landskapsregeringen som leder polisstyrelsen utan man ska bara avge utlåtande i principiellt viktiga frågor. Ska man avge de utlåtandena åt sig själv? Ska man jobba med en budget åt sig själv om det är finansministern som sitter som ordförande? Då är det frågan om jäv, och det blir problematiskt. Man har inte tänkt igenom den här biten.

Samtidigt har polisledningen efterlyst just sakkunskapen. Då handlar det inte bara om juridik, mycket handlar om sociala frågor, det handlar om omhändertagande av barn och liknande. Därför har vi ändrat det här att alla bör ha en sakkunskap som åtnjuter allmänhetens förtroende osv. Jag har upplevt, men kanske jag har fel, jag vet inte vad som har hakat upp sig, att minister Roger Eriksson, lantrådet och jag har haft en samsyn i de här frågorna. Jag ser att ministern nickar, då är det olyckligt när vi nu har lagen på bordet och inte gör de här ändringarna så att vi kan komma till rätta med organisationen och vi kan få en tydlig ansvarsfördelning.

En sak som jag inte tänkte skriva ytterligare i motionen var just om myndighetsbiten. Inom landskapsregeringen fanns en polisbyrå som nu ingår i rättsserviceenheten. Där har man också en viktig uppgift som poliserna har efterlyst, när vi stiftar lagar kommer det inte föreskrifter och anvisningar. Nu vet jag att minister Eriksson jobbar i en grupp med de här frågorna och det är bra, men egentligen borde det vara en polisbyrå under landskapsregeringen. Jag har ingenting emot om funktionen sköts inom ramen för rättsservicen. Därför valde jag att inte motionera om det här.

För mig är det inte partipolitik utan allting grundar sig på den erfarenhet, den kunskap jag har fått genom mitt arbete i polisdelegationen och jag hoppas att inte någon sätter någon politisk prestige i de här frågorna för de handlar om klara och tydliga spelregler och möjligheterna att få en bra organisation. Tack, herr talman!

Ltl Åke Mattsson, replik

Herr talman! Jag har också skrivit mitt namn under den lagmotion som ledamot Strand diskuterar här, just av samma orsaker. Polisdelegationen har framfört krav på myndigheterna att de ska komma med förslag på omorganisation. Nu har man kommit med det och man har också förankrat organisationsförändringen i hela förvaltningen. Det verkar vara möjligt att genomföra, men det krävs en lagändring. Det är viktigt att man politiskt bemöter polisen med detta. Jag är också med på omformuleringen, att man ska ha insikt i polisförvaltningen är inte nödvändigt för att man ska sitta där utan att man har bra samarbetskontakt med allmänheten, landskapsregeringen och insikter på det viset räcker bra. Samtliga som sitter där ska ha det, inte hälften.

Ltl Jörgen Strand, replik

Herr talman! Jag har inget att replikera i sak, men jag kan nämna att ltl Åke Mattsson också sitter i polisdelegationen och varit med och format motionen. Vi har haft ett samarbete över partigränserna. Därför var det lite förvånande, men det finns kanske några klara motiv till varför man inte har hunnit med att få med paragraferna. De är viktiga för att få helheten att hålla ihop. Polisen är ändå en, som jag sade, grundpelare i vårt samhälle och det är viktigt att allmänheten har förtroende och att vi får det här att löpa bra på ett effektivt och rationellt sätt. Jag kan passa på och tacka ltl Mattsson för hans sakkunskap i de här frågorna.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Roger Eriksson, replik

Herr talman! Det som ledamot Jörgen Strand berättar stämmer, vi har en samsyn om hur det här borde utvecklas. Vi har haft ett mycket bra och konstruktivt samarbete i polisdelegationen och även i övrigt. Som jag nämnde är omorganiseringen, som motioneras om, inne på steg ett av ett åtgärdspaket. Vi håller redan på och tittar på lagtingets åtgärder och vilka konsekvenser det här har med förslaget om lagmotion om polisens omorganisering. Där har vi samsyn, men det krävs lite mera utredning och olika lagstiftningsåtgärder kan begäras. Grundtanken är nog densamma.

Ltl Jörgen Strand, replik

Herr talman! Jag tycker inte att man behöver utreda det här om polisens organisation. Vi har suttit ministern, lantrådet, ltl Mattsson och jag och varit bollplank till polisledningen, vi har hittat en samsyn, det är förankrat hos alla arbetstagare, t.o.m. hos dess organisationer. Organisationen är bra, men poängen är att jag inte säger i min motion hur det ska se ut. Om lagtinget tar lagmotionen så har man möjlighet ifall det skulle dyka upp någonting, att fila till det i förordningen. Nu möjliggör jag det med min lagmotion. Det är ingen prestigefråga för mig utan för mig är det viktiga att vi får en fungerande organisation, att vi får ett tydligt ansvarstagande för allmänhetens bästa. Ibland har utredningar tagit fyra år, barn kommer i kläm och det är det jag vill komma bort ifrån.

Minister Roger Eriksson, replik

Herr talman! Det är som jag tidigare sade att här har vi uppenbarligen en samsyn och jag vill tacka för det konstruktiva arbetet och det blir ett intressant arbete för lagutskottet att titta på motionen. Kanske öppnar det nya möjligheter. Det som nu framkommit är att vi har tittat på polismyndighetens egen organisation, det fanns vissa frågetecken där, men möjligen kan detta redas ut under utskottsbehandlingen.

Ltl Jörgen Strand, replik

Herr talman! Jag menar att tar vi den här lagen där vi stipulerade om polisens organisation i förordning ska det under fyra månader till presidenten osv. Då har vi möjlighet, om det är något problem med den organisationsmodell som man tagit fram från polisdelegationen, att rätta till det när man ska skriva förordning. Vill man ha det absolut som det är idag skriver man in det i förordningen. Min motion omintetgör inte att ha det som nu, men det möjliggör en flexiblare organisation enligt mitt sätt att se.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Danne Sundman

Herr talman! Polismyndigheten borde vara en av självstyrelsens kronjuveler. Det är mycket viktigt att självstyrelsemyndigheten har behörighet över polismyndigheten och det är i förlängningen frågan om upprätthållande av demokratin. Därför är det här ärendet jätteviktigt. Istället, tyvärr får man säga, är det ofta negativa nyheter om Ålands polismyndighet som kantas av strul och konflikter. Åtminstone var det så tidigare, nu har det i viss mån rett upp sig.

Hur som helst verkar organisationen törsta efter styrning och direktiv, man vill ha ordning och struktur och det är väl naturligt om man jobbar inom polisyrket. En del har gjorts, som vi hörde under diskussionen, att saker och ting är på väg att redas upp. Styrelsemodellen har diskuterats som en brist och nu har man äntligen kommit med den här framställningen som man kan häpnas över att har tagit så här länge. Hela fyra år och nu kommer man i elfte timmen när lamporna blinkar för valperioden redan. Det är tråkigt eftersom det kommer i en tid när arbetsbelastningen är väldigt hög, trots det måste den behandlas som den förtjänar.

Polismyndigheten står inför en rad utmaningar, man kan säga att en polismyndighet står ständigt inför utmaningar eftersom den måste leva med sin tid. Utgår man från det att det ytterst är polisen som garanterar demokratin, det låter lite storslaget i vårt fredliga samhälle, men runtom i världen har polismyndigheterna en väldigt viktig roll. Det här i förhållande till vår demilitarisering får också en annan innebörd i vår behörighet. Polisen har genom tiderna haft olika utmaningar, t.ex. att man har svårt att få utbildning på svenska. Utbildningens inriktning har diskuterats någon gång, borde man söka mer samarbete med Sverige, vilket vi som var på konsulatet igår hörde att är på gång. Det finns mycket positivt.

Det handlar inte bara om språket utan det handlar också om på vilket sätt polisen agerar och vilken inriktning. Som jag ser det har man kommit lite längre på den sidan i Sverige. Vi har ofta diskuterat polisens profilering. Jag sade att det borde vara självstyrelsens kronjuvel. Nu ser man ingen större skillnad förutom ett litet klistermärke på en åländsk och en finsk polisbil. Det finns ingen orsak till att ha finska polisbilar här på Åland. Där borde vi ta tillfället i akt och visa att det är vår polismyndighet. Det borde också till och med få kosta för att visa på viktigheten. Det är ofta diskussioner om prioriteringar av resurserna som för det första är knappa och för det andra finns det ett behov i båda ändar att bedriva förebyggande arbete, att också traditionellt polisarbete är eftersatt när det gäller drogmissbrukare, langare osv. Det är en ständig utmaning inom myndigheten.

Det här problemet man har upplevt med en slags roderlöshet ska nu lösas med den här framställningen. Då man börjar titta i den vad landskapsregeringen har tänkt så blir man lite fundersam om man har tänkt, ska jag ärligen säga, eftersom jag gör samma bedömning som moderaterna förstärkta av ltl Åke Mattsson. Att sätta en minister som ordförande, kraven på det idag är att man är några utvecklingssteg efter. Jag stöder absolut tanken att man inte ska ha det i lagen. Däremot kan det i specialfall vara lämpligt att ha en minister som ordförande, men nog ska man försöka skilja dem åt. I de flesta fall kan det snarare bli olämpligt att ha en sådan här sammanblandning och en så stark koppling till den verkställande makten, särskilt ur demokratiövervakningens synvinkel. Det kan man direkt säga att det är direkt olämpligt att en minister ska vara ordförande. Det borde man absolut titta på i lagutskottet.

Sedan är det också det här med styrelsens sammansättning, det har vi haft diskussioner flera gånger om, vad är en professionell styrelse? Menar vi att de andra styrelserna är oprofessionella? Senast ÅHS, som det var tal om, är den inte professionell? Så är det inte. Det handlar om tillsättandet. Vem nominerar? Om man följer den här framställningen blir det ändå i huvudsak center och liberaler, vem nu har den här sakkunskapen. Högst troligen blir det en mer politisk styrelse nu och mer majoritetspolitisk än vad den är idag. Idag är den spridd runt om på Åland från olika partier när polisdelegationen tillsätts.

Om man går in för de här bestämmelserna borde alla partier också vara engagerade i de platser som inte uttryckligen är sakkunskapsplatser, eftersom det inte är någonting som bara majoriteten ska ha insyn i. Det är absolut den allra viktigaste styrelsen där också oppositionen ska vara företrädd. Jag tycker att man har tagit lite för lätt på den här tillsättandeproceduren och dessutom har man trampat i klaveret när man har sagt att en minister ska vara ordförande. Det tycker jag som sagt är fel. Styrelsens sammansättning måste man diskutera.

En annan sak, jag stöder hela lagmotionen, att man också kan visa smidighet när det gäller organisationsförändringar. Där måste man aktivt fundera på gränssnittet mellan styrelsen och polismästaren. Det framgår inte så tydligt av framställningen den exakta fördelningen. Jag kan tänka mig att praxis får utvisa det, men då kan det hända att man kommer på att det behöver göras ändringar i organisationen med anledning av det här och då är det bättre om den är på förordningsnivå.

Polisstyrelse, ja, sammansättningen, nej. Den måste man tänka över och om inte lagutskottet kan göra det så stöder obunden samling den här lagmotionen.

Minister Roger Eriksson, replik

Herr talman! Gränsdragningen mellan polismästaren och polisstyrelsen kommer klart av 1 c § där de i slutet står: ”Styrelsen får inte fatta beslut i operativa frågor. Andra frågor än de som avses i 1 mom., dvs. det som styrelsen ska göra, ska avgöras av polismästaren om inte annat föreskrivs i lag eller reglemente”. Den här ansvarsgränsen mellan polismyndigheten och polisstyrelsen är klar. Det kommer att skrivas i lagen eller i förordning eller reglemente hur det ska vara. Tanken är att det inte ska finnas gråa zoner.

Tanken med professionalismen är att styrelsen ska vara en professionell styrelse, den ska innehålla sakkunskap och det är inte tänkt som ledamot Sundback har spekulerat i, att det ska vara regeringspartiernas representanter där. Det är inte min tanke utan det är sakkunskap som ska vara företrätt där. Det är också uttryckligen begärt från polismyndigheten själv, som har tillgodosetts på detta sätt.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Sammansättningen är nära förknippad med hur man ser på styrelsen, som sades i ett tidigare replikskifte, är det en förvaltande styrelse som förvaltar myndigheten eller är det övervakningsrollen.  I den övervakningsrollen finns det ett ytterligare gränssnitt mot landskapsregeringen. En minister kan inte vara ordförande om ministern sedan ska övervaka sitt eget arbete. Där måste man ha klart för sig vilka roller respektive organ ska ha. Vilken roll ska sedan landskapsregeringens polisenhet som är med i rättsserviceenheten ha? Avgränsningarna är inte riktigt genomtänkta. Jag ser framför mig problem om man går in för det här.

Minister Roger Eriksson, replik

Herr talman! Problemen mellan landskapsregeringen och polisstyrelsen är att landskapsregeringen har och alltid har och ska ha övergripande övervaknings- och tillsyningsansvaret. Sedan ska styrelsen verkställa de beslut landskapsregeringen och lagtinget tar och leda polismyndigheten inom de områden som finns uppräknade här. Dvs ungefär detsamma som delegationen har idag i form av rådgivande. Nu har polisstyrelsen en beslutande makt inom just de här områdena.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Återigen så upplever man en konflikt mellan landskapsregeringens övervakande roll och det att en minister sitter som ordförande och kan bli övervakad av sig själv principiellt. Om inte någonting sägs i lagstiftning eller i delegeringsbeslut så är det landskapsregeringens plenum som allting tas som landskapsregeringen gör. För att få det här att fungera på ett bra sätt tror jag att man åtminstone bör ta bort bestämmelsen att en minister ska vara ordförande. Det inbjuder till konflikter. Sedan är det så med sådana här organ, blotta misstanken om korruption, att övervakningen inte fungerar är av ondo för polismyndigheten, vars förtroende är jätteviktigt för allmänheten. Därför ska man ta bort bestämmelserna. Medan jag pratar blir jag mer och mer övertygad om att jag har helt rätt.

Talmannen

Replikväxlingen är därmed avslutad. Diskussionen avbryts här och återupptas i morgon vid plenum onsdagen 08.06.2011. Talarna på talarlistan kvarstår.

Remiss

3      Ny kommunalskattelag

Landskapsregeringens framställning (FR 30/2010-2011)

Ärendet avförs och upptas till diskussion i morgon 08.06.2011.

Remiss

4      Ändring av lagstiftningen om utkomststöd

Landskapsregeringens framställning (FR 31/2010-2011)

Ärendet avförs och upptas till diskussion i morgon 08.06.2011.

Tredje behandling

5      Ändring av jaktlagen

Näringsutskottets betänkande (NU 5/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 16/2010-2011)

I tredje behandling kan lagtinget antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid andra behandlingen eller att förkasta förslaget. Först tillåts diskussion och efter det föreläggs lagförslaget för antagande.

Diskussion. Ingen diskussion. Lagförslaget föreläggs för antagande i tredje behandling. Begärs ordet?

Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

Betänkandets motivering föreläggs för enda behandling. Diskussion. Ingen diskussion. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen. Ärendet är slutbehandlat.

Tredje behandling

6      Ekodesign och energimärkning

Näringsutskottets betänkande (NU 6/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 26/2010-2011)

I tredje behandling kan lagtinget antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid andra behandlingen eller att förkasta förslaget. Först tillåts diskussion och efter det föreläggs lagförslaget för antagande.

Diskussion. Ingen diskussion. Lagförslaget föreläggs för antagande i tredje behandling. Begärs ordet?

Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

Betänkandets motivering föreläggs för enda behandling. Diskussion. Ingen diskussion. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen. Ärendet är slutbehandlat.

Tredje behandling

7      Ändring av djurskyddslagen

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 11/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 18/2010-2011)

I tredje behandling kan lagtinget antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid andra behandlingen eller att förkasta förslaget. Först tillåts diskussion och efter det föreläggs lagförslaget för antagande.

Diskussion. Ingen diskussion. Lagförslaget föreläggs för antagande i tredje behandling. Begärs ordet?

Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

Betänkandets motivering föreläggs för enda behandling. Diskussion. Ingen diskussion. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen. Ärendet är slutbehandlat.

Tredje behandling

8      Behörig myndighet för djursjukdomar

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 13/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 23/2010-2011)

I tredje behandling kan lagtinget antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid andra behandlingen eller att förkasta förslaget. Först tillåts diskussion och efter det föreläggs lagförslaget för antagande.

Diskussion. Ingen diskussion. Lagförslaget föreläggs för antagande i tredje behandling. Begärs ordet?

Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

Betänkandets motivering föreläggs för enda behandling. Diskussion. Ingen diskussion. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen. Ärendet är slutbehandlat.

Andra behandling

9      Produktionsstöd för el

Finansutskottets betänkande (FU 7/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 25/2010-2011)

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen av de i betänkandet ingående lagförslagen.

Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs det i framställningen ingående lagförslaget i sin helhet.

Föreläggs förslaget till landskapslag om produktionsstöd för el för godkännande i sin helhet. Lagförslaget är godkänt.

Lagförslagets andra behandling är avslutad. Ärendets andra behandling är avslutad.

Andra behandling

10     Ny lagtingsordning

Lagutskottets betänkande (LU 23/2010-2011)

Vtm Gunnar Janssons m.fl. lagmotion (LM 2/2010-2011)

Ltl Danne Sundmans m.fl. lagmotion (LM 3/2010-2011)

Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs det i framställningen ingående lagförslaget kapitel för kapitel.

Föreläggs förslaget till lagtingsordning för Åland kapitel för kapitel.

Föreläggs kapitel 1. Godkänt.

Föreläggs kapitel 2. Lagtinget och lagtingsledamöterna. Vi besluter per paragraf för att man ska ha möjlighet att lägga ändringsförslag.

Paragraf 5 Godkänd.

Paragraf 6 Godkänd.

Paragraf 7

Ltl Danne Sundman

Herr talman! Jag förslår att paragraf 7 får den lydelse som den har i min och Anders Erikssons motion, första och andra momentet kvarstår och resten stryks, den lydelse som har utdelats till ledamöterna.

Talmannen

Kan ltl Sundman läsa upp texten såsom han anser att den ska vara?

Ltl Danne Sundman

Paragraf 7 skulle lyda så här med rubriken; "Valbarhet och inskränkningar i rätten till lagtingsuppdrag.

Valbar i lagtingsval är varje röstberättigad som inte är omyndig eller som innehar en militär tjänst. Förlorar en ledamot sin valbarhet, upphör hans eller hennes uppdrag som ledamot av lagtinget.

Inskränkningar i rätten att inneha ett uppdrag som ledamot av lagtinget kan göras genom en landskapslag för den som står i offentligrättsligt anställningsförhållande till landskapet eller en kommun".

Det är allt i paragraf 7 i min motion. I den motion som ligger till grund för behandlingen finns det ytterligare bestämmelser om att man ska frånträda sitt uppdrag som lagtingsledamot om man blir medlem i landskapsregeringen. Det är detta som förslås utgå. Det som kallas Lex Gunnar.

Ltl Anders Eriksson

Föga förvånande så önskar jag understöda förslaget.

Talmannen

Begäres ytterligare ordet? Under diskussionen har ltl Danne Sundman understödd av Anders Eriksson föreslagit att paragraf 7 skall få den lydelse som finns i lagmotionen som har lagt av ltl Sundman.

Jag upprepar: Valbar i lagtingsval är varje röstberättigad som inte är omyndig eller som innehar en militär tjänst. Förlorar en ledamot sin valbarhet, upphör hans eller hennes uppdrag som ledamot av lagtinget. Inskränkningar i rätten att inneha ett uppdrag som ledamot av lagtinget kan göras genom en landskapslag för den som står i offentligrättsligt anställningsförhållande till landskapet eller en kommun".

 Är redogörelsen riktig?

Omröstning kommer att verkställas. De som röstar för framställningen röstar ja. De som röstar för ledamoten Danne Sundmans ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

Ltl Danne Sundman

Herr talman! Jag yrkar på öppen omröstning.

Talmannen

Öppen omröstning är begärd och kommer att verkställas. Jag ber ledamöterna Dahl och Aaltonen att biträda vid omröstningen.  

Upprop.

Omröstningen har givit vid handen; 19 ja-röster, 3 nej-röster och 8 är frånvarande.

Sålunda har lagtinget godkänt lagutskottets förslag.   

 

Paragraf 8. Godkänd.

Paragraf 9. Godkänd.

Paragraf 10. Godkänd.

Paragraf 11 Godkänd.

Paragraf 12 Godkänd.

Paragraf 13 Godkänd.

Paragraf 14 Godkänd.

Paragraf 15 Godkänd.

Föreläggs kapitel 3. Godkänt.

Föreläggs kapitel 4. Godkänt.

Föreläggs kapitel 5. Godkänt.

Föreläggs kapitel 6. Godkänt.

Föreläggs kapitel 7. Godkänt.

Föreläggs kapitel 8. Finanserna. Vi besluter paragraf för paragraf.

Paragraf 49. Skatter och avgifter.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Jag föreslår en ändring av paragraf 49 så att den skulle få den lydelse som den har i det utdelade förslaget som jag läser upp: "Om landskapet tillkommande tilläggsskatt på inkomst och tillfällig extra inkomstskatt samt landskapet tillkommande närings- och nöjesskatter bestäms genom en landskapslag som ska innehålla bestämmelser om grunderna för skatteskyldigheten och skattens storlek samt om de skattskyldigas rättsskydd". 

Ltl Harry Jansson

Herr talman! Jag ber att få understöda det av ltl Olof Erland framlagda förslaget.

Talmannen

Begäres ytterligare ordet? Under diskussionen har ltl Olof Erland, understödd av ltl Harry Jansson, föreslagit att 1 mom. i 49 § ska få följande lydelse: "Om landskapet tillkommande tilläggsskatt på inkomst och tillfällig extra inkomstskatt samt landskapet tillkommande närings- och nöjesskatter bestäms genom en landskapslag som ska innehålla bestämmelser om grunderna för skatteskyldigheten och skattens storlek samt om de skattskyldigas rättsskydd".

Är ändringsförslaget rätt uppfattat? Kan lagtinget enhälligt omfatta det förelagda ändringsförslaget? Lagtinget omfattar enhälligt det förelagda ändringsförlaget. Paragraf 49 är därmed godkänd.

Föreläggs paragraf 50. Godkänd.

Föreläggs paragraf 51. Godkänd.

Föreläggs paragraf 52. Godkänd.

Föreläggs paragraf 53. Godkänd.

Föreläggs paragraf 54. Godkänd.

Föreläggs paragraf 55. Godkänd.

Föreläggs paragraf 56. Godkänd.

Föreläggs paragraf 57. Godkänd.

Föreläggs paragraf 58. Godkänd.

Föreläggs paragraf 59. Godkänd.

Föreläggs kapitel 9. Godkänt.

Föreläggs kapitel 10. Godkänt.

Föreläggs kapitel 11. Godkänt.

Om ändringar sker under behandlingen, eftersom lagtinget inte oförändrat godkänt lagutskottets förslag, överlämnas ärendet till stora utskottet enligt bestämmelserna i 54 § 3 mom. lagtingsordningen.

Ärendets behandling avbryts i avvaktan på stora utskottets betänkande.

Andra behandling

11      Köttbesiktning

Näringsutskottets betänkande (NU 7/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 22/2010-2011)

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen av de i betänkandet ingående lagförslagen.

Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs det i framställningen ingående lagförslaget i sin helhet.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 3 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av livsmedelslagen för godkännande i sin helhet. Lagförslaget är godkänt.

Lagförslagets andra behandling är avslutad. Ärendets andra behandling är avslutad.

Första behandling

12      Ändrade ÅHS-avgifter

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 14/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 21/2010-2011)

Först tillåts allmän diskussion och efter det att diskussionen avslutats kan det väckas förslag enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen om att ärendet skall remitteras till stora utskottet.

Diskussion.

Ltl Åke Mattsson

Herr talman! Utskottet har behandlat landskapsregeringens förslag till ändring av grunderna för avgifter i Ålands hälso- och sjukvård. När det gäller högkostnadstaket på 120 euro har man utvidgat det så att det också ska gälla pensionärer som får invalidpension vid 63 år. Genom förslaget kvarstår personerna i det lägre kostnadstaket till 65 års ålder, sedan blir det obligatoriskt. Man föreslår också att en avgiftsprocent på de årsavgifter som går som högst upp till 80 procent höjs till 85 procent och på motsvarande sätt höjs det från 40 procent till 42,5 procent på den sammanräknade månadsinkomsten på tidigare sammanboende par. Det viktiga är att man höjer också summan som patienten, som är på en institution, ska ha kvar, från 80 euro till 97 euro. Slutligen föreslås att vårdbidrag för barn, pensionärer och handikappade inte längre ska undantas som inkomst vid fastställda andra långvårdsavgifter. Avsikten är att de här avgifterna ska träda i kraft så snabbt som möjligt.

Från utskottet tycker vi att det är bra att högkostnadsskyddets lägre kostnadstak utvidgas och också för 63-åringarna. Vi hade en diskussion i utskottet i frågan och man berörde dem som går i vanlig pension eller väljer att gå i pension vid 63 års ålder, om de också borde omfattas av det här taket. Vi uppmanade landskapsregeringen i vårt betänkande att titta lite närmare på frågan. Det är många gånger också så att pensionärerna idag använder olika pensionskort osv. som man visar upp så det i kan i andra sammanhang tillämpas, men vi har inte tagit ställning till det från utskottets sida i den frågan. Vi ber att man ska titta på om det finns behov. Många pensionärer har de facto råd att betala för sig också, lika bra som barnfamiljen.

Vi i utskottet anser också att det är viktigt att avgifterna i ÅHS uppbärs på ett ändamålsenligt och likartat sätt, att det inte är diskriminerande. Det är viktigt med tydliga regler. När det gäller regelverket finns det saker och ting som man bör titta på, men vi har inte gjort några ändringar i lagen på grund av det här.

Utskottet tycker att det är bra att grunderna för ÅHS’ avgifterna och långvarig institutionsvård ute i kommunerna i princip överensstämmer med varandra. Det är lagen om klientavgiften som vi har tagit som blankettlag som gäller ute i kommunerna. I och med den här lagändringen ska det vara samma regelverk som gäller och det upplever vi som ändamålsenligt. Vi tycker också att det är bra när man har ändrat långvårdsavgiften så att pensionärerna får behålla minst 97 euro i månaden. Det känns väldigt lite att få ha bara lite mer än tre euro om dagen, men som sagt det är en höjning och vi har ingenting emot den.

Vi erfar också att höjningen som har gjorts, från procenten som jag nämnde tidigare, innebär att kommunerna får lite lägre kostnader för patient på Gullåsen. I och med att patienten betalar lite mera för sig enligt det här så får kommunerna mindre mellanskillnad som man ska betala till ÅHS-taket för de faktiska kostnaderna som man får stå för.

Vi har också konstaterat att 97 euro är indexjusterad i fortsättningen. Den har ganska länge stått på 80 euro.

Det är lite oklart när man hamnar på institution, vilket man kan bli omedelbart eller när man får institutionsuträkningen. Inser man från början att man blir över tre månader kan man besluta sig för institutionsvård eller annars gör man det efter tre månaders vård på ålderdomshem, institutionshem eller på sjukhuset. Många har huset kvar hemma och bostaden och som pensionär vill man inledningsvis också ha det här kvar. Man kan ha hyreskostnader, uppvärmningskostnader osv. och under en tid får en del av de inkomster man har från pension och annat räknas bort för att man ska sköta det här huset. Efter en tid beslutar man att det inte får tas med. Det här kan vara ett problem åt andra hållet. Det kan finnas personer som man med 100-procentig säkerhet vet att aldrig kommer att flytta hem, men som ändå absolut vill betala hyran, huset står helt tomt och uppvärmt osv. året runt till ingen nytta överhuvudtaget. Det måste dras en gräns här. Det finns lite otydligheter, var går gränsen och när ska bostadskostnaden inte längre räknas av när man beräknar kostnaderna för institutionsvård.

Vi konstaterar också, vilket framkom i debatten, att man i framställningen inte har berört den ganska viktiga principiella frågan om det är viktigt att ta ut en avgift på 85 procent av inkomsten. Det kan få väldigt oönskade konsekvenser för patienten. Många gånger är man dement eller annars så pass sjuk att man inte bryr sig om pengar så man har ingen anledning att använda dem, men det kan också vara så som det framkom i debatten att man vill ha lite pengar till sina barnbarn och kunna kosta på sig lite extra. Det här är en fråga som verkar ha varit aktuell ganska länge vad som har framkommit.

I debatten diskuterade man om det borde vara någon maxtaxa, enhetstaxa och det har också under den tidigare mandatperioden behandlats. Vi insåg ganska omgående i utskottet att det inte finns möjlighet att i samband med det här ärendets behandling gå in och ändra det här eller påverka det i någon högre grad. Vi vill ändå skicka en tydlig signal till landskapsregeringen att man bör granska den här frågan ingående och kanske göra någon form av remissförfarande om man gör en ändring, där de ekonomiska aspekterna utvärderas. Det behöver också vara en ganska lång övergångstid på det.

Det var också ganska uppenbart att det var oklart vilka tjänster ÅHS och andra långvårdsinstitutioner ska tillhandahålla för långvårdsavgiften, som kan vara ganska hög. Där varierar det väldigt mycket och det finns många tolkningar inom avdelningarna. Efter att ha sett på olika ministeriebeslut från fastlandet, när det gäller klientavgiftslagen, har vi konstaterat att man borde ha så mycket inskrivet att det ska ingå förutom kost, läkemedel, hygien, klädsel samt tjänsten om socialt välbefinnande. Då pratar man om hårklippning och annat. Åtminstone bör det här ingå ganska klart.

Sedan har vi systemet med långvårdsavgift och barn under 18 år. Ett barn under 18 år som hamnar på sjukhus och blir där mer än tre månader ska man kunna börja räkna långvårdsavgift. Man tar ifrån dem alla eventuella inkomster som de har, t.ex. vårdavgift som ett handikappat barn har. Eventuellt kan man göra en lagändring i 6 § och låta barn som har fått vårdbidrag vara kvar, men sedan är det bättre att det är lika i klientavgiftslagen och ÅHS avgiftsstadga så vi gjorde ingen förändring där. Däremot riktade vi en uppmaning att landskapsregeringen bör titta på det. Ska man undanta barn under 18 år? Jag tror att det kan vara väldigt dramatiskt eller besvärligt för både familjer och den som drabbas att man helt plötsligt tar ifrån dem allt de har, det känns inte helt okey. Landskapsregeringen uppmanas att överväga att för barn under 18 år uppbärs inte långvårdsavgift överhuvudtaget för långvarig institutionsvård.

Trots att det har varit lite tyckande och varit synpunkter i det här ärendet föreslår vi att det antas utan några ändringar i den.

Ltl Camilla Gunell, replik

Herr talman! Jag vill tacka för en bra redogörelse över utskottets arbete och skulle gärna fråga upp hur man har resonerat kring det här med högkostnadsskyddet och det lägre kostnadsskyddet som är på 120 euro per år. Vilka grupper omfattas framledes av det? Nu handlar framställningen om sjukpensionärer osv., men har utskottet alls diskuterat studerande t.ex. som lever på studiepenning, arbetssökande eller personer på sjukdagpenningar. Hur ser man på utvecklingen av den här lagstiftningen?

Ltl Åke Mattsson, replik

Herr talman! Eftersom socialdemokraterna har en representant i utskottet har ärendet förts på tal och vi har diskuterat det i olika sammanhang. Vi har konstaterat, får jag väl säga, att det inte är ett helt rättvist system. Det slår lite olika, men man känner att det här är ett steg framåt. Med facit i hand kan man, när frågan dyker upp, få en lite utvidgad skrivelse. Vi får titta lite ytterligare på det här förutom dem som får gå i ålderspension vid 65 år. Det var så långt vi kom i den diskussionen, det utmynnade åtminstone i den förändringen, så vi kan säga att det är en bit på vägen. Naturligtvis bör vi titta på det också i framtiden.

Ltl Camilla Gunell, replik

Herr talman! Man har två vägar att ta i den här utvecklingen. Antingen så att man plockar in fler och fler grupper, som av sociala skäl borde omfattas av det lägre taget 120 euro. Den andra vägen är helt enkelt att skapa ett generellt kostnadstak, som skulle gälla alla som kunde ligga på en lämplig nivå. Har man där diskuterat vilken av modellerna som är bäst lämpad att gå vidare med?

Ltl Åke Mattsson, replik

Herr talman! Det har vi gjort, men det som vi konstaterade också i hörande så framkom det att 120 euro för en barnfamilj kan vara relativt högt. Om man ska ha ett tak för alla och vi fördubblar det så blir det en ganska hög avgift för dem. Om man försöker placera de mest utsatta i det här läget av taket är det en väg framåt, men vi släppte nog frågan för den kändes lite för stor i hanteringen av det här ärendet, som var just i den här sena timmen. Som sagt var så kan jag ta på mig, vi borde kanske ha haft en lite vidare beskrivning i betänkandet kring det här.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Som utskottsordförande Mattsson säkert kommer ihåg så var jag ganska förvånad och kände faktiskt inte till att det faktiskt var så tuffa avgifter för långvården. Nu höjs den från 80 till 85 procent av den månadsinkomst som de inlagda har. Man får behålla 97 euro per månad, lite över tre euro per dag. Det är helt orimligt och utskottsordförande Mattsson berörde det här. Om jag förstod honom rätt så hade ni i social- och miljöutskottet inte riktigt gått in för det här samtidigt som man ville ge en tydlig signal till landskapsregeringen. Det är väldigt oklart för mig vad man tycker om den här frågan i social- och miljöutskottet.

Ltl Åke Mattsson, replik

Herr talman! Vi var inte helt överens i den här frågan. Det fanns ganska mycket. Min ståndpunkt var ganska klar i remissdebatten när jag företrädde social- och miljöutskottet. För att processa det här måste det vara ett ordentligt remissförfarande. Landskapsregeringen bör gå ut och utreda om det här är ändamålsenligt, man måste gå till alla instanser och verkligen går till botten med det. Det centrala är att man måste utreda det. Vi hade också ett klämförslag i sista behandlingen, landskapsregeringen kan läsa en väldigt klar och tydlig signal, man bör titta närmare på det här.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Jag har läst utskottsbetänkandet, men jag finner inte de tydliga signalerna. Personligen tycker jag att de äldre, som har burit upp det här samhället i många, många år, ska få behålla mer av sin inkomst. När man hamnar på långvården får man behålla tre euro om dagen av sin disponibla inkomst. Det är fullständigt omänskligt. Det var inte bara jag som reagerade på det utan det var flera som gjorde det. Jag har full förståelse för att man från utskottets sida inte klart och tydligt kan säga att så här vill vi ha det, men nog borde man ha haft en kläm om i vilken riktning man tyckte att landskapsregeringen skulle gå. För mig är förslaget orimligt.

Ltl Åke Mattsson, replik

Herr talman! Kanske det skulle ha diskuterats när lagförslaget kom. Det här är en gammal paragraf. Att ha röstning om ett sådant förfarande och en diskussion i ett utskott är kanske inte lämpligt heller. Det fanns, som det så fint heter, divergerande åsikter om det här, om det är bra eller dåligt i utskottet och då föredrog vi att ta den här skrivningen. Landskapsregeringen får ta det och processa det och titta närmare på hur man går vidare. Det kommer antagligen en ny landskapsregering som ska se på det här. Naturligtvis är det inte tillfredsställande att det inte ens finns ett höginkomsttak. Just nu är det produktionen av tjänsten som är taket och det är olika kostnader för tjänsteproduktionen var de är inlagda, det kan variera väldigt mycket också var taket kommer emot. Det här är definitivt inte bra.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Jag avundas inte ordförandes roll i det här sammanhanget, att diskutera avgifter och att de är rättvisa. Det är nästan omöjligt, därför är det bättre med skattefinansierad socialverksamhet, men det här är tidens melodi att betala vad det kostar. Långvårdsavgiften på institution, ordföranden diskuterade vad den ska innehålla. På institution ska den innehålla medicinsk behandling i första hand. Det som är tokigt med det här är att vi har samma avgift på institutionsboendet i kommunerna. Kommunerna har inte egentligen någon medicinsk behandling att erbjuda. Det måste ingå i det hela, men har utskottet också diskuterat att avgifterna faktiskt är avdragbara till viss del i beskattningen. Det påverkar ganska mycket den enskildes utgifter sist och slutligen. Det finns flera aspekter på det här ännu.

Ltl Åke Mattsson, replik

Herr talman! Det var en bra och klok synpunkt som kom in här som ytterligare visar på hur många bottnar det finns i det här ärendet, hur svårt det är att komma vidare. Det känns framför allt om man ser det här mot barn, om man kallar in föräldrarna och meddelar att barnet varit inne tre månader, nu kommer det inte att bara vara en helt annan kvalitet som gäller. Det känns definitivt inte bra. Framför allt för de äldre som hamnar på institution så ska man dessutom ta allting av dem. Det känns ganska dramatiskt, men vi litar på de nya politiker som kommer, att de har sunt förnuft och sätter sig in i det här och processar det bra. Det är den signalen som vi har försökt ge. Det räcker med att titta på det så förstår man hur orimligt det är just nu.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Det är lite principiellt också besvärligt med högkostnadsskyddet när vi samtidigt har rätt att dra av sjukvårdskostnader i kommunalbeskattningen. Det blir dubbla möjligheter med det här att dra av. Man måste i framtiden mera välja väg hur man ska finansiera verksamheten och vilket som är individens ansvar. Speciellt om vi ska börja ha mera egen beskattning så är det viktigt att den aspekten också kommer in i diskussionerna. Man försöker väga olika ekonomiska ansvar och få fram en sorts rättvisa om man kallar det så.

Ltl Åke Mattsson, replik

Herr talman! Ledamot Sundback och jag har tidigare haft diskussion om rättvisa. Man måste naturligtvis få lagstiftningen att sträva mot så bra rättvisa som möjligt. I det här är det svårt att nå fram lagstiftningsvägen med något rättvist och många gånger kanske skattefinansierat kan vara rättvisare än det här. Det kan bli helt orimliga kostnader.   

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Gun-Mari Lindholm

Herr talman! Utskottets ordförande, ltl Åke Mattsson, sade att det definitivt inte är bra och det håller jag med om. Jag sade redan vid remissen att man bör titta noga på 85 procenten, är det rättvist, är det bra att en del människor ska betala väldigt mycket. Alla betalar naturligtvis av sin inkomst, men det finns sådana personer som förtjänar väldigt mycket och då betalar man också en väldigt hög avgift. Det är inte att betala för vad den kostar såsom ledamot Barbro Sundback sade tidigare. Den kostar samma sak oavsett vem som är mottagaren och det är det man borde utgå ifrån, inte den proportionella skattefinansieringen, som man egentligen har bidragit med hela sitt liv. Någon gång borde man få lov att sluta bidra på det sättet. Det har man nu inte penetrerat tillräckligt här. Man ger en uppmaning till landskapsregeringen att man vid nästa genomgång av den här lagstiftningen ska ha det som sin grund i tänkandet inför en ny framställning.

Det är synd att det kommer så här sent, så här viktiga lagframställningar, så att man inte i utskottet har tid att ta sig an det på ett annat sätt än vad man nu gör. Det går ganska fort fram och man har inte tid att riktigt göra ett gediget och bra arbete. Jag har också förståelse för att eftersom det synsättet och det tänket är väldigt långt ifrån ursprunget i den här framställningen, kan det vara svårt att utan en remissrunda och allt det här föreslå en så drastisk förändring, men jag hoppas att vi en dag ska komma fram till det. 97 euro i månaden säger man också från utskottet att inte är mycket, men man tycker att det åtminstone är mera än 80 euro vilket förstås är sant.  Tänker man då på att det är tre euro per dag som man har att röra sig med när man ligger på institution eller där man bor? Vi ska komma ihåg att det här inte bara är gamla tanter och farbröder utan det här är också både unga och medelålders människor som kanske har andra behov än de vi traditionellt tänker att boende på institutioner har. För att kunna köpa någonting för att förgylla sin vardag räcker inte 97 euro per månad, om man sedan dessutom t.ex. tänker att det är maj-juni där det är många examen och det kanske är andra bemärkelsedagar som man vill kunna ge en liten gåva till en anhörig.

Jag är inte nöjd med det här, det torde vara klart för alla, men nu är loppet kört för den här gången. Det finns inte heller något klämförslag där vi kunde ha en avvikande mening och där vi kanske kunde rösta om det. Jag hoppas att det här arbetet går vidare och att man tänker lite nytt, lite modernare och lite fräschare på det här än att man cementerar det här gamla traditionella tänkandet att man betalar 85 procent. Det är väldigt mycket pengar för en del av befolkningen och de är också viktiga.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Det har diskuterats mycket vad som är rättvist och inte rättvist och när det gäller det här ska vi komma ihåg att den här framställningen bara gäller Gullåsen. De som idag är på De Gamlas hem, Trobergshemmet och Sunnanberg betalar redan 85 procent. Det har varit skillnad här och det har heller inte varit rättvist. Det här blir mera rättvist. Samtidigt måste man komma ihåg att när man är en långvårdspatient oberoende om man är på Gullåsen eller på institutionerna är man i det skicket att man inte klarar sig själv och då är penningbehovet helt annorlunda. När man får alla mediciner, mat, kläder, tvätt osv., vilket ingår i det här, är problemet inte särdeles stort.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Herr talman! Om någonting har varit fel blir det inte mindre fel för att man gör samma fel en gång till. Det här är helt enkelt fel från början till slut. Det borde vara uppbyggt på ett annat sätt och inte på det här sättet som det är uppbyggt nu.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Jo, det kan man naturligtvis diskutera. Det kan hända att det blir mer och mer aktuellt vartefter människorna, som behöver den här hjälpen, inte har ordentliga arbetspensioner. Det kan hända att det då uppstår en diskussion som slutar i någonting annat, men idag ska man också komma ihåg att det finns många högpensionstagare som ligger på institution, men de behöver aldrig betala mer än de verkliga dygnskostnaderna, för ingen betalar ändå mera.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Nej, det är ju så att en del betalar den verkliga kostnaden, medan de andra, en del, inte betalar alls det, utan långt därifrån. Så är verkligheten idag.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sirpa Eriksson, replik

Herr talman! Nu pratar vi om långvårdsavgifterna till Gullåsen och långvården. Vården på Gullåsen kostar ca 5 000 i månaden för kommunen. Det är kommunen som betalar det och sedan betalar patienten en avgift enligt sina inkomster, 85 procent, som dras av 5 000 så ÅHS får inte en cent vad de än har för avgiftssystem, fast de skulle ha 100 procent eller ännu mer. Det är inte ÅHS som blir rik på det här utan det är kommunen som får betala mindre till ÅHS. Det finns alla möjligheter att kommunen ska kunna titta på vilka patienter som ligger inne och om det är yngre patienter kan de ge en summa extra för sociala ändamål. Det vore bra.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Det är den enskildas rättssäkerhet och den enskildas möjlighet och den enskildas avgift som jag försöker lyfta, inte ÅHS eller kommunernas ekonomi i det här sammanhanget. Det är utifrån den enskilda individens förmåga och möjlighet att betala, det är den grunden jag har när jag resonerar på det sättet som jag gör.

Ltl Sirpa Eriksson, replik

Herr talman! Jag förstår precis vtm Gun-Mari Lindholms resonemang och jag håller med om att 97 euro är för lite. Det är hela klientavgiftslagen, också den sociala klientavgiftslagen, som borde ändras. Det som också är kommunernas klientavgiftslag i kommunala institutioner. I och med att ÅHS hänger med i kommunernas långvårdsavgifter är det så. Säkerligen, precis som vi påpekar, måste det här tittas på. Hela avgiftssystemet. Jag håller med. Tack!

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Jag uppfattade redan i remissdebatten att vi var överens om att det här behöver diskuteras, det behöver gås igenom på ett helt annat sätt än vad det har gjorts nu. Jag förstår också att utskottet inte har haft den tiden och möjligheten att göra det, särskilt inte med alla de lagframställningar, som har blivit remitterade och kommer att bli remitterade till utskottet. Däremot uppfattade jag att ordförande Åke Mattsson, ledamot Sirpa Eriksson och också ledamot Roger Jansson hade ungefär samma uppfattning som jag. Därför känner jag en viss besvikelse att det inte finns ett spår av det nu. Kanske, om man vill uppfatta det positivt, att det finns spår av det i och med att man ger landskapsregeringen en uppmaning att arbeta vidare med den här frågan.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Nu när Gullåsens verksamhet förändras kommer den här avgiften inte på samma sätt att kunna vara tillämpningsbar i framtiden utan det blir väl ett annat avgiftssystem om det blir såsom man har planerat. Trots det så kommer det kanske att finnas personer på Gullåsen som ligger längre tid. Annars ska ju alla flyttas över till kommunalt institutionsboende eller annat boende när behandlingen är slutförd. Den upprördhet som vtm Gun-Mari Lindholm visar så kan man nog förstå, men vad är då ett rättvist alternativ. Det är det som är det svåra, det som är det rättvisa. Hur skulle det se ut?

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Ett rättvist alternativ enligt mitt sätt att se, är att man betalar lika för den service man erhåller. Det är att alla betalar lika, precis som ltl Sundback sade i någon replikväxling att man betalar för den service man får och då borde alla betala en likadan summa inte enligt en procent av inkomsten man har. Man betalar alltså för vad den kostar.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Vad det kostar, det kostar kollosalt mycket, det skulle bara vara möjligt för vissa människor att bo på Gullåsen om man skulle betala för vad det verkligen kostar. Avgiften är bara en bråkdel av det hela. Vad jag förstår är vtm Lindholm ute efter någon form av platsavgift, att alla ska betala lika mycket. Då får man det problemet att de som har väldigt små inkomster klarar inte av att betala det heller och de som skulle kunna betala lite mera kommer ganska förmånligt undan. Det är lite som att man har en prissättning i affären, det som kostar fem euro för en rik människa kommer att kosta 100 euro för en städerska. Den procentuella avgiften innehåller en sanning om vad som är rättvist, sedan kanske man kan ha takmöjlighet, det ska ligga på ett absolut tak, på en nivå som gör att man får mera pengar i börsen.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Det resonemanget håller inte, ltl Barbro Sundback! Vi som arbetar betalar inkomstskatter, det går till samhällets väl och ve så att alla har en möjlighet och en förmån att kunna ta del av den service som samhället erbjuder. Sedan har vi vissa serviceformer som är avgiftsbelagda, t.ex. om vi går till ÅHS för sjukvård så kostar det en viss summa. Går vi till tandläkaren kostar det en viss summa och analogt med det borde den här avgiften också vara, det borde kosta en viss summa, likadant för alla. Tack!

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Jansson

Herr talman! Tack ordförande Åke Mattsson för en bra presentation av ett relativt innehållsrikt betänkande trots dess korta formulär. De tankar ordförande gav kring de olika punkterna håller jag helt med om och det betyder också att framställningen som sådan därför har kunnat antas av utskottet, men de kringdiskussioner vi för är väsentliga, politiska sådana.

För min del vill jag komplettera ett par punkter. Jag vill börja med huvudprincipen för den här typen av diskussioner. Det är att ÅHS ansvarar för hälso- och sjukvården på Åland, för varje medborgare, till för medborgarna måttliga kostnader där vi också har tagit in en social aspekt i form av ett högkostnadsskydd i våra avgifter. För övrigt ska ÅHS inte syssla med socialpolitik utan det är en uppgift för kommunerna. Det sociala ansvaret för varje medborgare, samma medborgare som ÅHS har hälso- och sjukvårdsansvaret för.

Under de senaste åren, jag kan nästan börja tala om ett decennium redan, så har det börjat bli mer och mer hopblandningar av det här. Man vill också flytta ett socialt ansvar på Ålands hälso- och sjukvårds organisation och att det i ÅHS taxor ska ingå den här typen av sociala bedömningar. Det här är en farlig linje och en farlig politisk väg att vara inne på. Då överflyttar man per automatik kostnader från kommunerna till landskapet och dubbelbeskattar dessutom medborgare genom att ha den här progressiviteten i avgiftssystemet, inte bara på den socialkommunala sidan utan också i ÅHS’ system där vi har en annan skattefinansiering som finansierar landskapets kostnader. Jag kan förstå att det här resonemanget finns. I riket har man hälso- och sjukvården som en kommunal verksamhet, men vi tycks inte ha förstått på Åland, till alla delar, att så har vi det inte i landskapet. Därför kan vi inte kopiera det resonemang man för i riket.

Jag vill citera kollegan Barbro Sundback som för bara ett antal minuter sedan uttryckte det väldigt bra: ”Socialskyddet ska vara skattefinansierat”. Tack för det. Vi är överens om den synpunkten. Socialskyddet ska vara skattefinansierat. Då kommer vi därmed in på diskussionerna om högkostnadsskyddet för dem som råkar i en sådan besvärlig livssituation, att de måste vara i långvård, antingen i social långvård eller i hälso- och sjukvårdens långvård, vilket också kommer att finnas i fortsättningen, på den geriatriska kliniken särskilt och på den psykiatriska kliniken. På den psykiatriska kliniken är det frågan om både ung och gammal som kommer att vara i långvård, men några, särskilt de yngre, har ändå att se fram emot, eftersom de är inne på ett sjukhus, att de ska slippa ut någon gång och inte bli där för evigt. Vi måste också beakta deras situation när vi sedan diskuterar den avgift som de ska betala.

Vi har i utskottet, efter att jag i remissen i det här ärendet anhängiggjorde den här frågan och fick ett alldeles särskilt gott stöd av vtm Lindholm och kollegan Anders Eriksson, noga försökt genomlysa frågan. Jag tackar utskottet för det goda samarbetet. Vi har kunnat konstatera att det som sades i remissen var helt riktigt och vi kunde ytterligare finna flera exempel på orättvis behandling, mellan personer som ligger i rummen bredvid varandra med ungefär samma ekonomi kunde det vara rasande stora skillnader. Dessutom hör det till saken att i hälso- och sjukvården kan långvården kosta upp till 16 000 euro i månaden, vilket är ett enormt belopp.

På de sociala inrättningarna i kommunerna är det ett rimligare belopp, men utslaget över året blir det för många, som inte har förmått göra omplaceringar i sina tillgångar och justerat sin inkomstbild inför en situation att man råkar ut för att bli i långvård, höga kostnader. Det kan vara enorma och förödande kostnader som i vissa fall kan betyda att man måste sälja sitt hem för att kunna vara på institution med det resultat det kan ha för övrig familj. Jag föreslog följdriktigt i utskottsbehandlingen både motivering och kläm för det här resonemanget. En kläm som skulle lyda ”att lagtinget uppdrar åt landskapsregeringen att överväga en förändring i principerna för avgifter i långvarig institutionsvård så att ett avgiftstak kan införas både för kommunal och landskapsvård”. Där fanns ett förslag till teknik, en kompromiss utgående från resonemanget vi kunde föra i utskottet. Klämförslaget fick inte några större ovationer, men jag förstår att när man sitter i regeringsställning så är man i en speciell situation.

Vi hade flera andra saker som vi var kritiska till i sammanhanget. Den slutliga kompromiss vi kunde göra genom att skriva ”att utskottet uppmanar därför att denna fråga särskilt utreds av landskapsregeringen” var ett gott politiskt resultat. Det betyder att vi politiskt är överens om detta och det är bra och det blir en uppgift för nästa landskapsregering där också regleringen av kommunernas rätt att utta avgifter på det här sättet sätts in i samma paket.

För dem som har funderat på att utskottet borde ha gjort något i sak må det sägas att då hade vi brutit mot alla regler som gäller för utskottsarbetet. Det hade blivit ren lagberedning och det får vi inte syssla med. Bl.a. eftersom de ekonomiska konsekvenserna av en sådan här ändring både för medborgarna och särskilt för kommunerna är stora och därför måste man ha ärendena på remiss förrän man gör det. Man måste överväga en lämplig övergångstid dessutom och reda ut alla dessa möjliga orättvisor som kan inträda när folk förstår att utnyttja lagstiftningen fullt ut medan andra inte har skuggan av en chans i sin sjukdom att göra det. Vi måste värna om rättsskyddet också på ett rimligt sätt.

Jag ska kort avsluta med den andra frågeställningen som egentligen gällde samma sak, men hur man använder dagssystemet inom våra institutioner, alltså både de kommunala och inom ÅHS. Det är förvåning man måste uttrycka när man kan notera att det till och med mellan kommunerna är betydande skillnader i tolkningen av regelverket och inom landskapets egen organisation ÅHS, mellan olika avdelningar, kliniker. Till och med i vissa fall inom samma klinik beroende på vem som hanterar det är det betydande skillnader i vad, som ordförande här var inne på, som ska inkluderas i avgiften som betalas och som i vissa fall blir väldigt hög. Ska man få klippa sig varannan månad, hör det till den livsstil som man förutsättas få ha, eller bara två gånger i året. Det är osannolikt när jag säger det här, men så kan det vara, det är verklighet.

Det finns orsak för landskapsregeringen att verkligen göra någonting åt det här. Det finns alltså några tjänstemän inom ÅHS och inom landskapsförvaltningen, socialavdelningen och inom kommunerna som ansvarar för de här frågorna, som träffas vart tredje eller vart fjärde år och går igenom det här. Då har man valt att följa ungefär riksrekommendationen när det gäller vad som ska ingå i livssituationen, vilka kostnader och hur ofta osv. Våra sagesmän säger t.o.m. skriftligt till utskottet att oklarhet råder. Det är mycket väsentligt att man reder ut frågorna. Problemet är störst på den kommunala sidan och det är förståeligt när vi har 16 kommuner, som gör olika bedömningar i tre kommunala organisationer. Tack, herr ordförande!

Ltl Åke Mattsson, replik

Herr talman! Det är bra att ledamot Jansson förtydligade ytterligare det här. Det har varit många diskussioner och ganska spretiga diskussioner ställvis i utskottet, men jag ställer mig helt bakom diskussionen som var i debatten i salen tidigare. Det här känns inte bra och det är inte ändamålsenligt. Man borde se över det här och vi borde också kanske ha varit lite tydligare till landskapsregeringen. Läser man det på rätt sätt är det väl ganska tydligt. Tack för ett bra kompletterande till betänkandet.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Tack för det. Problemet är när man inte har en kläm särskilt i detta sena skede i en mandatperiod, att det inte lever vidare i nästa mandatperiod, när man bara har en uppmaning i texten. Jag hoppas faktiskt att nuvarande landskapsregering redan skulle initiera till utredningsarbetet kring de här frågorna, flera stycken som anhängiggörs i betänkandet. Annars tror jag att vi får svårigheter att få dem att leva in till nästa period. När det gäller 85 procentens skapade orättvisor i många fall tror jag att vi nu säkert från alla partier är beredda att plocka in det i nästa regeringsprogram på något sätt, för dem som får vara med i den leken. Det tror jag nog att lever vidare. De här andra frågorna, oklarheten på vad som ska ingå är det viktigt att få utrett också här.

Ltl Åke Mattsson, replik

Herr talman! Jag tror också att om man hade fått mera tid på sig hade vi fått till en kläm och kunnat processa den ytterligare en bit. Den tiden finns inte och det ser vi också när betänkandet kommer så är det i sista minuten.

Till kännedom i övrigt, som kanske inte har med repliken att göra, gränsen går vid 650 euro, 15 procent av det är 97,50, efter det så börjar det stiga, men så länge man har 650 euro så får man bara 97 euro.  

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Det var ett mycket bra anförande ltl Roger Jansson höll och om man vidgar diskussionen så tror jag att åldringsvården är en av de största utmaningar det här samhället står inför. Som jag har påpekat många gånger tycker jag att gränserna som finns runtom vården är orimliga. Om det går vänster-högerpolitik i det tycker man från vänstern att det är okey, de rika kan betala och från annat håll kan man se annorlunda på det. Jag tycker att det är orimligt i båda ändarna, även för dem som ska betala mycket och för dem som ska betala lite, de får inte mer än 97 euro i månaden. Det är orimligt. Klämförslaget som ltl Jansson läste upp var ett mycket bra förslag, det var en tydlig signal. Jag hoppas att ltl Jansson kan överväga att lägga det som ett förslag annars finns risken att jag kommer att stjäla förslaget och lägga det som en kläm så småningom när vi ska ta ställning till detta.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! För att inte kollegan Eriksson ska kunna stjäla det så kommer jag att låsa in det i mitt privata kassaskåp. Nej, skämt åsido, jag förde ett resonemang med mig själv just i frågan vad som är politiskt klokast i den här situationen. Det är så att när vi nu har nått en sådan här bred enighet politiskt att det här måste ses över, det här innehåller för mycket orättvisor och det strider dessutom mot principen om att socialpolitik ska drivas av kommunerna och finansieras av kommunerna och riktlinjerna ska tas fram i lagstiftningen för kommunerna inom sociallagstiftningen, har vi nått ett tillräckligt mål redan. Vi kommer att politiskt komma överens och få den här frågan att gå framåt på ett rimligt sätt med det här som har hänt nu.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Jag är inte helt övertygad om att det kommer att vara så. Det var faktiskt inget skämt från min sida. Situationen har varit sådan i lagtinget att nu har vi fått massor av viktiga framställningar i sista minuten, många framställningar som inte har fått den behandling som de har betjänat. Jag känner en oro, vilket ltl Jansson också var inne på i sitt anförande, att den här breda enigheten som vi pratar om försvinner. Det skulle vara viktigt att ha en klar och tydlig kläm där man fick se vilka partier som faktiskt ställer sig bakom. Vi måste göra något åt de här frågorna, annars är jag rädd för att det kommer att gå som många andra ärenden under den här mandatperioden, att det inte leder dess vidare.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Kollegan Eriksson har en enorm politisk erfarenhet och jag har stor respekt från den. Utgående från min ännu enormare politiska erfarenhet vill jag säga att risken med det resonemang som ledamoten Eriksson för här inför öppen ridå är att det här klämförslaget förlorar i salen. Jag tror att det förlorar i salen. Då har vi gjort en allvarlig förlust i momentet, vi kommer mycket långsammare fram än med den lösning som nu finns i utskottets betänkande.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Det är enormt vilken erfarenhet det finns här i lagtinget. Då är det lite konstigt att ärendet inte har avancerat desto mera. Jag tror nämligen inte att det finns några enkla lösningar på den här problematiken. Det som jag kan hålla med ledamot Roger Jansson om är att det fortfarande är den här gränsdragningen mellan sociala tjänster och hälso- och sjukvård som ställer till det för både ÅHS och kommunerna. Den här lagstiftningen är en blankettlagstiftning från riket och det är egentligen en socialavgiftslag, men eftersom man på Åland kom på idén att man skulle använda Gullåsen i mycket hög utsträckning som äldreboende, så beslöt man sig då i något skede att ta just den avgiftslagen i bruk. Så har det varit vad jag förstår i alla tider så det är lite sent att stiga upp nu.

Det kommer att bli förändringar på Gullåsen som gör att man måste ta ställning till vilken avgiftsfinansiering man ska ha på verksamheten. Det blir mer som någon sorts sjukvårdsinrättning och som jag förstår ska falla under specialsjukvården. All vård idag ska ges väldigt snabbt och eftervård ska skötas i öppenvård också inom psykiatrin, så undrar jag om det finns överhuvudtaget någon som bor på något psykiatriskt sjukhus, speciellt sedan man tog bort den psykogeriatriska avdelningen. Det finns säkert skäl att återkomma till den här avgiften när vi får se hur man tänker sig att utveckla Gullåsens verksamhet.

Tar man bort avgiften är det onekligen så att det uppstår ett underskott i finansieringen. Då finns det två möjligheter, antingen att man minskar på verksamheten helt enkelt, man tar bort det som kostar för mycket, eller att det här underskottet finansieras med skattemedel. Man kan väl säga att landskapets pengar till stor del har kommit in via progressiv beskattning medan kommunernas skatt är proportionell. Också där finns det skillnader i hur rättvist medborgarna finansierar de här olika boendeformerna. Till exempel på Trobergshemmet och De Gamlas hem ingår ingen medicinsk behandling. Man betalar egentligen mera än vad man får. Den här avgiften täcker mera in den service som man får på Gullåsen om man tittar på den socialvårdslag som vi följer. Det gäller att kunna tänka ut något helt eget. För ÅHS’ del är det nog viktigt att det här går tillbaka till förvaltningen, det är så pass komplext att man inte kan lösa det i ett utskott. Jag omfattar utskottets förslag i det här ärendet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Jag är en boren optimist och ju färre åhörare desto större tyngd får argumenten och därför ska jag passa på. Det är nästan bara Janssöner eller tidigare Janssöner här i salen. Den här frågan är för mig både politiskt och av intresse sedan gammalt väldigt viktig och därför vill jag säga några ord som ganska nära ansluter till det som ltl Roger Jansson sade att det här egentligen är ett tillfälle att påpeka, eller åtminstone understryka att det här är en viktig politisk fråga. Varför har det inte varit det tidigare? Jo, visst har det varit det, men vi lever i ett system som är ganska väl strukturerat, men inte lätt att ändra. Ser man på utvecklingen, som jag nu så här kan överblicka, några 10-20-tal år tillbaka så var livsåldern för män lite över 70 år och för kvinnor något högre. Nu har det stigit med tio år. Bara en sådan omständighet förändrar samhället mycket.

Vi har haft en urbanisering, flyttning till lägenheter i stan samtidigt som man på landet fortfarande har möjligheten att ha sociala nätverk när man kan bo hemma. De politiska riktlinjerna i kommunerna är att vi ska kunna ha en balans mellan institutionsboende, institutioner för vård, hemmaboende och tillfälliga boenden så att man kommer in och ut från institutionerna. Det här har ändrats ganska mycket de senaste åren. Det betyder att det ligger i luften att vi måste se över hela det här. Jag ser det väldigt mycket som så att den här landskapsregeringen har haft en pragmatisk inställning till välfärden och betat av sociallagstiftningen, hälso- och sjukvårdslagen och utkomststödslagen. Man har en lag om fattigdomsproblematiken som nu inte kommer till användning eftersom man har fått en ändring i riket. Barnomsorgslagen är ett exempel, det finns annat.

Här kommer nu nästa steg. Det kanske inte är min sak att säga om oppositionen ska ha en kläm eller vad som händer, men jag tycker att det som har sagts här, att det finns en politisk överensstämmelse, att här ser vi någonting man kan göra, är bra. Det gäller alltså gränssnittet mellan vård, hemmaboende, sjukvård, omsorg osv. Där har vi ett system som man måste titta på från grunden i en utredning, se vad man har gjort på annat håll, kartlägga hela problematiken. Då kommer vi också in på detaljer som har diskuterats här och som är viktiga. Jag har sett det med egna ögon i flera exempel, det är en orimlighet med avgiftspolitiken. Kanske inte politiken, men hur den kan utnyttjas av de familjer och anhöriga som vet hur det fungerar, som helt enkelt tar pengarna och lägger dem på ett annat sätt, får ner kostnaderna. Samtidigt finns det en tendens att kommunerna vill ha ut pengarna. Det är en inbyggd sak, för kommunerna betyder pengarna som man kan få in väldigt mycket och man vill inte gärna se att den potentiella patienten, som vi har i omsorgen, nog borde till andra sidan.

I vardagen finns det som exempel och det är helt förståeligt, men vi måste alltså bygga systemen för att de ska bli bättre och det har vi möjlighet till. Där har vi då ett val i oktober och då kommer det ändring i regering. Den regeringen kommer förhoppningsvis att komma in i en konjunktur där inkomsterna stiger. Då ska man också bemöda sig om att ta det här långsiktiga perspektivet, nu vill vi ha en kommunreform som ska bli, ursäkta uttrycket herr talman, förbannat bra och mycket bättre. Det är det som, om jag gör en, ursäkta, liten parentes för er fåtaliga åhörare, när en konsult kommer in till ett företag så vill konsulten aldrig komma in till ett bra skött företag för där finns ingenting att göra. Man ska komma in till ett företag där man ser mycket problem och där det går att göra mycket. Vår kommunsektor ger lite både ock. Det har fungerat bra i den enskilda grundskolan, barnomsorgen, äldreomsorgen, allt är bra, men tittar vi på slutnotan för enskilda och för samhället så ser vi att det finns systemförändringar att göra.

Därför är diskussionen som jag nu råkade höra, ledamot Roger Jansson, intressant, avgifter och skatter kombineras nu i det här systemet. Det borde man ta ställning till, var finns gränserna. Det är klart att de personer som ska in i omsorgshem och institutionsvård osv., som har dåligt ställt ska garanteras, det är en av grundstenarna, budgeten ska vara garanterad, men de som har det gott ekonomiskt ställt ska också kunna betala lite mera annars får vi finansieringsproblem. Där är avvägningsfrågor som är betydande. Jag ser faktiskt fram emot den här politiska diskussionen när det här, om jag nu igen får ta ett uttryck, nötandet i lagtinget avtar och de politiska diskussionerna blir mera intensiva om den framtida åldringspolitiken. Det är ett av våra stora områden som egentligen har vuxit fram och blivit större och större men där man inte har sorterat upp och strukturerat.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Jag tänker inte kommentera det här med kommunreformen i samband med ÅHS’ avgifterna. Kollegan Erland brukar vara historiskt intresserad och brukar berätta olika bakgrunder till det ena och det andra. Här har vi nog orsak att titta på varför det fortfarande är så här när det gäller Gullåsen och avgifterna, också psykiatrin kan man inkludera i det här, men inte på samma sätt. När Gullåsen byggdes var det en kommunal inrättning för äldreomsorg. När kommunalförbundet överfördes till ÅHS, överfördes också Gullåsen i oförändrat skepnad och oförändrat innehåll. Då resonerade man avgifterna så att man skulle utforma dem och kommunerna småningom skulle ta sitt ansvar och ta hand om personerna inom hemkommunens gränser eller sfär. Det kommunala tänkandet kring avgifterna på Gullåsen blev kvar, ända från 1993 till idag och kommunerna har gjort de förändringar de har gjort.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Det var så med Gullåsen, jag var med i ett skede där också, att man försökte lappa lagar när det gällde avgifterna. Det var helt uttalat att avgifterna skulle sättas så att kommunerna skulle tjäna på att bygga ut sin egen omsorg. Vissa kommuner gjorde det, Saltvik och andra i mindre utsträckning, men det har inte gått fram fullt ut så vi har fått en rationell struktur. Gullåsen är ett exempel på hur problematiken inte ska koncentreras till en institution där man ser tydligt att här måste man alltså göra om. Det var det jag ville säga med mitt anförande att det är det som nu verkar vara på gång och det ser jag som väldigt positivt.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Det är glädjande att vi är överens om det resonemanget, men det kan också utvidgas till de kommunala institutionerna, anstalter, som det enligt riksterminologin hette förut. Vi har tre stycken, Mariehamn, Jomala och Saltvik. Jomalas är inte kommunalt. De borde nog i den här fortsatta diskussionen också jämställas med hemvård, eller boendevård egentligen. Det är bara det att man flyttar sina bopålar från det ena stället till det andra inom ramen för kommunens ansvar för den kommunala välfärden. Idag betraktas de som någon slags mellanform mellan kommunal socialvård och hälso- och sjukvård. Det är också fel. Det är nytänket som behövs och från nästa mandatperiod behöver man även inkludera det.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Idéerna och tankarna på hur man ser på det, värderar det, kommer först, sedan kommer lagstiftningen, då ska man ha klart för sig. Det kan man se att det här med boendet blir annorlunda när man tidigare bodde hemma tills man inte överhuvudtaget bodde längre, så bor man nu på olika sätt. Sedan finns det en viktig diskussion om att det är något sorts värde i sig att alltid bo hemma, men då tar man ofta de anhörigas syn. Tänker man sig in i dem som faktiskt kan bo, är det bättre för dem att de bor hemma eller under hemliknande förhållanden. Det är det man gör i kommunpolitiken, vi ska skapa hemliknande förhållanden så gott det går. Då får man en förändring och förskjutning, som också ska komma till uttryck i lagstiftningen.

Talmannen

Replikväxlingen är därmed avslutad. Begäres ordet?

Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

Första behandling

13      Ny lag om radio- och televisionsverksamhet

Kulturutskottets betänkande (KU 5/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 17/2010-2011)

Först tillåts allmän diskussion och efter det att diskussionen avslutats kan det väckas förslag enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen om att ärendet skall remitteras till stora utskottet.

Diskussion.

Ltl Johan Ehn

Herr talman! Kulturutskottet har behandlat framställning nr 17/2010-2011 som berör en ny lag om radio- och televisionsverksamhet. Det var en rätt stor brådska med lagstiftningen utgående från att direktivet som hela lagen, eller största delen av lagen grundar sig på, skulle ha varit implementerat i december 2009. Processen inom EU hade då gått väldigt långt så att man låg fem före att kunna hamna in för böter. När utskottet har tittat på den här så har vi försökt lyssna till det som sades under remissen. En av de saker som lyftes fram där handlade om EU-direktivet och vilken mininivå som fanns där. Vad utskottet har kommit fram till är att landskapsregeringen verkligen har jobbat utgående från att sätta lagstiftningen på en sådan nivå att det enbart handlar om att man ska klara av regelverket och inte stränggera det något ytterligare.

När det gäller förslagets del som inte rakt av berör EU-direktivet kan vi nämna finansieringen av public service. Från utskottets sida konstaterar vi att dagens system är rätt omodernt. Det är ett system som är starkt kritiserat och har svårt att vinna legitimitet ute hos medborgarna. Det här är också någonting som landskapsregeringen har konstaterat själva och det gjorde det inte lättare för utskottet att jobba med den här framställningen när man samtidigt som vi höll på med den här lagstiftningen, kom med ett meddelande där man föreslog ett skrotande av nuvarande avgiftssystem.

Efter att vi hade diskuterat det här i utskottet och kom vi fram till att så länge vi kan hålla status quo vad gäller avgiftspolitiken så då kunde vi få en ganska bred majoritet i utskottet för att föra den här lagstiftningen vidare. Motivet var alltså att skulle vi nu ha börjat jobba med att förändra finansieringen i utskottet så då hade vi gått in i ett arbete som handlade om lagberedning och det ville vi inte göra på det sättet och dessutom, hade vi valt att förkasta den här biten så låg hotet om EU-böter i bakgrunden.

För att faktiskt försäkra oss om att man inte skulle utöka mängden med personer som skulle bli tvungna att betala TV-avgift utgående från att man ägde en telefon eller liknande lyckades vi enas kring en skrivning kring 28 § som finns framlagd också på era bord i dag, dvs. det som ska betraktas som en avgiftsplikt i televisionsmottagare ska vara en sådan anordning som huvudsakligen används som televisionsmottagare. Utgående från det så tycker vi att vi har begränsat bort risken att t.ex. en telefon skulle vara någonting som man måste anmäla som avgiftspliktig.

I tillägg till just den här förändringen valde vi också att lägga en kläm till vårt betänkande som finns på sidan fyra. Den lyder: ”Lagtinget hemställer om att landskapsregeringen i brådskande ordning återkommer med förslag om lagstiftning för en modernare och rättvisare finansiering av public service”. Det här ville utskottet ha med just utgående från att frågan har varit så aktuell och med de motiveringar som jag hade tidigare att utskottet ser på avgiften som väldigt omodern och man har inte heller lyckats få ett system som är accepterat ute i samhället. Vi var helt medvetna om att meddelandet fanns men att ta ställning till exakt hur finansieringsmodellen ska se ut har vi valt att inte göra i det här skedet. Det vill vi också ha berett.

Vi har också gjort en smärre justering i 27 och 35 §§. Det handlar om registret som ska upprätthållas gällande televisionsmottagare. Där har vi inte sett att det är nödvändigt att vi och ni som enskilda personer ska behöva ange antalet mottagare eftersom det inte har någon betydelse för hur avgifter uppbärs. Det gäller enbart fysiska och juridiska personer som bedriver inkvarteringsrörelse. Det finns i 27 och 35 §§.

Vi var inte helt eniga i det här betänkandet utan ledamoten Fredrik Karlström föreslog att lagförslaget skulle förkastas och har därför också fogat en reservation till betänkandet. Det här var, fru talman, en redogörelse för innehållet i det relativt korta betänkande som vi här har producerat. Jag vill till sist säga att lagstiftningen nu, vad gäller framför allt det som handlar om finansieringen av public service, den är nog att betrakta nu som att det finns en beställning, åtminstone från kulturutskottet och förhoppningsvis också så småningom från lagtinget, att det ska förändras till något annat. Tack, fru talman!

Ltl Barbro Sundback, replik

Fru talman! Angående klämmen och dess förverkligande så har utskottet några som helst löften om att vi ska få en lagstiftning? Kommer vi att ha reella möjligheter att ta ställning till det eller är det här bara någonting som för dagen verkar vara klokt, men sedan blir det ingenting av det här heller. Jag är lite orolig för det.

Ltl Johan Ehn, replik

Fru talman! Det finns inte några garantier utan det här är utskottets hemställan till landskapsregeringen att det här vill vi ha gjort. Det som kan vara någon slags garanti framöver är att två partier som nu sitter i landskapsregeringen, dvs. center och liberaler, i ett meddelande har sagt att de vill ha en förändring på det här och om jag förstår det hela rätt så i remissdebatten var också de övriga partierna inne på att få en förändring på det här. Det ser jag som en garanti för att det framöver kommer att komma ett förslag. Däremot är det väl knappast realistiskt att tro att det ligger ett förslag på bordet som skulle kunna vinna kraft under denna mandatperiod. Det oaktat kommer lagtingets hemställan att ligga kvar även till nästa period. Det här är en lika stor hemställan till följande regering som det är till den sittande regeringen.

Ltl Barbro Sundback, replik

Fru talman! Om jag uppfattade kulturutskottets ordförande rätt så om klämmen går igenom, vilket är högst troligt, så betyder det att det blir en ny regering som får ta hand om det här och vi hamnar kanske någonstans in i nästa år, innan det blir några förändringar. Det kan väl inte träda i kraft under ett pågående år, förändringen sker väl vid ett årsskifte, så tidigaste 2013 kan det vara en förändring på gång. Är det en realistisk tidsplan?

Ltl Johan Ehn, replik

Fru talman! Det är väldigt svårt att göra bedömningen av hur tidspunkten ser ut, men i princip på det sättet. Om man ser hur kvarnarna malar i det här systemet så är det på det sättet. Alternativet hade varit att utskottet hade satt sig ner och försökt formulera en ny paragraf kring avgifterna, men det hade också betytt att vi hade fått formulera en hel del av den övriga lagstiftningen på ett annat sätt. Därav utskottets val att inte göra någonting utan bara konstatera att vi inte är tillfreds med systemet. Hade vi valt att förkasta det så lever vi ju kvar i samma system som i dagsläget. Det hade varit samma sak. Då valde utskottets majoritet att göra så att den del som handlar om implementering av EU-lagstiftning lät man också gå igenom.

Talmannen

Replikväxlingen är avslutad.

Ltl Fredrik Karlström

Fru talman! Som kulturutskottets ordförande sade så har jag inte delat utskottets syn på den här behandlingen. Jag vill dock ta kulturutskottet i försvar och säga att de har jobbat väldigt duktigt och varit kreativa och försökt hitta en lösning till landskapsregeringen, men hela det här ärendet är lite lustigt med tanke på att lagförslaget går ut på att det ska var kvar, strängeras och utvecklas. Man ska rapportera in hur många apparater man har, mobiltelefoner och datorer med TV-mottagare. Samtidigt som vi behandlar det så kommer regeringen in med ett meddelande som säger att vi inte ska ha någon TV-licens utan vi ska ha en annan funktion och finansiering som man kallar public service. Jag anser att det klokaste skulle vara att vi helt enkelt skulle förkasta lagförslaget och sända det tillbaka till landskapsregeringen och säga: Gör om! Gör rätt! Kom in snabbt med ett nytt förslag! Det skulle enligt mig gå ut på att det ska finansieras via budgeten istället.

Det finns många bekymmer med det betänkandet som vi har framför oss idag. Framför allt är det ett, utskottets nya tolkning av vad en avgiftspliktig televisionsmottagare är. Det är från och med att den här lagen går i kraft, en anordning som huvudsakligen används som televisionsmottagare. Det betyder alltså att det ger en otrolig öppning för tolkning. Är det så att det finns en familj någonstans på Åland som har en stor färgscreen TV på sin vägg som barnen spelar dataspel på tre-fyra timmar per dag och familjen ser på nyheterna halv nio på kvällarna. Då används TVn huvudsakligen till att spela dataspel med. Då ska man inte betala avgift för den. I alla tänkbara olika former finns det rum för en tolkning. Är det så att du har en dator med TV-kort i som hittills har varit avgiftsbelagd, kan du med den här nya lagen säga till TV-kontrollanten att Nej, jag använder den här datorn huvudsakligen till att jobba med, ibland tittar jag på TV, men inte huvudsakligen.

Det här lagförslaget kommer alltså, om det går igenom, att göra det nästintill omöjligt för en TV-kontrollant att bedöma om det här huvudsakligen används som en TV-mottagare och det kommer också att göra det väldigt komplicerat. Det är en av orsakerna till varför jag också inte anser att jag kan stå bakom det här utskottsbetänkandet utan jag har reserverat mig och jag föreslår att det ska förkastas och skickas tillbaka. Egentligen är huvudsaken det som jag principiellt är mycket emot, TV-licensfinansiering, även emot förslaget om den nya public serviceavgiften, som jag inte har fått höra eller debattera ännu.

Jag ser för det första att det är väldigt fel att en TV-licens, eller public serviceavgift går per hushåll. Ett hushåll består ibland av många personer och ibland av en person. I mitt hushåll är vi två personer som tjänar ganska bra, båda två betalar väl ibland mer i skatt än vad många andra tjänar. Det betyder att vi betalar 110 euro per år idag för en TV-licens medan en ensamstående pensionär, en ensamstående ensamförsörjare, som förtjänar mycket mindre, betalar 220 euro. Det systemet anser jag att är väldigt orättvist. Är det så att politikerna har beslutat att public servicen är någonting som vi ska sköta gemensamt? Ja då ska vi också ta över ansvaret för finansieringen. Då ska vi göra det enkelt, som vi gör allting annat, som vi har och sköter gemensamt, alltså via budgeten. Sedan är det upp till oss politiker att fördela de resurser vi har. Att bara säga, nej det här har vi inte råd med utan vi måste ta ut en avgift av skattade pengar och av våra ålänningar, köper jag inte. Det har jag varit emot sedan 1999 och det tänker jag fortsätta kämpa emot så länge jag bara kan.

Det var grundorsaken till varför jag inte kunde acceptera lagframställningen. En lagframställning som går ut på att från landskapsregeringens sida göra det svårare och besvärligare och mer polisstatsamhälle, med kontrollant, register, med allt vad televisionsmottagare osv. heter, kan jag inte acceptera. Jag kunde inte heller acceptera utskottets förslag, som jag ändå tyckte att resonerade rätt. De ville inte göra det strängare, men det betyder att det har blivit mycket öppnare för tolkning.

Jag ska inte bli så långrandig här idag, jag vill bara säga att jag i tredje behandling kommer att föreslå att det här lagförslaget ska förkastas och att man skickar tillbaka det till landskapsregeringen, att de så snabbt som möjligt kommer med en ny framställning. Den kan bygga på den diskussion som kommer om mediapolitiska programmet så blir det rätt väg. Sedan kommer säkert någon och säger att vad händer nu med EU-böterna, är du beredd att ta ansvaret för det. Då svarar jag att jag inte tror att vi får EU-böter. EU har betydligt mycket större problem idag, med Grekland, Portugal, Italien, utbetalda pensioner till personer som har varit döda i många, många år. Det är någonting som är betydligt mer allvarligt än att vi inte har fått implementeringen gjord. Visar vi att vi jobbar på det och att det finns tekniska frågor som vi måste lösa kommer inte EU-böterna, enligt mig i alla fall, att dimpa ner som någonting som vi måste betala. Förmodligen blir det en stor process av det också skulle jag tippa. Tack, fru talman!

Ltl Johan Ehn, replik

Fru talman! Först till finansieringen, vi är helt överens med ltl Karlström från utskottets sida. Finansieringsmodellen måste förändras, det är vi alla överens om, men vi tog inte på oss från utskottets sida att försöka skapa en ny modell i utskottet. Det skulle vara att ta på oss alltför mycket av beredningsarbetet och därför valde vi att inte göra den biten.

När det gäller tolkningsproblematiken är det så som ledamot Karlström säger att det kommer att uppstå tolkningsproblem, men det har vi också redan idag, med nuvarande lagstiftning. Det som utskottet ville försäkra sig om var att vi med den här lagstiftningen åtminstone inte skulle utvidga begreppet, vad som menas med televisionsmottagare.

Jag återupprepar från min sida och jag tror också från utskottets sida att det handlar om att se till att ärendet kommer vidare vad gäller beredningen av en ny finansieringsmodell. Det här är att se som en övergångstid. Motivet är klart och tydligt att vi hade hot om böter över oss och det kan man bedöma olika. Det har jag stor respekt för.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Fru talman! Till finansieringen, en djup suck. Vi ser olika på det. Skulle vi ha förkastat den här lagen skulle det gamla systemet fortfarande gälla. I det gamla systemet är det mycket mindre tolkningsmöjligheter. Där står det att det ska vara en apparat som kan ta emot rymdsignaler från etermedia, exempelvis en dator med ett TV-kort är en TV. I det här förslaget är en dator med ett TV-kort inte en avgiftsbelagd televisionsmottagare. Huvudsakligen använder man datorn till något annat än att tittar på TV med. Det här förslaget som utskottet kommer med öppnar upp för en betydligt vidare tolkning, vilket gör att jag kan tänka mig att många som har ekonomiskt svårt och ska fundera på om man har råd att sätta 220 euro av sina skattade pengar på den här avgiften säger att de inte använder den här som en huvudsaklig TV-apparat. Man använder den som dataspelsmaskin. Sålunda låter man bli att betala sin avgift.

Ltl Johan Ehn, replik

Fru talman! Visst är det så att tolkningsproblemen får du oberoende. Sedan ska du lägga till att med dagens lagstiftning så är övervakningsproblemen med det exempel som ledamot Karlström nämner, ganska stora också. Har du en TV-apparat i traditionellt snitt, om vi säger så, är det svårare att bortförklara det än om du har en dator som står på ett skrivbord. Det är nästan omöjligt ur övervaknings synvinkel att komma fram till om det är en mottagare eller inte. Du har samma problem i dagsläget också. Jag ser inte att vi gör någon förändring på den grunden. Bakgrunden till skrivningen är klart och tydligt den att man ser till att begränsa så att inga nya avgiftspliktiga apparater kan komma in i bilden.

När det gäller finansieringsmodellen kan jag säga att jag personligen sympatiserar långt med den finansieringsmodell som ledamot Karlström också företräder från talarstolens sida.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Fru talman! När jag läser 28 § så står det att en avgiftspliktig televisionsmottagare är en anordning som huvudsakligen används som televisionsmottagare. Som jag ser det idag så finns det egentligen bara en maskin som är en sådan. Det är den gamla SLOT TV, som man egentligen inte kan koppla en dator till. Den används till att titta på TV med. Alla moderna flatscreen TV-skärmar kan du se på TV med. Kopplar du in en dator med TV-kort kan du se på TV med den, men du kan fortfarande använda den till att spela spel med eller använda den för din yrkesutövning. Sålunda öppnar du upp för en vidare tolkning av det här begreppet.

Som jag ser det så från och med nu tills lagen går i kraft tills man lyckats ändra finansieringssystemet, vilket kan ta ett år eller mera som ledamot Barbro Sundback sade, gäller TV-licens om du har en tjock-TV hemma. Alla nyare modernare TV-apparater kan du göra mycket annat med, det öppnar upp för en tolkning. När TV-kontrollanten kommer kan du hävda att du inte huvudsakligen använder den som TV-mottagare, du använder den i huvudsak för något annat. Tjock-TV-apparater kan man inte göra mycket annat med än titta på TV med. Tack, fru talman!

Talmannen

Replikväxlingen är avslutad.

Ltl Olof Erland

Fru talman! Ska man betala för tjock TV är det väl närmast museiavgift. Det är inte många som är kvar i bruk. När den här frågan remitterades var det en ganska vidlyftig debatt om allehanda radio- och TV-frågor. Det har väl kommit till rätta skulle jag säga i kulturutskottet på ett bra sätt. Man har tagit den pragmatiska inställningen som jag har förordat i det här fallet, att det alltså kommer ett direktiv från EU som vi omfattas av eftersom vi är anslutna till det. Där definieras både sändning och mottagning på ett särskilt sätt. Då är det de elektroniska signalerna, vågorna, som kommer via rymden till olika apparater.

I det här fallet har man löst det på ett bra sätt, med två förändringar. 27 § avser antalet apparater som är onödigt. En sak i 28 § är jag lite fundersam till efter att ha hört ledamot Fredrik Karlström, som resonerar på ett sådant sätt att man måste tänka efter. Det står ”anordning som huvudsakligen används som televisionsapparat”. Säger man att man på en TV gör annat, tittar på foto, film, spelar spel osv. är det en viss tolkningsfråga. Man kan gå till lagstiftningen och försöka se hur det ska tolkas. Skulle man säga ”som huvudsakligen är avsedd att användas som TV” skulle man komma lite närmare, eller ”som huvudsakligen kan användas”. Jag ser att ledamot Ehn bekymrat eller vad det kan vara, ruskar på huvudet, men jag tycker att det skulle vara ett förtydligande eftersom det här måste ses som en lag där utgångspunkten är direktivet och där vi så småningom kommer till andra lagstiftningsordningar och definitioner. När man sätter den här lagen i kraft betyder det att man går vidare med samma system som hittills under den här övergångsperioden, när man funderar på ett annat system.

Med det ska jag gå över till det andra rätt kort för det hör kanske inte till ärendet, men det behandlas här. Utgångspunkten är den att om vi ändrar vårt system kan man för den enskilde TV-tittaren eller TV-mottagarinnehavaren gå från 220 euro per licens till 180. Det är ungefär vad det handlar om i reda pengar, 400 000-500 000 euro totalt sett. Det betyder pengar som kan användas för public serviceproduktion som alla är med och betalar.

Förslagen som har diskuterats är en mediaavgift för det första där man ska bevisa att man inte har en apparat. Det har sedan stött på motstånd åtminstone från liberalernas sida, inte för att vi var emot en förändring utan för att den konstruktionen var tveksam. Nu har man alltså gått in för en public serviceavgift som betyder att alla är med och betalar. Där är det så att det finns frågor som måste redas ut och som inte faller på plats utan vidare. Det gäller lagstiftningskonstruktionen, kontrollen, regelverket och fördelningen. Jag läste i tidningen häromdagen att man diskuterar undantag för public serviceavgiften för personer som t.ex. är synskadade och det är klart att en synskadad har begränsad möjlighet att se TV beroende på, men kan ta del av radio och public serviceprogram. Kanske vi kan diskutera att produktionen av public service skulle intensifieras för dessa grupper, som inte kan ta del av det. De är klart att ett undantag är någonting som bör diskuteras.

Till den delen har vi å andra sidan det som ledamöterna Karlström och Ehn båda var inne på, skattefinansiering. Den stora fördelen är den att då fördelar man de här bördorna, möjligheterna eller betalningen. Den som har medel betalar. Det är en vanlig konstruktion i vårt samhälle. Invändningen mot det är public serviceproduktionen, de som gör program, men det är inget problem idag.

Vi får som budgetmakare, som allmänhet, tåla den public serviceproduktion vi har och där är det resurser, lagstiftning, regelverk, styrelser, kanske förvaltningsfrågor osv. och privata aktörer framför allt, som jag tycker att ska komma in i diskussionen, när man beställer, för samhällets resurser, program. Man har alltså upphandling av program. De som gör program, men inte får dem sålda till public serviceorganisationen har programmet och kan sända det med sponsorer osv. Där har vi en annan diskussion, det hör inte till det här betänkandet.

Som sagt, på ett enkelt sätt kan man göra en liten precisering i 28 § med motiveringen att undvika gränsdragningsproblem och tolkningar, dvs. en apparat som huvudsakligen är avsedd som televisionsapparat. När det gäller en dator är den huvudsakligen inte avsedd som televisionsapparat, men man kan ta in bilder och det borde ändå vara klart i det fallet. Den här definitionen klarar inte ut en gång för alla utan den måste vara praktisk tillämpbar.

Ltl Johan Ehn, replik

Fru talman! Vad gäller 28 § är det nog bra, vi är för det här resonemanget om det finns tolkningsmöjligheter som är vidare än vad utskottet har tänkt sig. Det är mycket möjligt att vi inte i utskottet har hunnit vrida och vända på det ur alla synvinklar. För egen del tar jag gärna åt mig av diskussionen, förslagen som finns, för att kunna se hur vi kunde få det på ett annat sätt. De tankegångar som ledamoten Olof Erland förde fram faller väl i linje med utskottets grundtanke, dvs. det ska inte utvidgas utan det ska hållas som det är i dagsläget. Det är bra att vi till andra behandlingen, liksom ett annat ärende här idag, kan fundera på om det finns ett behov av att göra en smärre förändring eller inte. Det kan vi säkert hitta vägar till i salen.

Ltl Olof Erland, replik

Fru talman! Man kan säga att det utvecklas en praxis här att ändra i lagar som inte är så dumt. Tidtabellen och flera ögon ser det man bedömer, så helt enkelt finns det argument, finns det acceptans så gör man det, annars får man konstatera att det här är avsikten med den här lagen oberoende.

Ltl Johan Ehn, replik

Fru talman! Jag tror kanske att vi inte ska göra det till en alltför vanlig praxis att göra på det sättet. Tiden har varit en inverkande faktor på det arbete som utskotten gör, så absolut kan man se till att ha det här också med som en arbetsmetod. Det viktiga är att vi får fram en lagstiftning som håller hög kvalitet och som inte ska vara i alltför hög utsträckning tolkningsbar. Jag håller helt och hållet med ledamoten Erland i det fallet att när det är påkallat göra den här biten, men att göra det till någon slags praxis är något som kan gå lite väl långt.

Ltl Olof Erland, replik

Fru talman! Till den delen tar jag tillbaka mitt förslag. Vi får se vad praxis blir. Normen ska vara att tänka efter före, innan det tänker man efter.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Jansson, replik

Fru talman! Den här praxisen är lite riskfylld på det sättet att stora utskottet blir alldeles utarbetat inför midsommarhelgen. Det vore olyckligt. För övrigt stöder jag preciseringen som kollegan Erland anförde, precis som utskottets ordförande. Vi borde ta det i andra behandling. Orsaken till min replik är att det här får vi ändå se som en tillfällig övergångslagstiftning. Jag undrar om vi så småningom kunde bli överens om att det här är en så svår problematik, att få rättvisa avgifter, att vi får gå in för en skattefinansiering av public service för att det ska fungera överhuvudtaget. Det är min personliga åsikt, men jag skulle gärna höra kollegan Erlands syn på det.

Ltl Olof Erland, replik

Fru talman! I den här frågan har jag funderat hit och dit och just med public service, att det skulle inskränka på det. Det finns exempel på lagar där man binder upp budgeteringen på ett sådant sätt att man har en summa som man indexjusterar. Sedan kan man säga att lagtinget alltid har budgetmakt. Jag utgår från att de åländska väljarna är så kloka att de också i fortsättningen väljer förnuftiga lagtingsledamöter och har man det som utgångspunkt är risken ganska liten. Man har en sorts lagstiftning med budgetindex, men inte särskilda avgifter utan över budget, det är det som är det knepiga, vad man vill.

Ltl Roger Jansson, replik

Fru talman! När vi diskuterar det här med skattefinansiering måste vi vara medvetna om att det finns en stor orättvisa inbyggd i det också. Jag har nu kommit till att det är den mest rimliga vägen. Då får vi också från politiskt håll bestämma hur stor public service vi ska ha. Det är att uttrycka en verksamhet som bekymrar mig mycket, särskilt när vi ser på den svenska mediamarknaden där den kommersiella ibland är mera public service än vad public service är. Problemet vi har är alltså att åtskilliga televisionsinnehavare, alla våra sommarålänningar, slipper egentligen delta i finansieringen. Det hittar vi antagligen ingen lösning på. 

Ltl Olof Erland, replik

Fru talman! Nej, det är ingen lätt fråga. Det är alltså public servicedimensionering. Vi har idag ungefär två miljoner eller något sådant. Det visar att vi idag har ett system där vi finansierar verksamheten men på ett ineffektivt sätt, dvs. alla betalar inte och vi får inte ut så mycket vi kan av pengarna. Det här med privata bolag skulle jag gärna vilja ha in i diskussionen. De är producenter och vad de producerar bestämmer de inte enbart enligt pengarna, får de betalt för en produktion så kan det mycket väl uppfylla public servicekraften och det blir en konkurrens mellan ett kanske offentligt ägt och de privata. Det ser jag som en framkomlig väg.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Fru talman! Trots den smärre förändringen, om den blir, kommer jag ändå att hävda att det här lagförslaget ska förkastas och att landskapsregeringen ska komma med ett nytt förslag. Jag tog bara upp i mitt anförande det problematiska som 28 § ställer till med. Ändrar man eller inte eller ändrar lite som ledamot Olof Erland föreslår, är det fortfarande så att en dator med ett TV-kort i huvudsak inte är en TV. Vill man då slippa betala TV-licensen under ett och ett halvt år hävdar man bara att man inte har en televisionsapparat som huvudsakligen ses på TV med. Det är intressant att höra att skattefinansieringsmodellen mer och mer vinner mark. Den har diskuterats från min sida sedan 1999. Droppen urholkar stenarna och jag känner att det snart är hål. Tack, fru talman!

Ltl Olof Erland, replik

Fru talman! Ändå, en ändring av 28 § kan ju ledamot Karlström hålla med om att blir lite, lite bättre om tolkningen blir lite klarare.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Fru talman! Om det är det man är ute efter kan jag hålla med om att det blir så. Är man däremot ute efter att få bort TV-licenssystemet spelar det ingen roll. Det är snarare så att förändringen som utskottet har gjort och om ledamot Olof Erlands förslag kommer in, kommer enligt mig att leda till att fler kommer att säga upp sin TV-avgift under det kommande året för det finns möjlighet till det. Det har de sin lagliga rätt att göra om de ser på sina televisionsprogram t.ex. via sin dator. Det här är ett problem som nästa landskapsregering får ta tag i och finansieringen av Ålands radio kommer att få lida av det här till slutet. Det är bara ett steg till så att jag får rätt, att det blir skattefinansiering, det är det enda rätta på sikt.

Ltl Olof Erland, replik

Fru talman! När det gäller 28 § ska vi väl sova på saken, men när det gäller skattefinansieringen blir det att sova några nätter och tänka efter ordentligt. Det finns fördelar och nackdelar, alla är inte överens om att det är den modellen som gäller och vi ska också få en bred acceptans för ett landskapsägt public servicesystem och – finansiering.

Talmannen

Replikväxlingarna är avslutade.

Ltl Barbro Sundback

Fru talman! För det första vill jag säga att jag kommer att stöda ledamot Karlströms förslag till förkastande av den här framställningen. Delvis av samma motiv som ltl Karlström framförde, men sedan av ett alldeles särskilt motiv. Det är att landskapsregeringen nu med den här lagen ska bli registeransvarig för vad folk har hemma för apparater. Hela registret och dess upprätthållande och kontroll är att gå alltför långt när det gäller landskapsregeringens rätt att kontrollera vem som har televisionsapparat eller televisionsmottagare. I den här framställningen så förs ett ganska långtgående resonemang om registerrätten, som landskapsregeringen nu är beredd att ta på sig.

Om man lite läser mellan raderna så har nog lagberedaren lagt in några brasklappar. Det är tydligen en lagberedare som vet vad den skriver om och man kan läsa på sidan 57 i det andra kapitlet om att det kan vara så att det här strider mot grundlagens 10 § 1 mom. om vars och ens privatliv, heder och hemfridstryggande. Jag ser inte att den här verksamheten är i behov av en sådan långtgående kontroll och ett sådant intrång i de åländska hemmen att någon landskapsanställd ska knacka på dörren, komma in och fråga hur det är med apparaterna i det här huset. Ska alla komma och bära fram sina telefoner i tur och ordning då och de ska registrera allting.

Enligt det här ska televisionsinnehav vara i ens namn. Television kan man se på på många sätt, personbeteckning, affärs- och samfundssignum, adress, hemkommun, antalet televisionsmottagare som innehas och används samt andra uppgifter som behövs för att fastställa avgiftsskyldigheten och sköta övervakningen. I registret bör uppgifter införas för såväl fysiska som juridiska personer. Har ni faktiskt tänkt efter? Är det ett sådant samhälle som liberaler och center och resten vill leva i, moderaterna? Den här privata integriteten brukar stå högt här i salen, ett värde som särskilt ska slås vakt om.

Jag kommer, fru talman, aldrig över min döda kropp att godkänna ett sådant här förslag. Ingen ska komma in till mig, ingen myndighetsperson från landskapsregeringen och börja registrera vad jag har för apparater eller maskiner i mitt hem. Det vill tydligen majoriteten ha. Inte får man stiga in över tröskeln ens. Näpp, det får man inte, men den registeransvariga kommer att medge det.

Fru talman! Jag tänker till och med reservera mig i slutbehandlingen mot en sådan här utveckling. Det är faktiskt lite Östtyskland över det hela. Det finns en bra film om apparaterna i den regimen. Nej, fru talman, så här ska vi inte utveckla Åland. Landskapsregeringen ska inte ha den här registerrätten och ansvarigheten och man ska inte gå hem till folk och börja registrera och kontrollera vem som har televisionsapparater och i vilken form.

Förändringen som utskottet har gjort kommer att, som jag ser det, göra det ännu svårare att bedöma vad en televisionsapparat är, eller kanske inte är. I vilka situationer ska den klassas som en televisionsmottagare, eftersom det inte bara är frågan om en teknisk konstruktion utan det är frågan om hur mycket man använder den här apparaten som televisionsmottagare. Det är två rekvisita, dels alltså ska man konstatera att är det här en televisionsapparat, det har inte blivit något lättare med det här betänkandet. Det finns alla möjliga apparater idag som har televisionssändare i sig. Jag, som är känd för att jag inte har television i den traditionella formen, tittar dagligdags på TV-program på min dator, men jag kommer naturligtvis inte att uppge det när den här människan ska knacka på dörren, nej jag har ingen televisionsapparat överhuvudtaget och kom inte in hit, det anser jag att är hemfridsbrott.

Inte kan vi ha det på det här viset. Nu måste den här framställningen förkastas. Inte går EU under om vi inte kommer in med den här lagstiftningen enligt deras tidtabeller. Så, fru talman, det om den saken. Inga register på landskapsregeringen, ingen kontroll av privata hushåll och deras innehav av olika apparater och inte den här skrivningen som kulturutskottet heller föreslår. Det gör det ännu mer invecklat.

Den framtida finansieringen av public service är det så att vad vi har är radiobolag som producerar radioprogram. Frågan är om det ska finansieras med licens, det anser vi, ja, programverksamheten ska finansieras med licens. Det får inte bli såsom någon ledamot har sagt åt radioreportern att om ni ungefär uppmärksammar oppositionen lite mindre så kan det bli mera pengar till radioverksamheten. Blir den skattefinansierad kommer det alltså att finnas möjligheter för politiker, som av någon anledning vill åt media, att utöva påtryckning. Däremot det som gäller televisionsverksamheten och upphovsrätterna kan skattefinansieras, det behövs inte public servicebolag för att sköta det.

I alla regeringar tar man ställning till vilket utbud det ska vara som medborgarna har rätt till för att bli informerade och kunna följa med samhällsutvecklingen och ha underhållning osv., osv. Själva programverksamheten borde nog fortsättningsvis finansieras med licens eller avgifter och om man gör så att man för över en del av verksamheten och kostnaden på regeringen så borde den kunna halveras säkert till 100 euro. Det beror på hur omfattande den ska vara. Man kunde till och med fundera på om delar av sändningstiden kunde användas för privat verksamhet eller till och med med reklam om man vill söka finansiering. Skattefinansiering av programproduktion i public service tycker jag inte att man ska ha. Tack, fru talman!

Ltl Johan Ehn, replik

Fru talman! Vad gäller kontrollantens rättigheter finns ingen skillnad vad jag kan se, jämfört med dagens lagstiftning. Den styrs av 31 § i lagförslaget och där finns ingen rättighet att gå in utan rättighet att på begäran ge information. Det finns alltså ingen rättighet att gå in i ditt eller någon annans hem enligt min uppfattning som det står i 31 §. Hittar ledamot Sundback något annat kan det vara bra att lyfta fram den biten.

När det gäller att ha ett register kan jag förstå resonemanget fullt och fast. Samtidigt är det så att jag redan idag ska anmäla om ett innehav och sedan skickas det automatiskt varje år ut en avgiftsavi och utgående från det har man också fört ett register redan tidigare. Det är alltså att hålla fast vid det vi har i dagsläget. Den framtida diskussion blir mycket intressant och jag har inte samma åsikter som ledamoten Sundback.

Ltl Barbro Sundback, replik

Fru talman! Eftersom man ska betala en avgift för att man innehar televisionsmottagare så finns det ett visst kontrollsystem. Det som har varit fel på Åland är att själva uppbörden inte har varit effektiv och det har man inte skött på rätt sätt. Man borde för länge sedan ha gått in för samma system som man har på Färöarna. I det här fallet ska man alltså i varje detalj granska vad det finns för apparater hemma hos folk, både fysiska personer och juridiska personer. Hur det ska gå till framkommer inte här, men man ska ju ha reda på en massa saker. Jag räknade upp det. Ja, det går för långt, vi kan inte ha det så, vi kan inte ha ett sådant system helt enkelt. Det passar inte ihop med vår uppfattning, åtminstone inte med min personliga integritet och hur det ska skyddas.

Ltl Johan Ehn, replik

Fru talman! Det som är det intressanta är att det är exakt samma som gäller idag. Samma uppgifter anmäler man idag till den som är uppbärare av avgiften idag, dvs. posten. Exakt samma uppgifter begär man in idag. Det finns ingen skillnad mot dagens läge. Tillbaka till visionen att det skulle komma in folk stövlandes och söka i någons hus och hem, jag skulle vilja veta med stöd av vilken paragraf i den här lagen som nu ligger här, som man skulle kunna göra det, det var också det som ledamoten Sundback var inne och försökte säga. Jag har inte hittat det. Jag hör också till dem som tycker att den personliga integriteten är väldigt viktig.

Jag inser också att om man ska få någon typ av avgifter, såsom den här licensavgiften i framtiden som ledamoten Sundback själv förespråkar, måste man ha just de här uppgifterna, namn, personnummer och adress. Det som fanns ytterligare finns i 27 § beskrivet. Jag ser inte att det finns något annat än normala uppgifter eftersom vi strök det här med antal.

Ltl Barbro Sundback, replik

Fru talman! Man ska alltså uppge antalet televisionsmottagare, så står det i detaljmotiveringen och det är inte ändrat. Inte i detaljmotiveringarna! Det finns allt kvar det. Det behövs alltså, ”andra uppgifter som behövs för att fastställa avgiftsskyldigheten och sköta övervakningen”. Jag håller inte med om att det är samma som vi har idag utan det här ger myndigheten betydligt större befogenheter. Så är min uppfattning. Jag tycker inte att vi ska ha den här utvecklingen. En sådan här licensavgift för radion kan bra fungera som en sådan här mediaavgift, men det ska alltså vara uttryckligen för radion och då går den till alla hushåll.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Fru talman! Jag är förstås glad att ledamot Sundback är med mig om att förkasta lagen. Däremot är vi inte riktigt överens till orsaken varför. Jag är överens om att registret är helt i onödan, men det är för att jag anser att det inte ska finnas någon licens, den ska tas bort. Om man fortsättningsvis vill, som ledamot Sundback, ha någon sorts licens för produktionen måste man givetvis ha något sorts register. Är det så att man ska tvingas betala den här avgiften för produktionen om man inte lyssnar på den blir det också fel. Enda sättet vore om det var en frivillig radiolicens, det kan jag köpa. Man vill så jättegärna stöda den public serviceproduktion som Ålands radio levererar. Så gör man t.ex. i USA, där finns det frivillig public serviceverksamhet på TV-sidan där man har insamlingsgalor, man uppmanar folk och berättar varför det är så viktigt att den finns. Det är en frivillig avgift som man betalar. Däremot är det inte, som ledamot Sundback sade, att det här registret kommer att fyllas på av all den här informationen, för det tog faktiskt utskottet bort.

Ltl Barbro Sundback, replik

Fru talman! Exemplet med USA är väldigt belysande. I USA är public service helt marginaliserat. Amerikanarna är kanske bland det mest vilseledda folket i världen vad gäller både politisk information och information om omvärlden, så det är ett ganska bra exempel om man vill minska på public services betydelse, som ett demokratiskt viktigt instrument.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Fru talman! Det jag försökt säga i mitt replikskifte var att man inte kan vara både emot registret och för en finansiering via licenssystemet. Det bästa sättet är, om man vill värna om public service, att ta det via skatten. Argumentet att det finns politiker som vill styra över public serviceinnehållet, som ledamot Sundback sade, ja det kan vi göra om det är licens också. Då kan vi plötsligt halvera licensen eller ta en tiondedel av licensen, då är vi där och styr i alla fall. Det är ingen fara för public service. Majoriteten av Ålands politiker har alltid velat ha public service och jag gissar att de fortsättningsvis vill ha det. Det betyder att om vi finansierar det via skatten behöver vi inte ha ett register, vi behöver inte ha kontrollanter, vi behöver inte ha eftervakningssystem, vi behöver inte skicka ut 40 000-50 000 fakturor per år. Det finns egentligen ingen fördel med att ha licenssystemet kvar, eftersom det ändå är politikerna som bestämmer den avgiften. Då är det bättre att ta det via skatten. Då är alla med och betalar efter sin förmåga. Höginkomsttagare som jag själv och min fru behöver inte betala betydligt mycket mindre än en ensamstående pensionär.

Ltl Barbro Sundback, replik

Fru talman! Den här diskussionen lär fortsätta. Jag tror faktiskt på att det här förslaget om mediaavgift är en utveckling som kan vara bra för Åland, men den bör inrikta sig på att finansiera radioverksamheten, inte upphovsrätter och televisionssändningar och framför allt inte Smedsbölesändaren. Den borde helt utgå från det här systemet.

Talmannen

Replikväxlingarna är avslutade.

Ltl Johan Ehn

Herr talman! Några ord kring registerföringen. Det som utskottet har erfarit gällande registerföringen är att det är en kodifiering av nuvarande system. När det gäller vilka uppgifter som ska antecknas i registret, har utskottet gjort en förändring både i detaljmotiveringen för 27 § och också när det gäller 35 § registerinnehåll, så att antalet televisionsmottagare skulle vara det enda som skulle behöva antecknas till för fysiska och juridiska personer som bedriver inkvarteringsrörelse, eftersom man i dagsläget har ett sådant avgiftssystem att man betalar för en grupp av fyra, om jag minns rätt. Har man fler än fyra betalar man ytterligare en licens. Därav begränsar vi just utgående från det resonemanget som ledamot Sundback var inne på, varför skulle landskapsregeringen behöva veta hur många apparater som jag har? Det är beaktat här.

När det gäller de övriga bitarna, 1, 2 och 3 punkterna är det sådana uppgifter som behövs för att överhuvudtaget kunna driva in dem. Det blir svårt om jag inte vet namnet och personbeteckningen på personen, hur ska jag då kunna driva in dem, vet jag inte adressen kan jag inte heller göra det. Punkt 5 Andra uppgifter som behövs för att fastställa avgiftsskyldigheten kan vi föra ett resonemang om vad egentligen skulle innebära. Att påstå att det skulle vara en förändring mot dagens system är ett konstigt. Är man en förespråkare av ett licenssystem måste man på ett eller annat sätt veta till vem man ska skicka avgiften, då behöver vi ha uppgifterna oberoende vem som bär upp avgiften.

Som sagt var, utskottets uppfattning har varit och är fortfarande att det som föreslås är enbart kodifiering av det som görs i dagsläget, man gör det så rätt som man bara kan göra det. Man ser det som en övergång. Vad sedan gäller 28 §, som både ledamöterna Karlström och Erland var inne på, kan man fundera på formuleringen, vore det bättre att skriva namnordning som är avsedd att användas, det kan också finnas andra möjligheter. Vi har på oss till morgondagen när vi har andra behandlingen. Jag ska försöka titta på det här och föra ett resonemang med övriga här i salen kring de bitarna. Vi ska försöka få en lag nu, som är så korrekt som det bara är möjligt.

Talmannen

Ingen replik är begärd. Begäres ordet?

Diskussionen är avslutad.

Väcks förslag om remiss till stora utskottet?

Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

Fortsatt enda behandling

14     Förslag till första tilläggsbudget för år 2011

Finansutskottets betänkande (FU 6/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 19/2010-2011)

Ltl Carina Aaltonens m.fl. finansmotion (FM 79/2010-2011)

Fortsatt diskussion och efter det vidtar detaljbehandlingen.

Kvar på talarlistan är lagtingsledamöterna Barbro Sundback och Johan Ehn,

Diskussion.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Så här några dagar efter den stora champagneauktionen kommer vardagen emot. Vi har väl alla gått lite i ett rus och mycket har hänt som har varit både fantasieggande och spektakulärt och på många sätt framgångsrikt för Ålands synlighet i världen. Jag är väldigt glad över att minister Britt Lundberg är här i salen för jag skulle gärna vilja höra hennes synpunkter, men också andras, på vad som har skett, framför allt hur lagtinget tycker att det här ska skötas i framtiden.

Finansutskottet har ganska kortfattat behandlat tilläggsbudgeten i den här frågan och detaljmotiveringarna där är ganska kortfattade. Under året som har gått har frågan dykt upp i många olika sammanhang och jag har uppfattat att regeringens ambition har varit att genom champagnen göra Åland känt i världen, alltså skapa synlighet och marknadsföra Åland via världens äldsta champagnefynd. Onekligen en väldigt attraktiv brand kan man säga. Champagne förknippar man med både lyx, elegans och ett lättsamt liv, överklass och aristokrati. Champagnen symboliserar ett liv som de flesta på något sätt föreställer sig är ett väldigt angenämt liv.

Synligheten har jag uppfattat att är det primära. Sedan kommer frågan om kommersialisering in i bilden ganska tidigt, att man skulle sälja delar av fornfyndet. Då vill jag börja i den ändan. Om man ska sälja någonting av allmänna medel brukar det vara så att det ska ske som vtm Gunnar Jansson säger, under lagarna, vi ska följa lagstiftning eller avtal i budgeten. Här är det väl ganska fritt skapande som har gällt.

Det första man ska fråga sig när auktionen är över och man tänker ta nya steg i processen att utnyttja champagnen för Ålands synlighet, är hur mycket har det här projektet hittills kostat Åland och skattebetalarna. Vi har uppgifter som jag inte vet om stämmer och därför är jag glad att ministern är här och vi kan få dem verifierade. Vi hade en tilläggsbudget på 113 000 i höstas och sedan har det tillkommit lite mer och i den här tilläggsbudgeten är det nästan 100 000. Direkta utgifterna kanske kan ligga på 300 000. Jag vet inte, jag hoppas att ministern kan redogöra för det. Till det tillkommer ett antal tjänstemän, jag har en uppgift på 10-12 tjänstemän som har jobbat med det här, hur mycket har jag ingen aning om och vad deras timpenning har varit går kanske inte att uppskatta, men det skulle ändå vara intressant att få veta vad det innebär i kostnader i arbetstid. Det här är ändå så viktigt om man ska bedöma auktionens resultat.

Man har sagt att inkomsten som man får från auktionen ska gå till olika lovvärda saker som att förbättra Östersjöns vattenkvalitet, man ska slå vakt om marinarkeologiska fynd osv., men egentligen så finns det inget överskott ännu att fördela till de här projekten. Då måste man tänka att det ska tjänas in ganska mycket pengar innan det blir ett överskott som kan fördelas på de ambitioner man har.

Det finns en annan sak som förvånar mig. Jag lyckades faktiskt komma till auktionen precis när de två vrakchampagneflaskorna skulle saluföras. Då uppfattade jag att priset ändå inte blev så högt som landskapets expert hade tänkt sig. Det har cirkulerat ett belopp som 50 000, till och med högre. Det är klart att det inte finns någon som kan säga vad priset skulle bli, men det kändes på något sätt som att man inte nådde det man hade tänkt sig från landskapets sida.

Nu blev det så att det blev ett världsrekord och det var det som var det centrala. Det blev världens dyraste champagneflaska som såldes i Alandica. Det var en gastkramande och spännande tillställning på många vis, men jag undrar om landskapsregeringen hade några ambitioner eller förväntningar på var priset skulle ligga?

Det andra som jag som amatör reagerade på var att det tydligen var väldigt få som bjöd på de här flaskorna. Det centrala var väl att alla verkade glada och nöjda och det blev världsrekord. Vems världsrekord blev det? Blev det Ålands eller blev det Veuve Clicquots? Man måste hålla i minnet att det franska företaget har fått en väldigt stor och världsomspännande marknadsföring tack vare Åland. Vilka avtal man har mellan landskapsregeringen och det här företaget vet jag inte, jag vet inte om det finns överhuvudtaget, men i fortsättningen borde kanske det företag som tjänar mycket på det här vara med i finansieringen av kostnaderna.

Någon utvärdering av vad man har satsat och vad man har fått in och sedan om synligheten behövs. Jag har försökt titta på nätet och det fanns en sammanställning på en åländsk hemsida. Där framställs Åland som en finländsk region, ibland med lite mera text. Jag tycker att det skulle vara väldigt väsentligt att se hur genomslagen i media av hur Åland har framställts internationellt, hur den bilden ser ut. Jag tycker mig uppfatta att det kanske inte är så som vi själva beskriver oss. Om det går ut att champagnefyndet finns i en finsk region eller i Finland, så missar landskapet ganska mycket av sin synlighet. Det finns säkert massor att analysera och jag menar inte att man ska göra något kollosalt stort arbete, men någon typ av utvärdering skulle vara väldigt viktig, särskilt med tanke på det fortsatta arbetet.

Nu är det lite så med den här regeringen att det ofta saknas politisk styrning. Vad man nu säger i tilläggsbudgeten är att man ska ta nya tag, men inte riktigt ändå vad målet är. Är det ökad synlighet? Synlighet av vad? Är det Åland som ett autonomt område med de och de kvalifikationerna? Hur ska man få fram det? Mitt intryck idag efter att väldigt tydligt ha sett på det här, är att det inte är så tydligt vad som har presenterats i internationella media. Jag har ingen helhetssyn så jag förhåller mig ödmjuk till det här och hör gärna på om ministern har mera exakt information att komma med.

Summa, summarum, herr talman, om man ska säga som det är så har vi tills vidare satsat betydligt mera pengar än vad vi har fått in. Frågan är vad synligheten tillsvidare har fört med sig? Jag ställer mig lite skeptisk till om man ska fotsätta med champagneauktioner.

Man ska också analysera ölet. Jag hade den uppfattningen att de redan hade analyserats av statens tekniska forskningsinstitution. Om det finns någon som har kommersiellt intresse av det så är det väl de som borde stå för den kostnaden.

Experter och projektledare. Det kanske är värdefullt att i det här skedet tänka själv. Experter i all ära, men jag tror att ålänningarna är mycket bra entreprenörer. Socialdemokraterna har ju tyckt att det här ska skötas av PAF.

Herr talman! Jag har flera förslag, men i alla fall ett som gäller synligheten. När champagnen presenterades en gång i tiden kunde man läsa i en av våra rikstidningar att man marknadsförde champagnen i Ryssland med anledning av att man visste att en tronföljare snart skulle födas. Det blev en formidabel champagneyra i Ryssland. Nu har vi ett grannland där vi väntar på att det snart ska födas en tronföljare. Jag tycker att det skulle vara betydligt större synlighet att behålla de här flaskorna, pricka in de evenemang som har världspublik med miljarder människor istället, ja, jag vet inte hur många som har följt det här. Om en tronföljare föds i Stockholm tycker jag att Åland ska vara beredd att under vissa villkor som gör att Åland blir väldigt synligt, skänka en flaska av den här champagnen. Ett annat tillfälle är de kungliga bröllopen, miljarder människor följer de här evenemangen, men då måste Ålands flagga synas. Då måste talmannen eller lantrådet vara med på evenemanget. Det är synlighet. Inte tror jag så mycket på auktionerna i Mariehamn, men den som lever får se. Tack herr talman!

Ltl Roger Slotte, replik

Herr talman! Jag noterar att ledamot Barbro Sundback är inne på samma linje som jag framförde i remissdebatten, att hanteringen av vrakchampagnen borde skötas av någon annan än myndigheten. Jag är glad att champagneauktionen satte världsrekord och det verkar ha flutit på ett bra sätt trots den korta tid som stod till buds. De tjänstemän och ministrar som har arbetat med detta ska ha en eloge för detta. Det är ändå viktigt att arrangemanget, som också ledamot Sundback påpekade, borde utvärderas eftersom försäljningen av en exklusiv champagne inte är en myndighetsuppgift. Den fortsatta hanteringen bör skötas av någon utanför förvaltningen.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Det är inte första gången som ledamot Slotte och jag är överens. Det känns som ett tryggt samarbete. Nu upprepar man lite mantrat om att sälja champagne inte är en myndighetsuppgift. Det är en vacker omskrivning. Jag är rak på sak, jag säger att det finns bättre kunskap, bättre internationell kännedom, mera språkkunskaper, mera marknadsföringsmuskler inom PAF än inom förvaltningen. Sedan är det sant att det inte är en myndighetsuppgift, men vem är det då som ska sköta det? Det är det som är frågan. Nog kan man få ett internationellt auktionsbolag, men då förlorar vi hela synlighetsmöjligheten och möjligheten att påverka det.

Ltl Roger Slotte, replik

Herr talman! Vid en utvärdering av arrangemangen bör man se över hur evenemanget kunde utläggas. I samband med det kunde man också överväga behovet av att utreda landskapets behörighet i fråga om alkohollagstiftning i det fall man upplever nu att lagstiftningen har varit begränsande för evenemangets genomförande och eventuella utveckling.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Det är säkert en viktig synpunkt, det sista, men för mig räcker det första skedet, att få en ordentlig genomlysning av kostnader och hur resultatet blev vad gäller själva synligheten av Åland.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Johan Ehn

Herr talman! Visst märks det att det är val så småningom. Gårdagens debatt kring tilläggsbudgeten visade väldigt tydliga tecken på det. Centerns ledamot Runar Karlsson gick upp i talarstolen och skulle, som han sade, berätta sanningen. En sanning underförstått som skulle vara helt ny. På den moderata bänken blev vi ganska fascinerade över att man kan komma fram med den tanken att det här skulle vara något nytt. Just exakt den här frågan har vi drivit under hela den här mandatperioden. Det är bra att den ekonomiska realisten vakar, men visst känns det som att det är ett hugskott i sista minuten.

Som jag sade så har tidigare frisinnad samverkan, nuvarande moderaterna, hela vägen lyft fram den ekonomiska situationen. Vi har lagt många konkreta förslag, vi var till och med inne i diskussioner direkt med regeringen under budgetarbetet hösten 2009. Ltl Runar Karlsson bortförklarar de tankegångar som moderaterna har framfört som lite strukturförändringar här och lite inbesparingar där. Det är lätt, det är väldigt lätt att göra på det sättet. Vi trodde att när man jobbade med ekonomisk politik var det just strukturförändringar som skulle ge resultat kortsiktigt, men framför allt på längre sikt. Att sedan komma och säga att oppositionen i detalj ska redogöra för vad förslagen ger för ekonomisk effekt, samtidigt som man själv inte klarar av att komma fram med förslag utan bara kallt konstaterar att lagtinget har bestämt, det är en svaghet som heter duga i politik.

Det skulle också vara intressant att höra centerns partiordförandes åsikt om gruppmedlemmen i det här fallet, ledamot Runar Karlsson. Stämmer man in i den här kritiken om den senaste tidens ekonomiska politik, som den beskrevs från ledamoten Runar Karlssons sida. I så fall är det anmärkningsvärt att det inte kommer förslag till förändringar. Det är också anmärkningsvärt om det är så att ledamot Karlssons kritik klingar för ohörda öron, både utgående från att han själv har suttit i landskapsregeringen och nu också har deltagit t.ex. i behandlingen av detta i finansutskottet, men också här i salen. Ännu intressantare blir det när man kan konstatera att samtidigt som han kritiserar oppositionen i svepande ordalag, dvs. oss i moderaterna också, både för att lägga kostnadsdrivande förslag och förslag som inte leder till inbesparingar, så lägger ledamoten själv åtminstone under den här senaste tiden, två frågor som jag tror att kommer att leda till kostnadsökningar. Den första var en valutasänkning av studiestödet, den andra var att en framtidsungdomsminister skulle inrättas. Båda dessa kräver vissa tilläggsresurser. Intressant i förhållande till den kritik som riktades mot oppositionen.

Sedan kommer vi till det som blev riktigt, riktigt intressant på slutet. Det var att ledamot Runar Karlsson hade ett förslag till förändring av liggande tilläggsbudget. Inledningsvis lät det bra, man ville spara 400 000, men sedan kom följande steg. De inbesparade 400 000 används till något annat. Ja, bästa kollegor, sannerligen, i höst är det val!

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Det var tydligen ömma tår också hos moderaterna. Vi är här för att uttrycka åsikter oberoende om det är val i höst eller inte. Jag har tidigare uttryckt mina farhågor om ekonomin, långt, långt före valet. Jag är fortfarande orolig för den. Det var ett sätt att väcka och att försöka tänka till. Jag har inte kritiserat nuvarande regering, jag anser att man har gjort vad man har kunnat och använt de sparade pengarna, men någon gång måste man strama åt.

Några detaljfrågor om valutasänkning av studiestödet. Tanken är att det ska vara kostnadsneutralt, man ska binda det till en valuta. Jag har ett exempel på det som jag kan ge åt ledamot Johan Ehn efter dagens session.

Gällande ändringsförslaget är det en förändring om att överföra pengar från drift till investeringar.  Investeringen medför lägre drift. Det är så man ska föra politik, det är så det blir billigare, det är så man ska göra.

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! Faktum kvarstår. Det som sades från ledamoten Runar Karlsson igår var en kraftig kritik mot den förda politiken, en synnerligen kraftig kritik. En politik som han själv har varit med och genomfört i majoritet, både sittande i lagtinget och som minister. För det andra och det som jag som ordförande för moderaterna på Åland reagerar på, är när kritiken riktas mot oss när vi faktiskt försökt lägga förslag på hur vi ska ta oss vidare. Om strukturella förändringar av både vårt samhälle som helhet och den verksamhet som bedrivs här i huset. Alla de förslag som vi har haft finns dokumenterade och vi kan plocka fram dem när som helst, ledamoten Runar Karlsson, om du betvivlar dem. Naturligtvis inte på det sättet att vi kan konstatera att det i euro och cent leder till de här bitarna, men jag tror inte heller att den typen av politik är det som ska föras i ett läge där man har ett enormt underskott som ska redas upp. Då handlar det också om att föra långsiktig ekonomisk politik.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Jag säger det för sjätte gången, det var ingen kritik, det var ett faktum av siffror som finns i budgeten, som visar hur det var tidigare och hur det är nu. Okey, om sanningen är kritik så får man väl ta det som kritik, men det är sanning. Jag begriper som sagt inte hur det kan bli kritik. Det är också lite märkligt att diskussionen riktas mot mig, när det är finansutskottets betänkande som diskuteras. Som sagt ltl Johan Ehn, det är val snart.

Ltl Johan Ehn

Herr talman! Ja, ledamoten Runar Karlsson, om man själv i sitt anförande riktar svepande kritik mot t.ex. oppositionen, en opposition som jag också råkar vara delaktig i, naturligtvis måste jag ta upp diskussionen då. Jag kan inte bara sitta i min bänk och stillatigande titta på. Det är också konstigt om man redovisar fakta och inte redovisar någon väg framåt. Jag uppfattade väldigt tydligt att ledamot Runar Karlsson också sade att det är i kommande landskapsregeringar som vi ska reda upp det här. Är det då inte en kritik av förd politik om man ska reda upp en situation som nu har åstadkommits.

Som sagt var, val har vi i höst!

Talmannen

Replikväxlingen är avslutad.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Det är val i höst och ska jag följa exemplet så borde jag höja rösten. Dessvärre är jag lite hes så jag håller mig till etablerat manus sedan förra valet. Det är viktigt för lagtinget att utgå ifrån att lagtingsperioden inte är slut utan arbetet ska skötas och det vi behandlar idag är en tilläggsbudget. Jag ska ta upp några saker, bl.a. ltl Runar Karlssons inlägg igår som nog kan diskuteras. När det gäller tilläggsbudgeten ska jag fatta mig kort. Några saker är viktiga. Det gemensamma för dem är långsiktigheten, det har inte med mandatperiod att göra, inte med månader fram till valet utan på lång sikt. Det jag läser i finansutskottets betänkande och det jag sade i remissen är att jag inte tycker om att man i en tilläggsbudget pressar fram ytterligare medel när vi har ett underskott. Det må vara hur angeläget som helst med investeringar i jordbruket, men det viktiga och det har jag också sagt tidigare, är legitimiteten, att man ska förankra hos en bredare krets än producentförbundet och enskilda jordbrukare, att vi har ett jordbruk som kräver investeringar för att vara hållbart ekonomiskt, ekologiskt och socialt på lång sikt. Då kan vi ha investeringar av en viss nivå som vi ska balansera mot annat. Då är det inte några problem att få det accepterat tror jag. Det är diskussionen om jordbruket som är viktig och det är långsiktigheten av investeringarna som är viktigt.

En annan fråga som har diskuterats och där det finns en helt klar skiljelinje mellan olika partier i lagtinget är synen på näringspolitiken. Socialdemokraternas ordförande Camilla Gunell höll ett anförande igår som, för att travestera hennes egna uttalanden tidigare, körde om Nordkorea så att det bara visslade om det, dvs. samhället är en inrättning som ska hjälpa de vilsekomna företagarna att veta vad de ska satsa på och lova dem pengar och hur vi ska kunna hjälpa dem i näringspolitiken. Jag trodde att den synen hade gått förbi sedan 60-talets vänsterrörelse och att marknadsekonomin som är socialt reglerad var rättesnöret, dvs. infrastrukturen, lagstiftningen, minimerad byråkrati, insatser för att stärka riskkapitalet, att informera, att utbilda, att gynna samarbete osv. sådant som samhället kan hjälpa till med. Vi har ett näringsliv, som jag vill påstå är utvecklat utan en skattepolitik annan än den som riket bedriver, utan att de stora entreprenörerna har stått i kö hos landskapsregeringen för att få veta vad de ska göra. En riktig entreprenör gör sådant som andra inte gör, sådant som är oförutsett, sådant som är produkter, tjänster, som man kan, som det heter, monopolisera tillfälligt, dvs. få ut vinst på. Då ska landskapet vara försiktig med att man återigen ska sätta igång sedelpressarna, bidragskarusellen och överbuden.

Det är tyvärr så som Korea har kört sin ekonomi i botten om den någonsin har varit på väg upp. Det är så som den socialdemokratiska politiken skulle te sig på Åland. Hela budgetprocessen sedan Lehman Brothers satte igång krisen i september 2008 har det varit bud och bud och bud och bud, det ska vi göra och det ska vi göra, men vi har fortfarande ett budgetunderskott.

Herr talman, låt mig ta en fråga som samhället verkligen ska vara med och se till att man utnyttjar potentialerna. Det är champagnefynden. Inte så att landskapet i fortsättningen ska sköta det på egen hand. Det har man sagt att om inte verksamheten bolagiseras så ska den projektiseras, vilket man till stor del redan har gjort. Inte var det kulturminister Britt Lundberg som stod med auktionsklubban häromdagen och auktionerade ut champagnen, inte var det någon expert som sade att det går på 100 000-200 000, inte var det att det var någon champagneexpert som sade att gammal champagne som kanske inte går att dricka är värt 50 000 utan samlarvärdet på den internationella marknaden skött av en professionell, internationell auktionsfirma från New York, skötte det professionellt och fick ut det pris man kan få när man är på Åland i Mariehamn. Hade man haft det i Hong Kong hade man fått ut ett högre pris för tillfället. Här ska vi komma ihåg att vad champagnen betyder för Åland är att vi bygger upp ett champagnekapital som kan spridas till annat.

För min del vill jag lyfta upp det historiska i det hela, dvs. champagnen som dryck har en potential, det har vi alla sett, men champagnen som ett historiskt fenomen, varför blev det just champagne som blev så dyrt och blev en marknad för sig. Varför är det just champagne som man ville ha till St. Petersburg, och kanske till post- och tullhuset, kanske till Bomarsund. Där har vi potentialen. Vattnet utanför Föglö för dykning, post- och tullhuset med ryska anknytningar, Bomarsund med ryska anknytningar och champagne. Redan nu är det i full gång på entreprenörerna, jag höll på att säga till och med på Föglö, men särskilt på Föglö, där har man champagnefest, där har man sightseeing och visar upp vrakplatsen och visar hur det har gått till osv. Där finns en färdig plats med byggnader, ett stort rum för dykturism som när pengarna finns så sätter man igång med det.

Herr talman! En sak som har diskuterats här, jag har tagit upp det många gånger, BNP-begreppet ska inte överutnyttjas. Det är ett mått för makroekonomin, dvs. hela ekonomins utveckling. När det gäller Ålands BNP så är det för det första på en väldigt hög nivå per capita och har legat högt, vuxit snabbt under nittiotalets senare del eller fram till 2007. Det mäter inte tillståndet i den åländska ekonomin på ett särskilt bra sätt, den kan mäta förändringarna. Förändringen är att sjöfarten har flaggat ut, förändringen är också den att offentliga sektorn har slimmats något, vilket ger direkt avspegling i BNP därför att den offentliga sektorn enbart är beroende av löner när det gäller BNP måttet och därför slår det igenom. Sysselsättningen är det avgörande när det gäller att peta i ekonomin och vi har haft en förvånansvärt hög sysselsättning.

Herr talman! Ljudet är sådant att man hör vad som sägs i bänken. Jag hör alltid ett prat här nerifrån, det är säkert mycket bra saker som sägs.

Talmannen

Ltl Erland har ordet. Enbart talmannen får avbryta en talare. Varsågod och fortsätt.

 

Sysselsättningen betyder allt på det sättet att när man har full sysselsättning som vi har haft i praktiken mer eller mindre så har man inte kostnaderna för arbetsinsatser, utkomststöd osv. utan man har skattegenerering via sysselsättningen. Det här med sysselsättningen visar vår styrka, det är vår ekonomi och vi har också hållit ungdomsarbetslösheten på en förvånansvärt låg arbetslöshetsnivå. Där finns viktiga insatser att göra när det gäller utbildningen och riktade arbetsinsatser. Där finns det alltså utrymme.

Sedan kommer jag till ltl Runar Karlssons siffror igår. Med siffror kan man visa väldigt mycket. Jag är inte säker på att ltl Runar Karlsson tog det från bokslut eller budget och det är stor skillnad. Ser man på orsaken till att man jämför fyra år tidigare med fyra år senare så är det dels att det är ständig tillväxt i vår ekonomi beroende på många olika orsaker. Det finns inget land som utvecklas normalt som inte har en tillväxt på över två procent. Åland har dessutom befolkningstillväxt och sedan har vi många särskilda omständigheter i budgeten från 2007 till den nuvarande perioden. Ltl Runar Karlsson ska se sig själv i budget- och bokslutsspegeln. Var kommer Skarven-kostnaden ifrån, var kommer asfaltkostnaderna ifrån, var kommer de höga kostnaderna i skärgårdstrafiken ifrån, var kommer kostnaderna från Svibybanken ifrån, var kommer trafikavdelningens kostnader som man nu håller på att vänder ifrån. Ja, är det slumpen som har gjort det, det kan man fråga sig.

Ser man på 2007 som då var valår, så lade förra regeringen en budget, där finns det i överföringsutgifterna ett hopp på 15 miljoner, det beror bl.a. på landskapsandelarna. När landskapsregeringen både den förra och den nuvarande, historien ändrade om landskapsandelssystem, överförde man pengar från landskapet till kommunerna till väsentliga belopp. Det leder oss in på en viktig sak som vi i många sammanhang har varit överens om med andra partier, frisinnad samverkan och centern. Jag vet om att kommunsektorn är någonting som vi bör titta på. Där har vi kommit till, om jag har uppfattat det rätt, att det inte är frågan om antalet kommuner, det är frågan om servicestrukturen och att kommunerna som våra fackföreningar, eller våra representanter för tredje sektorn för det lokala livet har en betydelsefull roll, dvs. den verksamhet som finns i nuvarande kommuner ska vara kvar till viss del, men annan verksamhet behöver centraliseras. Det är många kommuner idag som har problem för att utvecklingen är ojämn. Det är alltså inte kommunal jämlikhet som vårt system nu producerar utan det är kommunal ojämlikhet. Det gäller Mariehamn, Sottunga, Kökar och andra. Vissa kommuner har dragit stor fördel av landskapsandelssystemet och har då fått möjligheter att stärka sin ekonomi, medan andra inte har lyckats på samma sätt.

Herr talman! När det gäller budgetutvecklingen så kan man se på vad som har hänt. Inte på det sätt som ledamot Runar Karlsson gör, det är missvisande, utan man kan se på vad som har hänt under de senaste åren. Vi känner alla till hur mycket inkomsterna har minskat, men det som faktiskt också har skett är att verksamhetskostnaderna totalt har minskat under en period sedan 2007. 2011 är lite svårbedömt för där är budgeten ett hack upp så att säga, men bokslutet kan visa sig vara annat. Samtidigt kan man konstatera att vi har upprätthållit i landskapet kommunernas ekonomiska ställning, utbildningen för alla i stort sett och vi har också kunnat gynna investeringar i jordbruket och viktiga investeringar för andra viktiga besöksnäringar, t.ex. sjöfartsmuséet och liknande. Sysselsättningen är det primära. Ska man gå in på BNP-måttet ska man gå vidare och se på nationalinkomsten dvs. det som människor kan spendera på Åland. Där har vi dem som jobbar i Sverige, men konsumerar här, de som får sin pension från Sverige, lyfter den här och konsumerar här. Min uppfattning, min bedömning, sammantaget, är att tilläggsbudgeten och finansutskottets betänkande pekar framåt på de här långsiktigheterna och framför allt om man tolkar det lite i ett större och längre perspektiv så är Ålands ekonomi robust, dvs. den står emot en hel del.

Ltl Camilla Gunell, replik

Herr talman! Det kanske är så att det pratas i bänkarna, men nog behöver det också diskuteras vad som sägs från talarstolen. Ledamot Olof Erlands påhopp är så grovt och så elakt att det är svårt att kommentera det överhuvudtaget, att börja göra jämförelse med Nordkorea. Det är alldeles obegripligt för mig. Hur ledamot Erland vill få till stånd en samsyn och en konstruktiv debatt om näringslivets utveckling och en dialog med lagtinget genom att göra sådana uttalanden, var verkligen, verkligen lågt.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Det är inte första gången ledamoten Gunell klär sig i säck och aska och spelar martyr. Det är ett känt grepp bland populisterna till exempel. När man säger att näringspolitiken är sådant att vi ska dela ut till de näringslivsföreträdare, företagare, entreprenörer som inte själva förmår utnyttja marknadsmöjligheterna, kreativiteten som de själva besitter och göra affärer, då har vi ett samhälle där det finns ett fåtal förebilder kvar i världen. Det är det tydligaste exemplet på den ideologin och tanken, det är tanken jag jämför, att man från överstatlig sida delar ut anvisningar tillsammans med pengar och vad man ska göra. Det är det som jag säger, det är inte elakt utan det är en belysande metafor, vanligt förekommande i alla diskussioner.

Ltl Camilla Gunell, replik

Herr talman! Det är ingen belysande metafor utan en osanning och ett osakligt, mycket osakligt påhopp. Jag börjar förstå varför den ena ledamoten efter den andra i Olof Erlands närhet börjar känna sig mobbade och utstötta. Jag ska återkomma till näringspolitiken i ett anförande. Delar ut bidrag, det gör man i den här budgeten i vartannat moment från näringsavdelningen. Det är så det fortfarande bedrivs näringspolitik i vissa delar av västvärlden, i EU-stöden och i allt möjligt annat. I mitt exempel som jag tog upp, visar jag på hur Tekes jobbar. Där tycker jag att Åland skulle ha någonting att lära, men det ska jag återkomma till för tydligen har Olof Erland inte lyssnat på vad jag sade, eller inte förstått.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Jag har ingen uppfattning att många i min närhet anser att jag mobbar dem. Jag vet att en person här i talarstolen har påstått det för att jag har frågat vad den personen har menat. Är det mobbning så är det inte så mycket utrymme för diskussion.

Det finns bidrag i näringspolitiken överallt. I Finland har näringspolitiken drastiskt minskat sina bidragssystem. Det har vi också gjort under en lång period på Åland, däremot är jordbruket ett undantag för det är reglerat via EU-lagstiftningen och det finns andra bidrag kvar som är viktiga för innovationer och för att stärka riskkapitalet. Martyrerna här i lagtinget, som inte tål en diskussion men vill sitta i bänken och prata, vad ger det för en debatt egentligen. Prata då näringspolitik. Jag vill inte ha den näringspolitiken som man tror att man ska göra om.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Ledamot Olof Erland tog upp i sitt anförande arbetslösheten, eller avsaknaden av arbetslöshet på Åland, som ett exempel på att ekonomin fungerar bra. Till vissa delar kan man hålla med om det, men det är ett faktum som också finansutskottet visar på att vår arbetsmarknad för våra löntagare sträcker sig utanför Åland, den inkluderar i mycket hög grad Stockholmsområdet. När det blir svårt med arbete på Åland så flyttar många över till Sverige och får jobb där. Det centrala är hur många människor som är i jobb. Jag undrar om ledamot Erland kan redovisa lite mera här. Har antalet personer som är sysselsatta på Åland ökat och i vilken grad?

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Den saken tog jag inte upp i mitt anförande, men jag kan gärna ge min syn ytterligare på det här med arbetslösheten. Åland har inte varit en isolerad arbetsmarknadsregion sedan femtiotalet utan det har varit en del av särskilt Mälarregionen, tidigare också längre in i Sverige, till gruvindustrierna. Så är det idag, men det som är det intressanta att peka på är att vi har låga arbetslöshetssiffror på Åland samtidigt som vi har inflyttning. Det är ganska unikt egentligen. Folk vill bo här och sedan finns det de som vill ha speciella jobb och vill uppleva storstaden och av andra orsaker flyttar till Sverige. Det är inget fel på att Åland har både inflyttning och utflyttning, det är en av vår styrka och har varit det länge. Det flyttar in folk till Åland och det flyttar ut folk, de flyttar tillbaka och det är alltså ett tecken på att vår ekonomi är flexibel.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Det där är väl någonting som är allmänt omfattande. Jag hade väntat mig lite mera fakta och en lite mera detaljerad analys. Nu är inte sysselsättningen lika hög överallt på Åland. Tvärtom minskar sysselsättningen ute i skärgården så det löses inte via den inflyttning som vi har nu. Det andra intressanta med arbetsmarknaden är det som vi diskuterade igår, dvs. att sysselsättningsgraden bland kvinnor ökar men sjunker bland män. Det borde man också analysera. Vi har 20 procent av människor i arbetsför ålder som står utanför arbetsmarknaden. De borde fås i arbete och inte bara som nu ligga utanför och inte följa den arbetslinje som ledamoten Olof Erland brukar lyfta fram här ibland.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Arbetslinjen är primär, den är viktig. Det är glädjande att konstatera att alla tycks hålla med om att Ålands ekonomi är robust och flexibel och att vår arbetsmarknad betyder att man flyttar ut och man flyttar in. När det gäller kvinnors yrkesdeltagande finns det två regioner i världen där kvinnorna starkt bidrar till nationalinkomsten, dvs. Island och Åland. Det är en hög förvärvsfrekvens hos kvinnor, mycket tack vare vår barnomsorg som gör att vi upprätthåller arbetslinjen samtidigt som vi har ett bra system för barnen. Så småningom kanske den här debatten leder till en enighet, att Åland kanske inte är så tokigt ändå som det låter från bänkarna och från talarstolen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Ledamot Olof Erland tycker att jag ska se mig själv i spegeln och se vad jag själv har åstadkommit under mina år i landskapsregeringen. Det ska jag göra här och nu. Under 2009 när jag var trafikminister ökade kostnaderna på trafikavdelningen med 15 procent. Under samma tidsperiod ökade hela budgeten med 47 procent. Jag anser att jag förde en mycket återhållsam ekonomisk politik inom trafikavdelningen. Det har jag verifierat, till pappers. Man väljer sedan att ta fram vissa projekt. Vill ni framstå att det är jag som har åstadkommit allt elände med dem så kan jag säga att så är det inte. T.ex. med Skarven sägs det att det inte blev ett bra fartyg, men alla befäl säger att det är ett jättefint fartyg och tittar man på kostnaderna så är det billigare idag mot tidigare.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Jag påstår absolut inte att ledamot Runar Karlsson ska vara orsaken till allt ont, jag satte bara vad han sade igår i kontrast mot vad de verkliga siffrorna visade. Visst är det så att man på många områden i landskapsbudgeten har sparat, skurit ner. Det har varit en medveten prioritering att hälso- och sjukvården samt utbildningen ska finnas, medan det inte är fel i skärgårdstrafiken att dra ner på driften. I det långa loppet blir det fel för då stryper man tillgängligheten, servicen för skärgårdsborna. Där är hela problemet, kommunerna är det ena problemet, skärgårdstrafiken det andra. Det behövs investeringar för att få ner driften, det är det som är poängen.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Jag håller helt med om att det måste måttfulla, inte alltför stora, investeringar till för att få ner skärgårdstrafikens kostnader. Vi började redan tidigare med att bygga fast Jurmo-Åva linfärja, vilket minskade driftskostnaderna rejält. Det finns också andra projekt som har påbörjats och delvis lagts på is. När man kommer med konkreta anklagelser är det synd att man inte också verifierar siffror och vad som har gjorts. Det är klart att det är lätt att kritisera.

Till sist, herr talman, de siffror jag tog fram i mitt anförande, tog jag från budgeten och bokslutet. Det är verkligheten, det är siffror, sådant som utgör ett problem som nästa lagting kommer att ha. Det är ingenting att hymla om.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! När man tar siffrorna från budgeten ska man veta att det är anslag och inte detsamma som förverkligande. Det är skillnaden. Det är det första. Det andra är att det under de senaste åren har varit en omsvängning i den offentliga sektorn som också visar sig i BNP, det blir en effekt. För att kunna balansera den offentliga sektorn, både kommunerna och landskapet, måste man skära ner. Det behöver inte betyda att man måste försämra servicen, t.ex. i skärgårdstrafiken, inte heller den lokala servicen för kommunerna, men det kräver mera långsiktighet och mera ingrepp. Det är dags nu att säga att nu efter det här anförandet har jag också insett att det är val snart, som ledamot Ehn sade. Nu satsar vi på det.

Talmannen

Replikväxlingarna är därmed avslutade.

Vicelantrådet Britt Lundberg

Herr talman! Jag ska försöka svara på en del av de frågeställningar som har ställts vad gäller momentet i tilläggsbudgeten om champagneärendet. Jag vill börja med att säga att det fynd som gjordes förra sommaren, den 6 juli, utkomsterna, kringverkningarna av det gör många till vinnare. Jag tror inte att det finns någon förlorare, men det finns många vinnare. Målet som har formulerats efter de, framför allt när det gäller champagnetillgångarna efter vrakfyndet, är att man ska maximera effekterna på lång och kort sikt, både indirekt och direkt generera ekonomiska fördelar både för åländskt samhällsliv och åländskt näringsliv. Alltid innan vi fattar beslut ska vi göra en kulturhistorisk konsekvensbedömning. Så är det formulerat.

Det är också en självklarhet att det här fyndet kontinuerligt ska utvärderas. Det är helt naturligt att vi gör det efter varje evenemang eller annat beslut eller liknande har gjorts, för att säga om det här var bra, vad säger det här om riktningen fortsättningsvis. Vi ska nu se över målen, kanske också bredda dem, fundera vidare på vad vi kan göra mer.

Det vi har sagt hittills är att fem flaskor ska sparas för evigt som museiföremål, att vi ska arrangera internationella auktioner, att vi ska se efter andra möjligheter att kommersialisera champagnedrycken, att vi ska göra en dosage, en särskild Ålandschampagne och att vi ska analysera det här ölfyndet, som också har hittats.

När det gäller ekonomin handlar det också om inkomster på lång sikt. Det är självklart att det är stora utgifter nu inledningsvis att ta hand om och fundera på hur vi ska göra. Vi har sagt att vi ska öronmärka nettoinkomsterna för marinarkeologiska ändamål och för Östersjön. Kostnaderna som ledamot Sundback presenterade i sitt anförande upplever jag att överensstämmer med de kostnader som hitintills har gått ut. Att sedan kunna redogöra för hur många timmar olika tjänstemän har jobbat på det här ärendet och lägga någon form av timpenningar på det låter sig inte göras, jag klarar inte av att göra den bedömningen. Där är det också svårt att göra en gränsdragning. Vad hör till förvaltningens arbete och vad kan man uppleva att är lite kuriosa och lite utom när det gäller det här champagneärendet överlag.

Sätter man pengarna i relation till vad som har sagts så har Åland fått synlighet. Jag har tittat mycket på idrott i de internationella idrottskanalerna och där är det många turistdestinationer som marknadsförs, underbara Kroatien eller bara Kroatien, kom till Asien eller någonting annat. Jag tror inte att de är 15 sekunder långa, men att köpa upp ett paket för att marknadsföra sin turistdestination internationellt i media kostar otroligt mycket pengar. Vi pratar om många, många hundra tusen. Sätter vi det i relation till vårt fynd, så t.ex. om vi tänker på fredagen när det var ett trettiotal internationella journalister ute och filmade det åländska landskapet, i vackraste försommarskrud och soligt väder och det basuneras ut i världen att det här är Åland, så tror jag att det är svårt att mäta det värdet i pengar. Det är också saker som vi hela tiden funderar på och tar ställning till.

Sedan är det också så att målen, framför allt att utveckla det åländska näringslivet och samhällslivet, och Ålands synlighet och att Åland är autonomt osv. har ett politiskt värde, att Åland blir mera känt och att man också känner till dess speciella status. Det är intressant för en del av världens befolkning, men man kan också dra den slutsatsen att vi förr eller senare kan dra nytta av det när vi vid olika sammanhang vill lyfta fram det.

Nog är det turistmässigt som de största möjligheterna finns, både att locka nya turister och nya grupper. Här är utmaningen sedan som Visit Åland har antagit, beroende på var marknadsföringen går fram bäst och tas emot bäst, borde man fundera vidare på nästa steg, att locka hit turisterna. När det gäller utvärderingen och resultatet har ingen särskild ställning tagits ännu till vad vi ska göra vidare. Det gör vi inte förrän utvärderingen är gjord.

Det är också intressant att lyssna till lagtingets synpunkter kring olika förslag på vad man kan göra. Hur det har tagits emot, det kanske är någon kanal där det inte har framkommit att Åland är självstyrt och någon annanstans har Åland uttalats som Holland och så vidare, det finns många missförstånd. Det hänger också ihop med, helt enkelt om man pratar om psykologi, om sändare och mottagare, det är olika personer som har intervjuats och vi är säkert olika skickliga på att framhålla det här och pedagogisk tydliga. Det är också olika personer som lyssnar, som har olika bakgrundskunskap och olika möjligheter att ta emot. Det vi har gjort är att vi har vinnlagt oss om att alla journalister som finns ska få en grundläggande kunskap i det åländska självstyrelsesystemet och det åländska samhället, överhuvudtaget allt som kan vara bra att veta om Åland. Jag upplever nog att jag nöter på med ökad kunskap kring Åland, om det sedan är champagnen eller vad det är som lett till det. En fantastisk synlighet har vi ändå. Jag tror att champagne och Åland på Google ger över en miljon träffar, om uppgifterna som jag fick för några dagar sedan är rätt.

När det gäller auktionen så tog vi ett aktivt beslut att auktionen skulle hållas på Åland. Det är också en förlängning i den målsättningen att champagnen ska ge effekter för det åländska näringslivet. Auktionshusen trodde inte på det här. Som ni minns så vid första anbudet fick vi inget anbud överhuvudtaget så vi fick gå in på en ny runda, med ett riktat anbudsförfarande. Även om vi ser att det är helt andra förutsättningar att sätta auktionen någon annanstans, vill vi ha den på Åland. Där får vi också ett aktivt ställningstagande, okey vi vet att det kan bli någon tusenlapp mindre, kanske tiotusentallappar mindre med att arrangera auktionen på Åland, men alternativet, att arrangera auktionen i Hong Kong, två flaskor transporteras dit, bekvämt att köpa den i och för sig om den finns i Asien, men hur mycket synlighet får Åland, hur många extra turister, hur mycket skulle vårt näringsliv få extra fart av det? Vilken början av något nyhetsevenemang skulle det ge? Därför ville vi ha auktionen på Åland.

Det var intressant att höra tjänstemännens kommentarer att auktionshusen hade landat här på måndagen eller tisdagen, oj då var det så här litet. Man förstod överhuvudtaget inte att vi skulle kunna arrangera några internationella stora auktioner här. Men auktionen hölls och jag kan nu avslöja här, det kanske är fånigt att göra det, men ärligt är det så att jag har hört, precis som ledamot Sundback säger, att champagneexperten Richard Juhlin sade direkt i somras, då flaskorna fortfarande var på botten och de var inte omkorkade, att de kan kosta upp till en halv miljon kronor, alltså 50 000 euro. Det var den värdering han gjorde, det var då han sade 50 000 euro. I intervjun efteråt sade han att han tror på 10 000, det kan bli fördubblat, det kan bli 20 000. Jag hade hoppats att vi kunde sälja flaskorna för 30 000, men jag trodde inte riktigt på det, jag vågade inte hoppas på det, just i och med att olyckskorparna hade kraxat så högt att det var ett misstag att arrangera auktionen på Åland. Då tänkte jag ändå att okey, blir det 5 000 mindre än vad vi har tänkte, 7 000 mindre än vad vi har tänkt, blir det 10 000 mindre än vad vi har tänkt har vi ändå fått blickarna på Åland, vi har fått massor av marknadsföring till Åland och vi har fått en början i alla fall på en champagnefestival eller vad vi vill kalla det för här på Åland.

Priset landade på 30 000 respektive 24 000 och det är klart att det är ett mervärde till att det är den dyraste champagnen som har sålts över auktion nu. Det är klart att det är prestige för auktionshuset, det hade det förra världsrekordet och har det nu igen. Veuve Clicquot, som jag ska återkomma till, hade stora fördelar av det här, men också landskapet hade stora fördelar av det här. Det är klart att det ger ett mervärde av att det blev ett världsrekord. Det hoppades jag innerligt på som den extra kuriosan och det är vi oerhört glada över. Det var länge, länge som buden låg på 24 000 och jag var orolig att det inte skulle gå högre än det.

När det gäller att hantera skatten vidare så har vi faktiskt beslut på att vi ska se över och diskutera vidare hur själva kommersialiseringen ska hanteras. Utskottet stödjer också vår strävan till att kommersialiseringen ska skötas av någon annan än landskapsregeringen. För att få alla trådar på plats, för att få en bra strategi, för att få arbetet att fungera på ett bra sätt behöver vi en person på fyra månader som lägger upp det här för oss. Det finns inte folk inom huset som kan hantera det för det är väldigt många trådar som ska hanteras. Det är klart att kommer vi i utvärderingen underfund med att vi inte behöver det kommer vi förstås inte att anställa någon. Det är väldigt bra för oss att ha pengar så att vi vet att vi kan anställa en person från september. Jag tror och hela förvaltningen är övertygad om, att det finns så många olika delar, framför allt om vi listar upp finansavdelningens tjänstemän. Det handlar om att vi ändå har ett ansvar för att hantera en tillgång i landskapet, som man emellanåt t.o.m. kan dra paralleller till fastigheter och liknande när vi har hyrt ut flaskor eller deponerat flaskor osv.

Det finns inga klara regelverk att följa så vi måste göra tolkningar och fundera inom vilket område det här ärendet ska hanteras och på vilket sätt. Det kanske låter väldigt enkelt att ordna lite jippon någon gång och ordna auktioner osv. Då är det det lilla skalet, men hela strategiarbetet under och framför allt att ha ansvar över tillgången och tillväxten av tillgången. Vi kan inte bara lägga det ifrån oss och låta någon annan sköta det utan att ha en tanke på vad vi ska förvänta oss, vad ska komma tillbaka, vilken stege ska det bli av det här projektet och så vidare. Det måste formuleras på något sätt, vi kan inte bara ge det till någon och sedan säga att okey, så här blev det. Vi måste ta ansvaret, det är alla skattebetalares tillgång det här och det måste vi hantera på ett bra sätt.

När det gäller kritiken mot att många tjänstemän har arbetat med det här är det lite olyckligt när jag har sett hur det har hanterats. Vi har helt enkelt inte begärt tidigare att få tilläggsresurser kring det här, mycket beroende på att det är första auktionen någonsin som har arrangerats i Finland. Det har varit nödvändigt att föra diskussioner mellan våra tjänstemän här och tjänstemännen i finska regeringen för att överhuvudtaget få tillstånd till att få det här arrangerat. Det har varit många olika turer och många delar som behöver göras. Jag upplever också att man har klarat av det här inom förvaltning utöver allt annat som ska göras. Däremot finns det en trötthet här nu, luften gick säkert ur många i fredags när ett steg på vägen, auktionen, var över.

Det har varit ett enormt tempo och som sagt det ska skötas utanför övrigt arbete. Otroligt många har tänkt på det och gjort det. Därför tycker vi också för att någon nu ska ha tid att sätta sig ner och lägga upp en strategi och fundera på hur det här ska hanteras och sorteras med alla regelverk osv., så skulle det vara bra om vi kunde ha en person under hösten och strukturera upp arbetet helt enkelt.

När det gäller Veuve Clicquot så var de med och gjorde en första analys, i det närmaste direkt efter att fyndet blev känt. De gjorde de förstås för att de var intresserade, de marknadsför sig själva också som ett historiskt champagnehus. De undersökte flaskan, mätte längd, bredd och tyngd, korkar osv och kom snabbt underfund med att det här inte är någon Veuve Clicquot. Ändå fattade man beslut inom företaget att det här är så pass intressant, det här är så pass viktigt generellt historiemässigt, att man ändå bestämde sig för att komma och bidra och hjälpa till med att utveckla kunskapen kring champagnedrycken, även om det inte var deras. Framför allt så är det dock kanske Europas enda, som jag har fått uppgift om, historiker inom champagne som vi har fått tillgång till. Det var den kvinnan som var här på Åland.

De har fortsatt, de har varit med vid bärgningen, de har hjälpt till med att tala om vilka förutsättningarna ska vara, hur det ska hanteras, de har varit med hela tiden. De har också varit med vid omkorkningen och bistått med museala, icke idag använda maskiner, som skulle transporteras hit för att göra omkorkningen. Det behövdes också göras upp ritning för hur korkarna ska göras för att passa in i de gamla flaskorna osv. Allt det här har de bistått med med sin speciella kunskap och också med att skapa extra intresse kring presskonferensen. Det här har de inte fått betalt för och inte heller begärt betalt för.

Det är win-win och det är speciellt och otroligt svårt att ta besluten kring när offentlig förvaltning kan ha ett samarbete med ett privat näringsliv och till vilka delar osv. De frågor vi har ställt och de svar vi har fått är just det att inom de här gränserna har det varit okey. Det är en av orsakerna till att förvaltningschefen varit engagerad i det här. Vi, också finanschefen, måste hela tiden få svar på att kan vi göra så här, kan man gå med på det här, får man göra så här osv. Mycket sådant behövs det. Det är en enorm balansgång, men det sker ingenting om man inte vågar någonting.

Det allra enklaste skulle vara att flaskorna skulle ha varit kvar på botten i somras. Man skulle inte ha gjort någonting, risken skulle ha varit att de skulle ha varit plundrade och borta eller att spisen skulle ha rasat och att flaskorna skulle ha knäckts. Det var också någonting som vi var tvungna att ta ställning till. Bärga eller inte bärga och sedan efter bärgningen omkorka eller inte omkorka osv. Då har vi fått lyssna på den klokskap som finns och sedan fatta beslut efter bästa förmåga. Sedan utvärdera och fundera, ska vi fortsätta på samma linje eller ta en ny riktning.

Så har arbetet sett ut ända sedan i juli i fjol och fortsättningsvis. Nu hoppas vi att vi under hösten kan ha någon som kan strukturera upp arbetet för oss och också dra gränserna för vad någon annan kan göra och att vi också hittar denna någon annan. Om det sedan är någon som redan är omnämnd i lagtinget eller någon annan får framtiden utvisa. Med det här hoppas jag att jag har besvarat några av de frågor som har ställts här idag. Tack, herr talman!

Ltl Jörgen Strand, replik

Herr talman! Jag har ingenting emot hur det har skötts, men jag hoppas att myndigheten inte fortsätter med det här utan lägger ut det som finansutskottet säger. En fråga som jag har funderat en hel del på är att när det här är ett kulturhistoriskt värdefullt föremål tillfaller det myndigheten, museet, men när man väljer att kommersialisera det så har man då utrett frågan vem som har ägarrätten i det skedet. Om de som hittade det skulle dra igång en process, har landskapsregeringen då torrt på fötterna?

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! Det här utreddes i början av sommaren. Jag tror inte att det finns skriftliga, stora dokument eller utredningar till det. Vad lagstiftningen säger och vad som sägs för vattnen fick vi klartecken att det är landskapets egendom och att det inte fanns någonting att diskutera kring det. I övrigt när det gäller att låta någon annan hantera kommersialiseringen är jag helt enig med ltl Strand.

Ltl Jörgen Strand, replik

Herr talman! Ministern säger att det inte finns dokumenterat. Jag tycker att det borde vara viktigt att få det dokumenterat. Om de som hittade fyndet verkligen hävdar att de är ägare, om de går in i en process och man inte har torrt på fötterna, kan det bli pannkaka i förlängningen. Jag skulle råda att ha det dokumenterat och titta på praxis och domstolsutslag och liknande. Annars finns det en stor risk med det.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! Det jag menade var att det inte finns någon särskild, vad jag känner till, PM eller dokument med rubrik och en 30-sidig bok, men däremot är det en naturlig del av beredningen. För att överhuvudtaget gå vidare var det en hel del av frågor som måste utredas. Det här var en av dem och den är utredd.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Jag skulle vilja få bekräftat av vicelantrådet Britt Lundberg en siffra som jag inte riktigt har klarhet i. Hur många flaskor är det egentligen som har hittats. Det har sagts 168 och ibland är det 145. Vad är den riktiga siffran på champagneflaskorna? Skiljer det i antal från olika gånger, var i så fall är de 23 flaskorna som eventuellt inte är någonstans? Det vill jag att vicelantrådet reder ut för mig.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! Ingen har sagt annat än att det finns 168 flaskor

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Tack vicelantrådet för en fyllig och intressant presentation. Inledningsvis vill jag säga att mitt anförande inte avsåg att kritisera tjänstemännen eller deras arbete utan tvärtom. Man kan ändå konstatera att det är många som har lagt ner mycket tid på det här och en viss uppskattning kan man nog göra av den kostnaden, men det är av mindre betydelse. Det slog mig under vicelantrådets anförande att när målen beskrevs så sades ingenting om synligheten utan det var väldigt generella mål hur det här skulle användas för att stärka näringslivet och de ekonomiska effekterna av det hela osv. Är det så att målet inte finns formaliserat?

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! Jag har säkert slarvat när jag inte har citerat. Nu ska jag citera: ”Skall maximera både på kort och lång sikt de effekter fyndet beträffande synliggörande av Åland och på så sätt direkt och indirekt generella utveckling av ekonomiska fördelar för åländskt närings- och samhällsliv. Varje beslut ska dock föregås av en kulturhistorisk konsekvensbedömning”.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Det är möjligt att jag inte uppfattade det. Det var en ganska lång och invecklad målsättning om jag får uttrycka mig så. Det som oroar mig lite inför framtiden är att regeringen verkar inte riktigt veta vad man vill nu. Nu ska man anställa en person som tydligen ska ta fram någon målsättning och vilka krav som man måste uppfylla rent formellt för att fortsätta den här processen. I det senare fallet tror jag att det finns ett stort behov. Det verkar inte som om det skulle föreligga dess mera avtal och fastslagna regelverk om ägandeskapet osv. Det är ett väldigt unikt fall inom förvaltningen så det är klart att det finns, precis som vicelantrådet sade, men politiskt måste ändå regeringen fatta själva beslutet, vad ska de nu göra.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! Vi har fattat beslut att det är fem saker som vi ska göra. Nu ska de utvärderas och vi funderar på om vi ska omvärdera dem, ska vi göra nya saker, ska det breddas osv. Vi har precis nu haft auktionen så vi vet hur utfallet blev. Vi kan också konstatera att auktionshuset efteråt sade att det inte skulle spela någon roll att vi har auktionen på Åland eller i Hong Kong. Det är också jätteintressant och bra. Vi har flaskor utställda både i London och i Reims, Frankrike. Hur effekten av det, vad det kommer att betyda vet vi när turistsäsongen kommer igång, det vet vi inte före det.

Vi behöver och anhåller om mera medel för att kunna utforska mer kring galeasen. För att kunna utveckla story-tellingen, som kanske är guldet i hela den här historien, behöver vi veta mera. Framför allt behöver vi veta vilket skepp det är för att kunna tydliggöra det. I och för sig är det också spännande så länge vi inte vet så mycket, men tror också att för nästa steg skulle det vara viktigt att också veta mera kring det här. Vi jobbar med det och vi har en målsättning som är övergripande för att det ska ge maximal effekt för samhälls- och näringslivet. Det kommer också att behövas lite tid innan det åländska näringslivet och det åländska samhället är med och kan utveckla det här. Vi gör det inte ensamma.

 Talmannen

Tiden är ute! Replikväxlingarna är därmed avslutade.

Danne Sundman

Herr talman! Jag hade inte tänkt prata champagne, men eftersom det kom upp vill jag säga några ord. Det finns många förstå-sig-påare, vi här i lagtinget, allmänheten, folk utifrån, sakkunniga eller inte sakkunniga. Jag säger inte vem som har rätt och fel i vad man ska göra och hur man skulle ha gjort osv. Landskapsregeringen och dess förvaltning har gjort många svåra val och det är endast i några få detaljer som man kan vara kritisk, med timing osv.

Det är många svåra beslut. Man har på kort tid lyckats göra någonting som inte alls ligger inom kärnområdet, som man egentligen inte alls kan eller har erfarenhet av. Från min sida tycker jag att i det stora hela har man skött fyndet bra, kommersialiseringen av det hittills, med tanke på förutsättningarna och de resurser som står till buds, fast man har mycket annat att göra och agendan redan full. Visst kan vi stå här och vara efterkloka, särskilt vi som inte har varit aktivt med, men jag väljer att sälla mig till den skaran som tycker att det här har skötts bra.

När det gäller fortsättningen, visst hade man kunnat önska sig att intäkterna från flaskorna motsvarade den skattepeng vi har satt, men vi ska komma ihåg att marknadsföringsvärdet, PR-värdet och möjligheterna som det här ger är mångt, mångt mycket mer redan nu, än vad vi har satsat i skattepengar.

Om man ser till marknadsföringen så kan man schematiskt dela upp marknadsföringen i värderlig marknadsföring som alla kan köpa sig till och sedan en ovärderlig marknadsföring. Värderlig marknadsföring sker varje dag, ett företag hittar en produkt som man vill sälja, marknadsför den och säljer den via sina säljkanaler. Det finns en prislapp på all värderlig marknadsföring. När man hittar ett sådant här fynd, en världsunik sak, världens äldsta, världens dyraste champagne, får man mycket marknadsföring som inte låter sig köpas. Den finns inte någon annanstans. Då gäller helt andra naturlagar än vad som annars gäller inom marknadsföringen.

För ett samhälle som Åland, som är litet och har svårt att synas av olika orsaker, är det här ännu mer viktigt att dra nytta av. I all marknadsföring så har det syftet att sälja någonting. Där är vi överens om att det som kan säljas här är Åland och olika delar av Åland, turistnäringen ska få dra nyttan av det här. Då måste man ha den här mixen, allt från de första marknadsföringsåtgärderna som var då man rapporterade om att fyndet hade hittats till att man måste ha en produkt att leverera till den nya marknaden, som vi når med den här marknadsföringen. Där finns idag en liten diskrepans. Det är inte vår turistnärings allra största styrka att ta hand om de potentiella gäster som kommer och intresserar sig för det här. Där har man också tagit viktiga mått och steg. Det kanske är någonting som vi får återkomma till om vi hinner med turismstrategin.

Utan tvekan kan man säga att mervärdet redan nu är någonstans kring tiotals miljoner, den storleksordningen. Om man skulle köpa sig till det här marknadsföringsvärdet, som champagnen har gett, är det tiotalsmiljoner, utan tvekan. Som sagt är det delvis sådan marknadsföring som man inte kan köpa sig till. När man googlar på champagne plus Åland kommer det 1,47 miljoner träffar. Söker man på Bing, som är en lite lugnare sökmotor, så är det ändå 88 000 träffar, champagne plus Åland. Det är två saker som slår på så här kort tid. Det här har gett Åland en otrolig synlighet.

När det gäller att leverera den här produkten tycker jag att det fortsatta arbetet ska rikta in sig på inte bara champagnen som sådan, även om den är i centrum, utan den ger en otrolig möjlighet att haka på en massa andra tjänster och produkter inom framför allt besöksnäringen. Vi vet att t.ex. PAF har många tankar kring det här. Vi har också fått en redogörelse i finansutskottet om PAF:s planer med flaskan som de har fått. Där har det kommit lite kritik att man gav ut flaskan före auktionen. Nåja, vem vet om det spelar någon roll. Det ska jag inte uttala mig om, men PAF ser direkt kopplingar till sitt varumärke, play-among-friends champagne är någonting man alltid dricker tillsammans, man kan paketera det osv.

Inom gastronomibranschen på Åland, restaurangerna och övrig dryckesproduktion finns enorma möjligheter. Jag har en motion som förhoppningsvis kommer till remiss om skydd av maträtter. Det är också en bransch som vi kunde uppmuntra mycket mer från samhällets sida. Det kunde växa med champagnen, med den axel man tar moment ifrån.

Sedan har vi ölen som vi inte vet ännu vad som kommer ut av, om man kan återskapa den. Det kan bli en ännu framgångsrikare produkt än champagnen eftersom ölet kan finnas år efter år och nyproduceras. Den kan man också göra väldigt exklusiv och där är ju det lokala bryggeriet på banan. Jag hoppas att man tar till vara det engagemanget från landskapsregeringens sida.

Vi har dykturismen och marinarkeologin, som vi inom obunden samling länge har sagt att man borde uppmuntra. Man borde få till stånd en dykpark och verkligen exploatera den fantastiska skatten, vi har ju hundratals outforskade fartyg. Det ligger med all säkerhet flera sådana här skatter på havets botten utanför Åland. Det kan man på olika sätt premiera. Nu passar vår idé som vi genom ltl Fredrik Karlström lade fram för sex år sedan, nu passar den bra. Tänk om dykparken hade varit klar nu vilken enorm effekt det hade kunnat göra. Allt som har med sjöfartshistoria, marinarkeologin att göra i kombination med det nya sjöfartsmuséet. Där har champagnen en given plats osv. Vem vet, kanske fartyget var på väg till Bomarsund? Är det någonting som ska exponeras i besökscentret i Bomarsund? Det är möjligt. Mycket handlar om den här berättelsen. Man måste få fram berättelsen, eller åtminstone måste man få fram att det inte finns någon berättelse och då kan man skapa en berättelse. Då kan man anta, skapa en saga. Då kommer man in i en helt ny värld, möjligheter att filmatisera resan osv. Alla de här möjligheterna måste man nu ha en strategi för att suga upp.

Det är inte en aktör som kan göra det, utan det är en massa branscher och aktörer som kan göra det som borde bilda någon typ av samarbete. Jag har själv tänkt tanken att man borde ha en stiftelse där landskapet intar en aktiv roll. Man borde egentligen göra en ny delstrategi på samma sätt som man gjorde turismstrategin, runt champagnen. Kanske man har för avsikt att göra det också? Kanske tjänstemannen som kommer nu kan hjälpa till med det? Vi har kanske svårt att överblicka fortfarande fast det är några månader sedan de kom upp ur havet. Vi har svårt att överblicka vilka enorma möjligheter det här är för Åland. Hittills har vi någorlunda lyckats ta till vara och det är bara en början.

Till sist vill jag säga att det skulle vara otroligt viktigt att snabbt, även om man är helt slutkörd nu och utpustad av auktionen, bestämma nästa års auktion och gå ut med det. Det har hörts från flera håll i branschen att det skulle vara viktigt att man redan nu vet nästa års datum och fortsätta med just auktionen och sedan komplettera med andra åtgärder.

Ltl Anders Eriksson

Herr talman! Debatten om ärendet igår gav stora rubriker i media och när jag tittade i det manuskript jag hade i remissen till finansutskottet, var det mycket samma saker som jag tog upp som ledamot Runar Karlsson tog upp. Jag kom fram till att man hade gått 120 miljoner back under den här mandatperioden. När jag såg rubrikerna konstaterade jag att det är skillnad på vem som säger saker och ting eller det är skillnad på det block som säger saker och ting rättare sagt. En fråga som infann sig är om man verkligen bara ska sitta och nicka och hålla med om man är ledamot i majoritetsblocket eller ska man tänka själv. Ja, jag lutar kanske mot att man ska tänka själv.

Ekonomi är svårt, det är inte frågan om annat. Lagtingsledamöterna Olof Erland och Folke Sjölund har haft många debatter med partikamrater till mig och i debattens hetta har de ibland framhållit att de skattesänkningar som den finska regeringen har gjort har varit liberalernas förtjänst. Då bär det lite väl mycket iväg, får man lov att säga.

Herr talman, jag ska inte gå in så mycket på det. Jag ska som vanligt hålla mig till det som talmanskonferensen har bestämt, att vi ska ha korta anföranden. Jag vill koncentrera mig lite på utbildningssidan. Utbildningsministern var tidigare här och jag hoppas att hon har möjligheter att komma in igen. Hon tog enbart upp champagneauktionen i sitt anförande. Det var bra jobbat där, inte frågan om annat. Jag har själv lite funderingar kring den nya gymnasieskolan. Det förefaller som om det skulle vara stora nackdelar för yrkesgymnasiets ca 800 studerande. Till exempel, om jag har förstått det rätt, så med det nuvarande systemet med att välja fördjupade studier, omöjliggörs det att läsa ett främmande språk för alla som går i yrkesgymnasiet, det är endast möjligt för dem som går i Ålands lyceum. Åtminstone var inte det mina tankar när vi pratade om att man skulle ha möjlighet till fördjupade studier.

Idén med att de studerande skulle ges möjlighet till fördjupade studier var att de skulle ges möjlighet att studera vidare vid högskolor främst i Sverige. Väldigt många unga vet inte riktigt vad de vill efter högstadiet och det får man ha respekt och förståelse för och vill därför ha så många dörrar öppna som möjligt. Nu är det så att de som väljer fördjupade studier är tvungna att välja ett helt paket som innehåller matematik, engelska, svenska, samhällskunskap eller hälsokunskap samt fysik och kemi. De studerande måste alltså välja hela paketet och det som kan bli katastrofalt sett ur en studerandes synvinkel, är om de sedan inte lyckas med t.ex. matematiken då måste man välja bort hela paketet. Jag sade till utbildningsministern att jag i mitt anförande skulle koncentrera mig på de här frågorna så jag hoppas att hon har möjlighet att höra på håll och kommentera det.

Varför ska yrkesgymnasiets studerande behöva läsa fysik och kemi enligt Lusses läroplan? Det kan ifrågasättas. Att det överhuvudtaget är med i paketet är för mig lite förvånande för det ger ingen direkt behörighet. Det är väl märkligt att de måste vara tvungna att välja samhällskunskap och hälsokunskap då syftet med dessa studier är att skriva studenten. Det har nu blivit väldigt stor fokus på att skriva studenten, vilket är märkligt då majoriteten vill ha behörighet för vidare studier i Sverige.

Vad gäller den nya gymnasielagen, när vi tog den var åtminstone mina ambitioner och jag hoppas också resten av lagtingets, att vi skulle få en utbildning som skulle vara så bra som möjligt för åländska förhållanden. Det förefaller som om man blir och kopiera allt mera finsk lagstiftning, möjligtvis för att man ska slippa tänka själv på utbildningsavdelningen. Jag vet inte. Det som också gjorde mig väldigt förvånad var när jag läste en debattartikel i lördagens Tidningen Åland av yrkesskolans förra rektor Sture Skogberg, där han skriver: ”Enligt förordningstexten ska yrkesämnesstudierna ordnas i enlighet med den finländska förordningen om yrkesinriktade grundexamina FFS 216/2001”, alltså en förordning från 2001 med andra ord, ”samt rikets bestämmelse om examen och examensbenämningar tillämpas.” Detta får som följd att de utbildningar som idag bygger på nordisk grund och är utformade efter rent åländska behov måste läggas ned. Vidare framhåller Skogberg ”att förslaget till förordning står helt i strid med den nya landskapslagen om gymnasieutbildningen på Åland. Det är inte förenligt med lagens anda och mening att den finländska förordningen från 2001 ska tillämpas. Ändå har landskapsregeringen valt att slaviskt följa den finländska förordningen vilket betyder att en åländsk examen kommer att benämnas grundexamen istället för det som stadgas i gymnasielagens 9 § och 26 § nämligen gymnasieexamen med yrkesinriktning.” Det här är förvånande. Nu kan jag inte i gå i god för allt, men jag har ändå den uppfattningen att tidigare rektor Skogberg har en ganska god uppfattning om vad han pratar om. Jag tycker att påståendena är förvånande.

Jag noterar och riktar direkt en fråga till finansutskottet, man skriver så här under stycket Utbildnings- och kulturavdelningens förvaltningsområde: ”Reformen av gymnasialstadiet genom bildandet av Ålands gymnasium går enligt planerna”. Värderade finansutskottsordförande Jan-Erik Mattsson, är det så? Gör det det? Går det verkligen enligt planerna? Man säger vidare: ”Utskottet har erfarit att det har förekommit problem i organisationsförändringen, men dessa måste systematiskt lösas.” Det är klart att de måste lösas, men vad är orsaken till det som jag nämnde inledningsvis, att studerande vid de yrkesinriktade linjerna måste välja hela paket med ämnen som de de facto inte behöver? Jag har förstått att man från utbildningsavdelningens sida har framhållit att det organisatoriskt är bra, men för vem är det organisatoriskt bra? Det är inte organisatoriskt bra för eleverna och den nya lagen tog vi väl mycket för att det skulle få en så modern och bra gymnasielagstiftning som möjligt, som skulle vara anpassad till åländska förhållanden och skulle bidra till att vi har rätt studerande, som kunde se till att fylla de platser och ha den kompetensprofil som det åländska näringslivet efterlyser. Det får vi inte om vi kopierar de finska förordningarna rakt av. Jag förstår helt enkelt inte det vägval landskapsregeringen har gjort, men jag kanske kan få svar på varför man har gjort som man har gjort.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Ledamot Anders Eriksson sade bl.a. att jag har påverkat de statliga skatterna. Det är väl ändå ganska marginellt. Däremot är det viktigt att försöka tillrättalägga det som Ålands framtid för fram om skattepolitiken. Därför har jag också skrivit en insändare. I det här fallet ligger det kanske lite sanning i det hela. När det gäller sjöfartsbeskattningen har vi haft inflytande från åländsk sida.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Det var ett misstag, ledamot Erland, det var kollegan Sjölund som skrev att de åländska medborgarnas köpkraft har stärkts av landskapsregeringens ekonomiska politik, som liberalerna indirekt hade varit ansvariga för. Det är ett påstående som inte stämmer. I den mån köpkraften har stärkts för åländska medborgare är det på grund av de skattesänkningar som den finska regeringen har gjort. Det brukar pratas om att man inte ska blanda äppel och päron, men den här blandningen blev lite väl saftig i varje fall. Det är inte ltl Erland som framhöll det, vill jag säga för tydlighetens skull.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! När det gäller köpkraftsförstärkningen på Åland har det att göra med hela skattesystemet, där är statsskatten en hel del, men framför allt den här regeringens arbetslinje. Det är att folk har jobbat och tjänat pengar som gör att köpkraften har hållit sig hög trots att man med en procent har sänkt det allmänna avdraget. Folk på Åland har haft mera pengar i plånboken. Vem som har bidragit mest kan man diskutera, men i plånboken finns pengarna, det är ett ovedersägligt faktum.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Jag tror att köpkraften har stärkts med 3,5 procent. Jag har försökt få fram var den siffran kommer ifrån, men det är ingen som kan svara på det. Den siffran kanske är tagen ur luften. När man pratar om landskapsregeringens eller liberalernas arbetslinje, stämmer inte det heller, ltl Olof Erland. Verkligheten är att en arbetslinje är de olika politiska åtgärderna som man kan utmejsla ur dem, bland annat arbetsmarknadsåtgärder. Där kopierar man den finska lagstiftningen som är uppbyggd efter helt andra förhållanden där det gäller att få ut så mycket folk som möjligt på arbetsmarknaden, medan vi har fått problem att få tag på arbetskraft. Det enda aktiva beslut som liberalerna har tagit när det gäller att ändra ålänningarnas köpkraft är att man slopade det allmänna avdraget. Det innebar att ca fem miljoner euro försvann ur ålänningarnas plånbok.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! Det är bra att ltl Anders Eriksson tar upp frågan kring gymnasieskolan, just valmöjligheten som skulle erbjudas de studerande. Jag delar helt och hållet ltl Anders Erikssons syn på att lagstiftningen gjordes på det sättet att man skulle skapa största möjliga valfrihet och inte gå in och begränsa den. Jag har också uppmärksamgjorts på det som nu håller på att ske. Jag har tyvärr inte hunnit sätta mig in i detalj hur det ser ut, men jag har också haft vissa kontakter med den f.d. rektor, som hänvisades till här. Det är också viktigt att få svaren som efterlystes av ltl Eriksson. När det gäller hur läroplansgrunderna ska se ut och vad examensbenämningarna ska vara så fanns det ganska tydliga skrivningar i lagstiftningen. Jag ser att vicelantrådet också har begärt ordet i frågan så vi kommer säkert också att få svar, men jag vill lyfta mitt stöd just för frågeställningarna, för de är viktiga.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Tack för det ltl Ehn. Inledningsvis vill jag säga att utbildningspaketet hade ingenting att göra med den tidigare rektorn. Jag minns så väl de diskussioner, de ambitioner som jag hade och säkert kollegan Ehn också, att om det var någon som hade gått den yrkesinriktade utbildningslinjen men kom underfund med att man måste komplettera det eller det ämnet för att kunna gå vidare till fördjupade studier, gå vidare i Sverige bland annat, så ska man ha möjligheten till det. Det var en total nyhet för mig när jag fick reda på att det var ett sådant här omfattande paket som man blev erbjuden med hela sju stycken ämnen. Valmöjligheten är att ta paketet, allt eller intet. Så var inte riktigt tankarna. Ytterligare när jag blev uppmärksamgjord på det så råkade jag läsa den här debattartikeln av rektor Skogberg och då blev jag ännu mer förvånad. Vart är man riktigt på väg?

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! Vi har liknande åsikter, ltl Anders Eriksson och jag i det här fallet. Det handlar om att lagen och det arbetet som gjordes för lagen här i lagtinget syftade till att skapa största möjliga valfrihet. Varför man väljer att göra på ett annat sätt, kan jag inte svara på. Jag ställer mig frågande på samma sätt som ltl Anders Eriksson. Jag ser att vicelantrådet har begärt ordet så vi får säkert en redogörelse för hur fortsättningen ser ut. Lagen förutsatte precis det som ledamoten Anders Eriksson var inne på, att man ska få så stor valfrihet som möjligt som studerande så att man i fortsättningen ska kunna söka vidare även från de praktiska yrkesstudierna till högskolestudier på ett för de studerande praktiskt möjligt sätt också.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Vi har precis samma uppfattning och vi inväntar vicelantrådets förklaringar till hur det har gått som det har gått, så kanske vi får anledning till att debattera vidare.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik

Herr talman! Ledamot Anders Eriksson vände sig till finansutskottets ordförande och ställde frågor med anledning av det vi har skrivit i vårt betänkande. Det precis som det står där som vi har erfarit. Den beskrivning som ledamot Eriksson nu framför har vi inte fått till oss, däremot har man berättat om många problem som har funnits på vägen och att man har jobbat intensivt med det. Min förhoppning är att de som leder arbetet nu fortsätter. Man intygade att man också kommer att vara tvungen att jobba en del under sommaren tills skolorna startar i höst. Det hade vi ingen anledning att tro på. Man förutsatte att allt ska falla på plats. Att utgå från att det inte finns inkörningsproblem i en sådan här stor reform vore nog fel.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Det sistnämnda äger sin riktighet. Självklart är det så att alla omorganisationer innebär vissa problem. Det jag kan se och det som jag hänvisade till är att man alltmera kopierar finländsk utbildningslagstiftning.  Jag kan inte förstå varför. Det här som jag tog upp om att man måste välja ett helt paket, allt intet eller intet, så om jag förstår finansutskottets ordförande rätt har man inte fått information om den problematiken. Det är också någonting som känns lite märkligt. Allt verkar ha fokus på att man ska ta studenten, något som faktiskt inte är det viktiga för många. För dem som studerar är det viktiga att man kan komma vidare till studier i Sverige främst.

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik

Herr talman! Det är klart att vi fick information om en hel del problem som finns här. Vi fick information om att man har löst dem precis som vi har skrivit, efterhand som man har upptäckt dem. Det som ledamot Eriksson efterlyser, att man ska ha på ett eller annat sätt kan jag inte svara på eftersom vi inte har satt oss in i det. Däremot får jag vara nöjd med att vicelantrådet Britt Lundberg antagligen kan redogöra väldigt väl för det här.

Talmannen

Replikväxlingarna är därmed avslutade.

Ltl Camilla Gunell

Herr talman! Det kanske är så att ledamoten Runar Karlsson är lite av lagtingets Gossen Ruda eller Gossen Runar får vi väl säga härefter. För min del och för socialdemokraternas del kan jag säga att vi inte kommer att stöda ledamot Karlssons ändringsförslag. Däremot är de siffror som ledamot Karlsson presenterar utgående från de bokslut som har funnits sedan 2004 och framåt om den här mandatperioden och gör ett bokslut över mandatperiodens ekonomiska politik, de är intressanta. Det som är synd är att frågan inte togs upp i finansutskottet, kanske till och med i remissen innan finansutskottet, så att vi skulle ha fått anledning att jobba med siffrorna och diskutera dem mera och analysera dem mera djupgående. Det är, som någon tidigare talare sade, att huvudvärk kan komma plötsligt och den kom väl över ledamot Karlsson i veckoslutet när han satte sig ner och tittade på det här. För min del vill jag säga att jag uppskattar det arbete som ledamoten Karlsson har gjort.

Från oppositionens sida har vi försökt säga det här många gånger, men vi har talat för döva öron. Den här regeringen har velat föra fram att man har fört en så ansvarsfull ekonomisk politik. De tillkortakommanden som man har gjort har man skyllt på finanskrisen och möjligen i någon mån på regeringsparten. De siffror som ledamot Karlsson har tagit fram visar att den här regeringen, finansminister Perämaa, under sin tid har haft 40 miljoner mer att röra sig med totalt sett än den förra regeringen hade under hela mandatperioden. Alltså 40 miljoner mer har man tagit under den här mandatperioden ur PAF:s post och pensionsfonden, dvs. Perämaa har tagit ut 117 miljoner medan förra regeringen tog ut 98 miljoner. Det här är helt klart intressant. Dessutom har man haft 100 miljoner som man har använt av likvida medel och utjämningsfonden. Ändå är underskotten stora. Då ska man ändå betänka att vi under den här perioden har tagit bort alla bostadslån som tidigare har funnits i budgeten, vi har inte återfört till kommunerna det kommunerna borde ha fått ur kassan, man har hållit inne semesterpenningen från de anställda och man har tagit bort det allmänna avdraget. Är det här väl skötta finanser? 140 miljoner mer har man brukat upp.

Ledamot Karlssons siffror visar att driftsutgifterna under den förra mandatperioden, under finansministrarna Strand och Wiklöf, låg på 600 miljoner för hela mandatperioden, medan under minister Perämaas tid har driftsutgifterna varit 700 miljoner. Detta är enligt ledamoten Karlssons siffror. Det hade varit bra om vi hade fått det här och tittat närmare på i finansutskottet. Förstås hade vi själva kunnat ta initiativet, men det kanske är bättre sent än aldrig.

Det är klart att inkomsterna har minskat. De har minskat från de två år när inkomsterna var extremhöga, 2007 och 2008. Totalt sett kan man ändå säga att regeringen har haft goda möjligheter att bedriva politik. Man får väl säga tack och lov så fanns det pengar på sparkontot. Det är inte att förglömma att förra mandatperioden fanns det ett parti här som kämpade hårt emot när det skulle sparas. Nej, pengarna skulle ut och jobba i samhället, pengarna skulle ges till kommunerna. Tack och lov så höll regeringen på sig och kunde spara i utjämningsfonden. Det fanns i tiden i sparbankens tidning Lyckoslanten, en liten serie om figurerna Spara och Slösa. Den här regeringen har velat skapa en bild, som också har varit mycket lyckosam i det åländska samhället, om att de är figuren den kloka Spara, medan andra partier har varit figuren Slösa. De här siffrorna talar om någonting annat. Nog finns det ämnen att diskutera för framtiden.

Ledamoten Olof Erland tycker inte att vi ska diskutera ekonomin. Han tycker att vi ska sitta tysta i bänkarna och lyssna på hans doserande om hur bra allting är. Kritik och nya förslag, alternativ och andra idéer göra sig icke besvär. Det ska vara vackra fasader utåt. Det är det viktigaste. Jag tycker att vi är ett dåligt lagting och en dålig opposition om vi inte ställer oss upp och säger hur det är. Därigenom vill jag för min del också tacka Gossen Ruda, Runar, för att han tog upp de här siffrorna.

Jag har suttit i finansutskottet under behandlingen av den här tilläggsbudgeten och vi har diskuterat den nolltillväxt som vi ser på Åland och som ser ut att dröja sig kvar i landskapet Åland. Vi har diskuterat om det är så de facto, kan vi lita på BNP-begreppet? Hur signifikant och relevant är det för det åländska samhället att använda sig av? Vi har också tittat på arbetslöshetsgraden. Är den en siffra som är signifikant och relevant att använda sig av när man vill mäta temperaturen i den åländska ekonomin? Vi har nu kommit till det att BNP-begreppet är trubbigt och svårt att använda sig av, där ingår den offentliga sektorns löner vilket har bidragit till mycket återhållsamhet under den här perioden. Där finns också enskilda bolags beslut som påverkar vår BNP mycket, t.ex. sjöfarten och utflaggningarna. Vi gör enorma kast i hur det här BNP-begreppet fungerar. Det har varit en intressant diskussion och en intressant analys och det har varit viktigt.

Vi har också lärt oss att arbetslöshet fungerar på det sättet på Åland att den är låg för vi har så hög mobilitet. Finns inte jobb här så flyttar folk bort. ÅSUB använder sig av en sådan tumregel i sina analyser att ökar arbetslösheten med en procent då flyttar netto ungefär 100 personer. Det är också jätteintressant.

Med anledning av detta så uppmanar finansutskottet enhälligt att landskapsregeringen fortsätter att föra en mer proaktiv näringspolitik, inte en reaktiv utan en proaktiv, där man själv är med och deltar, påverkar och ser till att företagen utvecklas. Det är väl den frågan som jag har lyft upp här i talarstolen, hur och på vilket sätt kan vi från samhällets sida, tillsammans med näringslivets organisationer, bankerna, finans- och kreditinstituten diskutera hur vi kan hjälpa till för att få den här expansionen och tillväxten i bolagen. Då kom det intressanta förslag från hörande i utskottet om att man borde titta närmare på hur Tekes arbetar i Finland för att stimulera detta. Det är den nordkoreanska diskussion som jag har lyft upp här i talarstolen. För socialdemokraterna är det en mycket relevant, mycket relevant diskussion. Ja, herr talman, min tid är ute för den här gången.

Minister Mats Perämaa, replik

Herr talman! Ledamot Gunell säger att socialdemokraterna pratar för döva öron och kanske det ligger någonting i det. Det beror i hög grad på det att socialdemokraterna i den ekonomiska politiken har ändrat linje, åtminstone en gång per år. Man var väldigt aktiv årsskiftet 2008-2009 och krävde att man skulle spara mera, nu går vi in i finanskrisen och man måste spara. I nästpåföljande budget pratade man om att det inte finns någon anledning att dra ner på verksamhetskostnaderna. Man kan låna sig till pengar för att investera och stimulera under lågkonjunkturer. Nu tycks vi vara tillbaka till att man borde spara mera. Linjen har ändrat från budget till budget från år till år. Där ligger orsaken till att socialdemokraterna har pratat för döva öron.

Ltl Camilla Gunell, replik

Herr talman! Ja, så kan man givetvis också komma undan det faktum som de här siffrorna talar om. Är det inte så minister Perämaa, att också minister Perämaa har ändrat uppfattning. Förra mandatperioden skulle man inte spara någonting, pengarna skulle ut i samhället och arbeta. Jag tror inte att jag hörde ett enda sparförslag från det partiet under den perioden. Inte vad jag kan minnas. Nog var det precis samma sak, det skulle ut bara, det skulle vara mer av allt. Jag tror att det har varit hälsosamt att få uppleva den här situationen. Nog är det väl så att finanskrisen kom och den tog oss alla lite med storm i den meningen att hur skulle vi hantera det här. För landskapsregeringens del blev man nästan paralyserad. Man tittade på siffrorna som sjönk och sjönk. Därför är det just nu intressant att konstatera att man har haft t.o.m. mer pengar än förra mandatperioden.

Minister Mats Perämaa, replik

Herr talman! Man kan analysera siffror på olika sätt, det går att visa saker på olika sätt. Ledamot Runar Karlsson valde, antagligen för att han satt med i hela förra regeringen och delvis nu med den här, att jämföra en mandatperiod med en annan mandatperiod. Tittar man lite närmare på siffrorna kan man konstatera att under den förra mandatperioden skedde en kraftig expansion, både på inkomsterna och på utgifterna. När vi gick in i den här mandatperioden befann sig utgifterna på en absolut topp. Vi måste komma ihåg att det är utgångspunkten för den verksamhet som lagtinget har bestämt att vi ska bedriva. Därefter har vi börjat med en viss nerskärning av utgifterna och verksamheterna. Siffrorna pekar tydligt på att vi har minskat på utgifterna år för år under den här mandatperioden, från en väldigt hög nivå.

Ltl Camilla Gunell, replik

Herr talman! Jag kan hålla med om att det var goda tider. Det fanns pengar för 2007-2008 och det fanns ingen här i lagtinget, allra minst nuvarande finansminister Perämaa som sade någonting om att det skulle bromsas och sparas. Inte ett ord hörde vi om det, nej tvärtom ut med pengarna i samhället, de skulle ut och arbeta och framför allt skulle de till kommunerna. Så läste finansministern, men tack och lov så har de här pengarna funnits och de har varit dig och regeringen till stor hjälp under den här mandatperioden. Faktum är att driftsutgifterna, de som är svårast att spara i, har ökat med 100 miljoner under minister Perämaas ledning.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Herr talman! Ledamot Camilla Gunell pratar om samma sak som igår. Vi för en proaktiv politik och den här diskussionen runt BNP och arbetslöshet torde vara avklarad. Vi vet hur BNP-måttet fungerar här på Åland. Vi vet också att vi har en väldigt liten arbetslöshet och det är bra samt att vi har en flyttning som även går åt annat håll, så det är inte heller dåligt. Våra ungdomar måste ut och arbeta på annan plats för att återkomma, men vi har trots allt ett flyttningsöverskott år efter år. Det är det man måste titta på. När det gäller Tekes, som ledamot Camilla Gunell pratar om, har vi en hel del verktyg i vår låda som kan jämföras med deras. Jag återkommer i nästa replik.

Ltl Camilla Gunell, replik

Herr talman! Ja, det är helt riktigt minister Eliasson, det finns ingen orsak att ta upp den här frågan. Vi hade den här dialogen redan igår, men eftersom alla i lagtinget inte förstod vad jag ville säga kände jag ett behov av att upprepa vissa saker. Det har grovt övertolkats och använts mot mig på ett sätt som jag inte kan acceptera och därför ansåg jag mig nödd och tvungen att ta upp de här sakerna igen.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Herr talman! Jag ska återkomma till det här med Tekes. De stöder företag framför allt när det gäller forskning och utveckling av väldigt hög nivå som vi inte har. Vi har egentligen inte den typen av företag här på Åland, men vi har trots allt ÅTC, växthuset och produktutvecklingsstödet som vi kan använda. Där handlar det väl mera om att företagen måste intressera sig för de här pengarna. Där finns också pengar. I finansutskottets betänkande pratar man om att man ska ha ÅSUB att göra en utredning om företagens utvecklingspotential. Vi känner faktiskt redan till flera olika typer av företag. Vi har också inom turismen där vi vet att man på annat håll har fördubblat sin verksamhet och vi återkommer till det när vi ska diskutera turismstrategin.

Ltl Camilla Gunell, replik

Herr talman! Det som man kanske kan titta närmare på och som jag inte vet i vilken hög grad nuvarande näringsavdelning och i samband med andra aktörer brukar sig av, är den här med att titta på enskilda företag och föreslå skräddarsydda modeller för rätt person. Det var det som kom utskottet till kännedom att man jobbade på det sättet också inom Tekes och om det finns något där som vi kan lära och någonting som vi kan använda oss av också på Åland, som i alla fall hörande upplevde att det finns ett behov av i vårt samhälle, då tycker jag att vi kan titta på det och försöka lära oss någonting av det. Jag håller med om att visst har Tekes i motsats till oss helt andra möjligheter, helt andra pengar och helt andra funktioner än vi på Åland, men vi får göra det bästa möjliga.

Talmannen

Replikväxlingarna är avslutade.

Vicelantrådet Britt Lundberg

Herr talman! Jag ska försöka bringa klarhet i studierna enligt yrkesinriktad utbildning och den studieförberedande yrkesutbildningen. Den 18 januari beslöt landskapsregeringen att istället för att permanenta den försöksperiod som man hade haft med de fördjupade studierna enligt lyceets läroplan när den försöksperioden gick ut, beslöt vi, efter att vi hade haft diskussioner med skolorna och framför allt med de studerande och funderat på hur framtiden ser ut, att istället för att gå in och permanenta det system som man hade inlett så skulle vi förlänga försöksperioden. Det av flera orsaker. Bland annat hade ingen ordentlig utvärdering gjorts ännu av försöksperioden, men också för att det är väldigt svårt just nu att ta ställning till hur det kommer att bli med tillträde till högskolor i Sverige, vilken kompetens, vilken grund behöver man ha.

Sverige har nu bytt spår och beslutat sig för att av de 18 gymnasieutbildningar är det endast sex som ger högskolebehörighet. De andra 12 är en gymnasieutbildning. Om man sedan vill, som alla strävar till, ha en fortsättning i det livslånga lärandet, kompletteringsstuderar man och sedan kan man få högskolebehörighet. Det är en ny väg. Det gör också att man blir mera inriktad i stil med att det är teoretiska utbildningar som ger den direkta högskolebehörigheten och en del naturvetenskapliga osv. Det här är i sin linda och det kommer säkert att utvärderas på den svenska sidan och man kommer säkert att fundera och därför tyckte jag att det var klokt att vi inte går in i något system nu och permanentar det utan nu måste vi lämna det öppet.

I de här diskussionerna har det också kommit fram att de som har läst de fördjupade studierna inte har, som systemet ser ut idag, automatiskt tillträde till studier i Sverige, det räcker inte till. Även om man har läst hela paketet enligt lycéets läroplan är det ingen garanti att man har tillräckligt med grunder för att slippa in i en utbildning i Sverige. Det här är jätteviktigt att följa upp. Man kommer sannolikt att behöva läsa ytterligare engelska och ytterligare svenska. Det här behöver ytterligare resurser och det är viktigt att vi inom våra gymnasier klarar av att ge engelskan och svenskan utöver det som krävs för en gymnasieutbildning hos oss. Det har vi också gått in för så det vill vi kunna erbjuda.

Sedan vet alla att det har varit ett bekymmer med schemaläggningen i vinter och jag brukar säga att ofta är det schemat som är den stora stötestenen. Det brukar gå att övervinna, med lite arbete till brukar man hitta lösningar på det. Det som har visat sig när vi har diskuterat och lagt för- och nackdelar mot varandra, att bara en studerande har fått välja, en kanske läser engelska, en annan läser svenska, en tredje läser matematik och samhällskunskap och skulle vi utöka med flera ämnen skulle kombinationerna bli oändliga. Det betyder också oerhört mycket resurser och oerhört ojämna grupper och ett väldigt hopplock mellan utbildningslinjerna. Det är sympatiskt med valfrihet, det är inte frågan om annat, men vi tänkte att vi provar under den här försöksperioden att man gör det här vägvalet att antingen vill man läsa fördjupade studier eller annars läser man kärnämnesstudierna.

Det har en ytterligare aspekt. Det har visat sig att under den treåriga försöksperioden har också de fördjupade studierna, eller studierna enligt lycéets läroplan, tagit en hel del resurser från yrkesutbildningen. Det tar också tid från yrkestimmar och yrkesskickligheten. Det är också någonting som är viktigt att vi framhåller, om man vill studera och gå i högskola, om man vet det från början att yrket inte är det primära är det fullkomligt okey, men är det så att yrket är det primära, är det viktiga det att man får en ordentlig yrkesutbildning och att man blir yrkesskicklig. Att man inte blir snuvad på det i sin utbildning. Det finns många sådana här grejer som behöver tittas på och som behöver diskuteras för att man ska få en så bra gymnasieutbildning som möjligt.

Förutom det som jag inledningsvis nämnde att se över och följa med vad som kommer att hända i Sverige under den närmaste tiden, om det är viktigt att man ska ha det här upplägget i och med att man ingick i meritvärderingssystemet, var Sverige väldigt intresserad av och hade största intresse att meritvärdera Ålands lyceums kurser. De ligger väl till kan jag säga när det gäller högskoleverket. Därför finns det en poäng i att ha samma lärokurser i och med att vi inte kan ha så hemskt många olika.

Vi har också sagt i vårt beslut att de studerandes behov och önskemål att studera enligt den studieförberedande utbildningens lärokurs har varierat inom yrkesutbildningens olika program. Organiseringen av studierna inom de studieföreberedande kurserna inom yrkesutbildningen och examinationsrätten har varit oklart. Det här är också en fråga som man behöver reda ut ytterligare under den här försöksperioden.

Det som vi sist och slutligen gick in för är att de studerande inom den grundläggande yrkesutbildningen erbjuds att ersätta studier i svenska, engelska, matematik, samhällskunskap, fysik och kemi. Det läser man ändå. Fysik och kemi är inte nya ämnen utan dem läser man ändå. Dem ersätter man, istället för att läsa den läroplan som de som läser enligt kärnämnesstudierna byter ut det mot Lusses läroplan i fysik och kemi istället. Man byter läroplan helt enkelt. Det blir inte en massa nya ämnen som man måste ta på sig ändå. Efteråt hade vi diskussion med lärarna och studerande och då fanns det ett starkt önskemål att samhällskunskap skulle bli valbart i förhållande till hälsokunskap. Hälsokunskap tyckte vi också att vi hade råd med eftersom det var ett sådant stort intresse för det. Det var flera av våra studerande, framför allt de som riktar in sig på kost och liknande, som var mycket intresserade av hälsokunskapen. Samhällskunskap och hälsokunskap kan till delar vara utbytbara, hälsokunskapen lite mindre.

Om studerande inom yrkesutbildningen vill erhålla högskolebehörighet i svenska högskolor och universitet krävs ytterligare studier. Dvs. godkännande av kurser i svenska och engelska enligt läroplanen för den allmänna gymnasieutbildningen, så det blir ytterligare utöver det här. Vi har sagt att det är korta kursen som vi har möjlighet att erbjuda inom vårt yrkesgymnasium. Här kommer det antagligen att behövas, som det ser ut idag, att utöka inom engelska och svenska. Det vill vi ha möjlighet att kunna erbjuda dem. Det kanske vi kan göra genom att spara resurser genom att sätta in alla på samma spår. Det är egentligen själva beslutet.

Om man sedan skulle ha en spåkula, som jag inte har, så tror jag att det kommer att finnas ett stort jobb. Det är jätteviktigt att man om två år tittar ordentligt på detta, börjar man se en tydlig riktning på den svenska sidan och hur väl faller det här med att läsa enligt lyceets plan för våra studerande och vilket värde har det att skriva studenten.

Från första början var upplägget att man kunde få dubbla examina. Det är också någonting vi måste diskutera med de studerande och också fundera på när det gäller antagning till studier. Vad är mera värt, att ha dubbla examina och ha möjlighet att läsa studentexamen eller ska man rikta in sig mera på att se till att man får lärokurser som blir anpassade till att man kan ansöka till Sverige också efter att man har gått ut sin yrkesutbildning. Automatiskt är man behörig till yrkeshögskolor på Åland och i Finland efter att man har gått kärnämnesstudierna i våra yrkesskolor. Det behöver man inte några fördjupade studier till. Jag tror att det kommer att bli en diskussion och det behöver man fundera på, vad är värt mest? Vilken väg ska man ta i det här fallet? Det är precis som någon har sagt att själva studentexamenspappret är ingenting som man frågar efter när man söker till svenska skolor, däremot innehållet, men det finns också ett värde i att ha en nationell examen som är större än en egen. Det kräver sitt funderande och därför har det varit viktigt att inte rusa iväg och permanenta något. Vi har försöksperiod ytterligare och lägger tid på att utvärdera och fundera.

Det som jag också tycker att är jätteviktigt är att våra studerande som väljer att ta en gymnasieexamen och satsa på sin yrkesskicklighet, har en möjlighet att komplettera efteråt, det livslånga lärandet. Om det sedan är så att man ångrar sig, när man har jobbat praktiskt ett antal år, man har fått en hög yrkesskicklighet och där leker vi med tanken på att kombinera naturvetenskaplig-tekniskt basår eventuellt vid Ålands högskola. Nu far de flesta studerande iväg och läser i komvux, som det heter på svenska sidan, men det betyder också att man först kan åka till en ort och gå i komvux och sedan ska man söka nya bostäder och flytta en gång till för att följande år fortsätta sina studier. Det är många som har uttryckt att det vore fint om man kunde ta kompletteringsåret här hemma. Jag tror inte att vi någonsin kommer att komma till att vi får en sådan gymnasieutbildning där alla vägar är öppna till svensk utbildning i och med att svensk utbildning har olika behörighetskrav för nästan varje utbildning. Varje utbildning har sina egna krav. Där gäller det för studiehandledarna att hänga med, det säger vi också i lagen att det ska finnas en plan för varje studerande. Studerande går in och funderar på vad de har för mål med sina studier och att man i bästa möjliga mån i skolan försöker tillse och leda. Studiehandledarna har faktiskt fått ett så brett underlag i sin utbildning så att man kan komma vidare till det som man har som mål.

Det här är ett försök till svar på de frågeställningar som har ställts.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Jag är inte alldeles säker på att jag hängde med hela vägen. Idén med att de studerande skulle ges möjligheter till fördjupade studier var just att de skulle kunna studera vidare vid högskolor, kanske främst i Sverige. Så har det sett ut, det var inte fokus på studentexamen. De två huvudfrågor som jag hade i mitt anförande som jag inte är säker på om utbildningsministern hörde hela, var varför man måste ta hela paketet? Precis som ministern var inne på så finns det olika behörighetskrav på olika utbildningspaket, linjer, skolor i Sverige. Då är det väl viktigt att man tillsammans med sin studiehandledare kan se vilka ämnen som den studerande behöver förbättra sig i. Det var den ena saken som jag ville veta och jag förstod att svaret var att det blir ett väldigt hopplock av ämnen, varför man måste ta hela paketet, allt eller inte. Det är inte ett riktigt tillfredsställande svar. Den andra frågan var varför denna finska förordning är kopplad till vår nya åländska gymnasielagstiftning. Det förstår jag ingenting av och det nämnde inte ministern.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! Inledningen har beretts och planerats långt tidigare än vad jag har varit med i arbetet, också till att ge möjligheter till två dubbla examina, en yrkesexamen och en studentexamen. Det har runnit mycket vatten under broarna sedan dess. Behörighetskraven till svenska högskolor har ändrat, två gånger till och med under den tid jag har suttit som utbildningsminister. Därför är det viktigt att vi följer med och anpassar utbildningen så gott vi kan så att våra ungdomar får så stora möjligheter som möjligt att kunna utbilda sig till det de önskar sig på svenska.

Varför man måste ta hela paketet försökte jag redogöra för det. De erfarenheter som man har vunnit i skolorna under de här tre åren, man har värderat fördelarna med att var och en får välja precis som man vill mot nackdelarna, som mera resurser så att vi också kan ge ytterligare engelska och svenska som kommer att behövas och också för att det ska bli mindre håltimmar för studerande rent praktiskt och mindre springande mellan skolorna. De får mera sammanhållning som studerande har tyckt att ha varit oerhört viktigt och då har vi respekterat det. Förordningen är inte antagen så jag vet inte vilken förordning som hänvisas till.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Den förordning som jag hänvisar till är en som jag läste i en debattartikel om. Jag sade att jag inte vet om det stämmer, men det hänvisades i debattartikeln till att den finska förordningen hade använts om yrkesinriktade grundexamina, FFS 216/2001. Det blev jag väldigt förvånad över när jag läste det påståendet. Jag kan inte gå i god för att det stämmer.

Det är riktigt, utbildningsministern, jag vet att behörighetskraven har ändrat flera gånger och jag vet att det har gjorts ett bra jobb från landskapsregeringens sida för att försöka få det här rätt och hänga med. Det är absolut inte frågan om annat, men om man tittar på ursprungstankarna, hur det skulle vara, att man skulle ha möjlighet att förbättra sin utbildningsprofil, om det uttrycket tillåts, så förefaller det som om det skulle bli mera stereotypt än åtminstone vad mina tankar var. Ta hela paketet, allt eller intet och då är vi ganska långt borta från den frihet och flexibilitet vi pratade om när lagstiftningen togs.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! Vi jobbar just nu med utbildningsförordningen i förhållande till gymnasielagstiftning om det är den som har avsetts. Den är inte klubbad ännu förutom en eller två paragrafer där vi har klubbat behörighetskraven för förvaltningschefen och rektorerna för att kunna anställa dem. Resten av förordningen är inte färdigt bearbetad, den ska vi fatta beslut om innan kort. Ambitionen är att våra unga ska få bästa möjliga förutsättningar att bli antagna till de högskolestudier de önskar och vi ska göra vårt yttersta för att anpassa oss och för att hitta mönster. Det är inte enkelt eftersom utvecklingen ändras i Sverige mot mera teoretiska studier för att bli antagen. Det här är ett steg i den riktningen att anpassa oss mot Sverige på enklast möjliga sätt. Jag tror att utvärderingen och försöksperioden kommer att leda till att man måste hitta ytterligare en modell för att göra det ultimat. Det vet vi först när Sverige har satt ner foten och bestämt sig för hur man ska ha det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Camilla Gunell, replik

Herr talman! Det var så när kombistudierna infördes ville man helt enkelt ge yrkeseleverna ökade möjligheter. Kombistudier har funnits på fastlandssidan i 20 år och var ett alternativ som fungerade. Det var någonting som gav de yrkesstuderande möjligheter att också ta studentexamen eller kanske läsa bara ett eller två ämnen. Det jag undrar över nu är att det är väldigt viktigt att förändringen inte görs på de yrkesstuderandes bekostnad. De som nu läser på yrkesnivå, har de tillräckliga studier för vidare studier? Är det så att blocket för vidarestudier försvinner från och med nästa studieår? De som läser på yrkesnivå, är deras kärnämnen tillräckliga för studier i Finland eller Sverige?

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! Den uppgift som jag har fått är att de traditionella studierna som leder till gymnasieexamen leder till behörighet för den åländska högskolan och de finländska högskolorna direkt. Om man har andra önskemål, t.ex. att man vill söka till Sverige, som jag tror att en majoritet av dem som läser i yrkesgymnasiet har intresse av, har vi försökt anpassa det här så långt som möjligt. Vi har tittat på vilka ämnen som är viktiga, de har sammanfallit med det här, men också konstaterat att det behövs, förutom det här, engelska och svenska som det ser ut idag. Det är helt och hållet ambitionen att det ska ges kompetens både till öst och till väst för våra ungdomar. De ska ha största möjliga valfrihet och att man också ska tillse att man kan studera till det yrke man önskar välja.

Ltl Camilla Gunell, replik

Herr talman! Är det så då att det här blocket för vidare studier kommer att finnas inom just engelska och svenska, där det finns behov av komplettering? Är det i så fall någonting som alla ges samma nivå på, eller är det någonting som man ska välja?

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! Jag kan inte detaljer hur det är upplagt. Hela uppbyggnaden är väldigt långt nådd hos Ålands gymnasium, men tanken är att varje studerande nu ska göra sin egen utbildningsplan. De ska konstatera att man med sina studier har det här målet, man vill bli ingenjör, elektriker eller vad man vill. Då ska studiehandledaren tillsammans med den studerande se vilka studier som behövs för det. Sedan kanske man också har ett särskilt önskemål, att förutom det här kanske man vill läsa väldigt mycket engelska osv. I den här studieplanen ska det läggas in det som ungdomen önskar så att man kan ha framförhållning och planera bra grupper för framtiden. Det är tanken med hela upplägget.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! Jag upplever att det finns lite samma problematik i den här frågan som det finns i den diskussion som vi hade kring behörighetskrav och yrkeskvalifikationer, vi lever mitt mellan två utbildningsvärldar, åtminstone mitt mellan två, men sedan lever vi dessutom i Europa, som är en del. Vi har kravet på oss att försöka ge våra studerande möjligheter, precis som vicelantrådet beskrev här, att söka åt det håll man finner som mest lämplig för sin egen väg framåt. Här krävs att man får just de egna lösningarna. Det går inte att kopiera andras. Det som kanske fick mig att gå in och replikera på ledamoten Anders Eriksson här tidigare var just diskussionen om nödfallsgrunderna. I den första remissen som jag såg på för förordningarna fanns just den kopplingen som ledamot Anders Eriksson också redogjorde för, man gick in för en koppling till det finska systemet, med benämningar osv. Det vore bra om vicelantrådet kunde redogöra för hur man tänker vidare där.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! Det är precis så att det är väldigt komplicerat mellan två världar. Det skulle vara väldigt enkelt om man kunde bestämma hur det skulle vara i de två världarna runt omkring oss, men det har vi ingen rättighet att göra. Vi får snällt anpassa oss, vi kan förstås påpeka, påverka och diskutera och försöka framhålla framför allt att för att efterhöra vad vi ska göra för att de ska kunna förvärva våra ungdomar till sina högskolor. När det gäller de faktiska examensbenämningarna, alltihopa är i förordningarna som är under beredning, så har jag inte en sådan koll över det så att jag kan redogöra för det idag, men jag återkommer gärna till det.

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! Orsaken till att jag också lyfter det i det sammanhanget när ledamot Eriksson tog upp det, är att jag vet att det finns en oro i skolorna för det här. Man stänger dörren västerut i ett läge när man går in för att rakt av ta facit från det som finns på östra sidan. Det skulle vara väldigt olyckligt om det blir på det sättet. Jag hoppas att man har ögonen på det på det sättet att man inte stänger dörrar utan att man istället hittar systemen framåt som håller dörrar öppna och som då anpassas på ett sådant sätt att de studerande verkligen har möjligheter att tillgodogöra sig de kunskaper som behövs.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! Vi ska definitivt inte att stänga några dörrar, sådana ambitioner finns inte utan tvärtom att öppna upp. Det är det som är modern politik, vi ska inte isolera oss på något sätt i världen. Det jag klart och tydligt minns därifrån, det är länge sedan jag tittade på förordningen innan den gick på remiss och har beretts vidare, är att vi just har jobbat med bl.a. det som vi diskuterade under yrkeskvalifikationsdiskussionen, som hör hemma i speciallagstiftning i gymnasieförordningen, i det här fallet är examensbenämningarna. Vi ändrar inte på behörighetskraven, varken sänker eller något annat, vi formulerar dem på ett nytt sätt så att man ska vara behörig oavsett vart man söker, det ska vara formulerat där hur mycket man ska studera istället för att hänvisa till någon speciell högskola som man ska ha avlagt studierna vid. Där är det en klar öppning mot Europa, men om det finns några ytterligare knoppigheter ska jag förstås hålla ögonen öppna för det. Tack!   

Talmannen

Replikväxlingarna är därmed avslutade. Begäres ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad.

Detaljbehandlingen vidtar. Först föreläggs utgifterna enligt huvudtitel, sedan inkomsterna och därefter motiveringen och sedan betänkandens klämmar. Kan förfaringssättet godkännas? Förfaringssättet godkänns.

 Föreläggs utgifterna enligt huvudtitel jämte detaljmotiveringar.

43 Ht. Godkänns.

44 Ht. Godkänns.

45 Ht. Godkänns.

46 Ht. Godkänns.

47 Ht. Godkänns.

48 Ht. Begäres ordet?

Ltl Runar Karlsson

Herr talman! Jag föreslår en förändring under moment 48.20.22 om det är så att det är nu jag ska göra det. Jag föreslår att summan minskas från 1,6 till 1,2 miljoner, alltså att moment 48.20.22 Upphandling av sjötrafiken ändras från -1,6 miljoner euro till -1,2 miljoner euro så att exempelvis den tvärgående trafiken indras under perioden september-december 2011.

Talmannen

Begäres ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad. Under diskussionen har ledamoten Runar Karlsson föreslagit att momentet 48.20.22 Upphandling av sjötrafik ändras så att dess belopp som är föreslagen 1,6 miljoner euro minskas till 1,2 miljoner så att exempelvis tvärgående trafiken indras under perioden september-december 2011. Förslaget har inte vunnit understöd så det förfaller.

Moment 48.20.22 är därmed godkänt.

48.30 Begäres ordet?

48.30 till och med 48.30.79 är godkända enligt utskottets betänkande.

Därmed är utgifterna i deras helhet godkända.

Föreläggs inkomsterna i deras helhet. Inkomsterna är godkända.

Föreläggs betänkandets motiveringar. Motiveringarna är godkända.

Föreläggs det till betänkandet fogade första klämförslaget. Första klämförslaget är godkänt.

Föreläggs det till betänkandet fogade andra klämförslaget. Andra klämförslaget är godkänt.

Därmed är förslaget till första tilläggsbudgeten för år 2011 godkänd i sin helhet.

Föredras

15    Strategi för den åländska skärgårdens trafiksystem ”Kortrutt 2011”

Landskapsregeringens meddelande (M 3/2010-2011)

Ärendet avförs och upptas till diskussion i morgon 08.06.2011.

Föredras

16    Mediepolitiskt program

Landskapsregeringens meddelande (M 4/2010-2011)

Ärendet avförs och upptas till diskussion i morgon 08.06.2011.

Föredras

17    Ålands turismstrategi 2012-2022

Landskapsregeringens meddelande (M 5/2010-2011)

Ärendet avförs och upptas till diskussion i morgon 08.06.2011.

Enda behandling

18    Sophantering, solceller, miljövänlig städning och energisparåtgärder

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 12/2010-2011)

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 37/2007-2008)

Ltl Danne Sundmans m.fl. hemställningsmotion (HM 2/2008-2009)

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion (HM 15/2008-2009)

Ltl Fredrik Karlströms m.fl. hemställningsmotion (HM 44/2008-2009)

Ltl Danne Sundmans m.fl. hemställningsmotion (HM 26/2009-2010)

Ltl Mika Nordbergs m.fl. hemställningsmotion (HM 34/2009-2010)

Först tillåts diskussion och efter det vidtar detaljbehandlingen.

Diskussion.

Ltl Åke Mattsson

Herr talman! Vi fick en liten tid över för arbetet med lagframställningarna så vi passade på tillfället och arbetade lite på motionerna. Det finns väldigt mycket att arbeta med så vi har tagit dem knippvis, som ni har märkt. Vi har försökt sätta ihop dem som har ungefär samma område. Inledningsvis berör det energisnåla lampor och vägbelysning. Den här motionen har varit väldigt tidigt ute. Då var tekniken på gång, men utskottet erfar nu att man inte har kommit så långt framåt fortfarande när det gäller ledbelysning ute i trafiken. Däremot är det möjligt att ha den vid cykelbanor, gångbanor och sådana områden, men den lyser alltför lite för att ha den på körbanorna.

Det finns en del andra lampor som är på kommande, men det blir ganska stora kostnader för att byta ut den här typen av belysning. Man kan väl säga att tekniken ska ta ytterligare ett steg framåt förrän man kan börja använda rätt typ av miljösnåla belysningar.

Det har också visat sig att landskapet äger väldigt få lampor. Det är mera kommunerna som äger belysningen runt vägarna. Man drar lamporna och iordningsställer allt, men sedan överlåter man driften till kommunerna så det är de som ska stå för kostnaderna att byta ut lamporna. Med anledning av det här så beslöt vi att vi förkastar den här motionen.

Nästan motion gäller fiberstädning. Jag har inte provat så mycket på fiberstädning, men vi har tittat hur långt man har kommit på området. Det är imponerande hur bra fiberredskapen fungerar fast man inte har något medel med överhuvudtaget. Det framkom också hur viktigt det är att man doserar medlet rätt när man städer. Många gånger använder man för mycket eller fel medel så att smutsen snarare fastnar på grund av att man använt tvättmedel istället för att man ska försöka få bort dess mera.

Det finns relativt miljösäkra alternativ. Med anledning av det här bestämde vi att godkänna motionen. Vi konstaterade också när det gäller det här området, att man från landskapet har intentionen att gå ganska långt och man har provat olika alternativ, men det finns fortfarande möjlighet att utveckla städningen mycket mera. De olika myndigheterna inom landskapet borde samarbeta mera när det gäller upphandling, att man ska ha demonstrationer. Man har också under tiden som vi har behandlat den här motionen haft en information om miljövänlig och alternativ städning. Vi godkände alltså motionen.

Sedan har vi förbränningsanläggningar för brännbart avfall. Motionen är också gammal, från 2008-2009. Där konstaterade man att man idag har ett annorlunda tänk. Det gäller att sortera soporna betydligt bättre än vad man gjort förut. Man ska återvinna och kompostera mera. Det brännbara avfallet borde fås ner mycket, mycket mera än vad vi har för närvarande. Då kanske det inte är aktuellt att göra en egen förbränningsanläggning. Det som finns i Norge eller Färöarna är relativt små och man har inte så stora anläggningskostnader. I Norge kör man soporna till Sverige istället för att förbränna dem i förbränningsanläggningar, det är så pass mycket billigare att ha dem i de här jätteanläggningarna. Det finns vissa problem där. På grund av den kommunala angelägenheten har vi också avslagit motionen.

Installation av solceller var inledningsvis en riktigt bra idé. Efter vissa hörande här så var det inte så tokigt att man sätter upp solceller någonstans och så har man en mätare som visar hur mycket som matats in. en synlig stor mätare som visar vad det handlar om. Under de senaste månaderna har det kommit fram mycket energi osv. I just det här ögonblicket har det kommit fram så här mycket.

Det kanske inte är den renaste energin, det är någonting som fungerar normalt när man inte har tillgång till elnätet, annars är det relativt dyrt. Det som kan vara ett alternativ som också framkom i hörande är att man skulle kunna ha vattenburen solfångare på taket. Det skulle vara ett alternativ om man kunde köra in värme från returledningen till fjärrvärmeverket. Det är någonting som man borde titta på från landskapsregeringen. Här kan det faktiskt finnas kostnadsvinster att göra. De kan ge relativt mycket varmvatten och vi har också sådana som sitter i lagtinget som är ganska engagerade i frågorna. Vi förkastade motionen i övrigt, men vi bringar till landskapsregeringens kännedom att man tittar på det här.

Krav på varmvattenmätning är däremot en motion som utskottet tyckte att var ett bra förslag. Vi har till och med utökat motionen ytterligare att man inte bara mäter varmvatten utan man mäter allt vattentillflöde till och från lägenheterna i flerfamiljhus. Det ligger kanske inte i husbyggarnas intresse att installera dessa. Det kostar en viss summa att installera dem och att debitera varmvattnet kan bli en extra åtgärd som kan ta lite tid för en administration som man inte vill påföras. Blir det en lagstiftning tror jag att man kan föra den framåt. Generellt har vi en stor vinst att göra, alla betalar för sitt eget varmvatten, man betalar inte kollektivt för det. Utskottet föreslår att motionen godkänns med viss justering. För närvarande har man tänkt tanken att man ska öppna byggbestämmelserna och då kan det vara bra att man i samband med det ändrar på lagstiftningen angående nyproduktion av flerfamiljhus som det här gäller, varm- och kallvattenflödesmätare.

Sedan kommer vi till komprimeringsanläggning för brännbart restavfall. Den kanske till och med kunde vara mobil har jag förstått i anförande tidigare. Det kanske är någonting som tål att fundera på och kan vara en väg framåt. Det är inte landskapsregeringen som tar beslut om det här utan det är en kommunal angelägenhet. Det är från kommunerna som initiativen ska komma. Därför föreslår vi att motionen ska förkastas.

Som en hänvisning till det föreslår utskottet att lagtinget hemställer hos landskapsregeringen om att städning av landskapets fastigheter ändras så att det så långt som det är möjligt baseras på naturliga medel och fiberredskap i enlighet med hemställningsmotion 2/2008-2009. Lagtinget hemställer hos landskapsregeringen om att det i Ålands byggbestämmelsesamling införs krav på vattenmätning för att minska energi- och vattenförbrukning i enlighet med hemställningsmotion 26/2009-2010 och att lagtinget förkastar hemställningsmotion 37/2007-2008, 15/2008-2009 och 44/2008-2009 samt motion 34/2009-2010.

Ltl Mika Nordberg, replik

Herr talman! Liberalerna gick till val med att de skulle få ordning på Mise. Senast för ett år sedan sade lantrådet att man skulle ta itu med Mise och Mise skulle läggas ned. Varför vill man ta itu med Mise, varför vill man lägga ner Mise? Jo, medborgarna upplever Mise som orättvist och dyrt. Vi från obunden samlings sida har försökt komma med olika kreativa förslag till hur man skulle kunna få ner kostnaderna och göra det här rättvisare. Ett sätt skulle vara att en aktör på sopmarknaden skulle ha möjlighet att lämna sina sopor på Åland för att sedan kunna vidareexportera dem. Det får en entreprenör inte göra idag på grund av exporttillståndet. Däri kommer möjligheterna att landskapet, som har exporttillstånd för sopor, skulle kunna ha en kostnadsneutral mottagningsstation och komprimera soporna och exportera dem från Åland. På det sättet skulle medborgare få billigare sopavgift.

Ltl Åke Mattsson, replik

Herr talman! Vi håller i princip med om det från utskottets sida, men som vi har tolkat det är det inte landskapsregeringen som ska ta det här initiativet. Man bör ha redskap att stöda ett sådant här initiativ om någon tar det, något företag, men det är inte landskapsregeringen själv som ska starta verksamheten. Vi gick en bit framåt, så långt i alla fall, att vi uppmanade landskapsregeringen att stöda den här typen av verksamhet. Vi är inte negativa till tanken bakom det här utan alla initiativ som får ner sopberget och får ner kostnaderna är lovvärda i den här situationen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Jag vill först ge en eloge till social- och miljöutskottet. Det är det utskott som har haft flest ärenden och framställningar, men ändå ger man sig tid att behandla motioner. Tittar man på näringsutskottet och finansutskottet som inte ens har ärenden och ändå inte behandlar motioner är det här jättebra. När det gäller betänkandet, man har klumpat ihop dem och tagit dem lite i parti och minut, vilket gör att vissa motiveringar inte riktigt håller ihop. Det gäller motiveringar som gäller förbränningsanläggning för brännbart avfall. Där säger utskottet att man bör satsa på återvinning istället för förbränning. Lyckas man med det så behöver man inte någon förbränningsanläggning. Det är ett resonemang som inte riktigt håller för det kommer alltid att finnas en restprodukt kvar. Med det här resonemanget kommer vi att få köra en stor del av våra sopor till Sverige. Det är mycket, mycket miljöbelastande och helt fel.

Ltl Åke Mattsson, replik

Herr talman! Det stämmer i och för sig, men tittar man framåt, den tid det tar förrän man får igång en sopförbränningsanläggning kommer det att ha gått framåt ytterligare. Soporna kommer troligtvis att minska. För att en anläggning ska bli lönsam krävs det att det ska vara en väldigt stor mängd sopor. Det ska vara en viss hetta när man förbränner osv. Det skapar väldigt stora problem och vi ser inte lösningen på problemet med det här.

Det är samma sak med en balningsanläggning, det kanske inte är landskapsregeringen som ska bygga sopanläggningen utan det borde vara ett kommuninitiativ, så det finns två angelägenheter till varför vi har avslagit det här. Man borde ge signal utåt att vi inte ska producera sopor, vi borde stoppa produktionen av sopor i större omfattning än vad vi gör idag.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Till frågan om landskapsregeringen ska göra någonting eller inte är de trots allt övervakande myndighet. Det är viktigt att man försöker peka på alternativen för att få ner sopmängderna. Sedan har det varit så att den här frågan har övervägts många gånger under årens lopp och det har alltid stupat på att det har varit för liten mängd samtidigt som man har noterat att tekniken har ändrat och det blir mycket mindre förbränningsanläggningar. Jag noterade att utskottet inte synbarligen har bekantat sig med det i och med att utskottsordförande Mattsson nämnde vad som har hänt på Färöarna och i Norge t.ex. Det jag vill peka på och märk väl notera min eloge i början, det är mycket bra att man ändå behandlar de förslag som läggs för det är väldigt nonchalant att man inte ens bryr sig om förslag som har lagts i andra motioner, men det är en annan femma. Igen, motiveringarna håller inte riktigt ihop, med all respekt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Danne Sundman

Herr talman! Det blir mycket beröm till social- och miljöutskottet för jag vill späda på ytterligare. Social- och miljöutskottet har, som sades tidigare, mycket arbete, många stora framställningar, ändå tar man sig tid att inte bara behandla motioner, man behandlar dem så pass ingående att man ändrar i klämmen och engagera sig för att kunna godkänna dem dessutom till råga på allt. Det är alldeles fantastiskt att man som lagtingsledamot från oppositionen få sakfrågan godkänd, vilket jag i det här fallet har fått och hela två stycken. Det glädjer mig förstås, jag är tacksam för att utskottet föreslår att lagtinget ska godkänna motionerna. Det här rör sig om två väldigt konkreta sakfrågor inom miljöpolitiken som har direkta och indirekta följer för miljön, positiva sådana.

Den första handlar om miljövänlig städning. Kemikalier vi exponeras för när vi befinner oss i hemmen, på arbetsplatserna och på väg däremellan är omfattande och det gäller att försöka bekämpa dem till varje pris. Det visar sig att det kommer nya rön på löpande band där man upptäcker nya emissioner från möbler, apparater och från alla möjliga saker i vår närhet.

En stor belastningskälla är just kemikalier som används inom städning som man sedan får i sig när man håller sig i möbler, man vistas i rum där kemikalierna frigörs i partikelform och kommer in genom andning osv. Det här är någonting som det forskas mycket kring och delvis har man kommit fram till att det ökar allergier och hälsoproblem i allmänhet. Här är man kanske lite före sin tid, men jag är helt övertygad om att man kommer att komma till den slutsatsen att många av de städkemikalier som används idag fortfarande är mer eller mindre skadliga för hälsan, även i liten omfattning, eftersom man rör sig så mycket i utrymmena och exponeras så många gånger. Flera av kemikalierna lagras i kroppen, man kan inte göra sig av med dem utan de blir på hög.

Att städa utan kemikalier, bara med naturmaterial och fiberredskap, är någonting man borde göra inte bara i hemmet utan också i offentliga lokaler där folk vistas, på arbetsplatser, kontor och så vidare för att undvika exponeringen av kemikalierna. Därför är det jätteviktigt att motionen har blivit godkände. Det får stora, indirekta, positiva följder för folkhälsan framför allt. Det är viktigt.

Den andra handlar om varmvattenmätningar. Det är väl ännu mera praktiskt, en liten detalj i byggbestämmelseregelverket som säger att man i flerbostadshus ska ha krav på vattenmätning. Det är bra. Det har också framför allt en miljöpolitisk effekt så att man blir sparsam med vattnet, i kombination med att man måste betala för vattnet och ser sin egen förbrukning osv. så får det en sådan följd att man lever snålt.

Sedan har det också en social aspekt, man kan med sådant här boende skala bort alla kostnader. Om en person t.ex. en pensionär vill bo billigt har man möjlighet att ta avgifter för olika typer av service som anpassas till förbrukningen. Då kan man bo väldigt billigt om man lever snålt, vilket äldre människor gör. Äldre människor är den bästa förebilden för hur yngre människor borde leva. Det ser man tydligt som hyresvärd. Det är en våldsam skillnad på förbrukning av det ena och det andra, även för sopmängden finns en betydande skillnad. Generellt sett, det finns säkert unga människor som är undantag som bekräftar regeln.

Den här tekniken möjliggör att man tar betalt för allt vatten, man har en kvot som är gratis och går man över den förbrukningen får man betala. Det medvetandegör folk om den viktiga resursen som vi tar för givet. Här går vi till kranen, tar ett glas och får dricksvatten ur en kran. Det är inte på många ställen i världen som man kan få det och det slösar vi bort dagligen, mycket färskvatten som folk på annat ställe i världen skulle rädda liv med. Visst ska vi vara sparsamma med den resursen. Där har utskottet gjort en bra ändring. Tack! 

Ltl Åke Mattsson, replik

Herr talman! Inledningsvis vill jag säga att det är oppositionen som ska motta ovationerna varför vi behandlar motioner i utskottet. Det blir väldigt svårt att ta några motioner, äras den som äras bör i det här sammanhanget. Angående städningen bör det framkomma att det inte är helt möjligt att frångå kemikalier. Det finns på toaletter, på sjukhus och på andra ställen och där måste man använda bakteriedödande kemikalier. Man ska använda rätt metod på rätt sätt. Det är det centrala och det kanske inte är fullt utvecklat ännu.

Det här med vattenmätning har det inte hänt någonting. Det diskuterades mycket 2007 när den centrala bygglagen togs, men man kom inte vidare. Det är bra om det händer lite på den punkten.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! När det gäller städningen bör vi komma ihåg att det finns många åsikter om att där och där och där fungerar det inte att städa med fibrer och naturliga material, men det visar sig också att det här handlar om traditioner och ett arv som man har i städbranschen. Man har lärt sig att städa på ett visst sätt och det är svårt att ändra. Det är ganska kunskapsintensivt att ersätta kemikalier som är lätta att städa med, med fiberredskap. Det krävs att man gör det på ett visst sätt och det kanske måste tillföras mera arbete, men i princip finns det inget, eller väldigt få ställen där man inte enbart kan städa med det här. Det visar också forskning som företagen som producerar dessa produkter har tagit fram. Också på sjukhus, i kök och så vidare kan man städa med den här utrustningen utan problem, vilket två tredjedelar av de åländska hushållen mer eller mindre håller på med.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Det händer mycket på städfronten och för några veckor eller månader sedan kunde man läsa om att det finns åländska städföretag som tänker bli Svanenmärkta, det händer otroligt mycket. Jag kan faktiskt informera lagtinget och motionären om att det händer en hel del inom landskapsförvaltningen också. Vi har ett aktivt vaktmästeri som till och med hade en utställning här i lagtingets lokaler med miljövänlig städning och inbjöd olika företag och offentliga aktörer. Det är en uttalad målsättning att kunna städa mera miljövänligt. Det är på gång.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Det är den bästa garanten för att det här genomförs, att man är engagerad från förvaltningen och att man bland städföretagen aktivt konkurrerar med det här som argument. Vem som är miljövänligast och vem som kan utföra tjänsten på ett miljövänligt sätt är ytterst positivt. Det här är ett jätteviktigt steg dels för miljön, för vattenmiljön men framför allt för folkhälsan att vi slipper kemikalierna i omlopp. Man plockar bort den belastning man kan när det gäller vår exponering mot kemikalier.

Talmannen

Replikväxlingarna är därmed avslutade. Begäres ytterligare ordet?

Diskussionen är avslutad.

Detaljbehandlingen vidtar. Först föreläggs betänkandets klämmar och därefter motiveringen. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt!

Föreläggs betänkandets första kläm för godkännande. Klämmen är godkänd.

Föreläggs betänkandets andra kläm för godkännande. Klämmen är godkänd.

Föreläggs betänkandets tredje kläm för godkännande. Klämmen är godkänd.

Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd.

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

För kännedom

19    Ändring av tobakslagen för landskapet Åland 

Ltl Åke Mattssons lagmotion (LM 5/2010-2011)

Ärendet upptas till behandling på första plenum efter sommaruppehållet.

Fördras från tilläggslista

Bordläggning

20    Ny lagtingsordning

Stora utskottets betänkande (STU 2/2010-2011)

Lagutskottets betänkande (LU 23/2010-2011)

Vtm Gunnar Janssons m.fl. lagmotion (LM 2/2010-2011)

Ltl Danne Sundmans m.fl. lagmotion (LM 3/2010-2011)

Ärendet upptas till behandling vid nästa plenum idag.

Plenum slutar

Nästa plenum hålls idag kl. 17.25. Plenum är avslutat. (Plenum avslutades kl. 17.19.

Originalfil