Plenum den 9 mars 2015 kl. 13.00

 Ålands lagting

PLENARPROTOKOLL

 

 

 

 

 

ME


Plenum den 9 mars 2015 kl. 13.00

Plenum börjar 1

Remiss. 1

1    Godkännande av förordningen om konventionen om förorening av olja

Landskapsregeringens yttrande (RP 7/2014-2015-s)

Republikens presidents framställning (RP 7/2014-2015)

Remiss. 3

2    Godkännande av det fakultativa protokollet om ett klagomålsförfarande till konventionen om barnets rättigheter

Landskapsregeringens yttrande (RP 8/2014-2015-s)

Republikens presidents framställning (RP 8/2014-2015)

Remiss. 9

3    Godkännande av konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning

Landskapsregeringens yttrande (RP 9/2014-2015-s)

Republikens presidents framställning (RP 9/2014-2015)

Remiss. 29

4    Ändring av blankettlagar om socialvård

Landskapsregeringens lagförslag (LF 7/2014-2015)

För kännedom.. 41

5    Godkännande av associeringsavtalet mellan EU, Euratom och deras medlemsstater och Ukraina, Moldavien respektive Georgien

Landskapsregeringens yttrande (RP 11/2014-2015-s)

Republikens presidents framställning (RP 11/2014-2015)

6    Stöd för hållbart skogsbruk

Landskapsregeringens lagförslag (LF 8/2014-2015)

7    Avbytarservice

Landskapsregeringens lagförslag (LF 9/2014-2015)

8    Barnbilstol

Landskapsregeringens lagförslag (LF 10/2014-2015)

9    Ministerförsäkran

Landskapsregeringens lagförslag (LF 11/2014-2015)

Plenum slutar 42

 

Plenum börjar

Namnupprop. 29 ledamöter närvarande.

Lagtingsledamoten Jörgen Pettersson anhåller om ledighet från dagens plenum på grund av Ö-spelsmöte på Fröja och Hitra. Lagtingsledamoten Annette Holmberg-Jansson anhåller likaså om ledighet från plenum den 16 mars på grund av deltagande i BSPC-arbetsgruppsmöte. Beviljas.

Remiss

1        Godkännande av förordningen om konventionen om förorening av olja

Landskapsregeringens yttrande (RP 7/2014-2015-s)

Republikens presidents framställning (RP 7/2014-2015)

Enligt arbetsordningens 44 § beslutar lagtinget på förslag av talmannen till vilket utskott ett ärende ska remitteras. Beslutet fattas efter avslutad diskussion. Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

Diskussion.

Minister Johan Ehn

Fru talman! Då ordinarie minister är frånvarande och inte kan presentera yttrandet som landskapsregeringen har givit på nämnda konvention, faller det på min lott att försöka presentera vårt utlåtande.

Det gäller republikens presidents framställning om förordningen om ikraftträdande av 1990 års internationella konvention om beredskap för, insatser vid och samarbete vid förorening genom olja och regeringens proposition till riksdagen om godkännande av protokollet om beredskap för, insatser vid och samarbete vid olyckor förorsakade av farliga och skadliga ämnen från 2000.

Målsättningen med konventionen är att ytterligare utvidga den internationella beredskap som finns för att klara av olyckor i den marina miljön. Tidigare finns, som nämns i yttrandet en konvention som tar ansvar för samarbetet när det gäller oljeolyckor.

Via protokollet som ligger på bordet för godkännande utvidgas den att även gälla farliga och skadliga ämnen för Östersjöns och andra sjöars miljö. Det man ytterligare tar på sig är vissa skyldigheter som rör fartyg om bl.a. att ha beredskapsplaner och liknande för den här typen av olyckor om man fraktar den här typen av material ombord. Den andra punkten faller helt inom rikets behörighet.

Utöver det här finns bestämmelser kring hur man ska upprätthålla beredskapen med olika typer av beredskapssystem. Man ska se till att man samarbetar och se till att man har tillräckligt med materiell och kunskap på dessa områden.

Man ska även se till att man upprätthåller sådant samarbete mellan olika stater att man även kan ge ifrån sig både kunskap och materiell som kan behövas i den här typen av olyckor om det inte ske på ett område som ligger innanför den egna biten. Det är på samma sätt som det varit tidigare när det gäller utsläpp av olja.

I republikens presidents framställning nämns att konventionen inte skulle ha varit föremål för behandling i lagtinget tidigare. Regeringen konstaterar att så har nog skett, därför att lagtinget lämnade sitt bifall till konventionen den 18 september 1995. Den här gången sitter vi inte i den situationen att vi godkänner ett protokoll till en konvention som inte har varit godkänd här sedan tidigare.

Landskapsregeringen bedömer att det är på ett område och ett samarbete som Åland behöver vara med i. Vi föreslår att lagtinget ska bifalla förslaget. Samtidigt vill vi uppmärksamgöra på att det kommer att krävas ytterligare lagstiftning på området. I dagsläget finns en begränsad lagstiftning när det gäller frågor kring skyddet vid oljeolyckor, den måste kompletteras med bestämmelser som rör skydd mot kemikalier och andra farliga ämnen. Landskapsregeringen kommer att återkomma när det gäller de frågorna.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Tack minister Johan Ehn. Det är ett otroligt viktigt ärende eftersom Åland ligger på det stället i Östersjön att om det blir några större utsläpp fastnar det i vår skärgård. Vi får ett stort problem om oljan kommer upp på land. Det gäller att vara aktiv och samla upp oljan när den ännu är på havet. Från Ålands sida behöver vi ha stor beredskap, för innan fartygen har kommit från Sverige och Finland behöver vi redan här på Åland vara aktiva. I slutet av yttrandet står det ”att man ska vidta nödvändiga åtgärder så fort resurser finns tillgängliga”. Kan ministern klargöra vad är de nödvändiga åtgärderna, hur mycket resurser förväntar man sig att göra tillgängligt?

Minister Johan Ehn, replik

Fru talman!  Det som behöver göras gäller specifikt protokollet. Protokollet berör inte egentligen oljeskyddet utan det kompletterar det tidigare samarbetet kring oljeskydd. Arbetet som måste göras är att lagstiftningen kompletteras när det gäller övriga kemikalier och farliga ämnen som kan komma ut i vattnet. Det arbetet kommer landskapsregeringen att återkomma till. Frågorna kring oljeskyddet, att kunna sköta det på ett effektivt sätt så håller en oljeskyddplan på att processas i landskapsregeringen som under de närmaste veckorna kommer att vara föremål för behandling i landskapsregeringen. Under det senaste året har man jobbat med oljeskyddsplanen och nu finns den på plats.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Eftersom det här är otroligt viktigt för den åländska faunan och för oss som bor här, hur mycket resurser finns tillgängligt och hur mycket pengar är man villig att satsa på detta?

Minister Johan Ehn, replik

Fru talman! Det går inte att sätta en siffra på hur mycket pengar som ska satsas i sammanhanget. Läser man propositionen som ligger som grund för det, godkännande till riksdagen, har regeringen där konstaterade att man inte kan se direkta kostnader, utan det är vid en eventuell olycka som vi får de direkta kostnaderna. Det som man kan göra från utskottets sida, om man ytterligare vill fördjupa sig i det, är att föra en diskussion med tjänstemännen och på det sättet få mer kunskap vad det i exakthet är för åtgärder som behöver göras från landskapsregeringens sida och eventuella tilläggskostnader. Jag vill betona att man i den här konventionen kompletterar med att också ta på sig ett ansvar för att se till att det inte bara är mineralhaltiga oljor som ska vara det man tar hand om, utan även andra farliga kemikalier.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendet till social- och miljöutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

Remiss

2        Godkännande av det fakultativa protokollet om ett klagomålsförfarande till konventionen om barnets rättigheter

Landskapsregeringens yttrande (RP 8/2014-2015-s)

Republikens presidents framställning (RP 8/2014-2015)

Talmannens förslag är att detta ärende remitteras till social- och miljöutskottet.

Diskussion.

Minister Carina Aaltonen

Fru talman! Alla barn har samma rätt att få sina behov tillgodosedda, var de än befinner sig på jorden. Så kanske man kan sammanfatta en av de allra viktigaste internationella konventioner som vi har idag.

Den 20 november 1989 antog FN:s generalförsamling konventionen om barns rättigheter. Fram tills i dag har 192 stater anslutit sig till barnkonventionen. Alla stater har åtagit sig att använda alla resurser vi har för att uppfylla den.

Det finns ingen annan konvention om mänskliga rättigheter som har fått så stor uppslutning över hela världen som barnkonventionen. Det är bara tre stater i dag som inte har ratificerat konventionen Somalia, USA och Sydsudan. Det har skrivit under konventionen så det finns en avsikt i alla fall att ansluta sig.

Barnkonventionen trädde i kraft i Finland den 20 juli 1991. Redan den 25 mars 1991 gav Åland, Ålands lagting sitt bifall till konventionen och genom Finlands ratificering blev vi också bundna av barnkonventionen.

År 2000 i maj, antog FN:s generalförsamling två fakultativa protokoll till konventionen, om indragning av barn i väpnade konflikter samt om försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi. I februari 2012 undertecknade Finland det fakultativa protokollet om ett klagomålsförfarande till konventionen om barnets rättigheter.

Genom det nu aktuella fakultativa protokollet om ett klagomålsförfarande ges enskilda personer, eller grupper av enskilda personer att få rätt att anföra klagomål, om de anser sig ha utsatts för en kränkning från denna stats sida av någon av de rättigheter som anges i konventionen eller i de två ovannämnda fakultativa protokollen.

Det fakultativa protokollet upprättar en mekanism för enskilda klagomål, som med stöd av vilket barnrättskommittén ges behörighet att bl.a. pröva klagomål av enskilda personer eller grupper av personer. Målet med det fakultativa protokollet är att stärka och komplettera de nationella och regionala mekanismerna och att också stärka barnets status som rättssubjekt och som människa med värdighet och förmågor som utvecklas.

Förverkligandet av barnkonventionen sker på ett flertal områden som faller inom landskapets lagstiftningsbehörighet. Bland annat inom hälso- och sjukvård, socialvård, undervisning, kultur, idrott och ungdomsarbete. Genom de befogenheter som kommittén ges kommer åtgärder inom landskapets lagstiftningsbehörighet att kunna prövas.

Landskapsregeringen understöder innehållet och målsättningen med det fakultativa protokollet, det vill säga att ställningen för barnens rättigheter såsom rättsligt förpliktande mänskliga rättigheter stärks och rättsskyddet för barn förbättras. Landskapsregeringen föreslår att lagtinget ger sitt bifall till att den här internationella förpliktelsen ska träda i kraft.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag delar ministerns uppfattning att demokratin går vidare när det gäller barn och ungdomar. Det finns en praktikalitet bakom protokollet, hur tänker landskapsregeringen informera ålänningarna om rättigheten att man kan framföra klagomål, det är en väsentlig fråga, har man tänkt vidare på den saken?

Minister Carina Aaltonen, replik

Talman! Vi har inte diskuterat i vilken form informationen kommer att ges framöver. Självklart kommer ålänningarna, de åländska barnen och personer som kan företräda barn att få kunskap och kännedom om hur man ska gå tillväga och vart man ska vända sig till barnrättskommittén som finns i Geneve.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Är alldeles väsentligt att vi inte har fina papper, tar konventioner, tilläggsprotokoll och så fungerar det inte i praktiken. Det är väsentligt att utskottet granskar hur det ska fungera i praktiken och hur ålänningar, de åländska barnen och ungdomarna kan hävda sina rättigheter.

Minister Carina Aaltonen, replik

På Åland har vi väldigt nära mellan medborgare och myndigheter men framför allt har vi en fantastisk fin organisation som numera har stärkt sitt område, nämligen Rädda Barnen. Där jobbar man sen flera år tillbaka med att informera om barnkonventionen och barns rättigheter. Man har också möten ute i kommunerna för att främja barns rättigheter, jag tror att det är något som tredje sektorn kommer att bistå med ifall inte landskapsregeringen når sitt mål.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Danne Sundman

Fru talman! Det här är världens allra viktigaste konvention som nu får ett klagomålsförfarande sig tillkopplat. Barnkonventionen har haft och har stor betydelse för världens barn, även betydelse för våra barn på Åland, i Norden och i Europa men kanske störst betydelse för barn på andra håll i världen.

Barn utsätts för en brutal verklighet, fortfarande dör det 17 000 barn varje dag. Ett par hundra har dött under lagtingets plenum runt om i världen. Den yttersta felaktigheten är att barn inte får tillräckliga betingelser för överlevnad. Det finns även andra bekymmer, människohandel, barn säljs och köps osv. väldigt brutal verklighet som barn ställs inför, jämfört med våra barn där de allra flesta har det väldigt bra.

Ute i världen behövs klagoinstrumentet och kommer att spela stor roll och hjälpa till att blottlägga brister i de fördragsslutande staternas regelverk och engagemang i barnens bästa. Även här på Åland finns saker att göra, inarbeta barnperspektivet i allt beslutsfattande, det tror vi kanske att vi har men när man tar del av Rädda Barnens arbete som nämndes här inser man att det finns saker vi kan bli bättre på att engagera barnen i samhällsbygget och låta dem komma till tals.

Vi har också barn som mår dåligt. Vi har ganska många barnskyddsanmälningar, i det stressade högpresterande samhället är det ofta barnen som får betala ett ganska högt pris. Det dricks 11,6 liter alkohol per person och år i Finland, det är barnen som sätter priset på det. Vi ska inte tro att vi är förskonade från brott mot barnkonventionen, det är vi verkligen inte.

När det gäller Åland, det kan man säga helt objektivt, barnen på Åland har det väldigt bra. Om vi tog oss an det skulle vi kunna bli bäst på barn i hela världen. Det skulle kunna bli ett varumärke vi kunde odla, att barnens paradis är på Åland. Vi har inte så långt till det egentligen, det är svårt att hävda att det inte skulle vara så redan idag att vi kanske t.o.m. är bäst, att det är allra bäst att födas på Åland om man ska födas någonstans i världen. Vi kunde bli bäst på barn på Åland, det tycker jag att vi borde försöka bli.

Instrumentet att uppdaga problem och brister, som vi inte vet att finns i implementeringen av barnkonventionen. Det finns en barnrättskommitté som tar till sig klagomålen och behandlar dem och den är sedan tidigare aktiv. En fråga som utskottet skulle kunna titta på är på vilket sätt granskas Åland ur ett barnperspektiv. De fördragsslutande länderna granskas och jag har bekantat mig med granskningen av Sveriges. Sverige har fått ganska mycket kritik de facto, man tror att Sverige är ett barnvänligt land men kommittén har kommit med ganska mycket påpekanden och kritik som sedan Sverige bemöter och vidtar åtgärder med anledning av.

Sverige ger också en årlig rapport, det gör antagligen alla länder eller om det är frivilligt, jag har faktiskt inte läst på så noga. Ger Åland en rapport? Nej, det har jag aldrig hört talas om. Åland kanske borde ge en årlig rapport och utsätta sig för granskningen och skilja sig från både Finland och Sverige. Åland ingår högst troligen i den finska rapporten. Här borde vi hålla oss framme och hävda vår självstyrelse, våra barn är i alla fall vår behörighet.

Utskottet kunde titta på processen hur det går till, om det är något konkret vi borde börja göra där. I kommittéerna, i alla konventioner vi har tagit flera stycken, är det viktigt att ha vetskap om dem och inlemma dem i självstyrelseförvaltningen i lämplig utsträckning när vi kommer på fråga att godkänna protokollet.

Till sist vill jag säga att det här är något moderat samling absolut tillstyrker och för oss en viktig sak, jag tror inte heller någon ser det som mindre viktigt. En sak som är problematisk i konventioner är begreppet ras. Här hade vi en lång debatt med anledning av diskrimineringslagstiftningen som vi tog och då var lagtinget åsikt, hoppas verkligen att den är det fortsättningsvis, att begreppet ras borde sluta användas. Det finns bara en mänsklig ras och det är den mänskliga rasen. Det finns inte inom den sådana skillnader som berättigar till att man ska prata om människor av olika ras. Det verkar vara långt till att man slutar använda det i internationella samfundet. Det borde vi tydligt påtala att man från Finland sida, om man inte gör det, skarpt säga ifrån att det inte handlar om ras, eftersom det finns bara en ras.

Den som vill kan titta som inte var med på den tiden, det var inte så länge sen, där lagtinget har det väldigt goda argument och utskottet argumenterar kring det och vi gick in för att inte ha ras som en diskrimineringsgrund för det är omöjligt enligt lagtingets åsikt. Dessa två hälsningar till utskottet.

Ltl Katrin Sjögren

Talman! Att stärka barn och ungas rättigheter är viktigt, det både utvecklar och stärker demokratin. Alltför sällan ser vi barn och unga som objekt i stället för subjektet.

Vi diskuterade konventionen och tilläggsprotokollet i lagtingsgruppen och kunde konstatera att så här ser utvecklingen ut. Det räcker inte med lagstiftning, konventioner trots att alla globalt sett också lyfter upp för barnkonventionen och säger hur viktig den är, det måste också finnas kontroll. Att juridiken är på plats betyder inte att man uppfyller konventionernas anda och mening, essensen i det fakultativa protokollet är att man kontrollerar att saker och ting är på plats, att man kan klaga och framföra sin talan.

I likhet med ltl Sundman tror jag att det globalt kan ha stor betydelse, det finns inom tredje sektorn, medborgarrörelserna, i utvecklingsländerna finns starka rörelser som försöker verka för barn och ungas rättigheter. Man arbetar hårt och strukturerat mot trafficking, barnsoldater men ofta ganska ensam. Därför kan det här stärka barn och ungas rättigheter globalt sett, men det har också betydelse för oss. Vi ser också att våra välfärdssamhällen i Norden ibland havererar. När det havererar riktigt ordentligt är när barn får sätta livet till.

Ser man tillbaka på de senaste åren finns det flera haverier där våra välfärdssamhällen trots sträng lagstiftning, uttalade rättigheter, har barn dött trots att samhället i allra högsta grad har varit involverat. Jag pratar om Erika, Jara, Bobby jag kan namnet på flera stycken där samhället grovt har misslyckats att ta hand om sina minsta medborgare.

När det gäller barnkonventionen och den nya möjligheten finns det ett instrument som ministern också tog upp, barnkonsekvensanalyser. Ett viktigt verktyg att omsätta barnkonventionen i handling och synliggöra barnens bästa. Där har Rädda Barnen på Åland gjort ett föredömligt arbete och under några år har man försökt utbilda åländska politiska beslutsfattare, både på kommunal- och lagtingsnivå.

Att analysera och bedöma konsekvenser för barn och unga är en komplex process, gör man det på rätt sätt kan man få väldigt bra lösningar. Lösningar som politiker har tyckt att varit väldigt svåra där barn och unga själv kan säga hur de vill ha det.

Slutligen vill jag ta ett exempel från min egen hemkommun, Mariehamn. Mariehamn hade en svår trafiksituation vid kyrkan, man visste inte hur man skulle lösa det, då kopplade man in barnen och unga som gick där dagligen och fick då en jättebra trafiklösning. Man planerade en dagisgård, där frågade man barnen hur de ville ha sin nya dagisgård och lekplats, det var också ett väldigt lyckat resultat.

I ombyggnationen och renoveringen av Övernäs skola frågade man också elevråden, de hade bestämda uppfattningar hur de ville ha toaletten, var skåpen skulle placeras och det tog man till vara.

Uppgiften för utskottet är att ta reda på hur det ska fungera rent praktiskt, hur det ska systematiseras så att också ålänningar, unga som äldre kan ta del och kan ifrågasätta att det fungerar på Åland.

Ltl Barbro Sundback

Fru talman! Jag ber utskottet att granska protokollet närmare. Diskussionen håller sig inte inom de gränser fakultativa protokollet gäller. Man talar generellt om barnkonventionen och att vi ska göra Åland till världens bästa miljö för barn, det är lovvärt och alla tycker att det ska vara så.

Nu handlar det här om det fakultativa protokollet till konventionen om barns rättigheter om ett klagomålsförfarande. Jag läser det som att protokollet gäller två specifika områden d.v.s. barn, barnprostitution och barnpornografi och indragning av barn i väpnade konflikter. Det är situationerna där man har instiftat ett klagomålsförfarande, inte generellt att man kan klaga över att en stat som har tecknat under barnkonventionen inte uppfyller bestämmelserna i allmänhet.

När man talar om barn på Åland och i vår del av världen är det inte så relevant, åtminstone nu med väpnade konflikter. Försäljning av barn, barnprostitution och speciellt barnpornografi är något som tycks accelerera istället för att minska. Här har utskottet möjlighet att se om det har någon större relevans för barnen på Åland och vad samhällets uppgift är. Rädda Barnen är en förening som har utvecklat ganska mycket arbete runt barnkonventionen och även den nätbaserade mobbningen osv. Det hör inte till det här utan något som måste förstärkas med egna åländska medel om man vill att det ska ha betydelse.

Jag sitter som ordförande i socialnämnden i Mariehamn och vi har fått information från Rädda Barnen om att vi ska göra barnkonsekvensbedömningar men det har inte sipprat ner i förvaltningen. Alltid när jag väcker den frågan är det försent. Det krävs mycket mer arbete på hemmaplan om man ska få barnkonventionen internaliserad i vår förvaltning. Nu upplevs det mer av tjänstemännen att det blir byråkratiskt osv., det kan utskottet närmare granska. Jag uppfattar det här protokollet ganska specifikt när det gäller klagomålen.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Som jag läser det finns det tre tilläggsprotokoll till barnkonventionen. De två första handlar om barn i väpnade konflikter och det andra om barnprostitution, barnpornografi och trafficking osv. Det tredje protokollet som ger barn klagomålsmöjligheten gäller hela konventionen och alla bestämmelser, vad det kan handla om. Det handlar om alla barns rättigheter, att barn får rätt att anföra klagomål. De facto får barn rätt, inte bara vuxna, fast i praktiken är det vuxna som anför klagomål för barns vägnar. Det här är en utmaning, vilket klagomålsinstrument har vi t.ex. för barn? Kan man lämna in initiativ i kommuner osv.? Det är nog större än vad Sundback tycks ha uppfattat, bärigheten är större än så.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag är inte övertygad om det, men utskottet för klargöra det närmare. Ger vi bifall till konventionerna förväntas vi, både i våra landskaps- och i kommunala organ att uppfylla dem. Det är vi själva som i första hand ska kontrollera att det vi tycker att ska göras med konventionerna lokalt, regionalt och inom vår självstyrelse ska avgöra det, oftast har det varit munnens bekännelse. Den konvention som kommer härnäst ska förverkligas, konventionen om våld mot kvinnor. Det är uttryckligen sagt att regionala myndigheter ska ta sitt ansvar.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Det stämmer, jag håller med ltl Sundback att vi ska ta det på allvar. I mitt anförande bad jag utskottet att se på när länder ger rapport över konventionen och när länderna får kritik av kommittén där de har granskats. Mig veterligen har Åland aldrig granskats, det borde man kanske aktivt utsätta sig för, för att vara säker på att vi gör rätt och att våra barn har de rättigheter de ska och det är säkert så, jämfört med många andra länder där det är betydligt sämre. För den skull ska inte vi vila på hanen utan vi ska aktivt utsätta oss för granskningen så att vi vet att våra barn också kommer i åtnjutande av de rättigheter det har rätt till.

Ltl Barbro Sundback, replik

Det har jag ingenting emot, det skulle vara väldigt värdefullt. Oftast är konsekvensen för barn av ojämställdheten i samhället en av de mest negativa påverkningar som drabbar barn, våldet som riktas mot kvinnor och alkoholen. Vi har inte en sådan normkritisk granskning av våra verksamheter utan ganska generellt som man uttalar sig. Det är ett bra förslag.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Barbro Sundback för förtydligandet. Det var ett mycket viktigt påpekande kring barnpornografidelen, den har blivit mycket mera tillgänglig i och med internets frammarsch. Jag upplever också att det har blivit mer accepterat att visa lättklädda barn bl.a. i media och i klädesannonser osv. Det kom också fram under diskussionen i går som vi hade tillsammans med genusfotografen. Det är ett intressant område som man absolut skulle behöva fördjupa sig ytterligare i.

Ltl Barbro Sundback, replik

Det är nedslående att ju mer jämställdhet, välfärd vi har desto mera barnpornografi tycks vi också ha. Därför behöver man den normkritiska synen på jämställdhet d.v.s. att kvinnor och män inte är jämställda. Makten över kvinnor och barn är inte så att det är kvinnor och barn som bestämmer själva helt och hållet. Det här är ett uttryck för ett maktförhållande, att kunna utnyttja speciellt barn för sexuella syften.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendet till social- och miljöutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

Remiss

3        Godkännande av konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning

Landskapsregeringens yttrande (RP 9/2014-2015-s)

Republikens presidents framställning (RP 9/2014-2015)

Talmannens förslag är att detta ärende remitteras till social- och miljöutskottet.

Diskussion.

Minister Carina Aaltonen

Fru talman! Innan vi helt lämnar det förra ärendet vill jag säga att där det fanns de tre olika protokollen, att barn kan anföra sitt klagomål på konventionen till barnrättskommittén, det har inte någon rättsverkan, precis som fördes fram i diskussionen, utan man kan anföra klagomål men det har inte samma effekt som t.ex. om man skulle lyfta ärendet till Europadomstolen.

Däremot den här konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, den har en helt annan status. I dag avger landskapsregeringen sitt yttrande beträffande presidentens framställan om godkännande av FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Konventionen antogs i FN redan 2006. Finland och var bland de första staterna som undertecknade den 2007. Konventionen trädde i kraft internationellt 2008 och EU ratificerade den 2009. Nu har konventionen ratificerats i mer än 150 länder och Finland är på slutrakan med arbetet.

I tisdags, för en dryg vecka sedan godkände Finlands regering konventionen men ratificeringen kommer att skjutas upp till nästa mandatperiod. Orsaken är att den finländska lagstiftningen i dagsläget inte stämmer överens med kraven i konventionen. Innan konventionen kan godkännas ska t.ex. lagen om självbestämmanderätten antas. Vi måste vänta på en ratificering av denna FN-konvention tills nästa riksdag har tillträtt och erforderlig lagstiftning är på plats.

Man kan anföra kritik mot att det tagit Finland åtta år att komma så här långt, men tanken har varit god. Första när alla lagar är på plats, nya eller reviderade ratificerar man konventionen. På så sätt ska det också finnas bättre förutsättningar att de facto leva upp till konventionens syfte om målsättning.

Den här FN-konventionen är mycket omfattande och inkludera alla livsområden. En av de centrala principerna är att funktionsnedsatt ska inkluderas och göras delaktiga i att planera, genomföra, följa upp, besluta i alla möjliga frågor som rör deras liv. Arbete, fritid, utbildning, myndighetskontakter, service osv. och det här ska ske från det lokala till det internationella planet.

Personer med funktionsnedsättning ska ha fullständiga och jämlika mänskliga rättigheter och grundläggande frihet och respekt för människovärdet ska främjas. Landskapsregeringen konstaterar att konventionen och det fakultativa protokollet innehåller bestämmelser som faller inom landskapets behörighet. Landskapet har lagstiftningsbehörighet bland annat inom hälso- och sjukvård, socialvård, undervisning, kultur, idrott och ungdomsarbete, främjande av sysselsättning och statistik om förhållandena i landskapet.

För att främja, skydda och övervaka genomförandet av konventionen ska konventionsstaterna enligt konventionens artikel 33.2, upprätta en struktur som består av en eller flera oberoende mekanismer beroende på vad som befinns ändamålsenligt. Lagen om riksdagens justitieombudsman föreslås att ändras genom att infoga en ny 19 f § ska det skapas ett nytt nationellt människorättscenter som bildas av riksdagens justitieombudsman, Människorättscentret och dess människorättsdelegation.

Landskapsregeringen konstaterar att när självstyrelsepolitiska nämnden behandlade tortyrkonvention kom man fram till att JO:s befogenheter i landskapet saknar reglering. Frågan är nu under utredning i landskapsregeringen varför yttrande inte tar ställning till den delen.

Sedan kan vi konstatera att en allmän lag rörande teckenspråk saknas. Det innebär att vi kommer att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att bedöma om de bestämmelser som finns i annan lagstiftning uppfyller kraven på lagstiftning rörande teckenspråk eller om en ny lag bör tas fram.

Den lag om stärkt självbestämmanderätt för klienter och patienter som är under beredning i Finlands riksdag är av stor betydelse för personer med funktionsnedsättning. Den innehåller bestämmelser som både faller under rikets och landskapets behörighet. Vi har tagit fram en motsvarande lagframställning som har varit på remiss till kommunerna under hösten och haft för avsikt att kunna ge den till lagtinget efter att riksdagen gett sitt godkännande till rikslagen.

Den här lagen har man från regeringens sida i riket meddelat att man inte kommer att behandla under återstoden av mandatperioden. Det betyder att vi inte heller kan lämna fram vår lag om självbestämmanderätt till Ålands lagting.

Mycket viktigt med tanke på kommissionens genomförande är att kommunernas socialtjänst kommer till stånd och förverkligas senast 2017. Personer med funktionsnedsättning behandlas inte på ett likvärdigt sätt i kommunerna.

För en vecka sedan fick jag ta del av ÅMHM:s tillsyn över personlig assistans och hur det 16 kommunerna bistår sina kommuninvånare som har gravt handicap och som har rätt till personlig assistansservice. I rapporten konstateras att de flesta kommuner inte uppfyller lagen om att respektera klienters självbestämmanderätt genom att beakta hans eller hennes önskemål och åsikter så att servicen också främjar hens självständiga liv och medbestämmande. Kommunerna har även bristfällig och delvis missvisande information om personlig assistansservice.

Det här är bara ett exempel på varför kommunernas socialtjänst behövs. Jag är övertygad om att när ÅMHM fortsätter att ganska hur och på vilket sätt personer med funktionsnedsättning bemöts i kommunerna och av andra myndigheter kommer man att finna fler brister. I och med att konventionen ratificeras blir det den första rättsligt bindande konventionen som ger personer med funktionsnedsättning rätt att anföra klagomål.

Även handikappservice- och specialomsorgslagstiftningen genomgår en reform i riket som grundar sig på kraven i FN-konventionen. Målet är att en reviderad lagstiftning träder i kraft 2017. Det innebär att vi kommer att gå i samma riktning om vi ska uppfylla konventionens krav.

Vissa av artiklarna hänför sig till tillämpningsområdet för socialvårdslagen. En ny socialvårdslag träder i kraft 1.4.2015 i riket. Landskapsregeringen avser att under år 2015 ta fram underlag för en ny, reviderad socialvårdslag, mer om det ska vi diskutera under nästa ärende som vi behandlar i dagens plenum.

Landskapsregeringen understöder innehållet i och målsättningen med konventionen och det fakultativa protokollet. Det jag vill betona trots att kommissionen har godkänts och kommer att ratificeras har vi en lång väg att gå för att handikappkonventionen helt och hållet ska vara implementerat i allt vårt arbete.

Vi är på god väg och redan idag arbetar vi i den riktningen att öka tillgängligheten, förbättra systemen och göra det lättare för personer med funktionsnedsättningar att var delaktiga i samhället på ett likvärdigt sätt.

Landskapsregeringens nya hemsida kommer att ha konventionens målsättningar inbyggda i sitt nya system. Vi har ett funktionshinderpolitiskt program, Ett tillgängligt Åland, som utgår ifrån den kartläggning som gjordes inom alla avdelningar i landskapsregeringen 2009. Vi prioriterar området från landskapsregeringens sida men det finns ändå oändligt mycket kvar att göra.

Framför allt måste vi inse att det är ett kunskapsområde, precis på samma sätt som jämställdheten är det. Det krävs kunskap och medvetna strategier för att nå resultat. I och med yttrandet och möjligheten till att lagtinget också får säga sitt har vi tagit ett steg närmare till att Finland kommer att ratificera FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Tack.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Det framgick ur anförandet, det vi också har kommit fram till, att Finland inte kommer att ratificera konventionen p.g.a. att man inte vet om förslaget till nationell lagstiftning överensstämmer med konventionens, speciellt artikel 14. Det blev inte klart vad landskapsregeringen önskar av lagtinget. Kan ministern förtydliga hur anser landskapsregeringen, med tanke på att det förmodligen inte blir en ratificering, att lagtinget ska behandla ärendet efter dagens debatt när det går till utskottet?

Minister Carina Aaltonen, replik

Jag avlämnade landskapsregeringens yttrande eftersom lagtinget har begärt in det. Den finns nu hos Ålands lagting att ta ställning till.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Frågan kan tyckas underlig, visst är det ett lagtingsärende. Vi ska notera att riksdagen har kommit fram till att man inte kan ratificera FN-konventionen eftersom man inte har den nationella lagstiftningen på plats. I yttrandet säger landskapsregeringen att konventionen kan ratificeras men man ska se på den anhängiggjorda lagstiftningen därefter, man ska titta på rikets lagstiftning. Det här är två signaler som går åt olika håll, i Finland säger man att lagstiftningen måste vara på plats, anser landskapsregeringen att man kan titta på lagstiftningen efter att konventionen har ratificerats? Vad är det som egentligen gäller?

Minister Carina Aaltonen, replik

I den frågan som rör t.ex. lagen om självbestämmande har vi delad behörighet. Det är svårt för Åland att sätta den lagstiftningen i kraft, om den inte är i kraft i riket. Där vi har den delade behörigheten får vi följa med. Det kommer att bli en fråga för den nya riksdagen och den nya finska regeringen att bestämma när själva konventionen slutligen skall ratificeras. Man har i alla fall godkänt den förra tisdagen och det är ett steg i rätt riktning.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Ministern beskrev det som sägs i artikel 33 om genomförande och övervakning av konventionen i de olika länderna. Det blev oklart för mig hur landskapsregeringen tänker när det gäller Ålands del. Ska Åland själv inrätta mekanismer för att följa, övervaka att konventionen följs eller ska vi följa landets, det s.k. Människocentrumet som beskrevs här? Väldigt mycket av det här som är åländsk behörighet där vi behöver granska oss själva och se till att vi följer konventionen, hur har landskapsregeringen tänkt i övervakningsdelen?

Minister Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Självstyrelsepolitiska nämnden har konstaterat att JO:s befogenheter i landskapet saknar reglering. Vi kommer att återkomma så snart som utredningen är klar för att ta ställning. Personligen anser jag att Åland bör vara delaktig i det nationella människorättscentret som bildas i riket. Vi kan inte avsätta mer resurser för att upprätthålla en sådan mekanism på Åland. Det här är min personliga åsikt och jag vill vänta med att landskapsregeringen får komma med förtydligande beträffande utredningen om JO:s befogenhet.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Jag kan hålla med om att det kan vara svårt att bygga upp sådana mekanismer själv. Samtidigt har vi väldigt mycket av det som nu berörs som faktiskt är vår egen behörighet och vi har en skyldighet att se till att det implementeras i vårt samhälle. Vi behöver på olika sätt följa att det verkligen implementeras på ett bra sätt. Det kan finnas andra mekanismer, andra organ som följer utvecklingen, landskapsregeringen behöver tänka lite vidare än bara JO och den mekanismen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Minister Aaltonen tar föredömligt upp vikten av att kommunernas socialtjänst verkligen bör förverkligas. Över 4 000 personer på Åland är personer med funktionsnedsättning, ser man till deras familjer och andra runt omkring berör det en stor del av den åländska befolkningen. Det är något som starkt hänger ihop med konventionen om att vi verkligen behöver får likabehandling på Åland och stärka dessa personer ställning.

Minister Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Jag delar helt och hållet ltl Kemetters synpunkter att kommunernas socialtjänst har en nyckelfunktion, att vi får en kommunal myndighet som har kompetens och kunskap att tillgodose att personer med funktionsnedsättning på Åland och likabehandling oberoende av var man bor. Det här är en mycket viktig nyckel för att få konventionen att bli verksam och fungerar hos oss.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Jag tänkte spinna vidare på samma ämne. När ministern beskrev en nyhet, att det finns allvarliga brister som man har undersökt och kommit fram till när det gäller den här sektorn i tillsynen. Ministern säger att kommunernas socialtjänst är lösningen på bekymret, eftersom det är fråga om resurser, hur ska det finansieras med det nya KST? Är det möjligt eftersom den finansieringslösningen man hittills framställt baserar sig på historisk fakta, hur det har kostat hittills. De här är nya uppgifter, att man brister på det här området och det är ofta fråga om ekonomiska resurser.

Minister Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Frågan jag lyfte om hur man i kommunerna informerar om eller beviljar personlig assistansservice har inte så mycket med ekonomiska resurser allena att göra. Vi behöver ha en gemensam praxis på hela Åland hur man informerar, använder sig av det, beviljar personlig assistans, på vilket sätt man möjliggör från kommuninvånare att man beaktar hans eller hennes önskemål och synpunkter så att man befrämjar den funktionshindrades självständiga liv och medbestämmande, det gör man inte idag. Genom att man har en kommunal myndighet med spetskompetens får man ett bättre förfarande. Det är inte säkert att alla får precis vad man vill för den skull.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Det handlar till stor del om ekonomiska resurser om det brister, annars kan jag inte förstå varför man inte gör det på ett bra sätt om man kommit fram till det i tillsynen. Min farhåga är att det är kommuner som sköter sig som ska betala för kommuner som missköter sig för att lyfta nivån till en likvärdig service. När man lyfter det är det de som ska lösa problemet med konventionen, eller vad är målsättningen? Det finns en sådan oro och den tror jag är befogade.

Minister Carina Aaltonen, replik

Vi har olika utgångspunkt i diskussionen. För min del är det viktigaste att människor med funktionshinder kan bli delaktiga i samhället att man får likvärdig service, får möjlighet att ta del av samhällsverksamhet. För ltl Petri Carlsson verkar ekonomin stå i fokus. Vi får ett rikare samhälle om personer med funktionsnedsättningar också inkluderas på alla plan i vårt samhälle.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Vtm Viveka Eriksson

Talman! Ett handikapp uppstår då personer med funktionsnedsättning möts av en oförstående omvärld, en omgivning som är dåligt anpassad för olika behov, en miljö som ställer hinder i vägen för den som har en funktionsnedsättning.

Syftet med konventionen är att garantera alla människor som har en funktionsnedsättning lika åtnjutande av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter och att främja respekten för människors lika värde.

Konventionsstaterna åtar sig i och med ratificeringen att anpassa lagar, administration och vidta andra åtgärder som garanterar personer med funktionsnedsättning respekt, icke diskriminering, inkludering och tillgänglighet. Kort sagt allt det som ses som naturligt av alla oss som på grund av avsaknad av funktionsnedsättning obehindrat lever, bor, förflyttar oss, studerar och jobbar.

Den som har en funktionsnedsättning har fått lära sig att det ständigt finns hinder som försvårar vardagen och till och med omöjliggör full delaktighet.

Det är inte lika lätt och naturligt att bo, arbeta, få en studieplats, gå på en konsert, ta bussen för den person som har en funktionsnedsättning.

Därför behövs den här konventionen, anpassad lagstiftning och ordentliga riktlinjer från politisk och myndighets nivå, och det behövs konkreta åtgärder för att förändra situationen.

Det som är intressant i sammanhanget, när vi nu behandlar konventionen, är hur vi själva ligger till i förhållande till de krav som ställs upp. För det är ju så att vi efter att lagtinget godkänt presidentframställningen lever under den här konventionen och ska agera i enlighet med de olika riktlinjerna. I landskapsregeringens yttrande finns knapphändiga svar på den frågan. Här pekas på lagar som är under bearbetning på rikssidan, men vad måste vi göra, vilka lagar ska på plats, vilka åtgärder har vidtagits och kommer att genomföras i landskapet för att vi ska efterleva konventionen?  Det vill jag att utskottet ska fördjupa sig i. Jag förutsätter att utskottet kommer att göra ett grundligt arbete, lyssna på de många experter som finns i landskapet, alltså dem som lever med funktionsnedsättning och också ger feedback till landskapsregeringen på vad som behöver åtgärdas.

I april kommer vi i handikapprådet att arrangera en hel dag med information och diskussion om den här konventionen. Detta för att sprida kunskapen om konventionen men också lyssna på behoven och få kunskap om bristerna och var det krävs åtgärder. Det skulle förstås vara perfekt om utskottet har möjlighet att följa den här seminariedagen, innan betänkandet blir färdigbehandlat. Det kan vara problematiskt genom att det är en presidentframställning men nu vet vi att Finland inte kommer att ratificera konventionen inom den här mandatperioden, vilket ger Ålands lagting mer tid att arbeta med frågan. När man väl tar konventionen i lagtinget bör vi göra det under förutsättning att också riksdagen och Finland ratificerar konventionen.

Handikapprådet har för övrigt tagit en aktiv roll som kyrkstöt. Vår uppgift är att bevaka olika aktörer och myndigheter, att de sköter sig och anpassar verkligheten efter de behov som följer av en funktionsnedsättning. Därför har vi gjort många påstötar åt olika håll och påmint om vikten av att anpassa miljöer och verksamheter efter de behov som personer med funktionshinder påtalat.

Vi följer också efterlevnaden av landskapsregeringens handlingsprogram som ministern tidigare nämnde, handlingsprogrammet ett ”Tillgängligt Åland”. Varje år genomförs en avrapportering från landskapsförvaltningen till handikapprådet om hur respektive avdelning efterlevt sina åtaganden. Senaste vecka hade vi en sådan genomgång, visst finns det delar i förvaltningen som bör få beröm men en allt för stor del av landskapsregeringen glömmer lätt bort frågan, eller lägger den underst i ”att göra” korgen.

För att få genomslag är det viktigt att frågan om tillgänglighet är ett delat ansvar, arbetet för Ett tillgängligt Åland bör genomsyra alla politikområden.

Problemet är dock att delat ansvar tenderar att bli ingens ansvar och då blir framstegen väldigt få. I det här fallet är det dock handikapprådets ansvar att stöta på om saker blir ogenomförda vilket nu också görs systematiskt.

I Sverige har en referensgrupp bestående av sakkunniga från handikapprörelsen analyserat hur Sverige står sig i förhållande till konventionen. Det skulle vara bra om också vi kunde ha en sådan genomgång. Då skulle vi få mera fakta och kunskap så att vi bättre kunde göra ännu bättre och fördela resurser mer ändamålsenligt.

Av den svenska rapporten framgår att Sverige kommit långt inom vissa områden, men inte alls tillräckligt långt inom andra områden för att sägas uppfylla konventionens alla åtaganden och krav.

De artiklar som särskilt utpekas är artikeln 8 om medvetandegörande om situationen för personer med funktionsnedsättning, artikel 9 om tillgänglighet samt artikel 27 om arbete och sysselsättning.

Jag har en känsla av att också vi har stora problem att efterleva konventionens krav inom samma områden som utpekats i Sverige. Medvetandegörande, tillgänglighet och arbete, här innefattas så stor del av människors vardag, att bo, förflytta sig, jobba och inte jämt och ständigt möta diskriminerande och oförstående attityder och miljöer.

Att det offentliga Åland, föreningar och organisationer som tilldelas samhällsmedel måste och ska anpassa sig till krav på tillgänglighet är självklart. Men det offentliga är endast en del, en aktör i samhället. Personer med funktionsnedsättning är, liksom alla, också beroende av privata aktörer, för sitt arbete, när mat och kläder ska inhandlas, för en biokväll eller för att se en teaterpjäs, gå på restaurang. Här kan förstås landskapet med lagstiftningsåtgärder och riktlinjer ställa krav på tillgänglighet. Men ännu viktigare skulle vara att den privata sektorn självmant anpassar sin verksamhet så den är tillgänglig för alla. Frivilliga åtgärder är alla gånger bättre än tvingande lagparagrafer. Tillsammans borde vi arbeta för en ökad förståelse i vårt samhälle, en insikt att alla människor är lika värda, både som kunder, arbetstagare och servicemottagare.

Jag ska ge ett exempel på hur en frivillig åtgärd kunde ge förbättrad livskvalitet. Många personer med funktionsnedsättning behöver följeslagare för att ta del av en konsert, en teater, Rockoff, bio, fotboll och allt annat som erbjuds oss ålänningar. Oftast måste då två biljetter lösas, även om följeslagaren endast finns där som stöd. Det här är problematiskt, för det blir en dubbel kostnad för personen med funktionsnedsättning och upplevelsen blir kanske därför inställd. Här kunde arrangörerna medverka till att göra Åland mer tillgängligt genom att följeslagare är välkommen med utan extra kostnad. Jag har förstått att det här är en princip som tillämpas under Rockoff dagarna. Om så är fallet är det värt en eloge och jag hoppas att fler arrangörer kunde välja att införa ett liknande system.

Även om viktig lagstiftning ännu inte är på plats kommer den här konventionen att fungera som riktlinje för framtiden, var och en som har en funktionsnedsättning har härefter större rättigheter att ställa krav på det offentliga. Sedan är det upp till det offentliga och andra aktörer att så långt som möjligt och så fort som möjligt anpassa sig till kraven och forma ett mer anpassat och tillgängligt samhälle.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Det här är ett mycket viktigt politikområde och många goda tankar kom fram från vtm Viveka Eriksson. Det stämmer att Finlands riksdag inte kommer att ratificera konventionen under mandatperioden och det ger lite mera tid åt utskottet vilket innebär att ärendena kommer att diskuteras här på Åland under nästa mandatperiod. Vicetalmannen lyfte fram att det behövs ordentliga riktlinjer och konkreta åtgärder. Vad är riktlinjerna och åtgärderna från liberalernas sida?

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Ltl Kemetter kan själv ta del av konventionen, där kan man läsa ut väldigt mycket av det som ställs krav på Åland efter att vi har ratificerat konventionen. Redan i dag finns lagstiftning som till vissa delar uppfyller kraven, det finns åtgärdsuppmaningar via det handlingsprogram som just nu är aktivt. Det finns ett behov av att nästa regering tar ett motsvarande program där man tydliggör och konkretiserar alla de här olika frågorna. Det handlar om att kunna åka buss på Åland, det är inte en alldeles enkel sak. Det är inte alldeles lätt att gå på en konsert, att röra sig i Mariehamn stad på kullerstensgatorna osv. Det finns hur många exempel som helst där man behöver bli tydligare och klarare.

Ltl Sara Kemetter, replik

Som jag nämnde till förra talaren är det över 4 000 personer på Åland som har någon form av funktionsnedsättning, det är ganska stor del av vår befolkning. Det har visat sig i forskning att det inte är likabehandling över hela Åland. Hur vill liberalerna lösa det att var man än bor på Åland ska man möjliggöras samma rättigheter?

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Det har alltid, länge varit liberalernas rättesnöre att oberoende av var man bor ska man ha möjlighet och samma rättigheter till samhällets service, det är via lagstiftningsåtgärder som man kommer åt det. Därför har vi en handikappservicelag som behöver reformeras. Därför har vi en omsorgslag som bevakar personer med utvecklingsstördas rättigheter, möjlighet i samhället. Det är alltså samhällets möjligheter att lagstifta, att komma med olika riktlinjer för att uppmana både kommuner och andra aktörer att jobba i riktningen för Ett tillgängligt Åland för alla.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Christian Beijar, replik

Fru talman! Vtm Eriksson uppmanade utskottet att delta i seminariet när det gäller konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Jag ska i social- och miljöutskottet göra mitt bästa att utskottet deltar i tillfället tisdagen den 21 april. Det är alltid intressant när man tar exempel på olika problem då riktar man sig ofta till Mariehamn och nämner bl.a. kullerstensgator osv. Mariehamn har under funktionsnedsättningssynpunkt ändå en klarare målsättning än vad man har på övriga Åland.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Det är bra att ordförande för social- och miljöutskottet ska göra sitt bästa för att utskottet ska ta del av seminariedagen. Den är uttryckligen till för att vi ska lära oss mer om konventionen. Olika experter kommer att delta i seminariet som har fördjupat sig i konventionen. Hade tanken att det kommer så långt fram i tiden att lagtinget inte hinner delta, men som läget är just nu finns det en möjlighet.

Christian Beijar, replik

Fru talman! Det framgår klart och tydligt att det är ett väldigt bra seminarium bl.a. har vi Anna Kaldén som i olika sammanhang har och är aktiv i frågan. Vi ser med tillförsikt till det här seminariet.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Jag hoppas också att lagtinget inte antar konventionen utan att man kan ge det den här tiden.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Vtm Eriksson nämnde landskapsregeringens program, Ett tillgängligt Åland, det är ett helt nytt sätt att arbeta med de tillgänglighetsfrågorna, metodiskt och strukturerat inom offentlig sektor. Programmet togs fram i samarbete med handikapprörelsen och förvaltningen. Dessutom finns det mätbara mål som redovisas årligen i landskapets verksamhetsberättelse. Ledamöterna i Ålands lagting har verkligen stor möjlighet att både rosa och risa regeringens arbete. Programmet visar att det görs en hel del inom förvaltningen, jag tror på att små framsteg sporrar också till framsteg och att förvaltningen, ÅHS och AMS i många fall har orsak att få beröm för att man gör arbetet. Vi synliggör också de små framsteg som görs genom det här sättet att arbeta i Ett tillgängligt Åland.

Talmannen

Tiden är ute!

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Jag tog handlingsprogrammet som ett exempel på ett bra redskap för att komma vidare, när det de facto finns en möjlighet att klart och tydligt säga att det här har gjorts och det här har inte gjorts. Att följa det är bl.a. handikapprådets roll och därav har vi nyligen gjort utvärderingen och kan dessvärre konstatera att det är alltför mycket ogjort. Det måste göras ännu mera. Upplägget är bra, det är framtaget tillsammans med handikapprörelsen, vi har också mycket kontakter med handikappförbundet, ständiga dialoger. Vi vet väldigt väl behoven och jobbar i den riktningen för att Åland ska bli mer tillgängligt.

Minister Carina Aaltonen, replik

Som vtm Eriksson inledde med, att det är ett område där det krävs kunskap och medvetenhet. Ett kunskapsområde, det innebär att vi inom offentlig sektor men också inom näringslivet och tredje sektorn, behöver bli bättre på utbildning och få insikter i om hur det är att leva med funktionsnedsättningar. Vtm Eriksson nämnde seminariet i april, men redan nästa måndag hålls ett stort bemötandeseminarium i Alandica just för den att aspekten hur man bemöter, möter personer med funktionsnedsättningar är minst lika viktig som fysiska tillgänglighetsaspekter.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Det behövs förändring när det gäller attityder, det behövs arbete som motverkar diskriminering, visst är det så men det behövs också konkret handling. Ett bra exempel, när det gäller byggnadslagstiftning så finns det regelverk men i verkligheten är det dåligt med efterlevnaden av de regelverken. Då är det konkret handling, man brister också i den konkreta handlingen även om reglerna finns på plats. Till den delen behövs det en kyrkstöt, som nu handikapprådet har tagit på sig. En kyrkstöt som påminner om verkligheten.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack talman! Jag vill tacka vtm Eriksson för en bra belysning. Inom moderat samling har vi ofta diskuterat bristen av att det saknas ett ledsagarbevis på Åland. Det är verkligen något som behövs för ofta uppstår situationer som blir tunga för de som har en funktionsnedsättning. Den som har en funktionsnedsättning blir en arbetsgivare, är det så smart? Ska man försöka se över den delen, för det är ett enormt ansvar som den med funktionsnedsättning har. Vad anser vtm Eriksson om det?

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Det är problematiskt om en person med funktionsnedsättning ska anställa en person som kanske egentligen är anställd av kommunen. Det är flera led som inte är ändamålsenligt, det håller jag med om och det behöver man titta på. Gällande ledsagarbeviset som också kom upp på handikapprådets bord där man tittat på möjligheten med lagstiftning. Det är problematiskt att via lag komma åt det, därför talar jag om frivilliga åtgärder. Det ligger också i arrangörernas intresse att få många kunder och för att få en person med funktionsnedsättning till arrangemanget kanske det behövs en ledsagare, då kanske man frivilligt kan tillåta att den personen följer med.

Annette Holmberg-Jansson, replik

Absolut, det talar jag också varmt för. När det gäller Handicampen, där får de flesta föreningar PAF-medel. De som jobbar som anställda i föreningarna, kanske alla skulle vara anställda av landskapsregeringen och sedan skulle föreningarna får tilldelat medel. Jag vill lyfta upp det i debatten därför att det är en osäkerhet för dem. De jobbar och har en enorm kunskap, sitter också på ett enormt verktyg för att hjälpa de som har olika funktionsnedsättningar för de används väldigt flitigt. Nu får de medel från år till år.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Jag håller med ledamoten om osäkerhetsfaktorn. Det är personer som för varje år när det ska komma nya tilldelningar av PAF-medel, på hösten vet man inte om man kan fortsätta jobba 1 januari. Det är en väldigt svår situation. Det är väldigt viktigt för de olika föreningarna att det finns en kontinuitet, det långsiktiga arbetet är väldigt viktigt. Anställningsförhållandena vill jag inte gå in i. Men en bättre situation, för vi känner väl till osäkerhetsfaktorn.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Barbro Sundback

Fru talman! Först vill jag rikta kritik mot lagtinget när det gäller behandlingen av det här ärendet. Enligt artikel 8 talas det om medvetandegörande om situationen för personer med funktionsnedsättningar. Här riktas uppmaningar till de som har ansvaret att sätta sig in i frågorna och diskutera dem och ta sitt ansvar. Jag undrar hur många som har konventionen och har läst den? Var vänlig och sträck upp handen. Det gör ministern.

Det är en risk för att lagtingsledamöterna redan i initialskedet av behandlingen av ärendet inte följer ändamålet och syftet med konventionen. Av den enda enkla orsaken av att någon överdriven sparnit har någon inom lagtingets förvaltning eller var det är, beslutat att vi numera inte automatiskt ska få konventionerna på vårt bord. Man ska överväga på basen av ett papper som man får om man ska gå till förvaltningen här och be att få ett exemplar och dessutom lär det i de flesta fall bara finnas 15, det finns inte 30. Om det stämmer är det generellt en tillbakagång vad gäller lagtingsledamöternas rätt till information enligt arbetsordning och lagtingsordning. För det andra, i det här fallet är det direkt diskriminerande. Jag ber att utskottet tänker på det här också.

Det är meningslöst om det är några som står här och diskuterar det, någon som har läst det, majoriteten har överhuvudtaget inte sett dokumentet men får höra att det är väldigt viktigt. Att det är juridiskt, ekonomiskt, politiskt bindande för vårt samhälle. Ett åtagande som är forever för att det handlar om personer med funktionsnedsättningar som enligt konventionen ska ha fulla fri- och rättigheter precis som alla andra. Dessutom ska vi främja och utveckla rättigheter på alla områden så att personer med funktionsnedsättningar inte diskrimineras i något som helst sammanhang. Det är ett otroligt åtagande.

Här sitter en församling som inte har haft möjlighet, antar jag eller varit särskilt måna om att få ta del av detta dokument. Jag hoppas att åtminstone utskottet får varsitt exemplar. Det är ett ganska digert dokument, 100 sidor av detaljmotiveringar och så finns ytterligare ett fakultativt protokoll.

För socialdemokraterna är det en ytterst viktig fråga. Det måste manifesteras i direkt politisk handling. Det kan inte vara så att det bara kommer med munnens bekännelse och något dokument till Helsingfors där vi ger vårt bifall. Om vi ger vårt bifall till detta sägs det klart och tydligt i ikraftträdelsen artikeln 45 ”för varje stat eller organisation för regional integration som ratificerar formellt bekräftar eller anslutet till konventionen efter deponeringen av … så gäller detta”. Det åtagande som jag antar att vi ska ge vårt bifall till är omfattande och långvarigt.

Det här är inte något passivt, kanske vi ska i vissa sammanhang, vi ska arbeta för, utan det är en verklighet vi ska skapa. Det står i paragraferna att vi ska uppnå jämlikhet, faktiskt jämlikhet mellan personer med funktionsnedsättningar och vi som klarar oss utan sådant stöd. Det fakultativa protokollet ger sedan vissa möjligheter till klagomål om den ansvarande myndigheten och politiska organen inte uppfyller sina skyldigheter.

Det finns otroligt mycket både fakta, intressanta resonemang i konventionen. Den är på sätt och vis är ny generation av konventioner och kan likställas lite med dem som nu finns i social- och miljöutskottet om våld mot kvinnor och barn. Den strävar bestämt till att man ska uppnå faktisk jämställdhet.

Det som jag inte riktigt har grepp om det som man i riket kallar för lagen om likabehandling. En sådan rikslag har ganska nyligen antagits och den handlar om diskrimineringsbrott. Jag vet inte om det gäller på Åland eller inte. Den är i alla fall en sorts nyckelposition i hela konventionen. Den förbjuder nämligen diskriminering, kräver likabehandling. Den är väldigt utförlig, tydligen och den klargör att till minoritetsombudsmannens och diskrimineringsnämndens befogenheter gäller endast etnisk diskriminering. Diskriminering p.g.a. funktionsnedsättning hör alltså inte till minoritetsombudsmannen eller diskrimineringsnämndens befogenheter.

Lagen om likabehandling innehåller det som är väldigt väsentligt, brist på tillgänglighet. Hela konventionen utgår ifrån att diskriminering uppstår p.g.a. brist på tillgänglighet. Tillgänglighet inte bara när det gäller det här arma kullerstenarna och Torggatan utan i många avseenden, t.ex. kommunikation. Om man inte ser kan man inte läsa, då måste det finnas punktskrift eller andra språk. Det handlar om tillgängligheten på olika webbsidor, hörselskadades rätt till teckenspråk osv. 

Det handlar om tillgänglighet vad gäller arbetslivet, utbildning, medlemskap i organisationer, hälso- och sjukvård osv. Det som måste avskaffas är alla hinder som uppstår när man har en funktionsnedsättning. De hindren måste drivas genom att öka tillgängligheten och det kostar, kräver teknik, planering, förebyggande insatser. Där är det långtifrån att kunna behärska situationen. Det har påbörjats ett arbete i landskapsregeringen men det krävs mycket, mycket mera insatser för att personer med funktionsnedsättningar ska bli jämlika i vårt samhälle.

Det är ett viktigt och nödvändigt mål för alla dem som i olika sammanhang brukar anse att det viktigaste värdet är politiken, det är alla människors lika värde.

På Åland, om man ska tro de statistiska uppgifter som finns i konventionen, finns det 4000 - 4500 personer som har funktionsnedsättningar och vars delaktighet i samhällets alla områden kräver olika former av tillgänglighetsinsatser. Av det här är en till två procent grava funktionsnedsättningar och kräver stora insatser för att skapa den jämlika livssituationen.

Det finns knappt någon kommun i landskapet som kan leva upp till de här kraven, har de resurserna som behövs för att ge likvärdigt stöd och den service som de personer med funktionsnedsättningar har på Åland. Om vi ska klara av det i framtiden är det nödvändigt att kommunernas socialtjänst kommer till. Det finns ingen chans att en befolkning på 30 000 skulle klara av att ge den här servicen inom 16 kommuner.

Kommunernas socialtjänst är en viktig faktor för att förverkliga konventionen och protokollet. Det andra är att man ska lägger in konventionen i genomförandet av ett hållbart Åland. När det gäller social hållbarhet måste man ha perspektivet på 2051. Det är det hållbara vi kan göra för att nå jämlikhet för personer med funktionsnedsättningar.

Det är tråkigt att inte alla har samma information att diskutera det här och jag hoppas att talmanskonferensen, eller vem som har ansvaret, ser till att alla får konventionen på sitt bord så fort som möjligt. Tack.

Vtm Roger Jansson, replik

Tack, fru talman! Jag måste ta lagtinget i försvar inklusive ltl Sundback när det gäller dessa frågor. Jag deltar inte i någon handuppräckning i plenisalen som begärs, annat än när jag vill ha ordet. Konventionerna finns numera på nätet. I det här fallet går man in på lagtingets hemsida under ärenden och slår t.ex. på sökordet funktionsnedsättning då kommer framställningen upp och man kan läsa den på nätet, regeringens proposition 284/2014 i PDF-format. Är det någon som inte vill nöja sig med det går man in på kansliet och får en papperskopia, så blev jag informerad i lagtingskansliet. Det ska fungera med den nya tekniken inklusive möjligheten till papperskopia.

Ltl Barbro Sundback, replik

Det försämrar tillgängligheten, jag tro faktiskt inte att det inte är så många som har läst konventionen, ni får gärna berätta för mig och om ni inte vill sträcka upp handen. Jag tror inte på det systemet, utan när det ligger på bordet känns det som verkligt. Det som absolut inte vill ha får gärna säga nej. Jag vill svänga på systemet, jag uppfattade samma sak när det gällde den förra konventionen. Om alla har läst det på PDF är det bra, men det verkar inte återspeglas i debatten.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Det är demokratiska beslut vi fattar här i lagtinget om hur vi ska presentera de olika handlingarna inklusive presidentframställningar. Den här presidentframställningen har 152 sidor och man har möjlighet att trycka upp 30 exemplar men vi har gått ifrån det systemet förut, jag som är född 1943 tycker ändå att det fungerar på det här sättet. Är jag intresserad av en konvention går jag in på hemsidan och läser eller titta på den, tycker jag att jag vill ha den i pappersformat går jag in på kansliet. Om någon ledamot vill ha en förändring i systemet måste man anhängiggöra det den demokratiska vägen.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag har redan anhängiggjort det. Som jag ser det ska det vara precis tvärtom. De som inte vill ha dokumenten de ska säga nej, alla andra ska få det. Det är viktigt att stöda genom att beställa dem från riket, de svenskspråkiga publikationerna från riksdagen. Ju färre vi beställer desto mindre är efterfrågan, det kanske inte är så viktigt för riksdagen sedan att publicera dem. Det är inte ett bra system man gått in för.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Samma tema, kollegan Barbro Sundback hyser tvivel om vad vi håller på tar beslut om. Jag vill citera ett annat aktstycke vi har behandlat i lagtinget, stadgan om med de grundläggande rättigheterna i EU artikel 26. Den lyder så här tro det om ni vill ”unionen erkänner och respekterar rätten för personer med funktionshinder att få del av åtgärder som syftar till att säkerställa deras oberoende sociala yrkesmässiga integrering och deltagande i samhällslivet”. Denna stadga deltog jag i att skriva och inspiratören till denna artikel 26 bor i Mariehamn och heter Pekka Tuominen. Jag har en annan bild av inlevelsen och kunskapen i den här typen av ärenden. Jag vill för egen del ta avstånd från kollegan Sundbacks misstänkliggörande av oss alla.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag uttryckte mig inte generellt, jag uttryckte mig om den här konventionen. Det skulle vara roligt att höra ltl Gunnar Janssons juridiska omdöme om effekterna av den här konventionen och vad de har för betydelse för de ca 4 000 personer som berörs av den på Åland. Det finns säkert många människor som är engagerade, gör och har gjort saker men jag är intresserad av denna konvention. Jag har inte sagt att man inte skulle vara kapabel att ta beslut, utan jag har sagt att enligt artikel 7 ska man i medvetenhet göra, de som är ansvariga speciellt för de här frågorna. Där är jag tveksam att det fungerar så bra med PDF-filerna. Men om Gunnar Jansson har tagit del av PDF-filen är jag full av respekt.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Det jag sa var att stadgan nu är juridiskt bindande i EU, den behandlades i förbindelse med Lissabonfördraget och insatserna från åländsk sida var betydande redan då. Jag känner väl till innehållet i konventionen, har enbart goda erfarenheter av lagtingskansliets möjligheter att ge den service som vi diskuterar. Den här typen av misstänkliggöranden är ovärdigt ett parlament. Var och en svarar för sina åtaganden och insatser själv i förhållande till väljarna, inte i förhållande till ltl Barbro Sundback.

Ltl Barbro Sundback, replik

Förvisso, förvisso. Det skulle vara intressant att höra ltl Gunnar Janssons åsikt om rikslagen, lagen om likabehandling. Det skulle vara värdefullt för utskottet och för alla andra. Jag hade tänkt föreslå för min partibroder att man skulle höra Pekka Tuominen i fråga om invalidförbundets stora utredning 2011. Det finns också omnämnt här på sidan 33.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Gunnar Jansson

Tack, fru talman! Det blir formalia mer än substans, några kommentarer inspirerade av kollegan Barbro Sundback. Vi brukar kunna ha fruktbara åsiktsutbyten.

Stadgan om de grundläggande rättigheterna i EU skrevs år 2000, antogs av FN:s generalförsamling 2006. Jag vet inte hur många resor mariehamnaren Pekka Tuominen, i hans dåvarande egenskap av ordförande för invalidförbundet i Finland, gjorde till New York men det var inte bara en. Pekka Tuominen och jag hade ett mycket nära samarbete under hela resans gång och som jag nämnde, artikel 26 i EU-stadgan, tillkom som en följd av detta samarbete. Det inspirerades från FN, inte skulle jag ha engagerat mig så här djupt i den här typen av frågor om jag inte a) hade förstått vad det handlar om, b) varit intresserad av att engagera mig i dem.

Lagstiftningen om likabehandling är en olycklig översättning. Det är diskrimineringslagstiftning, en lagstiftning som baserar sig på två EG direktiv och den gäller i landskapet på de områden där lagtinget har behörighet, därför har landskapet ett diskrimineringsombud. Likabehandlingen är egentligen, som ltl Barbro Sundback nämnde, en diskrimineringsförbudslagstiftning. Det var olyckligt att riksdagen inte heller den här gången, det är andra gången man stiftar lag om detta i Finland riksdag, hade fantasi nog att gå in för den korrekta svenskspråkiga benämningen, diskriminering och diskrimineringsförbud utan fortsätter med den olyckliga termen likabehandling, en översättning från tasa-arvo.

Man har därmed skärmat sig från de bakomliggande EU-direktiven och det är inte bra. Behörigheten är rätt så tydligt, landskapets DO hanterar diskrimineringsärenden i ärenden under landskapets behörighet, de är faktisk inte så många just därför att etnisk diskriminering inte omfattas överhuvudtaget av ifrågavarande lagstiftning. Det handlar om offentligt anställda på Åland till landskapet, kommuner och kommunalförbund medan hela privaträttsliga arbetskollektivavtalet står utanför tillämpningen av lagstiftningen för Ålands del, därför att den bakomliggande behörigheten finns i riksdagen.

Det här är krångligt. Det nuvarande diskrimineringsombudet i Finland har upprepade gånger påtalat denna brist och önskat att också i diskrimineringsombudets behörighetskatalog skulle finnas åtgärder mot diskriminering baserad på etnisk grund. Tyvärr är inte lagstiftningen i skick för det ännu. Det har genomförts hyfsat väl och kommit till ett bra samarbete med Ålands DO för att sudda ut de svårbegripliga gränserna om vilken lagstiftning som är gällande. Är man offentligt anställd till staten är det rikets lagstiftning, är man till landskapet är det landskapslagstiftning, är man privaträttsligt anställd är det rikets lagstiftning. Detta är ett förhållande som en ny självstyrelselag skulle råda bot på.

Det här är viktiga ärenden som utskottet utan vidare bör fördjupa sig.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, fru talman! Jag är glad att ltl Gunnar Jansson vi delta i den här diskussionen. Jag blir riktigt förvirrad när han säger att diskrimineringsombudsmannen inte sköter frågor om etnisk diskriminering. Här står det, här kallas den ännu ”minoritetsombudsmannens och diskrimineringsnämndens befogenheter gäller emellertid endast etnisk diskriminering”. Diskriminering p.g.a. funktionsnedsättning hör alltså inte till minoritetsombudsmannen eller diskrimineringsnämndens befogenheter. Därför inrättar man centret på justitieombudsmannens kansli.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Talman! Det jag nämnde gällde diskriminering i arbetslivet, diskriminering i övrigt följer andra regler.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Danne Sundman

Fru talman! Jag begärde ordet när ltl Sundback begärde att vi ånyo skulle återgå till att vi trycker upp konventioner i 30 ex. och mer än det. Det är inte det vi ska göra om vi ska bli mer anpassade till funktionshindrade personer, vad vi ska satsa på är system där alla kan tillgodogöra sig de handlingar i arbetet vi gör i lagtinget. Vi måste ha sidor på internet som är anpassade för folk med synskador, hörselskada och framför allt sådana som har psykiska funktionshinder som inte kan tillgodogöra sig informationen, som måste få en enkel beskrivning av vad det gäller osv.

Alla de här sakerna framgår av konventionen att det är så här information och kommunikation med och från samhället ska utformas. Där ska vi sätta våra resurser, inte på att börja hugga nya stentavlor och släpa runt. Var och en lagtingsledamot, om man är i stånd att ställa upp i val och blir vald av Ålands folk, måste kunna hantera en datamaskin eller en motsvarande anordning så pass att man där kan läsa handlingarna. Vill man sedan ha en papperskopia måste man vara i stånd att meddela lagtingets kansli om att man har det intresset.

Där har jag en tydlig annan uppfattning, alla ärenden presenteras med länkar osv., den som vill ha papper begär det och får det upptryckt, så ska vi göra. Resurserna ska satsas på att anpassa vår information till just den här målgruppen som konventionen förbättrar situationen för. Tack.

Ltl Barbro Sundback, replik

Fru talman! Det är min fasta övertygelse att ledamöterna då kommer att läsa mindre och mindre i framtiden. Datoriseringen ökar inte engagemang eller intresset, det är mycket som flimrar förbi. Får man ett dokument på bordet som man ska ta ställning till är det mera förpliktigande. I det här fallet tror jag faktiskt att jag har rätt också när det gäller den här konventionen. Det här lagtinget kommer naturligtvis inte att ändra sig, jag hör att det är så mycket prestige i det här. Böcker och dokument kan man ta med överallt, man kan göra sina egna anteckningar, det är perfekt. Datorn kommer aldrig att kunna ersätta det.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Min uppfattning är den rakt motsatta. Ett dokument som finns publicerat på internet kommer man åt varifrån som helst, man måste inte har sin bok med sig. Sådan självdisciplin måste en lagtingsledamot ha att man kan avgöra vilka handlingar man ska tillgodogöra sig och läsa, inte kan det vara beroende av att det är en bok, som är på en viss plats på ett bord i en bunt. Lagtingsledamöterna måste vara så mogen sitt uppdrag att man förbereder sig i den utsträckning man måste för de olika ärendena. I en lagtingsgrupp har man olika fokusområden, en ledamot läser in sig på ett ärende, några andra på ett annat och berättar för gruppen vad det handlar om. Åtminstone i vår grupp ha vi en sådan metodik att vi delar upp ärendena så att inte alla gör allting utan man får i uppdrag att sköta det på gruppens vägnar. Resurserna ska användas på ett effektivare sätt än att trycka upp stentavlor.

Ltl Barbro Sundback, replik

Uttrycket stentavlor tycker jag är lite komplicerat, det för till bibeln. Jag förstår att tanken är att framställa mig som otroligt ålderdomlig. Här har vi olika uppfattningar. Den här frågan borde alla sätta sig in i, alla i alla grupper. Det handlar om alla ålänningars lika värde. En del har föredragit att sitta ute och skratta sa att det har hörts ända in hit, det har varit ytterst få som har deltagit i debatten. Det här kommer att vara ett åtagande som kommer att beröra hela samhället långt framöver både socialt, ekonomiskt och politiska.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Där håller jag med ltl Sundback, liksom den tidigare konventionen, väldigt viktig konvention för hela samhället, inte minst för lagtinget när det gäller att vara tillgängligt för alla, lagtingets verksamhet som är demokratins viktigaste instans på Åland att det är tillgängligt. Inte bara den här lokalen, utan också den information som kommuniceras från lagtinget. Där har vi mycket att göra med vår webbplats som inte alls är anpassad för funktionshindrade och funktionsnedsatta av olika slag. Återigen i stället för att, jag ska inte skoja och säga stentavlor, trycka upp konventionsböcker på 150 sidor ska vi använda de resurserna till att t.ex. bygga om vår webbplats och möjliggöra för flera ta del av vårt arbete, just de personer som nämns i konventionen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback

Fru talman! En artikel som jag tycker att utskottet alldeles särskilt ska behandla, artikeln som handlar om pensioner med funktionsnedsättningars rätt att delta i samhällslivet och särskilt i det politiska livet. Vi har på kommande flera val och det är viktigt att väljarna kan komma till röstlokalen och där rösta på ett sätt som inte är diskriminerande. Kommer man i rullstol ska man kunna komma in i lokalen utan att någon ska lyfta in en på något sätt, det ska vara tillgängligt.

Det ska finnas sådana röstningsbås att det är möjligt för en person i rullstol att rösta. Det också finnas kandidatlistor som gör det möjligt för personer med synskada att rösta på egen hand, möjligen punktskrift, alla kandidater eller hur man löser det. Det är en bra träning att fullfölja konventionens artikel 29.

Valproceduren måste överhuvudtaget vara sådan att den inte diskriminerar personer med funktionsnedsättningar. Det här ska gälla alla lokaler på hela Åland. Det är ett mycket viktigt skydd av de fri- och rättigheter som enligt konventionen tillkommer personer med funktionsnedsättningar.

En annan sak som utskottet kan beakta är att vi nu ska planera om lagtinget, då bör alla funktioner vara tillgängliga för personer med olika typer av funktionsnedsättningar. Det skulle vara väldigt viktigt att vi får lagtingets stöd för ett sådant arbete. Att det inte blir en fråga om att det ska göras om eventuellt om någon med funktionsnedsättning blir invald. Lokalen ska vara sådan att den inte är diskriminerande för personer med funktionsnedsättning. Tack.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Den allra viktigaste åtgärden för att gynna personer med funktionsnedsättning, har svårt att förflytta sig av olika orsaker eller har svårt att tillgodogöra sig kommunikation är e-tjänster, möjliggöra för dem att sköta sina angelägenheter på ett anpassat sätta att man få hjälp om man har dålig syn, hörsel eller uppfattningsförmåga. Det viktigaste man borde göra med röstningssystemet är att möjliggöra röstning över internet. Med de handikapphjälpmedlen skulle alla kunna rösta och komma till sin rätt, inte måste ta sig någonstans. Det är så omodernt egentligen om vi tänker efter med den teknik vi har idag och redan haft i många års tid. Att vi inte t.ex. har följt Estland och har elektronisk röstning, det skulle betyder otroligt mycket för de här människorna, för vilka det är ett stort projekt att ta sig till vallokalen och utmaningar med utformningen av vallokalen. Det blir aldrig ändå likvärdigt jämfört med att ha internetröstning då kommer det i sin fulla rätt. Återigen borde resurserna sättas på det och det pågår en utredning.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Barbro Sundback, replik

Det är säkert ett sätt, men det är långt borta ännu. Ger vi vårt bifall till konventionen och den ratificeras måste man göra andra saker. Dessutom genomsyras hela konventionen av olika principer, bl.a. att personer med funktionsnedsättningar själva och deras organisationer ska vara med i planeringen, de ska de väl också vara när gäller val och förrättade av val. När det gäller utskottet är det viktigt att höra representanter från organisationerna, inte bara de manliga utförande utan åtminstone två, den här konventionen lyfter särskilt fram kvinnor och barn med funktionsnedsättning. Den är normkritisk.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Jag vill förfekta de möjligheter som det ger för de personer som konventionen berör, digitaliseringens möjligheter. I min telefon har jag en app som heter ”be my eyes”, där blinda personer kan kontakta mig om det håller på med någonting och måste ha mina ögon för att se något de inte kan tillgodogöra sig. Sådan appar och funktioner borde lagfästas, att samhället borde föra ihop, i det här fallet seende och blinda människor. 40 000 blinda människor har den här appen i andra ändan, 130 000 människor som jag som kan hjälpa en blind, se på mjölktetran vad det står för datum osv., eller vad det kan vara för situationen den blinda har i sin vardag. Digitaliseringen har enorma möjligheter att hjälpa dem att komma i till sin rätt och jämställa deras livsbetingelser med oss som är helt friska och med våra möjligheter. Det ska man sätta fokus på när man implementerar konventionen.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag vill inte vara mästrande men jag tror att man övergivit termen blind på samma sätt som ras, man talar om personer med funktionsnedsättning vad gäller syn och hörsel. Kommunikation och modern informationsteknik öppnar stora möjligheter för personer med funktionsnedsättningar. Viktigt är att de själva är med och har inflytande och påverkar vilka satsningar samhället gör.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Gunnar Jansson

Tack, fru talman! Deltagande i politiska livet, medverkan och medinflytande är reglerat i artikel 29 på det sätt som kollegan Barbro Sundback nämnde. Det handlar om att undanröja fysiska, praktiska hinder för att en sådan grundläggande mänsklig rättighet ska kunna utövas som den politiska rättigheten. Artikel 30 som innehåller föreskrifter om deltagande i kulturliv, rekreation och fritidsaktiviteter m.m. också sådana hinder som i många fall omgärdas av samma begränsande inslag som deltagande i politiska livet.

Artikel 30 är ännu mera tillämplig, därför att deltagande i den här typen av samhällsstyrd politisk aktivitet, d.v.s. att delta i allmänna val att vara valbar och röstberättigade är något som inträffar med jämna mellanrum dock ej alla dagar. Medan en tillgång till kulturella aktiviteter, rekreation och fritidsverksamhet är något som en själv, vederbörande person själv bestämmer över i vilken omfattning och hur frekvent den ska utövas. Det är minst lika viktigt, kanske ännu viktigare att också den typen av hinder undanröjs, förebyggs så gott det går, eller där det finns tas bort.

Den omständighet som kanske mest har uppehållit riksdagen vid behandlingen av konventionen är artikel 14, som ska trygga rätten till personlig frihet och säkerhet, samma och lika villkor för alla. Jag ska citera social- och hälsovårdsutskottets betänkande, det är ganska färskt det gavs den 25 februari i år och avslöjar också en del av problematiken kring fortsättningen av behandlingen av konventionen, på ett sätt som också påverkar behandlingen här i lagtinget och den fortsatta ratificeringen. Utskottet skriver i förbindelse med artikel 14 ” i artikel 14 i konventionen tryggas möjligheten för personer med funktionsnedsättning att åtnjuta rätten till personlig frihet och säkerhet på samma villkor som andra. De förslag till ändringar i bestämmelserna om begränsning av självbestämmanderätten för personer med funktionsnedsättning som krävs för att artikeln ska kunna sättas i kraft har lämnats till riksdagen, men det är osäkert om lagförslagen hinner behandlas före utgången av valperiodens sista riksmöte”. Valperioden sista riksmöte är nu på lördag. ”Med hänsyn till rättigheterna för personer med funktionsnedsättning ser utskottet det dock som ytterst viktigt att konventionen godkänns under innevarande valperiod och tillstyrker därför lagförslagen. Vidare menar utskottet att den nationella lagstiftningen i sak måste bringas i överensstämmelse med konventionerna och att konventionen ska godkännas utan reservationer”. Det är viktigt för den här typen av människorättskonventioner. ”Om den enda propositionen förfaller på grund av tidsbrist anser utskottet att det innan ratificeringen av konventionen slutförs måste säkerställas att förutsättningarna för ratificering av artikel 14 i konventionen uppfylls i den nationella lagstiftningen och att det förslag till författningsändringar som ratificeringen kräver lämnas till riksdagen så snabbt som möjligt. Utskottet föreslår ett uttalande i frågan”.

Det är ganska ovanligt med den här typen av uttalanden där utskotten inte på sätt och vis hemställer, hemställer nog men en annan form av hemställan som både riktar sig till regeringen och till parlamentet själv. När utskottet föreslår att konventionen ska ratificeras och att ändringen av lagen om riksdagens justitieombudsman ska godkännas föreslår utskottet också ett uttalande med innebörd att ”riksdagen förutsätter att det säkerställs att den nationella lagstiftningen uppfyller förutsättningarna för ratificering av artikel 14 i konventionen innan ratificeringen av konventionen slutförs”. Vad är det egentligen som lagtinget här ska lämna samtycke till? Naturligtvis till konventionen och ikraftsättandelagen, man behöver inte längre betvivla att den ratificeringen genomförs på det sätt som jag nyss läste.

Det praktiska genomförandet av konventionens artiklar är beroende av en lagstiftning som ännu inte är på plats. Ministern nämnde det i sin presentation, men jag ville bara förtydliga att den här typen av problem sammanhänger också med konventionen utöver de rent fysiska och andra praktiska som vi har debatterat. Det är naturligtvis i vardagen och i det levande livet mest viktig. Det är också viktigt att regelverket om självbestämmanderätten bringas i överensstämmelse med konventionen i rikslagstiftningen och i landskapslagstiftningen och i situationen med delad behörighet, på ett sätt som är betryggande för den enskilde i hans och hennes vardag.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, fru talman! Det nämns i konventionen, i detaljmotiveringen att det finns en begränsning att ratificera eftersom lagen om självbestämmanderätt för personer med funktionsnedsättning ännu inte har godkänts i Finlands riksdag, den problematiken är ganska klarlagd. Jag blev överraskad att ltl Gunnar Jansson inte tycker att artikel 29 var så viktig, eftersom vi har val bara vart fjärde år. Undrar om personer med funktionsnedsättning tycker likadant? Jag tycker inte likadant. Det här är en mycket grundläggande rättighet att delta i val, att på samma villkor som alla andra utan diskriminering kunna ta sig till vallokalen och rösta. Jag var förvånad över den argumentationen.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack talman! Jag brukar alltid nu och då varna för att ha lagtinget som en domstol, den här typen av förvåning och vad menar den ena och den andra, är överflödiga för ett civiliserat parlament. Jag sa inte att artikel 29 är oviktig, jag sa att artikel 29 är viktig, men därutöver att även artikel 30 är det. När man ser i vad mån de utnyttjas så föreställde jag mig som en vanlig medborgare, att artikel 30 komma i bruk ännu oftare än artikel 29. På inget sätt undervärderar jag betydelsen och vikten av att de rättigheter artikel 29 tillförsäkrar oss alla ska fungera. Men jag sa att de sannolikt kommer i bruk mindre ofta än artikel 30.

Ltl Barbro Sundback, replik

Nu är det så lyckligt, ltl Gunnar Jansson att enligt konventionen är alla artiklar lika viktiga. Det är onödigt att vi försöker värdera dem utan de ska alla förverkligas på bästa tänkbara sätt för att vi ska uppnå verklig jämlikhet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

 Begäres ordet? Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendet till social- och miljöutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

Remiss

4        Ändring av blankettlagar om socialvård

Landskapsregeringens lagförslag (LF 7/2014-2015)

Talmannens förslag är att detta ärende remitteras till social- och miljöutskottet.

Diskussion.

Minister Carina Aaltonen

Tack, fru talman! Det är verkligen förändringarnas tid den här dagens diskussion har visat. Det handlar om barns rättigheter, möjligheter att få klaga om barnkonventionen inte följs upp, rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Nu handlar det om rättigheter för alla som behöver sociala tjänster att kunna få det på ett likvärdigt sätt.

På lagtingets bord ligger i dag ett lagpaket där vi kommer att uppfylla det som har beslutats om i landskapets budget för 2015. Vi ska gå in för att i bibehålla nuvarande socialvårdslagstiftning tills dess att vi har hunnit göra en grundlig analys om hur vi ska gå vidare. Det pågår ett stort reformarbete i riket och vi har ett reformarbete på Åland, hur ska vi gå vidare med landskapet Ålands socialvårdslagstiftning och socialvårdspolitik? Ska vi gå in för en helt egen eller ska vi fortsätta som vi gjort tidigare nämligen att ha praxis med blankettlagstiftning till stor del trots att socialpolitiken är vårt eget rättsområde.

Vi står alltså inför ett vägskäl och här kan vi säga att vi nu tar timeout, eller behåller nuvarande lagstiftning som den ser ut vid utgången av mars 2015 i avvaktan på att vi själva har bestämt hur vi ska gå vidare.

Vi vet att det pågår en stor reform i lagstiftningen på det sociala området i riket där den stora sote-reformen, vårdreformen skjuts fram men syftet kvarstår, nämligen att föra samman 200 kommunala serviceorganisationer till ett betydligt färre antal.

Vi har ett reformarbete på gång på Åland i form av kommunernas socialtjänst. Tanken är att den reformen ska inledas senast 2017 och ska innefatta all kommunal socialvård utom barn- och äldreomsorg. Vi behöver ta ett ordentligt omtag och fundera hur ska vi göra, vilken service ska ålänningar med funktionsnedsättningar, eller andra personer med sociala behov få i framtiden?

Vi står inför det här vägskälet. För att vi ska kunna göra ett bra beslut kommer vi från landskapsregeringen, innan sommaren, att presentera ett meddelande till lagtinget om ett underlag för att visa vilka behov som finns framöver med förnyad lagstiftning. Man måste vara medveten om att går vi inför en helt egen lagstiftning när det gäller socialpolitik krävs det en stor tillökning av resurser. Personella resurser för att arbeta med frågorna och ekonomiska resurser så att vi hela tiden kan ta fram anvisningar, följa med forskning och utveckling inom området. Det är ett väldigt viktigt område, vi har egen behörighet och idag använder vi oss av den när det gäller barnomsorgen, men i övrigt har vi till stor del blankettlagstiftning.

Jag se fram emot en intressant diskussion, debatt om det här både när vi presenterar meddelande till lagtinget i maj - juni men också inför valet som kommer, för det här blir en fråga för nästa regering att ta ställning till. Tack.

Vtm Roger Jansson, replik

Tack, fru talman! Först reagerade jag på texten i ingressen på förstasidan där står att lagarna bör i lagtinget behandlas i brådskande ordning. Det är en ny text som jag inte kan påminna mig att jag sett tidigare. Landskapsregeringen bör vara försiktig med att säga hur lagtinget ska arbeta. Vill man i den muntliga presentationen framföra förhoppningen må man göra det eller till utskotten. Jag tycker inte om att ni skriver på det här sättet. Gällande frågan om blankett- eller egen lagstiftning är den mycket mera mångfacetterad än att säga ja eller nej. Den frågan är naturligtvis utanför det här ärendet, här öppnas bara fem lagar. Låt oss ta den diskussionen i samband med meddelandet som utlovas, inte i samband med detta ärende som dessutom skulle vara av brådskande natur när det gäller det här fem lagarna. Vi har långt mera lagstiftningen än så inom det sociala området och där behov finns av egen lagstiftning ska vi naturligtvis eftersträva det.

Talmannen

Tiden är ute!

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Man blir lite bekymrad. Nu ska man göra en grundläggande analys över vad de får för konsekvenser, varför har man inte gjort det tidigare? Vad har landskapsregeringen för resurser för att göra analysen? Min och vår bedömning är att det är omfattande saker som ska tas fram.

Minister Carina Aaltonen, replik

Där förbehåller vi status quo lagstiftningen. Det är en mycket omfattande reform som pågår i riket, den nya socialvårdslagstiftningen. Vi har inte fått klarhet i vilken väg man kommer att gå i riket och det såg länge ut som den s.k. sote-reformen skulle gå att driva igenom inom nuvarande riksdagsperiod, så var inte fallet. Vi har också ett eget reformarbete på gång beträffande kommunernas socialtjänst. Är det någon gång som det är dags att stanna upp och analysera är det just nu. Därför har vi skrivit in det i budgeten för 2015 att vi ska göra det under det här året.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Vad har man för resurser?

Minister Carina Aaltonen, replik

Vi har den resursen på socialvårdsbyrån, vi har kompletterat den med att gå ut och inrätta en ordinarie tjänst som jurist för socialvårdsbyrån och hälso- och sjukvårdsbyrån. Vi utökar resursfördelningen, tilldelningen inom det här området.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson, replik

Fru talman! Jag blir förstås glad när jag hör att ansvarig minister pratar om att man ska bygga upp en egen socialpolitik. Men samtidigt, i likhet med tidigare repliker, blir jag förvånad att man efter tre och halvt år, precis fem i tolv, börjar fundera på en egen socialpolitik. I ärende efter ärende i social- och miljöutskottet har jag försökt lagt fram förslag hur vi ska kunna anpassa lagstiftningen till åländska förhållanden och skrivit reservationer för fullständigt döva öron. Det är märkligt att man nu, när man faktiskt är på väg att tappa den makt man haft att göra något, börjar fundera på att efterträdarna ska bygga upp en egen socialpolitik. Första gången jag hörde det var i samband med bostadsbidragslagstiftningen som kom väldigt hastigt inramlade på lagtingets bord som vi redde upp för den här regeringen, jag återkommer i nästa replik.

Minister Carina Aaltonen, replik

Fru talman! De fanns med i budgeten som gick till lagtinget och vi har presenterat det tidigare så det är ingen nyhet. Nu står vi vid vägs ände, ska vi försöka hinna med och göra blankettlagstiftningar eller ska vi ta en ny ansats och faktiskt använda oss av självstyrelsen som gagnar ålänningarna på bästa sätt. Det handlar inte bara om hur vi organiserar oss utan också om innehållet. Det passar alldeles utomordentligt bra att göra det i dag innan en ny regering tillträder och ett nytt regeringsprogram skrivs.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag håller med om att regeringen befinner sig vid vägs ände. Det är märkligt när ansvarig minister säger att vi faktiskt borde använda självstyrelsen. Det som vi från Ålands Framtid och jag i social- och miljöutskottet, vi kan inte gå in på interna diskussioner, gång på gång har pekat på. Nu fem i tolv då börjar man fundera på det. Givetvis, minister Aaltonen är det bra att man någon gång kommer till insikt. Många av oss reagerade på hur förhållandena blev för t.ex. föräldrar som separerade, vi har ett svenskt tankesätt där också papporna tar ansvar för sina barn, men lagstiftningen är utformad efter finska förhållanden där det oftast är mamman som får ansvaret. Minister Aaltonen beskrev i sin presentation att det nästan alltid har varit blankettlagar, det är inte sant. Det har funnits egen lagstiftning tidigare, men under den här regeringen har det varit nästan enbart blankettlagar.

Minister Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Så är det inte alls. Skulle man ha lyssnat på ltl Anders Eriksson skulle vi ha skurit och skurit och minskat den offentliga sektorn. Det har vi gjort, det har också det här området fått göra under många års tid. Nu måste vi också, om vi går inför egen åländsk socialpolitik, tillföra betydligt mera resurser, precis som ledamot Sjögren var inne på, vem ska göra jobbet? Vi går ut med nyannonsering inom kort för att inrätta en ordinarie tjänst som jurist för det här området. Vi måste ytterligare förstärka det om vi ska gå in för en egen åländsk socialpolitik och då handlade också om att fördela resurserna till det här området.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack talman! Det är respektlöst mot lagtinget att i det här skedet av mandatperioden komma till lagtinget med ett meddelande. Lagtingsordningen innehåller två typer av meddelanden, ett för regeringsbildning och regeringsprogram, ett för den politik som regeringen ämnar föra och där man vill inhämta lagtingets acceptans. De åtgärderna slocknar alla ut den 31 oktober 2015. Att nu komma med ett meddelande som går in i nästa period är oparlamentariskt och får inte förekomma. Lägg ner meddelandena, det är försent.

Minister Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Jag beklagar om ltl Gunnar Jansson uppfattar det så. Vi ser det mera som en hjälp i vårt arbete att få inhämta lagtingets kunskap och synpunkter i det förändringsarbete som kommer att ske under det här året. Här har lagtinget varit med om att fatta beslut om att vi ska ta den här den s.k. timeouten, att vi ska göra en grundlig analys. Jag ser det mer som en delrapport, delbetänkande.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Talman! Jag upprepar, det den här landskapsregeringen gör har bärvidd fram till den 31 oktober i år. Det som bär in i framtiden är lagstiftning. Ett meddelande är ingen lagstiftning, kan utgöra underlag för det. För en sådan lagstiftning finns det inte längre tid under den här perioden. Det är slöseri med resurser att nu börja med meddelanden. Landskapsregeringen borde ha viktigare saker att syssla med än att skriva meddelanden som ändå inte leder någon vart.

Minister Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Det är absolut inte avsikten att det inte ska leda någon vart. Tanken är att det ska vara ett underlag till en kommande lagstiftning så att vi inte tappar tid i den här viktiga processen. Nästa regering kan sätta i gång med lagstiftningsarbete i den riktning som man går in för. Avsikten är att vi ska ta fram och leverera ett underlag som ska komma till diskussion i Ålands lagting.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! I motsats till flera andra som har uttalat sig vill jag ge mitt stöd till det arbete och den analys som man tänker göra i landskapsregeringen vad beträffar en egen åländsk socialpolitik. Jag ser fram emot analysen och den slutsatsen man gör på basen av det arbete man tänker iståndsätta. Det är bra att man gör det nu även om det är sent. Vi ska tänka att lagting kan ge en långsiktig och förutsägbarhet i att man enhälligt går in för det, då vet nästa landskapsregering när den tillträder var man kan påbörja arbetet.

Minister Carina Aaltonen, replik

Tack ltl Lindholm för stödet. Det är som ledamoten säger, det kommer att vara ett avstamp inför något som ska komma. Vi kan inte heller ha ett sådant arbete i landskapsförvaltningen att det fyra år och så är det stopp, så tar det nästan ett år att ladda upp på nytt innan man kan förverkliga något inom två år och så ska det ta stopp igen. Vi måste tänka för ålänningarnas bästa och för våra invånares kontinuitet ute i kommunerna så måste arbetet var ett ständigt pågående utvecklingsarbete, vilket det här är en del av.

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Det är helt rätt, man kan inte se det långsiktiga politiska arbetet på en fyraårsperiod. Det är en långsiktig, hållbara och en förutsägbarhet måste finnas både för näringsliv och för personer som är i behov av de lagstiftningar som görs i lagtinget. Det är glädjande att se att socialdemokraterna är inne på den linjen att man faktiskt gör en genomgripande analys. Även om kritiska röster har höjs från vissa partier i lagtinget att man ändå kan svälja den förträten att det inte kommer när man själv föreslår det, om vi nu kan enas om det är det bra.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, fru talman! I framställningen hänvisar man till skrivningar i budgeten, där heter det att man ska komma fram med ett lagförslag till förnyande av socialvård och lagstiftning som sammanhänger med den under året. 29:e januari detta år skrev man i ett yttrande att man ska ta fram underlag för ny reviderad socialvårdslagstiftning. Vad är det man ska göra? Nu pratar ministern om ett meddelande. Har man kursen klar eller är det handlingsförlamningen som yttrar sig så här?

Minister Carina Aaltonen, replik

Kursen är klar att det ska göras en grundlig analys och vi måste ta ut en riktning. Vi måste också inse att verkligheten runt omkring oss har förändrats, förändras hela tiden. Den stora sote-reformen, vårdreformen i riket den skjuts framåt. Vi har behov att komma framåt med kommunernas socialtjänst att det arbetet inte förlängs osv. Vi är i ett brytningsskede, det är bara att ha tålamod och arbeta på. Riktningen borde vara en egen åländsk socialpolitik. Vi har än så länge våra 16 kommuner, vi har den organisation vi har och vi kan aldrig mäta oss med de stora mastodontorganisationer som man bygger upp i riket i dag.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Katrin Sjögren

Talman! Var är det vi pratar om, vad är det vi vill? Jag håller med om att i den här frågan behöver vi ha bärighet över flera mandatperioder. Det skulle varit alldeles centralt när man satte igång att reformera socialvården på Åland, skulle man ha gjort det som man skrev i regeringsprogrammet, man skulle haft en parlamentarisk kommitté. Det skulle ha varit alldeles väsentligt att ha tagit med hela den här biten också.

Socialvården på Åland är inte i ett tomrum, vi har delad behörighet. Det är trist att inte flera lagtingsledamöter är på plats, detta är en jätteviktig och mycket, mycket komplex fråga. Framställningen för lagtingets del handlar om att ställas inför fullbordat faktum. Läget är minst sagt komplicerat.

Socialpolitiken har ett materiellt innehåll, funktionshindrades rätt till assistans, familjearbetare för förebyggande arbete i utsatta familjer, utkomststöd m.m. Är det de här det vi vill? Vill vi ha högre nivåer på utkomststödet, en annan barnskyddslag, utöka rättigheterna för de funktionshindrade?

Det som har krånglat till situationen är omorganisationen, strukturerna för socialvården på rikssidan. Andra större strukturer, men också överflyttningar av kompetenser till Folkpensionsanstalten, t.ex. utkomststödets grunddel. Det är en del som man talar om i kommunernas socialtjänst, ska vi ha kvar hela utkomststödet när rikssidan flyttar över en del till Folkpensionsanstalten?

Man kunde läsa i dag, där ministern skriver en insändare tillsammans med lantrådet där man ringar in problemet ”ska vi fortsätta med blankettlagstiftning trots att man i riket avser att organisera social- och hälsovården i större enheter och enligt ett förvaltningssystem som kraftigt avviker från vårt eller ska vi gå in för en egen socialpolitik och helt egen lagstiftning inom det sociala området”. Man skriver också i insändaren att man vill slå vakt om Ålands småskalighet och trygga nivån på välfärden, därför ska man överväga en egen socialpolitik. Det tycker jag är en korrekt beskrivning.

Det vi har att ta ställning till nu är ett lagförslag om ändring av blankettlagar om socialvården. Det betyder rätt och slätt att vi ska lagstifta oss ur vår egen lagstiftning under en kort period tills vi har fattat beslut om hur vi ska gå vidare. Landskapsregeringen har meddelat lagtinget att vi kommer att få ett socialpolitiskt meddelande där frågetecknen rätas ut och där det finns politiska linjedragningar. Det här är viktiga saker. Jag understryker igen att det absolut skulle varit på sin plats att hela parlamentet skulle ha deltagit i det här arbetet.

Resurserna inom socialvårdens kompetensområden, inom landskapsförvaltningen, är mycket, mycket små. Arbetsbelastningen är under all kritik. Det är fullständigt klart och tydligt att vi lagtingsledamöter och också landskapsregeringen säger vilka frågor som räknas och vilka frågor som är viktiga.

Det är enklare och viktigare att driva och prata om infrastruktur i betong och asfalt än i social infrastruktur. Titta vad vi har satt för resurser på infrastrukturavdelningen. Allmänna byrån och infrastrukturavdelningen har ökat sina resurser med 30 procent. Vi skriver omfattande och påkostade rapporter, tar in otaliga konsulter och det har varit mycket, mycket pengar i omlopp.

När det gäller socialvården är deras resurser inom landskapsförvaltningen alldeles för små. Ska vi börja prata om egen socialvårdspolitik måste vi reda ut, kanske det är det vi få i meddelandet, men vi hör också här att man ska göra det själv inom ramen för de få tjänstemännen som finns inom socialvårdsbyrån. Det handlar om personella resurser, ekonomiska resurser, lagstiftningskompetens, beredningen, anvisningar och omfattande beredningar när man ska ta fram socialvårdslagstiftning.

Bara anvisningarna hur man ska förfara när man ska tolka och ge barnen rättigheter genom barnskyddslagstiftningen är stora tjocka handböcker. Det är definitivt självstyrelsepolitik och en behörighetsfråga. Vi behöver också analysera överföringarna till Folkpensionsanstalten.

Jag förväntar mig att det i tilläggsbudgeten som landskapsregeringen sätter på lagtingets bord, finns rejält med resurser för den här frågan. Man kan inte lägga hela det här på socialvårdsbyrån. Ta in konsulter, ta fram ordentliga beslutsunderlag och ordentliga rapporter, inte att alla står här och gör någon slags halleluja, det här är svåra och komplexa saker.

Kommunernas socialtjänst, vad innebär det nu då? Ska vi inte ha utkomststödets grunddel till Folkpensionsanstalten, det är en del av det som kommunernas socialtjänst ska göra.

Jag är den första att beklaga att man inte tog ett bredare perspektiv på hela socialvården inom Åland. Det var en väg som gällde och det var kommunförbund. Varför analyserade man inte frågan djupare? Tack.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Ltl Sjögren efterfrågar information som eventuellt kommer i ett meddelande, tidigare hörde vi kollegan Jansson att han inte tycker att meddelande är ett verktyg som vi ska använda under valår. Hur är liberalernas uppfattning ser också ltl Sjögren, tillika partiordförande för liberalerna, problem med att använda meddelande som verktyg under valåret?

Ltl Katrin Sjögren, replik

Jag delar ltl Gunnar Janssons uppfattning, vad spelar det för roll att vi får något meddelande i slutet av mandatperioden. Skulle det ha en riktig verkan måste det utskottsbehandlas. Det jag vill ha, det liberalerna efterlyser är ett gediget faktaunderlag och att man faktiskt sätter de resurserna som det kräver om man ska ta över socialpolitiken på Åland. Vi behöver ett ordentligt beslutsunderlag och det behöver ringa in kompetenser, kostnader, behörighetsfrågor, det är stora och viktiga frågor.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Jag förstår att man ska ta fram analysen i meddelandet. Jag är förvånad att liberalerna i opposition står och säger att meddelande är ett verktyg som man ska sluta med, när man själv 2011 levererade fem meddelanden under valåret när man satt i regeringen. Självstyrelsepolitiska kommitténs betänkande levereras också som inte innehåller exakta lagstiftningsförändringar utan saker som tar bärighet på nästa mandatperiod och framåt. Vi måste kunna jobba långsiktigt det sista året på mandatperiod, ställningstagandet låter mycket märkligt.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Sätt fokus på de viktiga. Sätt fokus på om man sitter i och stöder landskapsregeringen att det finns resurser för att ta fram de fakta vi efterlyser. Kalla det rapport eller kalla det meddelande men den viktigaste vägkosten är att se till att det finns ordentligt med resurser för att ta fram beslutsunderlaget.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Lantrådet Camilla Gunell

Bästa lagting! Det har varit intressant att höra på den upprörda tonen från främst den liberala bänken kring att landskapsregeringen kommer att jobba in till sista minuten, både med lagstiftning och med skrivandet av meddelanden. Inte kan jag se att policyn skulle ha ändrat så mycket, förra regeringen kom med ett meddelande om kortrutten till lagtinget den 19 maj 2011, under ledning av dåvarande lantrådet Viveka Eriksson. Jag tyckte inte att det var fel med det. Eftersom många stora övergripande frågor krävs att man för en öppen parlamentarisk diskussion. Jag vågar hävda att åtminstone kommer ett, två eller tre av partierna i regeringen att också vara med i följande regering. Tiden tar inte på något sätt slut efter valet i oktober.

Det regeringen vill både på kollektivtrafikens område, vattenvården och dess skötsel, landskapets ägarpolitik och nu även de mått och steg vi ska ta på Åland beträffande socialpolitiken kommer vi att lägga fram för en bred parlamentarisk diskussion under våren. Det tror jag är bra därför att följande regering behöver ha ett underlag att fatta sina beslut på när man går vidare och skriver ett regeringsprogram. Då är man nog ganska tacksam att materialet finns.

När det gäller social och miljö och underlag för ett kommande vägval beträffande socialpolitikens område ska vi fortsätta som i dag med att ha blankettlagstiftning på Åland, eller ska vi ta ett avgörande steg i självstyrelsens historia och säga att nu går vi över till en egen åländsk socialpolitik och vad kunde det innebära. Vilka är möjligheterna, hoten, vilka skulle förbättra våra möjligheter att tillgodose våra medborgares behov utifrån självstyrelsen och småskalighetens förmåga att leverera.

Underlaget som landskapsregeringen redan jobbar på inför meddelandet är att sammanställa hur situationen ser ut idag, vilka lagar socialvårdslag och speciallagar som styr de här viktiga politiska områdena i dag och föra diskussionen hur det kunde förändras. Vi kommer inte att ta ställning i den här frågan, utan kommer att ha åsikter om det men det blir ett vägval som nästa regering ska fatta i samband med sitt regeringsprogram. Om man ska gå in för åländsk socialvårdspolitik är det en stor och avgörande fråga och den behöver också ha ett brett parlamentariskt stöd. Tack.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag får upprepa min fråga när lantrådet står i talarstolen. Tänker man tillföra resurser att man kan ta fram det gedigna underlaget som behövs? På samma sätt som man har ökat resurserna rejält på infrastrukturavdelningen och hyrt in konsulter och skrivit omfattande rapporter. Nu får vi höra att det tänker man inte göra utan det är tjänstemännen själva som ska ta fram det här. Varför är det inte likabehandling? Varför får man inte resurser till socialvårdsbyrån?

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Vi ska påminna oss att de kraftiga inbesparingarna på social- och miljö påbörjades redan under Katrin Sjögrens ledning. Det har minskat resurserna där. Vi ska komma ihåg, att vilken avdelning är det fortfarande som har den största kakan i landskapets budgetkaka om ni minns, den vi brukar presentera i samband med budget ja, social- och miljö. Framför allt därför att ÅHS nästan slukar hälften av klumpsumman i dag. Här krävs en framtida diskussion, ska vi ha det här? Naturligtvis måste vi stärka socialvårdsbyrån den är alldeles för liten. Tar man dessutom med ansvar för att lagstifta om det här området måste den givetvis förstärkas ordentligt. De diskussioner vi haft inför meddelandet är att det redan idag finns ett gott underlag, en sammanställning av hur den reglerade situationen ser ut vilka lagar som styr socialvården på Åland, utgående ifrån det kommer vi att föra en diskussion.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag räknade upp i mitt anförande vad vi förväntade oss att ska finnas i utredningen och jag tror att det behövs tilläggsresurser. Tar man tjänstemän som faktiskt ska stifta lagarna behöver man en väsentlig förstärkning. Lantrådet behöver nog läsa på. Trots att det var hårda bandage under förra mandatperioden så inrättade vi nya tjänster på socialvårdsbyrån. Det var ett lysande undantag och de kämpade jag hårt för.

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Vi inrättar också nya tjänster på social och miljö och framför allt behöver vi förstärka den juridiska sidan. Där har varit en stor omsättning av folk den senaste tiden och man måste återfå stabiliteten och arbetsron. Framför allt krävs det på den juridiska sidan, där har vi haft brister och det behöver vi förstärka och det berättade redan social- och miljöministern att är på gång.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack talman! Behörighetsfördelningen enligt självstyrelselagen vilar på lagstiftningsbehörighet. Den behörighet som tillkommer landskapet utövas i lagstiftning av lagtinget och i förvaltningen av landskapsregeringen. Inte behöver vi diskutera var behörigheten finns utan det handlade nu om att materialisera den rätt som tillkommer Ålands folk att i lagtinget styra sig själv. Det gör man med lag, vi behöver inte meddelandena. Kom till lagtinget med lagförslag så utformar man de regler som självstyrelselagen medger lagtinget rätt att göra. En sådan process process menar jag att är onödig, hoppa över det steget och kom med lagförslag istället.

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Bästa ltl Gunnar Jansson, ett sådant ligger på lagtingets bord i dag och det är därifrån hela diskussionen erinrar sig, d.v.s. det finns ett lagförslag. Meddelandeformen har en funktion i det att man påannonserar en fråga som är av stort politiskt intresse. Det förts hit för diskussion, man insamlar de olika partiernas synpunkt. Meddelandet och den diskussion som kommer att föras här kring socialpolitiken kan vara viktig för nästa regering när man vill fatta beslut om vägvalet. Man behöver parlamentets stöd i det faktum att ska man gå den vägen, med en egen åländsk socialpolitik måste man också vara beredd att tillföra de resurser som krävs administrativt och juridiskt för att upprätthålla det.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack talman! Det kan vara så, men vår parlamentariska ordning vilar på en annan grund. Befolkningen komponerar nästa lagting, lagtinget utser regering. De två aktörerna formar sin politik, den här regeringen ska inte göra det.

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Den här regeringen och dess partier kommer definitivt att vara med och forma framtiden för Åland, det kan jag garantera ltl Jansson. Varför kom då förra regeringen till lagtinget med ett stort och viktigt infrastrukturellt meddelande den 19 maj 2011? Hur mycket hann man själv förverkliga av de scenarierna, absolut ingenting? Tänk lite efter hur man själv agerat innan man kritisera andra.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Talmannen vill påminna om de blankettlagar som egentligen är till grund för den här debatten.

Ltl Barbro Sundback

Anmärkningarna kommer ofta i samband med kvinnliga inlägg. Föreslår att ärendet bordläggs till onsdagen den 11 mars.

Vtm Roger Jansson

Fru talman! Jag kan understöda förslaget om bordläggning. Jag blev förvånad när lantrådet men även socialministern talar i termer av att vi skulle sakna socialpolitik i landskapet. Att vi måste bestämma oss för om vi ska ha en egen socialpolitik, vad har vi då haft hittills? 30 lagar på olika nivåer vi har under socialvård, på miljösidan ett tjugotal. De innehåller den åländska social- och miljöpolitiken som vi har drivit under decennier och det har varit betydande inslag av egen social- och miljöpolitik i dem. I många fall har vi varit föregångare.

Det finns för fortsättningen, när man ändrar administrationen inom sektorerna i riket, orsak att använda sig av vissa blanketter där vi inte ha någon avvikelse i innehållet i servicen och skötseln av de områdena. När man diskuterar vilka socialagar, där vi eventuellt ska sluta med blankettlagstiftning, den stora är rikslagen om socialvård så måste man precisera sig och säga vilka det är.

Jag antar att meddelandet kommer att klargöra frågorna. Vi har en egen barnomsorgslag som vi alla vet, som skiljer sig i stora delar från den reglering som finns i riket. Vi har också annan sociallagstiftning där vi har egna lösningar, ibland i form av kompletteringar i blanketten, ibland i form av egen lagstiftning.

Jag hoppas att den fortsatta diskussionen i de här frågorna, förutom att den ska hålla sig till de fem lagar som vi nu diskuterar och som alla var blanketter, men jag ser inte något behov i det här skedet att ändra på det förslaget från landskapsregeringens sida utan det fungerar lika väl som de har gjort tidigare. Om lantrådet vill svara på sitt påstående om att vi skulle bestämma oss för om vi ska driva en egen socialpolitik eller inte i landskapet ska avgöras nu 2015. Jag tror inte att jag missförstod det, men det är möjligt att lantrådet avsåg något annat än det som det lät som. Tack.

Talmannen

Lagtingsledamot Barbro Sundback har föreslagit att ärendet ska bordläggas till den 11 mars och förslaget är understött av vice talman Roger Jansson. Ärendet kommer att bordläggas, önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till den 11 mars 2015.

Ltl Christian Beijar

Fru talman! Jag begärde ordet för att understöda ltl Barbro Sundbacks förslag till bordläggning men tar det då också möjligheten att säga något.

Ledamot Gunnar Jansson brukar alltid ha tre punkter, jag har två. För det första understöder jag förslaget till bordläggning. För det andra, frågan om egen åländsk socialpolitik, är det viktigt att man diskuterar. Frågan är på intet sätt ny, vi har redan i början på tjugohundratalet, kommer inte exakt ihåg åren, men frågan att ha en egen åländsk socialpolitik har diskuterats från socialdemokraternas sida också här i lagtinget. Därför är det intressant att frågan kommer upp igen. Vi vet att inför val och överhuvudtaget, upplevs alltid social- och hälsovården som viktig för väljarna. Därför är det viktigt att vi på Åland kan och har möjlighet att utforma en egen social- och hälsovårdspolitik. Den frågan är ytterst viktig. Därför är det bra att den tas upp till fortsatt diskussion. Tack.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Jag blir mer och mer bekymrad. Nu kom det igen från socialdemokratiskt håll, mantrat att vi ska överväga att skaffa oss en egen åländsk socialpolitik. Under alla mina år i den här salen har vi haft en egen socialpolitik, vad menar man egentligen? Vi har åtskilliga lagar som vi antingen har gjort förändringar i blanketterna eller skrivit egna lagar, jag nämnde barnomsorgslagstiftningen men det finns flera. Hälsovårdspolitiken har vi sannerligen haft en egen under decennier, inte minst när vi omorganiserade hälso- och sjukvården på Åland i början på nittiotalet på ett helt och totalt annorlunda sätt än vad man har i riket. Vad avser socialdemokraterna med att ta upp frågan om att ha en egen åländsk socialpolitik? Är det bara frågan om att sluta skriva blankettlagar eller är det något annat?

Christian Beijar, replik

Fru talman! Den egna socialpolitiken är viktigt att vi anpassar efter åländska förhållanden. Det är precis som vtm Jansson säger att vi naturligtvis har delvis anpassade, men vi måste hela tiden föra en konstruktiv diskussion utgående ifrån de förhållanden som vi befinner oss i. Som också vtm Jansson säger, när det gäller hälso- och sjukvården har vi klart och tydligt kunnat utforma en egen lagstiftning som man i riket kanske t.o.m. borde ta efter att ha det under staten, i landskapet har vi det under landskapet genom ÅHS. Det har visat sig att det var väldigt lyckat.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Oklarheterna fortsätter att vara stora. Kan det möjligen vara på det sättet att man i och med att riket diskuterar omorganisation på den sociala sidan i den s.k. sota-reformen, har fått en aha-upplevelse från socialdemokraterna att, jaha, då borde vi eftersom vi inte ska ha samma organisation ha en egen åländsk sociallagstiftning. Det är en helt annan fråga och har varit hela tiden hur vi sen organiserar här på Åland vår social- hälso- och miljövård. Den har vi organiserat på ett sätt som passar våra förhållanden. Det är klart att sote-reformen som kommer att rulla vidare i riket kommer att resultera i vissa behov av att ytterligare skilja oss ifrån riket. Att börja kalla det att vi nu ska börja driva en egen socialpolitik är verkligen att undervärdera allt det stora arbete som vi i varje sociallag har gjort tidigare under decennier.

Talmannen

Tiden är ute!

Christian Beijar, replik

Fru talman! Det är inte fråga om att undervärdera, utan frågan om att se utgående ifrån vilka behov och hur man kan utformar det utgående ifrån de åländska förhållandena. Det betyder inte att man undervärderar det tidigare arbetet som landskapsregeringar och lagting har gjort. Meddelandet kan ge riktlinjer på hur man kan utforma den framtida socialpolitiken. Det borde också vara positivt för moderaterna.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag får ställa mig till delar av landskapsregeringspartierna för det dunkelt tänkta är det dunkelt sagda. Vad är det man riktigt vill? Jag har precis samma uppfattning som vtm Roger Jansson. Pratar vi om organisation eller pratar vi nu om att vi vill ha egna barnskyddslagar, handikappservicelagar, vi har egen barnomsorgslagstiftning, hemvårdstödslagstiftning. Vi har under flera årtionden släpat efter när det gäller den sociala lagstiftningen. Man har varit mycket före på rikssidan med det materiella innehållet i flera delar av den komplicerade och svåra socialpolitiken t.ex. barnskydd och handikappservice. Jag blir inte heller riktigt klok på det här.

Christian Beijar, replik

Ltl Katrin Sjögren säger att hon inte blir riktigt klok på det här. Avsikten med att exempelvis komma med ett meddelande är att man ska befinna sig på vågens framkant gällande den socialpolitiska utvecklingen i landskapet det är det viktiga, visioner och hur man kan utformade. Det tar inte slut per 31 oktober 2015 utan det ska ligga till grund också för de fortsatta diskussionerna i framtida landskapsregeringar.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Ett problem är att det definitivt inte ligger på vågens framkant i alla fall inte när det gäller att få våra organisationsmodeller att kommunicera med det som man tänker sig på rikssidan, det är det stora problemet. Vi får helt enkelt se vad meddelandet kommer att innehålla. I den avslutande repliken vill jag igen understryka att man behöver se över resurserna på socialvårdsbyrån. Det behöver få lika mycket konsulter, kompetens och medel som infrastrukturavdelningen har fått när det har tagit fram sina visioner och gjort sina beräkningar.

Christian Beijar, replik

Fru talman! Jag delar ltl Katrin Sjögrens resonemang om resurser, resurser behövs det är väldigt viktigt.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Ärendet är bordlagt till den 11 mars 2015.

För kännedom

5        Godkännande av associeringsavtalet mellan EU, Euratom och deras medlemsstater och Ukraina, Moldavien respektive Georgien

Landskapsregeringens yttrande (RP 11/2014-2015-s)

Republikens presidents framställning (RP 11/2014-2015)

Ärendet upptas till behandling vid plenum 11.03.2015.

6        Stöd för hållbart skogsbruk

Landskapsregeringens lagförslag (LF 8/2014-2015)

Ärendet upptas till behandling vid plenum 18.03.2015.

7        Avbytarservice

Landskapsregeringens lagförslag (LF 9/2014-2015)

Ärendet upptas till behandling vid plenum 18.03.2015.

8        Barnbilstol

Landskapsregeringens lagförslag (LF 10/2014-2015)

Ärendet upptas till behandling vid plenum 11.03.2015.

9        Ministerförsäkran

Landskapsregeringens lagförslag (LF 11/2014-2015)

Ärendet upptas till behandling vid plenum 11.03.2015.

Plenum slutar

Nästa plenum hålls 11.03.2015 klockan 13.00. Plenum är avslutat.

Originalfil