Plenum den 7 september 2011 klockan 13.00

 Ålands lagting

 

STENOGRAFISKT PROTOKOLL

 

 

 

 

 

ML


 Plenum den 7 september 2011 kl. 13.00

Plenum börjar 2

Bordläggning. 2

1    Alkolås som kvalitetssäkring av person- och godstransporter

Lagutskottets betänkande (LU 24/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 24/2010-2011)

Bordläggning. 2

2    Ny styrning av Ålands polismyndighet

Lagutskottets betänkande (LU 25/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 29/2010-2011)

Ltl Jörgen Strands m.fl. lagmotion (LM 4/2010-2011)

Bordläggning. 2

3    Ny kommunalskattelag

Näringsutskottets betänkande (NU 8/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 30/2010-2011)

Bordläggning. 2

4    Ny landskapslag om hälso- och sjukvård

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 15/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 28/2010-2011)

Remiss. 2

5    En ny arbetsordning för Ålands lagting

Talmanskonferensens framställning (TMK 2/2010-2011)

Remiss. 11

6    Landskapsrevisorernas berättelse för år 2010

Landskapsrevisorernas berättelse (RB 1/2010-2011)

Remiss. 42

7    Revisionsberättelse för Ålands lagting och Ålands delegation i Nordiska rådet för år 2010

Landskapsrevisorernas berättelse (RB 2/2010-2011)

Första behandling. 42

8    Ändring av lagstiftningen om utkomststöd

Finansutskottets betänkande (FU 8/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 31/2010-2011)

Remiss. 44

9    Skydd av maträtter

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 23/2010-2011)

Remiss. 45

10  Underlätta nyanställningar för särskilt utsatta grupper

Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 3/2010-2011)

Remiss. 45

11  Förnyad tobakslagstiftning

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 39/2010-2011)

Remiss. 46

12  Forum för mental hälsa

Ltl Camilla Gunells m.fl. hemställningsmotion (HM 43/2010-2011)

För kännedom.. 46

13  Ungdomspolitisk handlingsplan

Ltl Carina Aaltonens enkla fråga (EF 29/2010-2011)

14  Sänkt promillegräns

Ltl Carina Aaltonens enkla fråga (EF 30/2010-2011)

15  Föglötunnelns eventuella förverkligande

Ltl Anders Erikssons enkla fråga (EF 31/2010-2011)

16  Framtida användning av Naturbruksskolan

Ltl Anders Erikssons enkla fråga (EF 32/2010-2011)

17  Gullåsens inomhusluft

Ltl Barbro Sundbacks enkla fråga (EF 33/2010-2011)

Plenum slutar 46

 

Plenum börjar

Närvaroregistrering 28 ledamöter är närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller lagtingsledamoten Runar Karlsson på grund av sjukdom samt lagtingsledamoten Gun Carlson på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

Innan vi fortsätter vill jag hälsa riksdagens kulturutskott välkomna på läktaren.

Bordläggning

1      Alkolås som kvalitetssäkring av person- och godstransporter

Lagutskottets betänkande (LU 24/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 24/2010-2011)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 12.9.2011. Godkänt.

Bordläggning

2      Ny styrning av Ålands polismyndighet

Lagutskottets betänkande (LU 25/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 29/2010-2011)

Ltl Jörgen Strands m.fl. lagmotion (LM 4/2010-2011)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 12.9.2011. Godkänt.

Bordläggning

3      Ny kommunalskattelag

Näringsutskottets betänkande (NU 8/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 30/2010-2011)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 12.9.2011. Godkänt.

Bordläggning

4      Ny landskapslag om hälso- och sjukvård

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 15/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 28/2010-2011)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 12.9.2011. Godkänt.

Remiss

5      En ny arbetsordning för Ålands lagting

Talmanskonferensens framställning (TMK 2/2010-2011)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt.

Diskussion.

Vtm Gunnar Jansson

Värderade talman! Jag kommer i denna presentation att ange några allmänna synpunkter på arbetsordningen och lagtingets sätt att fungera och presentera de kanske mest framträdande nyheterna i denna akt, som vi kan se omfattar 109 paragrafer.

All offentlig makt utgår från folket, i självstyrelse systemet för Åland, bland Ålands folk och bland oss här i lagtinget. Utmärkande för den offentliga maktutövningen är, att den ska ske under lagarna. Den offentliga maktutövningen är alltså normbunden. Som en pendang till dessa konstateranden kan man också säga, att den offentliga maktutövningen, som ju omfattar lagstiftning, budget och kontrollmakt ska vara möjligast förutsägbar. Den ska vara proportionell i förhållande till de syften man vill uppnå med åtgärderna. Och så brukar man också tillägga att den ska vara förnuftig. Graden av förnuftighet kommer väljarna att få göra en bedömning på snart och vi här i lagtinget försöker vara förnuftiga och uppträda normbundet.

Till grund för denna arbetsordning ligger den lagtingsordning, som lagtinget antog den 10 juni, i den ordning som är föreskriven för grundläggande lagar av denna natur. Det vill säga lagtingsordningen, som kräver kvalificerad majoritet i lagtinget för att antas och ändras. Denna lagtingsordning undergår för närvarande laggranskning. Ålandsdelegationen har utfört sitt uppdrag, Högsta Domstolen behandlar ärendet, och så småningom föreläggs förslag för republikens president om utnyttjande av vetorätt eller att inte göra det helt eller delvis.

I denna lagtingsordning ingår en lång rad så kallade delegeringsförbehåll, det vill säga de höga ädla principer under vilka lagtinget utövar sin offentliga makt materialiseras, får en närmare beskrivning i många fall i arbetsordningen, den arbetsordning vi nu har framför oss. Arbetsordningen får inte stå i strid med lagtingsordningen, får inte avvika ifrån den och får inte heller gå ut över den. Den arbetsgrupp i lagtinget som har arbetat fram detta förslag har försökt hålla de här principerna i minnet och arbeta enligt dem, så att lagtingsordningens principer förtydligas, materialiseras och får så att säga en alldaglig beskrivning i arbetsordningen. Men några konflikter eller utökningar och utvidgningar får inte förekomma. Nu går ärendet till lagutskottet, som inte har särskilt mycket tid på sig att detaljgranska arbetsgruppens förslag, som i och för sig talmanskonferensen enhälligt har omfattat och lagutskottet, hoppas jag, kommer att hinna behandla den här framställningen från talmanskonferensen så att lagtingsordningen och arbetsordningen hand i hand kan gå vidare. Jag återkommer till ikraftträdandet.

 Delegeringsförbehållen i lagtingsordningen finns egentligen på tre plan. De är införda här i arbetsordningen och i motiveringarna till envar paragraf så är det också angivet till vilken nuvarande norm, antingen i arbetsordningen eller i lagtingsordning, de nya paragraferna hänvisar. De är för det första helt nya bestämmelser i arbetsordningen som följer därav att lagtingsordningen på några punkter innehåller ändringar i lagtingets nuvarande procedurregler. För det andra ett återupprepande av befintliga bestämmelser där det kort konstateras att paragrafen motsvaras av den och den normen för närvarande.

Den tredje gruppen är den som vi brukar kalla kodifiering av praxis. Den nuvarande arbetsordningen är fyrtio år gammal och under den tiden har praxis i lagtinget utbildats. Den har befunnits i många fall vara god, värd att följa, därför föreslår talmanskonferensen att en kodifiering av sådana goda normer införs i denna arbetsordning. Allt under devisen av denna normbundenhet, som all offentlig verksamhet ska präglas utav.

 Jag tänker bara kort nämna de nya paragraferna som finns. Alla kan vi läsa vad de innehåller och jag förstår att lagutskottet redan har satt i gång sin läsning. De är paragraferna 7, 12, 17, 28, 29, 40, 44, 48, 62, 101 och 104.

 Jag konstaterar att 7 § i arbetsordningen naturligtvis behöver innehålla detaljföreskrifter om hur lagtinget upplöser sig självt. En dramatisk åtgärd men utformad på det här sättet.

12 § innehåller en textdel som är aktuell som en biprodukt av reformeringen av lagtingets arbetsregler och det handlar om arvode och kostnadsersättningar för ledamöter. På sidan fyra finns en kort beskrivning före avsnittet kapitel fyra utskotten om processen sådan den är just nu. Frågan om arvoden och kostnadsersättningar är anhängig i talmanskonferensen och jag tror att det här lagtinget ännu får befattning med ärendet.

 17 § är ny, men det beror naturligtvis på att utskottsstrukturen har genomgått förändring och arbetsordningen innehåller nu den normen att antalet medlemmar i utskotten ska öka.

28 § är delvis ny, en ganska ofta återkommande fråga som vi har haft här lagtinget, det vill säga, är det möjligt hos oss med skuggbudgetar, i takt med att parlamentarismen utvecklas, och det var ju den yttersta meningen med hela lagtingsordningen, har det också blivit påkallat att medge och göra det möjligt med skuggbudgetering i det parlamentariska umgänget, regeringsmakt-opposition.

29 § är kanske den mest genomgripande paragrafen i denna arbetsordning. Arbetsgruppen, tillsammans med lagtingsdirektören, lyckades, som jag vill påstå, hyggligt att i en paragraf formulera regler för utövande av medborgarinitiativ, som i länder i rättsordningar där detta redan finns, kräver särskild lagstiftning. Nu kommer praxis säkerligen att utveckla systemet här, 29 § är i sig en regel i regelverket, som är, naturligtvis med tanke på den parlamentariska demokratin, ytterst välkommen. Jag för min del tycker att den är balanserad och borde fungera. Det här är helt nytt, vi vet ännu inte, men så här formulerad borde 29 § fungera. Om lagutskott hittar på invändningar så ska vi försöka bemöta dem.

40 § är ny, bindningar och redogörelser för ledamöternas bindningar, finns inte så mycket att säga om dem.

44 § är för mig en gammal en käpphäst, möjlighet till kompletterande framställningar eller lagförslag, som det numera heter, är nödvändig. Men hur de kompletteringarna ska gå till, tycker jag, döljer demokratiska problem. Här föreslås det nu alltså att komplettering av lagförslagen ska följa en bestämd norm. Det ska inte vara möjligt för en regering att umgås med parlamentsutskott, så där hur som helst, beroende naturligtvis på omfattningen av kompletterande förslagen. Men grundregeln ska vara att ändringar av lagförslag ska hanteras på samma sätt som de underliggande lagförslagen. De ska redovisas i plenum, de ska undergå remissdebatt och de ska via kammaren komma till utskotten. Det här är ingen kritik, utan det här menar jag är en del av den helt nödvändiga transparensen i parlamentarisk verksamhet.

48 §, en i dagarna aktuell fråga, rätt att närvara vid utskottssammanträden. Det nya här är att lagtingets presidiemedlemmar, ska ha rätt att närvara vid utskottssammanträden. Enligt arbetsgruppens åsikt en helt logisk reform, därför att när talmännen ska övervaka ordning och reda och effektivitet upprätthålls i lagtinget, är det nödvändigt att man också kan ha insyn i vad som sker i de oerhört viktiga organen, som utgörs av utskotten. Därav denna föreskrift. I övrigt har talmännen samma rätt som vilken ersättare som helst i utskotten att närvara.

 62 §, anmälan till plenum. Här beskrivs den nya praxis som gäller, uppropregel vid varje plenum. Enligt färsk praxis förrättas dock namnupprop även vid senare plenum, varför regeln om att namnupprop inte behöver hållas föreslås slopad. Det är närmast en ordningsföreskrift.

101 § är helt ny, men det följer också av den nyordning som gäller för val lantråd. Det här är tekniska saker, som försöker fånga in alla tänkbara scenarier i en, två eller vid behov tre omgångar. Den här paragrafen är väldigt teknisk, basen finns i lagtingsordningen. Normalt brukar bestämmelser lagtingsordningen, alltså på grundlags nivå, räcka. Men här finns det föreskrifter om hur man gör i situationer som blir svåra att hantera.

104 §, innehåller en ny bestämmelse som nog inte ska anses stå i strid med lagtingsordningen, för det får den inte göra. Men i ett ganska sent skede av den här processen, upptäckte vi i arbetsgruppen, en sådan här situation. I en miljö, där dubbla medborgarskap är möjligt, så är det inte möjligt att, så att säga, begränsa medlemskap bara i ett nationellt parlament, där man är medborgare, eftersom man kan vara medborgare i flera länder. Därför införs en sådan här bestämmelse nu. Eftersom det i vissa fall är möjligt med dubbelt medborgarskap, kan det i teorin det vara möjligt med samtidigt medlemskap i till exempel Sveriges riksdag/Ålands lagting. Då bör man ha regler för hur det går till, det räcker inte bara med regler för samtidigt medlemskap, eventuellt Ålands lagting och till exempel Finlands riksdag och Europaparlamentet, utan kompletterande bestämmelser finns.  

Herr talman, min tid är ute, jag vill bara avsluta med att säga, att 108 §, på sista sidan, finns från förut, därför har jag inte beskrivit den som ny. Men det nya vi har sagt i arbetsgruppen är, att även om lagtinget är enigt, så får avvikelser från arbetsordningen bara göras i enskilda fall, där avvikelserna är ringa. Mindre avvikelser tillåts och det av den anledningen, att denna arbetsordning nu får ett hierarkiskt lyft, från att tidigare ha varit ett beslut i lagtinget, tillkommit i enda behandling, får nu arbetsordningsstatus av landskapslag. Därmed ökar dess normativa effekt, av skäl som vi alla känner. I takt med att den normativa effekten stiger, ska naturligtvis möjligheter till avvikelser minskas. Därav denna 108 §, som jag är övertygad om att kommande lagting kommer att tillämpa med de villkor jag nämnde i början på ett förutsägbart sätt, proportionellt och förnuftigt. Ikraftträdande av den arbetsordning följer en speciell norm, som ännu inte existerar, det vill säga 65 §, i den lagtingsordning jag nämnde i början, och om den här automatiken fungerar ska denna arbetsordning träda ikraft samma dag som den nya lagtingsordningen förhoppningsvis träder ikraft, det vill säga den 1 november detta år, att gälla från och med det nya lagtingets inledande. Tack talman!

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Jag vill som ålderstalman, framföra ett stort tack till lagtingets presidium och till lagtingsdirektören för ett fint utfört arbete. Det här lagtinget har, tycker jag, gjort väl ifrån sig, vad gäller att förnya lagtingets arbetsrutiner. Det kommande nya lagtinget kommer att få testa det vi har gjort tillsammans, i en stor endräkt, och det ska bli spännande att se hur det fungerar i praktiken.

Perfekt kan det knappast vara i resultat, men i stort tycker jag ändå att det har gjorts ett alldeles förträffligt arbete och det är imponerande att presidiet lyckades få ihop den här arbetsordningen, eftersom det ändå drog ganska långt ut på tiden innan vi kunde ro i hamn en ny lagtingsordning.

Det kommer att bli intressant i lagutskottet, där jag nu sitter, att närmare granska det här arbetet och utskottet har tjuvstartat för att vi säkert ska få det här viktiga uppdraget utfört. Vi har redan noterat, inte egentligen brister, utan vi har försökt göra det ännu bättre, det som talmännen har gjort. Ett stort tack för det här och jag tycker att hela lagtinget kan vara nöjd med det här arbetet.

Ltl Danne Sundman

Herr talman! Jag har haft, ska man säga både nöjet och äran att få vara med i den här arbetsgruppen, som tog fram först lagtingsordning och sen fortsatte med den här arbetsordningen. Det är väl så med sådant här reformarbete, att när man är mitt i det, så ser man inte hur stor reform det egentligen är. Det är både stora och små saker, praktiska saker och också symboliska saker som vi ändrar. Tillsammans är det nog som lagtingsledamoten Sundback sa, en stor och intressant reform. Det ska bli intressant att se hur den fungerar.

Det är en sak, som bekant, som jag och Obunden samling utgående från vår horisont inte fick igenom. Det var borttagande av ersättarsystemet, som ju hade direkta effekter, så länge det var kvar i lagtingsordningen, vilken nu materialiseras i arbetsordningen, nämligen utskottsstrukturen. Där är frågan, vilket jag flera gånger framfört, om det är klokt att ändra utskottsstrukturen nu, när det egentligen inte behövs. Antalet utskott minskar, utskottens kompetens blir mycket bredare och de får också flera ledamöter.

Det står i bibeln att Gud vänder det onda till det goda, vi får hoppas att han hjälper oss här då. Men det kan också visa sig att det kanske inte var nödvändigt mot bakgrund av att det fortfarande finns lika många lagtingsledamöter som tidigare och man kunde ha de här flera, men lite smalare utskotten.

Jag inser att slaget för den här gången är förlorat. Jag vill bara för historieskrivningens skull, säga, att jag inte tyckte man skulle göra såhär, när det inte behövdes. Men det är som det är, brukar min mormor säga.  Och så måste man gå vidare bara. Vi ska hoppas att det blir bra till slut och det är säkert någonting som lagutskottet ytterligare kan titta på, men jag har inga större förhoppningar på att det ändras.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! På något sätt måste jag säga att jag tycker att ledamot Sundman är lite gnällig i överkant. Den här utskottsstrukturen är ju ett steg på vägen mot det system, som ledamot Danne Sundman efterfrågar. Det kommer att bli lättare för nästa lagting, att ta det beslutet om man vill, eftersom då utskottsstrukturen är anpassad till ett sådant system.

Jag skulle hoppas att ledamot Danne Sundman tittar på det här en gång till och reflekterar lite längre. Det är också så att jag tror att reformen i sig är bra, oberoende av vad som händer med den här Lex Gunnar, för att det gör att arbetet blir mera koncentrerat och man får bättre stadga i lagtingets arbetsrutiner.

Ltl Danne Sundman, replik

Ja, herr talman! Jag har ju mina reflektioner på kammaren, kommit till den slutsatsen att om man tar det här steget nu, fastän man inte behöver, bäddar det för den här kommande reformen. Man får vara beredd på att saker och ting tar tid inom politiken. Tio år är ingen lång tid för att få en förändring till stånd och jag hoppas, i likhet med Sundback, att det här kan bädda för reformen. Men det måste ju också fungera under tiden och jag ser det som ett litet problem med sju ledamöter och talmanstrion och alla ersättare närvarande vid utskotten i värsta fall. Men vi ska tro att det är en hypotetisk situation.

Ltl Barbro Sundback, replik

Ja, herr talman!  Jag, som sagt var, tycker att den här förändringen behövs.  Arbetsbördan och variationen i de ärenden som kommer till lagtingets utskott har förändrats betydligt sedan den förra arbetsordningen kom till. Det var ju praktiskt taget inte några diskussioner, utan man skrev korta protokoll på det mesta, eftersom allt var så färdigt reglerat. Det finns nog behov av att göra en reform. Det har anförts att det blir så trångt i utskottsrummen, och det kanske är lite att hänga upp sig på för små detaljer i en så här stor reform. Försök tro lite mera på framtiden, än det här att det blir trångt i utskottsrummen.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Jag tror inte det blir trångt rent fysiskt. Efter en kaffepaus, så tittade vi på utskottsrummen. Det går ju att ordna. Jag tror det kan bli trångt politiskt. Det är med den här reformen som med alla reformer i det politiska arbetet, det är vad man gör det till, vad det nya lagtinget gör det till. Jag vill inte klä mig i det epitetet att jag är en gnällspik, utan jag kommer att se fram emot det här och har jag nöjet att få ingå i nästa lagting också, så kommer jag att göra mitt yttersta för att de ska fungera. Förhoppningsvis också tillsammans med flera av kollegorna, som redan är här i lagtinget.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Gunnar Jansson, replik

Tack talman! Det är hedervärt av ledamoten Sundman att inte ge upp. Politik ska man aldrig ge upp. Samtidigt ska man i politik undvika att göra det goda till de bästas fiende. Vi känner ledamoten Sundmans hållning och respekterar den. Men som jag sa i presentationen, arbetsordningen får inte stå i strid med lagtingsordningen. Det är bara så. De saker som kollegan Sundman nu avhandlar, de har haft sin tid. Det gick vidare den 10 juni, därför kan jag bara kort citera ur den lagmotionen, som jag för stunden tecknade på, säger att under den övergångsperiod som nu kommer det vill säga fram till nästa val, ska landskapsregeringen vidta nödvändiga åtgärder för att förbereda den föreslagna reformen, vilket också bör framgå av nästa regeringsprogram. Vi talar nu om framtiden. Arbetsordningen kan inte gå ut över lagtingsordningen.

Ltl Danne Sundman, replik 

Herr talman! Som jag sa i mitt anförande, så materialiseras nu det här mycket riktigt, som lagtinget beslöt när man antog lagtingsordningen. Jag kommer att slå vakt om de här skrivningarna, även om det inte är lagfäst, så är det ett tydligt viljeyttrande från lagtinget, om jag får den uppgiften av Ålands folk. Det är viktigt att reformen går vidare, för att det politiska maskineriet ska fungera bättre, särskilt i gränssnittet mellan lagting och landskapsregering.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Jansson

Herr talman! Jag framför förhoppningen att Ålandsdelegationens kritik och beslut i samband med lagtingsordningen inte på något sätt ska förhindra att lagtingsordningen till övriga delar, åtminstone förhoppningsvis i sin helhet, ska kunna träda i kraft. Och därmed också arbetsordningen, så att vi får det nya systemet från den 1 november. Jag har förstått på tongångarna på rikshåll i kontrollapparaten, att så ska kunna vara möjligt. Dock med en viss osäkerhet huruvida man kommer att hålla med Ålandsdelegationens majoritet i de frågor som föreslås strukna från lagtingsordningen.

För vår del, från Moderaternas sida, vill vi särskilt berömma lagtingsledningen, lagtingsdirektören Susanne Eriksson, men också talmannen, som har lett det här arbetet, som är en av de största reformer man har gjort lagtingets inre arbete under självstyrelsens tid och det mega arbete som sådant, inte minst när det gäller lagberedningsinsatserna. Det arbete som gjorts är också av en hög kvalitet, inkluderande i detta förslag till arbetsordning. Tack för det.

Personligen vill jag säga att jag har ifrågasatt att vi skulle öka utskottsmedlemmarnas antal till sju, plus att ytterligare personer kan delta i mötena. Om det är någonting som har varit effektivt här i lagtinget, så är det de specialutskott som har haft fem medlemmar. På det sättet slår vi sönder ett välfungerande system, ett av de bästa vi har. Det beror på medlemmar och ordförande att försöka se till att oenigheten i lagtinget och konstruktiviteten i utskottsarbete inte försämras genom den här ökade, man kan kalla det partipolitiseringen av utskottsarbete, som det per automatik innebär när man utökar antalet medlemmar. Sju är ju inte så hemskt mycket mer än fem, så förhoppningsvis ska man ha den resningen i kommande lagting att man ska kunna klara av det. Det finns också undantag i den här huvudregeln om att fem personers utskott har fungerat väl. Vi har under årtiondena sett att så har det inte alltid varit, men det har i alla fall varit en huvudregel.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag säga, att det som jag hade bekymrat mig för i det här lagtinget och i tidigare lagting, så är engagemanget i EU-ärenden, som vi nog under den här fyraårsperioden har fått aningen bättre, men jag vill understryka att det bara är aningen bättre. Om vi vill vara effektiva medlemmar i Europeiska Unionen, under det finska paraplyet, måste vara både effektiva mot unionen och mot Finland. Den nya arbetsordningen, med stöd av lagtingsordningen, ger alla formella förutsättningar för att visa upp den effektiviteten. Därför hoppas jag att vi nu får nya statuter som styr vårt arbete, att också alla medlemmar i kommande lagting ska känna ett större ansvar för de här EU-frågorna. Det är ett antal ledamöter som har jobbat med dem aktivt under den här perioden, men det är fortfarande för få. Det är ett för svagt intresse, trots talmanskonferensens, presidiets och självstyrelsepolitiska nämndens ansträngningar att öka intresset. Tack.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Vi behandlar givetvis arbetsordningen utifrån de beslut som lagtinget har tagit när det gäller lagtingsordningen, det vill säga utskottsstrukturen och ersättarsystemet, något annat vore orimligt otänkbart.

Däremot vill jag mycket skarpt vända mig mot det som ledamot Roger Jansson säger här om EU-engagemanget. Åtminstone för lagutskottets del, kan jag säga att vi i över ett års tid behandlade Lissabonfördraget och väntade på utlåtande från andra instanser. Vi har behandlat flera lagframställningar, vi har mycket noggrant gått igenom europeiska domstolsprocessen, hört många experter och engagemanget har det inte varit något fel på. Däremot kan man fråga sig, hur ordningen ska vara i lagtinget. Självstyrelsepolitiska nämnden, som är ett politiskt rådgivande organ, har påtagit sig uppgifter att behandla meddelanden, göra utlåtanden, medan vi sedan å andra sidan har specialutskotten. Till den delen kan man ju hoppas att den här reformen möjliggör en bättre sortering av EU-ärenden. Som sagt, jag accepterar inte den typen av svepande påståenden, att EU-engagemanget skulle vara svagt. Tvärtom, tycker jag, har det varit mycket starkt från många håll under den här perioden.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Som den uppmärksamme lyssnaren kunde konstatera, rörde jag mig inte på nivån enskilda utskott eller i det här fallet lagutskottsnivå. Från min utsiktspost som medlem i lagtinget och medlem i självstyrelse politiska nämnden, gjorde jag bedömningen det totala engagemanget. Jag vill inte peka finger åt någon och därmed vill jag inte heller höja någon till skyarna, men det är ju bra att någon själv höjer sig till skyarna, så blir det säkert en personlig tillfredsställelse.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Det finns ingen anledning att höja någon till skyarna. Jag rör mig inte i dessa områden, men däremot kan jag verifiera att det finns ett engagemang. Lagtinget kan väl konstatera, att man på flera punkter ändrat självstyrelselagen, man har fått en särskild medarbetare i parlamentet, har särskilda medarbetare i Finlands representation och så vidare. Det EU- meddelanden som har behandlats, har, som jag ser det, engagerat lagtinget. För att engagera sig i EU-frågor, behöver man inte röra sig uppe i skyarna, utan det är mycket konkreta frågor. Det är ett hårt arbete att få igenom lagstiftning, för att få igenom avtal med Finlands regering och där har lagtinget gjort sitt arbete, tycker jag.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Jag tror fortfarande att alla begrepp jag talade om, jag talade inte specifikt om Lissabonfördraget eller alla andra stora formella EU-ärenden, vi haft på vårt bord här i lagtinget. Vi har varit överens om att ska vi vara effektiva i vårt arbete med EU-frågor, måste vi vara ute i tid. Vi måste få ett ”early warning” system att fungera, och det är helt andra ärenden än dem som ledamoten Erland räknar upp. Det är grönböcker och det är vitböcker och det är annan kunskap som vi kan ta del av när vi få de månatliga rapporterna till alla utskott och till alla medlemmar i Ålands lagting. Det är där vi har diskuterat att vi måste bli betydligt duktigare.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Vi kan bli betydligt duktigare på de flesta områden, men när det gäller grönböcker och direktiv så kommer månadslistorna och det finns tillgängligt på Internet. Var och en lagtingsledamot får tala för sig själv och det har Roger Jansson gjort.

Men jag vill påstå att EU-frågorna hela tiden förts framåt i lagtinget. När det gäller ”early warning” systemet, är jag faktiskt inte riktigt uppdaterad på hur det är implementerat i lagtinget. Men det är alltså en lagtingsfråga som behöver komma på plats om den inte är det. Men det kan vi konstatera redan nu, att de ärenden, som kommer via” early warning”, de är antagligen inte många. Självstyrelsepolitiska nämnden vet säkert hur det här systemet fungerar. Lagutskottet har inte tagit del av de arrangemangen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Den diskussionen som pågått här tror jag inte förändrar någonting, eftersom det här handlar om arbetsordningen och här är det en kodifiering av nuvarande system.

Vi vet att det är ytterst få ärenden, som lagtinget tar ställning till. Vi har årligen de här uppföljningarna. Vad jag minns brukar det röra sig runt cirka fem ärenden. Det är en diskussion om det är tillräckligt täckande. Jag har alltid haft en annan uppfattning om systemet än som det är idag. Det kan inte vara upp till den enskilda lagtings- eller utskottsmedlemmen, om man tycker det här är viktigt för Åland eller inte. Vi måste ha ett system och en struktur som gör att vi måste fatta beslut och bedöma huruvida ärendena ska behandlas i utskott eller inte. Inte kan det vara upp till någon enskild person som sitter här. Om man vill att vi ska engagera oss mera i EU-ärenden, så måste de på ett helt annat sätt, täckas in i utskottsarbetet, och det kommer man nog att ha tid med i det nya systemet. I alla fall bättre tid än vad vi har haft nu. Men det kräver nog, som jag ser det, struktur och förändringar i själva behandlingen av EU-ärenden.

Min uppfattning är att vi borde, precis som ledamot Roger Jansson, vara mycket mera aktiva. Men när man inte måste, så brukar det vara lite varierande resultat.  I lagutskott har vi inte vad jag vet behandlat en enda sådan fråga och inte har inte heller fört det på tal. Jag tycker inte att det är mitt personliga ansvar, utan det är hela lagtinget som måste ha ett sådant system att ärendena går till utskottet eller om man har specialutskott, eller självstyrelsepolitiska nämnden, vilket är min uppfattning, att där måste man ha det övergripande ansvaret. Sen kan det gå till enskilda utskott. Det finländska systemet, som kanske inte är aktuellt för oss, där finns det ett samlande organ som nästan har ett sorts överhus i den här frågan som funktion. Med nuvarande system, blir det inte bättre. Det är ingen idé att vi står här och gnäller på det heller, för så här har det varit precis hela tiden. Nästa gång vi får en rapport, är det tre, fyra ärenden som lagtingets utskott har tagit ställning till. Tack herr talman!

Talmannen

Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

Remiss

6      Landskapsrevisorernas berättelse för år 2010

Landskapsrevisorernas berättelse (RB 1/2010-2011)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkännes? Godkänt.

Diskussion.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Revisionen är under diskussion på många olika plan, som system och som funktion inom landskapsförvaltningen och inom politiken. Det finns en revisionslag, som är under bearbetning, nästan färdig och som, vad det verkar nu, kommer att föreläggas nästa lagting. Det som händer med revisionen är att den bör bli mera professionell, mera fristående, en mera renodlad myndighet när det gäller revision från lagtingets synvinkel, det vill säga revision av landskapsregeringen.

I vårt parlamentariska system finns det en balans mellan landskapsregeringen och lagtinget. Det är regeringen som utför, verkställer det som lagtinget har bestämt. Det är en viktig synpunkt när det gäller revisionen i allmänhet och också särskilt den här berättelsen. Därför att revisionen av och till har varit, det som jag brukar kalla, en ex post landskapsregering. Det är som ett vanligt åländskt fenomen, så här borde man ha gjort istället. Så är det ju inte i den regeringsform vi har. Landskapet säger, genom budgeteringen i lagtinget på förslag av landskapsregeringen, att det här ska genomföras. Det är med de ögonen som revisionen borde läsas och så tror jag också att de professionella revisorerna ser på det hela.

Herr talman! Till berättelsen här utgående från lagen om landskapsrevision, finns några utgångspunkter, målsättningar. Jag skulle sammanfatta dem såhär: Den första punkten gäller medborgarnas rätt och bästa. Man kan säga att det är ett allmänintresse att se till att landskapsregeringen, inom ramen för budget och beslut, gör det som är bäst och rätt för landskapsregeringen. För det andra, effektivitet i förhållande till om mål. Det som man ibland brukar kalla för yttre effektivitet. Man kan vara hur effektiv som helst i det interna arbetet, men det är det som får verkan utåt som är det viktiga. I affärssammanhang brukar man uttrycka det som ”to do the right business”, inte ”to do the business right”, det vill säga det som är rätt, det som gör vinster. Sen kan man vara hur effektiv som helst och ändå göra dåliga affärer. Den tredje punkten är resursanvändningen, hur man använder medelpenningsresurser och materiella resurser. Man kan säga att det är den inre effektiviteten. Det vill säga, man ser till att man inte slösar och låter pengarna rinna mellan stolarna. För det fjärde, landskapsregeringen ska följa de regelverk som finns och de lagar som finns.

Utifrån de här punkterna, ska jag gå igenom några saker som revisorerna tar upp och kommenterar. Det mesta är välgrundat och välmotiverat, men på ett par punkter skulle jag vilja framföra några invändningar, som vi har diskuterat i den liberala lagtingsgruppen.

För det första gäller det rent allmänt att många områden behöver mera resurser. Jag tycker att en utgångspunkt skulle ha varit att starkare markerat hur mycket mindre resurser landskapsregeringen har haft att röra sig med, trots att det funnits reserver. Det är en dramatisk förändring från hösten 2008, när det gäller resurstilldelningen, med givna behov och minskade resurser. Jag tar de här punkterna i ordning. Det betyder inte att de kommer i prioritetsordning.

Vi har Ålandskontoret i Helsingfors, där man har sett på verksamheten och konstaterat att det är en viktig verksamhet, det görs ett omfattande arbete och det krävs mera resurser enligt den bedömning revisorerna gör. Jag tror inte det finns så mycket mer att säga om det, mer än att landskapsregeringen bör notera det och se på den externa informationsverksamheten, som man nu omorganiserat och hur man kan koordinera det externa arbetet gentemot Sverige, Stockholm och gentemot Finland. Där finns det naturligtvis behov av mera resurser, men det är kanske svårt förrän vi har budgeten i balans, som är planerat till 2013. Den andra punkten är integration, och där är det riktigt påpekande att landskapsregeringen har haft som målsättning att ta fram en lag. Jag är inte själv direkt involverad, men jag har varit med i diskussionerna och insett hur svårt det är med integrationslagstiftning när det är delad behörighet, begränsad behörighet och det är flera lagar som hänger ihop. Jag har förstått att det är en lagframställning på gång. Det är helt adekvat av revisorerna att påpeka det här.

Men jag vill också ge ett annat perspektiv på integrationen. De två personer jag nämner här, är inte är experter på åländsk integration, om man då menar de inflyttades ställning och möjlighet att verka i samhället. För det första, president Tarja Halonen, som var här för inte så länge sen, konstaterar tydligt och klart, att i den typ av samhälle som Åland är, det vill säga småskaligt och socialt solidariskt till många delar, är det lättare för inflyttade att anpassa sig. För det andra, minister Ole Norrback, som är mycket välinsatt i Ålandsfrågor, både politiskt och privat, konstaterar samma sak, att vissa regioner i Österbotten och på Åland, klarar av integrationen på ett sätt som är värt att notera. Att flytta till ett annat land, där det finns starka sociala strukturer, kan vara svårt för många. Det är klart. Det som är det viktigaste, som vi liberaler alltid påpekar, det är att välfärd och arbete, för dem som flyttar till Åland är den bästa ingången, den bästa tryggheten för att anpassa sig till samhället.  Jag tror det är viktigt att påpeka, när det gäller integrationen, att det finns två aspekter. Det ena är det materiella vardagslivet, med välfärd, arbete, skola och hälso- och sjukvård, allt som alla vi andra som bor på Åland har. Sen finns det den exotiska delen av kulturer av olika slag, som också måste få finnas och utvecklas, det vill säga, det mångkulturella samhället. Där hjälper inte lagstiftningen direkt, som är mera inriktad på arbetsmarknaden och liknande. Integrationen är ett viktigt område där vi tillsammans med revisorerna hoppas på att det kommer en lagstiftning.

Vi har också byggnadsbyrån och ett dilemma som har funnits i många år – att landskapsförvaltningen har hyrt utrymmen på stan, naturligtvis i allmänhet till marknadspriser, men höga priser jämfört med vad vi kunde göra här internt. När byggnadsbyrån flyttar ut till Zeipels lokaler, är det inte bra, precis som revisorerna säger. Å andra sidan finns det en politisk bakgrund. Det har inte funnits möjlighet att få stöd för att bygga en våning till på självstyrelsegården. Det får vi konstatera att är lagtingets budgetbeslut och då måste man tänka på att det ger dyrare lösningar, men vad finns det då för alternativ? Jag tycker, och det är inte direkt ett lagtingsgruppbeslut, att när Godbycenter kanske får en ny ägarlösning, en ny ägarstruktur, borde trafikavdelningen, som är ganska avgränsad när det gäller logistik, administration och liknande, förflyttas till Godby.  Det skulle frigöra utrymmen här. Det betyder i praktiken att någon tjänsteman kanske bör finnas här i centralförvaltningen. Centralförvaltningen ska ju bli mera av en tillsynsmyndighet och liknande. Där kunde man ha alla operativa funktioner, inklusive bolag för trafikplanering, skärgårdstrafik och så vidare. Det här är mera som vägkost för nuvarande landskapsregering, vad de hinner med och den kommande.

När det gäller räddningsverket har jag upplevt problemet från kommunens sida. Det vill säga hur man ska få ihop hela räddningsförvaltningen, administrationen och verksamheten på hela Åland, till en fungerande helhet. Där finns det mycket dragande, där finns det mycket prestige, där finns det många svårigheter att övervinna. Revisorerna säger att lagen inte är implementerad och det arbetet bör fortsätta.

När det gäller polisen, finns det ett långt avsnitt och det avspeglar de verkliga problemen. I lagutskottet har vi på många olika sätt behandlat polisfrågor, ordningspaketet, som vi kallar det. Vi har gjort studiebesök hos polisen, vi har nyligen behandlat en ny polisstyrelse framställning. Man kan konstatera att resursfrågan är i centrum också här. Ett nytt polishus har diskuterats, det har funnit ritningar, planer, det har funnits välgrundade motiv, men där har resursbristen gjort att det inte har funnits utrymme för det. Var det får få konsekvenser, om det hotar ordning och säkerhet, det måste ju expertisen bedöma. I det här fallet landskapsförvaltningen, tjänstemännen och regeringsmedlemmarna.  Min uppfattning från lagutskottets behandling är, att den här problematiken har flera bottnar, flera nivåer. Det är som sagt en resursfråga, men också en fråga om att få ett klarare huvudmannaskap. Det vill säga, relationen mellan det som vi kallar polisbyrån, rätts- och säkerhetsbyrån, tror jag den heter och polisdelegationen. Landskapsregeringen har föreslagit en polisstyrelse, men detta förslag har inte vunnit ett sådant gehör, att vi har kunnat fortsätta behandlingen i lagutskottet. Det har inte funnits tillräcklig acceptans i det här skedet, utan problemet, som jag ser det, är att all problematik har dragits in i denna fråga om huvudmannaskapet. Den interna organisationen, de interna resurserna, lagtolkningen, lagtillsynen, instruktioner och normgivning och så vidare, där det behövs ändringar i lagstiftningen för att komma vidare. Polisfrågan, när det gäller revisionen, kan man konstatera att lagtinget har beviljat resurser lagtinget har beviljat på landskapsregeringens förslag. Det har inte funnits mera utrymme.

När man ser på det här framöver tror jag att man borde försöka förklara, argumentera, resonera om att en polisstyrelse, oberoende vem som ska sitta som ordförande, är något som är ett första steg i att klara ut de organisationsproblem som onekligen finns och som inte är ringa, som man brukar uttrycka sig i lagstiftningen. Då det gäller budgeten finns ett långt resonemang. När det gäller inbesparingarna på lönerna, det här har också varit en politisk fråga, måste vi erinra oss att lagtinget har sagt, att man ska göra en besparing på lönerna, på verksamhetsutgifterna, i budgeten för 2010 motsvarande två veckor. Det systemet var utformat så, att det är överenskommelser mellan arbetsgivarna och arbetstagarna, men att man i yttersta ändan kan ta till permitteringar. Ser man det ur den synvinkeln, har man fullföljt intentionerna. Det skriver också revisorerna.

Landskapsregeringen har fullföljt intentionerna och sparat mellan tre och fyra miljoner. Sen har man sparat ytterligare 3,3 miljoner och 2,4 miljoner på andra sätt. Det här på andra sätt, visar att signalen om att man ska spara på lönerna, har spritt sig i förvaltningarna och man kan säga att utgångspunkten är att det är mycket svårt i en förvaltning att spara överlag, så att säga. Alternativet är att man plockar ut enskilda tjänster, enskilda tjänstemän och sparar in på dem. På det här sättet har man för det första solidariskt ställt upp i landskapsförvaltningen och sparat två veckors lön, sammantaget 3,3 miljoner. Det ytterligare besparingarna har andra förklaringar, men det är också den här signaleffekten. I och med att man har sparat 5 miljoner, kan varje enskild studerande, säga ”vad bra”, kanske det här räddar min studieplats. Varje person som har fått vård i ÅHS, kan säga ”tänk om man inte hade sparat det här – då kanske min sjukdom hade varit obehandlad, sämre behandlad eller servicen hade varit sämre”. Solidariteten har varit till nytta för samhällsmedborgarna. Det finns naturligtvis anledning till det som revisorerna gör, att konstatera att det lilla antalet personer, som blev permitterade, de har inte varit nöjda. Man har sett på olika grupper, man har konstaterat att lärarna förhandlar sig till det som en del säger förmån, och de andra säger var en uppskjuten belastning. Det kan man tolka som man vill, men systemet såsom det var utformat av landskapsregeringen och omfattat av lagtinget, det genomfördes.  Det tycker jag var en mycket bra sak. Oberoende av allt annat, har det i vår budget gjort att den här övervintringen under lågkonjunkturen och den globala krisen har reducerat och mildrats.

Minister Roger Eriksson, replik

Tack herr talman! Jag kan konstatera att landskapsregeringen har mött polismyndighetens krav och förväntningar, så långt det är möjligt och kan bara beklaga att det här förslaget till polisstyrelse, lagframställan som vi hade, inte har funnit gehör i lagutskottet. Så är det i den politiska realiteten, men processen går vidare.

Det som jag egentligen tänkte kommentera var polisens behov av ny fastighet. Det är riktigt, att när vi inledde den här processen, fick vi en prislapp på den, men den var alldeles för hög. Då tog vi det näst bästa alternativet, det vill säga, vi har funderat på andra planer. Vi har ett ganska nära samarbete med ett privat bolag i Mariehamn och tanken är att vi utgående från nuvarande fastighet, ska kunna köpa in eller hyra in nya fastigheter norrut, för att kunna tillfredsställa polismyndighetens behov.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Jag kan bara konstatera för er information att det finns en vilja att göra någonting och jag vill säga för min egen del, att jag är inne på att man ska ändra på huvudmannaskapet, klargöra det genom en polisstyrelse. Sen finns det detaljer i förslaget, som det kana vara bra att landskapsregeringen tar och tittar på en omgång till.  Men en polisstyrelse är nästa steg i en reform.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Danne Sundman

Talman! Landskapsrevisorernas berättelse är alltid intressant läsning för en oppositionspolitiker, som har velat visa på en alternativ politik. Även denna gång, som så ofta, finns det flankstöd i revisorernas berättelse på flera punkter. Jag ska gå in på några av punkterna och också prata om vad orsaken är till den kritik, som kommer från revisorerna. Jag skulle inte, som en journalist i en av lokaltidningarna gjorde, kalla den här berättelsen för mild. Endast på en punkt har landskapsrevisorerna funnit att det inte finns någonting att kritisera. Annars är det ganska svidande kritik, så mild skulle jag inte se den som. Särskilt inte om man läser mellan raderna.

Om man tittar i berättelsen, fäster jag min uppmärksamhet först på sidan sju, där man pratar om integrationspolitiken. Det är tyvärr beklagligt, att integrationslagen inte har kommit längre än till remissrunda. Om man läser lagförslaget, ska man vara närmast jurist eller åtminstone raketingenjör eller ha motsvarande utbildning, för att förstå sig på den. Den är så pass avancerat utformad, men det är en diskussion som de som sitter i nästa lagting får ta ställning till. Det skulle ha varit jätteviktigt, att den lagen skulle ha kommit till det här lagtinget, och det borde man absolut ha prioriterat. Vi vill alla väl när det gäller integrationen, vi inser att vi måste hjälpa den på traven. Då är en lag det första viktiga steget.

Jag går raskt vidare till sidan åtta, där landskapsrevisorerna granskar fastighetsförvaltningen. Där får Obunden samling stöd i sina tankar att landskapsförvaltningen ska inhysas i egna lokaler. Man skriver rent ut att man, av strikt ekonomiska skäl, måste tillse, det som obunden samling och flera med oss, men tyvärr inte en majoritet, har hävdat. Det här är en viktig poäng. Idag har vi en ineffektiv förvaltning mycket tack vare att den är spridd på flera ställen och man tappar viktiga synergieffekter, samtidigt som kostnaden är högre för skattebetalarna. Vidare säger man om räddningslagen, kort men koncist kritik, att räddningslagen ännu inte uppfylls och detta bör påskyndas. Återigen en utebliven fjäder i hatten för kansliministern, tyvärr.

 Nästa punkt är kanske den allra allvarligaste på sidan tolv, om polismyndigheten. Vi har i dag en poliskår som starkt lider av att man inte har någon övergripande styrning, man får inte veta hur man ska utföra sitt arbete, man har oändamålsenliga lokaler, fast man nu kommit tillbaka till den fastighetslösning som landskapsregeringen, landskapsstyrelsen hade för tio år sedan, att hyra upp grannfastigheter. Poliskåren är stolt över sitt yrke, man vill utföra ett bra jobb men trots att man begär, begär och begär, får man inte de förutsättningarna. Så här ska vi inte hantera, vad som nästan kunde kallas kronjuvelen i vår självstyrelses krona. Det är ett utav våra viktigaste behörighetsområden. Vi måste förtjäna den behörigheten nästa period, och se till att polisens verksamhetsförutsättningar förbättras. Det handlar inte alltid bara om tilläggsresurser, det handlar om att använda de resurser vi har på rätt sätt och lyssna på polismyndigheten och deras bekymmer. Det är under all kritik hur vi har skött den myndigheten, tyvärr. 

I övriga delar är det rätt så mycket konstruktiv och saklig kritik, från revisorerna. Mycket av den kritiken som revisorerna kommer med, och som de har kommit med i tidigare rapporter. Om man lägger fyra rapporter på hög, som vi har haft den här perioden, beror på det att landskapsregeringen inte har förverkligat sitt handlingsprogram.

Som en utvikning, herr talman, har jag granskat handlingsprogrammet och snabbt försökt identifiera alla sakfrågor, av vilket flera nämns i revisorernas berättelse. Det är ungefär 220 saker, som landskapsregeringen konkret har sagt att det här ska vi göra i handlingsprogrammet. 57 av dem är genomförda, och då har jag för en gångs skull varit snäll i min bedömning. 164 är inte genomförda, många av dem nämns här idag, t.ex. slutar det med frågan om regelverken för PAF, avkastningskrav och så vidare. Det och mycket annat nämns i handlingsprogrammet. Det är ett handlingsprogram som går till historien som är förverkligat till 25 procent, ungefär, 75 procent har inte förverkligats. Vi ska vara ärliga och säga av mycket av det beror på den nya ekonomiska situationen, men man borde då ha kommit med ett reviderat handlingsprogram till lagtinget, vilket man också säger i handlingsprogrammet ”ska utvärderas och vid behov komma med ett nytt program”. Det har man inte gjort och det är ju ett problem och som revisorerna återkommer till år efter år. Brist på politiska åtgärder. Lägg där till, vilket jag har varit kritisk till tidigare, att vi har en alltför bristfällig revision idag. Landskapsrevisionen och den interna revisionen i förvaltningen har inte tillräckliga resurser.

Vi har väntat på revisionsreformen. Nu ryktas det om den på nytt, från att ha passerat revy här i korridorerna ett antal gånger och vi har fortfarande inte fått den hit till lagtinget. Det är jag ytterst kritiskt till, för det här är ett demokratiproblem, där demokratins grundvalar skälver. Ytterligare verkar det som att centern och liberalerna, som har regerat den här perioden, nu har någon sorts pakt att inte tala illa om varandra, vi ska inte säga sanningen om varandra, utan vi ska vara tysta och bara berömma av vårt samarbete. Till och med så att man kan tänka sig att fortsätta efter valet. Det stämmer ju inte alls överens med vad vi hör vid kaffeborden och sofforna utanför plenisalen. Pratar vi med centern får vi höra annat om att liberalen, pratar vi med liberalen får vi höra annat om centern. Men man har en pakt, för att dölja det här för Ålands folk inför valet. Bästa ålänningar som lyssnar på det här, det är inte alltid så som sägs. Tänk efter och granska det här innan ni går till valurnan 16 oktober. Jag har fördelen, talman, att sitta i finansutskottet och ytterligare fördjupa mig revisorernas berättelse och det kommer jag att göra.

Minister Roger Eriksson, replik

Tack herr talman! Jag begärde replik angående diskussionen om polismyndigheten. Jag vågar påstå att landskapsregeringen har gjort mycket för att underlätta polisens arbete på Åland. Vi har gått emot med lagstiftningsförslag, vi har stiftat olika lagar, ordningslagar och lagar om säkerhetstjänster.

Förslaget om polisstyrelsen förföll tyvärr. Direktiven och anvisningarna har vi gjort så långt det är möjligt. Det har visat sig att vi saknar lagstöd för det, vi har bara gjort det på ett ytligare plan. Det här med resurser och i den frågan nämns att polismyndigheten inte fått tillräckliga resurser. Om man gör en jämförelse, har vår polismyndighet ganska bra resurser. Problemet tycks vara, som också har framkommit ur personalbarometern, att det finns stora problem i ledningen. Här finns det hopp både med personalenhet och med andra åtgärder för att få det att fungera. För då man talar på verkstadsgolvet, så fungerar det någorlunda bra inom polismyndigheten, en hygglig nivå vågar jag säga.

Ltl Danne Sundman, replik

Talman! Kansliministern säger att man har kommit med lagar, ordningslag och så vidare. Det har ju ytterligare förvärrat polisens arbetssituation, när man inte kommer med tillämpningsanvisningar, hur polisen ska arbeta. Man kan inte komma med lagstiftning, om man inte följer upp det med tillämpningsanvisningar. Vi har, som jag sa, en kompetent poliskår som är stolt över sitt yrke och vill göra rätt för samhället, ytterst för demokratin. Men man får inte de verktyg som krävs och det här handlar inte alltid om mera resurser. Det är precis så som sägs, är resurserna kanske är tillräckliga, men det måste komma styrning och ges förutsättningar ovanifrån, från självstyrelsen, från det här huset. Det har man inte lyckats med.

Minister Roger Eriksson, replik

Tack herr talman! Vi räknade just upp, även ledamot Sundman, olika resurser och åtgärder som vi gjort för polismyndigheten. Det visar sig också, att vi inte har ett egentligt lagstöd för ge direktiv och anvisningar som är bindande, därför har vi gjort det bästa av situationen och gett olika sorters, låt oss säga, på lägre nivå, rekommendationer hur man ska förfara i de här frågorna. Men resurserna, om vi titta på dem, herr talman, är det så att Ålands polismyndighet har ungefär dubbelt mera polistjänster i sin organisation än vad övriga orter i likadan storlek i riket har. Vi har 70 polistjänster. Det vill säga att vi på Åland har 2,6 poliser per 1000 invånare. Landets medeltal är 1,33.

Ltl Danne Sundman, replik

Återigen, det inte resursbrist, det är brist på ordning och reda politisk styrning. Är det så att man inte har lagstöd för de här bestämmelserna. Men kom hit och begär det då, till Ålands lagting, så ger vi det. Det är frapperande, rent av, att se hur den här framställningen om polisstyrelse har manglats fram allt för sent och med två dagars remisstid hos polismyndigheten. Det är ju ett hån mot de anställda och mot de som försöker göra det bästa av situationen, att forcera en sådan. Det är bra att lagutskottet förkastar den, för den innehåller felaktigheter. Den blottlägger en stor brist i det att man inte alls har klart för sig överbyggnaden över polismyndigheten ska fungera, hur landskapsregeringens ska organisera sig. Det är mycket bra att lagutskottet förkastar den. En ny regering får ta tag i det här och reda upp det här, det är vi skyldiga Ålands polismyndighet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik

Herr talman! Det var ju mitt intresse för ledamoten Sundmans anförande och det är klart att man kan gå in på detaljfrågor till finansutskottet, med lite vägledning vad finansutskottet ska ägna sig åt. Det som jag kanske tycker är märkligt, eller lite märkligt, så är att vi i finansutskottet tidigare har varit enhälliga i det senaste betänkandet om den förra revisionsrapporten och där vi efterlyste en tidigare behandling och som vi också skrivit utlåtande om finansförvaltningslagen. Nog har väl finansutskottet varit ganska tydligt i sina åstundanden och jag ser fram emot att vi i alla fall ska kunna fortsätta ha en sådan öppen dialog, i stället för att kanske kritisera enskilda här och nu. Men revisorerna har ju de facto inte fullföljt sina tankegångar som man hade då i senaste berättelsen och återkommit med den utredningen, men det var väl finansutskottet göra.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Finansutskottet har alltid tagit sin uppgift på största allvar. De har ofta ytterligare förfinat det resonemang och den kritik som landskapsrevisorerna har framfört och också visat på lösningar och vilken inriktning som lösningarna ska ha. Trots den sena stunden och bråda tider i övrigt särskilt för lagtinget, så ska finansutskottet hinna med det också denna gång på de två möten som vi har på oss.

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik

Tack herr talman! Ja, det ska vi försöka göra och en sak som jag tycker saknas nu igen, såsom det var senast, är ju att landskapsregeringen inte har kunnat bemöta revisionsrapporten på något vis och vi har inte heller fått någon redogörelse över den förra revisionsrapporten och det som efterlystes i den. Där har vi ett systemfel som måste åtgärdas och det ska vi hoppas att den nya finansförvaltningslagen kommer att ställa tillrätta med att revisionsrapporten kommer senast 15 april.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Det som ju kanske ett av de stora systemfelen med revisionen, är just ordningsföljden och framför allt återkopplingen, som man ofta i revision, en eller till och med två gånger där man ytterligare nästa år kollar upp sådant som är långsiktigt. Det är ju inte bara upp till revisorerna själva, utan det är upp till oss här lagtinget att se till att det finns en återkoppling, att man får en redogörelse från landskapsregeringen, vad som har gjorts. Det kanske är så landskapsrevisorerna inte har fått tillräcklig insikt och missuppfattat någonting. Det kanske är så att saker och ting är på gång och framför allt ett år senare, så bör man kunna konstatera att det är i sin ordning. Att inte samma fråga återkommer gång på gång. Det är det vi har upplevt i finansutskottet att till vissa delar är det en följetong och det ska det inte vara. Ser revisorerna ett problem, ska det lösas och om möjligt avföras från dagordningen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Mats Perämaa, replik

Herr talman! I handlingsprogrammet står det, gällande avkastningen, från PAF, såhär ”en översyn genomförs om hur den framtida avkastningen av PAF:s verksamhet kunde användas”. Under detta år har landskapsregeringen förberett ett förslag till kriterier för beviljande av verksamhetsbidrag till föreningar och det förslaget är färdigt för politisk behandling så det kommer att genomföras under den här valperioden. För övrigt vad gäller avkastningen och avkastningskrav i sig, har landskapsregeringen, som jag ser det, helt rätt fokuserat på de juridiskt politiska problem som har funnits med PAF, som har påverkat verksamheten, verksamhetens omfattning och givetvis avkastningen också. Så här långt har landskapsregeringen lyckats styra tåget rätt. Nu ser vi att avkastningen från PAF till och med kan öka. Vi har ändå valt att fokusera möjligheterna till avkastning över huvud taget, för att sen ta tag i frågorna om avkastningskrav och så vidare.

Ltl Danne Sundman, replik

Ja, herr talman, elfte timmen i den här valperioden är väldigt innehållsrik och nu kommer det fram att det ena och det andra finns färdigt. Det är så dags nu att slutföra, elfte timmen lider mot sitt slut. Det här är ett bra exempel på att ett meddelande hade varit på sin plats. Då skulle landskapsregeringen kunnat redogöra för det som revisorerna påtalar här. Det som snart är åtgärdat enligt de här principerna. Nu vet inte revisorerna och lagtinget det förrän någon tar upp det i debatten. Här blir finansutskottets roll alltför tung, om man ska vända på alla stenar på två möten. Visst behövs det här, av finansutskottets ordförande, efterlysta meddelande med åtgärder som landskapsregeringen har vidtagit, med anledning av revisorernas berättelse.

Minister Mats Perämaa, replik

Herr talman! Ett systemfel finns det helt klart, det är vi alla överens om. Landskapsregeringen har åtminstone till den delen det berör budget, ekonomi och bokslut, via finansförvaltningslag tagit steg med numera lagtingets bifall om hur vi ska hantera bokslutet, att det dokumentet blir bättre, så att de här diskussionerna blir grundare på ett bättre fundament. Återigen till PAF. Landskapsregeringen har sagt åt PAF, att vi vill att PAF ska vara det mest ansvarstagande spelbolaget i världen. Utifrån den beställningen bedriver PAF sin verksamhet och tycks ändå nu lyckas genomföra en sådan verksamhet att avkastningsmöjligheterna ökar. Gällande avkastningskrav, får jag väl säga, att det inte är lätt att formulera ett avkastningskrav samtidigt som man ska vara det mest ansvarsfulla spelbolaget i världen.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Jag har i sak inget att anföra mot den ägarpolitik som landskapsregeringen för avseende PAF. Jag tycker det är mycket lovvärt att man sätter stort fokus på socialt ansvarstagande. När det gäller helheten med budgetering, bokslut och revision, så haltar det betänkligt, när vi inte vet hur revisionen kommer att utformas. Den är minst lika viktig, särskilt utgående från lagtingets synvinkel, som har budgetmakten och ska den i mycket större utsträckning än vad man nu har gett bort den i förordningar i min mening och den parlamentariska kontrollmakten ska utövas när vi reviderar vad som har förverkligats och inte. Det är någonting som nästa lagting får återkomma till, men det får inte vara så som det är i dag, att revisionen haltar så betänkligt som den gör idag. Det måste lösas och det finns goda tankar, bara att sätta ett papper på lagtingets bord.

Talmannen

Replikväxlingarna är avslutade.

Ltl Roger Jansson

Herr talman! Jag ska för min och Moderaternas del, tar upp tre frågor. Två frågor jag ber finansutskottet hantera, vi har ju inget säte i finansutskottet. Det gäller polisens verksamhet, revisorerna synpunkter på polisens verksamhet och ledande internrevisorns synpunkter på underskottet. Sen önskar jag en historisk kommentar när det gäller permitteringarna under 2010.

 Jag börjar sålunda med polisen, där jag i massmedia har läst att revisorerna föreslår att det ska vara mera personella resurser hos polisen. Jag har inte kunnat hitta den skrivningen i revisorernas berättelse, annat än på följande sätt: Revisorerna konstaterar att samtliga avdelningar inom polismyndigheten anser att de har för lite personalresurser. Vi är naturligtvis vana med att det är på det sättet. Revisorerna säger för sin del att myndigheten måste tillställas tillräckliga resurser och det viktigt att man för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet att den verksamheten inte hotas på grund av resursbrist. Det är det som revisorerna säger. De lösningar man har är huvudsakligen prioriteringsbeslut. Men vi vet också, efter den här perioden särskilt, att organisations- och ledningsbeslut erfordras för att få en effektivare polismyndighet landskapet. Det var bra att minister Eriksson redogjorde för denna jämförelse, jag blott siffror från nittiotalet, där vi alltså var Nordens klart polistätaste område. Det kunde man hänvisa till turismen och vår småskalighet, men skillnaden var så väldigt stor, att man egentligen inte kunde det. Efter det hade gjorts en del minskning i polispersonalen, men vi ligger fortfarande på 2,6 polistjänster per invånare enligt landskapsregeringen, mot 1,3 i riket, alltså dubbelt högre. Det bekräftar min gamla uppfattning om att vi är väldigt polistäta. Då blir det här helt enkelt en fråga om prioriterings- och organisationsfrågor. Det som revisorerna kritiserar, är att budgetmålen inte uppnåtts till fullo, för det andra att personalpolitiken inom polisen inte är tillfredsställande. Det är en ytterst allvarlig kritik från revisorernas sida, som också i samband med behandling av polislagen har skymtat fram i debatten från lagtingsledamöters sida. Revisorerna understryker att den organisationsreform, som har varit diskuterad skulle verkställas. Man skriver att personalvårdande åtgärder och en utökad arbetsplatsdemokrati bör prioriteras. Det här är ingenting som landskapsregeringen under de här fyra åren har varit omedveten om och man har inte lyckats åtgärda det. Det här blir en väldigt klar beställning åt nästa landskapsregering, att göra allt vad som står i en sådans makt att kunna ändra på den här situationen. Några tilläggsresurser blir en fråga först när man gjort allt det övriga. Jag tror som sagt inte att det är någon lösning.

Den andra frågan jag ville ta upp gäller ledande revisor Magnus Lundbergs bidrag till den här revisionsberättelsen på sidorna 15-19 och jag vill särskilt ägna mig åt analysen av resultaträkningen på sidan 16. Där skriver han att det verkliga resultatet före reserveringar år 2010, är 30,6 miljoner jämfört med i stort sett 19 miljoner för år 2009. Vad han talar om är underskotten och inte överskotten, även om det inte finns några plus och minus här. Det här är efter att han beaktat de korrigeringar som gjorts i bokslutet. Underskottet har alltså ökat från 2009 till 2010 med 11,6 miljoner, skriver han. En delorsak till detta är förstås att skattegottgörelsen har gått ner med 20,9 miljoner, men differensen finns fortfarande där på två år på 20 miljoner och på ett år på 10 miljoner. Det som vi har sagt från Moderaternas sida, är att landskapsregeringen från början hösten 2008 eller egentligen sa vi det ännu tidigare, måste bedöma vad de långsiktiga inkomsterna kommer att vara. Man måste anpassa kostymen efter det och ha ett program för hur man anpassar kostymen efter det. Delvis har landskapsregeringen följt den här goda principen, som vi har talat för. Delvis har man haft svårt att göra det politiskt, uppenbarligen, internpolitiskt svårt eller personpolitiskt svårt, vad vet jag, som inte har suttit med runt bordet.

Ledande revisorn skriver att resultatet visar att om inte intäkterna kan ökas, måste betydande inbesparingar till, för att få bokslutet i balans i framtiden. För vår del har vi sagt att bokslut måste vara i balans 2012. Det är någonting man börjat darra på manschetten med att det antagligen kommer att ta längre. Nu förverkligas uppenbarligen det som vi har varnat för, att de långsiktiga inkomsterna från staten, eftersom staten har dragit ner sin verksamhetskostym mycket markant, de långsiktiga inkomsterna i vårt utjämningssystem med 0, 45 principen kommer att minska. Därför, bästa finansutskott, är den här signalen ifrån revisorerna, som säger att de helt och hållet understöder ledande revisorns resonemang, någonting som måste skrivas om och som en av huvudfrågorna inför den nya mandatperioden. På sidan 26-27 skriver revisorerna ganska spetsigt om permitteringarna. Man skriver att de genomfördes på ett icke jämlikt sätt. Detta är en skarp kritik. Man skriver att revisorerna anser att åtgärderna av denna karaktär ska drabba personalen på ett jämlikt sätt. Det är en självklarhet. Man skriver att landskapsregeringen borde ha angett vilka verksamheter som ska omfattas av inbesparingsåtgärder, med andra ord en prioriteringslista. Precis det som vi sa då när de här var aktuellt. Jag hör inte till de politiker som vill stå här och säga "vad var det vi sa", utan vi måste naturligtvis lära utav historien och för framtiden hoppas jag ni övriga politiker kan hålla med om att permitteringar av personal i en situation när kostym måste minska, när man måste göra den typen av strukturella nedskärningar. Permitteringar kan man inte ta till förrän man har vänt på alla andra stenar och försökt få ner kostnaderna på alla andra sätt. De här människorna har vi anställt för att utföra ett arbete och då utgår vi ifrån att vi har ett arbete som ska utföras, att de inte är anställda så att de kan vara borta från sitt arbete. Också det är en organisationsfråga. Man ger så felaktiga signaler, både till Ålands folk och till den egna personalen, när man fattar den här typen av politiska beslut. Jag är, som sagt, inte så intresserad av att älta i det gamla och det här har vi sagt tidigare och nu får jag det bekräftat. Vi måste ta lärdom av det här inför framtiden.

Minister Roger Eriksson, replik

Herr talman! Jag uppfattar ledamot Janssons anförande som ett visst stöd för mina tankar i det som jag anförde tidigare. Den personalbarometer vi gick igenom, som gjordes på polismyndigheten, var ganska entydig i sitt svar eller sina konklusioner. Man sa att ledningen inte fungerade på ett tillfredsställande sätt och att det finns stora interna problem inom polismyndigheten. Det vill säga att de personella resurserna inte behöver ökas. Jag har också den fasta uppfattningen att om vi ökar antalet anställda vid polismyndigheten så ändrar det inte de rådande problemen där.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Det är ju bra att polisministern säger detta sekunderna före dörren stängs. Fyra år har gått när möjligheterna har funnits att vidta åtgärder. Kunskapen är inte ny, den har länge varit bekant för många. Särskilt tänker jag då på prioriterings- och organiseringsfrågorna, men naturligtvis också mjukvaran kring att behandla människor och behandla personal och angripa där organisationen störs av kotterier, som hotar organisationen, trivseln på arbetsplatsen och effektiviteten i arbetet. Varför har vi inte sett åtgärder inom vår polismyndighet när det gäller de frågorna?

Minister Roger Eriksson, replik

Tack herr talman! Under den gångna tiden har vi visst varit medvetna om problemen som funnits inom myndigheten. Vi har också stött utvecklingsarbetet inom polismyndigheten och jag har flera gånger varit i kontakt med dem, vår personalenhet har stått till förfogande och det har erbjudits konsulthjälp. Vi har på alla sätt försökt få organisationen att fungera även internt. Polisstyrelsen var ett arbete i den här riktningen, för att få en helhets organisation som fungerar. Men alltid når man inte ända fram.

Ltl Roger Jansson, replik

Och beaktande svaret, hur mycket bättre har det blivit, hur mycket sämre har det blivit? Jag har lärt mig under ett långt liv i arbetet för offentlig sektor, att organisationsreformer kan vara väsentliga i många sammanhang. Men övertron på att organisationsreformer ska lösa ledningsproblem och den typen av problem som finns på arbetsplatser. Organisationsreformer är ett alltför trubbigt och ineffektivt medel. Man måste helt enkelt gå på kärnan där konflikterna och problemen finns och försöka lösa dem med gemensamma krafter så långt som möjligt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Mats Perämaa, replik

Herr talman! Inbesparingar motsvarande två veckors lön eller i vissa fall permitteringar. Det är klart man kan stå här som Moderaterna nu och kritisera den åtgärden. Nu då vi diskuterar landskapsrevisorernas berättelse, har vi ju ändå det som grund att ett lagting gick in för att man skulle göra de här sakerna, också de här i besparingarna jämte många andra på det sätt som beskrevs via frivilliga avtal i första hand och semesterpremien som ledighet och i sista hand permitteringar. I och med att vi presenterade tre alternativ, sa vi i landskapsregeringen aldrig att det blir helt och fullt rättvist, såsom landskapsrevisorerna säger. De facto ansåg vi att den här åtgärden borde göras jämte många strukturella åtgärder. Den här diskussionen, om det var bra eller inte, är intressant, men i det här sammanhanget kanske inte helt korrekt. Just i den situationen befann vi oss i ett läge då ingen heller med säkerhet kunde bedöma vad effekterna av finanskrisen totalt blir.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Det är väl rimligen en finansministers plikt att försvara de politiska beslut som han har stått bakom, och det förstår jag. Men det är också en stark politikers främsta egenskap, att kunna säga att det inte var så bra. Det var inte så bra skött, som revisorerna skriver och det var kanske inte den intelligentaste besparingsåtgärden som den här landskapsregeringen har stått för. Det kan vara klokt att säga det. För det är i stort sett vad alla tycker. Att säga att lagtinget godkänt är inget försvar, eftersom det är regeringspartiernas liberaler och center, som har godkänt det här. Pådyvla åtminstone inte oss ett sådant accept. Det har vi inte varit med om.

Minister Mats Perämaa, replik

Ändå, herr talman, i en situation då hösten 2010, när ingen kunde förutspå den totala effekten av finanskrisen ännu. Det fanns en risk för totalkollaps i den situationen, det fanns ett behov av att inskärpa spar medvetandet hos alla förvaltningsgrenar, hos alla personer och det som sades här tidigare hade viss mån också lett till att man har kunnat spara i någon mån på lönekostnaderna därutöver. Att säga att det endast är en dålig signal, är någonting som jag anser är fel. Det finns inte behov av att inskärpa sparkraven hos alla. Gällande budgetunderskottet är 30 miljoner en hemsk siffra. Vid tilläggsbudgeten i våras, presenterade landskapsregeringen planen för när vi ska ha budgeten i balans 2013, inte 2012 som har varit Moderaternas riktlinje, som jag i den här situationen ändå bedömer som något orealistisk. 2013 är fortfarande målet, att budgeten ska vara i balans och då ska vi ha klarat oss utan extern lånetagning.

Ltl Roger Jansson, replik

Talman, några ord i frågan om budget i balans. Vi har alltså drivit frågan, medvetna om vad som hände 2008 och framöver. Om man börjar tillräckligt kraftfullt är 2012 fullt möjligt. Med facit i hand kan vi konstatera att det inte blev tillräckligt kraftfullt, utan det blev för dåliga årsresultat 2009 och 2010. Jag kan hålla med om att, med det nya utgångsläget, blir det ganska hopplöst att få en budget i balans 2012. Men man måste verkligen lägga till alla klutar för att minimera underskottet 2012 och se till att man får en budget i balans så fort som möjligt, åtminstone till 2013. Det är vårt budskap.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Anders Eriksson

Herr talman! Jag har många gånger hyllat revisorernas berättelse. Jag har tyckt den har varit intressant, den har varit bra. Jag kan inledningsvis säga, att jag inte är så speciellt imponerad denna gång. Det är väldigt mycket allmäntyckande, utan att man dess mera går in på djupet. Det är egentligen enbart stycket som ledande revisorn har skrivit, där man lite mera går in på djupet. Det finns också mycket direkta politiska ställningstaganden, tycker jag. Om revisorerna ska ha en funktion, anser jag, att det är viktigt att man följer upp de politiska beslut som har tagits och inte börjar driva politik själv och inte heller bara skriver ner rakt av vad respektive enhet anför, utan att man faktiskt analyserar, jämför, presenterar utredningar, presenterar underlag.

Vi vet ju alla att revisionen är på gång att ändras, vi har en ny lagstiftning som ligger i pipeline, som det heter på högsvenska nu för tiden. Jag noterade att lagtingsman Olof Erland sa att man behöver få en mera professionell, en mera fristående revision framöver. Jag personligen har inte tyckt att den interna revisionen har varit så otroligt professionell, kanske inte ens fristående alla gånger under årens lopp. Men det är en annan femma. Sist och slutligen är det människor det handlar om och det är viktigt att man har ett system som fungerar oavsett vad det är för människor som jobbar inom det.

Herr talman, jag hade fem frågor som jag tänkte ta upp. Jag ska försöka göra det raskt. Den första frågan är integrationen av inflyttade. Där sägs det den viktigaste åtgärden i integrationskommitténs slutrapport, är att en åländsk lag om integrationsfrämjande antas. Lagstiftningen skulle då klargöra de inflyttades rättigheter och skyldigheter. Lagstiftningen är säkert bra, det är inte frågan om annat, men jag tror att det finns tre punkter som är viktiga om man ska få integrationen fungera. För det första att människorna mår bra och trivs om de har ett arbete. Det är viktigt att de kommer in på arbetsmarknaden. Det andra är att språket är en mycket viktig del om man ska kunna känna sig delaktig och kunna ta del i samhället. Det tredje är att få kunskap om det åländska samhället. Det är avgörande om man ska få en lyckad integration. Det vore viktigt att man skulle få till stånd ett kontaktcenter dit inflyttade kunde vända sig just för att få information, råd och hjälp med alla praktiska frågor som berör inflyttning och integration. Ganska naturligt är att kontaktcentret skulle verka i nära samarbete med AMS. I centret bör det finnas representanter för de största etniska och språkliga grupperna, som kan fungera som tolkar, vara sakkunniga och även fungera som kontaktpersoner till nätverk. Det här, herr talman, tror jag är väldigt viktigt om man ska få integrationen att lyckas. En lagstiftning i all ära, den är också viktig, men det är den praktiska uppföljningen som är det avgörande.

Herr talman, den andra frågan jag ville ta upp är under byggnadsbyrån. Där kan man notera att det har funnits två fastigheter på Strandgatan 7 och Strandgatan 23, som inte utnyttjades fullt ut när byggnadsbyrån flyttade över till Sittkoffs kontor. Det sägs att den del av byggnadsbyrån som flyttade ut från kanslihusets kansliavdelning kunde då till exempel ha flyttat in på Strandgatan 23, som ligger närmast Självstyrelsegården. Vi kan också läsa i den här berättelsen att inklusive engångskostnader blir hyran för byggnadsbyrån i Sittkoffs cirka 17 euro per kvadratmeter. Det är ju oerhört egentligen. Det sägs också i konklusionen att då steg den direkta samhälleliga årliga extrakostnaden med 42 procent för varje kontorsplats eller 58 procent per kvadratmeter. Orsaken, herr talman, till att jag vill ta upp en sådan sak, en detaljfråga i sammanhanget, det är ju trots allt byggnadsbyrån som har huvudansvaret för att fastighetsskötseln ska skötas på ett ekonomiskt och rationellt sätt och ändå agerar man på ett så här kostnadsdrivande sätt. Det är oerhört förvånande.

Den tredje frågan jag ville ta upp gäller Ålands polismyndighet. Där sägs det att "revisorerna anser det speciellt viktigt att upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet inte hotas på grund av resursbrist". Notera det jag sa inledningsvis, att man inte bara kan skriva ner det som presenterats ifrån respektive enhet, utan man måste fundera lite själv, analysera vad det kan bero på, att revisorerna tar fram olika mätetal, hur fungerar det i andra regioner, vilken typ av effektivitetsstyrning har till exempel statens myndigheter på sitt arbete, att man går igenom arbetssätten och går igenom arbetsprocessen. Som sagt inte bara skriva ner rakt av vad som anförs. Det är inte, enligt mitt förmenande, god revision. Det sägs att personalpolitiken inom polisen inte är tillfredsställande, flera talare har varit inne på det, så det är onödigt att jag sätter tid på det, utan bara tillägger att det är en viktig verksamhet, det är viktigt att man får de här frågorna att fungera. De jag vill understryka till sist när det gäller polisen är det som revisorerna tar upp, att man har en rekryteringsplan för hur man ska kunna förse den åländska polismyndigheten gärna med duktiga poliser med lokalkännedom, lokalt förankrade, som vet hur det åländska samhället fungerar. Det tror jag är viktigt.

Punkt fyra gäller löneinbesparingarna under finansåret 2010. Där tror jag landskapsregeringen vet att jag aldrig riktat någon kritik från Ålands framtids sida mot det arrangemang med permitteringarna, för jag tycker den kritik, åtminstone Ålands framtid har riktat, att man inte sparar tillräckligt mycket blir ihålig, om man börjar kritisera de sparförslag som de facto tas ifrån regeringens sida. Därför har jag legat ganska lågt när det gäller det. Det som förstås är ett bekymmer när det gäller det här är att inte permitteringarna, inbesparingarna av lönekostnaderna, slår på ett jämlikt sätt över olika grupper. Man ser i den här uppräkningen av de olika enheterna man har granskat, bland annat när det gäller trafikavdelningen, sägs det att på grund av att man ändrat turlistorna inom sjötrafiken till exempel och personer inte var i lika hög utsträckning på jobb så ledde det till en inbesparing, medan andra fick lov att ta två veckor rakt av. Det är klart att detta inte är bra, men det var en komplicerad fråga. Det som jag vänder mig emot är i varje fall när revisorerna till sist säger ”revisorerna ifrågasätter nödvändigheten av de permitteringar som genomfördes med tanke på de inbesparingar som ändå uppnåddes beträffande personalkostnaderna i bokslutet. Med tanke på hur stor del av landskapets utgifter som är personalkostnader, så vad jämför man riktigt med? Det är ju ett klart politiskt ställningstagande och inbesparingarna borde förstås ha varit ännu större.

Vad gäller Ålands naturbruksskola fanns det en plan i budgeten för 2010 hur naturbruksskolans verksamhet skulle fasas ut. Man skulle utarbeta en plan, sades det i den budgeten, det plockar revisorerna upp. Det pratades också om en utredning om möjligheterna att erbjuda naturbruksutbildning för åländska ungdomar genom samarbete med motsvarande skolor i riket och i Sverige, att det skulle göras under året. Man tillsatte en arbetsgrupp som kom fram till det här "de åländska sextonåringar som önskar studera naturbruk bör hänvisas till skolor utanför Åland. Problemet i dag är att när en ungdom söker upp en yrkesvägledare så får man inga alternativ. Det finns ingen kunskap och det finns inga alternativ om var man kan få en lantbruksutbildning. Det tycker jag är allvarligt. Man föreslår också, från arbetsgruppens sida, att Ålands naturbruksskola i framtiden skulle fungera som en kursgård inom Ålands gymnasieskola. Från gymnasieskolans håll tyckte man att det ligger för långt borta, därför blev det ingenting av det. Jag var med på Ålands producentförbunds höstmöte i december 2009 och då var ansvarig minister Britt Lundberg där och förklarade vilken oerhörd nystart det skulle bli för lantbruksutbildningen. Det skulle bli en bättre utbildning, det skulle bli en nystart för landsbygdscentret, det skulle bli en utveckling, det skulle bli en dynamik. Det var en oerhörd svada, där vi i dag ser att det faktiskt inte har blivit någonting alls. Därför är det ställt en enkel fråga som jag inte ska gå in på nu. Men risken är stor att alla byggnader står kalla i vinter enligt den information som jag har fått. Ålands landsbygdscenter skapades genom oerhörd möda. Det håller på att vittra sönder sakta men säkert och det är beklagligt. Jag vill till sist citera revisorerna. Det sägs så här " revisorerna finner att beslutet om att lägga ner naturbruksskolan har tagits en relativt kort tid efter det att lösdriftsstallet togs i bruk. Det förefaller därför som om beslutet att bygga stallet var förhastat och kortsiktigt”. Jag ska glädja lagtingsman Roger Jansson med att inte säga ”vad var det jag sa”, men vi kritiserade i varje fall det beslutet och var emot det då när det togs just på grund av att det var så kortsiktigt. Och så sägs det såhär ”att när det gäller naturbruksskolans övriga byggnader, konstaterar revisorerna, att en plan för deras fortsatta användning bör uppgöras så snart som möjligt”. En plan är nog säkert bra, men i sagda budget för år 2010, står det uttryckligen att Jomala gård, skoljordbruket och så vidare skulle säljas. Min fråga är: Gäller inte det mera? Vad är det som gäller över huvud taget?

Minister Roger Eriksson, replik

Tack herr talman! En kort kommentar angående upp hyrningen av byggnadsbyråns arbetsutrymmen. Det är klart att man tittat på den här frågan i ett tidigare skede och det visade sig att fastigheterna på Strandgatan 7 och 23 inte egentligen kan användas för det här ändamålet. De är inte handikappvänliga, det finns övriga problem med utrymmena där och de kommer att behöva användas som evakueringslokaler, när renoveringen av kanslihuset inleds. Då visade det sig att det är mest förnuftigt att hyra ut hela byggnadsbyrån och de utrymmen som blev lediga i kanslihuset kunde fyllas upp med lagberedare, personal från utbildningsavdelningen, finansavdelningen och vad det nu var, för att de skulle kunna komma närmare sina egna kolleger. Det här innebär en synergieffekt såsom ledamot Eriksson har efterfrågat.

Ltl Anders Eriksson, replik

Menar då ansvarig minister att revisorerna är helt ute i ogjort väder, när de faktiskt, i ett av få ärenden har gått riktigt in på djupet och konstaterat att det här är fullständigt galet, att man hyr upp kontorsutrymmen till den här prisnivån när det samtidigt runt om i stan finns ganska mycket lediga kontorsutrymmen till betydligt lägre kostnader. Jag förstår personalen, jag säger inget illa om den, jag förstår att de vill ha fina utrymmen, det vill alla ha. Men som politiskt ansvarig, minister Eriksson, måste man följa med lite vad som händer och sker och stämma i bäcken när det spårar ur, för här har det de facto spårat ur.

Minister Roger Eriksson, replik

Tack herr talman! Den här frågan diskuterades och man gjorde en noggrann analys på hur det här ska lösas på bästa sätt. Det visar sig också, vilket framkommer här under debattens gång, att man i finansutskottet får titta närmare på uträkningarna som revisorerna har gjort, för att min avdelning har lite åsikter om det här. Det är bra om man i finansutskottet får se lite närmare på hur det har gått till. Men faktum är, att det här blev en synergieffekt som var bra, byggnadsbyrån sitter nu i enhet på ett ställe och de andra utspridda avdelningarna har kommit in i kanslihuset, som tanken egentligen är. Det står också här att det anser att landskapets egna förvaltningar ska vara inne i kanslihuset.

Ltl Anders Eriksson, replik

Om det är som minister Eriksson säger att de siffror som revisorerna presenterar inte är korrekta, så är det viktigt att man tittar på det i finansutskottet. Det är jag den första att hålla med om. Tyvärr har vi väl ingen finansutskottsmedlem inne just nu, men det kanske kan upplysas på något annat sätt. Men det jag reagerar på är, när den enhet som de facto ska se till att det drivs en effektiv, en ekonomisk fastighetsskötsel medverkar till att kontorsupphyrningarna blir såpass kostnadsdrivande som det här blir. Då är det någonting som är fel. Vi säger så här minister Eriksson: Jag hoppas verkligen att finansutskottet noggrant tittar in i det här. För det kan vara en liten detalj, men rent principiellt är det fullständigt galet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Lantrådet Viveka Eriksson

Herr talman! Alla talare som varit uppe i dag, har berört polisen och polismyndigheten. Visst, det finns problem inom myndigheten, det finns problem i organisationen. Men vi ska inte heller glömma alla de duktiga poliser som jobbar inom myndigheten och som gör det otroligt gott arbete. Jag tycker att, särskilt den senaste sommaren, har vi noterat att polisen har varit väldigt aktiv. För en av de här diskussionerna har varit om man har tillräckligt med resurser för att röra sig ute i samhället och vara medborgarna till hjälp. Jag tycker polisen ha synts mycket i sommar, jag tycker polisen allmänt taget, gör ett gott jobb.

Sen har vi problem i organisationen och det finns många saker som bidrar till det. Det jag vill understryka är att landskapsregeringen har gjort många olika åtgärder för att stötta upp och hjälpa myndigheten för att få ordning på situationen. En del är den interna organisationen och man har under ett års tid haft faktiskt konsulthjälp, för att styra upp sina strukturer och sin organisation. Det har tagits fram en personalbarometer, där man också dragit vissa slutsatser och utifrån den har man också dragit ut konkreta resultat och bestämt vilka åtgärder man ska göra. Från landskapsregeringens sida, som har styrning och ledning, alltså man ska komma ihåg att polismyndigheten är en fristående myndighet med en polisdelegation som inte har en styrande makt. Och där finns, som landskapsregeringen har kartlagt, ett systemfel. Det behöver finnas en styrelse som har mera möjlighet att kunna styra upp verksamheten. Med övervakande myndighet har landskapsregeringen sett till att man har gett stöd från personalbyrån, från kommunikationsbyrån, från förvaltningschefens sida, på många olika sätt. Arbetet är på gång. Det är svårt när det är sådana här problem, men vi har tagit i det och vi vill ge få ordning på det.

Det fanns en fråga som handlade om polisstyrelselagen, att den kom så sent. Det har varit åtminstone en ledamot, som talade om lagar som är så sena, men faktum är att landskapsregeringen, jobbar under fyra år och man har alltså fyra år på sig att jobba fram olika förslag. Just nu är det så att polisstyrelsen kom i ett sent skede på våren, det var inget hastverk och före det hade man flera stormöten med polismyndigheten, polisdelegationen var väl involverad, polisledningen var involverad, så visst hade det här processats. Men sen när lagen var färdig, var det några dagar som det var hörande. Men själva beredningsarbetet var polismyndigheten delaktig i. Det tycker jag är väldigt viktigt att poängtera.

Integration och behovet av en integrationslag lyfte också flera av er upp. Här också landskapsregeringen utarbetat ett lagförslag, som kommer att ligga på bordet för nästa landskapsregering att gå vidare med. Remisstiden ute i kommunerna, behövde vara ganska lång, för det här kommer att påverka kommunerna ganska mycket. Där lät vi kommunerna få möjlighet att komma in med synpunkter fram till sista september. Vårt mål med den här lagstiftningsåtgärden, det är just det som är efterlyst, att man ska få också tydligare system för hur man gör olika planer för människors delaktighet, särskilt när det gäller arbetsliv. Det här en viktig åtgärd, vi har lagt grunden för det, och man kommer att kunna verkställa det här. Sen tycker jag också att det var väldigt trevligt det som ledamot Anders Eriksson tog upp, de här andra frågorna som är minst lika viktiga för att få en välfungerande integration. Det är ju också de frågor som vi faktiskt har lagt resurser på under de här åren. Vi har satsat på språkundervisning, vi har haft olika projekt, vi har haft samarbete med Medis, som just handlar om det här att lära känna sitt samhälle och språket. Det har också varit samarbete mellan AMS och Medis. Vi har numera en samordnarfunktion i landskapsregeringen och det är lite det som ledamot Anders Eriksson var ute efter. Att man skulle ha ett kontaktcenter, talade han om. Och det är viktigt att man inte ska behöva springa till så många olika ställen för att få stöd och hjälp, utan att det ska samordnas. Därför att det finns mycket resurser som riktar sig till att stöda upp att den som flyttar till Åland ska känna sig välkommen och också få ett bra liv här på Åland. Och de resurserna ska vi se till att använda på bästa sätt genom att samordna dem.

Revisionen har också nämnts. Ledamot Anders Eriksson talade igen om pipeline. Det är precis det som det är med vissa lagar nu. Vi har i pipeline ganska mycket. Redan i maj hade vi i princip klart revisionslagen, men då blev det väldigt mycket diskuterat att lagtinget skulle gå hem för sommaren och man inte hade tid att ta emot den här och det respekterade vi. Vi skickade aldrig hit den sen. Men det är också en lag som är välunderbyggd, vi har jobbat så med den revisionslagen att alla partier har varit involverade, man har diskuterat det i lagtingets talmanskonferens, vi har diskuterat det med landskapsrevisorerna och det handlar om en modernisering av hela vårt revisionssystem. Grunden är lagd och man kommer att kunna förverkliga den, genom att förstås nästa landskapsregering har möjlighet att ytterligare lägga sina politiska synpunkter in i lagen, men själva lagberedningen är genomförd.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack fru talman! Lantrådet tog upp det här med polisen och det står också här om personalpolitiken och det nämndes om att det fanns problem i organisationen och att man har vidtagit åtgärder. Jag tycker det är lite dunkelt sagt det är. Vad är det för problem man har i organisationen och är de nu då avklarade eller finns det problem fortsättningsvis och är det här någonting som lagtinget över huvud taget ska bekymra sig över?

Lantrådet Viveka Eriksson, replik

Fru talman! Lagtinget har på sitt bord landskapsrevisorernas berättelse som tar upp det här med polisen och pekar på vissa saker kring polismyndigheten. Min roll är då att berätta att landskapsregeringen har gjort olika åtgärder för att möta de problem som upplevs på myndigheten, som är kända. Som sagt, som ett exempel. Under ett års tid har vi haft ett arbete med en organisationsutveckling, som är på gång och som förhoppningsvis också ska leda till en bättre situation.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag förstår lantrådets roll i det här sammanhanget, men har det blivit bra nu då eller fortsätter de här problemen? Det är ju det vi vill veta. Själv uppfattar jag inte att lagtinget kan göra så mycket i den här typen av frågor. Men är det bra på polisen nu, med de åtgärder man har vidtagit? Alltså vad gäller personalpolitiken, inte organisationsförändringen.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik

Talman, landskapsregeringen är ju en övervakande myndighet till polisen och man har ju förstås sin egen personalpolitik internt. Men det stöder vi upp från förvaltningens sida, från personalbyråns sida med att få i gång medarbetarsamtal och på olika sätt arbetsplatsdemokrati. Alla de åtgärder jobbar man med. Det är på gång, det kan man ju inte säga att allting är bra ännu. Men det är itaget och man försöker hitta system och lösningar på de problem som har funnits. En del i det här, som vi har sett som problematiskt, är styrningen, ledningen av polismyndigheten. Där ville ju vi införa ett nytt system med en polisstyrelse som hade mera befogenheter och det skulle också vara ett sätt styra upp den här organisationen. Men det har ju nu då förkastats eller kommer högst antagligt att förkastas av lagtinget och då får förstås nästa landskapsregering jobba vidare och förhoppningsvis återkomma med den här åtgärden, för jag tror att den är viktig för helheten.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson, replik

Tack fru lantrådet för goda svar på de frågor jag ställde. Jag noterade att vi är ganska eniga. Jag tycker också att det finns många duktiga poliser och jag hoppas att inte mitt anförande uppfattades som någonting annat. Däremot har jag noterat, när det har varit intervjuer i media, radiointervjuer och så vidare, blir företrädare för polismyndigheten alltid att prata om resursbrister och att det behövs mera folk. Det är ett standardsvar inom många enheter, när det inte fungerar. Och jag var inte kritisk till landskapsregeringen utan till revisorerna, att man inte har gått in på djupet och följt upp, jämfört, studerat arbetssättet, studerat arbetsrutiner. När det gäller integrationsfrågorna konstaterar jag också att vi är ganska eniga. Jag var inte kritisk heller där till att integrationslagen var sen, utan när jag pratade om kontaktcenter, så är det precis som lantrådet säger, det finns mycket resurser men de flesta vet inte vart de ska vända sig. Samordnartjänsten är en mycket bra sak, möjligtvis kunde man bygga vidare på det i samarbete med AMS, så kunde man få bitarna på plats.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik

Talman, nu är vi ju väldigt överens, så här långt, i de här två sakerna som ledamot i Eriksson lyfte upp. Jag kan spinna vidare lite på integrationen. Det är också så som landskapsregeringen har resonerat, att man borde få igång samarbetet, som redan idag fungerar till exempel mellan Medis och AMS. Där har man ju gemensamt när man jobbar kring personer, för att de ska få bästa möjliga stöd. Och det är det som är tanken med samordningspersonen också, att alla olika delar i vårt system ska samverka för bästa möjliga plattform för personerna.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag tror att det som fanns då tidigare, till exempel, nu pratar vi inte enbart om flyktingar, utan vi pratar om integration, invandring och över huvud taget arbetskraftsinvandring, vara vilken typ av invandring det är, så hade man kontaktfamiljer när man kom i början. Det är många som fortfarande har efterlyst det. De olika språkgrupperna samarbetar, folk ifrån Baltikum hjälpa varandra och så vidare. Men även om man har varit här fem år så upplever man det åländska samhället som ganska komplicerat. Man vet inte riktigt vart man ska ta vägen och därför tror jag att ett renodlat kontaktcenter, en dörr där man vet att vänder man sig dit så får man åtminstone hjälp med vart man ska gå vidare. Det skulle tillföra oerhört mycket om vi vill få till stånd en lyckad integration och det noterade jag att också lantrådet vill, lika mycket som jag.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik

Fru talman! Det är precis så som landskapsregeringen vill och så som vi har jobbat, att människor som flyttar till Åland ska bli välmottagna, man ska få det stöd som man behöver för att komma in bra i vårt samhälle. Till den delen är också lagstiftningsåtgärden faktiskt viktig, att det blir uppstyrt och ordning på det, för det finns ett problem och det är ju nu fem för färdigt då.

Talmannen

Replikväxlingarna är avslutade.

Vicelantrådet Britt Lundberg

Fru talman! Landskapsrevisorernas berättelse är uppbyggd på det sättet att den behandlar frågorna områdesvis. Därför tycker jag att det känns bra och kanske är det på sin plats, att jag som ansvarig för utbildning- och kulturfrågorna, bemöter det som revisorerna säger inom vårt område. Jag tycker ändå att det känns fantastiskt med tanke på vilket oerhört omfattande område vi har inom både utbildning, kultur, ungdom och idrott, att revisorerna egentligen bara har två frågor som de funderar på.

 Den ena är kring yrkesutbildningsbyrån, om ESF-projekt och det andra är kring naturbruksskolan. När det gäller yrkesutbildningsbyrån, så är det då som sagt, de egna projekten som vi bedriver och är huvudman för inom ESF-programmet, alltså europeiska socialfonden, som man både då funderar på om vi har använt, eller man påstår att vi inte har använt medlen effektivt, och att vi också och då saknar tillräcklig styrning och de här projekten har avancerat för långsamt. Det är alldeles korrekta påståenden som revisorerna gör, men däremot finns det en förklaring till varför situationen är som den är.

För det första tycker jag det är viktigt att vara självkritisk, det är första gången som utbildningsavdelningen och överlag, så har väl inte vår egen förvaltning, drivit egna projekt som huvudmän. Det tycker nog om man ska fundera lite på i fortsättningen, om det är optimalt av förvaltningen att bedriva egna projekt. De allra bästa projekten, upplever jag, när det gäller europeiska socialfonden, har varit de som går i privat regi. Sen är det också väldigt många som varit lyckade i kommunal regi. Men det är svårt att få det att fungera och det har visat sig på många sätt, att driva de här projekten passar inte särskilt väl in i den organisation vi har, där vi egentligen inte över huvud taget är operativa, utan mera utvecklings- och tillsynsmyndighet. Jag tycker man ska dra lärdom av de här projekten och fundera mot framtiden. Å andra sidan har vi nu en ny organisation på utbildningsavdelningen, som under den här tiden de här projekten finns kvar i omlopp, kommer att möjliggöra en bättre styrning av de här projekten, för det är alldeles sant att åtminstone jag har saknat både tillräcklig återkoppling och också avrapportering från de här projekten. Det är för att det inte har funnits en tydlig organisation för vem det är som ska göra och hur det ska göras. Det här finns det skäl av och det har vi också diskuterat mycket avdelningen att vi behöver få en förbättring kring. När det gäller nätpedagogikprojektet och valideringsprojektet, som båda är oerhört viktiga projekt och som jag inte på rak arm skulle säga vem det egentligen är som skulle ha drivit dem i dag om någon annan skulle göra det. Båda två har gemensam nämnare, och det är det att när det gäller valideringsprojektet och också nätpedagogikprojektet, så kan det hända att de kom i gång ett år för tidigt. Därför båda projekten har visat att det har behövts läggas ner massor med tid, om vi tänker på valideringsprojektet, bara för att över huvud taget, omvärlden och de som skulle vara med och jobba i det här projektet, skulle ha tillräcklig kunskap om vad validering är. Steget från det att känna till validering och hur validering ska fungera till att verkligen jobba i projektet, så har tagit sin tid och har också varit ett värdefullt arbete, det också. Men det har gjort att det inte har kostat särskilt mycket pengar, att sköta informationen och diskussionen och därför kan man uppfatta att inte pengarna använts effektivt. Men samtidigt kan man säga på det sättet att man faktiskt inte heller sett till att göra av pengarna, bara för att det ska göras med, utan man har skjutit dem på framtiden i stället. Samma sak gäller nätpedagogikprojektet, det visade sig att våra skolor vara ganska olika långt komna när det gäller IT i undervisningen, och det fanns också olika motivationsgrad att ta emot projekten, plus, att vi samtidigt har genomfört gymnasiereformen. Jag tror också att projektet har allt att vinna på att det fick ta lite längre tid, gå lite långsammare och att man jobbade effektivt till de delar man jobbade, men istället förde över pengar och lät det ta lite längre tid. Det är egentligen förklaringen, att tiden inte riktigt har varit mogen för de här projekten. Det är en skälig kritik som framförs, men det finns en förklaring.

När det gäller naturbruksskolan, vet vi i alla bakgrunden till att den treåriga gymnasieutbildningen har dragits in, och sista studerande gick ut denna vår. Orsaken till det var ju inte det, att landskapsregeringen på något sätt tycker att det här inte är någon viktig utbildning, utan det helt enkelt saknas elevunderlag för treårig gymnasieutbildning. Det är också någonting som näringen har konstaterat, att man kanske inte som 15-16 – åring, som man är som mest motiverad att ingå en treårig gymnasieutbildning för att vara färdig när man är 18 år. Man väljer kanske en annan utbildning, men att man däremot när man vill bli naturbrukare, lantbrukare, har en större motivering och ett större behov av kursverksamhet. Det som vi lägger huvudvikten vid just nu, är att satsa på kurser både för lantbruk men också för övrigt näringsliv. Det finns ett stort behov av ettåriga och också kortare kurser för både vårt näringsliv och också då inklusive lantbruket.

Jag är också helt övertygad om vi tänker på hälsosam mat på matens roll inom omsorgen, jag var på studiebesök på Trobergshemmet häromdagen, där det visar sig att näringsintaget är jätteviktig del av vården där. Det tror jag man kommer att ta till vara och också lägga vikt på hur viktig maten är. Maten är också oerhört viktigt för turismen och en av de vanligaste cancerorsakerna är mat. Matens betydelse kommer att lyftas upp allt mer, ren mat, lokalproducerad mat och så vidare. Jag helt säker på att det kommer att finnas ett växande intresse och också ett behov av, både när det gäller vidareutbildningar inom att matsektorn, och där finns det en koppling också till jordbruket. Tanken med Ålands gymnasium är ju också att man ska ha en större flexibilitet och att man lättare ska kunna skapa utbildningar som motsvarar den efterfrågan som finns hos våra ungdomar. Den skrivningen som finns här, om att sextonåringar som önskar att utbilda sig inom naturbruk, då ska söka sig bort ifrån Åland. Jag vet inte riktigt hur revisorerna menar, om de själva tycker det, eller om arbetsgruppen har sagt det. Jag tycker däremot inte att jag känner igen det från den arbetsgrupp som överlämnade den rapporten, därför att vår övergripande målsättning här inom utbildningspolitiken inom den här landskapsregeringen har varit det att våra sextonåringar ska utbildas på Åland. Vi tycker att de är för unga att fara härifrån, men att vi i stället försöker skapa så flexibel möjlighet som möjligt att få utbildning här.

När det gäller fastigheten där naturbruksskolan har bedrivit gymnasieutbildningen föreslår arbetsgruppen att det där skulle vara kursverksamhet och att det är det som ska vara den bästa nischen och det är det ju från och med 1 augusti Ålands gymnasiums ansvar att skapa de här kurserna och har också ansvar över vuxenutbildningen. Frågan har, precis som tidigare sagts här i ett anförande, ställts till Ålands gymnasium, att för kursverksamheten behövs lokalerna vid Ålands naturbruksskola och man har sagt att man kommer att klara det utan de lokalerna. I och med det har lagtinget vid budgeten överfört naturbruksskolans lokaler till kansliavdelningen och därmed också byggnadsbyrån. Nästa steg blir att se om vi behöver den för våra egna utrymmen, det har diskuterats både kansliutrymmen som finns ute på stan och också den här fastigheten. Där behövs det tas ställning till om vi behöver naturbruksskolan för våra egna utrymmen, annars ska vi ju följa det som också står i budgeten, som också lagtinget har godkänt. Till den delen vi inte behöver den för egna behov ska den arrenderas ut. Där tycker jag det är oerhört viktigt, att när man arrenderar ut den här byggnaden, att man tillser att det är någonting som passar ihop med den verksamhet som bedrivs vid det här området, som också kan ge ett tillskott till det. Det kan vara väldigt många olika områden, men egentligen enkelt skulle man kunna säga att det är oerhört viktigt att det är en verksamhet som ger liv och rörelse, att det inte blir mörka lokaler och förvaringsutrymmen eller något liknande, utan det är faktiskt är någonting som ger verksamhet och som också genererar nytt liv till området. Med det har vi bemött landskapsrevisorernas berättelse.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag hänvisade till de utfästelser som ansvarig minister gav för snart två år sedan åt jordbruksnäringen över hurdan nystart det skulle bli på landsbygdscentret. Man skulle ha möjlighet att få lantbruksutbildning i landskapet Åland och så vidare. Nu är det tre personer som tagit kontakt med mig. För bara ett par veckor sedan var det en större grönsaksodlares son som ville få reda på var man kan utbilda sig. Yrkesvägledningen vet ingenting och det finns ingenting att erbjuda är det svar som man får. Det gavs massor av löften ifrån ansvarig minister, men ingenting av det är uppfyllt och det tycker jag faktiskt är en skandal. När folk vill hyra skolan i vinter får de svar av tjänstemännen att man inte ens vet om man ska ha värmen på. Det finns inga planer över huvud taget för det här. Men att för två år sedan stå och rada upp löfte på löfte, tycker jag faktiskt är dålig stil, när ingenting av detta uppfylls över huvud taget.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Fru talman! Att utfärda utfästelser och löften stämmer nog inte riktigt överens med mitt sätt att tala. Jag har vid ett flertal tillfällen varit vid Ålands naturbruksskola och vi har konstaterat och gjort en grundlig genomgång av samtliga grundskolestuderanden, så stort sampel som man kunde göra för att man skulle ha någon sorts uppfattning om vad man vill med framtiden. Det fanns tre stycken ungdomar på hela Åland, som kanske kunde tänka sig att söka till Ålands naturbruksskola och då var det en åldersgrupp på hela Åland som var ganska långt ner i åldrarna. Det gjorde ju att, med tanke på, även när vi diskuterade med de ungdomar som gick vid Ålands naturbruksskola då, trodde inte heller på just den här idén, näringen själv trodde inte heller på den här treåriga gymnasieutbildningen. Det har ju som sagt även Ålands lagting nu sagt okej till att det helt enkelt inte är rimligt att bedriva den treåriga utbildningen. Det var både ungdomarna och näringen själva säger, är det att, ofta när man kommer ut som artonåring, är det bättre att man skaffar sig en utbildning då till ett annat yrke än till det att man väntar att man har resurser eller möjlighet att överta till exempel sina föräldrars gård.

Ltl Anders Eriksson, replik

Ja, löften och löften. Nu är det väl antagligen så att ÅPF troligtvis inte har något stenografiskt protokoll på sina möten. Men jag och många andra kommer ihåg det som sades, bland annat att det skulle ordnas utbildning i landskapet med samarbetet till Sverige eller till Finland. Jag tycker det är märkligt av en minister att man ger den typen av löften och efter det tillsätta en arbetsgrupp som kommer fram till att det inte kommer att fundera över huvud taget. I två av de här fallen som jag har varit i kontakt med så är det ju personer, precis som ministern säger, väljer annan yrkesutbildning. Det är klart att de inte återvänder till gårdarna efter man har fått den utbildningen. Det här är ett jättebekymmer. Jag tror jag har ett visst hum om hur jordbruksnäringen pratar, värderade minister.

Vicelantrådet Britt Lundberg, avslutande replik

Vi skulle inte ha avslutat den treåriga gymnasieutbildningen om det skulle ha funnits en återväxt och ett intresse att för att gå den treåriga gymnasieutbildningen. Det är det som är vårt bekymmer. Det vad vi däremot har sagt och det var vi däremot ska ge, är att det finns en möjlighet via läroavtal och om det finns grupper som är färre än fem eller något liknande är det mycket effektivt och också flexibelt att ingå läroavtal och på det sättet skaffa sig en utbildning. Det är den ena varianten. Det andra är det att Ålands gymnasium, som nu har startat 1.8.2011, med sitt system kommer att ha en större möjlighet att skapa flexibla gymnasieutbildningar, som också kommer att möjliggöra för grupper som är ganska små. Ska vi ha en hel utbildning, behöver vi med dagens ekonomi ha fulla grupper, på 12-18 studerande, och det underlaget finns omöjligt inom naturbruk. När det gäller att inom Ålands gymnasium och inom läroavtal skapa utbildning för naturbrukare på Åland, det ska vi jobba för, men det måste förstås finnas en efterfrågan. Jag är helt säker på om denna ungdom som har hört av sig till Anders Eriksson vänder sig till läroavtalsbyrån, så kommer man att göra sitt allra yttersta inom Ålands gymnasium att skapa en läroavtalsutbildning för den ungdomen.

Talmannen

Replikväxlingen är avslutad.

Ltl Barbro Sundback

Fru talman! 2010 var ju det år när den här regeringen faktiskt på allvar insåg att det inte kommer att gå så som man kanske först hade tänkt sig när man tillträdde 2008, utan att den ekonomiska nedgången den skulle fortgå, att den skulle drabba Åland. Då var stridsropet ” spara och skära ner”.

Det sparades och skars ner och det finns också dokumenterar här, bland annat löneinbesparingarna och så vidare. Kommunerna fick mindre pengar och det gjordes säkert en hel del försök att spara på driften också här i centralförvaltningen. Men ett område, en byrå, som inte sparade, det var fastighetsförvaltningen och byggnadsbyrån. Jag är förvånad över att det tydligen bara är ledamot Anders Eriksson och jag som reagerar på det här. Det är ju ett otroligt slöseri med skattemedel inom den här fastighetsförvaltningen. 2010 konstaterade man, alltså landskapsrevisorerna, att det hade varit möjligt att sammanföra den personal som fanns uppdelade på adresserna Strandgatan 7 och Strandgatan 23. Sammanförandet kunde ha skett på vilken som helst av de redan hyrda kontorslokalerna på Strandgatan. Den del av byggnadsbyrån som flyttade ut från kanslihusets kansliavdelning kunde då till exempel ha flyttat in på Strandgatan 23, som ligger närmast Självstyrelsegården. Det fanns alltså tomma upp hyrda utrymmen, men vad gjorde byggnadsbyrån med regeringens goda minne? Man hyrde upp kolossalt dyra utrymmen i Sittkoff. Är det sparsam politik? Jag tycker det rent ut sagt är slöseri med allmänna medel. Den högra handen eller den högra hjärnhalvan vet tydligen inte vad den andra sysslar med. Samtidigt kan man läsa att man hade avslutat ett hyresavtal på Parkgatan 6, men man fortsatte att betala hyra i sex och en halv månad, tror jag det var. För tomma utrymmen. Det kostade skattebetalarna 8 500 euro. De pengarna kunde väl ha använts av till exempel matbanken, som det har varit så svårt att stöda. Är det faktiskt så här som den här regeringen sparar, att de är på de svaga jo, då går det bra. Men när det gäller byggnadsbyrån och deras behov av utrymmen, då duger inte vad som helst. Den här flytten kostade samhället mycket, faktiskt. Det var inte bara det att hyran steg per kvadratmeter, som det står här, med 48 procent, utan det skulle ju byggas in en massa saker för 75 000 euro. Det var tydligen väldigt bristfälliga lokaler som man hyrde upp.

Ja, fru talman, jag är glad att finansutskottets ordförande är här. Alltså det krävs nog faktiskt att man tittar på den här punkten. Jag blev så till mig att jag knappt kom vidare i revisorernas berättelse. Att den här fastighetsförvaltningen länge har varit under all kritik, det vet vi. Och någon har försökt dokumentera och göra utredningar, men det är som med allting, man vågar inte göra förändringar. Hela fastighetsbeståndet borde ju sättas i ett separat bolag, bort från budgeten. Det ska inte vara ministerstyre här, det ska drivas med någon sorts ekonomiska förtecken, inte vilka tjänstemän som vill skaffa åt sig dyra, fina utrymmen. Det här är en stor plump i protokollet för den här regeringen. Man sparar på smått, men när det sedan kommer till att verkligen göra lite smartare lösningar då, då går det bra att slösa.

Jag kan lägga till i listan slöseri av det här slaget. Vi har våra utrymmen på Ekonomiegatan 1. I början av den här perioden, som satt både var patient-ombudsmannen och diskrimineringsombudsmannen i utrymmen på Ekonomiegatan 1. Det var väldigt centralt, lättillgängligt, till och med handikappanpassat, men av någon anledning, skulle de bort därifrån. Patientombudsmannen flyttades bort ganska snart, jag tror redan under 2008 och så fick vi ju en lag om att diskrimineringsombudsmannen skulle det ena och det andra, och hon flyttades till rätt dyra utrymmen, inte i byn, utan långt ut, halvt in på landsbygden. Ingen människa hittar väl henne där, det ser man ju förresten i landskapsstyrelsens berättelse, det är ju fråga om elva stycken fall eller något sådant i året. De utrymmena har stått tomma så gott som hela tiden, tills det nu kom ett projekt som heter ”Hallå Norden”, som har varit i de här utrymmena. Är det bra offentlig förvaltning? Inte tycker jag det. Men jag har väl en annan uppfattning än regeringen om deras förträfflighet vad det gäller sparande.

Sen är det intressant med Grelsby gård, som nu har försiggåtts. Man får hyra den för var det fem euro i månaden. Och landskapet ska renovera den, för en privatperson. Tycker ni att det är klokt det? Sparar ni på det viset? Jag skulle inte göra det. Och så har vi lantbruksskolan, där det tydligen finns två anställda för att hålla den stängd. Är det vettigt det? Absolut inte. Nej, fru talman, det är nog så att här på det här området, här skulle man verkligen kunna spara, men då måste man hålla i det politiskt på ett helt annat sätt än vad nu är fallet. Här rinner det ut skattepengar, utan att någon tydligen har kontroll.

Ltl Jan Salmén, replik

Tack fru talman! Nu hörde jag inte riktigt hela Barbro Sundbacks anförande från början. Men i det stora hela håller jag faktiskt med ledamot Sundbacks anförande om byggnadsbyråns hantering av sin flytt och i slutet på anförandet tog ledamoten upp det här med naturbruksskolan och man ser i revisorernas berättelse, sista meningen, ”borde ha planerats en mera långsiktig lösning för framtida användning av fastigheten”. För mig skulle det ha varit naturligt att byggnadsbyrån skulle ha varit den första att flytta dit tvärt när det blev tomt eller när de visste att den skulle tas hand om istället för att hyra upp så dra utrymmen i Sittkoff, när det ändå bara är tillfälligt som man är där. Då borde man utnyttja sina egna utrymmen och nu sänker man temperaturen till tio grader så ingen människa kan använda naturbruksskolan, utan den står där tom. Det här var bara ett litet tillägg, kanske lite mer salt i såren, men tyvärr måste jag hålla med lite.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tyvärr? Fru talman, jag är bara glad jag om ledamot Salmén håller med. För så här skulle vilken förnuftig människa som helst reagera, som tar ett politiskt och ekonomiskt ansvar. Men det är någon som har suttit i tjänstemännens famn, inte vågat säga emot. Då går det på det här sättet.

 Men det var roligt med lantbruksskolan, för det var faktiskt ledamot Salméns legendariska pappa Olof och jag som, tillsammans nog med andra, drev på, men vi hade ibland ganska eniga uppfattningar, att en stor del av den här jordbruksförvaltningen skulle flytta ut till lantmannaskolan. Och det vore det naturliga också nu. Den platsen är ursprungligen alltså väldigt viktig ur lantbrukets historia på Åland. Det finns i en identitetsskapande effekt för dem som jobbar inom primärnäringarna, att besöka just den här platsen. Det är ju där man nu också försökt ha skördefester och sådant. Det är en naturlig plats för lantbruket. Så flytta ut hela avdelningen, håll kurser där och så vidare.

Ltl Jan Salmén, replik

Fru talman! Varför jag sa tyvärr, är för att det tyvärr har blivit så här. Inte tyvärr att jag håller med, utan egentligen beklagar jag hela situationen. Naturbruksskolan är ett bekymmer och att verksamheten där går på någon sorts sparlåga. De som verkar där vet ju inte riktigt var framtiden kommer att bli. Det är synd att inte utnyttja de utrymmen som finns och man kan inte säga att det är dåliga utrymmen, utan det är verkligt bra utrymmen och de kunde lätt har gjorts användbara. I synnerhet om det som skulle flytta in bara gjorde det tillfälligt, såsom till exempel byggnadsbyrån, som sagt att de huserar i Sittkoff bara tillfälligt. Det var därför jag sa tyvärr. Men så är det.

Ltl Barbro Sundback, replik

Ja, vi har säkert utrett det ”tyvärret” tillräckligt. Praktiska lösningar skulle ha funnits. Lösningen med Sittkoff borde inte ha kommit till, men det politiska ansvaret saknades.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson

Tack fru talman! En del av debatten här har varit kring polisfrågor och eftersom jag själv jobbat som polis i 25 år, tycker jag det finns anledning för mig att kommentera revisorernas berättelse lite.

Jag sitter också med som vice ordförande i polisdelegationen, så jag har tagit del av den förändringsprocess som är på gång. Från min erfarenhet vet jag att polisyrket är väldigt konservativt och traditionellt. Man ändrar inte på rutinerna i första hand, utan de ska vara väl förankrade och det går inte speciellt snabbt framåt. Det finns en del anmärkningar och man ifrågasätter ledning och organisation och så vidare just nu vid polisen. Då kan vi som sitter i polisdelegationen konstatera att hela organisationen, från polismästare och landskapsregeringen, är införstådda med att det krävs en ändring och den är på gång.

Det finns ett utförligt dokument från början av det här året redan, där man kommit ganska långt i planerna. Det kräver en viss lagändring och det är andra saker som ska gå framåt. Det här har också satt väldigt tydliga spår i budgetarbetet för 2012, alltså att man har en helt annan inriktning och man har för avsikt att ta i kraft en ny metod som kallas POP, problemorienterat polisarbete. I stället för att ingripa där det finns ordningsstörningar och där det är problem, så kommer man att försöka eliminera de här problemen. Det är lite så att om man jobbar inom räddningsverket och brandkåren har man också brandsyner och man försöker stoppa problemen före de uppkommer. Det betyder alltså att man kommer att inrikta en hel del utav sitt arbete i skolan, att man har för avsikt att starta skolpoliser, enskilda poliser för olika skolor, dagisbesök och så vidare. Det är ett sätt att jobba framåt. Det här är relativt nytt för polisen och det är ett väldigt stort steg att ta. Jag beklagar att man från lagutskottet har förkastat lagförslaget om polisstyrelse och också lagmotionen. Vi som sitter polisdelegationen, och har en helhetssyn i det här, så ser det som är på gång och som håller på att hända i polismyndigheten just nu och det är en väldigt stor förändring. Jag ser det som ett schackspel, att man kommer att förändra på många olika ställen och det här är kanske första draget i den förändringen. Att vi öppnade med en bonde och tog två steg framåt. Sen kommer det att komma mera större förändringar, kanske just den typen av förändringar som polisen efterfrågar, det får man processa fram. Vad man efterlyser väldigt starkt, är en polisbyrå vid landskapsregeringen. Där får man väl beklaga den vändning det tagit just nu, för det verkar som om man tagit ett litet steg tillbaka.

 I och med att enhetschefen för polisärenden, när nuvarande författningshavare går i pension, så kommer den tjänsten att slås samman med räddningschefen och så vidare, att man får mera uppgifter och då kommer polisen får det ännu sämre än om man har det idag. Till polisbyrån efterlyser man en person som processor och gör förarbeten till lagstiftning och så vidare, hur det ska tillämpas i praktiken. Det är det som poliserna behöver mest av allt. Därifrån ser man kanske inte behovet av en polisstyrelse på samma sätt som man ser det politiskt. Jag känner nog att ledningen av polisen förtjänar nog lite mera än att man träffas varannan månad på fredag eftermiddag kl. 13, när de flesta är trötta och planerna för helgen ligger framför. Den styrning och den organisering som det blir på den typen av möten är inte polisen förtjänt av, de behöver ha en betydligt bättre ledning. Jag tror också att om man i polisdelegationen visste, de medlemmar som sitter där, att de besluten man fattar hade större betydelse, skulle man få ett helt annat engagemang. Man skulle driva på mycket mera och man behöver ha betydligt fler möten för att sätta sig in i de här frågorna.

Vi vet att det är synnerligen viktigt att poliserna får resurser, att de får en organisation som fungerar, för det är ju trots allt de som är stommen i vårt rättssamhälle tillsammans med domstolarna. Det är ju det som är grundbulten i ett rättssamhälle av i dag, att vi har en fungerande rättsverksamhet. Det är väldigt sällan som vi här i salen pratar om polisen och deras organisation i positiva ordalag. Så som jag ser det just nu och den insikten jag har, är man väldigt långt på väg i den här omorganisationen. Det finns dokument och man tittar på vad som håller på att hända. Man har gjort en ny lägesanalys och där framkommer att det finns problem med ojämn fördelning av arbetsuppgifterna. Man efterlyser tydliga strategier, man har för långa utredningstider, man belastar sig själv med att man bollar ärendena emellan sig, man noterar att det finns tidstjuvar i systemet som borde åtgärdas och så vidare.

Arbetsuttag och lönesystemet måste också ses över och man behöver ha POP, problemorienterat polisarbete underrättelsestyrt. Dessutom är det ojämn resursfördelning och så vidare. Man har så att säga dragit upp en helt ny organisation och jag har tagit del av den. Planerna finns klara, de går att sätta i verket och det går att starta upp det här. Där tycker jag det skulle ha varit bra om polisstyrelsen skulle ha varit med och styrt upp, varit engagerad i det och haft den typen av folk som Ålands landskapsregering tillsätter, att det inte är kommunerna som tillsätter de här personerna som ska sitta där. Man borde ha en viss koll på fördelningen och vilka personer som sitter där, så att man har en jämn kompetensfördelning. Det är otillfredsställande som det är just nu. Vi ska komma ihåg att det tog ett halvår eller så innan man kom i gång med polisdelegationens arbete på grund av en konflikt med jämställdheten. Det var för få kvinnor som satt där och till slut måste man göra en rockad. Lantrådet gick in och blev ordförande i polisdelegationen, för att kunna hantera det här, för ingen ville backa på det här området. En sådan sak visar hur pass svårt det är att styra den när det är många huvudmän som har sina olika uppdragsgivare som sitter där. Vad jag ville säga är att jag tycker att polisens organisation är på bra väg. Man har jobbat med den här delegationen, landskapsregeringen har sett på det här. Det finns mycket man kan ifrågasätta ännu, men jag ser med ljusa ögon på polisens framtid. Det ser bra ut just nu.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Det finns olika syn på det politiska arbetet. Jag har under många år förvånat mig över ledamot Mattssons bristande vilja att samarbeta för att få frågor framåt. Jag tvivlar inte ett dugg på hans eget engagemang för sin tidigare arbetsplats. Men vi, som är så att säga vanliga politiker, som försöker greppa det här och komma vidare, har konstaterat att ledamot Mattsson inte anser sig vara delaktig i det politiska arbetet, utan sitter på läktaren och kommenterar. I dag gör han det från talarstolen men det har varit precis samma sak under alla dessa år. Det är si och det är så, men aldrig något besked.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack fru talman! I stora drag håller jag med mycket av det som ledamot Åke Mattsson säger om det förändringsarbete som har pågått länge med polisen.

Däremot håller jag inte med om att polisen är så traditionell och på något vis motsträvig och kontraproduktiv. Det är nog politikens ansvar att sköta den här frågan. De anställda gör nog så gott de kan, men om inte det politiska ansvaret finns och man vet om man ska förändra så blir det är tokigt hur man än gör. Den här polisstyrelselagen får vi diskutera senare. Men det grundläggande problemet är att det inte är det som poliserna vill ha.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack fru talman! Jag tackar för repliken, den var värdefull för mig att höra och vi är helt överens i den här frågan till den delen att poliserna inte vill ha polisstyrelsen, utan en polisbyrå. Man vill få lagarna beredda så att man kan tillämpa dem i praktiken, men det är ganska många frågetecken runt om.

Det är bra att ledamot Sundback tog upp den här frågan, för jag ser inte det som något negativt att polisen är traditionsbunden och lite konservativ. Det är väldigt viktigt att den typen av organisationen inte hoppar på vilka dagsländor som helst, utan man vill vara förutsägbar och man håller på det fungerande system tills man tar steget framåt och är övertygad om att man går in i något som fungerar och är okej. Men man hoppar inte på vad som helst. Den erfarenheten har jag som kanske varit lite av den spektakulära polisen under min karriär.

Ltl Barbro Sundback, replik

Ja, det här att man inte hoppar på vad som helst, det är nog kanske en allmänmänsklig egenskap. Speciellt om man har ett yrke som man är stolt över och en organisation som man ser att kräver förändringar, så har man ju åsikter. Vi har ju fått väldigt väldokumenterat vad myndigheten och poliserna vill som kollektiv. Hurdana de är kan man inte generalisera så mycket.

Men det handlar inte enbart om polismyndigheten, utan på ett övergripande plan, vilken kompetens ska landskapsförvaltningen ha i frågor som rör Ålands säkerhet och allmänna ordning. Det är frågor som är vida större än bara det som gäller polismyndigheten. Det är sist och slutligen en myndighet som de flesta andra på Åland och kan mycket väl skötas enligt den förvaltningsstruktur vi har.

Ltl Åke Mattsson, replik

Fru talman! Ja, det råder ju delade meningar om det och jag upplever att det är det här sättet man behöver hantera. Jag anser att polismyndigheten förtjänar att ha en ordentlig styrelse. Med den organisationen som är idag, är det så att polismästaren behöver ha ett bra bollplank med kunniga, kompetenta personer som hon kan driva polisarbetet framåt med.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag tycker att det var ett intressant anförande som lagtingsledamot Åke Mattsson hade. Jag tyckte också att det var positivt till den delen att det inte är så genomuselt och hemskt, som det verkar när man hör debatten är i lagtingssalen. Det är inte bara utanför dörren det hörs, det hörs till lagtingssalen också.

Här förra veckan hade vid ett seminarium om polisarbetet och socialarbetet och när det gäller att jobba förebyggande med ungdomar och rusmedel. Då var det en polis, som när vi avslutade, sa åt mig att det inte är så uselt som det verkar. Vi gör jättemycket. Det tycker jag att jag också sett under de här snart fyra åren. Man jobbar framåt och det är jättepositivt om man nu tänker börja gå ut i grundskolan. Man gör oanmälda besök i skolorna med hundar, man pratar och gör razzior utomhus och jag tror att det är en viktig point att man försöker bygga upp ett förtroende hos ungdomarna. Men det tog riktigt det där att det inte är så uselt som man försöker få det till. Det var alltså en slutkläm av en polis som är ute i verkligheten.

Ltl Åke Mattsson, replik

Fru talman! Det var väl det som skulle vara kontentan av mitt anförande. Det finns två sidor. Polisverksamheten, det kanske jag inte var tillräckligt tydlig med, fungerar i dag.

Poliser är ett segt folk och de driver på. Man upprätthåller en bra lag och ordning under de förutsättningar som finns. Men det finns klagomål om att man vill ha en bättre organisation. Man vill ha en förändring och framför allt finns det ingen som ifrågasätter den här förändringen. Den ligger klar, den kan så småningom börja tas i bruk, men man vill vara säker på att den verkligen fungerar och att den kommer att vara tillfredsställande för alla parter.

Därför var polisstyrelsen det första steget till det. Just nu står det stilla, men det kommer att rulla på så småningom, det tror jag. Polisorganisationen driver själv den här frågan, så den nya landskapsregeringen har bara att komma och sätta sig vid dukat bord, så kommer det att rulla iväg.

Minister Katrin Sjögren, replik

Talman! Det var också min uppfattning att polisstyrelsen var efterfrågad och de stormöten som man har haft med hela polisstyrkan så har man efterfrågat just den här polisstyrelsen. Det ska bli väldigt intressant att höra när lagutskottets betänkande debatteras här i salen, varför man sågade det.

Jag delar den uppfattning som lagtingsledamot Åke Mattsson har att vi nu stampar på stället igen. Det finns ett politiskt ansvar, det finns det definitivt, och det har ingalunda landskapsregeringen försökt undandra sig. Vi har fått rapporter med jämna mellanrum hur man försöker jobba framåt när det gäller polisen. Men det gäller också att skilja mellan politik och förvaltning och det finns ett ansvar att vara chef inom landskapsförvaltningen också, på alla nivåer.

Talmannen

Replikväxlingarna är avslutade.

Ltl Jan-Erik Mattsson

Fru talman! Det med intresse man har följt debatten i dag och den vägkost som finansutskottet har fått. Jag kan bara konstatera direkt här och nu att det arbete som finansutskottet förväntas göra, har en begränsad tid. Men vi ska göra vårt bästa.

 Jag ska börja med att kommentera ett par saker och jag tycker det var intressant för att både lantrådet och vice lantrådet var uppe och redogjorde för en del av det som landskapsregeringen har gjort och läget för de olika sakerna. Det är bara att konstatera att tyvärr saknas en hel del av den redogörelse som har efterlysts sedan tidigare. Därför ser jag fram emot att kommande lagting ska få ta del av detta när förvaltningslagen träder i kraft.

De övergripande frågorna som framförts som vägkost är väl det som nu senast diskuterades: Polisverksamheten och styrningen av den och resurser, huruvida det ska vara mera eller om det räcker med det som är. Det får vi försöka göra oss någon slags uppfattning om.

En annan fråga som ledamot Roger Jansson tog upp är det underskott som vi har ackumulerat och en närmare redogörelse över hur det verkligen ser ut, om man skulle ha en affärsbokföring fullt ut och uppföljning år för år. Vi har aldrig fått, så att säga, en sann bild till lagtinget. För det råder delade uppfattningar om hur det verkligen ser ut och inte vet jag om finansutskottet heller kan ta fram en sådan, men vi kan väl kanske åtminstone ta fram en uppfattning ifrån finansutskottet.

En annan fråga som också har framförts är skillnaden i hur permitteringar och löneinbesparingar har gått till och det får vi väl också försöka få någon form av fundering kring. Jag har väl samma uppfattning som kanske ledamoten Anders Eriksson hade här att vi inte ska kritisera de besparingar som verkligen gjordes. Däremot hur de verkställdes kan vara någonting som leder till eftertanke och klokhet för framtiden, om vi står inför samma situation igen. För det som har varit så har ändå varit och vi har sparat en del pengar med det.

Anders Eriksson frågade också efter en del saker inom integrationen, och det tycker jag också är sådant som vi kunde höra lite i kring. Det viktiga som jag tyckte han förde fram är nog de tre punkter som var att våra invandrare ska må bra, de ska lära sig språket och där tror jag mig kunna säga att språkutbildningen, med den erfarenhet jag har, är väldigt god. Invandrare får tillgång till bra språkutbildning när de kommer till Åland. När det gäller samhällskunskapen tror jag det finns en hel del att göra och där fordras det en hel del nytänk eller hur man ska få ut den här samhällskunskapen till de inflyttade. Det torde vara väldigt viktigt om man ska kunna integreras bra i det åländska samhället, att man också vet hur det fungerar.

En av de tyngre punkterna som har framförts av flera, är fastighetsbehovet med därtill hörande rockader och omflyttningar med omkostnader. Men även att inte utnyttja befintliga resurser har framförts, särskilt naturbruksskolan och några andra småsaker också. Jag har själv förespråkat att näringsavdelningen i sin helhet kunde överföras och flyttas till naturbruksskolan. Jag har fört fram det vid flera tillfällen som en varm tillskyndare. Det här skulle medföra att en stor avdelning eller en stor del inom fastigheten skulle frigöras för övriga verksamheter som verkar i upp hyrda lokaler utanför landskapets kontroll, kan man säga.

Det här är de punkter som jag tycker att finansutskottet ska titta på och hur långt vi kommer med det, får vi se. Vi har begränsad tid, men det torde vara så att vårt betänkande ska avgöras i enda behandling. Den sista fredagen som vi har som reservdag ifrån talmanskonferensen, kan det vara möjligt att vi har ett betänkande att diskutera.

Talmannen

Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

Remiss

7      Revisionsberättelse för Ålands lagting och Ålands delegation i Nordiska rådet för år 2010

Landskapsrevisorernas berättelse (RB 2/2010-2011)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkännes? Godkänt.

Diskussion. Ingen diskussion. Ärendet remitteras till finansutskottet.

Första behandling

8      Ändring av lagstiftningen om utkomststöd

Finansutskottets betänkande (FU 8/2010-2011)

Landskapsregeringens framställning (FR 31/2010-2011)

Först tillåts allmän diskussion och efter det att diskussionen avslutats kan det väckas förslag enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

Ltl Jan-Erik Mattsson

Fru och herr talman! Ändring av lagstiftningen om utkomststöd var ju en välkommen lag enligt den remissdebatt som föregick utskottsbehandlingen och det har också utskottet funnit att den var. Alla hörande är kraftigt eniga om att behovet av den här revideringen var nödvändigt.

En sak i debatten som förekom då före var egentligen en debatt om huruvida det skulle vara egen lagstiftning eller om det, så som framställningen är, en blankettlag. Landskapsregeringen utgick ifrån att har man en blankettlag, uppnås en automatik i ändringar i lagen, som då inte lagtinget behöver göra någonting åt. Delvis så gäller det. Men när det gäller den kanske viktigaste delen, så är det grunddelens belopp, som ska fastställas. Där fordras det egen lagstiftning. Det rådde delade åsikter om huruvida detta kan tas i budgetlag eller om det fordras ordinär lagstiftning. Det får väl den kommande landskapsregeringen och det kommande lagtinget, när behovet uppstår, komma fram till vilken väg som är den riktiga. Med det kan man konstatera att den här automatiken inte fungerar fullt ut när det gäller kostnadsersättningarna.

Vidare har utskottet konstaterat att det finns skillnader mellan hur utkomststöd beviljas i de olika kommunerna, vi har hört ett antal personer som handhar de här uppgifterna i de olika kommunerna och det har framkommit att det finns en regelbok, med det finns också tolkningar hur den ska användas.

Vi har också erfarit att det i vissa kommuner har gjorts specialarrangemang för att motverka behovet av utkomststöd, som har varit positivt. Sådana initiativ borde föras vidare, så att flera kommuner kan samverka och enskilt också för den delen och komma med sådana här åtgärder. Det torde vara väldigt bra om man kan få bort var fjärde eller var femte ifrån den här problematiken.

Det noterades också i debatten att det fanns en speciell grupp i den sammanställning som fanns över vilka som var stödmottagare och gruppen 18-24 år var överrepresenterad. Utskottet har inte desto mera fördjupat sig den här frågan trots att vi var uppmanade till det. Det är en svår uppgift att gå in och analysera varför det är såhär. Men det gjordes en utredning av ÅSUB år 2007:05, ekonomisk utsatthet och social trygghet på Åland, där man ganska noggrant kartlade hur ekonomin ser ut för de olika grupperna i samhället.

 Därför har vi då i en kläm bett att landskapsregeringen ska göra en uppföljning av den här. Utöver det har vi valt att inte göra en kläm om att den handbok som finns som finns för utkomststöd, som gäller det ordinarie utkomststödet, som utskottet anser bör uppdateras eller få ett tillägg, som närmare behandlar det förebyggande utkomststödet istället för, som nu, på ett rätt allmänt sätt.

Utskottet har också konstaterat att det i detaljmotiveringen finns några felaktigheter. 4 § grunddelens belopp, det är ett belopp om 339,65 euro som uppges i framställningen ska rätteligen vara 439, 65 euro, vilket utskottet vill lyfta fram som en felskrivning som rättas till. Indexjusteringar av grunddelen, i förklaringen över hur indexet räknas ut och anges i framställningen att indexförändringar mellan januari månad och januari månad föregående år, ska användas som beräkningsgrund. Utskottet konstaterar att det är indexförändringen mellan december månad och i december månad föregående år som avses, annars blir det omöjligt för kommunerna tillämpa förändringen av grunddelen från den 1 februari. Ändringen av denna 5 § bör också noteras.

I framställningens bilaga tre finns ett korrekturfel i tabell ett och två. I tredje kolumnen står det euro per månad, vilket ska vara euro per dag. Utskottet föreslår att landskapsregeringens förslag antas utan ändringar. Med en hänvisning till det anförda föreslår utskottet att lagtinget antar det i framställningen ingående lagförslaget oförändrat samt att lagtinget hemställer om att landskapsregeringen låter utföra en uppföljning av ÅSUB rapporten 2007:5, ekonomisk utsatthet och social trygghet på Åland.

Ltl Sirpa Eriksson, replik

Tack herr talman! Utskottet har konstaterat att det är bra att Sunds kommun har ordnat vägledningssamtal till klienterna. Det är kommunens skyldighet att ordna sådant. Det är ju normalt socialt arbete. För mig låter det lite konstigt att om inte kommunen kan sköta det här på det viset att socialarbetaren har tid med det, borde man kolla om det administrativa arbetet tar för mycket av socialsekreterarnas tid, så att man inte hinner med klientarbetet, socialt arbete med vägledning. Det står i socialvårds- lagen, så det är inte bara utkomststöd som man ska ge ut.

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik

Herr talman! Sunds kommun har gjort det här på ett särskilt sätt, som är fristående ifrån socialsekreterarens arbetsuppgifter. Den här prövningen, stödet, hjälpen och rådgivningen som socialsekreteraren, tjänstemännen ger, torde följa den regelbok som finns. Men det exemplet som vi fick oss till kännedom i finansutskottet var speciellt för Sunds kommun, alltså det var någonting som var ett komplement till den ordinarie verksamheten.

Ltl Sirpa Eriksson, replik

En socialarbetare kan naturligtvis gå ut över boken. Det är yrkeskunskap som man jobbar efter. Jag har ännu en liten anmärkning i 2 § i ändring av lagstiftningen om utkomststöd. Som inkomst per kalendermånad räknas inte 20 procent av barnbidragets belopp, respektive 100 procent av ensamförsörjartilläggets belopp. Det belopp som återstår av barnbidraget och ensamförsörjartillägget efter avdrag beaktas som inkomst. När man drar 100 procent från någonting så finns det ju ingenting kvar. Det här är från det gamla, när det var 50 procent. Jag tror jag tog upp det sist, men ni har glömt bort det. Det har ingen betydelse i sak, men i lagtexten hade det varit bra att korrigera det.

Ltl Jan-Erik Mattsson

Talman! Det är precis som ledamot Eriksson säger, jag har också uppmärksammats på att man kunde sätta punkt lite tidigare i meningen och stryka det sista. Men summan av kardemumman blir samma resultat.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Jag tycker det var ett kort, koncist och bra betänkande från finansutskottet, där revideringen av utkomststödslagstiftningen har varit en del i landskapsregeringens sociala reformpaket tillsammans med handikappservicelagen och barnomsorgslagen. Det är viktigt att också påpeka att man vill ha större flexibilitet och förebyggande verksamhet i socialvården, just också att man påpekar det här med förebyggande utkomststöd. Det är viktigt att kommunerna tar det i beaktande. Och som sagt var, för ensamförsörjarna har det här stor betydelse. En ensamstående mamma med tre barn kan få 175 euro mer i plånboken per månad.

Talmannen

Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

Remiss

9      Skydd av maträtter

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 23/2010-2011)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkännes? Godkänt.

Diskussion.

Ltl Danne Sundman

Herr talman! Systemet för namnskydd på jordbruksprodukter och livsmedel har varit i kraft i hela Europeiska gemenskapen sedan 1993. Syftet med systemet är att skydda livsmedel och jordbruksprodukter mot missbruk av etablerade beteckningar och billigare förfalskningar. Produkterna får samtidigt ett mervärde. För konsumenten innebär skyddet en garanti på att produktens ursprung, råvaror och tillverkningsmetod är känd. Namnskyddet (registreringen av beteckningen) gäller vanligen sådana produkter, som i flera generationers tid tillverkats eller producerats på traditionellt vis inom ett visst område eller med vissa tillverkningsmetoder.

Hittills har över 800 produkter beviljats namnskydd inom EU:s område. Bland de skyddade produkterna utgör ostarna den största gruppen, efter dem följer frukter och grönsaker, kött och köttprodukter jämte olivoljor. En del av de skyddade beteckningarna är kända endast på nationellt plan, medan de inte är kända på olika håll i världen. Alla är ändå åtminstone inom sitt område ryktbara och viktiga produkter.

Det finns flera typiska traditionella åländska maträtter som det kunde vara motiverat att söka skydd för, t.ex. svartbrödet och Ålandspannkakan. Det kunde vara motiverat för att gynna och lyfta fram åländsk matkultur och skulle stöda utvecklingen av restaurangbranschen och turismen.

Förslaget torde kunna genomföras med befintliga resurser och själva kostnaden för registreringen är försumbar.

Hela den kulinariska delen av turismen har ju fått ett lyft i och med champagefyndet. Man har inte varit sen att lyfta fram åländsk mat. Det har en längre tid varit en växande del där man lyfter fram lokal förädling. Den delen av livsmedelsklustret och restaurangbranschen skulle vara förtjänt av uppmärksamhet om man skulle skydda åländska produkter. Det finns också andra maträtter än dessa uppräknade; sundspirogen och åländsk sötost som skulle kunna tjäna på att skyddas. Det tycker jag att man ska överväga.

Med hänvisning till det ovanstående föreslår jag att lagtinget hemställer att landskapsregeringen i samarbete med restaurangbranschen överväger att söka skydd för maträtter som kan anses vara specifika för Åland och därmed skyddsvärda.

Talmannen

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

Remiss

10    Underlätta nyanställningar för särskilt utsatta grupper

Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 3/2010-2011)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkännes? Godkänt.

Diskussion.

Ltl Danne Sundman

Herr talman! På begäran av ltl Anders Eriksson så föreslår jag att ärendet bordläggs till måndagens plenum.

Talmannen

Begärs ordet?

Ltl Fredrik Karlström

Jag ber att få understöda bordläggningstiden.

Talmannen

Under diskussion har ltl Sundman föreslagit att ärendet ska bordläggas till måndagen den 12.9 vilket har understötts av ltl Karlström. Ärendet bordläggs till måndagen den 12 september.

Remiss

11    Förnyad tobakslagstiftning

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 39/2010-2011)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkännes? Godkänt.

Diskussion. Ingen diskussion. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

Remiss

12    Forum för mental hälsa

Ltl Camilla Gunells m.fl. hemställningsmotion (HM 43/2010-2011)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkännes? Godkänt.

Diskussion. Ingen diskussion. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

För kännedom

13    Ungdomspolitisk handlingsplan

Ltl Carina Aaltonens enkla fråga (EF 29/2010-2011)

14    Sänkt promillegräns

Ltl Carina Aaltonens enkla fråga (EF 30/2010-2011)

15    Föglötunnelns eventuella förverkligande

Ltl Anders Erikssons enkla fråga (EF 31/2010-2011)

16    Framtida användning av Naturbruksskolan

Ltl Anders Erikssons enkla fråga (EF 32/2010-2011)

17    Gullåsens inomhusluft

Ltl Barbro Sundbacks enkla fråga (EF 33/2010-2011)

Svar på de enkla frågorna ska ges inom tio dagar efter det landskapsregeringen tagit emot dem. Om en fråga inte kan besvaras ska landskapsregeringen meddela det till lagtinget och ange orsaken till att svar inte ges.

Plenum slutar 

Nästa plenum hålls 12.09.2011 kl. 13.00. Plenum är avslutat. (Plenum avslutades kl. 16.15).

Originalfil