Plenum den 9 september 2009 kl. 13.00

 Ålands lagting

STENOGRAFISKT PROTOKOLL

 

 

 

 

 

 


Plenum den 9 september 2009 kl. 13.00

Plenum börjar. 1

Meddelande. 2

Föredras. 2

1   Fyllnadsval av en medlem i lagutskottet för återstoden av mandatperioden 2007-2011 (V 9/2008-2009)

2   Fyllnadsval av en medlem i kulturutskottet för återstoden av mandatperioden 2007-2011 (V 10/2008-2009)

3   Fyllnadsval av en medlem i stora utskottet för återstoden av mandatperioden 2007-2011 (V 11/2008-2009)

4   Fyllnadsval av en ersättare i näringsutskottet för återstoden av mandatperioden 2007-2011 (V 12/2008-2009)

5   Fyllnadsval av en ersättare i stora utskottet för återstoden av mandatperioden 2007-2011 (V 13/2008-2009)

6   Fyllnadsval av en ersättare i Nordiska rådet för återstoden av arbetsåret 2008-2009 (V 14/2008-2009)

Remiss efter bordläggning. 3

7   Landskapsregeringens framställning om temporär höjning av kommunalskattesatsen för samfund (FR 23/2008-2009)

Remiss. 8

8   Landskapsrevisorernas berättelse för år 2008 (RB 1/2008-2009) /Fu/

Föredras. 8

9   Landskapsregeringens berättelse för år 2008 (LB 1/2008-2009)

Andra behandling. 38

10  Lagutskottets betänkande nr 16/2008-2009 angående förslag till lag om ändring av 59c § självstyrelselagen för Åland (RP 9/2008-2009)

Första behandling. 48

11  Social- och miljöutskottets betänkande nr 6/2008-2009 angående lagstiftning om avhjälpande av miljöskador (FR 22/2008-2009)

Första behandling. 52

12  Social- och miljöutskottets betänkande nr 7/2008-2009 angående upphävande av landskapslagen om landskapet Ålands jämställdhetsdelegation (FR 13/2008-2009)

Enda behandling. 53

13  Landskapsregeringens svar med anledning av lagtingsledamoten Camilla Gunell enkla fråga om ersättande skola för barnen på Lappo (EF 21/2008-2009)

För kännedom... 55

Talmanskonferensens framställning angående lagtingsledamoten Danne Sundmans anhållan om temporär befrielse från uppdraget som lagtingsledamot (TMK 2/2008-2009)

Lagtingsledamoten Anders Erikssons enkla fråga om skyldigheten att inrätta skyddsrum (EF 24/2008-2009)

Talmanskonferensens framställning angående lagtingsledamoten Gun Carlsons anhållan om befrielse från uppdraget som medlem i självstyrelsepolitiska nämnden (TMK 3/2008-2009)

Plenum slutar. 55

 

 

 

 

Plenum börjar

Upprop. 26 ledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Roger Slotte på grund av deltagande i Finlands kommunförbunds svenska delegations möte. Beviljas. 

 

Meddelande

Meddelas att en frågestund enligt bestämmelserna i 48 § 3 mom. lagtingsordningen hålls vid ett särskilt plenum fredagen den 11 september 2009 kl. 9.30. Landskapsregeringen har meddelat att lantrådet och alla ministrar kommer att vara närvarande vid frågestunden.

En lagtingsledamot som önskar ställa en fråga vid frågestunden skall anmäla sig till lagtingets kansli senast fredagen den 11 september den kl. 8.30.

Meddelas vidare att det idag kommer att hållas två plenum.

 

Föredras

1      Fyllnadsval av en medlem i lagutskottet för återstoden av mandatperioden 2007-2011 (V 9/2008-2009) 

Inom föreskriven tid och i behörig ordning har inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar som medlem i lagutskottet lagtingsledamoten Jan Salmén. Enligt 51 § arbetsordningen tillåts vid val diskussion endast om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt. Diskussion. Ingen diskussion.

Eftersom endast en kandidatlista inlämnats verkställs enligt 68 § arbetsordningen ingen särskild valförrättning.  Ltl förklaras därför vald till medlem i lagutskottet för återstoden av innevarande valperiod.

Antecknas.

 

2      Fyllnadsval av en medlem i kulturutskottet för återstoden av mandatperioden 2007-2011 (V 10/2008-2009)

Inom föreskriven tid och i behörig ordning har inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar som medlem i kulturutskottet lagtingsledamoten Runar Karlsson. Enligt 51 § arbetsordningen tillåts vid val diskussion endast om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt. Diskussion. Ingen diskussion.

Eftersom endast en kandidatlista inlämnats verkställs enligt 68 § arbetsordningen ingen särskild valförrättning.  Ltl Runar Karlsson förklaras därför vald till medlem i kulturutskottet för återstoden av innevarande valperiod.

Antecknas.

 

3      Fyllnadsval av en medlem i stora utskottet för återstoden av mandatperioden 2007-2011 (V 11/2008-2009)

Inom föreskriven tid och i behörig ordning har inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar som medlem stora utskottet lagtingsledamot Runar Karlsson. Enligt 51 § arbetsordningen tillåts vid val diskussion endast om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt. Diskussion. Ingen diskussion.

Eftersom endast en kandidatlista inlämnats verkställs enligt 68 § arbetsordningen ingen särskild valförrättning.  Ltl Runar Karlsson förklaras därför vald medlem i stora utskottet för återstoden av innevarande valperiod.

Antecknas.

 

4      Fyllnadsval av en ersättare i näringsutskottet för återstoden av mandatperioden 2007-2011 (V 12/2008-2009)

Inom föreskriven tid och i behörig ordning har inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar som ersättare i näringsutskottet lagtingsledamot Jan Salmén. Enligt 51 § arbetsordningen tillåts vid val diskussion endast om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt. Diskussion. Ingen diskussion.

Eftersom endast en kandidatlista inlämnats verkställs enligt 68 § arbetsordningen ingen särskild valförrättning.  Ltl Jan Salmén förklaras därför vald till ersättare i näringsutskottet för återstoden av innevarande valperiod.

Antecknas.

 

5      Fyllnadsval av en ersättare i stora utskottet för återstoden av mandatperioden 2007-2011 (V 13/2008-2009)

Inom föreskriven tid och i behörig ordning har inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar som ersättare i stora utskottet lagtingsledamot Jan Salmén. Enligt 51 § arbetsordningen tillåts vid val diskussion endast om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt. Diskussion. Ingen diskussion.

Eftersom endast en kandidatlista inlämnats verkställs enligt 68 § arbetsordningen ingen särskild valförrättning. Ltl Jan Salmén förklaras därför vald till ersättare i stora utskottet för återstoden av innevarande valperiod.

Antecknas.

 

6      Fyllnadsval av en ersättare i Nordiska rådet för återstoden av arbetsåret 2008-2009 (V 14/2008-2009)

Inom föreskriven tid och i behörig ordning har inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar som ersättare i Nordiska rådet lagtingsledamot Runar Karlsson. Enligt 51 § arbetsordningen tillåts vid val diskussion endast om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt. Diskussion. Ingen diskussion.

Eftersom endast en kandidatlista inlämnats verkställs enligt 68 § arbetsordningen ingen särskild valförrättning. Ltl Runar Karlsson förklaras därför vald till ersättare i Nordiska rådet för återstoden av innevarande arbetsår.

Antecknas.

 

Remiss efter bordläggning

7      Landskapsregeringens framställning om temporär höjning av kommunalskattesatsen för samfund (FR 23/2008-2009)

Ärendet bordlades den 2.9.2009 då beslut fattades om remiss till näringsutskottet.

Diskussion.

Ltl Danne Sundman

Herr talman! Jag föreslog bordläggning av det här ärendet för att det fanns minst sagt divergerade uppfattningar i regeringsblocket huruvida den här framställningen är korrekt. Eller är det så att landskapet inte har behörighet att lagstifta i de här frågorna? Jag ser nu att finansministern kommer in i salen. Det skulle vara intressant att höra honom. Jag rekommenderade landskapsregeringen att om man inte är säker på sin sak så ska man ta tillbaka den här framställningen och reda ut behörighetsfrågan. Vi ska ju inte här i lagtinget ta oss an framställningar som är så felaktiga att det inte är landskapets behörighet. Då bör landskapsregeringen ta tillbaka den.

Som det står i framställningen och som vi i den Obundna gruppen har uppfattat det, så har vi behörighet att lagstifta. Om vi inte gör det så får de åländska företagen en lägre skatteprocent. Enligt den andra uppfattningen, främst redovisad av ltl Sjölund och ltl Erland, så är det inte så utan skatteprocenten är 26 % ändå. Om det skulle vara så, då är den här framställningen endast en formalitet.

Om det är som landskapsregeringen påstår så då är det ju mycket politik i den, vilket det inte är i det andra fallet. Jag vill gärna ha en redogörelse från Liberalerna och finansministern hur man ser på det, om vi ska behandla den utgående från framställningen.

Ltl Folke Sjölund, replik

Herr talman! Jag måste säga att det är med förvånings finger i häpnadens mun som jag läste ltl Danne Sundmans inlägg i Tidningen Åland som gick ut på att ltl Erland och jag skulle ha sågat finansministern vid fotknölen. Det har vi ju inte överhuvudtaget gjort. Vi är helt överens med finansministern om innehållet i den här framställningen och också om landskapsregeringens resonemang. Det finns vissa teoretiska saker där som man kan diskutera och teoretisera. Rent praktiskt är det här det sätt varpå landskapsregeringen ska gå fram. Lagtinget bör lagstifta.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! I min insändare menade jag ju förstås inte att lagtingsledamöterna Sjölund rent fysiskt har sågat på finansministern. Men politiskt var det ju en sågning av framställningen, när man sade att det inte stämde det som står det framställningen, att man inte hade behörighet att lagstifta på det här viset. Skatteprocenten var ändå 26 %. Men om man nu har tagit sig samman och kommit till att landskapsregeringen och finansminister Perämaa har rätt, så heder till ledamöterna Sjölund och Erland. Då är saken utagerad.

Ltl Folke Sjölund, replik

Den teoretiska problematiken är att skatteprocenten är 26 %, oberoende av vad vi gör. Såvitt vi inte vill göra på det sättet att vi stiftar ett tillägg i kommunalskattelagen som höjer skattesatsen för de åländska företagen utöver 26 %. Men det vill vi ju inte göra. Det här är den teknik som vi nu är hänvisade till att använda. Ltl Roger Jansson var inne på ett annat resonemang. Man kunde ha använt en annan teknik. Med den här tekniken är fullt gångbar.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Jag tar tillbaka det där med heder. Nu säger ju ltl Sjölund igen att det inte är så som landskapsregeringen skriver. Tvärtom innebär det här rent av en skattehöjning, 26 % plus de här procentenheterna. Åtminstone finns det inte någon behörighetsgrund för att lagstifta på det här viset. Skatteprocenten är 26 %, det spelar ingen roll vad vi antar för lag. Det är ju det här som landskapsregeringen skriver att inte stämmer. Nog är det ju ett problem när regeringspartierna har den här "kolliga" uppfattningen, att vi inte ens har behörighet för vårt arbete. Nog måste jag väl få övriga ledamöters sympatier för min åsikt när jag tycker att det är fel om vi inte vet om vi har behörighet för vad vi sysslar med. Det skulle vara bra om någon kunde reda ut begreppen

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik

Herr talman! Jag vill på intet vis begränsa enskilda ledamöters möjlighet och rättighet att föra fram sina synpunkter här. Men den dialog som har förts här mellan delar av den liberala gruppen och ltl Sundman får väl vara en dialog i den här debatten. Landskapsregeringen som helhet och jag står bakom den här framställningen. Jag sade i samband med remissen, före bordläggningen, att jag anser att vi har behörigheten. Det är landskapsregeringens åsikt. Sedan ett försök av att göra en, inte bara en höna, utan ett helt hönshus av en fjäder, så det får väl vara ett led i den diskussion som förs här i det här debattklimatet kanske.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Om det med hönshus avses min insändare så vill jag nog säga att den var befogad eftersom det handlar om tongivande liberala lagtingsledamöter som har en helt annan uppfattning om behörighetsfrågan än vad landskapsregeringen har. Är det så att man har rätt så spelar det ju stor roll för de åländska företagen. Det här är ju trots allt en ganska stor skillnad i skatteprocent för företagen, dels 2009, men framförallt vad vi gör framåt i tiden. Är det så att det inte spelar någon roll, att skatteprocenten 26 % oavsett så då är den här framställningen, som jag sade tidigare, en formalitet. Vi får väl förlita oss på att landskapsregeringen har rätt och att ledamöterna Sjölund och Erland har fel.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Enligt debatten senast och uppgifter från media så skulle det vara "råddigt" i den här debatten. Man kan naturligtvis säga att "råddet" ligger hos den som har lyssnat på debatten eller inte lyssnat på debatten eller den som har en annan åsikt. Det är helt klart att enligt kommunalskattelagen har landskapet behörighet när det gäller kommunalskatt. Det komplicerade i det här fallet är att det är andra lagar som kommer in, inkomst- och förmögenhetsskattelagen, skattefördelningslagen och också grundlagen som säger hur kommunerna har rättigheter till skatt. Alla de här sakerna gör att det blir en komplicerad behörighetssituation. När staten höjer samfundsskatten har i allmänhet kommunerna utnyttjat sin behörighet för att sänka skatten så att den inte ska bli högre för företagen här.

Nu är det en annan situation. Staten omfördelar pengar så att kommunerna ska få mer. Vad vill vi då göra på Åland? Ja, vi vill också ge samma förmåner för de åländska kommunerna. Jag vet inte om man kan hänvisa till självstyrelselagens paragraf om lika behandling eller om man kan hänvisa till grundlagens rättigheter för kommunerna att få skatteinkomster. Det får ju utskottet titta på.

Det finns också utöver det, en annan omständighet till varför det är svårt att sänka kommunernas skatteinkomster. Oklarheter finns också när det gäller vem som tar hand om pengarna.

Jag skulle vilja att utskottet också hör EU-enheten om att Åland skulle ha så här pass mycket lägre skatt för företagen. Man måste se det här ur ett EU-perspektiv. EU:s regelverk sätter vissa gränser för skatteåtgärder och det kallas otillåtet statsstöd. Jag påstår inte att det här skulle vara det. Det är väldigt viktigt också för framtida skattepolitik att man reder ut det här.

Jag vet inte vad ltl Danne Sundman eftersträvade i debatten senast, och vad han eftersträvar nu? Eftersträvar han klarhet måste han inse att komplexiteten är betydande i det här fallet. Det går inte att tänka sig att skattepolitiken är en digital värld där det antingen är en nolla eller en etta som är svaret på frågorna. Åtminstone kommer inte jag med några sådana svar.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! När det gäller behörigheten mellan landskapet och riket så är den binär. Den är ett eller noll. Den är på ena sidan eller på andra sidan. Däremot är det inte alltid så lätt att tolka om det är så eller inte är så. Det är det som jag försöker få ut. Här finns fortfarande då två linjer. Den ena är landskapsregeringens och den säger att behörigheten är vår, det här är skatteprocenten, som redovisas i framställningen, för de åländska företagen. Enligt Erland och Sjölund, kanske även flera, så är det inte så. Om det är "råddigt", det får lyssnarna bedöma. Jag tycker det är otillfredsställande att man har divergerade uppfattningar i regeringspartierna. Det måste ju vara det allra första som utskottet gör, att reda ut den här frågan före vi kan behandla den, före vi vet vilken politik som ska föras i den här framställningen. Är det som ltl Erland och ltl Sjölund påstår, då är det ju bara en formalitet. Annars är det en framställning som har effekt för företagen, som får högre eller lägre skatt.

Ltl Olof Erland, replik

Talman! Frågan är inte bipolär, den är åtminstone kvadrupel. Antingen har vi behörighet på Åland eller inte. Jag anser att vi har det. Jag sade det förra gången, jag säger det nu. Det finns en inkomstskattelag i riket som gäller, där sätter vi en etta. Det finns en skattefördelningslag som gäller, där sätter vi också en etta. Sedan kommer grundlagen in, sedan kommer EU:s regelverk in, så frågan är inte enkel. Då ska man heller inte göra den enkel. Jag sade också senaste gång att åtgärden från landskapsregeringens sida är den rätta. Man ger alltså kommunerna den tilldelning som motsvarar den som är i riket. Det tycker jag är bra. Däremot kan utskottet gott och väl ställa de här frågorna och försöka besvara dem. De är inte så enkla. De har många olika bottnar, särskilt det här med EG-rätten tycker jag är intressant att reda ut.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Vi är väl överens om att det här har effekter för kommunerna, hur mycket pengar kommunerna får eller blir av med. Vad vi inte är överens om, är vilka effekter det har för företagen. Ska åländska företag och åländska samfund betala 26 %, trots att vi tror att vi har behörighet, eller ska man betala denna lägre procentsats? Det är ju det som är pudelns kärna i den här framställningen. För mig är det minst lika viktigt hur åländska företag beskattas som hur åländska kommunerna får sina pengar. Det verkar inte alls vara uppe på bordet inom den här falangen av Liberaler. Det är ju det som är det politiska i den här framställningen. Hur drabbar det här företagen? Eller hur kan det gynna dem? Men det vet vi tydligen inte riktigt ännu. Det måste utskottet till en början reda ut. Sedan kan man ta sig an övrig behandling.

"Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Givetvis blir det "råddigt" när ledamoten Sundman inte lyssnar. Förra gången tog jag upp det här med företagsbeskattningen och konstaterade att visst kan det vara en fördel, visst kan det vara ett instrument, men EG-rätten sätter vissa gränser för det här. Nu har landskapsregeringen valt att ge kommunerna de här pengarna av olika skäl, men jag har räknat upp flera omständigheter som gör att det här är vettigt. Ska vi ha en lägre skattsats för företagen, så ska det planeras, det ska samrådas med finansministeriet, det ska notifieras till EU, enligt min uppfattning. Om det sedan är en bra skatteåtgärd, det hör till ett annat ärende. I det här fallet har landskapsregeringen gjort det som är rimligt att göra och det tycker jag inte är särskilt "råddigt".

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Jansson

Herr talman! Den här diskussionen visar att näringsutskottet har en ganska svår fråga framför sig. Av någon anledning har inte landskapsregeringen utrett behörighetsfrågan i framställningen på ett tillräckligt brett sätt. Jag hoppas att näringsutskottet, när man reder ut den här problematiken, går igenom behandlingen av Captive lagstiftningen ifrån början av 90-talet. Där anförde vi motiven för hur vi kom till att samfundsbeskattningen också skulle vara en kommunal behörighet trots att den inte är det i riket.

I mitt förra inlägg sade jag också att lagstiftningstekniken, som landskapsregeringen nu använder sig av, bör näringsutskottet titta på. Jag tror att den är felaktig. Man borde ha fördelningen enligt samma princip som man har i riket.

Behörighetsfrågan när det gäller beskattningen är kristallklar enligt självstyrelselagen. Vi har behörigheten när det gäller kommunalbeskattning. Då uppstår frågan vad som räknas till kommunalbeskattning? I riket är det på det sättet att samfundsskatten uppenbarligen inte räknas till kommunalbeskattningen. Den är intagen och lagstiftad av riksdagen såsom en statsskatt i inkomstskattelagen. Sedan har riksdagen av politiska skäl tagit på sig att göra en fördelning av den här skatteinkomsten mellan stat och kommun. I och med detta har vi hävdat att därmed blir en del av samfundsskatten kommunal skattebehörighet. Men i rikets behandling, både i den juridiska och i den politiska behandlingen av den här frågan, så är det ju inte det. Det är klart att vi har en ganska intressant självstyrelsepolitisk situation här när det gäller behörigheten, vår rätt att lagstifta om samfundsskatten storlek. Att vi har rätt att lagstifta om samfundsskattens fördelning är klart i och med hur det går till i riket. Men samfundsskatten storlek är inte lika klar. Vi förde i samband med i Captive lagstiftningen en ingående diskussion i de här frågorna och hade bra bevisning som höll i de här kontrollerande instanserna, men det har aldrig varit prövat i rättsinstans, så på det sättet vet vi det inte. Därför skulle det vara intressant om näringsutskottet också skulle kunna diskutera hur man kunde få den saken prövad på ett lämpligt sätt i domstol. Det kan man göra genom att ha en differens i den kommunala nivån på 0,0001 % eller någonting sådant obetydligt. Det innebär då att man har möjlighet att få det kontrollerat, om vi vill. Det kan hända att vårt resonemang här gör att vi inte vill utan vill fortsätta som i Captive lagstiftningen, att sväva i okunnighet om vad en domstolsprövning skulle ge för resultat. En domstolsprövning i förhållande till självstyrelselagens behörighetsbeskrivning, som kan skilja sig från en sådan här situation från presidentens bedömning.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Ltl Roger Janssons resonemang förs väldigt långt. Det är inte frågan om hans resonemang längre utan det är en hel anläggning av olika raser och sorter. Det som är det intressanta när det gäller Captive, jag vet inte om utskottet faktiskt ska fördjupa sig i det, det är att lagen har funnits två gånger, 1992 och 1995. Problemet var att man ändrade lagen 1995, så att den inte blev notifierad till EU. Det var ju EU som fällde den lagen. Det var en liten skatterabatt, men den gick inte att få godkänd i EU-sammanhang.

Ltl Roger Jansson, replik

Ja, herr ordförande, det är en riktig beskrivning, det har egentligen inte med ärendet att göra, frågan om självstyrelsens behörighet i förhållande till riket när det gäller skattelagstiftningen, vad som hör till kommunalskattesektorn och vad som inte gör det. Det var ju en bedömning av nationen Finlands olika nivåer enligt den tolkning av lagstiftning som då fanns och en uppfattning från unionens sida att man inte skulle ha olika nivåer, om jag inte missminner mig. Det har ju inte med själva behörighetsfrågan att göra.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

Remiss

8      Landskapsrevisorernas berättelse för år 2008 (RB 1/2008-2009) /Fu/

 

Föredras

9      Landskapsregeringens berättelse för år 2008 (LB 1/2008-2009)

Talmanskonferensen föreslår med beaktande av bestämmelserna i 74 § Arbetsordningen att gemensam diskussion tillåts angående ärendena 8 och 9 eftersom båda berättelserna nära ansluter sig till varandra. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

Talmanskonferensen föreslår att revisionsberättelsen remitteras till finansutskottet. 

Enligt 51 § 2 mom. lagtingsordningen hänskjuts landskapsregeringens berättelse till utskott om lagtinget så beslutar. Talmanskonferensen föreslår att ärendet först upptas till diskussion och att lagtinget efter avslutad diskussion tar ställning till om landskapsregeringens berättelse skall hänskjutas till utskottet eller inte.

 Om förslag om bordläggning väcks, anses förslaget avse båda ärenden. 

Diskussion.

Lantrådet Viveka Eriksson

Talman! Landskapsregeringen förelägger lagtinget landskapsregeringens berättelse för verksamhetsåret 2008.

Berättelsen är en informationsspäckad berättelse med detaljerad beskrivning om hur landskapsregeringen har arbetat för att leva upp till de mål som har uppställts till budgeten 2008. Berättelsen ligger också till grund för att lagtinget och landskapsrevisorernas ska kunna har en adekvat uppföljning av landskapsregeringens fögderi under år 2008. Berättelsen är traditionsenlig. Den ser likadan ut och har ungefär samma fakta, som känt är.

Det som är nytt med 2008 års berättelse är att vi gör ett första försök att också föra in någonting som vi kallar en hållbarhetsredovisning, som kommer i slutet av den här berättelsen. Hållbarhetsredovisningen vill vi lyfta fram därför att hållbarhetstanken och hållbarhetsarbetet är en väldigt viktig del i landskapsregeringens arbete, men också för lagtinget och landskapsregeringen gemensamt. Vi talar väldigt mycket om den hållbara utvecklingen på sikt, hur vi ska klara den ekonomiska utmaningen framöver, hur vi ska klara den ekologiska utmaningen och hur vi ska ta ett socialt ansvar.

Därför har vi också i landskapsregeringen ett hållbarhetsråd, som har jobbat med de här frågorna. Rådet har också utarbetat olika former för hur man gör hållbarhetsanalys när vi fattar beslut. I hållbarhetsrådet finns representanter från de olika avdelningarna. Rådet leds av lantrådet. Redovisningen syftar till att öka förståelsen om den interna och externa påverkan. Om vi får en ökad kunskap om de faktiska förhållandena så får vi också bättre möjligheter att agera i en bättre riktning.

Hållbarhetsredovisningen kan utvecklas. De valda indikatorerna som vi har använt jobbar vi vidare med. Vi strävar också efter att ha mera interna indikatorer.

Till revisionsberättelsen, i två år har vi haft en metod där landskapsregeringen i ett tidigt skede har få ta del av revisorernas berättelse så att också landskapsregeringen har haft en möjlighet att svara upp på de frågeställningar och de påpekanden som landskapsrevisorerna gör i sin berättelse. Problemet det här året är att landskapsregeringen fick det här på bordet samtidigt som lagtinget fick det presenterat. Landskapsregeringen har dessvärre inte haft tiden att skriva ett meddelande. Vi önskar då jobba på det sättet att vi bereder oss inför hörande i finansutskottet och svarar på så sätt upp mot lagtingets olika frågeställningar. Såsom revisionsberättelsen ska fungera så kommer vi att titta inom vilka områden vi behöver ändra inriktning. Vilka regelverk vi ytterligare bör titta över och vad vi behöver åtgärda. Det är också en sak som vi gärna återkommer och diskuterar med finansutskottet. Men tyvärr hinner vi inte producera ett meddelande så att vi kunde ha den fördjupade debatten vid det här tillfället.

Revisionsberättelsen är redskapet för lagtinget att granska landskapsregeringen. Därför lyssnar vi också väldigt noga på den debatt som förs här i lagtinget och tar till oss de synpunkter som framförs under debatten och av finansutskottet behandling.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack så mycket, herr talman! Det är mycket uppgifter i det här avsnittet, bilaga 14 om hållbarhetsredovisning. Det ju med dagens teknik möjligt att publicera hur mycket grafer och uppgifter som helst. Det intressanta är ju ändå i vilken mån landskapet uppfyller regeringens kriterier på hållbar utveckling. Det finns mycket är att ställa frågor om. Jag ska stanna vid det som gäller genomsnittlig månadslön för offentligt anställda på Åland. Det visar sig att månadslönen inom offentlig sektor, både för män och kvinnor, är högre än inom den privata sektorn. Hur ska man analysera det här i ett hållbarhetsperspektiv? Vad är slutsatsen?

 

Lantrådet Viveka Eriksson, replik

Talman! Slutsatsen är att det här är ett problem. Det är ett problem som nog har varit känt länge. Flera regeringar har försökt komma till rätta med det här genom att få igång ett arbetsvärderingssystem. Det är ju ett sätt där man jämställer löner mellan olika grupper av anställda. Så har också den här landskapsregeringen gjort. Vi har kommit så långt i det arbete att vi har utarbetat ett system som också kan sjösättas framöver när vi får bättre ekonomi. När man väl sätter det här i kraft så kommer det också att kosta ganska mycket. Den beredskapen och den ekonomin måste också finnas, så att vi kan gå in och rätta till de felaktigheter som finns i lönesättningen.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Nu tog jag faktiskt inte upp könsskillnaden, utan skillnaden mellan privat och offentlig sektor. Men om vi ska vi diskutera könsskillnaden så säger lantrådet att det är ett problem. Man har ett system och systemets förverkligande är beroende av när man har pengar att genomföra det. Men vad är det som är hållbart i resonemanget? Så här har vi alltid resonerat. Det behövs en utjämning och den bör ske så snart som möjligt. Oberoende av konjunkturen så kan det ju ske en omfördelning, om det är regeringens syfte och mål. Det här är ju inte ett konjunkturproblem utan det är ett strukturellt problem. Min fråga är; vad har det med hållbar utveckling att göra? Hur definierar man då förändringen med stöd av den här statistiken?

Lantrådet Viveka Eriksson, replik

Talman! De olika kriterier eller de olika delarna som belyses i hållbarhetsredovisningen tar också fasta på den sociala utvecklingen och välfärden i framtiden. Därav är det också intressant att titta på hur lönesättningen ligger. Dels finns här en jämförelse mellan offentligt- och privatanställda. Könsaspekten är ju verkligt intressant om man tittar ur ett hållbarhetsperspektiv. I ett hållbart samhälle finns det en jämställdhet mellan kvinnor och män. Inriktningen är att vi på sikt ska ha ett hållbart samhälle. En redovisning finns för att man ska se hur läget är och att vi ska kunna följa en utveckling på sikt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gun Carlson

Herr talman! Jag kommer att uppehålla mig vid revisorernas berättelse, och inte så mycket landskapsregeringens berättelse. Vi skulle ju få behandla dem jämsides.

Revisorerna har tillställt lagtingets sin revisionsberättelse över 2008, helt enligt lagen. De har fullföljt sin uppgift väl, de ska de ha ett tack för. Jag kommer att beröra några punkter i berättelsen det är främst de här mera övergripande och framåtsyftande förslagen till åtgärder, som det egentligen finns ganska mycket av, som jag vill kommentera på Centerns vägnar. Det punkter jag berör är jordförvärvsfrågan, sjukfrånvaron, elförsörjningen, budgetförverkligandet, pensionsansvarsfrågan, klumpsumman, ÅHS organisation och grundlagen kontra självstyrelselagen.

När det gäller jordförvärvsrätten så tycker jag att det känns betryggande, för mig och den kommitté som jag satt ordförande i som skulle utreda frågorna om hembygdsrätt, jordförvärvsrätt och näringsrätt, att revisorerna efter sin noggranna granskning har kommit till samma slutsats som den parlamentariska kommittén gjorde. I mycket korta drag, betänkande var på 72 sidor, vill jag säga det ungefär med en mening. Tydligare villkor för jordförvärvstillstånd och bättre uppföljning av givna tillstånd, det blev det viktiga när det gäller jordförvärvsrätten.

Revisorernas skrivningar sätter ytterligare ett starkt tryck på landskapsregeringen att åtgärderna som föreslogs kommer att verkställas. Jag vet att det pågår ett arbete med att åtgärda det här enligt förslag, men det är inte klart. Arbetet pågår. Jag vill gärna betona också att i jordförvärvsfrågan var kommittén helt enig, d.v.s. medlemmar ur samtliga partier här i lagtinget. Det var endast en skrivning om näringsrätten som det fanns olika åsikter om. Det blev ändå en klar majoritet i kommittén som beslöt att näringsrätten skulle kvarstå, i princip som tidigare. Det här var mycket kort om vårt omfattande betänkande.

När det gäller sjukfrånvaron specifikt inom ÅHS organisationen, men man är också lite inne på hela förvaltningen, det är ju klart att det är lite problematiskt om man har en mycket högre sjukfrånvaro än övriga jämförande organisationer. Då måste man ju fundera på varför. Det är också så revisorerna har uttryckt det och tycker att man ska kunna ringa in sjukdom och att man också ska kunna utskilja arbetsrelaterade frånvaro eller annan sjukfrånvaro. Ändå kallar man alltihop för sjukfrånvaro. Det är väl ändå så, hoppas man, att grunden ska vara att godkända orsaker till sjukfrånvaro måste vara sjukdom eller olycksfall av något slag, det vill säga oförmåga att sköta sitt arbete p.g.a. sjukdom eller skada. Det ska ändå vara grunden, tycker jag. Sedan måste man fundera över vilka arbetsmiljörelaterade orsaker det kan finnas till frånvaro, som egentligen inte är sjukfrånvaro, utan frånvaro, men som man idag sjukskrivs för. Är det så att man finner sådana orsaker så måste det naturligtvis snabbt redas ut och åtgärdas. Det här är också revisorerna inne på. Det här är väldigt viktigt. Man påpekar också att statistiken inte är helt tillförlitlig. Det är säkert viktigt om man kan förbättra det, det föreslår revisorerna också. Det tycker vi också är viktigt. Likaså att man uppmärksammar i tid om det finns något problem på arbetsplatsen. Det är ju ofta sociala problem eller ett personrelaterat problem som förorsakar de här andra sjukskrivningarna.

I landskapsregeringens berättelse, som jag sade att jag inte skulle beröra så finns det i alla fall två signaler som man kan läsa sig till. Det är företagshälsovårdens statistik, jag har inte siffrorna framför mig men de största anledningar till sjukskrivningar var stress och utmattning. Sedan var det också en stor del vällevnadsproblematik, övervikt, brist på motion o.s.v. Det här är ju två signaler som jag tycker att är ganska viktiga, som man också inom förvaltningen ska ta till sig och fundera över. Vad ska man göra åt det här? Jag har inget bra förslag här och nu.

Jag sade att jag skulle beröra elkabeln men det är egentligen så att jag bara ville konstatera att revisorerna har ju egentligen koncentrerat sig på reservkraften och huruvida man kan lösa den och hur viktigt det är att lösa den. I övrigt är det så att det här ligger i finansutskottet. De behandlar den här frågan. Vi får avvakta vad man kommer fram till där.

När det sedan gäller Finansavdelningens förvaltningsområde så är det mycket och det är en omfattande text. Det är mycket väl beskrivet. När man läser revisorerna synpunkter så kommer man till att det man egentligen vill påpeka att det lätt blir en oklarhet i boksluten, för att man ibland blandar det aktuella året med tidigare års förluster och vinster. Det som vi kan dra för slutsats av det här är att det är lätt att hålla med om att en affärsbokföring skulle ge oss en tydligare överblick av landskapets verkliga finanser varje enskilt år. Det här är någonting som diskuteras och den diskussionen fortsätter, vad jag kan förstå.

Jag sade att jag skulle säga några ord om pensionsfonden. Också här tycker jag att det var betryggande läsning när man konstatera att revisorerna har funnit att fonden uppfyller 42,8 % av pensionsansvarsskulden, medan samma tal i riket är 12 %. Lika positivt är det att landskapets fonderingsgrad ligger på 27,8 % och statens 11 %. Vi har alltså ett mer fördelaktigt läge och bättre resultat, lättare att uppfylla vårt pensionsansvar. Revisorerna pekar på den höga avgiften för att arbeta med pensionerna, det är bra. Man föreslår att landskapet ska försöka omförhandla avtalet så att man får förmånligare villkor. Det tror jag ingen av oss har någonting emot.

Det som också är intressant är deras resonemang om avräkningsgrunden. Här finns ganska mycket att ta på. Här kan man konstatera, vilket också revisorerna gör, att redan i lagutskottets betänkande 1990- 1991 så är lagtinget inne på vad som eventuellt kan hända när det gäller utvecklingen av statsbudgetens inkomstsida. Det är ju den som ligger till grund för vår 0,45 %, som gavs oss i tiden för att vi skulle kunna täcka utgifterna för ålänningarnas liv och leverne. Det var grunden för avräkningsgrunden. Man kan konstatera att revisorerna anser att landskapsregeringen nu bör göra en samlad bedömning av hur förändringarna har påverkat statsinkomsten. Det är ju den som påverkar vår inkomst. Man föreslår också att man ska försöka utreda om det finns möjligheter att ändra avräkningsgrunderna om man visar på flera punkter varför det är viktigt. Man visar också på att bara nettobudgeteringen som staten har genomfört skulle ha minskat våra inkomster med 100 miljoner under de här åren. Det är vad revisorerna säger. Det här tycker vi också är så pass intressant att vi vill uppmärksamma finansutskottet på att man tar till sig det här och funderar över det och ser vad man vill göra.

Skattegottgörelsen diskuteras också, den hänger ju med här. Avräkningsgrunden 0,45 %, skattegottgörelsen får vi ju tillbaka, det som är över 0,5 %, men observera endast en tredjedel av den. Man tror lätt att vi får hela men det är de facto en tredjedel. Skulle vi få hela skattegottgörelsen så skulle det ju förbättra vår ekonomi väsentligt. Det var någon i centergruppen som kallade de här resterande två tredjedelarna av skattegottgörelsen för Ålands medlemsavgift till Finland, för gemensamma utgifter som försvar, utrikesaffärer, gränsbevakningen och vad vi vill. Det kan hända att det är så vi ska se det, en medlemsavgift till Finland. Vi vill kanske minskade den medlemsavgiften.

Jag vill ändå erinra om att det jag säger i princip är en uppmaning till finansutskottet att titta lite närmare på för att se om man behöver göra någonting enligt vad revisorerna påpekar eller någonting annat.

Det här resonemanget håller naturligtvis Centern med om också när det gäller grundprinciperna för att en persons skatter ska betalas till det samhälle som ansvarar för skola, vård och omsorg. Mycket enkelt. Det här är en utveckling som är negativ för oss just nu igenom utflaggningarna. Många arbetar utanför Åland, men har familjen på Åland. Det är i sig inget fel. Vi tycker det skulle kännas mer rättvist om också skatten skulle tillfalla Åland. Det här arbetet fortgår.

Sedan var det en hel del om ÅHS organisation. Man har ägnat ganska mycket tid åt det. Här finns också mycket intressant som jag igen uppmanar finansutskottet att titta på. Det är ju klart att vi måste tänka till här igen när det gäller ÅHS. Här finns många goda förslag som jag också tycker är bra. Man pekar på det här dubbla ledarskapet, tudelade ledarskapet, man har en vård och en medicinsk uppdelning. Trots att jag själv är sjukskötare och har jobbat inom organisationen så anser jag att det här inte är riktigt bra. Jag tror att det skulle kunna vara bättre med en enhet. Ansvaret hos den läkarledda medicinska vården och den egentliga vården blir lite luddiga. Det är ingen som tar riktigt det där ansvaret. Patienten sköts utomordentligt väl på alla sätt men det är ingen riktigt som följer upp budgeten, ingen känner sig ha ansvaret för budgeten, ingen känner sig ha ansvaret för eventuella omorganisationer. Det är sant, som någon har sagt nu ganska nyligen, att det enda man gör, när det gäller budgetarbetet, jag tror att det också står här någonstans i texten, är att man vill ha flera tjänster. Det är all utveckling man kommer med från ÅHS, det är sant. Där tycker jag att man har fångat upp att man också har använt sig av audiatur som har jobbat med den här frågan. Här finns mycket intressant, jag ska inte förlänga det här. Jag tror att finansutskottet också ska läsa det här audiators utlåtandet mer som en bilaga till revisionsberättelsen.

Några ord om hur viktigt det skulle vara att vi skulle få en bättre klarhet när det gäller förhållande mellan självstyrelselagen och grundlagen. Det pekar man också på, vi kan bara hålla med om hur viktigt det skulle vara. Jag ska hålla mig till revisorernas förslag, de förespråkar en närmare utredning för att klarlägga gränsdragningen mellan självstyrelselagen och grundlagen. Det stöder Centern och anser att det måste finnas regler i grundlagen som gör att riksdagen inte kan överskrida sin behörighet i förhållande till Åland. Vi måste få bort hotet om att riksdagen genom att ändra grundlagen kan urholka självstyrelselagen.

Vi hörde härom dagen i lagtinget ett förslag från ltl Roger Jansson, vi vet inte hur allvarligt menat det var, om en konstitutionsdomstol i riket som möjligen skulle hjälpa till med det här, kanhända det är någonting att fundera på. Hursomhelst så tycker vi det är viktigt att också revisorerna låter lagtinget säga sitt om den här frågan också gentemot landskapsregeringens fortsatta behandling i den här frågan. Jag tror det är stor enighet i den här frågan.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Jag ville uppehålla mig en stund vid ÅHS organisationen till den del det finns en självständighet i vårdorganisationen inom ÅHS i förhållande till läkarledda organisationen. Så som det var tänkt från början, när ÅHS bildades och så som det var i början och medlet på 90-talet, så var det egentligen inte något problem. Det var tanken med den självständiga vårdorganisationen att det dagliga planeringsarbetet skulle skötas inom vårdorganisationen, separat. Nu när jag har kommit tillbaka till ÅHS ser jag att det genom åren har skett en väldig förändring till den delen. Det tror jag man måste åtgärda. Vårdorganisationen har blivit en självgående ekonomiskt styrenhet, som ligger utanför den läkarledda delen. Det betyder att det är två icke kommunicerande kärl, det här borde man ändra.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Tack för det stödet. Jag tror att vi måste börja titta på det här. Det blir för mycket oklarheter mellan de här. Som jag sade, ingen tar riktigt ansvar. Någon tänker att klinikchefen, som ofta är en läkare, ska göra det, ta ansvar för sin klinik. Men det blir inte så. Som man säger här, det ska överbryggas det här tudelade ledarskapet, man ska försöka få ihop dem, det tror jag att vi ska försöka jobba på med.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Jag är dock mån om att den här ursprungliga tudelningen eller ansvarsfördelningen, separeringen, fortgår. Vårdorganisationen är så väsentlig inom ÅHS organisationen, att slopa den vore fel. Däremot borde man återgå till den modell som var avsedd från början och få ett gemensamt ekonomiskt ansvar klart uttalat i organisationen, på det sätt som ltl Gun Carlson här angav. Det är en bra modell. Men det innebär inte att man lämnar den här ursprungliga uppdelningen.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Nej, det menar jag inte heller. Det går inte, för att vårdorganisationen, vårdfolket de är så pass många, läkarna är ändå få och de har ett mer smalt ansvar i grunden för det här, så det tror inte jag heller. Jag tror att man ska försöka, det kan hända att ordet överbrygga är det rätta ordet i den här frågan, vi får se hur det går. Men vi ska inte lämna det här.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, herr talman! Ltl Gun Carlson har stor erfarenhet just av frågor som rör ÅHS. Det är värdefullt att hon visar på brister i organisationen, utan att nödvändigtvis försvara det genom att vården är den bästa på Åland och allt det där. Vi kan diskutera sakligt just om den här organisationen för den är problematisk.

I det tillägg vi har fått i landskapsrevisorernas berättelse tas ledningsgruppen upp. Det är ganska avslöjande när man säger att ledningsgruppen inte har kollegial beslutanderätt. Var och en i ledningsgruppen bestämmer självständigt. Om man kommer överens så kommer man överens. Det allra värsta är att ledningsgruppen inte har skyldighet heller att följa vare sig lagtingets eller landskapsregeringens beslut. Nog är det ju en organisation som är ute och seglar ganska fritt.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Ja, på sätt och vis kan man beskriva det så här. Det är sant att ledningsgruppen i sig inte har någon kollegial beslutanderätt. Det är riktigt. Var och en är chef över någonting och beslutar över någonting, som de ibland har kommit överens om i ledningsgruppen, ibland har de inte ens diskuterat det men tar beslut om ändå. Ibland kanske de har olika åsikter och så går de hem till sin kammare och gör sina beslut. Det är helt riktigt, så här är det. Men att de inte skulle ha ansvar, det är ju fel. Varje chef inom ÅHS, varje anställd, måste ju följa sin budget. Alla som har budgetansvar måste följa den budget som de har blivit tilldelad. Det betyder inte att de gör det. Men de har det ansvaret. Man kan inte säga att de inte har ansvaret, för det har de.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Nej, vi kan vara överens om att de har ansvaret även om de inte tar ansvaret, det tror jag. Det har att göra med de här organisatoriska problemen. Man måste få till stånd en återkoppling till dem som har beslutandemakten. Det är ju ytterst lagtinget och landskapsregeringen. Jag vet inte hur många gånger när t ex jag eller någon i mitt parti har framfört åsikter om äldreomsorgen, ja, ja säger man då från landskapsregeringen, ni ska komma in med de ändringsförslagen till planen. Men enligt den här utredningen så spelar det absolut ingen roll vad vi säger i planen, för det finns inte några sanktioner eller följder. Det flyter på. Det är ju nästan alltid så att vi har tilläggsbudget från ÅHS för att läkarna vet att det inte blir några sanktioner.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Det är också riktigt. Nästa problem är ju planen. Den behandlas inte som den borde behandlas. Det har alltid varit ett problem, det har blivit bättre genom åren. Det är fortfarande inte bra. Nu föreslår revisorerna att det skulle vara bra om man skulle få planen som ett skilt ärende i lagtinget i form av ett meddelande, det kommer fram här på sidan 59. Det kan hända att man också måste utveckla den diskussionen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Landskapsregeringsledamot Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Ltl Gun Carlson analys var till stora delar korrekt när det gäller ÅHS. Där tror jag att det finns ett glapp, delvis, hur teori och praktik ser ut. Det var inte så länge sedan som det var omöjligt för vårdpersonal att bli klinikchef. Där har vi tagit steget framåt. Det ställs också helt andra krav på ledarskap och chefskap idag. Man ska kunna administration, budgetering, personalärenden och rekrytering. Det finns två enheter som jag tycker fungerar väldigt bra, primärvården och rehabiliteringen. Den ena leds av en vårdpersonal, Birgitta Hermans och den andra av en läkare som heter Sheila Sundblom. Kanske man får ta upp namn, när det är positivt, ursäkta, men primärvården och rehabiliteringen och Gullåsen.

Ltl Gun Carlson, replik  

Herr talman! Det här är också en jätteviktig fråga som jag tror att vi borde våga diskutera. Det är ingen självklarhet att det är läkare som ska vara klinikchefer. Inte på någon enda avdelning, det är ingen självklarhet. Det är egentligen väldigt dumt att vi har högt utbildade specialiserade läkare, som ska sitta vända och sköta papper som de egentligen inte klarar av. De är inte utbildade för detta. Vi tar inte till vara deras kunskaper utan sätter dem bakom ett skrivbord där de definitivt inte hör hemma. Det här har jag fört fram i olika sammanhang. Man har sagt att det är omöjligt för det finns ingen annan än en läkare som kan rekrytera en annan läkare till en tjänst. Ja, det kan hända men det är en liten, liten del av administrationen. Låt det vara så då att när man rekryterar en specialist så får en annan specialist redogöra för förhållandena.

Landskapsregeringsledamot Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Jag delar den uppfattningen. Där kan vi konstatera att vi har tagit några steg framåt. En av de viktigaste sakerna för ÅHS är när man rekryterar klinikchefer. Det kommer också fram i olika sammanhang att det finns ett glapp där mellan förståelsen vad man är satt att göra. Det är inbyggt i systemet. Det är inte så lätt att komma åt det. Meningen är att man ska ha en översyn av hela strukturen, bara budgetprocessen är färdig. Ledningsgruppen har lämnat ett förslag till ÅHS styrelse med de här beramade inbesparingsförslagen, där har man ju varit eniga, i alla fall.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! De har åtminstone lämnat förslaget till tidningarna. Det är sant att avdelningarna, enheterna som leds av sjuksköterskor i grunden, de fungerar väldigt bra. Jag håller med om det, de klinikcheferna är väldigt duktiga. Jag tycker nog man skulle gå vidare med också den här frågan. Det är inte heller många läkare som egentligen vill vara klinikchefer. Det är klart att det kanske är en viss status. Men skulle man förändra hela klinikchefskapet till en administrativ tjänst så skulle läkarna ändå få jobba med sitt. Naturligtvis skulle de ha ett samråd med de administrativa cheferna inom kliniken. Jag tror att det här skulle rädda många arbetstimmar för läkarna på sjukhuset. Det här skulle vara väldigt viktigt idag. Detta är en besparing, verkligen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Danne Sundman

Talman! Jag brukar alltid berömma revisorernas berättelse för den innehåller mycket intressant läsning. Det är ju ett enormt arbete som revisorerna har lagt ner. Även denna gång är det mycket intressant ur revisorernas berättelse. Jag har ju förmånen att få sitta i finansutskottet och gå ännu djupare in på de här skrivningarna. Betyget är, som vanligt, mycket högt.

Jag vill börja med att beröra revisionsberättelsen och revisionen som instrumentet. Det är ju en viktig del av den parlamentariska kontrollmakten, särskilt för oss inom oppositionen som inte har nyckeln till tvåpartimötena och regeringssammanträden. Det är på andra sidan stängslet. Hela den här revisionsapparaten är ju under lupp, som vi vet. Vi fick en preliminär presentation av det den 31:e augusti. Också där har jag fördelen att ingå i finansutskottet, som ev. ska diskutera den här lösningen på revisionen. Det som jag tycker är viktigt är att man får den här kedjan av revision. För det första när man börja revidera, att inputten till revisorerna är så stor och bred som möjligt att de får tips om vad som behöver tittas på. Sedan ska revisorerna själva avgöra vad man reviderar, vad man prioriterar sina resurser på.

Sedan när de här efterrapporterna kommer är kopplingen till förändring och förverkligande väldigt viktig del. Det är tråkigt att vi inte får det här meddelandet nu, som jag har sett som väldigt bra. Där får då landskapsregeringen förklarar vad man anser om revisorernas påpekanden och hur man avser att förändra sig. Det är lite otillfredsställande, tycker jag, att man bara ska ge det muntligt vid finansutskottets möten. Man borde ha meddelandet i botten. Inte gör det så mycket om det fördröjs några veckor. Det borde vara så. Det borde också, med den här nya revisionsreformen, lagstiftas att det så ska göras. Sedan borde dessutom det meddelandet gå via revisorerna att man får säga om man tycker att åtgärderna är tillräckliga. Så här görs det ute i stora världen. Sedan kan lagtinget slutligen säga att nu har revisorerna påpekat, nu har landskapsregeringen ändrat, nu är vi nöjda. Vi har utfört vår parlamentariska kontrollmakt. Jag har tidigare varit med om att alla inte riktigt har förstått hur jag menar. Jag hoppas att få förståelse för mina idéer när det gäller revisionen.

Helt kort vill jag beröra några punkter i revisionsberättelsen. Det börjar med förvaltningschefen, där revisorerna inte har berört, min käpphäst vid det här laget, nämligen på det sätt vilket förvaltningschefen är anställd, bara på basen av förtroende. Anställningsskyddet är bara så att om landskapsregeringen förtroende är borta så kan man göra sig av med förvaltningschefen. Det här är relevant också i belysning av när förvaltningschefen utför uppgifter som senare kan granskas. Man kan ha ett politiskt inflytande på förvaltningschefen, det är inte bra med tanke på vilka uppgifter förvaltningschefen har. Jag säger inte att det är något fel på nuvarande tjänsteinnehavare eller dennes ageranden. Bara att systemet är på detta sätt så öppnar för misstanke om det. Därför skulle det tjäna funktionen att antingen lyfts vissa arbetsuppgifter bort till den nya juristtjänsten eller så ändrar man anställningsförhållandet. Det här anställningsförhållandet kan vara bra när det uttryckligen gäller de funktioner som förvaltningschefen har som gränssnitt mellan politik och förvaltning. Den funktionen är ju också viktig och ska vara tillsatt på politisk förtroende.

När det gäller sjukfrånvaron blir man nog lite bekymrad när man läser revisorernas rapport. Vi har hört tidigare att vi har väldigt hög sjukfrånvaro på vissa håll. Det är ju ett problem, som tidigare talare sade. Det är ju många olika sorters sjukfrånvaro. Det kan behövas många olika sorters åtgärder för att bringas ner. Det är aldrig så att man klarar sig helt utan sjukfrånvaro, det är ju en utopi. Den går alltid att minskas, särskilt när vi har så höga siffror. Jag tror jag föreslår det i finansutskottet att vi ska titta extra på den biten.

När det gäller stöd för främjande av bostadsproduktion, så är det alltid lika intressant särskilt när man själv är lite i branschen och känner många kollegor. Landskapet bedriver en bank som är stängd, det är lapp på luckan. Banken är stängd, man får inte veta vare sig ja eller nej, när man frågar banken någonting. Det är kanske det allra sämsta. Det är bättre att få komma in till bankkontoren och så säger någon nej. Jaha, tack och hej. Men nu är banken stängd och man får inget besked. Det är lite tråkigt. Där finns också saker att titta på för finansutskottet.

Angående avräkningsgrunden, klumpsumman, det är intressant att nu få se, svart på vitt, vad de här förändringarna i statens sätt att budgetera innebär. Dock tror inte jag att det kloka är att försöka lösa våra ekonomiska problem genom att mjölka mera pengar ur staten Finland, som har mycket, mycket större problem än vad vi har. Vi läser dagligen på nyheterna om brödköer, bostadslösa, kraftig brist på resurser i offentlig förvaltning och välfärdsproduktion. Ska vi då ställa oss i samma kö och säga att nu skulle vi vilja ha 100 miljoner till, är det okej? Vi rika ålänningar är lite fattiga tycker vi. Nej, det är inte okej. Även om vi på något vis kan anses ha rätt till de här pengarna, så kan vi inte ställa oss i den kön. Vi får tyvärr inse att de här pengarna har rullat förbi. Lösningen är inte heller att öka klumpsumman. Om ett barn har för liten veckopeng, är det inte veckopengen som ska ökas, det är inköpen av det som veckopengen går till som ska minskas. Så är det ju i vårt fall. Vi ska egen beskattning så vi får de resurser vi själva skapar så att vi framförallt ser till att vi klarar oss på de resurserna. En tidigare kollega till oss, Harry Eriksson, sade alltid att närande eller tärandet inte spelar någon roll. Om det är så att vi är tärande då ska vi omedelbart ha egen beskattning, vi ska inte leva på någon annan. Är det så att vi är närande då ska vi omedelbart ha egen beskattning, inte ska våra pengar gå till någon annan. Det spelar ingen roll egentligen. Vad jag vill säga med det här är att det intressant att se, det som revisorerna skriver, lösningen av våra problem är inte att vi ställer oss med mössan i handen och kräver ytterligare allmosor av Finland. Det är många andra som behöver pengarna, mer än oss. Vi måste i stället reda upp vår utgiftssida.

Då är det ganska intressant att komma in på ÅHS, som i den här revisionsrapporten särskilt behandlas i och med att man har haft en särskild revision av ÅHS. Det där tyvärr så att bristen på revision inom ÅHS, bristen på effektivitetsrevision och fortlöpande revision har en prislapp. Det är säkerligen så att den prislappen är större än prislappen på de inbesparingar som nu är väldigt smärtsamma att genomföra. Det är ju vanskligt att säga vad utebliven revision kostar men det finns teorier som beskriver det här. Det är ganska dyrt att vara utan revision. I rapporten som finansutskottet fick en preliminär presentation i ett tidigt skede av, så finns det mycket intressanta saker i. Framförallt är det enkelt att läsa innantill i punkt 6, där man skriver att enligt revisorns Håkans Fants bedömning så finns det goda möjligheter till politisk styrning. Däremot ger den nuvarande organisationen inte speciellt goda möjligheter till en god ekonomisk effektivitet och kvalitet i vården. Vi kunde med bättre styrning få samma sak eller kanske mer för samma eller mindre pengar. Det är vad som sägs i punkt 6. Som en utomstående betraktare, som inte alls är någon speciallist på vare sig sjukvård eller ÅHS, ser jag att ÅHS organisationen är svårt överarbetad, rentav överambitiös med allt för många nivåer. Det blir alltid administrativa överlappningar och framförallt överlappning när det gäller vem som verkligen har ansvar för ekonomisk uppföljning. Det här har jag sagt tidigare och nu kommer det svart på vitt i revisionsrapporten. Det är inte lätt att komma till rätta med sådana här problem. Det är vår skyldighet att åtminstone försöka. Jag hoppas att rapporten kan vara början på en förändring inom ÅHS som gör att man säkerligen på sikt sparar pengar i form av högre effektivitet. Det beskrivs mycket bra i den här revisionsrapporten.

Talman! Det finns mycket man kunde orda om i revisorernas rapport, men jag nöjer mig med det här. Jag har möjlighet att noggrannare granska rapporten i finansutskottet.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Ltl Danne Sundman berör klumpsumman. Jag blir lite förvånad där. Jag förstår att han tycker det är bättre med egen beskattning än klumpsumma. Men att det klumpsumman idag skulle handlar om allmosor, vi har ju ett system, jag ser inte klumpsumman som någon allmosa. Det är det som Åland rätteligen ska ha. Vi betalar in skatter och vi ska ha tillbaka det vi ska ha. Menar ltl Danne Sundman att i väntan på att vi ska få utökad skattebehörighet så ska vi inte diskutera klumpsumman ifall den är fel?

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Nej, tvärtom! Nu måste nog ltl Eliasson ha missförstått. Jag har inte pratat om några allmosor. Jag har pratat om att det som har varit, det här som revisorerna räknat ihop till över 100 miljoner, det kan vi inte tro att vi får retroaktivt i klumpsumma. Jag har många gånger här sagt att vi borde se över avräkningsgrunden. Men det har inte gjorts och det går inte att göra det retroaktivt. Det finns ju anledning att under den här övergångsperioden justera avräkningsgrunden. Vad jag vill försöka beskriva, det är det politiskt känsliga att vi ålänningar i det här skedet ska ställa oss i samma kö som alla andra som har behov av statens finanser. Jag sade det här som ltl Eliasson vet redan för många år sedan. Nu är det lite ”taskigt” läge, rent av, att ställa sig i den kön och konkurrera med andra behov. Nu kanske vi får inse att det är politiskt omöjligt att göra den här justeringen.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Nej, jag uppfattade nog klart och tydligt att ltl Danne Sundman talade om allmosor. Jag fick den uppfattningen att han menade att det är ingenting som vi ska göra något åt nu utan vi ska ha egen beskattning. Det är ju en fråga som vi jobbar på gemensamt. Det kommer att ta lång tid. Landskapsregeringen har ju redan börjat diskutera de här frågorna om att få en ev. justering av klumpsumman. Vad jag förstår nu av ltl Sundmans uttalande så tycker han att det är okej.

Ltl Danne Sundman, replik

Talman! Det är okej, men det borde ha gjorts för länge sedan. Nu är den politiska förutsättningen mycket svårare att få till stånd en sådan justering. Nu förstod jag också vad ltl Eliasson missförstod i mitt anförande. Lösningen på våra problem långsiktigt är inte att man justerar klumpsumman, så är allt frid och fröjd. Man får inte göra det med syfte att det ska ersätta vår strävan efter egen beskattningsrätt. Men under en övergångsperiod kan man göra det, även om jag tror att det är politiskt svårt. På sikt så skulle det cementera våra bekymmer om vi bara justerar klumpsumman och sedan är vi nöjda.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Det var också ordet allmosor jag hakade upp mig på. Man kan inte kalla vår rättmätiga avräkningsgrund för allmosor. Om det visar sig att grunden inte har följt med under den här senare tiden, det har skett många förändringar som borde åtgärdas, så är det inte fråga om allmosor. Det handlar inte om att vi ska ställa oss i någon grötkö. Tvärtom, vi ska bara ha det som tillhör oss. Det måste man alltid hävda. Att sedan en egen beskattning skulle ta bort sådana här problem, det håller jag med om. Det håller vi alla, som tycker att egen beskattning är värd att jobba för, med om. Det är en annan historia.

Kort om audiators utredningen som talar om bättre kvalitet i vården. Jag tror nog att så mycket bättre kvalitet i vården får man inte någonstans, oberoende vad revisorerna säger. Vi har väldigt bra kvalitet i vården. Det som däremot har bromsat upp det är all datorisering, som hindrar många från att jobba effektivt.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! När jag nämnde ordet allmosor så menar jag att det så man ser det från finska politikers sida om vi ålänningar nu ställer oss i kö och vill ha de här 100 miljonerna som, enligt den här uträkningen, har gått oss förbi. Visst kan man säga att det är våra pengar. Men jag försökte beskriva det politiska läget för att få till stånd en sådan justering. Om man argumenterar, vilket inte är fel men det blir politiskt fel i motpartens ögon, att det har räknats fel på det här sättet. Förstår ni? Nej, det gör ni inte. Men så tror jag att det tas, därför borde man ha gjort det här tidigare. Det är fel tid att göra det nu.

När det gäller revisionsrapporten så handlar det inte om att man ytterligare ska höja kvaliteten. Man måste ha samma kvalitet till en lägre kostnad. Det är slutsatsen i rapporten, att det är möjligt.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Jag har aldrig trott och tänkt att man skulle kräva tillbaka de ev. 100 miljonerna som har gått vår näsa förbi. Det tror inte jag heller att vi ska försöka oss på. Men på sakliga grunder enligt ursprungsdiskussionerna, har vi rätt att kräva en höjning. Det finns uppgivet på vilka punkter man har rätt att kräva en höjning eller en ändring. Bara det att vi är flera personer nu på Åland, vi är 0,51 % av Finlands befolkning idag, skulle göra lite extra miljoner. Inte ska vi ge oss trots att vi jobbar för en egen beskattning.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Nej, där håller jag med. Inte ska vi ge oss. Jag försökte i mitt anförande bara beskriva den politiska realiteten som de här försöken att justera klumpsumman kommer att möta, Det finns andra saker man måste diskutera, förutom de här sakerna som revisorerna påpekar, andra saker med anledning av självstyrelselagen som nu har några år på nacken. Det har t.ex. nämnts när polisen utför förundersökningar, som är riksbehörighet, är det är ingen som betalar för detta. De finns en lista i förvaltningen med detaljer på sådant här, som man borde ha ekonomiska transaktioner för. Det, om inte annat, ska man ju absolut diskutera. Det är tråkigt, det här systemet var från början ganska ska sinnrikt, vilket landshövdingen brukar påpeka när han får tillfälle. Det har cementerats i 0,45 %, de här andra mekanismerna har stelnat, det är tråkigt, annars skulle klumpsumman vara mycket mera attraktiv. För ”klumpsummankramarna” är det tråkigt, men för mig som vill ha egen beskattning är det här bra att inte klumpsumman fungerar. Jag vill bort från det som ltl Sundback brukar kalla för ”hemmafrustuket”.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Jag sällar mig gärna till dem som tycker att landskapsrevisorernas berättelse på många sätt är intressant läsning. Det är också digert dokument. Man tar upp både svåra och omfattande förvaltningsområden och försöker verkligen penetrera dem. I vissa fall kommer man också fram till en hel del intressanta och konstruktiva ändringsförslag. Dock, herr talman vill jag säga att lite väl koncisa och stränggenta förslag tycker jag att revisorerna ska komma med. Men det är många ord som kanske, borde, övervägas och så. Det är ändå svårt för landskapsrevisorerna att ha framgång, det vet jag av har lång bakgrund i det här parlamentet, att åstadkomma några förändringar. Jag kan ta som exempel att vi inte har någon upphandlingslag, som handelskammaren nu har utrett, att det skulle vara en nyhet. Det har lagtinget åtminstone två gånger beslutat att vi skulle lagstifta om det. Men ännu har det inte kommit någon lag. Det är framförallt för att skapa rättsäkerhet i systemet. Det kanske skulle behöva finnas en revision på revisionen, för att se om det faktiskt leder till förändringar och förbättringar. Nog om detta. Här finns tillräckligt att diskutera. Vi ska väl hoppas på det bästa, att någonting också leder till positiva resultat.

Ett genomgående säkert tema de senaste 10-15 åren är ÅHS. Det som lite skiljer sig den här gången från de tidigare litaniorna, är att det finns en bilaga med en särskild revision. På sidan 3, under iakttagelser och styrelsearbete, konstaterar iakttagare att ”styrelsen inom ÅHS är ett organ som är tillsatt på politiska grunder och fungerar som ett politiskt organ. De personer som sitter i den här styrelsen, de fattar politiska beslut.” Sedan står det att ledningsgruppen inte har kollegial beslutanderätt, vilket vi bytte åsikter om här med ltl Gun Carlson. Alla topptjänstemän i organisationen, förvaltningschefen, chefsläkaren, vårdchefen, ekonomichefen och personalchefen, det har inget kollegialt ansvar. Var och en gör som den vill om den inte råkar få de andras välsignelser. Eller om denna chef inte är så självständig, så låter man bli att göra något som skulle vara nödvändigt. Det finns ingen granskning av vad som beslutas, inte inom gruppen och tydligen inte heller nödvändigtvis någon koppling till styrelsen. Det här betyder att det inom ÅHS inte finns något kollegialt organ som skulle uppfatta det som sin uppgift att i första hand se till att ÅHS på ett optimalt och effektivt sätt verkställer det mål som lagtinget och landskapsregeringen har ställt. Det betyder att allt flyter fritt. Visserligen finns det beslut i budgeten hur mycket pengar den här organisationen ska få göra av med. Vi har en plan om vad som är målet med arbetet. Men vi har märkt i tilläggsbudget efter tilläggsbudget det att det inte är någonting som man slaviskt följer utan när man har ett behov så överskrider man budgeten och så kommer man och begär mera pengar. Vi beviljar alla mera pengar, för vi tycker ju då att det är nödvändigt att vi har en bra hälso- och sjukvård. Det har vi, men organisationen fungerar inte bra. Nu när vi ska göra det omvända, så kan man ju fråga sig vad som ska hända. Det säger också den kloka revisorn att det kan bli problem när man inte är tvungen att följa lagtingets beslut, speciellt kan detta komma fram vid ekonomiskt svåra tider då styrelsen blir tvungen att fatta beslut om att strama åt ekonomin genom beslut som påverkar strukturen inom vården. Vi befinner oss nog i en mycket osäker situation om var makten sitter över hälso- och sjukvården. Egentligen bottnar allt det här i att ursprungligen fanns ett förslag att ÅHS skulle vara en renodlad utförarorganisation och landskapsregeringen och lagtinget skulle vara en beställarorganisation och en finansiär. Men någonstans på vägen ändrades det där och det blev halvmesyr, det får vi nu leva med allihop. Man kan ju tycka att det inte spelar så stor roll bara vi har bra hälso- och sjukvård. Jag tycker nog ändå att man måste vara så ansvarsfull att man kan konstatera att organisationen antagligen inte är så effektiv som den kunde vara. Produktiviteten kunde ökas betydligt om man använder resurserna på ett transparent och systematiskt sätt. Den stora frågan är vem som har makten att besluta? Idag flyter det här, det svajar betänkligt. Ytterst blir det nog i hög grad, som jag har försökt säga, en läkarstyrd organisation. Det har det problemet att de flesta människor är väldigt respektfulla och underordnar sig läkarnas åsikter. Läkarna är naturligtvis mycket viktiga och ska respekteras, men de har inte det slutliga ekonomiska ansvaret. Här hoppas jag att utskottet gör lite kraftigare markeringar.

Det som ändå är det mest intressanta är väl avslöjandet om att ingen, ingen inom finansförvaltningen, ingen finansminister, ingen revisor har kunnat konstatera att de ändringar som har gjorts i riksdagens budget och andra förändringar som negativt har påverkat den här klumpsumman, ingen har märkt det och ingen har gjort någonting åt det, inte ens Ålands delegation och landshövdingen som annars minsann har varit väldigt aktiv vad gäller det ekonomiska systemet på Åland. Under hela den tid systemet har funnits har det på sätt och vis fungerat sämre och sämre, ju mer man har förändrat riksbudgeten och nettoprincipen. Det räknas också upp andra förändringar som har gjort att det inte fungerar såsom det var tänkt. Det är väl dags att se över hela systemet och hitta ett system som gör att vi lever på egna pengar, inte på andras pengar. Också här har finansutskottet en viktig uppgift att försöka samla lagtinget till ett kraftfullt ställningstagande. Jag håller med Centern att det här inte är några allmosor, det ska beaktas i de fortsatta förhandlingarna, speciellt den här procentsatsen om klumpen. Alla klumpedunsar får nu försöka göra sitt bästa för att få till stånd en förhöjning i enlighet med det system och den rätten vi har, naturligtvis. Det här är ingen konjunkturfråga, det är en strukturfråga och den baserar sig på självstyrelselagen.

I landskapsregeringens berättelse finns det ett helt kapitel om hållbarhetsutvecklingen. Det påminner lite om stadens miljöredovisning som ingår i bokslutet. De här staplarna blir lätt lite meningslösa. Vore det inte de klokare att det här med hållbarhet var någonting som bedömdes under varje kapitel eller varje avdelning? Nu blir det ett sidoresonemang, det borde vara mainstreaming, en huvudfåra. Man borde konstatera är detta en hållbar utveckling eller är det inte. Det här resonemanget som lantrådet och jag hade om den här stapeln som redovisar genomsnittlig månadslön för offentligt anställda och privatanställda, kan vi konstatera att både när det gäller manliga och kvinnliga löner så är de privaträttsligt lägre på Åland. Är det ohållbart? Är det ohållbart, frågar jag mig, kommer man fram till att det är ohållbart, vad ska vi då göra? Inte kan vi påverka de privata lönerna. Då måste vi sänka de offentliga lönerna. Eller vad är meningen med de här staplarna? Det är lätt att säga halleluja, men att göra det. Lite mera logik och slutsatser efterlyser jag. Det finns många slagord som vi tycker är vackra och fina men när man ska göra det i praktiken så krävs det nog lite mera. Jag tycker inte att det här är tillfredsställande. Framförallt tycker jag att regeringen inte drar några slutsatser av de här tablåerna. För min del tar jag gärna emot landskapsregeringens berättelse till lagutskottet, så vi får titta närmare på det här. Jag har ingenting emot hållbarhetsgranskning, men då tycker jag att det ska ske integrerat inom de olika områdena.

Det sägs här i landskapsrevisorernas berättelse på tre ställen att vi ska motta en ny finansförvaltningslag. Det tror jag är en väldigt viktig lag. Vi hoppas att den kommer inom 2009. Frågan är vad det kommer att stå i den och vad det riktigt står i den nuvarande lagen.

Jag tänkte därför ta upp det här med jordbruksstöden. Om man under en pågående mandatperiod höjer ett stöd, t ex jordbruksstödet, är det då förenligt med nuvarande förvaltningslag? Jag tror att det är vtm Gunnar Jansson som har lärt oss att om ett beslut, som lagtinget har tagit, förändras så är det bara lagtinget som kan förändra detta. Det här är kanske någonting som vi kan få svar på? Hur har det gått till att man höjer jordbruksstöden med pengar som vi inte vet varifrån de kommer. Är det förenligt med nuvarande finansförvaltningslag? Kommer det att påverkas av den nya finansförvaltningslagen? Annars börjar det kännas lite oroväckande det här med hur man förändrar lagtingets fastställda budget. Vi har ju ett tilläggsbudgetförfarande, det är väl där man gör förändringar i budgeten.

När jag nu är inne på jordbruksstöden så finns det, under Näringsavdelningen i landskapsregeringens berättelse, tablåer som är ganska överskådliga under näringspolitiken. Det är de allmänna stödformerna och EU-stöd till företag. Sedan kommer man till jordbruksbyrån, här finns inte en enda, ja det finns en liten tablå som visar att man delat ut LFA kompensationsbidrag för 105 %, inte bara för 100 %, utan för 105 %! Miljöstödet som bas stöd har man fördelat till 100 %. I övrigt står det inte riktigt klart och tydligt hur mycket pengar man har delat ut. Jag tycker inte det är riktigt schysst mot skattebetalarna. Nu uppgår det här beloppet totalt för landsbygdsutvecklingen för 2007-2030 till just under 60 miljoner, till mindre än 600 bidragsmottagare. Det finns uppgivet hur många som gäller för det ena och det andra. Det borde framställas i en tablå så att det blir överskådligt. Att räkna upp det här i flytande brödtext, antalet gårdar och stöd o.s.v. är inte riktigt tillfredsställande. Det rör sig om så mycket pengar och gäller så få personer att det är väldigt känsligt om man inte redovisar de här stödmedlen öppet och klart.

Herr talman! Jag ser fram emot en fortsatt diskussion efter att berättelsen har behandlats av utskotten.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Jag har ingen orsak för min del att försvara ÅHS organisationen och dess effektivitet, tvärtom. Jag har själv föreslagit för styrelsen en ordentlig organisationsanalys och ändring, men det är lite segt att få majoriteten med sig i styrelsen. Jag vill ändå framföra en korrigering när det gäller Fants text här som ltl Sundback hänvisade till. Ledningsgruppens uppgifter, enligt reglementet så är deras huvuduppgifter att arbeta för de övergripande målen. Målen fastställs av lagtinget och landskapsregeringen. Det är deras uppgift. Men sedan har det visat sig genom åren att det nästan aldrig finns på deras föredragningslistor, utan det är administrativa frågor. Då tror jag man kommer till att det största problemet är sammansättningen av den här organisationen. Golvet, verksamheten är nästan inte alls representerad, utan det är administratörer helt enkelt.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Jag tror man måste vidga perspektivet. Det är som ltl Roger Jansson säger givetvis, men det att ledningsgruppen inte har någon kollegial beslutanderätt så därför svävar det fritt. När de dessutom inte åläggs att förverkliga lagtingets och landskapsregeringens beslut så finns det ju ingen styrning på verksamheten. Det tar upp frågor och diskuterar nu det som de diskuterar. Det som de kommer fram till kanske t o m förverkligas i vissa fall. Det är alldeles för svag definition av var makten sitter i organisationen. Det måste lagstadgas, det räcker inte med ett reglemente.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Inte är det kanske riktigt så. Den makt som finns inom ÅHS så den finns i reglemente, som är lagstadgat vad det reglementet kan innehålla. Där finns den inre organisationen och den makt som också de här ledamöterna i ledningsgruppen har. Den är klar och tydlig, sedan hur man följer den är en annan sak. Att de inte skulle ha någon kollegial beslutanderätt som Fant skriver stämmer inte riktigt heller eftersom i deras reglemente i punkt 5.1 anges att de ska bereda ärendena inför styrelsen. Det ska de göra samt att de dessutom ska ansvara för att målen och det som är viktigt för den övergripande verksamheten också genomförs i organisationen. Så står det också i reglementet. Egentligen är det bara fråga om att göra såsom det står. Men nog behövs förändringar också, särskilt när det gäller sammansättningen av ledningsgruppen.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag är nog av samma uppfattning som Fant, att ledningsgruppens arbete och dess relation till styrelsen ytterligare bör lagstiftas och formaliseras. Det är det här som är väldigt oklart när det inte finns ett klart samband. Jag hoppas att man går vidare. Reglementet behöver säkert också ses över men det krävs nog lagändringar för att få klarlagt var ansvaret ligger och hur det är fördelat mellan lagtinget, landskapsregeringen och ÅHS styrelsen och ledningsgruppen. Att man dessutom inte har haft revisorer är ju katastrofalt. Det finns ingen intern uppföljning utan det är mest landskapsrevisorernas skrivningar som vi har haft att följa.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

Tack, herr talman! Att det behövs en organisationsförändring inom ÅHS det tror jag att vi är flera som kan hålla med om. Det är också under diskussion i ÅHS styrelse. Jag reagerade lite på ltl Sundbacks anförande när hon tyckte att organisationen är läkarstyrd. Jag kanske inte vet hur hon menar, men jag har i alla fall upplevt med de diskussioner man har haft, att det anser åtminstone inte de klinikchefer som är läkare. De känner sig lite bakbundna, på ett sätt, att klara den ekonomiska situationen och följa budgeten för att det är problem med två hierarkier. Vi kommer tillbaka till organisationen, hur vi än diskuterar.

Ltl Barbro Sundback, replik

När den här ledningsgruppen inte har kollegialt beslutanderätt, om man har 15 klinikchefer av vilka tydligen de flesta i alla fall är läkare så nog vet var och en, som har varit inne i sådana här organisationer, hur det går till. Det finns en formell gång och så finns det en informell gång. Jag menar att den formella gången är alldeles för otydlig och oklar och den ger inte makt åt ledningsgruppen och åt styrelsen inom organisationen. Det är ju det som man måste formalisera.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

Tack, herr talman! Jag tror säkert att det kanske finns någonting att göra där. Men sedan måste jag nog hålla med ltl Roger Jansson att det finns sagt i reglementet ganska klart hur den här ledningsgruppen ska fungera och bereda ärenden till styrelsen.

Ltl Barbro Sundback, replik

Man måste ju ändå inse att det är en skillnad mellan vad det står i reglementet och vad man uppmanar folk att ta ansvar för. En annan sak om det är formaliserat i lag, vem som har både ansvaret, skyldigheten och befogenheterna, det är ju då någon kan ställas till svars för någonting som har fullföljts eller icke fullföljts. Det är ju ingen förening det här, inte.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Landskapsregeringsledamot Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Jag tänkte hålla mig till den här hållbarhetsredovisningen och ltl Sundbacks skepticism till den. Det har hon uttryckt förut och det är hennes fulla rätt. Ursprunget är ju Brundtlandkommissionens definition på hållbarhet. Det är absolut första gången landskapsregeringen har något sådant här. Det är någon form av pionjärarbete, som vi har gjort. Det är ett levande dokument. Vi måste hela tiden utvärdera om det är ett nyckeltal vi hänvisar till. När man jämför offentligt- och privatanställda så kan man också konstatera att när det gäller offentligt anställda är löneskillnaden mindre mellan kvinnor och män än vad den är inom det privata. Det är värt att starta en diskussion om det.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag tycker det skulle vara viktigare att veta hur man åstadkommer balans mellan det sociala, ekologiska och ekonomiska dimensionerna på den frågan. Det är ju det som är regeringens mål med hållbarheten. På vilket sätt uppnår vi balans i ekonomiskt, socialt och ekologiskt avseende vad gäller löner mellan kvinnor och män och mellan det privata och det offentliga?

Landskapsregeringsledamot Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Specifikt när det gäller lönejämförelsen kan man konstatera att det berör den ekonomiska och den sociala delen. Det har konsekvenser för hur landskapsregeringen ska handla när det gäller arbetsvärdering, när det gäller vad kvinnor får för pensioner, när det gäller hur jämställdheten avancerar i samhället. Vi kan konstatera att vi har en bra bit att gå när det gäller den frågan.

Ltl Barbro Sundback, replik

Ja, om det behöver konstateras igen för miljonte gången, så gärna för mig. Men hur ska vi uppnå balans? Det är ju det som är problemet. Jag tycker det är lite att kasta dimridåer. Det är, som jag ser det, en stor ekonomisk och social orättvisa när det grundar sig på kön.

Det andra problemet är det här med privatanställda, jag tycker inte vi kan ta in det i landskapsregeringens berättelse. För hur ska vi kunna påverka det? Jag ser inte det meningsfulla med de här staplarna, ur det perspektiv som regeringen själv har valt att skapa, hållbar utveckling. Tvärtom kanske, det bara förvirrar ännu mera. Eller är det att man vill säga; titta vad vi är duktiga inom offentlig sektor, där är skillnaden mellan könen mindre.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik

Herr talman! Redovisningen i landskapsregeringens berättelse utgår från uppställda mål. När det gäller bidragen som ltl Sundback efterlyste, den tabell som finns på sidan 112, utgående från den kalkyl eller den bedömningen man gjorde i anslutningsarealer för olika bidragsmottagare, här blev det på det ena LFA kompensationsbidraget 622 hektar mera än det kalkylerade, därav står det 105 %. Det ekonomiska utfallet av det här finns inte redovisat i den här berättelsen, det finns i landskapets bokslut.  Det finns inom en stödram, ett stödpaket inom axel två. Det här stödpaketet, LBU programmet togs fram av den tidigare landskapsregeringen med ledamoten Sundbacks parti som delaktig i. Det har fastställts av EU och den sittande landskapsregeringen.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack herr talman! Jag hör att näringsminister Jan-Erik Mattsson har läst på sedan senast vi diskuterade jordbruksstöden. Det är bra det. Det är väl det omdiskuterade PM:et. Vi kanske kan få en kopia av det? Det är väl en offentlig handling? Det skulle vara mycket intressant att ta del av det. Om man jämför med det som redovisas på sidan 109, så tycker jag att redovisningen av jordbruksstödet är otillräcklig. Det är lite förvånande att man delar ut 105 %. Jag tycker det var ganska väl tilltagna stöd i alla fall. Det går hela tiden lite mera i överkant. Det toppar över en miljon här och en miljon där till jordbruksstöd. Det borde inte göra det. Jag håller nog med vtm Gunnar Jansson, lagtingets beslut kan bara lagtinget ändra på.

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik

Herr talman! När det gäller omfördelningen mellan olika stödåtgärder så är det någonting som lagtinget inte har fastställt. Till den delen finns det inom samma ram. Däremot så är ju de ändringar, den här berömda, omtalade åtgärden, som är iväg skickade för godkännande av ändring av LBU programmet och för notifiering till den ekonomiska delen. Men det är inte några nya pengar från landskapets budget som kommer in.

Ltl Barbro Sundback, replik

Det hör ju kanske inte riktigt till berättelsen, men hur kan då det totala beloppet stiga från 57 till 59 miljoner? Någonstans har det kommit mera pengar under de här anslaget.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Plenum avbryts här och återupptas kl. 15.19.

Talmannen

Plenum fortsätter. Nästa anförande Johan Ehn, varsågod.

Ltl Johan Ehn

Herr talman! Jag vill inledningsvis börja med att sälla mig till dem som lyfte fram det positiva i att årligen har en revisionsberättelse som är omfattande och beskriver landskapets fögderi under de senaste åren, granskade ur andra ögon än landskapsregeringens, vilket är väldigt nyttigt. Samtidigt vill jag också konstatera att från Frisinnad Samverkans sida ser vi också fram emot det arbetet som nu pågår att skapa en oberoende revisionsmyndighet, rakt underlydande lagtinget. Vi ser det som någonting som ytterligare kan utveckla revisionsarbetet på ett sådant sätt att det är lättare att också få en kontinuitet i arbetet. Man får också möjlighet att kanske bedriva det ytterligare utan de politiska glasögonen. I första hand handlar ju revisionsarbete faktiskt om att granska, utgående från av lagtinget fattade beslut, och hur det sedan förverkligas av landskapsregeringen.

Jag kommer i mitt anförande att lyfta några saker som rör både verksamhetsberättelsen och revisionsberättelsen.

Till att börja med vill jag lyfta en fråga som redan har varit upp, en intressant figur på sidan 23 1. Ltl Barbro Sundback var redan inne på det när man diskuterade skillnader mellan lönenivåerna i offentlig sektor och privat sektor. Jag skulle vilja lyfta en annan sak som diagrammen på den här sidan visar, det är om den genomsnittliga lönen som vi har inom olika delar av landskapsförvaltningen. Tittar man dock på sjötrafiken, skärgårdstrafiken så har vi en medellön som ligger på över 4 000 euro per anställd. Det är en ganska hög summa. Det här aktualiserar det som också till viss del har diskuterats här tidigare, men som vi från vår sida vill lyfta upp ytterligare, behovet av att göra arbetet med arbetsvärdering och vikten av att göra det. Har inte vi förstått saker och ting helt fel här, så har man inlett ett arbete med det här, men däremot har man lämnat sjötrafiken utanför. Det ser vi som ett allvarligt problem när man tittar på hur siffrorna ser ut här. Ska man kunna få en rättvis arbetsvärdering som syftar till att faktiskt göra förändringar på sikt så behöver man nog ha med helheten. Här skulle det vara intressant att höra kommentarer från landskapsregeringens sida av vilka orsaker man har lämnat bort just sjötrafiksidan? Det är också någonting som man i finansutskottet kunde stifta lite närmare bekantskap med.

När det gäller sättet att lämna revisionsberättelse så hör vi också till dem som tyckte att fjolårets system var bra. Att lämna den tidigt och ge landskapsregeringen en möjlighet att besvara de frågeställningar, kritik och kommentarer som finns i revisionsberättelsen. Den möjligheten gavs genom att avlämna berättelsen i god tid. Det är någonting som man borde eftersträva. Det gör att debatten här i salen blir betydligt mycket enklare. Det vore väldigt bra, för diskussionen och revisionen som instrument för oss här i lagtinget att utöva kontrollmakten, att revisionsberättelsen kom i så god tid som möjligt. Det här är ju ingenting som landskapsregeringen kan göra något åt i det här skedet. Men jag tycker att man bör lyfta upp det i en sådan här diskussion och kanske också försöka påverka revisorernas arbete framåt vad gäller den biten.

När det gäller de här två dokumenten som sådana, landskapsregeringens berättelse och revisorernas berättelse, har vi idag ett system där landskapsregeringens berättelse med bokslutet omedelbart går till utskott. Revisionsberättelsen går alltid till finansutskottet medan är landskapsregeringens berättelse kan gå till lagutskottet, om vi så beslutar. Det som vore viktigt här att inse att de här två hör väldigt intimt ihop. Att fördela, mellan två utskott på det här sättet rakt av, det kanske inte är det allra mest lyckade. När man nu diskuterar en ny finansförvaltningslag och när vi tittar över lagtingsordningen och arbetsordningen så kanske vi borde fundera på hur man ska lösa det här framledes. Kanske det vore bra att man gav finansutskottet, som ett huvudutskott, de här båda dokumenten och man tittar på dem gemensamt. Sedan begär finansutskottet in utlåtanden från övriga utskott som berörs av de här frågorna. Att man får en koppling mellan de här två dokumenten som blir tydligare än vad det är i dagsläget. Nu riskerar vi att få två parallella behandlingar som kan vara olyckligt för att kunna utöva just den kontrollmakt som är så viktigt i det här fallet.

När det gäller landskapsregeringens berättelse så finns det en sak som jag vill lyfta fram här som jag tycker att utskottet kunde titta vidare på, frågan har vi diskuterat ofta i samband med budgeten, frågan har också dykt upp i samband med revisionsberättelsen tidigare. Det handlar om bostadsproduktionen och de faktorer som påverkar hur vi får en bostadsproduktion ute i vårt samhälle. På sidan 21 i revisorernas berättelse finns det en väldigt beskrivande tabell, ett stapeldiagram som visar på utvecklingen av bostadsproduktionen. Vi hade en väldig dip i mitten av 90-talet. Den dippen, enligt vårt sätt att se det, är någonting som beror framförallt på den lågkonjunktur som då kom. Sedan fick vi en liten ökning 2002, det intressanta är att just det året tog man beslut om att införa enhetslån. Däremot hade enhetslånen inte hunnit göra så mycket verkan ännu, men redan där fick vi en uppgång. Samtidigt, i det här läget, avreglerade man också bostadsmarknaden. Tittar man sedan på de följande åren 2004-2006 då går bostadsproduktionen de facto ner. Utgående från de resonemang som man för, att enhetslånen borde lyfta bostadsproduktionen så går den faktisk ner. Landskapsrevisorerna uppmanar landskapsregeringen att följa det här noggrant. Vi tror också det är viktigt att framåt följa hur man får en bostadsproduktion som fungerar bra. Det vore också intressant att utskottet faktiskt tittar lite närmare på vad det finns för orsakssamband mellan de här olika förändringarna. Här vill vi rikta en uppmaning till utskottet att jobba med den här frågan. Vi borde få fram fakta som visar på vad som är orsak och verkan. Jag vet att vi har politiskt olika syn på saker och ting. Det borde vara lätt att få fram fakta. Här talar kanske fakta lite åt båda hållen men då borde man försöka få någon typ av tolkning av det hela.

Sedan några saker i landskapsregeringens berättelse som ligger mig varmt om hjärtat och som jag hoppas på att man kunde få lite mera beskrivet vid tillfälle. Det handlar om brand- och räddningsväsendet, i det här fallet sådant som har funnits beskrivet angående polishuset och alarmcentralen. Under många år har man resonerat om att bygga ut polishuset. I samma veva ska man också lösa utrymmesbehoven framåt för alarmcentralen. När man nu tittar i landskapsregeringens berättelse kan man konstatera att det inte finns någonting noterat om vad som har hänt under det senaste året kring den frågan. Jag har förstått att den springande punkten i det hela är att landskapsregeringen måste bestämma sig för vad man tänker göra med polishuset. Det fanns inledningsvis en tanke att man skulle bygga ut nuvarande polishus eventuellt ta andra närliggande fastigheter för att få det här. Men jag har också förstått att följande steg nu är att man ska bygga nytt helt och hållet. Här vore det intressant att få lite reflexioner om vad som är på väg att hända? Det är ganska viktigt att veta vart vi är på väg vad gäller de här två sakerna.

I övrigt finns många, många intressanta frågor som kunde tas upp i det här. Jag nöjer mig i det här skedet att stanna här eftersom min tid har runnit ganska för långt.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Orsaken till repliken är att det blev lite oklart i ltl Ehns redogörelse för den viktiga bostadsproduktionstabellen på sidan 21 i revisorernas berättelse. Det var så, vi ser här att 1999 började uppgången efter den ekonomiska krisen och fortsätter 2000-2001. Sedan blev det ytterligare en uppgång 2002. Sedan blev det en nedgång, precis som ltl Ehn sade. Så det här började mycket tidigare. Avregleringen av bostadsfinansieringen hade vi 1999, det innebar den här uppgången, som vi ser av den här tabellen. Införandet av enhetslån innebar ingen ny uppgång. År 2002 var endast delvis enhetslånsberoende, men fortsatt avregleringsberoende. Vi ser att diskussionen som har förts om enhetslånens betydelse för bostadsproduktionen i landskapet har ju varit kraftigt överdriven.

Ltl Johan Ehn, replik

Det är bra, om anförande var otydligt, att vi fick det förtydligandet. Det var det som jag precis också försökte säga. Det finns tydliga tecken på att det är andra faktorer än enhetslånen som gör att vi har en bostadsproduktion som ökar i slutet av 1900-talet, för att sedan efter man har infört enhetslånen faktiskt går, åtminstone under de par tre följande åren, neråt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Folke Sjölund, replik

Herr talman! Jag har inte riktigt samma uppfattning om hur man skall läsa den här tabellen, som ltl Ehn. Den här tabellen visar ju den totala bostadsproduktionen, också den privatfinansierade. Min minnesbild är ganska klar på den punkten. När det gäller hyresbostadsproduktionen så var det just reformen av bostadsfinansieringen, via enhetslån och räntestödslån, som verkligen satte fart, då i början på 2000-talet, på den produktionen.

Ltl Johan Ehn, replik

Våra åsikter går här isär. Det som man glömmer bort att ta fram här är avregleringen av marknaden. Där tror jag att man har en väldigt stor effekt om man tittar också på antalet bostäder som produceras totalt. Även om man titta på den siffran så har man en stor uppgång just efter att man gått in för avregleringen. Frågeställningen som dyker upp gör att det blir än mera tydligt att finansutskottet har någonting att bita i vad gäller den här frågan och titta på den så att man sedan också kan följa upp det i det budgetarbete som ska göras. Den här frågan bör rätas ut eftersom vi från vår sida ser en uppenbar risk att det som har hållit på att hända, när man har gått in för att agera bank från landskapsregeringens sida så kraftigt som man har gjort, det är att man tar på sig att bygga helt och hållet. Under de senare åren har det blivit så att det inte är någon annan som vågar starta upp hyreshusbyggandet eftersom de, som får den här typen av enhetslån, är de enda som kan konkurrera framåt också.

Ltl Folke Sjölund, replik

Herr ordförande! Det är väl där våra åsikter divergerar mest kanske. Faktum är att före bostadsfinansieringsreformen så byggdes det egentligen inte några hyresbostäder överhuvudtaget utanför Mariehamn. De satte i gång också en regional byggnation av hyresbostäder. Det är helt klart att just den här typen av hyresbostadsförsörjning är oerhört viktigt för vårt samhälle, särskilt när vi ser på vilket sätt det har främjat inflyttningen till Åland, som är helt väsentlig med tanke på befolkningstillväxten.

Ltl Johan Ehn, replik

Det är säkert så att även utvecklingen på landsbygden har skjutit fart i slutet på 1900-talet och i början på 2000-talet. Fortsättningsvis kan man konstatera att av de hyresbostäder som finns, så finns 68 % av dem i Mariehamn, 32 % ute på landsbygden. Tittar man också på hur pengarna fördelats för enhetslånen så är det framför allt projekt i Mariehamn som har kommit i åtnjutandet av dem. Det finns också några på landsbygden, men om jag inte minns helt fel, från den statistik som fanns presenterad i budgeten för detta år, så var den övervägande majoriteten riktade mot staden och mot stadens fastighetsbolag Marstad.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik

Herr talman! Ltl Ehn tog i sitt anförande upp polishuset i revisorernas berättelse 2008. Egentligen finns det inte någon skrivelse i revisionsberättelsen om det. Men jag kommenterar gärna och informerar om hur det står till med den saken. Det är riktigt att vi har gjort en undersökning och går igenom det. Vi har också fundera på en bantad version, men det visar sig att pengarna inte räcker till. I dagsläget är det så att polishuset inte kommer att finnas med i nästa års budgetförslag.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack herr talman! Ltl Ehn hänvisade till tabellen på sidan 231 i landskapsregeringens berättelse, sjötrafiklönerna. Vänder man blad och går till sidan 232 så finns det en förklaring här. Det är mycket övertid som inte finns i de andra staplarna. Det gör att det blir så här, det blir lätt på det här viset. Övertid och obekväm tid, räkna antalet timmar. Sedan kan vi gå vidare till revisorernas berättelse till sidan 70, här står det i tredje stycket om konsultrapporten som många gånger har refereras här i salen. Många har ondgjort sig över en del saker där. Sista meningen på sidan 70;" revisorerna har erfarit att utredningen är bristfällig och att vissa av de förslag som framförs är dåligt underbyggda".

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! Det vore bra om ltl Sundblom höll sig till vad jag har sagt i mitt anförande vad gäller den sista biten. Jag nämnde inte någonting om utredningen. Jag använde mig av det material som finns i landskapsregeringens berättelse, inte någon utredning. Till den delen tycker jag det vore bra om man kunde replikera på det som har sagts i anförandet.

Vad gäller den andra biten vore det också bra om ltl Sundblom lyssnade på vad jag sade. Jag kritiserade inte de höga lönerna, jag sade att det finns ett behov av att gå vidare i att göra den arbetsvärdering som landskapsregeringen har utlovat. Jag ställde mig mycket frågande till varför man har valt att lämna sjötrafiken utanför den arbetsvärderingen. Det var de sakerna jag lyfte fram. Tydligen var det en öm tå hos ltl Sundblom där man övertolkar eller försöker skriva in saker som jag inte sade.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack herr talman! Ja, jag ville bara försöka peka på att det går att läsa de bitarna med anledning av det som ltl Ehn sade.

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! På vilket sätt har ltl Sundblom kunnat göra en arbetsvärdering utgående från att läsa de siffror som finns här? Det vore intressant att få höra. Det var arbetsvärderingen jag efterlyste. Utgående från de siffror som finns presenterade här, visar det klart och tydligt att en arbetsvärdering bör göras för hela landskapsförvaltningen. Men, vill man inte lyssna på, utan man har förutfattade meningar om vad som kommer att sägas och försöker skriva på andra var man har att säga. Då blir det på det här sättet. Men det jag sade var att det är en arbetsvärdering som behöver göras. Där ska hela landskapets förvaltning finnas med, även sjötrafiken.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson

Herr talman! Det är en bra berättelse, det har de flesta sagt och det vill jag också säga. Det är alltid roligt att säga något som alla andra säger. Det har också varit en bra debatt.

Jag tänkte ta upp sjukfrånvaron, men jag tyckte att ltl Gun Carlson sade ganska långt det som jag tänkte säga, det är onödigt att upprepa det. Jag håller med om det. Det fanns en sak som ltl Carlsson inte nämnde, att sjukfrånvaron mellan enheterna kan vara så olika. Det finns byråer som har exceptionellt hög frånvaro. Det står att sjukfrånvaron kan i en del fall vara arbetsrelaterat. Det där blir lite hängande i luften, jag hoppas att finansutskottet kan titta på det. Det sägs klart ut att vid långvårdsenheten Gullåsen är personalens sjukfrånvaro oroväckande hög. Det kan säkert finnas många olika orsaker till det. Det är ett tungt jobb på alla sätt och vis. Det sägs här att det är viktigt att landskapsregeringen analyserar orsakerna till den höga frånvaron. Det hoppas jag att man redan har gjort. Det vore intressant om den kommande debatten gav svar på det, annars får vi invänta att finansutskottets betänkande kunde ta fasta på det här.

Herr talman! Jag tänkte uppehålla mig vid som nästa punkt det här med anslagsöverskridningar. Det sägs ju i landskapslagen om landskapets finansförvaltning att "i årsstat upptagna anslag må ej överskridas", det är kanske är en formulering som inte riktigt är up-to-date, vi förstår ändå var det betyder. Ändå finns en hel del överskridningar, 15 stycken har revisorerna hittat. Det överskridna beloppet utgör sammanlagt 727 000 euro, det är en del pengar det handlar om. Det vore intressant att veta hur regelverket är när det gäller överskridningar? Hur är det med varningar och andra disciplinära åtgärder för otillåtna budgetöverskridningar? Behandlas alla lika? Det enda jag känner till är prickningen av näringschefen. Om det var på politiska grunder eller på vilka grunder det var, det vet jag inte. Det är det enda fallet jag känner till. Samtidigt ser vi att det finns 15 olika överskridningar, som revisorerna har konstaterat, bara för fjolåret. Det här vore intressant att få reda på. Behandlas alla likadant? Hur tydligt och klart är regelverket när det gäller repressalier vid överskridningar?

Tittar man längre fram i berättelsen finner vi överskridning med över 200 000 i Ålands hälso- och sjukvårds verksamhetsutgifter. Det andra stora är sjötrafiken, reparation och underhåll av färjor, där har vi 145 000 i runda tal. När det gäller det sistnämnda så sägs det att det har överskridits tre år i rad. Inte tror jag det kommer som någon större överraskning för någon. Mig veterligen, har det inte lett till några disciplinära åtgärder här.

I övrigt vill jag säga att den diskussion som har varit om ÅHS, som ltl Gun Carlson initierade på ett mycket förtjänstfullt sätt och ltl Barbro Sundback backade upp, kändes bra. Jag har ju från Ålands framtids sida, ända sedan vi kom in 2003, motionerat gång på gång att man skulle ta in managementkonsulter och titta genom den här organisationen ordentligt. Jag har också flera gånger sagt att man borde ha en professionell styrelse som är bra på ekonomisk styrning av en organisation av det här måttet. Annars tror jag det blir mycket som vi ser av nu, det är ganska naturligt alla politiker är människor, alla politiker är måna om sitt röstunderlag. Om någon läkarstation i Godby ska dras in är det ganska naturligt att folk som bor i närheten reagerar. Det blir lite Töftöfärjans matpauser över alltihop. Man hoppas att man skulle få till stånd en förändring. I och med att de kloka kvinnorna ltl Gun Carlson och ltl Barbro Sundback var inne på det här så får man väl konstatera att när en karl säger något leder det inte till någonting, men om två kvinnor säger det så blir det säkert förändring, eller om det var tvärtom det brukar sägas, jag kommer inte ihåg.

När man tittar på det här med budgetöverskridningarna så säger revisorerna att; ”2008 är det inte frågan och ett överskott i budgetförverkligande utan frågan om ett budgetunderskott i bokslutet om 6 900 000 euro i runda tal, vilket är det verkliga budgetmässiga resultatet. Revisorerna finner att överföringarna av överskottet från år 2007 på såväl inkomstsidan som utgiftssidan både förskönar och gör bokslutsresultatet för budgetförverkligande otydligt”. Det här är ett ganska allvarligt konstaterande som jag också skulle vilja att finansutskottet tittar på.

När vi tittar på pensionsansvaret, som flera ledamöter har varit inne på, så är det klart att man kan säga att vi har en betydligt högre täckning här än vad man har i Finland och Sverige. Ändå kan vi konstatera att vi har en skuld på 314 000 till pensionstagarna, så kan man också räkna. Det är stora pengar det handlar om. Den skulden får man betala ränta på. Därför håller jag inte riktigt med om det resonemanget som har varit tidigare att allt är frid och fröjd för att vi har lite bättre än vad man har det i Sverige och Finland. Det finns, de facto, en pensionsskuld som är väldigt, väldigt stor.

Herr talman! Jag tänkte ta upp det här med avräkningsgrunden, som flera har varit inne på. Det sägs inledningsvis under rubriken uppföljning av förändringar på sidan 51; "landskapsrevisorerna har erfarit att någon framställning om en ändrad avräkningsgrund inte har gjorts varken från landskapets eller statens sida". När det gäller det sistnämnda tror jag inte att vi ska vänta på det alltför länge. I från landskapets sida borde man kanske titta på det. Jag vill faktiskt påminna om en finansmotion som jag lämnat in själv i fjol, 7 november 2008, med den här texten;" under året upptas förhandlingar med riksmyndigheterna för att uppnå en justering av klumpsumman för att kompensera de merkostnader landskapet fått p.g.a. övertagandet av stöd som hör till rikets behörighet". Här tog jag upp problematiken med LFA stöden, som jag har förstått att har väckt stor uppmärksamhet i delar av åländsk media. Jag hävdar fortfarande att vi betalar en hel del stöd som de facto inte hör till oss. Utöver det listar revisorerna fem punkter som har ändrats sedan självstyrelselagen infördes, som ltl Gun Carlson var inne på, så är det över 100 miljoner det sammanlagt handlar om. Det är, de facto, stora pengar. Visst, som ltl Danne Sundman sade, det är ingen lösning på sikt att försöka ändra avräkningsgrunden. Jag noterade i debatt om skatteövertagandet att man från finsk sida nu vill locka med att vi kan resonera om en ändring av avräkningsgrunden för att man synbarligen ska tappa lite fart och motivation när det gäller övertagandet av beskattningen. Det system vi har nu, det måste följas. Tar vi kostnader som inte hör till oss så ska avräkningsgrunden ändras. Jag är lite förvånad över att man inte har tagit upp den frågan dess mera. I 47 § självstyrelselagen sägs det om avräkningsgrunden så här; ” avräkningsgrunden ska höjas om landskapets utgifter har ökat genom att landskapet övertar förvaltningsuppgifter som ankommer på riket eller efter överenskommelse med riket genom att landskapet svarar för verksamheter för helt eller till betydande tjänar riksintressen.” När det gäller LFA stöden så är det definitivt på det sättet, det var ingen som sade emot det heller i den budgetdebatt vi hade. Som vanligt när det läggs fram förslag så rinner det ut i sanden, för att dyka upp så småningom. Det här är ändå så pass mycket pengar det handlar om. Jag hoppas att det ska dyka upp så småningom.

Det var de korta kommentarer som jag ville ta upp, herr talman.

Landskapsregeringsledamot Mats Perämaa, replik

Herr talman! Avräkningsbeloppet och 0,45 som hör ihop med det, så har den här landskapsregeringen, som noterats i media, lyft upp diskussionen på den nivå där den hör hemma, på högsta politiska nivå. I och med det som står i självstyrelselagen, att det är via lag som det här ska ändras, om man ska ändra avräkningsgrunden och 0,45, då krävs det politisk dialog och diskussion. Det torde ha noterats att statsministern har uttryckt sig försiktigt positivt om det här, även finansministern. Vi för den här diskussionen som efterlyses, också i den här berättelsen. Vad gäller LFA stödet måste jag lite grann opponera mig här. Jag vill minnas att ltl Anders Eriksson var med och såg till att vi fick över kostnadsansvaret för att betala ut LFA stödet. Jag tror att det är så. I samband med att man tog på sig kostnaderna borde man också ha diskuterat avräkningsgrunden. Det vore ha varit lämpligt just då.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Anders Eriksson, replik

Om det skulle ha varit som finansministern säger, så hade det absolut varit lämpligt då. Däremot var jag med under förhandlingarna om EU-medlemskapet. År 1995, om jag inte missminner mig, konstaterade man att, det som sägs i självstyrelselagen om att styrning av lantbruksproduktionen som hör till åländsk behörighet och priset på landsbrukprodukter som hör till rikets behörighet, här går saker och ting kors och tvärs. Då tillsattes Uronengruppen med jord- och skogsbruksministeriets dåvarande kanslichef Reino Uronen som ordförande. Där gjorde man den uppdelningen att LFA stödet, som var enbart ett arealbaserat stöd som de facto hade betydelse för inkomsten, det skulle riket ha. Miljöstödet, där man faktiskt kunde styra jordbruket till en viss riktning, mera miljövänlig, det skulle landskapet ha. Den uppdelningen gjordes. Varför LFA stödet sedermera övertagits, det kan inte jag svara på.

Landskapsregeringsledamot Mats Perämaa, replik

Herr talman! Håll med om, i varje fall, att det vore lämpligt att man i samband med behörighetsöverföring, diskuterade avräkningsbeloppet. De facto har vi kostnader för LFA stödet just nu vilket belastar vår budget och har varit föremål för diskussion. Man borde i samband med att man väljer att ta över de här kostnaderna också föra den här diskussionen i förhållande till avräkningsbeloppet. Nu säger man här att den här landskapsregeringen borde reda upp för det som gjordes då. Det är klart att vi kommer att försöka. Den här dimensionen kommer att finnas med. Saker och ting borde ha tagits lite mera vartefter.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag håller med om den saken. Jag tycker den värderade finansministern är lite onödigt känslig nu, jag har inte riktat kritik mot sittande landskapsregering. Jag tog upp den här problematiken genom en finansmotion för att det förhoppningsvis skulle leda någon vart. Det som gjorde att jag skrev finansmotionen var att jag noterade att landskapet också har tagit över tilläggsdelarna för miljöstödet som ingenting har att göra med styrning av jordbruksnäringen i en viss riktning. Det är också inkomstkompensationsstöd, som man fick till stånd i förhandlingarna. Också det var ett stöd som, de facto enligt gällande självstyrelselag, hör till riket som landskapet betalar till en kostnad på runt 600 000- 700 000 euro. Inte har jag riktat kritik mot någon överhuvudtaget, jag bara pekade på ett missförhållande som jag hoppas att kunde tillämpas. Speciellt med tanke på den ganska oinsatta debatt som pågår nu i delar av media så skulle det vara ännu viktigare.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! Jag tycker ltl Eriksson, när han lyfter upp skattebehörigheten och avräkningsbeloppet som en och samma fråga, blandar ihop två skilda frågor. Åtminstone i min politiska värld så är de ihopblandade. Att föra diskussioner med den finländska regeringen om avräkningsgrunden och att se över vilka övertagande vi har gjort, vilka nya ansvarsområden vi har och reglera det. Framförallt att se vad man tar med när man räknar ut vår 0,45 %? Vi visar också på vår ökade befolkning huruvida det också inverkar. Jag tycker att det är en skild diskussion från det att sedan arbeta för ett helt eget skatteövertagande, där jag tycker att det handlar om att kunna bedriva en egen skattepolitik, att utveckla Åland och framförallt att kunna bedriva en egen näringspolitik med ett eget skatteinstrument. Jag ser det som två skilda frågor. Vi kan inte bara låta klumpsummesystemet ligga och vänta tills vi har ett eget skattesystem.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Anders Eriksson, replik

Synbarligen har jag uttryckt mig mera oklart än vad jag vill göra. Jag håller precis med minister Lundberg. Jag tycker inte att man ska blanda ihop det här. Det pratades tidigare i debatten om att man inte skulle begära allmosor från rikssidan. Oavsett om jag vill att Åland ska vara självständigt, oavsett om jag vill att vi ska ha den totala skattebehörigheten, så lever vi här och nu i ett system som ska fungera. Det ska fungera lika bra både för riket som för oss. Så ser situationen ut i dag. Jag håller helt och hållet med ministern. Det här ska redas upp, avräkningsgrunden behöver man få justerad. Det jag ville understryka, och det var kanske det som gjorde att det blev ett missförstånd, det är att det är ingen lösning på sikt för Åland. Det är inte så att man ska låta sig luras med löften från Katainen och Vanhanen, ni får lite mera klumpsumman bara ni slutar snacka beskattning, det är jag lite rädd för.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! Jag tycker ändå inte det är vår uppgift att här tolka statsministerns eller finansministerns avsikter. Vill man veta vilka avsikter eller hur uttalanden ska tolkas så behöver man kanske föra den diskussionen med dem. Det väsentliga är hur vi diskuterar här i Ålands lagting och vilken utveckling vi vill ha. Det återkommer vi till när vi kommer med skattemeddelandet.

Ltl Anders Eriksson, replik

Även om den värderade minister Lundberg gärna brukar vilja missförstå mig så tror jag att vi är ganska överens. Vad jag har pekat på, i flera exempel när det gäller avräkningsgrunden, i likhet med vad landskapsrevisorerna gör, är att avräkningsgrunden borde ändras just p.g.a. att det har skett förändringar mellan behörighetsfördelningen mellan Åland och riket och också direkta omdisponeringar i riksbudgeten. När det gäller skattedebatten så ser vi faktiskt med spänning fram emot det skattemeddelandet som regeringen har utlovat. Då ska vi ta tag i den biten.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Carina Aaltonen

Herr talman! Jag tänkte beröra de skrivningar som handlar om dels taxi, på sidan 17, och dels busslinjer.

Idag är taxitillstånden knutna till kommungränserna, vilket är ett ganska föråldrat och svårarbetat system. Här tycker jag att landskapsrevisorerna inte riktigt har tagit ställning till vad som borde vara det bästa för dels taxiidkarna och deras företag, inte heller servicen eller miljöaspekten. Revisorerna skriver att det eventuellt kan övervägas att göra fasta Åland till en enda stationsplats, alternativ inrätta två stationsplatser, en för fasta Åland och en för Mariehamn.

Det första alternativet anser jag att skulle vara det bästa. Att fasta Åland borde vara en enda stationsplats. Då kunde t.ex. en Mariehamns taxiidkare som kör ut passagerare till flygfältet i Jomala stanna kvar där och vänta på att ta med sig passagerare in tillbaka till staden när flygen kommer från Stockholm, Helsingfors och Åbo. Nu får han eller hon inte göra det. Nu måste Mariehamnstaxin in tillbaka till staden och vänta på att det kommer en beställning från flygfältet, då kan de åka ut och hämta upp passagerare. Taxiservicen vid flygfältet i Jomala är idag urusel och håller inte måttet om vi ska vara en attraktiv turist- och konferensdestination. Lika illa är det i Västra hamnen.

Tänk nu att en grupp landsortsbor tar taxi in till någon av stadens restauranger en sen lördagskväll. Denna taxiidkare, från t.ex. Vårdö, kunde mycket väl åka ner till hamnen och ta en körning och minska på taxiköerna. Men se, det går inte. Vårdö taxi skall köra tillbaka till sin hemkommun och där invänta telefonsamtal om en ny körning.

Är detta hållbar utveckling? Är detta klok politik? Om gränserna tas bort så skulle taxiservicen för hela Åland förbättras. Ett gränslöst taxidistrikt kanske var det som gör att fler taxiåkare överlever och får fler ben att stå på. Nu är man så ytterst beroende av skolskjutsarna. Förändras linjerna eller tar man in skolbuss istället för taxi, så slås benet undan på dem som försöker överleva som taxiåkare på fasta Åland. Det som händer i Finström just nu är väl ett tecken på det här.

Farhågorna, om man tar bort gränserna att de kan leda till att det bara finns taxi att tillgå på attraktiva platser och tider på dygnet och året, de är också förmodligen obefogade. Däremot kan man ha förståelse för att människor och också taxichaufförer är oroliga för förändringar. Det betyder dock inte att förändringar alltid innebära försämring, det kan också betyda förbättringar.

Landskapsrevisorerna menar att regeringen kunde överväga att vidta andra åtgärder som skulle avhjälpa eller förkorta väntetiden under trafiktoppar.

I Stockholm hade man trafiktullar på prov under några månader innan man införde systemet på allvar. Varför inte prova med att ta bort gränserna för taxitillstånd på Åland under ett år för att se om det skulle fungera? Det är ett förslag som borde övervägas på allvar och som jag tycker att finansutskottet bör fördjupa sig i.

En annan sak som nämns i revisionsberättelsen på sidan 70 och som den nya trafikministern genast borde ta sig an, det är att samordna linje- och skärgårdstrafikens turlistor. Jag ska ge ett exempel på hur tokigt det är just nu. Mariehamn är en studieort för många av skärgårdens ungdomar medan skärgården fortfarande är deras hem, där familjen, den lagade maten, tryggheten och tvättmaskinen finns. Det är mycket viktigt för de här unga skärgårdsborna, som studerar i Mariehamn, att de har möjlighet att åka hem över helgerna. Tidigare gick det två bussturer på söndagar från Långnäs till Mariehamn via Svinö, en morgontur och en eftermiddagstur. Eftermiddagsturen var anpassad så att Kökar-, Sottunga- och Föglöbor som pendlar hem över helgen kunde åka från sin hemkommun med den sena eftermiddagsfärjan på söndag och sedan ta bussen in till staden. Nu har man dragit in en busstur på söndagar och kvar finns bara morgonturen som startar kl. 9.20 från Långnäs och 9.30 från Svinö. Den viktigaste pendlarturen är alltså indragen. Det innebär att studerande från Kökar som vill åka hem till sin familj över helgen måste åka tillbaka med färjan som går kl. 6.30 på söndagsmorgonen för att vara säker på att komma hela vägen in till Mariehamn. Från Sottunga måste man åka kl. 7.45 och från Föglö kl. 9.00.

Från Hummelvik finns det bussanslutning på söndag eftermiddag till Mariehamn. Brändö och Kumlinge ungdomarna har inte några problem att komma tillbaka till staden efter helgen. Där här är något som trafikministern genast bör se över. Det är nog så tufft ändå att flytta hemifrån vid 15 års ålder. Möjlighet att få tanka trygghet i det egna hemmet är otroligt viktigt. Jag är glad att revisorerna åtminstone i några korta ordalag tar upp det här.

Ltl Camilla Gunell

Herr talman! Jag vill lyfta två frågor som landskapsrevisorernas tar upp i sin berättelse. Det ena bostadsproduktionen och det andra är elkabeln till Finland.

Jag tycker det är glädjande att revisorerna påpekar att bostäder behöver byggas även i framtiden med tanke på den stora befolkningstillväxten. Precis så som vi i finansutskottet konstaterade i våras, i samband med tilläggsbudgeten, är det viktigt att det finns medel för bostadslån så att man inte får en stagnation i bostadsproduktionen av hyreshus. Att ha tillräckligt med hyreslägenheter är det enda sättet för oss att kunna ta till vara den tillväxtpotential som de nya ålänningarna betyder för vårt samhälle. Arbetsmarknaden behöver fler händer och hjärnor för att Åland ska snurra. Bostadsproduktionen är därför central, även i ett integrationspolitiskt syfte. Revisorerna varnar därför för radikala förändringar i landskapsregeringens bostadspolitik, och åsyftar då landskapsregeringens förslag om att slopa systemet med bostadslånen och även ta bort de medel som var reserverade för detta. Det var bra att lagtinget där kunde komma till en annan ståndpunkt i ärendet. Man uppmanar nu landskapsregeringen att noga följa med situationen så att vi inte ser samma nedgång av bostäder, som följde då på 90-talet.

Vad gäller elkabeln till Finland så behandlas det ärendet just nu i finansutskottet. Revisorerna visar i det ärendet också en viss tveksamhet till projektet. Särskilt berörs effekterna på konsumenternas elpris. Det är viktigt, påpekar man, att det utreds och beaktas innan projektet förverkligas.

De efterlyser även en utredning för ett alternativ, nämligen en redundant kabel till Sverige. Elkabeln är på alla sätt ett välbehövligt projekt för att långsiktigt trygga elförsörjningen på Åland och även ge bättre förutsättningar för utbyggnad och export av vindkraft. Stötestenen är just prislappen, totalt 125 miljoner, 75 av de miljonerna ska betalas av konsumenterna. Det betyder 20-25 % högre elpriser än vad konsumenterna har i riket. Årsförbrukningen för en medelkonsument skulle betyda ungefär 200 euro per år. Jag skulle gärna för min del se en annan typ av finansiering av den här kabeln. Jag tycker det finns alla skäl att diskutera vad de alternativen kunde vara.

Ålänningarna lever i ett samhälle med mycket höga kostnader på nästan allting redan idag. Allt från matpriser till sopor och hyror. Att ytterligare lägga den här kostnaden på vanligt folk är väldigt tungt, tycker jag.

De här 75 miljonerna förutsätter också att för 40 % av projektet betalas från landskapet och pengar som kommer via riket. Det finns ganska mycket som ännu borde klargöras i det här ärendet, vad gäller siffrorna kring elkabeln. Om det hade det funnits ett sätt att återremittera ärenden i lagtingets så skulle jag nästan ha föreslagit det. Jag tycker nästan det klokaste vore att landskapet kunde återta den lagframställning som nu ligger och komplettera den med ytterligare kalkyler, som skulle visa på alternativa finansieringsmöjligheter. Man behöver också närmare redogöra för vindkraftens utvecklingsmöjligheter i relation till den här investeringen. Även vindkraftens ev. inkomster för kabeln borde redovisas. Det borde även finnas i den här utredningen alternativ till den här satsningen, t ex den här kabeln till Sverige. Det finns mycket i det här ärendet. Den här framställningen kom ju till lagtinget väldigt abrupt i slutet av förra sessionen, det var väl sista dagen på sessionen. Finansutskottet fick sätta sig med det här ärendet under sommaren. Nu ligger ärendet fortfarande kvar och vi har en alltför stor arbetsbörda som nu överförs till finansutskottet och lagtinget att klargöra, sådana saker som landskapsregeringen borde ha kommit med i sin framställning.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Ja, vi behandlar elkabeln just för tillfället i finansutskottet. Vi fortsätter i morgon efter ett uppehåll. Vi har kompletterat med nya uppgifter. Det är intressant att ltl Gunell diskuterar det här och börja prata om alternativa finansieringsformer. Kan hon utveckla det? Vilken typ av alternativa finansieringsformer som skulle kunna vara möjliga?

Ltl Camilla Gunell, replik

Ja, det är svårt att säga hur man skulle kunna finansiera på annat sätt. Jag tycker att det är orimligt att lägga den här kostnaden på konsumenterna. Vilket det betyder med 75 miljoner som konsumenterna i princip ska betala under en övergångsperiod på 20-25 år. Där måste man diskutera om det finns alternativ. Om man på något sätt kunde minska den här andelen som hamnar på konsumenterna, om man kunde ha en annan typ av och avbetalningssystem eller längre avskrivningstider osv. Jag har inget direkt svar på det, men jag tycker att det vore kanske skäl att fundera på det. För mig är det en för stor investering att lägga på konsumenterna.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Jovisst, det handlar om väldigt stora pengar. Det är väl den största enskilda investeringen som har gjorts, om vi gör den. Vi får väl diskutera det vidare i finansutskottet. Det var ju tänkt att vi skulle kunna komma med ett betänkande redan till den här sessionen nu i september. Men vi väntar på ytterligare siffror och utredningar och återkommer sedan då i november till lagtinget med det här, så får vi diskutera det på nytt.

Ltl Camilla Gunell, replik

Jag vill absolut påpeka att min kritik inte alls riktar sig mot finansutskottet och finansutskottets behandling. Snarare det att den här framställningen kom väldigt snabbt och är väldigt tunn. Det fattas mycket i den. Det är just därför finansutskottet måste sitta och jobba med den så mycket. Frågan är om vi kan ha det på det sättet? Det är ju landskapsregeringen som ska se till att det finns ett grundligt underlag. Det här är en av de största investeringar som lagtinget tar tag i. Vi kan inte bara lättvindigt ta beslut om 125 miljoner, inte i dessa tider.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, herr talman! Vad gäller elkabeln så nämnde ltl Gunell om man skulle kunna tänka på en kabel till mot Sverige. Men det finns en poäng i att ha kabel åt båda håll också, det ska vi komma ihåg i det här sammanhanget.

Ltl Camilla Gunell, replik

Det finns säkert många poänger med det här. Men vi vet att det här alternativet är mycket, mycket dyrt. Frågan är om vi har några alternativ till den här investeringen? I dagsläget upplever jag att vi bara ställs vi inför ett alternativ. Som ledamot av lagtinget skulle man gärna, innan man fattar ett sådant stort finansieringsbeslut, veta om det fanns andra vägar att gå i den här frågan.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begäres ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad.

Landskapsrevisorernas berättelse remitteras till finansutskottet.

Beslut om remiss av landskapsregeringens berättelse till utskott fattas vid ett senare plenum.

 

Andra behandling

10    Lagutskottets betänkande nr 16/2008-2009 angående förslag till lag om ändring av 59c § självstyrelselagen för Åland (RP 9/2008-2009)

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen.

Diskussion.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Jag har ett ändringsförslag till motiveringen, det kommer att avgöras först i tredje behandlingen. Jag vill bara avisera den ändringen. Sedan har jag förstått att talmanskonferensen nu har diskuterat att vi skulle ha sista plenum på fredag. Det känns på något vis som lite dålig planering, tycker jag. Vi borde inte ha omröstningar på fredagen, eftersom det inte är ordinarie plenidag. Det borde vara på måndagar eller onsdagar. Jag kom förstått att det är många borta på fredag. Det är min principiella inställning, så är det i andra parlament också, man tar inte omröstning på några extra dagar. Jag önskar att man skulle diskutera det här ytterligare. Det verkar också som vi skulle få ett väldigt långt plenum idag. Fredagen ser också ut att bli väldigt kompakt. Om det är möjligt så tror jag att det skulle vara klokt att ha ett plenum på måndag. Men det kanske är semestern som många tänker på, framom lagtingsarbetet.

Talmannen

Det aviserade klämförslaget antecknas.

Ltl Torbjörn Eliasson

Herr talman! Det finns ett brett stöd i lagtinget för att godkänna detta förslag till åländsk talerätt i EU. Jag och hela Centern stöder presidentens framställning och anser att landskapsregeringen gjort ett bra arbete som kommer att stärka Ålands möjligheter att försvara sig vid ett eventuellt påstått avtalsbrott. Jag behöver inte gå in på detaljerna på nytt utan hänvisar till min kollega ledamot Harry Janssons förtjänstfulla anförande och inlägg i debatten vid andra behandlingen i onsdags, vilka klart och tydligt förklarar Centerns inställning i denna fråga.

Men, herr talman, orsaken till att jag nu vid andra behandlingen begär ordet är ledamöterna Anders Erikssons och Danne Sundmans anföranden i onsdags. Då ansåg jag det överflödigt att bemöta dem, men efter att ha fått sova på saken, sett genomslaget i pressen så får inte deras opportunistiska uttalanden stå oemotsagda.

Det är ogrundat och propagandistiskt att påstå att vi som tänker rösta ja hukar oss för övermakten och sviker självstyrelsen när det de facto är så att vi efter långa förhandlingar och moget övervägande kommit till slutsatsen att det är bättre för självstyrelsen och för Ålands folk att ta en förbättring än att inte göra något alls. I opposition behöver man inte ta ansvar, det är sant, men i dessa ekonomiskt svåra tider hade jag ändå hoppats att alla skulle förstå hur viktigt det är att försäkra upp sig mot ytterligare tunga ekonomiska kallduschar.

Ledamot Danne Sundman sade: Ger lagtinget sitt godkännande kommer Åland aldrig att ges ytterligare möjligheter till utvidgad talerätt. Glöm att det kommer några fler steg. Obunden samling låter sig inte luras. Bättre då att säga nej och vänta på en bättre lösning, tycker Sundman som fick stöd av ledamot Anders Eriksson som sade: Tror någon på fullt allvar att vi kommer att få till stånd en förändring igen? Vad ledamöterna säger är att vi ska vänta på en bättre lösning, när och hur kommer den om jag får fråga?

I korthet hävdar ledamöterna Eriksson och Sundman att förslaget till talerätt inte överensstämmer med lagtingets krav, att det nu är sista gången Ålands lagting har möjlighet att påverka i denna viktiga fråga och att dörren till ett större inflytande därigenom för all framtid är stängd. De har rätt i att lagtingets slutmål inte har uppnåtts. Ett enigt lagting har ju krävt full talerätt, vilket vi inte får i och med godkännande av denna framställning. Vi som röstar ja idag eller i morgon är självklart också besvikna att vi inte nådde hela vägen fram.

Skillnaden mellan oss och ledamöterna Eriksson och Sundman är hur vi ska förhålla oss till förhandlingsresultatet. Enkelt uttryckt, ska vi säga nej för att vi inte nådde hela vägen fram eller ska vi hålla dörren öppen och säga ja till klara förbättringar, för att senare kunna avancera ännu längre?

Säga nej ska man självklart göra om ett fel har begåtts, som fallet var med lagen om konsumentrådgivning. Men här har inga fel begåtts, förhandlingar har lett till en förstärkning av våra möjligheter att försvara Åland! Ska man då obstruera? Ja, det står var och en fritt, men här går, enligt mitt förmenande, skillnaden mellan sandlåda och parlament!

Herr talman! Ser vi historiskt på självstyrelseutvecklingen så har den alltid skett successivt. Kloka män och kvinnor har genom åren insett att all självstyrelseutveckling är beroende av två jämbördiga parlaments beslut och därför skapat kontakter och nätverk. De som verkligen nått resultat har aldrig stängt dörrar utan åtminstone hållit dem på glänt och träget arbetat vidare. Så måste vi också göra framöver om vi ska kunna utveckla självstyrelsen vidare, till exempel med en ramlag, utökad beskattning, egen konstitution med mera.

Att ledamot Anders Eriksson tänker rösta emot framställningen förvånar mig egentligen inte. Hans och hans partis strategi tycks ju tyvärr vara att säga nej till förbättringar av självstyrelsen för att kunna bevisa att allt ”går snett”, som han brukar säga. Det går inte att komma vidare med Finland, vi stampar på stället, hävdar ledamot Eriksson titt och tätt och försöker i stället få folk att tro att den enda räddningen är självständighet. Man kan tycka vad man vill om självständighet men, herr talman, det måste en gång för alla konstateras att Ålands folk vet att självständighet bara skulle kunna uppnås genom beslut i två parlament, det vill säga i Ålands lagting och i Finlands riksdag.

Ledamot Anders Eriksson har många gånger från denna plats sagt att han, trots att självständighet är det ultimata målet, är beredd att stöda beslut som stärker Ålands självstyrelse. Skulle han göra som han säger så skulle jag applådera, men hur rimmar de orden med hans agerande nu? Att säga nej och i samma andetag konstatera att dörren därmed är stängd och att vi aldrig kan komma längre?

Till sist, herr talman, vill jag nämna ett otrevligt men tyvärr fullt tänkbart scenario: Åland kan på nytt hotas av EU-sanktioner på grund av den nödvändiga, men av Birdlife ifrågasatta jakten på skarv. Jag hoppas att det inte sker, förnuftet borde ju segra någon gång, men osvuret är ändå bäst. Skulle detta inträffa och lagtinget idag skulle följa ledamöterna Anders Erikssons och Danne Sundmans råd att rösta nej så skulle vi ännu en gång stå helt försvarslösa i EG-domstolen. Vi skulle igen bara som åskådare på läktaren få sitta och se på när vi kanske döms till dryga böter och den ekonomiska pålagan skulle kanske bli outhärdlig för vår redan ansträngda offentliga ekonomi.

Min fråga är då: Skulle Ålands folk gilla det läget ledamot, Danne Sundman? Skulle folket ropa ut sitt lov till lagtinget för att vi röstade nej men missade chansen att vara med och försvara oss själva, ledamot Anders Eriksson?

Nej, herr talman, folkets dom skulle bli hård och frågan om vem som tar eller inte tar ansvar vid stundande omröstning anser jag därmed besvarad. De som idag röstar nej lägger stora risker på åländska skattebetalarnas axlar utan att presentera ett enda vettigt alternativ för hur vi skulle kunna stärka vår ställning. Det enda som förs fram är att "vi ska vänta på bättre lösningar".

Detta är inte att ta ansvar, vilket man bör kunna fordra av lagtingsledamöter även om de är i opposition!

Ltl Danne Sundman

Herr talman! Härom dagen blev jag beskylld för att hålla en replik av Guds nåde. Men det här måste man väl säga att var ett anförande av Guds nåde. Det står en var och fritt att hålla sådana repliker och anföranden.

Lagtingsledamot Eliasson påminner mig om dansbandslåten där texten går; säg inte nej, säg kanske, kanske, kanske. Säg inte nej till det här, säg att det vi kanske vid en ev. domstolsprocess får komma till tals, vi vet inte om domstolen släpper in oss. Vi kanske får framföra vår åsikt, vi vet inte om Finland kan ha en annan åsikt om skarvar. Det kan hända att det är väldigt viktigt för Finland att skarvarna skyddas. Då får vi inte föra fram vår åsikt utan parten i rättegången säger nej, vi ska sluta jaga skarv. Säg kanske till att vi någon gång i framtiden eventuellt får full talerätt, som vi ville ha, som är den alternativa lösning som bl.a. ltl Anders Eriksson och jag förespråkar. Säg inte nej, säg kanske, kanske, kanske. Jag säger nej därför att jag inte tycker att det här är bra. Jag är fullständigt övertygad om att det här är sista steget. Vi får inte någon förbättrad talerätt, liksom alla andra inflytandefrågor, som vi tar en halvfärdig lösning på. Det blir inte flera steg. Jag förstår att det här är känsligt för Centern. Centern har ju varit lika tydlig som både Ålands Framtid och Obunden Samling när man tidigare har sagt att det ska vara det som man kallar för full talerätt. Alltså att vi själva, när det gäller åländsk behörighet, ska få föra vår egen talan. Det har också ledande företrädare för Liberalerna sagt att det är det enda som man kan acceptera. Sedan lyckades man inte få en sådan lösning och då måste man ju krypa till korset och med mer eller mindre krystade förklaringar berätta varför det här är tillräckligt. Det är ingen rolig sits när man måste acceptera någonting man egentligen inte tycker om. Så kan det vara i politiken.

Men att säga, mitt och de andras som inte stöder det här, att vårt agerande är opportunistiskt och förklaringarna är propagandistiska. Det är så svåra ord så jag kan knappt uttala dem, och beskylla oss för att vi håller på i någon sandlåda, medan ni andra är i något parlament, där går nog gränsen, det är nog under bältet. Det handlar trots allt om ganska allvarliga saker, när det gäller självstyrelsens rätt att förklara sig i EG-domstolen. Det tar jag nog avstånd ifrån. Det må nog betraktaren bedöma vem som verkar i vilket forum. Men jag verkar i Ålands lagting som är det parlament som hanterar självstyrelsens fögderi.

Frågan att ta ansvar, jag tror kanske det är svårare ibland att ta ansvar och våga avstå från någonting än att ta en halvfärdig lösning och säga att det är ansvarsfullt, att försöka intala sig själv och sina väljare att det är ansvarsfullt. Om man jämför med konsumentlagstiftningen, som har gjorts här, då tog lagtinget ansvar, då sade man nej till en felaktig lösning. Det borde vi göra nu också. Det här är inte på samma grunder men på liknande sätt felaktigt. Vad är det som säger att inte vår ståndpunkt ska gälla när det handlar om lagtingets behörighet? Det här blir ytterligare en sak som läggs på det behörighetsläckage som vi har mellan Åland och Helsingfors p.g.a. EU. Det är den yttersta formen av behörighetsläckage, när vi inte får försvara oss i EG-domstolen.

Man ska komma ihåg, som ltl Eliasson sade, ta den här förbättringen, det är ju ingen förbättring. Praxis idag lyder som lagförslaget. De rättigheter som ges till Åland i lagförslaget har man, enligt praxis, redan idag. Det har fungerat så i de flesta rättsfall. Det kommer att fungera lika bra eller lika dåligt beroende på om vi är överens eller inte med Finland. I ett rättsfall där Finlands regering och Ålands landskapsregering har samma åsikt kommer det att fungerar jättebra utan den här framställningens godkännande och också med den. Det blir ingen skillnad på det viset eftersom vi inte har rätt att trumfa igenom vår uppfattning. Utformningen av Finlands ståndpunkt sker ju på samma sätt ändå. Inte är det någon katastrof. Inte behöver jag, och de andra som inte godkänner det här, hängas ut för att vi var oförsvarliga och riskera mångmiljonböter för att någon skärgårdsbo skjuter ihjäl några skarvar osv. Jag vill inte säga vad det är för typ av snack. Inte behöver man hota med sådana hemska följder om man bara tar ansvar för självstyrelsens funktion. För det är det som vi tar ansvar för, att det ska fungera.

I all välmening, besinna Er lite lagtingsledamot Eliasson.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Tack ltl Danne Sundman, jag är mycket besinnad och seriös. Om jag nämner sandlådan så är det bara en liten del av det som ledamoten själv använder i sitt blomstrande språk. Det här är inte känsligt för Centern, men det kan vara väldigt känsligt för Ålands folk, som Danne Sundman alltid månar om. Vi är ju faktiskt med i EU. Det här som jag lade fram i mitt anförande, det kan faktiskt hända. Om man säger nej som ledamoten Danne Sundman och säger att sedan är dörren stängd, då har man inget alternativ som man kan presentera. Hur ska det gå tillväga? Ska ledamot Danne Sundman själv fara till Helsingfors och diskutera och komma med en lösning? Nej, det kan han naturligtvis inte göra. Nu har vi ett förslag som är en klar förbättring. Därför säger vi ja till det här.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Återigen, det scenario som ltl Eliasson målar upp, det kan inträffa också med den här framställningen. Det är inte vår ståndpunkt som förs fram, det är Finlands ståndpunkt. Är det så att vi inte är överens så är det är lika illa som för framställningen. När det gäller skarven så lär väl inte den här lagen ens hinna träda ikraft innan det är i EG-domstolen. Man ska komma ihåg att om man granskar det här i detalj så är det ingen förbättring. Det är en kodifiering av praxis, det kan man inte säga emot, särskilt inte efter grundlagsutskottets betänkande. Sedan kan man alltid försöka krysta fram och förklara att det här är jättebra, därför att osv. Det är ju inte bra. Kejsarens nya kläder är ju inte fina, för kejsaren är naken. Därför tycker jag att alternativet ska vara det som lagtinget enhälligt har sagt förut, att vi ska ha full talerätt när det gäller egen behörighet. Det är det jag säger. Jag har gett ett alternativ. Jag har ju haft Centern med mig, men nu har de lämnat tåget, tyvärr.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Det var också vår målsättning. Det var hela lagtingets målsättning. Vi skrev samtliga under, alla 30 ledamöter skrev på det här. Men nu har vi inte kommit hela vägen fram, då måste man välja om man ska ta en kompromiss som förbättrar eller ska man säga nej och stänga dörren och säga att det här kan vi aldrig mer diskutera? Det är det vägskälet man ställs inför. Har man då ett regeringsansvar så måste man ta ett alternativ som är bättre, enligt vårt förmenande. Det här ger oss visst bättre möjligheter att försvara oss. Jag tänker inte gå in på detaljer nu, ledamot Harry Jansson beskrev det väldigt noggrant här förra gången. Det har vi tagit fasta på. Precis som jag sade tidigare i mitt anförande, självstyrelsen har utvecklats successivt. Vi kommer att få nya möjligheter. Vi kommer att jobba vidare, vi kommer inte att ge upp i och med att vi har accepterat ett delbeslut.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Det passligt att orden ge upp avslutar ltl Eliassons replik. Att ta det här förslaget, det är att ge upp ytterligare förbättringar i talerätten. Det kommer aldrig mer sådana tåg att vi kan ändra från det här steget till fullt talerätt. Glöm det! För det här är vad vi kommer att få. Om fem-tio år kommer man att konstatera det. Om jag är kvar i politiken kommer jag att kunna säga ”vad var det jag sade”. Någon gång skulle man jag önska att lagtinget var lika tydlig som man vari vid konsumentlagstiftningen och avstå från en dålig lösning och vänta på en bättre. Vi har ju ett kort att spela och det är Lissabonföredraget. Det finns klara kopplingar till Lissabonfördraget i den här inflytandefrågan och också i andra. Jag tror inte att det kortet heller kommer att ligga annat än på bordet för Centern, tyvärr.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

Tack, herr talman! En del sades redan i replik här av ledamoten Eliasson. Något svar på sin fråga tycker jag inte att ltl Eliasson fick, hur ledamoten Sundman hade tänkt att man ska nå full talerätt. Hur ska han komma till det resultatet, eftersom han är så säker på att dörren är stängs? Det verkar ju som att han inte själv tror på sin egen ståndpunkt om dörren för alltid är stängd. Hur ska man nå full talerätt med att säga nej nu? Jag tror på att det är bättre att ta saker och ting stegvis, man når ett visst resultat. Man fortsätter jobba med de här frågorna, fortsättningsvis. Sedan har jag uppfattat det som så att det inte bara är Finland ståndpunkt som kommer att föras fram, utan både Finlands och Ålands ståndpunkter.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Det är inte jag som stänger dörren. Det är den som godkänner det här förslaget som stänger dörren för framtida förbättringar. Flera ledamöter frågar hur Sundman ska få till det här. Som jag sade, det finns ett kort att spela, det är Lissabonföredraget. Om ni vågar, vilket jag inte tror, där finns ju klara möjligheter. Som vi har gjort tidigare, ett enigt lagting, koppla inflytandefrågorna till Lissabonföredragets godkännande. Jag ställer inget stort hopp till, tyvärr, Ålands lagting den gången heller. Då kan man säga att vi måste få en full talerätt att vi själva får försvara oss i EG-domstolen, att det är vår ståndpunkt som gäller, om vi ska kunna gå vidare i integrationsprocessen inom EU. Om vi ska godkänna Lissabonfördraget så måste vi få talerätt och en parlamentsplats och förbättrat inflytande i Ministerrådet och en subsidiaritetskontroll som heter duga. Så har vi sagt tidigare. Jag står kvar vid det som vi i lagtinget har sagt. Ni andra kliver av vartefter, libbarna kliver ofta av först.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Det är alltid lite knepigt att föra en debatt med värderade kollegan Torbjörn Eliasson i och med att han ska hem och skriva emellanåt. Han kan inte föra debatten direkt när vi andra för debatt. Därför blev det lite hackat och malet och det går lite fram och tillbaka.

Det är ju precis som ltl Eliasson sade, hur ska vi förhålla oss till förhandlingsresultatet? Där vi gör vi olika bedömningar. Jag tror att vi alla vill Ålands folk väl. Jag tror också att ltl Eliasson vill det. Det skulle aldrig falla mig in att placera honom i någon sandlåda eller någonting sådant för att han gör andra bedömningar. Ltl Eliasson framhöll flera gånger ltl Harry Janssons fina anförande, det blev oklart för mig vilket anförande han menar? Det anförande som ltl Harry Jansson höll den 27 maj om talerätten, det tyckte jag var väldigt fint. Jag kan helt kort ta inledningen. Han sade så här: ” Bästa kolleger, vi står så småningom inför ett avgörande ögonblick i Ålands självstyrelsehistoria. Den debatt vi har just nu avspeglar det vankelmod som vår hantering av EU-frågorna har präglats av ända sedan EU inträdet 1995. Ltl Barbro Sundback anser att vi andas misstro i relationerna till Helsingfors när det gäller hanteringen av talerättesfrågorna. Vad kan man annat göra? Vad kan vi annat känna en misstro?”. Det var ett långt replikskifte som slutade med att centerordförande Veronica Thörnroos fick gå upp och släta över lite. Men jag håller med, det var ett fint anförande som ltl Harry Jansson höll när det gällde talerätten den 27 maj. Men jag är inte helt säker på att det är det anförandet som ltl Eliasson menar.

Om vi tittar på uttrycket att folket ropar, folkets dom kan bli hård och att det kan bli känsligt för Ålands folk, så är det alltid lätt att ta till brösttoner.

När bötesbeloppet infördes i självstyrelselagen med Centerns medgivande så debatterade jag så gott jag kunde, utan att placera någon i någon sandlåda, utan att på något sätt nedvärdera någon annan. Men jag såg den jättestora risken att vi skulle hamna i en sådan situation att vi skulle betala böter upp till 6 miljoner euro som det framkom att det kunde handla om i ett enskilt ärende, böter i förhållande till hela Finlands befolkningsantal. Det var det, bästa ltl Eliasson, som de flesta gick med på, V blev ensamma i från Ålands Framtids sida. Jag vågar påstå att om vi inte hade haft det infört i självstyrelselagen tror jag faktiskt att modet skulle ha varit lite annat hos den regering vi har. Vi hade vågat gå vidare när det gäller snuslagstiftningen. Men p.g.a. det orimliga bötesbelopp, så märk väl, majoriteten i detta parlament gick självmant med på att införa det i självstyrelselagen, händerna var bakbundna. Man vågade inte göra någonting överhuvudtaget. Inte har det varit någon speciell hård dom från Ålands folk, trots att två fartyg har flaggats ut, mycket med anledning av det här.

Därför, ltl Eliasson, är det viktigt att vi alla försöker, utgående från vad vi tror på. Precis som ni sade inledningsvis så handlar det om att bedöma förhandlingsresultatet. Det är klart att ingen kan säga att dörren är stängd för all framtid. Likaväl som att ingen kan säga att bara vi får det här så knallar vi vidare sedan, för då har vi kommit ett steg på vägen. Det handlar om att göra olika bedömningar. Det som har varit vägledande för mig i mitt politiska arbete är att jag försöker göra internationella utblickar, inte sitta fast i den här evinnerlighetsdansen mellan Finland och Åland där vi faktiskt inte kommer någonstans när det gäller utvecklingen av självbestämmanderätten. Alltså står vi och stampar på stället, så har vi stått ända sedan sista självstyrelselagsrevisionen.

Färöarna har jag fascinerats av. Jag har fascinerats otroligt av den kraft som finns där. Jag har många gånger frågat ledande färöiska politiker och tjänstemän hur det kommer sig att de får allt som de önskar sig från Köpenhamn, när vi alltid slår huvudet i väggen när vi ska till Helsingfors? Svaret är alltid detsamma. Inte får vi allt vad vi önskar, men vi kompromissar aldrig. Vi håller på tills vi kommer i mål. Problemet för Åland är att vi snart håller på att kompromissa bort hela självstyrelsen, med tanke på att det var så farligt att jobba för självständighet och samtidigt prata om utveckling av självstyrelsen. Och om inte det åländska självbestämmande, om inte självstyrelsen, snart börjar utvecklas så utarmas självstyrelsen någonting helt oerhört. Det har börjat hända redan.

Igen, ltl Eliasson, den bedömning som jag har försökt göra, jag har läst in mig, jag har tittat på hur man har i andra sammanhang, den bedömning jag har kommit fram till är, tar lagtinget den här propositionen med talerätten så visst, jag delar ltl Sundmans uppfattning om att då är dörren stängd. Då har man kommit så långt som man kan komma ifrån finsk sida. Samtidigt har man länge insett från finskt håll att det här inte går. Man kan inte ha det på det här sättet. Att ålänningarna ska betala böter i förhållande till Finlands befolkningsantal men man ska inte har rätt att försvara sig själv inför domstol. Det går inte i en rättsstat. Det inser man från finsk sida. Men ändå, lagtexten paragraferna var helt okej, detaljmotiveringarna var hela tiden lite, lite för att bygga upp säkerhetslinan från finsk sida att vi inte ska släppa ålänningarna att agera själva. Vi måste ha möjligheter att rycka tillbaka dem när vi känner för att rycka tillbaka dem. Som ytterligare pricken över i, så fick vi grundlagsutskottets betänkande, som jag tycker att var helt otroligt. Det säger ju lagutskottet själv i motiveringarna i sitt betänkande att man tycker det är helt märkligt. Det är onödigt att det börjar citera allt det här, de här tog vi upp förra gången när vi hade debatten.

Avslutningsvis, med tanke på den fråga som ställdes, vilket alternativ har ltl Eriksson? Alternativet är att inte kompromissa, på det sätt som vi faktiskt fick Centern med när det gäller konsumentrådgivningen. Vi stod fast vid våra rättigheter, vi fick saker och ting på plats. Det är det alternativ jag förespråkar.

Jag vill till sist herr talman, nämna en sak, det handlar om en överenskommelse från den 11 januari 2006, mellan premiärministern på Guernsey och ministern för konstitutionella ärenden, England, om följande principer. Jag tycker det är synnerligen relevant i det här sammanhanget.

I punkt 1, sägs det så här; UK, England ska inte internationellt agera i Guernseys intressen utan föregående konsultationer. UK erkänner att Guernseys intressen kan skilja från UK och UK måste representera bådas intressen i internationella sammanhang. Detta är särskilt viktigt i relationer med EU.

I punkt 4, UK har en viktig roll i att bistå utvecklingen av Guernsey internationella identitet. UK:s roll är att understöda inte intervenera.

Den här typen av dokument bad jag lagutskottet i remissen att försöka titta på. Hur har andra regioner ute i Europa löst det här? Men man valde att slå sig till ro med ett papper som utrikesministeriet från Finland har skickat hit. Slår vi oss till ro med det så kommer vi aldrig längre, vi får alltid de här halvdana lösningarna, ltl Eliasson.

Till sist, det handlar inte om sandlåda, det handlar inte om populism utan det handlar om att agera utgående från vad jag tror att är rätt och riktigt. Det tycker jag man kunde respektera.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Jag sade redan i mitt anförande, jag respekterar det. Men jag kan väl få ha en åsikt om vad jag tycker om er bedömning. Jag respekterar ltl Anders Eriksson, han röstar efter eget för gottfinnande. Det har jag ingenting att anmärka emot. Tydligen har det tagit väldigt ont att jag pratade om sandlåda och parlament. Vad jag tänkte på med sandlådan var väl det att om man går emot någonting, ett förslag som i det här fallet trots allt är bättre än det vi tidigare hade och kan ge oss ett större skydd, utan att man på något sätt visar hur vi ska försvara oss om vi säger nej. Där brister det någonstans. Så mycket måste man kunna säga, att istället för att ta det här alternativet så säger vi nej, nu så gör vi så och så och då kommer vi att uppnå ett bättre resultat. Då kan vi ju diskutera.

Ltl Anders Eriksson, replik

Det är klart att ltl Eliasson måste få ha en åsikt om den bedömning vi gör. Men jag undanber mig att bli placerad indirekt i en sandlåda. Det var ju faktiskt det som ltl Eliasson gjorde för att man gör en annan bedömning. När det gäller införandet av bötesbeloppet, titta i stenografiska protokollen vad jag varnade för. Jag varnade för att vi skulle få dessa orimliga böter utan att vi kunde försvara oss. Jag har hela tiden, ltl Eliasson, följt en rak linje när det gäller det här. Visst är det här ett steg framåt, visst är det bättre än det vi har idag. Men det är här, ltl Eliasson, som vi har olika bedömningar. Ska vi alltid slå oss till ro med det som man serverar åt oss från rikssidan? Eller ska vi faktiskt våga stå upp för våra rättigheter? Nu har vi ju, de facto, i fem år haft den här bötesklausulen hängande över oss utan att vi haft någon talerätt. Vilken katastrof skulle då hända om vi stod upp för våra rättigheter och jobbade vidare och fick en bra lösning till stånd om ett halvår eller ett år?

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Ja, vi ska stå upp för våra rättigheter, absolut. Men det behöver inte betyda att man inte någon gång måste kompromissa. Det sade ltl Anders Eriksson själv. I det här fallet har vi gjort den bedömningen. Det man också måste göra är att se till att man säkrar skattebetalarnas pengar. I det här fallet handlar det mycket om det. Vi är i den situation som vi är nu. Vi kan råka ut för EU böter. Det här ger oss en möjlighet att både skriftligt och muntligt vara med och försvara oss själva. Tidigare var vi försvarslösa. Nu har vi trots allt en möjlighet, även om det inte blev som vi tillsammans, ltl Anders Eriksson och jag och alla andra 28 ledamöter här, ville ha det. Vi gjorde den bedömningen att vi tar den här kompromissen för vi vill inte stå nakna ifall vi kommer ner till Luxemburg.

Ltl Anders Eriksson, replik

Som sagt var, brösttonerna låter jättebra men de här brösttonerna borde ha använts när bötesbeloppet fördes in. Vi ser konsekvenserna av att det fördes in utan att vi kunde försvara oss själva. Det är klart man kan säga att det är historia men ltl Eliasson, det skulle vara väldigt klädsamt om man, i likhet med Obunden Samling, kunde säga att vi gjorde fel. Om man någon gång kunde erkänna att man gjorde fel, att det var en felbedömning vi gjorde, vi borde aldrig ha gått med på det. Centern borde ha stått fast vid de vallöften man gav valrörelsen 2003. Men tyvärr, så gjorde vi inte det. Det tycker jag är synd, för det är det som det handlar om när vi börjar prata om folks pengar, sist och slutligen. Vi blev satta i en orimlig situation, så att vi blev bakbundna. Bakbundna på det sätt som landskapsregeringen blev när det handlade om snuslagstiftningen. Det har kostat det åländska samhället mycket pengar, ltl Eliasson.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Olof Erland, replik

Talman! Lagutskottet tog på sig uppgiften att redogöra för de jämförbara områden som finns inom EU inkl. delstater med exklusiv behörighet. Lagutskottet konstaterar, i sammandrag kan man säga, att framgången för Åland att få med det här i självstyrelselagen var unik. Den är beroende av hur vi utnyttjar det. När det gäller Guernsey, de avtal man har med UK påminner mycket om vår formalisering, dels i självstyrelselagen och om de informella diskussioner som finns bl.a. med utrikesministeriet när det gäller kontaktgruppen osv. Hela EU-processen var en förhandling med statsmakten i Finland som part och EU länderna som part. Det är frågan om det inte räcker så räcker det ju inte. Ett framsteg är det i alla fall frågan om från den tidigare bakbundenheten.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Anders Eriksson, replik

När det gäller det sistnämnda ltl Erland, jag vill inte på något sätt vara oresonlig, det har jag sagt redan i remissen i maj, det har jag sagt också i den här debatten, att visst är det ett framsteg jämfört med den situationen vi har. Sedan är frågan om vi ska slå oss till ro med den här kompromissen och konstatera att möjligheten faktiskt finns i alla sammanhang från finsk sida att använda säkerhetslinan och dra undan mattan för Åland med den här s.k. talerätten. Lagutskottet säger ju själv i motiveringarna, vi har i och för sig fått förklaringar till varför motiveringarna går lite så här, att det här inte är bra, men vi väljer ändå att ta det. Det är den bedömningen som lagutskottet gör. När det gäller möjligheten att jämföra med övriga självstyrda områden inom EU så är det stora problemet att det flesta självstyrda områden inom EU har sett att de inte klarar av situationen som fullvärdig EU medlem i likhet med Åland, utan de står i formellt hänseende utanför. Då är det svårt att jämföra.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Åland valde en gång att inte stå utanför. Det begränsar oss ganska väsentligt t.ex. på skatteområdet. Det som är viktigt är att i det här läget har man kunnat uppnå den här lösningen. Tar vi grundlagsutskottet och deras resonemang om grundlagen så måste man gå vidare och skapa en jordmån för ytterligare förbättringar. Man ska också tänka på att det här resultatet beror på erfarenheter i domstolen. Man har sett att våra händer var bakbundna, att det inte var en rättvis behandling o.s.v. Det är mycket beroende på hur vi utnyttjar det här. Lagutskottet har bedömt att vi ska gå vidare. Sedan återkommer man med nästa process och nästa reform.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag vill alltid Åland väl, så jag önskar ltl Erland lycka till med den processen. Jag tror det skulle ha varit viktigare att man i likhet med konsumentrådgivningen också nu skulle ha stannat upp och fått saker och ting på plats. Vi vet att det finns väldigt många frågor. Finns det möjligheter att ha två ombud med? En sak vet vi, att Ålands åsikt ska framgå. Men vi vet alla att i alla EU- institutioner, regionkommittén i all ära, så diskuterar man med nationalstaterna. Det är det som gäller. Nog tror jag, om vi riktigt tänker efter, om det finns det två åsikter i EU-domstolen, republikens Finlands åsikt och Ålands åsikt, vilken åsikt kommer att väga tyngst? Det tror jag att alla vet svaret på, innerst inne.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Jag är lite förvånad över det här utspelet från ltl Torbjörn Eliasson. Det finns en betryggande majoritet här för att lagtinget ska ge sitt bifall till den här självstyrelselagsändringen. Jag tror inte heller att det är en stor överraskning att det finns ledamöter här i parlamentet som har en annan uppfattning. Jag delar inte den, men åtminstone är jag så ärlig att jag kan erkänna att ledamot Anders Eriksson har haft samma ståndpunkt i många år och varit konsekvent i sina ställningstaganden. Det är bra mycket mer än vad man kan säga om många andra i den här salen.

Därför, herr talman, tycker jag det är dags nu att rösta i den här frågan. Det som har skett är att Harry Jansson har modifierat sin ståndpunkt för att den skulle passa ihop med alla tänkbara åsikter som kan finnas inom Centern. Men nu är ju allt frid och fröjd tydligen. Låt oss nu rösta och låta var och en ha den åsikt som man har.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack herr talman! Ja, om man mäter den tid som ltl Barbro Sundback och jag personligen talar här i lagtinget så tror jag att ltl Barbro Sundback slår mig med hästlängder. Jag har väl också min rätt att säga min åsikt. Det tycker jag. I det här fallet ville jag få fram det orimliga i att man säger nej till förbättring men inte tar fram ett alternativ. Det tyckte jag att inte klart kom fram vid debatten här i första behandlingen. Det ville jag få fram. Jag ville ha svar på de frågorna. Då har jag väl full rätt att ställa dem?

Ltl Barbro Sundback, replik

Givetvis, och jag har också min fulla rätt och säga att jag tyckte det var lite sent påkommet. Jag tycker också att man ska respektera motståndarnas åsikt och agerande i de här frågorna. Det kommer, de facto, inte ens att ha någon påverkan på utfallet i den här röstningen.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, jag vet inte om det var sent påkommet. Det är andra behandlingen. Vi har ytterligare en behandling kvar av det här ärendet. Ännu har man möjlighet att uttala sig. Visst, jag respekterar hur alla röstar. Jag ville också framföra min åsikt.

Ltl Barbro Sundback, replik

Givetvis, alla har rätt att framföra sin åsikt. I det här fallet var det ju delvis en attack på andra som har en annan åsikt. Som sagt var, det kommer inte att påverka utfallet. Jag tror att man kanske ska se kritiken någon annanstans än mot dem som vill rösta nej i den här frågan.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad.   

Detaljbehandlingen vidtar. Det i presidentens framställning ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall i andra behandling i enlighet med lagutskottets förslag.

Lagförslaget är bifallet.

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

Första behandling

11    Social- och miljöutskottets betänkande nr 6/2008-2009 angående lagstiftning om avhjälpande av miljöskador (FR 22/2008-2009)

Först tillåts allmän diskussion.

Enligt 54 § 2 mom. LO kan förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet efter det att diskussionen avslutats.

Diskussion.

Ltl Åke Mattsson

Herr talman! Det här gäller social- och miljöutskottets betänkande nr 6, lagstiftning om avhjälpande av miljöskador från regeringens framställning nr 22.

Det här rör Europaparlamentet och rådets direktiv som grundar sig på vitboken från 2000. Enligt direktivet ska medlemsstaterna ha satt i kraft bestämmelserna och förordningarna som finns i direktivet före den 30 april 2007. Det har vi, som framkommit i remissdebatten, inte gjort. För det fick vi en dom den 22 december 2008.

Landskapsregeringen har den 16 juli 2009 meddelat till utrikesministeriet att troligen kommer lagen i kraft under 2009. Det är historien bakom detta.

Lagstiftningen berör att framtida generationer inte ska betala dem som profilerar sig på miljön idag. Det här är ett ramdirektiv, man framställer i ram för miljöansvaret enligt principen att förorenaren ska betala. Måttliga miljöskador faller utanför direktivets tillämpningsområden. Miljöskadorna i direktivet finns tidigare reglerat i direktiv inom olika miljöområden som vattendirektivet, direktivet om livsmiljö från 1992, mera känt som Natura 2000 och sedan meddelandet från kommissionen angående temariktad strategi för markskydd. För att det här direktivet ska tillämpas så ska det här finnas bakom.

Ansvaret gäller vid miljöskador men också vid överhängande hot om miljöskador. Det är bra på det sättet att det också är förebyggande. Direktivet skiljer mellan två olika situationer för vilka ersättningsansvar gäller. Det första omfattar endast mycket farlig yrkesverksamhet, sådant som är reglerat och finns i bilaga 3 i direktivet. Det är jordbruksverksamhet och industriell verksamhet där tillstånd alltid krävs. Vad som är speciellt med den här är att enligt den här delen så hålls alltid verksamhetsutövaren ansvarig, även om det inte har begåtts något direkt fel. Den andra ersättningen omfattar annan verksamhet än det som finns i bilaga 3. I de fall där verksamhetsutövaren även kan ställas till svars har denna begått något fel eller varit vårdslös.

Direktivet innehåller också ett stort antal undantag såsom väpnade konflikter, naturkatastrofer, atomenergi, försvaret o.s.v.

Det som är intressant i direktivet som man har kommit fram till är att myndigheten kan vidta förebyggande åtgärder och sedan i efterhand kräva ersättning av den ansvariga. Myndigheten kan ålägga verksamhetsutövarna att vidta olika nivåer på åtgärder när skadan redan har skett. Det är en förordning som vi har att vänta, där man kommer att reglera det här närmare.

Kravet på regelsystemet som ställs i det här miljödirektivet är ganska omfattande. Det är viktigt att det formuleras rättssäkert. Riket har tagit fram en ganska omfattande proposition på det här området. Då är det viktigt också att man ska bedöma grundlagen, förordningsfullmakter o.s.v. Det är rationellt och bra att dra nytta av rikets beredning här.

Vi har också noterat i och med det här lagförslaget att det är tio lagar som berör direktivet. Men ändå kanske det är mera ändamålsenligt att komma med en ny lag. Man har sagt från förvaltningen att man inte vill förändra ett fungerande system som tillämpas idag och införa nya bestämmelser som sannolikt bara kommer att tillämpas vid några få enstaka tillfällen framöver. Man vill göra så lite ingrepp som möjligt p.g.a. den här lagstiftningen. Även om man tar det här som en blankettlag så måste ändå föreslå två andra lagar som man öppnar och gör förändringar i. Det är landskapslagen om naturvård och landskapslagen om miljövård. Lagstiftningsbehörigheten är delad här. Till rikets behörighet kan man ta de mindre som vi har undantag ifrån och de är atomskador, genteknik och transporter, olyckor som händer i handelsjöfartens farleder. Utanför farlederna har vi behörighet.

Gentekniksutvecklingen har vi diskuterat mycket och har haft höranden i utskottet, närmast angående GMO-grödor. Där har vi erfarit från utskottet att vi har lagstiftningsbehörighet till den delen det här ligger under rättsområdet jord- och skogsbruk.

Vi lyfte fram ganska tydligt från utskottets sida, även om vi inledningsvis acceptera att man har kommit med en ny lag, att man noga bör överväga innan man inför helt nya lagar på ett område som vi redan har så här många lagar, om det är ändamålsenligt.   

Utskottet har haft en fundering kring begreppet markskada som vi också har tagit upp i betänkandet. I direktivet definieras markskada som förorening som förorsakas av ämnen, beredning och organismer eller mikroorganismer. Det är sådant som kan uppstå från reningsverk, biologiska ämnen o.s.v.

I landskapslagen om miljöskydd används begreppet ämnen och avfall, vilket hypotetiskt eller teoretiskt kan innebära att det inte omfattas av framställningen, Det är lite oklart. Vi tycker från utskottets sida att man skulle ha infört den här förändringen. Men i och med att man inte öppnade 5 § 1 mom. i lagstiftningen så kan vi inte göra någonting åt det här.   

Vi konstaterar också att skador på vattnet hör till de mest sannolika typer av skador som kan uppkomma i landskapet, men att vattendirektivet inte har öppnats. Det framkommer också i framställningen att tillsynsbestämmelserna numera finns samlade i miljöskyddslagen, så det kanske inte är nödvändigt att öppna vattenlagen här.

I direktivet, artikel 5.1 stipuleras att man är skyldig att meddela, övervaka och förebygga åtgärder som kan skada miljön. Vi anser att det är lite oklart om vi har lagstiftat fullt ut så det räcker, vilket framkommer i vårt betänkande. Det är heller ingenting som vi kan göra någonting år. I de andra lagarna har man förstärkt det här lite bättre, då tänker jag på miljöskyddslagen.

Angående tillsynsmyndigheten, där har vi lite oklarheter, man har valt att ha två tillsynsmyndigheter. Det är Åland miljö- och hälsoskyddsmyndighet som ska se över samtliga fall, utom när naturvårdslagen gäller, då är det landskapsregeringen som är tillsynsmyndighet. Det här kan vara en besvärsgrund i framtiden om det är fel myndighet som har utrett. Tjänstemännen säger å andra sidan att det här rör sig om så stora utsläpp och så stora miljöbrott att troligtvis kommer bägge myndigheterna kommer att vara inblandade i de här fallen, man kommer att ta hjälp av varandra.

Vi anser att det är brådskande att man kommer med en förordning så att man får i kraft när det här ska tillämpas och gälla.

Vi konstaterar igen att ingen remiss har gjorts med hänvisning till ärendets brådskande art. Vi vill ändå lyfta fram från utskottets sida att det är bättre att ha en relativt kort remisstid än att man inte har någon remiss alls. Om det är viktiga frågor så hinner man komma med synpunkter även om remisstiden är extremt kort.

När det gäller ikraftträdandet så har vi diskuterat ganska mycket och konstaterat att det finns i artikel 17 i direktivet tre olika uppräkningar bl.a. skador som är mer än 30 år gamla så ska inte den här lagstiftningen gälla. Det skulle vara en uppluckring av gällande rättssystem som vi har just nu, så den delen har vi inte tagit in. Vi har sedan tidigare en strängare lagstiftning här. Sedan är det skrivningar som vi var fundersamma till varför man inte har tagit artikel 17 i sin helhet. Den formuleringen och den skrivningen kan då bli prejudicerande för framtiden. Man måste skriva dem i samtliga lagar, fortsättningsvis. Lagtekniskt finns det vissa ikraftträdelseprinciper som gäller, oavsett om det står skrivet eller inte. Vi uppfyller det till den delen helt och hållet.

I detaljmotiveringen har vi gått in och ändrat i några paragrafer bl.a. i 1 § i själva huvudlagen. Vi har föreslagit att författning nr 83 infogas i stället för en tom parentes. I 6 § föreslås att ordet särskilt fogas till paragrafen. Det ska stå särskild verksamhet.

I landskapslagen om ändring av landskapslagen om naturvård har vi också i 2 a § gjort en ändring, vi har bytt ut naturtyp mot ordet biotop. Ordet har exakt samma betydelse, men biotop är det begrepp som genomgående används i naturvårdslagen i övrigt.

I landskapslagen om ändring av landskapslagen om miljöskydd har vi gått in i 31 b § och föreslår att bedömning av skadas betydelse ersätts av bedömning av miljöpåverkan på vatten för att tydligare beskriva paragrafens verkningsområde.

I övrigt omfattar vi landskapsregeringens förslag.

Ltl Carina Aaltonen

Tack herr talman! Det var en väldigt ingående presentation av utskottets ordförande Åke Mattsson men jag tänkte ändå ta upp frågan om det här med genteknik och GMO-grödor.

Det vi har erfarit i utskottet är att frågan om genteknik är rikets behörighet. Det konstateras i betänkandet. Vi erfar också att lagstiftningsbehörigheten beträffande GMO-grödor är åländsk behörighet. Som bäst förbereds nu i riksdagen en lag som handlar om samexistens av GMO-grödor och konventionella grödor. Den här lagen förväntas att antas i riket nästa vår. På Åland har vi alltså möjlighet att lagstifta om att Åland ska bli ett GMO-odlingsfritt område i teorin. I praktiken menar landskapsregeringens tjänstemän att vi inte kan göra det eftersom EU inte tillåter en lagstiftning mot GMO-grödor. Sålunda har utskottet nu fått erfara att ett GMO-odlingsfritt Åland endast kan bli verklighet om odlarkåren solidariskt går in för att komma överens om att inte börja odla GMO-grödor. Det tycker jag är att lyfta över ett alltför stort ansvar på producenterna och på Ålands producentförbund. Vad säger ltl Anders Englund i en sådan här fråga? Det skulle vara bra om miljöministern Katrin Sjögren och näringsministern Jan-Erik Mattsson tar en sittning med sina tjänstemän och går igenom vad som är möjligt och inte möjligt beträffande GMO-odling. Jag har förstått att den här regeringen är för ett till GMO-odlingsfritt Åland. Menar man allvar med det här så bör man gå vidare och se till att det blir så. Var inte rädd för EU. Sticka ut hakan och utmana GMO-industrin och politikerna i EU-parlamentet. Den här samexistenslagen kan ju användas till att göra det omöjligt att odla GMO-grödor på Åland. Om man låter gränserna bli 10-15 km mellan GMO-grödor och vanliga grödor i stället för som i det finländska lagförslaget bara 5-10 meter. Om vi skulle få de här långa avstånden, 10-20 km mellan åkrarna, då blir det i praktiken omöjligt att införa GMO-odling på Åland.

Jag vill stöda landskapsregeringen att gå vidare med sitt arbete för att få ett GMO-fritt Åland. För övrigt hoppas jag att den här lagstiftningen, som vi behandlar just nu, aldrig behöver komma till användning på Åland, men det finns en risk om vi får in GMO-grödor, den risken vill jag verkligen att vi utesluter.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren

Herr talman! Jag vill passa på att tacka social- och miljöutskottet för att de har jobbat snabbt. Det var bråttom med den här lagframställningen. Landskapsregeringen har tagit det i åtanke, det som sociala miljöutskottet framför, att det skulle ha varit bättre med en riktad remissrunda.

Förordningen är också på gång, den har båda utskotten fått se ett utkast till. Jag kan konstatera att frågan var aktuell förra veckan på fastlandet. Där konstaterade man att byggföretag dumpar stora jordmassor som är kraftigt förorenade. Det är bra att vi har lagstiftningen i ordning och att man kan klämma åt kriminella element som förstör miljön. Jag tackar än en gång social- och miljöutskottet för att man har jobbat snabbt.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Jag vill också efterhöra minister Sjögrens åsikter när det gäller GMO-odling, var ligger det här ärendet just nu inom regeringen?

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Landskapsregeringens linje har varit glasklar. Landskapsregeringen ska jobba för att Åland kan bli GMO-fritt. Ärendet ligger på Näringsavdelningen. Jag noterade också ltl Carina Aaltonens påpekande. Jag ska höra efter hur det avancerar.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad.

Diskussionen är avslutad.

Väcks förslag om remiss till stora utskottet?

Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

 

 Första behandling

12    Social- och miljöutskottets betänkande nr 7/2008-2009 angående upphävande av landskapslagen om landskapet Ålands jämställdhetsdelegation (FR 13/2008-2009)

Först tillåts allmän diskussion.

Enligt 54 § 2 mom. LO kan förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet efter det att diskussionen avslutats.

Diskussion.

Ltl Carina Aaltonen

Herr talman! Jag föreslår att det här ärendet bordläggs till den 4 november.

Ltl Johan Ehn

Herr talman! Jag ber att få understöda förslaget om bordläggning till den 4 november.

Talmannen

Kan det om fattas enhälligt av lagtinget? Ärendet bordläggs till plenum den 4 november.

 

Enda behandling

13    Landskapsregeringens svar med anledning av lagtingsledamoten Camilla Gunell enkla fråga om ersättande skola för barnen på Lappo (EF 21/2008-2009)

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsregeringen svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten.

För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga tre minuter.

Ordet ges först till lagtingsledamoten Camilla Gunell.     

Ltl Camilla Gunell

Herr talman! Kommunstyrelsen i Brändö kommun har beslutat att Lappo skola stängs inför skolåret 2010-2011. Föräldrarna till de barn som i höst börjar årskurs 1 ställer sig mycket tveksamma till att skicka sina barn med olika färdmedel till skolan i Brändö. Som ett alternativ till skolan i Brändö undersöker man nu möjligheterna att starta en s.k. ersättande skola. Med tanke på Ålands småskalighet, bör man vara öppen för att finna alternativa småskaliga lösningar som gör att barnfamiljer trots allt vill stanna kvar i regionen.

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga: Vilka möjligheter ser man från landskapsregeringens sida att starta en ersättande skolverksamhet på Lappo och hur ställer man sig till att inleda en försöksverksamhet?

Vicelantrådet Britt Lundberg

Herr talman! Den här frågan ställdes i juni och vi har också den 12 juni avlämnat ett skriftligt svar på frågan. Där konstaterade vi att eftersom vare sig någon enskild person eller registrerad sammanslutning initierat något ärende hos landskapsregeringen om en ersättande skola på Lappo, låter landskapsregeringen meddela, att det på grunderna ovan inte varit aktuellt för regeringen att ta ställning till frågan om ersättande skolverksamhet på Lappo.

Nu har det runnit mycket vatten under broarna sedan det här. Nu finns det en under bildning varande förening som vill starta en ersättande skola på Lappo med Waldorfpedagogik som inriktning. Då kanske det passar bättre att koncentrera sig mera på andra delen av ltl Gunells kläm, om hur vi ser på att starta en ersättande skola? I lagen om grundskolan på Åland finns det skrivningar kring möjligheterna att starta ersättande skola i landskapet. Det första som behövs är ju då, som är under bildande, en förening. Föreningen ska utse en direktion som ska ta hand om förvaltningen av skolan. Direktionen ska också göra upp ett reglemente, där man talar om hur kommer att anta eleverna till den här skolan. Reglemente ska fastställas av Brändö kommun, i det här fallet. Det ska fastställas av den kommun som blir förläggningskommun. Ytterligare ska också en läroplan göras upp. Den ska grunda sig på en internationellt vedertagen pedagogik, vilket Waldorfs pedagogik är i det här fallet. Läroplanen ska godkännas av landskapsregeringen. Landskapsregeringen kommer att göra en granskning att den läroplanen motsvarar alla grundskolans lärokurser. Parallellt med det här behöver den här föreningen fundera på finansieringen av sin verksamhet. Då behöver man ingå ett avtal med förläggningskommunen genom förhandling om till vilken del och till hur stor del som kommunen är beredd att betala för den här ersättande skola. Väldigt långt handlar det egentlig om förläggningskommunens välvilja. Systemet med ersättande skolor bygger väldigt långt på förläggningskommunens välvilja.

Ltl Camilla Gunell

Tack herr talman! Det som nu minister Lundberg redogör för är hur det går till, vad skollagen föreskriver, allt det här är helt riktigt. Det som jag undrar ytterligare är; vad kan landskapsregeringen hjälpa till med för att se till att en sådan här verksamhet kommer till stånd? Kan landskapsregeringen ha en betydligt mera aktiv roll i det här? Inte enbart fungera som tillsynsmyndighet och bara göra det som lagen föreskriver, eftersom landskapsregeringen har ett övergripande ansvar både för skolpolitiken regionala frågor. I det här fallet handlar det om en liten by som mer eller mindre stjälps med ett sådant här beslut, som tas på kommunal nivå. Eftersom det aldrig någonsin har funnits en sådan här ersättande skola någonstans på Åland vore det kanske intressant för landskapet att delta mera aktivt i att få en sådan här skola till stånd. Vi har alla hört att hela Åland ska leva. Nu är det faktiskt lite upp till bevis.

Vicelantrådet

Herr talman! Jag tror att det inte råder något tvivel om hur Centern ställer sig när det gäller att hela Åland ska leva och också när det handlar om de små kommunernas överlevnad. Det vad landskapsregeringen och också Centern får rätta sig efter i det här fallet är vad lagstiftningen säger och även vad lagtinget har sagt. När man diskuterade lagstiftningen 1993-1994 var det en stor diskussion i lagtinget om huruvida skrivningarna om ersättande skolor skulle finnas med i lagen eller inte. Det var framför allt av den orsaken att man var orolig för att en ersättande skola skulle kunna äventyra den kommunala skolan i en skärgårdskommun och på det sättet kanske leda till att de kommunala skolorna skulle försvinna. Man satte särskild hänsyn till de små skolorna, att om de blir splittrade på flera skolor så finns risken att de äter upp varandra. Det här finns väldigt tydligt skrivet i det utskottsbetänkandet och det är också fastslaget av lagtinget. Därför har jag svårt att se att landskapet skulle kunna ta en aktiv roll att gå in i någonting som är Brändö kommuns behörighet, i det här fallet, och se över hur man i kommunerna ska arrangera studierna för sina barn på Lappo.

Jag håller helt och hållet med, varje gång man drar in en skola försvinner en fast arbetsgivare. Det gör ett starkt avtryck i den delen av kommunen.

I kväll kommer fullmäktige i Brändö att fatta beslut i frågan om Lappo skola. Jag anser att landskapsregeringen inte på det sättet kan gå in i den här frågan.

Ltl Camilla Gunell

Tack för det. Nej, naturligtvis besluter kommunerna själva om sin skolverksamhet. Nu kommer ju det här som en egen fråga. En privaträttslig förening vill alltså starta en ersättande skola på en ö som inte har fast förbindelse, där sjuåringar ska färdas dagligen med båtar och andra färdmedel till skolan. Om man tänker på Färöarna som samhälle, så där finns det skolverksamhet också på många utsatta ställen, samhället har sett till att det går att ha. Det här ärendet går ju inte att jämföra, som jag ser det, med en nedläggning av en skola på fasta Åland, där det finns kommunikationer av ett annat slag. Det här är ett väldigt känsligt område, en känslig region som nu hotas av ytterligare avflyttning.

Jag för min del tycker att landskapet visst kan ha en aktivare roll i den här frågan. Lagstiftningen tillåter det, det finns inga begränsningar för att man inte skulle kunna ha det. Landskapet ska bevilja både tillstånd till skolan och även eventuell finansiering. För mig är det fortfarande så att utan skolor, utan polisverksamhet och utan hälso- och sjukvårds bevakning, då kommer inte hela Åland att leva. Så är det bara.

Vicelantrådet Britt Lundberg

Tack, herr talman! Jag håller helt med i vad ltl Gunell säger. Jag känner samtidigt en stor respekt för vad lagtinget säger i sina utskottsbetänkanden och vad lagtinget slår fast i sina beslut, när man stifta lagar. Om sedan lagtinget väljer att ta en ny inriktning i den här frågan och anser att vi ska spela en ny roll när det gäller grundskolorna så vidare, så är det möjligt att det är en klok väg att gå. Men just att starta en försöksverksamhet i en liten kommun och att landskapsregeringen då skulle ta initiativ och på det sättet blanda sig i denna kommunala fråga nu ser jag inte som ändamålsenligt. Däremot, har landskapsregeringen sitt ansvar att begära in skolstadga och se hur man kommer att ordna undervisningen för Lappobarnen i Brändö och också engagera sig i hur ungdomarna transporteras, om man anser att det är tryggt o.s.v.

Landskapsregeringen har inte för avsikt att själv gå in aktivt och starta upp någon ersättande skola på Lappo. Det har vi inte möjligheter till i dagsläget, som vi har bedömt det.

Talmannen

Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

För kännedom

Talmanskonferensens framställning angående lagtingsledamoten Danne Sundmans anhållan om temporär befrielse från uppdraget som lagtingsledamot (TMK 2/2008-2009)

Talmannen föreslår att ärendet upptas till behandling vid plenum fredagen den 11 september 2009.

 

Lagtingsledamoten Anders Erikssons enkla fråga om skyldigheten att inrätta skyddsrum (EF 24/2008-2009)

Svar på enkel fråga skall avges inom tio dagar efter det landskapsregeringen mottagit frågan. Kan frågan inte besvaras ska landskapsregeringen meddela lagtinget om detta och om orsak till att svar inte ges. Frågorna överlämnades till landskapsregeringen den 7 september 2009.

 

Talmanskonferensens framställning angående lagtingsledamoten Gun Carlsons anhållan om befrielse från uppdraget som medlem i självstyrelsepolitiska nämnden (TMK 3/2008-2009)

Ärendet upptas till behandling vid nästa plenum.

 

Plenum slutar

Nästa plenum hålls idag kl. 17.35. Plenum är avslutat. (Plenum avslutades kl.17.30).

 

Originalfil