Plenum den 8 maj 2003 kl 13.00

Ljudinspelningen saknas ännu. Vänligen återkom senare eller se ifall livesändingen ännu är aktiv.

PLENUM den  8 maj 2003 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Lindeman och ltl G-M Lindholm).

28 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Lindeman på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Näringsutskottets betänkande nr 6/2002-2003 angående utredning om biobränslebaserat kraftvärmeverk. (HM 27/2001-2002).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till måndagens plenum. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 2:

 

Kulturutskottets betänkande nr 2/2002-2003 angående komplettering till Etermediepolitiskt program för landskapet Åland. (M 3/2002-2003).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till måndagens plenum. Godkänt.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 3:

 

Näringsutskottets betänkande nr 5/2002-2003 angående ny landskapslagstiftning om utkomstskydd för arbetslösa. (FR 16/2002-2003).

 

 Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs de i betänkandet ingående lagförslagen i deras helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om sysselsättning för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 3a § landskapslagen om arbetsförmedling för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om upphävande av 9 kap. tjänstemannalagen för landskapet Åland för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om upphävande av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av avgångsbidragsförordningen för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Ärendets andra behandling är avslutad

 

 

Föredras för första behandling efter bordläggning ärende nr 4:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 4/2002-2003 angående lagstiftning om klientens ställning och rättigheter inom socialvården. (FR nr 8/2002-2003).

 

Ärendet bordlades den 7.5.2003. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Wiklöf:

Fru talman!

Från den socialdemokratiska gruppens sida finns naturligtvis ingen åstundan att på något sätt fördärva det lagförslag som ligger även om vi inte alls är nöjda med den otydlighet som präglar förslaget. Vi kommer naturligtvis inte att invända mot förslaget som sådant trots att vi inte gillar det, men det är naturligtvis viktigt att också åländska klienter får sin ställning, som jag tidigare sagt, klarlagd både vad gäller rättigheter och skyldigheter.

 

Däremot vill jag redan i det här sammanhanget annonsera att i anslutning till tredje behandlingen på måndag kommer vi från vår sida att lägga ett klämförslag och det är då ett förslag som skulle ta sikte på att lagtinget hos landskapsstyrelsen skulle hemställa om att man i fortsättningen när man lägger förslag till blankettlagar man skulle försöka få dem i fulltextform. På det sättet skulle medborgarna ha oerhört mycket lättare att få inblick i de lagar som gäller och Ålands lagsamling skulle på sikt också få en betydligt mer komplett karaktär än vad den har nu. Vi menar att det skulle vara ett sätt att verkligen på något sätt tillgängliga lagstiftningen bättre än vad nu är fallet.

 

Ltl Sundman:

Fru talman!

Som framgår av handlingarna har jag tillsammans med ltl Wiklöf reserverat mig i detta ärende och jag är av samma åsikt som ltl Wiklöf till fullo att detta i stället borde ha varit en s.k. fulltextlag så att man överhuvudtaget kan läsa den. Nu har vi haft problem; fast vi har duktiga jurister här i lagtinget så har de också problem att läsa den, så det säger lite om svårigheten – hur skall då en s.k. klient kunna läsa den.

 

I social- och miljöutskottet, där jag sitter och där framställningen har varit, har vi ett mycket konstruktivt samarbete och en första idé från min sida var att vi skulle föreslå att det utarbetas ett mycket digert informationsmaterial som skulle kunna reparera misstaget att det inte är en lag i fulltextform. Men efter att vi har hört dem vi har hört har jag ändrat min uppfattning såtillvida att jag kvarstår med min första idé att den bör vara i fulltextform; en sådan här skrift kan ändå aldrig ersätta lagtext. Problemet är, som har sagts här tidigare, att man måste bläddra i flera lagböcker och det tycker jag är lite nedlåtande för Ålands lagsamling att man ständigt måste ha Finlands lag vid sidan om när det är sådana här lagar. Samtidigt som det gäller att vara praktisk gäller det att ha en tydlig självstyrelsepolitisk linje. Det här tycker jag är ett typiskt fall där man kunde ha en fulltextlag.

 

Det har gått bra i andra sammanhang. Vi har nyligen till lagtinget fått den s.k. pedofillagen, som är en fulltextlag men i stort sett en kopia av finsk lag. Där gick det alldeles utmärkt att ha en sådan här utformning. Det är lite underligt då att det inte gick i det förra fallet.

 

Går det att få en kläm godkänd i lagtinget är jag gärna med och stöder och diskuterar, så vi återkommer då.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avsluta. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

 

Föredras för enda behandling efter bordläggning ärende nr 5:

 

Finansutskottets betänkande nr 4/2002-2003 angående förslag till första tilläggsbudget för år 2003. (FR 20/2002-2003 och FM 80/2002-2003).

 

Ärendet bordlades den 5.5.2003. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Fru talman!

I samband med behandlingen av första tilläggsbudget för 2003 har diskussionen mycket kommit att kretsa sig kring problematiken om alkohol- och narkotikapolitiska programmet och de resurser som finns att tillgå i landskapet för att bemöta dessa problem. I diskussionen har mycket sagts också, att ingenting görs och man får ibland uppfattningen att allt står stilla, ungefär i väntan på medel från landskapsstyrelsen. Det är ändå fråga om saker som blir omskötta hela tiden. Personalen gör mycket gott arbete, men det är ändå konstaterat att medlen inte är tillräckliga och inte heller de personella resurserna.

 

I samband med behandlingen i finansutskottet har socialdemokraterna lämnat in en motion i ärendet och sedan kanske ändrat sig lite då man märkte att motionen inte riktigt var i rätt riktning för att göra det bättre missbrukarna. Socialdemokraterna har nu kommit med ett ändringsförslag till finansutskottets betänkande och det ändringsförslaget har vi från majoritetens sida också tolkat lite för begränsat och kommer därför att föreslå ett annat ändringsförslag som lyder att vi i moment 45.10.01 Verksamhetens utgifter, övriga sociala utgifter, skulle höja anslaget med 20.000 euro med motiveringen: ”att tillförsäkra tillräckliga resurser för utvecklingsarbete för behandling av drogmissbrukare”.  Den skrivningen föreslår vi därför att redan nu har både Mariehamns stad, landskapsstyrelsen och en styrgrupp utarbetat system hur A-kliniken skulle sköta problemen, men lagtinget kan inte här bevilja pengar direkt för att anställa någon person för att sköta detta. Med den skrivning vi föreslår anser vi att man bättre i styrgruppen och Mariehamns stad kan styra pengarna dit de bäst behövs och då kanske anställa en socialarbetare, som det har varit fråga om. Vi har minskat summan till 20.000 euro eftersom ett halvt år nästan har gått och vi anser att det inte finns behov för så mycket som 40.000 euro.

 

Med de här motiveringarna kommer vi i detaljbehandlingen att föreslå att vårt förslag till ändring skulle antas.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Ltl Raija-Liisa Eklöw säger att vi som kritiserat tilläggsbudgeten på den här punkten menar att ingenting har gjorts. Och visst har det gjorts, men inte någonting konkret som man kunde härleda till landskapsstyrelsen och majoritetsblockets arbete, utan det är närmast inom den frivilliga sektorn som det har skett ett visst arbete och inom Mariehamns stad. Landskapsstyrelsen har presterat ett program, men det som finns i budgeten är en byråkratutgift för en tjänsteman eller en person som skall samordna det arbetet och det har ingenting direkt att göra med dem som redan är beroende. Det är där som det här behovet finns som vi vill täcka in.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw trasslade in sig i en diskussion om att den första motionen gick i fel riktning och det var mycket med riktningarna hit och dit. Riktningen är precis densamma, men på grund av de formella invändningar som man har haft har vi varit varit tvungna att ändra på förslaget och nu när det är så, som t.ex. finansutskottets ordförande Folke Sjölund ville, så vill liberalerna ännu ändra på det. Det är liksom någon slags politisk sjuka att man kan inte godta socialdemokraternas förslag utan man måste själv ta initiativet och det tycker jag är ett framsteg i och för sig i den här frågan, för hittills har liberalerna absolut avvisat att vi skulle ta upp ett sådant här anslag i tilläggsbudgeten.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Ltl Sundback säger att ingenting har gjorts. Visst har landskapsstyrelsen gjort någonting, de har haft kontakter med Mariehamns stad och har kommit långt med det arbetet, men det är väl någonting vi i lagtinget inte får veta och överhuvudtaget är arbetet med missbrukare egentligen ingenting som skall skyltas på gator och torg utan det är ett idogt arbete som många gånger utförs bakom kulisserna. I och med att vi hela tiden har vetat och trott på landskapsstyrelsen att det händer någonting, så har vi inte haft något behov av att bekräfta några extra penningsummor därför att vi har fått veta att det finns medel att överflytta, men vi har också  nu blivit lite klokare och anser att 20.000 euro kommer att räcka bra. Ltl Sundback säger att jag trasslade in mig i olika diskussioner, men det var just det att vi har inte rätt att direkt rikta pengar till någon tjänst i Mariehamns stad utan vi måste allmänt ge medel och sedan måste Mariehamns stad ha rätt att placera dem och bereda sin verksamhet i A-kliniken som de vill och anser bäst. Jag tror inte att någon av oss i lagtinget vet vad som är det bästa sättet att använda de här pengarna till.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är ganska klart vart pengarna skall gå. Det har flera redovisat här, bl.a. landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, som är ansvarig för de här frågorna, finansutskottets ordförande Folke Sjölund, som också är socialnämndens ordförande i Mariehamn, så det förvånar mig om man inte i liberalerna känner till vart pengarna skall gå. Det står inte att pengarna skall användas för att anställa en person utan för att göra det möjligt att projektanställa. Det finns liknande skrivelser i budgeten på många ställen. Läs t.ex. kapitlet om tjänster för flyktingmottagande. Det är pengar som direkt riktas till Mariehamn för att användas på ett visst sätt. Det är så att liberalerna inte kan ta det här socialdemokratiska förslaget utan de måste komma med ett eget, och det är i och för sig bra. Men 20.000 euro tycker jag att inte är tillräckligt och om inte 40.000 euro går åt, så blir de väl använda ändå för det här ändamålet.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Här nämns olika saker vad pengarna skulle användas till. T.ex. skriver ltl Sundback i motiveringen till ändringsförslaget att man skulle möjliggöra att A-kliniken anställer en projektanställd socialarbetare. Om det skall heta just så tycker jag inte att vi i lagtinget skall bestämma, utan nog är det de som jobbar där och styr verksamheten som skall se till vad personen kallas; för övrigt anser jag att vi inte har rätt att säga att vi anslår pengarna för en specifik tjänstVi har bedömt att 20.000 euro kommer att räcka resten av året och då får styrgruppen och A-kliniken använda pengarna till den personal som behövs, bara för att verksamheten tryggas och det blir en mera adekvat behandling av missbrukare och speciellt av unga missbrukare.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Wiklöf:

Fru talman!

Jag skall börja med att säga att jag är uppriktigt glad över att liberalerna och centern har skrivit ihop sig om ett förslag vars syften i sig säkerligen sammanfaller med dem som socialdemokraterna har drivit. Jag tycker att det här är jätteroligt, även om det kommer sent. Vi skall minnas att i finansutskottet sitter liberalen Folke Sjölund som ordförande. Där sitter också en av förslagsställarna till klämmen, ltl J-E Mattsson, och där sitter förty också vännen och ledamoten Lars Holmberg. Lite förvånad är jag kanske att man inte har reagerat tidigare eftersom man de facto hade kunnat besluta om det här från allra första början utan några processuella omgångar. Vad man utläser är naturligtvis det där klassiska att sent skall syndaren vakna! Så är det! Men jag är ingen prestigemänniska utan för mig handlar det om att vi kan nå målet, det är det allra viktigaste. För oss har det förespeglats, framför allt från Mariehamns stad att det är 39.000 euro som behövs. Nu har vi ett förslag med 20.000 euro. Det görs alltså någon annan bedömning från något annat håll. Det är i och för sig lite konstigt.

 

 

Man har också skrivit något om syftet, och det är naturligtvis för att få en knagg att hänga det hela på. Strikt sakligt har det socialdemokratiska förslaget till kläm inget fel alls, särskilt i belysning av att landskapsstyrelsen med hörande av ÅHS, A-kliniken, Mariehamns stad, mycket noggrant penetrerat och diskuterat och överenskommit om att det är vid A-kliniken som det här skall in. Allting är klappat och klart för detta. Vi behöver inte träta om det. Tekniker i all ära, men jag säger än en gång: för de anhöriga, för dem som är beroende av droger är det jättebra att man har kommit till insikt om att det här bör stöttas; annars kan jag också föreställa mig hur de anhöriga m.fl. skulle reagera när man nu på nytt skall ha uppföljningsmöten med allmänheten kring de här frågorna. I belysning av alla löften som har getts och inte minst med lantrådets bedyrande att ”i morgon börjar vi”!

 

Vi skall också komma ihåg att det omfattande och i och för sig goda förslag till alkohol- och narkotikapolitiskt program som landskapsstyrelsen har utarbetat det ändå är ett förslag vars verkningar är långsiktiga och inte kommer omedelbart. Till saken hör dessutom att det här ärendet av allt att döma inte kan bli slutbehandlat i social- och miljöutskottet förrän på tisdag, i bästa fall. Det innebär att vi sannolikt inte får någon slutbehandling i lagtinget förrän sommaren. Alltså kan landskapsstyrelsen sannolikt börja handla efter det här, om lagtinget tar beslut i höst, så nog är det viktigt att vi kommer igång och verkligen kan påvisa för allmänheten att det finns handling bakom orden också.

 

Jag vill dessutom vid detta eminenta tillfälle framföra ett stort, varmt och djupt tack till den mycket omdömesfulle journalisten Kerstin Österman på tidningen Åland,  som så mitt i prick i sin analys i tisdagens tidning träffade rätt; hon sade precis vad jag tycker och vad jag tror att vi alla egentligen tycker: svälj prestigen och försök komma till skott! Hur det nu än går med klämmarna tror jag ändå att vi är på rätt väg, vi kommer nu mot det här målet. Tack för att majoritetsgrupperna har insett vikten av detta!

 

Ltl Sjölund, replik:

Fru talman!

Det är bra att vi är överens om själva syftemålet med de förslag som har lagts. Däremot ger ltl Wiklöf inte en korrekt bild av verkligheten. Socialdemokraternas ursprungliga förslag som finns dokumenterat i ltl Sundbacks finansmotion är inte det förslag som nu ligger på bordet utan det var ett annat förslag, nämligen att en socialarbetare skulle anställas av ÅHS och knytas till Grelsby sjukhus. (Från salen, ltl Sundback: men det avvisade ni) Det har då finansutskottet behandlat och eftersom det inte är det som behövs, så har finansutskottet avvisat det förslaget och sagt att resurser behövs. Därefter har socialdemokraterna ändrat sitt förslag och kommit med ett förslag som i princip går i den riktning som också ltl Raija-Liisa Eklöw presenterade. Jag vill också protestera mot att Lasse Wiklöf tycks ge någon slags bild av att nu först har liberalerna och centern s.a.s. vaknat. (Från salen, ltl Wiklöf: ja!) Det är inte sant därför att de här diskussionerna mellan landskapsstyrelsen och socialförvaltningen i Mariehamn har pågått redan en tid. Man är ganska långt överens om principerna för hur landskapsstyrelsen skall delta i finansieringen av ungdomsbehandlarverksamheten osv. Det arbetet och de förhandlingar som pågår måste slutföras. När det gäller beloppet 20.000 euro räcker det för detta år.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Det är lite konstigt att säga att man hela tiden har varit överens och alltihopa. Senast igår när vi debatterade den här frågan deklarerade ltl Sjölund att i augusti skulle det hända någonting! Jag har hittills inte hört, visavi vårt klämförslag, något positivt alls från majoritetsblocket, men nu är jag tacksam för att man över en natt har ändrat. Ltl Sjölunds attityd igår var sannerligen den att det inte nu behövdes några pengar i linje med socialdemokraternas förslag. Men om man nu har kommit till insikt om att det behövs pengar, ltl Sjölund, så är det klokt och det skall du ha beröm för! Det går liksom inte att ena dagen ha en åsikt och nästa dag en annan och tro att vi skall känna att det finns någon trovärdighet i det, men vi är glada över att vi nu i stort sett drar åt samma håll, för det är en nödvändighet att det blir någonting till stånd.

 

Ltl Sjölund, replik:

Fru talman!

Nej, ltl Wiklöf, det är inte alls så att det är nu först som vi på något sätt har vaknat. Jag har hållit på och jobbat med de här frågorna i socialnämnden i Mariehamn under många herrans år. Jag vet vad det här handlar om. Jag vet också vilka diskussioner och förhandlingar som pågår och har pågått en tid mellan landskapsstyrelsen och socialförvaltningen i Mariehamn. Men det är klart att det här måste också skötas på ett formellt riktigt sätt, dvs. det måste göras ett avtal mellan landskapsstyrelsen och Mariehamns stad, och det avtalet kan inte socialförvaltningen i Mariehamn göra utan det måste stadens behöriga organ underteckna och göra, så detta kommer naturligtvis att komma upp på stadsstyrelsens bord där ltl Wiklöf också sitter. Men innan det är klart och avtalet är utskrivet osv., så tar det en viss tid. Det är också så att skall det anställas någon person (Från salen, ltl Wiklöf: ja, det skall det),  som avsikten är, kan inte den personen anställas från 1 april detta år, för den tiden har gått. Det tar tid att söka fram lämplig personal, och realistiskt tror jag inte att man får fram både avtalet och anställningen av personalen förrän ungefär 1 augusti. Erfarenheten säger också att i augusti kommer en puckel på A-klinikens verksamhet; det blir alltså betydligt mera jobb då.  TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Det är fullständigt orimligt om det skall ta fyra månader att få in denna kraft i processen. Det är fyra månader till slutet på augusti! Ena dagen behövs inte de pengar vi äskar, nästa dag är ltl Sjölund med på att äska om dem! Vi behöver inte bråka om det här. Det är uppenbart så att man har kommit till insikt om att nu behövs det här och jag tror att det som har hjälpt oss väldigt mycket i den här processen är faktiskt det eminenta reportaget av Kerstin Österman. Tack och lov att det finns en fri press! Det är underbart när man riktigt slår hammaren på spiken, för det var precis vad det var fråga om. Jag tycker att ltl Sjölund ena dagen har en åsikt och andra dagen en annan åsikt, men än en gång säger jag: jag är glad att liberaler och center har en åsikt som i stort överensstämmer med vår.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

Landskapsstyrelsen har varit med och diskuterat klämförslaget och påverkat utformningen av olika orsaker. Det var så att när vi beredde tilläggsbudgeten som nu behandlas så var det helt klart att programmet för alkohol- och drogpolitik skulle förverkligas. Vi bedömde det då som så att beredningen borde göras av styrgruppen och förvaltningen och att det bör finnas disponibla medel tillräckligt för att klara av det.

 

När det gäller motionen som har lagts här kunde vi konstatera att lagtinget bör lämpligen inte ta upp medel i budget för en annan kommun. Vi kan inte ta över kommunala uppgifter. Det vore fel politik. Det är alltså det ena- det är landskapsstyrelsen som skall disponera medlen -  och det andra är att för att det här sannolikt kommer att innebära en tjänst måste man utforma ett program för den tjänsten, en befattningsbeskrivning och liknande. Det bör alltså göras i en beredning. För det tredje: när det gäller behov av medel såg vi det som ändå bra att lagtinget markerar att det kan tillförsäkras, som det står i klämmen, tillräckliga resurser. Det är nämligen så att de disponibla medel som landskapsstyrelsen har i allmänhet inte utan vidare kan användas för en tjänst. När det gäller PAF-medel har vi den principen att det i allmänhet bör vara en ideell förening som ansvarar för det. Alla dessa faktorer har gjort att det är, som vi bedömer det, ett bättre sätt att budgetera. Det ger större flexibilitet och handlingsfrihet för landskapsstyrelsen. Det är ingalunda så att det här är en prestigefråga för oss utan vi ser pragmatiskt på det: behövs det medel eller inte, det kan man se när vi har förverkligat årets verksamhet. Men det ger en större flexibilitet, så landskapsstyrelsen har tyckt att det är en fördel för oss.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Nu förstår jag inte vicelantrådet. Å ena sidan säger han, att vi kan inte från landskapets sida ta upp och budgetera pengar för någonting i Mariehamns stad. Punkt ett: hela uppgörelsen bygger på att det är inom Mariehamns stad är fråga om ett arbetsavtalsförhållande. Dessutom är det så att majoriteten, liberaler och center, nu vill budgetera. Så tolkar jag deras skrivning, att man därvidlag är ute i samma ärende som socialdemokraterna. Om landskapsstyrelsen har lovat och kommit överens bl.a. med Mariehamns stad att det skall vara möjligt att göra så här, så bör man väl rimligen vara den instans som tar upp pengarna för det här, eftersom jag förstår att det är ett löfte om att finansiera  som man har givit. Inte kan Mariehamns stad ta upp de pengarna, utan nog är det väl landskapet som skall göra det, jag får inte logiken att gå ihop här! Vi behöver inte rådda till det så mycket mera, det är komplicerat ändå, men vi är på rätt spår nu allihopa, så jag tycker att det börjar kännas ganska bra!

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

Från landskapsstyrelsens sida tycker jag att det här är mycket enkelt. Vi har sagt att vi skall förverkliga det program som vi har lagt fram för lagtinget och i samband med tilläggsbudget bedömde vi det som så att 9.000 euro räcker och att det finns disponibla medel. Men i diskussionerna har vi diskuterat att det kan finnas vissa formella problem med hur man använder pengarna. Jag tycker att det är ganska klart att lagtinget inte bör budgetera för en tjänst som en kommun skall ansvara för. Är det någon som vill förneka det, så är det fritt fram. Vidare anser jag att man inte i en motivering skall tillföra en tjänst (Från salen:det är ingen tjänst) utan den kläm som presenterades av ltl Raija-Liisa Eklöw ger flexibilitet och handlingsutrymme och därmed förhandlingsutrymme; om man t.ex. vill stöda den här verksamheten med t.ex. ett utvecklingsprojekt eller liknande är det enklare än att inrätta en tjänst någon annanstans. (Från salen:det är ingen tjänst). Syftet med det här att underlätta administrationen av det alkohol- och narkotikapolitiska programmet. Jag ser inget krångel i det utan det här är ett tillskott till landskapsstyrelsens handlingsmöjligheter och därför tycker jag att vi kan uttrycka en tacksamhet för att flexibiliteten ges och om lagtinget godkänner det får vi en lättare finansiering av det därför att vi är inte bundna av vissa principer som vi måste försöka följa.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Det är nog viktigt att allmänheten får höra hur komplicerat det kan vara för att få någonting till stånd. Det är nog inte så lätt att vara lagtingsman och ha ett gott uppsåt och försöka få igenom saker och ting; en de har nog en benägenhet att krångla till det så till den milda grad att ingen människa snart förstår vad det handlar om. Nog är det på det sättet att om landskapsstyrelsen har lovat att man skall vara behjälplig, inte med en tjänst, utan det handlar om en person i tjänstearbetsavtalsförhållande – tjänster har vi bara i myndighetsställning, budetansvarsfrågor på en helt annan nivå i Mariehamns stad – så måste man naturligtvis sörja för att det finns resurser för det. Det är det som är målsättningen för centern, för liberalerna, för socialdemokraterna och såvitt jag vet också för obundna och Frisinnad Samverkan. Krångligare än så är det inte. Tänk kära människor vid radioapparaterna när det kommer verkligt stora frågor! Förstår ni vilken uppgift vi har att komma till skott!

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Fru talman!

Jag kan ännu en gång konstatera att ltl Wiklöf är en mycket god talare som med patos kan få fram saker och ting och få dem att låta som att det här är bara jag som kan och vet. Men jag tycker att det är att ta till övertoner att påstå att majoriteten har ingenting gjort i den här frågan utan skulle det inte sitta tre socialdemokratiska ledamöter här skulle alla missbrukare lämnas vind för våg och ingen skulle ta hand om dem och ingen skulle göra något för dem. Jag tycker att det är nästan löjeväckande att debattera på det sättet. Det är minsann inte lätt att sitta i majoritetsblocket och ha ansvar för ekonomin - ena dagen får man höra att man slösar med pengar och att man kastar bort en massa pengar i onödan. Nu har majoritetsblocket räknat över vad som skulle gå åt för kunna ge resursern. Då ger man lite pengar! Att det har gjorts eminenta journalistiska prestationer också i tidningen som säkert renderar i ett stort porträtt av ltl Lars-Åke Wiklöf tvivlar jag inte på, men jag vågar faktiskt med förtroende lämna över detta ärende till allmänheten för min uppfattning är att våra lyssnare kan bedöma sådana här saker, vad som är rätt och vad som är riktigt, utan att komma med fagra ord.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman! Jag trodde det skulle komma mera, men eftersom ltl A-M Pehrsson inte hade något att tillföra så avstår jag.

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Fru talman!

Jag håller med om att det mesta har sagts i det här ärendet och därför tycker jag att hela diskussionen har varit onödig eftersom majoritetsblocket är beredda och, har varit det enda från första början, att sätta in en resurs när det gäller socialarbetaren på A-kliniken. Det är alltså ett spel för gallerierna som har förekommit efter det att vi förklarade vad vi tänker göra.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Det sista finns det väl ändå orsak att kommentera. Hela tiden, så sent som igår, kunde inte socialdemokraterna med bästa förmåga se att den entusiasm, som ltl Pehrsson talar om visavi beredskapen och A-kliniken, var så uttalad att man hade en budgetberedskap. Det fanns inte, utan tvärtom avvisades vårt förslag. Det är därför jag med en viss förvåning uttrycker att det kommer i dag, men jag uttalade också glädje över det, för jag tror att det är resultat som människorna väntar på och inte bara att vi käbblar utan att det konkret händer någonting och nu finns det en chans att det gör det, och det är det som är det väsentliga.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Britt Lundberg:

Fru talman!

Narkotikaproblematiken engagerar och berör och debatterna har varit många och intressanta. I debatten i måndags sades det att det ordnas stormöten och ingenting händer, och jag måste få protestera mot det.

Stormötet som hölls i januari var en följd av en insändare som en engagerad och uppriven förälder skrev för att ge luft åt sina erfarenheter av missbruk hos unga och behandlingen av dem. De personer som deltog i panelen var precis de personer som insändarskribenten hade vädjat om att skulle komma samman. Vid mötet kunde vi konstatera att det fanns duktiga solitärer inom ungdomsmissbrukarvården men att den behöver samordnas. Därför har landskapsstyrelsen tillsatt en styrgrupp. De svaga länkarna behöver blottas och stärkas. Panelen framhöll att det inte i första hand är resurserna som är problemet utan just samordningen.

 

Tystnadsplikten och om det faktiskt är rimligt att det är föräldrarna som sist skall få veta när det har gått snett för barnet väckte många känslor. Lagstiftningen är till för patienten, ej för föräldrarna eller barnen, fick vi höra. Den behövs säkert. Tänk vilka konsekvenser det skulle få om våra unga inte skulle våga söka vård för att de inte vill tala om sina bekymmer för föräldrarna! Däremot har ljuset nu riktats mot problemet. Läkarna har tagit till sig kritiken att de borde tala med barnen

och begära deras tillstånd att få tala med föräldrarna. Ingen klarar av att gå igenom ett missbruk ensam.

 

På samma sätt har blickarna riktats mot överdriven utskrivning av lugnande preparat. Landskapsstyrelsen skall nu genom ett avtal överta kontrollen av läkarna. Som det är nu görs inga kontroller.

 

Är det ungdomarna själva som skall bestämma om de skall ta emot vård eller borde vi liksom Sverige ha en lag som ger rätt att tvångsvårda unga. Jag har varit i kontakt med olika socialarbetare och poliser i Sverige som alla tycker att lagen är bra men tillägger att verkligheten har mycket mer att önska. Det har visat sig att man inte har resurser till att vårda alla som borde vårdas.

 

Vi kan inte lagstifta om det här, det är riksbehörighet. Centergruppen kommer att föra diskussioner om det här när vi träffar riksdagsledamöter längre fram.

 

Polisen behöver fler ungdomspoliser, sade man vid mötet. Polisen svarar själv att det inte är resurserna som har saknats utan personer som är intresserade av arbetet. Polisen har under våren tagit krafttag om narkotikafrågan.

 

Det är orimligt att skatteöret skall höjas i en kommun för att en person tas in på ett behandlings hem, framkom på mötet. Landskapsstyrelsen har i sitt alkohol- och narkotikapolitiska program tagit på sig ett större ekonomiskt ansvar.

 

Inom centergruppen har vi tillsatt en liten arbetsgrupp som driver på konkreta åtgärder och som håller kontakt med de personer som engagerat sig i frågorna. Det arbetet har utvecklats och växer. Just nu arbetar vi med uppföljningen, som också var ett önskemål från mötet, och den kommer att innehålla resultatet från vårt drogmöte med ungdomarna, åsikter och tankar från en anhöriggrupp som vi arbetar med och en presentation från lantrådet om vad landskapsstyrelsen har gjort sedan sist. Vidare kommer bland andra polisen och andra att delta i en panel till vilken man även har möjlighet att ställa frågor.

 

Vid stormötet efterlystes en kommission som skulle ta modell av Operation Kvinnofrid. Den är tillsatt och har börjat arbeta. På centergruppens arbetsgrupps önskelista står att kommissionen först av allt skall se över hur alla duktiga solitärer kunde samordnas och vilket ansvar landskapsstyrelsen eller ÅHS skall ha.

Mina erfarenheter efter ett halvt års arbete med narkotikasituationen är att drogproblemet är som en läckande vattenledning. Det räcker inte att vi torkar upp lite här och var. Vi måste stoppa tillförseln. Det allra viktigaste och högsta prioritet måste vi sätta på att narkotikatrafiken stoppas. Ett effektivt sätt är att arbeta så att man stör verksamheten hela tiden: gör det besvärligt att smuggla och langa. Tullen har ett jätteansvar här och deras begränsade möjlighet att ingripa irriterar. Polisen, socialarbetare, skolfolk - alla - måste hjälpas åt. Det här är ett problem som är så mångbottnat och som det inte bara går att köpa bort med mera resurser.

 

En insändarskribent skrev  i vintras att om vi inte får stopp på införseln av droger så kanske arbetet med narkotikafrågan bara leder till en större offentlig sektor medan missbruket bara ökar!

 

Det andra minst lika viktiga är att få stopp på nyrekryteringen av narkomaner. Här har vi alla också ett jätteansvar. Som föräldrar: skall vi lägga oss i, ställa frågor, vänta in och hämta hem våra unga? Både hem och skola har en viktig uppgift i att rusta våra unga för livet och förbereda dem på att bli tonåringar och vuxna.

 

Lite mer filosofiskt har vi alla ett ansvar i att skapa ett samhälle med mindre tomhet, ett samhälle där droger inte behövs, man duger som man är.

 

Fru talman, så över till det som momentet i  tilläggsbudgeten egentligen handlar om: för att stoppa nyrekryteringen är avgiftningen också oerhört viktig.

 

Avgiftningen har under våren skärskådats av ÅHS. Vi har också debatterat den ingående här i lagtinget. Massmedia har beskrivit den. Vi var alla eniga om att vi vill ha den till centralsjukhuset. Men ÅHS har gjort bedömningen att den fungerar tillfredsställande där den är. Många talar om en lösning i samband med att psykiatriska enheten flyttas från Grelsby till Mariehamn. Jag vill bara lyfta ett varningens finger för att man skall noga överväga innan man placerar den inom  den psykiatriska enheten. Redan på sjuttiotalet har det gjorts utredningar inom förvaltningen där man förkastade tanken att missbrukarvården skulle in under psykiatrin.

 

Föräldrar beskriver avgiftningen som att man stänger in ungdomarna i ett rum för att det inte finns någon behandling, att  man blandas med psykpatienter och man tror också att de ungas fördomar mot Grelsby försvårar ytterligare när man skall motivera till avgiftning.

 

Från A-kliniken har man uppgivit enligt lokalpressen att man försöker att en ur personalen skall besöka ungdomar som är på avgiftning för att etablera kontakten med tanke på den fortsatta rehabiliteringen” och det är bra, men inte tillräckligt. Sedan det här uttalandet har staden anställt en ungdomsbehandlare till så förhoppningsvis ser situationen bättre ut än den gjorde då artikeln skrevs. Men problemet jag ser är att ÅHS sköter avgiftningen medan A-klinikens ungdomsenhet, som förutom att försöka hinna ut till Grelsby och etablera kontakt, skall ägna sig åt terapeutisk behandling, råd och handledning i missbrukarfrågor, stöd och vägledning för hela familjen, uppsökande och förebyggande verksamhet, bedömning av missbrukssituationen, drogtester mm. Detta för hela Åland.

 

Jag är övertygad om att det hela skulle underlättas om det skulle finnas personal inom ÅHS som skulle sköta motivationsarbetet. En person som även kan det medicinska och som kan förklara vad som händer med kroppen och varför man får olika besvärliga kroppsliga reaktioner när giftet skall ur kroppen. Det är viktigt att man har någon med sig och som håller motivationen uppe.

 

Min vision är att en sådan här person även skall kunna ha anknytning till den efterföljande behandlingen, dels för dem som skall vidare till sluten vård men kanske tvingas vänta på ledig plats, men som en mellanvårdform som alternativ till dagens öppna behandling och den slutna behandlingen på annan ort. Den behandlingen skulle bestå av några timmars behandling varje dag, alla veckans sju dagar. Härifrån skulle finnas nära kontakt till kommunen som hjälper till med bostad, arbete och annat viktigt. Min erfarenhet är att spektrat är så brett att de ungdomar som behöver behandling är så olika, en del måste bort på behandling, andra klarar sig med dagens form av A-klinikens hjälp men jag tror att det finns många där emellan och  att det skulle vara bra med olika alternativ. Det här alternativet är också mycket billigare än en sluten behandling och har den fördelen att eftervården inte blir så besvärlig eftersom man behandlas i närmiljön.

 

Förslaget som lagts av ltl Jan-Erik Mattsson och ltl Raija-Liisa Eklöw kan vara ett steg i den riktningen, därför stöder jag det.

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det var mycket viktiga saker och ett bra anförande som ltl Britt Lundberg höll. Jag skulle bara vilja kommentera när det gäller avgiftningsenheten som vi har diskuterat i ÅHS:s styrelse och vi har varit ut på studiebesök på plats osv. och vi hade att ta ställning till om man skulle inrätta en skild avgiftningsenhet i stället för den som nu finns ute i Grelsby. Jag håller med om att det inte är den bästa lösningen vi har nu. Det är det säkert inte, men det är en lösning som vi ansåg att man kunde hålla så länge medan man funderade på hur man skall hitta den bästa lösningen och vi fick många idéer som säkert är mycket goda från ltl Lundberg även om uppföljningen osv. I det här läget ansåg vi att avgiftningen på Grelsby sjukhus förekommer i en särskild lägenhet som är helt avskärmad från övriga psykiatripatienterna och det handlar, som vi har sagt tidigare, ca tio klienter per år.  Det tyder på att antalet kommer att öka och därför är det viktigt att man fortsätter med frågan. Men som det nu är anser vi att det är tillfredsställande och i synnerhet förstås om man jämför med omkringliggande regioner som har det ännu sämre ställt. Men det skall man väl egentligen inte göra utan vi skall se på vad vi har och försöka få det så bra som möjligt förstås.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Nu uppstår nog ett dilemma, en diskrepans mellan ltl Britt Lundbergs förslag och det som liberalerna har förklarat att är deras förslag och deras gemensamma förslag. Som jag uppfattar ltl Britt Lundbergs förslag så liknar det ganska mycket mitt ursprungliga förslag som utgick från avgiftsenheten vid Grelsby, att det där skulle finnas en socialarbetare som sysslar med motivationsarbete och sedan med uppföljningsarbete i samarbete med ungdomsteamet vid A-kliniken. Om jag har förstått ltl Lundberg rätt, avviker hennes förslag på det sättet att hon vill ha en person som arbetar främst vid avgiftningsenheten. Om det är centerns förslag så tror inte jag att det är samma som liberalerna föreslår, för de har hela tiden hävdat det som liknar åtminstone vårt nuvarande förslag att pengarna skulle användas för att göra det möjligt att komplettera A-klinikens unga team för att ge jourverksamheten alla dagar i veckan.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Vem som skall ha huvudansvaret över ungdomsmissbrukarvården har vi diskuterat många gånger under våren flera gånger. Där har jag ”mitt huvud för mig”, skulle jag kunna säga och det är inte så hemskt många här som förutom de som har tagit del av verksamheten som tycker att jag har helt rätt. Det som skiljer min åsikt mot det som var i ursprungsmotionen är det att jag inte är beredd att sätta pengarna direkt till A-kliniken. Landskapet och ÅHS skall ha hand om hela behandlingen. A-kliniken skall ha hand om vuxna. ÅHS och landskapet skall ha hand om ungdomsmissbruket, och det fordrar lagstiftningsändring. Det här tycker jag är ett steg på vägen. När de här pengarna som inte nu är öronmärkta är beviljade skall styrgruppen och kommissionen ta ett övergripande grepp om hur ungdomsmissbrukarvården bäst kan skötas inom landskapet och då är inte pengarna öronmärkta, då har man möjlighet att sätta in dem där de bäst behövs.

 

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Det är väl nog så att om ltl Lundberg inte har läst den ursprungliga motionen skulle jag be henne göra det. Det är till upplägget just så att huvudmannen skulle ha varit ÅHS, men det har finansutskottet avvisat och sagt att det här är en kommunal angelägenhet och därför skall man gå den väg som landskapsstyrelsen, har jag förstått, har kommit överens med Mariehamns om att pengarna skall beviljas för att göra det möjligt för A-kliniken att anställa kompletterande personal. Det stöd som ltl Britt Lundberg ger till det gemensamma center-lib-förslaget bygger egentligen på någonting helt annat än att vad åtminstone liberalerna avser. Lite oklart är det nog vad majoriteten vill nu i det här skedet, men det kanske klarnar under debattens gång!

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Det viktigaste här är att det kommer mera pengar och att det kommer någon som jobbar med missbrukarvården/avgiftningensom kan hjälpa de unga så att de inte blir lämnade ensamma med medicinering som alltför mycket händer i dag. A-klinikens sätt att behandla det här, att man far dit ut för att etablera kontakt är definitivt inte tillräcklig och därför tycker jag inte om att det nödvändigtvis skall vara i A-klinikens vårdteam, att det är A-kliniken som skall ta hand om ansvaret för personen i fråga, utan jag tycker att det är jätteviktigt för att få en kvalitetssäkring att det skulle vara helt ÅHS och jag skulle vilja ha hela A-klinikens verksamhet under ÅHS. Där har jag åtminstone inte tidigare fått stöd från socialdemokraterna, men får jag det nu är jag hjärtans tacksam. Jag vill ha hela ungdomsmissbrukarvården in under landskapet, men eftersom pengarna inte är öronmärkta här så passar det här förslaget mig bättre. Jag accepterar att det går till A-kliniken, det är inte problem med det, det viktigaste är att pengarna kommer till ungdomarna, men jag vill väldigt gärna framhålla min åsikt som jag tror och hoppas att någon gång kommer att i alla fall gro och bli verklighet, alltså att det skall finnas ett fast grepp om hela missbrukarvården att den skall skötas av landskapet, dvs. ÅHS.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Vtm Salmén:

Fru talman!

Jag hade tänkt vara lite kritisk till det tunna betänkandet som finansutskottet har lagt fram, men jag börjar nu förstå vad man har varit upptagen av. Efter att ha hört dessa föreläsningar, som jag förstår att också medlemmarna i utskottet har fått höra, så förstår jag att man inte har haft tid att syssla med någonting annat än med det här lilla, lilla anslaget som var 9.000 euro. Det är väl det enda som man kan säga, så jag kommer inte att kunna medverka till att klarlägga någonting vad som skall hit eller dit.

 

Låt mig i alla fall, fru talman, lite titta på de saker som jag förvånar och förundrar mig lite över och hade frågeställningar till finansutskottet när det tilläggsbudgeten var uppe för remiss. Moment 45.70 Hälsovårdarberedskapen i skärgården är det första som jag skulle vilja ta upp. Man tycker att det är okej och man godkänner förslag om beredskapen, men man har ingen kommentar och har väl inte haft tid – jag har förståelse för det nu – att ta reda på hur det är med personalfrågorna. Finns det överhuvudtaget folk som kan anställas när man måste ha 60.000 mark på en så jättestor summa som redan finns, att det inte kan rymmas inom ramen och få ÅHS att sköta det som man kan göra.

 

Jag är nog mest förvånad över att finansutskottet överhuvudtaget inte kommenterar de efterfrågade inställningarna på bildningsväsendets område. Inte ett ord om vad som anses om påförandet av kostnader för kommunerna vad gäller lärarnas pensioner. Jag trodde åtminstone att efter den kraftfulla skrivningen angående saken om pensionerna, där man krävde ny lagframställning senast till den 1 augusti, skulle vi inte få några nya kostnader på kommunerna för de tre månaderna under det här året, men tji fick jag!

 

Likaså kan jag konstatera att ingen åsikt  finns om hur överhettningen på byggmarknaden inverkar på prisbilden hos de projekt som privata husbyggare drabbas av då landskapet envisas med att föra ut nya projekt och där kostnaderna stiger med mycket över tio procent och ändå vill man genomföra det! Jag avser tillbyggnaden av yrkesskolan. Tydligen är finansutskottet inne för att inte försöka styra utbudet. Som jag sade tidigare tycker jag synd om de unga familjer som nu bygger egnahemshus och kanske har tvingats att bygga eget när det inte finns lediga lokaler. Den låga räntan har också locka till byggstart. Men vad som oroar mig är kostnaderna per kvadratmeter som är mycket högre hos oss än i omkringliggande regioner och det beror ingalunda på transportkostnaderna utan det beror på helt andra saker. Vi har ett så stort utbud att byggnadsentreprenörerna nu kämpar med att försöka få tag i tillräckligt med folk och då stiger kostnaderna och dessutom behöver man inte vara så konkurrensutsatt. Jag hade alltså hoppats att finansutskottet skulle kunna ha fört ett resonemang kring den här problematiken. Landskapet har ju många tomma hus som under en längre tid hade kunnat användas och nybygget hade mycket väl kunnat vänta tills den nu överhettade byggkonjunkturen hade ebbat ut. Då får vi en jämn tillströmning till byggnadsmarken som gör att prisnivån hålls på ett vettigt sätt.

 

Inför den omröstning, fru talman, som antagligen kommer om de olika förslagen till tilläggsbudgetens absolut viktigaste: hur man skall försöka hjälpa unga människor med drogmissbruk. Som jag uppfattar det nu skall det tydligen enligt det sista förslaget gå till en byråkrat här i huset, eftersom det sätts på verksamhetens konto och inte till den övriga som ltl Sundback har, så nog måste vi försöka få någon klarhet i det här som verkar vara otroligt viktigt. Jag menar att budgeten omfattar ändå rätt många miljoner, men jag hoppas att det, som ltl Sundback sade, blir någon klarhet i det, för av de mångordiga utläggen som jag har hört tillsvidare förstår jag ingenting av vart pengarna skall gå och vad problematiken är.

 

Ltl Perämaa, replik:

Fru talman!

Vicetalman Salmén var inne på frågan om hälsovårdarberedskapen i skärgården och för att undanröja alla eventuella missförstånd ber jag att få ställa frågan här: Är vtm Salmén för eller emot att vi skall få den utökade hälsovårdarberedskapen i skärgården?

 

Vtm Salmén, replik:

Fru talman!

Jag antar att talmannen svarar på frågor!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Vtm Salmén verkar att helt ha missförstått vårt ändringsförslag. Inte är det meningen att personen – det talas inte ens om en person – skall placeras hit i huset utan nog är det meningen att resursen skall riktas till den verksamhet som kommer att hjälpa till att unga drogmissbrukare tas om hand på ett adekvat sätt. Det är närmast fråga om A-kliniken. Att tala om någon byråkrat betyder att jag måste ha talat väldigt oklart, om vtm Salmén har uppfattat det på det sättet.

 

Vtm Salmén, replik:

Fru talman!

Jag läser bara innantill att det skall vara för utvecklingsarbetet.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Det står ingenstans att det skall vara en byråkrat i landskapsförvaltningen som kommer att sköta detta utvecklingsarbete.

 

Vtm Salmén, replik:

Fru talman!

I alla fall verkar ltl Sundbacks förslag betydligt bättre, för det går till vården, men det här går till ett utvecklingsarbete för behandling. Behandlingen kommer senare, nu skall man först utveckla!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Fru talman!

Jag kan bara konstatera att vtm Salmén vet mer än majoritetsblocket när det gäller vad pengarna skall gå till. Jag har inge kunnat läsa någonstans och jag har inte hört någonstans att det här skulle vara en till byråkrat. Det har överhuvudtaget inte diskuterats i majoritetsblocket också det skulle vara intressant att veta var vtm Salmén får sina uppgifter ifrån. Det är så att momenten är exakt desamma som pengarna skall sättas in på. Det enda som skiljer är att A-kliniken nämns i ltl Sundbacks ändringsförslag. Dessutom antar jag, som den sparsamma ledamoten och tidigare finansministern Olof Salmén är, att han kommer att rösta för det billigaste förslaget.

 

Vtm Salmén, replik:

Fru talman!

Jag förstår inte överhuvudtaget angreppet på att jag skulle veta. Jag bara läser innantill. Den enda skillnaden som jag hörde under debatten var att i ena fallet säger ltl Raija-Liisa Eklöw först och ltl J-E Mattsson sedan att i det av centern framlagda förslaget ville man ändra på det och skriva ltl J-E Mattsson först och ltl Raija-Liisa Eklöw sen; annars har jag läst innantill och precis samma sak som jag svarade åt ltl Raija-Liisa Eklöw säger jag nu, att det är utvecklingsarbete som nu skall pågå, inte vård.

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Fru talman!

Men utvecklingsarbete och byråkrati är inte samma sak.

 

Vtm Salmén, replik:

Fru talman!

En specialist eller byråkrat är i alla fall en som gör ett sådant arbete och inte som gör det praktiskt direkt och hjälper till med det som jag tror att är det viktigaste.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Sune Mattsson:

Fru talman!

Det blev en stor diskussion om drogmissbruk och behandling i den här salen i dag, och det är ett viktigt område, så jag är glad att det har tagit upp större delen av debatten. Men när debatten går in på vem som ta äran åt sig av de framgångar som debatten eventuellt kan ge, så tycker jag att det kan nog alla ta som stöder en utveckling och ökade anslag för att förbättra missbrukarvården. Där vill jag faktiskt säga att jag tycker att socialdemokraterna har en stor del i att det här har gått framåt. Jag vill också säga, när ltl Wiklöf påstod att ingen i oppositionen har sagt att det behövdes nu, att just den omtalade Österman faktiskt skrev i samma tidningsartikel att Sune Mattsson ungefär så här: att medel behövs omedelbart. Jag vidhåller att det behövs medel när som helst.

 

Men när det gäller att man vill diskutera sådana saker som utvecklingsarbete tycker jag att om förslaget till betänkandet, som inte liberalerna själva har skrivit utan det är faktiskt tillsammans med centern, så även om man stryker ”utvecklingsarbete” tycker jag förslaget är precis lika bra. För mig spelar det ingen roll, för mig är utvecklingsarbete någonting som man gör för att förbättra den vård som i dag bedrivs och som behöver utvecklas. Då behövs det kanske utökade resurser och jag hade hoppats att alla inställning till det skulle vara att det är just det som behövs.

 

Sedan sade ltl Britt Lundberg någonting som var ganska bra på ett sätt, men jag tycker ändå att hon har fel i det hon sade: att det viktigaste är att stoppa införseln av droger och narkotika. Detta har i alla länder visat sig vara omöjligt. Det skulle vara mycket bättre om man kunde stoppa efterfrågan; det är ändå viktigare, att minska införseln kommer man att klara av, men att stoppa den! Om ltl Britt Lundberg tror att man kommer att kunna göra det, då är vi det första stället i hela världen som har lyckats med det! Jag tror inte att man kommer att lyckas, men efterfrågan kan vi med gemensamma krafter minska på.

 

Jag hoppas faktiskt att vtm Salmén inte skall få rätt i det att resurserna skall satsas på en byråkrat. Jag har heller aldrig trott det. Det skall satsas på en person som klarar arbetet och som faktiskt kan lyfta upp det. Då kan inte jag ta ställning till om det skall vara en socialarbetare, som det har skrivits på vissa platser, om det kanske skall vara en sjukskötare, om det skall vara en psykolog eller vilken typ det skall vara, det måste man utreda vad man främst behöver. Jag skall inte säga mera om den här ganska inflammerade saken, men jag hoppas att vi får fram ett bra resultat och får fram resurser som såväl behövs till just vård av narkotikamissbrukare.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Jag håller helt med ltl Sune Mattsson om att stoppa införseln är kanske väl optimistiskt. Jag kanske borde ha sagt hindra i stället. Jag hakar inte upp mig så lätt vid ord utan jag pratar ganska snabbt och är inte så analytisk av mig. Jag tror nämligen inte heller på nolltolerans, att man inte är nöjd förrän man får noll, för då kommer man aldrig att få vara nöjd, utan man måste ha delmål och vara glad över varje steg där det minskar. Att inte vara nöjd förrän man har noll tror jag är naivt för det är många som är så pass tunga narkomaner att vi kanske inte kan rädda dem mera. Så illa är det verkligen. Jag håller helt med om att det viktigaste är att vi skulle få detta gjort och att vi alla menar samma sak. Jag tycker också att det är viktigt att pengarna inte är öronmärkta därför att om man tänker på de problem som ofta redogörs för och som ungdomarna ofta är ensamma med är så mycket medicinska, dvs. att det händer med kroppen, alltifrån att det sprutar avföring ur kroppen när man skall på avgiftning, och det väldigt obehagligt, man får stora smärtor, man får svår hjärtklappning, pulsen sjunker, det är många sådana saker och det är inte bra att vara ensam med det, då behöver man verkligen ha någon och jag tror, utan att veta helt säkert, att det skall vara någon med medicinsk kunskap liksom också social kunskap. En sådan kombination tror jag att skulle vara en optimal tjänst i det här fallet.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman! Jag känner ett stort stöd när det gäller frågan om vem som skall behandla och håller helt med ltl Britt Lundberg. Någonting i den där stilen tror jag att man måste ha.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Det var ett balanserat inlägg som ltl Sune Mattsson hade. När det gäller ”att ta äran åt sig” väcktes det i ett replikskifte mellan tl A-M Pehrsson och mig förra gången, då ltl Pehrsson sade att hon inte på något sätt ville att socialdemokraterna skulle ta äran åt sig. Jag skulle gärna tillsammans med hela lagtinget ta äran åt mig att vi skulle hitta en lösning på det här. Ltl  Sune Mattsson säger också att han inte har någon skillnad på vilket förslag som går igenom, men om man tittar i 2003 års budget under detta moment och läser att det föreslås ett anslag om 32.000 euro för handikapprådets, förtroenderådets, missbrukarvårdssamarbetsgruppens verksamhet för de ersättningar posten debiterar för tilläggskostnader på grund av hembärning av post jämfört med lådutbärning för personer med funktionshinder samt för utgifter för utvecklingsarbete inom socialvården. Minskningen av anslaget, som i budgeten 2002 var 84.000 euro, föranleds av att projektet att utveckla och samordna det drogförebyggande arbetet i landskapet avslutades under 2002, så skulle fortsättningen lyda: ”Lagtinget höjer anslaget under 45.10.01 Verksamhetens utgifter med 20.000 euro för att tillförsäkra tillräckliga resurser för utvecklingsarbete för behandling av drogmissbrukare.”

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Det där stämmer säkert. Jag har inte låst upp mig för så många formuleringar utan jag anser bara att det behövs mera resurser och att ingen behöver ta äran åt sig utan jag tycker att alla har medverkat, i synnerhet tycker jag att socialdemokraterna har varit aktiva i det här fallet. Det står jag faktiskt för.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Och jag tror att vi måste komma till ett sådant resultat i det här lagtinget, för att det faktiskt skall hända någonting, att lagtinget vågar säga att pengarna skall tas upp för att arbeta med motivations- och behandlingen, särskilt bland unga missbrukare. Jag tror att vi måste komma till det med tanke på det jag läste upp ur budgeten tidigare.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

Det gäller väl nu vilket av de här två ändringsförslagen som det är klokast att välja. Efter att vi har hört ltl Anne-Helena Sjöblom med hennes hänvisning till budgeten tror jag också att man i majoritetsblocket inser att det kanske ändå är lite komplicerat att föra fram det förslag som här angivits. Jag har förståelse för att man vill hitta en egen politisk vinkling på det hela för att komma ur den pinsamma situationen att man hela tiden tidigare avvisade att det skulle tas upp pengar och därför vill man ha en egen skrivning. Redan här under debatten har begreppet ”utvecklingsarbete för behandling av drogmissbrukare” blivit rätt så oklart. Ltl Raija-Liisa Eklöw säger ändå ganska tydligt att man avser åtminstone samma sak som det som finns i det socialdemokratiska förslaget, men att man av formella skäl inte kan gå med på det därför att landskapet inte kan tvinga staden att inrätta en tjänst, och det kan man inte heller. Det är inte fråga om en tjänst eftersom Mariehamns stad inte inrättar tjänster för den här typen av arbetsuppgifter utan det är bara de personer inom förvaltningen som har myndighetsansvar. Sedan kommer ltl Britt Lundberg och förklarar att hon egentligen har en helt annan syn än så gott som alla andra här, dvs. att missbrukarvården, speciellt vad gäller unga missbrukare skall ligga helt under ÅHS. Den åsikten kan man ha; den är inte förenlig med den lagstiftning vi har, så om man vill förverkliga någonting sådant räcker det knappast med att stödja det här förslaget som liberaler och center nu har lagt fram. Men det visar ändå att det blir osäkert för dem som skall jobba inom missbrukarvården vad lagtinget fattar för beslut om en majoritet omfattar det liberala centerförslaget. Vi har ännu inte heller hört från när majoriteten tänker bevilja pengarna för att staden skall kunna anställa en socialarbetare som skulle arbeta med motivationsarbete och behandling bland unga missbrukare. Jag tror att de som jobbar med detta nog känner en viss osäkerhet om hur det skall bli, om det liberala centerförslaget går igenom.

 

Jag håller inte med om att det förslag som vi har lagt skulle vara formellt omöjligt att genomföra. Det finns många liknande skrivningar i budgeten.

 

När det gäller beloppet har vi föreslagit 40.000 euro för en person eller om det räcker till flera t.o.m. kanske man kan komplettera behandlings- och motivationsarbetet bland unga missbrukare. I det liberala centerförslaget drar man ner beloppet med hälften och lägger in utvecklingsarbetet. Jag läste det först som så att det delvis skulle kunna användas för att bedriva behandlingsarbete, alltså en socialarbetare som särskilt skulle jobba med unga missbrukare, och sedan skulle man ännu ha något slags utvecklingsarbete. Men nu vet vi inte alls vad man egentligen avser. Att med mindre pengar göra mer förefaller i det här sammanhanget åtminstone för mig väldigt svårt att se att skulle vara möjligt.

 

Herr talman!

Om man tänker på att det här behovet finns redan i dag - här har många talat om att de har fått kontakter med oroliga föräldrar, och det har jag också fått efter den här diskussionen - och när man får höra sådana här redogörelser för hur verkligheten ser ut i vissa familjer förstår man att behovet av tillräckligt med socialarbetare som kan stödja de unga missbrukarna men också därigenom utgöra ett stöd för familjen och föräldrarna är oerhört viktigt. Den person jag talade med tyckte att det var orimligt att man säger att man med 40.000 euro kan spara in miljoner men inte visar aktivt att man gör det. Den föräldern ville se ett samhällsansvar i de här frågorna eftersom behandlingen av missbrukare är så kolossalt dyr och det är också förknippat med ganska dålig prognos i de flesta fall. Behandling av missbrukare av alla de slag är ofta ganska nedslående. Man räknar kanske med 30-40 procent av framgångsrika behandlingar inom A-kliniken. Då är det i första hand ändå alkoholister det gäller och där är prognosen i dag bättre. Men som så många har sagt här tror jag att det är en allmän uppfattning att kan man bara rädda en enda ung människa till ett värdigt liv utan droger, så är det värt pengarna och det är framför allt värt att försöka. Vi får väl rösta och se hur det går!

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Herr talman!

Egentligen borde jag inte förlänga därför att det mesta har väl sagts. Jag tyckte att ltl Sundback själv rörde ihop begreppen genom att säga att dessa 40.000 kanske kan räcka till eventuellt flera. Jag trodde att det här var någonting som var uträknat till vad det skulle vara till, men nu är jag också osäker på det, så därför tycker jag att det stöder det andra ändringsförslaget som säger att vi tar upp 20.000 nu och inte binder upp det till en viss kompetens utan att man låter A-kliniken och den sociala sektorn avgöra vilket som är vad man behöver bäst. Så är det även om man tittar på att det har varit dåliga prognoser osv. att kanske det inte är så där glasklart exakt vilken sorts person det skall vara, att vi inte skall avgöra det här i lagtinget utan att det här måste man få avgöra inom den sociala sektorn bara man får pengar till det.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det är bara lek med ord som ltl Pehrsson håller på med. Det har förts en seriös diskussion mellan de parter som har ansvar i den här frågan, dvs. stadens sociala myndigheter, A-kliniken, landskapsstyrelsen och ÅHS. Man har från staden också uppmanats att komma med förslag om resursförstärkning. Staden kan bara anställa sådana personer i stort sett som uppfyller de sociala myndigheternas kompetensvillkor. Man har uttryckt att man har behov av förstärkning av ungdomsteamet. Eftersom det är så att normalt är missbrukarvården en kommunal angelägenhet borde staden finansiera det tillsammans med övriga kommuner, men landskapsstyrelsen har deklarerat att man är villig att stödja staden och missbrukarvården eftersom det här är så angeläget och viktigt. Därför är det så löjligt att vi står här fram och tillbaka och försöker vrida och vända på det här för att majoriteten skall få möjlighet att godkänna pengar – inte lika mycket som vi föreslår – och så vrida och vända på skrivningarna så att det inte skall bli samma som socialdemokraterna föreslår. Det är en överenskommelse som det bygger på. Finansutskottets ordförande, stadens socialnämnds ordförande, deklarerade för någon sedan att det var precis det här som vi föreslår som landskapsstyrelsen skulle bevilja pengar för!

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Herr talman!

Jo, ltl Sundback, det är precis så att landskapsstyrelsen har deklarerat att man vill stöda och man är villig att ge pengar till det här och det är precis det man tänker göra nu och därför kan jag inte heller förstå protesterna, om man har kommit överens om och bedömt det så att eftersom vi är så pass långt in på året, så behövs inte dessa 40.000 och det blev jag ännu mer övertygad om efter det att ltl Sundback sade att det kanske räcker till flera. Då är det tydligen inte så att det är uträknat exakt medan det här förslaget, som kommer från majoriteten är uträknat för att räcka till den resurs som behövs i år och sedan kommer det säkert en fortsättning på stödet.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Det är inte vårt förslag som avviker från den överenskommelse som har gjorts. Det är majoritetens, både i fråga om belopp och i fråga om skrivning. Det andra är att ni måste läsa er egen budget. Det harmonierar inte med budgetskrivningarna, men i den politiska hetsen har man tydligen inte läst på tillräckligt, så nu blir det tokigt i alla fall om majoritetens förslag går igenom.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Vicelantrådet Erland:

Herr talman!

Eftersom landskapsstyrelsen har varit med och diskuterat den kläm som har lagts fram här vill jag ytterligare en gång förklara vad det handlar om. För det första när det gäller utvecklingsarbetet; det är för att ge en flexibilitet för landskapsstyrelsen att i förvaltningen bestämma hur man skall använda pengarna. Frågan har också varit när det skulle träda i kraft, och det är när lagtinget har tagit sitt beslut. För det andra när det gäller beloppet 20.000 kan man säga att det beloppet var noll i vårt förslag eftersom vi ansåg att det fanns disponibla medel och att det kunde tilläggsbudgeteras senare vid behov. Då har vi sett det här som ett smidigt sätt att öppna något mer när det gäller handlingsutrymmet för landskapsstyrelsen. Vi har också sett det som så att för att kunna inrätta en tjänst och särskilt inrätta en tjänst som skall disponeras eller hanteras, administreras av en annan kommun, så behöver vi bereda ärendet och diskutera med styrgruppen och andra som företräder det här. Ur min synvinkel är detta ingen prestigefråga utan det är en pragmatisk fråga: behöver det budgeteras? Ja, den frågan kan man diskutera. Vi har avsett att genomföra det här programmet med disponibla medel. Men, som jag sade tidigare, när det gäller de medlen kan det vara vissa formella begränsningar när det gäller t.ex. PAF-pengar, så det finns inget parti som företräds i landskapsstyrelsen som har avvisat några medel. Däremot har vi haft olika modeller för hur man anvisar medel och därmed tycker jag att saken borde vara klar. En flexibel lösning för landskapsstyrelsen gör att vi kan bereda ärenden som man i allmänhet gör och särskilt när det gäller tjänster.

 

När jag gick igenom ärendet häromdagen kunde jag konstatera att det är ytterst ovanligt att man ger en summa pengar så här bara för en tjänst eller någonting sådant och principiellt är det också tveksamt att budgetera där man utgår från att  kommunen skall ha ett åtagande även om den får pengar. I allmänhet är det tvärtom att antingen ansöker en kommun om någonting särskilt eller så kommer man överens.

 

Jag har fortfarande inte förstått på vilket sätt man skulle krångla till det med det här utan det finns öppningar. Och när det gäller hur politiken konkret skall utformas finns det samarbete mellan ÅHS, Mariehamns stad, andra kommuner och landskapsstyrelsen.

 

När det gäller tilläggsbudgeten i övrigt har det varit en diskussion om återbokade bidrag. Jag förstod det på debatten här senast att det fortfarande finns ett missförstånd om vad dessa bidrag är. Ltl Sundback sade att det tyder på dålig planering. Då måste man fråga sig vad det finns för alternativa sätt att budgetera målprogrammen. Jag vill också ta upp ett par saker med talmannens benägna vidsyn, som det brukar heta, eftersom de nämndes i debatten, men inte kanske så där direkt finns i tilläggsbudgeten. Jag tar upp det därför att jag anser att det är en farlig tendens att sprida vilseledande information om landskapsförvaltningen. Det gäller för det första projektet Puff, som skall samordna grönsaksdistributionen, som ltl Sundback tog när tilläggsbudgeten senast debatterades. För det första anser jag att det är olämpligt att ta upp enskilda fall i lagtinget, men i det här fallet måste vi tala om att detta ärende har hanterats på precis det sätt som ärendena bör hanteras i förvaltningen, dvs. landskapsstyrelsen har meddelat de villkor som gäller och sagt vad företaget skall göra. Det har inte gjorts. Men förhoppningsvis kommer det att göras. Vi har gett en tidsfrist för de handlingar som måste finnas. En annan vilseledande information gäller mål 2-programmet, som påstås att skulle ha skapat en arbetsplats. Mål 2-programmet har pågått i två år och de utvärderingar som har gjorts har visat att målen för programmen kommer till största delen att uppfyllas. Det har alltså skapat en utveckling i näringslivet trots att det finns andra negativa tendenser. Det står i protokollet från debatten att det skulle vara ett misslyckande och närmast en skandal. De flesta pengarna i det här har gått till skärgården och det finns exempel på framgångsrika målprogram också där.

 

Jag nämner detta därför att det skapar en misstro bland företag och allmänhet om vad landskapsstyrelsen står för. Jag anser att vi måste försvara förvaltningen, som har en skyldighet och ett ansvar för rättssäkerheten. Bidrag och stöd är ingen subjektiv rättighet. Det måste följa lagar och regler. Precis så är det när det gäller de återbokade bidragen att regelverket följs och då är det inte några problem. Går man utanför regelverket måste förvaltningen ta sitt ansvar och då blir det ibland avslag om man inte är berättigad eller avslag om man inte lämnar in de handlingar som behövs. Det är som jag ser det i alla fall ingenting märkligt att vi har en byråkrati; däremot är onödig byråkrati någonting som vi skall vara vaksamma på. När det gäller de återbokade bidragen kan det finnas alternativa sätt att göra det på, men då skall man också anvisa de alternativen innan man svepande kritiserar hela systemet.

 

Ltl A-H Sjöblom, replik:

Herr talman!

Vicelantrådet säger att han skall förklara vad det handlar om när det gäller den uppkomna frågan och de diskussioner och förslag som ligger angående det drogförebyggande arbetet. Han säger att man vill ha flexibilitet att bestämma i förvaltningen om hur pengarna skall användas. Men jag har den klara uppfattningen att ledamöterna i Ålands lagting vill någonting annat, inte bara ta upp en summa pengar som man sedan i förvaltningen skall bestämma om hur de skall användas. Jag har nog den klara uppfattningen att man vill ha konkreta åtgärder för motivations- och behandlingsarbete och det har finansutskottets ordförande också sagt att är det viktiga. Men nu kommer det fram helt andra saker, vilket förvånar mig något. Det pratas om tjänst här; i Mariehamns stad följs kommunallagen och det som föreslås här är inte fråga om en tjänst utan detär fråga om en person i privaträttsligt anställningsförhållande, alltså en arbetsavtalsanställd.

 

 

Vicelantrådet Erland:

Herr talman!

Fortfarande är den här frågan för mig tämligen pragmatisk och också enkel. Jag har sagt hur jag tolkar ändringsförslaget. Jag ser det som helt i linje med det som landskapsstyrelsen har tagit ställning till i samband med budgetberedningen, nämligen att det program som har diskuterats i lagtinget och de anvisningar som lagtinget i övrigt har gjort skall omsättas i praktiken genom konkreta åtgärder, om det sedan rör tjänster eller någonting annat. Utvecklingsarbete betyder för mig alla slag av utveckling, förbättring och att man går vidare med de samarbetsformer som finns och gör det bättre. Orsaken till att jag och landskapsstyrelsen tycker att det här är bra är för att det inte binder oss till någonting särskilt och inte binder oss till någon tjänst av något slag i någon särskild församling. Vi kan inte ta från kommunerna alla rättigheter och allt ansvar. – Om talmannen kan säga att repliker kan begäras, så får vi höras ordentligt vad som sägs..

 

Herr talman!

Förvaltningen skall skötas av landskapsstyrelsen. Förvaltningen skall innebära att man bereder ärenden för att komma med konkreta resultat, och det är landskapsstyrelsens ansvar att göra det. Vill lagtinget binda detta anslag till någonting särskilt, så finns det naturligtvis de förslagsmöjligheterna. Men jag har tolkat klämmen, eftersom jag var med och diskutera den igår och lade fram landskapsstyrelsens synpunkter, att detta ger möjligheter, en större flexibilitet och ett större handlingsutrymme för att förverkliga i konkreta termer det program som tydligen alla är överens om här. Sedan finns det nyanser i lagtinget och kanske också på andra ställen, men det man bör göra är väl att diskutera med dem som företräder olika intressen i det här arbetet: Mariehamns stad, socialnämnden, ÅHS och andra kommuner, kommunförbundet osv. Jag ser inte problemen och det är det jag har försökt förklara att jag tycker att det är ett klart budskap som ändringsförslaget innehåller.

 

Ltl A-H Sjöblom, replik:

Herr talman! Jag vet inte om det är lika klart för alla, herr talman, som för ledamoten Olof Erland. Om jag läser budgeten betyder förslaget från majoritetens sida att man inför det anslag som man tog bort i 2003 års budget det anslag som fanns i 2002 års budget, där det står: ”Minskningen av anslaget föranleds av att projekt att utveckla och samordna det drogförebyggande arbetet i landskapet avslutades under 2002.” Det är alltså dit man igen skall sätta pengarna och jag har en annan uppfattning: pengarna måste sättas ut i den praktiska verksamheten. Det spelar ingen roll hur många diken och hinder vi försöker hitta här i lagtinget. Det hjälper inte de ungdomar och föräldrar som har drogproblem. Drogproblem drabbar hela familjen.

 

Vicelantrådet Erland:

Herr talman!

Det moment som finns i tilläggsbudgeten avser just det som momentets rubrik har och det är inte kopplat till några tidigare budgeter. Jag har uppfattat förslaget som har lagts här att det ger tilläggsresurser för det som landskapsstyrelsen har avsett att göra. Jag har tidigare sagt att landskapsstyrelsen avser att förverkliga det program som tidigare har diskuterats här i lagtinget och för att ge möjlighet och för att konkretisera och faktiskt vidta praktiska åtgärder bör styrgruppen och andra berörda bereda det här ärendet och diskutera: vad är det bästa att göra? I stället för att lägga ut pengar diskuterar man att vi skall använda pengarna på ett sätt och det är det som landskapsstyrelsen är till för, nämligen att i förvaltningen bereda det här ärendet. Då kan man reda ut på vilket sätt man kan inrätta t.ex. en tjänst som landskapsstyrelsen finansierar, men den  här flexibiliteten välkomnar jag därför att det ger möjligheter för en beredning. Jag sade tidigare att det skulle vara unikt att i lagtinget tillsätta en tjänst med bara en summa pengar utan att tala om var den skall finnas annat än möjligen i en kommun. Det anser jag vara principiellt fel, men det är lagtinget som avgör.

 TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jag tror att det är femte gången nu som ledamoten Olof Erland talar om att det skall inrättas en tjänst. Mariehamns stad inrättar inte tjänster för den här typen av arbetsuppgifter. Det är personer i arbetsavtalsförhållande som vi anställer. Att inrätta tjänster gäller bara för personer med budgetansvar och myndighetsansvar. Jag hoppas att vi får slut på den diskussionen nu. För det är betydligt mera komplicerat att inrätta tjänster än att anställa folk i arbetsavtalsförhållande. Skall det inrättas en tjänst är det osäkert om det här börjar fungera överhuvudtaget under det här året!

 

Det är som ltl Anne-Helena Sjöblom säger att man har sänkt budgeten för 2003 med ett ganska ansenligt belopp för att landskapsstyrelsen har avslutat det drogförebyggande arbetet i landskapet under 2002. Skall man ta pengar utan att höja budgeten så går det från andra verksamheter. Nu är det ganska tydligt att om det skall pengar till för att förstärka resurserna inom rehabiliteringen av unga missbrukare så skall pengarna till; sedan är det fråga om hur mycket.

 

Vicelantrådet var inne på mål 2-pengar och återbokade bidrag. Det är så att det ringer folk som är oerhört missnöjda med den handläggning av ansökningarna som de får på näringsavdelningen. Det behövs faktiskt inte, om det nu skulle vara någon som har sådana ambitioner, spridas missuppfattningar om att det är onödig byråkrati utan det är upplever man redan speciellt i skärgården.

TALMANNEN: Tiden är ute! Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Perämaa:

Herr talman!

I samband med ett replikskifte ställde jag en fråga till vicetalman Salmén om huruvida vicetalmannen är för eller emot att skärgården skall få en utökad hälsovårdarberedskap. Vicetalmannen undvek frågan på ett, som han säkert uppfattar som ett galant sätt, genom hänvisning till formalia och replikregler. Men frågan är i varje fall ställd och så länge den är obesvarad finns ett tvivel där, så jag upprepar frågan: Är vicetalmannen för eller emot utökad hälsovårdarberedskap i skärgården?

 

Herr talman!

Vad gäller frågan om ändringsförslaget  i tilläggsbudgeten för att tillförsäkra tillräckliga resurser för utvecklingsarbetet för behandling av drogmissbrukare anser jag att diskussionen här helt spårar ur. (Från salen, ltl Häggblom: jag håller med!) Huvudsaken är att vi når målet. Enligt den för mig tillgängliga informationen räcker ett budgetanslag om 20.000 euro för denna verksamhet för detta år. Då skall vi budgetera för 20.000 euro och ingenting annat.

 

Vtm Salmén, replik:

Herr talman!

Nu är det tydligen så att ltl Perämaa inte bryr sig om att lyssna och höra på varken vid remiss eller nu, för då skulle det ha varit hur enkelt som helst. Jag var med om att bevilja pengar till Ålands hälso- och sjukvård. Hur mycket? 58 miljoner! Och så skriver landskapsstyrelsen nu: ”Budgetbeslutet förutsätter att utökad hälsovårdarberedskap i skärgården åstadkoms inom ramen för det av lagtinget beviljade anslaget.” När ärendet var uppe för remiss ställde jag frågan och bad att finansutskottet skulle reda ut hur det är med personalsituationen. Det står att man nu redan räknar med att 60.000 euro måste till till 58 miljoner! Nu redan fast det står tydligt och klart att det skall vara inom ramarna. Då frågade jag: ta reda på hur är det med den totala personalsituationen. Det är en helt annan sak än att diskutera för och emot. Har vi en gång beslutat det här, så är det så. Man har inte brytt sig om att göra någonting åt det här i utskottet, det är ju jag som kritiserade utskottet, sedan får ltl Perämaa köra med vilka grejer som helst i det här sammanhanget. Läs innantill och se hur det fungerar!

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Visst har jag läst budgeten, men det har visat sig att de budgetanslag som finns för ÅHS inte räcker till. ÅHS begär tilläggsbudget på tilläggsbudget. Tyvärr är det så. Men nu behandlar vi förslaget till en summa pengar som kan tillförsäkra skärgården en utökad hälsovårdarberedskap, det är det som vi behandlar här i dag. Då är frågan: Kan vi, för att trygga en utökad hälsovårdarberedskap, inte enas om att vi kanske biträder det här förslaget?

 

Vtm Salmén, replik:

Herr talman!

Jag vet av erfarenhet redan att det går inte in! Jag har inte lagt något förslag emot utan jag har bett att få en utredning av finansutskottet och det är det som frågan gäller. Jag kan aldrig tänka mig att ÅHS, när 58 miljoner blir fyllt, vill ha 60.000 nu i maj för att kunna klara av en liten utökad tjänst – det kan inte vara möjligt! Jag tycker att skrivningen och motiveringen i tilläggsbudgeten är så löjligt att jag hade hoppats att finansutskottet verkligen skulle reda ut den.

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Vi förde den här diskussionen med vicetalman Salmén redan i remissdebatten och då klargjorde jag för min del om den personella situationen i skärgården. När det gäller tilläggstjänsterna är de sådana att det kommer att gå att genomföra med det föreslagna budgetanslaget. Det behövs inga utredningar mera. Utredningar har vi tillräckligt av och vtm Salmén brukar prata mycket om byråkrati och det ena med det andra och sedan föreslå ytterligare utredningar så det är någonting som jag har svårt att förstå.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl G-M Lindholm:

Herr talman!

Det har blivit en väldigt lång diskussion om klämförslaget som kom först från ltl Sundback och som ursprungligen var en reservation till finansutskottets betänkande. Jag måste säga att jag tycker att det var bra att det kom en skrivning och ett förslag i frågan. Det ändrade förslaget är också väldigt bra, nämligen det som man ändrade från ursprunget att det skulle vara under ÅHS, eftersom vi fick den informationen i ÅHS-styrelsen när vi besökte Grelsby sjukhus, där den lilla avdelningen Pian finns, att det inte var brist på någonting annat utom motivationsarbetet. Det framkom också i klämmen att det är det man vill jobba för för de här pengarna. Det hade säkert varit frid och fröjd med det här om parlamentet skulle ha varit moget att ta till sig ett bra förslag. Men tyvärr har vi ett sådant parlament som inte är moget sin uppgift utan man måste helt enkelt, även när det kommer bra förslag, föra en väldigt lång och utdragen och ibland lite löjeväckande diskussion.

 

Vi pratade tidigare om att ta äran åt sig för upptagande av hela debatten. Nu är det fråga om vem som skall få äran för det här goda förslaget som har lagts. Majoriteten kunde inte ge den äran åt socialdemokraterna utan man måste försöka krysta fram ett eget förslag. För min del kan jag inte omfatta det förslag som kommer från ltl J-E Mattsson och ltl Raija-Liisa Eklöw eftersom det enligt mitt sätt att se är att lämna fullmakt in blanco: 20.000 euro till vad? Man säger inte till vad det skall vara. Vi hörde t.o.m. från majoritetspartiets ledamot Pehrsson att vi har inte diskuterat vart pengarna skall gå. Om inte majoritetspartierna har bestämt sig för vad det skall gå till och inte heller kan säga det, då är det märkligt om vi skall kunna slänga ut 20.000 euro till ingenting. Här pratar vi om att vi har dålig ekonomi. ÅHS skall spara, alla skolor skall spara, så kan vi slänga runt oss pengar till ingenting, där ingen adressat finns! Nej, det här liknar absolut ingenting. Det här är spel för galleriet och många har pratat om att ”kära åhörare” - det finns inga åhörare varken i salen eller vid några radioapparater mera, för det här orkar inte folk höra! Det här är så jåligt, för ti prat åländska. Det är helt otroligt.

 

Ltl J-E Mattsson brukar kritisera alla som vågar ändra sin åsikt, skall vi säga. Jag brukar säga att man är inte sämre karl än att man kan ändra sig. Nu har han visat att han kan ändra sig, men han kan inte sitta och försvara sitt klämförslag! Jag har inte sett honom på flera timmar. Om man skulle vilja diskutera den här saken med honom så kan man inte göra det, för han finns inte här. Han har funnits med i det beslutande organet finansutskottet, sedan lämnar han ändå ett klämförslag! Vad liknar det här för någonting! Skulle det vara vi andra från oppositionen så skulle det vara ett herrans liv om just den saken. Men nu säger man ingenting om just den formella saken.

 

Därför tycker jag, eftersom det här är synnerligen oklart och det verkar vara framruschat – nu vill alla gå hem, men ändå skall vi sitta här – att vi återremitterar ärendet till finansutskottet och så får utskottet ta sig en ny funderare och ltl J-E Mattsson kan säkert förklara det både i finansutskottet och här i salen ånyo vad de olika förslagen innebär.

 

Jag kan till slut konstatera att ledamoten Olof Erland längtar kanske rentav tillbaka till oppositions-rollen eftersom han är så debattglad här i salen; man har tydligen inte tillräcklig diskussion i landskapsstyrelsen eftersom man måste delta i debatten här i salen som landskapsstyrelseledamot. Det tycker jag är ganska historiskt.

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

En upplysning till ltl G-M Lindholm. Hon borde kanske ha läst betänkandet för att kunna konstatera vilka som har varit närvarande vid beslutet: ”I ärendets avgörande behandling deltog ordföranden Folke Sjölund, viceordföranden Lars Holmberg samt ledamöterna Dennis Jansson och Anne-Helena Sjöblom samt ersättaren Per-Erik Eriksson.  Till försvar för ltl J-E Mattsson, som ltl G-M Lindholm kritiserade, har han inte alls deltagit i finansutskottets arbete.

 

Ltl G-M Lindholm, replik:

Herr talman!

Då kan jag förstå om det är så att man inte ens deltar i sina utskottsarbeten! Men å andra sidan är han gruppordförande i centern, så han har väl ett visst mandat genom det. Men eftersom ltl Lars Holmberg kommer upp och säger vad någon annan tycker skulle det vara trevligt att höra om det är så att ltl Holmberg också har ändrat sin åsikt!

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Ltl Holmberg har inte ändrat sig och det kommer den kommande omröstningen att utvisa.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl  A-H Sjöblom, replik:

Herr talman!

Det är kanske så att det blir en upprepning, men jag tänkte säga att det är så att ltl J-E Mattsson inte har deltagit i finansutskottets beslut och beredning av detta ärende. Det kanske just beror på att han har en egen åsikt i de här frågorna, eftersom han här i lagtinget har lagt fram ett förslag tillsammans med liberalerna. Det finns tydligen någon form av spricka i majoriteten när det gäller drogpolitiken.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

 

Ltl Häggblom:

Herr talman!

Jag kan hålla med ltl Perämaa som sade att diskussionen har hamnat helt på fel och ur led, när vi diskuterar ett anslag på 20.000 euro när landskapet för varje timme enligt det ordinarie budgetförslaget går back 2.000 per timme. Vi har andra frågor som vi skall diskutera här i dag: reservkraften och energifrågor som är mycket viktigare där det gäller 15 miljoner euro. Det förvånar mig att man från regeringsblocket har ett förslag till ändring. Jag utgår från att liberalerna och centern enhälligt förutom vissa ledamöter i finansutskottet kommer att gå in för det här och så har vi socialdemokraternas ändringsförslag. Det betyder att förslaget kommer att gå tillbaka till finansutskottet. För att undvika fortsatt diskussion om det här understöder jag ltl G-M Lindholms förslag om återremiss, så får finansutskottet reda upp det här eftersom också finansministern har blandat sig i diskussionen och har givit sitt stöd åt förslaget, också indirekt till socialdemokraternas förslag. Det här är en fråga om prestige och då tycker jag att finansutskottet har att reda upp det här. Vi skall inte ha beredning i lagtinget. Jag tycker att lagtingsledamöternas tid har upptagits två timmar där alla tycks vara eniga, bara det att man inte kan sträcka varandra handen.

 

Därför understöder jag återremissen så att frågan blir klarlagd i finansutskottet.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl G-M Lindholm, understödd av ltl Häggblom, föreslagit att lagtinget enligt 53 § 2 mom. lagtingsordningen inhämtar nytt betänkande av finansutskottet. Den sakliga behandlingen av ärendet avbryts därför för fattande av beslut om ltl G-M Lindholms förslag.

 

Omröstning kommer därför att verkställas. Den som röstar för fortsatt behandling röstar ja; den som röstar för ltl G-M Lindholms förslag om återremiss till finansutskottet röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja. Ärendets sakliga behandling fortsätter.

 

På talarlistan kvarstår vtm Salmén och ltl Sjöblom. Vtm Salmén är frånvarande.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom:

Herr talman!

Så har lagtinget då igen försatt sig i den situationen att man kanske inte uppnår konsensus i den här frågan och det tycker jag är beklagligt. Det hade varit klädsamt att återremittera ärendet och försöka nå enighet. Men jag skall lite återknyta till majoritetens förslag där det har framkommit information, enligt ltl Perämaa, att det inte behövs mera än 20.000 euro. Det har kommit ett brev till landskapet från socialförvaltningen i Mariehamn undertecknat av socialdirektören Gunnel Nordlund-White och verksamhetsledaren vid A-kliniken Christian Beijar. Det var bråttom för landskapet att få det här brevet. Det är daterat den 18.3 och det är inbegärt av landskapets förvaltning för att det skulle hinna till tilläggsbudgetberedningen. Det är hittransporterat med cykel. I brevet står det följande:

 

”Med anledning av begäran rörande behovet av tilläggsresurser för missbrukarvårdens behandlingsarbete i samband med klienters avgiftning vid Grelsby sjukhus kan vi konstatera följande. För att tillfredsställa det beräknade behovet av tilläggsresurs för att möjliggöra ett socialt behandlingsarbete dagtid under veckans sju dagar bör en resurs motsvarande en socialarbetare tillföras missbrukarvården till en kostnad om 39.000 euro per år.”

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag har inte läst det nyss nämnda brevet, men enligt den, som jag sade tidigare, tillgängliga informationen som jag har och har haft är kostnaden per år 40.000 euro för den här verksamheten. Med enkel matematik och eftersom man här har refererat till att man kanske kan komma igång denna sommar eventuellt 1 augusti med den här verksamheten torde 20.000 euro gott och väl räcka till för det här.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Men det är för utvecklingsarbete och inte för det som staden har lämnat in en anhållan om, alltså för att möjliggöra motivationsarbete, utan det är fråga om 20.000 euro till utvecklingsarbete. För att få det att räcka till både motivationsarbete, behandlingen och utvecklingsarbete behövs det 40.000 euro.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Sundback:

Fru talman!

Nu kommer vi då till omröstningen och det resulterar antagligen i att majoritetens förslag vinner och då måste ärendet gå tillbaka till finansutskottet och då kommer en del av den här diskussionen som har förts här om vad pengarna egentligen skall användas till att upprepas i finansutskottet och också majoritetsförslagets anpassning till rådande budget. Sedan kommer det tillbaka och om inte någon kompromiss sker kommer samma eller liknande diskussion att fortsätta här. Ett bättre alternativ ur själva sakens synpunkt hade varit om vi hade fått en återremiss. Då hade man kunnat söka en kompromiss, men man riktigt känner makten, man tänker inte efter utan genast som det kommer ett förslag från minoriteten så reagerar man nästan som en Pavlovs hund att nu biter vi till! Fortsatt behandling! Det går inte fortare, kära vänner, ni bidrar till att förlänga diskussionen eftersom det förslag som majoriteten har lagt inte heller är tillräckligt klart och tydligt. Det är min förutsägelse att majoriteten vinner, det går tillbaka till utskottet. Med kännedom om hur församlingen fungerar i dag – liberalerna är lika maktgalna som alla andra som har varit i majoritet – så blir det en upprepning av diskussionen på måndag. Det är inte bra för vårt anseende, för vi är alla överens om att det här är en viktig fråga som borde få sin lösning och nu är vi så långt hunna att vi är beredda att uppta extra pengar för det här ändamålet, vilket det nu är: är det utvecklingsarbete eller är det för att finansiera en socialarbetare vid missbrukarkliniken i Mariehamn? Det återstår att se, men jag tror att min förutsägelse kommer att falla in ganska mycket.

 

Ltl Häggblom:

Herr talman!

Jag måste säga, att jag begriper ingenting av behandlingen av finansutskottets betänkande. Man gick inte med på en återremiss, men nu tänker uppenbarligen regeringsblocket ändå se till att ärendet går tillbaka till finansutskottet. Man underkänner sitt eget finansutskott, där man har majoritet och man underkänner sin egen landskapsstyrelse. Det är komplett galet! Det är bra att det är val i höst och som jag har sagt hela tiden: hela lagtinget bör bytas ut. Det går inte att bedriva landskapets ekonomi, som går 2.000 euro back per timme och så har vi stridit om 20.000-30.000 euro i två-tre timmar, flera dagar t.o.m. Det är inte hedervärt för ett parlament. Jag hoppas faktiskt att finansutskottet tar sig en funderare, eftersom det är en tilläggsbudget där landskapsstyrelsen inte har kommit med några som helst riktlinjer hur vi skall få ordning och styrförmåga på vår ekonomi, att man också kommer med förslag, funderar och kan säga det i plenum. Det tycker jag också finansministern i dag skall ägna sin tid åt i stället för att delta i den här debatten.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först utgifterna enligt huvudtitel jämte detaljmotiveringar, därefter föreläggs inkomsterna i deras helhet och sedan betänkandets kläm samt betänkandets allmänna motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Förelägges utgifterna enligt huvudtitel jämte detaljmotiveringar.

 

Föreläggs Ht 43 för godkännande. Godkänd. Föreläggs 44 ht för godkännande. Godkänd. Föreläggs  45 Ht för godkännande.

 

Ltl Sundback: Fru talman! Jag föreslår följande ändring: ”Lagtinget höjer anslaget under moment 45.10.01 Verksamhetens utgifter med 40.000 euro för att göra det möjligt för A-kliniken att projektanställa en socialarbetare som har till uppgift att arbeta med motivationsarbete och behandling särskilt bland unga missbrukare.”

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw: Fru talman! Jag föreslår att anslaget under moment 45.10.01 Verksamhetens utgifter höjs med 20.000 euro med motiveringen att lagtinget höjer anslaget för att tillförsäkra tillräckliga resurser för utvecklingsarbetet för behandling av drogmissbrukare.

 

Ltl Wiklöf: Herr talman! Jag ber att få understöda ltl Sundbacks förslag.

 

Ltl J-E Mattsson: Herr talman! Jag ber att få understöda ltl Raija-Liisa Eklöws förslag.

 

TALMANNEN: Under detaljbehandlingen har ltl Sundback, understödd av ltl Wiklöf, föreslagit att anslaget under moment 45.10.01 Verksamhetens utgifter skulle höjas med 40.000 euro. Vidare har ltl Raija-Liisa Eklöw, understödd av ltl J-E Mattsson, föreslagit att anslaget under moment 45.10.01 Verksamhetens utgifter skulle höjas med 20.000 euro, båda förslagen jämte detaljmotiveringar. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig.

 

Omröstning kommer att verkställas. Talmannen föreslår att de båda ändringsförslagen först ställs mot varandra, varefter det segrande förslagets ställs mot finansutskottets betänkande. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

I den första omgången ställs alltså ltl Sundbacks förslag mot ltl ltl Raija-Liisa Eklöws förslag. De som röstar för ltl Raija-Liisa Eklöws försalg nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar nej. Jag ber nej-röstarna resa sig.

 

Lagtinget har i denna omgång omfattat ltl Raija-Liisa Eklöws ändringsförslag. 

 

Härefter ställs ltl Raija-Liisa Eklöws ändringsförslag mot finansutskottets betänkande. De som röstar med finansutskottets förslag röstar ja; de som röstar med ltl Raija-Liisa Eklöws ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar nej. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för nej. Lagtinget har omfattat förslaget enligt ltl Raija-Liisa Eklöws ändringsförslag.

 

Ht 45 är därmed godkänd.

 

Föreläggs ht 46 för godkännande. Godkänd. Föreläggs Ht 47 för godkännande. Godkänd. Föreläggs Ht 49 för godkännande. Godkänd.

 

Därefter föreläggs inkomsterna i dess helhet för godkännande. Inkomsterna godkända.

 

Föreläggs betänkandets kläm för godkännande. Klämmen är godkänd.

 

Då lagtinget inte oförändrat godkänt finansutskottets betänkande överlämnas ärendet ånyo till finansutskottet.


Ärendets enda behandling avbryts i avvaktan på utskottets förnyade betänkande.

 

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 6:

 

Finansutskottets betänkande nr 5/2002-2003 angående förslag i syfte att säkerställa landskapets reservkraftsförsörjning. (FR 23/2002-2003)

 

Först tillåts diskussion, därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Sjölund:

Fru talman!

Finansutskottet har behandlat landskapsstyrelsens framställning rörande finansiering av reservkraftskapacitet i form av en ny gasturbin med en kapacitet på 25-30 MW. Det här är en viktig och nödvändig investering som vi behöver göra i reservkraft därför att utskottet har erfarit att den reservkraft vi har i dag räcker till för normal elförbrukning, i stort sett den genomsnittliga elförbrukningen som vi har. Däremot förekommer det toppbelastningar under vintertid när det är kallt och det beror mycket på att det är många hus som har eluppvärmning. Då kan toppbelastningen uppgå till i storleksordningen 60 MW medan den tillgängliga reservkraften vi har i dag beräknas utgöra ungefär 46 MW. Därför har vi i dag ett deficit i reservkraften just under de perioder som toppbelastningen är.

 

Det här är naturligtvis ingen billig investering. Det rör sig faktiskt om ungefär 15 miljoner euro. I enlighet med de principer som har gällt tidigare i varje när det gäller elförsörjningen i vårt landskap har staten deltagit med extra statsanslag för att säkerställa elförsörjningen i landskapet, bl.a. skedde det när den nya Sverigekabeln byggdes och också i tidigare sammanhang har det skett. Därför är landskapsstyrelsens förslag dels att vi skulle anhålla hos Ålandsdelegationen om att få ett statligt bidrag till investeringen på ungefär 6 miljoner euro och att landskapet skulle ikläda sig en borgensförbindelse för resterande del av investeringen på ungefär 9 miljoner euro. Finansutskottet omfattar landskapsstyrelsens framställning och förordar således att man skulle gå vidare med projektet. Den som är huvudman för projektet är Kraftnät Åland Ab, där landskapsstyrelsen är största ägare.

 

Det är ganska brått med ärendet, så jag hoppas att lagtinget kan omfatta finansutskottets betänkande.

 

Ltl Häggblom:

Fru talman!

Det vi nu diskuterar är något som penningvärdesmässigt är mycket större än vad tilläggsbudgeten är och finansutskottets ordförande sade här att det är bråttom. Frågan är vad det är bråttom med och varför det har blivit bråttom. Frågan är om man överhuvudtaget är på rätt i energifrågorna. Det här handlar om reservelkraft. Jag vill säga att jag har haft en annan åsikt i finansutskottet. Jag har valt att inte göra den reservation som jag vid beslutet anmälde att jag skulle göra eftersom det är fråga om ett extra anslag, dvs. att om vi får extra anslag från Finland och därför ville jag inte göra det så att det skulle ha funnits med i de handlingar som går vidare. Men jag har en annan åsikt än finansutskottets majoritet. Jag anser att för att ordna det här borde det ha fattats beslut tidigare om en ny kabel österut eller västerut för att vi skall kunna säkerställa vår elkraft i landskapet på sikt. Inom en tioårsperiod står vi inför det att vi måste ha tilläggskapacitet. Det har man inte fattat något beslut om. Utgående från landskapsstyrelsens framställning kan detta innebära att man avser att inte bara bygga en gasturbin utan det har också funnits planer på att bygga tre stycken. Är det det som man menar från landskapsstyrelsen så står vi inför tre gånger det här i så fall. Och var skall gasturbinerna stå? Jo, de skall stå i reserv ifall något händer! Det gäller 14 dagar i året med nuvarande effekter. I dag har vi en effekt på 24-25 MW. Det här gäller vintertid under några dagar; frågan är om man fram till det att man skulle ha en kabel klar skulle se på andra möjligheter om vi skall ha både hängsel, säkerhetsbälte och kuddar för att vara säkra på att vi har den här reservkraften eller om man också kan diskutera negativ effekt, dvs. att man avtalar med förbrukare om att sänka de dagar som skulle bli aktuella. Det gäller vid ett kabelbrott mot Sverige, dvs. att vi inte får ström. Vi har ett större problem i dag och det är vid stormar osv. när folk är utan ström för att skog blåser över ledningarna osv. Det har vi fått erfara. Det är inte det som det nu gäller, utan det här gäller elkraften och om kabeln till Sverige slås ut på ett eller annat sätt. Det är en unik situation. Vi vet alla att det hänt enbart en gång och det hände med den gamla kabeln. Är det klokt att satsa så här mycket pengar bara för att vara totalt säkerställd eller finns det alternativ under tiden man bygger anläggningen? Vi vet att det tar ett par år innan anläggningen är i drift och jag anser att vi redan i dag måste fatta ett beslut ganska snart om att bygga en ny elkabel och då är det här löst; då behöver vi inte ha gasturbinerna kvar i så fall.

 

Jag tycker att landskapsstyrelsen har mycket att fundera på här och att man nu säger att det är bråttom är bara ett bevis på att politikerna inte har fattat tidigare utan nu kommer för sent med beslutet. Då står man inför ställningstagandet att det här måste göras nu och man är rädd för att det skall hända något, för man är rädd för det politiska ansvaret.

 

Som sagt, det finns andra möjligheter, vi har färjor med en viss reservkraft som man kunde ställa till förfogande för samhället om man gör ett avtal med dem. Vi har färjor och kryssningsfartyg som ligger vid kaj i Mariehamn 12 timmar av dygnet; den här årstiden har man minst med passagerare och med förmånliga avtal skulle man också kunna ha en reservkraft där. Det är klart att det kostar pengar, men de pengarna stannar inom det åländska samhället. Genom att köpa dessa gasturbiner förs turbinerna ut från landskapet och kommer aldrig hit. Man köper antagligen en gasturbin från USA, så de pengarna kommer inte att gynna vårt samhälle. Skulle man ha haft avtal med sådana som har egen reservkraft i landskapet skulle man också gynna det åländska samhället.

 

Men, som sagt, vi får se vad som händer om Ålandsdelegationen säger nej, att det inte blir några pengar från riket. Då måste man ha andra lösningar på det: Skall vi ta det över skattsedeln, så höjer man skatten och minskar konsumentpriset eller vad gör man? Frågan är nu vad vi håller på och bygger upp och vad vi har gjort med vår lagstiftning. Vi lagstiftar för att dela upp det gamla Ålands Kraftaktiebolag, som blev uppdelat för att renodla stamnäten utgående från EU-reglerna. Men vad håller vi på och bygger upp nu igen, att Kraftnät igen skall få sådana här anläggningar på sig? Det är ett nytt kraftaktiebolag som vi håller på och bygger upp igen som kan leda till ett nytt ÅHS som vi inte får ordning på. Är detta riktigt? Ålands Kraftnät har också gjort en anbudsrunda och begärt in offerter, man fick bara in en. Jag tror att mycket av det här också är prestige mellan de olika bolagen, medan samhället är ägaren, men har vi fel bolagsledningar? Jag menar inte VD:n utan de politiskt styrda organen. Är det rätt personer som är kunniga och kan fatta de riktiga besluten. Det är sådana frågor landskapsstyrelsen faktiskt bör fundera på. Man är delägare i inte bara ett bolag utan man är delägare i flera bolag. Det är ett korsägande, medan man ibland fattar beslut tvärtemot varandra ibland och man vet inte på vilket ben man står.

 

Det är fråga om så pass stora pengar; vi diskuterar 15 miljoner euro, tre gånger det beloppet är 45 miljoner – enorma pengar om man tänker fortsätta och bygga tre gasturbiner. Vi får se om det här lyckas om vi får de extra anslagen; annars tycker jag att landskapsstyrelsen faktiskt bör fundera på andra varianter och gå in för ett kabelbygge redan nu och då har vi det löst, anser jag.

 

Vtm Salmén:

Fru talman!

Förslaget till att igen gå med handen ute och försöka få ett s.k. extra anslag visar på att det var en av de kanske olyckliga saker som hände när man slog fast den nu gällande självstyrelselagen. Ni vet att förslaget var 0,48 men det prutades sedan ner till 0,45 och i stället fördes det in en sådan här möjlighet om att kunna söka stöd när det riktigt kniper. Skulle vi ha fått 0,48 då så hade vi kunnat spara ihop dessa pengar hur bra som helst, för det är rätt stora belopp som skulle ha kunnat föras till Åland. Men det som har varit har varit, det kan vi ingenting göra åt mera. Däremot frågar jag mig faktiskt hur det ser ut att komma springande efter det vi vet hur mycket vår s.k. bärkraft ligger till. Igår var det i finska tidningarna en ganska intressant artikel som visade bruttonationalprodukten i olika områden i republiken Finland; allting gick ut på en jämförelse med EU:s medlemsstater och de regioner som finns där och då var det lagt till 100. Det fanns inte många områden i Finland som hade över 100, men det fanns några.  Kymmenedalen t.ex. hade 102, södra delen av Karelen, som gränsar mot ryska området och som förstås haft stor nytta av den gränshandel som finns mellan Ryssland och Finland, hade 103. Egentliga Finland, som ligger närmast oss, Åbo inklusive de industrier som finns här, hade 111. Nyland inklusive Helsingfors hade 145 i jämförelsetal. Så fanns det ett område till som hade lika mycket och det är Åland.

 

När man tar ställning till om man skall skicka in en ansökan om extra anslag frågar man sig om det är riktigt att vi skickar in igen, och när jag säger igen, menar jag att för några år sedan ville vi ha en ny kabel och då begärde vi ett 40 procents anslag och fick det efter ett tag, nu begär vi gasturbin, snart kommer vi att begära en kabel till. Är det så att vi nu har verkligt hållbara motiv så att det mycket omtalade goda förhållandet upprätthålls mellan republiken Finland och Åland?

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

När vi har bedömt de olika finansieringsalternativen har vi sett det som en större risk att i det här läget gå in för ytterligare en kabel. Det är en av bedömningsfaktorerna som finns med. Extra anslag är just till för att bekosta större engångsutgifter, som i det här fallet är motiverade därför att Åland har ö-förhållanden och förhållandevis högt elpris. När man bereder ett sådant här ärende tar det mycket tid och resurser; det är sonderingar med riksmyndigheterna, som har visat att vi har möjligheter att kunna utverka ett extra anslag. Visst är det så att Ålandsdelegationen skall pröva det här, men utgångspunkten är att detta är en finansiering som ger möjligheter till ett lägre elpris än andra finansieringsbehov. Det här är en bedömning som vi har gjort och andra alternativ i det här skedet skulle kräva en ny beredning som skulle ta tid.

 

Vtm Salmén, replik:

Fru talman!

Jag vill ta fasta på ordet större engångsanslag. Det tror jag att man måste komma ihåg. Jag försökte säga att det här kommer att bli en upprepning av ett av våra problem och med tanke på den bärkraft som vi har och producerar här på Åland ifrågasätter jag hur långt man kan tänkas kräva mera pengar i sådana här sammanhang.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

Det som landskapsstyrelsen kan tänkas kräva är just det här beloppet som vi har föreslagit. Det bygger på den bedömning som vi har gjort. Jag anser inte att det skulle vara bra om man skulle avstå från extra anslag för att själv finansiera eller finansiera med lån. Man skulle helt enkelt vara tvungen att lägga det på elpriset och det går stick i stäv med vår energipolitik där vi har en målsättning att sänka priset för konsumenterna, och det här är ett sätt att göra det.

 

 

Vtm Salmén, replik:

Fru talman!

Jag tog fasta på det som jag hörde ltl Häggblom säga, att är det nu så viktigt med det här just att man inte borde ha tänkt över att behöver vi ha en kabel till. Det var ju en olycka att vi plockade upp den där kabeln från sjön fastän den inte hade tillräckligt stor kapacitet, vi skulle antagligen ha klarat oss över de värsta tiderna, så det här är nu bara farhågor som jag ser framför mig hur vi skall uppfattas hos regeringen i Helsingfors.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Häggblom:

Fru talman!

Det skulle vara intressant att veta landskapsstyrelsens synpunkt om vi behöver en ny elkabel inom den tidsram som jag angav och som bara är kostnadsberäknad i gaffeln i dag, det finns ingen projektering på den, men det är mellan 30 och 40 miljoner euro. Anser man att det inte finns ett behov av den eller anser man att det finns ett behov? Har vi då motiv att komma med ett nytt anslagsäskande om extra anslag? Det är det som är det intressanta här. Försitter vi då chanserna att få en ny ledning med detta extra anslag? Är det bara för att man vill komma undan i en politisk valperiod för att man inte skall drabbas av något elbrott? Vi måste se långsiktigare än på de politiska mandaten när vi fattar dylika beslut.

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Detta ärende berör både vicelantrådet och mig så jag vill svara på det. Senast i dag hade jag kontakt med VD:n på Kraftnät och informerade mig om ärendet, liksom jag har gjort tidigare, men man glömmer bort häremellan. Det är ju så i dag att vi har Sverigekabeln, och Finlandskabeln kan med vissa mindre ombyggnader producera 96 MW elström till Åland. Toppeffekten ligger i dag på 60 MW, så vi har ett spelrum på 36 MW. Beroende på hur man räknar, men det kanske varar 20 år innan vi behöver mera normal elkraft. Nu är det förstås lite andra ”historier” med reservkraften, men därför tycker jag att det ligger bra i tiden med en ny gasturbin, det fasas väl in i den normala elförbrukningen och reservkraften. Detta har jag, som sagt, diskuterat med elbolagen på Åland och vi är relativt överens hur det här ser ut, så jag tror inte att det är något större problem.

 

Ltl Häggblom, replik:

Fru talman!

Svaret var intressant ur den synpunkten att vi fick veta att beredningen av ärendet inte har varit tillförlitlig. I dag har ansvarig minister fått reda på av Kraftnäts VD hur det ligger till när det redan har gått igenom finansutskottet. Nog har väl beredningen varit lite grundligare än så, hoppas jag verkligen. Borde det inte vara viktigt att man får en ledning från Finland och hela vår framtida försörjning under överskådlig tid tryggad samtidigt som reservkraften också är tryggad. Rätta mig om jag har fel i det påståendet! Borde man inte redan nu gå in för det i stället för att ha en beredskap och bygga tre gasturbiner á 15 miljoner euro.

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Ltl Häggblom hakar upp sig på ord som vanligt! Naturligtvis har vi full kunskap om detta sedan tidigare, men det skadar aldrig att datera upp det så att man kommer ihåg rätt, man är inte mer än människa. För övrigt är det i princip omöjligt att mera gå in på detta i och med att det är fråga om så mycket tekniska saker, men jag upplever, som sagt, att vi har fullständig kontroll och att förslagen som finns är de rätta.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

Ltl J-E Mattsson:

Fru talman!

Det är i och för sig en intressant diskussion om vad som skall komma först, reservkraft eller en ny kabel till Finland. Det som är intressant med den här frågan är att diskuterar vi en ny kabel till Finland och dimensionerar den för det effektbehov som vi har om 20 år eller 30 år, så har vi en Sverigekabel åt andra hållet som kanske klarar av två tredjedelar av det effektbehov den nya Finlandskabeln har. Vid ett eventuellt brott på Finlandskabeln behöver vi fortsättningsvis disponibel reservkraft av den storleksordning som föreslås i dag. Jag tycker att det här är det som kanske är det nödvändiga att komma ihåg. Det är klart att en kabel till Finland nu skulle klara oss ett tag, men efter tio år eller om den tid som vi nu i princip har pratat om att en Finlandskabel skall komma måste vi ändå köpa en reservkraftsturbin eller menar man kanske att vi skulle börja diskutera en ny Sverigekabel också som sedan klarar behovet om 30 eller 40 år?  Jag tycker att det är en ganska intressant fråga. För min del är det ganska klart att reservkraftstillskottet som det har pratats om är nödvändigt oavsett hur utvecklingen blir. Det är nämligen så att den reservkraft vi disponerar över i dag redan är åldersstigen, den är i princip 40 år gammal, det måste vi komma ihåg.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Man kan säkert diskutera på det sätt som ltl J-E Mattsson gjorde, men man kan också säga som så att om man för två år sedan när man borde ha gjort det här i brådskande ordning skulle ha börjat projektera och förverkliga ett kabelprojekt skulle det vara på god väg i dag. Det skulle ta långt fram i tiden innan reservkraftbehovet blir så stort att om Sverigekabeln faller ur att man måste ha en gasturbin, t.o.m. så länge att Sverigekabelns livstid nästan går ut. Skulle man satsa på en kabel nu borde man köpa en gasturbin då och inte köpa en nu som får stå i 20 år oanvänd om man bygger kabeln. Det blir ganska stor skillnad på vad man bör göra beroende på vilken elförbrukningsökning man räknar med och det är det som är den stora bristen i underlaget för energiplanen som har tagits fram, att där räknar man med bara halva ökningen av vad den åländska branschen räknar med, Kraftnät och Elandelslaget. Bara den lilla uppskattningen sätter allting på sin spets.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Man kan, som sagt, resonera hur man vill i den här frågan, men jag bedömer att det är bättre att ta en mindre investering nu och en större senare än tvärtom, för slutsumman av det här är ändå den samma.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets tre klämmar var för sig och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs betänkandes första kläm för godkännande. Godkänd. Föreläggs betänkandets andra kläm för godkännande. Godkänd. Föreläggs betänkandets tredje kläm för godkännande. Godkänd.

 

Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 7:

 

Landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Danne Sundmans m.fl. spörsmål angående energipolitiken. (S 5/2002-2003).

 

Först tillåts diskussion och därefter antecknas svaret till kännedom. Under diskussionen i ärendet kan väckas förslag om hemställan till landskapsstyrelsen. Förslaget skall samtidigt skriftligen överlämnas till talmannen. Har förslag till hemställan väckts bordläggs ärendet efter avslutad överläggning till en avgörande behandling vid ett plenum tidigast följande dag. Under överläggningen i ärendet kan det bordläggas första gången på begäran av två ledamöter och därefter en gång om lagtinget så beslutar. Diskussion.

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

Med stöd av 48 § 1 mom. lagtingsordningen har ltl Sundman m.fl. i ett spörsmål ställt olika frågor om energipolitiken.

 

Landskapsstyrelsen har avgivit sitt skriftliga svar, men jag vill ändå här utveckla och komplettera det svar som har givits.

 

För att ett samlat grepp och för att få ett arbetsinstrument om de olika energisituationerna på Åland har landskapsstyrelsen låtit uppgör en energiutredning. Energiutredningen har uppgjorts av Elektrowatt Ekono som bedöms vara en av de ledande experterna i Finland på detta breda område. I arbetet med energiutredningen har samtliga energibolag på Åland hörts, en del av företagen har hörts flera gånger. Bara detta visar att landskapsstyrelsen seriöst arbetar med de så viktiga energifrågorna. Jag kan nämna att energiutredningen som har gjorts av Elektrowatt Ekono består av 54 sidor, den omfattar allt inom energi på Åland: biokraft, avfallsförbränning, vindkraft, fjärrvärme-reservkraft, oljebaserad kraft och miljöpriser. Där finns också vissa förslag och andra saker; bl.a. finns det ett antagande hur mycket elökning vi kommer att ha på Åland. Här har redan rått delade meningar om antagandet är rätt eller fel. Landskapsstyrelsen har noterat antagandet, vi har också noterat branschen. Vi kommer också att göra egna utvärderingar från det för att få det så rätt som möjligt för framtiden.

 

Fru talman!

När det gäller sakfrågorna nämner spörsmålsskrivarna om timläsare. Den frågan har varit uppe i landskapsstyrelsen och man kan säga att för närvarande avser inte landskapsstyrelsen att ge något stöd för timläsare då tekniken inte längre är aktuell. Den är också mycket dyr. Däremot kan mätare för månadsavläsning enligt landskapsstyrelsen vara intressant, men även dessa mätare är under utveckling och i dagsläget bedömer vi det som alltför dyrt. Troligtvis rör det sig om ett antal miljoner euro för att få det infört.

 

När det gäller vindkraften erfar landskapsstyrelsen att Krogstadsprojektet är aktuellt inom den närmaste tiden. Om tillräckligt stor vindkraft byggs på denna plats kan vindkraftens andel av elförbrukningen på Åland uppgå till ca 10 procent.

 

Beträffande besked om vindkraft på Lilla och Stora Båtskär har landskapsstyrelsen inte ännu utvärderat användningen av dessa öar; olika intressen finns. Intressen såsom bevarande av kulturvärden, estetiska värden och skydd av fågelliv och annat måste vägas in innan klartecken för besittning av öarna kan ges. Vindkraftsprojektet på Båtskärsöarna är dock mycket intressant och skulle medföra betydande positiva miljöeffekter då el kan produceras utan utsläpp både i luft och vatten. Om detta projekt dessutom kan byggas utan samhällsstöd kan ett förverkligande kanske vara aktuellt. Det viktigaste är att vi småningom ger besked om besittning av dessa öar.

 

Elnätstarifferna har det varit mycket diskussion om här i salen. Vi har jobbat med den frågan länge och väl. Tyvärr har resultatet varit ganska dåligt. I ett tidigt skede meddelade svenska regeringen att den inte avser att ändra lagen så att vi kan använda det svenska regionala stamnätet gratis. De menar att om det skulle vara så skulle de svenska konsumenterna subventionera de åländska konsumenterna. Å andra sidan anser vi att vi betalar för höga nättariffer i dag. Landskapsstyrelsen har förhandlat i frågan, bl.a. med statsminister Göran Persson, tidigare kommunikationsministern Björn Rosengren samt med statssekreteraren på näringsdepartementet. Dock utan resultat. Dessutom har otaliga förhandlingar på tjänstemannaplanet skett. En utväg som vi också har prövat är att hos de svenska energimyndigheterna påpeka den höga avgiften. Också detta med negativt resultat. Vi kommer återigen att ta upp frågan på det politiska planet. Själv kommer jag i september att träffa nuvarande kommunikationsminister Ulrika Messing, då jag skall ta upp frågan på nytt.

 

Beträffande elcertifikat anser landskapsstyrelsen i likhet med ändring av elmätartekniken att avvakta utvecklingen då båda åtgärderna kan bli en dyr historia för de åländska skattebetalarna och för de åländska konsumenterna. Vi vill se hur vår region omkring oss gör i dessa frågor; i annat fall kan det som sagt bli en dyr historia för oss. Det är bättre att se hur de stora gör och sedan följer vi efter och tar det bästa av det. Naturligtvis skall vi aktivt följa det under vägens gång.

 

Fru talman!

Bioenergiutvecklingen i landskapet har den senaste tiden varit positiv. Landskapsstyrelsen har uppgjort principer för bidrag för biovärmeverk. För ett tag sedan gav vi bidrag till två stycken värmeverk som är baserat på flis om totalt 0,8 MW. Vi har också gett bidrag för en flistugg för att producera flisen. I Godby fjärrvärmenät planeras en utökad biobränsleanvändning; landskapsstyrelsen är positiv till det och förhandlingar pågår med aktörerna hur vi kan komma fram i den frågan. Mariehamns bioenergi har också planerat att utöka sin produktion. I dag har man ungefär 30 procent av flisuppvärmningen i fjärrvärmenätet. Målsättningen är att öka det till minst 50, kanske 60 procent, helst 100 procent. Beträffande förbränning av sopor finns det i dag ingen utprovad teknik som på rimliga kostnader kan rena rökgaserna. Detta med beaktande av de små avfallsvolymer som vi producerar på Åland. Nämnas kan att Uppsala i dag planerar att satsa utvidgning av förbränning av avfall till en kostnad av ca 1.000 miljoner kronor. Det visar att det är bättre att vi exporterar det avfall som vi bör exportera.

 

Detta, fru talman, visar att landskapsstyrelsen har full kontroll över energisituationen och att utvecklingen i stort är positiv i dessa ärenden på Åland.

 

För övrigt, fru talman, har jag en from förhoppning om en seriös debatt i detta ärende.

 

Ltl Sundman:

Fru talman!

Energiförsörjningen är och har alltid varit viktig för människans leverne, särskilt här uppe i kalla norden. Elektrifieringen av samhället är den ojämförbart största källan till den levnadsstandardhöjning som skedde under 1900-talet. Förr i tiden innebar energiförsörjningen mycket arbete i form av ved- och höanskaffning.

 

Utvecklingen har gjort att vi idag kan tanka på macken och får el bekvämt från ”två hål i väggen” som kan ha producerats var som helst i Norden eller Nordeuropa eller i Ryssland. Vi har gjort oss väldigt beroende av elström. Man kan säga att vi blivit lite lätt bortskämda. Blir det ett par timmars strömavbrott så blir det många sura miner. Ett strömavbrott under en handfull dygn eller längre tid under kall vinter skulle innebära stor katastrof med mycket frusna människor och byggnader. På det sättet var det bättre förr när det var sämre, det var bara att besöka vebon lite mer frekvent. Förutom den privata energikonsumtionen, det är egentligen fel att tala om energikonsumtion eftersom energi aldrig kan konsumeras – mängden energi är konstant i universum, förutom den så har också industrin och transportsektorns energiförbrukning växt enormt.

 

Fru Talman! Mycken ekonomisk och mänsklig aktivitet är idag beroende av elenergi och av fossila bränslen. Denna energiförbrukning hämtas till stora delar ur en snabbt sinande källa av icke-förnyelsebara bränslen, i huvudsak baserade kol och olja. Utsläppen av förbränningen av dessa ändrar klimatförhållandena så snabbt att naturen inte hinner reglera den. Förnyelsetiden för olja är ca 150 miljoner år. Användning av fossila bränslen är ett nittionhundratalsfenomen i huvudsak, vill jag påstå, som soporna ungefär. Det är också något vi borde eftersträva av lämna kvar på 1900-talet. Naturens reaktioner har fått mänskligheten att förstå att så här kan vi inte fortsätta, vi måste bryta utvecklingen. Med anledning av det har man formulerat begreppet "hållbar utveckling" som innebär att man skall använda naturresurserna på ett ekologisk och ekonomiskt hållbart sett. I stort handlar det om ett långsiktigare ekonomiskt synsätt. De kortsiktiga vinster man kan göra på att inte bry sig om naturen innebär uteblivna inkomstmöjligheter och utgifter i framtiden.

 

Utvecklingen mot denna vision går trögt. Detta främst på grund av ekonomiska intressen med starka intressen i befintlig energiindustristruktur som inte vill se en utveckling på bekostnad av sin egen verksamhet. En allmän opinionsförändring har dock gjort att företagen måste börja lyssna på allt mer miljömedvetna konsumenter. Hållbar utveckling har plötsligt blivit en av de viktigaste konkurrensfaktorerna för många företag. Flera åländska företag har också tydligt profilerat sig med hjälp av förnyelsebar energi i form av vindkraft. Framsynthet präglar det åländska näringslivet i denna fråga!

 

Energi- och framför allt elenergiförsörjningen har många sidor, miljöpåverkan – en ekologiskt och ekonomiskt hållbar energiförsörjning är en av sidorna. Sammantaget är energipolitik ett synnerligen viktigt och fundamentalt politikområde även om det lever en ganska dold tillvaro vanligtvis. Att ha en samlad och långsiktig energipolitik är av största vikt. Därför är det bra att en utredning gjorts över energipolitiken, som också bifogats spörsmålssvaret. Vad som saknas ytterligare nu är ett handlingsprogram med åtgärder som skall vidtas med anledning av utredningen. Landskapsstyrelsen har trots att sju månader förflutit sedan utredningen blev klar inte ännu lyckats få fram dessa åtgärder. Vi ser av uttalanden och skrivelser att energibranschen börjar bli rätt frustrerad. Många viktiga beslut har skjutits på med hänvisning till framtagandet av en plan.  Jag hade väntat mig att landskapsstyrelsen skulle ha fått detta gjort och kommit till lagtinget med den som ett meddelande. När så inte skedde såg vi oss tvungna att med spörsmålsinstrumentet aktualisera frågan. Utredning, var status är lite oklar, är det en plan eller inte, innehåller också en rad felaktigheter som borde rättas till; den största är nog uppskattningen av elförbrukningsökningen där man har räknat för lågt. Den har också en rad detaljfel som elandelslaget påpekat i en skrivelse den 28 april i år. Dessa och andra åsikter borde tas tillvara och meningen var att detta skulle skett på ett möte som hölls för att presentera planen men landskapsstyrelsen avlägsnade sig från mötet före diskussionen utan att säga ett knyst, så det blev inte gjort då.

 

I spörsmålet finns några av de viktigaste energipolitiska frågorna som saknar åtgärder från landskapsstyrelsens sida uppräknade som följer.

 

Fru Talman!

Åtgärder för att minska elenergi- och effektförbrukningen:

Stöd för införande av fjärravläsning och införandet av timmätare för att på kort sikt möjliggöra ett tariffsystem som uppmuntrar konsumenter till återhållsamhet avseende elförbrukning. Detta har Ålands elandelslag och Mariehamns stads elverk i ett brev av den 26 april 2002 anhållit besked om från landskapsstyrelsen. Landskapsstyrelsen har inte vidtagit några åtgärder med anledning av skrivelsen. Åtgärder som med hjälp av ekonomiska morötter medverkar till större medvetenhet hos konsumenterna är viktigt. Jag efterlyser handlingskraft från landskapsstyrelsens sida.

 

På lång sikt borde teknik testas och införas som möjliggör styrning och bortkoppling av oviktig (frånkopplingsbar) last vid en höglast- eller reservkraftsituation. Detta borde vara nästa steg i utvecklingen. Det kräver förstås att man kan avtala om detta och att lämplig teknik testas och att lagstiftningen anpassas.  Ett försöksområde, t.ex. ett bostadsområdet i Mariehamn kunde inrättas.

 

Samtidigt borde möjligheter för hushåll med direkt elvärme att konvertera till vattendistribuerad värme undersökas för att minska den stora andelen direktuppvärmda hushåll på Åland. Det finns teknik för att byta värmebärare från direkt el till vatten distribuerad värme som stöds av samhället i Sverige idag. En satsning på detta skulle ge stor effekt på den åländska landsbygden efter andelen eluppvärmda hushåll är 44 procent och dessa förbrukar 49 procent  av elandelslagets totala förbrukning. Detta skulle på sikt ge en nettoinbesparing för samhället eftersom effektförbrukningen skulle minska. För mera information ber jag landskapsstyrelsen att gå in på www.stem.sedär det svenska systemet för detta beskrivs på energimyndighetens hemsida. Jag ser att energiministern antecknar!

 

Man kunde också tänka sig enklare, icke-tekniska, åtgärder såsom mera upplysning, opinionsbildning och kanske ett system där konsumenter enkelt underrättas per e-post elller SMS när det föreligger behov av att spara effekt. Jag efterlyser handlingskraft från landskapsstyrelsens sida.

 

Fru Talman!

- Elpriset: Problemet med en oskälig regionnätsavgift i Vattenfalls lokalnät kvarstår fortfarande trots att avgiften uttryckligen strider mot EU-rätten med hänvisning till att Åland är ett eget elland. Här måste man börja tala klarspråk om det inte hjälper med vänliga förhandlingar, kanske man borde ha villkorat medaljen som gavs till Göran Persson med denna fråga? Skämt åsido, bästa landskapsstyrelse ta hjälp av jurister och skriv ett utkast till brev till EG-domstolen, ta sedan en ny förhandlingsrunda, prata inte med vaktmästaren på departementen, prata med ministrarna direkt! Den här avgiften skall bort och dessutom skall den återbetalas från den tid den har varit oskälig. Vi har EU-rätten på vår sido till fullo. Och vi skall inte bara använda EU-rätten när vi förbjuder saker utan vi skall också använda EU-rätten när den är på vår sida.

 

- Elcertifikathandel: Frågan om hur elcertifikathandeln skall fungera internt på Åland och externt utanför Åland för åländska elkonsumenter och producenter borde få en lösning. Initialt kunde ett samarbete med Sverige inledas för att samköra med det svenska systemet och således vidga marknaden för åländska producenter och konsumenter. Landskapsstyrelsen säger i sitt svar att man avvaktar med införandet av elcertifikat eftersom konsekvenserna inte är kända, ett helt horribelt påstående! Systemet med elcertifikat är idag i bruk i Sverige och synnerligen känt. Landskapsstyrelsen säger vidare i sitt svar att det innebär ökade kostnader för konsumenten; detta stämmer inte heller, det innebär en omfördelning av kostnaderna för en hållbar elenergiförsörjning enligt PPP – ”den som orsakar miljöbelastningen skall betala”-principen kunde man kalla den på svenska. Det är inga stora pengar det handlar om: ett svenskt hushåll som förbrukar 6000 kWh åläggs att ha 7,6 procent täckt med certifikat vilket innebär ett halv certifikat motsvarande 456 kWh till en kostnad av 5 euro per år!

 

Dessutom baseras detta på ett EU-direktiv och är sålunda tvingande att införa. Landskapsstyrelsen bör å det snaraste sätta sig in i frågan! Jag efterlyser handlingskraft från landskapsstyrelsens sida.

 

Fru talman, vidare i spörsmålet:

- Bioenergi och avfallsförbränning: en utredning över förutsättningarna att bygga ett kraftvärmeverk på Åland som skulle drivas av biobränsle och brännbart avfall kombinerat borde göras snarast. Att producera el i så liten skala som 2 MW är inte lönsamt utan anläggningen skall enbart producera värme. Här finns få eller inga referensanläggningar, det handlar om nyskapande och innovation och att slå två flugor i en smäll. Istället för den planerade anläggningen bör man göra denna utredning. I grunden har jag också de farhågorna att det kanske inte är lönsamt, men jag tycker att man borde åtminstone reda ut frågan en gång för alla och sedan bestämmer vi oss för att vårt avfall till Uppsala, om det inte är lönsamt. I utredningen konstateras också att detta inte är lönsamt, men däremot får man inte ta del av några detaljerade kalkyler och hur man har räknat.

 

Fru Talman!

Jag vill sluta där jag började: med elproduktionens inverkan på miljön och vindkraftsprojektet på Båtskären.

 

- Vindkraften: Vindkraftaktörerna har inte fått svar på anhållan om arrende av mark för vindkraftverk Lilla och Stora Båtskär. För att kunna gå vidare i tillståndsprocessen och ansökningsprocessen för EU-stöd måste man nu få ett besked. Alternativet är att man igen måste dra sig ur EU-ansökan; visserligen med flaggan i topp, men man kan inte riskera att än en gång förnedras på det viset man gjorde sist när man blev förd bakom ljuset.  Frågan om markarrende har dock inte tagits upp i lagtinget. Satsningen på en vindkraftpark kan genomföras utan landskapsstöd. Anhållan om arrende skickades in 20 augusti 2001, alltså för 1,5 år sedan. Vindkraftaktörerna har fortfarande inte fått svar, trots en ny förfrågan 27 januari i år. Detta strider klart mot landskapslagen om ärendens handläggning vid landskapsstyrelsen 19a § som stadgar att ärenden skall avgöras utan dröjsmål och senast inom tre månader. Projektet har genomgått en MKB, som fördröjdes så till den grad att det ställdes en enkel fråga om detta här i lagtinget. MKB:ns slutsats är att inga oöverstigliga hinder finns för att genomföra projektet. MKB-processen har däremot fått projektet att en lite annan vändning, man har lämnat ön Nyhamn och koncentrerat projektet till Båtskären med kringholmar. Det är givetvis av vikt att i så lång utsträckning som möjligt beakta det kulturhistoriska och miljömässiga förhållandena, och den vilja har vindkraftaktörerna, som om någon ju är måna om natur och miljö.

 

Fru Talman!

Jag har låtit utdela en kopia av den senaste versionen av projektbeskrivningen för Båtskärsprojektet på ledamöternas bord. Det är dock en sak att läsa projektbeskrivningen och att se på fotomontage och en annan sak att besöka området i verkligheten. Först då ser man hur exploaterat och påverkat området är. Dels av gruvanläggningen men framförallt av fartygstrafiken runt öarna. Båtskären ligger invid ett hamninlopp och invid vad man kunde kalla en maritim motorväg. Jag besökte Lilla Båtskär för en kort tid sedan och var där dryga två timmar, på den tiden passerade 8 stora fartyg. Jag har dock inget mot dessa fartyg men den som argumenterar mot en vindkraftpark där måste rimligtvis se denna trafik som minst lika störande som en vindkraftpark.

 

Fru Talman!

Ett samfund vill göra en satsning på 15 miljoner euro i Lemlands kommun i landskapet Åland. Satsningen behöver inget landskapsstöd. Satsningen innebär att Åland elförbrukning täcks till ca en fjärdedel av vindkraft, vissa tider under sommar över 100 procent. Detta gör Åland till världsledande inom alternativ energi och kommer att skapa mycket goodwill, det kommer också att skapa möjligheter till flera projekt inom energisektorn, Åland kan framdeles bli ett testområde för ny teknik inom energisektorn där nya kreativa lösningar testas och utvärderas. Som lemlänning är man lite extra stolt och nog skall till mycket innan en grundläggande positiv inställning byts mot ett motstånd.

 

Mot bakgrund av den sakkunskap som finns om Båtskärsprojektet kan man inte längre på saklig grund motsätta sig det; det enda som kvarstår är subjektiva värderingar såsom att man tycker att vindkraft är fult och förargligt, vilket var och en visserligen har rätt att tycka. Det tycker dock inte jag. Jag tycker att vindkraft är som vackra segelfartyg och appellerar lika mycket till det som segelfartyg gör, till sjöfarten, till försörjning och till en möjlighet att verka och ta till vara naturresurserna.

 

Fru Talman! Min slutsats är att man kan inte stå och säga att man är för vindkraft och samtidigt vara emot Båtskärsprojektet. Det är dags att lagtinget säger sitt om detta; aktörerna behöver besked om arrendet för att kunna gå vidare i tillståndsprocessen med miljötillstånd och byggnadslov. Jag

kommer att föreslå att lagtinget antar en kläm med följande lydelse:

 

”Lagtinget hemställer om att landskapsstyrelsen tecknar föravtal om arrende på 50 år för placering av tre vindkraftverk på Stora Båtskär och ett vindkraftverk på Lilla Båtskär så att avtalet utformas så att ett slutligt arrendeavtal endast tecknas om miljötillstånd och byggnadslov erhålles för projektet samt att områdena arrenderas ut på affärsmässiga grunder.”

 

Jag ber lagtingsledamöterna agera enligt 9 § lagtingsordningen och rösta enligt sin övertygelse. Det är val i oktober i höst och Ålands folk vill ha ett besked i den här frågan.

 

Skall vi fortsätta att låta vinden blåsa över våra huvuden eller skall vi ta tillvara den som våra förfäder gjorde?

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Det var många frågor som ltl Sundman återigen kom med, men jag har inte möjlighet och tid att svara på allt här och kanske inte kan heller. Men en sak som jag speciellt reagerade på var att ltl Sundman anser att vi skall förhandla med svenska regeringen via EG-domstolen. Nej, snälla ledamoten Sundman, det är inte på det sättet vi förhandlar med våra regeringskolleger i Sverige och Finland och på andra platser utan vi förhandlar nog på annat sätt! Det är inte bara den här frågan som vi sitter och förhandlar om, utan det handlar också om betyg och många andra saker med Sverige, så det här måste man sköta på ett helt annat sätt.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Visst är det så att man skall gå den diplomatiska vägen först och genom vänliga förhandlingar försöka lösa frågan, men om det inte går och man vägrar måste man nämna åtminstone möjligheten att vi kan gå till EG-domstolen med detta. Det är en så pass stor och dyr fråga för det åländska samhället att vi måste få en lösning på den. Återigen vill jag säga det, att så långt som möjligt på diplomatiska vägar, men vi ser hur andra agerar mot oss, det tar inte länge förrän vi är stämda till tinget. Nog kan vi också utnyttja den EU-rätt vi har, inte bara när vi har saker och ting emot oss utan också när vi har dem med oss och för oss.

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Som jag sade i mitt anförande räknar jag med att träffa kommunikationsminister Ulrika Messing i september och då går förhandlingarna vidare förstås. Skall man gå till EG-domstolen skall man också vara säker på att det är rätt, och det är inte alls som ltl Sundman säger att det här strider mot EU. Det är nonsens, för infrastrukturen måste också finnas i praktiken.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman! Jag sade i mitt anförande att man skulle ta hjälp av en jurist som kan skriva ner huruvida detta strider mot EU-rätten. Man kan börja med att visa det och sedan fråga om vi skall lösa frågan eller om vi är tvungna att gå till domstol. Jag hoppas att man kan undvika det, inte skall vi stämma våra grannländer om det går att undvika. Men ärendet får inte bara lämnas. Den sista åtgärden vidtogs på hösten 2002, sedan dess har man inte gjort någonting och nu väntar man till nästa höst. Man kan inte bara ta ett steg i året utan man måste ta flera steg.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

Ltl Boman:

Fru talman!

Jag håller helt med ledamoten Sundman när han i sitt spörsmål skriver att vindkraftsaktörerna bör få svar på sin anhållan gällande arrende av de erkänt goda reproduktionsplatserna för sjöfågel, nämligen Stora och Lilla Båtskär.

 

Svaret bör naturligtvis bli nej och skälet till detta nej är flera.

 

För det första är huvudön Stora Båtskär sedan tidigare ett fågelskyddsområde med en riklig population och artrikedom enligt de inventeringar som utförts i samband med MKB-utredningen. Gällande detta fågelskydd, som för tillfället inte är i kraft, bör landskapsstyrelsen med det snaraste godkänna lagtingsman Sune Mattssons och mitt iniativ att ge dessa öar högsta möjliga fågelskydd enligt EU: regelverk. På grund av den stora rastande och övervintrande fågelfaunan utgör hela Lågskär och Nyhamnsområdet ett s.k. IBA-område, dvs. ett fågelområde av internationell betydelse.

 

Om landskapsstyrelse och lagting skulle ge tillstånd för industrialisering av dessa öar är jag övertygad om att detta skulle bli sista spiken i kistan för vårfågeljakten. När beslutsfattarna i Bryssel får  reda på att lagtinget industrialiserar ett känt sjöfågelreproduktionsområde tror jag att vårfågeljaktens saga är slut.

 

Den kanske viktigaste aspekten är att dessa holmar är kronoallmänningar och förutom att de är skyddade i lag för allehanda påverkningar är de också av tradition den obesuttna befolkningens andningshål. Med ”obesuttna” avser jag de personer som inte är mark- eller vattenägare.  Att till storkapitalet överlåta dessa kronoallmänningar strider mot normal rättsuppfattning. Typiskt för vindkraftaktörerna är att som partsinlaga överlämna en skrift som på pärmbilden upptar ett vindkraftverk lokaliserat på Lilla Båtskär. Det är Stora Båtskär som är oexploaterat och där de verkligt stora populationerna finns. Och det  är naturligtvis där som naturskövlarna vill placera tre vindkraftverk med tillhörande vägar.

 

Utgående från ovansagda vill jag än en gång säga att det är endast ett svar vindkraftsgänget kan få och det är ett massivt NEJ!

 

Herr talman! talman!

Jag anhåller om att ärendet bordläggs till plenum inkommande måndag.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Ltl Boman hör inte till dem som brukar tala varmt om miljöfrågorna och på det viset är hans ståndpunkt här ingen överraskning, men jag vill bara komma med ett litet förtydligande. Jag tror inte att andemeningen bakom förslaget till kläm som har delats ut i dag är att man skulle arrendera ut holmarna inklusive all landstigningsrätt utan det handlar om att i ett arrende tillåta en placering av fyra stycken vindkraftverk med en storlek på låt oss säga 4-5 kvadratmeter med ett fundament på 10-15 kvadratmeter styck. Det handlar alltså om att ta ett par, tre procent i anspråk av holmarna. Givetvis kan allmänheten också i framtiden med en vindkraftsinvestering använda holmarna precis som förut.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

 

Ltl Lindqvist:

Herr talman, bästa lagtingsledamöter, landskapsstyrelse och åhörare!

Vindkraften har nyttjats av ålänningarna i snart 200 år. Jag vill hävda att det är vindkraften som har skapat den välfärd som vi i dag åtnjuter. Tidigare nyttjades den till havs. Sedan 15 år tillbaka har vi även prövat på att nyttja den i land med god framgång. Det har funnits varierande åsikter, debatten har stundtals gått het om placeringarna och om hur stor del landskapet Åland skall delta i investeringarna. Landskapet Åland är experter på att delta i olika investeringar här på Åland med olika former av stöd och lån.

 

När man har ifrågasatt placeringarna på land har det förts diskussioner och kommit synpunkter om att man skulle förlägga dem ute till havs, ut till havs med vindkraften, s.k. semi-offshore! 

 

Och nu, herr talman, efter flera år av en långsamt utvecklad investering i vindkraften och debatt om placeringarna och debatt om stödnivåer har vi helt otroligt nog en anhållan från en av entreprenörerna inom vindenergin, en anhållan där man vill investera 15 miljoner euro i Lemlands kommun – mer än vad badhuset i Mariehamn kommer att kosta, det vill man investera i den lilla kommunen Lemland. Är det inte fantastiskt! Jag vänder frågan till övriga ledamöter från Lemland: Tror ni att vi någonsin kommer att få en investering i den här storleken i Lemlands kommun? Jag hoppas det och jag kommer att jobba för det, men tror ni det? Högst troligen ganska unikt. Det andra, herr talman, är att den här investeringen kräver noll euro i investeringsstöd. Landskapet behöver inte satsa några pengar i en stor investering på Åland, det är nästan unikt! Dessutom kan landskapet Åland och ett bolag verksamt på Åland för en investering på Åland erhålla 3 miljoner euro, 18 miljoner gamla mark, i EU-stöd utan några förbehåll för att landskapet Åland skall delta i finansieringen. Är det inte fantastiskt! Investeringen skulle omsätta ungefär 1,5 miljon euro i året direkt in i det åländska näringslivet. Dessutom har landskapet Åland erbjudits 8.000 euro plus skötsel och underhåll av Båtskär av entreprenörerna. En sådan här investering skulle, som ltl Sundman var inne på, lägga Åland på världskartan när det gäller miljösatsningar.

 

Utbyggnaden i Krogstad som nu är aktuell med två vindkraftverk kommer att öka den åländska egenförsörjningen med 1 procentenhet, något drygt. Projektet på Båtskär med sex stycken möllor ger 17 procentenheters ökning av egenproduktion på Åland. Det är här man förstår varför de som har hävdat: ut med vindmöllorna i skärgården, ut på holmarna, ut till havet, har haft rätt – de har ju haft rätt, för det är här ute produktionen är som bäst, där det bor som minst med människor, där är produktionen som bäst, där den stör minst med folk, möjligtvis någon kaptens utsikt på en av dessa åtta fartyg som passerar under ett par timmar.

 

Är inte detta, herr talman, en fantastisk investering som Ålands lagting har möjlighet att ge sitt bifall till utan att satsa en enda euro, tvärtom ökar landskapets intäkter, visserligen marginellt, men det stora är att landskapet inte behöver vara med och finansiera projektet. Jag tycker att det är fantastiskt.

 

Energiminister Karlsson har ofta talat varmt och gott om vindkraften och jag tyckte mig i dag tidigare höra någonting som kändes positivt och bra. Landskapsstyrelsen är nog beredda att satsa på vindkraftens utbyggnad. Jag tror inte heller att landskapsstyrelsen vill säga nej till ett sådant här tillfälle. Frågan är bara hur länge vi vågar vänta med beskedet så att det inte går oss förbi.

Är det här fult, herr talman, bilden som jag visar på overhead och som ni har framför er i bänkarna i projektbeskrivningen? Jag har själv sommarställe tre-fyra sjömil från Båtskär och det är min stora förhoppning att en gång få sitta på en bergsklippa vid mitt sommarställe en solnedgång och beundra vindmöllorna snurrande vid horisonten, njuta av synen av dessa vita änglar, som en tidning på Åland för drygt ett år sedan kallade vindmöllorna i Knutsboda. För mig är de vackra av flera orsaker. För mig själv är de vackra av den orsaken att de inte är fula. För mig själv är de vackra därför att jag vet vad de producerar, jag vet vad alternativet är om vi skall producera energin på olika andra fossila alternativ. Jag vet vad alternativet är om vi skulle producera energin på olika andra fossila alternativ. Men vackrast är de nog för att jag vet att det de producerar och det som de konkurrerar ut som alternativ också kan ge framtidens ålänningar, framtidens barn, en möjlighet att få leva och bo i ett någorlunda rent samhälle. Kan verkligen Ålands lagting motsätta sig ett sådant här fantastiskt erbjudande, en sådan här fantastisk investering?

 

Ltl Sundman påminde om lagtingsordningens 9 §: ”Ledamot är pliktig att i utövningen av sitt uppdrag så handla som rätt och sanning bjuder. Han eller hon är därvid skyldig att iaktta lag och är icke bunden av några andra föreskrifter.” Som jag sade, jag är övertygad om att en majoritet av detta lagting tycker att det här är en bättre satsning än en dålig satsning, men det återstår att se när vi behandlar klämförslaget.

 

Vi lovade alla partier här i lagtinget i valet 1999 att miljön skulle vara en viktig fråga. Vi talade om att rädda Östersjön, vi talade om innanhaven och vi talade om allt möjligt, men miljön var en viktig fråga för oss alla. Och nu bästa kolleger, herr talman, så står ett sådant projekt framför oss som skulle ge oss alla en unik möjlighet att säga ja till den största miljösatsningen i Ålands historia, alldeles gratis!

 

Herr talman!

Vi löser definitivt inte alla miljöproblem med det här projektet, vi räddar inte Östersjön, vi räddar inte ens vår lokala miljö. Men vi måste våga göra investeringar och satsningar för att komma någon vart. Vi kan inte bara stå här i salen och tala och tala och tala och framför allt vart fjärde år tala och annonsera så vackert. Vi måste våga investera och stöda sådana här initiativ.

 

Projektet Båtskär är väl det bästa i vindkraftsväg man kan komma fram till. Jag har hört någon tala om Ödanböle soptipp och andra alternativ. Jag tror att det är få som ens tror på de alternativen som är bättre. Man har rätt att vara emot vindkraft. Man har rätt att tycka att vindkraften är ful, men då skall man säga att man är emot vindkraften, alternativt berätta på ett trovärdigt sätt: vad är bättre än det här. Det kostar inte landskapet någonting, det går landskapet några tusen i arrende och vi får en investering på 90 miljoner gamla mark till Lemlands kommun på Åland.

 

Herr talman!

Det är min förhoppning att Ålands lagting kan fatta ett förnuftigt beslut i frågan.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Spörsmålet handlar om betydligt mera än vindkraften och vindkraften har varit på tapeten många gånger förut. Jag vill ändå i replik till ltl Lindqvist säga några saker som jag tycker är väsentliga. Jag återkommer senare med åsikter om svaret och spörsmålet. När det gäller klämmen som ltl Lindqvist hoppas så mycket på har jag satt mig in i den och tycker att det här skulle vara ett bra sätt nu att röna ut hur lagtinget ställer sig i förhållande till att genomföra projektet, att få den frågan avgjord. Vi inom centern har under åtminstone två valkampanjer använt vindkraften som ett argument i valdebatterna, att vi står för den. När vi nu hamnade i den situationen att landskapet inte längre måste komma till med skattepengar som de flesta av oss vet hur vi har det ställt med och i synnerhet på sikt tycker jag att det skäligt att nu få ett svar på huruvida projektet kan genomföras eller inte.

 

Det framfördes också att landskapet har erbjudits 8.000 euro i arrende. Jag anser att när frågan återkommer till lagtinget, vilket jag förutsätter i och med klämmen, så är det en budgetfråga och då vill jag nog att lagtinget skall ha en åsikt också om arrendets storlek. I klämmen står det att det skall vara på affärsmässiga grunder och sådana fastställes av två parter, inte av en part.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman! När det gäller åsikten att parterna är värda ett svar nu är vi helt överens. Det är därför som jag också tycker att det är dags att komma till ett beslut, oavsett vad beslutet blir. Jag befarar kanske det värsta, men jag vill ha ett beslut i frågan. När det gäller arrendenivån och klämmens lydelse ”affärsmässiga grunder” litar jag på landskapsstyrelsen; jag litar på vår förvaltning att man kan avgöra vad som affärsmässiga grunder utan att man behöver vara orolig att lagtinget blir besviket.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Det är klart att jag litar på landskapsstyrelsen när man gör upp ett avtal, men detta avtal förutsätter jag att lagtinget skall ta ställning till i samband med en budgetbehandling.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Klämmen är ganska tydlig; den förutsätter att lagtinget säger ja till projektet och förutsätter att landskapsstyrelsen förmår att upprätta ett avtal på de grunder som lagtinget här förbinder sig, vilket jag tycker att är ännu ganska öppet. Det är upp till landskapsstyrelsen att avgöra formaliteterna. Klämmen är ganska tydlig. Lagtinget skall säga ja eller nej till projektet nu.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Ltl Lindqvist anförde om den fantastiska satsningen här och vad den skulle kunna ge Lemlands kommun. Jag gör väl den bedömningen att den fantastiska satsningen inte kommer att ge så många arbetsplatser vad beträffar Lemlands kommun. När man däremot tar del av klämmen och ser hur den är utformad, som ltl Lindqvist så varmt talar för, så måste man komma ihåg att landskapet har haft Lilla och Stora Båtskär ganska kort tid i sin ägo och då utgår jag från att det inte är endast ett bolag som skall ha möjlighet att kunna arrendera dessa omtyckta och värdefulla holmar. Jag ser det inte som så självklart att det är bara vindkraftverksbolaget som skall kunna dra nytta av dem. Ltl Boman nämnde att kanske de obesuttna personerna i landskapet också är intresserade att besöka och vistas på holmarna och då tror jag inte att det är så där fantastiskt om man har ett vindkraftverk stående på dessa två holmar. Jag tror att ltl Lindqvist också måste beakta de aspekterna och inte bara tala för sin egen sak.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

När det gäller kringeffekterna för Lemlands kommun måste man komma ihåg att det inte är bara antalet arbetsplatser och det är inte bara samfundskatteutfallet som är det enda som räknas. Lemlands kommun, precis som ltl Holmberg är väl medveten om och också har varit med och arbetat för, är en kommun som har växt enormt på sistone, på grund av att man har satsat på daghem, på skolor, på olika saker, som har gjort att kommunen är attraktiv. En kommun är också attraktiv när man har en positiv framförhållning i miljöfrågan, som Lemland har haft; när det gäller avfallsfrågor är Lemland nummer ett, vill jag påstå. Kan man även tillåta den här satsningen vill jag säga att Lemland kommer att slå världsrekord i en kommun med god framförhållning som är värd en stor inflyttning.

 

När det gäller besök och vistelse på Båtskär har ingen av oss tänkt tanken att landskapsstyrelsen skulle arrendera ut Båtskär under de förutsättningarna att man skulle förbjuda landstigning och nyttjande av holmarna som förut. Som jag sade handlar det kanske om en procent av marken på Båtskär som kommer att upptas och användas av dessa arrendetagare. Visst, ltl Holmberg, finns det flera lokala åländska intressenter som vill satsa på vindkraft i den här storleken på Båtskär, så för mig är det ingen skillnad vem som bygger bara det byggs vindkraft.

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Ltl Lindqvist uttrycker sig berömmande om Lemlands kommun, och det är väl bara att ta emot det. Men det är inte det som är avgörande för en eventuell satsning ute på Lilla och Stora Båtskär, utan det är också fråga om ett rekreationsområde som ligger inom kommunens gränser som vi också vill bevaka. Jag ser fram emot den dagen vi skall ta ställning till – om jag är med eller inte – ett byggnadslov. Jag tror inte i dagens läge att Lemlands kommun ser så positivt på att få dessa två holmar förstörda, som jag ser det av, en vindkraftspark. Vi har ett ganska färskt objekt i Knutsboda som inte har tillfört så mycket för trivseln för de närboende. Här finns ingen fast bebyggelse, men det är i alla fall fråga om fritid.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

När det gäller vad som är vackert och inte vackert i kommunen och i andra kommuner på Åland är det fråga om en subjektiv bedömning. Som jag sade i mitt anförande har ltl Holmberg sin fulla rätt att tycka att vindkraft är fult. Men, herr talman, det är nog så att det också finns andra, även lemlänningar, som tycker att vindkraften inte är ful därför att man tänker längre än vad näsan är lång, man kanske tänker på kringeffekterna och alternativen. Jag får avsluta med att säga, med tanke på det ltl Holmberg sade senast, att det är tur att vi har ett kommunalval också här i höst och jag tror och hoppas att man kan få en ny, mera långsiktig miljöpolitik i Lemlands kommun och att man inte bara lyfter upp de nära, konkreta miljöfrågorna, utan att man också vågar vara för och tala för långsiktiga miljöinvesteringar i kommunen, för det behövs också, precis som de korta konkreta satsningarna som man har gjort.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Perämaa:

Herr talman!

Vi är egentligen här för att diskutera spörsmålet om energipolitik, men nu har det helt plötsligt vänt till att vi skall ta ställning till om vi skall tillåta att man bygger vindkraftverk på Lilla och Stora Båtskär eller inte, så det är en ganska avsevärd svängning i debatten. Det tycks finnas olika åsikter närmast mellan ltl Lindqvist och ltl J-E Mattsson huruvida klämförslaget skall tolkas vara bindande eller inte. Ltl Lindqvist sade ganska tydligt och klart att tar man klämmen är det ett uppdrag och en order åt landskapsstyrelsen att man enligt det skall teckna avtal och att landskapsstyrelsen skall göra hela proceduren, att inte lagtinget mera behöver behandla ärendet. Ltl J-E Mattsson hade en annan åsikt. Han ansåg att det är ändå lagtinget som slutgiltigt skall ta ställning till detta. Det är en avsevärd skillnad: tar vi beslutet i och med klämmen eller tar vi inte beslutet i och med klämmen?

 

Med tanke på att det är ett stort ärende, i och för sig av stor vikt, vill jag understöda ltl Bomans förslag om att ärendet bordläggs till måndagen den 12 maj.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Boman, understödd av ltl Perämaa, föreslagit att ärendet skall bordläggas till den 12 maj. Bordläggning kommer att ske. Är det någon som önskar yttra sig om tiden?

 

Ltl Häggblom: Herr talman! Jag föreslår bordläggning till plenum i morgon.

 

Ltl Lindqvist: Herr talman! Jag ber att få understöda ltl Häggbloms förslag.

 

TALMANNEN: Då kan vi konstatera att vi har två stycken understödda förslag: ltl Bomans förslag om bordläggning till den 12 maj och ltl Häggbloms förslag om bordläggning till i morgon den 9 maj. Omröstning kommer alltså att ske. De som röstar för att ärendet skall bordläggas till den 12 maj röstar ja; de som stöder bordläggningsförslaget till i morgon den 9 maj röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja. Ärendet är bordlagt till plenum den 12 maj. 

 

De på talarlistan uppräknade namnen som återstår har möjlighet att yttra sig i dag och dessa är ltl Sune Mattsson, ltl J-E Mattsson och ltl Sundman.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Vi har ett spörsmål som vi noggrant har diskuterat. Vi har diskuterat svaret. Jag tycker för min del att landskapsstyrelsens svar på spörsmålet har varit utmärkt. Det finns en punkt på spörsmålet som jag ifrågasätter och det gäller inte vindkraften utan det gäller biobränsle och avfallsförbränning. Jag tycker att när man pratar om avfallsförbränning i det här fallet så har man tagit avfallsförbränning rätt av. Jag tror, precis som man håller på och utröner i Västnyland, att man kan förbränna avfall av utsorterade sopor, alltså sådana som är lämpliga till förbränning. I Nyland har man kommit fram till att källsorteringen måste vara ännu bättre om man skall kunna blanda i ofarligt material i förbränningen, så jag tror att en viss del som vi transporterar härifrån skulle vi kunna använda själva utan större problem. Där bygger man om sina biobränslepannor för att kunna göra det. Det är Rosk’n Roll och Fortum som står i ledningen för det.

 

Jag skall nu gå in på det här som tydligen är känsligt att diskutera, det är farligt att ha andra åsikter osv., nämligen vindkraften. Om man är emot en placering av vindkraft på Stora och Lilla Båtskär är man tydligen enligt talarna Sundman och Lindqvist absolut emot vindkraft. Man får inte ha en annan syn på placeringen och då är man mindre vetande, då vet man ingenting om blåst och då vet man ingenting alls, utan man blir kallad både det ena och det andra. Det har t.om. gått så långt att i pressen har det förekommit uppgifter att anonyma personer som inte har velat framträda med namn har känt sig hotade av olika företag som är intresserade av det här. Jag menar att om det är så, som många har sagt här, att vindkraftsetablering på Stora och Lilla Båtskär är det enda tänkbara alternativet som skulle vara lönsamt i dag, att kan man inte göra det där så kan man inte göra det alls, då måste jag säga att jag tycker att vår Herre för många miljoner år sedan var väldigt förutseende när han lade dit de där holmarna, för skulle han inte ha gjort det så hade vi inte haft den här debatten i dag eftersom det är enda platsen som går. Det är alltså väldigt bra, herr talman, att han kom på den här placeringen. Jag har inte varit så där att jag har sprungit i kyrkan så mycket, men det är nog så att jag börjar tro mer och mer på förutseende från högre makter. Men jag tycker att man borde få ha en annan åsikt och få bli respekterad för det utan att bli påhoppad och bli förlöjligad av dem som tycker annorlunda. Det är inte vackert. Ltl Lindqvist redogjorde för lagtingsordningen med tro, övertygelse osv. Det var ungefär som att ge domareden inför tingsrätten.

Det är en grundlag, säger publiken, tänkte jag säga, men det hörs ju som om man skulle ha publik, man väntar kanske applåder också!

 

Ltl Lindqvist visade en nattbild här på overhead – ingen människa kunde se vad det var – hade det varit en bild från dagen hade vi kunnat se den, den fanns i alla fall i papperet på mitt bord, ltl Lindqvist har den säkert, men vi andra hade den inte.

 

Med detta vill jag säga att det som står i landskapsstyrelsens svar att öarna kan användas till annat och att andra kan behöva nyttja dem, som också ltl Holmberg var inne på, det är verkligt sant.

 

När det gäller det som sades om att vindkraftbolaget har redan 2001 anhållit om att få arrendera området så hade det väl varit förskräckligt – och då hade vi också fått ett spörsmål på halsen i landskapsstyrelsen – om landskapsstyrelsen då hade gått med på det; eftersom landskapet genom avtal fick det den 17 oktober 2002 och hade de då arrenderat det och gjort förköpsavtal på området är jag säker på att förvaltningen och alltihopa hade fått enormt mycket på halsen, så det var väl en väldig tur att de inte gjorde det!

 

När det gäller initiativet som ltl Boman och jag tagit om ett fågelskyddsområde med högsta möjliga status enligt EU:s direktiv skickade vi detta den 11.12.2002, medan den formella begäran från vindkraftbolaget skrevs den 27 januari 2003, så om någon skulle vara irriterad för att inte ha fått ett ordentligt svar är det ltl Boman och jag. Vi har fått svaret att man kan inte just nu ge svar på det. Om någon skulle vara förtvivlad och skriva ett spörsmålet så skulle det väl vara ltl Boman och jag i så fall! Men eftersom vi inte agerade i lagtingets namn utan det är privata namn avstod vi naturligtvis –förståndiga som vi är!

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Först och främst skulle jag vilja att ltl Sune Mattsson låter bli att anklaga parter i detta forum som inte kan försvara sig; oberoende om det är personer eller företag tycker jag inte att det hör hemma i den här salen. Ltl Sune Mattsson skall vara nöjd nu när hans majoritet nyligen på ett ganska fult sätt drev igenom en bordläggning som tekniskt sett innebär att beslutet inte kan komma före hösten, såvida inte talmanskonferensen behandlar det här på ett just sätt. Det har sagts från ltl Sune Mattssons majoritet att man vill ge ett besked nu till den sökande. Vi tycks vara ganska överens om att man skall ge besked till den sökande; därför förstår jag inte varför ltl Sune Mattsson just reste sig upp och röstade för bordläggning till måndagen i stället för fredag. I övrigt när det gäller vad som är rätt eller fel eller att anklaga eller icke anklaga är det fråga om subjektiva bedömningar, precis som ltl Sune Mattssons kompetens.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

För det första märkte jag inte själv att jag i mitt anförande talade om bordläggning och bordläggningstiden, som ltl Lindqvist nu i sin replik tar upp. Jag märkte det inte själv, men jag kanske sade det utan att tänka på det! För det andra har jag inte nämnt varken bolag eller någonting vid namn. Jag har bara sagt att jag har läst i pressen att det har varit anonymt att de kände sig hotade. Eftersom jag inte själv vet vilka det är har jag inte heller utpekat någon och de har heller naturligtvis ingen möjlighet att försvara sig, den möjligheten har inga anonyma personer. Därför undvek jag att nämna någon vid namn så att ingen skulle känna sig utpekad. Kanske ltl Lindqvist kände sig utpekad, men det var absolut inte meningen.

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Jag tycker att ltl Sune Mattsson nu var smått löjlig nu.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Det är mycket möjligt att jag i ltl Lindqvists ögon och i alla andras var det, men det var ltl Lindqvist som sade det, så han får väl stå för det själv!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Herr talman!

Eftersom ltl Sune Mattsson kom in på frågan om eldning av biobränslebaserade kraftvärmeverk tänkte säga att vi har just behandlat en motion i näringsutskottet angående biobränslebaserat kraftvärmeverk och vi har hört bl.a. Henning Lindström som borde vara ganska insatt i de frågorna. Jag förstod på ltl Sune Mattsson att det skulle vara enkelt att bygga om en biopanna och elda även med avfall. Det var just det som vi hörde om och det visade sig att det inte är något problem att bygga om pannor, men kruxet är att då klassas hela anläggningen som en avfallsanläggning och det betyder mycket högre kriterier, så det finns ingen lönsamhet i att blanda i avfall. Det här hör kanske inte riktigt till klämmen, men jag ville bara som svar säga att man bedömer det som så att det finns ingen möjlighet att elda med avfall. Jag skulle också vilja säga att jag tycker att det var vackert talat om vår Herre, för jag brukar själv tänka på att vår herre har givit oss sol, vind och vatten, och jag tror att det är det vi skall lära oss att ta vara på. Nu vet vi att vattenkraften är svår att ta vara på här på Åland eftersom vi inte har på det sättet kraftkällor, men vinden måste vi kunna ta vara på eftersom solenergin inte är så utvecklad. Där har vi en gratis källa som vi bör ta vara på.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Visst skall vi ta vara på vinden. Jag har ingenting emot det; jag har stött det förr och jag stöder det fortsättningsvis. Jag är kanske oense med några om placeringen.

 

När det gäller förbränningen har jag läst noga vad som har sagts. Det är inte fråga om klämmen, utan det var i landskapsstyrelsens svar på spörsmålet som det står om avfallsförbränning. Det var det jag kommenterade. Jag menar att avfall rätt upp och ner kan man inte bränna hur som helst, utan utsorterat avfall – rent papper, trä från bygge som är utsorterat osv. – kan man använda; mjölktetror går utan några speciella arrangemang numera. Men när man pratar om avfallsförbränning och tror att man skall komma undan avfallsfrågan genom att förbränna det, då blir det stora kostnader, för då fordras det stora anläggningar för rökgasrening osv. Rosk’n Roll som har utrett det i Västnyland säger att det kommer att ställas ännu och mycket större och högre krav på hushållen vid sortering för att man skall få ett bränsle som utan risker kan förbrännas med det andra. Sedan får man ha vilken åsikt och vilka kunskaper man vill om den saken. Jag säger inte att jag har dem, utan jag har läst vad andra skriver och själv försökt tänka på det. Jag stöder faktiskt här ltl Sundman som nämnde avfallsförbränningen; jag tror att på den punkten tänkte han säkerligen som mig att man skulle kunna bränna någonting som vi kör härifrån som nu kanske används på andra ställen och är attraktivt.

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Herr talman!

Det är bra att vi är överens om att vi skall använda vinden som energi. Däremot är jag väldigt pessimistisk när det gäller att hitta en placering som alla kan omfatta. Det är det det alltid stupar på. Jag satt här och tänkte för mig själv att utvecklingen går därhän att skulle man t.ex. ha velat bygga TV-masten eller vägen genom Bomarsund i dag skulle det vara helt omöjligt. Och allting blir bara svårare och svårare att hitta platser för, även om man offrar miljövinningen, så jag tycker att om man placerar dem ute i havsbanden där de inte stör bebyggelse och människor som bor i närheten kan jag inte se att det etiskt heller skulle ha någon negativ inverkan. Som vi hörde skall det inte heller bli landstigningsförbud, så jag skulle för min del gärna vilja ge en möjlighet att kunna satsa på vindkraft. Jag tycker att vi har väntat så länge på det och jag tror att vi aldrig kommer att bli helt eniga om någon plats, om vi inte vågar försöka nu.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag tror precis som ltl A-M Pehrsson: jag tror att det blir svårare och svårare att dra fram nya vägar och sätta upp master därför att vår lilla ö börjar bli så exploaterad. Därför har jag sagt att man skall ta områden som man redan har förstört som ingen människa kan bo bredvid på många år. Det finns någon som har skrattat när jag sagt Svinryggens Deponi, men jag tycker att det skulle vara en utmärkt plats att sätta vindkraftverk på, även om det blir någon annanstans därför att ingen människa kommer att vilja bo bredvid den soptippen på många herrans år, så jag tycker att det vore tacknämligt. Vad man än kommer fram till när det gäller vindkraftverk tycker jag att det skulle man kunna utreda, även om jag har hört av vindkraftsförespråkare att det blåser lite sämre där och inte ger samma utdelning, men den vinden kommer i alla fall oss till godo och är ren energi.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Sundman:

Herr  talman!

I stället för att begära repliker begärde jag anförande för att kommentera det som har sagts i dag. Först talade ltl Boman och jag måste säga att det måste vara glädjande för alla fågelvänner när de får nya kolleger när det kommer sådana här ärenden, det är plötsligt många som är väldigt fågelintresserade. Ltl Boman talade mycket om fågellivets påverkan och enligt MKB:n som har uppgjorts av landskapsstyrelsen är det ingen katastrof för fågellivet. Dessutom kommer fågellivets påverkan att utvärderas både före, under och efter projektet. En enad expertis säger att fågellivet inte kommer att lida någon större skada. Man har dessutom en fågelexpert med i projektet som kommer att ge råd och kommer att vara med om utvärderingen. Viktigt enligt experterna är däremot att byggnadsskedet anpassas så att det inte förläggs under känsliga tider, men när sedan anläggningen är byggd visar erfarenheten att fåglarna tvärtom att flyttar närmare för att vindkraftverken skrämmer bort rovfåglarna. Det är alltså inget större problem för fågellivet, men däremot måste man vara noga med att ta reda på, som jag sade i mitt anförande, att man gör på rätt sätt. Det här är ingenting som kommer att vispa bort alla fåglar, som det ungefär målas upp här.

 

När det gäller att obesuttna inte skulle vara välkomna så oavsett hur besutten man är man fortsättningsvis välkommen till holmarna så länge man inte är förbjuden av andra orsaker. Man överlåter inte holmarna till någon som tänker sätta upp ett staket längs med stranden, utan genom förslaget till arrendeuppgörelse arrenderar man ut ett område per vindkraftverk som är 70 meter i diameter, inte är det fråga om hela holmar som berörs; dessutom blir det några små vägar och en servicesteg mellan verken, främst för att kunna sätta upp dem. Det blir fortsättningsvis möjligt att vistas och också att jaga på holmarna, såvitt det övrigt är tillåtet och jag är övertygad om att fåglarna kommer att vara där och kommer att kunna jagas, enligt den sakkunskap jag har tagit del av i detta ärende.

 

Ltl J-E Mattsson sade en del och till det vill jag säga att det är fråga om sakkunskapen. Den har inte jag.  Jag kan bara läsa mig till den, tala för en placering vid Båtskär och det är inte bara en faktor som gör det, men det finns faktorer som är viktigare än andra, såsom vindförhållanden, närhet till källa som kan ta elproduktionen, Mariehamn i det här fallet och andra saker. Varför man får EU-pengar bygger på att man etablerar vindkraft på det här sättet som kallas semi-offshore. Man får inte några EU-pengar om man bygger vindkraft vid Svinryggen och då ställer man sig frågan: Är man beredd att genom landskapsstöd ge motsvarande summa?

 

Man kan alltid tycka vad man vill och det är ganska intressant att se vem som tar åt sig av ens anförande. Inte menar jag att rikta mig till ltl Sune Mattsson, inte har jag kallat ltl Sune Mattsson för mindre vetande. Tvärtom har jag stor respekt för Mattssons erfareheter och kunskaper, som jag också har fått ta del av i social- och miljöutskottet. Jag säger att om man är emot projektet överväger ens subjektiva åsikt, om man tar del av sakkunskap måste man, om man har varit emot projektet, måste man tyvärr ge sig – det visar MKB:n, det opartiska utlåtandet.

 

När det gäller arrende och datum för när olika ärenden aktualiserades är det så att detta aktualiserades i augusti 2001. Då gjorde man en uppgörelse med staten och landskapsstyrelsen att s här kan vi göra, vi kan begära nu redan och staten var beredd att ge fullmakter: eftersom det här kommer att övergå i landskapets ägo kan man teckna avtalet och det vinner sedan rättskraft när det övergår. Det var i augusti 2001 som detta ärende väcktes. Däremot är det lika illa att ltl Sune Mattssons och ltl Bomans brev inte heller har behandlats och det är fyra månader sedan det skickades in. Det är också ett brott mot 19a § i lagen som jag nämnde i mitt anförande: inom tre månader har man rätt att få ett besked, så jag håller absolut med om att man borde få ett besked, det har ltl Sune Mattsson helt rätt i, men han skall rikta kritiken till sin landskapsstyrelse som han stöder.

 

Jag är övertygad, herr talman, att det finns en majoritet i det här lagtinget för den här saken. När vi debatterar spörsmålet säger ltl Perämaa att det har blivit en svängning i debatten. Så är det inte, utan frågan ingår i spörsmålet och jag har lagt en kläm om den. När det gäller lagtingets roll är det inte så att klämmen är juridiskt bindande att vi kan stämma lantrådet och Co till tinget om de inte lyder oss utan det är en hemställan, men den är politiskt bindande, och politiska bindningar är starka detta år med anledning av vad som inträffar den 19 oktober. Om lagtinget beslutar att godkänna klämmen är det ett väldigt starkt motiv för landskapsstyrelsen att agera. Däremot är ett avtal bindande, såvida villkoren uppfylls och tanken är här att man skall teckna ett föravtal som inte vinner laga kraft förrän man har miljötillstånd och byggnadslov, som man har gjort tidigare; antingen tecknar man ett avtal med en klausul eller två skilda avtal. Jag kan mycket väl tänka mig, eftersom det här kan ta tid, att man kan återkomma till lagtinget och förankra arrendesumman i lagtinget fast man redan har tecknat ett bindande avtal. Det blir den kommande landskapsstyrelsen, för detta hinner inte göras före hösten. Vi skall komma ihåg att miljötillståndsprocessen skall gå, byggnadslovet, kanske eventuella besvär osv., så jag kan mycket väl tänka mig att man återkommer till lagtinget.

 

Som jag sade tror jag att det finns en majoritet här i lagtinget för detta, enligt de diskussioner vi har haft här om frågan. Jag måste säga att det är ett mycket fult spel att försöka förhala ärendet till september, som vissa ledamöter tror att de har gjort nu. Så får det inte bli, utan jag kräver, herr talman, att klämmen behandlas innan lagtinget tar sommaruppehåll och vid ett plenum där alla har en möjlighet att närvara. Så mycket demokrati måste vi ha i det här lagtinget att vi inte kan förskjuta frågor över sommaruppehållet utan att vi är ense om det. Om man förskjuter beskedet till september går vi återigen miste om EU-pengarna som vi gick förut på grund av samma förfarande, återigen, och det är jag inte med på. Jag hoppas verkligen, herr talman, att talmanskonferensen kan diskutera det här och föreslå ett extra plenum på onsdagen, eftersom ärendet är bordlagt till måndagen, där vi tar beslut; annars lär det nog bli politiska efterräkningar – det kan ni räkna med!

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Jag tror inte att ltl Sundman riktigt känner till den juridiska gången. Hela ärendet måste förankras i lagtinget och detta måste vara i form av ett ärende. Det är fråga om en kronoallmänning. Kronoallmänningarna ägs av hela landskapets befolkning och den enda som kan bestämma över dem är de av folket valda representanterna, alltså Ålands lagting. Sedan kan jag säga att en kläm är normalt till intet förpliktande.

 

Ltl Sundman talade om att man skulle studera fågellivet före, under och efter uppförande av vindkraftverken och enligt de experter jag har talat med – jag är ingen expert, men jag brukar tala med experter – finns det ingen anledning att studera något fågelliv efter uppförandet av vindkraftverken, för det finns inget fågelliv att studera då mera!

 

Ltl Sundman har andra uppgifter än vad vi har. Det pratas här om att legoavgiften skulle vara 8.000 euro. I det förslag till arrendeavtal som någon vindkraftförespråkare har lämnat till landskapsstyrelsen pratar man om 2.000 euro per år. Det skulle vara bra om vindkraftsanhängarna skulle se till att alla lagtingsledamöter får ungefär samma material. Det skulle gå mycket lättare att diskutera då.

 

 

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Som jag sade kan landskapsstyrelsen mycket väl återkomma till lagtinget med ett definitivt beslut i den här frågan. Man kan också villkora avtalet så att det vid det tillfälle när det skall vinna laga kraft också kräver lagtingets godkännande, att man kommer ånyo till lagtinget.

 

När det gäller påståendet att det inte finns någon expert som tror att det finns några fåglar kvar har jag den uppfattningen att experterna är eniga om att det kommer att finnas fåglar kvar. Däremot är de också eniga om att man borde ta tillfället i akt och ta reda på vindkraftetabliering och vindkraftdrifts påverkan på fågelliv så att man verkligen har forskning som visar, så här skulle man ha ett unikt tillfälle. Men med den kunskap man har i dag vet man att det lever och häckar fåglar vid vindkraften, så det är ingen katastrof.

 

När det gäller arrendesumman är de summorna som har nämnts bara ett förslag från arrendesökaren, från vindkraftaktörerna och det skall man, som jag säger i klämmen, förhandla om på affärsmässiga grunder. Det kan hända att det skall vara fråga om ett högre eller ett lägre arrende, det kan inte jag bedöma, men däremot kan också ta tillvara det erbjudande som vindkraftaktörerna har gjort att sköta om holmar och anläggningar därute; annars blir det en kostnad för landskapsstyrelsen. Det här är alltså en förhandling mellan landskapsstyrelsen och dem som har sökt. Det tror jag absolut att landskapsstyrelsen klarar av att reda upp.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Som jag sade tidigare har vi uppenbarligen talat vid olika fågelexperter; de experter jag har fått uppgifter från säger att fåglarna kommer att fly platsen. Redan under byggnadstiden kommer fåglarna att flytta. Jag kan ta ett exempel från min egen strand på Järsö, Granö; när jag flyttade dit fanns där ett tiotal ejderbon, i dag är det ingen som häckar där därför att det är en aktivitet på området och den aktiviteten var främst när man byggde och röjde, då man skrämde bort fåglarna för generationer framåt. Samma kommer att hända på Stora Båtskär. Det är inte så landskapsstyrelsen eventuellt kan återkomma till lagtinget med ansökan, utan de måste göra det. Landskapsstyrelsen får absolut inte arrendera ut en kronoallmänning utan lagtingets godkännande och det måste ske i form av ett skilt ärende; det går inte att komma med en kläm och det får vi väl tidigast i sepetember.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Ltl Boman har klarare uppgifter än mig beträffande statusen på öarna, om det är kronoallmänning eller inte. Det vore till fördel om alla lagtingsledamöter fick samma uppgifter så att vi kunde debattera på lika villkor.

 

När det gäller fåglarna har experterna sagt att det är viktigt att man anpassar byggnadstiden så att man inte påverkar de känsliga tiderna. Man har sagt, som ltl Boman mycket riktigt säger, att under byggnadstiden kan fåglarna vara lite skeptiska och omedelbart efteråt, men när de sedan ser att det inte pågår någon mänsklig aktivitet så kommer de tillbaka! Det är kanske så att den frihet för de obesuttna, som ltl Boman efterlyser, borde inskränkas oavsett om man har vindkraft eller inte för fåglarnas skull. Man kunde diskutera den anhållan som ltl Boman har lämnat in: att efter vindkraftverken har uppförts etablera öarna som ett fågelskyddsområde. Jag ser ingen konflikt här.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag måste precisera mig. Både ltl Boman och jag har fått ett brev på vår anhållan, men där skriver man att man inte kan ta ställning till vår anhållan, så det är helt enkelt inget svar på vår fråga. Brevet kom två-tre månader efter och det står bl.a. att det föreligger en anhållan från Ålands Vindenergi Ab att arrendera Lilla och Stora Båtskär för att uppföra vindkraft inom området. Den lämnades in ett par månader efter vår anhållan. Vi fick alltså ett svar, men det var inte avgörande för om vi skulle få vår anhållan igenom och det är väl ungefär samma som vindkraftverket har fått, kanske muntligt eller skriftligt, att man inte kan ge besked.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Då förefaller det som om ltl Sune Mattsson och ltl Ronald Boman är förfördelade, för vindkraftaktörerna har inte fått något skriftligt besked på sin anhållan, varken på den från 2001 eller på den från i år.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Ltl Sundman säger att det inte är fråga om någon vändning i debatten, som jag sade i mitt anförande eftersom detta med vindkraft är ett element i spörsmålet. Visst är det ett element i spörsmålet, men ett spörsmål är ändå närmast en diskussion mellan spörsmålsställaren, oppositionen och landskapsstyrelsen. Det är inte majoritetens forum på det viset. Att det nu ändras så att man genom en kläm skall ta ställning med några dagars varsel, kanske några timmars varsel, till en utökning av vindkraften från 4 procent till 17 procent är ganska stort. Jag uppfattar det som en vändning. Det normala i lagtinget när man behandlar så här stora saker, även mindre, är att det kommer en framställning, man har en remissdebatt, man utskottsbehandlar och sedan tar man ställning för eller emot. Men nu skall man utgående från den dokumentationen som man visst har fått till handa och det man har läst om de här sakerna och sedan en några raders kläm nu på en gång ta ställning till om det här är det rätta eller inte. Jag tycker att det här inte är riktigt rätt sätt att arbeta.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Sättet att arbeta är helt enligt lagtingsordningen, att kunna ställa spörsmål och kunna föreslå en kläm. Jag hade, som jag sade, hoppats på ett meddelande till lagtinget där dessa frågor skulle ingå, men det har inte kommit och därför såg vi oss tvungna att ställa spörsmålet. Då skulle man ha fått en utskottsbehandling osv. Men inte kan någon komma och påstå att vi inte skulle vara insatta i projektet och frågorna – så mycket som det här har diskuterats tror jag nog att man vet precis vad det handlar om, t.o.m. kanske för bra, enligt ens egen uppfattning! Dessutom kan man mycket väl återkomma till lagtinget med det definitiva beslutet, men man måste få rätt till marken nu för att kunna begära byggnadslov och miljötillstånd för att kunna gå vidar egentligen EU-ansökan; därför är det viktigt att man ger ett besked. Ger man inte besked nu utan försöker förhala det till september går EU-pengarna oss förbi igen, förutom all vind som blåser över våra huvuden!

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Självklart är det enligt lagtingsordningen; man är i sin fulla rätt att lägga fram förslag till klämmar, men ändå finns det ett litet skimmer av tvivel och en misstanke för ltl Sundman sade själv att en kläm egentligen inte är juridiskt bindande, men att minoriteten under ett valår får det till att det är moraliskt mycket mera bindande, så nu skall man försöka utnyttja valåret och skrämma vissa ledamöter till att omfatta – det är det som ltl Sundman sade. För mig är inte det här det vanliga sättet att arbeta.

 

 

 

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

 Detta förfarande kallas politik! Vi är politiker och vi är valda av Ålands folk; det sker vart fjärde år och skall ske i höst. Vissa politiker agerar likadant under hela valperioden, andra blir lite mera nogräknade just före valet. Så är sanningen och det är upp till var och en lagtingsledamot att agera som den vill enligt lagtingsordningens 9 §. Det har gjorts undersökningar. Det är ingenting som vi har hittat på i dag; det har gjorts en MKB, det finns en projektbeskrivning, det har varit mycket debatt om saken, det kan inte vara okänt så att inte lagtingsledamöterna kan ta ställning till en sådan relativt enkel sak som att ge landskapsstyrelsen i uppdrag att teckna föravtal som man återkommer med till lagtinget, om man så anser.

 

TALMANNEN: Ärendet bordläggs till plenum den 12 maj.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 8:

 

Landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Danne Sundmans enkla fråga angående AX-kod för bruk i Internet- och vägtrafik. (EF 10/2002-2003).

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsstyrelsen svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart  härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga.

 

Ltl Sundman:

Herr talman!

För en tid sedan infördes AX som landskod för post till Åland. Nästa steg är att införa AX som åländsk toppdomän på Internet och som landskod för vägtrafiken.

 

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsstyrelsen följande enkla fråga:

 

När avser landskapsstyrelsen införa AX-koden för Internet- och vägtrafik?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Ltl Sundman frågar när landskapsstyrelsen avser att införa AX-koden för Internet- och vägtrafik. I likhet med ltl Sundman är också landskapsstyrelsen mycket engagerad i de här frågeställningarna; det visar vi inte minst med tanke på det arbete som gjordes för att få AX-koden för postväsendet. Redan före AX-koden för postväsendet hade införts pågick också ett arbete med att få till stånd en AX-kod för vägtrafiken; där stötte det på vissa problem i och med att det kanske valdes fel spår när man förde ärendet till utrikesministeriet och därifrån fick ett negativt besked. Det har blivit ett problem i den fortsatta hanteringen av det ärendet. Vi har därför valt att fokusera vårt arbete på att försöka få till stånd en s.k. toppdomän, en AX-kod för Internet. Det organ som utfärdade AX-koderna och som har rätt att ge Åland en s.k. toppmodän kallas för Ikam. Arbetet har visat sig vara mera komplicerat än vad det har varit tidigare för andra områden eftersom det finns områden ute i världen som i viss mån har missbrukat de möjligheter och rättigheter som områdena har fått när de har fått egna toppdomäner. Men från landskapsstyrelsens sida jobbar vi fortsättningsvis med att försöka hitta vägar och lösningar som gör att vi så snart som möjligt skall kunna få en toppmän och en AX-kod också när det gäller Internet; vi ser nämligen att det skulle vara ett väldigt viktigt steg i den fortsatta utvecklingen i vårt samhällsbygge och det skulle också göra att Åland skulle bli väldigt mycket mera synligt internationellt och det skulle också underlätta för våra kontakter med omvärlden och tydliggöra Åland och självstyrelsen på ett helt annat sätt. Vi jobbar och försöker via olika internationella kanaler samt även nationella skapa bästa möjliga förutsättningar för att kunna införa en sådan här Internet AX-kod och jag kan tyvärr inte här svara på en exakt tidpunkt när jag tror att vi kan lyckas, men jag tror att det inte är alltför avlägset – inte det här året, men kanske därpå följande år – att vi skall kunna komma till en lösning på den här frågan som tillfredsställer både ltl Sundman och också landskapsstyrelsens målsättning.

 

Ltl Sundman, första tilläggsanförande:

Herr talman!

Det är viktigt med självstyrelsens symboler. Den finaste symbolen vi har är vår flagga som hänger här i plenisalen och vi har också andra symboler. Jag vill påstå att AX-koden när den kom som postkod var en väldigt viktig symbol och de två återstående: Internetkod och vägtrafikkod är också väldigt viktiga, inte minst för turistnäringen, eftersom produkten Åland mycket säljs därför att den är så speciell, därför att vi har dessa symboler. Många hänvisar till dem, senast igår i tidningen var det en i branschen som hänvisade till dem. Det är också viktigt för självstyrelseviljan att vi politiker ger medborgarna symboler i vilka de kan betrakta sin vilja att vara ett självstyrt folk. Symbolerna ger oss inte vårt dagliga bröd, men de ökar sammanhållningen kring kampen för detta bröd. Min roll i lagtinget är att jaga på landskapsstyrelsen – det var en tidigare lagtingsledamot som hade en blåslampa, det har inte jag, men mitt agerande skall vara en blåslampa. Jag önskar landskapsstyrelsen lycka till i den här frågan och hoppas att det löser sig och jag följer frågan med intresse.

 

TALMANNEN: Landskapsstyrelsens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 9:

 

Landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Fredrik Lindqvists enkla fråga angående övertagande av beskattningsbehörighet. (EF 12/2002-2003).

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsstyrelsen svar på frågan. Ordet ges till ltl Lindqvist.

 

Ltl Lindqvist: Avstår.

 

Vicelantrådet Erland:

Bästa herr talman, bästa lagtingsledamöter!

Den fråga som här har ställts är av stort intresse för allmänheten, förmodar jag. Det gäller nämligen överföring av skattebehörighet. När landskapsstyrelsen 1982-83 förberedde en självstyrelselagsrevision var målsättningen att få över vissa skattebehörighetsområden. Man ville framför allt kunna ha mindre avvikelser i beskattningen. Målsättningen var också att alla nya skatter i riksbudgeten skulle godkännas av lagtinget. När framställningen kom till riket – i form av en lagmotion – ville man från rikets sida ha en blandad kommitté där man från finansministeriet sade att man eftersträvade en enkel formel för beskattningen och det ledde så småningom till klumpsumman.

 

1995 tillsatte landskapsstyrelsen en kommitté, den s.k. Lundberg-kommittén och den avgav sitt betänkandesamma år, där förslaget var att Åland skulle kunna ha avvikande indirekta skatter och att man skulle gå vidare i frågan om övertagande av behörighet avseende företagsbeskattningen, dvs. samfunds- och kapitalskatten. I samband med EU-inträdet diskuterade man mellan partierna i en referensgrupp skattebehörighet och målsättningen var att det skulle införas ett undantag med inriktning på indirekta skatter och det blev så småningom ett resultat av det i det s.k. Ålandsprotokollet. I samband med en revision av självstyrelselagen som inleddes 1997 tillsatte man en parlamentarisk referensgrupp och där var alla partier i stort sett eniga om att man skulle gå in för att överta samfundsskatten och kapitalskatten. I revisionsarbetet lyftes den här punkten ut från agendan; det blev alltså ingen utredning av den saken och i dag har vi alltså en självstyrelselagsproposition som ligger i lagutskottet och i riksdagens grundlagsutskott där inte samfundskatten inte finns med. I samband med aftonskolan har vi tagit upp den här frågan och kommit överens med regeringen att vi skall fortsätta en dialog med finansministeriet, men samtidigt avvakta en utredning om de ekonomiska förhållandena mellan Åland och riket.

 

Den här frågan är alltså aktualiserad, men den är beroende på vad riksmyndigheterna vill göra, och vi har vissa förhoppningar på att vi skall kunna gå vidare nu om VAT-utredningen blir klar och självstyrelselagspropositionen godkänns. Vi kan notera att frågan inte finns med i regeringsprogrammet. Där finns dock en hel del skrivningar om skatter i allmänhet som innebär att staten tar över alltmer av kommunernas skatter.

 

När det gäller behörighet har landskapet enligt självstyrelselagen behörighet när det gäller närings- och nöjesskatter, grunderna för avgifter till landskapet och kommuner tillkommande skatter. Dessa skattefrågor har varit aktuella i samband med lotteriskatten och tonnageskatten. Landskapsstyrelsen är alltså beroende av att föra en dialog med riksmyndigheterna, det är därifrån en behörighetsöverföring skall komma. Det som står här i den enkla frågan om att det skulle ha tillsatts en kommitté står i vårt handlingsprogram, men det är alltså vår målsättning att få en gemensam kommitté med riket, men där har då den ekonomiska utredningen bromsat upp det hela. Vi har nu med den nya regeringen tagit initiativ till att försöka påskynda utredningen, men fortfarande är målsättningen att vi skall ha ett gemensamt utredningsresultat, för det stärker våra fortsatta möjligheter, men det finns också en gräns för den processen.

 

Svaret på den enkla frågan kanske var något långt, men samtidigt har jag – enligt min egen uppfattning – redogjort någorlunda fullständigt för behörighetsfrågorna i beskattningen.

 

TALMANNEN: Landskapsstyrelsens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

 

Ärende nr 10: Landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Fredrik Lindqvists enkla fråga angående slopande av investeringsstöd för värmepump. (EF 13/2002-2003) avförs från föredragningslistan.

 

 

Lagtingets nästa plenum är i morgon den 9 maj kl. 9.30. Plenum är avslutat. (Plenum avslutades kl. 17.45).

Originalfil