Enda behandling

Skydda sjöfågelstammen MI 2/2019-2020

  • Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen. Diskussion.


  • Talman! Äntligen är det dags att presentera social-och miljöutskottets betänkande nummer 8, vilket lagtinget begärde den 7 september 2020 med anledning av medborgarinitiativet "Skydda sjöfågelstammen" som är nr 2/2019-2020.

    Ett medborgainitiativ undertecknat av Gun-Mari Lindholm och Johan Mörn samt 3 206 medborgare, som var röstberättigade i det senaste lagtingsvalet, och som den 24 juni 2020 inlämnades till lagtinget. Det visar att det här är en fråga som engagerar och berör oss ålänningar.

    I medborgarinitiativet föreslås att lagtinget uppmanar landskapsregeringen att till lagtinget inkomma med ändringar i jaktlagen för landskapet Åland, så att balansen mellan sjöfågelstammen och dess predatorer kan upprätthållas för att säkerställa reproduktion och överlevnad hos sjöfågelstammen.

    Anledningarna till att behandlingen av medborgarinitiativet har dragit ut på tiden är flera; dels pandemin, dels lagtingets ombyggnad och dels att vi ville lämna tillräckligt med tid till jaktvårdsföreningarna att inkomma med sina synpunkter i ärendet. En annan anledning är att utskottet har fördjupat sig ordentligt i ärendet, vilket avspeglar sig på den omfattande hörandelistan.

    Betänkandet från oss i social- och miljöutskottet finns i sin helhet att läsa på lagtingets hemsida för den intresserade. Det är svårt att sammanfatta allt i ett tidsbegränsat anförande, men jag ska göra mitt bästa.

    Den främsta orsaken till nedgången av sjöfågelstammen på Åland anses vara ökad predation, men även att tillgången eller kvaliteten på föda har minskat, sjukdomar och parasiter samt tiaminbrist är andra potentiella orsaker.

    Havsörnen bedöms idag utgöra den enskilt största predatorn för sjöfågelstammen. På Åland är dock de marklevande invasiva främmande arterna mårdhund och mink i större omfattning än tidigare etablerade och även räv, kråka och trut har en negativ påverkan.

    Havsörnen fridlystes på Åland redan år 1924. Antalet havsörnar var ännu på 70-talet lågt främst på grund av användningen av miljögifter. Då inleddes åtgärder som gjorde att havsörnsstammen långsamt växte. Från 1990-talet, efter att halterna av miljögifter i Östersjön sjunkit, ökade antalet kraftigt, som vi alla här har sett. Enligt den internationella naturvårdsunionens IUCN:s hotbedömning är havsörnen numera livskraftig i Europa och i resten av världen. Men havsörnen tillhör de fågelarter som omfattas av det striktaste skyddet i Europaparlamentets och rådets direktiv om bevarande av vilda fåglar, även kallat fågeldirektivet, och därför är det förbjudet att avsiktligt döda eller fånga havsörnen oavsett vilken metod som används samt att avsiktligt förstöra eller skada deras bon och ägg.

    Medlemsstaterna kan dock enligt fågeldirektivets artikel 9 medge undantag från bestämmelserna om det inte finns någon annan lämplig lösning med hänsyn till människors hälsa och säkerhet samt för att förhindra allvarlig skada på gröda, boskap, skog, fiske och vatten eller för att skydda flora och fauna. De undantag som medges i fågelskyddsdirektivets artikel 9 har implementerats i 28 § i jaktlagen.

    Havsörnen samt havsörnens bo och ägg har i landskapsförordningen om naturvård förklarats särskilt skyddsvärd med stöd av 15 § i landskapslagen om naturvård. På förslag av ett områdes ägare kan landskapsregeringen med stöd av 26 § i jaktlagen förordna ett område till fågelskyddsområde för skydd av sjöfåglar.

    Vad har mera gjorts, då? Ja, landskapsregeringen antog i april 2017 "Åtgärdsplan för ejderstammen på Åland". Målsättningen är att bibehålla ejdern som ett inslag i den åländska skärgården bland annat genom att se till att ejdern erbjuds trygga häckningsplatser, fria från marklevande predatorer. Landskapsregeringen har även inrättat viltvårdsområden, och i dessa 17 viltvårdsområden och ytterligare 10 referensområden inventeras antalet häckande sjöfåglar årligen. Det finns även beslut om riktlinjer för jakt med hund på häckningsskär.

    När havsörnen numera bedöms vara livskraftig antog landskapsregeringen den 2 april 2019 "Förvaltningsplan för havsörnar" för att överväga vilka möjligheter som finns inom ramarna för gällande lagstiftning att påverka de nackdelar som förekommer och skapa nya tanke- och handlingssätt samt klara spelregler för hur förvaltningen ska fungera i sådana fall då människans och havsörnens intressen står i konflikt med varandra.

    I den här förvaltningsplanen konstateras att en minskning av havsörnsstammen genom aktiva åtgärder inte är möjligt då havsörnen är en av de arter som omfattas av det striktaste skyddet i fågeldirektivet. I förvaltningsplanen konstateras dock att en prioritering av bon under vissa förutsättningar låter sig göras eftersom den åländska havsörnsstammen inte längre kan anses hotad.

    Övriga möjliga åtgärder som nämns i planen är minskad byråkrati i fråga om skogsbruksåtgärder och prioritering av bon i samband med förvaltningsbeslut, forskning om skrämselmetoder, försök med skydd för ådor på bo samt avledande utfordring till örnarna på platser som inte är viktiga för sjöfåglarnas häckning.

    På Lågskär, som fungerar som ett försöksområde för test av metoder för hantering av predatortrycket från havsörnen, gjordes förra våren ett försök att skrämma havsörnen med drönare. I syfte att få ett underlag för hur havsörnspopulationsutvecklingen ska hanteras på effektivast möjliga sätt avser landskapsregeringen att i år förse två ungörnar, så kallade subadulter, som jagar i flock och utgör ett akut hot mot ejderstammen, med GPS-sändare för att få en bild av var de här grupperna av ungörnar kommer ifrån, hur dom rör sig och uppehåller sig. Det har även inrättats totalt nio fågelskyddsområden på Åland.

    Utskottet konstaterar att landskapsregeringen tar frågan om predatorernas negativa inverkan på sjöfågelstammen på allvar. Insatserna har intensifierats under senare tid, men utskottet bedömer att det finns behov av ytterligare åtgärder i snabbare takt för att minska predatortrycket på sjöfågelstammen från främst havsörn, mårdhund och mink. Samtidigt behövs också mer forskning kring orsakerna till sjöfågelpopulationernas variabilitet.

    Parallellt med detta kan även en dialog inledas med EU-kommissionen om eventuella aktiva örnbegränsande åtgärder såvida säsongens passiva åtgärder inte når önskvärt resultat anser utskottet.

    Vi i utskottet har konstaterat att predatorernas inverkan på sjöfågelstammen är en mångfacetterad problematik som behöver lösas och åtgärdas på flera olika plan. Åtgärder som redan är tillåtna enligt gällande lagstiftning kan behöva tas i bruk eller intensifieras och lagstiftning kan behöva vidtas även på andra områden än inom jaktlagstiftningen, exempelvis inom landskapslagstiftningen om naturvård och skogsvård.

    Utskottet ser ett direkt behov av ändring av jaktlagen på ett par punkter. Då mänsklig närvaro i vissa fall kan gynna sjöfåglarnas häckning borde jaktlagens 26 § 1 mom. absoluta förbud mot landstigning på fågelskyddsområden ändras. Eftersom målsättningen är att de invasiva främmande arterna mårdhund och mink ska utrotas borde 47 § i jaktlagen ändras så att exempelvis användning av siktanordningar för nattskytte, artificiella ljuskällor och anordningar för återgivning av ljud tillåts.

    Till sist, talman, så vill jag rikta ett stort tack alla personer som vi hörde i utskottet. Utskottet vill även tacka jaktvårdsföreningarna som tagit sig tid att ge utlåtanden i ärendet, och tack för det viktiga arbete ni utför. Sist men inte minst tack till vår utskottssekreterare Carina Strand, som med stort tålamod fått oss tillbaka ämnets gränser när vi ibland ”farit iväg lite”.

    Utskottets förslag blir att utskottet föreslår att medborgarinitiativet godkänns.

    Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att lagtinget uppmanar landskapsregeringen att till lagtinget inkomma med ändringar i jaktlagen (1985:31) för landskapet Åland så att balansen mellan sjöfågelstammen och dess predatorer kan upprätthållas. Tack, talman.


  • Tack, talman! Jag vill rikta ett stort tack till utskottet och utskottets ordförande som på ett mycket förtjänstfullt sätt har rott i land den här frågan som har engagera otaliga ålänningar. Det här är ett praktexempel på hur lagtingets ska arbeta. När det kommer initiativ från folket från fältet så tar man itu med ärendet, engagerar sig i det, fördjupar sig i det och kommer slutligen med ett beslut där ni på ett konstruktivt sätt har synpunkter på hur man kunde hantera den här problematiken. För det handlar faktiskt om problematik som vi inte bara kan låta gå, utan det måste komma till en förändring. Tajmingen är också i det närmaste perfekt. Ådorna och gudingarna flockas på fjärdarna och ådorna går strax upp på land. Jag ber ännu en gång att tacka utskottet för ett gediget arbete. Tack!


  • Tack, talman! Tack så mycket för de orden. Det är absolut ett engagerat utskott som jättegärna behandlar sådana här ärenden. Vi tycker att det har varit riktigt intressant. Vi har lärt oss mycket, i alla fall jag har lärt mig mycket. Det har också varit riktigt intressant med de hörande som riktigt gärna har ställt upp och hjälpt till i behandlingen av det här ärendet. Det har varit en riktigt positiv behandling. Om vi var lite oense i det förra ärendet så tror jag vi är ganska ense nu.


  • Tack, talman! Jag vill också säga att jag tycker att det var ett väldigt bra betänkande, välarbetat och seriöst hanterat medborgarinitiativ. Det var väldigt lätt att följa från början till slut. Jag tror att många ålänningar faktiskt kommer att läsa det här betänkandet, mycket mera än många andra betänkanden som kanske görs i den här salen ibland. Det visar ju också på komplexiteten att det inte bara är enkla lösningar på svåra problem som går fram, utan det behöver arbetas metodiskt och systematiskt för att nå ett resultat. Det är ju väldigt viktigt att vi visar att vi har gjort allt vi kan just med tanke på att det inte finns någon annan lämplig lösning för att hitta svaret på att komma åt den överpopulation av havsörn som vi ser just nu.

    Jag vill bara kort säga att landskapsregeringen har påbörjat arbetet redan med jaktlagen. Vi kommer givetvis att ta till oss av de skrivningar som utskottet nämner och också några andra små ändringar som ska vara på lagtingets bord det här året. Men tack igen för ett väldigt välarbetat betänkande!


  • Tack, talman! Tack till ministern för de orden. Ibland funderar jag faktiskt, vem läser riktigt våra betänkanden? Men jag märker nog nu att det läses nog mera än vad man kanske tror. Och precis som ministern nämnde, skulle frågan vara enkel så skulle den vara löst redan. Det är en problematik som kräver många olika insatser på många olika nivåer från olika håll.


  • Tack, fru talman! Ja, det är precis så det är. Det är en komplex helhet.

    Jag tycker också att det var väldigt viktigt att ni nämnde, fru ordförande i social miljöutskottet Pernilla, att viltvården är oerhört viktig och det arbete som viltvårdsföreningarna gör. Något som jag också tycker att är väldigt positivt just nu är att viltvårdsföreningarna har gjort ett ganska ingående samarbete med den relativt nystartade föreningen Ådans vänner. Jag tror att där också finns det mycket gott som kommer att komma ut. Det är aktiva människor som verkligen brinner för de här frågorna och om tillsammans vill hitta en lösning på en utmaning som är stor och svår, men viktig för det åländska jaktkulturlivet framöver.


  • Tack, talman! Ja, jag tycker ju vi är dumma om vi inte tar tillvara den kunskap som jägarna faktiskt har. I många generationer så har ju de samlat på sig jättemycket kunskap som inte vi alla kan ha. Och - där ser jag också lite utanför betänkandet nu kanske - jaktvårdsföreningarna har en jätteviktig uppgift också att trygga återväxten av viltvårdare, jägare och naturintresserade. De jobbar bra och hoppas att de gör det fortsättningsvis.


  • Tack, fru talman! Tack till utskottets ordförande Söderlund för en bra presentation. Jag tror också att man ska vara tacksam över det stora engagemang som finns både i samhället och bland många naturälskande ålänningar som verkligen engagerar sig i sjöfågelstammen.

    Ledamoten nämnde aktiva åtgärder. Det kanske skulle vara bra med ett klarläggande. Det har ju funnits vissa villfarelser om att aktiv åtgärd kan innebära en aktiv jakt på örn. Kan jag få det lite klarlagt från ordförandes sida om det är en möjlighet eller inte en möjlighet att ägna sig åt?


  • Tack, talman! Tack ledamot Gunell för att jag får förtydliga det. Vi skriver bland annat i betänkandet ungefär som att inleda en diskussion med EU. Vad kan vi mera göra? Vilka möjligheter finns det? Men direkt jakt av örn skulle ge oss så negativ publicitet så det är inte alls något förstahandsval, inte andra och tredje heller, nej. Det är passiva åtgärder, men de kommer mest kanske i andra lagar än i jaktlagen.


  • I det här djupa värnandet om sjöfåglar så tror jag att det på vissa håll ändå förekommit en viss förhoppning om att landskapet Åland skulle kunna ändra i jaktlagen och i reglerna så att man fick genomföra en aktiv jakt på havsörn. Det är nog väldigt viktigt att det förtydligas att det inte är en option, åtminstone inte såsom fågeldirektivet ser ut idag.

    Jag tycker att utskottets behandling av hela den här frågan är bra och stöder också på ett fint sätt upp den förvaltningsplan för havsörn som landskapet har idag.


  • Tack, talman! Så är det, det finns absolut många olika åsikter om vad man kanske vill göra, men vi måste ju hålla oss till vad man kan göra och vilka möjligheter vi har. Det finns många möjligheter före det.


  • Ledamot Mikael Lindholm (C) Anförande | 15:38

    Talman! Bästa lagting. Social- och Miljöutskottet har behandlat medborgarinitiativet rädda sjöfågelstammarna som gavs till lagtinget i fjol somras. Orsaken till att betänkandet har dragit ut på tiden har främst med lagtingsordningen att göra då presidentframställningar och lagförslag alltid måste gå före denna typ av ärenden. Vi har ändå vinnlagt oss om att göra vårt arbete klart innan årets häckningssäsong då vi inser allvaret i situationen.

    Talman! Utskottet har haft ett brett hörande där olika intressen med stor kunskap fått komma till tals. Slutledningen jag drar av dessa är att det är bevisat att havsörnen står för den största predationen av ådorna och deras ungar, siffror på 50 % nämns av flera seriösa forskare. Orsakerna till att det blivit så kan diskuteras, t.ex. framkommer det i vissa studier att havsörnen tidigare hade ett större inslag av gädda i sin diet och i och med att gäddbestånden i framförallt ytterskärgården minskat, delvis beroende på predation av gråsäl, har tillgången på gädda som örnmat minskat. Det är i alla fall enligt min uppfattning också så att mängden lyckade häckningar för havsörnen i Östersjöregionen stigit till den grad att det finns en för stor mängd unga havsörnar som drar runt i grupp och äter upp det som står till buds och olyckligtvis så finns det inte så mycket annat att äta på försommaren när ejdern häckar.

    Talman! Vi har en väldigt engagerad jägarkår som de senaste åren ökat sina insatser för att skydda häckningsskären från de övriga predatorerna; mårdhund, mink, räv, kråka och trut, och utan deras insatser skulle situationen vara ännu sämre.

    Tyvärr är vi nu i ett skede där även aktiva åtgärder mot havsörnsstammen måste vidtas för att vi ska kunna ha en fungerande ejderpopulation i framtiden.

    Det finns en skrivning i EU:s fågeldirektivet som möjliggör detta. Men det är såklart inte utrett huruvida våra argument håller. Problemet är att ska vi vänta på EU:s eventuella godkännande så är det troligen för sent. Om vi vidtar åtgärder som strider mot fågeldirektivet så kan vi dömas men inte straffas om vi brutit mot direktivet, vilket gör att min åsikt är att vi måste testa detta.
    Min personliga bedömning är att vi inte har mer än några år på oss att vända trenden och därför måste ta till metoder som t.ex. äggprickning och fångst av levande havsörn för särskilt certifierade personer. Jag vill inte vara med om att vi bara lyssnar till forskningsrapporter som talar om hur osäker forskningen är på området. Det var precis det vi gjorde när skärgårdsbefolkning och fiskare alarmerade om sälproblematiken för 20 år sedan och vi ser var det slutade.

    Havsörnen har absolut sin plats i den åländska faunan men nuvarande populationsnivå är på en alldeles för hög nivå för att ejdern ska kunna ha en framtid i vår skärgård. Tack, talman.


  • Tack, talman! Tack ledamot Lindholm som har varit med och tagit fram detta väldigt bra betänkande.

    Jag undrar vilka skarpa åtgärder som Lindholm ser? Ledamoten nämnde några exempel. Jag ska formulera mig så här, ser ledamot Lindholm någon möjlighet att diskutera med EU-kommissionen kring skarpa åtgärder? Kan vi göra gemensam sak med andra regioner, andra länder? Det här är ju inget Ålands problem, även fast vi är väldigt snabba på att identifiera problemen. Ser ledamot Lindholm att vi kan göra gemensam sak?


  • Ledamot Mikael Lindholm (C) Repliksvar | 15:42

    Tack, talman! Tack för frågan, ledamot Holmberg. Absolut, det skulle vara jättebra att göra en gemensam sak. Bekymret är att om vi väntar så är jag väldigt rädd för att det kan vara irreversibelt så att säga, att det tar för lång tid.

    Jag föreslog, när vi hade medborgarinitiativet upp i remissdebatten, att när man går upp i örnbona och ringmärker örnungar så kunde man då istället i de kända reviren picka äggen så att man bestämmer hur många flygga ungar vi maximalt ska ha på Åland i år. Märker man då att örnstammen skulle få problem, att den börja minska, då är det enkelt för då avbryter man följande år och då släpper man fram alla ägg igen.


  • Tack, talman! Det finns ju en risk att den tidsfrist som vi har satt upp själva - om hur lång tid vi har på oss att lösa detta problem - kanske inte är så lång som vi hela tiden har trott.

    Den som har rört sig i skärgården de senaste dagarna så vet att det finns gudingar och ådor på många ställen, men det finns också områden som är helt tomma på dessa fåglar.

    Än en gång, finns det någon möjlighet att man skulle kunna göra gemensam sak precis som Åland har gjort med skarvproblematiken? Där fick vi komma in i ett sammanhang, i ett EU-projekt, som direkt tog tag i skarvproblematiken i Östersjön, lite likadant finns det för sälen, så att vi inte bara sitter och väntar här hemma och försöker lösa problemen. Det här är ju ett problem som rör hela Östersjön.

    Detta kanske jag skulle ha velat ha med i betänkandet, som nog är bra; vad kan vi göra externt för att få en starkare röst? Förstår ledamot Lindholm vad jag menar?


  • Ledamot Mikael Lindholm (C) Repliksvar | 15:44

    Tack, talman! Ja absolut, ledamot Holmberg, så förstår jag hur du tänker och hur du menar. Men jag tycker att man kan svänga på det. Jag tror att Åland kanske var först när det gällde att tillåta skyddsjakt på gråsäl, för då var det bara för yrkesfiskare i slutet på 90-talet. Vi var först på Åland med att tillåta skyddsjakt på mellanskarv. Varför inte vara ledande? Sedan ska vi absolut ingå i de här samarbetena. Men ska vi vänta in dem så förlorar vi inte bara säsongen 2022, utan även säsongen 2023 och det tror jag inte att vi har råd med. Sedan om vi kan komma igång med någonting säsongen 2024 så innan de åtgärderna börjar bära frukt så vad har vi kvar av ejderstammen?


  • Tack, fru talman! Om jag förstår ledamoten Lindholm rätt så vill han kanske gå längre än det som utskottet har kommit till, det vill säga att man övergår i aktiva åtgärder. Aktiva åtgärder är egentligen en decimering av havsörnsstammen och det är idag då förbjudet enligt fågeldirektivet. Enda möjligheten att få ändringen i fågeldirektivet måste gå via Bryssel. Hur bedömde ledamoten Torvalds till exempel möjligheterna att kunna få en tillåtande lagstiftning när det gäller aktiva åtgärder beträffande decimera av havsörnsstammen?


  • Ledamot Mikael Lindholm (C) Repliksvar | 15:46

    Tack, talman! Man ska inte gå in på vad enskilda höranden har sagt. Men om vi tar det på ett mer övergripande plan så hade vi flera som lyfte - det har att göra med den här formuleringen - att det finns ju ingen annan lämplig åtgärd. Det är där som jag faktiskt vill skjuta in - om uttrycket kan anses godkänt - att vi anser helt enkelt att det som står i betänkandet, som jag omfattar till alla delar att man inte kan utesluta aktiva åtgärder, speciellt inte om inte årets häckningssäsong visar på att trenden har brutits. Ingen skulle vara gladare än jag om vi ser en trendförändring i år så att vi skulle slippa det här, men där är jag väldigt pessimistisk.


  • Det är säkert många som håller med ledamoten Lindholm. Önska kan man ju alltid.

    Om jag minns det rätt så förlorade vi ju vårjakten just på att "ingen annan lämplig lösning" var ett otillräckligt argument. Vad har utskottet funnit att skulle kunna ge tillräckliga argument när det gäller havsörnen? Vad säger forskningen kring människans påverkan av stammens storlek? Hur mycket kan människan påverka den här situationen de facto?


  • Ledamot Mikael Lindholm (C) Repliksvar | 15:48

    Tack, talman! Nu blir jag lite osäker angående människans påverkan, menar ledamot Gunell på ejderstammen eller på örnstammen? Ok, båda. Min bedömning då för att svara på det, så beroende på hur man ser det så är det klart att människan i stort, i världen, har en otrolig påverkan på allt djurliv, växtliv och natur. Det är inte frågan om det. Ålänningarnas påverkan på ejderstammen är nog högst marginell, om den överhuvudtaget finns där. Det är min uppfattning.

    Vad gäller örnstammen så jag säger ju inte att vi ska gå ut och alla ska ladda bössan och skjuta örn. Men jag tycker att det skulle vara en snygg medelväg för att testa. Till exempel ornitologer kunde få i uppdrag att picka. (… taltiden slut).


  • Ledamot Stellan Egeland (Obs) Anförande | 15:49

    Talman! Lagting, åhörare. Vi är många som med egna ögon bevittnar sjöfågelstammens och då främst ejderns minskade population.

    Vi i jägarkåren gör vad vi kan för att utrota de invasiva arter som utgör ett hot mot vår naturliga fauna, detta trots att EU har förbjudit oss att behålla vår belöning i form av vårdandet av det kulturarv som benämns vårfågeljakt.

    Trots det ihärdiga arbetet med att stävja predationen från marklevande djur så ser alla, som vistas ute bland holmarna under våren, att det bara är en liten del av problemet.

    Vi ser med egna ögon att stora mängder örn tar såväl häckande ådor som hela kullar så fort de kommer ut på vattnet.

    För oss som även i framtiden vill kunna avnjuta gudingens hoande och ådans kuttrande tror jag inte att väntan och utredningar är ett alternativ. Människan har genom åtgärder fått den förr hotade havsörnen att växa sig till en status då den blivit ett oproportionerligt stort hot för andra arter, så därför måste människan ta sitt ansvar och decimera densamma om inte följderna ska bli katastrofala.

    Jag anser att en mindre grupp skickliga jägare ska få tillgång till skyddsvärda häckningsplatser för sjöfåglar, och där få utföra skyddsjakt på havsörn.

    Fågeldirektivet har en öppning för skyddande av fauna, och den öppningen bör vi utnyttja.

    Hör med dem som vistats i skärgården i generationer och som vet vad som krävs för att bevara en natur i balans. De besitter troligen mer kunskap i ämnet än Bryssels byråkrater.

    Tar vi snabbt tag i problemet så kan vi också lösa det, innan EU ännu än gång gör vad de kan för att köra över oss. Tack för ordet.


  • Tack, fru talman! Tack ledamot Egeland för det anförandet. Den här diskussionen kring de aktiva och passiva åtgärderna har vi fört i utskottet. Det gläder mig också att utskottet inte stänger dörren för aktiva åtgärder av olika slag.

    Hur bedömer ledamot Egeland effektiviteten av skyddsjakt om man jämför det med andra aktiva åtgärder, som exempelvis då beskattning av bon, äggprickning och sådana saker? Att skjuta enskilda individer, hur stor effekt tänker Egeland att detta ska kunna ha jämfört med de allmänna konsekvenserna för Åland? Örnen är ju ett flyktigt djur och har stora ytor att röra sig över. I vilken utsträckning blir effekten, tänker Egeland?


  • Ledamot Stellan Egeland (Obs) Repliksvar | 15:52

    Tack, talman! Tack ledamot Påvals. Min bedömning är att det skulle ha en väldigt god effekt. Jag skulle nog kunna tänka mig att jämföra det med jakten på till exempel kråka. De lär sig ganska snabbt var det finns hot. Idag finns inga hot för havsörnen och därför kan de härja fritt på det uppdukade smörgåsbordet. Jag tror inte att stammen av havsörn skulle behöva decimeras så väldigt mycket. Men jag tror att budskapet skulle gå hem, om vi säger så.


  • Tack, fru talman! För decimering av havsörnsstammen kunde jag tänka mig att man i stället måste gå till roten med det och i så fall är det istället boet vi bör prata om. Att försöka få till en decimering genom jakt tror jag personligen inte att är så effektivt.

    Det som ledamot Egeland nämnde är skrämselåtgärder i princip, att man skrämmer undan havsörn precis som man gör med kråka och som man också försöker göra med skarv. Havsörnen skiljer sig en del från kråkan. Kråkan är ju mest stationär och har mindre områden att röra sig på.

    Jag ställer mig ändå frågande till viss del kring jakten. Jag vill inte stänga dörren för den och jag tycker inte heller att utskottet har gjort det. Det är en intressant sak för landskapsregeringen att titta på. Men jag kan tycka att vi bör fokusera åtgärderna där som de faktiskt på riktigt har effekt. Jag kan tänka mig att det är bona i främsta hand. Sedan har vi skrämselåtgärder som kan utföras på andra sätt utan att vi behöver få liksom all världens hat. (… taltiden slut).


  • Ledamot Stellan Egeland (Obs) Repliksvar | 15:54

    Tack, talman! Tack ledamot Påvals. Jag tänker så här att det ena behöver ju inte utesluta det andra. Jag skulle säga att jakten skulle behöva föras i en liten skala och det skulle behöva ske snabbt. I ett inledande skede så tror jag att den har väldigt stor effekt. Men i det stora hela långa perspektivet så ja, de diskussioner som vi har fört så känner vi ju till. Man kan tänka sig sådant som ledamot Lindholm berättade; prickning av bon.


  • Tack, talman! Tack ledamot Egeland. Ledamot Egeland sade mycket som många jägare känner innerst inne också. Men det finns ju ändå en barriär för allt det här.

    Det gör mig lite nyfiken, ledamot Lindholm i sitt inlägg som var bra och nu ledamot Egeland i sitt anförande och dessa anföranden hade ju vissa skärningspunkter som sammanfaller. Kanske man kunde förvänta sig att få ett ännu större avstamp i betänkandet kring skarpa åtgärder som inte är så passiva. Vad kan vi förvänta oss? Själv kan jag tycka att prickning av ägg eller titta på bona är en åtgärd. Sedan att skjuta örn, det blir lite för barbariskt för Åland. Men det finns ju skarpa åtgärder att göra. Jag förstår också att tidsaspekten rinner iväg. Men varför inte vara ännu tydligare då från majoriteten i betänkandet?


  • Ledamot Stellan Egeland (Obs) Repliksvar | 15:55

    Tack, talman! Tack ledamot Holmberg. Ja, anledningen till att det kanske inte är tydligare än så här i betänkandet beror väl, som Holmberg vet, på att det finns många viljor inblandade i det här. Jag är väl kanske längst åt ena hållet, tätt följd av ledamot Lindholm. Sedan finns det ju naturligtvis de som går åt andra hållet och då blir ju betänkandet någon form av kompromiss.

    Ja, jag har svårt att se barbariet i det här. Jag förstår inte varför just denna jakt skulle vara mer barbarisk än jakt i övrigt?


  • Tack, talman! Det var inte barbariskt sett ur min synvinkel, däremot hur vår omtalade Ålandsbild kan se ut och formas utefter det. Havsörnen känns lite som vår elefant ungefär, det är inte så populärt att skjuta elefanter idag heller i dagens moderna värld. Men det finns olika åsikter.

    Har det framkommit och kan ledamot i Egeland ur sitt perspektiv känna till hur det fungerar i närregioner? Hur resonerar jägarkåren där? Hur ser Östersjösamarbete ut när det gäller havsörnar? Det här är ju inget Ålands problem, även fast vi är väldigt snabba på att identifiera problem som typ det här.


  • Ledamot Stellan Egeland (Obs) Repliksvar | 15:57

    Tack, talman! Nej, om man ser i närregionerna så är det väl samma sak där. Havsörnen är ju vår elefant. Havsörn, varg och övriga rovdjur väcker ju väldigt stora känslor hos människor. Vi har en jägarkår som ofta förespråkar skyddsjakt som metod och sedan har vi de som ser det som helt orimligt.


  • Ledamot Annette Bergbo (HI) Anförande | 15:58

    Talman! Bästa lagting och åhörare. Mycket har hänt i vårt ösamhälle de senaste decennierna. Människan har brett ut sig, spridit kemikalier och bidragit till övergödning. Sjöfarten har grumlat lekvikar och marina miljöer.

    När en art har ökat eller minskat i bestånd har det lett till förändringar i hela ekosystemet. Bestånden av ål, torsk och tumlare är generellt sett hotade och nu verkar strömmingen vara i farozonen. Invasiva främmande arter som mårdhund och mink breder ut sig. Viggen som var hotad på 90-talet finns idag i överflöd. På 1970-1980-talen var
    örnen utrotningshotad för att idag utgöra en livskraftig stam.

    Idag ser vi en nedgång i ejderstammen, framför allt bland honorna (ådorna). För gemene ålänning tar det ont att se hur en så kär fågel som ju ejdern är inte lyckas repa sig. Det är mot den bakgrunden som ett medborgarinitiativ förra året lämnades in till lagtinget.

    Talman! Social- och miljöutskottet har givit stor uppmärksamhet till medborgarinitiativet, hört många experter och föreningar. På ett balanserat och grundligt sätt har utskottet förklarat möjliga orsaker till dagens situation.
    Framförallt beskrivs det ökade predationstrycket från havsörn, vars stam kommit att bli livskraftig. De unga örnarna - de så kallade ligisterna - uppvisar dessutom ett annat beteende än förr. Intressant i sammanhanget är att de häckande havsörnarna inte har ökat sedan 2010. Ungproduktionen av örnar har däremot varit sämre på Åland än resten av landet.

    Vid Höga kusten, med sina nedlagda sågindustrier, har man sett att häckningarna misslyckas i större grad än tidigare. Man kan undra om cocktailen av miljögifter nu återkommit som ett problem.

    Havsörnen är en opportunistisk jägare. De äter vad de kan och favoritmaten är gädda. Långtidsstudier om deras födointag visar att de på 80-talet åt mest gädda för att sedan övergå till ejder. Detta skulle kunna tyda på att gäddbeståndet har minskat genom bland annat minskande ungproduktionsområden som flador samt skarvens och sälens inverkan. Det rapporteras också om att gäddans storlek har minskat.

    En annan faktor som spelar in i sammanhanget är ejderns födotillgång. Att blåmusslornas storlek har minskat som en följd av övergödningen innebär helt enkelt mindre mängd tillgänglig föda för ejdern. Huruvida
    också tiaminbrist spelar in här är inte helt klarlagt.

    Den intensiva båttrafiken i vår skärgård kan också på sina håll skapa olägenheter för ådornas häckning. Fritidstrafiken med avancerade GPS-system och vattenskotrar rör sig i allt högre grad än tidigare utanför farlederna.

    Predation är lätt att upptäcka och får av naturliga skäl stor uppmärksamhet. Men frågan om skyddet av sjöfågelstammarna kan inte lösas på ett eller två sätt. Vi måste ha tålamod, ägna tid åt att förstå det komplexa ekosystemet och våga testa flertalet åtgärder för att utröna dess effekter.

    Talman! Landskapsregeringen gör just detta. Det finns redan lagstiftning, åtgärds- och förvaltningsplaner samt stöd för utrotning av invasiva arter. Dessutom främjas flera andra passiva åtgärder för att minska predationstrycket såsom skrämselåtgärder, byggande av ådtak, avledande utfodring och så vidare. Kontinuerligt sker ett informations- och kunskapsarbete för att utvärdera effekterna av olika åtgärder. I år fokuseras särskilt Lågskär som pilotområde för denna aktiva förvaltningsmetod.

    Utskottet konstaterar att det krävs ytterligare passiva åtgärder för att minska predationen. Också Hållbart Initiativ ser att det finns utvecklingspotential här, särskilt i samarbete med föreningslivet och det stora folkliga engagemang som vuxit sig så starkt.

    Hållbart Initiativ lyfter också upp behovet av fågelskyddsområden. Vi tror på markägarnas stora ansvarskänsla för fågellivet som så tydligt har präglat vårt folk sedan urminnes tider. Låt oss minnas inrättandet av Lågskärs fågelskyddsområde år 1868. Fyrvaktaren Mangelus bekymrade sig då, tillsammans med professor J. A.
    Palmén, över att det år 1865 fanns bara ett enda ådbo där. Fågelskyddet inrättat 1868 hade visserligen inte lagstöd, men det åtnjöt allmänhetens förståelse. Och skyddet bar frukt; 1890 fanns det på Lågskär hela 150 ådbon!

    Enligt handlingsprogrammet ”Åland - jakt 2000” som antogs 1996 ville man ha 200 fågelskyddsområden år 2000, dvs. 5-20 per jaktvårdsförening. Idag har vi 9 fågelskyddsområden som inrättats med stöd av
    fastighetsägaren - det är alltid så det görs. I en skärgård med över 6 000 holmar borde det kunna finnas långt fler.
    Det betyder inte att de ska finnas överallt - 90 % av fåglarna häckar på 10 % av holmarna. Det här skulle ha en stor följdverkan för många sjöfåglar.

    Ett närbesläktat förslag vore att som i Sverige begränsa vattenskotertrafiken. Ett steg kunde vara att begränsa denna, för fåglarna, skadliga trafik under häckningsperioden så att den hänvisas till de allmänna farlederna.

    Hållbart Initiativ vill också påminna om det fina fiskevårdsarbete som bedrivs på Åland. Det finns många lekområden som kunde förbättras på Åland, vilket skulle göra att örnarna fick större tillgång till sin
    favoritföda gädda istället för ejdern.

    Talman! Sjöfågelstammens situation löser sig inte av sig själv. Ett aktivt förvaltarskap är A och O. Historien visar nämligen att det går att rädda arter som riskerar utrotas. Och det är bara i värsta fall, om alla åtgärder redan har uttömts och vi inte ser någon markant förbättring, som vi ska ta till hårdhandskarna. Det är först då vi kan gå till EU och fråga huruvida avvikelser från fågeldirektivet kan göras för att värna våra kära sjöfågelstammar. Där är vi inte nu.

    Låt oss därför vidta både kortsiktiga och långsiktiga åtgärder för ett ekosystem i balans. Tack, talman.


  • Tack, talman! Tack ledamot Bergbo. Det var ett jätte engagerat och bra anförande som ledamoten höll.

    Det är några frågor som jag skulle vilja ställa. Från min horisont, om jag tittar i min del av skärgården, så är det ju avsaknaden av människor som rör sig i skärgården som är ett av de största problemen. Om man tar en metafor, om det tillåts, så ute hos mig så är ju vattenskotrar lika sällsynta som ådungar. Så jag ser inte ett sådant bekymmer. Jag vet inte hur ledamoten förhåller sig till just det. Kan det inte vara en fördel om vi skulle komma tillbaka till hur det var i slutet av 80-talet och i början på 90-talet då det fortfarande fanns en del betydligt mer livskraftigt kustfiske?


  • Ledamot Annette Bergbo (HI) Repliksvar | 16:07

    Tack, talman, tack! Ledamot Lindholm. Jo, jag känner till att det har hänt sig så att där man har hållit på att bygga, haft en byggnation i skärgården, så där har ådrorna närmat sig platsen därför att där fick de vara ifred för örnar. På dessa områden finns det mycket örnar.

    Det är väl antagligen olika på olika platser i skärgården, yttre och inre och närmare stan, jag har inte riktigt pejl på var vattenskotrarna finns. Nog är de ju ett störande element när de används fel för hela ekosystemet och de bidrar inte med att de hjälper till varken med bullret eller med annat.


  • Tack, talman! Nej, inte ser jag vattenskotrar som någonting som man inte ska beakta.

    Men i det här fallet vad gäller ejderns population så tror jag att det är svårt att hitta någon korrelation annat än att eventuellt att vattenskoter totalt sett har blivit vanligare under den tid som ejderstammen har minskat.

    Ta till exempel det område i havsplanen som har blivit miljö och kultur grönlistade på norra sidan och det var ju ett område som har bevistats av både fiskare och jägare ganska mycket så länge det gick så att säga. Men nu är den delen av skärgården under häckningstiden i princip tom på människor, men däremot är den full av örn. Där har vi ett stort bekymmer.


  • Ledamot Annette Bergbo (HI) Repliksvar | 16:09

    Tack, talman! Ja, som jag försökte framhålla här i mitt anförande så behöver man se på flera olika saker, inte bara en sak kan vara lösningen.


  • Tack, talman! Tack till ledamot Bergbo. Jag tycker det var ledamot Bergbos mest konstruktiva anförande hittills och det säger inte lite. Jag bygger det på att i slutet av ledamot Bergbos anförande så kom ledamoten in på aktiva åtgärder, men att vi först ska vänta och se hur dessa passiva åtgärder faller ut. Men jag vet inte. Har vi verkligen tid med det? Har ådorna tid med det egentligen? Jag är skeptisk. I fjol somras var jag på studiebesök i den åländska skärgården just med tanke på ådornas och örnens relation. Då fick jag veta att vi har ungefär sex år på oss att vända den här trenden. Men jag tror inte att vi har det, tyvärr. Jag undrar, skulle det inte var bra att vi inleder diskussionen med EU-kommissionen om vilka aktiva åtgärder som ska vara möjliga? För vi har ju ändå de facto väldigt mycket statistik redan i dag som påvisar problematiken.


  • Ledamot Annette Bergbo (HI) Repliksvar | 16:11

    Tack, ledamot Holmberg. Problemet på det här området är det finns så många som inom sakkunskapen, många erfarenhetsmässigt kloka människor och empiri som pekar åt olika håll. Vad vi vet är att fågeldirektivet är enormt rigoröst och svårt.

    Utifrån debatten här idag så har det ju väckts tankar om att man borde komma igång lite snabbare än vad det kanske har varit tänkt. Det är väl en tanke som inte kan göra någon skada, om man vänder sig till Bryssel i förebyggande så att säga, sedan vet man ju inte hur det går. Jag tycker nog hårt att man ska pröva det som prövas kan först.


  • Tack, talman! Absolut ska vi pröva det som prövas kan, det har jaktföreningar och alla ideella krafter gjort under många år. Det finns också goda förslag i detta betänkande på ännu flera passiva åtgärder.

    Det finns ju ingenting som talar emot att vi redan nu skulle börja med lobbyarbete, förklara problematiken och gärna ta med oss likasinnade närregioner, för det här är, som sagt, inget Ålands problem.

    Är det så att trenden vänder? Jag tror inte det, jag håller med ledamot Lindholm, jag är också lite skeptisk till det, tyvärr. Men är det så att det vänder, då behövs inte aktiva åtgärder. Men vi vinner bra mycket tid på att redan idag börja med att bearbeta lobbyarbetet kring den här frågan med EU- kommissionen. Jag tycker att det skulle vara snyggt att ha en kläm i detta betänkande till och med.


  • Ledamot Annette Bergbo (HI) Repliksvar | 16:13

    Tack, fru talman! Tack John Holmberg. Det är ett mycket intressant resonemang. Jag har inte tänkt i de banorna ska jag säga innan. Jag vet inte heller vad det skulle innebära att liera sig med omkringliggande regioner och göra någonting samordnat. Men vi måste vara öppna för alla olika möjligheter, det tycker jag att är den bästa strategin och inte ha någon prestige i det överhuvudtaget.


  • Tack, talman! Tack ledamot Bergbo. Jag håller med ledamoten om att alla medel ska prövas.

    Jag vill ändå vända på sjöfågelsteken - om uttrycket kan tillåtas - gällande fredningsområdena. Min uppfattning är nämligen den att hela skärgården är ett enda fredningsområde numera i och med att ingen vårjakt lägre är tillåten. Jag vill också påminna om att föregångaren till dagens jaktvårdsförening, som kom till 1967, var de fågelskyddsföreningar som fanns i alla skärgårdskommuner. De inrättades direkt efter kriget eftersom man upptäckte att sjöfågelstammarna hade lidit hårt av en hård beskattning. Då sålde man sjöfåglarna till exempel till Åbo. Så jag skulle gärna se mera folk i skärgården. Tror ledamoten att vi har tillräckligt mycket fredningsområden redan nu med det här resonemanget som jag har fört?


  • Ledamot Annette Bergbo (HI) Repliksvar | 16:14

    Jag tycker att det vore bra att ha flera fredade områden. Men om jag förstått saken rätt så sker det här på initiativ av markägaren. Utifrån handlingsprogrammet som togs 1996 så är vi ju inte ens i början av att försöka verkställa någonting. Jag vet inte om det har blivit reviderat, avfört eller hur det kommer sig att vi bara har nio områden nu, när det var tänkt att man ville ha 200 fågelskyddsområden år 2000? Men det är väl värt att tänka på, det tycker jag.


  • Tack ledamot Bergbo. Jaktvårdsföreningarna har också fredat områden med stöd av stadgarna och jaktlagstiftningen, till exempel på Föglö så har tusentals hektar varit fredat, det mesta de facto tidigare då vårdjakten var tillåten. Det skedde genom en kungörelse och genom ett samarbete med vattenägarna. Men det är alltså inte längre aktuellt eftersom ingen vårjakt heller är tillåten. Av den orsaken så vet jag inte om fredningsområden i sig är lösningen, men det är ändå viktigt att häckningsmöjligheter förstås kan tryggas för ådorna i det här fallet.


  • Ledamot Annette Bergbo (HI) Repliksvar | 16:16

    (Hörs ej, mikrofonen inte påslagen).


  • Ledamot Simon Påvals (Lib) Anförande | 16:17

    Tack, herr talman! Jag vill börja med att meddela att jag är mycket stolt över att ha varit med och bidragit till detta betänkande i social- och miljöutskottet. Det nämndes tidigare att det kanske inte är så många som läser betänkanden eller tittar på debatten, men jag kan intyga att det är ganska många som ser på den här debatten just nu. Jag fick ett meddelande under tidigare ämne "herregud, när börjar det handla om ådor?" Det var en som följde med aktivt.

    Jag hoppas att detta betänkande från social- och miljöutskottet ger landskapsregeringen råg i ryggen att ta viktiga och i vissa fall obekväma beslut i bästa intresse för vår sjöfågelstam. Medborgarinitiativet har hela 3 206 underskrifter och har enligt min mening fått den behandling som motsvarar dess dignitet.

    Innan jag fortsätter mitt anförande, herr talman, så vill jag göra två noteringar:
    1) Noterat skrivfel på sidan 3 under rubriken Åtgärder som planeras eller vidtagits. Det står ”Mård” i uppräkningen, men det ska vara ”Mårdhund”, bara som en notering. Jag har också uppmärksammat ordförande och sekreterare på den saken. Skogsmården är även en predator som har betydande påverkan på häckningen. Men de två marklevande rovdjur som jag anser att vi ska fokusera på först och främst är just de två invasiva arterna mårdhund och mink.

    2) Något som har framkommit av flera aktiva viltvårdare, efter att betänkandet klubbades, är en önskad ändring i jaktlagen som tillåter användning av enhandsvapen vid jakt på invasiva marklevande predatorer med ställande hund. Det kan vara något för jaktministern att ha bakom örat och ha med sig. Enhandsvapen är i många fall att föredra ur säkerhetssynpunkt för både jägare och hund.

    Herr talman! Vad gäller örnen så är utskottets åsikt att i främsta hand passiva åtgärder i form av konkret förvaltning av bon, skrämsel och avledande matning är det som ska vara aktuellt. Utskottet avser dock inte att bortse från aktiva åtgärder, men anser att en dialog med EU behöver inledas innan det kan vara aktuellt och detta utifrån resultatet av de passiva åtgärderna.

    Vad gäller aktiva åtgärder, herr talman, så är jag av den åsikten att det är något som vi kanske ändå behöver inleda en diskussion med EU om redan nu. Samtidigt behöver vi också göra avvägning på vilka slags aktiva åtgärder som vi ska utföra mot örnen i framtiden, dess effekt kontra allmänna konsekvenser för Åland och för vårt samhället i allmänhet utåt och internt. För min del så tycker jag att det är viktigt att man tänker på vilka aktiva åtgärder som vi i så fall avser och vilka som är effektivast.

    Herr talman! Forskare har svårt att bedöma huruvida balansen mellan örnen och sjöfågelstammen ska se ut i ett naturligt tillstånd eller om den någonsin kan bedömas som uppnådd. 1900-talets osäkra tidsperioder med krig och miljögifter gör inte saken bättre. Dessutom har den moderna ålänningens närvaro i ytterskärgården minskat rejält under de senaste decennierna, vilket troligtvis har en inverkan på örnens framfart på områden som de tidigare har undvikit pga. mänsklig närvaro.

    Landskapsregeringen har dock klarerat att man avser att bibehålla ejdern som ett dominerande inslag i den åländska skärgården. En av ejderns största predatorer på Åland är örnen som, tillsammans med marklevande predatorer, på kort tid har lyckats med konststycket att kasta om könsfördelningen för ejdern. Detta av den enkla anledningen att ådor på bon är lätta byten.

    Det naturliga, herr talman, har förr varit att det ska finnas fler ådor än gudingar. Men i dagens läge är det helt tvärtom. Detta har två graverande konsekvenser för ejderstammen: 1) En snabbare decimering av stammen genom ökad direkt predation på ådor och ungar. Enkel matematik. 2) En ökad stress för kvarvarande överlevande ådor som förföljs av ett större antal gudingar och i många fall misslyckas med sin häckning av just den orsaken.

    Därför finns det, herr talman, skäl att besluta om hur många örnbon vi ska ha på Åland och å ena sidan eventuellt stärka skyddet kring dem som anses vara relevanta och å andra sidan lyfta på revirskyddet kring dem som anses vara överflödiga för en stabil och livskraftig stam. Det här är sådant som har setts och förståtts av människor i skärgården i många, många år redan, men jag är glad att det nu finns med oss även här i maktens salar.

    Tillsammans med örnen, herr talman, har vi även ett, för historien, onaturligt predatortryck från marklevande invasiva arter som mink och mårdhund och detta utöver det naturliga predatortrycket från räv, skogsmård, kråka, trut och mås m.fl. som har intresse i sjöfåglarnas bon.

    Just nu på vårvintern, inför sjöfågelhäckningen, görs enorma insatser från enskilda jägare och specifika rovdjursteam från viltvårdarföreningen Archipelago Pares, som driver projektet Ådans vänner, för att decimera antalet marklevande predatorer i skyddsvärda häckningsområden. Här är det viktigt att landskapsregeringen lägger fokus på konkreta mål. Ett av dessa fokus är att utrota mink och mårdhund på Åland, punkt! Utan denna åtgärd så är jag rädd att allt övrigt arbete för våra markhäckande sjöfåglar är till spillo, i alla fall nära på. Det är även viktigt att detta ses som ett samhällsviktigt mål som är i samtliga medborgares intresse.

    Med andra ord, herr talman, så ska arbetet inte finansieras med jaktkortsmedel utan budgeteras med ordinarie medel från miljöbyrån. Allt annat saknar relevans. Det är 1900-talets samhälleliga galenskaper som har gett oss mink och mårdhund. Jägarna är de som utför allt arbete för att bekämpa dem. Jägarna ska inte också behöva vara de som står för notan.

    I höstas, herr talman, lämnade jag in en budgetmotion om ett konkretiserat och formaliserat samarbete mellan miljöbyrån och jaktförvaltningen kring arbetet som görs med invasiva arter. Den förkastades, enligt gängse praxis, men skrevs utifrån de utsagor som jag har fått kring förvirringen om vilken avdelning och vilken minister som i slutändan äger frågorna kring bekämpningen av invasiva djurarter. Arbetet inom förvaltningen fungerar dock mycket väl och jägarkårens förtroende till jaktförvaltaren kan bedömas som mycket god. Men det är något som är väldigt värt att tänka på i kommunikationen med dem som just nu utför den praktiska viltvården på Åland.

    Med det sagt så vill jag återigen säga att jag är mycket nöjd med detta betänkande och det omsorgsfulla arbetet som gjorts i social- och miljöutskottet med väldigt bra höranden, med olika vinklar och välskrivna utlåtanden från de åländska jaktvårdsföreningarna.

    Min kollega i lagtinget, John Holmberg, hade i ett tidigare replikskifte frågor kring samarbete i viltvårdsfrågor med andra länder och områden utanför Åland. Jag tycker att det är viktigt att nämna att det samarbetet utvecklas hela tiden både i civilsamhället och i landskapsförvaltningen. De omkringliggande närområdena, som t.ex. Bengtskär i den fastländska skärgården och i Stockholms skärgård, har mycket liknande problematik som vi har. Vi har allt att vinna på att utbyta kunskaper och erfarenheter därifrån.

    Som avslutning, herr talman, med detta betänkande så hoppas jag att vi även kan bidra till att synen på den enskilda nutida människans roll i naturen breddas och inte bara ses som ett hot och en skadeverkare som naturen ska skyddas mot. Den enskilda människan ska ses som en ansvarstagande förvaltare och reparatör av svunna tiders misstag som inte ska ses som irreversibla. Då tror jag, herr talman, att vi börjar närma oss verkligheten.


  • Tack, talman! Tack ledamot Påvals för ett engagemangfullt anförande, ledamoten vet vad han pratar om.

    Under den tid som vi har debatterat det här ärendet nu så har det säkert försvunnit x antal ådor ur den åländska skärgården på grund av örnens framfart. Känslan här inne är ju att det finns ett samförstånd om att mera aktiva åtgärder behövs. Skulle det vara möjligt att vi i detta betänkande kunde foga in en kläm om att landskapsregeringen nu redan inleder diskussioner med EU-kommissionen om aktiva åtgärder? Sedan får vi hoppas att trenden svänger snabbt med de passiva åtgärder som vi har gjort, men vi vinner kanske ett eller två års tid på det. Hur ser ledamot Påvals på det?


  • Ledamot Simon Påvals (Lib) Repliksvar | 16:27

    Tack, herr talman! Jag tycker att det är ett väldigt bra förslag. Den texten som ligger just nu är lite luddig och går att tolkas lite som man vill. Jag tycker att det är viktigt att den texten konkretiseras. Jag kan tycka att det är ett väldigt bra förslag att vi faktiskt inleder de åtgärderna och den kommunikationen med EU- kommissionen just nu. Ifall de passiva åtgärderna inte slår ut som vi vill så i förberedande syfte så skulle vi se till att det finns en möjlighet att kunna utföra dem med den kontakten i ryggen.


  • Ledamot Camilla Gunell (S) Anförande | 16:28

    Herr talman! Tack för ordet. Man kan ju säga att människan har varit betydligt mera framgångsrik på att utrota fåglar och fågelstammar än att rädda dem. Men det finns ju också goda exempel på motsatsen, till exempel havsörnen var ju en sådan art som för 40 år sedan var så illa däran att vi trodde att den skulle vara mer eller mindre utrotad.

    Nu finns det ju, tvärtom, 120 havsörnspar som häckar på Åland, de här uppgifterna är från 2019. Man diskuterar mycket om hur hur örnen kan påverka miljön, naturen och människolivet och hur vi ska samsas om livsutrymme både människor, sjöfåglar och örnar.

    Det finns ju idag förvaltningsplan både för örn och för ejder. På sätt och vis så blir det lätt att man tar upp de här två arterna sida vid sida och kanske ställer de här två arternas livsutrymme mot varandra. Örnen stör häckningen och dödar så pass många ådor varje år att ejderstammen har svårt att återkomma till den kraft som den hade på 90-talet.

    Men det är ju viktigt, precis som här i debatten också har framkommit, att det handlar ju sällan om två arter som står mot varandra, utan situationen är betydligt mer komplex. Många faktorer påverkar bägge dessa arters situationer.

    Naturen är ju också ganska snillrik när det blir för många av en art. Vi har sett att havsörnar också har dött av virus, fågelinfluensa. Men på grund av att reviren blir mindre och mindre, för det finns för många, så kan det också betyda att häckningen inte lyckas lika väl och därför så har ju färre ungar kläckts inom havsörnsstammen de sista åren.

    Jag tycker att det är viktigt att fundera över vad forskningen säger kring människans möjligheter att påverka naturen både att hjälpa en stam, i det här fallet ejderstammen eller sjöfåglarna, och människans påverkan av hur effektiv den är när det gäller att decimera en stam som man tycker att är för stor helt enkelt, och vad som lyckas och vad som inte lyckas. Här kanske man skulle kunna, i kölvattnet av det här initiativet, titta närmare på det och på mera forskningsrelaterade rön kring hur mänsklig aktivitet och påverkan faktiskt kan bli produktiv.

    Jag upplever att det många gånger finns en diskrepans mellan vad man får göra beträffande örnstammen och vad man vill göra. Jag kan också tänka mig att de som har skrivit på det här spörsmålet har haft en förhoppning om att det ska kunna leda till ännu mera aktiva åtgärder. Frågan är bara vilka de aktiva åtgärderna är som kan vara förenliga med de regelverk och de fågeldirektiv som finns. Här kanske man också ytterligare måste titta på det här och föra diskussioner med bland annat EU-parlamentariker och kommissionen kring hur man ser på de här frågorna. För det är ju väldigt viktigt att inte heller förespegla människorna att man får skjuta havsörn eller att man får pricka ägg, för det får man inte.

    Jag tror att det är väldigt bra att hålla sig till den förvaltningsplan som finns och komplettera den om det är möjligt. Min erfarenhet är att det på jaktenheten och på miljöbyrån finns väldigt kunniga människor kring de här frågorna, jag tror att man behöver diskutera med dem kring vilka åtgärder som är möjliga och inte. Jag upplever att det finns ett gott samarbete där emellan, jag vet inte om det här ändrat på senare år, men jag upplever att det fungerar väldigt bra.

    Sedan är det också viktigt att fundera på de här frågorna i en betydligt bredare kontext än Åland. Även om vi ser problematiken här hos oss i vår skärgård så är det ju ändå en Östersjöproblematik. Man behöver kanske diskutera hur man via aeva-planer eller andra mera internationellt gångbara dokument kan hantera de här frågorna. Det hjälper ju inte om bara vi agerar på Åland, det måste ju ske bredare.

    Jag vill också tacka för behandlingen av det här. Jag tycker att det har varit en seriös och bra diskussion. Det finns människor som är mycket ute i naturen och som verkligen älskar den åländska naturen och djuren. Det görs väldigt mycket gott arbete som är hedervärt på många sätt. Tack.


  • Tack, talman! Tack ledamot Gunell. Jag bara vill konstatera att det är klarlagt att bland flera forskare som vi hörde så säger de att örnen står för cirka 50 procent av ejderpopulationens predation. Jag säger inte att det finns andra orsaker. Men att lyfta bort den enskilt största som står för hälften av predationen och säga att den kan vi överhuvudtaget inte ens diskutera att göra någonting åt, så då tror jag att vi har problem att komma vidare.


  • Ledamot Camilla Gunell (S) Repliksvar | 16:35

    Jag håller med om att det är så, att havsörnen på sista åren har blivit den enskilt största faran och hotet mot sjöfågelstammen och ingen av oss tycker om att bevittna det som nu händer.

    Men jag vill ändå göra beslutsfattarna uppmärksamma på att vi inte kan lagstifta i strid med fågeldirektivet. Det går inte. Då får vi samma historia igen som vi fick med vårjakten och det tror jag inte att Åland ska utsätta sig för igen.


  • Tack, talman! Åtminstone så bör det ju per omgående börja diskuteras möjligheterna till det här undantaget när ingen annan lämplig lösning finns eftersom vi har ett så pass omfattande problem. Att bara säga att det går inte bara för att det kanske inte gick för tio år sedan, för nu har ju dessutom havsörnen en gynnsam population i hela Östersjöområdet och vad jag förstod till och med i hela världen. Men vi kan väl begränsa oss till Östersjöpopulationen att örnen är gynnsam i bevarandestatus överallt där och ejdern är rödlistad. Så nog borde det ju finnas argument för att man åtminstone kan inleda diskussioner.


  • Ledamot Camilla Gunell (S) Repliksvar | 16:37

    Jag tror att vi ställde den här frågan i något sammanhang till flera Europaparlamentariker som besökte Åland, hur de såg på möjligheten att öppna de här direktiven; fågeldirektivet eller något annat av miljödirektiven. De sade att det är en fullkomligt låst situation. De som vill värna naturen starkare så vill inte öppna de här för att de är rädda för en liberalisering, medan de som kanske ville ha en liberalare syn på frågan så var rädda för att öppna för att lagstiftningen skulle bli ännu mer skärpt. Ingen part är väl riktigt beredd att öppna de här för nya lösningar på grund av att man inte riktigt vet vart det bär i dagens situation.


  • Ledamot Wille Valve (M) Anförande | 16:38

    Talman! Det är 3 206 ålänningar som har satt ner foten så det skakar, över 10 % av befolkningen. Det är därför glädjande att social- och miljöutskottet har gett denna fråga den dignitet, den tid och de resurser som detta ärende förtjänar.

    Ännu i förra valrörelsen var Moderat Samling relativt ensam om att lyfta denna fråga. Vi ordnade som enda parti debattkväll på temat med inbjuden Europaparlamentariker, då ännu fysiskt närvarande. Finlands största tidning gjorde ett reportage med undertecknad och en annan moderat om predatorernas inverkan på sjöfågelstammen. Under den gångna valrörelsen kom mycket uppskattande tillrop på temat, särskilt från skärgården.

    På moderat initiativ hördes följdriktigt Ålands jaktvårdsföreningar och våra företrädare i EU. Vi har nu också idag hört moderate näringsministern Karlström tydligt ta den boll som ett enhälligt utskott levererat. Detta är bra.

    Sedan ska det sägas att det kunskapsläge forskningen så här långt har levererat mänskligheten är långt ifrån entydigt, vilket också framgår i betänkandet.

    Den verklighet vi rör oss i är komplex. I betänkandet beskrivs detta så här: ”Insatserna för att minska predatortrycket på sjöfågelstammen har intensifierats under senare tid. Utskottet bedömer dock att det finns behov av ytterligare åtgärder. Åtgärder behöver vidtas i större omfattning och i snabbare takt för att minska predatortrycket på sjöfågelstammen från främst havsörn, mårdhund och mink. Samtidigt behövs mer forskning kring orsakerna till sjöfågelpopulationernas variabilitet. Parallellt kan enligt utskottet även en dialog inledas med EU-kommissionen om eventuella aktiva örnbegränsande åtgärder såvida säsongens passiva åtgärder inte når önskvärt resultat.” För den sista meningen kan det vara på sin plats med en liten uttolkning: Vad är det?

    Jo, detta är en hovsam uppmaning till landskapsregeringen att inleda diskussion med kommissionen om aktiva åtgärder. Men inte inleda diskussionen med ”får vi skjuta örn? Det skulle vara väldigt viktigt för oss", utan i stället inleda med meningen ”vi har en överstor örnpopulation, vad kan vi göra i stället för att jaga den?”. Det, mina vänner, är en fråga som är betydligt svårare att avfärda och som inte bakbinder oss - ingen åtgärd är utesluten - och dessutom kan den dialogen leda till vettiga svar på sikt.

    Från Moderat Samlings sida förhåller vi oss något skeptiskt till ytterligare klämmar. Vi anser att betänkandet är uttömmande och tydligt nog, vi bekräftar nu det som 3206 ålänningar har undertecknat. Låt oss inte krångla till det.

    Moderat Samling vill uttrycka sitt starka förtroende för ärendets fortsatta behandling i landskapsregeringen och specifikt i näringsminister Karlströms fögderi. Tack för ordet.


  • Tack, herr talman! Tack för anförandet ledamoten Valve. Jag håller helt med om att det var ett väldigt bra arbete som utfördes. Det var väldigt givande på många sätt.

    Ett mål som jag i alla fall hade och som jag tror att många andra ledamöter i utskottet hade var att detta inte får bli enbart ett "örnskjutar" ärende. Det tenderar att bli det i debatten på sociala medier. Det uppdraget som vi hade var att se det här ur ett bredare perspektiv och plocka in åtgärder som bör effektiviseras. Jag tycker att vi har lyckats bra med den saken.

    Sedan angående de aktiva åtgärderna så kanske det finns en anledning att se över tidsspannet för hur man hanterar det här. Jag kan tänka mig att det är en ganska långdragen process att ha diskussioner och kontakter med EU-kommissionen. Det skulle kunna vara värt att inleda det inledningsvis (… taltiden slut).


  • Ledamot Wille Valve (M) Repliksvar | 16:42

    Tack, talman! Tack för en mycket god synpunkt. Och just därför så menar jag att ordet "parallellt" i vårt betänkande är centralt. Det står; "parallellt kan, enligt utskottet, dialog inledas med EU-kommissionen om eventuella aktiva örnbegränsande åtgärder". Det är inte en process som förutsätter ett startskott och sedan startar den, utan här pratar vi om flera olika processer samtidigt som kan äga rum.


  • Tack, herr talman! Precis. Jag tycker att det här skulle behöva preciseras lite mera här i efterhand kring när det här parallelt ska inledas. När ska vi inleda diskussioner med kommissionen? Kan de inledas omgående så behöver det inte innebära att de aktiva åtgärderna behöver inledas omgående. Det handlar om att processen med att diskutera med kommissionen inleds omgående, för att sedan förbereda oss på eventuellt en annan hantering av örnstammen.

    Sedan vill jag också understryka och understöda ledamot Valve att det kanske inte är jakt i främsta hand som vi ska fundera på. Det handlar om många andra sorters aktiva åtgärder som kan utföras. Det behöver utredas, den utredningen tar sin tid och då kanske man behöver inleda den omgående.


  • Ledamot Wille Valve (M) Repliksvar | 16:43

    Tack ledamot Påvals. Så läser undertecknad betänkandet också. Idag kan landskapsregeringen egentligen inleda diskussion med kommissionen om olika aktiva åtgärder. Det finns ingenting som hindrar det.


  • Tack, talman! Tack ledamot Valve. Jag skulle säga att tidsaspekten är en väldigt viktig faktor i ejderns framtid i Östersjön. Visst kan man tolka det här betänkandet, som är väldigt bra, på ett sådant sätt som ledamot Valve väljer att göra. Jag tycker också att det skulle finnas en vinst i att förtydliga det ytterligare. Det borde väl inte föreligga något problem om man förtydligar det? Jag tror att det här, precis som allt annat, bygger på att man har många åtgärder, en flora av olika åtgärder och samarbeten som man medverkar i. Det ena behöver absolut inte utesluta det andra.

    Under den här säsongen hinner inte de åtgärder som föreslås i betänkandet få full kraft. Det går ett år till. I fjol så sades att vi har ungefär sex år på oss att rädda ejderstammen och många tror att det är färre än sex år. Jag tror att vi måste nog ta tag i det här och därför tycker jag att en kläm skulle vara av värde.


  • Ledamot Wille Valve (M) Repliksvar | 16:45

    För undertecknad så räcker det egentligen med att vi nu bekräftar det som 3 206 ålänningarna har satt sitt namn på. Kanske ännu viktigare är att näringsministern idag har bekräftat att han tar bollen för ytterligare åtgärder, vilket i sammanhanget är betydelsefullt.


  • Tack, talman! Jag har fullt förtroende för jaktminister Karlström, absolut.

    Däremot så ser jag också, som andra ledamöter här i salen har sagt idag, att det behövs andra åtgärder än de passiva och de behövs ganska snabbt. Jag tycker att det finns ingen orsak till att chansa. Därav så vidhåller jag nog vikten av att få en kläm som bygger på att vi parallellt med vi arbetar med alla de passiva åtgärder som har gjorts tidigare - och som kommit fram i form av nyheter i betänkandet - tar kontakt med EU-kommissionen ganska omgående för att få till stånd en dialog om problematiken. Vi torde inte sakna argument och statistik för hur situationen ser ut.


  • Ledamot Wille Valve (M) Repliksvar | 16:46

    Tack för den repliken. Det klarnar lite vad ledamoten Holmberg menade. Det är väl så att vi i den frågan har olika perspektiv beroende på om vi är i opposition eller i regeringsställning. Hur kan man verkligen, verkligen, verkligen vara säker på att det händer någonting? Man måste ju säkerställa. Enda sättet att vara säker på att det händer är väl att ta med Liberalerna i landskapsregeringen så får man se att det verkligen händer. Nå, skämt åsido. Men tack för en god debatt!


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Anförande | 16:47

    Talman! Bästa lagting och åhörare. Än en gång också ett tack till initiativtagarna för detta medborgarinitiativ och ett tack även till social- och miljöutskottet som lagt ned tid och har fått fram ett välarbetat betänkande.

    Precis som de allra flesta ålänningar som på något sätt har en kontaktyta med vatten och skärgård så kan jag konstatera det prekära läget. Jag undrar också om den tidsfrist vi har trott oss ha att rädda ejderstammen redan runnit ut? Låt oss hoppas att så inte är fallet.

    Det är ett bra initiativ att ringmärka ett par ungörnar med GPS för att få fram information kring deras territoriala rörelser. Det är bra med de riktlinjer som landskapsregeringen antog i februari gällande jakt med hund på häckningsskär. Det är bra att testa matning för att locka bort örnen från känsliga häckningsområden. Det är bra att åtgärdsplanen för ejderstammen på Åland, som antogs 2017 via jaktvårdsföreningarna, gav 17 s.k. viltvårdsområden, i vilka marklevande predatorerna hålls borta. Naturligtvis är det även bra med viltvårdspremier och inventering av häckande sjöfåglar på givna platser. Mycket gott görs i syfte att rädda sjöfågelstammen och mycket mera gott kommer att göras, mycket tack vare detta medborgarinitiativ. Ett stort tack även till den jägarkår som gör det mesta med ideella krafter.

    För min del hade det inte gjort något om betänkandet även lyft vårjaktens betydelse för en långsiktig viltvård. Det skulle även ha varit bra med ett resonemang kring hur örnproblematiken kan bekämpas i ett gemensamt sammanhang.

    I samband med lagen om invasiva arter, som vi debatterade i höstas, lyfte den liberala gruppen betydelsen av gränsöverskridande arbete, vilket utmynnade i att Åland nu har möjlighet att delta i ett EU-finansierat Östersjöprojekt med syfte att minska skarvens påverkan på miljö och fiskbestånd. Finns det något motsvarande forum kring havsörnen och dess skadeverkningar? Åland är litet och vi behöver ge oss själva utrymme i sammanhang med länder och regioner som för samma kamp.

    Jag tror också att oberoende av alla de goda initiativ som idag redan görs och har gjorts så behöver flera komma till och det mycket snabbt. Faktum är att örnstammen idag bedöms vara livskraftig.

    I förvaltningsplanen för havsörn från 2019 finns överväganden kring lagstiftning för att klargöra de spelregler som finns att tillgå då människans och örnens intressen står i konflikt med varandra. Här skulle jag nästan vilja formulera; vad göra lagstiftningsmässigt då örnens och ådornas intressen står i konflikt med varandra? Det skulle finnas ett behov av att Åland gör gemensam sak med likasinnade regioner och inleder dialog med EU-kommissionen om aktiva örnbegränsande åtgärder redan idag.

    Jag tycker att det här medborgarinitiativet är värt en fullskalig behandling även i salen. Därför önskar jag att bordläggning sker till nästa plenum för att vi ska kunna diskutera och komma överens om det skulle vara befogat med en kläm som går i den riktning som tidigare har nämnts i debatten. Tack, talman.


  • Tack, herr talman! Jag önskar få understöda förslaget om bordläggning.


  • Understöd ska göras i anförande.


  • Tack, herr talman! Jag understöder bordläggningsförslaget.


  • Bordläggning har föreslagits och vunnit understöd. Ärendet bordläggs till nästa plenum onsdagen den 14 april.