Plenum den 8 mars 2010 kl. 13.00

 Ålands lagting

 

STENOGRAFISKT PROTOKOLL

 

 

 

 

 

 


Plenum den 8 mars 2010 kl. 13.00

Plenum börjar. 2

Meddelande. 2

Föredras. 2

1   Fyllnadsval av en medlem i lagtingets finansutskott (V 12/2009-2010)

Föredras. 2

2   Fyllnadsval av en ersättare i lagtingets lagutskott (V 13/2009-2010)

Föredras. 2

3   Fyllnadsval av en ersättare i självstyrelsepolitiska nämnden (V 14/2009-2010)

Bordläggning. 3

4   Självstyrelseambassadörer

Lagutskottets betänkande (LU 16/2009-2010)

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 18/2007-2008)

Bordläggning. 3

5   Utökad VVS-utbildning

Kulturutskottets betänkande (KU 1/2009-2010)

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 41/2007-2008)

Bordläggning. 3

6   Kulturutskottets betänkande (KU 2/2009-2010)

Ltl Camilla Gunells m.fl. hemställningsmotion (HM 24/2008-2009)

Bordläggning. 3

7   Obligatorisk entreprenörskaps- och säljutbildning i gymnasieskolorna

Kulturutskottets betänkande (KU 3/2009-2010)

Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion (HM 49/2008-2009)

Remiss. 3

8   Godkännande av avtalet med Anguilla om upplysningar i fråga om skatteärenden

Republikens presidents framställning (RP 10/2009-2010)

Remiss. 3

9   Godkännande av avtalet med Cooköarna om upplysningar i fråga om skatteärenden

Republikens presidents framställning (RP 11/2009-2010)

Remiss. 3

10  Godkännande av avtalet med Samoa om upplysningar i fråga om skatteärenden

Republikens presidents framställning (RP 12/2009-2010)

Remiss. 4

11  Godkännande av avtalet med Turks- och Caicosöarna om upplysningar i fråga om skatteärenden

Republikens presidents framställning (RP 13/2009-2010)

Remiss. 4

12  Godkännande av avtalet med San Marino om upplysningar i fråga om skatteärenden

Republikens presidents framställning (RP 14/2009-2010)

Remiss. 4

13  Godkännande av avtalet med Indien för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt

Republikens presidents framställning (RP 15/2009-2010)

Föredras. 4

14  Skattemeddelande

Landskapsregeringens meddelande (M 2/2009-2010)

Enda behandling efter bordläggning. 4

15  Beredning av ny självstyrelselag

Lagutskottets betänkande (LU 15/2009-2010)

Ltl Roger Janssons m.fl. hemställningsmotion (HM 53/2007-2008)

För kännedom... 51

16  Skapande av en gemensam räddningsmyndighet

Ltl Johan Ehns enkla fråga (EF 6/2009-2010)

17  Ny barnomsorgslagstiftning

Landskapsregeringens framställning (FR 15/2009-2010)

18  Ändring av landskapslagen om stöd för vård av barn i hemmet

Landskapsregeringens framställning (FR 16/2009-2010)

Plenum slutar. 51

 

Plenum börjar

Närvaroregistrering. 29 ledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller Torbjörn Eliasson pga sjukdom. Beviljas.

Meddelande

Meddelas att landskapsregeringen genom brev av den 4 mars 2010 återtagit framställningarna 3/2008-2009 med förslag till ny lagstiftning om hemvårdsstöd samt framställning nr 12/2009-2010 med förslag till ny barnomsorgslagstiftning. Ärendena i deras helhet förfaller således.

Föredras

1        Fyllnadsval av en medlem i lagtingets finansutskott (V 12/2009-2010)

Inom föreskriven tid och i behörig ordning har inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar som ordinarie medlem i finansutskottet lagtingsledamoten Danne Sundman.

Enligt 51 § AO tillåts vid val diskussion endast om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt. Diskussion? Ingen diskussion.

Eftersom endast en kandidatlista inlämnats verkställs enligt 68 § arbetsordningen ingen särskild valförrättning. Lagtingsledamoten Danne Sundman förklaras därför vald till ordinarie medlem i finansutskottet för återstoden av innevarande valperiod. Antecknas.

Föredras

2      Fyllnadsval av en ersättare i lagtingets lagutskott (V 13/2009-2010)

Inom föreskriven tid och i behörig ordning har inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar som ersättare i lagutskottet lagtingsledamoten Danne Sundman.

Enligt 51 § AO tillåts vid val diskussion endast om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt. Diskussion? Ingen diskussion.

Eftersom endast en kandidatlista inlämnats verkställs enligt 68 § arbetsordningen ingen särskild valförrättning. Lagtingsledamoten Danne Sundman förklaras därför vald till ersättare i lagutskottet för återstoden av innevarande valperiod. Antecknas.

Föredras

3      Fyllnadsval av en ersättare i självstyrelsepolitiska nämnden (V 14/2009-2010)

Inom föreskriven tid och i behörig ordning har inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar som ersättare i självstyrelsepolitiska nämnden lagtingsledamoten Danne Sundman.

Enligt 51 § AO tillåts vid val diskussion endast om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt. Diskussion? Ingen diskussion.

Eftersom endast en kandidatlista inlämnats verkställs enligt 68 § arbetsordningen ingen särskild valförrättning. Lagtingsledamoten Danne Sundman förklaras därför vald till ersättare i självstyrelsepolitiska nämnden för återstoden av innevarande valperiod. Antecknas.

Bordläggning

4      Självstyrelseambassadörer

Lagutskottets betänkande (LU 16/2009-2010)

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 18/2007-2008)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 10 mars. Godkänt. 

Bordläggning

5      Utökad VVS-utbildning

Kulturutskottets betänkande (KU 1/2009-2010)

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 41/2007-2008)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 10 mars. Godkänt.

Bordläggning

6      Kulturutskottets betänkande (KU 2/2009-2010)

Ltl Camilla Gunells m.fl. hemställningsmotion (HM 24/2008-2009)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 10 mars. Godkänt.

Bordläggning

7      Obligatorisk entreprenörskaps- och säljutbildning i gymnasieskolorna

Kulturutskottets betänkande (KU 3/2009-2010)

Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion (HM 49/2008-2009)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 10 mars. Godkänt.

Remiss

8      Godkännande av avtalet med Anguilla om upplysningar i fråga om skatteärenden

Republikens presidents framställning (RP 10/2009-2010)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänns?

Diskussion. Ingen diskussion. Ärendet remitteras till lagutskottet.   

Remiss

9      Godkännande av avtalet med Cooköarna om upplysningar i fråga om skatteärenden

Republikens presidents framställning (RP 11/2009-2010)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänns?

Diskussion. Ingen diskussion. Ärendet remitteras till lagutskottet.   

Remiss

10     Godkännande av avtalet med Samoa om upplysningar i fråga om skatteärenden

Republikens presidents framställning (RP 12/2009-2010)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänns?

Diskussion. Ingen diskussion. Ärendet remitteras till lagutskottet.   

Remiss

11     Godkännande av avtalet med Turks- och Caicosöarna om upplysningar i fråga om skatteärenden

Republikens presidents framställning (RP 13/2009-2010)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänns?

Diskussion. Ingen diskussion. Ärendet remitteras till lagutskottet.   

Remiss

12     Godkännande av avtalet med San Marino om upplysningar i fråga om skatteärenden

Republikens presidents framställning (RP 14/2009-2010)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänns?

Diskussion. Ingen diskussion. Ärendet remitteras till lagutskottet.   

Remiss

13     Godkännande av avtalet med Indien för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt

Republikens presidents framställning (RP 15/2009-2010)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänns?

Diskussion. Ingen diskussion. Ärendet remitteras till lagutskottet.   

Föredras

14     Skattemeddelande

Landskapsregeringens meddelande (M 2/2009-2010)

Enligt 51 § 2 mom. lagtingsordningen kan lagtinget besluta att meddelandet skall hänskjutas till utskott eller självstyrelsepolitiska nämnden om ärendet prövas vara av synnerligt vikt. Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden. Kan förslaget godkännas? Godkänt.                            

Enda behandling efter bordläggning

15     Beredning av ny självstyrelselag

Lagutskottets betänkande (LU 15/2009-2010)

Ltl Roger Janssons m.fl. hemställningsmotion (HM 53/2007-2008)

Ärendet bordlades den 1 mars 2010. Talmanskonferensen föreslår att en gemensam diskussion om de båda ärendena tillåts eftersom de anknyter till varandra. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. Föreslås vidare att eventuella förslag till bordläggning avser båda ärenden. Kan förslaget godkännas? Godkänt.

Diskussion.

Minister Mats Perämaa

Herr talman! Det är glädjande att se här uppifrån talarstolen att detta ämne väcker intresse. Antalet uppsträckta händer är många. Det är bra.

Denna fråga har ju diskuterats politiskt av våra företrädare i decennier. Det har diskuterats av detta lagting. Det har diskuterats i bland majoritetspartierna var för sig och tillsammans. Det är strängt taget ett väldigt diskuterat ämne och det väcker intresse. Det är fullt naturligt. Uppbörden av skatter är ju en väsentlig del utav det som också det offentliga gör. Man hanterar uppgifter och därför är det naturligt att man diskuterar inkomster.

Innan vi kommer till de ställningstaganden, som landskapsregeringen har tagit, så vill jag inleda med att beskriva också det som står i detta meddelande, om bakgrunden lite mera och om de ekonomiska system vi har idag, EU-rätten osv.

Grunden, rent praktiskt och sakligt till att vi nu presenterar detta skattemeddelande, är det arbetet som en parlamentarisk skattekommitté utförde under förra valperioden där jag själv hade förmånen att få vara med. Utgående från det arbetet skrev denna landskapsregering in i sitt handlingsprogram att vi skulle låta ÅSUB utför en skatteutredning där man skulle bedöma hur olika skattescenarier skulle påverka det åländska samhället. Den rapporten har alla kunnat ta del av, så den tänker jag inte beskriva så väldigt ordagrant här.

I vårt handlingsprogram för majoritetsblocken har vi sagt att vi ska föra fram ett skattemeddelande för diskussion. Jag tror vi har skrivit i handlingsprogrammet att det ska sammanfattas i lätt förståelig form. Det är lätt att säga det, men kanske inte lika lätt att utföra. Vi har i varje fall gjort ett gott försök, anser vi.

Frågan har diskuterats under hela den åländska autonomins historia men på senare tid kanske kopplat till den resektion som världen går igenom just nu. Kanske p.g.a. detta har aktiviteten i diskussion varit ännu ivrigare under senare tid.

I det här meddelandet ska vi ge en bild av den historiska utvecklingen, EG rättsliga aspekter, konsekvenserna för det legala systemet och formen för lagstiftning, avräkningsgrunder, uppdatering och förändring vid behörighetsöverföringar och den fortsatta processen. Nu ska jag beskriva och gå igenom detta meddelande.

Jag tror ändå att de tidigare utredningar som har gjorts och den historiska utvecklingen får var och en själv läsa och bedöma. Det som man kan säga om de tidigare utredningarna är att de bara står uppräknade i detta meddelande. Vill man skapa sig en riktig bild av den historiska utvecklingen bör man läsa dessa utredningar själv. När man får det beskrivet så här, utredningarna uppräknat efter varandra, så ser man att det har gjorts många stora arbeten på detta område. Därav förmodligen resultatet av detta meddelande och förhoppningsvis en enighet om hur man går vidare.

Det nuvarande finansieringssystemet vill jag ändå fördjupa mig något i det här skedet. Avräkningsbeloppet, som det beskrivs i självstyrelselagen, är för närvarade stommen i vår offentliga finansiering. Enligt 46 § självstyrelselagen beräknas avräkningsbeloppet så att det i statsbokslutet för respektive år redovisar inkomsterna och de multipliceras med det som är avräkningsgrunden, 0,45 procent. Dessa intäkter är undantagna nya statslån. Förmodligen kan man hävda att orsaken till den intensiva diskussion om skattebehörighet som har förekommit under senare år, kopplar ihop just detta faktum att avräkningsgrunden multipliceras med statsintäkterna exklusive lån. Det har lett till att våra intäkter har sjunkit dramatiskt i takt med att skatteintäkterna till staten också har minskat. Vi har samtidigt upplevt att våra hjul här på Åland fortsättningsvis rullar i ganska rask takt. Det var detta om avräkningsbeloppet.

För att nå förändring så krävs det enligt självstyrelselagen att man ska ändra avräkningsgrunden.

En uppföljning borde göras, enligt förarbetena till självstyrelselagen, kontinuerligt av hur statens sätt att uppbära intäkter eventuellt förändras och hur det påverkar vårt ekonomiska system. Det har inte i detalj gjorts från det att självstyrelselagen till denna del trädde i kraft. Det är nu på senare tid som diskussionen har väckts ännu mera intensivt att staten har ändrat sitt sätt att ta in inkomster, vilket har förändrat inkomstbilden för oss på ett negativt sätt.

Det har påtalats flera gånger att avräkningsgrunden borde förändras för att de här mekanismerna, gällande statens rätt att ta in skatter, har ändrats. Man har också hävdat, med rätta anser jag, att vår befolkningsutveckling har varit mera gynnsam. Vi torde ha en befolkning som utgör 0,51 procent. Med detta som grund torde vi kunna hävda att avräkningsgrunden ska justeras.

Det här är någonting som utgör stommen i vårt nuvarande system, men det är ändå skäl att nämna det i det här sammanhanget.

Skattegottgörelsen är också en viktig del av vårt nuvarande ekonomiska system. Ursprunget till skattegottgörelsen var säkert att man ville stimulera Åland att föra en aktiv näringspolitik. Samtidigt var skattegottgörelsen en kompromiss till att Åland, då man tog fram självstyrelselagen till denna del som började gälla 1993, inte gavs mera beskattningsbehörighet. Politiska kompromisser blir ibland så här och ingenting fel i det. Det var den tidens sätt att kompromissa.

Enligt 49 § självstyrelselagen utgör skattegottgörelsen den del av den i landskapet debiterade inkomst- och förmögenhetskatten som med 0,5 procent överstiger motsvarande skatt i hela riket. Det överstigande beloppet ska då tillkomma landskapet. Det har utgjort en viktig del för offentlig finansiering, men det har varit något sjunkande på senare tid.

Det som man idag kan kalla trygghetsklausulerna i det ekonomiska systemet är extra anslaget som kan beviljas på begäran för osedvanliga stora engångsutgifter. Ett exempel på det är landskapsregeringens och lagtingets äskande om finansiering när det gäller Finlandskabeln. Där är bedömningen att utgifterna är så stora att den svårligen kan bäras av landskapsbudgeten allena.

Den andra delen av trygghetsklausulerna är särskilda bidrag som kan ges, enligt 51 § i självstyrelselagen, för extrema situationer som här i texten beskrivs som chocker utifrån. Det kan vara naturkatastrofer, någon näringsgren som fallerar helt och hållet eller något som motsvarar det.

Sedan har lagtinget möjlighet att instifta skatter till landskapet förutom de inkomstskatter som regleras av den delade behörigheten till staten och kommunerna. Dessa skatter har betraktats som tilläggsskatter och så är det ju. Det är någonting som skulle bli utöver de andra skatterna. Därför har de styrande politikerna på Åland, fram tills nu, valt att inte aktivera de skatterna.

Skatt i kommunerna har vi behörighet över. Kommunalskattelagen har inte i särdeles hög grad utnyttjats för det som egentligen är grunden med hela tanken att ta över mer behörighet; att med egna åtgärder kunna stimulera det åländska samhället.

Landskapsregeringen har den 1 september 2009 tillsatt en arbetsgrupp som bereder ett förslag till en kommunalskattelag där de åländska intressena, de åländska särförhållandena och stimuleringstanken vägs in betydligt mera. Jag hoppas att lagtinget så småningom ska kunna ta ställning till ett förslag utgående från den arbetsgruppens arbete och landskapsregeringens förslag.

Herr talman! Nu börjar vi komma in på diskussion om vad som ska hända härefter, enligt landskapsregeringens syn.

En ändring av fördelningen av lagstiftningsbehörigheten kräver en ändring i självstyrelselagen. Vi i landskapsregeringen anser att självstyrelselagen är sådan till sin natur att den inte ständigt borde vara föremål för ändringar. Därför föreslår vi att också beskattningsbehörighetsfrågan skall införas i ett system som kallas ramlagsmodellen, där lagtinget själv, efter moget övervägande och behövliga utredningar, kan bestämma när man tar över behörigheten av skatter.

Det pågår samtidigt en diskussion, under samma ärende, om övrig lagstiftningsbehörighet. Det är mycket lämpligt att den diskussionen kopplas samman. Grunden, som vi ser det i landskapsregeringen, är att självstyrelselagen inte ska diskuteras hela tiden då man önskar mera behörighet. Det är rätt, sett ur lagtingets och Ålands ställning som autonomi. att vi har rätt till de ekonomiska delarna att själv bestämma när vi så vill överföra mera behörighet inom skatteområdet.

Några ord om alternativ för skatteförvaltningen. En behörighetsöverföring av skattelagstiftningen innebär genom två alternativ att landskapet helt utformar sina egna skatteåtgärder genom egen lagstiftning eller att man tillämpar det beprövade medlet, blankettlag, där man också kan införa undantag som vi anser är lämpliga för oss. Det här är två spår som man kan välja. Det som är viktigt är att med förvaltningsbehörigheten följer alltid också lagstiftningsbehörigheten, varför övervakning och uppbörd av skatter ska regleras på något sätt. Antingen att vi har en förvaltning själva eller att vi via en överenskommelseförordning begär att statsmakten ska utföra det åt oss. Det är två jämngoda alternativ som ändå måste bedömas utifrån hur vi formulerar vår ev. framtida skattelagstiftning och vad den, via förhandling med riksmyndigheterna, kan tänkas kosta. Då måste man bedöma kostnaden och byråkratin mot varandra för att hitta en lämplig lösning. Förhandlingar krävs dock i respektive situation.

 Det är omöjligt att på förhand uppskatta de exakta kostnaderna för en egen skatteförvaltning. Det beror på enkelheten eller krångligheten, om man använder populariserade ord för att beskriva det här. Vår utgångspunkt är att vi ska sträva till en så enkel skattelagstiftning som möjligt för att minimera byråkratin.

Det torde vara så att den lagstiftning som vi följer i dagens läge och också den kommunalskattelagstiftning som vi följer är rätt krånglig, genom att den har några år på nacken. Den är ett lappverk med diverse avdrag som har plussats på så att slutprodukten just nu är rätt så komplicerad.

Den EG-rättsliga aspekten; utgående från den diskussion vi för idag om skatter så det undantag som inskränker i Ålands skyldighet att delta i EU:s skatteharmonisering, gällande omsättningsskatt, punktskatt och annan indirekt skatt, är av oerhörd stor betydelse. Detta möjliggör för oss att ha en avvikelse vad gäller de indirekta skatterna. Det är en delorsak till den rangordning som landskapsregeringen har satt i slutet av detta meddelande.

Den andra delorsaken med de indirekta skatterna torde vara att också ÅSUB lyfter upp mervärdeskattefrågan som ett viktigt verktyg i en stimulerande finans- och ekonomisks politik.

Direkt beskattningen av företag och privat personer har länge och i hög utsträckning hört till de enskilda medlemsländernas bestämmande. Detta område torde vara svårt att reglera och harmonisera eftersom det kräver en enhällighet av medlemsländerna för att göra just det. Därför torde denna fråga ha fått sin plats i rangordningen i meddelandet.

På senare tid har kommissionen verkat mer aktivt för en ökad harmonisering för direkt beskattningen av företag. Man hävdar från kommissionen att det ska skapas en konsoliderad bolagsskattebas inom unionen. Man anser att det är endast genom detta som man kan tackla en stor del av det skattehinder som uppstår i frågan om gränsöverskridande aktiviteter på den inre marknaden.

Vad gäller de indirekta skatterna har vi ett undantag. De direkta skatterna torde inte kunna harmoniseras så lätt medan det pågår ett arbete gällande företagsbeskattningen.

Herr talman! Sedan några ord om ÅSUB:s skatterapport. Vi anser, som vi skriver i meddelandet att rapporten ger ett tydligt budskap. Jag ska läsa upp ur meddelandet den samlade bedömningen av de ekonomiska utsikterna som kopplas ihop med rapporten. ÅSUB säger så här; ”egen beskattning utan förändrad skattepolitik medför inte några märkbara förändringar i Ålands utveckling.” Det är ett tydligt besked. Tar vi över behörigheten och inte gör några förändringar så märks det förmodligen inte några stora förändringar i utvecklingen heller. Vidare säger ÅSUB; ”ett skattövertagande skulle generera ett ökat konsumtionsutrymme för landskapet. De ekonomiska effekterna av ett skatteövertagande utan justeringar i skattesatserna är positiva för alla socioekonomiska grupper utom jordbrukare och pensionärer.” Det här är kanske en sanning med modifikation. Det är väl någonting som ändå ges möjligheter till egna åtgärder som ska kunna motverka dessa effekter. Så här blir det ändå strikt om man avläser rapporten, om man inte gör några egna justeringar. Det här är absolut ingen målsättning.

ÅSUB hävdar; ”en egen aktiv skattepolitik med sänkta skatter skulle stimulera den åländska ekonomin. Men i de flesta fall på en bekostnad av en försämrad offentlig budgetbalans.” Där kommer beslutsfattarnas möjligheter att påverka detta, därför blir slutsatsen som ÅSUB här säger och som landskapsregeringen omfattar; ”sänkt moms och stram budgetdisciplin ger den bästa kombinationen av tillväxt, stimulans och hållbar utveckling av den offentliga sektorns resurser.”

Ska vi ta över behörigheterna så bör vi också använda oss av skatteinstrumentet.

Landskapsregeringen har försökt sammanfatta och konkludera de tidigare utredningarna i ställningstagandet. Orsaken till detta är att ett övertagande ger möjligheter att bedriva en aktiv egen finanspolitik i syfte att utjämna konjunkturerna och öka tillväxten inom den åländska ekonomin. Detta är förmodligen det viktigaste argumentet för övertagande av beskattningsrätten, anser landskapsregeringen och också jag personligen.

Man måste ändå säga det, och det står i meddelandet, en beskattningsrätt i sig är inte ensamt en nyckel till framgång heller. För att skapa ett bättre företagsklimat och samhälle och uppnå allra största möjliga effekt så måste skattepolitiken koordineras med andra politikområden för att nå den utvecklingen av Åland som vi eftersträvar.

Med det här vill vi säga att skattepolitik och behörighet är bra, men det i sig löser inte alla problem. Det fordras fortsättningsvis ett konstruktivt och bra arbete av beslutsfattare i framtiden. Det här vill jag säga för att ibland har man beskrivit det på ett ganska förenklat sätt, att skattefrågan löser alla problem. Det tror jag egentligen inte att någon heller menar, men vi vill påpeka det i det här meddelandet. Det fordras förvaltning, det fordras omhändertagande av människor och det fordras goda beslut kopplat till detta. Framförallt fordras det att vi har ett bra och aktivt näringsliv som också finns med och producerar för Åland och ålänningarnas bästa.

Vi förespråkar en behörighetsöverföring. Vi föreslår att det ska upptas förhandlingar med riksmyndigheterna om en reform av det ekonomiska systemet.

I första hand, det som redan pågår, vi vill ändra avräkningsgrunden. Det är inte en reform av självstyrelselagen, det är ett arbete som ska utföras inom ramen för den nuvarande lagstiftningen. Det utför vi och ska utföra allra först. Sedan vill vi i form av en ramlag införa också de skattepolitiska delelementen i den så att landskapet och lagtinget själva, efter moget övervägande, ska kunna överta behörigheten. Vi föreslår en stegvis modell som grundar sig på det som jag har sagt tidigare. Att vi först, som är ren behörighetsöverföring, övertar den indirekta beskattningen som vi har undantag för på EU-nivå. Vi vill sedan, efter det, ta över den direkta beskattningen där vi har delbehörighet via kommunala skatten. Vi vill också ta över statens inkomstbeskattning så att detta kan utformas till ett flexibelt, effektivt och ändamålsenligt skattesystem för de åländska förhållandena. Detta i sig kräver ett antal regleringar i gällande avtal som en följd av detta; löne-, socialstöds-, socialförsäkrings- och pensionssystem.

Som nästa punkt har vi rangordnat kapitalinkomstskatten och samfundsskatten. Då närmar sig landskapet, efter det, den punkt där hela beskattningen och finansieringsansvaret skulle övergå till landskapet.

De andra delmålen kräver för varje del en förhandling med riksmyndigheterna, Finlands regering, där man förhandlar hur mycket avräkningsbeloppet, det som vi får via statsbudgeten, minskar i förhållandet till de skatteintäkter vi får in via den behörighetsöverföring som har beslutats om i lagtinget, så som vi förslår här. Det krävs förhandlingar i varje skede om vad den totala kakan för Ålands del blir.

I slutskedet när vi har nått all de här delmålen har vi förmodligen inget avräkningsbelopp kvar. Däremot förespråkar vi att de s.k. säkerhetsklausulerna, extra anslag och särskilt bidrag skall finnas med i någon form i självstyrelselagen. Åland tillhör fortfarande Finland. Vi anser att Åland ska ha rätt att ingå i det större landets helhet med den trygghet som det för med sig.

Som resultat av diskussionen här i salen idag, och kanske härefter möjligen i utskott och utgående från den ramlagsdiskussion som förs parallellt, så bereds i landskapsregeringen ett mandat för en parlamentarisk arbetsgrupp, bestående av lagtingspartierna, som arbetar vidare för åländsk del med en självstyrelselagsändring. Själva ramlagsmodellen utgör en grund för det arbetet där då lämpligen dessa skattefrågor finns med.

Jag är själv övertygad om att det därefter krävs ett arbete i någon form av blandad grupp med riksmyndigheterna för att förhoppningsvis nå resultat. Kan vi enas om ett ställningstagande här ifrån lagtinget, jag tror att enighet är en styrka i det här sammanhanget, så är förutsättningarna bättre att uppnå resultat. Lätt kommer det knappast att vara.

De politiska signalerna, sedan decennier tillbaka och nu också på senare tid, har varit ungefär detsamma. Med enighet och goda argument hoppas och anser landskapsregeringen att det ska finnas möjligheter att nå resultat så att landskapet Åland har möjligheter att utvecklas så som ett självstyrt område ska göra också på det skattepolitiska och det ekonomiska området. Tack så mycket.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, herr talman! Inledningsvis diskuterade finansminister Perämaa frågan om avräkningsgrunden, det är ju en del av meddelandet. Jag tycker att det är lite problematiskt på det sättet att lägger man tyngdpunkten, i det här skedet, på den frågan och ser den i relation till skatteöverföringen så är det ett sätt att skjuta den här möjligheten till någon slags behörighetsöverföring ännu längre in i framtiden. Att justera avräkningsgrunden är ju inte på något sätt riktigt klart. Enligt självstyrelselagen sägs det att det ska vara en rikslag som stiftas i samarbete med Åland. Det har inte gjorts sedan 1993. Samtidigt säger man att det här borde justeras i samband med det årliga bokslutet på framställning av landskapsstyrelsen. Vilken väg tänker den här regeringen gå? Jag tycker det inte hör till ärendet.

Talmannen

Tiden är ute!

Minister Mats Perämaa, replik

Herr talman! Vi har också diskuterat den varianten om vi ska nämna avräkningsgrunden. På något vis kommer man inte ifrån det när vi diskuterar ekonomiska reformer för landskapets del. Man måste beskriva det nuvarande systemet som en del utgör att man kontinuerligt borde följa med utvecklingen vad gäller statsbokslutet och statens sätt att uppta intäkter för att då förändra avräkningsgrunden. Därför gick det inte heller att lämna på utsidan. Det här är absolut inte frågan om det ena eller det andra. Det är landskapsregeringens skyldighet att arbeta med de verktyg som vi har idag. Grunden i meddelandet ligger ändå i att skapa nya verktyg inför framtiden.

Ltl Barbro Sundback, replik

Man kan resonera att självstyrelselagen och just den här paragrafen som ska reglera justeringen av avräkningsgrunden att den inte fungerar. Det har visat sig i praktiken att den inte fungerat såsom det var tänkt. Då står man inför valet om man ska använda det som ett argument för att påskynda behörigheten av skatteöverföringen? Eller ska man gå in för att försöka tillämpa självstyrelselagen, få en klarhet i det och skatteavräkningsgrunden justerad, så då hamnar man i en lång process och detta med skattefrågor skjuts in långt i framtiden. Lagtinget måste nog avgöra hur man ska göra med den här frågan. Annars går vi vilse i den avgrunden.

Minister Mats Perämaa, replik

Herr talman! Jag tror inte jag missminner mig om jag hävdar att finansutskottet åtminstone, kanske andra utskott och landskapsrevisorena, har sagt i lagtingsdebatten att vi ska jobba med de verktyg vi har idag. Vi ska försöka åstadkomma en förändring av avräkningsgrunden. Det har lagtinget sagt många gånger fullt medvetna om att politikerna har den åsikten att vi också ska jobba med skattefrågan. Man kan inte lämna ifrån sig avräkningsgrundsdiskussionen ens i den situationen att man förväntar sig att skattebehörighetsöverföringen i framtiden ska leda till en förändring. Jag ser det som vår skyldighet. Sedan måste man komma ihåg att systemet med ändring av avräkningsgrunden inte är bra. Ursprungligen var det tänkt att Ålandsdelegationen skulle ha en roll i en ev. förändring av den, men en kompromiss där på slutet ledde till det system vi har idag, som uppenbarligen inte fungerar.

Talmannen

Tiden är ute! Replikskiftet är avslutat.

Ltl Camilla Gunell, replik

Herr talman! Jag är lite nyfiken att varför landskapsregeringen gör sådana bedömningar att man vill koppla samman frågan med skatteövertagandet med frågan om ramlagen? Vi vet ju alla att frågan inte bemöts av stort jubel i Helsingfors. Vägen är snarare kantad av både ris och törnen. Gör man i landskapsregeringen den bedömningen att det blir en mer framkomlig väg om man i första skedet talar om ramlag som ett medel för att nå beskattningsrätt?

Minister Mats Perämaa, replik

Herr talman! Ja, den bedömningen gör vi. Det för in diskussionen mer stegvist. Det kan jag öppet och klart säga här att när vi har diskuterat beskattningsbehörighet med rikspolitiker i samband med besök av finansminister och statsminister, då har vi inte diskuterat ramlag men vi har diskuterat överföring av beskattningsbehörigheten, men redan då så väcker tanken avoghet, om man kallar det så. Det väcker i varje fall ingen entusiasm. Jag tror sist och slutligen inte att metoden är hur och när riksdagen ger ifrån sig behörigheten, utan det är om behörigheten ska föras över eller inte. Det här anser vi vara den mest framkomliga vägen.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Camilla Gunell, replik

Eftersom finansminister har mött politikerna från rikssidan och sett deras svala intresse tror han att intresset ökar via en ramlag, att man inte bara då fokuserar på skattöverföringen utan man ska dessutom få en fullmakt in blanco att ta över behörighet när det passar. Min reaktion är att detta blir mycket svårare än om man hade en väldigt koncentrerad fokus på själva beskattningsfrågan.

Minister Mats Perämaa, replik

Herr talman! Den frågan kan ju förstås bli föremål för diskussion i en parlamentarisk grupp som jobbar med den här frågan, om det är så att man tycker att det här är ett problem.

Ramlagsmodellen har ju prövats i andra autonomier mellan moderlandet och autonom, och har varit på sina sätt en framgångsrik väg även om man inte rakt av kan överföra ett annat koncept på det här.

Jag tror ändå inte att det är metodiken som är det avgörande utan det är vår förmåga att övertyga rikspolitikerna om vår förmåga att också hantera dessa saker. Vi har gjort den bedömningen att den här metoden har förutsättning att nå framgång.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson, replik

Det är två saker jag tänker ta upp med anledning av finansministerns anförande. Det första är trygghetsklausuler. Jag noterade att han överhuvudtaget inte nämnde landskapslagen om vissa grunder för landskapets hushållning. Det står heller ingenting om detta i meddelandet. Ska man tolka det på det sättet att liberalerna äntligen har övergett grundtanken med den lagstiftningen?

Den andra frågan är att det ändå är viktigare hur man ska få över beskattningsrätten om man ska komma någon vart med det här. Det finns en rubrik som heter: Alternativ för överföring av beskattningsrätten. Men när man läser detta så finns det inte några alternativ. Är det så att det är någon rubrik som har blivit kvar? Har det funnits några alternativ tidigare? Eller är ett helt enkelt något misstag? Nog måste ju landskapsregeringen ha flera olika alternativ. Jag kommer själv i mitt anförande att presentera Ålands framtids, om vi nu inte kallar det för alternativ, åtminstone tre fullgoda motiv hur man kanske kan få riksmyndigheterna med på tåget. Jag är förvånad när det står: Alternativ för överföring, och det inte finns några alternativ där.

Minister Mats Perämaa, replik

Herr talman! Rubriksättning är alltid svårt. Jag torde våga hävda att den rubriceringen som finns under punkten 6.3 är ett alternativ till den nuvarande B-listan som beskrivs under rubriken: Fördelning av lagstiftningsbehörigheten. Under punkten 6.1 är det nuvarande sättet att fördela behörighet, 29 § självstyrelselagen. Alternativet är ramlagsmodellen, så rubriken är denna.

Ltl Anders Eriksson, replik

När det gällde min första fråga, om landskapslagen om vissa grunder för landskapets hushållning, ska jag tolka det på det sättet, i och med att finansministern inte jag svarade på det, att liberalerna har gett upp grundtanken med den lagstiftningen? Det är i så fall inte en dag för tidigt.

Sedan när det gäller alternativ, jag ställer till fullo upp på detta resonemang om ramlag. Jag tror att det börjar bli dags att man lite mera fyller det resonemanget med substans. Det tycker jag inte riktigt finns här under punkt 6.3. Jag noterar att det är landskapsregeringens alternativ, (det finns inte olika alternativ) till nu rådande situation är ramlagsscenario, om jag förstår svaret rätt.

Minister Mats Perämaa, replik

Herr talman! Som jag sade i en tidigare replikväxling, jag vet att diskussionen om ramlag har förts i utskott, i lagtinget och i bland många politiker. Landskapsregeringen bedömer den som en framkomlig metod. Men jag tror ändå inte att det är själva modellen som kommer att vara avgörande om vi får över beskattningsbehörigheten eller inte. Det beror nog på om vi kan argumentera på ett trovärdigt sätt, säga det som vi önskar och sedan förmå riksmyndigheterna, riksdagen i förlängningen, att vara med om en process där vi själva bestämmer när vi tar över behörighet. Det är det som är det svåra. Vad man sedan kallar det är inte det avgörande. Så tror jag.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Det är bra att landskapsregeringen kommer med ett skattemeddelande och att vi kan behandlade det tillsammans med en ramlag. Jag håller med om det mesta som finansminister Perämaa har sagt här idag. Jag vill påpeka en sak vet, jag vet inte om jag hörde rätt, men jag vill ändå kommentera det som han säger att vi inte har använt kommunalskattepolitiken speciellt mycket i stimuleringssyfte på Åland. Det är så att vi trots allt har använt det ganska mycket. Vi har ju haft allmänna avdrag som nog har stimulerat folkets plånböcker. Vi har haft sjukavdrag som har gjort vardagen drägligare för dem som har varit sjuka. Vi har också reseavdrag som gör att det jämnas ut regionalt. Vi har kunnat ha detta som medfört 4-5 procent lägre kommunalskatt på Åland än i Finland. Ändå har vi haft bättre service på Åland, kommunalt sätt, än vad de har i Finland. Så nog har vi har kunnat visa att vi kan hantera frågan i den bemärkelsen.

Minister Mats Perämaa, replik

Herr talman! Jag omfattar de ord som ltl Karlsson här säger. Till den delen har vi använt kommunalskatten verktyget, ja.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Jag ska återkomma till den här bilden, den kanske kan stå på. Först några kommentarer till de repliker som kom här från ltl Gunell när det gäller fördelen med ramlag.

Ramlag kan ju vara väldigt mycket, men i det här fallet är det en stegvis bedömning på vad att man vill gå vidare med. Det finns en grundläggande princip, har man en ramlag så kan man också avstå ifrån att gå vidare i beskattningen. Man kan t.ex. avstå ifrån sista steget med företagsbeskattningen om det visar sig problematiskt. Det är en modell som är en framkomlig väg. Man kan säga att stegen är bra och logiska men vi vill ta över allt på en gång. Var och en får väl bedöma hur man tar emot ett sådant förslag på rikshåll.

Det som ltl Runar Karlsson sade här stämmer precis att vi har ju skatteinstrumentet. Kommunalskatten använder vi aktivt. En sak som han inte nämnde var kompensation för kapitalinkomstskatteavdraget som är en aktiv åtgärd ifrån landskapets sida där man går in och utnyttjar kapitalskatten. Herr talman, det var en liten kommentar till replikerna.

När det gäller det här skattemeddelandet sade jag senast vi diskuterade ramlagen att det kanske var dags att lägga slagorden åt sidan. Då tänkte jag den gången på ramlag och att ramlag kan betyda så mycket. I det här fallet är det samma sak, vi har fört en skattedebatt under många år. Av olika orsaker har det blivit lite av slagträdebatt. Jag tycker att det här meddelandet är särskilt välkommet just av den anledningen att man kan se att det finns möjligheter att ena de flesta partier kring en modell för övertagande, som naturligtvis måste förhandlas intensivt med riksmyndigheterna. Men det finns alltså en modell för själva proceduren. Sedan avgör lagtinget i vilken takt man ska göra det hela. Där finns det olika åsikter.

Jag vill direkt säga att vi inom liberalerna har haft en intensiv diskussion. Under hösten enades vi om att det här kanske skulle vara en väg att gå. Landskapsregeringen har med två olika partier, när det gäller åsikterna i skattefrågan, ändå lyckats föra fram ett meddelande som borde vara ett mycket bra diskussionsunderlag, och som naturligtvis kan kompletteras och förbättras. Jag tror att om man vill uppnå en bred enighet i skattefrågorna och utveckling av självstyrelsen så har vi en bra början.

Jag kan inte låta bli, och jag tror också att det är ganska nyttigt att se lite på den historiska bakgrunden.

När Åland fick sin första självstyrelselag 1920 så var den en ramlag när det gäller behörighetsfördelning mellan Åland och riket. Det var också en förvaltning som skulle bekostas och finansieras med skatter. Skattesystemet i Finland var relativt outvecklat och det visade sig ganska snart att de skatter som tillkom Åland var svåra att beräkna och de var också otillräckliga. Då utvecklades det så småningom ett system med jämförelser mellan rikets budget, utredningar osv.

År 1951 hade vi då ett avsteg från ramlagen med uppräkningar av behörighetsområden och en finansiering som byggde på enahanda förmåner. Det var naturligtvis en finansieringsform men samtidigt en bundenhet mellan Åland och riket.

Den reella autonomin, människors möjligheter att forma sitt liv och sitt samhälle beror på reglerna, lagarna och vad vi kan göra. Men den beror också på resurserna. Resurserna kan man kalla kapitalet, man kan kalla det skattebasen. Men vi har också en fråga om den egna förmågan d.v.s. politiskt och socialkapital. Vad kan vi? Är vi förnuftiga? Är vi kloka? Det som ltl Runar Karlsson sade när det gäller den kommunala skattepolitiken och finanspolitiken så har ålänningarna visat sig vara förnuftiga med de ramar vi har haft inom lagtinget.

Den här bilden säger; har vi handlingsfrihet men inte några resurser så då är autonomin begränsad. Och om man jämför t.ex. Åland med Färöarna och Grönland så har Åland betydligt mera resurser än vad Grönland och Färöarna har. Vi har alltså en reell autonomi som är stark även om vår handlingsfrihet, när det gäller skattebehörigheten, är begränsad.

År 1951 fungerade enahanda förmåner d.v.s. ett ganska strukturerat system men det blev allt mer otympligt när Åland moderniserades och ville föra en aktiv närings- och välfärdspolitik.

År 1971 kom en motion i lagtinget som sedan så småningom ledde till ett omfattande arbete med det ekonomiska systemet. Där ville man ifrån åländsk sida ha möjligheter att, med den ramlagsprincip, överta den direkta beskattningen och vissa andra skatter. Man hade detaljerade bestämmelser om när förvaltningen skulle övergå till Åland och hur man då skulle bära upp skatten. Det här kallades explicit för en ramlag enligt färöisk modell.

Men, i förhandlingarna med Helsingfors sade Finlands regering på den tiden d.v.s. finansministeriet att man inte ville gå in på skattebehörigheten. Man vill ha en enkel formel. Det blev alltså avräkningssystemet. Sedan blev det en kompromiss i riksdagen med skattegottgörelsen. Det systemet har vi idag. Vad man än säger om systemet idag så har det under åren visat sig ge en bra utdelning. Skulle man t.ex. ha haft den modellen, att vi skulle ha tagit emot de skatter som bärs upp och ingenting annat, så skulle vi från 2003 till 2007 ha gjort ett minus på ungefär en miljon, lite beroende på hur man räknar statens kostnader.

Idag är läget ett annat när Finland lånar 13 miljarder och vår klumpsumma räknas på inkomsterna och inte på utgifterna. Vi har ett system som idag inte motsvarar vår ekonomiska bärkraft och då måste man göra någonting.

Herr talman! Jag tänkte inte närmare gå in på själva meddelandets innehåll. Vi vet att det har gjorts utredningar i samband med självstyrelselagsrevisionen på 80-talet. År 1995 avlämnade en grupp en rapport, den s.k. Lundbergkommittén som sade att man skulle gå vidare med indirekta skatter och företagsbeskattning. I aftonskolan i november 2001 på förde landskapsregeringen fram förslaget om att man borde tillsätta en arbetsgrupp för skattefrågorna, särskilt när det gäller samfunds- och företagsbeskattningen. Det blev nej. Vi hade ett möte i början på 2002 med finansministeriet där man sade att Finland är ett enhetligt system när det gäller företagsbeskattningen. Då ska man tänka på att EU-harmoniseringsreglerna ännu inte var utvecklade på samma sätt som idag. Men, Lasse Arvela sade att med indirekta skatter är det en annan sak. Det påbörjades en diskussion om indirekta skatter som sedan har gått vidare. Landskapsregeringen gjorde år 2004 en utredning, tillsammans med näringslivet, där man också fokuserade på indirekta skatter. Man tog också upp behovet av en utvidgning av förvaltningen.

Idag står vid nu inför ett sammanfattande förslag, som möjliggör vidare steg. Det första steget, enligt det här förslaget, är att man skulle se över klumpsumman, avräkningsgrunden, bland annat med hänvisning till befolkningsrelationen som idag är 0,51. Lägger man ihop avräkningen och skattegottgörelsen under den period vi har haft det här systemet så blir vår andel ungefär 0,51. Men det har egentligen ingenting med befolkningen att göra.

Herr talman! Om vi nu av analytiska skäl tar de här stegen, så har statsministern och finansministern Katainen sagt att de är beredda att diskutera avräkningssystemet. Jag anser personligen att man borde koppla avräkningsgrunden till utgifterna i rikets budget i stället för inkomsterna, av det skälet att när man gjorde upp det här systemet så varierade utgifterna väldigt mycket. Man tog in de inkomster som kom in och så använder man dem. I dag har man ett välfärdsåtagande i Finland. Man satsar på den grundläggande välfärden för hela befolkningen och därför håller man utgifterna på en viss nivå. När det är dåliga tider så lånar man och när det är bättre tider så betalar man tillbaka. Det skulle vara en betydligt bättre koppling för Åland om det skulle vara kopplat till den principen, utgifter istället för inkomster.

Nu kan säkert någon säga att vi kan ju låna motsvarande belopp. När vi nu är inne i ett läge där vi måste få ner budgeten från en nivå på 240 i avräkningsbelopp till 220, en besparing på 20 miljoner, så ser vi redan nu i den politiska debatten på Åland att vi inte kan säga att vi lånar nu och så tar vid det sedan. Vi måste pressa ner budgeten. Säger man att man lånar så då sparar man inte. Det är tyvärr så den mänskliga mekanismen är i grunden. Det är spara eller slösa, som Sparbanken en gång byggdes på. Låna kan man göra om man har budgeten på rätt nivå men inte annars.

Klumpsumman är det första steget där landskapsregeringen har ett åtagande. Det andra är de indirekta skatterna. Varför just de indirekta? Ja, därför att i anslutningsfördraget med EU så finns det ett undantag för indirekta skatter inklusive acciser. Om Ålands skulle överta det så skulle vi kunna välja att ha samma indirekta skatter. Men, vi skulle också kunna välja en annan inriktning. Vi skulle kunna göra en grön skatteväxling, sätta mera skatt på onyttig mat och mindre skatt på nyttig mat. Vi skulle kunna sätta lägre skatter på aktiviteter som vi vill sälja externt, alltså upplevelser inom turismen osv. Nu ska man inte ställa så stora förhoppningar på skattepolitiken att man gör vad som helst. Vi måste ändå ha en grundläggande finansiering. Det betyder att vi kan variera de indirekta skatterna men vi måste ändå få inkomster som motsvarar dagens.

Går vi vidare i den tänkta utvecklingen så gäller det förvärvsinkomstbeskattningen d.v.s. vad vi betalar på våra löner. Som framgår av meddelandet här så är det betydligt mera komplext. Det gäller hela avtalssystemet, det gäller fackföreningsaktörerna i vårt system och det gäller förhållandet mellan Åland och riket när det gäller dubbelbeskattning och andra saker. Där behöver landskapet oberoende ha tid på sig att förbereda förvaltningen och förhandla med riksmyndigheterna.

I det här systemet vill jag lyfta upp en annan fördel. Utgångspunkten är det klumpsummesystem vi har idag. Det ger en trygghet hela vägen tills man väljer att bedöma att skattegrunden för Åland räcker till. Där kommer man in på de allra väsentligaste frågorna som det gäller att vara uppmärksam på i högsta grad. Det är när vi tar resurserna d.v.s. vad ska vi beskatta? Idag är det sjöfarten till väldigt stor del. Utan sjöfart skulle Åland vara på Grönlands och Färöarnas nivå.

Det har förekommit en diskussion här om att vi skulle överta beskattningen det när det gäller förvärvsbeskattningen och kapitalbeskattningen och att sjöfarten skulle vara ett nollsummespel. Jag hävdar fortfarande att det är fel att kalla det för ett nollsummespel. I statens budget betalade man år 2006 42 miljoner för den åländska sjöfarten. Man kunde möjligen säga att statsskatten, som sjöfarten annars betalar och nu får klarerad, den är ett nollsummespel. Men om vi tänker oss att Ålands skulle ha en näring som representerar 30 procent av bruttonationalprodukten och vi ska säga att vi inte tar upp någon åländsk skatt för förvärvsinkomsten, då har vi kvar hela lönebikostnadssdelen som pensioner osv. och vi har kvar kommunerna.

Idag kanske ingen tänker på att staten ersätter kommunerna. År 2006 var det ungefär 12 miljoner som gick tillbaka till kommunerna. Nu är det mindre p.g.a. utflaggningen. Men detta måste man räkna in när man räknar den framtida skattebasen. Det är klart att man kan säga att vi kan ge sjöfarten så mycket förmåner så att de stannar kvar på Åland. Vad kan vi då ge för förmåner? Ja, vi kan avstå ifrån att ta upp skatt. Men det kan Sverige göra och det kan Finland göra. Sjöfarten är någon procent, där spelar det ingen roll budgetmässigt. För Åland har det en viss betydelse om 30 procent av vår ekonomi ska vara skattesubventionerad, medan övrigt näringsliv inte ska vara det.

Det här måste man utreda mycket noga före man går vidare med det sista steget i den här modellen och också hur man gör med inkomstskatten. Det är precis det som jag har förstått att det är landskapsregeringens avsikt. Att när man går vidare i utvecklingen så ska man göra det här övervägandet. Vi har rätt att ta över, men vi har också möjligheter att avstå. Rätten att ta över är viktig av autonomi skäl. Vi ska skaffa handlingsfriheten att kunna välja skatteinstrumentet.

Då kan man gå tillbaka till 1920 och sägs att då hade Finland den beredskapen att ge Åland betydande skatteautonomi. Sedan har det gått en annan väg. Vi måste tro på att vi själva har på problemformuleringsprivilegiet och förslagsprivilegiet när det gäller vår autonomi, att för riksmyndigheterna ta upp en diskussion om detta.

Ser vi detta som en helhet med ramlagsmodellen i övrigt så är det här en teknik, ett format och en möjlighet där vi kan välja vad vi vill göra på ett annat sätt. Lagtinget ska avgöra huruvida vi tar risken eller möjligheten med den utvidgade skattebehörigheten. Det är ändå lagtinget som ska välja. Det har ju en mycket stark förpliktelse för oss här i lagtinget att inför val och i allmänhet och förklara för medborgarna varför vi säger ja till att reformera klumpsumman, varför vi säger ja till indirekta skatter men vi vill inte i det här skedet gå vidare med inkomstbeskattningen eller med företagsbeskattningen. Jag ska i alla fall nämna en fördel med att överta inkomstbeskattningen. Det är komplicerade förhandlingarna på arbetsmarknaden. Men vi kunde komma ett steg längre när det gäller kommunreformen, vi skulle ha en enhetlig inkomstbeskattning för landskapet och kommunerna. Det skulle möjliggöra en bra fördelningspolitik socialt och regionalt. Det skulle vara intressant att utveckla skattesystemet i jämförelse med vår omvärld och kanske samtidigt kunna hitta någorlunda enkla administrativa lösningar. Det är där vi har vår fördel, vi är inte bunden av skattesystemen som i övriga nordiska länder där man under många år har byggt upp ett system som är svåra att ändra.

I Sverige gjorde man ett stort försök 1990-1991 som urholkades. Nu har vi en regering som det använder skatteinstrumentet mycket aktivt, mycket eftertänksamt och mycket klokt med några undantag när det gäller arbetslöshetsförsäkringar osv. Ltl Johan Ehn hälsa till sin moderata kollega att skattepolitiken är bra men undantagen sticker i ögonen.

Herr talman! Jag hade också tänkt ta upp också lagutskottets betänkande när det gäller ramlagen för jag tyckte att det blev lite orättvist behandlat senaste gången. Jag utgår från att det här ärendet kan blir bordlagt och att ramlagsdiskussionen och skattediskussionen kommer upp på nytt.

Sammanfattningsvis tror jag att det väsentliga med landskapsregeringens program, avsikten när det gäller självstyrelselagsutvecklingen och när det gäller det här skattemeddelandet, så är att det nu finns en reell grund att gå vidare. Om vi har lite olika åsikter när det gäller takten så finns det i alla fall möjligheter till samsyn. Det möjliggör att komma ifrån slagordsdebatten och ta upp konkreta förhandlingar med riket. Jag tror inte alls vi behöver vara pessimistiska. Det kommer inte att bli lätt men om vi är övertygade och kan argumentera så har det gått förr. Varför skulle det inte gå nu?

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, herr talman! Jag vill börja med att tacka ltl Erland för en intressant analys av det som varit och det som komma skall.

Specifikt vad gäller sjöfartspolitiken och stödet i synnerhet så delar jag den analys som ltl Erland gör, även om de siffror som ltl Erland använde är lite föråldrade. Mycket har hänt i.o.m att Eckerökoncernen har valt att flagga ut två av sina flaggskepp på passagerarsidan. Det allvarliga för oss med detta, det är inte bara det att vi tappar dynamik i ekonomin, är att vi även tappar arbetsplatser på sikt. Vi har tappat en stor del av den åländska arbetsmarknaden. Då är frågan vad som bäst? Att ha ett instrument där man kan agera oavsett att det kostar samhället, den offentliga sidan en del, eller stillatigande se på när såväl arbetsplatser som delar av samhällsekonomin flaggas ut?  

Ltl Olof Erland, replik

Det är en besvärlig problematik med utflaggning. Det är arbetsmarknadskonkurrens och skattekonkurrens som gör att Sverige har bedömts som mer förmånligt. Jag tycker ändå att det nu finns en lyhördhet för sjöfartsfrågor i Finlands regering. Den nya tonnageskatten är absolut någonting som gynnar rederier i Finland och därmed också Åland, även om vi idag inte har så många rederier som direkt drar nytta av det. Det ger också lägre kommunalinkomstskatt. Vi har en fråga som vi pressar på, det är reserveringen som länge varit på tal. Det är en besvärlig situation när det finns latenta skatteskulder. Anskaffningsreserveringen fanns faktiskt med på aftonskolan 2003, tror jag det var, som ett löfte, men med citationstecken, tyvärr. Jag håller med om att vi ska visa framfötterna här, absolut.

Talmannen

Tiden är ute! Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gun Carlson

Herr talman!  Frågan om utvidgning av vår självstyrelse har varit ständigt närvarande under alla mina år i landskapsstyrelse och lagting. Frågan har varit med ännu längre för de äldre lagtingsledamöterna. Det är en gammal fråga.

Särskilt mycket har inte hänt under de här åren. Det har i sin tur lett till en viss uppgivenhet hos en del, höga mål har ställts av några, frustration hos andra, en del har jobbat med envis beslutsamhet och några varit nöjda med sakernas tillstånd. Det har funnits olika grader av självstyrelseutvecklingsvilja.

I budgeten för 2010 visar landskapsregeringen sina avsikter när det gäller självstyrelseutvecklingen och anger bl.a. att landskapsregeringen kommer att tillsätta en parlamentarisk grupp med uppdrag att utarbeta underlag för en modernisering av autonomisystemet med den danska ramlagen som modell. Uppdraget ska även omfatta utformningen av en utvidgad åländsk beskattningsrätt.

Dessa politiska linjedragningar från landskapsregeringen omfattades enhälligt av lagtinget i samband med budgetbehandlingen. Det här var det första nya goda steget.

I måndags, när lagutskottets eniga betänkande om ramlagsmotionen presenterades och diskuterades, kunde en ny positiv ton skönjas, eftersom alla partier, också de som inte var med i lagutskottet och behandlade motionen, stödde betänkande, såvitt jag kunde höra.

Vi kunde notera en enighet i lagtinget bland alla partier om att arbeta för att Ålands självstyrelse skall baseras på en s.k. ramlagsmodell som grund för det politiska systemet mellan staten Finland och landskapet Åland.

Det är för övrigt ett bra betänkande som utskottet har presterat, beröm är på sin plats till utskottsmedlemmarna.

Detta gläder oss i centern som har tagit till sej den ”danska modellen” och kommer att stöda det kommande arbetet med en ramlagsmodell. Denna grundsyn hos centern fördes fram i måndags när ltl Harry Jansson höll sitt centeranförande.

Samtidigt med det bordlagda lagutskottsbetänkandet har vi nu det efterfrågade skattemeddelandet på bordet och det får alltså behandlas i samma anförande varför jag kommer att tala lite om båda handlingar.

I och med skattemeddelandet har vi nu en gemensam grund och diskussionsunderlag för det fortsatta arbetet med att överta beskattningsrätten.

Landskapsregeringen konstaterar helt riktigt att meddelandet ingalunda är en slutrapport utan ska ses som dels faktamaterial med hänvisningar till tidigare utredningar och rapporter, dels ge en vink om vart vi vill.

Landskapsregeringen konstaterar också; ”att frågan om en egen beskattning även har beröring med förslaget om den åländska autonomin framöver ska utvecklas utifrån en ramlagsmodell”. Det var ett citat från skattemeddelandet.

Självklart har frågan beröring med ramlagstänkandet. Övergången till en ramlag förutsätter givetvis att samförstånd först måste nås om ansvaret för beskattningen och den offentliga ekonomin, annars blir det svårt. En ramlag för Åland utan skattebehörighet tror jag inte att vi vill se. Därför måste också behandlingen av de här frågorna ske i samma forum. Jag kommer att återkomma till den framtida processen.

Frågan om egen beskattningsrätt handlar om huruvida vi på Åland ska få bestämma om våra inkomster och inte bara om våra utgifter. Idag får vi bestämma när och hur vi ska äta ur vår matsäck, men vi har ingen möjlighet att packa matsäcken så att vi alla hålls mätta och nöjda, utan vi får ta vad som finns. Det är alltså någon annan som packar matsäcken, d.v.s. riket bestämmer hur stor klumpsumman ska vara.

Erfarenheterna av klumpsummesystemet kan beskrivas som både och. Vi har hört finansminister reda ut många av dessa saker så jag ska inte upprepa för mycket.

Klumpsumman baserar sig på avräkningsgrunden som har visat sig vara tämligen osmidig. Vi har också just hört i ltl Olof Erlands anförande av samma sak egentligen. Systemet har i alla fall under åren väckt ett antal skriverier, antaganden och påståenden, mer och mindre seriösa och sakliga. Formuleringarna har handlat om huruvida Åland är närande eller tärande. Ingen har kunnat ge de slutliga svaren på det.

Landskapsrevisorerna påpekade i sin senaste revisionsberättelse att man bör se över möjligheterna att ändra avräkningsgrunderna och visade på siffror som talar för det.

Samma sak upprepades i finansutskottets betänkande om revisionsberättelsen. Utskottet uppmanade landskapsregeringen att överväga upptagande av förhandlingar med riksmyndigheterna om en revidering av avräkningsgrunden. Det här kanske tål att sägas nu eftersom man anser att man inte får blanda ihop övertagande av skattebehörigheten med detta. Jag tror att det ska göras men det får inte göras på bekostad av ramlagsarbetet i den parlamentariska kommittén. Det är kanske lagtinget som ska sköta den parlamentariska kommittén och landskapsregeringen ska se till att fullfölja det som revisorer och finansutskottet har uppmanat till. Så kanske man kan skilja på uppdragen tydligare.

Enligt självstyrelselagen utgör skattegottgörelsen den del av den i landskapet uppburna inkomst- och förmögenhetsskatten som med 0,5 procent överstiger motsvarande skatt i hela riket. Skattegottgörelsen skall stimulera till att föra en näringspolitik som skapar underlag för ökade skatteintäkter. Allt det här är gott och väl och vi känner alla till det.

Jag vill ändå påminna om Åland i själva verket erhåller endast en tredjedel av skattegottgörelsen, d.v.s. den tredjedel som motsvarar den direkta skatten medan två tredjedelar av skattegottgörelsen går till indirekta skatter. Skulle Åland erhålla hela 0,5 procent, alla tredjedelarna, så skulle vi verkligen kunna bedriva en helt annan sorts näringspolitik såsom man skriver i inledningen i skattemeddelandet i kapitlet om skattegottgörelsen.

Utfallet av skattegottgörelsen kunde ha varit ännu bättre genom åren liksom avräkningsgrunder som revisorerna påpekade. Det är också skäl att kanske diskutera om det är rätt eller fel som det är nu.

Det landskapsregeringen nu föreslår är att man ska inleda förhandlingar med regeringen om en reform av det ekonomiska systemet genom ändringar i självstyrelselagen så att rätten att fatta beslut om överföring av behörigheten tillkommer lagtinget.

Enligt meddelandet vill landskapsregeringen i detta skede sätta fokus på olika delar av skattesystemet inom ramen för en modell med behörighetsöverföring från riksdagen till lagtinget enligt den s.k. ramlagstanken, d.v.s. att lagtinget efter moget övervägande kan besluta om övertagande bl.a. av statens nuvarande beskattningsrätt.

Landskapsregeringen föreslår nu en stegvis modell där lagtinget själv kan besluta om övertagandet enligt en med riket överenskommen avräkningsgrund. Det skulle innebära flera omfattande förhandlingar om avräkningsgrunden vid varje steg vi vill ta.

I det kommande arbetet vill jag stöda det som finansminister Perämaa just sade, att i det kommande arbete med övertagande av skattebehörigheten måste vi se till att bereda ett system som blir tillräckligt lättarbetat, begripligt och flexibelt för att vi inte ska skapa komplicerade system, kanske typ skattegränsen, som kommer att göra det svårt för invånare och företag att följa med i svängarna och att förstå vad det är som gäller och att kunna tolka all eventuell ny skattelagstiftning.

Det har sagt några gånger idag men jag vill också påminna om att våra kommuner verkligen genom åren har klarat av att besluta om sina egna skattesatser och de har haft egen beskattning, även om man har köpt förvaltningen av skatteverket. Intressant att notera är att kommunerna i själva verket alla dessa år har haft plattskatt, det som har diskuterats i olika andra sammanhang. Jag tänkte inte ta upp det, men jag tycker man kan komma ihåg det.  

Det är inte bara vi som tycker att självstyrelsen bör utvecklas. De utredningar som på senare år har presenterats, vi har redan hört om den utredning som Bertil Roslin gjorde 2006 på uppdrag av den finska regeringen, och den oberoende forskare Maria Achréns utredning, de båda utredningar visar med tydlighet att vår självstyrelse hamnat på efterkälken.

Ålandsmodellen som under åren ofta har framhållits som en föregångare har i själva verket blivit ett inte alls modernt politiskt system när det gäller möjligheterna till självstyrelse.

Nu har vi det främsta verktyget, det som brukar efterfrågas, d.v.s. enigheten och samstämmigheten i lagting och landskapsregering. Enighet om att arbetet med ramlag och övertagande av beskattningsbehörighet skall inledas. Så långt på väg har vi aldrig varit förut. Nu är det vi själva här i lagtinget och i landskapsregeringen som ska göra arbetet. Ingen annan kommer att göra det åt oss. Det är vi som måste tro på oss själva och på vår förmåga att sköta oss själva, för vem ska tro på oss om vi inte gör det själva?

Centern stöder landskapsregeringens strategi där man säger att man vill tillsätta en parlamentarisk kommitté som får i uppdrag att utarbeta ett underlag för en modernisering av självstyrelsesystemet enligt ”ramlagsmodellen” och att i det arbetet också utarbeta underlag för ett övertagande av beskattningsrätten, också enligt ramlagsmodell, för att sedan inleda förhandlingar med riksmyndigheterna. Här kommer man att få ett litet tidtabellsproblem, tror jag. Därför att grunden i kommittéarbetet borde egentligen var klar så att man i samband med den kommande finska regeringens regeringsprogram kunde få in något av det här. Här gäller det för landskapsregeringen att ganska snabbt tillsätta en kommitté med folk som kan de här frågorna. Jag tänker då på mina lagtingskollegor som är intresserade av de här frågorna och som kan dessa frågor. Det är bra om man hittar någon som har erfarenhet av att kommunicera med rikets myndigheter för det kommer att bli nödvändigt. Vi har många sådana personer här i salen. 

I debatten i måndags ställdes flera relevanta frågor om varför vi ska ha en ramlag. Jag tycker att både centerns Harry Jansson och Frisinnad Samverkans Roger Jansson angav flera goda argument, men det finnas säkert många flera. Jag tror att det är viktigt att man hittar väldigt många goda argument för det här. Jag tror själv att jag har ett argument. Jag tror att det skulle bli ett mycket större intresse på Åland för att delta i politiska arbeten om vi verkligen hade en ramlag och egen beskattning. Då blir det mera meningsfullt än det kanske alla gånger är här.

Sedan när kommittén har gjort sin hemläxa, har gjort ett bra jobb och beställningen är klar, då är det väl dags att inleda förhandlingar med riket och dess regering. Det viktigaste i den här processen, som nu föregår tillsammans med den parlamentariska kommittén, är det faktum att lagtinget nu igen uppvisar en samstämmighet. Det kanske är det som mest kommer att borga för att vi får en framgång och en framgång ska vi önska oss. Tack.

Ltl Olof Erland, replik

Fru talman! Ltl Carlsons anförande innehöll mycket av det som vi är överens om. Jag skulle vilja påpeka ett par saker som man bör tänka på.

Det första är, som lagutskottet faktiskt skriver, att den finansiella mekanismen mellan Färöarna och Danmark och Grönland och Danmark är ju faktiskt lite speciell och nästan omöjlig för oss att ta över. Man får väl sätta ramlag inom citationstecken. Det kan vara många varianter.

En ännu viktigare sak är att vi nu är eniga om beskattning och ramlag. Men så var det ungefär i början på 80-talet också. Man skulle kunna överta åtminstone den direkta beskattningen. Det var en mycket väl utvecklad ramlagsmodell, men då bedömde man att man hade gjort alldeles för mycket detaljarbete på hemmaplan och man fick backa och börja med principerna. Det bör man tänka på också den här gången.

Ltl Gun Carlson, replik

Fru talman! Ja, det är säkert bra om man tar till vara de erfarenheter man har av sådana här processer tidigare. Det är säkert så att vi inte kan jämföra de ekonomiska lösningarna rätt upp och ner mellan Danmark och Färöarna och Grönland och mellan Finland och Åland, det tror inte jag heller. Detta som jag sade att den parlamentariska kommittén ska jobba fram och göra sin hemläxa betyder ju inte att man ska ha detaljlösningar. Det tror inte jag heller att går. Men man måste ha den här klara linjedragningen så att man går till Helsingfors helst med ”en tunga” och faktiskt kan vara eniga. Det är väl den första förutsättningen. Man har i alla tider sagt i Helsingfors; ja, ja bara ni skulle bli eniga på Åland så går det nog. Man ska akta sig för allt för många detaljer ännu i det här arbetet. Detaljerna kommer nog sedan. 

Ltl Olof Erland, replik

Fru talman! Jag håller med. Jag tror att vi faktiskt kan komma framåt. Speciellt intressant med den här ekonomiska ramlagsmodellen som vi behandlar idag i meddelandet, är just att den löser problematiken med balansen mellan ekonomi och lagstiftning. Tar man över olika delar av beskattningen så minskar man klumpsumman. Det finns alltså en sort kommunicerande kärl däremellan. De grundläggande principerna, det är ungefär där man ska argumentera för riksmyndigheterna.

 När det gäller lagstiftningen har vi mycket mera besvärliga diskussioner jämfört med Färöarna och Grönland när det gäller EU-anslutningen, t.ex. att det är utrikespolitik när det gäller EU i Finland och där har vi fullt sjå att få in våra procedurer. Där har vi en ramlagsproblematik som inte är löst på något sätt.

Ltl Gun Carlson, replik

Talman! När det gäller de diskussioner som kommer att behöva föras om ändringarna i avräkningsbeloppet, klumpsumman, så är det klart att varje gång Åland tar över någonting så kommer ju klumpsumman att behöva diskuteras om. Det här blir säkert många, långa och besvärliga förhandlingar. Lyckligast kanske det skulle vara om man skulle ta hela rubbet på en gång. Men det lär väl knappast låta sig göras.

Den andra frågan, om huruvida man kan få en tillräckligt bra lagstiftning, så är det väl just det som ramlagen ska försöka sortera bort. Vi ska försöka sortera bort sammanblandningarna av behörigheterna som vi har nu. Det är väl det som är önskemålet med en ramlag så att det blir tydligt och klart vad Finland ansvarar för och vad Åland har hand om. Det ser jag som det viktigaste med ramlagen. Ingetdera av detta kan göras utan varandra, det måste göras samtidigt i samma process.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Danne Sundman

Fru talman! Efter extrem födslovånda har nu landskapsregeringen presterat det s.k. skattemeddelandet. Sist i meddelandet finns landskapsregeringens ställningstagande som man måste säga att inte är särskilt tydligt. Efter alla utredningar som gjorts i detta ämne och den nu rådande ekonomiska situationen, som helt klär av det synnerligen otrygga klumpsummesystemet, så kanske man kunde ha förväntat sig lite tydligare skrivningar.

Men vi har lärt oss att med denna ytterst försiktiga regering är varje litet steg att glädjas åt. Några sjumila kliv kommer det inte!

Landskapsregeringen föreslår att utvecklingen sker stegvis och på så sätt får lagtinget ta ställning till varje steg enligt ett slags ramlagstänkande och modell. Det kan vara en framkomlig väg, men är väl i detta skede närmast ett sätt för liberalerna att komma ur den mest akuta knipa. Jag tänker på annonsen för valet 2007 som tog priset som valrörelsens mest populistiska utspel. Där man knuffandes på en tant i rullstol "tutade ut" att man minsann hellre satsar på sjukvård än på skattebyråkrater. Med denna modell, som det ju är helt riskfritt att vara för, så kan man ju senare vara emot och stå på bakhasarna som vanligt. Jag tänker inte ”pottra” desto mera på liberalerna som har sin fulla rätt att vara längst bak i kön av utvecklingsivriga partier. Man verkar ju numera i alla fall stå i den kön, vilket är en klar förbättring.

Talman! För obunden samling, som däremot hör till dem som är längst fram i kön, är det förstås frustrerande hur långsamt självstyrelsens utveckling går. Men samtidigt kanske något av ett nödvändigt ont, vilket motiverar väntan på det goda.

Vi har sedan länge förespråkat en utveckling av den ekonomiska självstyrelsen och sett det som ett naturligt nästa steg för Åland. Man behöver således inte fundera på vår inställning. Vi är redan några hållplatser framåt. För vår del kan man mycket väl tillämpa den av landskapsregeringens nu inslagna linje vad gäller metodik och prioriteringar.

Jag ska inte orda dess mera om detaljer utan vill lyfta blicken lite och nämna några viktiga argument för denna utveckling och saker vi måste tänka på.

Talman! Egen beskattningsrätt för landskapet skulle kräva och innebära att vi tog ett större ekonomiskt ansvar för den förda politiken. Vi skulle inte kunna hamna i en sådan situation som vi är idag, när var tredje peng på intäktssidan saknas, utan att vi förmår att ta tag i utvecklingen med kraft och i tid. Vi måste tänka på att det kommer att leda till en betydligt mer handfast ledning av den ekonomiska politiken.

En egen beskattningsrätt skulle ge oss många fler verktyg att driva politik, från att ha en verkstad med bara slägga och järnspett skulle vi få verktygen att driva en mycket aktivare socialpolitik, miljöpolitik och näringspolitik mm. Vi skulle dessutom förstå sambandet mellan dessa på ett helt annat sätt som de stater och autonomier, som har dessa verktyg, gör. Vi kommer att ha en helt annan möjlighet att fortsätta att förfina det samhället vi ärver. Vi måste tänka på att för att få bygga framtidens Åland så måste vi ha dessa verktyg.

En egen beskattningsrätt innebär ett tryggare ekonomiskt system där vårt öde är i våra egna händer. Klumpsummans otrygghet ser vi i dagens ekonomiska situation. Men än värre är att systemet i sig självt gör sig passivt och utvecklingsovilligt och det medverkar till en stor offentlig sektor, vilket i sig tenderar att bli en stat i staten som stoppar nödvändig utveckling som behövs för att upprätthålla en god service i offentlig sektor.

För att skapa välfärd behövs dessa verktyg, därför blir den nämnda annonsen extra fel. Vi måste tänka på att komma ur denna rävsax och istället få ett system som verkar katalyserande på sin egen utveckling.

En egen beskattningsrätt har liknats vid ungkarlen som flyttar hemifrån eller hemmafrun som gör revolt och skaffar sig ekonomisk självständighet. Dessa liknelser är ytterst relevanta. Vad som kan tyckas som riskfullt och rent av dumdristigt före det sker, ses efter att det har skett som det bästa som kunde ha hänt.

Som talesättet säger: ”Den som inte vågar förlora fotfästet för en stund kan aldrig ta ett steg framåt.” Vi måste tänka på att våga ta steget.

En egen beskattningsrätt och utökad självstyrelse skapar ny utmaning för samhället och gör att det finns behov av kvalificerad arbetskraft både direkt och indirekt. Direkt i förvaltningen och indirekt i de nya företag som kommer i möjligheternas kölvatten. Det gör att Åland blir intressant och utmanande, vilket gör oss attraktivt. Framförallt för de framtida generationer åländska ungdomar som har något att komma hem till. Det kommer att vara hård konkurrens om arbetskraften framdeles när det av demografiska skäl uppstår en arbetskraftbrist. Vi måste tänka på att vara ett attraktiv alternativ där man vill slå ner sina bopålar.

Talman! Enda vägen att vandra är den nu inslagna vägen mot större ekonomiskt självständighet. Det kommer att ta tid och många uppförsbackar att staka sig uppför men det är mödan värt. Obunden samling är med på tåget i de främre vagnarna och kommer att vara aktiva även i den fortsatta processen.    

Ltl Olof Erland, replik

Fru talman! Ltl Sundman kom så småningom in på sakfrågan här. Han tyckte att det var värt att diskutera liberalerna som han gjorde med verbal slägga och spätt, att vi står längst bak i kön, men det är ju precis det vi inte gör. Vi kanske har stått bakom obundna och väntat på vad som ska hända. Men nu stiger landskapsregeringen fram, lägger fram ett meddelande, har planer på utveckling av självstyrelselagen och tar stegen för hur man ska komma vidare. Varför inte lämna fixeringen på liberalerna? Det är ju helt klart att vi inte ersätter sjukvården med skatter, utan vi vill använda skatt för att säkra välfärden. Vi ska inte ersätta sjukskötare med skattebyråkrater, absolut inte. 

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Jag sade ju att jag inte tänker "pottra" på liberalerna längre, för jag har inte någon anledning. Liberalerna står nu i samma kö som alla andra. Det tycker jag att är positivt. När någon ändra sig till det bättre ska man inte klaga. Jag vill bara påminna om att det inte alltid har varit så. Förhoppningsvis har sådana påminnelser också den rollen att man från liberalernas sida inte går tillbaka till det beteende att man är emot den här utvecklingen. Jag hoppas att vi tillsammans kan vara för att nu äntligen sjösätta de här tänkandet. Det är ytterst positivt. Jag gratulera er till den insikten.

 Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Man brukar tala om flaggdagar och märkesdagar. Det här får väl då vara en märkesdag när den som är sist i kön är först i kön. De sista skola bliva de första eller hur det står i bibeln? Möjligen står det tvärtom, men för liberalernas del skriver vi numera att vi är först i kön och vi ska också leda Sundman framåt.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Det var någon som ropade amen här i salen och det betyder så skall ske. Vi ska hoppas att det ska bli amen, att så skall ske.

När det gäller liberalernas utvecklingsvilja är det som sagt positivt att man nu står med oss andra i samma kö och väntar på att få komma till en annan framtid när det gäller den ekonomiska självstyrelsen. Jag tror att man har kommit till insikt när man har lett till landskapsregeringen och också har en finansministern i den här landskapsregeringen som har fått genomlida den här tiden när klumpsumman har gått så här på tok och när klumpsummesystemets brister verkligen visar sig. Det är alltid bra när folk kommer till insikt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Camilla Gunell

Fru talman!  Jag vill gärna börja det här anförandet med ett citat av Mona Sahlin som hon sade i samband med att hon blev partiledare för det socialdemokratiska partiet i Sverige 2007:  ”Vi ska både slå vakt om tryggheten och vilja omfamna äventyret och alltid, alltid vara en förändrande kraft”. Det här citatet är beskrivande för socialdemokraternas syn i beskattningsfrågan, att vilja slå vakt om tryggheten men också vilja omfamna äventyret och  förändra eftersom alla samhällen måste ha visioner. Politikernas uppgift är att försöka se längre in i framtiden och formulera nya mål. System ska ifrågasättas och man måste söka nya vägar som fungerar i enlighet med nya tiders krav och som kan trygga välfärden också för framtida generationer.

Det finns idag en bred politisk vilja, som jag uppfattar det, och enighet bland de åländska partierna om att utveckla självstyrelsen som efter ett decennium fyller 100 år. Det finns också en enighet om att det viktigaste utvecklingsområdet är den ekonomiska självstyrelsen.

Socialdemokraternas hållning i frågan om egen beskattning har länge varit negativ. Klumpsumman har ju trots allt gett Åland goda finanser under årens lopp och man har inte sett relevansen och nyttan av att överta beskattningsrätten. Det är heller ingen hemlighet att man varit rädd för att ge de borgerliga partierna möjligheten att drastiskt sänka skatterna på Åland och försämra välfärden.

Därför lyfter vi den här frågan till diskussion i partiet under vår senaste partikongress i oktober. Vi kan konstatera att vi som har jobbat mera dagligdags i politiken kanske ser lite ljusare på frågan än vårt partifolket gör i allmänhet.

Vi har nu levt med klumpsummesystemet i nästan 20 år och har sett fördelarna och nackdelarna med systemet både i hög- och i lågkonjunktur. Nackdelarna, som blir särskilt märkbara i lågkonjunktur, är att vi är bakbundna av rikets ekonomiska framgångar och bakslag och av rikspolitiska skattebeslut. Vi får ta emot det vi får, med väldigt lite utrymme att påverka intäktssidan. Ökad behörighet skulle stimulera till en mer aktiv och ansvarsfull ekonomisk politik och med ökat ansvar kommer också mognad och kompetens.

Här finns, som jag ser det, en liten klyfta mellan den politiska sfären och folket i gemen. Som jag upplever det så vill inte folk ha egen beskattning. De flesta tycker att systemet idag fungerar bra. De flesta värderar tryggheten högre. De har heller inte tilltro till att åländska politiker klarar av utmaningen. Man är rädd för svågerpolitik och att förvaltningen inte klarar skatteadministrationen. Det är en oro som vi måste ta på stort allvar. Vi har tagit den på allvar i vårt parti och säger att vi måste få veta mer, få klarare besked om vilka fördelarna är och vad vi ska ha behörigheten till. Vi måste också kunna garanterat att Åland klarar sig självt, med de pengar vi själva genererar. Nu när samhället ska spara och känner av utflaggningar och ökad arbetslöshet är det kanske ännu svårare att övertyga.

Det här meddelandet som landskapsregeringen har givet ger en bra grund men det ger heller inte några tillräckliga svar, utan man listar själv en del frågor. Det är ju kännetecknande för var vi står idag. Det finns fortfarande mycket mer kunskapsområden som vi måste titta närmare på.

Frågan om en egen beskattning måste få ett ökat folkligt stöd. Vi är eniga om att vi måste lära oss mer. Vi är också öppna för nya argument. Det är ju sunt och rimligt att folket kräver att få mer kunskap innan man går vidare och ska ta ställning till en framtid som man väljer kanske främst för kommande generationer för sina barn och barnbarn.

Många tycker till och med att det är tur att finnarna är så motsträviga så att det inte blir något av. Min uppfattning är att de flesta kommer att vara skeptiska tills de får svar på sina relevanta frågor. Man vill veta om vi i tillräcklig grad klarar av att slå vakt om tryggheten och hur en egen beskattningen skulle påverka människorna i vardagen.

Socialdemokraterna har lanserat en egen modell i frågan om egen beskattning, åtminstone ett steg på vägen på den här resan. Vi har kallat det "egna pengar i börsen." Det är ett argument som jag möter och också får förståelse för. Man tycker att tanken är hederlig och rejäl, att Åland lever på de pengar vi själva genererar. Vi är varken tärande eller närande. Det är naturligtvis fel att vi skulle vara närande, de pengar vi genererar borde vi själva också kunna administrera och använda till utvecklingen på Åland. Det är också fel att vara tärande och ta från någon annan, som t o m  har folk i brödköer.

”Egna pengar i börsen” är en modell som har utvecklats av tidigare partiordförande Barbro Sundback. Den går ut på att vi visar att Åland, under en övergångstid, kan klara av att försörja välfärden på egna pengar; dvs alla åländska skattepengar stannar kvar på Åland i sin helhet och förs in i landskapets budget. Skattereglerna skulle vara desamma som i Finland men med en rätt att avvika med t.ex. fyra procent. Det här är en modell som också finns i Skottland.

Med det systemet slipper man undan misstankarna på att Åland vill ha skatteinstrumentet för att skattekonkurrera med Finland. Vi måste visa att målet inte är ett skatteparadis. Vi kommer också ifrån det faktum att Åland i dagsläget ser ut som en stor utgiftspost i rikets budget. Det ger Ålands lagting ökade möjligheter att ansvara för sin egen finanspolitik.

Vägen till egen beskattning är lång. Det är klokt att ta små steg om man faktiskt vill nå framgångar. Det säger också landskapsregeringen i sitt meddelande. Den lärdomen kan man väl dra av tidigare års kamper för att få till förändringar i självstyrelselagen. Alla förändringar som gjorts, har gjorts efter en lång process med parlamentariska förberedelser på hemmaplan och sedan i gemensamma arbetsgrupper med rikets representanter.

Vi tycker att det är olyckligt att regeringen kopplar samman utvecklingen av den ekonomiska självstyrelsen med en ramlag. Vi tror att om motståndet är stort mot ökad skattebehörighet för Åland, så är den förmodligen ännu större om man vill säga att metoden för att nå dit är en ramlag. Att man från rikets sida skulle ge Åland en fullmakt att fritt fram, när det passar Ålands lagting, överta behörigheten.

Om vi ska nå framgång i den här frågan och vinna folkets gehör så måste vi vara realistiska och pragmatiska. Vi menar att vår modell är ett sätt att komma framåt och bevisa för folk att vi verkligen klarar av att leva på våra egna pengar och visa för rikets representanter att vi kan hantera skattefrågan på Åland.

Socialdemokraterna förespråkar att vi omfamnar äventyret, men att vi gör det realistiskt och konkret och att frågan har legitimitet också bland Ålands folk.

För oss är det viktigt att Åland är ett starkt nordiskt välfärdssamhälle framöver med en välfungerande offentlig sektor. Att vi fortsättningsvis har en progressiv beskattningen, att vi har full sysselsättning och att näringslivet har de bästa möjliga verksamhetsförutsättningar. Vi anser också att trygghetsparagraferna ska kvarstå och att Finlands finns där vid olyckor, katastrofer och särskilda svårigheter. Och naturligtvis också att vi har den fortsatta möjligheten till extra tillskott vid stora investeringar som t.ex. elkabeln.

Vi deltar gärna i ett fortsatt parlamentariskt arbete och hoppas att vår modell ska finna intresse och gehör även bland andra partier. Om inte i början av förhandlingarna, men kanske under resans gång. Tack, herr talman.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! Vi som är måna om och intresserade av att utveckla vårt ekonomiska system vi slår också väldigt starkt vakt om tryggheten. När det gäller att argumentera ut till folket varför det skulle vara bra att överta beskattningen för Åland, så kan jag hjälpa partiordförande Camilla Gunell att tala om att Åland under många och långa perioder har varit en nettobidragsgivare till Finland just när det gäller det sociala systemet. År 2005 betalade vi 64 miljoner mer än vad vi egentligen fick tillbaka. Det skulle vi kunna få mycket trygghet för Åland om vi skulle kunna använda de pengarna. De senaste fyra åren är den totala summan 100 miljoner euro. Vi får mycket trygghet för de pengarna. Det handlar också mycket om hur man frågar så får man svar.

Ltl Camilla Gunell, replik

Jag tycker att ÅSUB:s utredning var ett väldigt viktigt steg på vägen. Den klargjorde ju mycket av de här penningströmmarna. Det är viktig kunskap och information som vi absolut behöver ha i grunden för den här debatten. Den visar ju att Åland klarar av att leva på i stort sett egna pengar. Sedan är det en annan sak att folk kanske inte läser ÅSUB:s rapporter så ofta. Det är vår sak som politiker att ha den kunskapen och också argumentera ut till befolkningen. Nog tror jag också att landskapsregeringen känner till att den här frågan inte på det sättet är så entydig. Det är ännu ett stort arbete att övertyga både befolkningen på Åland och riksmyndigheterna i Helsingfors.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Tack herr talman! Det var nog väldigt tydligt i det här anförandet att socialdemokraterna nu tar ett steg bakåt mot vad man tidigare har gjort när man har varit rätt så progressiv i de här frågorna. Vi hör ju själva ltl Gunell stå här och tala om tveksamheter till om vi klarar oss på våra pengar och att det behövs ytterligare utredningar. Jag tror att det som skiljer oss allra mest är tilltron till vårt näringsliv. Det är någonting som är väldigt viktigt att bejaka här. Det är det som det handlar om. Antingen vill man ha det som nu och följa skattesystem och liknande enligt det finska systemet, annars har man en stark vilja att också utveckla och säger att och näringslivet har möjligheter att gå andra vägar än att följa det finländska näringslivet.

Ltl Camilla Gunell, replik

Vad gäller tron på det egna näringslivet så har inte vi någon avvikande uppfattning. Jag tror att det åländska näringslivet har både den kapaciteten, kompetens, uppfinningsrikedom och den flexibilitet som behövs för att kunna anpassa sig till nya tider. Det är inte det som skiljer oss åt. Det som jag menar, och som jag också har gjort, är att jag har lyssnat på partiets medlemmar. Det måste vi också göra här i lagtinget som folkvalda, lyssna på befolkningens uppfattning.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Reell autonomi betyder att folket får bestämma. Det är klart att det har en avgörande betydelse att man förankrar alla beslut i de tänkta stegen när man går vidare. Det är upp till vart och ett parti att göra det. Men att säga nej till möjligheten att välja, det förstår jag inte vad det har med demokrati att göra? Inte ens med socialdemokrati? Det är möjligheten att välja som vi står för, inte ensamma utan i mandat av de röster vi har i partierna.

Den förlupna hemmafrun är tillbaka om man ska ha ett sytningsavtal. Inte blir det lättare att räkna ut skatterna som kommer från Åland. Det är ju därför vi har klumpsummesystemet. En skatteprocess tar minst två år och med överklaganden tre år. Vem ska hålla på att räkna ut det? Då får vi nog dra ner på sjukvården och anställa skattebyråkrater.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Camilla Gunell, replik

Jag måste säga att jag blev lite förvånad över ltl Olof Erland, att säga nej till rätten att välja. Jag förstår inte vad han menar med den frågan  överhuvudtaget? Men han kanske kan förtydliga det?

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Om det är så att vi har en ramlagsmodell när det gäller finansieringssystemet så kan vi välja att gå vidare med en reformerad klumpsumma efter förhandlingar. Vi kan välja att gå vidare med indirekta beskattningen, om vi får support från folket. Men att säga att det är så genant och i riket så tycker de så här om ålänningarna, det är det som ska styra oss. Alltså, vad skriver vi idag? 2010! Ska vi gå tillbaka i historien och klä oss i säck eller fårskinnskläder och tycka att riket ska säga vad vi ska tycka? En ramlag säger inte att vi ska ta över allting. Det säger att vi har möjlighet att välja stegen. Inte till himlen, inte till skatteparadiset men till trygghet för folket.

Ltl Camilla Gunell, replik

Ja, jag vet inte vad ltl Olof Erland syftar på, men det jag säger är att om vi ska uppnå målet, dvs ökad skattebehörighet så behöver vi fokusera på den frågan och skapa förtroende bland folk om att Ålands lagting och dess politiker och förvaltning klarar av den här utmaningen. Det är vår uppgift att klara av att övertyga om den saken.

Den andra saken är hur vi ska övertyga politikerna i Helsingfors. Där tycker jag att vi måste vara realistiska, pragmatiska och också vara beredda att diskutera och förhandla. Där har vi olika uppfattningar. Jag tror att en ramlag kan försvåra att nå fram till målet om en egen beskattning snarare än att underlätta.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson, replik

Talman! I likhet med tidigare replikskiftet med vicelantrådet så konstaterar jag också att socialdemokraterna lite tar ett steg tillbaka när det gäller beskattningen, ifrån att ha varit väldigt progressiva. Jag fick svaret på den frågan och det berodde på att partifolket tydligen hade andra åsikter. Det tycker jag är lite synd. Jag kan istället passa på att använda det här replikskiftet till att notera att ltl Gunell sade som den tredje talaren här nu att man måste visa rikets representanter att vi klarar av det här. Inte är det något större bekymmer. ÅSUB utredningen, som nämndes, visar att vi har klarat av det när det gäller kommunalbeskattningen. Problemet däremot är ju att rikets representanter är rädda för att vi ska klara av det för bra och att vi ska vara lite för progressiva. Det är ju det som är det stora bekymret. Inte tror jag att det finns någon tvekan ifrån rikssidan att vi inte skulle klara av det. Den stora tvekan ligger i att de då tappar kontrollen över den ekonomiska politiken på Åland, vilket är det stora bekymret.

Ltl Camilla Gunell, replik

Med det menar jag naturligtvis att vi måste visa att det inte är ett skatteparadis som åsyftas. Att det inte är det som Åland vill ha i frågan om ökad skattebehörighet. För mig är det viktigt att kunna utveckla den åländska ekonomiska självstyrelsen och att de instrument finns som vi behöver för att kunna föra en mera dynamisk och stimulerande närings- och finanspolitik, eftersom vi som jobbar med dagspolitiken känner att vi är bakbundna av nuvarande system. Den uppfattningen tror jag inte att folk har idag. Där har vi ett arbete som måste göras.

Jag hyser inte den misstro mot de finländska politikerna att de inte vill ge Åland det här för att vi ska klara det för bra. Det tror jag definitivt inte. Men jag tror att det vore orealistiskt att säga att det inte finns ett motstånd.

Ltl Anders Eriksson, replik

Det finns helt klart ett motstånd. Det ska jag återkomma till i mitt anförande.

Det här med skatteparadis är väldigt intressant. Hur definierar man det? Ifrån Helsingfors horisont är det så fort är det avviker det minsta lilla. Det var ju så redan om den här lilla, lilla saken om Captive försäkringarna. Redan då började man prata om skatteparadis, bara för att det var en liten avvikelse ifrån det skattesystem som gällde på den finska sidan. Den diskussionen måste vi komma över. Det kan ju inte vara rikspolitikerna som definierar vad som är ett skatteparadis eller inte på Åland. Man har t.ex. ingen skatt överhuvudtaget på torvproduktion i Finland, inte kallar vi Finland för något torvskatteparadis för den sakens skull. Vi måste ju att göra våra prioriteringar lika väl som de gör sina. Just p.g.a. att det här förtroendet, som jag uppfattade att ltl Gunell tyckte att fanns, där det inte finns ifrån rikets sida, så får vi den här typen av diskussion i det oändliga.

Ltl Camilla Gunell, replik

Ja, det var ett bra exempel som ltl Anders Eriksson lyfte upp, att göra minsta lilla avvikelse kan vara ett problem. Då måste vi bygga upp ett förtroende om att Åland klarar av att hantera den här situationen utan att skattekonkurrera med riket. Det är en lång väg att varandra, det tror jag absolut. Men vi är ju beredda att börja resan här idag eller konstatera att resan har börjat för ett tag sedan. Vi fortsätter diskussionen i vårt parti och vi fortsätter också gärna parlamentariskt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! Jag tycker det är synd att socialdemokraterna nu tar ett steg bakåt vad gäller enigheten, som åtminstone jag och vårt parti uppfattade, om betänkandet som kom kring ramlagsmotionen. Att man nu ganska tydligt deklarerar att man inte tror på modellen. Om man läser lagutskottets betänkande så var det ett väldigt positivt betänkande vad gäller den här biten. Jag har lite svårt att förstå argumentationen, att det åländska folket skulle få svårt med ramlagsmodellen för en lösning för att utveckla självstyrelsen. Det är ju det ultimata demokratiska styrmedlet för Ålands folk att styra självstyrelseutvecklingen. Vart fjärde år, i de allmänna val som ordnas, så kommer de att kunna ta ställning till vilka partier som ska sitta i den här salen och föra resonemanget vidare och besluta om i vilken takt som självstyrelsen ska utvecklas. Jag tycker att det är lite förvånande att socialdemokraterna, som brukar lyfta demokratin väldigt högt, väljer att säga att i det här fallet är det inte bra att få den demokratiska möjligheten till Ålands folk.

Ltl Camilla Gunell, replik

Jag säger inte att det inte är bra. Om det går att uppnå vore det ett bra system. Jag tror dock att vägen är lång. Jag tror inte att folk är skeptiska till en ramlag, jag tror att få vet vad det betyder. Men däremot tror jag att man i Helsingfors är mera skeptisk mot en ramlag än om man uteslutande vill diskutera egen beskattning och ta ett steg på vägen. Det tror jag faktiskt är mera framkomligt och realistiskt än att säga att vi ska ha en ramlag, vilket betyder att vi tar över när vi själva känner oss mogna för det eller avstår, som ltl Olof Erland sade. Det står ju här, som jag tolkar lagutskottets betänkande, att det inte är så där entydigt. Det står ju att en helhetsrevision av självstyrelselagen måste grundas på utvärdering och analys. Det här är väl också, som jag ser det, en ganska lång process.

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! Jag vill inte se det på det sättet att historien väldigt tydligt skulle visa på att det är när vi har velat göra de små stegen ifrån självstyrelsen som vi har lyckats utveckla den. Det kan man nog inte säga om vi tittar i backspegeln. Det är ju genom att ständigt och jämnt ifrån åländsk sida lyfta stora frågor, och driva dem tillsammans med ett antal olika andra frågor, som vi har lyckats få en utveckling av självstyrelselagen. Jag är inte säker på att den här metodiken som man nu argumentera för, dvs utgående ifrån att man väljer en mindre bit, skulle ha större möjlighet till framgång. Jag tror att man istället måste fundera på om man tror att det här är rätt för Åland? Då tror jag att socialdemokraterna ska vara med tillsammans med oss andra och fundera på hur vi kan övertyga. T.ex. en diskussion om det är väldigt framgångsrikt att vi ständigt och jämt i våra kontakter mellan Helsingfors och Mariehamn ska strida om saker? Tänk om detta istället kunde bytas ut till att vara konstruktiva möten där vi hjälps åt att utveckla saker och ting tillsammans och har rett upp dessa brokiga problemen som vi nu alltid har liggandes på bordet inom självstyrelseutvecklingen.

Ltl Camilla Gunell, replik

Ja, det är så, Johan Ehn, att vi har börjat med frågan om att övertyga och diskutera. Vi har börjat i vårt eget parti och jag anser att det är där som man måste börja. Jag anser också, som partiledare, att man måste lyssna på sina medlemmar. Det är väl kanske inte glasklart i alla andra partier heller att man har full uppbackning från medlemmarna. Där kanske det finns en hel del arbete att göra även i andra partier än hos socialdemokraterna. Jag säger att det är allas vårt ansvar att kunna argumentera i de här frågorna och förklara på vilket sätt ålänningen får, i sin vardag, en bättre förutsättning att utveckla sitt liv och tryggheten på Åland och att välfärden ska bestå. Vi är alla ansvariga att kunna ge goda svar på de frågorna.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Mats Perämaa, replik

Herr talman! Den här replikväxlingen önskar jag genomföra egenskap av viceordförande i det liberala partiet till socialdemokraternas ordförande.

Ltl Gunells anförandet belyser skillnaden i att utföra partiarbete. Det stämmer helt det som antyddes här, att det också i liberala led finns många ifrågasättande. De liberala väljarna och de personer vi har i våra led vill gärna höra garantier och vill veta mera. Skillnaden ligger i att liberalerna gjorde inte som socialdemokraterna att man först gick ut och pratade om hemmafruekonomi och sade bestämt i flera år att vi ska ta över beskattningen och sedan gick man till partiet och fick pisk och bakläxa. Vi inlett ett förankringsarbete, vi har under flera år diskuterat frågan och vi har i beslut efter beslut tagit små steg inom partiet. Sedan kommer vi till en ståndpunkt. Det här belyser skillnaden. Och skillnaden i avstånd mellan fotfolk i partierna och den politiska ledningen.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Camilla Gunell, replik

Bästa finansminister! Det belyser det nog inte alls. Däremot är den här frågan viktig att diskutera. Vi kan väl erkänna både politiker, och som våra medlemmar gör, att vi behöver veta mera. Det här är ett kunskapsområde. Jag tror att ingen som sitter här kan allting om skatter. Det är ett väldigt komplext område. Det är naturligtvis så att frågan ska hanteras inom partierna och också här i lagtinget. Jag tycker det är bra att också liberalerna hanterar frågan. Före valet hade man en annan uppfattning. Nu har han kommit till en ny ståndpunkt. Det visar att man har haft en process.

De som har jobbat mera med dagspolitiken känner kanske mera av det här systemets nackdelar än vad människor i vårt samhälle gör som ändå tycker att Åland klarar sig rätt bra inom klumpsumman.

Minister Mats Perämaa, replik

Herr talman! Skillnaden är ändå att vi för två år sedan stod i den situationen som uppenbarligen socialdemokraterna står idag. Vi inledde en förankringsprocess i vårt parti och kom till de ställningstaganden som vi lägger fram i skrift här. För två år sedan visste socialdemokraterna precis att vi skulle ta över mera behörighet, man pratade om hemmafruekonomi och allt var glasklart och sedan gick man till partiet och det blev annorlunda. Från partiets sida har man beskrivit den verklighet som man inte har stöd för i sina egna led. Men det är er sak att hantera. Ltl Gunell sade att nu börjar arbetet. Jag tycker att det här arbetet har börjat för länge sedan. Jag trodde att arbetet för socialdemokraternas del hade gjort det också.

Ltl Camilla Gunell, replik

Ja, vi kommer att fortsätta att jobba med frågan, naturligtvis. Vi kan konstatera att det finns mycket ännu att göra i den här frågan. Framförallt vad gäller kunskapsmängden. Där tror jag att ett parlamentariskt arbete skulle kunna ge också en breddad syn på vilka frågor som ännu behöver klargöras.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Jansson

Herr talman! För en stund sedan kände jag mig återflyttad 30 bakåt i tiden till debatten i dåvarande landsting 1983, tidig vinter. Vi diskuterade övertagande av beskattning och diskussionerna var rätt likartade. Jag har tagit fram ltl Sundbacks reservation i stora utskottet där rösterna var 9-1 på ett förslag på hur vi skulle gå vidare till riksmyndigheterna. De här tankegångarna kommer fortfarande igen. Men ändå har det skett en viss utveckling. Jag ska i det här anförandet dela upp det i tre delar. Den första delen är vägen hit, i den andra delen tar jag upp några synpunkter om meddelandet och den tredje delen handlar om nutiden och framtiden.

Vägen hit, jag vill börja med att säga att detta skattemeddelande har ett bra upplägg. Meddelandet bygger på den parlamentariska skatteutredningen som gjordes för några år sedan, och det bygger på de övriga utredningarna. Särskilt centrala är ÅSUB:s utredningar och professor Roslins utredning, men också flera andra utredningar. Det skulle resultera i, sedan när man är klar med utredningarna, ett skattemeddelande enligt landskapsregeringens handlingsplan. Det är bra. Man redogör för bakgrunden men också för brister med nuvarande system. Man anger kortfattat lösningarna framöver med ramlagsmodellen som verktyg, eftersom det är det ultimata demokratiska sättet att komma vidare när det gäller utvecklingen i ett samhälle, att låta folket bestämma och inte någon annan långt borta.

Jag vill göra en kort resumé över den historiska gången. Tulenheimokommittén 1920 föreslog att vi skulle leva på våra egna skatter på Åland, observera, på våra direkta skatter. Men av olika skäl blev det inte på det sättet utan det blev ett oklart ekonomiskt system som fick korrigeras och fick klara riktlinjer först i 1951 års självstyrelselag. I lagtingets behandling av den parlamentariska självstyrelselagskommitténs betänkande under åren 1982-1983  kunde utskottet efter omröstning 3-2 föreslå att vi skulle skriva in i självstyrelselagen en särskild paragraf. Inte göra självstyrelselagen till en ramlag utan man föreslog att det skulle vara en listlag. Men man föreslog en särskild 40§ som var en ramparagraf för ekonomin; att lagtinget kunde fatta beslut om övertagande av alla former av beskattning. Det här beslutet tillkom efter omröstning 3-2, där två center och en FS:are var för och en liberal och en socialdemokrat var emot. Ärendet gick till stora utskottet under ledning av Alarik Häggblom, då liberal och f.d. lantråd och där ändrade man 40§, ramparagrafen så att man tog bort de indirekta skatterna och bara hade de direkta skatterna med.

Förslaget, med rösterna 9-1, gick till lagtingsbehandling från stora utskottet där då, precis som landskapsregeringen skriver i sitt meddelande på sidan 7, att vi skulle ha ett övertagande av beskattningsrätten, men begränsat övertagande av beskattningsrätt enligt ramlagsparagraftänkandet, inte ramlagsmodellen utan en ramparagraf.

Lite fel skriver landskapsregeringen här på sidan 7, när man skriver; "trots önskemål från det åländska lagtinget gällande övertagande av beskattningsrätten utgick reformen från att beskattningsrätten fortfarande skulle uppbäras av staten."  Jaha, det blev lite fel språk här, men så där har man skrivit i alla fall. En riktigt korrekt beskrivning av verkligheten blev det inte efter stora utskottets beslut. Nåväl, som vi har hört här också av kollegan Olof Erland, så backade man i Helsingfors det här snabbt av olika skäl.

Från och med 1993 fick vi klumpsummesystemet och det har vi levt med i 17 år nu. Vi har lärt oss att det är ett säkert system under goda tider i Finland. Men om det är goda tider på Åland och dåliga tider i Finland så är det ett osäkert system. Då är det också ett orättvist system. Vi får då långt mindre skatteutfall på Åland än vad vi tjänar ihop till statskassan. Det blir då ett väldigt orättvist system.

Vi har också lärt oss att det politiska ansvaret krackelerar när man bara kan bestämma om utgifterna och så kommer det sedan in pengar rätt hyfsat  någonstans ifrån, där man inte behöver binda ihop de här båda inkomsterna och utgifterna såsom vi måste göra i våra familjer och såsom vi måste göra i våra kommuner. Då får vi ett politiskt ekonomiskt ansvarssystem som är ofullgånget.

Den här historiska tillbakablicken visar att det inte finns mycket nytt under solen. Lagtinget, landstinget har varit lika visionärt för 30 år sedan som vi är idag när det gäller den här frågan. Då undrar en vän av ordning hur länge det ska ta före vi kommer till något resultat? Jag återkommer till det.

För det andra, några korta kommentarer om meddelandet, utöver det jag redan nämnde, om den här historiska beskrivningen. Den här rubriken var redan upp i ett replikskifte. Rubriken kan vi anse vara olycklig. Jag förstod att finansministern också tyckte att den var knepig, 6.3 på sidan elva, Alternativ för överföring av beskattningsrätten. Rätt rubrik hade varit något i stil med; överföring av beskattningsrätt genom användande av ramlagsmetoden eller någonting sådant. Det hade ju blivit en är lång rubrik, men den inskrivna rubriken ger felaktiga signaler. Men sedan när man läser texten så är det ett bra ramlagsresonemang.

Tidigare i debatten var det någon som kritiserade hur man kan ha ramlag som mål? Ramlag är inte något mål överhuvudtaget. Det är ett verktyg för att nå mål. För att komma från ett ställe till ett annat behöver man bygga en väg. Den vägen kan vara olika utformad. Det är just det som ramlagen är. Det är ett sätt att komma till ett mål. Det fina med ramlagen är att målet ställs av Ålands folk i val vart fjärde år. Man får klara besked från partierna att så här vill vi utveckla självstyrelsen inom ramen för det ramlagsinstrument vi har. Då blir det folket som använder sig av detta verktyg för att styra de politiker som man väljer. Det var det som jag förra gången kallade höjden av demokrati.

En annan sak som har talats om i anledning av det här meddelandet är  enigheten. Jag trodde att vi hade kommit förbi det. Vi hade faktiskt en president som stod i det här rummet och sade; kom och diskutera den här frågan när ni är eniga på Åland. I vilken nation ställer man ett sådant krav? Inom vilken folkgrupp eller organisation ställer man ett sådant krav? Det är ett odemokratiskt krav. Vi måste sluta tala om den hundra procentiga enigheten. Vi måste komma överens om att är det en kvalificerad enighet vi talar om, vilket det brukar vara när det gäller konstitutionella frågor. Eller ska det vara det en enkel majoritet? I det här fallet är det inte enkel majoritet utan det är en kvalificerad majoritet. Däremot tror jag att det är viktigt att vi eftersträvar så nära hundra procent som möjligt i den här salen och också bland Ålands folk, särskilt när vi har ramlagsinstrumentet i vår hand och de har möjlighet att uttrycka sin åsikt. Folket väljer naturligtvis lagtinget. Där skulle vi då kräva i den självstyrelselagen, som är utformad som en ramlag, att det erfordras två tredjedels majoritet i lagtinget för beslut om ändringar i konstitutionen av den här arten, precis som lagtinget föreslog 1982-1983.

Avslutningsvis, herr talman, om meddelandet vill jag säga att vi fortfarande inte tror på turordningen när det gäller beskattningsformerna. Precis som Tulenheimokommittén och stora utskottet 1983, under Alarik Häggbloms ledning, tror vi på att det är de direkta skatterna som är det viktigaste politiska instrumentet för att få en väl fungerande näringspolitik i landskapet, en väl fungerande regionalpolitik i landskapet och en utvecklingspolitik som är effektiv med hjälp av skatteinstrumentet som också ger möjlighet till att bedriva en god socialpolitik. Men det får vi återkomma till.

Övertagandeordningen borde svänga utgående från vad då? Ja, från nyttoeffekten, nyttan för Ålands folk, blott. Och inte på grund av att vi i Ålandsprotokollet har de indirekta skatterna som undantag från EU:s harmonisering. Det tycker jag inte är ett argument. Jag hörde här att kollegan Olof Erland nämnde nyttan av ett sådant indirekt skatteövertagande. Det ligger någonting i det, men jag menar att listan över fördelarna med de direkta skatterna är så mycket större. Det får vi återkomma till, det behöver vi inte diskutera nu.

Skulle vi lyckas få det är ramlagsverktyget i vår hand så blir det kommande lagting som diskuterar de frågorna sedan och inte vi, förutom de som sitter kvar här.

Herr talman! Avslutningsvis, problemen är opinionen på Åland mera än opinionen i riket. Detta är min uppfattning. Förra gången gav jag en lista över motiv för Helsingfors för att acceptera en självstyrelselag av ramlagsmodell med ett skatteövertagande som en väsentlig del i paketet. Listan var uppgjord i åtta punkter som kompletterades av mina kolleger här med ytterligare två punkter så att det blev tio punkter. Jag tror på detta. Opinionen på Åland är nog det viktigaste vi har att jobba med. Jag tror att opinionen på Åland rätt långt styrs av sin uppfattning om dagens skötsel av offentlig sektor, som till delar är alldeles utomordentlig i landskapet och till de delar kan kritiseras, delvis kraftigt. Det har fött en slags misstro mot politiker, också på Åland, som underbyggs av den offentliga debatten.

Det andra är trygghetskänslan som man in ammas i. Man tror att om Helsingfors får besluta och bestämma så är vi trygga. Finland har drivit en ganska bra ekonomisk politik och en god skattepolitik, som här har sagts. Men den politiken visar sig med klumpsummesystemet att den inte är särskilt trygg i alla lägen. Problematiken med opinionen på Åland löser man med ramlagsverktyget. Man för makten över självstyrelsens utveckling till Ålands folk. Om en majoritet känner sig otrygg så röstar de på den typen av partier som företräder behovet av att tryggheten ligger i Helsingfors i riksdagen och regeringen där allting går på finska. Tror man det, så då blir det inte någon utveckling av självstyrelsen med ramlagsverktygen i vår hand heller.

Herr talman! Ärendet skulle gå till självstyrelsepolitiska nämnden. Det finner jag bra. Då är frågan vad som händer med motionen och det förslag som lagutskottet har till förkastande? Bäst vore, naturligtvis, att de här ärendena tidsmässigt skulle hänga med varandra hela tiden, eftersom de har så nära med varandra att göra. På det sättet borde den här motionen inte slutbehandlas före självstyrelsepolitiska nämnden kommer med sitt betänkande. Det resonemanget har jag som underlag för den fortsatta hanteringen av det här.

Jag ber att få avsluta med en summering att det är viktigt att den parlamentariska kommittén kan komma igång med sitt arbete så fort som möjligt. Därför är det viktigt att självstyrelsepolitiska nämnden arbetar snabbt med den här frågan. Det tror jag det finns gott underlag för eftersom det här meddelandet inte innehåller så väldigt mycket ny information och nya ställningstagande. De nya ställningstagandena är blott politiska. Därför bör det vara en någorlunda snabb politisk behandling i självstyrelsepolitiska nämnden. Sedan skulle landskapsregeringen kunna tillsätta parlamentariska kommittén så fort som möjligt. Som ltl Gun Carlson här sade så har vi ett tidsproblem i sammanhanget med tanke på att vi har riksdagsval relativt snart framför oss, tack.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Jag får hålla med ltl Roger Jansson om att enigheten, som jag talade för och trodde att existerade, inte får vara det viktigaste avgörandet i den här frågan, om det nu är som vi kunde höra. Jag kanske var blåögd när jag trodde att vi hade enighet. Jag är kanske trodde för mycket på hemmafruekonomins behov av en förändring av systemet. Jag kan bara beklaga det. Jag tycker ändå att man kanske får glömma enigheten i så fall, så att det här hålls kvar.

Sedan stöder jag också ltl Roger Jansson att opinionen på Åland är viktig och absolut viktigare än opinionen i Finland. Det är ju vi som måste bestämma vad vi vill.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Det är nog skäl att analysera det här backandet ifrån socialdemokraternas ursprungliga information om att de var för övertagande av beskattningen. Den modell, som kollegan Barbro Sundbacks sedermera har utarbetat för medlemsmötet, innebar tydligen ett första steg att man skulle använda sig av riksdagens beskattningsbeslut också på Åland, men få avvika genom beslut i den här salen uppenbarligen, får jag hoppas. Att det inte ska vara sådana beslut i riksdagen, i så fall är det ju förödande. Men om det skulle vara beslut i den här salen är det ändå ett ganska långt steg på vägen. Är det däremot ett förslag om att man i riksdagen ska fatta den typen av beslut så då kan vi glömma den modellen med detsamma. Då är det inget skatteövertagande överhuvudtaget.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Det är säkert så att den där frågan kanske kommer att redas ut, tydliggöras och kanske jag inte behöver ändra mina ögonfärg heller från någon annan färg till blått. Jag ville ändå säga att om vi övriga 27  har en klar uppfattning om den här frågan så är det ju mycket kvalificerad majoritet för en enighet i frågan om övertagande av beskattningsbehörighet och införande av ramlag.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Jag tror ju som jag har sagt att det viktiga är att vi börjar tänka på det här verktyget, ramlag eller ramparagrafer, som det som kan övertyga Ålands folk. Att förklara för alla att på det här sättet ger vi er, som väljare, makten. Det är någonting helt nytt. Vad tycker folket att de har för makt i lagtinget idag? Väldigt begränsad makt tycker de. Men då skulle de verkligen få makten över den åländska utvecklingen, både den ekonomiska och utvecklingen av självstyrelsen, om vi inför ramlagsverktyget för att nå ålänningars olika politiska mål. Vi skulle då ha en fantastisk demokratisk utveckling.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Tack herr talman! Det känns skönt att frisinnad samverkan finns med i ramlagsdiskussionen. Det känns riktigt, riktigt bra att det finns ett parti som fortsättningsvis håller sin linje. Jag vill lite haka på, det som ltl Gun Carlson sade, att jag trodde också att det var 30 stycken här som ville utveckla självstyrelsen, som nu, en gång för alla, ville göra ett nytt försök. Det här är ju ingenting som sker i en handvändning. Uppenbarligen har vi, åtminstone för tillfället, blivit 27. Förhoppningsvis blir vi flera igen.

Jag kommer ifrån landskapsregeringens sida att göra vad jag kan för att den parlamentariska kommittén ska tillsättas så snabbt som det bara låter sig göras. Det är väldigt, väldigt viktigt att det här arbetet kommer igång. Vi har styrfart och vi har kursen, låt oss fortsätta tillsammans.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Jag vill ändå inte avskriva möjligheten att ha alla 30 med oss, när det gäller att komma vidare med den här frågan, både med ekonomin och med verktyget. Eftersom vi hörde att ltl Gunell ändå uttryckligen sade att det här var ett internt resonemang som har resulterat i detta inom socialdemokraterna. Men, hon var villig att fortsätta diskussionerna med oss övriga om hur man ska komma framåt. Det är ju ändå en utsträckt hand och en möjlighet till fortsatt enighet, som jag upplevde det.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Tack, herr talman! Javisst har jag också respekt för socialdemokraternas partiledare. Självklart är det så att du som partiledare måste lyssna av vad ditt parti vill, vilken väg man ska vandra. Det är ju väldigt sällan som man får alla med sig. Det gäller att ha en betryggande majoritet. Jag hoppas att det som framkommit under diskussionen är ett litet steg åt sidan, vad gäller socialdemokraterna, och inte ett steg tillbaka. Och att vi  andra tillsammans fortsättningsvis arbetar vidare och söker en enighet. En minoritet får inte heller styra det som en majoritet vill, det är också viktigt att komma ihåg.

Ltl Roger Jansson, replik

Talman! Jag tror att det i alla partier kan finnas en viss oenighet och avvikande åsikter i båda frågor. När det gäller ramlagstänkandet och ramlagsverktyget så har jag noterat en total enighet i vårt parti. Vi tror absolut det är det korrekta verktyget att komma framåt. Medan när det gäller övertagandet av beskattningen så finns det skeptiker också i vårt parti. Det tror också finns i det liberala partiet. Hur det är i centern har jag inte riktigt någon uppfattning om, men kanske det kan finnas någon där också. På det sättet är det nog viktigt att vi håller den här debatten och dörrarna öppna fortsättningsvis.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Anders Eriksson

Tack för ordet, herr talman! Det är ju så med allt som inte får möjlighet att utvecklas och inte får ny näring att det förtvinar så småningom. Det spelar ingen roll om det är växter, människor eller organisationer. Det samma gäller också självstyrelsen. Vi har hört under dagen att det är 17 år sedan det hände någonting senast när det gäller utvecklandet av den åländska självbestämmanderätten. Talar man med äldre självstyrelsepolitiker så är de uppgivna och tycker att det mesta har gått i stå.

Jag ser i varje fall en liten ljusglimt i det här ärendet. Hur eniga vi är, sist och slutligen, får väl framtiden utvisa. Men det finns, som sagt var, ljusglimtar här. Det skulle också vara önskvärt att man skulle öka tempot.

När det gäller möjligheterna att utveckla näringarna så är det få saker som skulle vitalisera den åländska politiken så mycket som om vi hade beskattningsinstrumentet i vår egen hand. Jag vill också understryka det som ltl Danne Sundman sade i sitt föredömligt korta anförande; ska man lyckas få de ungdomar, som studerar för utanför Åland, att återvända hem gäller det nog att få ett annat "stuk" på den offentliga sektorn än vad vi har idag och också en annan vitalitet i det åländska samhället och i den åländska politiken. Det är oerhört viktigt, därför vill jag understryka det som ltl Sundman sade. Jag har så många gånger diskuterat med väldigt duktiga åländska ungdomar som säger; nej, inte en chans att de återvänder hem till Åland och till det systemet.

Tack och lov vet vi, att så småningom när barnen kommer så ändrar man kanske sig och man kan ändå tänka sig att återvända till Åland.

Jag tycker, till skillnad från föregående talare, att det stundtals är ett litet märkligt meddelande. Det är lösa trådar, det är lite ostrukturerat. Sjöfarten, som berörs väldigt mycket av skatteåtgärder, nämns nästan överhuvudtaget inte. Om man skulle strukturera upp det här meddelandet så är det grunden, dvs ekonomin som man skulle börja med. Ekonomin beskrivs väldigt bra i punkt 9.1. Första meningen säger; "ÅSUB:s rapport ger  ett tydligt budskap. Åland har de ekonomiska möjligheterna att överta beskattningen. De statliga inkomsterna från ålänningarna och det åländska näringslivet räcker mer än väl till för att finansiera statens utgifter för självstyrelsen. Intäkterna räcker även till för att täcka statens konsumtion på Åland". Och så gör man en utvikning till vilka fördelar vi har här på Åland jämfört med Färöarna och Grönland. Grunden finns, såsom jag ser det.

Tittar man vidare i meddelandet under punkt 10, konklusionen från tidigare utredningar sägs det så här; "möjligheterna att kunna anpassa beskattningen till på Åland rådande förhållande blir lättare eftersom politikerna är  närmare samhället som direkt påverkas av beskattningsbeslutet. Genom beskattningen kan man från politiskt håll otvivelaktigt styra den samhällspolitiska utvecklingen vid hög- och lågkonjunkturer". Det där är helt sant till skillnad från nuvarande situation. Det system vi har nu är högmedcykliskt, det förstärker istället konjunkturerna, som vi har sett, och det försvagar lågkonjunkturerna. Jag tror att vi måste börja lista den typen av argument när man ska närma sig rikspolitikerna.

Det intressanta är ändå om vi konstatera att den ekonomiska grunden finns och vi har motiv för övertagande av det beskattningen. Hur ska man då bära sig åt? I ett replikskifte tidigare med finansministern här under eftermiddagen så ställde jag mig lite frågande, precis på samma sätt som jag noterade att ltl Roger Jansson gjorde nu, till punkt 6.3 Alternativ för överföring av beskattningsrätten. Det måste vara en gammal rubrik, det måste ha funnits mera text där tidigare än vad de det finns nu. Nu finns där ramlagsresonemanget som jag till fullo ställer upp på. Jag undrar om det inte rent av var Ålands framtid eller nuvarande talman som först började föra detta resonemang om att man måste få så få friktionsytor som möjligt när det gäller kontakterna mellan Åland och Finland, om man ska få det här att fungera. Det som sägs här är lite allmänt och blir lite hängande i luften. Det är som när centerns nuvarande partiordförande beskriver ramlagen, det blir mera en ram men vad som ska vara inuti blir lite hängande i luften.

Om vi sedan tittar på nästa stycke: Alternativ för skatteförvaltningen så sägs det i första stycket; "en behörighetsöverföring kan innebära två alternativ, antingen att landskapet helt utformar sina egna skatteåtgärder genom en egen lagstiftning eller att i landskapet tillämpar s.k. blankettlag". Det här tycker jag, värderade landskapsregering, att är lite märkligt. Man ritar olika scenarier, men man säger inte ifrån landskapsregeringens sida vad man själv tycker att man borde göra. Jag vill svara på den frågan att det är självklart, om vi ska ha ett eget skattesystem, att vi ska ha en egen lagstiftning. Det går inte att ha någon blankettlagstiftning, då sitter vi där vi sitter. Det sägs också vidare; "förvaltningsbehörigheten medföljer lagstiftningsbehörigheten enligt självstyrelselagen, varför övervakningen och uppbörd med mera enligt huvudregel tillkommer landskapet." Jag delar den uppfattningen och jag tycker att det är bra att landskapsregeringen nämner det. Sedan säger man; "landskapet har två alternativ på vilket sätt förvaltningsuppgifterna kan skötas. Det är för det första; inrättande av en myndighet som handhar dessa uppgifter eller för det andra; genom att överföra dessa uppgifter på rikets myndigheter i enlighet med s.k. överenskommelseförordning". Igen värderade landskapsregering, ni måste ju ge svar på de här frågorna. Mitt och Ålands framtids svar är att det är klart att vi måste ha en egen myndighet som ska hand om det här. Sedan är jag, lika väl som jag tror att de flesta är, medvetna om att det kommer att bli kostnader. Men det är initialkostnader som vi måste ta. Vi måste ha en egen lagstiftning, vi måste ha en egen förvaltning om vi överhuvudtaget ska börja diskutera att vi ska ha ett eget beskattningssystem. Allt annat blir helt omöjligt.

Jag vill återvända till ett stycke, under konklusioner från tidigare utredningar, här är det också lite ord borta. Det är möjligen mindre komplicerade regelverk än om man har delad behörighet med riket, det sägs; "I dag är behörigheten i frågan om samfundsbeskattningen delad mellan riket och landskapet och det har lett till svårigheter att utnyttja den åländska behörigheten utan att komplicerar det för skattebetalarna." Vi kommer alla ihåg senaste vecka när vi hade vi ett ärende som behövde detta. Detta tror jag att är ett av de motiv som landskapsregeringen måste lista när man börjar diskutera med riksmyndigheterna. Jag tror att det här är så pass viktigt att man måste ha fokus på det.

Det andra är det, som landskapsrevisorerna har nämnt, att tack vare omstruktureringar av statsbudgeten så har Åland kanske förlorat upp till 100 miljoner euro under de här sista åren p.g.a. omstruktureringen. Det är också sakargument som man ifrån rikssidan måste kunna ta till sig.

Det tredje, som har nämnts här i idag och som jag också upp tänkte nämna, är svårigheten att ändra avräkningsgrunden. Det har ju inte alls blivit den flexibilitet som det var tänkt att det skulle bli. Tvärtom, det har blivit helt statiskt. Där tycker jag att de tankar, som ltl Barbro Sundback hade, faktiskt är intressanta. Man bör tänka på det framöver och i självstyrelsepolitiska nämnden vilken väg man riktigt ska gå. Jag ser att finansministern tittar på mig med bistra ögon Jag vet själv att jag kanske skjuter mig i foten för jag har väckt frågan om att man ska försöka få till stånd en förändring av avräkningsgrunden. Men, det kan nog vara värt att ta del av ltl Sundbacks råd och fundera om det blir kontraproduktivt om vi börjar köra två olika spår? Den frågan har jag inte själv något klart svar på idag, för den kom så pass hastigt på. Jag tycker att frågan är värd att fundera på.

När det gäller sammanfattningen av landskapsregeringens meddelande och den fortsatta processen så sägs det så här; "möjligheterna att efter ett övertagande av beskattningsrätten bedriva en aktiv egen finanspolitik i syfte att utjämna konjunkturerna, öka tillväxten inom den åländska ekonomin är ett av de viktigaste argumenten för övertagande av beskattningsrätten." Det är helt sant. Det är den typen av argument som vi måste lyfta ut till ålänningarna. Det är väldigt lätt att vara ledare om man ska gå efter dem som man ska leda och om man hela tiden ska sätta upp fingret i luften och försöka känna vart vinden blåser. Det är den här typen av argument som landskapsregeringen och regeringspartierna måste rada upp för de åländska medborgarna så att de förstår nyttan av att det är självklart att vi här på Åland vet vad som är bäst för det åländska samhället, bättre än vad man vet i Helsingfors. Det borde ju var och en förstå, om man tänker efter lite.

Det står vidare i meddelandet; "ett skatteövertagande handlar slutligen om den grundläggande synen på den politiska makten över Ålands offentliga ekonomi. Den negativa synen på ett åländskt skatteövertagande från den finska statsmaktens sida bekräftas i ÅSUB:s rapport." Och så står det vidare; det som står på spel är inte de statliga skatteinkomsterna som sådana utan synen på självstyrelsens behörighet och inflytande över det åländska samhället som beskattningen ger". Här vill jag faktiskt ge en eloge till landskapsregeringen. Jag trodde inte att jag skulle få läsa någonting så klart och tydligt utsatt ifrån en liberal ledd landskapsregering. Det måste jag öppet erkänna. Det är inte många år sedan som liberalerna stod här och pratade om att detta hade varit konfrontationspolitik och så här kunde man inte uttrycka sig. Det är precis detta som är det stora problemet, dvs hur ska man få till stånd ett förtroende så att man ifrån riksmyndigheterna sida inser att man inte behöver kontrollera varenda detalj som ålänningarna gör med sitt självstyrelsesystem? Det handlar om att få till stånd ett förtroende.

Det sägs vidare i det här stycket; "i slutändan är det som avgör huruvida ett övertagande av beskattningsrätten kan ske, är viljan till förändring, modet att ta de initiala kostnaderna, samt hur förhandlingarna sköts med riket på den politiska nivån."  Igen, det finns mycket, mycket bra ljusglimtar i detta meddelande, bara man hittar dem. Ltl Ehn gäspar djupt när man nämner de här punkterna.

Det sägs så här; "frågan som man bör ställa är varför ett övertagande av beskattningen skall ske? Är det är en principiell fråga eller skulle ett övertagande verkligen tjänar sitt syfte att förstärka den åländska ekonomin?" Landskapsregeringen levererar en fråga men inget svar. Mitt svar på den frågan är att det givetvis är både och.

I sista stycket i landskapsregeringens ställningstagande så sägs det, för det första; "för att uppnå större flexibilitet, utöka det ekonomiska handlingsutrymmet i landskapets finanspolitik föreslår landskapsregeringen att förhandlingar upptas med riksmyndigheterna om en reform av det ekonomiska systemet genom ändringar i självstyrelselagen så att rätten att fatta beslut om överföring av behörigheten tillkommer landskapet." Det här hoppas jag att alla partier kan att ta fasta på. Det här är utgångspunkten.

Sedan längst ner på sidan 17 står det så här; "landskapsregeringen föreslår en stegvis modell där lagtinget själv kan besluta om övertagandet enligt en med riket överenskommen avräkningsgrund." Det här är jag väldigt tveksam till. Alla olika skattesatser är kommunicerande kärl. Vi kan inte drömma om att man t.ex. ska plocka ut företagsbeskattningen och så sänker vi den och så står Finland för resten. Det kommer att bli en omöjlig ekvation med tanke på skatteparadis. Alla skattesatser är kommunicerande kärl. Vill vi höja momsen t.ex. på lyxkonsumtion eller på miljöförstörande verksamhet så då har vi möjlighet att sänka personalbeskattningen. Men inte om vi inte har båda instrumenten. Här är jag lite tveksam till det som landskapsregeringen säger. Tittar vi på parlamentariska kommittén, som levererade sitt betänkande den 15 oktober 2007, under den goda Lasse Wiklöfs ledning, så sägs det så här i punkt 4; "av höranden har det bl.a. framgått att flera av näringslivets företrädare anser det viktigt att all skattbehörighet överförs till landskapet om någon lagstiftningsbehörighet överhuvudtaget skall överföras". I det här stycket efterlyste man att landskapsregeringen skulle ta fram olika scenarier på hur beskattningen kunde slå. Detta har gjorts via ÅSUB:s mycket, mycket goda utredning.

Det som är intressant igen när det gäller att ta över delar eller helheten är det som sägs i slutsatsen i det här arbetet; "en majoritet av kommittén är, i likhet med de flesta av näringslivets företrädare, förespråkare av ett totalt övertagande av beskattningen till landskapets behörighet." Därför tycker jag, för att vi inte ska tappa mera tid på det här, att det skulle vara viktigt om man kunde följa en utstakad linje. Här fanns det en utstakad linje ifrån den förra parlamentariska kommittén. Men när nu landskapsregeringen börjar prata om ett stegvist övertagande tycker jag att man hamnar lite snett när det gäller den biten.

Till sist, kollegan Jansson sade till sist två gånger, men jag ska försöka säga det bara en gång. I nästsista stycket säger landskapsregeringen så här; "landskapsregeringen anser att förslaget ska ligga till grund för en fortsatt skattedebatt och för att inleda förhandlingar med riksmyndigheterna." Det här är två saker som inte riktigt går hand i hand. Vi bör klara av skattedebatten här hemma innan man sätter igång förhandlingarna med riksmyndigheterna. Sedan sägs det; "landskapsregeringen förutsätter också att det kan bli behov av kompletterande utredningar inom särskilda områden för att klargöra de ekonomiska och politiska konsekvenserna." Vi har garanterat allt utredningsmaterial vi behöver. Det är många frågor som inte går att utreda före man har kommit igång med de politiska förhandlingarna. Men de övergripande linjerna bör vi vara, så långt det är möjligt, eniga om i lagtinget.

Jag förespråkar att vi ska ha ett totalt övertagande, om det överhuvudtaget ska fungera. Jag uppfattar att landskapsregeringen kanske har en annan syn.

Finansminister Perämaa avslutade sitt anförande med att säga att man kommer att tillsätta en parlamentarisk kommitté när det gäller det här. Jag är noterade att centerns gruppordförande Gun Carlson sade att hon vill att detta ska komma till stånd snabbt. Jag kan bara understöda den förhoppningen.

Ramlagsmotionen, som också hör till det här ärendet, på lördag är det två år sedan som den motionen undertecknades och lämnades in av Ålands framtid, Frisinnad Samverkan och Obunden samling, om jag kommer ihåg  rätt. Två år har det tagit för att komma så långt att vi har fått någonting till pappers när det gäller detta. Det är fyra år sedan Roslin utredningen levererades, ett fantastiskt aktstycke som man, mig veterligen, inte har använt sig dess mera av. Nu måste vi få upp tempot lite när det gäller dessa för Åland oerhört viktiga frågor. Tack, herr talman.

Minister Mats Perämaa, replik

Herr talman! Bara en kort replik gällande det som ltl Anders Eriksson sade här på slutet om behovet av kompletterande utredningar inom särskilda områden för att klargöra det ekonomiska politiska konsekvenserna. Det gäller inte det arbete som vi föreslår att ska sätta igång genom att ändra självstyrelselagen till att lagtinget ska ha rätten att avgöra om och när man tar över behörighet. Utan det gäller det som sker i den situation när vi har en sådan självstyrelselag, när vi inför själva övertagandet. Då fordras det säkert ställningstagande och analyser. Man måste veta vilken förvaltning man ska ha, hur många skattejurister vi ska ha och vad problematiken är. Det är frågan om utredningar i det skedet.

Ltl Anders Eriksson, replik

Det är ett bra klargörande, visst är det så. Om man skulle få önska så skulle den parlamentariska kommittén tillsättas så fort som möjligt. Det har lovats ifrån regeringsbänken, så det kanske vi kan hoppas på. Kommittén sätter igång och börjar arbeta och får förhoppningsvis en så stor enighet som möjligt. I vilket fall som helst går majoriteten vidare. Säkert dyker det upp en hel del frågor när man börjar diskussionerna. Då hoppas jag att man kan försöka tillse att ÅSUB har kapacitet att vara med och ta fram svar på de frågor som dyker upp efterhand. Så att inte allting stannar upp och så ska det utredas ett år, och sedan ska man utreda igen  det som man utredde i den förra utredningen. Jag är lite rädd för utredningarna.

Minister Mats Perämaa, replik

Herr talman! Ordet utredare har blivit det förbjudna ordet. Nuförtiden ska man inte utreda någonting, utan man ska väl fatta beslut och så blir det som det blir sedan. Men, vi ska inte raljerar när vi diskuterar det här allvarliga ämnet. Det kommer säkert att krävas tilläggsanalyser sedan. För att utföra ett bra jobb måste vi veta vad vi ger oss in på sedan när vi de facto tar över behörigheten. Den stora utmaningen ligger förmodligen i det arbete som skall utföras fram till dess. Som jag sade i mitt anförande så är det ju arbetet fram tills vi har en sådan självstyrelselag som är den stora utmaningen.

Ltl Anders Eriksson, replik

Det skulle väl i och för sig vara lätt för mig att raljera tillbaka om det här med utredningar, men vi lämnar den biten. Givetvis är det så att det krävs ett väldigt omfattande faktaunderlag för ett sådant här projekt. Jag vill hävda att vi har ett väldigt omfattande faktaunderlag redan idag. Jag ville bara höja ett varningens finger, för det är lätt att man går ner sig i utredningsträsket annars i all ära.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Slotte

Herr talman!  I oktober 2007 konstaterade den parlamentariska skattekommittén, att det råder politisk enighet om ökad lagstiftningsbehörighet för självstyrelsen i fråga om beskattningen. För att ytterligare bedöma konsekvenserna, samt säkerställa att förutsättningarna finns för en livskraftig åländsk ekonomi föreslog man dock att ÅSUB skulle göra en utredning. Kommittén konstaterade vidare att vissa frågor inte kan utredas annat än genom konkreta förhandlingar med riket.

ÅSUB:s utredning, som presenterades våren 2009, visar att det vore ekonomiskt möjligt för Åland att ta över beskattningen.

Herr talman! Det är alltså bara att sätta igång. Först måste vi uppnå ett ställningstagande om hur vi vill ha det. Vill vi ha en mindre förändring i självstyrelselagen som medför beskattningsrätt eller vill vi ha en s.k. ramlag där rikets behörighetsområden definieras medan allt annat är Ålands behörighet, som implementeras i den takt som lagtinget bestämmer.

Herr talman!  Jag föredrar ramlagsmodellen därför att allt blir så mycket klarare då. Det är viktigt att ramlagssystemet möjliggör både ett successivt och totalt övertagande av lagstiftningsbehörigheten inom ett område så att lagtinget vid ett senare tillfälle kan välja om man vill ta över hela eller delar av tex. beskattningen. Sedan har kommande lagting möjlighet att utveckla det system som bedöms som mest optimalt.

Genom att landskapet får lagstiftningsbehörighet kommer problem med anpassning till rikets skattepolitik därtill att minska.

Herr talman! Jag anser att beskattningsfrågorna har utretts så långt det är möjligt. Centern vill därför att den här processen nu övergår i handling och att vår regering tar initiativ till konkreta förhandlingar, om en ramlag med Finlands regering angående självstyrelsens utveckling, redan under den här mandatperioden.

Det vore dessutom bra om den nya finländska regeringen, som tillträder om drygt ett år, kunde ta med beredningen av en ramlag för Åland i sitt kommande regeringsprogram, tack.

Ltl Anders Eriksson, replik

Tack, herr talman! När det gäller det sista så håller jag helt och hållet med ltl Slotte. Han brukar vara ganska tydlig i sina anföranden men för mig blev det lite oklart när det gäller övertagandet av beskattningen när han pratade om att man kan ta över delar eller hela skattebehörigheten. Jag har försökt föra ett principiellt resonemang om svårigheten att plocka ut bara en liten del. Det är nog så att man tar helheten, annars får vi tröska på såsom vi tröskar på idag. Hur ser ltl Slotte på det här? Det blev tyvärr lite oklart.

Ltl Roger Slotte, replik

Herr talman! Som det framgick av anförandet så var jag för en ramlagsmodell. Ramlagsmodellen ger den möjligheten att man med beslut här i lagtinget, som en landskapslag, kan ta över olika delar av beskattningen. Vi kan ta över alltihopa, det måste ju lagtinget själva få välja och besluta om. För mig är det inte något problem. Vissa saker kanske man måste ha mera bråttom med och andra saker kanske man kan ta långsammare. Det gäller också att man har en tidsram i fall man beslutar sig för att ta över alltihop. Man har man tidsram på en femårsperiod eller något liknande angående vilken skattedel man tar.

Ltl Anders Eriksson, replik

Det här med ramlag är väldigt bra. Det kan vara så, som det ofta också är i åländsk politik, att man får ramlagen men man tar inte ens över delar av den, man gör ingenting. Så kan det också bli. Men det intressanta är ändå, ltl Slotte, om vi diskuterar övertagande av beskattningen så är ändå de olika skattesatserna kommunicerande kärl som hänger ihop, såsom jag ser det. Märkväl, också ÅSUB har i sina utredningar pekat på vikten att man tar över helheten om man ska lyckas uppnå målet att man förhoppningsvis får ett lägre skattetryck, men framförallt att stimulera det åländska näringslivet.

Det blir nu lite luftigt hur man riktigt ska använda den här ramlagen, tyvärr.

Ltl Roger Slotte, replik

Herr talman! Det är i så fall upp till ett lagtinget själva om vi inte har mod att ta över. Jag tycker att vi kunde göra ganska mycket. Jag vet att näringslivet säger att man ska ta över allting på en gång. Men jag har hört att alla inte är överens om det heller. Det finns olika skolor där. Jag tycker att vi måste prata ihop oss här i lagtinget.

Säg att t.ex. lotterilagstiftning, som också hör till en ramlagen, skulle bli till ett sådant problem att det skulle göra att vi inte skulle ha någon PAF-verksamhet överhuvudtaget. Då måste man ju snabbt som sjutton gå in och ta hand om den i första hand för att säkerställa att penningautomatföreningen kan fortsätta. Det där måste man ju se efterhand hur situationen, både politiskt och ekonomiskt, utvecklar sig. Men målsättningen är att vi ska ta över beskattningen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Debatten har visat att många tycker att det är bra med ramlag. Läser man lagutskottets betänkande så står det ungefär att det är lite knepigt det här med finansieringen.

Ta ett exempel; telekommunikationer, där har vi en ramlag att ta över. När vi ska ta över kräver det ytterst mycket resurser. I Danmark är de ju smarta som bara den, där har de dubbel betalning. Hur ska vi göra när vi ska ta över? Ska vi bekosta allting med egna skatter? Eller finns det någon annan mekanism som Slotte har i åtanke?

Ltl Roger Slotte, replik

Herr talman! Detta med telekommunikation förstod jag inte riktigt. Staten bedriver sin verksamhet inom andra områden här idag. I den mån man fortsätter att bedriva den verksamheten så tycker jag att staten också ska betala för den. Inte är det automatiskt så att klumpsumman måste minskas direkt. Det måste ju också vara värt någonting för Finland att man har suveräniteten över Åland. Man har en suveränitetskostnad för Åland. Ramlagen har så många fördelar, det är inte bara beskattningen. Tar vi över också de andra lagstiftningsområden så kommer blankettlagarna att blir mer eller mindre onödiga.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Jag förstår mycket väl att det är jättebra system när man tar över olika områden och staten betalar. Idag betalar staten ungefär 46 miljoner per år för funktioner på Åland. Det är klart att man ska betala för att upprätthålla suveränitetsfunktionerna, för att upprätthålla språk, för att upprätthålla verksamhet och försvar o.s.v. Det är i och för sig jättefint med ramlagar, men när man tar över t.ex. telekommunikationer ska staten fortsätta att betala? Eller ska vi ta över kostnadsansvaret för våra egna områden? Ska vi bekosta det med vår egen beskattning? I det här utredningsarbetet måste man naturligtvis räkna ut vad det kostar.

Ltl Roger Slotte, replik

Herr talman! Som jag sade förut, jag vet inte vad att staten betalar till Åland för telekommunikationerna. Vi har ju ett eget telesystem som fungerar alldeles utmärkt. Vi har ju till stor del behörighet på många områden.

När det gäller sociallagstiftningen har vi en blandad behörighet som skulle bli mycket tydligare med en ramlagsmodell. Dessutom har också ÅSUB:s utredning visat att vi har pengar som räcker mer än väl till att överta vissa andra saker också. Så har jag läst utredning.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Johan Ehn

Herr talman! Det är glädjande för en FS ordförande att få ta del i den här debatten i den här salen, i den här formen. Jag har rötter ganska lång tid tillbaka i partiet, inte lika länge som kanske andra har här i salen har i sina respektive partier, men ändå rätt mycket.

År 2001 jobbade vi stenhårt med de här frågorna. Jag satt då i FS:s styrelse. Vi jobbade med att ta fram någonting som vi kallade för FS:s framtidsavtal. Det här var ett första steg i det som ligger på bordet i dagsläget. Att försöka sätta upp en spelplan för hur vi kan utveckla den åländska självstyrelsen. Vi ville få igång den debatt som finns här nu idag. Vad ska Ålands självstyrelse innehålla? Tyvärr, var det väl lite för tidigt att diskutera det då.  Kommentarerna, som kom då, var väl allt annat än smickrande. Men inte kan man ge sig för det. Vi har fortsatt att driva de här frågorna vidare.

Då pratade vi om ett samhällskontrakt och nu pratar vi med om ramlagstiftning. Egentligen finns det väldigt mycket beröring som råder mellan de här två olika begreppen. Skillnaden är väl att när man skulle teckna samhällskontraktet så var man mera detaljerad när saker och ting skulle ske. Med en ramlagstiftning har vi förfinat det här. Vi lägger över detta helt och hållet i händerna på den åländska befolkningen att välja när vi ska ta över nya behörighetsområden.

Vi fortsätter att driva det här. Så sent som 2007 i valrörelsen lyfte vi egen beskattning som någonting som var eftersträvansvärt. Redan då sade vi, precis det som finns i det meddelandet som landskapsregeringen nu upp lämnar ifrån sig, att det viktiga i det här läget är att vi lyfta över möjligheten till att få styra beskattningen på Åland. Att ha möjligheten, när lagtinget så önskar, att lyfta över delar eller hela beskattningen.

Nu befinner vi oss där att den sittande landskapsregeringen har tagit fram det här. Det är vi väldigt, väldigt glada för.

Vi fortsatte, för att visa på de här bitarna, med en hemställningsmotion som vi nu behandlar, som handlar just om en ramlag. Det som man kan ställa sig lite frågande om är att motionen om ramlagen föreslås förkastas av utskottet, samtidigt som man bara några veckor senare kommer och säger att man tänker använda sig av just den modellen. Det är väl kanske tydligen någonting som man får leva med i det politiska spelet. Det är väldigt svårt att acceptera och godkänna motioner. Men visst känns det lite smått konstigt att vi behöver bete oss på det sättet.

Men de parlamentariska oskrivna reglerna kanske kan ha någon nytta någon gång också. I det här fallet har jag svårt att se vilken nytta de spelar. Huvudsaken är att vi får fram dokument som visar på att vi tar de här stegen framåt.

I debatten har det framskymtat frågeställningar som jag tycker är berättigade. Vad ska vi framföra för motiv för en ramlag? Jag ser naturligtvis att grunden ligger i Nationernas Förbunds beslut om hur den åländska självstyrelsen skulle se ut, självstyrt så långt som möjligt utan att bli en egen nation. Det är väl precis det som vi ska få fortsätta att jobba utgående ifrån nu i diskussionen med Finland. Hur ska vi gå vidare med att utveckla självstyrelsen? Det starkaste kortet av alla tycker jag faktiskt är demokratikortet. Att ålänningarna får möjligheten att själva bestämma takten.

Från Helsingfors har man ofta sagt; det går jättebra att överta behörigheter när ni kan visa en tillräckligt stor styrka bakom er. När ni är eniga, har man sagt, men kanske åtminstone har en bred majoritet. Hur skall man utröna den här breda majoriteten på ett bra sätt? Ja, genom att utsätta de förslag som kommer för allmänna val. Där kommer det att bli väldigt tydligt för oss partier. Vi måste gå ut och berätta på vilket sätt vi vill ta över. Det kommer folk att respondera på genom att rösta antingen på det ena eller det andra partiet, såsom de gör idag. Men det är klart att det kommer att ställa höga krav på oss som politiker, att våga stiga fram och berätta hur vi ska göra. Och vi måste våga vara beredda att bli ifrågasatta utgående ifrån hur vi tänker använda de här instrumenten. Jag tror att den åländska politiken skulle må väldigt bra av det. Vi skulle lyfta fokus och vi skulle diskutera frågor som kanske hamnar på lite mera framtidsfokus än enbart stirra ner på den dagspolitik som vi befinner oss i dagsläget.

Varför skulle Helsingfors gå med på det här? Jag tror inte det kan vara någon som tycker att det är roligt att umgås med andra människor och att alltid vara i luven på varandra. Åtminstone har jag svårt att finna någon slags ro i att alltid gå till ett möte där jag vet att jag ska strida. Jag är beredd på, som politiker, att ha olika åsikter med jämna mellanrum och på det sättet kunna utveckla saker och ting. Men blir det så att varje gång man träffas ligger det ett problem på bordet, då blir det ett ganska tungt. Ofta leder detta till att man fördjupar en relation, som redan finns, på ett negativt sätt. Man lyckas med att gräva ner sig i gamla skyttegravar. En argumentation ifrån åländsk sida borde vara att faktiskt sätta oss ner en gång för alla och sätta upp de yttre ramarna för självstyrelsen. Då skulle vi ha de här problemområdena, åtminstone till stora delar, bortsuddade från den politiska vardagen för relationen Mariehamn-Helsingfors. Det tror jag att skulle vara lockande för Helsingfors.

Många var inne på att det egentligen inte är opinionen i Helsingfors som ska styra vårt agerande här på Åland. Vi ska ju berätta för våra väljare vad det är vi vill göra. Här tror jag att vi har en ganska viktig läxa att göra från samtliga partiers sida. Vi måste kunna berätta vad vi ska använda behörigheterna till. Dels skattebehörigheten men också de övriga behörigheterna som vi vill ta över. Vad är det som är det viktiga? Vad är det viktiga för oss att föra vidare.

År 2001 började vårt parti att göra vår läxa genom det här dokumentet. Vi berättar ganska långt vilka frågor som vi tycker att är viktiga att lyfta fram. Den här behöver med absolut säkerhet omvärderas och tittas på. Det har flutit mycket vatten under broarna sedan 2001. Jag tror att alla partier behöver ställa sig frågan kring de här bitarna, om det är så att man tror på ramlagsmöjligheten så måste man nu också ägna energi åt att fundera på vad vi kommer att ha behov av i framtiden.

När det gäller specifikt beskattningen, som är ett av de ärenden som finns på bordet idag, så är skepticismen ute bland folk högst påtaglig. Den finns där. Den måste vi ta på allvar. Jag tror att den beror på att den här debatten, som vi har haft idag eller de debatter som vi har haft tidigare inom det här området, inte har fokuserat på vad FS vill göra med skattepolitiken. Vad vill centern göra med skattepolitiken? Vad vill liberalerna göra med skattepolitiken? Och vad vill socialdemokraterna göra med skattepolitiken?

De frågor som man ställer ifrån allmänhetens sida är mycket berättigade. Jag tror att vi måste ta oss vidare och jag måste ganska snabbt förklara vad min vision, som FS ledare, för beskattningen på Åland är. Jag har antytt dem vid ett flertal tillfällen. Vi har en process på gång i mitt parti för att ytterligare precisera det här att kunna gå ut med de här bitarna. När det gäller att ta steget att överta beskattningen då måste vi ha de här bitarna klara för oss, i den här salen och hos partierna. Men, i och med att vi går in för ramlagstänkandet, om det är det som den här salen vill, då har vi också tid på oss. För det är först i det skedet när detdet här lagtinget aktivt tar ställning, för att föra hela eller delar av beskattningen, som vi ska kunna göra den här förklaringen till Ålands folk. Det är då som de kommer att kunna ta ställning till det arbetet som vi har gjort. Därför känner jag inte att det är problematiskt, på samma sätt som socialdemokraterna gjorde uttryck för här tidigare, att ta det här steget. Jag kan försvara det här gentemot ålänningarna på vilket sätt vi kommer att gå vidare med de här frågorna.

Sammanfattningsvis tror jag på metodiken och jag tror på innehållet. Jag hoppas nu att landskapsregeringen verkligen går vidare med att skapa den här parlamentariska gruppen som får sätta klorna i det här. Och när vi kommer in i nästa val, om ett och halvt år, ska vi vara väldigt långt komna i detta. Den åländska positionen var vi står bör vara väldigt klargjord då, så att vi kan presentera den för det åländska folket. Tack, herr talman.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Jag måste tillstå att jag var en av dem som inte var så imponerad av framtidsavtalet 2001. Vi kallade det skämtsamt för ett testamente, av den orsaken att det var en ensidig handling. Det är tider som har gått förbi. Jag hörde väldigt mycket positivt av det som FS ordförande sade. Jag kunde läsa in en pedagogisk uppgift. Att vi måste gå ut till folket och predika. Det sades inte på det sättet men det är ju det som vi måste göra. Vi måste ju kunna förklara vad det handlar om. Där har vi ju verkligen en gemensam sak. Också här i lagtinget finns det lite kunskaper som behöver fräschas upp, dammas av och systematiseras. Jag tror att vi är på rätt väg faktiskt.

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! Ltl Olof Erland har tolkat mig väldigt rätt. Jag ser att vi har en stor uppgift, som vi har i allt politiskt arbete, att jobba med att förklara hur vi ser på verkligheten och hur vi vill utveckla verkligheten och påverka den. Därför tror jag att vi måste göra det gemensamt för det är enda vägen framåt. Däremot när det gäller att gå tillbaka till historien och titta på vad det står här så tror jag att mycket handlar om att man inte riktigt var mogen att ta till sig vad som stod där. Att kalla det för ett testamente är ju rätt intressant när inledningen handlar om att vi bör sätta oss ner och diskutera de är frågorna och vi säger att vårt dokument är ett inspel i den debatten. Sedan att andra inte vill diskutera och debattera kan inte vi göra så mycket åt. Nu är den debatten och diskussionen öppnad, så vi får väl vara glada för det. Historien har vi lämnat bakom oss. Nu börjar vi jobba med det som ska vara framtiden istället.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! I den här frågan är det faktiskt ganska mycket en fråga om attityder. Det var därför jag tog en replik här på Frisinnad Samverkan. Socialdemokraterna säger att det finns motstånd, då ger vi upp. FS säger att det finns en opinion som ska behandlas och som är en positiv kraft. Jag tycker att det är absolut väsentligt i åländsk politik. Var vi hamnar, det är en annan sak. Men tror man inte på folk, och deras förmåga att lära sig och vår uppgift att förklara, ja då ska man nog vända sig till riksmyndigheterna och be om hjälp och pengar också förstås.

Ltl Johan Ehn, replik

Talman! För mig är politik väldigt ofta att lyssna. Vi har fått två öron och en mun, det tror jag tyder på någonting att man kanske borde använda mera tid att lyssna.

Min andra tes vad gäller politik är också att våga och att vilja. Det tror jag vi ofta glömmer för att vi blir så rädda för att det finns en opinion som kanske inte i första hand är byggd på kunskap om hur saker och ting är utan är byggd på hur man tror att saker och ting är. Då har vi ett politiskt uppdrag, precis så som ltl Erland är inne på, att föra diskussionen vidare, att dela med oss av de kunskaper som vi har av det politiska arbetet och visa på att vi tror att det finns vägar framåt som kanske i dagsläget, när gemene ålänning tittar på dem, inte är realistiska. Det handlar också om vilket sätt vi har att ta hand om dem.

Men, som sagt var, vi har fått två öron och en mun. Lyssna, diskutera och gå vidare.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Runar Karlsson

Herr talman! För att kunna se framåt måste man ibland se bakåt. Så också i dessa två ärenden.

Ålänningarna har i alla tider kämpat för vad som är bäst för Åland och ålänningarna. Därför tror jag att vi är kapabla att få igenom en ramlag som innehåller hela beskattningsbehörigheten, bara vi är eniga i salen och har goda argument. Här har vi historien som är ett argument till detta.

Vem kunde tro att Ålandsaktivisterna Carl Björkman, Johannes Eriksson och andra att deras misslyckade färd till Sverige skulle sluta lyckosamt. När de med sin färd till Sverige försökte få en återförening. Man misslyckades den gången och har ännu inte lyckats.

Man måste beundra dåtidens ålänningar och politiker för deras beslutsamhet och kämparanda. De åländska ledarna Carl Björkman och Julius Sundblom satt till och med i fängelse för sin kamp och för sina åsikters skull.

Efter att återföreningen till Sverige misslyckades, i början av 1920-talet,  så mottog ålänningarna självstyrelsen motvilligt. Visserligen fanns det även efter 1920-talet krafter för en återförening till Sverige och kanske finns det krafter för det ännu idag.

Men efter misslyckandet har självstyrelsen utvecklats genom tre större självstyrelserevisioner samt flera ändringar såsom införande av en egen åländsk flagga, medlemskap i Nordiska rådet, egna frimärken och jordförvärvslag och andra större överföringar. Allt detta grundar sig på internationella garantier och på den första självstyrelselagen.

En viktig utfästelse, som ofta nämns här i salen, är riksdagens proposition från 1920 där det anges att ålänningarna tillförsäkras möjlighet att själva ordna sin tillvaro så fritt det överhuvudtaget är möjligt för ett landskap, som icke utgör en egen stat.

Herr talman! Efter 90 år har vi nu kommit halvvägs till den tesen. Vi kan fritt ordna vår tillvaro inom sjukvården, inom skolväsendet, inom barndagvården, inom den kommunala inkomstbeskattningen, inom de interna kommunikationerna, inom postväsendet och inom delar av näringslivet bara för att nämna några större befogenheter.

Herr talman! Det finns tre områden som inte har varit så lyckosamma och som kanske inte har gått såsom man tänkte 1920.

Det ena är beskattningen, som åtminstone i teorin hade större befogenheter än den har idag. Det andra är EU-medlemskapet som medfört behörighetsläckage till EU utan motsvarigt inflytande. Det tredje, och kanske det största problemet, är språket. När självstyrelsen var ung, i början på 1920-talet, talade ca 11 procent av Finlands befolkning svenska. Idag har den siffran halverats. Trenden är tydlig, den minskar, dock i långsammare takt. Det  är ett problem med kontakterna till Finland. Man kan inte tvinga finska myndigheter att prata svenska när man inte kan svenska.  Det är orimligt.

Vi ser hur trenden är, 19 kommuner i Finland är enspråkigt svenska och 16 av dem finns på Åland. Det finns 3 kommuner kvar i Finland som är svenskspråkiga. 1 procent av Finlands befolkning kan inte finska, varav ca 0,5 procent bor på Åland. Det är en orimlighet och det håller på att bli en orimlighet att ha mycket behörighet på andra sidan Skiftet när kontakter härifrån med jämna mellanrum måste tas. Det finns ofta inte tid att vänta på översättningar.

Jag har själv suttit i landskapsregeringen i nio år. Jag vet att diskussioner i tjänstemännens rum går på finska ibland när det är bråttom. Jag vet också att det behandlas finska texter och finska papper fast det egentligen inte ska vara så. Men ibland måste man ta till det för att inte självstyrelsen ska få lida allt för mycket.

Det här visar nog att vi måste få en ramlag till stånd som ger oss möjlighet att överta de flesta kvarvarande områdena förutom dem som är knutna till att vi inte är en egen stat. I den allmänna förvaltningen på Åland där vi behörighetsmässigt är beroende av Finland så klarar vi oss idag inte utan det finska språket.

Herr talman!  Således måste vi gå vidare med självstyrelsens utveckling så att vi uppnår det som den första självstyrelselagen och garantilagen medgav. Här tycker jag att motionärerna med Roger Jansson, som första som undertecknande, har gjort en utmärkt motion. Samma modell förespråkar också centern. Därför skulle jag åtminstone personligen bra kunnat ha godkänt motionen med innehållet av de 18 punkterna då jag är förvissad om att första undertecknare, Roger Jansson har ett stort kunnande och en  stor erfarenhet både som f.d. lantråd, talman och riksdagsledamot. Han har också suttit många år i denna sal. Jag tror att de 18 punkterna har goda grunder för att man skulle kunna ha godkänt motionen. Speciellt då motionärerna säger att man ska beakta dessa 18 punkter. Man ska inte följa dem slaviskt utan man ska beakta dem. Man hade nog, om man hade velat, kunnat omfatta motionen.

Nu vet jag att principerna oftast är att man har en positiv skrivning. Det har lagutskottet skrivit. Det accepterar jag förstås och tycker också att lagutskottet har gjort ett bra jobb. Läser man lagutskottets andemening och skrift och läser motionen så är de kanske inte så långt ifrån varandra.

Herr talman! Jag för min del nöjer mig med den kompromiss som har tagits till lagutskottet och hoppas nu att vi kan få en ramlag till stånd som ger oss möjligheter att ta över de behörigheter vi vill ta över, exklusive behörigheterna som medför att vi inte kan vara en egen nation, åtminstone tillsvidare.

Herr talman! Till sist föreslår jag att det här ärendet bordläggs till den 17 mars.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Jag noterade att ltl Olof Erland begärde replik före mig.

Det var intressant det som ltl Runar Karlsson sade. Vi brukar också ofta ifrån Ålands framtids sida framhålla vilken bredd det var tänkt ifrån första början på Ålands självstyrelse och hur långt därifrån vi fortfarande är.

När det gäller beskattningen så tror jag att vi är helt eniga om hur viktigt det instrumentet skulle vara och hur det skulle kunna vitalisera den åländska debatten. Det var också intressant att ltl Runar Karlsson i det här sammanhanget gjorde en språkpolitisk betraktelse, som jag själv många gånger har gjort. Om vi misslyckas på de här två väldigt viktiga områdena, vad gör ltl Runar Karlsson då?

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Det är svårt och spekulera. Jag vet ungefär vad ltl Anders Eriksson vill att jag ska svara. Det är klart att om vi misslyckas med språket och vi misslyckas med det som var meningen från början så är förstås en återförening till Sverige eller självständighet två alternativ. Det är klart att en återförening till Sverige ger kanske större garantier för svenska språket än självständighet, såsom jag ser det.

Ltl Anders Eriksson, replik

Det är i och för sig inte alls säkert. Ett självständigt Åland är ju helt hållet beroende på hur man utformar konstitutionen. Jag tycker ändå det är intressant att ltl Runar Karlsson öppet och ärligt kan säga att om man misslyckas med de här två viktiga frågorna så måste man titta på andra alternativ. Många pratar om återförening med Sverige, men historien visar att det aldrig någon gång har existerat att man ifrån ett land har överlåtit ett område till ett annat i samförstånd. Det är i så fall självständighet som är den väg som man ska gå. Jag är nöjd med svaret. Vi får säkert anledning att återkomma, ltl Runar Karlsson.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Det är absurt om det är så att vi misslyckas med svenska språket. Det betyder egentligen i praktiken att lagtinget måste stifta en lag att Åland är enspråkigt finskt. Jag undrar om lagtinget kommer att göra detta?

Talmannen

Under debatten har ltl Runar Karlsson föreslagit att ärendet ska bordläggas till den 17 mars. Vinner förslaget understöd? Jag uppfattar tystnaden som ett understöd. Det ärendet kommer därför att bordläggas till den 17 mars. De som finns upptagna på talarlistan kvarstår och kommer att få tala den turordning som finns.

För kännedom

16     Skapande av en gemensam räddningsmyndighet

Ltl Johan Ehns enkla fråga (EF 6/2009-2010)

Svar på enkel fråga skall avges inom tio dagar efter det landskapsregeringen mottagit frågan. Kan frågan inte besvaras ska landskapsregeringen meddela lagtinget om detta och om orsak till att svar inte ges. Frågan överlämnades till landskapsregeringen den 4 mars 2010.

17     Ny barnomsorgslagstiftning

Landskapsregeringens framställning (FR 15/2009-2010)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet upptas till behandling vid plenum onsdagen den 15 mars 2010.

18     Ändring av landskapslagen om stöd för vård av barn i hemmet

Landskapsregeringens framställning (FR 16/2009-2010)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet upptas till behandling vid plenum onsdagen den 15 mars 2010.

Plenum slutar

Nästa plenum hålls onsdagen den 10 mars 2010 kl. 13.00. Plenum är avslutat. (Plenum avslutades kl. 16.55).

 

Originalfil