Föredras

  • En fråga ska läsas upp av frågeställaren och efter det ger lantrådet eller en minister svar på frågan. Frågeställaren får sedan hålla högst två anföranden som också kan besvaras. Någon annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan övriga yttranden inte får överstiga tre minuter. Svaret kommer att ges av vicelantrådet. Ordet ges först till lagtingsledamoten Camilla Gunell.


  • Tack, herr talman! Frågan handlar alltså om Ålands situation i den säkerhetspolitiska redogörelsen.

    Med hänvisning till 38 § 1 mom. lagtingsordningen ställer till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande skriftliga fråga: På vilket sätt arbetar landskapsregeringen för att få in skrivningar och konsekvensanalyser om Ålands situation i regeringens säkerhetspolitiska redogörelse till riksdagen?


  • Tack, talman! Tack ledamot Gunell. Tack för frågan! Tack för engagemanget för Åland bästa med tanke på de särskilda tider som vi befinner oss i.

    Ålands demilitarisering har tjänat oss ålänningar väl under alla år av dess existens och är idag en del av den åländska folksjälen, en del av vår identitet.

    Från landskapsregeringens sida tror vi att vi alla, lagting och landskapsregering, är överens om att det här en status quo som vi vill behålla, dvs. att Ålands framtida folkrättsliga ställning ska fortsätta precis som i dag, oavsett vad Finland fattar för säkerhetspolitiska beslut inom kort. Det vill säga en fortsatt alliansfrihet som i dag eller ansöker, som allt tycks peka på, om ett fullvärdigt medlemskap i försvarsalliansen Nato.

    Från landskapsregeringens sida anser vi alltså att Ålands folkrättsliga ställning ska bibehållas till alla delar.

    Det kanske finns skäl att påminna än en gång om att det inte är vi ålänningar som i första hand åstadkommit dagens fredade status, utan de stater som i anslutning till Ålandsfrågans avgörande för 100 år sedan gemensamt ansåg att den rådande lösningen var den bästa med tanke på vikten av fortsatt fred och ordning i Östersjön. Eller som sjöbevakningschef Kim Westman uttrycker sig i gårdagens Hufvudstadsblad; det är inte ålänningarna som skrivit under några avtal utan det är omvärlden som har sagt att denna regim ska gälla för Åland och för evigt som Ålands konventionens artikel 8 pekar på.

    Talman! Under den korta tiden av förberedelser för Finlands dagsfärska säkerhetspolitiska rapport har landskapet nyttjat alla till buds stående kanaler för att redogörelsen ska ge en tydlig fingervisning om att Finland kommer att verka för att Ålands särställning beaktas i samband med ett eventuellt Nato inträde.

    Från landskapsregeringens sida är vi nöjda med de skrivningarna som den nya redogörelsen innefattar för Ålands del, i synnerhet i förhållande till den närmast beröringsångest som präglade hanteringen av Åland i samband med 2016-års analys av konsekvenserna av ett finskt Natomedlemskap. De nu aktuella skrivningarna är mer positiva.

    Tillsammans med lagtingets självstyrelsepolitiska nämnd avser landskapsregeringen att ännu denna vecka, på onsdag, diskutera den fortsatta processen och behovet av ytterligare underlag, analyser och aktiviteter i förhållande till finska statsorgan med mera. Och vidare bland annat behovet av att Åland hörs inom ramen för riksdagens hantering av redogörelsen - redan den nu aktuella och naturligtvis om och när processen fortsätter.

    Talman! Även om jag redan har betonat att det inte är vi ålänningar som är skyldiga till dagens särskilda regler av Ålandsöarna, så har vi de facto från åländsk sida gjort allt för att känna oss trygga inför förändringen i den säkerhetspolitiska miljön - exakt den situation som vi befinner oss i just nu.

    EU-medlemskapet blir i detta avseende en oerhörd central milstolpe i och med att vi lyckades förstärka Ålands internationella ställning i modern tid, alltså via den så kallade preambeln i protokoll 2 till Finlands anslutningsfördrag. Aktivitet i samma riktning har med framgång utövats, till exempel i anslutning till Lissabonfördragets existens, tillkomst och allehanda militära aktiviteter som varit i nära anslutning till åländskt territorium.

    Nu gäller det alltså att vi tillsammans, lagting och regering, gör allt för att Ålands unika folkrättsliga ställning klarar denna nya utmaning, den största i modern tid.

    Jag tror avslutningsvis, talman och ledamot Gunell, att vi får tacka - trots fjolårets pandemi - för synen på Ålands framtida status. Det var en oerhörd central tillkomst just i detta parlament den 20 oktober där vi fick höra företrädare för såväl Finland som Sverige betona vikten av att Ålands status fortsätter att vara en succé. Tack!


  • Ledamot Camilla Gunell (S) Tilläggsfråga | 15:47

    Tack vicelantrådet för svaret. Jag tror att vi i sak är väldigt eniga om att det är vår yttersta vilja att Ålands status som demilitariserat och neutraliserat landskap till alla delar skall bestå och också den prövning som vi alla förstår att ett anslutningsavtal till EU kommer att innebära.

    Det är ju en helt ny säkerhetspolitisk situation. Det är en helt ny verklighet när Åland blir den enda demilitariserade zonen i ett innanhav omslutet av Natoländer, och där också de signatärmakter, förutom en, är medlemmar i Atlantpakten Nato.

    Tiden rusar nu väldigt snabbt. Vi har kunnat läsa i den finska pressen att redan den 12 maj kommer riket att ha ett besked om hur man kommer att gå till väga. Det innebär att de här förhandlingarna om ett anslutningsfördrag påbörjas. Där krävs kompetens för att kunna vara med i processen, både på tjänstemannaplan och ett stort medvetandegörande arbete som jag tycker vi har att göra både bland riksdagsledamöter och ministrar i både den finländska och i den svenska riksdagen.

    Vilka utredningar och klarlägganden anser landskapsregeringen att Åland behöver få? Eller vilka säkerhetsgarantier behöver vi få när det här anslutningsfördraget påtecknas? Kan man sträva mot att få till stånd ett särskilt Ålands protokoll i likhet med det som vi hade vid EU-anslutningen?


  • Vicelantråd Harry Jansson Tilläggssvar | 15:49

    Tack, talman! Tack för tilläggsfrågan, mycket adekvat sådan. När det gäller Natomedlemskapet och de speciella frågeställningar som en anslutning för Finlands del aktualiserar och också för Ålands del så finns det för landskapsregeringens vidkommande ett behov av att tillsammans med självstyrelsepolitiska nämnden resonera om vilken väg vi tillsammans anser att är den mest fruktbara.

    Folkrätten i sig, Wientraktatet i synnerhet, anger hur man kan reglera olika situationer. Vi har naturligtvis, enligt det korta tidsram som funnits, tittat närmare på vilka instrument som möjliggör för Ålands del en särskilt reglering i förhållande till Nato. Här måste vi välja väg och se; är det uttryckligen i reservation för Ålands del, är det ett uttryckligt undantag eller är det i form av ett protokoll?

    I Finlands säkerhetspolitiska rapport redogörs för hur man kommer att lyfta Ålandsfrågan. Med tillsammans här internt på Åland och sedan i förhållande till Helsingfors så finns det orsak att återkomma till den frågan som ledamoten här ställde: Hur ska vi trygga Ålands status?


  • Ledamot Camilla Gunell (S) Tilläggsfråga | 15:50

    Jag tror att det är väldigt viktigt att landskapsregeringen, tjänstemännen och nämnden är mycket eniga och samstämmiga kring hur det här ska göras. Jag tror att vi behöver i snabb ordning knyta till oss den expertis och kunskap som går att få tag på i samband med den här processen. Jag tror att vi måste tänka noga igenom och också få klarlägganden kring vad som ska säkras kring vår status på kort sikt, men också på lång sikt så att instrumentet inte devalveras.

    Med tanke på alla de högljudda intressen som nu kommer fram om viljan att militarisera Ålandsöarna så en parallell finns också till 1938 då det här skedde genom Stockholmsplanen. Vi vet att då fanns det stater; Storbritannien och Frankrike, som var villiga att pruta på det här folkrättsliga avtalet.

    Så det gäller nog att till alla delar nu tänka både i det korta perspektivet och anslutningen, men också därefter för att upprätthålla Ålands demilitariserade och neutraliserade status som i dag är intimt knutna till vår självstyrelse, och verkligen ta den här kampen nu. Det kommer att bli en stor kamp, tror jag. Frågan är nu vilket som är nästa steg. Vilket är nästa steg för landskapsregeringen och nämnden att ta i den här processen?


  • Vicelantråd Harry Jansson Tilläggssvar | 15:52

    Tack, talman! Tack för tilläggsfrågan. Jag kan säga att våra ambitioner är att för nämnden på onsdag kunna presentera en mer detaljerad strategi för hur vi ska hantera den här frågan på kort sikt, men också på lite längre sikt.

    Man kan utgå ifrån att Finland går in för Natolinjen. I alla fall utgår vi i landskapsregeringen i våra interna diskussioner att man kommer att förelägga riksdagen någon form av meddelande. Det blir oerhört centralt, med tanke på Ålands status, att där ingår också en mer tydlig specifikation hur man avser att hantera Åland, i alla fall så att vi får ett besked om det är så här som man har tänkt lösa det hela.

    I redogörelsen, som man gav till riksdagen för ett par veckor sedan, så anges det mera allmänt hur Åland kopplas in och att Ålands status ska lyftas. Men meddelandet blir oerhört centralt.

    På kort sikt; se till att vi blir hörda i riksdagsprocessen och på lite längre sikt; hur vi tacklar meddelandet som sådant. Med tanke på den korta tidsrymden här så pratar vi antagligen att det för Finlands del är senast i mitten av juni som man definitivt bör slå fast, med tanke på att Natomötet hålls efter midsommar, i slutet på juni.

    Jag tackar ledamoten för betydelsen och påpekandet om att Ålands status är en helhet. Den helheten är orubblig och vi måste se till att den består, det vill säga neutraliseringen, Ålandsöverenskommelsen och Ålands självstyrelse. Tack!


  • Landskapsregeringens svar antecknas för kännedom. Ärendet är slutbehandlat.