Plenum den 7 november 2005 kl 13.00

PLENUM den 7 november 2005 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Peter Grönlund och ltl Brage Eklund).

28 lagtingsledamöter närvarande.

Om befrielse från dagens plenum anhåller ltl Brage Eklund på grund av sjukdom och ltl Peter Grönlund för tiden 7-11.11 för privata angelägenheter. Beviljas.

 

Meddelande

Meddelas att landskapsregeringens svar med anledning av ltl Danne Sundmans enkla fråga nr 12/2004-4005 kommer att ges vid plenum onsdagen den 16 november. Svaret på ltl Gun-Mari Lindholms enkla fråga nr 13/2004-2005 kommer att ges vid plenum måndagen den 14 november. Antecknas.

Meddelas att fyllnadsval av en medlem i självstyrelsepolitiska nämnden kommer att förrättas vid plenum måndagen den 14 november, varvid kandidatlistor för valet skall inlämnas till lagtingets kansli senast den 14.11 klockan 15.00. Valet förrättas med anledning av att ltl Barbro Sundback valts till lagtingets talman och därmed övertagit uppdraget som nämndens ordförande.

Antecknas.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Finansutskottets betänkande nr 1/2005-2006 angående revisionsberättelse för Ålands lagting och Ålands delegation i Nordiska rådet för år 2004. (RB 2/2004-2005).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 9.11. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 2:

 

Näringsutskottets betänkande nr 5a/2004-2005 angående ändrad lagstiftning av elmarknaden samt införande av regler om certifiering av elens ursprung. (FR 16/2004-2005).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 9.11. Godkänt.

 

 

Föredras ärende nr 3:

 

Val av representanter i Nordiska rådet för arbetsåret 2005-2006. (V 2/2005-2006).

 

Enligt 2 § landskapslagen om Ålands representation i Nordiska rådet utser lagtinget inom sju dagar från lagtingets öppnande två av lagtingets ledamöter till medlemmar i Nordiska rådet. Samtidigt utses två personliga suppleanter för dem.

 

Inom föreskriven tid har till kansliet inlämnats två kandidatlistor. Lista nummer ett upptar som ordinarie medlem ltl Ragnar Erlandsson med ltl Dennis Jansson som personlig suppleant. Lista nummer två upptar som ordinarie medlem ltl Raija-Liisa Eklöw med ltl Anders Eriksson som personlig suppleant.

 

Då två kandidatlistor föreligger skall enligt 62 § arbetsordningen kandidaterna sammanställas i en valsedel och proporitionella val förrättas enligt arbetsordningens regler. Diskussion är enligt arbetsordningens 54 § tillåten men endast beträffande kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt. Begärs ordet? Ingen diskussion.

Talmannen konstaterar att på vardera listan har uppställts endast en kandidat. I valet har sålunda inte uppställts flera kandidater än antalet personer som skall väljas. Talmannen föreslår därför med stöd av 74 § arbetsordningen, som medger avvikelse från arbetsordningens bestämmelser genom enhälligt beslut, att de på kandidatlistorna upptagna ledamöterna förklaras valda utan valförrättning. Kan det föreslagna förfaringssättet omfattas? Omfattat.

 

Till medlemmar i Nordiska rådet för den i landskapslagen om Ålands representation i Nordiska rådet föreskrivna mandatperioden förklaras därför följande lagtingsledamöter valda:

 

Ltl Ragnar Erlandsson med Dennis Jansson som personlig suppleant

Ltl Raija-Liisa Eklöw med ltl Anders Eriksson som personlig suppleant.

 

Antecknas.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 4:

 

Landskapsregeringens framställning angående förändrat förflyttningsförfarande inom landskapsförvaltningen. (FR 2/2005-2006).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Samtliga fack och underlydande myndigheter har ställt sig positiva till landskapsregeringens förslag beträffande förändrat förflyttningsförfarande inom landskapsförvaltningen.

 

Tanken med lagstiftningen, som berör i och för sig små förändringar i respektive berörda lagar, är att landskapsregeringen blir den myndighet som fattar beslut om förflyttning eller omplacering av anställda mellan olika landskapsmyndigheter och inrättningar.

 

För att ändå framhålla de underlydande myndigheternas och inrättningarnas självbestämmanderätt föreslås dock att regeringens beslut omplacering eller förflyttning skall föregås av ett samtycke av ifrågande myndighet eller inrättning.

 

Värderade lagtingskolleger! Det intryck man bibringas av remissvaret är att syftet med lagändringarna uppfattats som gott och de flesta ser det som en stor fördel att en större mängd av landskapets tjänster nu involveras när det uppstår behov av förflyttningar eller omplaceringar. Det är min och landskapsregeringens förhoppning att också lagtinget vill se det positiva i den här framställningen.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avlsutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 5:

 

Landskapsregeringens framställning angående ändring av renhållningslagstiftningen. (FR 3/2005-2006).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Diskussion.

 

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Till allra först skulle jag vilja göra en liten rättelse. I andra meningen på första sidan under ”Huvudsakligt innehåll” har det insmugit sig en återupprepning. Det står så här: ”Producenterna skall svara för återanvändning” och så kommer det ”återanvändning”en gång till, så det räcker med en gång! Det är alltså en rättelse.

 

Fru talman!

Landskapsregeringen föreslår nu en ändring av renhållningslagen. Det är en bestämmelse om producentansvar vad gäller elektriska och elektroniska produkter och också batterier och ackumulatorer skall fogas till lagen.

 

Detta kan ses som en fortsättning på producentansvaret. Det skall också ses som ett led i ett ekologiskt hållbart samhälle där vi bättre utnyttjar våra råvaror. Som ett viktigt led i det här arbetet är att byta avfallsansvaret från konsumenterna till producenterna. Det är också ett led i att försöka minska det s.k. avfallsberget.

 

Beträffande elektriska och elektroniska produkter finns ett EG-direktiv som vi måste implementera i den egna lagstiftningen och när det gäller batterier och ackumulatorer finns inget klart direktiv i dag, men vi vet att det är på gång och därför anser vi det ändamålsenligt att det också kommer med i framställningen.

 

I samband med att en produkt släpps ut på marknaden skall producenterna ta ansvar för att en insamling kommer att ske som inte skall bekosta konsumenterna. Det kan man nog säga, men indirekt kommer det säkert ändå att bekosta konsumenterna för i slutändan blir säkert priset något högre just på grund av den här kostnaden, så det är nog lite fel när man säger att det inte skall bekostas av konsumenterna, men ansvaret kommer i alla fall att vila på producenterna. Kostnaderna får inte på det sättet särredovisas i samband med försäljningen av varan, men det kommer att finnas en övergångstid som betyder att under åtta-tio år, beroende på varans storlek, får det finnas en särredovisning.

 

När det gäller de varor som finns på marknaden i dag, så är det omöjligt att exakt säga att varje vara i sig själv skall vara den som står för kostnaderna utan där blir det mera att man tittar på hur stor marknadsandel de olika varorna och företagen har när man säljer varorna. Det blir mera en generell uppskattning utgående från marknadsandelarna.

 

Vad händer på Åland utgående från detta? Det är branschorganisationerna som har ansvaret för producentansvaret. Jag vet att det nu för diskussioner, bl.a. inom handelskammaren, för att lösa detta, om vi skall kalla det problem. De har i sin tur skyldighet att anmäla till landskapsregeringen hur insamlingen har skett och vad som har insamlats. Det är utgående från att landskapsregeringen har en övervakningsskyldighet.

 

Alla varor som släpps ut på marknaden efter den 13 augusti 2005 skall vara produktmärkta och det kommer att vara standardiserat inom EU. Det är viktigt att man kommer att informera om producentansvaret till ålänningarna i vårt fall, till konsumenterna hur det går till och vilka rättigheter och skyldigheter det finns. Det finns alltså ett ganska stort informationsbehov utgående från det här.

 

Beträffande batterier och ackumulatorer har vi på Åland en god insamlingstradition. Vi har gjort det bra redan utan tvång s.a.s. De indelas i två huvudgrupper: de icke-laddningsbara, laddningsbara och så finns de s.k. knappcellerna. Ungefär 70 procent bedöms vara laddningsbara batterier som insamlas. Här är EU:s mål högt; tanken är att vi faktiskt skall samla in alla batterier som finns för återvinning.

 

Lagstiftningssättet föreslås vara en blankettlagstiftning som utgår på samma sätt som man har i riket. Det betyder att utgående från lagen kommer det att komma förordningar som närmare preciserar hur det går till.

 

Förutom producentansvaret föreslår landskapsregeringen också en ändring av renhållningens avgift. Det fanns ett lagförslag som fördes till lagtinget i mars 2003 men som förföll på grund av lagtingsvalet kom emellan. Enligt detta förslag skall avgifter kunna uppbäras årligen eller periodvis och det syftar till att landskapsfogdeämbetet på ett enkelt sätt skall kunna handlägga indrivningen av obetalda renhållningsavgifter, vilket inte är möjligt enligt nuvarande lagstiftning. Detta är ett önskemål som har kommit från ett flertal kommuner att man vill ha detta tillrättalagt och det hoppas jag att vi kan göra på det här sättet.

 

Fru talman!

Lagstiftningen är ingen lättläst framställning och jag tror inte heller att det vinner på att jag står här i dag och i detalj går igenom framställningen utan i samband med att social- och miljöutskottet fördjupar sig i dessa frågeställningar så ger jag gärna vid behov mer information.

 

TALMANNEN: Den anförda rättelsen antecknas.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag tycker att framställningen är viktig. Ett producentansvar innebär att man kan förmoda att producenterna gör produkterna, batterier och sådant, ännu lättare att återvinna. Det ligger i deras intresse att göra det. Då kanske just deras produkt blir mest attraktiv på marknad. När det gäller möjligheten att driva in renhållningsavgiften är det kanske en nödvändighet för som det nu är så är det i praktiken bara de som vill betala som måste betala eftersom det inte är indrivningsbart.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

Det här är en framställning som kommer sig av ett direktiv och där brukar vi inte ha så mycket annat att göra än att förverkliga dem, och så måste vi också göra nu. Det ser på ett sätt bra ut när man läser det och det där är tydligt och klart att man byter avfallsansvaret från konsument till producent. Det tycker jag också i och för sig att det är. Problemet som jag ser det är att vi måste komma ihåg att producenter när det gäller den här lagen är ungefär som det var enligt ”skrotbilslagen”, om jag får kalla det så, dvs. att alla importörer och återförsäljare blir automatiskt producenter enligt den här lagen och det betyder att alla återförsäljare på Åland helt plötsligt blir producenter enligt det här direktivet och skall uppfylla det som direktivet stipulerar. Då förstår vi kanske också att det här kräver en hel del organisation för våra företag. Jag vet att i riket har man olika producentsammanslutningar redan eftersom man där lever efter den här lagen som gör att olika företag och olika importörer, tillverkare och återförsäljare redan har lagt på vissa av avgifterna. Jag tror nog att det är ganska säkert att vi får lov att betala dubbelt i många fall eftersom vi redan i dag betalar enligt de finska företagens påslag på grund av vad deras producentsammanlagningar har stipulerat.

 

Det jag vill är naturligtvis är att man i social- och miljöutskottet också tittar på den här frågan. Annars har vi inte från centern någonting emot att man försöker leva upp också till det här direktivet. Vi får inte göra det för invecklat. Någon har sagt åt mig att om jag köper en ficklampa med batteri och vad den innehåller, så skall jag sedan vara riktigt säker på att den återvinns på rätt sätt så skall jag gå med ficklampan tillbaka till butiken där jag köpte den, för det är den som så småningom skall se till att producentansvaret uppfylls. Detta stupar egentligen på sin egen orimlighet och jag vill att social- och miljöutskottet tittar på de saker som kommer att följa med direktivet.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Jag tänkte ta upp lite samma frågor som ltl Gun Carlson tog upp men ur en lite annan synvinkel. Det är väl därför vi har utskottsbehandlingar att om det kommer fram olika åsikter kan förhoppningsvis utskottet gå in lite mera på djupet av frågorna och se vad som är vad.

 

När det gäller själva framställningen i sig strävar man förstås till att försöka effektivisera uppsamlingen av elektriska och elektroniska produkter. Framför allt försöker man uppnå att inte batterier och dylikt slinker igenom de uppsamlingsnät som finns nu, och det är väl ingen som har några invändning mot det förstås, så man får hoppas att de intentionerna uppfylls så att det inte bara blir en kostnadsdrivande byråkrati, som det tyvärr ofta blir när EU är i farten, men det tror jag inte minister Lindeman kan svara på ännu utan det är bara framtidens erfarenheter som kan visa om det blir så.

 

Enligt vad Ålands Framtid har inhämtat har redan ett betydande antal åländska företag redan i flera månader betalat 1-2 procent av inköpspriset till sina leverantörer av datorer, kylskåp och andra hushållsapparater. Det betyder att sammantaget är det ganska stora belopp som under den här tiden slussats vidare till de finska producentorganisationerna. Jag blev lite att fundera när jag hörde ltl Gun Carlson, men jag skall gå vidare med mitt resonemang så får vi se vad utskottet kommer fram till. Den summa som har slussats över till finska producentorganisationer kommer bara att växa i väntan på att lagframställningen färdigbehandlas överhuvudtaget. Min uppfattning har inte varit den, som jag uppfattade ltl Gun Carlson, att vi helt plötsligt kommer att ha dubbla avgifter utan jag har tolkat det på det sättet att på grund av inte vår lagstiftning är i skick uppbär de finska organisationerna avgiften, men jag kan inte säga att jag är så insatt att jag kan säga att ltl Gun Carlson har fel. Jag har i alla fall uppfattat det på det sättet. Det är självklart att vi behöver de här pengarna för vår egen del när omhändertagandet av produkterna i fråga skall organiseras och administreras, det tror jag att alla inser. Det är kanske rätt så onödigt egentligen i dagens Finland att tillägga att när företag försöker få reda på att varför måste jag betala den här avgiften och få reda på hur riksorganisationerna fungerar så är all information som de får på hemsidor osv. på finska – det är inget nytt, men jag kan ändå låta bli att nämna det! Detta gör att de åländska företagen än en gång inte kan arbeta på likvärdiga villkor.

 

Jag hoppas att miljöminister Lindeman kunde svara på frågan och jag säger det också som färdkost till utskottet: Vilka åtgärder har landskapsregeringen vidtagit för att beloppen som de åländska företagen hinner betala till fel fick återförs till Åland eller vad kommer man att göra för att tillrättalägga detta?

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Det som framkom här stämmer. Jag vet att det finns företag som helt enkelt inte har betalat detta. Man har tagit bort det från fakturan, men man inte har rätt att göra det eftersom man inte får ut någonting av pengarna. Jag vet också att det har varit kontakt från Ålands problemavfall till någon av samorganisationerna som finns i riket som säger, att, jo, naturligtvis skall det vidarebefordras pengar till Åland när vi har en lagstiftning om de frågorna! Det är inte rätt på det sättet, men det som vi från landskapsregeringens sida ändå försöker få fram i samband med uppföljningen av lagstiftningen är att det ändå är producenterna som har ansvaret. Det är lätt att landskapsregeringen blir sittande med allt i famnen, skall organisera och sköta hela ruljangsen, och det skall vi ändå försöka undvika. Vi behöver ha det på rätt nivå. Sedan är problemet att det är väldigt smått på Åland, så det blir inte så lätt att få ihop det och därför har vi fört diskussioner med handelskammaren att de skall försöka ordna samorganisationen och utgående från det få någon form av organisation. Vi har inte haft direkt kontakt till riket från landskapsregeringens sida.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är riktigt som minister Lindeman säger att det är små förhållanden på Åland och om jag inte är helt på fel tror jag också att miljöminister har ett visst inflytande i Ålands Problemavfall, kanske rentav är styrelseordförande! Jag undrar: Hur har då t.ex. Ålands Problemavfall gjort för att informera företagen om producentansvaret och omhändertagandet av produkterna? Synbarligen är det så, enligt det svar jag nyss fick, att vissa har varit insatta, låter bli att betala men andra har per automatik betalat och det är inte rätt. Jag tycker också att det kan uppfattas som småsaker men självstyrelsepolitiskt hör det ändå till vår lagstiftningsbehörighet; finska organisationer uppbär enligt mitt förmenande avgifterna på felaktiga grunder, så nog tycker jag att regeringen också borde ta i den biten.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Jag håller med om att regeringen också borde ta i den här biten, men man måste ändå alltid överväga hur, var och när man gör det. Vi har redan nu när det gäller insamling av alla förpackningsmaterial lagstiftning som togs för många år sedan och där landskapsregeringen faktiskt tog ett ganska stort ansvar, för stort egentligen i förhållande till hur man gör på andra områden. Fortfarande vill jag påstå att det inte riktigt fungerar utgående från att det inte är någon ute på fältet som riktigt vill ta det här till sig s.a.s. Vi begär årligen hur stora mängder det har varit och vi vet att de inte stämmer överens med verkligheten osv., så nu försöker vi den här gången att ändå få det att landa där det hör hemma, men naturligtvis med stöd och hjälp av landskapsregeringen.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag är nöjd med de svar som miljöminister Lindeman ger, men det är så, i de små förhållanden vi har, att om saker och ting inte fungerar är det ändå landskapsregeringen som har det övergripande ansvaret på detta område, apropå hur, var och när. Jag utgår från att miljöministern följer med det och ser till att saker och ting blir rätt. Den uppfattningen fick jag också av det första svaret att det inte blir dubbla avgifter utan det har varit ett misstag som har begåtts och som fortfarande kan göras tills framställningen formellt träder i kraft.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag ville också svara på diskussionen om att jag sade att det blir dubbla avgifter. Jag sade att risken finns att det kan bli det eftersom vi i dag i vissa fall redan betalar. Precis som vi har hört i replikväxlingen känner inte alla till att man kanske inte behöver betala det som de finska producentsammanslutningarna beträffande de elektroniska apparaterna har bestämt. Jag vill uppmana utskottet att noga se till att systemet som vi genomför inte kan belasta oss dubbelt.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag inte några invändningar alls utan jag tycker att det är bra om social- och miljöutskottet tittar på detta. Jag blev lite fundersam; inte är jag någon hundraprocentig expert på detta område, men min uppfattning var inte att riksavgifterna skulle vara kvar och jag fick den uppfattningen av ltl Gun Carlsons anförande, så därför blev jag lite fundersam. Men även den här frågan tål att tittas på av utskottet, så jag har inte några invändningar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henry Lindström: Avstår.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Jag vill uttrycka mitt stöd för Europeiska unionen till den delen att det kommer EG-direktiv som säger att ansvaret för avfall skall ligga på producenterna, alltså de som förtjänar pengar på produkterna. Det är helt rätt och det är mycket bra att det införs bestämmelser enligt den s.k. PPP-Polluter’s Pay Principle.

 

När det gäller framställningen berör den sådana produkter som ökar alltmer; elektriska och elektroniska produkter kommer alltmer i våra hushåll och man har en ”diverselåda” hemma med grejer som inte hör hemma någon annanstans. Där finns det mycket olika reklam, radioapparater och små elektroniska ”pinurklar”. Jag tror att många har mycket sådant avfall i sitt hem som man säkert vill bli av med. I dag kanske det inte hanteras riktigt på rätt sätt. Det finns inte vid återvinningsstationen en sådan fraktion, kanske det t.o.m. är skäl att ha det. Det för mig in på den praktiska lösningen: det är inte så att varje butik skall ta emot dem utan man måste avtala med t.ex. Problemavfall eller kommande Miljöservice att det finns en aktör som sköter detta på producenternas vägnar, såsom det är med andra produkter som har samma bestämmelser. Det bör nämligen göras lättillgängligt för medborgarna, man skall inte behöva fara långa vägar med det här utan man skall kunna lämna det på samma ställe som man lämnar annat sorterat avfall, enligt min uppfattning.

 

Jag har turen att bo i en kommun som har ett väldigt bra utbyggt avfallshanteringssystem jämfört med andra kommuner som är väldigt dåligt utvecklade på Åland, tyvärr, och det för mig in på en annan väsentlig bestämmelse i den här lagen, nämligen bestämmelsen om att en kommun får ta renhållningsavgift som är periodisk, som inte direkt kan mätas i form av en prestation utan som en slags grundavgift för renhållningskostnaden. Det här kommer att bli ännu mera aktuellt när kommunförbundet Miljöservice startar eftersom kommunförbundet Miljöservice då tar sikte på att vara helt självfinansierat, vilket betyder att all kommunal finansiering som tidigare har funnits kommer att tas bort och såvitt jag kan förstå kommer avfallshanteringsavgiften att höjas drastiskt, i det närmaste fördubblas i vissa kommuner, eftersom den kommunala finansieringen är ganska hög i vissa kommuner. Då kommer en stor del av den avgiften, vad jag också har förstått, att vara en sådan här avgift och därför måste det finnas stöd i lag, om man avser införa det.

 

Viktigt är att utskottet tittar på att den här bestämmelsen är klar och att medborgarna vet vad man betalar för, att det finns en skyldighet att informera. Jag är rädd för att kommunförbundet, mot bakgrund av erfarenhet från andra kommunförbund, blir svårt att granska och följa för medborgarna. Den laga grund vi från Ålands lagting ger dessa aktörer för avgiftsbestämmelsen är väldigt tydlig. Det finns det skäl för utskottet att titta närmare på.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras social- och miljöutskottet.

 

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 6:

 

Lagutskottets betänkande nr 12/2004-2005 om godkännande av Europarådets konvention om straffrättsliga sanktioner till skydd för miljön samt förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i konventionen som hör till området för lagstiftningen. (RP 7/2004-2005).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar.

 

Det i framställningen ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagförslaget är bifallet.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras ärende nr 7:

 

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Gun-Mari Lindholms enkla fråga angående lokal upphandling. (EF 11/2004-2005).

 

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsregeringen ett kort svar på frågan.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Talman!

Landskapsregeringen har nyligen vid två tillfällen beslutat anlita utomåländska företag för tjänster som kan levereras lokalt, i beslut 20.9.2005 angående inkasso och i beslut 11.19.2005 angående bokningssystem för Ålandstrafiken. Detta har gjorts trots tidigare utfästelser, i samband med svar på en enkel fråga i samma ämne, att lokala leverantörer skall anlitas.

 

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga:

 

Med vilka motiv förbigår landskapsregeringen lokala leverantörer vid upphandling av tjänster?

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Det är två ärenden som frågeställaren fokuserar på. Man kan säga att frågan till 50 procent är korrekt. I det första fallet, som gäller inkassoärendena, är det riktigt att beslut har fattats. I det andra fallet, som gäller Ålandstrafikens bokningssystem, har något beslut ännu inte fattats.

 

Vad gäller inkassoaffärerna vill jag informera om att landskapsregeringen har haft ett avtal med Intrum Justitia beträffande indrivningar i utlandet ända sedan 1985. Erfarenheterna kring det avtalet och det sätt på vilket Intrum Justitia har skött sina åtaganden är mycket goda. Eftersom vi på Åland inte har någon som direkt utpräglat arbetar och har specialiserat sig på inkassofrågeställningar, var det naturligt att landskapsregeringen också diskuterade en möjlig utvidgning av det existerande avtalet med just Intrum Justitia. Man utvidgade avtalet till att också gälla tjänster beträffande inhemsk inkasso. För denna tilläggstjänst betalar landskapet 66 euro per år.

 

Resultatet har hittills varit utomordentligt gott och jag kan säga att vi hittills lyckats få fodringar på basen av detta nya avtal till ett belopp på 3.6884 euro. Det har gällt fodringar så gamla som ända från 1998. Jag tycker att det är ett bra exempel på hur man för en utomordentligt ringa slant har lyckats med indrivningsåtagandena, som naturligtvis också bör ligga i skattebetalarnas intresse.

 

Vad sedan gäller bokningsprogrammet till Ålandstrafiken är det så att för bokning av skärgårdsfärjorna har ända sedan Ålandstrafiken och dess tillblivelse i slutet av åttiotalet man använt ett program byggt med olika funktioner, man har kompletterat det an efter, men programmet har varit tungarbetat och inte särskilt funktionellt. Tanken på ett nytt modernt bokningsprogram har därför naturligtvis blivit alltmer tilltalande och allt oftare har önskemål om nytt bokningsprogram framförts  för olika externa intressen. Dessa önskemål resulterade i att man utredde ett nytt bokningsprogram och utredningen utmynnade i en kravspecifikation och en offertförfrågan gjordes. Förfrågan gjordes genom en annons i de båda lokaltidningarna och man riktade den dessutom till fem potentiella anbudsgivare. Fyra anbud kom, alla från sådana offertförfrågan riktats till.

 

Alla dessa anbud har mycket noggrant granskats; de har granskats av sjötrafikchefen Bo Karlsson, bokningschefen Katarina Norrgård, inköpschefen Bo Fleege, IT-chefen Ronny Lundström och avdelningschefen Niklas Karlman. Samtliga har kommit fram till slutsatsen att ett av dessa anbud överträffar de andra; man har varit helt eniga i den uppfattningen och därför har denna uppfattning gett till resultat att man har inlett kontraktsförhandlingar med det företag som man har ansett att har lämnat den förmånligaste och bästa offerten.

 

Här finns ingen strävan att förbigå någon åländsk aktör, snarare tvärtom. Men man kan inte heller ställa sig över alla de sakkunniga vi har på det här området och säga att ni har fel. Här är en seriös tjänstemannabedömning i grunden och jag tror det skulle vara fel om politikerna körde över de tjänstemän som ändå är som klippta och skurna för att avgöra i sådana här sammanhang.

 

Så ligger det till i den här frågeställningen.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, tilläggsanförande:

Talman!

Vad gäller inkassoföretaget som här nämns stämmer det säkert att man har ett grundavtal med summan man nämner. Man tar säkert också en viss procent för det man håvar in enligt gällande förfaringssätt. Men med det beslutet, i likhet med det andra som gäller bokningssystemet, så är det själva principen jag ifrågasätter. Det har många gånger talats om från talarstolen, framför allt från ledamoten Lasse Wiklöf och hans partikolleger i det socialdemokratiska partiet, att det är viktigt att man tror på de åländska företagen och speciellt att man försöker uppmuntra till nya företag, speciellt i skärgården. Här skulle man ha haft en möjlighet till det, men det har man valt bort. Det är det jag vänder mig mot. Nu har man bara tagit beslut om att man skall införa kontraktsförhandlingar, och det är väl ganska långt lika med ett beslut. Mycket skall till för att man skall ändra sig i det, så det ändrar man säkert inte på. Jag hoppas att man i framtiden skall väga in andra aspekter än att bara se till de euro och cent som står på papperet just för den dagen. Vi vet att det har en stor betydelse: företagen är enmans eller flera och vi kunde kanske få se en strukturförändring när det gäller bokningssystemet och hela Ålandstrafiken. Man hade hoppats, om man hade infört det i ett skärgårdsföretag, att man i förlängningen kunde utlokalisera hela paketet och samköra det samt ha det beläget i skärgården. Det är därför jag vill lyfta den här frågan. Jag hade nämligen förväntat mig ett annat beslut, eftersom man i många av sina ”bankettal” talar vackert om de här sakerna men när det kommer till konkret handling brister det tyvärr. Men jag hoppas att man i fortsättningen skall väga in regionalpolitiska aspekter i större grad än man hittills har visat på.

 

 

 

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Jag har naturligtvis respekt för allt det som ltl Gun-Mari Lindholm framför. Men i det första fallet vet jag inte varför landskapsregeringen skall få uppbära kritik för att man har nått ett som jag tycker kolossalt fint avtal för 66 euro per år. Man kan inte säga att det är någont riktigt dåligt och det har gett kanonresultat redan.

 

När det gäller Ålandstrafiken är det inte så lätt när användarna och de professionella krafter vi har anställda säger att ett företags offert är bättre än de andra och det vill man enhälligt ha att politiskt sätta sig över och säga ni har fel, politiken skall segra, det är så här! Däremot vill jag säga till ltl Gun-Mari Lindholm att både jag och de andra i den här landskapsregeringen vill nog göra vad vi förmår på ett korrekt och ärligt sätt för att stimulera och gynna åländskt nyföretagande. Det tycker vi är mycket angeläget.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, andra tilläggsanförande:

Talman!

I tidigare landskapsstyrelser har man prioriterat att ta skärgårdsföretag. Vi har som exempel när skötseln av farlederna i den åländska skärgården var utbjudet; då fanns det flera faståländska företag som också bjöd på det. Den som kom på tredje plats var ett skärgårdsföretag och det valde man just med regionalpolitiska aspekter invävda i beslutet, och det tycker jag att är bra. Värnar vi om att skärgården skall vara levande skall vi också se till att människorna skall kunna leva och ha sin utkomst där. Det som är viktigt, var företagen än finns på Åland, är att pengarna stannar på Åland. Vi har seminarier och debatter där vi diskuterar företagsamhet, entreprenörsanda, det är på agendan nästan varje vecka - lika tusan tar vi beslut som går helt tvärtemot det vi egentligen har talat om för en liten stund sedan!

 

Jag tycker att det är bra om man nu från regeringens sida värnar om tjänstemännens åsikter. Vi har sett i tidigare beslut och debatter som har varit också i media att man har satt sig över det, men det är bra om man har det så att man inte bara har skillnad på folk och folk!

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Jag upplever att vi är helt överens.

 

TALMANNEN: Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Talmanskonferensens framställning angående talman Barbro Sundbacks anhållan om befrielse från utskottsuppdrag. (TMK 1/2005-2006).

 

Lagtingets nästa plenum är onsdagen den 9.11 kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.13.52).

 

 

 

 

Originalfil