Remissdebatt

  • Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Diskussion.


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Anförande | 14:37

    Tack, talman! Bästa lagting, i tider som dessa så kanske våra vägrenar inte anser vara så prioriterade med tanke på alla de kriser vi står inför. Men jag tycker ändå att frågan är såpass viktig att det finns någonting som är tillväxt på flera plan i detta ämne ändå.

    Redan 1993 gav svenska regeringen, dåvarande Vägverket, i uppdrag att ta fram ett program för hur myndigheten kunde arbeta för biologisk mångfald inom sitt område. Vägkanterna har stor potential att bidra till bevarandet av både flora och fauna och visst måste den biologiska mångfalden ändå ses som en ödesfråga när det gäller kommande generationers liv och leverne på detta klot. Vår ö-vän Gotland ses många gånger som ett föredöme i flera avseenden. Ön är vacker, välskött och har fler besökare än Åland trots avsevärt dyrare biljettpriser. Gotland var också föregångare då man på 90-talet började se vägrenarna som ett vackert panoramafönster för inte minst alla turister, parallellt med att den biologiska mångfalden fick ett större utrymme i förvaltning och skötsel av vägrenarna. Gotland, men också Sverige i stort, har kommit långt inom detta och det är otvivelaktigt så att det skulle gå att kombinera miljö och säkerhet ännu bättre även längs våra vägar.

    Jag skrev denna motion baserad på egna erfarenheter, men också i övertygelsen om att vi på Åland har samma behov av att attrahera turister, samma ansvar att bidra till en större biologisk mångfald utan att för den skull tumma på trafiksäkerheten.

    Gotlandsmodellen har nu spridit sig över hela Sverige och Trafikverket jobbar allt intensivare med att implementera skötselplaner för att ta sitt infrastrukturella miljöansvar. Gotlandsmodellen har även nått utanför Sveriges gränser, och det är oviktigt om det handlar om en stigande medvetandegrad om att biologiska mångfalden är bokstavligt talat livsviktig eller om det är ett sätt att bidra till en blomstrande besöksnäring. Dessa två orsaker samverkar alltid på ett bra sätt.

    Helt kort handlar det om att inventera de vägrenar som kunde vara möjliga att ur ett trafiksäkerhetsperspektiv definiera som artrika och därmed ge en specifik floraanpassad skötselplan. Korsningar, rondeller, livliga huvudvägar etc. är givetvis inte aktuella. Det viktiga arbetet med en skötselplan är givetvis säkerheten, men säkerheten fungerar alldeles utmärkt att kombinera med biologisk mångfald längs många av våra vägsträckor. Det fungerar utanför Åland och bör fungera även hos oss, speciellt om anpassning av hastigheten tidvis under ett år är möjligt.

    Vägkanterna är viktigare än någonsin tidigare. Ängsmarker är artrika blommande miljöer, som är mycket viktiga för bin, fjärilar och andra insekter men de minskar avsevärt och snabbt i antal. Nästan inga ängar finns kvar ute i vår bygd. Mindre än 1 procent av de som fanns i början på 1900-talet i Sverige finns kvar, resten är borta och antagligen går vi samma öde till mötes. Men det finns många vägkanter som, genom att skötas rätt, kan bli vackra, blomrika och gynna många av de insekter som håller på att försvinna idag.

    I många fall handlar vägkanternas naturvärden om en samlad artrikedom, där floran är en del men ibland är det istället förekomster av hotade eller skyddsvärda insekter som är viktiga att uppmärksamma. Många rödlistade arter använder vägkanterna som livsmiljö och för hotade arter i jordbrukslandskapet är vägkanter och liknande miljöer oerhört viktiga när monokulturerna ökar i antal. Artrika vägar bidrar alltså till ett gynnsammare jordbruk med tanke på pollination och det faktum att bina drastiskt minskar i antal.

    Genom att öka de ekologiska kunskaperna hos de som arbetar med olika typer av vägåtgärder skulle små anpassningar till naturens fördel kunna göras, utan att det behöver kosta någonting extra. Eftersom det förmodligen är svårt att hitta resurser till större naturvårdsinsatser skulle dessa vardagliga anpassningar vara mycket värdefulla. Det som krävs är en medvetenhet om olika vägkanters potential och vad som gör skillnad för den biologiska mångfalden. Inom landskapsförvaltningen finns många kunniga personer inom natur och miljö och infrastruktur där ett utbyte av deras tankar och idéer säkerligen skulle mynna ut i något positivt när det gäller vårt vägnät.

    Jag hoppas att denna motion behandlas grundligt av utskottet. Jag kommer även att delge en lista på lämpliga höranden i ärendet. En bra början på att bli lika bra som gotlänningarna när det gäller biologisk mångfald och besöksnäring är att ge miljövårdsbyrån i uppdrag att inleda inverteringsarbeten med att kartlägga lämpliga vägområden där människa och natur kan samverka. Mycket inventering finns redan samlad från alla de vägbyggen som gjorts de senaste åren. Det här en fråga om tillväxt på flera plan, och hanteras den rätt behöver den ej heller vara kostnadsdrivande, tvärtom.

    "Alla kan blomstra i ett bärkraftigt samhälle på fredens öar" det är en slogan som ofta uttalas på Åland. Den tanken får gärna sprida sig även till många av våra dikesrenar. Det skulle vi alla vinna på. Tack, talman.


  • Herr talman! Tack för anförande ledamot Holmberg. Jag tycker på något sätt och vis att man lite slår in öppna dörrar i den här motionen. Jag är nämligen sedan tidigare lite insatt på området och vet att man på avdelningen under de gångna åren jobbar mycket efter svenska Trafikverkets olika föreskrifter och anvisningar. Jag vet även att man haft kontakt med Gotlandsprojektet. Däremot så vet jag att man har tagit hänsyn till detta i vägrenarna som finns på Åland när det gäller att kunna avgöra hur mycket vi kan låta det blomma och hur mycket vi måste värna om säkerheten. Framförallt är det så att vi har smala vägar på Åland och säkerheten måste väl ändå komma före blommorna?


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Repliksvar | 14:44

    Tack, talman! Tack ledamot Nordberg. Jag nämnde ju vid ett flertal tillfällen i mitt anförande att säkerheten är det absolut viktigaste. Jag nämnde också att jag med min egen erfarenhet tagit avstamp i den här motionen. Jag vet också att man slår slottrar vissa vägar ute på bygden flera gånger per år, speciellt när det blommar som mest, parallellt med att man har en hastighetsbegränsning som är 70 kilometer i timmen. Vi vet att det är hastigheten som skapar olyckor i största mån. Vill man verkligen - och det har jag pratat om med avdelningen - ta hänsyn till artrika vägrenar så kan man också göra andra åtgärder för att bibehålla säkerheten. Jag vet också att mycket görs på avdelningen, men vi är långt efter det som man gör på Gotland. Vi vill gärna vara en destination för besökare minst lika bra som Gotland är och jag tror att det här skulle vara ett litet sätt att nå dit.


  • Herr talman! Det är ju de facto så att om man tittar till exempel på trafikflöden runt om i världen så har de på Autobahn i Tyskland planterat träd längs med vägarna för att du inte ska kunna se någonting annat och för att du ska koncentrera dig på trafiken. Jag tror att det blir väldigt farligt i den åländska trafiken, med smala vägar, om vi plötsligt har en massa bilister som börjar titta mera på växtligheten som är precis vid vägrenen än på trafiken.

    Tittar vi sedan på hur man använder skattemedel så är jag jätte förvånad över att lagtingsledamot Holmberg lyfter den här frågan, för vi har satsat enormt med skattepengar på att undvika blommor vid cykelvägsdragningar, t.ex. vid Bomarsundsleden. På många ställen går det åt enorma pengar för dessa blommor.


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Repliksvar | 14:46

    Tack, talman! Jag är absolut ingen förespråkare för att vi ska ha hastighetsbegränsningar liknande det man har på Autobahn i Tyskland. Den som har kört bil i Tyskland på Autobahn vet att där går det undan. Jag förstår att där ska man nog hålla ögonen rakt fram.

    Våra hastighetsbegränsningar på våra småvägar, där även cykelturister rör sig, så är långt ifrån de hastigheter man har i Tyskland på Autobahn. Jag tycker att det är irrelevant frågeställning.

    När det gäller pengar så jo, pengar är viktiga men detta kan vara en dubbel vinst. Det kan ge en ökad attraktionskraft som ger fler besökare till Åland och det kan också ge den biologiska mångfalden som faktiskt är mycket viktigare än pengar och vad det kostar pengar att hålla flora och fauna vid liv. Det är faktiskt en ödesfråga, och det borde alla jordbrukare som är beroende av pollination också hålla med om.


  • Om den biologiska mångfalden står och faller med om man klipper vägrenarna eller inte, då borde ju alla gräsmattor vara potentiellt farliga för landskapet. Man klipper ju vägrenarna av en anledning, det är för att man ska se när det kommer djur. På Åland har vi ju ganska många ungdomar som kör både moped och lätt motorcykel på grund av brist på infrastruktur. Hur tänker Liberalerna att man ska garantera deras säkerhet på samma sätt om man slutar klippa vägrenarna? Är man öppna för att sänka hastigheterna?


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Repliksvar | 14:48

    Tack, talman! Tack ledamot Egeland. Jag nämnde i mitt anförande att man skulle titta på hur man i Sverige arbetar med det här, jag tog avstamp även när det gäller det. Jag tror att Sverige är ett litet föregångsland på många sätt, speciellt när det gäller turism och säkerhet överlag. Sverige inledde 1993 med ett sätt att få artrika vägar genom att komplettera och ersätta alla de ängsmarker och andra områden som helt enkelt hade försvunnit. Gotland tog frågan på volley och där är man ett föredöme. Man har inte sett fler olyckor, man har inte sett att det skulle ha skapat någon irritation eller svårigheter i trafiken, tvärtom. Man har fler bilar, man har fler cyklar och man har fler mopeder än någonsin tidigare. Det man däremot har gjort är att man har konstaterat att någon gång måste man som lokalbefolkning ge vika för att man kanske ibland måste titta på en skylt där det står att man ska köra lite saktare för att vi ska kunna ha blommande vägar som ger oss besökare. (… taltiden slut).


  • Om jag inte är helt fel underrättad så har Gotland betydligt glesare mellan rådjuren än vad vi har här på Åland.

    För övrigt vill jag påminna Holmberg om att han glömde att svara på min fråga. Är Liberalerna redo att sänka hastigheterna för att garantera samma trafiksäkerhet som i dag?


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Repliksvar | 14:50

    Tack, talman! Det här är inget gruppanförande, men jag kan svara för mig och jag tror att jag har en stor del av den Liberala gruppen med mig. På de vägar där man anser att det finns en artrikedom värd att spara, så kan man under en viss tid på året, precis som man gör på många håll i Sverige enligt Trafikverkets normer, göra det. Det handlar inte om att man ska göra det längs med huvudvägar, utan på mindre vägar och speciellt där det rör sig mycket turister. Någon gång måste vi ställa oss frågan - vi har gjort det i sommar - om attraktionskraften och hur vi ska locka fler turister. Varför är det så många som åker till Gotland trots att det är tio gånger dyrare än att åka till Åland? Någon gång måste vi se oss i spegeln och konstatera att vi kanske är en del av lösningen, att vi kan tumma lite på vår vardag för att vi ska uppnå någonting som attraherar människor, speciellt när det ändå är en ödesfråga. Har man följt med lite så ser man också att det här med blommor och bin inte bara är en saga som man lär sig årskurs 1 i skolan.


  • Tack, herr talman! Ett par delar i motionen som ledamoten Holmberg här lyfte upp, att våra närregioner har arbetat med detta och att det har blivit fler artrika vägrenar i våra närregioner. Det finns en skrift som är helt gratis och som alla kan titta i, det är "En metod för översiktlig inventering av artrika vägkantsmiljöer". Jag har sysselsatt mig med att läsa den här under sommaren. Där behandlas hur Sverige arbetar med detta. Det framkommer att det faktiskt har blivit mindre underhåll av vägrenarna än vad det har varit tidigare. Så till den delen så stämmer det inte riktigt det som har framförts här.

    Sedan vill jag också säga att det är fokus på blommor här. Blommor och artrika vägrenar är inte samma sak. En stor del av artrikedomen har inga blommor, de är inte fina att se på, men de finns där; gräs och andra växter.


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Repliksvar | 14:52

    Tack, talman! Tack minister Wikström. Artrika vägrenar, precis som jag nog tog upp i mitt anförande, handlar inte bara om blommor och fauna. Det handlar också speciellt om insekter. Jag tog avstamp i detta också här i ett replikskifte att det även är ett stort problem i dag att pollinationen riskerar att gå om intet, speciellt för jordbrukare och äppelodlare, när bistammen minskar.

    Sedan vet jag också, om jag har läst samma tidskrift som minister Wikström, att det handlar om tillsättandet av pengar. Men det råder inget tvivel om att på Öland, Gotland och på Österlen, de turisttäta stråken i Sverige, så satsar man mycket hårt, hårdare än någonsin på artrika vägar, speciellt när det i fjol kom ödesrapporter gällande pollinationens existensminimum.


  • Tack, herr talman! Precis det, ledamoten Holmberg pratade om satsningar här och det är ju precis det som det handlar om. Det blir inte billigare utan det blir faktiskt inledningsvis i alla fall dyrare att jobba med artrika vägrenar. Ska vi ta upp det och arbeta med det så då krävs det budgetmedel, dels för att inventera vägrenarna men sedan också för att underhålla och anpassa klippningen för att se till att det här fungerar. Precis som ledamoten Nordberg sade så arbetar vi med det här redan idag. Med det sagt så om man ska jobba med det här så kunde ett testområde vara ett bra sätt att börja med. Det förutsätter förstås att vi kan avsätta medel till det under de svåra ekonomiska tiderna som vi lever i dag.


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Repliksvar | 14:53

    Talman! Det handlar kanske inte om att behöva avsätta medel i dessa ekonomiska tider. Det handlar kanske om att omprioritera. Det finns också, som jag också tog upp i mitt anförande, en hel del inventering redan gjord med tanke på alla de vägar som har gjorts, i alla fall enligt miljövårdsbyrån, men de kanske har fel.

    Jag ser också hur man i Hangö i fjol började med att lyfta på klippaggregatet när man kom till områden som av trafiksäkerhetsskäl och av miljöhänseende gärna skulle få växa lite till. Det handlar inte om att man skulle bibehålla meter höga grästuvor längs med våra vägar. Frågan är nog mer teknisk än så.

    Det handlar ju som sagt om vad vi vill och vad vi måste göra. På det sättet så tycker jag att det är bra att ministern ändå öppnar upp, att man skulle kunna ha ett testområde. Det tycker jag att var en positiv öppning i hela frågan, jag tackar för det.


  • Holmberg är en god talare, han får det att låta som den biologiska mångfalden står och faller med om man klipper eller inte klipper vägrenarna. Det är naturligtvis inte på det sättet. Den biologiska mångfalden står och faller med om man har ett aktivt och diversifierat lantbruk och skogsbruk. Det är sist och slutligen en så otroligt liten areal som vägrenarna består av.

    Han får det också att framstå som om det skulle vara något nytt att vägrenarna har börjat klippas nu. Det är inte alls på det sättet. Förr så klippte man alltid vägrenarna före midsommar och gärna en gång till. Torparna hade rätt att ta vara på gräset längs med vägarna, då hade vi en enorm artrikedom och mångfald och då klippte man vägrenarna. Så det här resonemanget hänger inte riktigt ihop.

    Holmberg får det också att låta som om - jag återkommer till det i nästa replik.


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Repliksvar | 14:55

    Tack, talman! Tack ledamot Eriksson. Som jag nämnde i mitt anförande så om man ser på Sverige, där jag hämtade statistiken ifrån, så ser man hur ängsmarker och biotoper har minskat avsevärt. Idag finns det en procent kvar.

    Jag vågar säga att dagens moderna jordbruk många gånger skapar monokulturer, det har jordbrukarna - som är beroende av pollination - själva sagt. Det finns en orsak till att bistammen speciellt, och alla de livsviktiga insekter som krävs för en god pollination, har minskat så stort i antal.

    Visst går det att raljera och säga att det här är någonting som jag står och klär in med vackra ord, jag vet ju också att vägrenarna har slagits tidigare, men det handlar inte om det. Det handlar om när man ska slå det, var man ska slå och hur man ska slå det.


  • Absolut. Jag vill säga att parallellen till det svenska lantbruket och det småskaliga åländska lantbruket blir också lite haltande. Vi har en betydligt större diversitet i det åländska lantbruket än vad man har i stora spannmålsområden i till exempel Sverige.

    Sedan när det gäller turismen så framfördes det också att det här skulle vara så otroligt viktigt för turismen. Om man tycker att ett landskap är vackert eller inte, så det är väldigt olika hur man bedömer. Personligen blev jag enormt glad när jag såg att man faktiskt klippte renarna till midsommar. I min värld så är det snyggt och prydligt när det är klippt. Jag är uppfödd på det sättet att hemma på gården skulle allt vara putsat till midsommar, det skulle vara snyggt och ordning och reda. Så jag tyckte att det var väldigt positivt. Jag blev väldigt förvånad när jag konstaterade att också det här kan det bli politik av, men det respekterar jag. Man kan se på saker och ting olika, det är inte frågan om annat. Men jag tror inte att turismen står och faller med det här.

    Och till sist, trafikfaran ska inte ringaktas om man lämnar oklippta renar. Den är otroligt viktig.


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Repliksvar | 14:57

    Tack, talman! Det är märkligt, jag funderade under helgen när jag skrev det här anförandet hur motionen skulle tas emot. Jag anade nog hur den skulle tas emot och det blev precis så. Det är ändå märkligt att det alltid ska sägas nej, man ska vara emot och hitta orsaker till varför det ska vara så. Jag förstår att ledamot Anders Eriksson tycker att välklippta vägrenar är snyggt. En golfbana är också väldigt snygg, men den är i princip död när det gäller biologisk mångfald. Likaså en gräsfotbollsplan, den är också ganska död när det gäller biologisk mångfald men den är snygg. Jag håller med om det, det är vackert när det är kortklippt. Men det är väl lite det som är problemet. Det är väl därför som vi står där vi står idag när det gäller vår miljö. Det som är snyggt är inte alltid det som är hållbart och bra.

    Nu ska jag inte bli medlem i Hållbart Initiativ på något sätt, men det går faktiskt att idka en ansvarsfull ekonomisk politik, tycka om besöksnäringen men ändå inse att det ska vara hållbart på något sätt i sista ändan. Det är det som jag har försökt uppnå med den här motionen. Vi ska se hur det går i utskottet.


  • Tack, talman! Tack ledamot Holmberg. Jag tänker gå lite mot strömmen här. Den socialdemokratiska lagtingsgruppen tycker att det här är ett bra förslag. Det finns ju också flera olika ställen i olika kommuner där man kan amma detta genom att kanske inte klippa alla på ställen där folk inte vistas.

    I Linköping till exempel så har de gjort väldigt mycket försök med olika stadsparker och sådant för att öka artrikedomen och speciellt då för bin och pollinerare. Vi tycker att det här är bra.


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Repliksvar | 14:59

    Jag tackar för det stödet. Tack!


  • Tack, talman! Det är berömvärt att slå ett slag för biologisk mångfald, för vi vet att det är en av våra stora utmaningar i världen just nu och där ska Åland också dra sitt strå till stacken.

    När det gäller vägrenarna så är det inte så där lätt och det är förknippat med kostnader. Som minister Wikström sade så måste vi se vad vi kan göra för att göra så bra vi kan med de medel vi har. Till exempel finns det vissa blommor och vissa växter som vill slå för att de är invasiva. Det finns sådant som vi vill ha kvar och så finns det en tredje art som mår bra att vi slår till en meters höjd för att de ska ha möjlighet att vinna över gräset som annars dränker. Det är liksom inte riktigt så där hur som helst att få detta fixat. Det är därför som vi i regeringen ser över möjligheterna att göra en grundlig inventering på ett pilotområde så att vi vet vad det handlar om och sedan kan beräkna vilka åtgärder vi kan vidta därifrån.


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Repliksvar | 15:00

    Tack, talman! Tack minister Röblom. Tack för det inspelet. Så mycket förstår jag också att vi även har invasiva växter i vår natur och inte bara invasiva rovdjur. Jag förstår att vissa saker vill vi få bort, så är det överallt inte bara på Åland.

    Men jag blir glad över att man sträcker ut handen och är beredd att göra ett pilotområde, precis som när det gäller ådhäckningsplatser på Lågskär. Jag tycker att det är en bra början. Jag hoppas att utskottsarbetet också kan ge mer matnyttigt för det finns mycket kunskap i huset, inte bara på infrastrukturavdelningen, i den här frågan.


  • Tack, talman! Sedan vill jag slå ett slag för att det är ganska trevligt med oklippta gräsmattor också där det förekommer humlor och fåglar. Det har blivit en populär grej nuförtiden att gå åt det hållet. Folk kan dra sitt strå till stacken där också.


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Repliksvar | 15:01

    Tack, talman! Jag ska inte säga något mera än att jag tycker ändå att det är positivt. Jag hoppas att Hållbart Initiativ verkligen kan driva den här frågan i den här regeringen även fast det är tuffa ekonomiska tider.

    Jag tror också - även fast ministern ruskade på huvudet - att det nog finns en hel del fakta redan gällande inventering och var man kan ha ett pilotområde för att t.ex. minska på initiala kostnader i alla fall.

    Sedan handlar det om skötselplaner och det innebär att man har bestämt vad som ska klippas och vad som inte ska klippas. Att det sedan skulle innebära en merkostnad att bedriva skötselplaner när det gäller våra vägrenar, så det är det ju inte. Det kan vara en initialkostnad när man ska ta fram fakta och inventera, men sedan är det nog en billigare peng.


  • Tack så mycket, herr talman! Den här salen är fantastisk ibland. Det finns en ovilja att förstå någonting som man kanske inte har insikt om och intresse av från början. Man plockar ut saker ur sitt sammanhang och raljerar kring att vi inte räddar något med oklippta vägrenar och man prata om Autobahn och hej och hå.

    Motionen efterlyser en högre medvetenhet i arbetet med att klippa vägrenar och anpassa arbetet efter lokala vägförhållanden. Det är inte svårare än så.

    Att prata om turismsatsningar, inte handlar det bara om det som öga ger. Det handlar om att vi på Åland har en unik stam av bin, en stam som är varoafri och som verkligen behöver ha allt den mat som finns under den tiden som de samlar honung. Det skulle vara en otroligt bra ringeffekt att kunna marknadsföra Åland som ett ställe där man faktiskt anpassar vägrenarna och anpassar farten på sommaren. Biodling är en av våra viktigaste grenar inom primärnäringen också för framtiden.


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Repliksvar | 15:03

    Tack, talman! Tack ledamot Påvals. Jag håller med. Det är lustigt, ingen av motståndarna till motionen nämnde ens att man kunde sänka hastigheten. Det ska vara business as usual även när det gäller hur hårt man trycker ner plattan i mattan. Det är ganska intressant.

    Sedan kan man ju också tycka att våra vägrenar inte är så många och inte så långa, men det blir faktiskt en avsevärd mängd hektar när man slår ihop dem. Det svenska vägnätet skulle rymmas in, det skulle täcka hela Öland om man skulle lägga ihop det, då skulle det vara Ölands storlek i yta. Så visst är det en avsevärd storlek även för Ålands del. Man ska inte förringa den möjligheten som finns för att bibehålla den biologiska mångfalden.


  • Tack, herr talman! Det är lätt att se svart eller vitt eller att trycka på on eller off. Men precis som minister Röblom tidigare nämnde så finns det olika sätt att klippa vägrenar på, hur långt man klipper, vilka arter man ska gynna och var. Jag tror att det behövs en ökad medvetenhet här. Det finns någonting i det här och om man verkligen är intresserad av att sätta sig in i frågan så kan man göra det på olika sätt.

    Det ska bli intressant att få ta upp det här i utskottet. Det är en mycket bra motion.


  • Talman! Jag får framföra mina gratulationer till ledamot John Holmberg. Nu har landskapsregeringen sagt att man ska göra grundliga inventeringar och att man möjligtvis tänker få till stånd ett pilotområde, så motionen har fyllt sitt syfte.

    Vi pratar om rena självklarheter, att trafiksäkerheten ska komma först blir ju lite futtigt att ta upp här. Vi är ju liksom inga duvungar som sitter i den här salen.

    Den här motionen, ledamot John Holmberg, är en riktig framtidsmotion. Det är ju inte så att vägunderhåll och vägtrafiksäkerheten har stått stilla. Man har genomfört ett utterstråk, man har byggt viltstängsel och att få trafik och natur i samklang är heller ingenting nytt. Det är bara att flytta fram positionerna ytterligare. Får man infrastrukturavdelningen och miljöbyrån att samverka så tror jag att det kan vara mycket vunnet utan att det kostar en massa pengar.


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Repliksvar | 15:06

    Tack, talman! Tack ledamot Sjögren. Jag tar fasta på det sista, samarbete är viktigt hela tiden överallt och dygnet runt. Att få infraarbetarna ännu mer i samklang med naturvärden - jag säger inte att det är dåligt idag - det är en framtidsfråga, en ödesfråga i ännu större utsträckning. Det finns kloka människor i hela landskapsregeringens hus. Om de kan samverka och få möjlighet att samverka så blir det oanade positiva effekter av det.


  • Talman! Det blir ju lite futtigt, skulle jag vilja påstå, och okunnigt att påstå att ingalunda står och faller den biologiska mångfalden med artrika vägrenar. Det finns siffror från Sverige på att ytan på vägkanterna och vägrenarna är lika stora som Sveriges ängs- och hagmarker. Så det är inga små ytor vi pratar om, och det tror jag inte att det är på Åland heller.

    Så grattis till en bra framtidsmotion, ledamot John Holmberg!


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Repliksvar | 15:07

    Tack, talman! Någonstans, någon gång måste vi ställa oss frågan, om det sedan inte är det avgörande för den biologiska mångfalden. Men det är kanske det som vi kan göra som politiker och som offentlig förvaltning kan göra för att hjälpa till. Det är precis som att skydda sjöfågelstammen. Det finns många, många åtgärder och varje åtgärd är viktig i sig. Men jag är fullt övertygad om att här finns det bara vinster både för besöksnäringen, för attraktionskraften och till och med för trafiksäkerheten. Jag tror att man måste vara beredd på att man ibland, under några veckor
    eller månader per år, sänker hastigheten på mindre vägar. Det må det vara värt.


  • Ledamot Simon Holmström (HI) Gruppanförande | 15:08

    Herr talman! Norra Sundsvägen. Åva byväg. Överbyvägen. Älggräsets mandeldoft. Den vilande snoken just utanför den vita linjen. Bin, humlor och fjärilar som dansar. Amatörbiologiska irrfärder.

    Så kommer slåttern. Slut på det roliga.

    Det är inte konstigt att sommaren har fört med sig en debatt om våra vägrenar. Den fina blomsterprakt som en liten vägslänt kan härbärgera, är i vissa byar kanske den enda ögonfröjd som finns kvar från en svunnen tid. De senaste decenniernas utveckling har trängt undan allt fler arter till de miniatyr-ängsmarker som är kvar - vägrenarna. För de som under sin barndom kunde gå ut och plocka en försommarbukett till fröken innan sommarlovet är dagens försommarslåtter ibland en tragedi.

    Andra upprörs över att samma vägrenar slås om och om igen fastän växtligheten inte ens utgör någon fara för trafiksäkerheten. Det är inte alls lustigt att folk förundras över att Järsövägen klipptes två gånger under en väldigt kort tid häromsistens. Det känns bara så onödigt.

    Talman! Den åländska miljön är inte i sin bästa form. De storslagna historiska åländska lövängarna har dragit sig tillbaka. De öppna landskapen har växt igen. Överexploateringen har trängt undan arter och skadat biotoper. I den senaste rödlistningen från 2019 finns flera hotade arter också på Åland och i en nyligen släppt rapport från miljöcentralen SYKE och Naturresursinstitutet Luke försvinner den finska biologiska mångfalden i rask takt.

    Vägslänterna är mycket viktigare än vad vi tror. Vi har mer än 600 km av dem, eller det dubbla, om man räknar med båda sidor. De är andningshål och viktiga spridningsvägar för många arter. Dessutom härbärgerar de bin och humlor. Kom ihåg att cirka en tredjedel av ­maten vi äter har pollinerats av just dem.

    Det här visste Gotland tidigt. Det är inte en slump att vägrenarna är så vackra där. Cikoria, blåeld, vägklint och till och med orkidéer tillåts fröa av sig här - samtidigt som de inte utgör något hot för trafiken. I den tidiga slåttern slår de bara innerkurvor och korsningar med enbart en slåtterbredd. Vissa vägrenar slås helt eftersom vissa arter behöver det. Ytterkurvorna lämnas orörda och vägkanter med särskilt rik blomning sparas till höstslåttern. Man slår så klart oavsett alltid vid räcken, infarter och trafikskyltar. Man tar också hänsyn till invasiva arter. Trafikverket på Gotland prisades för några år sedan till ”Årets Pollinatör” av den svenska biorganisationen för just detta medvetna arbete, som har spridit sig.

    Tänk vad kul det skulle vara om någon åländsk kommun eller landskapsregeringen skulle få ett motsvarande pris!

    Talman! Det är självklart att vi ska ge våra vägrenar en skötsel för ökad artrikedom. Det är ett gemensamt ansvar mellan kommunerna och landskapsregeringen att göra så. Det handlar om kunskapshöjning. Det sparar bränsle och pengar, ökar mångfalden och attraktionskraften. Det är ett mycket enkelt sätt att ge ålänningar och besökare en fin sommargåva.

    För är det något som kan få oss att stanna upp i denna hektiska värld som spinner runt, då är det vad som finns där vid sidan av. Det vi kanske glömde bort att fanns. Så vi stannar cykeln. Vi hukar oss ner. Det doftar mandel. Se där! En vippa med älggräs. På avstånd en vilande snok. I luften bin, humlor och fjärilar som dansar. Norra Sundsvägen. Åva byväg. Överbyvägen.

    Bland de åländska lederna prydda av en vidunderlig blomsterprakt får själen ro. Här kan vi alla blomstra. Tack.


  • Tack, talman! Tack ledamot Holmström. Under tiden som du höll ditt anförande så kom jag att tänka på alla år när man som plikttrogen midsommarfirare är med och ska blomstra midsommarstången. Det har varit ganska stora problem att hitta blommor till att klä midsommarsträngarna på Åland. Det kan ha att göra med att det har varit klimatförändringar, vi har det varmare eller kallare, men också så är det oftast slaget vid vägrenarna, så är det.


  • Ledamot Simon Holmström (HI) Repliksvar | 15:13

    Tack, talman! Tack ledamot Eckerman. Det är så. Jag kan inte göra något annat än att hålla med i den lägesbeskrivningen. Det finns en slentrianmässig rutin att slå för att det ser fint ut och till midsommar ska det se fint ut.

    Men som tidigare har nämnts i debatten så har biologisk mångfald ett värde och det värdet kan mätas i pengar. Det är ett bra initiativ att kunskapshöja bland de åländska kommunerna. Det arbetet pågår också på landskapsregeringen, så jag ser med tillförsikt på det arbetet.


  • Som jag sade i ett tidigare replikskifte så bland kommuner och andra aktörer som har stora parkområden så kanske man tycker att det är snyggt med platta gräsmattor och överhuvudtaget inga blomster. Men jag tror att detta också är en vanesak. På alla ytor där man egentligen inte vistas och där det inte är meningen att man ska vistas så kan man ju spara väldigt mycket pengar men också göra väldigt mycket gott för naturen genom att sluta klippa.


  • Ledamot Liz Mattsson (C) Anförande | 15:15

    Herr talman! Blommande vägrenar kan säkert ses som en billig destinationsmarknadsföring och bidra till vackra marknadsföringsbilder i blått, rött och gredelint precis som på Öland och Gotland. Det som jag tycker är nog så viktigt och som vårt regeringsprogrammet starkt lyfter är hur vi på Åland, med en mängd olika åtgärder, kan öka och bevara vår artrikedom och biodiversitet. Faktum är att minskad biodiversitet är idag kanske det största klimathotet för hela vår jord. Artrika dikeskanter med mångsidig flora och fauna längs våra vägar är ett exempel på en av många åtgärder som går att vidta för att gynna en biologisk mångfald.

    Jag vill lyfta fram att Åland generellt är bra på gång vad det gäller åtgärder för biologisk mångfald. Många av våra odlare använder sig idag av metoder som “Integrated pest management” och under de senaste åren har anlagts mycket nya våtmarker och naturbeten med syfte att gynna den biologiska mångfalden.

    Jag vill slå ett kast för våra naturbetesmarker som är en mycket värdefull resurs för biologisk mångfald, för rekreation, för att hålla landskapen öppna och för att upprätthålla ett rikt odlingslandskap. Speciellt våra strandbeten, lövängar och hagmarker är betydelsefulla för det åländska kulturlandskapet och en viktig del av den bild jag vill visa besökare.

    Där djuren betat under några säsonger är det en enorm skillnad i flora och fauna som sedan växer upp. Vårt kulturlandskap är avgörande för vissa hotade arters överlevnad. En viktig och internationellt känd art är t.ex. Ängsnätfjärilen som vi har lyckats bevara här på Åland. Än idag är kulturbiotoperna på Åland relativt allmänna, men trenden är nedåtgående och arealen minskar. Det är viktigt att bryta trenden innan det är för sent. Våra betesmarker i kombination med betande boskap är en underutnyttjad källa för mervärdesskapande på marknaden och faktum är att stora delar av vår skärgård håller på att växa igen.

    Talman! Jag vill i det här anförandet lyfta Leadermetoden har varit väldigt bra för åtgärd för att gynna den biologiska mångfalden i landskapet. När ett nytt EU-program nu ska inledas så hoppas jag att fler primärproducenter uppmuntras för att utföra arbetet med att öka och bevara den biologiska mångfalden. Biologiskt mångfald är livsnödvändig för vår existens på jorden. Det är inte bara en, utan väldigt många, åtgärder som behövs för att bevara den biologiska mångfalden och göra Åland till “en grön ö i ett blått hav” och där tycker jag att naturbetesmarkerna har högsta prioritet. Tack, talman.


  • Tack så mycket, herr talman. Ledamot Mattsson här om någon vet ju ganska mycket om biologisk mångfald och den delikata situationen vi ändå har på Åland. Vad gäller de lokala förhållandena på öar och mindre samhällen som är åtskilda av vatten, exempelvis landsvägen på Seglinge eller på Överö, så det som växer där är ju ändå en betydande del av den växtlighet som finns före midsommar. Hur tänker Mattsson kring just den medvetna hanteringen av klippningen av vägrenarna? Hur kunde det i stället gynna den biologiska mångfalden på mindre platser? Jag pratar alltså inte om huvudvägarna som går genom Jomala, utan vi pratar om landsvägarna som är landskapsägda.


  • Ledamot Liz Mattsson (C) Repliksvar | 15:19

    Ledamot Påvals, det finns ju som sagt, som vi har diskuterat här idag, väldigt många olika åtgärder att göra. Jag är inte emot att man skulle göra till exempel en testplats för att se hur det här kan hjälpa.

    Som jag sade så har vi ju i vårt regeringsprogram skrivit formuleringar kring att det finns många olika sätt att jobba med biologisk mångfald. Det beror väl på sedan hur man väljer att prioritera de medel vi har helt enkelt. Jag tror på leadermetoden i första hand för olika naturbetesmarker och anläggning av våtmarker för att gynna den biologiska mångfalden. Men man ska titta brett.


  • Tack så mycket. Tack så mycket för anförandet ledamot Mattsson. Jag tycker att det var bra att du också breddade diskussionen vad gäller biologisk mångfald, att det finns mycket att göra också utöver vägrenarna. Orsaken till att vägrenarna i dag kanske är andningshål för biologisk mångfald beror på att det stora industriella jordbruket, jämfört med förr, har trängt undan arter just till vägrenarna. Så det är väldigt positivt att få höra berättelser om att jordbrukarna nu börjar implementera åtgärder för att faktiskt också säkerställa biologisk mångfald, och produktivitet på samma gång som det faktiskt också innebär.

    Jag tänker att leadermetoden är ett självklart inslag i just det här arbetet. Det kommer att vara väldigt viktigt att säkerställa finansiering till detta under de här två övergångsåren som kommer.


  • Ledamot Liz Mattsson (C) Repliksvar | 15:21

    Tack ledamot Holmström. Jag tycker som du, att leadermetoden är ett perfekt instrument för det kommer från gräsrötterna. Jag vet också att jordbrukarna där ute är väldigt villiga att vara med på olika typer av åtgärder som gynnar det här. Jag tror att vi har ett bra samarbete framför oss som kommer att leda till goda resultat där vi faktiskt kan använda Åland som en plats där vi kan visa fram många olika åtgärder, inte bara en utan många åtgärder för biologisk mångfald och hur vi jobbar med hållbarhet.


  • Tack, talman! Tack ledamot Mattsson för stödet för motionen. På Åland finns det ungefär 1 200 km landskapsägd väg. Min matematik säger mig att då borde det ungefär finnas ungefär 2 400 km dikesren. Det är ju inte ett förringande antal meter vägren det finns att beakta.

    Jag måste säga att jag tycker att Central Baltic, Leader och alla de gör ett storartat jobb när det gäller miljöarbete, alla de projekt som i mångt och mycket bygger på ideella resurser givetvis. Men det ena behöver heller inte utesluta det andra. Det är precis som i allting annat att alla åtgärder samverkar sist och slutligen till ett gemensamt mål. Vi vill ju ha en biologisk mångfald och en biologisk diversitet. Därför ser jag heller inget motsatsförhållande i att man ska fortsättningsvis stöda det som Central Baltic och de projekten gör samtidigt som man kan beakta vägrenarnas stora, stora potential både för attraktionskraft och mångfald.


  • Ledamot Liz Mattsson (C) Repliksvar | 15:23

    Tack ledamot Holmberg. Som det står i vårt regeringsprogram så finns det ju väldigt breda skrivningar kring hur vi kan jobba med biologisk mångfald, så det får vi väl titta vidare på helt enkelt. Men, som sagt var, Åland är bra på gång redan och det ska vi inte förglömma i den här debatten.


  • Tack, talman! Nej, vi ska absolut inte glömma. Sedan har jag kanske lite svårt att från regeringsprogrammet exakt ta till mig vad landskapsregeringen av egna krafter och inte via ideella föreningar vill göra för att öka den biologiska mångfalden.

    Däremot så kan jag tycka att vi är långt efter bland annat när det gäller Sverige. I mitt anförande räknade jag upp Gotland, Öland och i princip hela södra Sverige. Det blir fler och fler orter, t.ex. började Hangö i Finland mångt och mycket ifjol att arbeta med sina vägrenar. Det här är något som blir mer och mer aktuellt för varje vecka som går, i takt med den biologiska mångfaldens betydelse och hotande existens. Jag tror också att det är något man absolut inte bara kan glömma och kanske ska titta på, utan det är något man måste titta på.


  • Ledamot Liz Mattsson (C) Repliksvar | 15:24

    Jo, jag tycker generellt att det är väldigt bra att titta på vad som görs i våra närliggande regioner. Jag är för ett nordiskt samarbete vad gäller hållbarhet. Jag tror att det är dit som vi långsiktigt måste jobba. Vi måste titta och lära av varandra helt enkelt.


  • Ledamot Wille Valve (M) Replik | 15:24

    Tack ledamoten Mattsson för ett väl avvägt positivt och faktaspäckat anförande. Jag vill önska ledamoten Mattsson lycka till som Ålands nyutnämnda ledamot i Östersjösamarbetet BSPC:s grupp för just biologisk mångfald. Det känns som att delegationen åtminstone har fattat ett bra beslut. Ni får gissa vilket.


  • Ledamot Liz Mattsson (C) Repliksvar | 15:25

    Tack ledamot Valve! Det var värmande ord. Jag ser verkligen fram emot att få lyfta just biodiversiteten tillsammans med delegationerna eller med alla de andra parlamentarikerna i BSPC. Det ska bli ett riktigt roligt och intressant arbete. Jag hoppas verkligen att jag kan framföra de konkreta åtgärder som vi har gjort på Åland och vara stolta över det. Jag tycker det har varit svårt att få fram det i andra sammanhang. Tack Ville för stödet!


  • Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet omfattas? Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.