Plenum den 8 juni 2007 kl. 09.30

Ljudinspelningen saknas ännu. Vänligen återkom senare eller se ifall livesändingen ännu är aktiv.

PLENUM den  8 juni 2007 9.30.  

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Peter Grönlund, ltl Henry Lindström och ltl Fredrik Karlström).

27 lagtingsledamöter närvarande.

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 1:

 

Landskapsregeringens framställning angående ny landskapslag om miljöskydd. (FR 28/2006-2007).

 

Beslut har fattat om remiss till näringsutskottet. Diskussion.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Jag blev lite tagen på sängen eftersom jag trodde att de stora grupperna skulle tala först, men varför inte, en lagtingsledamot skall ju alltid vara beredd, så jag är beredd!

 

Lagstiftningen och ändringen är väldigt viktig. Trots den sena timmen tycker jag att lagtinget skall göra ett försök att ta sig an den. Jag skall inte botanisera i krångliga paragrafer utan komma med ett mera övergripande synsätt på lagstiftningen och beröra ett samlande begrepp för utmaningen hållbar utveckling. Vad är hållbar utveckling? Det finns många olika funderingar och definitioner kring det och vissa tar sig rätten att tolka just ut en rätt definition av hållbar utveckling. Enligt mitt sätt att se finns det ingen fastslagen definition utan det är egentligen ett sätt att diskutera tillväxt på ett långsiktigt sätt, en plattform för den diskussion som behöver föras för att vi skall leva på ett sätt som gör att det finns en planet kvar för efterkommande generationer, samtidigt som det är en armbrytarbänk där olika intressen möts.

 

Delarna av hållbar utveckling brukar man säga att är miljö, ekonomi och social trivsel. Det är ingen konst att bedriva en miljöpolitik som är uttryckligen nyttig för miljön, då förbjuder man bara all mänsklig verksamhet så är det lugnt! Det är heller ingen konst att bedriva en näringspolitik som maximerar vinsten för företagen, det är bara att tillåta allting, man får skövla naturen hur fritt som helst, då maximerar man den kortsiktiga vinsten. Det är heller ingen konst att bedriva en politik för kortsiktigt social välbefinnande, det är bara att tillåta allting, folk får göra precis som de vill. Man hör att det här fungerar ju inte. Det är ingen konst att driva särintressen utan utmaningen är att driva dem samtidigt på ett balanserat sätt. För att göra det här, för att kunna gör den här armbrytningen, behövs den här lagen, det här systemet, för att på ett rättvist sätt fördela bitarna i hållbar utveckling. Den fördelningen behöver vara balanserad så att folk i ett demokratiskt samhälle upplever den som balanserad.

 

Jag tror att alla håller med om att nuvarande lagstiftning är på tok för byråkratisk. Det ställs mycket omotiverade krav på verksamheter som är av ringa miljöbetydelse. Företagare, privat personer, föreningar, får villkor som inte har någon större nytta för miljön men som begränsar deras verksamhet. Man zoomar in s.a.s. på tok för nära små verksamheter och förser dem med ett byråkratiskt överhäng som är onödigt, sett ur miljöns synpunkt. Det gör att det kommer in en fjärde tårtbit i hållbar utvecklingskakan: en byråkrati som ingen uppskattar, förutom möjligtvis byråkrater, men jag har förstått att de inte heller uppskattar det, om det blir denna slagsida som det kan bli med en omotiverad byråkrati.

 

Det går att med denna lag öka möjligheten till både ekonomiskt och socialt välbefinnande utan att det påverkar miljön negativt. Det är så att människan har lärt sig en hel del genom åren, man har systematiskt genom forskning och utbildning dokumenterat sina kunskaper som man har tillgodogjort sig under tiden. Man kan göra betydligt mera i dag och också i morgon utan att påverka miljön som man gjorde förr när man gjorde samma sak. Det ryms mera inom begreppet hållbar utveckling i dag bara man tar tillvara den tekniska kunskapen man har och inte s.a.s. inför begränsningar som inte är omotiverade och inte heller tillåter att onödig miljöpåverkan kan ske där man kunde med kunskap förhindra det.

 

Viktigt är att den här lagen, liksom miljötillståndsprocessen, har förtroende hos allmänheten, att man känner att det är befogat, de villkor som ställs för vårt företag, för vår förening eller för en privat person är befogade, det är vettigt att de här villkoren ställs på verksamhet. Så är det inte i dag; det finns hur många exempel som helst som man får höra som politiker, där man inte har förtroende för tillståndsprocessen, man får sådana villkor som man inte i sin vildaste fantasi kan förstå varför de finns och jag har själv sett sådana fall av tillståndsvillkor. Det är någonting fel i processen om man s.a.s. har den helt objektiva uppfattningen att så är fallet. Det är säkert också så att man drar hemåt och försöker få så fördelaktiga villkor som möjligt, men förutom det finns det nog omotiverade villkor. Jag pratade om balansgång i början av mitt anförande; det är en stor balansgång att dels för t.ex. en markägare gå in och begränsa hans möjligheter att använda sitt område till vad han finner för gott. Trots det måste det göras för att uppnå hållbar utveckling. Det är också en viktig sak för den som har markområdet bredvid att det markområdet inte drabbas osv. Det handlar ofta om grannförhållanden när tillstånden ges. Man går alltså in i den privata äganderätten och rumsterar om ganska rejält och då måste man verkligen ha torrt på fötterna. En annan grundlagsenligt rättighet som man har är att man får skaffa sig inkomst; där går man också in med tillståndsvillkoren och begränsar ganska kraftigt många gånger möjligheten att skaffa sig inkomst. Då skall det också vara motiverat ur miljösynpunkt. Det här är den stora balansgången som lagstiftningen skall se till att hålls ungefär i jämvikt.

 

Det är viktigt att i miljötillståndsprocessen komma bort från det klassiska att den lilla människan går till den stora myndigheten med ett papper, sedan faller en klubba, det säger bang och så får den som ansöker ett tillstånd och skall rätta sig därefter. Det är väldigt viktigt med den här diskussionen, dialogen, som skall ske under tillståndsprocessen, inte bara mellan myndigheten och sökande utan också mellan grannar och sökande, alla tillsammans kors och tvärs, så att man vänder på alla stenar och just ger möjlighet att föra in kunskap i processen, så att alla känner sig delaktiga, att man inte överraskas av tillståndsvillkoren man får, vilket, vad det verkar, ofta sker nu.

 

Utan att gå in i detalj i tillståndsprocessen tror jag att där har utskottet en viktig uppgift att tänka sig hur den nya processen fungerar jämfört med den gamla. Efter att ha hastigt läst igenom framställningen ser jag vissa förbättringar. Det är så också för en företagare att all byråkrati tar tid och har man särskilt ett litet företag där man har fullt upp hela dagarna från sex på morgonen till åtta på kvällen så är all byråkrati jobbig, om det så är en liten blankett som skall fyllas i osv. Därför gäller det att alltid ha processerna väldigt enkla just för småföretagare. En sak som förenklar det betydligt är kraven på elektronisk publicering, att man inte måste gå till något visst ställe, i någon viss lucka och begära någon viss handling utan att det alltid finns på Internet, så att det när som helst dygnet runt kan fungera mot myndigheten, förutom om du skall ha personlig rådgivning. 24 timmarsbegreppet i just de här processerna är väldigt viktiga. Det är likadant för vanligt folk om man vill ta del av t.ex. tillståndsprocess som pågår i ens by så skall man när det passar en själv kunna göra det på kvällen och man skall inte vara beroende av någon tjänstetid, vara tvungen att avbryta sitt arbete osv. Att ha en lättförståelig och heltäckande elektronisk publicering gör väldigt stor nytta för både företagare och privatpersoner.

 

Sammantaget är det många små åtgärder som måste till för att få processen användarvänligare. Det är också för myndighetens del; man skall inte glömma bort att det är människor som jobbar med det här och de behöver också känna att de har förtroende för sitt jobb och att det de gör är till nytta för alla tre delar av hållbar utveckling.

 

Jag vill till sist kort beröra valet av utskott. Ärendet remitteras till näringsutskottet och det fick viss kritik från ltl Mats Perämaa tidigare, som sedan renderade i ganska mycket mothugg. Jag vill hålla med att visst är det extraordinärt att man remitterar en lagstiftning till näringsutskottet i stället för social- och miljöutskottet och för mig som i övrigt är vän av lagtingsordningen känns det lite märkligt att vi ställs inför fullbordat faktum. Jag är ändå beredd att göra detta avsteg från praxis för att möjliggöra att lagen behandlas. Jag ser hellre det här extraordinära förfarandet än att vi inte hinner få lagen i kraft före valet. Förfarandet beror på att det kommer så här stora tunga ärenden nu i slutet av perioden och det är ingen rim och reson på ärendeflödet de sista månaderna, man brukar alltid försöka få undan sådant här i tid och vi har, som jag sade i en replik här, före bordläggningen diskuterat detta i talmanskonferensen. Jag själv sade där att man borde ha någon slags typ av krisplan för att kunna hantera och nu är vi nog där att vi har lite krisplaner på gång när vi måste byta utskott, men, som sagt, det beror inte på lagtinget utan det beror på avsändaren. Om jag får göra en liten utvikning där är det inte bra, som en f.d. lagtingsledamot brukar säga, ”inte bra” att man gör så här; vi har sett att det också drabbar kvaliteten på lagframställningarna och jag hoppas verkligen att kvaliteten på den här framställningen inte har drabbats, men jag befarar att så är fallet och det faller, återigen, ett tungt ansvar på utskottet att titta på just de frågeställningarna. Tyvärr koncentreras också uppgiften mycket till enstaka tjänstemän här i lagtinget som får ett enligt mitt sätt att se överstor uppgift som sakkunniga att ta ansvar för att kvaliteten är den rätta. Egentligen är vi lagtingsledamöter lekmän på juridik, det finns endast en som är utbildad jurist och sedan är självlärda, kunniga, men totalt sett kan det bli bekymmer. Man har från regeringens sida ett slags valpanik och det har kommit många stora framställningar för att man skall kunna visa på att man nu har rett upp situationen på något vis, men det är inte bra att göra det på det här viset och jag vill återigen återkomma till min kritik mot det dåliga ledarskapet som nu visar sin sämsta sida. Jag hoppas att efter höstens val  skall inte sådana här processer upprepa sig utan vi skall ha en bra kvalitet och hinna med arbetet. Man skall också komma ihåg att särskilt för oppositionen ställer det oss inför en omöjlig situation att hinna med, att ha en normal demokratisk process kring lagframställningarna; egentligen borde det vara så att vi skulle hinna för det första läsa dem väldigt noggrant, återgå till våra lagtingsgrupper och kanske också till vårt partifält och fråga vad tycker ni om det här. Det finns inte en chans när det kommer så här stora lagframställningar som så här snabbt skall remitteras. Det finns kanske en chans att via dem som har säte och stämma i utskottet att göra det, men det blir orimligt och det blir en obalans demokratiskt och i en så här viktig framställning som berör just så här demokratiska grundvärden skulle man gärna ha större tid att göra det. Som tur är har vi tid över sommaren, men när det kommer från utskott är det ofta svårt att få genomgripande förändringar till stånd. Min kritik är svidande över hur processen har gått till, men jag hoppas ändå att näringsutskottet tar sig an det här med ett stort engagemang och att vi har ett betänkande på bordet den 3 september.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman har förvånande nog en litet gammalmodig inställning till hållbar utveckling. Drar man det till sin spets handlar det slutligen om att garantera fortsatt mänskligt liv på den här planeten, men det handlar också om ett helt nytt synsätt, det handlar om att ställa om gamla system, det handlar om att globaliseringen skall gå hand  i hand med milleniemålen och det handlar om att anpassa ekonomin och fråga sig om det faktiskt finns en grön kapitalism.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Om det sätt att se på hållbar utveckling som ltl Katrin Sjögren nu beskrev är gammalmodigt så är mitt synsätt gammalmodigt, för det är precis det där synsättet jag har. Jag tror inte att det är gammalmodigt utan tvärtom tror jag det är det synsättet man kommer att ha på hållbar utveckling om några år, för man måste inse att skall man möjliggöra fortsatt mänskligt liv, som ltl Katrin Sjögren sade, så måste man ta ansvar för framtiden. Man har hittills tyckt, att oj, vi måste rädda planeten, men så är det inte, den klarar sig nog, utan det är vi människor som inte klarar oss. Det är vi som utraderas. Naturen stöter bort det som den inte kan ha, det visas också av evolutionen i övrigt. Det är vi som försvinner, inte planeten, den går inte upp i rök, så jag håller precis med ltl Katrin Sjögren att det är så man måste se på hållbar utveckling.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag är glad för att ltl Danne Sundman omfattar det resonemang som jag hade om processen. ltl Danne Sundman beskrev med lite andra ord precis den frustration som jag kände. I grunden ligger det att om inte lagtinget får den tid som vi behöver att behandla saker, eftersom vi skall göra det i en viss ordning, det står beskrivet i regelverket, om landskapsregeringen genom att lägga fram sina framställningar samtidigt på slutet inte ger oss den möjligheten så blir inte arbetet utfört på det sätt som det är tänkt att det skall utföras. För min del nöjer jag mig med det här och tycker att näringsutskottet skall behandla framställningen, det är redan beslutet; vi har ändå fått klartecken att processen skall gå vidare så att också social- och miljöutskottet skall få ge ett utlåtande om ärendet och då tycker jag att vi genom det har reparerat ”fadäsen” på bästa möjliga sätt.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

De som har träffat mig de senaste veckorna kanske har märkt att jag är lite gråtmild och det kunde vara över det här, utan det är fråga om pollenallergi, därför är jag lite snörvlig! Men man kunde faktiskt fälla en tår över det faktum att vi ställs inför den här situationen. Som ltl Mats Perämaa sade går det att reda upp det här om man hör social- och miljöutskottet. Jag tycker också att man skall höra lagutskottet. Det är givetvis upp till näringsutskottet, men det är så pass komplicerade juridiska frågeställningar i lagen. Mot bakgrund av att jag inte kan gå i godo för att kvaliteten är den högsta möjliga eftersom man från sakkunnigt håll inte har fått yttra oss över lagstiftningen osv., så tycker jag att man också skall höra lagutskottet; utan att på något vis förstöra deras sommarlov är det nog en viktig aspekt det också.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Det har lyfts upp på bordet många, många gånger nu om den sena timmen och det har jag själv gjort. Det gällde ju för oss i landskapsregeringen att göra bedömningen, att skall vi konstatera att det här kan vi inte lämna eller skall vi lämna den? Arbetet har pågått i ungefär två år och ändå upplevs det, som sagt, att det har gått snabbt, också i förvaltningen. Men bedömningen har varit från hela landskapsregeringens sida att framställningen var så efterfrågad att vi försökte komma med den fast det är i ett sent skede. Personligen kan jag konstatera att alla landskapsregeringar borde sitta fyra år, då skulle det inte se ut på det här sättet.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Jag har sagt det många gånger att vi har en fyraårig valperiod därför att man borde ha det och inte hugga upp den i två eller tre delar. Då skulle man få stabilitet, långsiktighet och man skulle få politiker som hinner komma in i sin roll både i lagting och i landskapsregering. Ledamoten Lindeman ger mig helt rätt i min så många gånger framförda kritik över denna instabilitet som måste få ett slut. Det är inte hållbar utveckling att hålla på och driva politik på det här viset.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman!

Om man ser på entusiasmen här i salen för att hålla anföranden och ser det ringa intresset från de regeringsbärande partierna att ta del i debatten undrar jag om det är så att man också upplever att den här lagstiftningen kommer så sent och i ett så totalt lagstiftningskaos som vi har i det här sammanhanget att man föredrar att inte uttala sig överhuvudtaget. Jag tror att det tyvärr är det senare alternativet. Jag förutsätter att man har ett ganska brett intresse för miljöfrågor här i lagtinget.

 

Jag är mycket förvånad över att man kommer med den här lagstiftningen just nu. I och för sig vet vi att det har varit stora problem med miljöprövningsnämndens handläggning av vissa ärenden. Det bör framhållas att många ärenden också har gått bra, men i vissa sammanhang har det varit en total katastrof nästan. Handläggningsförfarandet har också gjort att vissa företagare anser att det är knappast någon idé att starta någon verksamhet på grund av att det talas om att det är så svårt att komma vidare. Men man borde också ha gett den lagstiftning som kommit redan en möjlighet och sett vad det skulle ha blivit med den. Vi har trots allt fått en ny myndighet; lagen är inte ens godkänd ännu och vi vet inte hur det kommer att förändra processen och hur mycket smidigare det kommer att gå att verkställa och jobba inom den. Vi har också en ny förvaltningslag som inte heller den är klar och vilken man borde ha sett konsekvenserna av, vad som kommer att hända. Faktum är alltså att den här lagen har anknytning till lagar som vi inte vet hur de kommer att se ut ännu förrän de är utskottsbehandlade. Det är därför väldigt svårt att få något sammanhang och en helhet i det här.

 

För att vi inte skall sitta här och lagstifta i totalt mörker i en så här omfattande miljölag borde man ha fått ta del av hur förordningen kommer att se ut eller något utlåtande till den. Även om remissvaren har kommit finns det ingen möjlighet att på denna kort tid sätta sig in i en så här pass komplicerad lagstiftning. Det är väldigt viktigt att man får ny lagstiftning och jag tycker att man borde ha gjort en bättre analys av den pågående verksamheten. Efter vad jag har förstått, om man pratar med miljöhandläggarna, har de fått komma väldigt lite till tals hur man skulle åtgärda problemen och att man skulle ha jobbat utgående därifrån. Det är deras subjektiva bedömningar. Landskapsregeringen har också tidigare i Struktur-07 fattat ett beslut att man har hört tillräckligt mycket, man behöver inte höra mera. Jag förutsätter att man har samma inställning här, att man har fattat ett beslut att man har hört tillräckligt mycket och då är det så; man tar inte hänsyn till vad de andra tycker om de anser att de har blivit tillräckligt hörda eller inte.

 

På den korta tid jag har haft att sätta mig in i lagstiftningen och leta hittar jag väldigt många fel lite överallt och en sak som jag inte förstår är att det inte finns någon konkret hänvisning till den nya förvaltningslagen vid tillämpningen av lagen om miljöskydd. Det nämns någonstans i förbigående i detaljmotiveringarna, men lagens genomskinlighet kräver att man skall ha möjlighet att veta hur skall man tillämpa det här, hur skall man gå vidare. Däremot har man s.a.s. gjort en dubbelinskrivning. Man skriver t.ex. att det skall delges elektroniskt. Tar man en lagstiftning i olika huvudlagar bör det finnas någon anledning till det. Det här finns redan i förvaltningslagen, det finns också i lagen om ny myndighet precis samma sak, men där har man en annan skrivning, där står det ”skall anhängiggöras på myndighetens webbsida”; här står det att det skall delges elektroniskt. Är man ute efter en helt annan delgivning eller är det någonting annat? Detta kan tyckas vara väldigt små detaljer, men problemet är att hela lagstiftningen är full av den här typen av små detaljer. Mera centralt är övergångsbestämmelserna. Ser man till den delen är det oklart om det finns övergångsbestämmelser för de ärenden som är under prövning i dag. Finns det övergångsbestämmelser överhuvudtaget? Jag tycker att det är väldigt oklart hur dessa ärenden skall gå vidare. Skall de prövas enligt den här lagen eller enligt den tidigare lagen? Det borde vara väldigt klart och tydligt.

 

Det är ganska mycket nya definitioner som dyker upp här i olika sammanhang, så man borde ha tagit tillfället i akt och beskriva dem.. Vad är ljus, vad är lukt, vad är värme osv. I vissa sammanhang går man in ganska detaljerat och berättar vad det är och andra saker hoppar man över.

 

Ser man till miljön – jag har valt att ta den granskningen från social- och miljöutskottets sida – att vad har den här lagen gett miljön? Det är fråga om det är en näringslivslag eller om det är en miljölag för det är väldigt lite nytt som har kommit in för att skydda miljön, utan det här handlar mera om hur näringsidkarna skall exploatera miljön och vilka begränsningar det skall vara. Man har inte begränsat dem desto mera, förutom i ett fall där man numera säger att man skall använda bästa tillgängliga teknik, men konsekvenserna av den paragrafen och vidden av den förstår  jag inte överhuvudtaget var det kommer att stanna med den. Det är en sak som man kan s.a.s. tillämpa i det oändliga.

 

Det största problemet och varför jag är kritisk är att jag tycker att man inte har tagit hänsyn till tredje man i tillräcklig omfattning. Man har lagt en enorm press på dem som skall handlägga och inte ge tillstånd men att granska anmälningarna som har kommit enligt det nya förfarandet, det är de som skall se till att allmänhetens intresse tillvaratas. Som enskild medborgare har man väldigt svår inblick i vad som kommer att hända; även om det skall delges elektroniskt kan det vara problem att man skall vara ute och surfa på webbplatsen hela tiden: vad händer i min by, vad händer i grannbyn? Man har kanske inte kännedom om vad som kommer att hända förrän saker och ting är för sent att åtgärda. Det här oroar mig och jag hoppas att man har tänkt på det här och att man är medveten om problemen och att man har beaktat dem. Annars tycker jag att man kunde ha gått in med mindre förändringar. Oavsett vad, så världen stannar inte och står i stilla på grund av att det blir nyval. Det finns ett liv efter valet. Den här ön kommer att finnas kvar, miljön kommer att finnas kvar, att man till varje pris skall driva igenom lagstiftning bara för att det skall vara gjort före nyval vet jag inte riktigt om man kan omfatta, om man inte  är medveten om konsekvenserna.

 

Jag är alltså lite skeptisk till lagen och jag hoppas verkligen att man kommer att granska den ingående i näringsutskottet och så får man ta ställning till om man anser att man behöver ha utlåtande från social- och miljöutskottet.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Frågan om det skall vara en ny lag eller om det är onödigt och att det kommer så mycket lagar samtidigt, det kommer en ny myndighetslag, det kommer förvaltningslag och den här lagen, vill jag svänga på och konstatera att med alla dessa lagar kan man faktiskt nu göra en ”nystart”, där man kan gå in och utbilda dem som hanterar frågorna i den nya myndigheten, både inspektörer och de som sitter som tjänstemän i nuvarande miljöprövningsnämnd. Jag vill faktiskt se den möjligheten här än att det först kommer en myndighet som jobbar enligt en gammal lag och så skall de plötsligt börja jobba enligt en ny lag efter ett antal år osv. Nu skall vi se positivt och faktiskt försöka bli en myndighet som det åländska samhället och ålänningarna tycker att är en bra myndighet som är bra för Åland och ålänningarna.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag har i och för sig försökt se positivt på framställningen ur miljösynpunkt, men jag tycker att det kan vara ett bra tillfälle för landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman att framhålla: var gör man någonting för miljön här och var gör man någonting för tredje person uttryckligen. Kan man lyfta fram några nya saker, framför allt för tredje person? Att man kör ett helt lagstiftningspaket på det här sättet kan vara bra, men om någon av de andra lagarna faller på vägen så att de inte kommer att bli tagna, så ramlar alltihopa eller hur fungerar den biten? Man borde kanske ha låtit förvaltningslagen förankrats och samma sak med den nya myndigheten. Måste man hela tiden uppfinna hjulet på nytt? Är man så fruktansvärt intresserad av att få vara med och påverka, förändra och ställa till med någonting att man måste komma med en ny lag i det här sammanhanget? Jag tycker att pratar man med folk i förvaltningen, under löftet att man inte skall säga någonting överhuvudtaget var det kommer ifrån, så tycker de att det här är onödigt. Det hade gått inom den ram som fanns.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Om man frågar personer i förvaltningen så det är klart att de vet vad de har, de vet inte riktigt vad de får. Nästan i alla sammanhang finns det en viss tröghet i systemet när det gäller att gå in i någonting nytt. Det respekterar jag och det förstår jag, men oftast, efter några år, ”det var inte så tokigt i alla fall”! Man måste komma ihåg att så fungerar vi människor i allmänhet. När det gäller prövningen och besvärsrätten så säger den lag vi har i dag ingenting om det. Den här lagen säger ingenting för det är annan lagstiftning som styr det.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Det var precis exakt det jag väntade mig att få höra! Det är inte det jag talar om. I och för sig är det väldigt oklart med lagen, vem som är part. Som det också står där är det betydligt färre som kommer att få vara part i fortsättningen. Det kan förstås vara bra för företagarna, men det kanske inte är bra för dem som tycker att de drabbas av det här. Det kan också vara så att även om man har rätt att besvära sig och att det finns bra paragrafer i en annan lag så vet man inte om vad som händer på grund av informationen är annorlunda i dag och så kan man inte besvära sig. Det är också där som problemet ligger; dels kommer de som har rätt att besvära sig att minska i fortsättningen,  det tror jag att vi kan vara överens om och att man inte vet om när man skall besvära sig. Först när verksamheten är ett fullbordat faktum får man reda på det och då är det redan för sent. Jag noterade också att landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman inte hade någonting som hon kunde framhålla som var bra för miljön i repliken, i alla fall så prioriterade hon det definitivt inte utan hon kom med andra påståenden. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Lindqvist:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman talar om armbrytning mellan verksamhetsutövare och miljön. Det är så vår verklighet länge har sett ut. Det har varit en ständig armbrytning. Enligt min uppfattning är det vi politiker som har till uppgift att se till att armbrytningen övergår till samspel, att verksamhetsutövare och vår känsliga miljö i stället tar varandra i hand. Det är vår uppgift att ge instrumenten, att ge styrmedlen och att ge villkoren för samspelet.

 

Tyvärr, fru talman, tror jag att vi är ännu är på tok för långt bort från att ha nått det mod som krävs för att ge de villkoren som miljön kräver, speciellt här i den tidigare debatten när en lagtingsledamot sade: ”Huvudfrågeställningen är ändå: Vad var det för galenskaper, vad var det för olyckligt som hände med den åländska miljön före miljöprövningsnämnden.” Jag hoppas att ni hörde rätt, för det gjorde ni, kära kolleger! De flesta av oss vet att människans påverkan på vår miljö de sista 40-50 åren har varit skadlig på många olika sätt. Att ställa sig sådana här frågor vittnar inte om att man är redo för tuffa beslut för en hållbar utveckling.

 

Vad är då en hållbar utveckling? I ett tidigare replikskifte utbyttes det olika nyanser på det hela. För mig är hållbar utveckling att man upphör med all verksamhet som är så skadlig för miljön att miljön inte själv kan reparera sig. Man kan jämföra det med kanske kroppens eget reningssystem: hållbar hålkonstruktion kan vara två glas vin, för det klarar vår lever av att rena, men jättestora mängder alkohol klarar inte vår kropp av och då kollapsar den. Det är inte en hållbar utveckling för kroppen. Samma sak gäller miljön;  miljön tål viss påverkan, men långtifrån den påverkan som vi i dag utsätter den för.

 

Fru talman!

Det som gläder mig och säkert många av oss är att miljö och klimat har blivit på något sätt inne det sista året, både regionalt här hemma men också globalt, t.o.m. i USA, om jag får säga så, har det blivit lite populärt med miljö och klimatfrågor. När det här händer som nu händer måste man också vara på sin vakt och inse att det finns s.k. svart kapitalism som kommer att ta tillfället i akt och använda sig av opinionen. Det ställer alltså ännu högre krav på oss politiker att verkligen leda opinionen, utvecklingen, i rätt riktning.

 

Begreppet grön kapitalism som en ledamot nämnde i ett replikskifte skulle jag kort vilja säga någonting om. Jo, den finns. Vindmölleanläggningen på Båtskären är ett bra exempel på grön kapitalsim. Genom denna vindkraftpark på 12 megawatt har vi äntligen nått till en situation där kapitalet har till 100 procent uppfört den största miljöinvesteringen i åländsk historia, helt utan samhällsfinansiering. Det är grön kapitalism när den är som allra vackrast. Men tyvärr är det inte så enkelt att det här rullar av sig självt. Vi politiker måste, som sagt, ge förutsättningar även för den gröna kapitalismen att verka.

 

Fru talman!

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen, med beklagande röst att Åland är fortfarande det enda elland – vi är ett eget elland med egen elmarknadslagstiftning – som inte stöder produktion av vindenergi. Handel med elcertifikat har satt fart i hela Europa i princip. Jätteparken utanför Gävle, som vi kunde läsa om i dagens tidning, är ett fantastiskt bra exempel på den direkta effekten av elcertifikathandeln. I Finland har man inte valt att satsa på elcertifikaten ännu. Jag tror att det är bara en tidsfråga, men i stället har man kvar det som vi hade på Åland i början av nittiotalet: direkta investeringsstöd. Direkta investeringsstöd är enligt min uppfattning och enligt vindenergimarknadens uppfattning inte lika bra alternativ som elcertifikat, men det är ändå ett alternativ och det är ett hållbart alternativ.

 

Fru talman!

Det tar mig emot att säga det, men när det gäller den åländska energipolitiken är det så att jag skäms att vara ålänning. Jag skulle vilja dra en parallell till jordbruket; på EU-nivå är det sagt att maten inte får kosta i butik vad den kostar att producera. Då kan man fråga sig: Varför kan man inte lyfta in det här resonemanget när det gäller elhandel och elproduktion i miljöpolitiken? Om det är så att vi politiker inte har mod att kräva att konsumenterna betalar vad det kostar att producera hållbar energi, så kanske vi måste göra på samma sätt: elcertifikathandeln är indirekt ett sådant förfarande. Man har helt enkelt genom lagstiftning tvingat fram en grönare elmarknad. Man bör alltså utgå från principen polluters pay, dvs. att den som smutsar ner skall också betala för sig. Handeln med elcertifikat skapar förutsättningar för en hållbar energipolitik, en energipolitik som ger den gröna kapitalismen förutsättningar att blomstra.

 

Fru talman!

Utskottsbehandling: social- och miljöutskottet eller näringsutskottet? Vi har nu beslutat om att föra framställningen till näringsutskottet. Diskussionen fördes senaste onsdag. Det finns kanske inte så mycket mera att säga, men det som jag vill tillägga i den diskussionen är att utskottsbehandlingen måste oavsett ske med miljöglasögonen på sig. Är det så att framställningen inte får den anvarsfulla handläggning, oavsett utskott, som den förtjänar finns det en risk att det inte blir någon lag. Det innebär då ett stort nederlag för alla de åländska företag och verksamhetsutövare som sitter och väntar på en förbättrad miljöskyddslagstiftning. Det här är alltså en framställning som vi alla måste vara med och driva i hamn för miljöns skull, för verksamhetsutövaren och för företagarnas skull.

 

Jag kan understryka det som miljöministern sade, att om den åländska parlamentarismen ånyo får uppleva en epok med regeringar som sitter i fyra år tror jag också att de problem som nu ventileras kommer att elimineras i stor grad. Det är ett arbete som vi alla 30 ledamöter är till fullo ansvariga för.

 

Avslutningsvis, fru talman, tänker jag inte dyka in i framställningen desto mera men jag vill ändå beröra 10 § som handlar om vilka verksamheter som skall erhålla miljötillstånd. Där vill jag speciellt att näringsutskottet tittar på just kriterierna, storleken på verksamheter som skall omfattas av miljötillstånd. Jag tycker att det finns en hel del märkligheter där. Exempelvis ”Flygplats med en huvudrullbana som är 1.200 meter eller längre.” Jag vet inte hur lång rullbana ett sådant här hangarfartyg har, men rent teoretiskt kunde ett krigsflygplan anläggas på Åland utan miljötillstånd. Det här är förstås ren teori, men det är sådant som man bör titta på. Punkten j) om en motorsportbana med asfalterad banyta på 30.000 kvadratmeter skulle förstås aldrig vara införd om framställningen hade handlagts för tio år sedan. Man bör ägna speciell uppmärksamhet åt den här paragrafen i utskottet för att se att det inte finns alltför mycket subjektiva värderingar.

 

Sist, men inte minst, så finner jag det synnerligen anmärkningsvärt att det i punkten a) och b) nämns kraftverk, pannläggning eller annan anläggning som använder brännbara ämnen avsedda för produktion och distribution av 30 megawatt eller mer. I punkten b) står det ”Vindkraftverk eller grupper av vindkraftverk för produktion och distribution av tre megawatt eller mer.” Det här betyder att för uppförande av ett nytt kraftverk – som vi har nere i Västra hamnen – skulle det inte behövas miljötillstånd, men uppförandet av en vindmöllapå exempelvis fem megawatt, som de i princip ligger på i dag, skulle kräva miljötillstånd! Det här känns inte som ekovänlig miljöpolitik. Det fysiska ingreppet i miljön regleras först och främst i byggnadslagen, måste vi komma ihåg. I byggnadslovet tas det ställning till huruvida det här påverkar den fysiska, optiska miljön. Det här skall ta hänsyn till miljöaspekter, och det klart att det finns en optisk miljöaspekt också som lagen omfattar, men det kan ändå inte vara rimligt att man s.a.s. skall tillåta fossila energianläggningar som är tio gånger större än ekologiskt hållbara energianläggningar. Jag finner det synnerligen märkligt och jag utgår från att näringsutskottet kommer att rätta till denna felaktighet. I annat fall får vi återkomma i ärendet när det är tillbaka i salen.

 

Med dessa ord, fru talman, önskar jag näringsutskottet lycka till och en trevlig sommar. Vi får hoppas att den inte blir så här varm hela tiden så att ni har arbetsro uppe i de heta utskottsrummen!

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Ända sedan Ålands Framtid kom in i lagtinget har vi konsekvent bedrivit en politik som skall stöda miljön. Där tycker jag att vi har fått kritik oskäligt när vi har ansett att samhället skall ta ett ansvar för att svänga trenden, att man utnyttjar de returresurser som vi har på Åland. Senast jag framförde en tanke om att stöda tillvaratagande av energi fick jag en åthutning av näringsministern FS-politikern Jörgen Strand. Det skulle vara intressant att veta hur ltl Fredrik Lindqvist har försökt påverka Frisinnad Samverkan genom att bedriva en miljömässig politik, eftersom man inte kan stöda sådana här tankar.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Vad näringsministern har sagt och inte sagt kan inte jag svara på från den här stolen, utan det måste ltl Brage Eklund tala om med näringsministern. Det skulle vara just om han hade möjlighet att kunna svara på repliken också. Vad gäller vad Frisinnad Samverkan har gjort när det gäller stöd av alternativ energi kan jag säga så mycket att vi har åtminstone jobbat upp den nyligen nämnda tre megawattsgränsen från en megawatt till tre megawatt. I ett regeringssamarbete får vi ligga i och kompromissa och kämpa, men så där mycket har vi åtminstone lyckats med. Inledningsvis nämnde ltl Brage Eklund kritik mot Ålands Framtid och jag nämnde inte Ålands Framtid i mitt anförande, men om det var så att det var det märkliga citatet om att det inte har skett någon miljöförstöring på Åland som ltl Brage Eklund tog till sig, så får jag väl bara beklaga det då!

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag tar inte till mig av något citat som ltl Fredrik Lindqvist citerar från talarstolen, för jag vet vilken politik och vilken konsekvens jag har använt hela tiden när jag har bedrivit miljöpolitik. Jag har ansett att enda möjligheten som vi på Åland har är att utnyttja de naturresurser vi har, men tyvärr har inte landskapsregeringen och Frisinnad Samverkan förstått det när man har drivit politiken. Nu försöker man hitta på bortförklaringar. Man har konsekvent från Frisinnad Samverkans sida kunnat vara starka i sitt agerande, men, utan att nämna namn, så finns det en viss minister som inte har haft den synen.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Det är svårt att bemöta ltl Brage Eklunds replik när han inte konsekvent kan säga något specifikt ärende där Frisinnad Samverkan skulle ha varit motståndare till alternativa energikällor. Rent generellt kan man inte komma med dessa påståenden utan ltl Brage Eklund borde komma med någonting mera konkret: Vad är det som Frisinnad Samverkan inte har varit med och medverkat till?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Det var ett intressant anförande som ltl Fredrik Lindqvist höll och innehöll mycket om hållbar utveckling och klimatanpassning. Det är ett annat ärende i och för sig, men jag vill veta om ltl Fredrik Lindqvist också tycker att klimatanpassningen är väldigt dåligt upptagen i den här miljölagen. Jag hittar väldigt lite av det själv, om jag hittar någonting överhuvudtaget, om att man skall s.a.s. klimatanpassa miljön och den biten. Vad har han för synpunkter? Finns klimatstrategin med i lagen?

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Enligt min uppfattning finns det en inte obetydlig klimatstrategi med i framställningen, men jag tror att ltl Åke Mattsson och jag är väldigt överens om att det kunde vara mycket, mycket bättre än det är. För att återgå till det citat som jag här har läst upp av vad en lagtingsledamot sade i debatten häromdagen, vi är alla 30 kanske inte lika mogna att ta de tunga beslut som krävs för att nå den ambitionsnivå som ltl Åke Mattsson och jag är överens om.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag begärde just replik för att säga att vi tycks vara överens i den här frågan. Det här är en fråga som borde lyftas fram mera och lagstiftningen också så att när den går ut via massmedia osv. att man ger en fingervisning att vi bryr oss om den här saken och det är någonting  som vi skall ta på allvar här på Åland, att man på något sätt skulle ha tagit fram det lite närmare, men jag saknar den biten och uppenbart gör ltl Fredrik Lindqvist det också.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Ja, ltl Åke Mattsson, vi har nu möjligheten, ltl Åke Mattsson och ltl Fredrik Lindqvist och våra partier, att inför väljarna i höstens val visa var vi står i frågan, visa vilket mot vi vågar föra fram, vilket mod vi vågar prestera, i näringsutskottet och förmodligen också i social- och miljöutskottet i form av ett utlåtande i den avgörande behandlingen här i salen. Då har vi ett ypperligt läge att att visa mod i miljöfrågorna, det mod som det åländska folket, den åländska miljön och de åländska företagarna har frågat efter så länge.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är en intressant framställning att diskutera, men det är en sak där jag vill understöda ltl Fredrik Lindqvist, nämligen när det gäller dimensioneringen för tillstånd och miljögranskning mellan kraftverk och vindkraftverk. Det står ingenting när det gäller kraftverk, pannanläggning eller annan anläggning som använder brännbara ämnen huruvida det är kol, olja eller biobränslen. När det gäller framför allt biobränslen borde man likställa en panna på 30 megawatt med vindkraftpark eller vindkraftanläggningar på 30 megawatt. En biopanna släpper visserligen ut vissa utsläpp men inte så stora ändå. Det är förnyelsbar energi vi använder. Däremot ger vindkraften inte ut några som helst utsläpp till omgivningen och därför borde man understöda dem, och det har varit min åsikt under beredningen.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Jag ber att få tacka allra ödmjukast för ltl Jan-Erik Mattssons stöd för mina tankegångar här. Utgående från det resonemang som ltl Jan-Erik Mattsson förde borde det vara tvärtom egentligen att det skulle vara en lägre gräns på icke-rena anläggningar Men jag tror att vi kan vara överens om att en rimlig nivå skulle vara 30 megawatt för alla energianläggninar som omnämns. Men jag ser en öppning här också från centerpartiet och jag har levererat öppningen från Frisinnad Samverkan, så jag ser goda möjligheter i det kommande utskottsarbetet till att vi får en förändring här så att man inte behandlar vindmöllor sämre än fossila energianläggninar.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det här får vara lite med adress till näringsutskottet. Jag tror att det är väldigt medvetna om det mesta i den här frågan. När det gäller att välja tre megawatt –som både ltl Fredrik Lindqvist och jag jobbade på från en megawatt – gör det ingen skillnad eftersom ett enskilt vindkraftverk i dag redan har effekten tre megawatt om man beställer ett nytt i dag. Man får i princip inkludera alla vindkraftverk ändå som skall byggas nu, om man inte köper begagnade. Jag utgår från att det här skall gälla nyproducerat. Jag tycker att utskottet bör titta på det här och göra jämförelsen och kanske också ta in någon tanke om det här med skillnad mellan biobränsle, kol och olja.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Det är helt riktigt som ltl Jan-Erik Mattsson säger att skillnaden mellan en eller tre megawatt är egentligen noll, åtminstone när det gäller kommersiella syften,  produktion av vindenergi för flera hushåll. I dag ligger vindmöllorna på tre megawatt eller mera och det är precis så det står i framställningen att de skall omfattas av miljötillstånd. Mindre vindmöllor kan vara begagnade, men då är det mera för privat bruk, så det är helt riktigt som ltl Jan-Erik Mattsson säger att förändringen från en till tre megawatt har egentligen ingen betydelse utan det måste till en ännu bättre förändring och där ser vi kanske fram emot en framgång i utskottsbehandlingen, både från ltl Jan-Erik Mattssons och min sida, och det gläder mig.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Anders Englund:

Fru talman!

Det har varit en litet märklig diskussion om detta ärende hittills i Ålands lagting. Vi vet att sedan vi i ett tidigare lagting har tagit den här omfattande miljölagstiftningen har det funnits en otroligt stor kritik ute i vårt samhälle, inte bara från näringsliv, företagsverksamhet, utan också från privatpersoner och det gäller främst mot den stora byråkrati som då slapp lös. Man är tvungen att vänta länge osv. Det är ett otroligt papperskrig om man skall försöka utveckla någonting. Därför vill jag i alla fall i det här skedet ge ett stort beröm till minister Lindeman och hela landskapsregeringen som har tagit kritiken på fullaste allvar och kommit med lagförslaget.

 

Vi i näringsutskottet kommer att göra vårt bästa för att behandla ärendet både på ett för miljön och näringarna bra sätt. Vi vet att här går också ett samspel mellan företagsverksamhet och miljön. Det tror jag att vi alla är medvetna om här på Åland. Jag tror att det är viktigt för oss ålänningar att man inte äventyrar lagförslaget som sådant och diskuterar sönder det alltför mycket. Det är bättre att vi har den här produktionen hemma här på Åland än att den flyttar annorstädes och då är den utom vår kontroll. Det är sämre i det läget om vi importerar varor hit till landskapet för miljön.

 

När vi diskuterar miljön är det ganska frågor. Vi vet att i dag undgår ingenting business-tänkandet, inte heller människovården eller miljövården. Men detta gör bl.a. att de miljötips man får läsa om oftast egentligen handlar om marknadsföring med miljön som PR-tricks. Det gäller såväl boende som bilande likaväl som allt annat i vårt samhälle i dag. Egentligen är miljöråd nummer ett att inte köpa eller skaffa någonting alls överhuvudtaget och annars också göra så lite som möjligt. Råd nummer två är att använda allt man har så länge det går, om man alls överhuvudtaget behöver använda det. Det är väl egentligen det som är bäst för miljön, men det vet vi alla att det klarar vi inte av utan vi lever i ett konsumtionssamhälle där det skall produceras mera. Vi behöver bara titta på våra förslag ytterligare vi har här på föredragningslistan – i ett annat ärende diskuterar vi helt annorlunda!

 

När det gäller diskussionen om till vilket utskottet ärendet skall föras är vi väl medvetna om, ifall vi riktigt strikt ser på det, att det skall till social- och miljöutskottet. Vi vet, vi som har varit med flera perioder här i salen, att vi har suttit i flera utskott. Jag tror att när det gäller bedömningsfrågor från enskilda personer har vi en ganska bra och samstämmig uppgift om de olika lagförlagen. Vi får inte försöka lämna förslaget och försöka begrava det. Vi skall jobba med det i näringsutskottet så bra som möjligt för att få ett bra resultat av det. Jag tror att försöker vi inte vara konstruktiva och diskutera framåt i tiden och lösa de problem som har uppstått i samband med lagstiftning så är jag rädd för att vi i hela lagtinget går ut härifrån med byxorna lite nere, i och med den myckna diskussionen som har varit ute i det åländska samhället sedan den tidigare lagstiftningen togs.

 

Jag tror inte jag skall vara mera långrandig i det här ärendet utan vi kommer att behandla framställningen i näringsutskottet. Däremot tror jag att vi vill ha förordningarna till utskottet. Det skulle vara intressant att se dem, för det är mycket förordningar som kommer att påverka lagstiftningen. Där sker en stor påverkan och om det är möjligt vill vi ha dem till utskottet under den här tiden tills vi sammanträder.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Anledningen till att jag begärde replik var inledningen om miljöprövningsnämnden och att den har mött massiv kritik hela tiden. Jag kan säga, att vi hade väl ingenting annat att vänta. På områden som tidigare har varit oreglerade får du helt plötsligt inte göra som du vill med din egen mark, dina egna områden osv., så naturligtvis kan man förvänta sig en stor reaktion, men det oaktat så finns det väldigt mycket som man har kunnat rätta till, det håller jag med om. Man hör om väldigt fula övertramp, men jag tycker att man någon gång kan lyfta fram att det är inte bara negativt som de har gjort utan de skyddar också tredje mans egendom och livskvalitet. När det gäller utskotten som man talar om fram och tillbaka, så stämmer det mycket bra att det inte är personerna det är fel på utan det är många olika tillfälligheter som gör vilket utskott man sitter i, men vi har en blå bok som vi själva sitter och stiftar lagar och regler i och det är kanske principerna i den som vi borde följa, det är det vi talar om.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Jag har inte sagt att det inte skulle ha fattats bra beslut också i miljöprövningsnämnden och av de olika tjänstemännen. Det är säkert många bra beslut, men det är i byråkratin som det har gått snett. Det är där som man också till viss mån försöker underlätta i det nya lagförslaget. I övrigt bör satsningarna på miljön för Ålands del ske i samråd med samhället och näringsutövare och privat personer samt med beaktande av de olika existensmöjligheter som vi har här i landskapet.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Englund är nog helt överens att man skall ha förutsättningar för att kunna jobba och jag tror att det kan finnas en viss poäng, så jag kan backa tillbaka: det behövs en ny lag. Det har gått så mycket troll i det här och det finns en attityd, man har förutfattade meningar. Men jag tycker att man driver framställningen för hårt, den kommer för tidigt, den är inte tillräckligt genomtänkt och bearbetad ännu utan man kunde ha gjort mindre tillrättaläggelser, tagit bort de största problemen och kommit med lagen lite senare med ett långsiktigt tänkande om klimatpolitiken. Vi är ändå överens om någonting måste göras därför att det har inte fungerat. Jag får ta tillbaka: det är nog så att ltl Anders Englund inte har kritiserat miljöprövningsnämnden rakt av, men jag tycker att det är fel att en myndighet på det sättet skall anklagas som någonting ont och elakt, det finns gott där också.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Vad gäller förändringen tror jag inte att man kan vänta längre, det har varit så pass mycket diskussion ute i det åländska samhället om att försöka underlätta byråkratin, så det är inte en dag för tidigt. Skulle man ha velat åtgärda det tidigare skulle man också ha kunnat göra det även inom den här byråkratiska gången.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det var en bra redogörelse över behovet av lagstiftningen som ltl Anders Englund framför och jag tycker att det har skymtat i debatten att alternativet till att vi inte, om vi skulle vidbli den gamla och alternativen till att ha det ännu värre med kontroll, är väl att vi alla skulle bo i ett 45 kvadratmetes pörte i skogen för att göra några utsläpp! Jag vill stöda ltl Anders Englunds förfrågan och hopp om att få förordningarna tillhörande lagstiftningen  till utskottet. Jag tror att det är väldigt nödvändigt för att kunna sätta sig in i de totala effekterna av vad lagstiftningen kommer att innebära.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Apropå förordningarna förstår jag det stora intresset av det, för mycket av politiken ligger just i förordningarna. Den förordning som jag tror att är den allra viktigaste, om jag skall sätta det i viktighetsordning, är landskapsförordningen om miljöskydd. Där ingår de områden som skall finnas med i miljögranskningen, alltså vilka som skall miljögranskas. Det finns också sådant som inte skall miljögranskas och det är en hel lista på det. Vi har ett första utkast från tjänstemannanivå där man har överfört från dagens anmälningsskyldighet. Den har ännu inte politiskt bearbetats. Jag tror nog att vi kommer att hinna göra det tills utskottet börjar jobba; kanske det kan ligga ett förslag, men de andra är betydligt enklare.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Jag får tacka minister Lindeman för de orden och hoppas på att man kan ta beslut om dem politiskt före semestrarna så att vi kan få dem till utskottet.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Det är så att vi kan inte ta ett formellt beslut om det ännu för det bygger på en lag som finns i lagtinget, så det blir ett förslag till utskottet hur vi ser på frågan politiskt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Talman!

Det här är ett försök av landskapsregeringen att komma med ett förtydligande, som jag ser det, vad man ställer för miljökrav på olika verksamheter i landskapet Åland. Tyvärr kan jag inte omfatta de uttalanden som säger att det här är en bra lagframställning. Det kan måhända vara ett bra försök, men jag tycker att man lämnar ett alldeles för stort utrymme när man har delegerat normgivningsmakten genom förordningar till landskapsregeringen. Grunderna till förordningsmakten kan jag inte heller tydligt läsa ut ur någon delegeringsparagraf samt grunderna för de olika utsläppsnivåerna. Det här lämnar utrymme för väldigt mycket godtycke från landskapsregeringens sida.

 

Rättssäkerheten för den enskilda upplever jag att fallerar i lagstiftningen. Det är många som har uttalat sig om att det här är väldigt smidigt och bra, man kan ändra, kanske inte riktigt hur som helst, men man kan ändra vid behov. Det anser jag att är en dålig lagstiftning. Den enskilda skall kunna läsa en lag och därifrån kunna utläsa vad det är som gäller just mig. Om jag skall starta en ny verksamhet så måste jag kunna läsa någonstans vad det är som gäller. Vi vet att en förordning kan man ändra beroende på majoriteten här i församlingen och också hur en majoritet av den majoriteten ser ut i regeringen. Det tycker inte jag att är bra rättssäkerhet för den enskilda. Man har försökt sig på inom vissa områden att sätta olika utsläppsnivåer, men på en punkt, t.ex. buller, har man inte någon nivå. Vi vet att det har varit en väldigt stor fråga för landskapet, för staden, för enskilda, för enskilda ledamöter och för hela landskapsregeringen under många år. Jag hade förväntat mig att man här skulle ha haft olika nivåer och olika tider, men det har man inte i den här lagframställningen.

 

Fortsättningsvis lever vi alltså i ett sådant vakuum att startar man en ny verksamhet som man på olika sätt kan uppfatta att är bullersam för grannar, för omgivning, så kan man inte utläsa det av lagframställningen. Dessutom talar man i 49 § om ämnen; där definierar man inte heller vad det är för olika typer av ämnen. När man sedan läser 52 § Miljögranskningsplikt så lämnar man där en väldigt stor förordningsfullmakt till regeringen att under också pågående verksamhet  kan man komma med en landskapsförordning som säger att nu är inte den här verksamheten av ringa betydelse längre som ni sysslar med utan man kan komma med en förordning som egentligen sätter stopp för hela verksamheten. Vi vet att politiska beslut långt bygger på opinionen bland allmänheten hur man uppfattar olika verksamheter. Jag tycker att det här inte är bra lagstiftning. Det är inte rättssäkert för olika verksamhetsutövare.

 

Jag hoppas att utskottet skall se på just grunderna till förordningsfullmakten som man delegerar till landskapsregeringen. Är den tillräckligt tydlig och även om den är det, om det s.a.s. går igenom alla laggranskningstillfällen, så tycker jag ändå att man borde sträva till en så tydlig och fullständig lagstiftning som bara är möjligt. Den är så pass viktig och omdiskuterad att jag hade hoppats på att man skulle ha varit mer tydlig i de här frågorna än vad man är i det här försöket.

 

Ltl Fredrik Lindqvist pratar om att det är bra att man visar på mod när man kommer med olika framställningar vad gäller miljöpåverkan och förhindrande av miljöpåverkan. Jag tycker inte att det här visar på mod, utan jag tycker att det visar på en viss feghet när man inte vågar sätta gränser. Det är just gränsvärdena som är det väsentliga i den här typen av lagframställningen.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Det var flera saker som jag kom fram och jag tror att jag återkommer i mitt anförande.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag reagerade också på definitionerna. Överlag tycker jag att det är väldigt dåligt: vi har ljus också, när är det problem med ljus? Så har vi strålning. Det nämns överhuvudtaget inte i lagstiftningen. Är det ett miljöproblem eller inte. Är det ett förbiseende eller skall man tolka in det någon annanstans? Man kan inte gå in på alla detaljer, men var man än går in och detaljgranskar framställningen är den inte färdig. Det är olyckligt för det är en så viktig lagstiftning, inte bara för tredje person, som jag lyfte fram i mitt anförande, utan det var en mycket intressant synpunkt som nu lyftes fram att även för dem som idkar näring är det viktigt att man vet vilka regler som gäller och att det gäller en överskådlig tid framåt åtminstone så att man inte godtyckligt kan ändra dem, som det här faktiskt ger öppningar till.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag är helt överens med ltl Åke Mattssons uttalande. Ljus, ljud och strålning säger man ingenting om, men det är väldigt relativt för oss människor. En del kan uppfatta ljus och ljud på ett sätt och en annan tycker inte att det är störande överhuvudtaget, har inte ens tänkt på det. Det är vi medvetna om, med de diskussioner vi har haft här i vårt samhälle, där några har ansett att just ljudet har varit väldigt besvärligt, medan verksamhetsutövare och många andra har tyckt att det inte har varit på den nivån att det bör vara besvärande. Dessa frågor är tyvärr inte färdiga och det är inte utskottets arbete att utforma de olika nivåerna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är bra att ltl Gun-Mari Lindholm lyfter upp frågan om förordningsfullmakten. Det har bl.a. näringsutskottets ordförande gjort tidigare. Som grund för hela min replik ligger det att innan lagstiftningen kom så frågade jag lantrådet om förordningsfullmakterna finns kvar i framställningen i likhet med ett remissutkast som florerade här tidigare för flera månader sedan. Lantrådet sade för mig, att det finns inte några sådana problem mera utan det här är nog bara fråga förenklingar. Men just i 44 § Särskilda bestämmelser för enskilda typer av verksamheter står i detaljmotiveringen att ”Genom bestämmelsen  etableras en tydlig befogenhet för landskapsregeringen att fastställa  konkretiserade bransch- ellerverksamhetsspecifika prövningsgrunder för vissa verksamheter och samtidigt undanta verksamheterna från prövning enligt miljöskyddslagen.” Man kan alltså i förordning bestämma att en viss näring inte får söka miljötillstånd, så det finns problem här!

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Ja, vi är helt ense om att lagen är problematisk för tillämparen, speciellt för den som skall läsa den och själv veta att är det här en nivå som rör mig och min verksamhet. Bra lagstiftning är skriven på det sättet att man själv – man behöver inte vara särskilt bevandrad ens i juridik – kan ta del av vad det är som gäller för mig och min verksamhet, men tyvärr är det inte på det sättet utan det är en förordning som skrivs, och vi vet att den kan man ändra på ett helt annat sätt än på en lag. Jag tycker inte att detta är riktigt rättssäkert utan man kan ta det lite som det passar. Det kan vara smidigt, men det är inte rättssäkert.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är svårt att uttala sig alldeles bestämt i de här frågorna. Diskussionen har funnits här tidigare om processen och brådskan och man har inte hunnit sätta sig in i det här, och det måste näringsutskottet göra, men när det står att man kan undanta verksamheter från prövning enligt miljöskyddslagen måste det kunna innebära att vissa näringar helt enkelt inte får tillstånd att söka miljötillstånd när det är ett undantag från den här lagen, där i grunden alla skall ha rätt att söka tillstånd. Det finns en hel del för näringsutskottet att titta på i den här framställningen och jag blir lite grand orolig och hoppas på ett seriöst arbete.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag förstår också på landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman att man ville komma med en lagframställning eftersom den är så efterfrågad, men tyvärr uppfyller den inte de krav som vi ändå trots allt har ställt. Jag vet att det inte är lätt att sätta de olika nivåerna, men andra har lyckats med det, man kan titta på den svenska miljöbalken, där det är ganska uttömmande på olika nivåer och det tycker jag man kunde ha haft med här. Det finns risk att det blir lite godtycke framdeles när man skall ta olika beslut och det borde vi undvika, även om det också juridiskt håller, men det är inte på det sättet vi borde sträva till att få en bra lagstiftning.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Det är många frågor som har kommit upp här och om jag börjar med hur vi ser på vindkraftverk och tillstånd så hade vi mycket diskussioner både på tjänstemannanivå men också i landskapsregeringen och där har vi lagt oss lite mitt emellan. Ser vi på hur man gör på annat håll så håller man i Finland på nu och lagstiftar –det kan vara på förordningsnivå – om hur tillstånden skall vara för vindkraftverk, de har inte kommit så långt att de ens har hunnit fundera färdigt med det utan de har bl.a. frågat oss, att hur gör ni på Åland – och det är ju trevligt att det är åt det hållet någon gång! I Sverige har man 1 megawatt för tillstånd bredvid vatten eller i anslutning till vatten – det har att göra med att det är så stor skillnad på om man placerar dem mitt i skogen och det vill man ogärna göra när det gäller vindkraftverk – för vattnet leder ljud så hemskt mycket mer än om man har det på torra land. De har stor skillnad på om man placerar på land där jag vill minnas att det var 25 megawatt, men min bedömning är att i framtiden kommer knappast något vindkraftverk att placeras på Åland som är långt från vatten. Det är ganska naturligt och det är där vinden finns; vi ser att placeringarna i landskapet är i anslutning till vatten, i alla fall nuvarande planering. Vi valde ändå att inte ha 1 megawatt som i Sverige utan 3 megawatt. När man diskuterar skillnaden mellan kraftverk osv., vad man släpper ut för smuts, så håller jag med om att då borde det vara på samma nivå och då borde inte vindkraften ha något tillstånd alls för den är faktiskt ren. Men tillståndet när det gäller vindkraft handlar inte om utsläppen utan det handlar om omgivningen, hur man upplever ljud och utseende. Ni vet själva: jo, det är trevligt med vindkraft men inte bredvid mig! Det är olika orsaker varför man har miljötillstånd för vindkraftverk i förhållande till kraftverk. Kraftverken kan ha en skorsten, men ibland kan de vara ganska oansenliga att se på om man inte vet att de finns där. Det är de skillnaderna man kan se.

 

När det gäller ljud och buller måste jag säga att ett tag trodde jag att jag skulle doktorera på det, så svårt är det! Det är oerhört svårt och problemet med buller är att människor förväntar sig att man skall kunna slå upp i en lag att så och så mycket får det låta, så och så många timmar får det låta, men om vi tar reda på hur man ser på de frågorna i Finland, Sverige och kanske ännu längre bort, så är det oerhört mycket påverkan när det gäller ljud. Dels har det att göra med var det är, i anslutning till annat ljud, kommer det bilar där, är det det ljudet som stör mera än kanske det verkliga ljudet, håller man på dygnet runt, är det en dag och blåser det från rätt vind, så byter det osv. Varje beslut som tas, t.ex. det som här har varit väldigt aktuellt är Mariepark och då har vi sett hur man gör på Gröna Lund, det finns i Danmark och i Finland, så man tar individuella beslut varje gång. Då lägger man oerhört många olika bedömningar i det, så man kan inte tro att man bara kan gå och slå upp någonstans och säga att det är det här som gäller. Vi har ett nästan färdigt förslag på förordning när det gäller buller, men det har funnits tveksamhet just hur man skall tolka lagen, vad förväntar man sig, blir man besviken när det ändå inte är så tydligt som förväntningarna är på bullret? Det är svårt, det vill jag säga!

 

När det gäller förordningstext i allmänhet och vad som skall finnas i lag och i förordning är det alltid en balansgång, det är jag den första att hålla med om och ser man till förordningstexten t.ex. som finns på förslag bara när det gäller vad som skall vara enligt miljögranskning så är det en förordning på 13 sidor. Det blir ganska mycket text om man skall ha in allting i lag. Det är naturligtvis en balansgång vad man skall ha i lag och vad man skall ha i förordning. Det vi har valt att sätta in i lag är det som krävs för miljötillstånd, det har inte funnits tydligt förut, utan man har också i förordning kunnat ha miljötillstånd.

 

Jag kanske missförstod lite om att man kan undanta, att det alltså inte behöver vara miljögranskning utan att man kan ta beslut. Det stämmer, men det jag tänkte säga är att om någon vill ha, det kan finnas ett intresse hos någon fast man inte behöver  ha miljötillstånd enligt lag eller förordning;  det finns ingenting som säger att det här företaget måste ha, man kanske t.o.m. är befriad för den här typen, det finns ett sådant beslut, men just jag för för mitt företag tycker att det är ett värde att ha ett miljötillstånd, av olika orsaker, det kan vara en försäljningsfråga och man kanske har haft bekymmer med grannar osv., då är det tryggt att ha miljötillståndet och därför satte vi in att alla som vill skall ha rätt att anhålla om ett miljötillstånd. Jag tror inte att det blir någon stor hög av dem, men det kan finnas några som är intresserade av det.

 

Det var i princip det som jag kände att jag ville komma upp och diskutera. Jag får säkert orsak att i många sammanhang träffa utskottet, så vi får väl återkomma i de sammanhangen.

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Det var en något annorlunda infallsvinkel på vindkraften, att det är egentligen sist och slutligen ljudnivån som är den avgörande och därför borde effektgränsen helt slopas. Det förekommer nämligen en väldigt stark utveckling av vindkraftsgeneratorer och det är vingarna som för ljudet. Jag vet att det finns vindkraftverk där ljudnivån är högre på ett visst avstånd än för ett motsvarande kraftverk av ett annat fabrikat. Utskottet kanske borde fundera på om man eventuellt skulle vända på logiken för i bullerparagrafen går det att införa decibelbegränsningen på ett visst avstånd och då gäller den generellt på land och vatten men inga effektbegränsningar. Det är lite att ”tövla till det” att ha en effektbegränsning om inte är relevant i förhållande till ljudet.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Det är möjligt att man kan se det också på det sättet. Det normala är att man har sagt megawatt; så har man gjort på alla andra ställen också, man har tagit beslutet utgående från det när det har varit olika tillståndsförfarande. För mig känns det naturligast att man fortsätter i de banorna.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Eftersom vi tycks ha samsyn i den här frågan är det ganska viktigt att betona betydelsen av den här saken på Åland, eftersom vindkraften är ganska starkt i fokus och lagen kommer att få en avgörande betydelse för den fortsatta utbyggnaden. Det finns, som sagt, ett förslag att bygga vindkraft i Föglö skärgård, där ett fabrikat skulle ha en ljudnivå som överstiger det toleranta, långt in över Föglö fastland, medan ett annat fabrikat klarar sig helt okej ute på vattnet.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Jag vill minnas att jag sade i presentationen att just när det gäller de här paragraferna så finns det ingen absolut sanning. Det finns olika sätt att se på det här, det ser man bara när man gör jämförelser länder emellan hur olika man kan se på det. Vi har försökt se på det utgående från ett åländskt perspektiv vad vi bedömer att är lämpligt, men man kan se på det på många sätt – någon ville tolka det som att jag inte visste vad jag ville. Jag vill ändå lyfta fram att man inte kan säga att det här är absolut rätt; det finns ingenting som säger att om man ändrar det här är det fel eller det här rätt, utan här vi måste vara ödmjuka och lära av varandra och se hur andra ser på de här frågorna. Vi kanske inte skall uppfinna allting på egen hand!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman säger att hon har nästan doktorerat på utsläppsnivåerna, och det har jag förståelse för, men expertisen finns väl ändå bland tjänstemännen och det är inte meningen att politikerna skall på det sättet behöva kunna dem utan man skall ha en politisk vilja att lösa och uppnå vissa saker inom olika verksamhetsområden. Det borde vara tillräckligt. Just buller trodde jag att skulle ha varit med i lagen och där är nog min besvikelse allra störst eftersom vi vet att det under många, många år har vållat bekymmer. Skulle man ha haft en lagstiftning på det nu skulle samma nivåer ha gällt i Mariehamn, i Eckerö, på Kumlinge, alla skulle ha efterlevt samma lagstiftning. Vi har återigen förmodligen samma bekymmer framför oss. Vi har löst frågan i Mariehamn genom att flytta evenemanget på en annan plats!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

När det gäller diskussionen som har varit om förordningsfullmakten så om avsikten var den som landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman sade att man genom 44 §, som avses i diskussionen, skulle kunna ge möjlighet åt vissa verksamheter att söka miljötillstånd för deras miljöprofil, fast de egentligen inte har en sådan verksamhet, så är det bra, men då måste man förtydliga paragrafen och skrivningarna om det. Men i första meningen i paragrafen står det så här: ”Landskapsregeringen kan för typ av verksamhet besluta om närmare bestämmelser avseende begränsning och kontroll…”. Jag läser nog det som att avsikten ändå är att man skall kunna förhindra någon att söka miljötillstånd. Detaljmotiveringen stöder det, även om det står något otydligt. Det här är någonting som utskottet bör se på. Vi har hört avsikten av ledamoten Lindeman och då kan utskottet korrigera det i den riktningen.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Det är i så fall viktigt att utskottet tar upp den frågan. Jag har förklarat hur åtminstone jag har tolkat den skrivning som finns här, att det finns en möjlighet att med förordningsfullmakt ta bort nödvändigheten att göra granskning osv., men å andra sidan finns det en annan paragraf, 10 §, som säger att det är möjligt för vilken företagare som helst, om man har ett intresse för miljötillstånd, att också få det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag vill också beröra förordningsfullmakten. Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindemans tolkning kan vara riktig, men som jag läser det finns det också rum för mycket andra tolkningar. Jag är inne på att det är fråga om en ganska öppen förordningsfullmakt som t.ex. Ålandsdelegationen och högsta domstolen har kritiserat ganska mycket. Vi har erfarenhet från det i lagutskottet. Det innebär att lagstiftningen inte är så förutsägbar och ganska oklar; rättssäkerheten blir lidande. Jag kan ta ett exempel. En näringsidkare söker ett muddringstillstånd, okej, det behövs inget miljötillstånd, sedan kan landskapsregeringen besluta att när en annan näringsidkare söker för exakt samma, så då behövs det tillstånd! Skrivningen ger möjlighet till sådana tolkningar. Detta är ganska rättsosäkert. En förordning får inte vara vidare än det som lagen säger. Den skall bara precisera. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

När det gäller miljötillstånd finns det sagt i lagen vad som kräver miljötillstånd. Det är sedan när det gäller miljögranskningsförfarandet som man via förordningar kan justera och ändra.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Det står här att ”samtidigt undanta verksamheter från prövning enligt miljöskyddslagen”. Det betyder att landskapsregeringen enligt skrivningen har rätt att säga vilka näringar och verksamheter behöver prövning enligt miljöskyddslagen och vilka behöver inte. Här ligger en stor risk inbakad i systemet. Jag anser att näringsutskottet skall titta närmare på de frågorna, även ur juridisk synpunkt, för det är frågor som ganska hastigt kan ge upphov till misstanke om godtycke.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag är inne på frågan om bemyndigande och funderar på 45 § att man bemyndigar person i sig att utföra verksamheter utan att dennes verksamhet desto mera behöver prövas. Det här kan pågå i fem år. Här frågar man sig när det gäller tredje person och rättssäkerheten: Hur ligger det till, har man beaktat enskilda personers rättssäkerhet där?

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Det där är en modell som vi har tagit från bl.a. Sverige där man möjliggör för en som idkar ett yrke att t.o.m. certifiera sig. Om man t.ex. anlitar någon som borrar brunnar som har certifierat sig osv., så kan man ge tillstånd att det inte behövs närmare prövning. Vi har lånat idén från Sverige och där är man mycket nöjd med det. Det är ett sätt att avbyråkratisera helt enkelt.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Om det är prövat och det fungerar så kan det vara okej. Jag är fortsättningsvis osäker när det gäller tredje person i det här sammanhanget. Jag blir också konfunderad när jag läser lagens 4 §, där det faktiskt står uttryckligen att bästa tillgängliga teknik skall användas enligt BAT-normen. Det står: ”skall alltid tillämpas”. Det betyder att det är väldigt hårt reglerat. Hur går det med landskapsfärjorna? Skall man byta ut motorerna i dem eller hur är det riktigt tänkt? Det är en otroligt kraftig skrivning.  Det är någonting som näringsutskottet bör titta på för i 24 § å andra sidan står det att när det gäller instruktion och villkor får de som handlägger ärendena inte ge föreskrifter om speciell teknik.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

När det gäller det sista att man inte får rekommendera från miljöprövningsnämnden tycker jag personligen också att är svårt. Jag tycker nästan att man kunde få ha en närmare dialog än vad bedömningen är, men det har att göra med att vi inte får rekommendera ett visst märke osv. Man skulle då kunna styra att välja en viss part osv., men det är bedömningen när det gäller den senare skrivningen, att man får vara försiktig så att man inte gynnar något företag. Det är mera principen som skall vara den bästa tillgängliga, inte Wärtsilä eller någon annan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Jag var ärlig och sade att jag blev överraskad över den tidiga talturen senast så jag skall komma en gång till och jag vill fortsätta där ltl Gun-Mari Lindholm slutade med vad man kunde kalla pudelns kärna, politiskt sett i alla fall i den här lagstiftningen, kärnan som lämnas därhän, just det som är lite jobbigt: vilka villkor man sist och slutligen skall ställa. Vi var flera som trodde att mer av grunder för den här bestämmelsen skulle finnas i lag. Det är en delikat juridisk frågeställning huruvida det är möjligt att på så här lösa boliner lämna en vid förordningsfullmakt, men det är någonting för de lagfarna att studera. Det var bl.a. det här jag tänkte på när jag sade att lagutskottet också bör kika på det här.

 

Man begär alltså omfattande förordningsfullmakter i stället för att ange grunder för gränsvärden i lagen. Vad är det egentligen för skillnad? Ser man det formellt är det ingen skillnad om en majoriteten i lagtinget ändrar lagen eller om en regering tillsatt av en majoritet ändrar en förordning. Om man räknar på fingrarna borde det vara samma sak. Men här på Åland är det väldigt stor skillnad med den parlamentarism vi har och hur vi driver politik. Vi har flera exempel på att det parlamentariska samspelet inte fungerar. T.ex. miljöhandlingsprogrammet, som har långtifrån stöd av en majoritet här i lagtinget, har antagits av regeringen trots att man inte har en majoritet bakom sig, så det finns ingen som ens har tid att skriva på ett misstroende, så man får sitta kvar och driva den politik som man inte har en majoritet för. Det är kanske det bästa exemplet, det finns också andra exempel och jag brukar lite skämtsamt säga att om tre partier bildar regering uppstår det ganska snabbt ett fjärde – de som sitter i regeringen eller så uppstår det en majoritet inom majoriteten som kan ta beslut som inte riktigt har stöd här i lagtinget. Det är viktigare att hålla i skrivbordet så att fingrarna vitnar än att parlamentarismen fungerar och man får gå om man inte har en majoritet bakom sig. Allt det här är sådant som jag hoppas att ändrar i höst, men vis av erfarenhet vet man aldrig hur det utvecklar sig.

 

I praktiken har alltså företagare och privat personer, föreningar osv. som underställs lagen att se fram emot att i värsta fall tre eller fyra personer kan omkullkasta verksamheten eftersom man kan ändra förordningen och ta ett beslut och så får man sitta kvar med hänvisning till att alternativen är slut, det finns ingen fler kort i kortpacken, som det är nu. Det här är förstås en hypotetisk situation, men vis av erfarenhet så är den fullt möjlig i det åländska parlamentariska systemet. Det är inte lätt att som företagare leva i relation med investerare, finansinstitut och kunder om villkoren är så här instabila. Stabilitet är bland det allra viktigaste i en marknadsekonomi. Det är helt okej att samhället reglerar saker och ting, men det skall vara stabilt och det skall inte ändra från dag till dag. Man skall kunna gå till en investerare eller en finansiär och säga att den här idén har jag, så här skall jag tjäna pengar och den här förutsättningen har min idé att förverkligas. Det är lite svårt med den här situationen, därför blir det lite extraordinärt att man begär så här omfattande förordningsfullmakter. Det här är givetvis kritik mot oss själva, men jag brukar vara ärlig och säga vad jag tycker, och det tycker jag vi skall vara för man skall inte heller påstå att kejsaren har fina kläder om han någon gång är naken, och i det här fallet är han nog ganska naken.

 

Hur skall man då göra i stället? Det finns två alternativ. Man ändrar lagen så att gränsvärden i möjligaste mån anges i lagen eftersom man har det mer eller mindre färdigt utarbetat så kan man föra in gränsvärdena som sådana eller grunder för dem. Det här är ingen lätt sak, men det låter sig nog göras; eftersom man kan skriva in det i en förordning kan man skriva in det i en lag. Ett annat alternativ som kanske är att föredra är att göra som i den i social- och miljöutskottet liggande plan- och byggnadslagen, där man har den av mig förvisso kritiserade 11 §, men den har ett litet nytt instrument i sig. Enligt den skall man först komma med ett meddelande till lagtinget och berätta att nu avser vi föra en sådan här politik, vi avser att i det här fallet ta en sådan här förordning, med de här och de här gränsvärdena för utsläpp till vatten, för buller, för strålning osv. Då får man möjlighet att från lagtinget säga att det här står vi bakom eller det här står vi inte bakom. Det är lite dubbelparlamentarism eftersom vi har systemet med att en majoritet tillsätter en regering och skall ha en majoritet bakom sig, men eftersom det inte fungerar kunde man kanske få det att fungera på det här viset. Det skulle dessutom vara positivt, för då blir det en öppen debatt om viktiga beslut som regeringen tar, även om de många gånger baserar sig på sakkunskap finns det alltid en politisk dimension i det och då skulle man som företrädare för Ålands folk, som är vår huvudman, få möjlighet att yttra sig som lagtingsledamot över de tilltänkta ändringarna. Då skulle det också bli en tröghet i och med att måste ha opinionen med sig, man kan inte bara ”dra till” som med miljöhandlingsprogrammet, där man räknade på sina fem fingrar hur många röster man hade i en viss region och så tänkte man att om vi gör det här så kan jag få flera röster i en annan region osv.  Mot bakgrund av just det tycker jag att det här skulle kunna vara en lämplig lösning som näringsutskottet skall titta mycket seriöst på.

 

Talman!

I övrigt har jag några smörgåsbordsåsikter mot bakgrund av debatten som jag gärna vill framföra. Jag sade i mitt anförande att jag inte skulle gå in i detalj, men jag kan inte låta bli när andra ledamöter gör det. Jag tror att det var ltl Åke Mattsson som sade att det får inte vara så att man överraskas av någonting som är färdigt och som man sedan inte hinner ta del av och besvära sig över. Det kan jag nog säga, att det är ingen risk, det är ingen risk i dag och det är ingen risk med den här lagstiftningen eftersom vi har ett sådant samhälle på Åland där det för det första med all säkerhet står i tidningen, och vi har två tidningar och vi har en radio, så i praktiken tror jag nog att man får höra det. Med de bestämmelser som är i den här lagen och i förvaltningslagen får man med all säkerhet det kungjort, och missar man också det, så kan man egentligen inte ställa större krav på kungörelse än vad den här lagen gör i kombination med det småskaliga åländska samhället. Då måste man nog vara så ärlig och säga att missar man det, med de här förutsättningarna, så får man skylla sig själv helt enkelt. T.ex. den finska lagstiftningen har helt andra förutsättningar. Jag vet att det finns exempel där folk har missat, att nu skall det byggas ett vindkraftverk vid sommarstugan, man kommer dit en vacker dag och så står det där! Men det sker nog inte på Åland, det skulle förvåna mig mycket.

 

När det gäller buller var minister Lindeman inne på det och jag vet inte om jag är den enda här i lagtinget som har studerat läran om ljudtryck. Det är precis som minister Lindeman säger otroligt komplext och det är väldigt svårt att sätta en ljudnivå i decibeltal och säga att det här fungerar. Det är också som minister Lindeman sade beroende precis på situation och framför allt är buller en subjektiv uppfattning. Du kan stå framför en rockkonsert med väldigt hög ljudnivå och tycka att det är fantastiskt ljuvligt att stå där, men du kan stå framför någonting annat som låter betydligt mycket mindre och tycka att det är väldigt irriterande, så det har egentligen inte så mycket med ljudnivå att göra. Det har rent medicinskt med ljudnivå att göra när man kan bli hörselskadad rent fysiskt, men om vi ser till den andliga uppfattningen av buller är det någonting som är upp till individen. Det bestäms mellan öronen vad som är buller och inte. Det finns de som tycker att det är fantastiskt att gå på motortävlingar där man kör med bilar som bullrar som jetplan så marken skakar, det är det bästa som händer under året och det finns de som har problem i städer, har vi läst i Sverige, med måsar som skriar och stör t.ex. samt allt däremellan. Det gäller nog bara att försöka få grunder för när ljudnivåer hörs egentligen och kan uppfattas som buller. Det är nog bättre att inte bara begränsa ljudnivån utan framför allt begränsa tiden när ljud får förekomma och det har man gjort från miljöprövningsnämndens sida utan några regelverk egentligen. Det svävar lite i det blå vad man har för juridiska grunder, men det är nog bättre att fredag kvällar, helger, om man ställs inför att man skall bo vid en bullrig verksamhet så vet man att det är tio dagar per år som det bullrar och resten av året är det tyst i kombination med tysta kvällar osv. osv. när folk är hemma. Det handlar mera om tidsfönstret än om själva ljudnivån. Jag brukar inte vara den som hänvisar till facit, men i statsrådets förordning om buller har man ett system som kommer så nära verkligheten som man kan komma. Också svenska miljöbalken nämndes; där finns det bra modeller att se på. Det gäller dock att inte ta ett buller regelverk som är alltför förenklat på några få rader, för då utesluter man mycket möjligheter och möjliggör kanske vissa oproportionerligt mycket, man måste ha ganska heltäckande regelverk trots allt.

 

När det gäller diskussionen om vindkraftverk och vilken effektklass man skall sätta på dem så är det så med vindkraftverk att beroende på hur de byggs kan ett mycket mindre vindkraftverk än 3 megawatt kan störa otroligt om det uppförs på fel plats. Om det är ett gammalt verk har det helt andra bullernivåer än vad ett nytt, mycket större har, eftersom tekniken hela tiden går framåt och man forskar mycket kring det. Bara de senaste åren har det utvecklats otroligt hur buller sprids från vindkraftverk; återigen handlar det om sådant som låter konstant, dygnet runt, så det är ett väldigt speciellt sorts buller, förutom när det är vindstilla. Jämför man orsaken till varför man skall kräva miljötillstånd för vindkraftverk så tror jag att där är det, som det sägs i lagen, att om man vill ha miljötillstånd så skall man få det. Skall man ha en vindkraftpark vill man nog ha miljötillstånd så att man har klara villkor och att ingen kommer efteråt och klandrar verksamheten att man måste flytta vindkraftverk osv.

 

Jag är inte så säker på att det är klokt att höja effektgränsen eftersom jag tror att det i så fll kunde drabba vindkraftutbyggnaden negativt. Det finns ingenting ohemult med vindkraftverk, de får absolut miljötillstånd om villkoren är någorlunda vettiga. Den höga gränsen om 30 megawatt för övriga energianläggningar förvånar mig däremot. Ett litet flisverk på ett par megawatt kan vara jättestörande om det byggs på tokigt ställe. Det medför buller från maskiner som matar med bränsle och lastbilar som kommer osv. Om man har en sotningsanläggning som fäller ut sot i luften som landar på bilen och huset, så kan det vara stora olägenheter, och det är också olägenheter i norra Mariehamn, det känner alla till som har parkerat bilen där någon gång att ibland har det hänt att den har varit som sandpapper när man kommer därifrån osv. Jag är väldigt förvånad. Man kan i princip bygga upp en sådan anläggning som förr i tiden varande Ålands Kraftverk, nu Ålands Energis produktionsanläggningar, i nästan full utsträckning utan krav på miljötillstånd. Näringsutskottet måste nog titta på den gränsen och kanske belägga den med lite andra formuleringar. Det kanske lindrigaste är ur de närboendes synpunkt om man bygger en oljepanna som inte stör, men just de här anläggningarna, som vi tror att är väldigt miljövänliga, och är det också sett ur klimathänseende, så de kan störa de närboende mycket. Det handlar som sagt bara om några megawatt, men bygger man en 30 megawatts flispanna  är det en stor anläggning och man har kanske hus bredvid, så den problematiken bör man nog beröra i näringsutskottet. Jag förvånade mig också över listan som räknas upp, bl.a. kravet på motorsportanläggningar som har en viss mängd asfalt. Det är också väldigt högupplöst villkorssättning, till fördel för vissa motorsporter och till nackdel för andra, men där tror jag att man är i samma sits som vindkraften att man vill ha miljötillstånd.

 

Listan på vad som skall ha miljötillstånd borde näringsutskottet titta på och kanske komplettera den med andra villkor också.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Det resonemang som jag förde kring 44 § är precis det som ltl Danne Sundman tar upp. Han pekar precis på det och jag håller till fullo med honom. Man skall antingen fastställa prövningsgrunderna eller ta bort dem, enligt miljöskyddslagen och då kommer vi in på det godtycke som jag nämnde. Gränsvärdena är ett mycket smartare system; det blir förstås ingen exakt rättvisa, men då behandlas i alla fall alla lika som har samma gränsvärden, om man uppfyller dem eller inte uppfyller dem. Mitt exempel om muddring betyder att man kan anse att nu behöver du ha tillstånd för muddring men nästa gång behöver du inte. Det är fråga om exakt samma utsläpp i naturen. Det är godtycke. Men om man anammar det resonemang som ltl Danne Sundman förde om gränsvärden är det mycket mera rättvist.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Vi är helt överens och jag trodde att man skulle ha en litet annan infallsvinkel i lagstiftningen, även om man kanske inte kan i detalj reglera i lag, men absolut mer än så här för nu lastar man över allt i regeringens famn, och det är nog på gott och ont; beroende på vilken politisk vind som blåser så kan villkoren ändra drastiskt för vissa företagare och det är, som jag sade i mitt anförande, inte bra.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är riktigt. Man kan förstås inte ha allting i detalj, men i alla fall skall det vara så att du behandlar alla individer lika och det system som föreslås i 44 § ger rum för godtycke. Det är en väldigt öppen förordningsfullmakt som t.o.m. går utanför vad lagen säger. Förordningen får inte vara vidare än lagen, så även till den delen har ltl Danne Sundman och jag samsyn.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

När det gäller kraftverk och vilken nivå man skall lägga sig på har vi också här sett hur gör man i Sverige och Finland. Båda länderna har tre olika nivåer som de tar beslut på; vi har bara en nivå, en myndighet, så därför måste man se på alla. I Sverige är det på högsta nivån, regeringsrätten, 200 megawatt, sedan är det 10 megawatt, länsstyrelsen, medan det i den egna kommunen är 500 kilowatt. I Finland är det 300 megawatt, det s.k. nationella miljötillståndsverket, 50 megawatt, den regionala miljöcentralen, och i den egna kommunen 5 megawatt. Vi valde 30 megawatt utgående från det.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det är säkert inte lätt att sätta ner foten, men den stora diskrepansen förvånar nog åtminstone mig. Även om det finns modeller att se på i Sverige och Finland är det inte lätt att överföra dem till det småskaliga samhället som vi har här. Här har vi två i kommunens byggnadslov. Hur detta kongruerar med den nya plan- och bygglagen har jag inte läst mig till, men det är någonting som social- och miljöutskottet kan beakta i sitt yttrande, som vi har hört att skall begäras av utskottet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 2:

 

Näringsutskottets betänkande nr 5/2006-2007 angående ny blankettlag om gödselfabrikat. (FR 24/2006-2007).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid andra behandling eller att förkasta detsamma. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lag­förslaget för antagande. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Föreläggs lagförslaget för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lag­tinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs betänkandets motivering för enda be­handling. Diskussion. Ingen diskussion. Motiveringen godkänd i enda behandling.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 3:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 7/2006-2007 angående ändring av landskapslagen om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård. (FR 26/2006-2007).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid andra behandling eller att förkasta detsamma. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lag­förslaget för antagande. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Föreläggs lagförslaget för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lag­tinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs betänkandets motivering för enda be­handling. Diskussion. Ingen diskussion. Motiveringen godkänd i enda behandling.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

(Kl 11.32.)  Lagtingets plenum avbryts här för lunch och diskussionen  återupptas kl. 12.15.

 

                                                                  -------------

 

 

(Kl. 12.20).

 

Föredras för fortsatt enda behandling ärende nr 4:

 

Finansutskottets betänkande nr 6 och 6a/2006-2007 angående förslag till första tilläggsbudget för år 2007. (FR 20/2006-2007).

 

Till grund för behandlingen ligger finansutskottets betänkande nr 6a/2006-2007. Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

Senast när betänkandet var uppe från finansutskottet i måndags ändrade lagtinget på två frågor i finansutskottets betänkande och enligt lagtingsordningen skall då ärendet tillbaka till finansutskottet eftersom man inte har oförändrat godkänt finansutskottets betänkande, som det heter enligt lagtingsordningen. Därför har finansutskottet behandlat de båda frågorna och överlämnar då betänkandet.

 

När det gäller den första frågan om bostadspolitiken blev omröstningen i finansutskottet 3-2 som betyder att finansutskottet vidblir sitt beslut och här har inlämnats en reservation i ärendet. Den stora skillnaden i finansutskottets beslut och reservationen är att finansutskottet anser att här behöver göras ett regelverk som skulle vara klart i september innan man kan bevilja stöd  också för bostadsrätter. Det är samma fråga som var uppe i lagtinget förra gången.

 

Den andra frågan, som handlar om momentet 46.60.76, där lagtinget i måndags beslöt i enlighet med reservationen från vice ordföranden i utskottet ltl Mats Perämaa och där nu finansutskottets majoritet igen med rösterna 3-2 har beslutat att man skulle anta det av tidigare lagtinget omfattade beslutet. Det var jag själv och ltl Torbjörn Eliasson som reserverade oss mot detta beslut. Detta beslut är inte detsamma som lagtinget tog i måndags; här finns ändringar och de ändringarna är inte bara några småsaker. Enligt måndagens förslag, om vi säger så, så var det en styrelse som skulle besluta vissa saker; nu har det blivit en projektledningsgrupp som skall arbeta med hantverkscentrets utveckling, medan enligt det av lagtinget godkända förslaget i måndags styrelsen skulle presentera ett långsiktigt utbildningsprogram.

 

I det nu av utskottet framlagda förslaget är det så att den under bildning varande föreningen får en starkare ställning igen, enligt önskemål, men skall före byggstart vara registrerad och ha presenterat ett utbildningsprogram och utbildningsavtal, dock inget speciellt krav på budget eller hyresavtal eller inventarier osv.

 

Av förekommen anledning måste jag påpeka att i arbetet i utskott skall utskottsmedlemmarna, möjligen med stöd av lagtingets grupper, utforma betänkandet och slå fast formuleringar. Åsikter om formuleringar i betänkandet skall inte dikteras av berörd part utanför lagtinget. Om man tillåter ett sådant förförande blir arbetet i finansutskottet ohållbart. Det brukar aldrig bli bra när man skräddarsyr beslut och fullföljer beställningar av enskilda, speciellt när det handlar om miljoner i investeringar.

 

I det här ärendet finns också en reservation från mig och ltl Torbjörn Eliasson, där vi vidblir finansutskottets betänkande. Nu åligger det lagtinget att besluta om det är lagtingets beslut från i måndags eller det ändrade betänkandet som vi nu har framför oss som skall bli slutligt gällande.

 

Utskottets förslag, med hänvisning till det anförda, är som beskrivs i betänkandet, dvs. att utskottet vidblir sitt tidigare beslut angående momentet 43.25.67 samt att utskottet omfattar lagtingets beslut under moment 46.60.76.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

När det gäller hantverksutbildningen och det kompromissförslag som jag lade och fick socialdemokraterna och Frisinnad Samverkan med på står just om avtalet som skall tas mellan landskapsregeringen och den nu under bildning varande föreningen som skall  vara registrerad. Det står inte i förslaget någonting om att man skall ha någon budget, men det står att det skall vara ett avtal där samhällets och föreningens roll samt ansvar klargörs, så det är helt klart att i ett avtal om en utbildning måste de finansiella bitarna och budget också finnas, det ser jag som självklart. För övrigt förstår jag inte påpekandet om att andra parter får styra vad grupperna och ledamöterna i finansutskottet kommer fram till. Möjligen är det så, men vi hör också en massa människor och tar intryck av vad folk tycker och tänker, men det är ändå vi själva som för fram det och tar beslut.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

I den här behandlingen hade vi inga som helst hörande men ändå hänvisades till en nämnd person i utskottet. Vi brukar normalt inte berätta vad som sägs i utskottet. Denna nämnda person hade godkänt formuleringarna i det nya avtalet. Det tror jag mina övriga ledamöter i utskottet kan bekräfta.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Intressant debatt! Det andas en mycket stor besvikelse, verkar det som, hos ledamoten och utskottsordföranden Gun Carlson att inte centern har fått sin vilja igenom i den här frågan, men jag tycker att det är ett ansvarsfullt sätt att arbeta om vi står inför att utveckla en hantverksutbildning; vi har en part som är intresserad av det och vi håller på och formulerar beslut, så kan man ju diskutera med parterna för att se om det som vi håller på och kommer fram till är fullt genomförbart. Utskottsordföranden vill att folkhögskolan skulle ha varit med och berett det som ni egentligen vill komma fram till, att de skulle få ge sin röst hörd för att de eventuellt skulle passa in för dem. Jag förstår inte dessa misstänkliggörandena överhuvudtaget och jag tar på det bestämdaste avstånd från det.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Nej, det kan väl hända, men det är ändå så att det finns vissa regler för utskottsarbetet och innan beslut är fattade. Jag har åtminstone inte under mina år i utskottet varit med om att det har kommit sådana här påpekanden som de facto gjordes. Det är verkligheten.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Jag förstår inte heller, så det skulle vara bra att få ett förtydligande vilka andra parter som har utformat beslutet. Jag har åtminstone för min del tagit till mig vad lagtinget har beslutat och utgått från att det är det vi skall diskutera om. Under behandlingens gång i utskottet har ltl Mats Perämaa och jag samt ltl Peter Grönlund, som inte är närvarande, funnit varandra på basen av lagtingets tidigare beslut, där vi har gjort vissa omformuleringar som vi alla tre har kunnat omfatta. Några andra parter känner inte jag till som skulle ha varit med och utformat beslutet.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Som jag sade hör det inte till att man i ett betänkande och inte att jag som ordförande i utskottet skall exakt redogöra för vad som har sagts, men jag tycker ändå att jag har varit tillräckligt tydlig. Är det så att också ltl Anne-Helena Sjöblom har glömt diskussionen som tydligt nämndes, och det nämndes också namn, ”har godkänt dessa formuleringar”, eftersom vi kunde läsa i tidningarna någon dag före att det var ett horribelt beslut. Nog är det konstigt om man nu har glömt det!

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Att människor samtalar mellan utskottsbehandlingarna med personer ingår väl mera i den privata sfären för att klarlägga vissa saker, men att det skulle finnas någon utomstående part som har formulerat det här betänkandet när det gäller utvecklandet av Kastelholms kungsgård, det tar jag bestämt avstånd från, det finns ingen annan än medlemmarna i utskottet som har gjort formuleringen.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det kan man naturligtvis tänka sig att säga. Men de facto sades det att detta har godkänts, det är alldeles riktigt att det sades så, vi är ändå flera som har hört det här i utskottet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag ville gärna ha ett förtydligande av ltl Gun Carlson. Det har vi nu fått av de tidigare replikväxlingarna om besvikelsen av att man har fört diskussioner. Det hör väl till den demokratiska processen att den som är ytterst berörd också kan ta del av det. Jag tycker att om det är någon som begår ett fel i det här sammanhanget så tycker jag att det i så fall är ltl Gun Carlson själv som yttrar vad som har sagts inom utskottsväggarna. Utgången av ärendet kommer ändå att falla till oppositionens fördel, eftersom oppositionen nu ser sakpolitiskt på frågan och inte politiserar den i onödan utan vi får äntligen ett slut på den här frågan.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag inser mycket väl att den här diskussionen slutfördes egentligen i måndags när utskottets dåvarande förslag inte gick igenom. Det är klart att jag inser det. Fortfarande tror jag att vi skulle ha fått ett bättre resultat, men det är vad det är. Men som jag sade från början när jag började diskussionen så ville jag ändå påminna om att det var ett mycket ovanligt förfarande i finansutskottet i den här frågan när man säger att man godkänner beslutet före det var taget. Det går inte att bortförklara det; sedan ville inte jag stå här och säga vad som har sagts, men det har man ju frågat efter. Det är andra som i så fall är lika ansvariga för det.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Centern har lidit ett nederlag i den här frågan. Regeringen kom till salen med ett förslag som de facto inte hade en majoritet bland majoritetspartierna, men tack vare oppositionen kommer vi förmodligen att få ett slut på den här frågan och det blir säkert också ett bra beslut på sikt. Men jag tycker att uttalandet av ltl Gun Carlson mera ger uttryck för den besvikelse som man upplever inom centern och man kanske i stället vill sätta fokus på någon annan fråga, alltså utskottsarbetet.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det är klart att det här har gått emot centerns vilja, det har varit tydligt och klart från första början, visst är det så. Visst förstår vi också att man inte kan vinna alla slag. Det är alldeles klart, inte är det någon större besvikelse än vad ni andra i vissa fall har fått uppleva i andra frågor. Politik är sådan: ibland får man medhåll i sina förslag, ibland får man det inte och det lever vi naturligtvis vidare med och accepterar majoritetens beslut – det måste man alltid kunna göra, också i lagtingssalen. För den skull måste man få säga hur man tycker i vissa fall, och det här var speciellt i utskottet, åtminstone under min tid som ordförande.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Jag har haft den största respekt för finansutskottsordföranden, kanske med betoning på haft, jag vill inte säga att jag har helt och hållet förlorat den, men inte en enda gång under mina några år i finansutskottet har en ordförande fört fram det som har diskuterats i utskottet på det här klara sättet för att utan att säga namnet rikta in det på en viss person för att försöka misstänkliggöra den personen, kanske hela den gruppen, och allt det här grundar sig förstås på den stora besvikelse som centern känner av att de inte lyckats föra ärendet på det sättet så att man kan fortsätta att utreda det även framöver.

 

Det är inte så att jag har förankrat – det är förstås mig det berör – ett utskottsbeslut hos någon enskild person utan jag har uttryckligen inför mötet formulerat det förslag som jag lade för utskottet, märk väl, mitt eget förslag, min egen text. Den hade jag diskuterat med olika parter: med min grupp, med personer som berörs av det som vi så småningom kommer fram till, och jag har den uppfattningen att vi har vår fulla rätt att för vem som helst berätta vad vi själva säger i utskottet, vad vi själva för fram. Däremot har vi ingen rätt att på något sätt ens utan att nämna namn föra fram det på ett sådant sätt att det blir klart vad någon annan har sagt, och det har utskottsordföranden gjort. Jag har fört fram och förankrat hos de personer som berörs av det här samt förklarat mina avsikter vad jag ämnar föra fram, vad jag föreslår. Efter det fattade finansutskottet beslut. Det finns inga formella fel i det. Det finns inga tvivelaktigheter överhuvudtaget. Vågar finansutskottet i och med detta påstående säga att finansutskottsordföranden aldrig under en utskottsbehandling har med någon person pratat om vad utskottsordföranden själv har för avsikter i olika frågor, vad man har för åsikt och vad man kanske kommer att föreslå? I så fall kanske utskottsordföranden arbetar på det viset då, men vi här personer, vi har kontakter med människor därför att vi skall göra ett så bra arbete som möjligt, för att vi skall förankra våra beslut, de som sedan senare tas, vi skall förankra dem så bra som möjligt. Men jag har inte fört fram vad någon annan har sagt. Jag har inte fört fram före justering utskottets gemensamma beslut, inte heller andras förslag, men mina egna tankar nog och det har jag min fulla rätt till.

 

Vad jag gäller den frågan för övrigt är vi mycket glada för vi liberaler att man nu kommer till beslut i frågan. Vi kommer att inrätta en hantverksutbildning med säte i Kastelholmsområdet, det är bra. Vi hoppas att det kommer att bli en stor framgång. Vi är glada för att vårt långa arbete i den här frågan leder till slut och vi hoppas att utbildningen och hantverket på Åland skall gå en ljus framtid till mötes.

 

Vad gäller bostadsproduktionen sade utskottsordföranden att utskottsmajoritetens förslag avviker från reservanternas förslag, där jag och socialdemokraten ltl Anne-Helena Sjöblom som reservanter vill gå på landskapsregeringens förslag om att finansiera bostadsproduktionen både vad gäller hyresbostäder och bostadsrätter. Utskottsordföranden sade att förslagen avviker så att majoriteten där vill ha ett regelverk som säger hur man skall finansiera bostäder i framtiden. Vårt förslag innehåller precis samma sak. Vi vill bygga bostäder för vi anser att det behövs bostäder just nu, men vi säger att i september skall landskapsregeringen i tilläggsbudget återkomma just med ett regelverk för en långsiktig bostadsfinaniseringspolitik, där en grundläggande konkurrens bibehålls så att även privata aktörer stimuleras till att för sin del bygga bostäder.

 

Jag kommer under detaljbehandlingen att föreslå att lagtinget skall vidbli sitt tidigare beslut om att finansiera bostäder i enlighet med landskapsregeringens förslag.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag har aldrig inför beslut sagt att någon utanför lagtinget har godkänt beslutsformuleringarna, det har jag aldrig gjort. När det gäller bostadsrättsfrågan efterlyser nuvarande majoriteten i utskottet att man inte beviljar stöd för bostadsrätter förrän man har regelverket klart. Det är den stora skillnaden, medan ledamoten och vice ordföranden Mats Perämaa vill först bevilja pengarna och sedan regelverket, det är den stora skillnaden i förslagen. När det gäller bostadsrättsförslaget har jag inte sagt att det avviker utan det är hantverksutbildningen där det inte är exakt samma beslut som togs i måndags.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag har många gånger diskuterat med personer vilka mina åsikter är i olika politiska frågor, även under utskottsbehandlingen och det är jag säker på att ledamoten finansutskottsordföranden Gun Carlson också har gjort. Man måste förankra de här sakerna, och det har man sin fulla rätt att göra så länge som det gäller vad man själv har sagt och de förslag man själv kommer att lägga. Det tror jag att de flesta här har gjort. Allt annat skulle förvåna mig. Däremot har jag inte överhuvudtaget nämnt vad någon föreslår och vad någon annan har fört fram för åsikter, för det står mig främmande och det har jag ingen formell rättighet till och det skall jag inte göra. Saken är fullständigt klar, jag har min rättighet att diskutera mina åsikter. Jag tror t.o.m. att rättigheten att prata om sina åsikter är grundlagsskyddad.

 

Vad gäller bostadsfinansieringen är det så att centern vill enbart stöda det kommunala bolagets om får övriga subventioner via ett kommunalt Mariehamnsbolag.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag får lov att upprepa igen att det är faktiskt så att det är lite ovanligt när man säger att någon har godkänt formuleringar och beslutsförslaget. Alla diskuterar naturligtvis med sina lagtingsgrupper och vissa andra, det är alldeles självklart, men jag säger igen, att jag har aldrig sagt att någon annan än lagtingsledamöter har godkänt ett blivande förslag. Det är lite annorlunda och det är praxis vi talar om. Vi skall komma ihåg att det är praxis vi talar om och jag ville påpeka att det var lite ovanlig praxis den här gången!

 

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Praxis utformas förstås under ett mångårigt arbete, men jag tror att i och med den senaste repliken blev det klarlagt att det inte fanns några formella fel i mitt handlande och då tycker jag inte att finansutskottsordföranden skall lyfta upp en fråga på det här sättet för att misstänkliggöra någon annan när det uppenbarligen inte fanns något fel. Man hänvisar till att det kan bli en annan praxis. Men de facto, som jag sade tidigare, jag har diskuterat mina egna åsikter, mina egna tankar med många personer, jag har också sagt vad jag kommer att föreslå och just det här enskilda fallet föregicks av en fråga av en annan i utskottet som jag inte tänker nämna namn på, då frågan ställdes till mig huruvida den under bildning varande föreningen kommer att fortsätta att verka eller inte. Själva diskussionen kom alltså från någon annan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson:

Fru talman!

Jag är också fullständigt medveten om att jag inte kan påverka den här processen längre utan i och med att finansutskottet hade gjort sin omröstning så är det klart, men man vill ändå ta tillfället i akt, eftersom den här frågan har diskuterats så mycket, att berätta var vi står.

 

Fru talman!

För centern var det viktigt att få ändring i två frågor, dvs. stödet till bostadsbyggande samt frågan om hantverksutbildningen och dess placering. Vad beträffar stödet till bostadsbyggande är vi glada att Frisinnad Samverkans representant i finansutskottet, Peter Grönlund, i omröstningen kom med på vår sida. Vi är alltså helt tillfreds med finansutskottets skrivning att stöd denna gång betalas ut enbart till hyreslägenheter, inte til bostadsrättslägenheter. Beträffande hantverksutbildningen och hantverksskolan är vi dock mycket besvikna och oroade så jag kommer att koncentrera mitt anförande på den frågan i fortsättningen. Analysen är min egen, men omfattas av alla i vår lagtingsgrupp utom ltl Anders Englund, som rdan i detta skede vill slå fast att hantverksskolan skall förläggas i Kastelholm oberoende hur upplägget och budget slutligen kommer att se ut.

 

Fru talman!

Ju fler kockar desto sämre soppa kan man säga om den här anrättningen. Hantverksutbildningen är så angelägen att den nu inte borde få skämmas bort på grund av ofullständig beredning och i lagtinget bli en snabbt hopkokad kompromissgröt. Det är illa nog att den förra tillredningen på grund av långvarig förvaring kokades sönder och samman, härsknade – ja rent av möglade bort. Nu står det kompromissgröt på menyn, men vem gillar det? Kompromissser är ju aldrig riktigt bra, den här är sällsynt dålig.

 

I stället för att ge landskapsregeringen en chans att återkomma i nästa tilläggsbudget med en förutsättningslös utredning och ett komplettförslag återstår nu bara två kompromisser, den ena sämre än den andra. Enligt lagtingsordningen kan vi bara rösta om lagtingets beslut från i måndags, dvs. ltl Mats Perämaas reservation och finansutskottets majoritets ännu luddigare kompromiss baserad på samma reservation – Perämaa mot Perämaa alltså. Centerns reservation, som skulle ha öppnat möjligheterna till en optimal lösning, kan tyvärr inte läggas till grund för någon omröstning i detta skede. Den är i varje fall en protest mot planlöshet och ekonomiskt ansvarslös politik.

 

Fru talman!

Det kan inte vara ett lätt beslut – själv tänker jag självklart avstå. Uttrycket som att välja mellan pest och kolera kommer nog väl till pass här. Oberoende vilket alternativ lagtinget går in för så är det som att famla i mörkret och köpa grisen i säcken.

 

I finansutskottets urvattnade kompromiss sägs bland annat så här:

 

”I den fortsatta beredningen skall landskapsregeringen beakta följande av lagtinget angivna riktlinjer:

Den under bildning varande föreningen presenterar innan byggstart en långsiktig utbildningsplan inför landskapsregeringen, som skall utmynna i ett utbildningsavtal mellan den då registrerade föreningen och landskapsregeringen där samhällets och föreningens roll och ansvar klargörs. (Så långt håller jag med …)

… För den fortsatta utvecklingen av Kastelholms hantverkscentrum tillsätts en projektledningsgrupp med representanter för landskapsregeringens museibyrå, utbildningsavdelning och näringsavdelning samt för den under bildning varande föreningen och föreningen Ålands slöjd och konsthantverk samt eventuella andra intressenter. (Det kan bli många det, vilka är eventuella andra intressenter och vem kommer i efterhand att säga att de inte fick vara med?)

Ansvarsområden mellan de olika intressena fördelas i enlighet med en av landskapsregeringen godkänd plan. (Hur många och vilka intressen?)

… Det föreslagna anslaget används så att renovering av mangårdsbyggnaden sker först. (Var inte planen att stallet skulle byggas om först ifall kungsgården skulle användas till hantverksskola?)

Projektledningsgruppen får i uppdrag att planera hantverksutbildningens och hantverkscentrumets fortsatta behov (Ska projektledningsgruppen ta ansvaret för utbildningen, eller …)

… så att Ribacka utrymmena utnyttjas så långt som möjligt. (Ska utbildningen förläggas till Ribacka, var det inte i kungsgården som initiativtagarna ville bedriva sin verksamhet?)

… Behovet av smidesverkstad tillgodoses på ett möjligast kostnadseffektivt sätt. (Är det en relevant skrivning av ett finansutskott – möjligast kostnadseffektivt sätt – hur mycket kostar det är en bra fråga, var finns budgeten?)

… Kastelholmsområdet inklusive mangårdsbyggnaden skall efter renovering och utbildningsstart fortsättningsvis bli tillgängligt för allmänheten samt för verksamma hantverkare, utställningar och försäljning. (Kan mangårdsbyggnaden om den används som skola verkligen vara fullt tillgänglig för allmänheten?)”

Jag bara undrar …

 

Lagtingskolleger – visst hör ni väl och läser innantill att detta är en sällsynt ogenomtänkt och svag kompromiss. Det finns låsningar för dem som ska fortsätta beredningen och det finns öppningar i skrivningarna som kan leda lite vart som helst.  Skulle jag vara i initiativtagarnas kläder så skulle jag känna mig förvirrad idag. Det här kan knappast vara ett beslut i deras smak. Som skattebetalare skulle jag definitivt inte vara nöjd med fögderiet.

 

Fru talman!

Hade det inte varit bättre att låta landskapsregeringen efter lugnt och moget övervägande tillsammans med sakkunniga, och med beaktande av debatten i lagtinget, själv förutsättningslöst få arbeta sig fram till den optimala lösningen? Hade det inte varit bättre att veta vad det ska bli innan man bestämmer var det ska bli? Hade det inte varit bättre att till nästa tilläggsbudget få ett komplett förslag med alla papper i ordning och en realistisk prislapp – det är ju ändamålet, planen och budgeten vi ska ta ställning till? Hade det inte varit bättre att vänta några månader och få ett genomtänkt beslut med brett stöd i lagtinget?

 

Ja, fru talman, jag har många frågor och jag har också svaren på alla – ja, självklart hade det varit bättre och klokare att låta landskapsregeringen räta ut frågetecknen och komma till lagtinget på nytt!  Det hade varit bättre för alla parter, men framför allt för de kreativa krafter som vill driva hantverket framåt till nya högre nivåer. Jag tror och centern tror på hantverkstraditionen och designens stora betydelse för Åland, för vår kultur och för vårt näringsliv. Därför har jag också reserverat mig mot finansutskottets svagt underbyggda och otydliga beslut. Finansutskottets ordförande och jag försökte återföra ärendet till landskapsregeringen, men vi misslyckades.

 

Att förlora en omröstning mot ett bra förslag känns ok. Då hade det bara varit att tacka för god match. Den här gången finns det tyvärr ingen vinnare att gratulera.

 

Trots det, fru talman, oberoende hur det går, så hoppas jag att hantverksutbildningen kommer igång på bästa möjliga sätt. De som i dag tar beslutet har i fortsättningen ett stort ansvar för att det kommer ut något positivt i slutändan….

 

Fru talman!

Utan planer och budget, med två alternativ som tävlar om att vara sämst och med vår värdefullaste kungsgård i vågskålen, finns inget annat alternativ för mig än att avstå från att rösta. Jag tar s.a.s. min ”Mats” ur skolan!

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det är lite svårt att veta vad man skall säga om ltl Torbjörn Eliassons väldigt bombastiska anförande. Jag tycker för min del att de skrivningar som lagtingets majoritet ser ut att enas om är bra. Det ger landskapsregeringen goda möjligheter att gå vidare i den riktning man har tänkt. Där finns mycket arbete som vi skall göra, men jag är full av förtroende för att det här kommer att sluta väl. Det som vi behöver fundera vidare kring är byggnaderna. Nu sätter lagtinget fokus på mangårdsbyggnaden. Ur antikvarisk synvinkel är den byggnaden mer värdefull än stallet. Ur utbildningens synvinkel hade prioritetsordningen: stallet, mangårdsbyggnaden varit viktig. Men jag tror att vi skall klara ut den här situationen på något bra sätt.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Ledamoten Camilla Gunell får kalla det här vad hon vill. ”Bombastiskt” vad hennes ord! För mig var det viktigt att säga vad jag tycker och tänker, det är sista gången som jag hade möjlighet till det. När det gäller förverkligandet för övrigt var jag också mycket tydlig i mitt tal. Jag önskade lycka till och jag hoppas att det skall gå bra för hantverksutbildningen, men jag ville i varje fall uttrycka mina farhågor och min ärliga mening.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Ltl Torbjörn Eliasson säger i bestämda ordalag att skulle det inte ha varit bättre om man skulle ha utrett det här vidare och bedömt de ekonomiska aspekterna osv. för att ta reda på vad det skall bli och var det skall bli. Det skulle ha varit ansvarsfullt, men vi skall ändå komma ihåg att i sista stycket på ert förslag i er reservation tycker ni ändå att man skall renovera mangårdsbyggnaden i Kastelholm utan att ha den blekaste aning om vad det skall bli i den osv. Man måste lite väga in i argumentationen också och lite titta på sitt eget förslag om man så noga granskar motpartens förslag. Jag vill bara konstatera att nu förde ltl Torbjörn Eliasson fram för allmänheten vad ni har föreslagit i utskottet, vilka tankar ni har haft, ni förde fram att ni ville återföra det till landskapsregeringen, medan mitt förfaringssätt blev utdömt av utskottsordföranden.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag kan garantera ltl Mats Perämaa att jag också väldigt kritiskt har granskat vårt eget förslag. Vi sade mycket riktigt att vi vill lämna kvar pengarna för upprustning av mangårdsbyggnaden. Det gjorde vi utan att veta exakt vad den skulle användas till. Det var också rätt. Men det fanns också anledningar till det. För det första att man anser att det är så viktigt att mangårdsbyggnaden blir renoverad. Det finns bara två alternativ för den, att låta den totalförfalla eller att renovera den. Vi visste också att i princip skall den renoveras med den rumsindelning som finns, så skulle hantverksskolan komma dit skulle det alldeles ha fungerat. Skulle någonting annat komma dit hade det också kunnat fungera, det var tanken.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!.

Kort sammanfattat blir det här så att frågan om renoveringen av mangårdsbyggnaden var det centrala i centerns och ltl Torbjörn Eliassons förslag. Det kunde man konkret ta ställning till, det skall renoveras, för vad vet vi inte, men hantverksutbildningen skall utredas vidare och det skall lämnas i det blå att förverkligas, om det skall förverkligas någon gång i framtiden.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag tror att jag bättre vet vad jag själv tänker än vad ltl Mats Perämaa gör. Det verkar så i varje fall. Men det var inte alls på det här sättet, utan vi ville att det här skulle utredas på nytt bara för att alla frågetecken skulle redas ut, att man skulle veta exakt vilken utbildningsplan det skulle vara, man skulle veta vilka behov man hade exakt och sedan skulle man också bestämma var det skall bli och hur mycket det kostar. De här grejerna skulle jag ha velat ha till finansutskottet före vi tar ett beslut som kostar x antal miljoner före det är färdigt. Kom ihåg det är nu när vi tittar om fem år, om de pengar som ni har talat om kommer att hålla – det kommer att vara betydligt mera pengar som har gått till hantverkscentret, titta igen om fem år så får ni se! Det skulle jag ha velat ha före beslutet. Jag har sagt hela tiden, att hade det varit välgrundat så går jag med på det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Vi börjar bli luttrade att  höra på den här interna centerdebatten här i lagtinget och vi börjar kunna skådespelet, både replikerna och skådespelarna, men vi kommer nog på en ny nivå när vi tar del av kritiken som ltl Torbjörn Eliasson nu ger sina centerministrar Nordlund och Lundberg. Det bullrar ju som ett sommaråskväder och blixten slår ner mitt i centerlägre! Jag tycker att har man drivit en ståndpunkt som inte har stöd på partifältet är det väl lite snyggare om man är ödmjuk och erkänner att man har fel och kan komma med majoriteten, men vill man stångas, så visst, det går också, det har vi sett!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

På tal om skådespelare! Jag tror faktiskt det är rätt av oss att berätta vad den absoluta majoriteten av vår lagtingsgrupp tycker i den här frågan. Det kan inte vara fel. Det är spännande och intressant att se hur ltl Danne Sundman alltid bekymrar sig för centern och själv vill han låta göra gällande att det är av omtänksamhet, men jag har en annan gissning. Vi klarar nog ut vårt vi, sköt om ert ni!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Skulle det endast vara av omtänksamhet skulle jag begära ordet varje dag, men det är oftast av förvåning och nu måste jag säga att det var faktiskt av förvåning för det kan inte vara roligt att sitta på de här två stolarna i regeringen som de facto i praktiken har samma uppfattning som dem som nu får kritik. Det är aldrig roligt att vara i en regering och inte ha stöd av sitt parlamentariska underlag. Visst, skådespel, jag väljer att spela teater utanför lagtinget, men det här börjar likna en fars innanför lagtingets väggar!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Om jag inte missminner mig har ltl Danne Sundman också suttit i regeringsställning och han känner säkert till det här bättre än många andra. Jag har aldrig suttit i regeringen, men ltl Danne Sundman vet nog hur det här går till och hur det fungerar, förmodligen i alla grupper på samma sätt, så det här är nog ingenting konstigt. Det viktiga för oss är att vi nu när vi har sista chansen förklarar hur majoriteten av vår lagtingsgrupp tycker. Därför hade jag detta anförande.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

När Obunden Samling har suttit i regeringsstälning har vi varit måna om att säkra majoriteten av olika beslut, vi har inte lämnat det vind för våg, som man tycks göra nu. Jag har ett par reflektioner angående ltl Torbjörn Eliassons anförande. Han säger att det är bättre och klokare att återföra ärendet till regeringen; regeringen har kommit med ett förslag där man säger att man skall placera hantverksutbildningen på Kastelholms kungsgård. Vad blir det för bättre och klokare att föra det tillbaka till regeringen om man där tar samma beslut som vi så småningom i dag kommer att ta här! Jag tycker att det nyvunna intresset för kungsgårdar som ltl Torbjörn Eliasson har gett uttryck för är intressant. När det gällde kungsgården i samband med markköpen för golfbanan i Finström var det en kungsgård med och för den fanns inga planer, den skulle stå och förfalla – nu tar man vara på en kungsgård!  TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Vi ville framför allt ha reda på vad det kommer att kosta att ha alla detaljer för utbildningen klar före vi tog beslutet, det var det viktigaste. Ni måste ju alla erkänna här, att ni kan inte svara på alla de frågor jag ställde! Jag skulle ha velat ha svar på dem. När sedan ltl Gun-Mari Lindholm börjar prata om ett nyvunnet intresse hos mig för kungsgårdar och jag blankt skulle ha struntat i vad som skulle ha hänt med Grelsby kungsgård ifall det hade blivit golf där, så förstår jag inte varifrån hon tar det. Det är klart att man skulle ha tagit hand om kungsgårdsbyggnaden där. Självklart! Det var t.o.m. på det sättet att man funderade på att man pietetsfullt skulle kunna renovera ladugårdarna så att de såg ut som de alltid har sett ut men haft annat inuti.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

I det förslag som nu kommer från finansutskottets majoritet finns det olika kriterier som skall vara uppfyllda före man skrider till verket och före pengarna kommer att gå ut från landskapsregeringens hus. Är det nu så vi skall tolka ltl Torbjörn Eliassons, talman, att man inte litar på att regeringen fullföljer lagtingets beslut i frågan, med de kriterier som är uppställda? När det gäller det nyvunna intresset för kungsgårdar hos ltl Torbjörn Eliasson har jag åtminstone inte tagit del av någon presentation där det ingick en upprustning av kungsgården i samband med markköpet av golfbanan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

För liberalernas del är det av största vikt att det blir en hållbar och en framtida lösning för hantverksutbildningen. Nog får hela saken en konstig sväng när centern är så splittrad i frågan, man är splittrad från landskapsregeringen, man är splittrad i lagtingsgruppen, men man är också splittrad på centerfältet och man tycker, och det har centerfältet också framfört, att man tror inte på centerns omsorg när det gäller hantverksutbildningen. Man tycker att centern har behandlat hantverksutbildningen styvmoderligt genom åren.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Visst finns det splittring! Det fanns splittring vid omröstningen i landskapsregeringen, det finns splittring i lagtingsgruppen, det finns splittring ute på fältet och det är vi de första att hålla med om och erkänna. Men det är väl inte så konstigt! Vi är ett parti där man får tycka fritt! Vi har ingen partipiska. Vad är det för fel på det? Vi kan väl inte slå in i huvudet på folk hur de skall tycka och tänka! Alla måste få ha sin egen åsikt, det får man i varje fall i centern! Nu är det så att fältet är splittrat, landskapsregeringen är splittrad, vi är splittrade här i gruppen, vad kan jag göra åt det! Jag kan bara säga vad jag tycker och vad majoriteten av lagtingsgruppen tycker. När det gäller den styvmoderliga behandlingen stämmer det inte.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Okej, ltl Torbjörn Eliasson, centern får vara hur splittrade de vill, men nu kör vi andra, nu sätter vi spaden i marken och ser till att vi får en långsiktig lösning för hantverksutbildningen. Så tycker vi andra, centern får tycka vad de vill!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Tack, ltl Katrin Sjögren, för att vi får tycka som vi vill! Jag önskar er lycka till! Jag sade i mitt tal att det var klart, nu kommer ni att ta beslutet, jag tänker inte vara med på det, men jag önskar er lycka till. Se till nu att ni får bra hantverksutbildning för den är jätteviktig! Jag skulle ha velat göra det på ett annorlunda sätt än vad ni gör, men nu vinner ni och vi konstaterar oss besegrade. Lycka till och se till att det blir ett bra resultat för det behöver verkligen hantverksutbildningen!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Två saker är aktuella i betänkandet och det är bostadsfinansieringen och hantverksskolan. När det gäller bostadsfinansieringen tänker jag inte upprepa vad jag tidigare har sagt eftersom jag har upprepat det en gång redan utan bara säga att jag tycker att vi stället skulle föra en sådan politik där vi subventionerar bostäder åt dem som verkligen behöver och inte åt dem som gott och väl kan betala sitt boende själva, vilket de allra flesta gör som bor i privat ägobostad. De som har den lägsta inkomsten, de som är sjuka eller förtidspensionerade av andra orsaker borde komma i åtnjutande av stödet och inte fullt friska arbetande människor. Man skall inte ge kryckor till sådana som kan gå.

 

När det gäller dem som här i lagtinget tycker att man skall ha den här finansieringen, om jag försöker se det här ur deras synvinkel, så blir saken den motsatta eftersom då borde man tvärtom uppskatta de aktörer som har mer eget kapital än de som har mindre, de måste anses mera finansiellt stabila. Jag skulle kunna i en lien ordlek kunna argumentera för bostadsrätter eftersom jag är lite pappa till att man har behandlat dem lika en gång i tiden; som minister tolkade jag regelverket så att kan hyresprojekt få så kan bostadsrättsprojekt få. Men det är som sagt om man anser att finansieringen skall finnas kvar;  när den tolkningen gjordes handlade det om räntestöd, inte om dessa enligt min mening fullkomligt socialistiska lånen. Jag hänvisar till vad jag tidigare har sagt i remissen.

 

När det gäller hantverksskolan är det tio år nu sedan saken tog en ”lång sväng” när landskapsstyrelsen med dåvarande ministern Bengt Häger från vår sida valde att inte förverkliga nybyggnationen på grund av en lite för stor kostnad, enbart med stöda av ledamoten Anders Englund, alla andra var emot det. Sedan har vi, vilket inte behöver upprepas, dansat runt hela landskapet i många turer. Nu har vi då slagit ner; det finns en intressent som vill förverkliga det som har ett koncept som vi tror starkt på och vi tror för övrigt också på intressenten, om man samlar det i en förening. Vi är beredda att ge ganska fria tyglar till den under bildning varande föreningen. När vi måste välja mellan Perämaa och Perämaa, så väljer vi Perämaa. Vi väljer alltså finansutskottets majoritets beslut. Vi är dock inte helt nöjda. Om vi skulle ha fått godkänna det, om jag får skämta lite, så kanske det är några ordvändningar som skulle vara annorlunda. Jag skall kort berätta hur jag ser på detta. Jag tror att min grupp är enig med mig.

 

Projektledningsgruppen som man tillsätter skall uttryckligen ha att göra med områdets utveckling i övrigt, den skall inte lägga sig skolan; man måste respektera att huvudmannen måste få ganska fria tyglar att utveckla själva skolan, dock i nära samverkan med hur det övriga området utvecklas. Det är viktigt att poängtera att landskapsregeringen driver det på ett sådant sätt. Det står också här att man skall ha uppgifter enligt en godkänd plan och då bör man ta detta i beaktande. Att man renoverar mangårdsbyggnaden först är helt okej för oss och att man skriver att utrymmena i Ribacka utnyttjas tycker jag är bra; jag sade i något sammanhang att man borde ta bort spindelnätena från Ribacka och få en vettig användning och åtminstone under en övergångstid kan man för att möjliggöra verksamheten använda Ribacka. Man skriver också att området fortsättningsvis skall bli tillgängligt för allmänheten samt för verksamma hantverkare, utställning och försäljning. Också här bör man respektera huvudmannens intressen som driver skolan. Inte skall man sätta upp ett stort stängsel för alla andra utan man skall försöka fläta in, men man måste samtidigt göra det på ett sådant sätt att det inte begränsar skolans möjligheter att utvecklas.

 

Vi är, som sagt, nöjda om man läser det som jag nu har läst det och vi är mot bakgrund av det beredda att på sätt och vis köpa grisen lite i säcken. Vi litar på grisbonden som håller i säcken och vi tror att när man öppnar säcken så är kultingen som kommer ut frisk, välskapt och kommer att bli någonting mycket bra: en modern hantverksutbildning som kommer att föra begreppet design och hantverk in i framtiden på ett bra sätt. Vi stöder detta.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Först om bostadsproduktionen. Vi hinner inte gå in på ideologin i en replikväxling, men visst blir det konstigt nu när Frisinnad Samverkan också företräder ett förslag i finansutskottet där man subventionerar det kommunala byggandet och där vi vet att förutom räntesubventionen så får bolaget gratis kapital om vi kallar det så av hemkommunen; man stöder inte bostadsrättsföreningen där det finns ett inslag av privat kapital. Det är en stor ideologisk kullerbytta i förslaget.

 

Vad gäller hantverksutbildningen lyssnade jag förstås på vad alla sade under remissdebatten och nu säger ltl Danne Sundman att man skulle ha velat ge ännu friare tyglar till den under bildning varande föreningen, men jag vill minnas att ltl Danne Sundman sade att allt det här skall förverkligas inom en ram om 500.000 euro. Då är inte tyglarna så speciellt fria!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

När det gäller tyglarna är det mycket riktigt så att jag sade att det borde förverkligas till en lägre kostnad. Jag tror att kostnaden blir lägre när man lite har stramat åt. Med fria tyglar menar jag att man själv skall få utforma utbildningen osv. Det skall inte vara någon grupp av byråkrater som gör det utan det skall vara föreningen. Det är både och jag tycker att det som står i första punkten är bra att man givetvis skall ha en utbildningsplan osv. Så mycket måste man kunna kräva, men ändå skall friheten vara stor.

 

När det gäller bostadsfinansieringen så trots att jag till viss del delar ltl Mats Perämaas uppfattning måste också vi i det här fallet välja mellan Grönlund och Grönlund, och då väljer vi Grönlund! Vi kan spara 7 miljoner i stället för att mista 17 miljoner – vi tvingas till det eftersom det inte finns andra förslag. Vi kommer att stöda det förslaget och hoppas att det verkligen vinner så att man sparar lite pengar åt samhället.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

En kommentar till att hantverksskolan skulle vara tillgänglig för allmänheten. Det är absolut inget konstigt i det. Det kan säkert finnas möjlighet till att ha sommarkurser och ha kvällskurser och det går alldeles utmärkt att dra paralleller till andra skolor i landskapet, till grundskolorna och till gymnasialstadiet som i högsta grad lever under hela året, både kvällstid och under sommartid. Det är absolut ingenting konstigt med det!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det fungerar säkert bara det är okej för föreningen som arrangerar utbildningen. Det skulle vara bortkastat om man stängde dörren när skolan slutar. Det är helt okej, men vi anser att det skall läsas så att det får inte förhindra utbildningens möjlighet att utvecklas.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman sade att han är beredd att köpa grisen i säcken. Okej, det kan bli spännande! När man sitter i finansutskottet tycker jag inte att man köpa grisen i säcken. Därav vår reservation. Jag tänkte fråga ltl Danne Sundman om han har en aning om vad grisen kommer att kosta till slut och om den får kosta hur mycket som helst?

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Nej, det får den inte! Jag hoppas att man håller i penningpungen när man byter säck mot penningpung här fortsättningsvis. En sådan utveckling stöder vi. Vi har varit med och varit emot många inköp av grisar som centern har stått i bräschen för, där det har blivit svinaktigt dyrt i efterhand. Det finns det ena badhuset efter det andra, det finns den här orkar-kommunerna-orkar-vi-politiken osv., så det är intressant att centern har den här inställningen ibland och jag skulle gärna se att de har den oftare att man håller i skattebetalarnas pengar. Det hör till ovanligheten och det skall mötas med stor tacksamhet att man nu verkligen tänker på det, konstigt nog!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom:

Fru talman!

När detta dessa båda ärenden kom tillbaka till finansutskottet var åtminstone min utgångspunkt den att jag gick utgick från vad lagtinget hade beslutat här i salen. När det gäller bostadsfrågorna var det så att det var ltl Mats Perämaas och min reservation som segrade här i salen och utgående från egentligen har jag tagit till mig vad lagtinget har beslutat. Man får sedan hoppas att inte lagtinget har ändrat sig i den frågan.

 

När det gäller kungsgårdens utvecklande har jag också tagit den frågan till mig väldigt noga och funderat på vad lagtinget beslöt när ärendet gick tillbaka till utskottet. Jag kunde då genom en snabbräkning konstatera att det fanns lika många som stödde ltl Peter Grönlunds förslag som liberalernas förslag, om inte socialdemokraterna skulle ha röstat för liberalernas förslag. Men det slutliga beslutet härifrån blev ändå att ltl Mats Perämaas förslag gick igenom och det  har jag haft med mig i utskottet när ärendet har behandlats. Jag har diskuterat saken med ltl Mats Perämaa och jag tycker att vi har haft en bra diskussion och vi har kommit till lösningar som jag omfattar. Jag utgår från att också lagtinget slutligt skall omfatta detta. Jag tror inte att det finns någon enskild optimal lösning i den här frågan. Enligt ltl Torbjörn Eliasson skulle det ha funnits väldigt subjektiva optimala lösningar under många år; jag tror att så här nära en lösning har hantverksutbildningen aldrig tidigare varit som den nu är. Jag hoppas att det skall gå väldigt bra samt att intressenterna med kraft kan ta tag i avtal, planer och budget så att det kan förverkligas på allra bästa sätt. Jag känner inte att jag skulle köpa grisen i säcken utan det här är en rätt som på många olika sätt är väl tillredd, så jag tror att det här kan bli det bästa som finns just nu. Jag kan förstå att centerns ledamöter i utskottet är besvikna, men som har sagts här är det också en splittring på fältet om var hantverksutbildningen skall vara och vem som skall driva den och av den anledningen är det uteslutet för mig att överhuvudtaget tro på en optimal lösning på den saken från centerhåll eftersom det har valsat runt på så många ställen under så många år.

 

Jag var inte själv för att man skulle börja med mangårdsbyggnaden, utan jag ansåg att landskapsregeringen i det här avseendet hade ett bra förslag, men jag har böjt mig på den punkten för att utbildningen skall kunna förverkligas med full kraft.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag respekterar naturligtvis ltl Anne-Helena Sjöbloms inställning i frågan. Jag vill korrigera en sak. Hon sade så här: så här nära har hantverkarna aldrig varit. Det är en missuppfattning som har funnits nu i vinter och på våren. Vi tog faktiskt ett beslut i budgeten i december, där vi bestämde att det skulle bli i Tosarby och de fick sina pengar och allt det här. Sedan gick det på tok på grund av mögel. Man kan alltså inte komma och säga att vi har varit negativa och att vi har hållit på och velat; det velades kanske 20 år före det, men vi tog ett beslut i december, det får vi inte glömma. Beträffande splittringen på fältet för centern, så visst, det finns en liten splittring, ni har sett någon insändare osv ., men den är väldigt liten.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Vi har fattat beslut i samband med budgeten och det var tråkigt att det inte gick att genomföra. Min uppfattning är nog den att de intressenterna för den föreningen tog ett stort ansvar när de kontrollerade byggnaderna en gång till före de skred till verket och då uppdagades det att det fanns stora problem i byggnaderna. Det visar på föreningen och intressenterna har ett stort ansvar för den utbildning som de planerar.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag ville bara återkomma till splittringen som alla är så intresserade av. Jag tror att vi kan känna av fältet lite bättre än vad våra politiska kolleger kan, så gissar jag i varje fall, och splittringen på fältet är nog inte så stor. Det har varit några insändare som håller med ltl Anne-Helena Sjöblom att man skall placera skolan i Kastelholm osv. samt ta beslutet nu, visst har det funnits, men den stora majoriteten av dem vi har kontakt med håller nog med majoriteten i lagtingsgruppen. Så är det!

 

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Det är kanske den stora majoriteten då som kontaktar dem som tycker likadant, medan en annan grupp kontaktar andra som har en annan uppfattning.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag är enig med ltl Anne-Helena Sjöblom att Kastelholm är en mycket spännande lösning när det gäller hantverksutbildningen. Den har stor potential och min dröm, som säkert många andra som tror på Kastelholm, är att Kastelholm skall få ett sådant renommé som Nyckelvikskolan och Kapellagården har. Vi kan konstatera att med oppositionens hjälp så kan vi förverkliga denna dröm.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Det här är kanske ett skolexempel på när majoriteten hör på oppositionen för att kunna förverkliga någonting som är efterlängtat sedan många år!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

När det gäller främjande av bostadsproduktionen tycker jag att finansutskottet har hamnat på rätt så jag tänker inte orda desto mera om det.

 

När det gäller hantverksutbildningen så åh, jaja! Det är väl så att en hel del är oklart, det kan man utläsa, det anser båda sidor även om majoriteten byter plats med minoriteten beroende på när det går till finansutskottet. Det återstår en hel del att utreda, man efterlyser t.o.m. utredningar som är på direkt förvaltningsnivå. Om vi försöker förenkla och kallar det ena för det liberala förslaget, så där inser man också att mycket är oklart, men man vill ha det till Kastelholm, medan centern också anser att mycket är oklart, men man vill utreda det förutsättningslöst - om det är som ltl Torbjörn Eliasson sade att det är två alternativ som tävlar om att vara sämst, så det må vara hur det vill med det. Tittar vi på det liberala förslaget – den nuvarande majoriteten, för det går inte mera att i det här ärendet tala om majoritet och minoritet – så säger man för det första att den under bildning varande föreningen presenterar innan byggstart en långsiktig utbildningsplan för landskapsregeringen, och det tycker jag är bra. Man säger för det andra att man bör tillsätta en projektledningsgrupp med representanter för utbildningsavdelningen, näringsavdelningen, Föreningen Ålands slöjd och konsthantverk m.m. Det tycker jag också är bra. För det tredje säger man: ”Det föreslagna anslaget används så att renovering av mangårdsbyggnaden sker först.” Jag utgår från att det är punkterna ett och två som ändå är det första. Man sätter inte igång och renoverar mangårdsbyggnaden utan att man vet vad den skall användas till. Men det står de facto så i punkt 3 att det sker först. Jag vill ha ett klarläggande där. Man säger också att Ribacka-utrymmena utnyttjas så långt som möjligt, det är bra om de skulle komma till någon användning. Man säger att ”smidesverkstaden tillgodoses på möjligast kostnadseffektiva sätt”. Det tror jag väl ändå att regeringen, förhoppningsvis, skulle göra ändå – och man börjar lite komma in på förvaltning i ordets rätta bemärkelse faktiskt.

 

Det jag saknar i förslaget är att man tittar på det absolut mest ekonomiska alternativet när det gäller att tillgodose hantverksutbildningens behov, det är det som borde vara det centrala. Man skulle titta på husmodersskolan, som jag nämnde. Det är mycket möjligt, som flera har sagt, att det inte är ett alternativ, à la bonne heure, då vet vi vet det! Man kan också titta på folkhögskolan; om jag inte kommer helt fel ihåg, så i början av mandatperioden tror jag att regeringen, bestående av liberalerna, FS, obundna och centern just lade ett sådant förslag, men det är mycket möjligt att jag har tappat tråden i alla turer som har varit fram och tillbaka. Det är ändå det jag saknar i förslaget för att det skulle vara helt komplett. Man kräver ändå relativt grundliga utredningar som tar tid, så det finns tid att man också skulle syna det här alternativet.

 

Fru talman!

Om vi tittar på reservationen från centerns sida vill man utreda det helt förutsättningslöst, det tycker jag är bra. Man kallar projektgruppen för planeringsgrupp, den består av precis samma intressenter, okej, folkhögskolan är med på ett hörn, men det är ändå ganska likartat. Man vill också ha en  marknadsundersökning som visar att intresset för en utvidgad och fördjupad tvåårig utbildning verkligen finns. Jag har förstått att man redan är en bit på väg när det gäller det.

 

Det märkliga med det här ärendet är att båda sidor efterlyser sådant som absolut borde vara klarlagt innan man för den här typen av ärenden till lagtinget. Det man till sist säger i reservation är att utskottet föreslår att det föreslagna anslaget för utveckling av Kastelholms kungsgård får stå kvar men att det skall användas till att renovera mangårdsbyggnaden. Nog blir det lite befängt, och inte så lite heller, när man hör ltl Torbjörn Eliasson prata om centerns ansvarsfulla ekonomiska politik! Här vill man låta 570.000 euro stå kvar utan att man vet vad man skall använda byggnaden till och utan att man ens har ett rumsprogram. Det är för mig fullständigt obegripligt 

 

När man då tittar på de båda förslagen så är man beredd att avstå, för det finns egentligen inte något som är riktigt bra, men samtidigt vet vi att hantverk och design är någonting som ligger rätt i tiden. Och är det någonting som vi har hållit på och snackat om i det oändliga så är det just hantverksutbildningen. Jag tror att i tio år har den här valsen gått. Det är just sådana här ärenden som gör att folk blir trötta på politik, man kan inte trampa vatten mera. Nu finns det inte möjligheter mera, man kunde lägga ett förslag som skulle ligga ganska nära centerns förslag, men att man skulle plocka bort också pengarna för mangårdsbyggnaden. Det finns dock inte möjlighet att lägga ett sådant förslag mera och jag tror inte heller, för jag noterar av de anföranden som har varit, att det finns så mycket politisk prestige nu i ärendet att det går inte att förutsättningslöst titta vidare på det.

 

Jag har uppfattat den nuvarande majoritetens förslag på det sättet att man har fokus inställt på Kastelholm, men man kommer grundligt att utreda vad det handlar om innan man sätter igång och på något sätt måste vi komma vidare med det här ärendet, så jag är beredd att för mitt vidkommande – vi har inte haft gruppmöte sedan de sista vändningarna – stöda förslaget.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Att skrivningarna kan uppfattas som rena förvaltningsåtgärder kommer av det, och det sade jag under remissdebatten, att det beror på att landskapsregeringen gav ett förslag där så många trådar hänger lösa i luften. Att vårt förslag till textdelarna liknar det som centern har lagt fram beror på att vi har försökt hitta varandra ändå och alla har enats om att vissa saker måste klarläggas, men vårt förslag är entydigt att det skall vara i Kastelholm. Att det i punkt 3 står att man skall inleda med renoveringen av mangårdsbyggnaden först betyder just renoveringsdelen, att det är den byggnaden som kommer först, men helt klart är att alla andra sakerna med en utbildningsplan och ett utbildningsavtal samt de andra sakerna skall vara klart innan man börjar renovera överhuvudtaget.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

I och med att det har varit så många turer runt det här ärendet så hoppades jag att det skulle vara på det sättet, men om man har fel glasögon på sig så kan man läsa det på olika sätt, så jag tycker att detta klargörande var bra.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Man får ibland den bilden av debatten att det inte alls skulle finnas några förslag till utbildningsplan, utbildningskoncept, budget osv. Det finns väldigt väl arbetade och ambitiösa utkast till allt det här redan inför beslutet i Tosarby och det är samma koncept som nu flyttar över till en annan plats, nämligen kungsgården och för min del också en bättre plats. De här delarna ser inte jag som något problem för förverkligande utan nu sätter vi oss ner och gör det sista, får det slutfört och tar beslut, sedan kan vi gå igång med verkställigheten.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är absolut inte några problem om det som efterlyses i punkt 1 redan finns. Jag sade själv att jag uppfattar att det finns en hel del, för vi fick en väldigt förtjänstfull presentation i vår grupp av projektet och då tyckte jag att det fanns en hel del som var färdigt tänkt, men jag har ingenting emot att man har denna formulering, då får man det klarlagt en gång för alla.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det är riktigt att i början av perioden togs det enhälliga beslut i lagtinget om att flytta hantverksskolan till folkhögskolan. Landskapsregeringen fick uppdrag av lagtinget i flera budgetbetänkanden och flera lagtingsbeslut att inleda förhandlingar ordentligt. Det gjordes aldrig. Man alltså bara undra om det är lagtingsbeslutet kommer att förverkligas eller om det går samma väg med det. Det blir intressant att se. Jag vill också säga, att inte kommer det att ske några nya utredningar numera, men det fick vi klarlagt i förra repliken! När det gäller frågan varför centern ändå i sin reservation föreslår att kungsgården skall renoveras är det för vid finansutskottets besök där såg vi hur illa ställt det är med mangårdsbyggnaden och vi har också läst att på det sätt den skall renoveras är helt enligt tidigare rumsprogram, så man skulle bara rusta upp den till det som den har varit tidigare. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Gun Carlson bekräftar det som jag sade, men det har inte varit så väldigt lätt i det här ärendet att hålla reda på alla turer, det fanns de facto en sådan majoritet. Däremot blir jag lite tveksam när hon säger att det tidigare replikskiftet mellan mig och minister Gunell visar att det inte kommer att göras några flera utredningar. Någon respekt måste väl ändå landskapsregeringen ha för det som lagtinget beslutar. Någon kontakt måste centern ha med den landskapsregeringen som sitter just nu; annars förstår jag ingenting av det här. När det gäller kungsgården – det är de facto en flygel – så måste man nog ändå veta vad man skall använda den till. Jag lanserade i ett tidigare skede tanken på ett golfhotell eller någonting liknande innan man sätter igång och renoverar. Detta gör mig mycket fundersam till ert förslag därvidlag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson gör i ganska stor utsträckning samma analys som jag gjorde tidigare. Ltl Gun Carlson berörde besluten om folkhögskolan och vi tyckte att det var tråkigt att man inte tittade på folkhögskolan, fast det fanns ett lagtingsbeslut. Vi ville att man skulle granska den och förklara i så fall varför den inte fungerar. Det var det minsta man kunde begära. När det gäller mangårdsbyggnaden har jag också haft en vision, som jag berättade, att man kunde använda den som gästgiveri eller någonting hotelliknande. När vi i första skedet föreslog att pengarna skulle få vara kvar var det med tanke på att den skall absolut användas till någonting och i båda fallen kunde den ha använts för hantverksskolan eller ett gästgiveri t.ex.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

De facto står det ingenting om det och med tanke på det som sades inledningsvis, att t.o.m. det som lagtinget har skrivit och beslutat om så har inte landskapsregeringen ens förverkligat, så tror jag nog att det är betydligt svårare att få det som vi har tänkt förverkligat av landskapsregeringen. Men det är nog så, ltl Torbjörn Eliasson, att som centerlagtingsman får man nog titta sig i spegeln: vem är det som har det högst ansvaret för att den här landskapsregeringen inte heller på det här området har fungerat? Fundera på det, vem är det som har det ansvaret!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Vtm Johan Ehn:

Fru talman!

Politik är att vilja och att försöka driva sina frågor framåt. I den debatt som har varit kring finansutskottets betänkande och tilläggsbudgeten har vi från den frisinnade gruppen vad gäller en fråga drivit vår ståndpunkt väldigt hårt. Det gäller bostadsfinansieringen. Vi tyckte att det nu var dags, när man från landskapsregeringens majoritets sida, var inne för att ytterligare späda på bostadssubventionerna att före man gjorde det bör man faktiskt veta på vilket sätt man har tänkt sig att bostadsbyggandet och framför allt hyresbostadsbyggandet skall fungera i framtiden. Vi lade därför förslag om att det tilläggsanslag som fanns i budgeten skulle förkastas helt och hållet. Tyvärr fick vi inte majoritet för det här i salen och det får vi acceptera och utgående från det har vi också gått in för det som vi ansåg att var det minst dåliga alternativet, dvs. det förslag som har lagts från centergruppens sida. Vi är inte nöjda med de alternativet fullt ut, men i en situation där man har att välja mellan att gå en bit så har vi valt att stiga på det tåget.

 

Vi tror fortfarande att det här är fel väg att vandra, att i ett läge när byggnadsmarknaden är synnerligen het skjuta till ytterligare pengar för att producera bostäder tror vi inte att är bra utan man måste också hitta en sådan linje som kan skapa ett hyresbostadsbyggande och annat bostadsbyggande som är hållbart i längden. Vår fasta övertygelse är att så länge vi är inne på den linje som nu är fastslagen av en majoritet här i salen så går vi oundvikligen mot att vi spelar in hela hyresbostadsmarknaden i famnen på Ålands landskapsregering och samhället. Det tror vi att är illa för framtiden, framför allt i en lågkonjunktur kommer det här att vara ett gigantiskt bekymmer för oss här i salen och också andra, om det är så att hela ansvaret för bostadsbyggandet vad gäller hyresbostäder skall ligga på samhället. Men vi tar skeden i vacker hand och ser att vi har kommit en bit på vägen. Vi har dessutom fått till stånd en mycket positiv debatt. Det börjar röra på sig vad gäller de här frågorna och därför har vi också gått in för att stöda den linje som nu finns i finansutskottets betänkande.

 

Vad gäller hantverksskolan har jag inte mycket mera att anföra än det vi tidigare har sagt. Vi tyckte att landskapsregeringens majoritets förslag där var bra. Nu ligger det ett även här ett kompromissförslag på bordet; från den frisinnade gruppen har vi för vana att försöka att hitta vägar framåt i politiken och inte envist stånga huvudet i väggen och därför har vi valt att också acceptera det kompromissförslag som ligger och som vi ser att ha en majoritet här i salen.

 

Det var kort sagt om betänkande 6a från finansutskottet denna period.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Strikt ideologiskt har jag mycket samma tankar som den frisinnade gruppen har fört fram om hur man långsiktigt skall finansiera bostadspolitiken och hurudan politik man skall ha. Det är i varje fall väldigt viktigt att den är långsiktig och vi har fått erfara i utskottet att landskapsregeringen har tillsatt en arbetsgrupp där Frisinnad Samverkan har representation och den leds av ansvariga ledamoten Britt Lundberg som har jobbat med de här frågorna i ett och ett halvt år för att komma fram till ett förslag om vilken bostadsfinansieringspolitik man skall ha för att den skall kunna vara välgrundad, väl beredd och, om man skall ändra system, gå in för en långsiktighet. Jag tror att långsiktigheten, med tanke på det övriga näringslivet, som är beroende av personal och bostäder för sin personal är viktig och därför vågar jag inte ens utan en noggrann beredning börja gå in för några avvikelser förrän vi har det här arbetet gjort på ett bra sätt.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Det gläder mig att höra att ltl Mats Perämaa som liberal delar de ideologiska värderingarna, men de facto är det förslag som nu ligger på bordet lagt av ltl Mats Perämaa stick i stäv med och framför allt är det inte fråga om att fortsätta en inslagen väg utan det är att ta ytterligare steg åt ett håll som vi inte tycker att är rätt och som inte heller då enligt samma ideologiska grundsyn vore bra. Därför har jag svårt att förstå argumentationen från ltl Mats Perämaas sida. Jag hade haft lättare att förstå det om det var på det sättet att man hade gett ett budskap härifrån salen att man nu måste, utgående från den ideologiska synvinkeln, utreda det här vidare, men att skjuta till mera pengar och göra giren vänsterut ännu större förstår jag faktiskt inte ur ett ideologiskt perspektiv.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är inte alltid lätt att följa en strikt ideologisk linje, det har jag sagt tidigare, men man utgår från den i varje fall och många aktörer har sagt att en bostadspolitik skall vara sådan att konkurrensen är rättvis så att alla aktörer, ifall man har subventioner, skall kunna ta del av subventionerna på ett jämlikt sätt. Så uppfattar jag inte att det har varit i dagens läge och därför måste vi komma till ett regelverk och en beredning som säger hur vi skall klargöra det så att det blir på det sättet. Sedan må systemet bli vilket det vill, men jag riktar kritik mot FS-gruppen som inte har sett till, via sin representation i den här gruppen, att på ett och ett halvt år få fram nya regler och en ny bostadsfinansieringspolitik. Kanske den här frågan är så särdeles viktig för Frisinnad Samverkan ändå i förlängningen när man efter ett och ett halvt år inte har kommit till resultat!

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Ltl Mats Perämaa försöker styra över diskussionen från den ideologiska principdiskussionen till någonting om resultat och vad man lyckas uppnpå. Med tanke på att den liberala gruppen består av sju ledamöter här i salen och med tanke på det förslag som den frisinnade gruppen lade just om att stryka anslaget för den utvidgade, vänstervridna socialistiska synen på hur bostäder skall prioriteras, så hade faktiskt ltl Mats Perämaa möjlighet att stötta upp vårt parti med fyra mandat. Vi kunde ideologiskt ha hittat varandra i den här frågan om viljan hade funnits, men i stället väljer man nu att diskutera det utgående från att vi inte har lyckats åstadkomma det i landskapsregeringen. Nej, det är kanske inte så hemskt konstigt med fyra mandat i jämförelse med att man har en grupp som är på sex mandat som vill föra en väldigt socialistisk linje och en grupp ytterligare på sju mandat som vill gå en försiktigare väg. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Jag hade inte tänkt att blanda mig i debatten därför att jag har en viss klar inställning hur detta borde skötas och egentligen faller inget av förslagen mig riktigt i smaken, men jag skall förklara varför. I 2004 års budgetförslag fanns ett förslag om att verkstaden skulle flyttas till Ålands naturbruksskola. Hur det slutliga förslaget blev i finansutskottet kommer jag inte ihåg. I 2005 års budgetförslag fanns ett förslag om flyttning av Ålands hantverksskola till Ålands folkhögskola med en ombyggnad av skolan och en nybyggnad av verkstad. Alla kanske känner till vem som har suttit med i regeringarna under de här tiderna, men vi från Ålands Framtid har inte varit delaktiga i svängningarna.

 

Det är inte rättvist av oss som politiker att hålla skolans vara eller icke vara samt placering på olika ställen beroende på sammansättningen av regeringen. När socialdemokraterna kom med i regeringen gick man emot ett lagtingsbeslut och verkställde det inte utan man drev igenom i landskapsregeringen och vidhöll att skolan skulle vara kvar i Tosarby. I dag vet vi att skolan är angripen av mögel så nu har man börjat tala om att flytta den till Kastelholm. Man kan fråga sig om det här är det slutliga.

 

På något vis andas det ett dåligt samvete för tidigare beslut om hur man förvaltar fastigheter från lagtinget. Vi har alla tagit del av en utredning om fastigheterna som landskapet äger och vi vet vid det här laget vad som borde göras och vad som är undermåligt. Det har i olika sammanhang påpekats att Kastelholms kungsgård har misskötts och att den är i undermåligt skick. Det är helt rätt. Nu tror jag att man försöker blanda in skolan i kungsgården bara för att få en lösning också på kungsgården och man ser egentligen två saker här: möjligheten att få kungsgården upprustad och få en placering av skolan.

 

Jag skulle ha velat få fram om det här är det riktiga och därför röstade jag med finansutskottets utlåtande förra gången. Jag var inte nöjd med att finns en skrivning att pengarna skall finnas kvar i anslaget för upprustande av kungsgården utan att man har någon direkt plan för hur den skall rustas upp. Jag hade gärna sett att anslaget i sådant fall hade strukits, men att man gör en förutsättningslös utredning vad som är mest ekonomiskt och bästa nyttan av var skolan placeras.

 

Jag ställde en fråga förra gången, men jag tror inte jag fick något svar på den. Om den under bildning varande föreningen är beredd att bedriva sin verksamhet i den form som de har planer på, om skolan skulle flyttas till Ålands folkhögskola, så är det av mycket avgörande betydelse; om dessa personer inte är intresserade så förfaller ju det alternativet automatiskt. Men tillika ser man att man utnyttjar situationen också, man ställer en viss press på landskapsregeringen om att man vill ha skolan på kungsgården för att det är det mest ändamålsenliga. Jag kan hålla med om att läget är säkert absolut det bästa för att utveckla hantverket och för att få en säker besöksfrekvens, att man har ett antal besökare; om man räknar med att ca 20.000 golfspelare passerar där så är det säkert någon som också kommer att stanna upp och titta vad det för verksamhet som man bedriver där.

 

I det här förslaget finns inte det förslag med som jag var med och röstade om i den föregående omröstningen, så jag kommer inte att delta i omröstningen därför att jag är inte nöjd med det resultat som ligger till grund för beslutet. Jag hoppas ändå att resultatet av slutprodukten för skolan blir bra. Det är de värda. Efter en så här lång konstgjord andning som verksamheten har haft är de värda att få ett beslut som verkligen blir verkställt, oberoende var skolan placeras.

 

I andra sammanhang när vi har pratat om Struktur-07 och skolor är det ingen som överhuvudtaget har tänkt på skolornas identitet utan då skall man centralisera allt och det blir en central organisation för alla, yrkesskolor och teoretiska skolor, typ Ålands lyceum. I det här fallet har det i tidigare anföranden varit väldigt viktigt att man har bevarat skolans identitet, namnet. Det här är inte en konsekvent politik; i ena fallet spelar det ingen roll, här är det väldigt viktigt att man skall ha identiteten kvar. Det kan så vara, men jag tror inte att det är det avgörande sist och slutligen, för det är innehållet i skolan som är det viktiga. Det är min syn och därför har jag lite svårt att förstå att den måste placeras på ett visst ställe för att den skall kunna verkställas och utvecklas i den form som man nu önskar. Jag tror att det viktigaste av allt är nog innehållet av utbildningen.

 

Med dessa ord ville jag förklara mitt ställningstagande och tycker att alla som har varit delaktiga och lite försöker få felen på varandra för skolans bekymmer och placeringar, utom vi i Ålands Framtid, har en viss skyldighet att rannsaka sig själva.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

För att lite klargöra för ltl Brage Eklund om historien och att platsen kungsgården och Ribacka inte har kommit så här plötsligt vill jag bara säga att redan inför budgeten 2006 hade jag en finansmotion precis med innehållet att utbildningen skulle placeras i kungsgården och på Ribacka-området. Då var liberalerna inne på den linjen att man kunde få synergieffekter av en skola och ett hantverkscentrum samt att man skulle höja statusen på konsthantverk på Åland. Därför är platsen utmärkt, också med tanke på de synpunkter ltl Brage Eklund nämnde att det finns mycket folk i området.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Visst är det som ltl Raija-Liisa Eklöw säger. Men det här är också ett nytt ställningstagande från liberalernas sida för man har varit med och fattat beslutet att man skulle bygga en verkstad för hantverksskolan ute på Ålands naturbruksskola en gång i tiden, så visst har man ändrat sig i sitt ställningstagande om placeringen. Det är nu som man har ändrat sig i och med att Tosarby inte var aktuellt på grund av de problem som fanns där.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Eftersom vi vet hur den politiska gången är och eftersom vi också vet att finansmotioner sällan får något stöd i lagtinget så har vi också tagit vårt politiska ansvar för det som verkar bäst då, men det är väldigt lätt för oss att nu stöda initiativet om kungsgården eftersom vi väl argumenterade just med samma argumenteringar redan då. Att det nu har en något annan riktning än vi förde fram då är också politiska överväganden. Det är dock inget hugskott från liberalernas sida utan vi tror på att platsen kan bli en värdig plats för utbildningen men särskilt för näringen.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det kan säkert vara så. Jag sade också att det är säkert bra om man ser det ur den synpunkten att det är många besökande som kommer. Jag har velat se till de ekonomiska aspekterna också för jag tycker att det är ganska mycket pengar som vi förutsättningslöst lägger ner och jag tror inte att det här kommer att vara det sista beloppet som har nämnts, det kommer att vara mycket mera. Här går man på igen. Det är min egen teori och jag tror att det gäller att stilla mångas samvete för att få en användning av Kastelholms gård.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

Fru talman, bästa lagting!

Utbildning är en långsiktig verksamhet. Likaså är ansvaret för kulturarvet. Jag tycker att det är den slående kombinationen i Kastelholm som gör att förslaget upplevs som en hållbar utveckling, nämligen att vi kan ta väl hand om ett kulturarv, som vi ändå har ansvar för i dag och i framtiden och vi kan ta ansvar för hantverksutbildningen och nu förhoppningsvis på ett långsiktigt sätt, där vi inte har nya idéer om placeringen var och vartannat år utan detta är nu platsen och den skall vi inreda så att här kan hantverksutbildningen utvecklas och växa under årens lopp.

 

Jag tycker också det är en glädje att få vara med och bygga upp en verksamhet där vi nu kan kombinera åländsk kulturarv, dvs. de hantverkstraditioner vi har, kombinerat med modern formgivning och yrkesskicklighet.

 

Jag tycker också det är väldigt glädjande att lagtingets majoritet nu är inne för att stöda en förening och att ge föreningen, med all den kompetens den innehåller, möjlighet att faktiskt visa vad de kan. Jag har för min del hela tiden trott att det är bättre alternativ att låta en privaträttslig ägare/driftsentreprenör, i det här fallet en förening, sköta detta än att foga in det inom den offentliga sektorn, eftersom en förening har en större rörelsefrihet och möjlighet att vara mera formbar i relation till kanske försäljning, marknadsföring, olika samverkan med näringslivet osv. osv. Jag tycker därför att det är fint om lagtingets majoritet nu kan visa föreningen och de människor som så länge har jobbat med den här frågan det förtroendet att få gå vidare.

 

Jag har för min del också hela tiden trott på Sund som en bra plats för verksamheten. Man har från kommunens sida visat ett stort intresse, som jag upplever det, för den här verksamheten, man har velat ha den kvar i sin kommun, man är också villig att från kommunens sida vara med och till vissa delar, inte till så stora pengar, men åtminstone små, vara med och stöda verksamheten och visa sitt intresse.  Det tycker jag också är väldigt mycket värt.

 

Jag tror t.o.m.,  och vi får väl ge det som ett tips till föreningen, att det kan finnas ett sådant folkligt stöd i dag för föreningens verksamhet i Kastelholm att man borde bilda en stödförening ”hantverksutbildningens vänner” eller något liknande och därigenom få en bred förankring i lokalsamhället.

 

Jag skulle vilja påminna om att det var också i en förenings regi som utbildningen har bedrivits förr. Det var så den drevs i Tosarby. Det var inte alla dagar helt smärtfritt. Där fanns också komplikationer, men jag tror, med de erfarenheter vi har av den förra perioden, att vi nu i avtal, i uppgörelser och i diskussionerna mellan: vad är föreningens ansvar, vad är landskapets ansvar skall bättre kunna klarlägga varandras förutsättningar och på vilka villkor vi arbetar samt därigenom ha en tydligare ansvarsfördelning redan från första början.

 

Jag tycker, motsats till ltl Brage Eklund, att det är just en dubbeleffekt som det här har, hantverksutbildning i Kastelholms kungsgård, där man också tar tillvara kulturarvet. Det är just den biten som är så bra att vi faktiskt tar tillvara flera intressen och jag tror att det är just den frågan som har gjort att många har tyckt att det här är ett väldigt bra alternativ. Det gör också att landskapet slipper investera i Tosarby, byggnader som faktiskt inte alls har något kulturhistoriskt värde och om byggnaderna inte är så mycket värda hoppas jag att tomtmarkerna däromkring ändå kan vara värdefulla bostadstomter och att man även där från kommunens sida har ett intresse av att gå vidare med området.

 

Jag hoppas att vi nu med det här beslutet som startskott skall kunna bygga upp en hantverksutbildning med tre olika inriktningar: textil, metall och trä samt att de skall bli precis så välrenommerade och kvalitetsfyllda som vi bara önskar. Jag hade för min del hellre sett att man först skulle gå igång med stallbyggnaderna eftersom verkstäder är väldigt elementära i en hantverksutbildning och jag hoppas att vi nu kan gå vidare i verkställigheten på det sättet att vi kan börja projektera också för stallet så fort som möjligt så att vi efter beslut i ordinarie budget kan komma igång också med den byggnaden så fort det bara går.

 

I övrigt tycker jag att finansutskottets skrivningar som de nu ligger är nära landskapsregeringens förslag. Jag är full av förhoppningar, jag ser möjligheter i det som nu finns att bygga vidare på och jag hoppas också att utvecklingen skall bemötas av turistiska krafter så att man ser det här som en förstärkning av Kastelholmsområdet plus att vi som sagt nu tar hand om byggnadshistoria på ett ansvarsfullt sätt. Vi skall också komma ihåg att museibyrån redan 2002 gjorde en utredning om vad kungsgården i Kastelholm skulle användas till och man kom fram till att den var mycket lämpad för pedagogisk verksamhet, så nu är på det sättet cirkeln sluten. Jag hoppas att lagtinget i dag tar ett bra beslut så att vi kan få arbeta vidare.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag tror inte att jag sade att jag är emot dubbeleffekten, utan jag sade att placeringen, om den blir där, nog säkert är bra då man kan utnyttja den på ett mycket bättre sätt än om det blir på andra ställen i och med att folk besöker golfbanan. För mig är innehållet i utbildningen dock viktigast samt ekonomin. Här tar vi ett beslut som vi egentligen inte vet vad det kommer att kosta i sista ändan, och jag kan inte förstå att man bara tar ett beslut rakt av utan att veta det. Jag har större ansvarskännande för samhällsmedel än vad tydligen de flesta har.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Bästa ltl Brage Eklund! För mig är ekonomin och en hållbar ekonomisk utveckling också väldigt viktig. Skulle vi ha placerat utbildningen i folkhögskolan skulle vi ha stått kvar med samma ansvar och samma kostnader för kungsgården i Kastelholm. Jag menar att ju mer den förfaller desto dyrare blir det framöver. Nu har den stått tom i tio år. Det är dags att gå in och göra restaureringar nu, och det måste man göra med en verksamhet i sikte. Vi kan inte gå in och restaurera utan att veta vad det skall bli. Den läxan har landskapsregeringen nog lärt sig!

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

När det gäller kungsgården och byggnaden där samt ansvaret för dem så tror jag att det egentligen inte har undersökts om det finns andra intressegrupper som skulle kunna ta vara på det här, om man får ett typ arrende på 20 eller 30 år för att förverkliga någonting där. Då kan också få byggnaderna upprustade, kanske för billigare kostnader. När det gäller folkhögskolan är det fråga om: hur länge har folkhögskolan möjlighet att existera. Här kunde man ha sammanslagit skolorna och säkrat elevunderlaget.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

För mig är verksamheterna väldigt åtskilda och har hela tiden varit helt olika typer av verksamheter. Jag tycker att den här utbildningen är i så fall mer yrkesinriktad, så skall man med våld ha in den i offentlig sektor är det mera under Ålands gymnasieskola som den på sikt skall integreras. Så har jag sett på frågan, och ser fortfarande på frågan så.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

I tredje punkten i det kompromissförslag som jag gav och som omfattades står det att man skall tillsätta en projektledningsgrupp som skall se på utrymmesbehoven kort sagt efter att man har renoverat mangårdsbyggnaden. Ledamoten Camilla Gunell säger nu att man redan i ordinarie budget skall komma med förslag om att renovera stallet. Det går helt emot det som står här. Landskapsregeringen måste läsa lagtingets beslut. Projektledningsgruppen skall fundera på sakerna och bedöma utrymmesbehoven utgående från Ribackas utrymmen och beroende på vad som krävs för en smidjesverkstad. Skulle jag ha velat att man skulle tillsätta personerna för att vara marionetter så skulle jag ha skrivit det i det förslag jag gav. Nu föregås lagtingets beslut redan på ett sätt där man inte överhuvudtaget beaktar vad lagtinget har sagt. Inget vidare!

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag måste nog be att ltl Mats Perämaa förklarar bättre. Så här läser jag beslutet, att nu börjar vi med mangårdsbyggnaden, men behovet av verkstäder kvarstår och det skall vi lösa på det mest effektiva ekonomiska sättet. Är vi inte överens på den punkten? Då måste landskapsregeringen redan under den här perioden fram till hösten titta på de alternativen och i nästa budget komma med förslag, eller hur?

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är bäst att jag läser innantill här så att det blir klart: ”Projektledningsgruppen får i uppdrag att planera hantverksutbildningen och hantverkscentrumets fortsatta behov så att Ribacka utnyttjas” osv. Projektledningsgruppen är inte tillsatt ännu, men ändå vet ledamoten Camilla Gunell redan vad projektledningsgruppen kommer att tycka och hur man kommer att planera och bedöma det fortsatta behovet. Då blir de marionetter, som jag ser det. Låt dem ta beslutet, låt projektledningsgruppen tillsättas, låt de bedöma sakerna och så bereder ni det vidare utgående från det!

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Absolut! Jag ser inte något hinder, jag ser ingen motsättning i det som ltl Mats Perämaa säger och det som jag hävdar. Jag tror att vi med projektledningsgruppens bistånd skall komma fram till ett bra gemensamt förslag och det önskar jag sedan att landskapsregeringen kan föra fram i kommande budget.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Ragnar Erlandsson:

Fru talman!

Den här diskussionen och många andra diskussioner har bekräftat det faktum att landskapsregeringen och landskapsstyrelserna i tidernas gång har varit dåliga fastighetsförvaltare. Man har tyvärr alltid försökt göra någonting åt fastigheterna när de har varit i sämsta tänkbara skick, t.o.m. sådant skick att de borde rivas. När det gäller den skolform som man nu försöker starta upp så håller jag helt med ltl Brage Eklund att man borde ha satsat mera på innehållet, upplägget av undervisningen, marknadsföring av skolan osv. samt mindre på de fastigheter som skolan behöver verka i. Vi vet att alla skolor med framgång på Åland har fungerat under ganska tillfälliga lokaliteter och sedan när man har fått en någorlunda klar blick på vad som krävs i fråga om faciliteter har man börjat bygga, exempelvis sjömansskolan, muskikskolan, grundskolornas högstadier osv. Nu tänker man göra tvärtom i det här fallet. Hade man varit intresserad av design och hantverk så skulle man visserligen ha sett till att man hade fått igång verksamheten redan i höst, kanske redan senaste år, i tillfälliga lokaler, eftersom landskapet redan har sådana lämpliga. Jag vill bara nämna husmodersskolan, folkhögskolan, och t.o.m. naturbruksskolan kunde användas till att börja med. Man vill satsa, sägs det på, textil, metall och trä; någon av de tre pelarna har gott och väl kunnat ordnas på respektive håll här med god vilja och gott samarbete. Folkhögskolan har faktiskt t.o.m. byggt träbåtar i modern tid, så det är inte omöjligt att syssla med trä där. Textilarbeten har man gjort och den entusiastiska hantverksföreningen kunde gott och väl också ha fått lägga sin prägel på undervisningen där till åtskillnad från folkhögskolans ordinarie verksamhet. Där finns lokaler, där finns också logi, där finns kök osv. som nu kommer att byggas nytt. Vi vet att professor Carl Malmsten, en av Nordens förnämsta möbeldesigner, drev kurser på Ålands folkhögskola och fick t.o.m. idéer därifrån grannskapet om hur man skulle utforma det. Vi vet att Ålandsstolen, som han såg när han satt och lyssnade på en monoton predikan i Finströms kyrka, tog han som modell och den är fortfarande berömd i designvärlden. Jag undrar: Är det faktiskt med tanke på design och hantverk man strider om byggnaderna? Är det så nu att kon dör medan gräset gror eller tvärtom?

 

En sak som jag är besviken över också i anförandena är att det nordiska samarbetet runt designutbildningen inte har nämnts med ett ord. Man kommer inte att nå en framgång i den här undervisningen om man inte också har det med i planeringen från början. Därför stöder jag varken det ena eller det andra förslaget i dag; jag omfattar helt ltl Brage Eklunds tankar om att man lägger ner sin röst eftersom det inte är en framkomlig väg man har gått in på.

 

Det senaste replikskiftet mellan utbildningsminister Gunell och ltl Mats Perämaa visar att det finns tolkningsproblem redan från början - redan innan lagtinget har slagit fast vad som blir lagtingets linje, och det är ett illavarslande omen om hur det kommer att gå med det här beslutet.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Ltl Ragnar Erlandsson nämnde att man skall satsa på innehållet. Han nämnde bl.a. marknadsföring. Samtidigt nämnde han husmodersskolan och flera andra lokaliteter där man skulle kunna ha utbildningen. Men satsar man verkligen på marknadsföring om man säger att vi sätter den bara någonstans nu, strunt samma om det säljer eller inte! Om vi pratar om marknadsföring och att vi skall satsa på det, så måste vi också se på ett ställe som säljer. Det gör verkligen kungsgården i Kastelholm. När det gäller nordiskt samarbete har jag nämnt i tidigare anföranden om hur stort intresset är att få komma och när Sunds kommun har presenterat hantverksskolan har flera frågat efter vad det finns för kurser. Det är väl dags att vi försöker få igång några kurser så att vi kan berätta åt dem att de kan komma hit. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Jag är helt ense om att man måste få igång kurser och det kan man få igång redan i höst. Skall man driva en effektiv marknadsföring måste man ha någonting att marknadsföra också. Det skall man väl producera här på Åland då. Därför finns det inte någon motsägelser i det att man börjar starta upp kusrverksamhet och utbildning redan i höst. Sedan kan man eventuellt tänka sig att ta fram en permanent plats för utbildningen. Det är möjligt att den kommersiella delen har en framtid i Kastelholmsområdet. Är det så skall man föra den över dit.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Exakt!  Nu skall vi ta fram en permanent plats. Nu skall vi ge utbildningen möjlighet att förverkligas och att få komma igång. Det är bäst man passar på nu när vi har intressen som vill driva den och de har väntat länge nog. Det pratades tidigare om att med för många kockar smakar soppan illa, men nog är det väl så att om man håller på för länge med tillagningen så blir inte soppan så god då heller utan nog måste vi börja se till nu när vi har kunnigt folk som vill driva detta. Allting behöver inte ligga under eller drivas av landskapet. Vi måste väl kunna se lite på krafterna som vill driva det här också.

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Javisst, låt den här entusiastiska föreningen sätta igång redan nu med utbildningen! Det finns många alternativa lokaler och hus att tillgå som landskapet redan äger. Varför måste vi vänta på ytterligare tilläggsbudgeter och flera år innan man kan få de efterlysta lokalerna klara i Kastelholm.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag håller inte med ltl Ragnar Erlandsson att man inte har beaktat den nordiska dimensionen. Jag tycker att det är en fullständig missuppfattning och en felaktig analys. Tvärtom har man haft ingående diskussioner, man har haft seminarium här med nordiska deltagare och man har pratat om ett samarbete med Nyckelvikskolan och Kapellagården, man pratar om utbyte av elever, man pratar om ett utbyte av lärare, så det är en missuppfattning.

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Jag har inte hört någonting av det här i salen i den debatt som har förts om att det skulle vara något sådant på gång. Det är givetvis glädjande om man i det fördolda nämner sådant här; det är en förutsättning för att det skall bli någonting att man har ett utbyte. Skall man ha utbyte av lärare, studerande osv. bör man väl välja i första hand lokaler som redan har faciliteter för sådant här utbyte. Man kan inkvartera den på naturbruksskolan, husmodersskolan och folkhögskolan på ett relativt billigt sätt.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Inte är det någonting som har pågått i det fördolda. Tvärtom, det har varit stort uppslagna tidningsartiklar om det nordiska samarbetet och har man satt sig in i frågan så har man kunnat läsa prospekt och man har kunnat höra med de aktiva att det har varit en central del i hela förverkligandet att knyta kontakter till övriga högt kvalificerade hantverksutbildningar. Också det här att kunna ta in extern, nordisk finansiering.

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Just det! Extern finansiering, var kommer det fram i landskapsregeringens framställning? Var kommer det fram i finansutskottet om att det finns möjligheter till extern finansiering? Ingenstans i det här sammanhanget! Jag har också haft kontakt med de nordiska hantverksföreningarna i Sverige, Norge och Danmark och det man kände till för Ålands del var sjökvarteret, inte några andra planer.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det alltid är väldigt intressant när ltl Ragnar Erlandsson har inlägg i utbildningsfrågor. Han har en lång erfarenhet och jag har stor respekt. Men just i den här frågan skulle jag vilja svara lite grand i likhet med ltl Carina Aaltonen att visst finns det redan och har förekommit en dialog med andra nordiska aktörer, framför allt i Finland och Sverige. De kontakterna är etablerade och en samverkan är etablerad. Allt kan man heller inte skriva i ett utkast från landskapsregeringen, men jag hoppas att lagtingsledamöterna ändå orienterar sig väl om sådana här frågor.

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Jag utgår från att de framställningar vi har här är så fylliga som möjligt och det är förunderligt att en så väsentlig fråga som det nordiska stödet och det nordiska samarbetet runt utbildningen har så totalt begravts i det här ärendet.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det har nog inte handlat om någon begravning utan det har varit en sådan fokusering just på platserna och de fysiska ställena, att det är det som har tagit den största energin. Vid sidan av det har föreningen jobbat kolossalt mycket med innehållet och själva utbildningarna. Men landskapets bidrag har just handlat om placeringen och att kunna tillhandahålla dessa utrymmen för att föreningen skall kunna fungera och ge den utbildning som vi eftersträvar.

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Det är just denna fokusering på platserna och lokalerna och vad man skall göra med landskapets i många avseenden fallfärdiga hus som har dominerat debatten. Innehållet har jag gång på gång sagts att borde ha lyfts fram, precis som också ltl Brage Eklund sade och därför kan jag inte stöda något av alternativen som läggs fram för omröstning i dag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Leo Sjöstrand:

Fru talman!

Jag har varit borta från det här lagtinget en mandatperiod, men när man hör den här debatten är det ungefär som om man skulle ha varit ute och druckit kaffe! Det är samma debatt som pågick under förra lagtingsperioden. Nu vill jag faktiskt lyckönska det här lagtinget för att ha kommit så här långt i detta ärende att det som man då kallade för hantverksföreningen, den kan man likna vid Den flygande holländaren, den far där uppe, den har ingen hamn, den har inte hittat en hamn, den har blivit anvisad: du skall fara dit, du skall fara dit och så kommer man och säger varför de skall marknadsföra sig! I vilken hamn skall de lägga sig? Nu står vi faktiskt inför det finaste som jag tycker; jag kommer ihåg när jag var med att vi var ut till Ribacka, hantverksskolan var med, det var fina utrymmen, de önskade ingenting högre än att komma dit. Det var i princip färdigt att flytta in. Även de anställda på Ribacka önskade att hantverksskolan skulle komma dit. Det fanns färdiga lokaler, våtrum för verkstäder; det enda som fattades var en smidesverkstad.

 

Jag hoppas verkligen att detta nu blir genomfört och att ärendet inte strandar någonstans utan att det blir förverkligat. Jag tycker att hantverkarna är värda att få de lokaler som de anser sig behöva. Jag bara gratulerar det här lagtinget och hoppas verkligen för hantverksföreningens skull att det här blir förverkligat.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. Enligt 58 § 2 mom. LO blir lagtingets beslut gällande om finansutskottet omfattat detta. Föreslår finansutskottet ändringar besluter lagtinget angående varje särskild punkt att antingen omfatta dem eller att vidbli sitt tidigare beslut. Andra förslag kan inte framläggas.

 

Föreläggs moment 43.25.67

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom: Fru talman! Jag föreslår att lagtinget vidblir sitt tidigare beslut.

 

TALMANNEN: Vinner förslaget understöd?

 

Ltl Christian Beijar: Fru talman! Jag ber att få understöda förslaget.

 

TALMANNEN: Under detaljbehandlingen har ltl Anne-Helena Sjöblom, understödd av ltl Christian Beijar, föreslagit att lagtinget vidblir sitt tidigare beslut. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att verkställas. De som röstar med finansutskottet röstar ja och de som röstar med ltl Anne-Helena Sjöbloms ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Vtm Johan Ehn: Fru talman! Jag begär öppen omröstning.

 

Ltl Fredrik Lindqvist: Fru talman! Jag ber att få understöda det eminenta förslaget om öppen omröstning.

 

TALMANNEN: Öppen omröstning har begärts och understötts och kommer därför att verkställas. Jag ber ltl Torbjörn Eliasson och ltl Roger Eriksson att biträda vid omröstningen. Omröstning verkställs efter upprop.

 

Upprop.

 

Talmannen: nej, Gun Carlson: ja, Eliasson: ja, Eklöw: nej, Roger Eriksson: nej, Aaltonen: nej, Grönlund borta, Jansson: ja, vtm Ehn: ja, Eklund: ja, Anders Eriksson: ja, Lindqvist: ja, Beijar: nej, Sjöblom: nej, vtm Viveka Eriksson: nej, Sjöstrand: nej, Englund: avstår, Jan-Erik Mattsson: ja, Lindström borta, Erlandsson: ja, Thörnroos: ja, Åke Mattsson: nej, Perämaa: nej, Sjögren: nej, Lagerberg: nej, Winé: nej, Karlström borta, Lindholm: ja, Sundman: ja, Boman: nej.

 

Omröstningen har gett som resultat 12 ja-röster och 14 nej-röster medan 1 ledamot har avstått från att rösta. Lagtinget har sålunda omfattat ltl Anne-Helena Sjöbloms förslag att lagtinget vidblir sitt tidigare beslut.

 

Vtm Johan Ehn: Fru talman! Jag vill till protokollet anteckna min skiljaktiga mening till detta beslut.

 

Ltl Fredrik Lindqvist: Fru talman! Jag vill till protokollet anteckna min skiljaktiga mening till detta beslut.

 

Ltl Danne Sundman Fru talman! Även jag vill till protokollet anteckna min skiljaktiga mening till detta beslut.

 

Ltl Veronica Thörnroos: Fru talman! Jag ber att till protokollet få anteckna min skiljaktig mening.

 

TALMANNEN: De skiljaktiga meningarna antecknas.

 

Föreläggs moment 46.60.76.

 

Lagtinget kan antingen omfatta finansutskottets förnyade betänkande eller vidbli sit tidigare beslut. Finansutskottets förnyade betänkande ligger till grund för behandlingen. Begärs ordet? Ingen begär ordet.

 

Lagtinget har omfattat finansutskottets förnyade betänkande till denna del.

 

Föreläggs betänkandets klämmar. Klämmarna är godkända.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

 

 

Föredras för enda behandling efter bordläggning ärende nr 5:

 

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Mats Perämaas m.fl. spörsmål om klimatförändringen. (S 4/2006-2007). (Bordlagt 21.5 och 1. 6.2007).

 

Föredras efter bordläggning ärende nr 6:

 

Landskapsregeringens meddelande om klimatstrategi för Åland. (M 6/2006-2007). (Bordlagt 1.6.2007).

 

Ärendena nr 5 och 6 föredras för gemensamt enligt tidigare beslut. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Leo Sjöstrand:

Fru talman!

När detta ärende kom upp första gången bordlade jag det på grund av den låga närvaron i salen. Jag tycker att ärendet är av den digniteten att man borde ha väldigt mycket diskussion runt det här ämnet.

 

Meddelandet om klimatstrategi för Åland är en uppräkning av vad som finns och vad som skulle tänkas kunna komma eller någonting sådant, men några direkta strategier är det väldigt tunt om. Skämtsamt skulle jag säga att det är lika tunt som ozonlagret med strategierna. Det finns uppräknat vågkraft, vindkraft, biobränsle och dylikt. Vad jag skulle vilja diskutera och vilja höra är landskapsregeringens syn, jag skulle vilja höra olika partiers syn på framkomliga möjligheter inom strategin. Då tänker jag främst på vad som är mest realistiskt i dagens läge, vad Åland kan göra. Jag tänker framför allt på vindkraften som är någonting som vi redan har. Vi vet i dag att vindkraften står för ungefär 6 procent av 2006 års förbrukning. Vi vet också att det är en utbyggnad i Båtskären. Vi kommer upp till ungefär 21 procent. Men sedan har vi ytterligare väldigt stora satsningar. Vi vet att om vi skulle genomföra de planerade satsningarna skulle vi kunna ligga på 80 procent av vår energiförbrukning i dag med vindkraft. Det här förutsätter naturligtvis att det finns lämpliga platser, de skall vara godkända, men vad jag förstår är det enormt stora satsningar. Det är fråga om stora vindkraftverk och då skulle man kunna föra en diskussion: skall man bygga många små vindkraftverk eller skall man bygga färre och större. Det är stora satsningar; prishöjningen på vindkraftverk har blivit enorm, den har stigit med upp till 50 procent, snart skall det göras upp en budget för nästa år och ett ställningstagande måste tas i ena eller andra riktningen.

 

Vi inom liberalerna har börjat diskutera vindkraften och vi har övervägt ganska mycket om man inte borde gå in i de större vindkraftverken med samhällsmedel för att kunna fullfölja dem. Om vi skall visioner om så små utsläpp som möjligt vet jag ingen renare kraft än vindkraften. Jag är nästan säker på att med rätt satsning skulle vi snart vara uppe i 100 procent av vindkraft och jag tänker mig bara att en marknadsföring av Åland med 100 procent egen energi måste vara ett försäljningsargument som klingar högt.

 

Det är naturligtvis så att vindkraft, solenergi finns periodvis och det är, som jag har sagt tidigare, egentligen komplement, man måste alltid ha någonting bakom sig. Jag skall bara dra en parallell till vindkraften på Kökar. Vi vet att energin stiger varje år, förbrukningen ökar. Vi har byggt ett reservkraftverk som snart ligger på gränsen till vad vi kan ta ut, så där måste vi snart ta ställning till om vi skall bygga ut, ha kabel österifrån eller vad gör vi? Då vill jag bara dra parallellen med Kökar när vi har en isolerad ö och så blir det strömavbrott; så kommer Ålands Elandelslag ut med en generator, startar upp den och det står svart rök ur skorstenen för att den vill inte riktigt orka med. Vad gör vi då? Jo, vi dämpar ner förbrukningen, kör igång generatorn och får igång vindkraftverket. När vindkraftverket har kommit igång så klarar generatorn av belastningen. Vindkraften på Åland skulle också göra en del när det blir störningar, alltså som reservkraft. Vindkraften har ytterligare en sak som jag tycker är bra: som uppvärmningsanordning. Vi vet att så fort det börjar blåsa skall vi ha mera värme i våra hus. Vindkraften följer direkt efter vindstyrkan och ger mera effekt. Vi har alltså en enormt fin och ren kraft.

 

Jag stannar här och jag skulle gärna ta del av de olika partiernas ställningstagande. Jag vet att det så småningom kommer att bli en diskussion med landskapsregeringen från olika bolag, så jag tycker nu att partierna har möjlighet att ge sin syn på vindkraften.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Ltl Leo Sjöstrand frågade vad andra partier har för mål och vilja för att motverka den katastrof som kanske världen står inför inom en inte alltför lång tid. Det skulle vara intressant att veta hur liberalerna ser på hur många procent man anser att man skall minska utgående från 1990 års utsläpp. Det skulle vara ett första steg och jag frågar efter liberalernas åsikt.

 

Ltl Leo Sjöstrand, replik:

Herr talman!  Förlåt, men jag uppfattade faktiskt inte repliken.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Hur många procent anser liberalerna att man skall minska koldioxidutsläppen utgående från 1990 års utsläpp?

 

Ltl Leo Sjöstrand, replik:

Herr talman!

Jag vill inte ange några procent. Vi skall naturligtvis följa målsättningen med 20 procent, men jag vill ytterligare öka på den om vi bara kan. Det skulle vi kunna göra med vindkraften.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Om vi bygger ut vindkraften så att det försörjer Åland till 100 procent så kanske vi minskar koldioxidutsläppen på Åland med någonting mellan 7-8 procent. Det fattas 13 procent. Vad avser liberalerna att man ytterligare skall minska? Det är intressant att veta rent konkret.

 

Ltl Leo Sjöstrand, replik:

Herr talman!

Det var en bra fråga! Jag läste i tidningen igår att om vi skulle få en renhållningsplan från landskapsregeringen skulle vi minska från den högsta förbrukningen på Åland med soporna t.ex. Jag har inte räknat på vad det kan ge i procent, men där har vi ett exempel.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Det har varit mycket tal om vindkrften och det är väl det område där vi tycker att vi kan mest och bäst och alla är överens om och på något sätt har vi det i vår egen hand, mycket mer än om vi tar utvecklingen av teknik med bilar, bensin, oljor och sådant, då vi är i händerna på så många andra. Det är helt naturligt att det är på det sättet och då frågar man sig: Vad tänker landskapsregeringen göra för att förbättra det ytterligare utgående från att det finns mycket planer på vindkraft och skulle allt detta genomföras är det 80 procent, precis som sades här och det skulle vi kunna vara väldigt stolta över fast det inte hjälper oss fullt ut när det gäller koldioxidutsläppen och 20 procent. Hur landskapsregeringen ser på det är framför allt att vi måste kunna ta tillvara vindkraften i vårt ledningsnät. Det är det närmaste vi nu håller på och utreder hur vi kan göra det på bästa sätt, om vi skall gå österut eller om vi klarar oss med ett eget utbyggt nätverk.

 

Ltl Leo Sjöstrand, replik:

Herr talman!

Det är helt rätt, minister Lindeman, ellinjerna är en viktig del. Men min fråga var egentligen om landskapsregeringen kan tänka sig att gå in och stöda anskaffning av vindkraftverk i något skede i framtiden?

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Vi står inför budgettider och vi står också snart inför ett val. Den här landskapsregeringen har hittilldags inte stött det på annat sätt än att vi har upplåtit mark osv. som har gjort det möjligt och det tycker jag i sig är en ganska viktig sak. Vi kommer också att se på det som jag sade senast: utreda möjligheterna att man faktiskt kan ta emot det. Direkta subventioner har inte den här landskapsregeringen tagit ställning till och särskilt utgående från att det nu byggs ett stort vindkraftverk utan subventioner, så man måste också ta ställning till det förhållandet med tanke på framtiden: är det rättvist?

 

Ltl Leo Sjöstrand, replik:

Herr talman!

Tack för det svaret. Det är som ledamoten Lindeman säger. De nu planerade är väldigt stora vindkraftverk och skulle troligtvis vara i behov av samhällsmedel för att kunna förverkligas. Det är där jag vill att landskapsregeringen tar sig en funderare för framtiden.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Herr talman!

Ltl Leo Sjöstrand efterhör partiernas syn på vindkraften, så jag skall kort så mycket jag hinner på en minut redogöra för Frisinnad Samverkans syn på vindkraften. Vi var med och skrev in i regeringsprogrammet om införande av elcertifikat, men vi kom inte så mycket längre än till en utredning i regeringsförhandlingarna. Det var vad vi lyckades åstadkomma i regeringsförhandlingarna i den här frågan. Vi kommer att kämpa vidare med den i kommande regeringsbildningar och kämpa vidare för att även Åland inför handel med elcertifikat. Frisinnad Samverkan ser gärna en hundraprocentig försörjning av vindkraft på Åland. Där har vi dock ett tekniskt problem, ltl Leo Sjöstrand: det största energipolitiska misstag som har gjorts på Åland var när regeringen liberaler och center byggde en gasturbin i stället för att bygga en kabel till Finland, där uppstod problemet tekniskt sett.

 

Ltl Leo Sjöstrand, replik:

Herr talman!

Det kan så vara, men när det beslutet togs var det i stort sett det enda alternativet att få reservenergi. Det diskuterades på det sättet. Nu finns det redan. Man kan naturligtvis i efterhand fundera om det är bra eller dåligt, men vi har det redan.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Herr talman!

Det stämmer att det diskuterades så i regeringen liberalerna och centern att man skulle satsa på en gasturbin framom en kabel till Finland, men det stämmer inte att det var det enda alternativet. Man kunde gott och väl ha satsat på en kabel till Finland i stället och då hade man löst reservkraftfrågan och man hade också skapat förutsättningar för en stor utbyggnad av vindkraften på Åland. Den utbyggnaden är nu tekniskt sett med väldigt stora andelar omöjlig att uppnå utan kabeln mot Finland. Sedan har vi den ekonomiska aspekten. Utan införande av elcertifikat kommer inte heller vindkraften att ekonomiskt sett kunna byggas ut på Åland. Tekniskt sett: en kabel till Finland; ekonomiskt sett: införande av elcertifikat, det är det som vi inom Frisinnad Samverkan vill jobba med och finns det andra partier som vill göra det så sträcker vi här och nu ut handen för det.

 

Ltl Leo Sjöstrand, replik:

Herr talman!

Det var just de här frågorna som jag vill att partierna skall svara på och kunna stöda en utveckling av vindkraften. Om jag inte minns alldeles fel ingick också i reservkraftspaketet en framtida kabel till Finland i diskussionerna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa:

Herr talman!

Vi har i flera omgångar haft det här ärendet på vårt bord på föredragningslistan. Ett antal gånger har det avförts på grund av att andra ärenden före det har tagit så lång tid och behandlingen har gått in på kvällen så att vi enligt gängse överenskommelser har avslutat debatten och gått hem för den dagen. Därför har vi det nu för behandling efter bordläggning så här sista dagen inför sommaruppehållet.

 

Jag har ett klämförslag som jag har delat ut på lagtingsledamöternas bord som går ut på att landskapsregeringen skall fortsätta arbetet för att fastställa de målsättningar för reducering av koldioxid som skall gälla för Ålands del. Det finns en europeisk målsättning om att man på hela EU-området skall minska utsläppen med 20 procent, men nationerna inom EU kan komma till divergerande målsättningar. Sverige t.ex. har gått in för att reducera utsläppen med 30 procent. Vi behöver alltså diskutera det här och se vilka möjligheter vi har på Åland. Det finns en vision i klimatstrategidokumentet om att man skulle komma ner med 100 procent, men en vision är någonting som är längre fram och man måste säkert ha delmålsättningar här.

 

Jag vill genom klämmen uppmana landskapsregeringen att fortsätta arbetet i bästa välmening. Med det menar jag att landskapsregeringen skall ta det med sig som vi har diskuterat här i salen under de här dagarna. Det finns självklart andra aktörer som kan bidra med information, expertis, tekniskt kunnande osv. Men nu blir det så konstigt att vi kan inte rösta om en kläm i dag, det skall göras ett dygn senare och för att vi inte skall behöva komma hit på måndag – det tror jag inte många vill bara för att rösta om den – skulle det lämpligen göras i september. Samtidigt blir det lite rumphugget att ställa sig här och rösta om en kläm när man inte kommer ihåg vad debatten handlade om. Jag föreslår med tanke på det att ytterligare en gång bordlägger hela det samlade ärendet, ärendena 5 och 6 på dagens föredragningslista om klimatspörsmål och klimatstrategi, så att vi på det första plenumet i september kan behandla klimatfrågan en gång till. Då kanske landskapsregeringen kan presentera landskapets målsättningar i de här frågorna så att vi kanske inte behöver rösta om en kläm heller. Detta i bästa välmening.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Jag sade i min presentation att det här är en uppstart som vi står inför precis som alla andra länder gör och jag vill också säga i det här sammanhanget att vi är beroende av vår omgivning, särskilt av beslut som Finland tar. Om Finland tar beslut som berör olja, bensin och skatteförändringar så har vi hjälp därifrån automatiskt. Det är omöjligt för oss att göra en helt självständig reducering av koldioxid på 20 procent, om inte landet också är med i den processen för då måste vi bli så väldigt tuffa mot andra delar, om vi inte alls kan ta skatteinstrumentet med. Min bedömning är att Finland måste också göra någonting, så vi får se hur det ser ut i höst.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Det här som står i klämmen att man skall klarlägga målsättningen för landskapet är helt sant. Vi berörs helt klart av nationens målsättningar och i arbetet för att fastställa dem så väger vi för vår del och ni för er del, som landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman sade, in nationens kommande målsättningar. Det uppfattar jag som självklart, det bör man göra. Men jag uppfattar det ändå som att landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman förstod min argumentation i det att det skulle vara lämpligt att bordlägga det nu så att landskapsregeringen i september kan berätta det senaste om detta arbete, så att vi inte bara stiger upp och röstar om en kläm, när allting kanske redan är utfört.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Jag återkommer gärna i september med de mål, så långt vi har kommit just då, men jag lovar inte att vi har allt klart med 20 procent i september, om inte alla andra också har det klart.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson:

Herr talman!

Till att börja med vill jag understöda ltl Mats Perämaas förslag om bordläggning av detta ärende till nästa plenum, som torde infalla den 3 september.

 

Herr talman!

Jag har kritiserat landskapsregeringens meddelande om klimatstrategi, så det är väl lite oklart hur man skall tolka det, för en anledning till att jag har kritiserat det ganska hårt är att det är väldigt löst formulerat, det finns väldigt lite tidsplaner osv.  Det är egentligen inte en plan i sig utan det är ett meddelande, så det kanske får vara lite mera löst, att jag vet inte hur man skall tolka det där, men ordet strategi gör ändå att man har lite förväntningar.

 

Vi har just diskuterat vindkraften och det är en väldigt intressant fråga. Man har en hundraprocentig täckning med vindkraftverk som det optimala, men vi från liberalernas sida ser inte 100 procent som där man kan stanna, vi kan t.o.m. ha 200 procent eller 300 procent, det är ingenting som stoppar hur mycket vindkraft vi producerar. Vi kan exportera vindkraften för att på det sättet komma ner till växthuseffekten.

 

Nu tycker man också att man inte längre kan stöda vindkraftverken för man har inte gjort det med det första som byggdes. Det är lite olyckligt att det är på det här sättet för jag tror att det väldigt svårt att göra stora satsningar om man inte förväntar sig en avkastning på kapitalet. Det finns säkert andra saker som man kommer att satsa på. Det är väldigt mycket faktorer som spelar roll här och vilken avkastning man får. Man kan aldrig veta om det, det är politiska beslut, det är hur mycket det regnar osv. som är avgörande, vilket elpris det blir. Ett högt elpris ger naturligtvis förutsättningar att man skall få bra avkastning på satsat kapital. En sak som också har kommit in här som ltl Leo Sjöstrand berörde är att vindkraftverken har stigit extremt i pris. För det tredje hävdas det från experterna att Båtskär är ett alldeles speciellt område, det finns knappast ett lika bra område på Åland där det blåser så pass mycket, så det betyder att bygger man någon annanstans så kanske man får räkna med en 20-40 procent lägre effekt från snurrorna. Jag är inte tillräckligt kunnig i frågan för att avgöra om det här stämmer eller inte. Men jag tycker att är det ett problem att man aldrig kan betala ersättning eller gå in och stöda i fortsättningen bara för att man inte har gjort det med ett projekt så kan man ta en deadline s.a.s., att man ser på kostnaden för att bygga vindkraftverken på Båtskär och så ser man hur mycket har det stigit, hur mycket dyrare har det blivit i förhållande till index. Då kanske man kan betala den lilla mellanskillnaden där eller att man också ser att blåser det mycket mindre på andra ställen kan man utgå från sådana saker att man försöker få in ett stöd och få det motiverat att man inte får marknadskrafterna på strupen.

 

Det är, som sagt, ett synnerligen högaktuellt och hett ämne, det kan bli hett i framtiden, men det är hett i media; slår man på teven, som det var igårkväll, så var det olika program i nästan var och varann kanal. Svenska miljöministern Anders Carlgren gjorde uttalandet att 95 procent av växthusgaserna måste reduceras bort till 2050. Han har tidigare uttalat att Sverige kommer att ha 30 procents nedskärningar som målsättning till 2020, så i Sverige är de väldigt radikala på detta område. Man kunde också lyssna i nyheterna på en regeringsrepresentant från Kina som när det gällde växhusgasernas utsläpp inte hade någon som helst avsikt att reducera dem, de tänker inte göra någonting i den här frågan utan de tänker fortsätta som förut, för de anser att det är inte de som skall ta ansvar för det som industriländerna har ställt till med tidigare utan de tänker blåsa på ett bra tag till. Det här är alltså ett stort problem.

 

Man pratar mycket om att jorden har problem, men det är egentligen så att jorden har inte några problem utan det är vi som lever på jorden som har problem; man behöver inte vara orolig för att inte jorden kommer att bli kvar efter det här, men vilka levnadsförhållanden kommer våra efterkommande att ha? Som vi ser det från liberalernas sida tycker vi att det är bekymmersamt att regeringen i så liten utsträckning lyckas införliva det nyvunna klimatinsikten i andra politikområden. Det verkar som om man tror att man kan ha en effektiv klimatpolitik utan att det får konsekvenser på andra områden. Vi hade också en miljölag där jag tycker att det är väldigt lite som man lyfter fram, som jag också påpekade i ett replikskifte tidigare i dag, att man tar väldigt lite fram klimateffekterna i lagen och vilka åtgärder man skall göra åt dem.

 

Miljöstrategin borde anpassas till budgeten och presenteras samtidigt som en del av den, så det skulle det bli mera trovärdighet och man skulle vara tydligare i den. Vi vet nämligen att oavsett vad det kommer att kosta, vad som kommer att hända, och skall man klara det här i framtiden kommer det att bli omstruktureringar och medel för att få en effekt av strategin. Det ser man ingenting av här, det finns inget spår, det finns inget tydligt mål i strategin vad man är ute efter utan man radar upp en massa olika alternativ som man skall gå efter men de konkreta åtgärderna finns inte i dag. Är det verkligen klart att vi skall hålla denna 20 procent eller har vi andra variationer? Skall vi hålla oss till EU?

 

Hur ser framtiden ut, om man summerar det vetenskapliga läget. Forskarna är överens om att världen faktiskt har blivit varmare, men sedan kommer problemen: att man kommer överens om att människan åtminstone delvis kan vara ansvarig för detta. Man kan dock inte komma fram till någon konsensus i vilken grad människan påverkar klimatet, så det finns fortsättningsvis t.o.m. en osäkerhet här, så det är ett problem, det måste vi hålla med om. Vi kan inte ens vara säkra på att världen kommer att bli väsentligt mycket varmare eller om det ens är skadligt med uppvärmningen. Man hävdar att här hos oss så kanske det inte kommer att förändras så mycket. Sedan är det vissa andra som hävdar att växthusgasen är överskattad, det är andra saker som atmosfärisk sot som spelar roll, osv., så det är mycket oklarheter. Ett annat problem som finns här är att det finns experter som dyker upp, det finns en dansk statsvetare, Björn Lomborg, som hävdar att Kyotoavtalet är fullständigt bortkastat och kostnaden av Kyotoavtalet skulle ge rent dricksvatten till varje person i hela världen genom det man förlorar på ett enda år på grund av Kyotoavtalet i Europa. Det är väldigt svåra saker att ta ställning till, också för vanliga medborgare, så det är det kanske också för regeringen, men man borde kanske ge en liten fingervisning.

 

Någonting som dyker upp är risken för att växthusgaserna frigörs, permafrosten tinar och det kommer enorma mängder därifrån, isarna vid polen kommer att accelerera enormt när smältningen fortgår. Det är mycket att fundera på och ta ställning till.

 

Så har vi FN:s miljöorgan IPCC där man har enorma bekymmer att få fram något uttalanden. Det är svårt att stöda sig på det och utgå bara från vad de säger. I den byråkratiska processen är det 2.500 forskare som deltar och diskuterar och som skall komma överens till en slutsats, man kompromissar och kommer slutligen fram till det. När de har gjort det är det regeringsrepresentanter från 120 länder, demokratier, repressiva diktaturer, oljestater osv. som också skall ha sin syn på det här och om man kan omfatta det. Efter det här kan man få fram en rapport och det är den rapporten som man gärna lutar sig mot i dag. Skulle man ha använt samma metoder när man skulle avgöra om jorden var rund eller platt skulle det ha tagit säkert 100 år till innan man hade kommit fram till att jorden faktiskt var rund, om man skulle ha demokrati i det här.

 

Vi har tagit beslut om bordläggning av ärendet, så jag kan forcera lite och jag kan också konstatera att det är inte så många ledamöter närvarande heller. Men ser man till framtiden så oavsett vad måste man dra ned på användningen av fossila bränslen för de kommer inte att vara hur länge som helst och förr eller senare får man byta och det är kanske så att den som ligger långt framme och byter tidigt kommer också att ha en fördel längre fram när priserna stiger. Det är väl så att det man förlorar på gungorna kommer man senare att ta igen på karusellen, så det lönar sig att satsa på alternativa energier, oavsett vad Kina säger osv.

 

Jag berörde Kyotoavtalet tidigare och problemet är där att det är de absolut största länderna som släpper ut det mesta i dag och de länderna har inte undertecknat avtalet: USA, Kina och Indien är inte med. Ett värre problem är att Kina och Indien säger att de inte kommer att acceptera några som helst restriktioner i framtiden, så där har vi ett väldigt stort problem om vi inte ligger före och försöker s.a.s. komma med målsättningar och visa att vi i väst verkligen vinnlägger oss om att minska växthuseffekten. Indien och Kina har i dag tillsammans 2,4 miljarder innevånare och börjar man tänka på om de skall släppa ut per person lika mycket som vi släpper ut här så är det ofattbara mängder det kommer att handla om. Föds det 3.000 innevånare om dagen, så på ett år har man 1 miljon innevånare, men det tar 1000 år innan man har en miljard. Om man börjar tänka i de perspektiven förstår man att 2,4 miljarder innevånare är ganska mycket människor. Det finns olika siffror överallt, men jag skall hoppa över dem och gå vidare.

 

Det är också ett problem med växthuseffekten så även om vi stannar nu så kommer effekten av utsläppen att fortgå väldigt länge, när sotet ramlar ner kommer det att öka osv., så därför är det en viktig sak att försöka få bort det.

 

Tittar vi på miljöhandlingsprogrammet så finns det, som jag sade tidigare, skrivningar där som jag tycker att kunde ha varit mycket mera tillspetsade och mycket tydligare för att man skulle ge en fingervisning om vad som pågår och vad som händer. Det här borde ha varit en ekologisk väckarklocka för ålänningarna, man skulle ha vågat lite mera i det här sammanhanget. Jag kritiserade tidigare lagstiftningen, där jag tycker att man kanske har gått lite långt, men när det gäller den här typen av meddelande som inte har direkta effekter i det här skedet borde man påpeka så att människorna skulle veta vad som är på gång. Det finns mycket som är bra och det finns mycket som jag stöder i meddelandet, fast det verkar som om jag skulle vara uteslutande kritisk. En del av min roll i opposition är att kritiskt granska saker och ting som kan ifrågasättas, så jag kommer inte att lägga energi på att lyfta fram det som är bra utan det som jag lämnar bort får man tolka att jag uppfattar som ganska bra.

 

På sidan 6 framgår det att en attitydundersökning bland ålänningarna skall göras och det tycker jag är bra, det är en sak som vi har motionerat om från liberalernas sida och det är en av de få sakerna som jag kommer att berömma här. Det är viktigt att veta: var står ålänningarna i dag, vad kan vi och vad vet vi och utgående från det skall man jobba vidare. Det framkommer också att det skall tas fram olika scenarion på vilket sätt den gobala klimatförändringens effekter påverkar Åland, men det finns ingenting sagt när det skall göras. En energiplan kommer att utarbetas som är en övergripande åtgärd och i och med den skall en stor del av landskapets arbete göras. När skall den vara konkret klar, vem skall göra den osv.? Det är också sådant som man vill veta. I samband med den kommer man också att göra en ekonomisk utredning, framkommer det i meddelandet. Energikartläggningen kommer att göras under 2007. Det är ett väldigt intressant påpekande, men vad händer mera? Man har lagt en del energi på det här, att B7-öarna skall göra en utredning och det är intressant i sig att vi får jämföra oss med andra ögrupper.

 

Som vanligt konstaterar man att ett skatteövertagande kunde ge Åland möjligheter till skatteväxling och ge stora förmåner i det här sammanhanget. Jag har ifrågasatt att man alltid lyfter fram den här biten, men här måste man hålla med landskapsregeringen att det är ett område som man kan kan komma vidare på och här kan man göra ganska mycket med skatteinstrumentet.

 

Vidare står det att målsättningen är att med olika ekonomiska styrmedel och andra krav minska utsläppen från biltrafiken. På vilket sätt? Har man någonting konkret eller skall det komma med någon typ av avgifter eller vad är man ute efter här? Jag tror att det här är någonting som folk bör veta om för framtiden vad man siktar på samt att man kan debattera den här frågan. På det här sättet är det så uddlöst. Vad vill man, vad har man för linje eller har man ingen linje här? God service i glesbygden med post, butik, bank och andra viktiga filialer minskar bilkörandet, står det i meddelandet. Är de så att man från landskapsregeringen avser att gå ut med bidrag för att bibehålla det här ute på landet eller varför har man lyft in det, vad har man för tanke med att man har tagit med det här? Det här är ganska självklara saker. Är det alltid på det här sättet att det är bra att man har det i periferin eller är det bra att man har allting centrerat på ett och samma ställe? Jag vet inte.

Cykeltrafiken har man lyft fram och det är i och för sig bra. Man lyfter också fram att man skall sälja alternativa bränslen på servicestationerna. Vilka bränslen? funderar jag. Har man någon tanke där, är det RME eller etanol eller vad tänker man där? Borde det inte vara viktigare att man blandar bränsle i befintligt bränsle; det etanolen vi kommer att kunna ta fram i Norden, oavsett vad vi gör, kommer att bra kunna blandas in i befintligt bränsle, i befintliga tankar i bilarna, så man behöver inte ha speciella bilar för att använda det här.

 

”För att ytterligare minska koldioxidutsläppen med hjälp av ekonomiska styrmedel planeras att utreda olika åtgärder.” Detta ”planeras att utreda” är ganska uddlöst, man kunde ha vågat lite mera, som jag sade i början: vi kommer att utreda det, vi skall utreda det. När det gäller miljövänliga bilar skall man differentiera avdragen, och det är i och för sig bra.

 

Det sägs också i meddelandet: ”Vidare strävas till ett ökat intresse för värmeföretagande. Förhoppningsvis hålls en kurs under hösten i ämnet.”  ”Förhoppningsvis hålls en kurs… ”! Man borde trycka på lite mera: vi skall hålla en kurs, det här är viktigt för oss, vi kommer att driva den här frågan framåt.

 

”Landskapsregeringen avser utreda vlka åtgärder som behövs för att stabilisera…”. Jag tycker det skulle stå: ”vi skall utreda åtgärder”.

 

När det gäller landskapsfärjorna har man inte lagt ner någon energi överhuvudtaget  Under ”Sjöfart” säger man ”mindre koldioxid per kilometer” på den nya färjan, och det är allt! Vad skall vi göra åt befintliga färjor? Borde man inte säga att vi skall lägga all kraft vi kan genom ekonomiska åtgärder för att minska på det här? Transporten på sjön av ton gods per transportsträcka är väldigt billigt, men vi transporterar också sådana som är ute på nöjestrafik bara osv. Då är det ett extremt dyrt sätt att dricka några groggar på om man skall åka till Åland för den skull, det finns många olika åsikter om det här. Här säger man: ”Landskapsregeringen avser öka kontakten med redarföreningen för att driva på att sjöfarten förbättrar effektiviteten inom sin bransch.” Det känns inte riktigt innovativt.

 

När det gäller gödselhanteringen finns det många olika utredningar; man skall röta och man skall tillvara. Borde inte landskapsregeringen komma med några tydligare förslag att man verkligen skall ta vara på metangasen som man räknar upp på olika områden, att man själv är lite innovativ.

 

Energieffektiveringen är viktig. Man nämner också att certifieringen av bostäder skall börja 2007 för nya byggnader och 2009 för befintliga. Alldeles för sent! Det här borde man driva igenom betydligt snarare, man skall utbilda folk som kan hantera den här biten.

 

Man skall föregå med gott exempel, skrivs det. Och på vilket vis gör man det? En miljöhandbok lyfts fram här. Var finns den miljöhandboken och hur mycket tillämpar man den. Pratar man med dem som jobbar i förvaltningen så känner väldigt få till den. Har det hållits några eko-drivingkurser t.ex. som skall ges till dem som kör mycket? Vad finns det för målsättning att byta ut bilar till andra som släpper ut mindre avgaser? Det borde vara så att x antal bilar skall bytas ut, bilparken skall vara förnyad inom 20 år. Konkreta åtgärder och tidsplaner!

 

En tillfällig tjänst som energisamordnare finns på kansliavdelningen. Varför en tillfällig tjänst? Skall vi inte ha ordentligt kvalificerat folk att hållas här? Sätt tillsvidaretjänster på den  här typen av verksamhet. Det står vidare: ”informationstillfälle har ordnats om solfångare och en fullsatt kurs har hållits”. Borde man inte omedelbart när den kursen avslutades ha startat en ny utbildning och sett till att den kommer igång. Man har inte någon energi och kraft att dra igång de här sakerna och se till att det händer. Man lyfter också fram att en energispardag har hållits, som enligt vissa var ett totalt fiasko. Kampanjer är under planering, men den planeringen borde ha varit klar. En energigrupp har tillsatts, det är bra, men efter vad jag har förstått finns det ingen representant från Ålands Elandelslag, vars andelsägare representerar en stor del av Ålands befolkning. Varför har man t.ex. inte tagit med dem?

 

Det finns mycket annat som man kan anmärka på. Varför lämnar man ett så här slarvigt program?

 

I vanlig ordning anser man att hampan är viktig. Man skall lyfta fram energiplanen och nämner att man skall odla hampa. Man har gjort försök tidigare år med rörflen och vass, men nu är det tydligen hampan som är kvar. Jag är kritisk till att vi skall hålla på och odla narkotikaväxter är, oavsett om det är verksamma substanser i dem eller inte.

 

Antal oljepannor i bruk skall utredas. Vindkraftverken har jag tidigare tagit upp. Där tycker jag verkligen att man måste ge  tydliga signaler till Ålands Elandelslag och alla som planerar att man kan gå in och stöda till vissa delar för att man skall få igång det här. Man skall klarlägga kapaciteten för vårt elverk, om det klarar av det och vad som skall göras åt det. Kanske likströmskabeln  till Finland blir aktuell. Jag har tidigare nämnt att solen är viktig att ta tillvara. Man har också som målsättning att de flesta av kommunernas större fastigheter skall ha biobränslebaserad uppvärmning. Där tycker jag att man har gått in på kommunens område. Hur har man tänkt att kommunerna skall göra detta? Har man planer på att det skall komma extra stöd till kommunerna för att deras energiuppvärmning vara biobränslebaserad eller varför har man det här? Det är bra att man lyfter fram vågkraft och bränsleceller.

 

Under punkten 7. Avslutning står det: ”Ytterst handlar det om förändringar i attityder och livsstil.” I den yttersta förändringen borde det också vara inskrivet att en god miljöattityd skall introduceras redan i dagisverksamheten, redan i skolan; om det är någonstans de här sakerna går hem så är det när man berättar för lekisbarnen hur viktigt det är att man skall ta tillvara förnybara resurser i samhället.

 

Nu kommer det antagligen i repliker att ifrågasättas vad tänker liberalerna göra åt det här, och det finns mycket att göra. Det ligger mycket pengar i energismarta lösningar och det pågår mycket forskning och det gäller att försöka hålla sig framme och uppsnappa dem. Vi kommer inte att kunna hålla på med fossilbränsle hur länge som helst utan vi måste gå till annat, men det behövs ett helhetstänkande och framför allt att alla i vårt samhälle tänker på det här. Jag tycker att vi skall bygga ut gång- och cykelvägarna i landskapet, men vi skall inte nöja oss med det, vi måste marknadsföra dem och trycka på det här hela tiden, ha kartor och se att det finns en harmoni, att det fungerar att cykla fullständigt felfritt hela vägen utifrån Jomala till olika områden. Vi har en ganska tung biltrafik i dag, många far hem på lunchen och äter i sina bostäder som är i en radie av 10 kilometer från Mariehamn, men kanske att man också kan cykla och röra på sig. Här behövs marknadsföring. Vi kan ha ett logistikcentrum, åtminstone en logistikutredning, så att man samlar ihop all information om hur man kan åtgärda olika transporter på Åland.

 

Vi borde inte värma upp varmvattnet från fyragradigt vatten utan det borde vara betydligt varmare när man börjar. 

 

Vi borde nog vara beredda att satsa på vindkraftverken. Jag tror inte att vi förlorar på det i sista ändan att de hålls igång.

 

Justerbara priser efter dygnsrytm och även efter årstider. När det är kallt och det är brist på el skall det kosta mera att ha lamporna på, att man är medveten om det, att just då kan det vara väldigt bra att man släcker lampan och satsar stenhårt på det. Man skall också vara medveten om vad det kostar elbolaget vissa tider, inte bara att det är dyrt för elbolagen utan när all-time-high kommer måste man bygga ut elverket för den enda gången som det är allra högst på Åland skall det klara alla ledningar och det är också så att då snurrar de mest koldioxidnedsmutsande fabrikerna i världen på för att producera den här sista gnuttan el som skall hålla allting igång. Då borde det också kosta mera att använda energi, och det går att ordna i dag.

 

Det finns treglasfönster. Man borde se till att byta ut dåligt isolerade fönster och att alltid kräva värmekälla i anslutning till värmepump. Värmepumparna skall inte lägga av så att elpatronerna slår till när det är som allra kallast och det är stor belastning på elnätet utan då skall man också kunna elda lite i sin andra värmekälla. Det här är någonting som redan är förenat med bidrag. En stor akkutank är att alltid att föredra i hushåll som man kan ha förprogrammering till. Man kan också programmera elcentralen så att man kan ha en storförbukande enhet på gång åt gången. Man kan skaffa anläggningar för att bränna biomassa från stubbar, man krossar dem efter att de har torkat och man kan använda jordbruksstrategin för att odla olika biomassor. Rötakreatursgödsel har samhällen på andra ställen gått in för, så det borde vi göra på Åland och där kan också gödselbrunnar komma in.

 

Viktigast är informations- och folkbildningsinsatsen om växthuseffekten och vad man kan göra åt den. Där borde man ha en hemsida som hela tiden skall vara uppdaterad och vara attraktiv att gå in på. Man kunde också ha färdiga broschyr att gå ut med i skolan.

 

Förpackningskravet borde lyftas fram. Varför skall vi överhuvudtaget ha glasförpackningar som är jobbiga att transportera tillbaka till Riihimäki?

 

Satsa på en detaljplanering som genererar ökad biltrafik. I Sverige går man in för korta perioder där man betalar höga avgifter för skrotning av fordon för att bli av med dem som tar mycket bränsle. Kanske också besiktningsavgifter, beroende på bilens ålder. Elbilar och avvgiftsfri buss är någonting som jag tror att vi måste satsa på i framtiden samt utreda arbetstidsförskjutningar för att alla skall ha rum på bussen när den går. Avståndsbaserade reseavdrag. Låt avståndet till arbetsplatsen styra reseavdraget så att den som verkligen måste använda bilen också skall få avdrag för det.

 

Tittar man på naturskyddsföreningen i Sverige har de tio förslag för hur man kan få en bättre klimatpolitik. Nummer åtta är förhindra nya gasledningar och jag tycker att det är någonting som vår miljöminister kan ta till sig. Naturskyddsföreningen i Sverige vill att man inte skall bygga mera, sluta planera dem och det anfördes just som ett miljöalternativ att vi skulle bygga gasledningar och börja köra färjorna eventuellt på gas, men det är någonting som man anser att är destruktivt. Jag tycker att man borde ha kunnat avvakta lite med programmet, precis som ministern sade att det inte var riktigt färdigt och kommit i höst med någonting som skulle ha ”triggat” människor och attraherat dem lite mera än att det kommer så här pass soft.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Det verkar som om ltl Åke Mattsson helt skulle ha missförstått det här med meddelandet till lagtinget. Det är är det första meddelandet om klimatstrategi för Åland som har uppgjorts och tanken är inte att det skall vara oerhört konkret, utan tanken är att den skall ange ungefärliga mål. Sedan skall lagtinget debattera och föreslå konkreta saker som landskapsregeringen tar åt sig och implementerar därefter i sitt arbete rent konkret. Det är så det skall gå till. En annan intressant sak är att om vi följer EU:s mål att minska med 20 procent utgående från 1990 års utsläpp betyder det att vi skall minska 40 procent utgående från dagens utsläpp och då ber jag alla här i salen att ta fram sidan 4 och ange var dessa 40 procenter skall tas ifrån. Det finns ganska bra angett vad de innehåller. Säg gärna från vilken grupp 40 procent skall tas! TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Det var bra synpunkter som landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson kom med. I den tidigare debatten före bordläggningen var det tomt i salen, det fanns inget intresse och därav min kritik, att man kommer med ett så tunt meddelande att ingen bryr sig om att debattera, väldigt få har några kommentarer till det. Ett tag var det två personer här inne i salen från regeringssidan. Ltl Carina Aaltonen var den enda som satt i bänken och var intresserad av att debattera. Det var kanske fel dag. Jag fick svidande kritik i min replikväxling på grund av att jag påpeka att meddelandet inte säger hur dyrt det kommer att bli. Då sades det att det här kommer att bli 0,2 procent av bruttonationalprodukten, medan jag tyckte att det var väldigt oklart vad det verkligen kommer att kosta att uppfylla miljömålen.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Jag tror inte det gagnar den här frågan att kommentera hur många som sitter i salen och inte sitter i salen utan vi borde som sagt diskutera mera konkret samt återigen: ta fram sidan 4 och föreslå vilka 40 procenter man skall ta bort! Det är ganska säkert att landskapsregeringen kommer att se på det mera konkret. För min del tror jag att den enda vägen att Åland skall kunna minska på 40 procent utgående från dagens utsläpp utan att för den skull inkräkta alltför mycket på folks liv och leverne är att vi bygger ut vindkraften så att den försöjer upp till 500 procent av Ålands försörjning, att vi alltså börjar exportera; på det sättet kan vi indirekt minska. Så har vi solvärme; att tillverka el är alldeles för dyrt. Sol och vind tror jag är Ålandslösningen rent konkret.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Anledningen till att jag nämnde hur många som satt kvar i salen var att man får inte mycket information från ett meddelande om ingen vill debattera det, så därför behöver man lite mera tryck och lite udd i det s.a.s. När det gäller hur stor procent man skall ha är det bra att man inte stannar vid 100 procent utan att man fast kan gå upp till 500 procent eller så mycket som vi kan få ut av vindkraften. För att man skall få värme från el så krävs det tre gånger mera energi, så det är ganska bortkastat att värma upp hus med elvärme och oekonomiskt, såtillvida det inte är vindkraftverk för då är det ekologiskt riktigt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Det var ord och inga visor! Det är lite typiskt ltl Åke Mattssons sätt att argumentera mot olika typer av betänkanden som lämnas till lagtinget. Jag kände mig lite som en studerande vars uppsats gås igenom rad för rad och poängteras och jag väntade bara på vitsordet i slutet, men det kom inte! Jag tycker att det är lite synd för de sista minuterna som ägnades åt konstruktiva funderingar tar jag gärna åt mig, men jag måste säga att jag tycker nog att det var ett av de sämre oppositionsinläggen som har varit. Jag brukar inte vilja betygsätta, men jag tycker att de som har uttalat sig tidigare har både varit negativa och positiva, det har kommit fram både gott och ont, men nog var det på detaljnivå rad för rad den här gången!

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Vi har olika sätt att jobba i dessa sammanhang. Vi kan förstås kritisera varandra. Jag har ifrågasatt minister Lindemans sätt att arbeta också i och med att man inte tar in oppositionen utan att man kan själv i allting; jag har begärt flera gånger i narkotikasammanhang att få vara med, men man är väldigt mån om att man skall göra allting själv och inte ta in någon annan. Samma sak i de här frågorna så håller man oppositionen utanför. Man står och säger att det här är så viktigt att vi måste ha en samsyn och jobba tillsammans, men när det gäller Frisinnad Samverkans politiker skall vi stå här i salen och hjälpa er, lyfta upp och  täcka till luckor och oklarheter. Jag tycker att man kan diskutera lite före och ha ett samarbete om det är så viktiga frågor att vi inte skall komma med kritik här.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Jag tycker man skall komma med konstruktiv kritik, men jag ville ha sagt att det var lite på detaljnivå. Det är faktiskt så att det är regeringens sak att lägga fram olika meddelanden till lagtinget på olika nivåer i olika sammanhang och sedan skall lagtinget debattera dem och så länge jag sitter med i regeringen skall jag ta den debatten med. Vi skall komma ihåg att det är en preliminär strategi som vi lämnade till lagtinget för att sedan senare fastställa den beroende på hur lagtinget har debatterat den, så den är inte ens fastställd ännu. När det gäller landskapsregeringens arbetssätt finns det arbetsgrupper som jobbar och jag har diskuterat med sådana som är både utanför och innanför i dessa sammanhang och när det gäller just detta ärende och klimatstrategin måste vi vara så ärliga och säga att det är nytt för oss alla och vi får vara lite ödmjuka inför framtiden. Vi vill egentligen samma sak, det är bara det att ett gäng är i opposition och ett i regeringsställning.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Då kanske man får acceptera debatten också, men det blir lite mera tillspetsat i ett sådant här sammanhang om oppositionen lägger ett spörsmål för att diskutera den här frågan och då kastar men fram ett meddelande, så det hade varit mycket klädsamt om man sagt att vi kommer med ett meddelande och vi diskuterar spörsmålet i lugn och ro och inte tövlar ihop dem s.a.s. Spörsmålet är oppositionens verktyg och meddelandet är landskapsregeringens, men jag tycker att det kommer väldigt olyckligt och man gjorde exakt samma i narkotikasammanhanget: när vi bestämde oss för att skall komma med ett spörsmål så då först kommer man med det andra. Därför en viss irritation i debatten.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Herr talman!

Det stämmer som ltl Åke Mattsson säger att priserna på vindkraftsanläggningar har rusat upp i höjden, tack och lov för att marknadsekonomin fungerar! Det byggs jättemycket vindkraftverk i världen nu. Produktionen går för högvarv, det är över ett års väntetider och det här driver förstås upp priserna. Det byggs vindkraftverk ute i världen, men här på Åland pratar vi mera än vi bygger. Faktum är, ltl Åke Mattsson, att med dagens energipolitik bygger vi ingen vindkraft mera på Åland. Vi måste ha mod att välja väg, antingen som i Finland: direkta investeringsstöd eller som i övriga Europa: införa handel med elcertifikat. Den här regeringen har inte lyckats med det och det är jag den första att beklaga, men jag vill också veta: Har liberalerna ett alternativ till det här? Är liberalerna beredda att säga vilken väg man vill gå? Om man inte säger vilken väg man vill gå, så finns det inte mera vindkraft. Det räcker inte med att säga att vi vill bygga vindkraft, man måste säga hur man tänker göra det möjligt på nytt.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Tyvärr kan jag inte lämna ett besked just nu. Jag kan tala för mig själv och jag tycker att vindkraftverk är ett enormt bra alternativ. Som jag sade tidigare, så vet jag inte hur stora problem i framtiden om man skall försöka ge bidrag över vad man har fått för Båtskärsprojektet, men ett sätt att se på det är till den del det har blivit så pass mycket dyrare i förhållande till index, så kanske man kunde stöda den delen för att komma vidare.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Herr talman!

Det tolkar jag som ett visst stöd för direkta investeringsstöd, hur man sedan kallar dem och formulerar dem och räknar ut dem. Jag vill ånyo säga att jag är övertygad om att införandet av elcertifikat är nog det som marknaden/vindkraftsproducenterna efterfrågar och kräver för att kunna bygga vindkraften vidare på Åland. De partier som vill säga att man är beredd att satsa på en utbyggnad av vindkraften på Åland måste också ställa sig bakom införandet av elcertifikat; annars blir det ingen utbyggnad av vindkraften på Åland, det blir bara mera och mera prat. Båtskärsmöllorna lyckades byggas utan ett cent i stöd därför att det var en så unik plats i kombination med att de beställdes när priserna på anläggningarna ännu var någorlunda låga. I dag skulle det inte gå att beställa motsvarande möllor och bygga på den här platsen för priserna har gått upp så mycket.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

I den här frågan är ltl Fredrik Lindqvist och jag helt överens. Det kommer inte att gå att bygga vindkraftverk som det ser ut just nu utan åtgärder måste till för det. Hur man kommer vidare, om det skall vara elcertifikat eller indirekt stöd, men någonting skall det vara för att elproducenterna är helt överens om att man inte kan investera som det ser ut i dag. Jag är för vindkraftverk och jag är beredd att ställa mig bakom alla konstruktiva förslag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Herr talman!

Jag ser landskapsregeringens meddelande om en klimatstrategi som en första avstamp i vår globala klimatpåverkan. Jag kan inte förstå att det skulle kunna vara detaljreglerat på lägsta nivå för det är ett oerhört komplicerat system vi kommer in på när det gäller att ändra människors livsstil och att pedagogiskt förklara för många människor på jordklotet varför de inte skall få skita ner samtidigt som man har ekonomisk tillväxt – jag tänker på Indien och Kina med stora befolkningsmängder – så jag ser det som ett diskussionsunderlag för framtiden. Meddelanden kan ändras, men någonstans måste vi börja. Vi kan inte detaljreglera allting. Ltl Åke Mattsson var inne på permafrosten i tundraregionerna; här är det en ny gas som kan utvecklas, nämligen metan, som är avsevärt starkare än koldioxid, beroende på uppvärmningen. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag kan delvis hålla med om att man inte kan ha ett detaljstyrt meddelande, men jag kritiserade meddelandet för att vara så uddlöst, att man har ingen energi i det, det finns ingen kraft att man vill göra någonting. Man lägger allting på en väldigt låg och intetsägande nivå. Det var därför jag gick igenom det ganska mycket bit för bit. Det sades ingenstans, att här skall vi gå in med kraft, att det här skall vi satsa på. Jag förväntade mig inte att landskapsregeringen skulle kunna informera om permafrosten, utan det här är en enormt komplex och svår fråga för alla att sätta sig in i, så därför behöver man ha ett tydligt meddelande.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Visst kan man diskutera meddelandet, men det här ser jag som en första avstamp. Vi måste nog gå vidare; det finns så många utmaningar när det gäller klimatet och det är ett komplext system, så vi måste börja någonstans. Vi började här nu och jag tror inte att processen tar slut i och med det här meddelandet!

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Det hoppas jag verkligen inte. Jag tror att vi kommer att få ett helt annat betänkande i fortsättningen, men har jag från oppositionen förväntningar när det kommer ett meddelande och det inte på något sätt motsvarar förväntningarna, så kanske man behöver lyfta fram det också och försöka åskådliggöra att det här tycker jag inte att är bra. Jag har tidigare nämnt att jag tycker att det är bra att vi har fått ett meddelande, det kritiserar jag inte överhuvudtaget, men det borde ha väntat till efter sommaren och haft mycket mera kraft och fått igång ålänningarna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Under diskussionen har ltl Mats Perämaa, understödd av ltl Åke Mattsson, föreslagit att ärendet skall bordläggas till första plenum i september. Ärendena har varit bordlagda. Enligt 53 § lagtingsordningen kan ärendena bordläggs ytterligare en gång om lagtinget så besluter. Önskar någon uttala sig om bordläggnings förslaget eller tiden?  Ingen begär ordet. Ärendet är bordlagt till lagtingets första plenum i september. På talarlistan finns ännu ltl Jan-Erik Mattsson och ltl Danne Sundman, vilka bereds tillfälle att yttra sig.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson: Avstår.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Debatten har varit riktigt kaotisk, som ett riktigt oväder – det har kommit förslag härifrån och därifrån. I botten ligger ett spörsmål och en klimatstrategi som också är ganska yvig, men som innehåller ganska många bra förslag. Jag skulle vilja börja med att citera Albert Einstein som sade, att det behövs ett nytt sätt att tänka för att lösa de problem som det gamla sättet att tänka har förorsakat. Det är mycket det som det handlar om här.

 

Alla de förslag som har kommit gör sitt för utvecklingen och det gäller att prioritera bland dem. Jag skall tillföra ytterligare några idéer. Jag tycker att när man kommer med visioner behöver man vara ganska djärv i sina tankar och ställa ganska höga mål. Jag har sex olika förslag. Det första är att vi borde ta kontakt med Norge och höra om deras tankar att helt kallt, som de funderar på, förbjuda nyförsäljning av bensindrivna bilar inom en ganska snar framtid. Om ett så stort land som Norge gör det så kunde vi haka på med vår självstyrelse och också göra det och helt enkelt avskaffa bensindrivna bilar. Det finns inte möjlighet för Åland att göra en så drastisk sak själva, eftersom det kanske inte finns fordon tillräckligt osv., men om Norge gör det så borde man titta på och haka på det som man gör i Oslo.

 

Jag vill återkomma till beskattningsbehörigheten. Jag har lyssnat på debatten och för många av de åtgärder som föreslås skulle man behöva ha beskattningsbehörigheten för att kunna styra, så det tror jag blir den beskattningsbehörighet som kommer att betyda allra mest när vi får behörighet över de olika skatter som man kan använda för att göra Åland mer miljövänligt.

 

Om vindkraften sade jag i mitt tidigare anförande att Obunden Samling har länge drivit på vindkraftsutbyggnad och till valet 1995 gick vi ut och sade att vi skall bygga 100 vindkraftverk på Åland. Då fick vi ganska stark kritik från flera håll, men vi är där nu; när Båtskärsarkipelagen förverkligas är det inte 100 vindkraftverk, men effektmässigt motsvarar det ungefär det som vi föreslog. Det gläder oss att det är många som är väldigt ivriga att understöda vindkraften. Det har varit lite trögt med det här i Ålands lagting tidigare. Nu förefaller det finnas en enighet om att prioritera vindkraft. Jag tycker det viktiga nu för vindkraften är dels att man ser till att bygga en infrastruktur som möjliggör utbyggnad av vindkraften. Vi är snart i ett tak när det gäller elnätet både internt på Åland och till och från Åland. Vi måste få avsättning för produktionen. Jag tycker att ett mål om 100 procent vindkraft inte är en vision längre utan det är ett konkret mål som vi borde uppfylla, så man borde gå vidare och dimensionera infrastrukturen så att det går att bygga ut vindkraften kanske till 300 procent, 500 procent osv. Det måste man se på eltekniskt och om det finns platser osv. Man borde fundera på vindkraftens finansiering. Vi har alla tagit del av debatten här om att vindkraftverken har blivit dyra och det kan hända att är ett övergående fenomen; när marknaden stabiliserar sig igen så går priserna ner, men som det ser ut nu så är det dyrt. Vad skall man då göra? Skall man stöda med investeringsstöd eller någonting annat? Jag vill så långt det går undvika investeringsstöd eftersom det skapar en osund marknad, men om det inte finns något annat bättre system är det ett alternativ. Däremot borde man på allvar fundera på elcertifikaten, att man lägger in en ingrediens till i marknaden som aktivt gynnar alternativa energikällor och där finns det lite politisk oenighet, vad jag kan förstå, annars skulle vi väl ha haft det förslaget här. Det är alltså elcertfikat och en ordentlig infrastruktur som är viktig och när jag säger infrastruktur är det kabel till Finland som är det första stora steget och den borde man dimensionera och utforma på ett sådant sätt att man kanske bygger en kabel från Åland till skärgården och en kabel från skärgården till Finland och på vägen har man en ordentlig vindkraftpark eller möjlighet att koppla på ett stamnät som har flera vindkraftparker kopplat till sig. Det här borde man se på seriöst när man planerar kabeln. Vad jag har förstått när det gäller kabeln svävar landskapsregeringen på målet igen och det skall göras utredningar, så det är lite tråkigt att man inte får till det; i stället för gasturbinerna borde man ha byggt kabeln. Det var en beklaglig felsatsning att bygga gasturbinanläggningen.

 

Jag har sagt tidigare, och det är ganska visionärt, att man borde starta ett storskaligt försök, en empirisk forskning,  med bränslecelldrivna fartyg och gjort så att vätgasen utbryts till havs där det finns en stor vindkraftpark där fartygen stannar på sin väg förbi Åland och bunkrar. Det här kunde man börja med i mindre skala, man borde ha en landskapsfärja som drivs med bränsleceller och en mindre anläggning för anrikning av vätgas. Det här borde man ha tänkt på när man återigen köpte en dieseldriven skärgårdsfärja med konventionell teknik. Det är mycket beklagligt att man inte hade lite visionära tankar därvidlag.

 

Vidare kunde man använda PAF:s stora överskott för att köpa utsläppsrätter i viss mån för att visa på att Åland tar detta med klimatneutralitet på allvar. Det är så med Ålands utsläpp av främst koldioxid att det är sjöfarten som är den stora utsläppskällan. Skulle man t.ex. kunna ta en passageraravgift och använda den till att köpa utsläppsrätter skulle sjöfarten bli klimatneutral på sikt. Det här skulle vara under en övergångsperiod när man vidtar andra åtgärder för att förbättra situationen.

Man borde för konsumenterna stifta lag om att tjänster och varor skulle koldioxidmärkas i någon form för att folk skall kunna jämföra vilka tjänster och varor som är mer miljövänliga ur den här synvinkeln. Det finns många andra märkningar men det finns inte ännu någon sådan här märkning och jag tänker på t.ex. semesterresor, där det är en konkurrensfördel för Åland jämfört med sydeuropeiska och asiatiska destinationer och dit det går mycket mer koldioxid att komma. Man kanske borde börja med den offentliga sektorns tjänsteproduktion att klart koldioxidmärka den så att vi vet hur mycket den belastar.

 

Man borde läsa alla stenografiska protokoll och ta del av alla som har yttrat sig i debatten och ta de 100 intressantaste idéerna och förverkliga dem. Det finns garanterat 100 olika idéer. Så skulle man komma vidare. Efter bordläggningen kanske landskapsregeringen kan ta till sig diskussionen och återkomma i höst, då det är ännu hetare klimat här i lagtinget när det är närmare valet, men då får vi en intressant debatt baserad på mera fakta.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Det är många viktiga aspekter som ltl Danne Sundman tar fram här. Jag skulle vilja ställa en liten kuggfråga. När det gäller motorsporten och all racing runtom i världen, hur har man tänkt sig att inom den här branschen dra sitt strå till stacken i fråga om växthusgaser? Har man något program på gång när det gäller energin som man använder i motorerna t.ex.? Jag skulle vara intresserad av det.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Inom motorsporten pågår just nu en ganska bred diskussion om den här problematiken och man har förstått på allvar, på högsta ort inom internationella bilsportförbundet att man nu måste gå i bräschen för utvecklingen. Det kommer man att göra, man har redan infört alternativa bränslen i flera sporter och man kommer högst troligen om några år att ändra motorreglementet så att all motorsport sker med förnyelsebara bränslen. Då kommer det att bli en sådan effekt – det är en väldigt liten effekt i sig – att motorsportevenemangen körs med miljövänligt bränsle, men det kommer att bilda opinion och man kommer att opinionsmässigt gå i bräschen och visa på att det här är möjligt samt också elda under den tekniska utvecklingen. Jag tror att motorsporten under de kommande tio åren kommer att stå för den största insatsen när det gäller att ändra folks uppfattning och tjäna som förebild. Som aktiv utövare av motorsport förespråkare för den är det mycket glädjande att man har tagit den inriktning just i Fia.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Motorsporten är precis som ltl Danne Sundman säger en förebild för många andra och det är viktigt att här kunna utnyttja den potentialen och den föreblid som man kan vara för många människor och att man då går över till olika miljövänliga energikällor.

 

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Som jag sade pågår en sådan utveckling aktivt. Det handlar också om motorsportens, i likhet med alla andra fritidsintressens fortlevnad, att man måste ta sitt ansvar, alla måste ta sitt ansvar, båtfolket tar sitt och motorsporten tar sitt, resebranschen sitt osv. Det är ingen som kommer undan. Speciellt för motorsporten är att den i många sammanhang används som ett slags miljöns Jesus, man korsfäster en person och så får alla andra synda. Men här kommer nog motorsporten att överraska många i progressivitet, man har verkligen lagt ribban högt för utvecklingen och jag tror, som sagt, att det kommer att spela stor roll indirekt när man ändrar attityderna genom motorsporten.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ärendet är bordlagt till lagtingets första plenum i september.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 7:

 

Ltl Raija-Liisa Eklöws förslag till hemställningskläm med anledning av finansutskottets betänkande nr 7/2006-2007 angående reform av landskapsandelssystemet. (FR 18/2006-2007).

 

Vid ärendets tredje behandling har ltl Raija-Liisa Eklöw, understödd av ltl Sjöstrand, föreslagit att lagtinget måtte godkänna en hemställningskläm av följande lydelse:

 

”Att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att ifall oförutsedda problem tillstöter för kommunerna eller kommunförbunden på grund av landskapsandelsreformen, så skall landskapsregeringen ge förslag till korrigerande lagstiftning som berör finansieringen av den kommunala verksamheten.”

 

Detta kallas ltl Raija-Liisa Eklöws förslag. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer därför att verkställas. Den som röstar för utskottets förslag röstar ja och den som röstar för att ltl Raija-Liisa Eklöws hemställningskläm skall godkännas röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja.

 

Lagtinget har omfattat utskottets betänkande. Klämförslagets enda behandling är avslutad.

 

Därmed är ärendet i dess helhet avslutat.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 8:

 

Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande nr 2/2006-2007 om landskapsregeringens redogörelse enligt 32 § lagtingsordningen för tiden 1 november 2005 - 31 oktober 2006. (RS 1/2006-2007).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

Vtm Johan Ehn:

Fru talman!

Självstyrelsepolitiska nämnden har i sedvanlig ordning behandlat landskapsregeringens redogörelse enligt 32 § lagtingsordningen för tiden 1.11.2005 – 31.10.2006. I egenskap av nämndens vice ordförande skall jag mycket kort presentera nämndens betänkande.

 

Inledningsvis kan jag säga att vi är eniga i nämnden med de skrivningar som landskapsregeringen har om hur redogörelsen borde utvecklas. Redogörelsen som sådan skall redogöra för frågor som är av särskild vikt för självstyrelsen vad gäller utrikespolitiska frågor. I redogörelsen skriver landskapsregeringen den här gången att tiden har gått framåt och framför allt har vi nu under årets lopp dels resonerat kring EU-meddelandet som tidigare var en del av de frågor som berördes här och dessutom hade vi också en debatt kring externpolitiska frågor här under lagtingssessionen denna vår. Redogörelsen, som den är utformad i dagsläget, är bakåtsyftande, den beskriver vad som har hänt och med tanke på att sista datum för det man beskriver var 31.10 har mycket vatten hunnit rinna under broarna till dess att lagtinget får behandla den. Här har det nu gått drygt ett halvt år innan vi kommer till att behandla den.

 

Landskapsregeringen har skrivit att man ämnar försöka anlägga också ett mera framåtriktat perspektiv på redogörelsen i framtiden och det är någonting som vi från nämnden starkt understöder.

 

Vi har sedan valt att gå in i några specifika frågor. Det gäller justitieombudsmannens och justitiekanslerns befogenheter i landskapet som nämnden tidigare också har diskuterat kring. Vi har där kunnat konstatera att landskapsregeringen har inlett kontakter med JO-ämbetet och har också på gång att uppta kontakter med JK-ämbetet. Där ser vi att ärendet rör sig framåt.

 

Vi har också tittat närmare på spelkonflikten mellan Ålands penningautomatförening och rikets myndigheter. Där har vi kunnat konstatera att ärendet fortskrider och att vi inte har någonting i det här läget att anföra utöver det som nämnden tidigare har anfört vad gäller frågan. Landskapsregeringen avvaktar för tillfället statsåklagarens och centralkriminalpolisens utredningar och det tycker vi också att är klokt innan man går vidare vad gäller denna fråga.

 

Till sist, fru talman, har vi behandlat en behörighetsfråga mellan landskapet och riket gällande utsläppshandeln. Efter att lagtinget hade fattat beslut angående den här lagstiftningen kunde man konstatera att det var en paragraf som förföll och vi har då försökt att utreda om det var någon typ av behörighetsläckage som vi har råkat ut för igen, men vi har kunnat konstatera att i det här fallet var det ett sådant direktiv som var så väldigt styrande att det hade ingen större betydelse huruvida vi kunde göra fördelningen helt och hållet själva eller om vi är en del av rikskvoten som finns. Däremot har vi nu konstaterat att det som tidigare har varit ett problem med vissa EU-bestämmelser är att man bara har sett till nationer när man har haft olika typer av myndigheter och enligt de uppgifter som nämnden fick verkar EU mer och mer gå till det att man inte lägger sig i på vilket sätt man internt löser de här frågorna, dvs. det kan vara flera myndigheter än en, och det är någonting som passar självstyrelsemodellen betydligt mycket bättre än när man bara har en myndighet, alltså när direktiven beskriver att det måste finnas enbart en myndighet. Här vill vi att landskapsregeringen faktiskt bevakar utvecklingen och trycker på så att vi också i så stor utsträckning som möjligt i framtiden kan få det här.

 

Det är en sen timme i den tidiga sommaren så jag hoppas att det här kan vara redogörelse nog för självstyrelsepolitiska nämndens betänkande.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm  och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 9:

 

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Danne Sundmans enkla fråga om förbud mot frontskydd. (EF 14/2006-2007).

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsregeringen ett kort svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga 3 minuter.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Enligt för många fordonsägare överraskande uppgifter i massmedia kommer de flesta typer av frontskydd att förbjudas på paketbilar med en totalvikt under 3500 kg vilket ställer till det för ägare till denna typ av bilar. Mot bakgrund av bl.a. det stora antalet viltolyckor på Åland finns ett behov av att dessa anordningar ska vara tillåtna också utgående från möjlighet till extra belysning.

 

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga:

 

Avser landskapsregeringen försöka undvika att bestämmelserna om förbud mot s.k. frontskydd införs och att de i så fall får så lindriga följder för de åländska fordonsägarna som möjligt?

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

Grunden till bestämmelserna om förbudet mot frontskydd finns i ett EU-direktiv. Direktivet säger att de bilar som tagits i bruk efter den 21 november 2006 inte får ha frontskydd. Det finns också ett datum 24 maj 2007 för terrängbilar. Det betyder att de bilar som har kommit i bruk före det tillåts ha frontskydd men inte de som är i bruk efter den tiden.

 

Det är så att EU prioriterar trafiksäkerheten genom att införa bestämmelser som skyddar trafikanterna. I detta fall har EU beslutat att bilar skall utformas så att gångtrafikanter skall ha en rimlig chans att överleva eller undvika svåra skador om de blir påkörda av en bil. Meningen är att om en bil kör på en gångtrafikant skall denna glida upp på motorhuven och sedan eventuellt vidare upp på biltaket. Det här gör att en påkörningsolycka blir så lindring som möjligt för den som blir påkörd. Därför är bilarna som får säljas i EU byggda på det här viset. Nu förekommer det att vissa bilister i efterhand monterar frontskydd på bilarna för utseendets skull och för att skydda bilarna mot viltolyckor. Resultatet blir då att bilen blir skyddad vid en viltolycka men att fotgängarna i stället får sätta livet till eller kan bli svårt skadade om de blir påkörda av en bil i tillräckligt hög hastighet och som alltså är försett med frontskydd. Det här resulterar i att blir man påkörd av en bil med frontskydd så kommer man antingen att hamna under bilen eller annars blir man dikt emot frontskyddet, man glider inte undan.

 

Fru talman!

För min del prioriterar jag en fotgängares liv framom en sönderkörd grilll eller en billykta.

 

Med det här svaret kan man förstå att landskapsregeringen inte kan eller vill försöka undvika förbudet.

 

Ltl Danne Sundman, tilläggsanförande:

Talman!

Det är så med direktivet att det är så typiskt EU som det bara kan bli. Det finns ett stort problem i Europas huvudstäder med många bilar, s.k.suvbilar, som har frontskydd som kanske inte är godkända, men för en pickup-ägare på den åländska landsbygden, som kanske aldrig ställs inför det att en person går över vägen är det en helt annan situation, men alla skall vara lika och alla skall lyda direktivet, så det är hundra procent EU kan man säga! Sedan frågan ställdes har vi läst i massmedia att tolkningen har blivit betydligt bättre. Jag kan svara å landskapsregeringens vägnar att de bilar som såldes före nämnt datum får ha frontskydd. Det är endast de nya bilarna som skall ha, och om de har frontskydd skall de vara EU-godkända. Det är alltså en betydligt lindrigare tolkning och de flesta fordonsägare kan pusta ut.

 

En enkel fråga kan tydligen, fast det är ett ganska enkelt instrument, ha en stor effekt på landskapsregeringen och dess underlydande myndigheter och det är man tacksam för om man kan bidra till mindre förargelse främst på den åländska landsbygden. För övrigt håller jag med trafikministern att man bör eftersträva sådana bestämmelser på fordonen att de är så lite skadliga som möjligt vid krockar. Det här är en viktig sak på det viset, men man skall inte vara övernitisk när det gäller att följa EU-direktivet eftersom problemet kanske inte är så stort på Åland.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

Det här undantaget var ingen nyhet för mig, det har jag vetat ganska länge eftersom det står i EU-direktivet. Det är en offentlig skrift, så det är ingen hemlighet. Om man behöver det eller inte, beroende på var bilen finns, så är det så i dagens läge att en åländsk bil kan också köra i Paris osv. Därför har vi samma regler i hela Europa, annars är det i praktiken en omöjlighet – kör man i Laby skall man inga behöva, men kör man i Paris behöver man eller vice versa. Det blir orimligt!

 

Ltl Danne Sundman, andra tilläggsanförande:

Talman!

På basen av uppgifter i massmedia ändrades landskapsregeringen tolkning av EU-direktivet efter min enkla fråga kom upp. Det var det jag hänvisade till. Generellt sett när det gäller dessa bestämmer finns det också ett annat behov, som jag hänvisar till i frågan, nämligen när man kör mycket på den åländska landsbygden och det finns mycket rådjur och älg behöver man t.ex. ha extra ljus; vissa typer av extra ljus kan också vara dels svårmonterade, dels inte uppfylla regelverken, om jag har förstått det rätt, men det är i så fall olyckligt om man måste ta bort extra belysning för det är en trafiksäkerhetsåtgärd som man har på många bilar. Hur som helst har frågan fått en ganska glädjande behandling när man har tolkat direktivet på ett vettigt sätt.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Landskapet Åland styrs inte via massmedia utan det styrs efter vad vi beslutar och gör!

 

 

TALMANNEN: Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

Föredras för enda behandling ärende nr 10:

 

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Mats Perämaas enkla fråga angående Ab Sjöfart. (EF 15/2006-2007).

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsregeringen ett kort svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga 3 minuter.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Enligt Högskolan på Åland och informationsdokumentet HögAktuellt som utkommit vecka 14 år 2007, har landskapsregeringen tillsammans med ett privat företag initierat och undersökt möjligheterna till att bilda ett aktiebolag av Öppna högskolans kursverksamhet, sjösäkerhetscentret, simulatorerna och skolfartyget Michael Sars. Enligt HögAktuellt är det förutbestämt att aktiebolaget skall samägas av landskapsregeringen och det privata företag som initierat denna förändring.

 

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga:

 

Vilka planer har landskapsregeringen för Öppna högskolans kursverksamhet, sjösäkerhetscentret, simulatorerna och för skolfartyget Michael Sars?

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

Fru talman!

Landskapsregeringen har länge diskuterat sjöfartsutibldningens framtid och utveckling. Bl.a. tillsattes 2005 en kommitté, den s.k. sjöfartsutbildningskommittén, som hade uppdraget att utreda hur sjöfartsutbildningen framöver bäst skall organiseras och samordnas för att få en mer effektiv och optimal användning av resurserna. Kommittén avgav sitt betänkande i augusti 2006. Under samma period anhöll ett investeringsbolag hos landskapsregeringen om EU-medel ur programmet Innovativa åtgärder för att utreda de marknadsmässiga förutsättningarna för en kommersiell försäljning av kompetenshöjande och behörighetsgivande kurser inom sjöfart och sjösäkerhet. I den utredningen konstaterades att Åland har goda förutsättningar att lyckas och att kunder och intressenter finns i hela Östersjöområdet. Det som talar för Åland i det här sammanhanget är de långa sjöfartstraditionerna, att en stor kompetens finns inom shipping-området samt goda resurser och faciliteter. Dit hör sjöskolorna, sjösäkerhetscentrum med övningsbassängen, simulatorerna samt skolfartyget Michael Sars.

 

Sjöfartsutbildningen å sin sida konstaterade att dessa faciliteter i dagsläget inte utnyttjas till fullo utan att det finns utrymme för att sälja ut överkapacitet. Det har däremot varit svårt att inom den offentliga sektorns ramar möta sjöfartsbranschens ibland snabbt påkomna behov av kurser. Man kan också ifrågasätta om lärare och rektorer inom grundutbildningen skall jobba just med försäljning och marknadsföring. Därför landskapsregeringen som bäst möjligheterna att medverka i ett externt sälj- och marknadsföringsbolag tillsammans med det utredningsarbete som har gjorts av investeringsbolaget för att på mer kommersiella grunder kunna skapa, sälja och marknadsföra egentligen betydligt mer utökat kursutbud och även ta emot kunder från utlandet.

  

Från min sida har jag ställt mig nyfiket positiv till en sådan här utveckling eftersom jag anser att man därigenom kan skapa den spetsutbildning inom sjöfart som har efterfrågats. Man kan också få mer optimalt utnyttjat landskapets resurser, kanske t.o.m. få igen lite av de medel som vi under årens lopp satsat i de investeringar som vi har gjort samt att det finns bättre grund för ytterligare investeringar, exempelvis i ett simulatorcentrum. Dessutom ser jag att om bolaget marknadsför sina kurser utanför Åland så marknadsför man också grundutbildningen inom sjöfart så att helheten, varumärket, sjöfartsutbildning på Åland stärks.

 

I praktiken skulle det här främst beröra högskolan, sjösäkerhetscentret, skolfartyget och kanske framför allt sjösäkerhetscentret och verksamheten där som skulle ändras. Sjösäkerhetscentret går i dagsläget back med 130.000-140.000 euro per år och kan egentligen inte utvecklas ytterligare inom nuvarande ramar. Därför har jag uppfattat det också som så att en förändring efterfrågas också från sjösäkerhetscentrets sida.

 

Innan några vidare beslut tas angående bolagsbildning så finns det ett par saker som landskapsregeringen nu tittar närmare på, dels om det föreligger någon problematik beträffande statsstöd och dels om det föreligger några som helst intressekonflikter mellan grundutbildningen och detta utbildningsbolag. Det är mycket viktigt att klarlägga innan man tar några ytterligare beslut.

 

Så är det ungefärliga läget och jag hoppas att det är tillräckligt svar på ltl Mats Perämaas fråga.

 

Ltl Mats Perämaa, första tilläggsanförande:

Fru talman!

Svaret är bra såtillvida att det beskrev det som vi alla önskar att man skall uppnå i utbildningarna vad gäller skolfartyget och i sjösäkerhetscentret så att man skall kunna göra det till en framgång och utnyttja det mycket mera för att på det viset attrahera sjömans- och sjökaptensutbildningen här på Åland. Det är förstås väldigt bra och vi motsätter oss förstås inte att man vill utvckla det. I tiden när vi var med och tog beslut om att man skulle inrätta de olika delarna så önskade vi just att man skulle nå denna framgång. Det är bra; det är en problemformulering som vi instämmer i. Tyvärr ser vi inte det här riktigt klara beskedet om att man inte skulle kunna uppnå de här framgångarna utan att göra så här radikala avvikelser från det nuvarande driftssättet med att bilda bolag, men nog om det. Vi kan inte sätta oss in i det i djupet nu under den korta enkla fråga. Jag skulle ändå vilja be ansvariga ledamoten beskriva lite om det inte finns möjligheter att uträtta allt det här inom ramen för det som kommittén har kommit fram till. Jag tror inte att den kommittén som hade representation från regeringspartierna, kanske allihopa, kom fram till den här varianten att man skulle bilda ett aktiebolag med utomstående intressenter. Går det inte att genomföra det här utan att ta hela steget?

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

Fru talman!

Det som sjöfartsutbildningskommittén pekade på var just den överkapacitet som man anser att finns bland landskapets faciliteter och som man inte i dag utnyttjar maximalt. Det är det vi har tagit fasta på där. De föreslår, som sagt, inget särskilt bolag. Däremot tittar de på hur man kunde samordna de olika enheterna bättre än vad vi gör i dag. När det gäller huruvida det här är en drastisk åtgärd eller inte har jag inte riktigt den uppfattningen att det är något särskilt drastiskt. Från samhällets sida är det grundutbildningarna vi mest värnar om; det är viktigt att vi kan tillgodose våra studerandes behov i första hand. Det här blir liksom grädden på moset. Det här är privata intressenters intresse av att pröva en affärsidé, nämligen att sälja sjösäkerhetskurser utanför Åland. Det har egentligen inte så jättemycket med grundutbildningen att göra. Däremot tycker vi att aktiebolag som form är bättre lämpat just för kommersiell verksamhet, om det är det man skall syssla med, än att inom offentlighetens ramar börja med den här typen av verksamheter.

 

Ltl Mats Perämaa, andra tilläggsanförande:

Fru talman!

En förändring behöver som sagt ske och det är vi alla eniga om. Det är fråga om hur man gör det. Det var bra att ledamoten Camilla Gunell förde in diskussionen på eventuella intressekonflikter och också statsstödsreglerna om man går in i det här. Jag skulle också be er bedöma andra eventuella intressekonflikter med tanke på att det här är diskussioner som florerar ute i samhället att bolaget som nu är aktuellt och som tycks vara förutbestämt att vara delägare har fått samhällsmedel för att utreda det och kommit fram till att de skall bli delägare i en tidigare samhällsverksamhet. VD:n för det bolaget råkar också vara styrelseordförande i högskolan som via HögAktuellt påstår att detta är positivt, så beslutsgångarna och informationskanalerna mellan samma person som sitter på olika stolar kan uppfattas som stötande för vissa, så man måste vara väldigt noga med hur man hanterar de här sakerna. Har man gjort en problemformulering av verksamheten och om man går in för att ta in privatkapital och privata bolag så måste man i något skede upphandla det också för att hantera samhällets pengar så bra som möjligt, för att få den bästa kunskap som möjligt med i verksamheten och jag är inte helt säker på att ett bolag som utger sig för att vara ett riskkapitalbolag som skall satsa pengar i annan verksamhet är det bolaget som med all säkerhet har den största kompetensen i sjöfartsfrågor.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

Fru talman!

Det är så att vi måste minnas varifrån initiativet kom, och det kom från investeringsbolagets vilja av att utreda huruvida det föreligger en marknad att sälja den här typen av kurser. Det är alltså deras eget initiativ, det är inte landskapets initiativ, utan vi förhåller oss helt enkelt till det initiativ som har tagits. Det stämmer väl att det är en och samma person involverad; personen har sedermera blivit vald till styrelseordförande i högskolan. Landskapet måste helt enkelt göra en egen bedömning huruvida detta är en bra och välkommen utveckling eller inte, och det gör vi utifrån vår egen ståndpunkt: Lönar det sig för landskapet? Är det bra för vår grundutbildning? Kan det här vara någonting som utvecklar också våra grundutbildningar och gör dem mera attraktiva och spännande? Som jag ser det kan detta bli spetsen på det som vi redan i dag kan erbjuda. När det gäller lämpligheten att det görs inom ett aktiebolag tycker jag att det hör mera hemma där. Det finns en annan kvickhet och beslutsordning än inom det offentliga som ibland kan vara lite otympligt i just en sådan här säljverksamhet.

 

TALMANNEN: Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet

är slutbehandlat.

 

Lagtinget gör nu ett uppehåll i arbetet över sommaren. Lagtingets nästa plenum hålls måndagen den 3 september kl. 13.00, om inte lagtingets presidium enligt 69 § arbetsordningen finner det nödvändigt att sammankalla lagtinget till plenum före nämnda dag.

Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 16.26).

 

 

Originalfil