Plenum den 9 april 2008 kl. 13.00

PLENUM den 9 april 2008 kl. 13.00.  

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Roger Slotte).

29 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Roger Slotte, orsak: annat förtroendeuppdrag, deltagande i kommunförbundets svenska delegation. Beviljas.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 1:

 

Republikens presidents framställning om godkännande av vissa avtal om inkomstbeskattning med Isle of Man och till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i avtalen som hör till området för lagstiftningen. (RP 5/2007-2008).

 

Talmanskonferensen föreslår remiss till lagutskottet.  Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Olof Erland:

Talman!

Som jag har sagt tidigare här i lagtinget är det en högtidsstund när det kommer ett dubbelbeskattningsavtal från presidenten. I det här fallet skulle jag särskilt vilja betona att det är extra intressant därför att i avtalet finns det nya inslag som jag ber att den som är intresserad skall notera, dvs. att i avtalet tar man utöver det som finns i den normala OECD-modellen upp informationsplikt, transparens och insyn. Det är av särskilt intresse för Åland om man hamnar i en särställning i EU i samband med Lissabonfördraget, man ser alltså hur områdena som står utanför med säravtal bevakas allt noggrannare och det skrivs in i avtalen med medlemsstaterna i EU. Det här kommer vi att behandla i lagutskottet, men det är en nyhet, kan man säga.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 2:

 

Näringsutskottets betänkande nr 4/2007-2008 om stöd till näringslivet. (FR 12/2007-2008).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs det i betänkandet ingående lagförslaget i dess helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Lagförslaget föreläggs för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 3:

 

Näringsutskottets betänkande nr 5/2007-2008 om anpassning av landskapslagstiftningen med anledning av det nya sjöfartsstödet. (FR 17/2007-2008).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs det i betänkandet ingående lagförslaget i dess helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Lagförslaget föreläggs för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 4:

 

Ltla Barbro Sundbacks och Danne Sundmans förslag till hemställningsklämmar  med anledning av landskapsregeringens svar med anledning av ltl Danne Sundmans m.fl. spörsmål om språkpolitik. (S 1/2007-2008-s).

 

Under överläggningen i ärendet, som förklarades avslutad vid plenum den 7 april, har ltl Danne Sundman, understödd av ltl Anders Eriksson, föreslagit att lagtinget skulle godkänna en hemställan till landskapsregeringen av följande lydelse:

 

”Att landskapsregeringen ges i uppdrag att komma till lagtinget inom detta lagtingsår med en redogörelse över konkreta och verkningsfulla åtgärder för att komma till rätta med språksituationen inom arbetslivet.”

 

Vidare har ltl Barbro Sundback, understödd av ltl Carina Aaltonen, föreslagit att lagtinget skulle godkänna en hemställan till landskapsregeringen av följande lydelse:

 

”Att landskapsregeringen tillsammans med näringslivet bedriver en arbetsmarknadspolitik som är öppen, tolerant och respekterar de inflyttades språkliga och kulturella bakgrund och som tillvaratar de inflyttades kompetens och resurser.”

 

Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att verkställas om de båda förslagen var för sig. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs först ltl Danne Sundmans förslag till hemställan. De som röstar för att landskapsregeringens svar med anledning av spörsmålet antecknas till kännedom röstar ja; de som för ltl Danne Sundmans förslag till hemställan röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Ltl Danne Sundman: Herr talman! Jag föreslår öppen omröstning.

 

Vtm Gun-Mari Lindholm: Talman! Jag ber att få understöda förslaget om öppen omröstning.

 

TALMANNEN: Öppen omröstning har föreslagits av ltl Danne Sundman och understötts av vtm Gun-Mari Lindholm och kommer därför att verkställas. Jag ber ltl Raija-Liisa Eklöw och ltl Gun Carlson biträda vid rösträkningen.

 

Upprop.

 

Talmannen: ja, Eklöw: ja, Dahl: ja, Sjölund: ja, Carlson: ja, Englund: ja, Aaltonen: avstår, Winé: avstår, Sundback: avstår, Anders Eriksson: nej, Ehn: avstår, Roger Jansson: avstår,  Strand: avstår, Lindström:ja , Eliasson: ja , Erland: ja, vtm Gunnar Jansson: ja, Åke Mattsson: ja, Sirpa Eriksson: ja,  Lundberg: ja, Sjöstrand: ja, Sundblom: ja, Salmén: ja, Slotte borta, Thörnroos: ja, Karlström: nej, vtm Lindholm: nej, Nordberg: nej, Sundman: nej, Harry Jansson: nej.

 

Omröstningen har utfallit sålunda att 17 ja-röster har avgivits, 6 nej-röster och 6 ledamöter har avstått från att rösta.

Lagtinget har sålunda beslutat anteckna landskapsregeringens svar till kännedom.

 

Föreläggs därefter ltl Barbro Sundbacks förslag till hemställan. De som röstar för att landskapsregeringens svar med anledning av spörsmålet antecknas till kännedom röstar ja; de som röstar för ltl Barbro Sundbacks förslag till hemställan röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja.

 

Lagtinget har sålunda beslutat anteckna landskapsregeringens svar till kännedom.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras ärende nr 5:

 

Landskapsregeringens meddelande om landskapsregeringens strategi för energiarbetet på Åland 2008-2025. (M 2/2007-2008).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet nu upptas till diskussion och att lagtinget först efter avslutad diskussion tar ställning till om meddelandet skall hänskjutas till utskottet eller inte. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. Diskussion.

 

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson:

Herr talman!

Vi har nu på bordet landskapsregeringens meddelande angående energistrategi för åren 2008-2005. Egentligen är meddelandet ganska omfattande. Det innehåller ganska många mål, åtgärder och förslag. Hela ämnet för dagens diskussion ingår i begreppet ”hållbar utveckling”, som också är en global, övergripande stor del i dagens värld. En liten delfaktor som styr det här är att EU:s krav på minst 38 procent av energiförbrukningen skall komma från förnyelsebar energi år 2020.

 

Vi har tagit fasta på det här i landskapsregeringen, men jag kan säga att vi siktar lite högre. Miljön är av synnerligen vikt för oss och vi vet hur Östersjöns tillstånd är i dag. I hållbar utveckling ingår många faktorer och energistrategin är en viktig del. Jag kan inledningsvis nämna att själva kungstanken i meddelandet är att Åland skall bli så fritt från användning av fossila bränslen och så självförsörjande med förnyelsebara energiformer som möjligt. Det här är en målsättning som har styrt hela arbetet. Det är för att uppfylla de krav som jag nyss nämnde, men också på ett annat sätt behöver vi från landskapet ta ansvar för de här frågorna. Det finns mycket som jag kunde kommentera; jag skall försöka att undvika att gå in på detaljnivå och hålla mig till de stora dragen.

 

Vi har mycket visionära synpunkter och en vision är att man tittar hur vi önskar att det skall gå och vad vi skall sträva till. Det finns ganska många ”spetsiga”, ganska utmanande målsättningar i meddelandet där vi sätter press på oss själva. Jag kan bl.a. att jag har sagt att till 2025 skall hälften av hushållen ha solfångare och årsbehovet av el skall vara lokalproducerat. Detta är i sanning en hög målsättning som vi förstås skall uppfylla. Tänker man på hotet mot klimatet  och Östersjön är de här målsättningarna de enda realistiska och förnuftiga med tanke på den situation vi befinner oss i och framför allt, som jag nämnde, med tanke på Östersjöns situation. Det globala hotet, temperaturförhöjningen, torde vara bekant för alla och egentligen bör vi, mänskligheten, dra vårt strå till stacken för den här utvecklingen kan inte fortsätta. Det finns en uppsjö med undersökningar och forksningsresultat som tyder på det här.

 

Så till själva  meddelandet. Upplägget är de sex första sidorna och innehåller den övergripande målsättningen, så kommer delmål och åtgärder på en ganska detaljnivå. Jag tänker, som sagt, försöka undvika att gå in på alla detaljer, men så här är alltså vår strategi. Man kan förstås kritisera och säga att det finns andra tekniker och andra sätt, men det här är en produkt som vi har kommit fram till i samarbete med energigruppen som består av den sakkompetens vi har här på Åland i dessa frågor.

 

Delmålen är uppdelade i två tidsintervaller: 2008-2010 och 2011-2025. Då följer av sakens natur att den första delen, 2008-2010, är lite lättare att greppa och behandla; där har vi tagit fasta på den trovärdiga teknik som finns i dag. När vi kommer in på 2025 blir det dock lite visionärt och spekulerande därför att mycket beror på den tekniska utvecklingen på miljöteknikområdet. Det är nämligen en utveckling som går ganska snabbt. Det som har hänt snabbt är att t.ex. etanolen har tappat sin betydelse i dagens miljöarbete. Det kommer nya inslag: vätgas etc.etc.,  men någonstans måste vi sätta ner foten och göra någonting här och nu för vi kan inte vänta på en teknik som kanske aldrig kommer eller är för långt i framtiden. Det är alltså det vi har gjort här från landskapsregeringens sida. Vi använder alltså tillfällig teknik och en viss visionär syn på det hela.

 

När jag är inne på det visionära kanske man kritiskt kan säga att vi kommer aldrig att uppnå målen, och det kan vara så, men målsättningen är det. Motsatsen skulle vara katastrofal, att vi skulle ha för låga visioner, vi skulle uppnå dem och luta oss bakåt med armarna i kors och tycka att vi är färdiga, och det kan man aldrig bli i det här arbetet.

 

Jag kan kortfattat också kommentera energigruppens arbete som finns på sidan 7 och framåt. Det är ett faktabaserat arbete på forskningsresultat av det som händer i omgivningarna. Jag skall inte gå in och penetrera den så mycket eftersom det är mycket sakkunskap som tjänstemännen har och som kanske inte jag besitter. Men några korta kommentarer. Vi har valt tidsperioderna därför att vi är med i B7-samarbetet, öarna i Östersjöregionen, där man har uppgjort ett scenario med 2005 som utgångspunkt och sedan se vad man kan göra med riktade åtgärder, som det heter för att få ned fossilutsläppet. Tårtbitarna som finns i den s.k. bilagan visar utsläpp av koldioxid om vi inte gör någonting eller om vi går in för riktade åtgärder, sidan 16. Strävan är att koldioxidutsläppet skall gå ner till 5,2 ton per ålänning. Detta är förstås mycket visionärt, men om vi jämför tårtbitarna och vi inte gör någonting, så ser vi att det är ganska stora skillnader. Det här är, vill jag poängtera, med dagens teknik. Hoppeligen kan det bli bättre i framtiden, men det vet vi inte.

 

Det nämns också om en energiplan som kommer att komma så småningom. Enligt uppgifter jag fått hade vi den senast 2002 och nu planeras den att komma ut 2009, man jämför ny teknik och ser vad som har hänt.

 

Jag skall ta upp de olika sektorerna. Transportsektorn har visat sig vara en ganska stor nedsmutsare, där är en ganska svår problematik. Då måste vi göra en distinktion vad vi kan göra här på Åland. Fartygstrafiken har inte lämnats utanför, men den kan kanske inte räknas in rakt av. Lokalt kan vi göra mycket. Vi har regeringsprogrammet och det kommer också att synas lite i budgeten om miljöanpassade fordon, hybridbilar, kollektivtrafik etc. Men den stora utsläppskällan är fartygstrafiken. I B7-samarbetet har man utgått från de fartyg som har Åland som ändhamn, inte de andra. Detta kan förstås kritiseras, men någonstans måste man sätta ribban. Orsaken till att vi har tagit de fartygen är att Åland är en hamn på rutterna och i praktiken betyder det ett av Vikinglinjens fartyg och ett rederi på västra Åland. Fartygen släpper ut ganska mycket olja, fossilutsläpp, men här har vi beräknat den s.k. åländska delen. Ett annat större problem har att göra med fartygstrafiken i sin helhet, speciellt tänker jag på de åländska rederierna som har fartyg som är utflaggade. Ålänningarna får den ekonomiska nyttan av verksamheten men utsläppen far ut globalt. Jag kommer till globaliseringseffekterna i slutet av mitt anförande.

 

Det som vi kan göra här och nu är de landbaserade verksamheterna. Jag skall berätta lite om dem från strategin och hur vi ser på framtiden. En viktig sak att komma ihåg är att det skall finnas ett uppföljningsprogram som kan kopplas direkt till budgeten. Jag kan inte här och nu föregripa hur budgeten kommer att se ut, men också tidigare landskapsregering har haft den här tekniken. Jag skall nämna lite saker som redan har beaktats. Konvertering till värmepumpar kommer att fortsätta, som inte direkt är fossilbränsle, så finns det också en modell där man stöder entreprenörer som i sin verksamhet övergår till förnyelsebara energiformer, pellets, utbildning m.m. Så har vi de närproducerade energianläggningarna som finns i Brändö, Finström, Mariehamn; ÅCA i Jomala är också ett projekt som har fått samhällsstöd.

 

En liten blygsam analys från min sida är att möjligen går utvecklingen från stora kraftverk till mindre lokala energiproducenter. Det kan eventuellt vara vindkraft eller pelletsanläggningar eller flis, vad som helst. Men så här ser det ut. Om vi tänker närmare på vad vi har på Åland för förnyelsebara energier – det finns en lång lista uppräknad i meddelandet – och försöka knyta ihop dem blir det skogsråvara och vindkraft. Det är den här regeringens avsikt att vi skall utnyttja dem mera för att hoppeligen komma fram till nämnda ambitioner. Jag kan nämna att landskapets egen målsättning är att det egna fastighetsbeståndet skall producera el och värme till en grad av 90 procent som är producerat av lokala förnyelsebara energiformer till 2025. Då skall man använda de nämnda energiproducenterna. Jag vet att det är en hög målsättning, men man måste sätta ribban högt. När det gäller hur det skall gå till så kan det vara biobränslepannor, solceller, effektivare användning av redan tillbuds stående resurser. Jag har läst en utredning om att 25 procent av nuvarande energi kan man spara genom det redan omdebatterade energicertifieringssystemet och övriga system, så vi kan spara ganska mycket också. Det här är också ett område som berör tekniken, så vi får se vad som händer i framtiden. Vi tänker börja här och nu i alla fall.

Det finns också nämnt som en möjlighet i meddelandet en utbyggnad av fjärrvärmenätet, både lokalt och regionalt, möjligen genom ett nät mellan Mariehamn och Godby. Då är också tanken att flera lokalproducerande alternativ, entreprenörer och privata intressenter, kan koppla in sig på nätet. Men det här är också i framtiden.

 

När det gäller vindkraften finns det stora utmaningar, bl.a. den framtida stödpolitiken. Regeringen vill titta vad som händer i omgivningarna. Vi har redan diskuterat utsläppsrätter, införande av inmatningstariffer, gröna certifikat etc. Det här är någonting som skall tittas närmare på. I och för sig kan jag berätta att vi har redan börjat arrendera ut områden som landskapet äger för vindkraftverk. Vi har inte sagt någonting mera om stödformerna, men det är en större fråga som bör tittas närmare på. Vi följer med utvecklingen i våra närområden och ser vad som händer. Mycket har att göra med vad som kommer att beslutas i framtiden.

 

Så har vi elkraftproduktionen. Det är också en stor fråga hur det här skall kunna garanteras i framtiden. Vi har i vårt handlingsprogram och även här förespråkat den s.k. Finlandskabeln, en likströmskabel och det är tänkt att det skall vara självfinansiering, inga samhällspengar. Det betyder att det kommer att synas på fakturan, men idén är att det skall trygga elkrafttillförseln till Åland för lång framtid och på sikt få ett lägre pris. Det finns många fördelar med systemet. Jag kan nämna att det gjordes en ötest under vintern och man stängde av Sverigekabeln för att se vad som händer när man startade upp våra turbiner och det visade sig att man måste koppla bort Båtskären; det blev en ojämn fördelning av tilldelning av ström och det blev för knyckigt. Får vi Finlandskabeln kan vi ha ett nät som kan svälja allt, om vi säger så. Man skall också beakta att turbinerna snart fasas ut, 2013-2014. En av dem är faktiskt en gammal flygplansmotor från sextiotalet, så den är nog inte så miljövänlig.

 

   Så kan vi gå vidare till lantbruket som nämns som en skild rubrik. Det finns stöd i budgeten för gallring och sådana saker. Hur det blir i framtiden, om framtidens jordbrukare blir energiproducent har vi diskuterat och det är inte så säkert att det är så bra. Det verkar som om producering av mat är mera lönsamt i dag, men om vi tittar på skogen och skogsbruket så kanske det finns  olika former av biomassa, produktion av pellets etc. Vi har en vision för 2025: mikroturbiner, gårdsvis, för att kunna ta tillvara de egna råvarorna som vi har här.

 

Det diskuteras också handel med utsläppsrätter. Systemet fungerar så att rättigheterna beräknas av arbets- och näringsministeriet och så fördelas de av  landskapsregeringen till åländska aktörer. Det är en institution som heter Energimarknadsverket som är registrerande myndighet. Hittills har vi fått en ganska bra tilldelning här på Åland och våra aktörer nyttjar långtifrån allt, så de outnyttjade rättigheterna säljs på Nordpol. Det har i alla fall visat sig vara bra för Åland. Landet är inte uppdelat i en kvot i två delar utan det finns en HD-dom på att man inte får dela upp det utan det är hela landets kvot.

 

Så har vi Kyotomekanismerna. Det är ett lagförslag ute på remiss och det innebär egentligen att man skall följa upp EU-målen om fossilutsläpp. EU har beslutat fortsätta på den inslagna linjen, oberoende vad USA och andra stora länder gör. Kyotomekanismen kommer att innebära att man kan sälja och tillämpa miljövänlig teknik utanför Europa och lagförslaget innebär även att åländska aktörer skall kunna få vara med i det arbetet. Det har förstås också siktat mycket på framtiden.

 

Vi har diskuterat EU i olika konstellationer, men åtminstone i miljöpolitiskt hänseende har EU varit en stor framgång. Det är så att för att uppnå de internationella stora målsättningarna är det bara samarbete som gäller, både lokalt, regionalt och globalt. Det här är konkurrensneutralt inom Europa. Jag hade en debatt med dåvarande miljöministern Wallin och han berättade att om bara Finland skulle följa miljökraven skulle vi tappa 40.000-60.000 arbetsplatser inom den tunga industrin; om hela EU gör samma sak blir det ingen snedvridning av konkurrensen. Lösningen är kanske att man samarbetar.

 

Det här är presentation av meddelandet. Jag ser fram emot intressanta och givande gruppinlägg i debatten. Jag kan avsluta med temat som vi hade på elspardagen att man kan spara ganska mycket energi, upp till 28 procent. Den effektivaste energin är den som kanske inte används!

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Det är ett program som innehåller både stort och smått, mycket smått, skulle jag vilja påstå. Syftet är, sägs det, en hållbar utveckling. Sedan sägs det inte mera om hur man skall definiera målet ”hållbar utveckling” och inte alls hur det skall mätas. Jag tycker att det är en stor brist i programmet, men ansvarige ministern kan säkert ge oss en klar formulering över begreppet och hur man tänker följa upp åtgärderna så att vi vet när vi har nått hållbar utveckling.

 

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Herr talman!

Hållbar utveckling innebär att man skall använda förnyelsebara naturresurser på det viset att uttaget inte är mera än vad naturen klarar av. Som jag sade har vi satt ribban högre än EU-normerna, 38 procent av energin skall vara förnyelsebar. När det gäller frågan hur det skall mätas har vi B7-programmet, som jag nämnde, där vi jämför resultatet och ser hur det har gått. År 2025 skall man ha uppnått målen att vi använder helt egen förnyelsebar energi. Energiplan är tänkt att komma ut 2009 och då skall man också redogöra för om åtgärden har haft tänkt effekt eller inte eller om det finns behov av andra åtgärder.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Jag är inte riktigt nöjd med den förklaringen. Jag tycker inte att det känns som om man riktigt i regeringen vet vad man menar med den hållbara utvecklingen. Dessutom beaktade ministern i sitt svar inte målen för att minska koldioxidutsläppen. Däremot sade han i sitt anförande att man inte riktigt har givit sig i kast med sjöfarten, som ju är den stora utsläppskällan. Enligt mätningarna utgör 50 procent av utsläppskällorna sådana som kommer från sjöfarten, som är en tillväxtindustri. M.a.o. ser inte jag någon möjlighet med programmet, om man lämnar bort sjöfarten, att uppnå en hållbar utveckling, utan det är mera fråga om fromma förhoppningar än att det verkligen finns handling bakom de orden.

 

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Herr talman!

Som ”fromma förhoppningar” kan det uttryckas, men det är också en vision och det är ganska ”spetsiga” åtgärder som vi föreslår och som också sätter press på oss alla. Sjöfarten är nog beaktad här. Det är bara det att den är till stora delar styrd av internationella avtal. Jag kan nämna att vi skall ha och har en kontinuerlig kontakt med redarföreningarna och aktörerna för att se vad man kan göra, de har också funderat på svavelfria bränslen osv. Jag kan avslutningsvis nämna att hittills har sjöfarten visat sig vara det mest effektiva sättet att transportera ton per sträcka. Det belastar naturen mycket mindre än t.ex. lastbilar, för att inte prata om flygtrafiken.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Även min fråga till ansvariga ministern gäller kopplingen mellan strategidelen i redogörelsen och själva meddelandet. Jag saknar att man i den politiska analysen av själva meddelandet som energigruppen tagit fram  hur vår egen skärgårdsflotta skall effektiveras under den rätt långa perioden framåt. Hur har landskapsregeringen resonerat där? Det står här att vi förväntar oss att de privata aktörerna inom branschen skall gå i bräschen, men vad skall vi själva göra för att visa vår vilja och gå först i det nödvändiga omvandlingsarbetet?

 

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Herr talman!

Det är självklart att vår egen skärgårdsflotta ingår i hela konceptet. När jag nämnde vad vi kan göra här på Åland är de sparåtgärderna och effektiviseringsåtgärderna. Man kan vid upphandlingen av olja och sådana saker få så miljövänliga alternativ som möjligt. Man måste också titta på utvecklingen och tekniken, om det finns olika tekniska sätt att få mera miljövänliga alternativ.

Men det är klart vi är medvetna om att våra skärgårdsfartyg använder olja och det har beaktats i utsläppsnormerna. Ett lite sidospår: den eventuellt kommande tunneln!

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Det är viktigt att man har skärgårdsflottan med i förändringsarbetet. Betänker vi hur priset på råolja och bunkerolja kommer att stiga de närmaste åren är det nödvändigt att förändringsarbetet även inom skärgårdsflottan får högsta prioritet. Kanske det ganska snart kommer att krävas en helt ny trafikpolitik för att klara av transportbehovet i skärgården, där man över går till enklare, lättare fartyg som mera fokuserar på att transportera passagerare än att delvis stora delar av året köra tomma med stor transportkapacitet, kan vi kalla det.

 

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag håller med ltl Harry Jansson. Vi är också medvetna om de här problemen i landskapsregeringen och tar dem i beaktande i våra lösningsmodeller.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Vi fick i presentationen av landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson höra om många mål, både på lång och kort sikt. Jag vill lyfta ett av målen på kort sikt. Det är målet som heter ”konvertering från fossilbränsle” och i klartext handlar det om fjärrvärmeverksamhetsuppbyggnaden. Då undrar jag: Kommer man att ha likartade stödprocenter eller hur tänker man göra? Jag vet nämligen att vi till Mariehamns fjärrvärmeverk gav 40 procent, medan Jomala kommun, ÅCA, De gamlas hem, församlingen, har fått besked om 30 procent. Då undrar jag om man inte kan ha likartade stödprocenter för samma slags åtgärder? Det här handlar ju om att man i tätbebyggda områden genom samarbete skall förbättra detta.

 

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Herr talman!

Det är riktigt som ltl Gun Carlson säger här och de tidigare givna stödprocenterna är problematiska och vi strävar från regeringens sida till att förenhetliga det och få ett system som tillfredsställer alla aktörer här. Det har varit en in casu-bedömning, men skall man ha ett helhetsbegrepp bör man kanske förenhetliga dem, om det är så att det är ett förnuftigt sätt.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Tack för det, men jag måste ändå fråga att är det så att det kan vara någon skillnad om Mariehamns stad bygger upp ett fjärrvärmeverk än om man gör det i Jomala kommun, i Hammarland eller Godby?

 

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Herr talman!

Principiellt sett skall det inte vara någon skillnad var det uppförs.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Folke Sjölund:

Herr talman!

Energifrågorna har stigit upp till att bli ett av de viktigaste politikområdena. Detta av olika skäl, bl.a. för att säkra tillgången på energi, miljöfrågorna och miljöpåverkan vid energiproduktion samt ekonomin. Inom det internationella samfundet får energifrågorna ett ökat intresse. Allt flera internationella överenskommelser och internationellt samarbete kring energifrågorna görs. Det som närmast berör oss i detta sammanhang är EU:s klimatmål och andra ställningstaganden inom energiområdet. Det gäller alltså att minimera miljöpåverkan, samtidigt som det gäller att säkerställa tillgången på energi på ett så ekonomiskt sätt som möjligt. Det handlar också om att använda energi på ett så effektivt och ekonomiskt sätt som möjligt och här kommer energisparandet in i bilden. De tillgängliga resurserna som finns skall användas så effektivt som möjligt.

 

Landskapsregeringens strategidokument, som nu ligger på vårt bord, är en bra avstamp för oss på Åland att gå vidare i energifrågorna. Energidokumentet bygger också på de principer som landskapsregeringen har kommit överens om sitt handlingsprogram. Strategin har högt ställda mål som till en del kan verka svåruppnåeliga, men det är bra att ställa höga krav på oss själva, det är den bästa garantin för att utvecklingen drivs framåt.

 

Det är viktigt att understryka att alla åtgärder för att effektiva energianvändningen är nödvändiga. Man kan tycka att små enskilda åtgärder inte spelar någon roll, men det är en felsyn, eftersom det är summan av samtliga åtgärder som ger resultat. Det handlar för oss om att dels få ner energikonsumtionen genom att använda sparåtgärder, t.ex. energisnåla lampor och elapparater, energisnålare bilar, miljövänliga och förnyelsebara bränslen och överhuvudtaget lägga fokus på all energianvändning i stort som smått för att begränsa och effektivera energianvändningen. Det gäller m.a.o. att uppfostra oss själva att inte alltid välja de enklaste och lättaste lösningarna, utan att vi anstränger oss att tänka på att använda energin på ett optimalt sätt. Det vinner vi själva på ekonomiskt och framför allt vinner miljön på det.

 

Det har gjorts och görs en hel del på Åland som går i rätt riktning.  Som ett konkret exempel kan nämnas den nya biobränslepannan i Mariehamn som producerar 9 megawatt värme och 2 megawatt el. Den satsningen innebär att vi ersätter förbränningen av ca 6.000-7.000 olja med biobränsle. För fjärrvärmeförsörjningen i Mariehamn betyder det att behovet av olja under vintertid, därför att det är enbart då man kommer att behöva tilläggskapacitet, rör sig om 2.000-3.000 ton olja i förhållande till tidigare 9.000-10.000 olja. Det är en enorm skillnad. Totalt kommer fjärrvärmen i Mariehamn att använda biobränsle för att täcka drygt 70 procent av värmebehovet med biobränsle.

 

Landskapsregeringen har i sin strategi delat upp perioden 2008-2025 i två perioder, en kortsiktig 2008-2010 och en långsiktig fram till 2025. Båda delar har ambitiösa mål. Men det är en bra uppdelning i mål och åtgärder, dvs. hur dessa mål skall nås. Det finns alltså vid varje mål angivet åtgärder som vidtas för att nå målet. Åtgärdsförslagen är korta beskrivningar av vad som planeras, men det kan naturligtvis även finnas andra sätt att nå målen. Det är klart att alla goda sätt skall kunna användas.

 

Jag skall inte gå in på detaljer när det gäller det som står i texten, det kan var och en själv läsa, men ett par saker vill jag lyfta upp. Vi bör även beakta den utveckling som pågår när det gäller att utvinna värmeenergi ur havsvatten och havsbottnar. I Sverige pågår ett avancerat utvecklingsarbete inom denna sektor där man via värmeväxlare utvinner energi ur havsvattnet, t.o.m. i ganska stora anläggningar. I Vasatrakten finns ett projekt där man lagt rör i havsbotten för värmeutvinning. För oss på Åland bör det här vara en intressant utveckling att följa med och att börja tillämpa och utnyttja där det är lämpligt. En annan sak som vi skall vara medvetna om är att vi kommer att ha ett ökat behov av elenergi, bl.a. av den orsaken att det starkt växande antalet värmepumpar av olika slag och som installeras kommer att behöva elenergi.

 

En lokal källa som vi har satsat på Åland är vindkraften och det är klart att det finns all anledning att fortsätta att utveckla den. Vi måste dock vara medvetna om att det finns vissa tekniska begränsningar i hur mycket vindkraften kan utbyggas, som det i dag ser ut. Skall vi öka väldigt mycket på vindkraftssidan kommer det att krävas ganska stora infrastrukturella satsningar i ledningsnät och andra åtgärder. När det gäller vindkraften ser vi det på det sättet inom liberalerna att landskapsregeringen bör vara med och stå för infrastrukturella satsningar. Däremot är det så att vindkraftverk som fenomen i dag är kommersiellt gångbara och knappast kommer behöva understöd för den biten.

 

Säkerställande av tillgång på elenergi är en av de viktigaste frågorna när det gäller energiförsörjningen. Sverigekabelns kapacitet är tillräcklig för planperioden fram till 2025, särskilt om kabeln uppgraderas. Däremot är det helt nödvändigt att säkerställa tillgången på reservkraft. Planerna på en kabel till Finland bör förverkligas just för detta ändamål. De reservkraftsanläggningar vi har i dag, framför allt de 48 megawatt som Ålands Energi står för, har en begränsad livslängd. Det reservkraftsavtal som finns nu gäller fram till år 2013. Även Kraftnät Åland har en reservkraftsanläggning, dvs. en gasturbin i Tingsbacka med drygt 20 megawatts kapacitet. Tillsammans utgör detta 70 megawatt reservkraft som maximalt kan utnyttjas och det täcker det behov som inom den närmaste framtiden kan tänkas uppstå vid ett haveri Sverigekabeln. Det är tekniskt inte helt okomplicerat att ta det i bruk, men det är en annan sak. Den allmänna bedömningen bland sakkunniga är att det knappast är realistiskt att ha fastlandskabeln dragen och inkopplad före 2013, utan att det sannolikt tar längre tid. Därför är det redan nu nödvändigt att se till att reservkraftsavtalet med Ålands Energi förlängs så att reservkraften är tryggad ända fram till dess att fastlandskabeln är tagen i bruk.

 

Herr talman!

Jag skall inte orda hemskt mycket mera men jag har ett konkret förslag som jag vill komma med, nämligen att landskapsregeringen skulle låta en handbok i energihushållning som på ett konkret sätt skulle beskriva för medborgarna de åtgärder som var och en kan vidta för att effektivisera sin egen energianvändning. Jag är övertygad om att en sådan handbok skulle vara till stor hjälp för de flesta ålänningar. Handboken borde distribueras till alla hushåll på Åland.

 

Herr talman!

Den liberala lagtingsgruppen stöder landskapsregeringens framlagda strategi för energiarbetet på Åland 2008-2025 och vi hoppas på en livlig och konstruktiv debatt i detta viktiga ämne.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Ltl Folke Sjölund började sitt inlägg i ganska idealistiska ordalag om hur alla åtgärder är viktiga och att vi inte bara får stöda på oss de enkla lösningarna. Jag skulle vilja påstå att det finns viktiga lösningar och mindre viktiga, om man skall uppnå målet och jag tror inte att de lätta lösningarna är problemet utan de svåra. M.a.o. krävs det nog en mycket mera målmedveten strategi enligt min uppfattning om man skall nå målen än att man bara så där lite allmänt välvilligt tycker att allting skall man göra. Kunde ltl Folke Sjölund mera specificera t.ex. tre åtgärder som han menar att är avgörande i programmet för att man skall uppnå resultat?

 

Ltl Folke Sjölund, replik:

Herr talman!

Det är klart att det finns saker som har större effekt och mindre effekt. Jag menar faktiskt att alla åtgärder har effekt och då är alla åtgärder viktiga. Var och en kan göra prioriteringar. Det handlar mycket om vilken utgångspunkt man själv har. Har man t.ex. själv utbytt alla lampor i sit hushåll till energilampor osv. Det finns olika nivåer och olika åtgärder som man själv kan göra. Jag utgår väldigt mycket från att vi alla har ett eget ansvar och måste försöka bidra med både smått och, om vi kan, stort. Jag förringar inga åtgärder överhuvudtaget.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Det finns ju ett mål, ltl Folke Sjölund, som liberalerna och centern har ställt upp om hållbar utveckling. Då är jag ganska rädd för att det inte räcker med att vi bara ser till individen och individens eventuella samvete när det gäller att byta ut lampor osv. Dessutom tror jag inte att det räcker. Var snäll och specificera några åtgärder som är absolut nödvändiga enligt liberalerna för att man skall nå målet; eftersom alla åtgärder inte har samma tyngd måste det finnas någon sorts prioritering, inte bara det att man hoppas att alla skall byta ut sina lampor där hemma till energisnåla. Det låter i mina öron inte övertygande.

 

Ltl Folke Sjölund, replik:

Herr talman!

Det är uppenbarligen så att vi har lite olika syn på det här. Jag ser det på det sättet att man får inte förakta även små åtgärder utan alla är viktiga. De stora handlar naturligtvis om att producera energin på ett så hållbart sätt som möjligt. Hållbar utveckling kan inte vara ett mål, utan det är process, man skall bedriva all produktion av energi på ett så hållbart sätt som möjligt, inte finns det något mål, inte kan man plötsligt stiga upp och slå sig för bröstet och säga att nu har vi hållbar utveckling! Det är inte riktigt så enkelt. Hållbar utveckling är en process som ständigt pågår.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Ltl Folke Sjölund pratade om behovet av någon form av energihandbok till hushållen. Jag har själv funderat på den saken. Vi diskuterade tillsammans med minister Sjögren i en debatt för någon månad sedan samma sak. Problemet med denna sektor är att den är i ständig förvandling. Att skicka ut en pappersprodukt till hushållen är lite bortkastat därför att den kommer att vara föråldrad innan den är tryckt. Man bör i så fall utnyttja hemsidor, både i landskapets och i kommunal tjänst, man kan utnyttja de kommunala informationsbladen som skickas ut, både elektroniskt och i pappersform. Då kan man portionera ut det i begripliga och prioriterade delar i takt med att landskapsregeringen hinner få stödåtgärder och annat koordinerat.

 

Ltl Folke Sjölund, replik:

Herr talman!

Det är självklart att för att sprida information skall man naturligtvis använda alla tillgängliga informationskanaler. Det är också självklart att enklaste sättet att hålla en uppdaterad handbok är att man har den liggande ute på nätet på en hemsida som man hela tiden uppdaterar. Det är klart att alla utnyttjar sig inte av datatekniken utan det kommer nog att finnas behov av att ha information på papper också. Man måste naturligtvis se vilka som är de effektivaste informationskanalerna.som man skall utnyttja.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Vi är egentligen överens om att en pappersprodukt är en onödig kostnad med tanke på hur kort tid den kommer att vara aktuell. Den del av befolkningen som i dag inte får tillgång via hemsidor och har fortfarande de kommunala instanserna att vända sig till, så här gäller det bara att koordinera så kommer det att fungera mycket bra utan en bokform.

 

Ltl Folke Sjölund, replik:

Herr talman!

Jag tror inte att det räcker till med att medborgarna kan vända sig någonstans, utan jag är övertygad om att informationen också behöver distribueras ut till medborgarna. Skall man nå alla medborgare på ett vettigt sätt är det viktigt att man ser till att informationen faktiskt kommer fram.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Henry Lindström:

Herr talman!

Landskapsregeringens strategi för energiarbetet på Åland 2008-2025 är ett fylligt dokument som tar upp många områden när det gäller energifrågorna. Centern stöder meddelandet och tycker att det är många viktiga frågor som tas upp och det är också viktigt att man kommer vidare med mera konkreta åtgärder för att nå de mål som finns i strategin.

 

Som ansvariga ministern sade är det ambitiösa mål när det gäller delmålen kring solfångare och miljövänliga alternativ i olika sektorer, men man måste sätta upp strategier för att nå någonstans.

Många åtgärder har nämnts redan. Jag tänkte ta upp några saker som berör jord- och skogsbruket i det här hänseendet. I huvudsak är det fråga om råvaror från skogsbruket som kommer att bli intressanta. Det hänger förstås samman med utvecklingen av jordbruksprodukterna för livsmedel och foder. Ännu tills för några år sedan fanns det rätt många jordbrukare som började fundera kring en utökad produktion för energiändamål. Det som har varit ett stort hinder och fortfarande är ett hinder är de skatter som belastar energi, i synnerhet när det gäller oljor, om man tänker på oljor från oljeväxter. För att få mera fart på det hela borde skatterna avlyftas. Men det är skogen som är intressant och i vilken utsträckning skogen kan tjäna som råvara för energi hänger också samman med hur virkespriserna är för trävaror och för massa till papper, så det är många olika faktorer som samspelar här.

 

Där vi från centern tycker att det är väldigt angeläget att man skulle komma vidare, och som i någon mån också är otydligt i meddelandet, gäller uttag av energivirke från första gallringar. Det är någonting som vi anser att det är väldigt viktigt att komma till skott med och det är också viktigt för de tidigare nämnda värmecentralerna som baserar sig på bioenergi. Det som också behöver stödas är biogasanläggningar och där kan det till stor del vara restprodukter från jordbruket som kan stå som energikälla för dessa, men det är viktigt att man kan stöda biogasanläggningar. För jord- och skogsbrukets del finns det, som sagt, restprodukter som kan användas och även vass, som hittills inte har använts i någon större utsträckning har vi väldigt stora arealer av som man skulle kunna använda för energiframställning. Det har gjorts vissa försök och det borde man också utveckla.

 

När det gäller vindkraften nämnde ansvariga ministern att man är i ett avvaktande läge när det gäller hur man skall gå vidare med vindkraften. Från centerns sida tycker vi att det är angeläget att man skulle stöda vindkraftutbyggnaden så att vi kommer vidare med den. Vi har goda förutsättningar här på Åland för att utveckla det och där borde man också komma vidare och bestämma sig på vilket sätt man skall stöda en utbyggnad.

 

När det gäller det som debatterades i förra anförandet kring information och ändrade vanor är det så att information är någonting väldigt svårt. Man kan producera mycket informationsmaterial, men att sedan få mottagaren att det till sig kan vara en annan sak. Där tror jag att det är viktigt att man fortlöpande informerar på olika sätt för att alla enskilda hushåll osv. kan göra insatser genom att ändra sina varor, men det är en sak att säga det och det är en annan sak att genomföra det.

 

Utgående från dessa ord, herr talman, vill jag ändå stöda det meddelande som landskapsregeringen här har lagt fram om energiarbetet.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Det var intressant att höra just om dokumentet från jordbruks- och skogsbrukets sida. En sak som jag fäste mig vid i ltl Henry Lindströms anförande var att han meddelade att centern anser det angeläget att det fortsättningsvis betalas ut stöd till vindkraftsinvesteringar. Vi hörde liberalernas talesman säga tvärtemot. Det förefaller att finnas olika uppfattningar i regeringsblocket, men är det inte så att det här är kommersiell verksamhet och att man då inte på grund av EU:s statsstödsregler kan betala ut stödet eller vad beror meningsskiljaktigheten på?

 

Ltl Henry Lindström, replik:

Herr talman!

Man stöder vindkraften, men det beror på vilket sätt man gör det. Det finns energicerfitikat och sådant och tillämpar man det kan man inte ge direkta stöd till vindkraften, men vindkraften stöds nog på olika sätt ute i Europa.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Det skulle vara intressant att höra på vilka sätt man gör det ute i Europa. Det förefaller vara en oenighet inom regeringsblocket och vi som inte har varit med och berett ärendet vill gärna få alla fakta på bordet så att vi vet med vem vi skall liera oss!

 

 

Ltl Henry Lindström, replik:

Herr talman! I energimeddelandet sägs det inte klart ut hur mana skall gå tillväga, men man emotser en utbyggnad av vindkraftverken och från centerns sida anser vi att det skulle vara viktigt att man också skulle kunna ge stöd till det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Harry Jansson:

Herr talman!

Miljöarbetet blir allt viktigare och det är naturligtvis med tillfredsställelse man noterar att landskapsregeringen försöker ta ett samlat grepp om behovet av att prioritera energiarbetet. Det sistnämnda dock sagt med lite ironi i rösten i och med att det här är mera en sammanställning av allt mellan himmel och jord som är på gång inom energisektorn och som på ett eller annat sätt berör miljön och därmed klimatet i stort. Prioriteringar kommer att bli nödvändiga framöver om vi skall kunna ta steg framåt i energiarbetet. Ltl Folke Sjölund formulerade sig för en stund sedan som så att det är summan av åtgärderna som är det avgörande och det stämmer, men för att nå dit, att få en summa åtgärder, behövs det nog prioriteringar och kraftfulla beslut om vart man vill. Här är alltså en första uppmaning till landskapsregeringen att visa vägen vart vill man och det är lite med åtanke på hur det har varit inom energisektorn på senare år, dvs. en del år har hushållen på Åland fått besked om att ni kan söka stöd från det ena eller det andra och följande år har motsvarande budgetmoment saknats. Långsiktigheten måste också återspegla sig i budgetarbetet.

 

Vi var redan i replikskiftet inne på landskapets egna insatser och behov av att titta över sina egna verksamheter och nog var det smått förbluffande när man kunde konstatera bara för något år sedan att det nya laboratoriet i Jomala Prästgården har oljepanna. Man trodde inte att det var sant att man kunde ta ett sådant beslut med tanke på att nog visste man 2006 om det som vi vet i allt ökande grad i dag om hur oljan kommer att ta slut och vad det betyder i form av utsläpp. Vi får sannerligen hoppas att det var sista gången den typen av felsatsningar/felprioriteringar  sker i landskapets regi. När det gäller felprioriteringar gäller det nog sannerligen att ha ögonen öppna hela tiden. Vi vet ju alla hur det bara för några månader sedan var högaktuellt med etanol, alla predikade etanolproduktion som saliggörande; i dag vet vi att sanningen är den att etanolproduktionen kan vara förödande både för miljön och så energikrävande att det är horribelt att man ens tänker sig att man skall öda så pass stor andel fossila bränslen för att få fram en liter etanol. I USA där man utgår från majsproduktion använder man 0,9 liter olja för att få fram en liter etanol. Är det en framgångsrik och hållbar utveckling som man i så fall sysslar med? Här gäller det att verkligen i varje enskilt fall att noga analysera vart vi är på väg. Likadant är det med förbränning av olika saker. Oavsett om det är vanlig ved eller vad som helst, gäller det att i de anläggningar där man bränner att de är rätt kalibrerade, de skall vara rätt sotade, det skall hela tiden vara en ständig översyn. Här kan man nog konstatera att brandchefen och inspektörerna nog kommer att få en ökad betydelse när det gäller hållbar utveckling i framtiden.

 

När det gäller förbränning noterar jag med tillfredsställelse att det finns en skrivning i energimeddelandet om att landskapsregeringen vill titta på möjligheterna att bränna sopor. Vad är mer naturligt än att detta sker i landskapsregeringens regi. Ålands Miljöservice, detta för åländsk avfallshantering så nödvändiga bolag, kan inte ta på sig utvecklingskostnaden, dvs.att hushållen skall bära kostnaderna för de utredningar som behövs innan vi har en sådan anläggning installerad på ökarna. Det står i meddelandet att rötgasmätningen skall klara en viss kvalitet om vi säger som så och det är naturligtvis där som kostnaderna måste ställas i relation till nyttan. Vi kan inte i längden fortsätta med att transportera bort våra sopor. Vi har redan diskuterat transportkostnaderna och här har vi då en stor del av det som vi alla är med och producerar. T.ex. i svenska Kil har de en relativt ny anläggning till en kostnad av ungefär 80 miljoner kronor, det är ungefär i den trakten Åland skulle kunna placera sig. Vårt bekymmer kan vara att vi skulle sakna lite sopor för en fullständig årsproduktion. Samtidigt måste vi ställa frågan: Är det så att vi verkligen skulle behöva köra på årsbasis? Med den prisutveckling vi har och med de förhoppningsvis sjunkande sopmängder som vi skall få bara vi alla tar vårt gemensamma ansvar på ett bättre sätt än i dag har vi en hållbar värmeproduktion baserad på våra egna sopor större delen av året, men kanske inte hela året, utan vi tar kostnaden med omtanke om miljön.

 

När det gäller anläggningar av särskild kvalitet är naturligtvis den biogasanläggning som Ålands centralandelslag projekterar i Jomala, Prästgården och som är långt kommen värd att nämnas. Ltl Gun Carlson var inne på i samband med minister Roger Erikssons presentation att det är oerhört viktigt att inte besluten i landskapsborgen försenas och det är inte heller bra när stödnivåerna avviker från år till år, dvs. när man började titta på projektet en gång i tiden hoppas man kanske på mera stödinsatser från landskapet än vad fjärrvärmeprojektet i Jomala har fått. Vill vi att det kommunala och näringslivet skall ta sitt ansvar gäller det nog att också landskapsfinansieringen är känd och inte är ryckig till sin natur. Jag tror att kalkylerna visar att det finns lönsamhet ändå att gå vidare redan på basen av dagens oljepris så att projekten blir av.

 

Till sist, herr talman, något om vindkraften. I likhet med ltl Barbro Sundback noterar jag lite skiftande tongångar från regeringslägret om beredskapen att stöda vindkraften. Jag är lite förvånad över att man inte i meddelandet går in på behovet av att ekonomiskt stöda vindkraftsutvecklingen på Åland. Visserligen är det så att Åland ligger långt framme, vi har pionjärer som Henrik Lindqvist, Erling Gustafsson m.fl. som har sett till att vi ligger på framkanten någorlunda när det gäller denna vindproduktion. Men det finns mycket mer att göra och med lite tur, med lite kraft, med gemensam styrka går det att se till att Åland bara om några år har över 50 procent från vindkraften av det totala elbehovet. Här gäller det, som sagt, att vi får ett stödsystem även här från landskapsregeringens sida som lagtinget kan anta som säkerställer lönsamheten. Problemet här är jämfört med det som var bara för något år sedan med Båtskärsprojektet och satsningen i Lumparland, Krogstad, att det har skett en våldsam kostnadsutveckling i och med att råvarupriserna och senare överhuvudtaget efterfrågan på vindkraftsverk stiger hela tiden ute i Europa, i hela världen i princip. Det blir alltså nödvändigt med någon form av stödinsats från vår sida, om vi säger så. Här borde det i meddelandet ha funnits med någonting om hur landskapsregeringen har tänkt sig att lösa den biten. Ser man på det finska systemet blir det väl någon form av inmatningstariffer där man lägger sig på en högre elprisnivå än kanske behovet för stunden, men där vindkraften får ta del av det. Vi bör med tanke på självstyrelsen och vår egna behov ha ett eget system. Därvid skulle det vara intressant om landskapsregeringen antydde om man har beredskap att se till att vindkraften kan utvecklas trots något förändrade förutsättningar. En bidragande förändring jämfört med Båtskärsprojektet; som kanske är den bästa platsen man kan tänka sig för vindkraft är väl att de nya platserna för vindkraft inte är lika produktiva rent vindmässigt.

 

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Herr talman!

Mycket av det som ltl Harry Jansson framförde har vi redan funderat på och jag håller med i många av åsikterna. Jag nämnde i mitt anförande att när det gäller stödåtgärderna för vindkraftnätet följer vi med och ser vad som händer i vår omgivning. Det är också ett krav på lika behandling och det torde vara bekant att Båtskärsprojektet utfördes utan samhällsstöd. Inmatningstarifferna och gröna certifikaten skall vi förstås titta närmare på. Aktörerna är lite skeptiskt inställda för det betyder att Åland som sådant är alldeles för litet för att man med sådana instrument skall kunna finansiera och göra det till ett intressant alternativ för producenterna av elenergi. Men, som sagt, vi följer med utvecklingen och ser vad man kan göra. Det här är en stor sak och handeln med utsläppsrättigheter kommer troligtvis att påverka detta också.

 

 

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Tack minister Eriksson! Det är helt riktigt det som sägs om lika behandling i varje enskilt skede, men nu förändras förutsättningarna igen och som ltl Henry Lindström var inne på finns det stödformer ute i Europa och det gäller naturligtvis att i tid notifiera kommissionen om att man vill gå in med en ny stödform och i ett läge då kommissionen m.fl. arbetar just i samma riktning tror jag nog att man kan motivera. Det viktiga är att alla erbjuds samma behandling i den nya situation vi har med våldsamma prisökningar överlag inom vindkraftsbranschen.

 

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Herr talman!

Vi arbetar just på det sätt som ltl Harry Jansson beskriver att vi tittar och funderar om det finns möjligheter att få ett stöd, om man måste notifiera det eller om det finns andra möjliga tillbudsstående medel. Men som jag tidigare sade är det ett område i snabb utveckling och vi försöker få ett system som uppfyller alla krav på lika behandling, rättvist och som framför allt gör det möjligt för vindkraften att utvecklas och finnas till på Åland. I den processen finns det många olika ingredienser.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Det gläder mig att vi är överens och att landskapsregeringen har detta i åtanke, trots att inte meddelandet behandlar denna viktiga del i vindkraftsutvecklingen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Min replik gäller sopförbränningen. Man är ganska kvick med att säga att vi skall ha egen sopförbränning på Åland och att det skulle lösa många problem. Social- och miljöutskottet var till Gotland där man diskuterade sopförbränning ganska länge och utredde frågan väldigt långt. Man kom fram till att det fanns överhuvudtaget inga förutsättningar för att man skulle kunna ha en egen sopförbränning fast man är dubbelt större än vad vi är och har betydligt mera sopor. Man transporterar soporna ”till Sverige” som man sade – de har tydligen en viss syn på sitt moderland! Det är någonting som vi behöver beakta här också att bygger vi en sopförbränning så hur många år håller den innan det blir högre krav på den osv.? Det viktigaste är att vi har en ren miljö och att det fungerar i omgivningen så att man inte sprider ut en massa eländen här. För att få ren förbränning skall det vara höga temperaturer, bra kylning och det är en väldigt stor kostnad.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Det stämmer mycket väl det som ltl Åke Mattsson förtäljer om det som har varit. Gotland har gått på sina egna smällar, om vi säger så, med stora investeringar i avfallshanteringen med stora lagringar av avfallssäckar där råttorna har ätit sig genom plasten, och de har fått ägna mycket tid åt den här sidan. Jag antydde i mitt anförande att det är den våldsamma utvecklingen som sker inom förbränningstekniken och vi börjar komma ner till de nivåer att Gotland mycket väl skulle kunna gå in för det verk som Kil har med ungefär 8.000 ton sopor, dvs. mer än vad Gotland producerar eller står för i dag. Gotland har en lösning och jag tror att vi också kommer att ha en lösning inom kort.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Det är just när det gäller sopor och transporter som det är ganska intressant  att när det har blivit sopor är vi helt hysteriska över att vi transporterar sopor på färjorna och det är ett problem. Att vi transporterar äppel fram och tillbaka ser vi väldigt sällan som ett problem, men så fort det är sopor för vi ett herrans liv kring det. Det är en ganska intressant tanke att varför är det så dramatiskt att transportera just soporna? Man borde se på alla transporter. Det är väldigt lite av det som transporteras som egentligen är direkta sopor. På Gotland har vi en kompressionsanläggning som är väldigt speciell och det är kanske också ett sätt att gå framåt, vi komprimerar soporna enormt hårt så att vi har betydligt mindre transporter och satsar pengarna i en annan energiform, vågor, vindkraftverk eller annat som ger mera pengar tillbaka. Det optimala behöver inte vara att inte transportera soporna, utan det kan kanske vara det mest ekonomiska.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Igen har ltl Åke Mattsson rätt, för stunden, om vi säger som så. Vi skulle inte kunna försvara att börja bränna i dag i och med att vi har vare sig en total sopmängd eller att kostnaderna skulle vara försvarbara för stunden. Men, som sagt, ny teknik, nya förbränningsanläggningar i kombination med det faktum att det är mycket möjligt att Uppsala Energi kommer att sluta ta emot hushållssopor i och med att de inte producerar el i dag. Jag är inte helt uppdaterad; det fanns diskussioner senaste år att om Uppsala skulle se till att man har elproduktion, då kommer man ifrån förbuden och de högre skatterna som är förknippade med att inte producera både energi och el. Man straffas för att man har ensidig produktion. Låt oss hoppas att vi har ett utvecklingsarbete i takt med omvärldens förändring.

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Klimat- och energifrågor är stekheta. Norden har en alldeles unik roll att spela i detta sammanhang på grund av att FN:s klimatmöte inträffar i Köpenhamn hösten 2009 och det sammanfaller med Sveriges EU-ordförandeskap. Målet med landskapsregeringens meddelande är precis detsamma som det är i hela Europa, i hela världen, nämligen en reduktion av koldioxidutsläppen, en energieffektivisering och en ökning av de förnyelsebara energikällorna. Nå, hur skall vi komma till det? Det finns uppräknade delmål. Hälften av Ålands hushåll skall vara försedda med solfångare 2025, årsbehovet av el skall vara lokalproducerat, fossiloljepannorna skall bytas ut, biovätgas och elhybridfordon skall ersätta bensin och diesel. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Folke Sjölund, replik:

Herr talman!

Jag tänkte återvända till diskussionen om energiproduktion genom sopförbränning. Jag har faktiskt studerat de här sakerna inom Mariehamns stad. Jag har också gjort en del studiebesök till Sverige, som ligger främst framme på detta område i Norden, där de säger att för att man skall komma i någon slags ekonomi, dvs. försvara bara ekonomiska förhållanden, behöver man ha en anläggning som har en minsta tillflöde av sopor på 60.000 ton per år. Vi har ungefär 5.000 ton brännbart avfall på Åland, så ekonomiskt ligger vi väldigt långt borta från förverkligande här.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Det är kombinationen av kostnader i dag, det är ett miljöpåfrestande system vi har med transporter, det faktum att omvärlden kanske kommer att kräva att vi skall transportera våra sopor ännu längre bort med åtföljande kostnader för hushållen, allt måste ställas i relation till vad en anläggning för egen förbränning av sopor skulle kosta. Det är alltså en miljökostnad vi pratar om. Jag tycker inte att man skall avfärda landskapsregeringens skrivning om att man vill undersöka det här utan låta landskapsregeringen arbeta på, man är helt inne på rätt spår; även om man inte nästa år kan förverkliga en egen förbränningsanläggning så kommer den om några år att vara högaktuell. Därför skall vi uppmuntra landskapsregeringen att fullfölja sina intentioner.

 

Ltl Folke Sjölund, replik:

Herr talman!

Jag är inte säker på att det är en miljömässigt hållbar lösning, att den skulle vara bättre än den som ltl Åke Mattsson var inne på, nämligen att man faktiskt skulle transportera bort det brännbara avfallet men göra det på ett sådant sätt att man använder en sådan logistik som är miljömässigt den bästa möjliga, dvs. man balar upp avfallet här och transporterar bort det med fartyg. Då kan man transportera bort det ganska långt vid behov. Då blir det både miljömässigt och ekonomiskt försvarbart.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Det märks att ltl Folke Sjölund har lyssnat på olika miljökonsulters synpunkter om hur vi skall ordna avfallshanteringen. Det är klart, kan ltl Folke Sjölund anvisa en lämplig plats nära en hamn för lagring och kan vi i motsats till vad Gotland klarade av lagra det här under merparten av året, klara sommarmånaderna med råttbekymmer för att vänta på att energiverken i öst och väst möjligen kan ta emot vår mängd, så skall vi naturligtvis ordna den biten. Men i dag finns det ingen ansvarig som är beredd att ta de kostnaderna. Vi ser med spänning mot nytt styrelseval till Ålands Miljöservice, som ju håller i avfallshanteringen så här långt och jag förväntar mig att det finns hugade kandidater till de posterna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson:

Herr talman!

Jag tycker att meddelandet är väldigt intressant. Det har väldigt höga målsättningar och det är ingen som har sagt nej till dem. Det tycker jag också är intressant och bra.

 

Till att börja med innehåller det EU:s övergripande mål som finns angivna på sidan 2. Med programmet och den medvetenhet vi har här på Åland torde det vara ganska lätt att uppnå och komma till målen och få den ordentliga reduktionen av våra ”dåliga utsläpp”.

 

Jag skall kommentera några detaljer i programmet och delvis också med anledning av diskussionen som har förts. Jag tycker att en av tyngdpunkterna här är att vi skulle, som jag tidigare också har nämnt, helt upphöra med att använda brännolja för uppvärmningsändamål på Åland, vilket jag har sagt att torde vara fullt möjligt. Med programmet och med vissa budgetmedel ser jag att nu är detta helt möjligt. Men vi måste ha detta i en plan, vi måste se till att det finns tillräckligt med biobränsle framtaget, det skall lagras, det skall ha en tillräckligt god kvalitet för att användas och det här fordrar, som sagt, både planläggning och kanske samhällsekonomiska resurser, som budgeten kommer att innehålla. Den andra målsättningen, som i och för sig inte är direkt kopplad till EU:s krav på reduktion men som är ändå är satt på bordet är att vi inom en litet längre period skulle vara självförsörjande av elenergi på årsbasis, inte momentant under höglasttid osv. Årsbehovet skulle ändå gå att åstadkomma med egen producerad el. Även här ser jag att det fordras samhällsinsatser av olika grad. Vi får inte se till att vi genom sådana här beslut förorsakar stora kostnader för den enskilde men framför allt för våra företag, att de hamnar i ett galet konkurrensläge på grund av att energipriserna blir för stora.

 

Så till lite detaljer i beskrivningen. Jag tycker att när man senast diskuterade avfallsförbränning och annan förbränning har det var intressant att höra att det inte skulle vara ekonomiskt försvarbart. Ekonomi och försvarbarhet när det gäller sopor är kanske två saker. För det första så det man relaterar till är ett nuläge i teknik och i befintliga anläggningar. Det är att jämföra med att du skulle använda en bil som är byggd på sjuttiotalet och jämföra den med en bil som är nyproducerad 2010 när ett förbränningsverk för sopor kan verkställas. Jag delar alltså inte de uppfattningar som har framförts här. Jag är lite för mycket ålänning i mig själv till den delen; jag tror att på teknikens utveckling, framför allt när det gäller mätutrustning som det handlar om i det stora hela, man måste kunna mäta de utsläpp som kommer från sopförbränning så att man kan justera pannans drift i förhållande till det. Därför skulle jag säga att i min värld vill jag säga det som vi ålänningar ofta brukar säga: vi kan själva! Vi skall inte behöva förlita oss på andra!

 

Vad beträffar storleken på sopförbränningen på Åland sades av ltl Harry Jansson att vi skulle kunna klara hela värmebehovet, men så bra är det inte; soporna på Åland skulle räcka till ca 2 megawatt på årsbas och det betyder att vi skall ha en liten panna som även går att elda för det låga behov vi har under sommarmånaderna när soporna faktiskt produceras. Med detta vill jag komma till det som står på sidan 5 om behovet av en panna. Det finns en bra målsättning som jag också har propagerat tidigare för; vi har ett relativt stort fjärrvärmenät i Mariehamn, med åländska mått mätt, med svenska mått – vi behöver inte fara längre än till Norrtälje – är det ett relativt litet nät sammankopplat. Det finns också ett nät i Godby som inte är lika stort, men som är ett välfungerande nät. Målsättningen är att genom att man också startar fjärrvärmeproduktion i Jomala, som jag förväntar mig att blir fallet efter att ÅCA:s nya investering på en del och kommunens förväntade insatser på en del, skall man på sikt kunna koppla samman dessa tre nät till ett enda stort nät. Det kommer att skapa en väldigt stor utbyggnadskraft, tillväxtkraft, på axeln Godby-Mariehamn med alla de positiva effekter det kan ha, men framför allt kommer man, om man öppnar detta nät, på samma sätt som eldistributionsnäten, att ha flera leverantörer av fjärrvärme, man kan välja fjärrvärmeproducent för sin egen konsumtion. Det här tror jag också blir en målsättning – den diskuteras redan i Sverige och flera EU-länder – och det gäller inte bara värme, utan också kyla och andra produkter. Det är att likställa detta med elnätet, som är avreglerat och jag tycker att man skall eftersträva en avreglering så långt det är möjligt.

 

För att åstadkomma tillgång på biobränsle till de olika anläggningar – även soporna är en form av biobränsle, i varje fall återvinning, en oändlig aldrig sinande återvinningsbar resurs – så kommer vi att beböva flera värmeföretagare och det har startat upp sådana i dag och detta stöder jag varmt. Jag tycker att det är ett bra sätt att åstadkomma de mål som vi har satt upp.

 

Målet är också att man inte längre skall installera oljepannor. Jag hörde här att det varit ett landskapsbygge som man startat upp med olja, men jag får väl säga att jag åtminstone var inte med om att fatta ett sådant beslut och målsättningen nu är att inga nya oljepannor skall installeras utan det skall vara biobränslepannor eller värmepumpar eller någon annan alternativ form. Biobränslepannorna skall det naturligtvis vara när det gäller större anläggningar, framför allt när det gäller landskapets egna anläggningar är detta ett måste.

 

Vi får närmare återkomma till detta när det gäller de ekonomiska behoven i samband med budgetframställningar å det snaraste och även en viss diskussion kan jag utlova att vi kan hålla när det gäller jordbrukets medverkan och inverkan i ett kommande jordbrukspolitiskt meddelande.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson talade om att vi skall ha lokala uppvärmningskällor och också att vi skulle vara självförsörjande på el. Jag undrar om landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson kan redogöra för om det här överhuvudtaget är möjligt. Finns det en sådan potential på Åland att man skulle kunna uppnå det? Är det någonting som man kan räkna med att varar med en tillväxt i ekonomin? Det är lite tveksamt om energiuttaget/produktionen dessutom skall vara samhällsstött. Det är väl det som det hänger på. Det sägs ingenting om det i meddelandet. Det är uppkastat helt i luften. Finns det några bedömningar bakom det?

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman!

Enligt tillförlitliga källor torde vi ha en biobränslekapacitet växtmässigt som klart täcker de behov vi har för uppvärmning på Åland. Jag sade att det kommer att behöva byggas upp entreprenörskap, transport, logistik och utvinning av detta och åtminstone initialt kommer det att fordras samhällsinsatser, inte på sikt. När det gäller elproduktionen sade jag att den gäller på årsbasis. Indikationerna där är minst lika klar: vi kan klara 100 prcents energiförsörjning på årsbasis, dock inte momentant under vinterhalvåret.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Tillsvidare är det alltså bara vad man tror s.a.s. och man har indikationer, men det finns inte klart redovisat. Det är viktigt att potentialen är tillräcklig för att man skall kunna räkna med tillväxt och att priset kan hållas på en någorlunda låg nivå. Den kostnaden kan inte bli samhällsfinansierad. Jag förstod att landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson är väldigt för en sopbränningsanläggning och att vi har tillräckligt med sopor, men menar han då att det är råsoporna eller är det den brännbara delen? Det är lite tveksamt om man skall gå in för systemet med sopbränning om vi samtidigt skall skrota hela det sorteringssystem som nu har byggts under stora våndor!

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman!  Det är helt klarlagt när det gäller den skogliga tillgången för biobränsle att den finns. Ltl Barbro Sundback frågar om jag tror på sopförbränning. Ja, jag tror på sopförbränning, men inte osorterade sopor, för guds skull! Vi måste fortsätta att sortera våra sopor. Jag blir lite fundersam: Är det faktiskt så att ltl Barbro Sundback är emot målsättningarna i programmet? Jag uppfattar det på det viset.  (Från salen, ltl Barbro Sundback: nej!)

 

Ltl Folke Sjölund, replik:

Herr talman!

Jag återvänder till avfallsförbränningsfrågan. Det är inte själva förbränningen som är något problem, utan det är att hitta pannor som man kan förbränna avfall i. Problemet är vad man bränner, dvs. mycket av det brännbara avfallet är plaster och sådant. Det är de oerhört höga kraven på rökgasrening som är det stora problemet därför att det är oerhört dyrt. Kostnaderna är i princip lika höga om man har en liten anläggning som om man har en stor anläggning. Det är bvara lite fråga om skala. Det är de här sakerna som gör att det är svårt att få en vettig egen avfallsförbränning till stånd på Åland.

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman!

Det är helt riktigt som ltl Folke Sjölund säger. Men med beaktande av att det finns en prognos som säger att redan det här året kan oljepriset fördubblas. Fjärrvärmepriset är kopplat så nära oljepriset i fjärrvärmeproduktionskostnad att pris- och teknikutvecklingen – det handlar om att kunna mäta och sätta in de insatser som behövs – gör att det kommer att bli lönsamt. Det är min helt klara uppfattning i den här frågan.

 

Ltl Folke Sjölund, replik:

Herr talman!

För egen del skulle jag välkomna en metod för att klara av det här. Visst skulle det vara det bästa att vi kunde ha hand om också det brännbara avfallet själva och utnyttja det. Det har också tittats på möjligheterna att ha en gemensam förbränning tillsammans med biobränslet och avfall, men man har inte hittat den tekniken för hur man skall kunna klara rökgasreningen än så länge på ett vettigt sätt. Vi hoppas att utvecklingen att det kan bli verklighet.

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman!

Det är precis så som vi skall se på framtiden. Det här sträcker sig ända fram till 2025 och jag hoppas att utvecklingen kommer att fortsätta i den takt den har gjort. Jag kan ta ett exempel. För 20 år sedan var det ekonomiskt omöjligt att frekvensstyra en elmotor medan det i dag är ungefär samma pris som ett helt vanligt motorskydd för 20 år sedan. Det handlar mycket om den typen av teknik och den har gått väldigt snabbt och kommer antagligen att accelerera och bli mycket billigare. Tänk bara på vad färg-TV-apparaten kostade 1970!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

Det är mycket positivt att de här frågorna allt oftare är på lagtingets agenda och att det kommer så här pass genomarbetade meddelanden till lagtinget. Jag tänker då på den strategi som finns som bilaga. Problemen är också på den globala agendan och det råder väl mer eller mindre enighet om att det här är ett stort miljöproblem som, om det nu skulle slå in, kommer att drabba kustregionerna särskilt hårt; vi kanske inte hör till dem som drabbas allra hårdast, men börjar världshaven stiga är vi ganska illa ute – ja, bara här i Självstyrelsegården blir det ganska blött på lägsta våningen! Globalt sett verkar också debatten driven av viljan att sätta dit USA; det skulle vara jättefint, tycker många, om USA:s roll i världspolitiken skulle minska på det viset att oljan och den resurs som det utgör skulle minska i betydelse. Man får den uppfattningen att det här ligger också bakom att det här har nått så långt och vore det inte för olja och vårt beroende av den så skulle det vara mycket mera fred i världen, det är ofta den som ställer till det. Om alla skulle ha sina vindkraftverk på sin egen mark i stället skulle det inte alls vara samma konflikter om denna, visserligen ändliga resurs, men som vi har gjort oss väldigt beroende av i dag.

 

När det gäller mera lokalt har Obunden Samling, som alla vet, kämpat länge för de här frågorna, också med ganska stort motstånd tidigare, men nu är det ett annat ljud i skällan och jag är jätteglad över att det har kommit till den utvecklingen. När vi för 13 år sedan – jag brukar ge det som exempel – inför valet 1995 sade att det skall byggas 100 vindkraftverk på Åland blev vi närmast nerskällda, men vi det är i dag och om man räknar effektmässigt har vi byggt de där 100 vindkraftverken fast de är några färre nu i och med att effekten per verk har ökat. Det är, som sagt, trevligt, att andra har kommit efter.

 

Likaså är en kabel till Finland en fråga som Obunden Samling har drivit på mycket hårt och det var en stor förlust tyckte vi när man 2002-2003 gick in för reservkraftturbinerna i stället för att förverkliga det då. Det var tokigt att man tog ett felaktigt beslut, men å andra sidan visste vi redan då att reservkraftbehovet kommer att öka ytterligare och de infrastrukturella förutsättningarna för att bygga mera vindkraft kräver också en Finlandskabel.

 

När det gäller vindkraften har vi, som sagt, länge stått på barrikaderna och här är det nu en utmaning att kunna stöda vindkraften. Det är flera här som har sagt att man vill stöda den, men hur och i hurudan omfattning? Det verkar inte regeringspartierna heller vara på det klara med. För det första skall man stöda genom investeringsstöd eller skall man stöda genom att påföra brukarna av el en skyldighet att stöda förnyelsebar energi genom elcertifikat eller genom att ytterligare utveckla systemet med utsläppsrätter? Det här är en viktig fråga. Det får inte bli så att aktörer på vindkraftmarknaden behandlas olika. Vi vet alla att Båtskärsprojektet har förverkligats utan stöd och bara för att det nu är en annan aktör skall man inte ändra sin politik utan att tänka efter. Detta är en viktig sak om vindkraften, men jag hoppas att man kan komma vidare i utvecklingen så att den inte stannar av på grund av politisk oenighet.

 

Vidare har vi jobbat för en energiplan och det här kan man kalla att är åtminstone början till en energiplan samt att det skulle etableras en energikontorsfunktion inom förvaltningen. Det har också förverkligats och det är glädjande m.m. Vi har haft stora och små idéer i våra motioner inom det här området, många av dem finns med.

 

Ser vi till den politiska delen av meddelandet, målen som regeringen ställer upp, så tycker jag att det är lite väl försiktiga. Jag tycker inte att de är orealistiskt höga utan tvärtom kunde man enligt mitt förmenande ha varit mer visionär och mer kreativ, men man kanske har en begränsad förmåga till den delen och framför allt regerar nu två partier som jag åtminstone inte tidigare har känt som progressiva i denna fråga, men som ändå har blivit mycket mer progressiva. Jag skall slå ner på några ställen i meddelandet. Det står att årsbehovet av el skall vara lokalproducerat 2025; det ror jag är ett ganska lågt satt mål. Ordnar man de infrastrukturella förutsättningarna så går det att producera mycket mera än bara Ålands årsbehov. Det handlar om att det går att gå över 100 procent och det borde avsikten vara. Det sägs också att oljepannorna skall vara utbytta till 2025, men de kommer att vara utbytta långt före det. Det är helt vansinnigt i dag att installera en ny oljepanna oavsett förhållanden på grund av oljepriset, som ju kommer att stiga i takt med att tillgången minskar; marknaden sköter utfasningen. Det kommer, som sagt, att ha skett tidigare för under den här tiden kommer alla oljepannor som i dag är i drift i stort sett att förnyas, mer eller mindre, förutom de som kanske togs i drift de senaste åren. Där har man också varit lite försiktig, men därmed inte sagt att mål inte är bra, utan det är jättebra.

 

Däremot saknar jag åtgärder för att konvertera värmebärare i åländska hus. Landsbygden på Åland har en oproportionerligt stor andel hushåll och det är också konverterade sommarstugor och befintliga sommarstugor som är direkt eluppvärmda som används året runt, där man borde ha ett stöd för att medverka till att man konverterar till vattenburen värme så att man i sin tur sedan kan ha annan värmekälla än direkt verkande el, så att man inte matar grisarna på pärlor. Det är någonting som man borde fundera på. Det finns också i dag teknik för att enkelt konvertera.

 

När det gäller kabeln till Finland har jag tidigare förfäktat den idén att man borde bygga först en kabel från Åland till en vindkraftspark och sedan från vindkraftsparken till Finland för att, i samband med etableringen av den förbindelsen, kunna ha en stor vindkraftspark i den åländska skärgården. Det här är någonting som borde utredas; då skulle man också få finansiering delvis ordnad, åtminstone ena delen av anslutningen. Det finns i skärgården mellan Åland och Finland många ställen där man kunde använda samma teknik som man har använt vid Båtskären, ”offshore on the rocks”, med relativt billiga investeringar för en verkligt stor vindkraftspark som kunde finnas i ett område med nästan lika goda vindförhållanden som vid Båtskären. Det är någonting som borde föras in i diskussionen; det är en galen idé, men det har det för övrigt varit när det gällt att börja med vindkraft på Åland. Båtskärsprojektet var en galen idé från början och nu står vindkraftverken där och fungerar alldeles utmärkt!

 

När det gäller lantbruket som energiproducent reagerar jag på en mening där det stå: ”Förbättra förutsättningarna för marknadsmässigt uttag av energivirke från skogsbruket.” Centerns bänkar gapar tomma, men det skulle vara intressant att höra vad som döljer sig bakom den här meningen. Är det så att vi skall ge det s.k. flisstödet, som vi har debatterat många gånger här i lagtinget eller skall det inte ges utan att utvecklingen skall ske på marknadsmässiga grunder? Jag stöder en sådan utveckling eftersom enligt sakkunniga beräkningar behöver man inte ha stödet utan det fungerar ändå. Det verkar slå lite gnistor här mellan centern och liberalerna, men jag tycker att lagtinget har rätt att veta vad för politik man avser föra. Det finns däremot två liberala ministrar som säkert svarar på det här.

 

När det gäller transportsektorn har jag några saker jag vill påpeka om miljöanpassade fordon och förnyelsebara fordonsbränslen. Där är bristen på självstyrelse det allvarligaste problemet, att vi inte har skatteinstrumentet och kan stimulera både bränslen och fordon utan vi måste i stället ge ett bidrag när man vill gynna dem som köper miljöbil. Där kunde Åland, om man inte får behörigheten, vilket verkar sitta långt inne, bli ett testområde med andra skattesatser och kanske skattefrihet för förnyelsebara bränslen och bilar. Det tycker jag man borde föra ett resonemang kring i meddelandet. När det gäller att öka bussåkandet och förutsättningarna för gång- och cykeltrafik att man skall satsa på utbyggnad av gång- och cykelvägar. Från Lemlands kommun och från Obunden Samlings politiker i Lemland har det ständigt påpekats och begärts cykelvägar till och från Lemland, men svaret är nej, nej och nej från landskapsregeringen, så det här står inte riktigt i konformitet med vad man har sagt när lemlänningar har frågat. Lemland är snart den kommun som har cykelväg hela vägen, bara det skulle byggas från Lemström till Söderby och från Mariehamn till Järsö.  Det skulle vi gärna se att  skulle förverkligas. Kanske det blir ett ja nästa gång vi frågar.

 

När det gäller miljövänligare sjötransporter är meddelandet som allra tunnast. Man har inte riktigt några idéer för hur det skall gå till, utan man skall nog ringa till redarföreningen och kanske till myndigheterna runtom och fråga, att hur skall vi få färjorna miljövänligare som det handlar om för vår del. Där finns det också intressanta utvecklingsprojekt som man borde titta på, att kunna driva sjöfart med bränsleceller som kanske i sin tur får sin vätgas från vindkraftproduktion i offshore-parker osv. Man borde i stället för att ha fortsatt kontakt initiera projekt för att visa på en utveckling som sedan i förlängningen kunde gynna Åland också ekonomiskt. Mera innovationer! Det är onekligen så att på grund av sjöfarten är vi de absolut största koldioxidbovarna per capita i hela världen. Det visar också utredningen som ÅSUB gjorde. En större färja drar i storleksordningen 100 ton bunker per dygn i medeltal, så det är 100.000 liter i dygnet och det är en stor miljöbelastning. Kunde man dels minska miljöbelastningen men framför allt få pengarna som sjöfarten satsar i drivmedel att stanna lokalt vore det en nationalekonomisk effekt utan dess like! Mera kreativitet efterlyser jag alltså när det gäller sjötransporterna. Någon talare påpekade att man har inte heller några visioner när det gäller landskapets flotta, vilken drar en ansenlig mängd bränsle årligen och skillnaden är att färjorna har ofta passagerare och last ombord medan våra skärgårdsfärjor en stor del av året går i princip tomma. Pratar man hållbar utveckling blir brottet än värre om man kör en tom båt bara för ro skull.

 

Vidare säger landskapsregeringen i meddelandet att man skall öka den egna el- och värmekonsumtionen inom landskapsregeringens eget fastighetsbestånd till att vara till 90 procent baserad på lokalt producerade miljövänliga alternativ 2015. Nu börjar det likna någonting! Det här är ett bra mål. Här sätter man piskan på ryggen för det där är ganska strängt: att konvertera befintligt fastighetsbestånd till 90 procent! Det är ett mål som borde tjäna som modell för de andra målen.

 

Under rubriken ”Elkraftsproduktion” står det: ”Vindkraftsel förväntas användas till vätgasproduktion genom elektrolys av vatten.” Det är just sådana projekt jag efterlyser, särskilt när det gäller sjöfarten, där man kunde ha hela produktionsanläggningen ute till havs och inte alls ha kontakt med land. Här tror jag att branschen också är intresserad forskningsprojekt och jag vet att det förs sådana diskussioner i det åländska samhället att Åland kunde bli centrum för forskningsprojekt av det här slag och då kunde landskapsregeringen vara en part.

 

Jag vill säga att när det gäller sopförbränning hör jag också till dem som gärna skulle se att man kunde förbränna det brännbara avfallet på Åland, men samtidigt är jag så pass insatt i problemställningen att jag vet att det är väldigt svårt att få till det. Som flera talare redan har varit inne på handlar det dels om att mängden sopor är väldigt liten och framför allt att kvaliteten är dålig, det finns en kommun – återigen Lemland – som utmärker sig på det viset att man har en hög sorteringsgrad, men i övrigt har vi inte tillräckligt hög sorteringsgrad på Åland för att få en bränslekvalitet som man kan elda i så liten omfattning och få lönsamhet i det. Det är den krassa sanningen. Här skulle jag hemskt gärna bli överbevisad och jag skulle hemskt gärna säga att jag kan ändra mig, att jag har fel och de som säger att man kunde elda åländska sopor skulle ha rätt. Rent tekniskt går det, men det kommer att bli en kostnad per förbränd mängd som tekniken ligger i dag. Till dess att sådan teknik finns borde man hantera den brännbara fraktionen på ett litet bättre sätt, det är inte kostnadseffektivt att som i dag köra den med lastbil utan man borde i stället bala den och köra den med småtonnage till någon förbränningsanläggning som betalar bäst runt Östersjön med småtonnage. Det är en idé som borde förverkligas, då skulle man få ner priset per ton.

 

Till sist skulle jag vilja skryta lite. Jag är själv aktiv i ett fastighetsprojekt som nu är i full drift, där jag och en vän har byggt ett radhus med nio lägenheter, bekant från tidningen, och varför är det här relevant? Jo, därför att där har vi en energilösning som man egentligen borde ta till alla hyreshus som har möjlighet. Dels har vi vindkraftsandelar, vi äger egen produktion så att det täcker hela energibehovet, också hyresgästernas egen energiförbrukning, det är helt klimatneutralt och det är det första hyresboendet på Åland av det slaget. Vi har också en sådan princip att i hyran ingår en viss mängd el, en normal förbrukning av el och om man förbrukar över den förbrukningen får man betala till. Detta gör, vilket vi märker nu redan, att hyresgästerna sparar el för man vill gärna klara sig på den kvot man har, och det gör man om man lever förnuftigt. Likaså gör vi med varmvattnet, man har rätt till en viss förbrukning varmvatten gratis med i hyran; går man över förbrukningen får man betala till. Det gör också att man försöker spara på varmvattnet. Det är också en stor energiförbrukare i de åländska hushållen. Detta tillsammans med andra åtgärder gör att själva konfigurationen på boendet automatiskt blir energisnålt; vi har inte upplevt ett normalt driftsår ännu, men vi kommer att ha en väldigt låg energiförbrukning per kvadratmeter, nästan i klass med de s.k. passivhusen. Det här är en teknikutveckling som man kunde dra ytterligare längre, men vi har, mot bakgrund av de tighta marginalerna inte kunna göra det längre, men i samarbete med landskapsregeringen kunde man ytterligare utveckla det här och visa på goda exempel, vilket radhuset – som jag gärna skryter med – är. Det går nog att göra mycket för att minska energiförbrukningen om man tänker efter och är lite innovativ; vi förbrukar i princip en tredjedel el helt i onödan. Vi kunde ta bort en tredjedel utan att nämnvärt sänka vår livskvalitet.

 

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag kan inledningsvis konstatera att ltl Danne Sundman till många delar omfattar och stöder vårt energimeddelande. Jag tackar för det! Han nämnde några punkter där det fanns olika åsikter och ltl Danne Sundman berörde faktiskt pudelns kärna när han sade att det borde vara sådan och sådan teknik. Som jag sade i mitt anförande tar de korta delmålen sikte på befintlig teknik som är trovärdig och så blir det visionärt för framtiden. När det gäller kabeln till Finland nämnde ltl Danne Sundman att man först skulle bygga en vindkraftspark och sedan ansluta kabeln. De tilltänkta projekten klarar kabelnätet av, men sedan måste man ha en kabel för att kunna få mera input i systemet, det blir överbelastat. Det är alltså efter den tågordningen man måste arbeta. När det gäller fartygstrafiken regleras den mest av internationella avtal och landskapsregeringen följer noga med vad som händer här. Kommissionen kommer att göra en konsekvensbedömning.  TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Två saker. När det gäller kabeln till Finland borde man tänka sig en framtida utveckling så att man kanske lägger kabeln nu och förser den med behövlig ändteknik, men i framtiden skall man kunna kapa av den på mitten och lägga två nya ändutrustningar och däremellan en stor vindkraftpark. Man skall i alla fall ha det i tankarna när man projekterar. Det kanske man också har. Jag skall inte säga att jag känner till det. När det gäller sjöfarten går det inte att lägga nya pålagor på sjöfarten och straffa bort förbrukningen av fossila bränslen när det inte finns alternativ. Genom forskning borde man försöka visa på att det går att använda en annan teknik, i samarbete med rederierna, som är intresserade av detta. De åländska rederierna är världsledande, kan man säga, när det gäller att tänka miljövänligt, men när det gäller koldioxidutsläpp har de inte haft möjligheterna, skulle de ha det skulle de nog vara intresserade.

 

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag fortsätter där jag slutade. Kommissionen håller på och gör en konsekvensbedömning och överväger att införa sjöfarten i utsläppshandelssystemet. Då kommer vi att ställas inför en helt annan situation. Det är riktigt som ltl Danne Sundman säger att de åländska redarna har varit villiga att diskutera det här, man har frångått svavelhaltiga oljor osv. Till saken hör att man måste komma ihåg att transporten till sjöss fortsättningsvis är den mest energisnåla och fördelaktiga, dvs.godston per sträcka, så till den delen försvarar nog sjöfarten sin plats trots allt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

I inledningen av sitt anförande ansåg ltl Danne Sundman att man alltför ofta skyller på USA. Det är nog av avgörande betydelse att USA vidtar åtgärder och engagerar sig, annars är det uteslutet att både Kina och Indien kommer med, så vi får bara hoppas på att presidentvalet snart är överståndet så att USA kan börja engagera sig i de här frågorna också. Nästa steg för EU är att involvera de tunga transportsektorerna i klimatarbetet; det är flygtrafiken, det är sjötransporterna och det är de tunga fordonen. Det är nästa sak, också att reformera utsläppsrätterna. Jag har på det viset god tilltro till den delen vad gäller EU, att man tvingar in också de tunga sektorerna i klimatarbetet.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

När det gäller USA:s roll så visst är det så att USA har varit en bromskloss och så länge USA är det så är också andra; man kommer inte med på uppgörelserna om inte USA gör det och vice versa. Jag menade att en drivkraft bakom debatten är just att man kommer åt USA:s världsherravälde när man minskar oljans betydelse. Jag kanske är den första som säger det, men så upplever jag det och det är positivt att det säkerhetspolitiska läget i världen kan få en sådan bieffekt att man jobbar aktivt för att ersätta oljan med andra energibärare. Om det nu bara är så, vilket jag spekulerar i, så är det väldigt positivt.

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Är det så att klimatförändringarna verkligen accelererar har vi nog en sådan situation på klotet med fullständig obalans och krig och då är det slut på mänskligheten, det är min tro.

 

Ltl Danne Sundman tog upp frågan om skärgårdstrafiken. Det finns en arbetsgrupp som tittar på miljödifferentierade farledstaxor och det är också en sak när det gäller att ytterligare utveckla detta. I fråga om de egna sjötransporterna och skärgårdstrafiken tror jag att det kommer att bli en väsentlig del nästa gång man upphandlar en ny färja att titta över hur man kan få den mest miljövänliga färjan samt i förlängningen titta på om det är ekonomiskt försvarbart att börja konvertera de fartyg som vi har.

 

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

När det gäller tidigare obundna initiativ kan också till listan läggas att man från Obunden Samlings sida ville ta över de djupa farlederna till landskapets behörighet, just för att kunna styra fartygstrafiken på det viset att man skulle gynna sådana som är miljövänliga. När det gäller den egna flottan byggs det för tillfället en färja som skall ersätta ms Knipan på Föglölinjen som har helt konventionell gammal och omodern teknik; även om det är den senaste utvecklingen av den är det en traditionell färjmodell och det tycker jag är tråkigt. Vi borde ha kunnat ta tillfället i akt och byggt med annan teknik, framför allt sådan teknik som enkelt går att komplettera och anpassa till en annan energikälla än olja, som nu är fallet det är lite tråkigt att man inte hade den förmågan från landskapsregeringens sida, men så är nu läget.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman!

Dessa frågor anses som avgörande för vår välfärd och vissa gör närmast uttalanden om att det är en ödesfråga, att det handlar om överlevnad för klotet. Mot den bakgrunden är det ganska uppseendeväckande att majoritetspartierna föredrar att sjunka ner i sofforna i entrén och låta sig förfriskas på skattebetalarnas kostnad, medan oppositionen och regeringens några tappra här försöker hålla igång den här, som skulle vilja kalla, ganska energifattiga diskussionen. Jag har läst programmet, som jag skulle vilja kalla det, och jag har förvånats över bristen på prioriteringar. När man talar om strategi tycker jag att man inte känner att det finns någon strategi i dokumentet. Ordet ”strategi” kommer egentligen från krigskonsten, dvs. man använder strategier för att vinna krig, man använder vissa metoder för att vinna kriget mot en potentiell fiende. Det är då väldigt viktigt av taktiska skäl att olika steg tas i en viss ordning för att de inte skall slå ut varandra eller på annat sätt motverka metoden att uppnå de slutliga målet. Som jag har uppfattat, fast det har redan förnekats från majoritetens sida, är syftet en hållbar utveckling och det är ett ambitiöst mål, men om strategin är att nå en hållbar utveckling och nedgöra alla krafter som förhindrar detta balanserade tillstånd som vi vill nå, så tycker jag inte att det här är en strategi. Jag tycker att det är ett program närmast: det är fråga om åtgärder som man tycker att kan vidtas och så hoppas man att de samfällt skall nå fram till en bättre situation eller att förhindra en katastrof. Det har varit värdefullt att lyssna på diskussionen; det har framkommit att det ändå finns olika betoningar inom regeringspartierna och det verkar som om ministrarna skulle ha lite olika uppfattningar om vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt.

 

Herr talman! För att ge majoriteten möjlighet att ladda batterierna lite och komma fram och ta sitt ansvar för framtiden och inte bara vila sig här i entré föreslår jag att ärendet bordläggs till fredagen den 11 april.

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Det är engagerande och viktiga frågor, så jag tycker att det låter som en bra idé av ltl Barbro Sundback att föreslå bordläggning och då kanske också ltl Barbro Sundback hinner läsa meddelandet till den tiden!

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Den sista elakheten tycker jag att ministern kunde ha besparat sig. Jag har faktiskt läst meddelandet, men jag ville nog ha lite mera information från de ansvariga för att se om jag hade gjort rätt bedömningar, enligt den uppfattning och de värderingar jag har – men jag skall läsa på det flera gånger och det kanske minister Sjögren också skall göra!

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Förslag om bordläggning har lagts av ltl Barbro Sundback. Förslaget är att det skall bordläggas till fredagen den 11 april. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden?

 

Ltl Johan Ehn: Herr talman! Jag understöder förslaget om bordläggning och bordläggningstid.

 

TALMANNEN: Förslag om bordläggning till fredagen den 11 april har gjorts och understötts, varför ärendet kommer att bordläggas. Vill någon ytterligare uttala sig? Ärendet är därmed bordlagt till fredagen den 11 april kl. 9.30.

 

 

 

Föredras för remiss ärende nr 6:

 

Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion om införande av allmän regelmässig prostataundersökning. (HM 38/2007-2008) .

 

Föredras för remiss ärende nr 7:

 

Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion om cancerundersökning. (HM 39/2007-2008) .

 

Föredras för remiss ärende nr 8:

 

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion om vaccination mot livmoderhalscancer. (HM 40/2007-2008) .

 

Talmannen föreslår att ärendena nr 6, 7 och 8 föredras för gemensam remiss och för gemensam diskussion. Godkänt. Begärs ordet?

 

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman!

Ordet cancer tror jag väcker starka känslor hos de allra flesta. Även om vi numera vet att det finns väldigt effektiva och bra metoder att bota många former av cancer, tror jag ändå att begreppet fortfarande är förknippat med rädslor, ångest och oro. Jag tycker därför att det är ganska naturligt att många blev rätt så upprörda när vi i februari kunde läsa om landets cancerstatistik och att den var väldigt mörk och dyster för Ålands del. Det är klart att sådana här tidningsskriverier och den här typen av journalistisk kanske lätt får en sensationell karaktär, men ändå så bakom alla siffror över drabbade på Åland av cancer döljer sig en medmänniska som på olika sätt säkert lider och har lidit.

 

Därför, herr talman, har jag skrivit en allmän motion där jag tycker att landskapsregeringen och de ansvariga myndigheterna skall göra omfattande utredningar om orsaken till förekomsten av cancer på Åland och vad man kunde göra i förebyggande syfte. Det finns kända fall där man har lyckats ganska bra med förebyggande arbete, det stora projektet i östra Finland där man genom att påverka befolkningens kostvanor kunde få ner en typ av cancer som förekom frekvent just i det här området. Det är klart att man kunde inte förebygga alla cancerfall, men man kunde nedbringa antalet insjuknade och därmed också en stor del av mänskligt lidande. Det känns för mig som om våra ansvariga myndigheter vill undvika att öppet diskutera den här frågan, att man på något sätt kanske tänker sig att om vi inte pratar om det så blir inte människorna upprörda och, tvärtom, pratar vi om det så upprörs man ännu mera. Jag har en erfarenhet av det här från tidigare här i lagtinget; det var säkert på åttiotalet som det kom uppgifter om att dioxiner i speciellt strömming och lax påverkade barn som ammades och man skulle göra undersökningar om de ammande mödrarna. Den motionen fick ganska stort stöd i lagtinget, men den tystades sedan ner mycket effektivt av vissa politiska kretsar, där man förstod att läkarna hade sagt att det där skall vi inte diskutera här i lagtinget. Samma sak upprepades för några år sedan när Lasse Wiklöf motionerade om screening-undersökningar mot prostata. Där var det också så att vi politiker skulle inte lägga oss i den här frågan utan det var de sakkunnigas ansvar. Så är det förstås. Men när de sakkunniga inte vill diskutera det öppet tycker jag att det är allvarligt. Min förhoppning med motionerna som jag och ltl Carina Aaltonen har lagt är att lagtinget åtminstone skulle våga slå fast att det skall göras allmänna utredningar och att de skall leda till förebyggande arbete. Jag har en annan uppfattning om hur man motarbetar rädslor och ångest som har att göra med cancer än att man sopar problemen under mattan och lämnar dem åt experterna samt åt dem som är drabbade.

 

Sedan hemställningsmotionen skrevs har det kommit ytterligare en nyhet som säger att sjömän drabbas också i högre grad av cancer än genomsnittet. Det här tycks vara förknippat ganska mycket med arbets- och livssituationen ombord på fartyg. Det var någonting helt nytt åtminstone för mig, men det betyder att en stor del också av den åländska befolkningen på grund av sitt yrke riskerar att få cancer.

 

Förra gången vi diskuterade cancer i samband med den wiklöfska motionen om prostata så var det ännu så att kvinnor drabbades av bröstcancer mest av alla grupper på Åland. Nu förefaller det som om just män som får prostatacancer skulle vara den största gruppen. Den motion som jag har lagt är väldigt snarlik den som Wiklöf en gång i tiden presenterade, det var i mars 2001. Att jag tar upp den igen är för att det har gjorts en mycket omfattande utredning av svenska och amerikanska forskare. Det ingick totalt 21.000 svenska män i undersökningen; de lämnade blodprov mellan 1974 och 1986. År 1999 hade männen i fråga lämnat sina prov och då hade man diagnostiserat 498 personer. Av dessa var 169 diagnostiserade med en avancerad form av sjukdomen, antingen lokalt avancerad prostatacancer eller metastaserad cancer. Två tredjedelar av personerna med sådana svårartade prostatacancer tillhörde den femtedel av studiepopulationen som haft högt PSA-värde i 50 års ålder. Forskarna föreslår därför, utifrån resultaten av PSA-testen, att undersökningarna skulle göras före eller vid 50-års ålder och att de kan användas för att identifiera vilka patienter som kan dra fördel av en senare mera intensiv screening-undersökning. Utredningen har publicerats så sent som i februari i år. Det finns hur mycket information som helst om det här och jag skulle föreslå att utskottet skulle bekanta sig med en sida på nätet som heter Nordcan; där kan man läsa väldigt mycket och man ser också mycket statistik om olika cancerformer och hur de är frekventa i olika områden, inte bara i Norden utan också i Baltikum. Siffrorna kan förefalla motstridiga till en början, men det är väl så att hos oss i Norden där vi har en effektivare hälso- och sjukvård är upptäckterna av cancer i tidigt stadium ändå större än t.ex. i Baltikum, medan dödligheten är större i de länder som inte har ett lika avancerat sjukvårdssystem. Men det är bara en spekulation från min sida. Det kan hända att experterna har andra synpunkter.

 

Vare därmed hur som helst, herr talman, jag skulle vilja, med tanke på alla som insjuknar och som känner rädsla och skräck inför den här sjukdomen, att vi skulle kräva en folklig diskussion om detta och att det skulle skapas ett underlag för att utveckla förebyggande åtgärder som vi här på Åland skulle kunna förverkliga och följa upp. Jag tror att det är bättre att få information och handla när situationen är besvärlig än att sitta och försöka att inte höra, se eller tänka på det som är obehagligt och tråkigt.

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

En viktig del inom hälso- och sjukvården under den här mandatperioden är just detta med förebyggande hälsovård. Där är målsättningen att ta fram ett hälsopolitiskt program där tyngdpunkten skulle vara att främja hälsa och motverka sjukdom. En viktig del i det är också att förebygga cancer och där finns det höga siffror som pekar på – jag tror det var så mycket som upp till 70 procent -  levnadsvanorna, vad man äter, hur mycket man motionerar och hur mycket alkohol och tobak man konsumerar. Det finns alltså en stor insats att göra i det förebyggande arbetet i den frågan.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Det är trevligt om det görs ett allmänt hälsopolitiskt program. Jag tror dock att risken med ett sådant är att det lätt blir så allmänt att det känns inte som om någon egentligen skulle vara särskilt berörd. Jag föreslår för min del att vi vid sidan av det har ett särskilt program som rör cancersjukdomar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag vill passa på här i replik att ge mitt och den obundna gruppens stöd för motionen om prostataundersökning. Jag hade själv en finansmotion 2005 som var nästan likalydande. Jag tycker att det är bra om utskottet tar sig an och kommer med förslag hit till salen som sedan landskapsregeringen via ÅHS skall se till att blir verkställt, men jag stöder hemställningsmotionen å det varmaste.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Carina Aaltonen:

Herr talman!

Ltl Barbro Sundbacks motion handlade om prostataundersökning som främst riktar sig till män i mogen ålder. Min hemställningsmotion riktar sig till unga kvinnor. Livmoderhalscancer är globalt sett den näst vanligaste cancerformen bland kvinnor under 45 år, speciellt i spannet 30-39 år. I Europa får varje år ungefär 33.500 kvinnor diagnosen livmoderhalscancer; av dem dör drygt hälften av dem i sjukdomen. Det innebär att 40 europeiska kvinnor om dagen dör av livmoderhalscancer. Till skillnad från andra cancerformer drabbar den ofta unga kvinnor från 20-års åldern.

 

Livmoderhalscancer orsakas av ett sexuellt överförbart virus, ett humant papillomvirus, och de allra flesta kvinnor och män har någon gång fått viruset. För majoriteten läker virusinfektionen ut utan att man vet om att man har haft en HPV-infektion och för de allra flesta orsakar viruset ingen skada alls eftersom kroppens immunförsvar har tagit hand om och oskadliggjort viruset. Men hos vissa kvinnor kvarstår HPV-infektionen under en längre tid och detta kan i sin tur leda till cellförändringar som senare kan utvecklas till cancer. En kvinna kan alltså ha haft en sådan HPV-infektion i flera år utan att hon märker det och då är det också svårt att veta exakt när och av vem hon har blivit smittad. Det man vet i dag är att livmoderhalscancer så gott som alltid orsakas av infektionen med vissa högrisktyper av humant papillomvirus.

 

Genom forskning har nu vaccin tagits fram som skyddar mot ungefär 70 procent av de allra farligaste virusstammarna och skyddet från vaccinet fungerar bäst om det ges till barn, alltså innan man har debuterat sexuellt. Användande av kondom kan till viss del skydda det men inte helt, man kan minska risken.

 

Alltför många kvinnor i dag vet inte heller om att man går på screening eller tar papaprov, de känner inte till varför man gör det. Man har gjort undersökningar i Sverige som visar att nästan hälften av kvinnorna tror att livmoderhalscancer är i huvudsak en ärftlig sjukdom. Andra tror att man får den på grund av ålder. Nästan alla av kvinnorna som man har undersökt i Sverige hade absolut ingen kännedom om att livmoderhalscancer orsakas av den här infektionen. Det är ett problem, så här finns en hel del informationsarbete att göra.

 

I vår omvärld har man beslutat i många länder att införa en allmän vaccinering av unga flickor. Det har man gjort i Australien, i USA, i Danmark, Norge. I Sverige tog socialstyrelsen ett beslut om att föreslå att HPV-vaccin skall ingå i det allmänna vaccinationsprogrammet. Socialstyrelsens förslag är nu ute på remiss till berörda myndigheter och organisationer och i dagarna skall remissvaren vara inne, så sedan får vi information om hur man gör i Sverige,  om det skall bli en del av det allmänna vaccinationsprogrammet. I vissa länder vaccinerar man också äldre flickor och i några länder har man också vaccination av pojkar.

 

På grund av det vi hörde ltl Barbro Sundback säga att cancerfallen på Åland är proportionellt högre än i övriga Finland borde det vara viktigt att komma med några slags åtgärder; vaccinering skulle vara en god möjlighet att tidigt kunna förebygga och förhindra livmoderhalscancer. Information och HPV-test är förstås andra åtgärder som kunde vidtas.

 

Ltl Sirpa Eriksson, replik:

Herr talman!

Det är bra att vi diskuterar vaccination för åländska flickor. Det var en dyster europeisk statistik vi fick ta del av. Jag vill dock påpeka att Finland är en av de länder som har minst livmoderhalscancer. År 2005 insjuknade 125 kvinnor i livmoderhalscancer varav sju var under 50 år; 60 personer dog. Detta anses enligt experterna bero på att Finland har en effektiv papaprovundersökning, cellförändringarna kan hittas i ett tidigt skede och behandlas före de orsakar cancer. Det har aktivt förts diskussioner om ett nationellt vaccinationsprogram och på flera ställen har man redan vaccinerat, t.ex. i Helsingforsregionen och i Tammerfors.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Det kan vara så att screeningen fungerar bra i Finland, men det finns i alla fall inte någon statistik på Åland; den senaste jag hittade var den som ltl Barbro Sundback nämnde från 2000. Det skulle vara viktigt att kartlägga hur situationen ser ut i dag. Eftersom vi har högre antal fall av cancer på Åland vore detta viktigt att också se på de här sakerna.

 

Ltl Sirpa Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag håller helt med ltl Carina Aaltonen att det vore bra med åländsk statistik.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Det är en aktuell fråga som ltl Carina Aaltonen tar upp i sin motion och det skall bli väldigt intressant att se vad socialstyrelsen i Sverige kommer fram till och vad den får för remissvar. Det finns också en del kritiska röster i den här frågan. Man anser att det är läkemedelsbolagen som driver en kampanj för att få sälja sina vacciner, men de facto har vi bekymret att cancerfallen ökar. Vi får inte heller glömma hälsoaspekten, och det var också ltl Carina Aaltonen inne på, dvs. att informera när man utför papaprov, kanske reformera hälso- och sexualundervisningen, så att den inte är helt inriktad på att förhindra graviditet utan också på att förhindra sjukdomar.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Jag är medveten om att just läkemedelsbranschen har varit ganska aktiv när det gäller att föra fram informationen just om det här specifika läkemedlet. Det finns som sagt andra åtgärder som jag nämnde som jag tycker att man också bör diskutera och som minister Sjögren var inne på, framför allt bristen på kunskap om den sexuellt överförbara virusen. Jag kände faktiskt inte till det och jag undrar hur man diskuterar det i sexualundervisningen i skolorna. Bara det i sig vore en viktig åtgärd men samtidigt också ta fram statistik och se hur det ser ut med livmoderhalscancerfallen på Åland i dag.

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!  Jag delar till fullo ltl Carina Aaltonens uppfattning om att vi borde reformera sexualundervisningen. En annan aspekt som ltl Carina Aaltonen också tog upp i det här fallet är den gamla hederliga kondomen som förhindrar en uppsjö av olika sjukdomar. Det kanske skulle vara skäl att damma av ett informationspaket när det gäller det också.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Veronica Thörnroos:

Fru talman!

Det är spännvidd i vår debatt här i lagtinget. Från att ha diskuterat energiarbetet på Åland, strategier och målsättning fram till 2025 diskuterar vi nu livmoderhalscancer. Jag tycker att det är ett bra initiativ som ltl Carina Aaltonen har tagit i och med sin hemställningsmotion, men, som man brukar säga, är jag inte beredd att stöda motionen i dagsläget och jag skall också förklara varför. Om vi börjar med att se vad man har gjort i Sverige: man har på försök inlett vaccinering mot humant papillomvirus nr 16 och nr 18; den här virusarten finns i ett hundrafemtiotal olika format och för att strukturera upp det hela har man givit dem nummer. I Sverige har man satt in nr 16 och nr 18, som förorsakar livmoderhalscancer, i ett vaccin, men tillsammans i det vaccinet har man också blandat in det som förhindrar uppkomsten av kondylom, könsvårtor, som alltså är nr 6 och nr 11. Det här har man valt att ge enbart åt flickor. Vill man betala prislappen själv före man får in det i det nationella programmet ligger en tre dosers kur i dag på 3.354 kronor. Man avvaktar i Sverige hur man skall göra, men, som sagt, med det vaccin som ges i dag, behandlar man både kondylom, förebygger kondylom och livmoderhalscancer.

 

Vad har man då gjort i Finland? Jo, i Finland har man inlett ett försök och avsikten med den studien är att undersöka om det är nödvändigt att vaccinera både pojkar och flickor för att man skall kunna hejda den s.k. HPV-epidemin samt också i vilken ålder vaccinet bör ges för att fungera effektivast. På hösten 2007 inledde man en studie där man riktade ett brev till 45.000 föräldrar till barn födda 1992-93 fördelade på 33 olika kommuner och efterfrågade deras åsikt om de ville vara med i projektet. Man hade tidigare gjort ett annat projektet och vad man nu söker efter är jämförelsedata mellan de båda för att man skall nå den optimala åldern också målgruppen: är det bara flickor vi skall vaccinera eller är det både flickor och pojkar? Det finländska vaccinet som nu används på försök riktar sig enbart mot HPV nr 16 och nr 18, men man har också där bakat in vaccinering mot Hepatit B, Hepatit B är en leverinfektion som förorsakas antingen via blodsmitta eller sexuellt umgänge. Det projekt som pågår i Finland förväntas vara färdigt år 2010 och det leds av överläkare Jorma Paavonen, som är professor vid HUCS, Helsingfors Universitetssjukhus, kvinnokliniken och forskningsprofessor Matti Lehtinen.

 

Sammanfattningsvis försöker jag alltså säga att i Sverige har man valt en väg, i Finland har man valt en annan väg. Och eftersom vaccinering inte är någonting som är ofarligt – det krävs specialutbildning för att få vaccinera – skulle jag rekommendera att vi avvaktar ett tag till och ser vad kommer man fram till på svenska sidan och vad kommer man fram till på finska sidan före vi inleder en eventuell vaccineringskampanj.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Jag gläder mig åt att jag har stöd från den liberala ledamoten Sirpa Eriksson och ledamoten Katrin Sjögren i det här fallet. Vi skall avvakta och se, säger ltl Veronica Thörnroos. Är detta lösningen? Det finns en hel del annat, som jag också tog upp i mitt anförande, som man kunde börja med eller undersöka om det är möjligt att införa så småningom, t.ex. att övergå från papatest till direkta HPV-tester eller mer information till de berörda målgrupperna, både flickor och pojkar. Hur ställer sig ltl Veronica Thörnroos till det förebyggande arbetet mot cancer överlag?

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Som jag inledningsvis sade tycker jag att initiativet är bra. Men med beaktande av att det i våra närregioner i dagsläget finns två väldigt olika strategier tror jag att det är klokast att avvakta. Jag kan också säga att mitt förtroende för Folkhälsoinstitutet i Finland är absolut orubbat.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman! 

Centerns recept är alltså att vi skall vänta och se. Det tycker jag är ett dåligt recept när vi ser hur cancerstatistiken ser ut på Åland.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tyckte att det var ett mycket värdefullt inlägg, mycket fakta och intressant som ltl Veronica Thörnroos sade, men slutsatsen tycker jag är lite deprimerande eftersom utredningarna kommer att fortsätta och antagligen kommer det inte att underlätta för oss att fatta beslut i någon högre grad, kanske t.o.m. att det blir svårare. Det som är tråkigt är att sådana personer som ltl Veronica Thörnroos som har så här bra kunskaper inte kan påverka ÅHS och den organisationen så att vi skulle ha ett eget projekt på Åland, eftersom vi har behörighet i denna fråga, vi är ju långt efter, vi gör ingenting i dag, vi skall vara tysta bara och låta några läkare göra uttalanden i tidningarna och så är det bra med det! Jag för min del skulle se ett större folkhälsoarbete här och då är det naturligt att sjukskötare och läkare skulle vara med och hjälpa oss beslutsfattare.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Som jag tidigare sade har jag en stor tilltro till Folkhälsoinstitutet och deras riktlinjer när det gäller vaccinering. Ett vaccinationsprogram är ingenting som kommer fram under ett år, det föregås alltid av undersökning under flera års tid därför att det inte är riskfritt och man måste vara ytterst noggrann och säker på sin sak att det här är det korrekta att göra. Med beaktande av det anser jag att vi fortsättningsvis bör avvakta och se vilket resultat man kommer till på rikssidan.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag har stor respekt för den åsikten. Jag tycker också att vi skall avvakta, men under tiden kanske vi ändå kan vidta några åtgärder för att föra diskussionen vidare här på Åland. Det kan lätt vara så att resultaten inte är så entydiga, att de kanske inte heller är överförbara på åländska förhållanden. Vi vet inte hur det står till på Åland i den här frågan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendena remitteras till social- och miljöutskottet.

 

 

 

 

 

Föredras för remiss ärende nr 9:

 

Ltl Harry Janssons m.fl. hemställningsmotion om effektivering av vården av missbrukare på Åland. (HM 7/2007-2008).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Anders Eriksson: Fru talman! I och med att huvudmotionären, som gärna skulle ha velat presentera motionen, just farit på tjänsteresa föreslår jag att ärendet bordläggs till plenum den 25 april.

 

Ltl Danne Sundman: Fru talman! Jag ber att få understöda förslaget om bordläggning och bordläggningstiden.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Anders Eriksson, understödd av ltl Danne Sundman, föreslagit att ärendet skall bordläggas till plenum den 25 april. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet är bordlagt till 25 april.

 

 

 

Föredras för remiss ärende nr 10:

 

Ltl Göte Winés m.fl. hemställningsmotion om kontinuerlig konsumtionsmätning av ålänningarnas tobaks-, alkohol- och narkotikamissbruk. (HM 43/2007-2008).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Göte Winé:

Fru talman!

Ofta är det diskussioner om hur en ålännings alkohol- och tobaksbruk ser ut i dag. Hur är det med narkotikan? Hur är det jämfört med tidigare situationer? Senast det gjordes en undersökning 2005 kom det fram lite siffror och före det gjordes det en undersökning 2001. Jämför man de undersökningarna kommer man fram till att tobaksanvändningen har gått ner och alkoholanvändningen har gått upp. Men för att kunna se det som en helhet behöver man göra längre och kontinuerliga undersökningar. Under 2001 och 2005 är det professor John Lilja som har gjort undersökningarna och de har varit bra även om de egentligen inte har varit jämförbara, men det kommer jag till senare.

 

I hemställningsmotionen lyfter vi fram att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att en utredning görs vart fjärde år om ålänningarnas tobak, alkohol- och narkotikabruk och undersökningen leds av ÅSUB.

 

Fru talman!

Vad jag vet har det gjorts tre undersökningar. Den första gjordes 1995, sedan gjordes det en 2001 och så 2005. Undersökningarna bör bli mer kontinuerliga och gärna vart fjärde så att man därigenom ser trenden inom alkohol- och tobaksbruket. Jag vill förtydliga att allt narkotikabruk är ett missbruk eftersom det är olagligt. Den undersökning som gjordes 2001 var egentligen inte en undersökning utan det var en utvärdering av det narkotikapolitiska programmet mellan 1996 och 2000 i undersökningsform med frågor till ålänningar och därigenom kunde man se svaret. Ser man på sammanfattningen ser man att det finns vissa saker som gör att man borde få det mer kontinuerligt och att frågorna följs upp och är lika ställda. När man t.ex. pratar om andelen regelbundna tobaksbrukare så var det 2005 22 procent, vilket är en lägre andel än 2001, då det var 24 procent respektive år 1996 då liknande uppgifter insamlades, inte ”samma”. En annan sak är att det står att medianen för användning av öl, cider och long drinks föll på alternativet ett par gånger i månaden och var samma medianvärde, så här kunde man jämföra då frågorna var lika ställda. Vi borde försöka få kontinuitet och därför föreslår jag i hemställningsmotionen att ÅSUB skullel styra undersökningen så att det  blir en uppföljning. Professorn som har gjort de tidigare undersökningarna är pensionerad och vem är nästa? Kommer det då en med ett nytt tankesätt så far alla andra gamla undersökningar bort. Därför borde det finnas så att man vet att det hela tiden följs upp på ett bra sätt. Det gjordes en bra undersökning 2005 och jag tror att man skall ta grunden från den och se att det finns många intressanta frågor som man kan gå vidare med där. Tobaksanvändningen går ner, men hur är det? Vi pratar om att vi ålänningar vill bli mer och mer europeiska, det dricks mer vin, man dricker mindre vin åt gången, men lite oftare. Blir det på bekostnad av det nordiska brännvinssupandet eller blir det både och? Helst av skulle jag vilja att undersökningarna skulle göras före val så att den nya regeringen som kommer har undersökningen. Det skulle då bli 2009 och valet är lite senare. Däremot om man tittar på det alkohol- och narkotikapolitiska program som gäller just nu så varar det fram till 2011, så uppgör man det med undersökningen som mått får man en uppföljning.

 

Fru talman!

Jag har inte nämnt så mycket om narkotikan och där är det alltid det svåra hur man kan få reda på den. Hur når man dem som missbrukar, hur kommer man åt det, är det en tillförlitlig siffra. Det är lättare att erkänna sitt alkohol- och tobaksbruk än att börja svara på en enkät om man använder narkotika eller inte. Läkemedelsmissbruket kan också vara intressant. Därför, fru talman, föreslår jag i vår hemställningsmotion nr 43 att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att en utredning görs vart fjärde år om ålänningarnas tobaks-, alkohol och narkotikabruk samt att undersökningen skulle ledas av ÅSUB.

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!  Jag delar ltl Göte Winés uppfattning att man behöver systematisera detta. Skall vi vidta åtgärder är en viktig del i det att ha fakta och statistik att tillgå. Som motionären skriver har det varit en viss regelmässighet i undersökningarna, men de har inte varit likartade. Jag ser det som en viktig del i folkhälsoarbetet att man systematiserar och undersöker detta med jämna mellanrum. I landskapsregeringens handlingsprogram finns det en skrivning om att en drogsamordnare skall koordinera, utveckla och övervaka arbetet med missbruket och jag ser det som en viktig uppgift för den blivande drogsamordnaren att komma med riktlinjer i den här frågan. Men jag tycker att det är en bra motion.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Ledamoten Katrin Sjögren och jag är ganska långt överens. Orsaken till att jag ville styra undersökningen till ÅSUB och inte till social- och miljöavdelningen är att jag vet att avdelningen är hårt belastad, med en liten personalstyrka och mycket arbete. Drogsamordnaren kan vara med och på det sättet vara den som ger kunskapen, för det är en otrolig kunskap som avdelningen sitter på genom drogsamordnaren. Det finns mycket kunskaper inom avdelningen och dem skall man helt klart använda.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Barbro Sundback:

Fru talman!

Jag tror att om man vill underlätta det här arbetet är det värdefullt att ta vara på de erfarenheter som man har inom nordisk alkoholforskning. Det finns nog inget område i världen där man så länge och så systematiskt och omfattande har sysslat med alkoholforskning som i Norden. I Sverige tror jag t.o.m. att man utreder årligen speciellt ungas dryckesvanor och deras rökvanor. Man har säkert utredningar 30 år tillbaka i tiden. Jag tror också att det är så att jag någon gång i tiden har haft en motsvarande motion. Man har gjort så på Åland att man har gjort enstaka utredningar nu och då och de ger en viss information, men det är ofta ganska begränsande just för att man inte har longitudinella fakta att jämföra med. Jag tycker att social- och miljöutskottet skulle fördjupa sig i just hur man gör i Sverige och Finland. Det är speciellt fråga om alkohol och tobak. Jag tror inte att man kan undersöka narkotikabruket på samma sätt som med alkohol och tobak. Det görs vanligtvis genom enkätutredningar, men man kan knappast skicka enkäter till folk och fråga hur mycket de knarkar i veckan, i månaden osv., utan där krävs nog en annan metodik. För Åland skulle det vara värdefullt att vi skulle få igång forskningen. Den behöver inte vara så komplicerad, utan den kan göras på samma sätt och med t.o.m. tätare intervaller än fyra år; vartannat år skulle vara ännu bättre. Vi får kontinuerligt uppgifter om arbetslöshet, om övernattningar och en hel del annan information från ÅSUB som nu har pågått i många, många år och den är upplagd på samma sätt så att man kan göra komparativa studier om man ser på trender över tid. Det skulle alltså vara väldigt värdefullt för samhället att vi också skulle kunna ha den här typen av utredningar som kontinuerligt och systematiskt skulle utföras av ÅSUB.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 11:

 

Ltl Dannes Sundmans hemställningsmotion om drogtester bland landskapets anställda och elever.  (HM 52/2007-2008) .

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

I debattens sena timme kommer jag med en som jag tycker väldigt viktig sak, nämligen förslag att det skall införas drogtester bland landskapets anställda och elever i landskapets skolor. Trots ett idogt drogbekämpningsarbete av många parter ser drogmissbruket ut att öka i det åländska samhället. Med jämna mellanrum bubblar debatten upp till ytan och frustrerade anhöriga och föräldrar gråter ut i massmedia över att deras anhöriga har drabbats. Ett bra sätt att upptäcka missbruket och få missbrukare under vård är att utföra drogtester. Det visar ofta på att individen som missbrukar får en vändpunkt och inte bara för missbrukaren utan också personers runt denna förnekelse av problematiken avslöjas och det blir ofta en vändpunkt. Missbruk som får fortgå och direkt eller indirekt understöds för att det inte upptäcks går ofta för långt innan missbrukaren kommer under vård. För att stävja detta bör ett program tas fram för att drogtesta alla elever som börjar i landskapets skolor och personalen vid landskapets inrättningar. Jag är mycket medveten om att det här är en väldigt omfattande åtgärd och det rör tusentals personer. Därför har jag formulerat klämmen så att det skall tas fram ett program i vilket tar ställning till hur detta skall genomföras, i vilken omfattning och på vilket sätt.

 

Det här kan vara ett ganska dramatiskt förslag också. Man väger också tester mot den personliga integriteten, men jag vill säga att det går inte på något vis i mänskliga rättigheter att få missbruka droger. Där bör samhället sätta ner foten och vara tydlig.  Man har också sagt i flera på varandra följande regeringar att det skall göras obekvämt att missbruka på Åland och det här gör det synnerligen obekvämt om man skall gå i skola eller jobba hos landskapets allra största arbetsgivare.

Noteras bör i sammanhanget att landskapsregeringen i dagarna har tagit en ny alkohol- och drogpolicy enligt vilken hela firman landskapsregeringen skall bli en arbetsplats fri från alkohol och droger. Det bör också följas upp och det här skulle vara ett sätt att garantera det, dvs. att man testar personalen. Samtidigt kom det den 3.4 ett pessmeddelande från Landskrona kommun som nu blir först i Sverige med att införa förebyggande drogtester i skolorna. Varför jag har skolorna med i min motion är framför att för att det drabbar ungdomar i stor utsträckning och då skulle man få drogtest i den befolkningsgrupp där de flesta missbruk börjar. Det är också så nuförtiden att det är inte bara ungdomar som börjar med tyngre droger utan medelålders personer går också över i tungt missbruk. En stor del av alla generationer skulle egentligen stöta på drogtesterna som då skulle dels den effekten att missbruket avslöjas och man får en vändpunkt i missbruket, men det skulle också garantera att arbetsplatserna är fria från droger. Jag tänker på sjukvården: vem vill löpa risken att sjukvårdspersonalen är drogpåverkad, polisen: vem vill ha att göra med drogpåverkad polis osv.; om det finns sådana exempel är man absolut nödd och tvungen att stävja det.

 

Jag hoppas att social- och miljöutskottet kan ta det här till sig och fundera på om man kunde ta det här beslutet.

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

När det gäller drogfrågorna är åsikterna väldigt polariserade. Det är från den ena ytterligheten till den andra. Jag måste säga att jag ställer mig tveksam till den här motionen. Min uppfattning är att gymnasialstadieskolorna har gjort ett omfattande arbete, man har tagit fram program och policy på gymnasialstadiet som man följer, man vet hur man skall agera och man tycker att det ger resultat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Det är sant som minister Sjögren säger att man har drivit ett ambitiöst drogförebyggande arbete i skolorna, men som en slutlig åtgärd borde man testa hur det ligger till bland eleverna dels för att direkt avslöja eventuellt missbruk, men framför allt för att man skall veta att det är besvärligt, skall jag gå i skola kan jag inte missbruka droger för där testas man. Det skall bli svårt att vara missbrukare på Åland. För skolelever blir det svårt om det är drogtester i skolorna. Man kan inte bara säga att man skall göra det svårt att missbruka, man måste också ha konkreta åtgärder, det hjälper inte med program och fina skrivningar utan man måste ta till fasta åtgärder. Det här är en sådan åtgärd som är väldigt tydlig.

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Man kan spinna vidare då och fråga sig vad man skall göra med resultatet? Skall man slänga ut de elever som har positiva cannabaisprov ur skolan, då tror jag att man skjuter problemet framför sig. En annan fråga som jag funderar på är vad det skulle bli för kostnader?

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

När det gäller vad man skall göra med eventuella missbrukande elever har man säkert redan i dag metoder för att möta missbruket; annars är det märkligt. Eftersom man har ambitiösa drogbekämpningsprogram har man säkert funderat på vad man gör om det avslöjas att en elev är missbrukare. Det gäller att eleven kommer under adekvat vård och får hjälp med sitt missbruk i god tid, vilket är fallet om man avlöjas på det här viset. När det gäller kostnaderna är det, som sagt, en omfattande åtgärd, men å andra sidan vad kostar det inte om x antal elever eller anställda får fortsätta med sitt missbruk och blir så nere i sitt missbruk att man kanske aldrig kommer ur det eller det är väldigt kostsamt att vårda missbrukare. Jag tror att det inte behövs så många missbrukarfall så har man finansierat detta om man i ett tidigt skede kan avslöja missbruket och hjälpa individerna på rätt; det blir mycket billigare än att utvecklingen rusar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé:

Fru talman!

Jag vill börja med att ge beröm åt ltl Danne Sundman. Det här tycker jag är en modig motion. Det här är någonting som man pratar om att man kanske borde men egentligen inte kommer till skott med. Jag har själv stått här i en debatt och svamlat om det tidigare att är det här som skall göra att man får ungdomar att sluta med missbruk. Jag är beredd att stöda stävjandet av det ökande drogmissbruket bland ungdomar. Samtidigt undrar jag om man inger en falsk trygghet. Får man verkligen resultat ut av det här? Är du en s.k. nöjesknarkare att du tar vissa droger då och då, så har vi tillräckligt tillförlitliga tester för att veta att vi kan lova föräldrarna att deras barn börjar i en drogfri klass. Det är bra att man tar fram ett program där man säger vad som skall göras. Det skulle vara en attityd från landskapsregeringen, att vi accepterar inte droger i våra skolor. Är det så att man söker till en viss linje så skall man kunna veta hur det är fallet. Nu är det tyvärr många i dag som har hamnat ini ett missbruk när de har börjat i en ny skola, de har fått nya vänner med ganska kraftiga narkotikamissbruk och den nya bekantskapskretsen har gjort att man har trillat dit. Det här är ett bekymmer och på något sätt borde man se hur man kan gå vidare. Det förvånar mig när minister Sjögren frågar: Vad skall man göra om de åker fast? Det borde nog landskapsregeringsledamöter veta, för det finns färdiga program redan nu. Ertappas du som missbrukare i en skola i dag är det så att man måste uppsöka vård; missbrukarvården och skolorna har ett samarbete redan nu och det görs för ungdomarnas skull. Många av dessa ungdomar i dag i 16-17-års åldern är i förälskefasen, de har inte hamnat in i beroendefasen än, de tycker att det är häftigt, det är coolt, alla andra gör det, man vill testa. Går man in och stör i det skedet så kan man vinna mycket. Jag blir ännu förvånad när minister Sjögren frågar vad det kostar. Nu undrar jag: var är miljonen? För ett år sedan fanns det motioner som gick ut på att det skall läggas pengar på missbrukarvården, den förra regeringen var så feg som inte gjorde någonting! Det agerades inte utan det enda man pratade om var att man ville ha en lag om tvångsvård! Det var helt fel och i stället kom det en motion om 1 miljon. Gör man en insats så att ungdomar under 18 år känner att det inte är fritt att knarka och att man verkligen säger att här är det stopp, så är mycket vunnet. Får vi gå in och göra det obekvämt för dem som är i förälskelsefasen är det inte så häftigt längre. Det är där vi skall sätta på blåslampan, men när det gäller hur detta skall göras bäst så är det nog skolorna som har kunskapen om vad som är det bästa. Jag tycker att motionen är bra på det sättet att de som jobbar med ungdomarna själva skall kunna komma fram med vad som är bäst; jag har ingen lösning på det, men jag vill däremot ge heder åt ltl Danne Sundman för motionen för den är bra. Pratar man ideologiskt var det lite fundersamt i alla fall om det här är vår ideolgoi, men samtidigt är det viktigt att se vad man kan göra för att få stopp på missbruket. Det är tyvärr så att vi också borde titta i de kommunala skolorna och gå ner i ålder och titta. Det är faktiskt så pass illa att det har gått ner i åldrarna rejält med narkotikamissbruket på vissa ställen.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Som ltl Göte Winé säger finns det många frågeställningar kring hur det skall göras, hur man skall garantera att proven visar alla typer av droger och att man inte kan kringgå det osv. Drogmissbrukare är ofta väldigt kreativa. Det där är frågor som man får fundera på programmet. Jag vill citera från Landskrona kommun där man har funderat ganska mycket på det och beslutat genomföra detta: ”Det är inte lätt att upptäcka ett begynnande missbruk, inte ens för föräldrarna. Ofta går det flera år innan de första signalerna noteras. Genom drogtesterna kan man upptäcka om eleverna använt droger under den senaste tiden och framför allt ger testerna eleverna anledning att avstå från att pröva på, ett svar på frågan: Vill du testa?” Det tror jag skulle hjälpa många som inte vågar, som ltl Göte Winé sade: grupptrycket gör att man provar på, sedan är man fast. Jag tycker att utskottet kunde höra någon från barn- och ungdomsnämnden i Landskrona för där har man funderat mycket på detta innan man har beslutat sig för att genomföra det.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Det som ltl Danne Sundman avslutade med är jätteviktigt, dvs. att det ger en orsak till att tacka nej. Det gör inte att man framstår som töntig eller någonting annat utan det är just det att man har inställningen, att, nej, min skolgång är viktig. Gör man det för alla elever så känner ingen sig utpekad. Jag har läst om mess i tidningarna om att skall man göra det här, så kränker man den personliga integriteten, men samtidigt kan vi börja garantera narkotikafria skolor. Det är också en orsak till att man skall ta sig i kragen. Alla vill få en utbildning och då är det en sak som man kan motivera när man jobbar med motiverande samtal med ungdomarna, att skall du ha en här utbildningen måste du fixa det här. Det är inte bara så att det här fixar vi ändå, Pelle, där borta fixar det, så det här ordnar sig nog!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Det stämmer precis som ltl Göte Winé säger. I Landskrona har man utformat det så att det är frivilligt. Om man inte vill bli testad går det ett brev hem till föräldrarna och det skall vara en dialog med föräldrar och barn. Man säger också i pressmeddelandet att det är mycket för att föräldrarna skall kunna sig förvissade om att barnet inte utsätts för droger när de går i skolan. Det är många som berörs. I min motion nämner jag också andra arbetsplatser; säkert vill ålänningarna också förvissa sig om att poliserna i sitt tjänsteutövande inte är drogmissbrukare, sjukvårdspersonal och all personal inom landskapet. Det handlar också om att höja kvaliteten och förtroendet för all offentlig förvaltning för alla medborgare som är i kontakt med landskapsförvaltningen. Det handlar inte bara om skolelever, så det är en jätteviktig fråga och det hoppas jag att utskottet tittar på.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Jag tänkte bara nämna angående påståendet att det känns kränkande att ge provet att så tänker man ofta om urinprovet, men de mest tillförlitliga drogtesterna är faktiskt blodprov och sådana gör man ändå med jämna mellanrum, så det går väl på det sättet att hitta någon slags lösning. Vi måste börja ta krafttag nu mot den ökande narkotikatrenden som är på Åland. Jag trodde att vi hade fått kontroll på den, om man säger så, men efter att ha kommit tillbaka till fältet ett tag märkte jag att så är inte fallet. Det tycker jag är beklagligt och därför står jag här igen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

Fru talman!

Jag tycker att allt som kan motverka droger är bra, så det här kan också vara en del det, men jag tror att det från vissa håll kan upplevas som väldigt dramatiskt med drogtester. Kanske inte så mycket av elever som bland vuxna av landskapets anställda. Det som också förekommer i dag i skolorna är knarkhundar; det är ett litet steg på vägen, de kommer och gör oanmälda kontroller och det är bara lärarna som vet om det. Där tror jag att skolorna har en hel del att bidra med när det gäller hur man i så fall skulle bygga upp någonting och det här tror jag att behöver diskuteras grundligt i så fall.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Ltl Ulla-Britt Dahl och jag är ganska långt överens om att det här måste diskuteras grundligt, men jag tycker ändå att man kan titta på det och i utskottet verkligen se över motionen på det sättet att hur kan man gå vidare och vad kan man ta av motionen. Det som ltl Ulla-Britt Dahl nämnde om hundarna var ett bra steg och tyvärr vara det så att hundarna reagerade i omklädningsrum. Haschrökandet sitter kvar i kläderna, men det gör det inte om man tar det i tablettform på samma sätt utan då måste personen vara fysiskt på plats och då blir det alltid svårare. Det är inte så lätt för en hundrädd person att få hunden emot sig, men varje litet steg är viktigt här.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

När det gäller det förebyggande arbetet har ungdomsbehandlarna på missbrukarvården börjat med uppsökande verksamhet, de finns på plats på gymnasialstadieskolorna och svarar på frågor samt diskuterar med ungdomarna. Som nämndes av ltl Ulla-Britt Dahl har man droghundar med jämna mellanrum på skolorna. När det gäller grundskolan håller man på och utvärderar hela deras alkohol- och drogförebyggande program och man skall sammanställa det material som man får in till hösten.

 

Dessutom vill jag ge en kommentar till ltl Göte Winés utfall om miljonen. Visst, man är absolut beredd på att satsa pengar, men nog måste det också vara tillåtet att diskutera var pengarna gör den bästa insatsen!

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Jag vet att ungdomsbehandlarna är ute i skolorna och det är bra. Synd är att när ungdomsbehandlarna går kommer de som är positiva till droger och förstör argumentet totalt som ungdomsbehandlarna helt riktigt har framfört. Men våra missbrukande och drogpositiva ungdomar är otroligt belästa och de kan ta ner de flesta argument, och det är svårt och jobbigt. Visst, minister Sjögren, måste man kunna fråga varifrån pengarna skall tas, men det är intressant när det kommer från det liberala hållet, som gick ut i valkampanjen och sade att nu skall det tas krafttag och det skall finnas resurser. Börjar man ifrågasätta testerna är det lite lågt.

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Fru talman! Nej, nu blandar ltl Göte Winé ihop fakta och vill inte alls lyssna på vad jag säger! Säger vi att vi är beredda att göra insatser och satsa på att stävja missbruket måste vi fundera var vi gör rätt insatser och var pengarna verkar bäst utan att för den skull få någon slags falska beskyllningar, det liknar ingenting alls, ltl Göte Winé!

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Först skulle det vara intressant att veta vad de falska beskyllningarna är. Däremot frågade jag var miljonen finns. Jag kan meddela minister Sjögren att går man in när ungdomarna är i förälskelsefasen, före de hamnar in i beroendefasen, så kan man vinna mycket. Det har mycket pratats om att gå in och störa samt att ha en bra föräldrautbildning, att föräldrar på det sättet har argument och kan diskutera med sina ungdomar om problemen. Det är där de viktiga sakerna är och jag kan lova, när jag vet att jag får material, att jag personligen överlämnar det till minister Sjögren. Satsa pengar på missbruket och jag lovar, att det kommer ingen som beskyller er för någonting utan vi kommer däremot att berömma. Innan vi vet någonting kommer vi att ställa frågor.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

Lagtingets nästa plenum är fredagen den 11 april kl. 9.30. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.16.31).

 

 

Originalfil