Remissdebatt

Ändring av vattenlagen LF 33/2022-2023

  • Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Diskussion.


  • Tack, fru talman! Ändring av vattenlagen ska presenteras. Jag vill inleda med att säga några om vattnet.

    Vattnet är vår viktigaste resurs, en central del av vår identitet som ålänningar och en del av vår framtid.

    Fru talman! Vattenlagen är en lag som reglerar användningen och skyddet av vårt vatten. I två mandatperioder har arbetet med en revidering av vattenlagen pågått. Till stor del är ett förslag på ny vattenlag klart, men ännu behöver konsekvensbedömningen av det förslag som legat ute på remiss färdigställas för att i huvudsak veta hur näringslivet skulle påverkas av denna lag. Av den orsaken, pga att det arbetet inte är fullständigt klart, föreslår nu landskapsregeringen en ändring av vattenlagen istället för en totalrevidering av vattenlagen som det har arbetats med.

    Inrättandet av vattenskyddsområden förtydligas i den här ändringen och vattenskyddsområdenas status stärks i lagen genom skyddsföreskrifter som reglerar hur ett skyddat vatten kan användas. Skyddsföreskrifter har existerat sedan tidigare också, men de kommer med den här lagen troligtvis att bli mer anpassade eftersom det i lagen också föreslås att man kan skydda vatten av miljöskäl.

    Huvudsaken är i alla fall att syftet med vattenskyddet uppnås och att en verksamhet inom ett vattenskyddsområde inte ska begränsas i onödan. Man ska inte skydda bara för skyddets skull, utan man ska skydda det som avses skyddas.

    Dessa föreskrifter, som också finns idag till viss del, kan reglera allt som skadar vattenförekomster och kan bestå av allt ifrån gödsel till bebyggelse och båtfart.

    Det är centralt för Åland att vi tar hand om våra vatten och av den orsaken föreslås att vattenskyddsbestämmelser kan träda ikraft direkt utan att föregås av sedvanlig besvärsprocess om situationen så kräver det. Detta med orsak av att en domstolsbehandling kan fördröja inrättandet av ett vattenskyddsområde med flera år och under tiden kan en vattenförekomst status försämras avsevärt eller arter kan lida väldigt stor skada.

    Det är en svår moralisk fråga och en prioritering mellan den enskildes rätt och bevarandet av vår viktigaste resurs. Bedömningen är att vattnets bevarande är av central betydelse för hela Åland och således är en direkt tillämpning av ett vattenskyddsområde utan sedvanlig besvärsprocess motiverad. Det betyder förstås inte att man inte kan besvära sig, det betyder bara att beslutet träder i kraft innan själva besvärsprocessen är avklarad.

    Ett vattenskyddsområde kan sägas etableras av i huvudsak två orsaker och vilken orsak som används avgör vem som är skyldig att betala ut ersättning för etablerandet av vattenskyddet. Den ena är om ett vattenskyddsområde etableras för att garantera dricksvattnet eller hushållsvattnet, vilket ord man nu använder, och då är aktuellt vattenbolag ersättningsskyldig. I annat fall om man etablerar ett vattenskyddsområde av miljöskäl eller för den biologiska mångfalden så är det landskapsregeringen som är ersättningsskyldig.

    Dessa bestämmelser kring ersättningarna, och hela grunden att man ska kunna etablera ett vattenskyddsområde för den biologiska mångfaldens skull, har tidigare varit otydliga eller saknats, men nu förtydligas ansvaret vilket bör göra det enklare att etablera nya vattenskyddsområden.

    Vi vet att vatten sannolikt kommer att bli en bristvara i framtiden, helt oavsett hur det går med våra projekt här på Åland, det är ju så i världen överlag. Av den orsaken föreslås att en eventuell prioritering av hushållsvatten vid eventuell framtida vattenbrist skötas av ÅMHM. Även om detta inte är ett akut behov så är det en situation som vi behöver förbereda oss på ifall det skulle bli aktuellt. Det är helt enkelt så att vi genom den här lagstiftningen agerar förebyggande genom att skapa ramar för hur detta ska fungera om användningen av vatten i framtiden skulle behöva begränsas.

    Avslutningsvis ska sägas att arbetet med helhetsrevideringen av vattenlagen behöver fortsätta. Vi har genom denna ändring av vattenlagen dock hanterat de mest akuta frågorna här på Åland som skapar möjligheter att förbättra statusen i våra mest förorenade vattenförekomster, det vill säga våra inre vikar och sjöar och de liv som bor där.

    Det finns mera, men jag skippar det. Tack!


  • Talman! Det är helt klart både en reell förlust och en prestigeförlust för regeringen Thörnroos att man inte har fått vattenlagen i sin helhet i hamn under den här mandatperioden. Det skulle ha varit relevant och nödvändigt till många delar att kunna ha tagit ett helhetsgrepp om vattenfrågorna när det gäller både vattentjänstlagen, vattenlagen och också de kommande investeringarna för dricksvattnet.

    Det är precis så som minister Wikström sade att vattnet flyter i våra ådror här på Åland. Vi har vatten överallt, det är en viktig del av vårt DNA och det är också det som lockar besökare och inflyttare.

    I paragraferna här ser vi att man vill starkare kunna begränsa vattenuttaget. Men i praktiken så handlar politiken ofta om att tänja på gränserna, att man ger lite större uttag av vatten än vad som egentligen enligt förordningar är tillåtet och så vidare. Varför tror ministern att det är på det sättet?


  • Tack, fru talman! Det här är som sagt, som jag nämnde i mitt anförande också, den andra mandatperioden som jag jobbar med vattenlagen. Ledamotens eget parti var med i förra regeringen och arbetade med den här frågan och vi har fortsatt det arbetet. Nu är det faktiskt på den nivån att det har varit på tillståndsprövning hos ÅMHM, vilket är en väldigt viktig del. Konsekvensbedömningar är också en viktig del, speciellt när vi pratar om begränsningar av näringen, vilken näring det än må vara frågan om.

    Man nämnde en mängd olika lager och klumpar ihop dem i en klump. När man pratar på det viset så då behöver man prioritera bara vattenfrågan för att kunna göra det helhetsgreppet som ledamoten efterfrågade, att allt ska levereras samtidigt. Våra lagberedningsresurser behöver prioriteras.

    Jag håller med om att vattentjänstlagen är en viktig lag som man behöver ta hand om.


  • Talman! Lagstiftning på bordet innebär ofta en kunskapshöjning för alla inblandade parter och framförallt genom utskottshöranden, en process som sällan landskapsregeringens ledamöter har tid att fördjupa sig i på samma sätt som lagtingsledamöterna har.

    Vattnet är helt avgörande för hela Ålands attraktionskraft och framtid. Alltså de vattnet som vi ska dricka och leva av, men också som jag alltid brukar säga; vem vill bo på Åland om man inte kan ta sig ett dopp på sommaren?

    Men ministern resonerade inte kring det som jag också ville resonera om. Vi efterfrågar alla en strängare lagstiftning. När det väl kommer till kritan så handlar det mer om att göra undantag från befintliga regelverk än att hålla fast vid de lagar som finns. Saknar vi det politiska modet på Åland att faktiskt fatta de beslut som behövs?


  • Tack, fru talman! Jag har varit med i politiken i snart fyra år och jag kan inte uttala mig om hur man har tänkt tidigare. Men jag kan tänka mig att man har blivit medveten om att vattnet inte är oändligt och att det faktiskt förstörs om man håller på med utsläpp. Det är väl något som växer hos allmänheten i takt med att vattnet blir sämre och sämre och att det uppmärksammas mer och mer.

    Om det gjorts undantag tidigare och att man inte har brytt sig om vattnet helt enkelt så tror jag att det håller på att förändras, vilket vi ser. Vi har nu avsatt 1,5 miljoner just för den här typen av vattenvårdande projekt som vi ska sätta igång med. Det tycker jag att är ett tydligt bevis på att den allmänna opinionen håller på att förändras när det gäller vattenvård.


  • Tack, talman! Ministern nämnde att orsaken till att vi nu inte ser en hel vattenlag på bordet utan de här utbrutna paragraferna så handlar om att konsekvensanalysen gällande tillståndshanteringen på ÅMHM inte är riktigt i hamn ännu. Jag kan tänka mig att det handlar om de kompensationsåtgärder som har funnits i lagförslaget. Det vill säga det som näringsidkarna ska kunna vidta för att kunna fortsätta med verksamheten och hur de kompensationsåtgärder ska bedömas. Då vill jag ju först fråga ministern, visst är vi väl överens om att dessa kompensationsåtgärder inte tas fram av regeringen, utan de ska tas fram av industrin? Då är följdfrågan, varför är detta ett problem? Handlar inte detta egentligen mer om politisk oenighet i regeringen?


  • Tack, herr talman! Då måste jag nog be om att förtydliga mig lite. Själva tillståndsbedömningen är klar, den har varit via ÅMHM. Det som jag menade var, vad får det för konsekvenser när man fattar beslut om att begränsa produktionen för näringen som helhet? Vattenlagen är ganska komplex och hur man räknar ut antingen kompensationsåtgärder eller minskad produktion, vilket det handlar om. Antingen kompenserar man för sin andel, det blir svårt att förklara här i talarstolen, men antingen begränsar man sin andel av den del som man försämrar vattenförekomsten med. Till exempel en näring som försämrar en aktuell vattenförekomst status med 5 % så behöver kompensera med 5 % för sina utsläpp. Antingen gör man det via kompensationsåtgärder eller minskad produktion.


  • Tack, talman! Jag tycker att det där var ganska tydligt och kort formulerat av ministern. Detta skulle vara huvudlinjen. Ska du bedriva verksamhet som släpper ut näringsämnen i vattnet så ska du kompensera för att se till att motsvarande mängd näringsämnen i den vattenförekomsten tas upp. Målet är ju att vattenkvaliteten ska bli bättre.

    Jag ställer frågan på nytt. Det här skulle vara ett klart system för att komma närmare målet om att få bättre vattenkvalitet. Då handlar det väl om att det saknas politisk mod från landskapsregeringen? Eller finns det en politisk oenighet i landskapsregeringen att sjösätta, om ordet tillåts, den här lagstiftningen?


  • Tack, herr talman! Man säger ofta att det saknas politiskt mod när något inte är klart.

    Det är precis så som ledamoten beskrev det och som jag själv försökte beskriva också, det är så som tanken är. Men hur räknar man ut konsekvensbedömningen? Vad blir det för uträkningsmodell för hur mycket minskad produktion till exempel som avses? Det är inte riktigt är klart. Vad är konsekvensen för näringen inte själva tillståndsprövningen? Vad är konsekvensen för näringen? Om vi tar Östersjön som exempel så ska vi komma ihåg att de näringsidkare som släpper ut näringsämnen i Östersjön, så den andelen som de släpper ut i jämförelse med näringen som kommer via utbyte av andra vattenförekomster är väldigt liten.

    Nu kanske jag får fortsätta detta med ledamoten Holmström.


  • Tack, talman! Det paragrafer som nu är på bordet och ändrar och som ministern beskrev som de mest akuta, de har ju varit mest akuta under hela mandatperioden. Man kunde ha kommit med de här delarna till lagtinget redan före minister Wikström hade ansvaret för det. Det känns på något sätt som att det här visste vi redan från början, dels att vattenlagen skulle bli svår, dels att de här ändringarna behövde komma. Tack för det i och för sig!

    Jag fortsätter på samma linje som tidigare talare. Att inte den stora lagändringen kommer handlar om att man politiskt inte är överens om allt. Handlar den oenigheten om de remissvar som har kommit? Till exempel fiskodlarföreningens remissvar till det här lagförslaget är ju kraftigt negativt. Är det där problemet sitter?


  • Tack, herr talman! Alla har olika åsikter om hur mycket miljön är värd, för det är det som det handlar om. Hur mycket ska man tillåta utsläpp för ekonomisk vinning? Det är väl det som det handlar om i slutänden.

    Men det är ändå faktiskt en sådan sak att konsekvensbedömningen för näringen inte är klar. Så är det. Det är viktigt att vi vet vad vi fattar beslut om när vi fattar beslut.

    Varför har inte vattenlagen kommit i sin helhet? Avsikten har varit den och därför kommer den på slutet nu för vi har försökt få klart den här vattenlagen. Vi har blivit klara med arbetet, men vi har inte nått dit. Det är bra att de här ändringarna kommer. Det är roligt att socialdemokraterna stöder dem.


  • Ja, det gör vi absolut. Vi tycker också att den version av vattenlagen som vi har sett nu så ser det mesta i den bra ut. Vi är på väg i rätt riktning. Jag tror att det är tveksamt om de knuttar som finns här nu blir lätta att lösa för någon regering, för det handlar om vilka krafter man ska ta mera hänsyn till. Som ministern beskrev det, om det är negativt för vissa ekonomiska intressen så är det svårt att fatta de besluten och det är väl där som knuten sitter.


  • Tack, herr talman! Visst, det handlar om miljö kontra ekonomi, det tycker jag att är helt tydligt när man sätter sig in i vattenlagen. Men man måste ändå vad det får för konsekvenser för ekonomin om vi fattar ett visst beslut, innan vi fattar beslutet. Har vi inte en fungerande ekonomi så har vi inget syfte att sitta här egentligen.


  • Tack, herr talman! Tack minister Wikström för presentationen. Det är ingen hemlighet att vi är många här som är aningen besvikna över att vi inte får se en ny vattenlag, det kanske också inkluderar ministern själv. Det har även efterfrågats en lag om VA-tjänster som har diskuterats ända sen 2020, då efterfrågades VA-samarbetet. De här sakerna är väldigt viktiga för Åland, det är svåra beslut och det är vi säkert överens om allihop. Ministern nämnde att det är just konsekvensbedömning som har satt lite käppar i hjulet, att man inte har hunnit riktigt med den innan man är färdig. Finns det någon typ av estimering när vi kanske kan se att den är färdig? Inte inom den här mandatperioden, men har ministern fått någon typ av indikationer från förvaltningen om när vi kan tänka oss kunna ha en ny vattenlag på bordet?


  • Ja, det finns ju ett förslag och beroende på konsekvensbedömningarna så kan man ju justera förslaget. Sen handlar det om att komma politiskt överens om det förslaget man för fram. Så vill man använda det här materialet som har tagits fram nu så är det inte så mycket kvar innan man kan presentera det här förslaget.


  • Tack, herr talman! Det låter ju ändå ganska bra på det sättet. Det är väl den här politiska enigheten som kanske i slutändan sätter käppar i hjulet och det har vi sett tidigare även i denna regering.

    En annan sak som jag detaljmässigt skulle vilja bolla med ministern är just kapitel 7 om ersättningar och inlösen. Det är en väldigt viktigt del för att kommunicera det här samarbetet som behöver göras mellan olika aktörer och som är ett verktyg i det här. Den nya paragrafen, ersättningsansvar för inrättande av skyddsområden, finns det någon typ av ekonomisk konsekvensuppskattning över den saken för landskapsregeringen i framtiden? Det skulle vara intressant att höra några ord från ministern om den estimeringen för vad det kommer att innebära i reda pengar.


  • Tack, herr talman! Ja, det kan man inte svara på. Vad den ekonomiska ersättningen blir beror helt på vad man ska skydda, vilken art man ska skydda och också via vattenförrättningen, hur man kommer överens om de här frågorna med markägarna i huvudsak. Så det beror helt på området, vilken art man försöker skydda eller vilket dricksvatten man försöker skydda och vilken omfattning man gör det. Det här skapar bara möjligheter för ett skydd. Sen beror det på det faktiska beslutet på det skyddsområdet vad det kommer att kosta.


  • Tack, herr talman! Tack till minister Wikström. Jag tycker att det är mycket bra att landskapsregeringen bryter ut de här paragraferna och kommer med dem till lagtinget nu i väntan på den stora revisionen.

    Jag skulle bara vilja fråga lite grann om den här begränsningen på vem som får vatten och vem som inte får vatten om det blir en akut situation och det blir brist på vatten. Vi såg en sådan sommar 2018 och man har även inför den här sommaren förvarnat om att det blir en väldigt torr säsong. Men hur ska det gå till i praktiken? Det här är alltså också en tillfällig åtgärd i väntan på vattentjänstlagen för i den så måste man ju klargöra vilka som ska prioriteras om det blir brist. Är det samhällsbärande institutioner eller är det bevattning av industri och jordbruk och så vidare? Hur ser ministern på det här?


  • Tack, herr talman! Det är ju förstås hushållens behov som bör prioriteras. Men med det sagt så kan hushållen också konsumera mindre vatten, men det hör ihop med vattentjänstlagen och annan lagstiftning också. Det är svårt att ge ett enhetligt svar på den här frågan, för de här lagarna hör ihop. Som ledamoten Zetterman var inne på så skulle det ha varit väldigt bra att presentera allihop samtidigt, men det låter sig helt enkelt inte göras. Jag tror att när man jobbar vidare med det här lagstiftningspaketet eller de olika lagar som berör vattnet så får man successivt också ändra de paragrafer som behöver ändras för att de ska malla ihop helt och hållet. Jag tror inte att det är en övermäktig uppgift.


  • Orsaken till att det här är reglerat i lag på andra ställen är ju för att det är ju väldigt svåra prioriteringar. Vem ska få vatten och vem ska inte få? Vilken produktion måste kanske stoppa sin produktion? Är det mejeri, chipstillverkning eller vilken verksamhet är det som tillfälligt kan få begränsningar i tillgång av vatten? Därför behöver det ju ha stöd i lag hur man prioriterar.

    Är det alltså tänkt då att de här snabba myndighetsbesluten, för att tillfälligt tillåta, begränsa eller förbjuda uttag av vatten, ska göras ensidigt av ÅMHM? Eller kommer det finnas några politiska inspel och prioriteringar för hur ÅMHM ska agera i en sådan situation?


  • Tack, herr talman! ÅMHM är ju en självständig myndighet. Orsaken till att vi har skapat myndigheter är ju för att de ska fatta beslut utan politisk påverkan. Men det första som vi gör är väl att sluta vattna fotbollsplaner. Men sen efter det, kanske lite löjligt, men när man såg det som skedde under 2018 så blev man nog lite förskräckt, i alla fall jag.

    När det gäller åkermark så blir det antagligen fråga om någon typ av kompensation om grödor förstörs. Det är väl den naturliga konsekvensen av en akut vattenbrist på Åland.


  • Tack, talman! Jag tänker fråga lite om att skydda tilltänkta vattentäkter. Vilka är det som ska få ett ökat skydd? Vem bedömer vilka vattentäkter som ska skyddas och hur bedöms det i så fall? Vi får ju titta på det här mera i utskottet. Är det dessa två vattentäkter som har pratats om tidigare? Östersjön kanske också blir en framtida vattentäkt. Hur ska det bedömas vilka som ska och bör skyddas?


  • Tack, herr talman! När det häller hushållsvattnet så är det en fråga som vattenbolagen behöver ta ställning till. Vad är det för områden som behöver skyddas och hur ska den ersättningen finansieras? Om man väljer det andra verktyget så det som är nytt egentligen är att skydda vattenområden av miljöskäl eller skydd för den biologiska mångfalden. Så då tänker jag att man utgår nog från de arter som är unika för Åland och som helt enkelt håller på att försvinna härifrån. Man utgår från dem och ser vad det behövs för skydd för att de ska kunna fortsätta att existera. För de är viktiga för oss. De är en del av Åland.


  • Tack, talman! Jag byter lite ämne. I utskottet har vi i arbetet med någon annan lag eller något annat ärende konstaterat att det egentligen inte har saknats riktlinjer eller styrdokument om hur och vilka vatten som ska skyddas. Men nu kommer det lagstiftning och jag tror att det är det som behövs. Jag tycker att det är jättebra att landskapsregeringen verkar ha läst våra betänkanden. Det kanske inte alltid är den uppfattningen vi har, men vi tycker det är bra nu att man kommer med lagstiftning.


  • Tack, herr talman! Det är ersättningsbestämmelser som i huvudsak förtydligas. Sedan införs också möjligheten att skydda vattenområden, precis som vi har naturskyddsområden så införs det också för vatten. De sakerna är nya. Om inte ersättningsbestämmelserna är förtydligade så blir det ju en fråga om vem ska betala för det här. Men nu är det tydligt. Men det förhindrar förstås inte, om det är en väldigt stor belastning för ett vattenbolag, att landskapet kommer emot dem om det skulle behövas. Men huvudansvaret ligger på vattenbolaget eller dem som nyttjar vattnet för att sälja, det kan ju vara offentlig sektor också.


  • Talman! Behovet av konsekvensbedömning, det är alltså det som gör att den totalreviderade vattenlagen inte når lagtinget. Det där har man hört förut, att det behövs ytterligare utredningar, de behövs konsekvensanalys och det ena och det andra när det gäller just miljölagstiftning, när det gäller klimatlag och när det gäller vattenlag. Det bottnar i att det finns en politisk ängslan och oro för vad detta kommer att ha för konsekvenser, snarare än att man vill titta på de olika faktorerna som redan har tittats på under det arbete som har gjorts under mer än fyra år. Man har en politisk ängslan. Det är politik det här handlar om, det är inte någonting förvaltningsmässigt. Jag tycker att det vore viktigt att miljöministern faktiskt kunde tala klarspråk och det har han faktiskt också gjort i media. Det är politik som orsaken till att vi inte fått se en vattenlag. Men kan ministern säga mer konkret, vilka paragrafer är det som vilka partier är emot?


  • Tack, herr talman! Ledamot Holmström borde nog tänka lite när man läser media och hur det framställs där. En liten artikel i en tidning kan vara resultatet av ett ganska långt resonemang och media gör som de vill när de presenterar. Jag har varit tydlig med att det finns olika åsikter om hur mycket man ska skydda. Det som vi i alla fall är eniga om är att vi behöver veta vad det får för konsekvenser på det åländska samhället. Det är inte så långt borta. Men det är nog det som det handlar om.


  • Talman! Jag ledde en referensgrupp med de partier som också ingår just nu i landskapsregeringen. Där kom vi fram till en överenskommelse att vi skulle ha de paragraferna vi har vad gäller just tillståndspliktig verksamhet och att man kan göra kompensationer under vissa förutsättningar. Nu har landskapsregeringen testat det här och man har gjort körningar tillsammans med ÅMHM. Man har utvecklat skrivningarna kring konsekvensbedömningen och ändå finns det olika åsikter i landskapsregeringen om de här paragraferna och hur de slår ut. Man är mer orolig för hur verksamheter kan komma att påverkas än vattnets kvalitet. Det är den slutsats som jag drar av att landskapsregeringen inte väljer att komma med hela lagförslaget till lagtinget.


  • Tack, herr talman! Den här politiska gruppen hade inte med konsekvensbedömningar, inte den detaljnivån för då skulle jag inte stå här och prata om det just nu.

    Ledamoten har ju själv flytt sitt ansvar genom att frångå regeringen och lämna skeppet. Man säger att det här blir problematiskt så då lämnar man och slutar med det.

    När det gäller just hur vattnets status ska förbättras så det som jag var inne på var att det är andelen som man förorenar som man ska kompensera för. Om man ser hur det ser ut i Östersjön och de näringar som påverkar Östersjön så även om lagen till fullo skulle träda i kraft så är det en så liten andel av den totala mängden näringsbelastning i Östersjön. Det är inte så att vi med den här lagen skulle uppnå god vattenstatus till 2030 som ledamoten brukar prata om. Det är inte sant.


  • Ledamot Mikael Lindholm (C) Gruppanförande | 11:25

    Talman! Vattenlagen skulle ha totalreviderats under denna mandatperiod och stort arbete har lagts på det mycket komplexa lagförslaget. Eftersom det nu har konstaterats att det stora paketet inte kommer att hinnas med innan vi går till val har landskapsregeringen valt att göra ändringar i några paragrafer som behöver ändras snarast.

    Talman! Det rör sig först och främst om vattenskyddet. Det är bra att reglera hur man löser skyddet av våra dricksvattentäkter så att vi kan säkra tillgången på dricksvatten för ålänningarna. Att man reglerar hur ersättningar kan betalas ut till markägarna runt vattentäkterna och att man ser över hur stora uttag som får göras när vi nästa gång drabbas av en liknande situation som vi hade under den torra och varma sommaren 2018. Det vi kan vara förvissade om är att vi kommer att uppleva sådana somrar igen och det är nog ingen högoddsare att säga att det troligen kommer att bli allt vanligare med väder som ännu för något decennium sedan skulle ha kallats extremväder.

    Talman! Det framgår i lagtexten vilka begränsningar som torde vara aktuella när vattenskyddsområde instiftas och det mesta är självklart så som bland annat spridande av gödsel och bekämpningsmedel, hantering av petroleumprodukter, grävning och täktverksamhet samt avledande av dag- och avloppsvatten. Utan att riktigt ha penetrerat frågan på djupet känns fiskeförbud lite märkligt eftersom det borde kunna vara en miljöåtgärd att fiska bort så kallad vitfisk för att minska kväve- och fosforbelastningen i vattentäkten. Men det är kanske en mer generell skrivning för att trygga fiskbestånden som åsyftas.

    Talman! Att vi nu får ett tydligt lagstöd för tryggandet av våra vattentäkter måste ses som ett steg framåt i väntan på den stora revideringen av vattenlagen som förhoppningsvis kommer under nästa mandatperiod. Det är viktigt att regleringar kring hur vattentäkter får användas och vilka som har första ”tjing” på att göra uttag ur vattentäkterna när vi får vattenbrist. Samtidigt är det också bra att de som drabbas av eventuella skador för att de inte får nyttja det tillstånd de har till vattenuttag har rätt till ersättning.

    Talman! De grunda farlederna runt om på Åland är åländsk behörighet att lagstifta om. Att behovet av farleder ändras över tid är naturligt och därför kan det behöva inrättas nya farleder såväl som gamla farleder inte längre fyller sitt syfte och kan slopas. Jag ser inte någon större dramatik i detta. En sak som jag dock tror att kommer att innebära viss irritation och leda till rättsprocesser är att man kan inrätta en farled trots att det lämnats in besvär i frågan men det får framtiden utvisa.

    Centerns lagtingsgrupp stöder lagförslaget. Tack, talman!


  • Tack, herr talman! Tack för anförandet. När det gäller fiskarna så är det ju skyddsföreskrifter som i detalj kommer att beskriva vad det är som avses. Meningen är inte att skydda någonting i onödan eller att begränsa fisket i onödan. Jag kan inte uttala mig om det specifika fallet där en begränsning av fiske skulle kunna vara nödvändigt. Det behöver en vattenbiolog göra. Men det är nog det som är syftet med det. Jag tror inte att ledamoten behöva orolig för att fisket kommer att begränsas i onödan.

    Sen vad gäller farlederna så är jag glad för att ledamoten lyfter upp just den frågan, för jag hade inte riktigt tid med den i mitt anförande. Men i dag saknar vi i mångt och mycket en process för hur det ska gå till att etablera och dra in en farled. Nu utgår vi ganska mycket från vägplaner, när man ska etablera en ny väg. Jag kanske kan fortsätta i nästa replikskifte.


  • Ledamot Mikael Lindholm (C) Repliksvar | 11:29

    Tack, talman! Tack minister Wikström. Till det förstnämnda så förstod jag nästan att det var så. Men det framkom inte så tydligt i lagförslaget så därför lyfte jag det i alla fall, att det kan belysas lite. Jag förstod precis att det inte var frågan om det.

    Just vad gäller grunda farleder och att man kan inrätta dem trots att det har lämnats in besvär, så det vore intressant om ministern kan utveckla det vidare. Tror han att mina farhågor kan vara riktiga och att det kan innebära rättsprocesser?


  • Tack, herr talman! Ja, gällande farlederna så kan man tänka dem som vattnets vägar. Också när det gäller allmännyttiga vägar så kan det lämnas in besvär. De kan byggas. trots att det finns människor som drabbas av att vägarna inrättas. om det bedöms att allmännyttan är tillräckligt viktig för att det här ska skötas.

    Det är egentligen samma sak med farleder. Det är vattnets vägar, som sagt. Jag ser egentligen inte någon skillnad. Samhället behöver ha möjligheter att inrätta transportleder som är nödvändiga för samhällets fortsatta utveckling. Det är väldigt sällan som vi på Åland inrättar farleder eller drar tillbaka dem. Det senaste var under den förra mandatperioden när man började titta på det, men det är väldigt få som kommer ihåg hur det gjordes innan dess.


  • Talman! Jag uppfattade det som att jag och ledamoten Lindholm och den andra representanten i arbetsgruppen, referensgruppen för vattenlagens revidering och från Centern tidigare ledamot Liz Mattsson, hade ganska goda förhandlingsresultat i denna referensgrupp. Vi hade ett gott samtalsklimat. Vi penetrerade väldigt många frågor på en djup nivå och gjorde nya bedömningar som sedan låg till grund för den remissversion som skickades ut av vattenlagen här i början av året eller under vintern.

    Sedan verkar det som om någonting har ändrats. Det har funnits en politisk ängslan. Man har inte fått några besked om huruvida Centern i det här fallet har en önskan att det här politiska stora reformarbetet faktiskt ska gå vidare. Referensgruppen finns inte längre. Vi har inte hört om det är så att Centern har ändrat uppfattning i någon av de paragraferna som vi tidigare kom överens om. Jag skulle gärna vilja höra från ledamoten Lindholm som håller Centerns anförande: Är det någonting i den totalreviderade vattenlagen som ni (… taltiden slut)


  • Ledamot Mikael Lindholm (C) Repliksvar | 11:32

    Tack, talman! Tack ledamot Holmström. Det skulle jag väl inte säga att det har varit problemet. Men som ledamot Holmström mycket väl kommer ihåg, från det arbetet som vi lade ner i referensgruppen, så vårt önskemål var att skicka ut det på remiss, för vi såg att vi inte kom längre med vårt arbete. Sen får vi ta del av remissvaren och så ser man hur man ska ta ställning. Vad ska vi ändra i lagen? För det är som sagt en otroligt komplex och omfattande lagstiftning. Man gör bedömningar av vad det får konsekvenser och om man då lite måste justera åt något håll, men på det stora hela så är nog Centerns uppfattning, så gott jag kan säga, att vi är för att vi ska revidera (… taltiden slut).


  • Talman! Det är ju väldigt trevligt att höra att ledamoten Lindholm bekräftade att Centern har ett intresse att den här frågan går vidare. Men jag skulle faktiskt vilja påstå att intresset mera handlar om att det ska verka som att Centern har ett intresse av att det här ska gå vidare snarare än faktiska resultat. För sanningen är den att även om referensgruppen önskade att det skulle gå ut på remiss så var det faktiskt högsta ort, Centern, alltså lantrådet - Centern har ju lantrådsposten - som valde att det här inte skulle gå på remiss. Det fanns en oro, kanske en oro för att fiskodlarna skulle knacka på dörren. Det har man också fått se när remissvaren har kommit att det har skapat en oro hos Centern. Centern har inte kunnat svara på de frågorna, trots att frågan har sagts vara så viktig för just Centern att förbättra vattenkvaliteten. Men när det kommer till kritan så är det inte det som gäller, utan det är att skydda enskilda ekonomiska intressen.


  • Ledamot Mikael Lindholm (C) Repliksvar | 11:34

    Tack, talman! Tack ledamot Holmström. Ledamoten är ju en väldigt skicklig debattör och jag är inte alls lika skicklig. Men det som är helt klart, det framgick ganska tydligt när vi höll på i referensgruppen och tittade på allt det här och jag nämnde inte det i mitt anförande, men ledamoten nämnde fiskodlingar och deras påverkan på vattenkvaliteten. Det har ju framgått tydligt att när man tar referenspunkter på motsvarande vattenområden där det inte finns fiskodling eller längre bort från fiskodling så kan det till och med vara sämre vattenkvalitet trots likadana förutsättningar för övrigt som där det finns fiskodling. Att bara ha det som ett argument för att (… taltiden slut).


  • Ledamot Simon Påvals (Lib) Gruppanförande | 11:35

    Tack, herr talman! Det har sagts mycket klokt här redan, men det tål att upprepas i väntan på en ny vattenlag som tyvärr är förgäves den här mandatperioden och även väntan på en lag om AV-tjänster, vatten och avlopp kunde ha varit på plats. Vi får ändå nöja oss med några få men viktiga ändringar i vattenlagen.

    Det märks att det börjar bli tajt in på sommaren, mandatperiodens sista år för det har börjat rasat in lagförslag som vi i social- och miljöutskottet får hantera.

    Något jag berör kort är att vi tyvärr saknar en helhetsbild i en ny vattenlag. Speciellt vad gäller tillsynen av gällande lagstiftning. Även det domslut som har nämnts så har vi idag egentligen inte möjlighet att kunna följa angående just hur vi ska skydda våra vattentäkter och de rättigheter som leverantörer av vatten har.

    Det skulle vara på sin plats att utvärdera hur tillsynen över att lagen efterföljs görs. Det är lite av en djungel just nu. Det är blandat tillsynsansvar mellan landskapsregeringen och kommunerna beroende på vad det handlar om. Det är något som jag tror att vi i utskottet behöver ta med oss och se hur vi kan reda ut vad som behöver göras där. Men nog om det.

    Lite angående just de enskilda punkterna. Det är en hel del nya paragrafer, det är en hel del omskrivna paragrafer. Den liberala lagtingsgruppen anser att dessa är bra, det är ett steg framåt så klart. Till att börja med så är den här bestämmelsen om vattenkvalité, kapitel 5 om vattenskyddsområde, en omskriven paragraf där man har ett moderniserat fokus. Man pratar om att skyddssamarbete även kan fastställas för att hindra förorening av vatten, trygga fiskbestånd eller för bevara skyddsvärda arter, biotoper eller andra särskilda naturvärden. Sådana här skrivningar är väldigt viktiga och det är dessa som man ska ha med i en modern vattenlagstiftning.

    Även just skyddsföreskrifter för vattenskyddsområde som är en ny paragraf och även 3a paragrafen är väldigt viktig som ett konkret verktyg och föreskrifter för att kunna hantera de här sakerna konkret.

    Det sjunde kapitlet, ersättning och inlösen, tog jag upp lite ytligt med minister Wikström i replik. Det är ju en viktig del för att kunna konkretisera detta samarbete mellan dem det berör. Mellan de som står på den sidan som orsakar skada och de som behöver se till att den åtgärdas. De personer som är markägare eller som har en verksamhet som orsakar föroreningar så kan få ersättning just för att man kanske inrättar ett skyddsområde eller diverse.

    Det är ett konkret verktyg för att samarbetet ska funka och att man känner att inga pålagor ska komma utan ersättning, utan det är någonting som man känner att man är delaktig i på ett konkret sätt. Man tryggar också den lokala produktionen som vi har på Åland.

    Den nya 6a paragrafen nämnde också minister Wikström, ersättningsansvar för inrättande av skyddsområde. Det är viktigt att vi vet på Åland, utifrån den kunskap vi har just nu, vad som ska skyddas. Och att det kan göras någon typ av ekonomisk estimering för landskapet, speciellt i de ekonomiska tider vi lever i och kommer att ha framför oss. Och också hur man kan göra markbyten och diverse sådana verktyg som idag finns i stället för konkreta monetära medel. Det skulle vara intressant att höra något från Wikström om det.

    Sedan den nya paragrafen under kapitel tio om dikning är mycket bra, skydda fiskens lek- och fiskbestånd. Det här har varit ett stort bekymmer på Åland. Man har diken som har inrättats av människor nästan under forntid, men även naturliga diken har använts av speciellt gädda och abborre för lek. Vi vet att dessa börjar bli snudd på hotade arter i vår skärgård. Det har också visat sig att de återinrättade etableringarna av lekområden för speciellt gädda så är väldigt viktiga för att gäddan ska kunna leva och frodas i vår skärgård. Gäddan är en väldigt viktigt topp predator som fisk. Det är viktigt när man inrättar nya diken eller ska förändra diken att man tar detta i beaktande. Det här kommer också kanske att kräva en viss handledning kan jag tänka mig. Vi har ju bra ideella krafter som också jobbar med det här och som säkert kan vara en hjälpande hand för dem som behöver det.

    Elfte kapitlet om avledande av avloppsvatten så kan man säga på ett åländskt manér, nå men nå, att man inte får släppa ut avloppsvatten i vattentäkter, det borde vara en självklarhet! Det finns ett känt uttryck som jag inte tänker säga här nu i stolen. Men det är mycket bra att det nu står i skrift, det borde ha stått i skrift för ungefär 40 år sedan.

    Slutligen den nya paragrafen kring vattentäkter, alltså begränsning och fördelning av vatten i undantagsfall. Det är väldigt viktigt i och med att vi kanske väntar oss mycket varmare somrar nu än vad vi har haft tidigare. Det hotas med att den kommande sommaren kommer att vara liknande den som vi hade 2018, det minns ju alla. Det var brunnar som aldrig har varit torra som blev torra. Det var sådana som hade vattenbrist som aldrig någonsin kunde tänka sig att de skulle ha det. Det var bekymmer just kring bevattningen för bönder. Det är många som också har lärt sig av det året och gjort anpassningar för att hantera en liknande framtida situation. I 2a paragrafen så begränsar man det här för att se till att vi inte tar för stort vattenuttag och att vi säkrar vattentillgången för hela samhället. Det är viktigt.

    Men också undantagsregeln är viktig. I en nödsituation av något slag ska vi kunna göra undantag. De snabbfotade paragraferna är viktiga i de här sammanhangen. Precis som också minister Wikström nämnde så behöver man vara lite snabbfotad när det gäller. Det handlar kanske om att en art totalt är på väg att utrotas i en vattentäkt. Eller att det är någon typ av nödsituation där landskapsregeringen behöver kunna ta snabba beslut och där sedan en domstolsprocess får råda, men att beslutet behöver råda under den. Så det är också väldigt bra.

    I sak tycker Liberalerna att det här är bra punkter. Vi saknar en ny vattenlag, vi är många som gör det. Jag ser fram emot att få behandla det här i utskottet. Tillsynen kommer att vara en central punkt för oss. Tack!


  • Tack, herr talman! Tack för anförandet och belysande av fisken, det tyckte jag var särskilt bra.

    Ledamot var inne på konsekvensbedömningar av vattenskyddsbesluten. Jag försökte vara tydlig med det. Lagstiftningen som ligger på bordet är inte i sig något som ekonomiskt belastar varken landskapet eller ett vattenbolag. Däremot nästkommande beslut som kan komma att ske på basen av det så behöver man bedöma från fall till fall beroende på vad som ska skyddas och hur det ska ersättas. Precis som i en vägförrättning så är det en vattenförrättning när man pratar om de här frågorna. Det är svårt att säga i detalj.

    Men det som jag funderar på lite här är att jag har hört både Socialdemokraterna och Hållbart Initiativ säga att den tidigare vattenlagen var bra och varför kommer ni inte med den? Är Liberalerna av samma uppfattning att man gärna hade sett den här vattenlagen som den här gruppen tog fram? Är det på det viset eller?


  • Ledamot Simon Påvals (Lib) Repliksvar | 11:44

    Tack, herr talman! Det var ganska många frågor på en gång. Jag kan börja med att säga att jag tycker att all typ av lagstiftning behöver föregås på ett eller annat sätt av en ekonomisk konsekvensbedömning utifrån den kunskap man har. Jag tycker att vi ändå har en ganska bra kunskap om de vattentäkter vi har på Åland, speciellt sedan januari när det kom ut en rapport från Ålands Vatten. De hade gjort en ganska rejäl utredning kring tillgängliga vattentäkter vi har och tillsammans med ÅMHM så borde vi ha en ganska bra uppskattning av de ekonomiska konsekvenserna.

    Liberalerna anser ju att den vattenlag som var ut på remiss har föregåtts av ett ganska gediget arbete. Vi tyckte nog att den kunde ha fungerat som den såg ut i sin helhet. Men vi förstår ju också att det är ju inom majoriteten som man inte har varit enig och då är det ju svårt att få någonting till lagtinget så klart.


  • Tack, herr talman! Ledamotens parti var med i förra landskapsregeringen också och arbetade med precis samma fråga. De kom väl inte riktigt till samma resultat i och med att vi har en ändring av vattenlagen här på bordet nu. Men i alla fall när det gäller frågan om näringsutsläpp så var också den en problematisk fråga under förra mandatperioden.

    Men då förstår jag att Liberalerna gärna hade sett - även om konsekvensbedömningen saknas och den inte är helt klar - att den här lagen hade legat här nu i sin helhet, i likhet med Liberalerna och Socialdemokraterna.


  • Ledamot Simon Påvals (Lib) Repliksvar | 11:46

    Tack, herr talman! Nej, jag vet inte om jag tänker svara på det på det sättet. Jag kan väl säga att en konsekvensbedömning alltid är bra att ha med sig. Nu har ju minister Wikström kanske inte haft jättelång tid på sig, han hoppade in på den här ministerposten lite i slutändan. Men den här regeringen har haft ganska lång tid på sig, även efter det beredningsarbetet som förra regeringen gjorde. Jag tror nog tyvärr, minister Wikström, att den politiska enigheten har fallit här i slutändan. Det vet vi allihop här i salen, fast det inte sägs ut från dem som det berör.


  • Tack, talman! Jag tycker att det här är en väldigt intressant fråga, den som minister Wikström ställde här på slutet och kanske den svåraste också för framtiden. För vi har en nästan färdig vattenlag. Det är precis som flera har sagt under debattens gång, problemet ligger i politiken. Den är nästan färdig. Jag antar att Liberalerna kommer att sitta i nästa regering och man har det här arbetet med sig då, eftersom det inte kommer att fattas beslut under den här mandatperioden. Kommer Liberalerna då att kunna omfatta det arbete som har gjorts och lägga fram lagen så som den nu ser ut? Socialdemokraterna hade varit beredda att ta lagen som den ligger. Är Liberalerna det?


  • Ledamot Simon Påvals (Lib) Repliksvar | 11:47

    Tack, herr talman! Menar ledamot Fellman om vi är beredda att ta den som den ligger plus de här ändringarna som finns med här? Om det sen görs en konsekvensbedömning som nämns här så är det väl bara bättre. Det är väl bara en förbättring. Vi vet ju allihop att nästa miljöminister högst antagligen kommer att få presentera en vattenlag. Om det inte sker under de kommande fyra åren så skulle jag nästan säga att det är snudd på skandal. Det börjar ju redan nu nästan löjligt när vi har haft en så pass tjock remisslunta på bordet så pass länge och sedan inte lyckats komma i mål med den.

    Men absolut, jag håller helt med om att det är den politiska enigheten det faller på. Det är valår. Vi vet också att det börjar betyda lika mycket vad partistyrelserna säger som man säger i lagtingsgrupperna. Tyvärr är det nog så att politiskt mod betyder något helt annat det sista (… taltiden slut).


  • Tack, talman! Jag håller med. Jag ställer frågan därför att frågan om vattenlagen, fiskodlingarnas framtid och de ekonomiska konsekvenserna har varit en svår fråga för Liberalerna och förmodligen är det fortsatt. Det är inte så att jag försöker sätta ledamoten på pottan här på något sätt, utan jag bara undrar. Har vi en gedigen bas inför nästa mandatperiod som vi är nästan överens om? Det har tagit nu fyra år att inte komma någonvart, förutom det här som kommer nu i sista valetet. Finns det en grund att gå vidare med där vi kan säga att nu kommer vi i mål?


  • Ledamot Simon Påvals (Lib) Repliksvar | 11:49

    Tack, herr talman! I och med att självaste hindret är politiskt så är ju även svaret politiskt. Det beror ju helt och hållet på vem som sitter här i salen efter nästa val. Det beror också på vilka vi samarbetar med och om vi får majoritet för det. Det är så vi jobbar här. Vi jobbar enligt majoriteten. Parlamentarismen och demokratin funkar efter majoritet.

    Men jag kommer åtminstone att jobba för den saken. Jag tycker att det är en viktig fråga. Som min kollega Zetterman sade tidigare här, det ligger i vårt blod. Det är en av våra viktigaste frågor vi har. Jag tycker att det är viktigt också att de näringsidkare vi har som nyttjar vattnet även kan verka på Åland och att de får de förutsättningarna som behövs för att kunna utvecklas, att vi gör det tillsammans. Men samarbetet är ju huvudsaken och det är svaret på frågan egentligen rakt igenom och ägandeskap, att man känner att alla som är delaktiga äger frågan. Man gör det för sin egen skull, vi alla dricker vatten.


  • Ledamot Simon Holmström Gruppanförande | 11:50

    Tack, talman! Vattenfrågorna berör oss alla och har en särskild plats hos oss ålänningar, det har vi hört flera gånger. Vattnet har alltid haft stor betydelse för oss oavsett om det handlar om resor, levebröd eller rekreation.

    En egen verkningsfull vattenlag är en naturlig del av självstyret som visar vägen för hur Åland kan bli Östersjöns röst. Den kommer inte att lösa allt, men den kommer att vara en betydande pusselbit för att uppfylla ålänningarnas förväntan: att kunna simma i vikar och sjöar, dricka rent vatten och fiska ur livskraftiga fiskstammar.

    Men ett sådant lagförslag fick vi aldrig se den här mandatperioden. Trots att landskapsregeringen haft gott om tid på sig väljer de att stycka ut några enstaka paragrafer och sända dem till lagtinget. Viktiga visserligen, men frågan är varför?

    Talman! I regeringsprogrammet för regeringen Thörnroos står att vattenlagens revidering skulle slutföras. När Hållbart Initiativ fick ansvar för att förverkliga detta låg stort fokus i början av mandatperioden på att förbättra det tidigare lagförslaget som hade skickats ut på remiss 2019. Nu var avsikten att skingra orosmolnen genom att komma med förtydliganden i förordning och bilagor. Det fanns inte då.

    Det var Hållbart Initiativs förhoppning att bygga bort denna ängslan genom mer information och seriösa politiska förhandlingar. Den politiska referensgrupp som arbetade sedan sommaren 2021 under min ledning tillryggalade tretton möten, juridiska tilläggsutredningar, en mellanrapport och en rekommendationsrapport. Därefter vidtog nödvändiga förändringsarbeten med lagförslaget, förordningarna och bilagorna.

    Gruppens besked var tydligt: Tuta och kör! Den största vinsten med en totalreviderad vattenlag skulle ha varit att arbetet med att minska utsläppen av näringsämnen görs strategiskt. Praktiskt taget skulle tillståndspliktiga verksamheter, alltså fiskodling, större jordbruk och avloppsanläggningar, behöva förhålla sig till en utsläppsbudget. Utifrån en framtagen beräkningsmodell skulle sedan landskapsregeringen fastställa utsläppsutrymmet per vattenområde.

    Klarar inte verksamheterna av att genomföra minskningarna kan de välja att vidta kompensationsåtgärder. Med tanke på att det inte finns motsvarande regelverk någon annanstans i vårt närområde vad gäller vattenkompensationer, anges också de kriterier som ska uppfyllas för att något ska klassas som en kompensation.

    Det fina med detta upplägg var att vattenlagen skulle bli ett verktyg för att styra Åland i en riktning mot att uppnå målet att allt vatten ska ha god ekologisk status senast 2027, som EU förutsätter, åtminstone till den del som vi kan påverka. Den skulle ge transparenta, långsiktiga och förståeliga villkor för att alla vattenpåverkande verksamheter kan bedriva sina verksamheter i framtiden. Vissa kommer att ha större utmaningar att uppnå målen, men det innebär inte att vi ska skapa kryphål utan snarare ge incitament för förbättringar.

    Talman! En stor fråga som behandlats på bredden och på djupet är den om kompensationsåtgärder. Troligtvis har den delen vållat huvudbry för ÅMHM när testkörningarna har gjorts. För Hållbart Initiativs del har det varit viktigt att det inte är politikers eller tjänstemäns ansvar att komma på förslag om vilka kompensationsåtgärder som ska vidtas för vilka typer av verksamheter. Det är företagets ansvar att komma på sådana förslag om det är så att vattenförbättring inte är möjlig att vidta på andra sätt. Men det är självklart att det krävs resurser inom ÅMHM för att anhållan om kompensationsåtgärder ska hålla måttet. Annars kommer det att leda till en onödig irritation både från näringslivet och från prövningsmyndigheten. Det är alltså tillståndsparagraferna som vållat landskapsregeringen huvudbry.

    Miljöministern beskrev här just att det finns olika politiska åsikter utan att säga vilka bestämmelser det finns politiska åsikter om, men jag kan gissa.

    Ledamoten Lindholm relativiserar fiskodlingens utsläpp. Vi behöver inte belägga dem med krav, tänker han, för havet smutsas ändå ner av strömmar. Det där har vi hört många gånger tidigare.

    Men vad är det egentligen som har strulat? Är det tillståndsparagraferna? Är det kompensationsmöjligheterna? Vad är de gemensamma åtgärderna när det gäller vattenförbättringsöverskott?

    I tidningen citeras lagberedare och ansvariga ministrar hänvisar till politiska skäl. Man täcker de politiska skälen med en filt som heter konsekvensbedömning och gör det till en förvaltningsfråga, vilket den inte är.

    EU kräver att alla vattenförekomster ska uppnå god ekologisk status senast 2027. Den totalreviderade vattenlagen tänkte bidra till lösning på detta genom att de verksamheter som inte kan minska sin påverkan enligt vattenområdets utsläppsbudget till dess, och som inte kan kompensera sin negativa påverkan på annat sätt, får lov att stänga butiken.

    Så efter den här raddan så tror jag att det är just det här, lov att stänga butiken, som gör att många inom framförallt Centern känner oro. Man vet inte exakt hur de här stegen ska göras, även om vi har förhandlat, vi har tittat på frågan, vi har djupdykt och testkörningar har gjorts.

    Hur tänkte landskapsregeringen sköta frågan nu? Har man någon plan överhuvudtaget?

    I lagförslaget vi nu diskuterar har man brutit ut några få delar från remissversionen av vattenlagen. Varför bryter man inte ut fler delar? Det kunde handla om marina skyddsområden, enskilda avlopp, breddning eller dagvattenhantering. Det kan man göra genom förordningsbestämmelser också, men det har inte landskapsregeringen gjort.

    Så hur tänker sig landskapsregeringen att det här arbetet ska gå vidare för att uppnå EU-krav?

    Och ytterligare en fråga: De dokument som behandlades och producerades inom ramen för referensgruppen för vattenlagen har tidigare bedömts vara icke-offentliga med hänvisning till pågående arbete. Men nu när landskapsregeringen lämnat ett förslag på ändring av vattenlagen, kan handlingarna begäras ut? Det hade varit viktigt för att allmänheten skulle förstå att det faktiskt fanns en politisk enighet om hur lagförslaget skulle skickas ut på remiss. Men den goda andan vi hade då, den finns tydligen inte nu.

    Talman! Vi kan inte längre ignorera vikten av att agera ansvarsfullt när det gäller vår miljö. Våra vattenresurser är en ovärderlig resurs som måste förvaltas med omsorg och hänsyn och inte vara föremål för politisk ängslan på grund av valfeber. Vi behöver en mer omfattande lagstiftning för att skydda och förvalta våra vattenresurser och också detta blir tydligen ett arbete för nästa regering att reda upp. Tack!


  • Tack, herr talman! Ledamoten är sällsynt aggressiv, tycker jag. Inget gott ord om det liggande förslaget. Men, det är väl som det är.

    Jag funderar lite, ledamoten var inne på att det här förslaget har stoppats av Centern, att det skulle gå ut på remiss. Men det är ju trots att man har ansvarig minister på plats som kan besluta om att det här ska gå ut på remiss egentligen oavsett vad Centern säger. De facto så har man den makten som minister. Jag tycker att det lite svagt att skylla på centern i den frågan, utan man har haft den här makten. Man har haft möjligheten att skicka ut det på remiss, som ledamoten var inne på i ett replikskifte här, men man har inte gjort det. I stället så väljer man att träda ur regeringen och sedan skylla på regeringen. Det är väldigt intressant resonemang.


  • Jag tycker det är magstarkt, talman, att man kritiserar Hållbart Initiativ för att inte visa ansvar i vattenfrågan. Vi har gjort allt i vår makt för att komma vidare och bygga bort den politiska ängslan som finns i landskapsregeringen och som vi också kan vara ärliga med. Det finns en ängslan om att företag ska beläggas med alltför stora krav så att de försvinner härifrån. Och den ängslan har vi försökt bygga bort genom referensgrupper, genom tilläggsutredningar och genom en rekommendationsrapport från referensgruppen som säger att nu ska vi gå vidare. Men trots detta så har detta inte gått vidare på det sätt som vi hade önskat.

    Att vi gick ut ur regeringen handlar ju om, som också ministern vet, att vi inte kunde se att det löfte som hade givits i regeringsförklaringen om att en klimatlag skulle gå vidare. Det löftet kastades helt enkelt i soptunnan. Vi kunde inte rakryggade stå kvar och legitimera en landskapsregering som på det sättet (… taltiden slut).


  • Tack, herr talman! Kanske man behöver prioritera. När Hållbart Initiativ ville göra så väldigt, väldigt mycket så slutar det med att man ingenting fick gjort, i alla fall så tycker jag det om den här frågan.

    Det som ledamoten var inne på, att det ska stängas butiker och att allting ska upphöra, det är ju inte såsom den här vattenlagen är utformad. Vattenlagen är utformad så att man ska ansvara för sin andel av utsläppen. Om en verksamhet till exempel smutsar ner en vattenförekomst med 5 %, då måste också den verksamheten minska sin produktion med 5 % om man inte vidtar andra åtgärder. Ledamoten går med osanning när han pratar om att stänga butiker för det finns inte med i vattenlagen. Det handlar om att minska sin produktion för att ansvara för sin andel av utsläppen av den totala näringsbelastningen i vattenförekomster och där är majoriteten vattenutbildade.


  • Talman! Om det verkligen hade funnits en vilja att få igenom den totalreviderade vattenlagen, så då hade också ålänningarna sett ett helt annat ledarskap från landskapsregeringen. Man hade sett olika typer av möten och diskussionsforum för att avdramatisera de orosmoln som finns. Man skulle ha kommit med ytterligare presskonferenser. Man skulle ha försökt förklara snarare än att bara låta remissinstanserna skicka olika typer av remissförslag som sedan leder till att Centern får kalla fötter eller får orsak till att begrava det här projektet i form av olika typer av konsekvensbedömningar. Men det ledarskapet har inte funnits.

    Och jo, i lagförslaget så finns det, i alla fall så som det var tidigare, ett villkor. Om man inte uppnår utifrån betingberäkningen vattenförbättringsbehov och inte heller kan åstadkomma genom kompensationsåtgärder, då är det att stänga ner.


  • Tack, talman! Tack ledamot Holmström. Det är som sagt väldigt intressant och höra hur ledamoten trycker på mot just fiskodlingen. Jag konstaterade bara vad vi fick reda på i referensgruppen. Det skulle vara intressant att veta hur ledamoten ser på problemet att de kan flytta sin verksamhet och få tillstånd att odla på andra sidan Skiftet några kilometer, de flyttar några kilometer. Det är precis samma Östersjön, samma vatten och där tar de emot dem med öppna armar och ger tillstånd. Hur kan vi då få fram ett bättre vatten om nedsmutsningen sker bara några kilometer bort?


  • Talman! Den frågan svarar jag gärna på. Till det första så lyder vi under EU och EU:s vattenramdirektiv, som har tolkats genom Weserdomen och många andra domar på det sättet att en liten nivåförsämring ska vara grund för att inte tillåta en verksamhet. En nivåförsämring kan göras på många olika sätt. Det lagförslag som då förhandlades fram gav trots denna stopp paragraf, som vi också har i dagens lagstiftning, en flexibilitet genom kompensationsåtgärder som ingen annan lagstiftning i Östersjön har. Det var den här flexibiliteten som vi hoppades på, och också de övriga i referensgruppen, att fiskodlingarna skulle hoppa på och skapa affärsmöjligheter genom att ta upp näring ur Östersjön. Det här nya flexibla verktyget hade vi hoppats på att man faktiskt också skulle kunna gå vidare med i stället för att stryka. Nu är frågan om man inte tycker om det, vad ska man göra? (… taltiden slut).


  • Tack, talman! Jag tyckte att ledamot Holmström sade att han gärna skulle svara på frågan: Hur förbättrar vi vattenförekomsten i våra vatten, om man flyttar fiskodlingarna ett par tre kilometer på andra sidan om Skiftet? Jag skulle gärna se kompensationsåtgärder, ha hårda krav och istället långa tillståndstider så att det finns möjlighet att satsa på de miljöförbättrande åtgärder som behövs. Men att sätta lapp på luckan och flytta både arbetsplatser och utsläppen några kilometer på andra sidan Skiftet, så det kan jag inte förstå att skulle göra någonting bra för Östersjön.


  • Talman! För den som undrar om det är så att det är konsekvensbedömningar eller politisk oro som är orsaken till att den totalreviderade vattenlagen inte har kommit så har nu fått svaret, i alla fall från Centern.

    Fiskodlingarna är måna om att bli miljöhjältar. De vill ha kompensationsmöjligheter. De har sagt att det här skulle vara ett verktyg för dem att bidra till kampen mot övergödningen, och det är också det som lagförslaget ger möjligheter till. Det ger möjligheter till ett förbättringsöverskott. Bidrar man ännu mer än kompensationsmöjligheterna, då kan man till och med till viss del få utöka sin verksamhet. Man kan till och med göra det tillsammans genom olika typer av fonder så att man kan göra en affärsnytta. Man kan till och med tjäna pengar på det här. Jag kan inte förstå hur man ännu sätter upp stora moln av osäkerhet och stora moln av ängslan när vi faktiskt försöker ge verktyg och möjlighet för att förbättra Östersjön.


  • Tack, talman! Tack ledamot Holmström. Ja, det är tråkigt att det har gått på det här viset. Jag hör en viss besvikelse i ledamot Holmströms anförande och också i replikskiftet. När jag lyssnar på den här diskussionen så verkar det alltid på något sätt vara någon annans ansvar. Vi har ju väldigt stora problem med bottendöd runt om på Åland och väldigt stora allvarliga problem som man faktiskt inte kan skylla på någon annan. Jag tycker att det är bra att man tar upp att det också är Ålands ansvar. Jag skulle gärna ha sett att den här lagen verkligen hade gått igenom som den var. Jag vill också passa på att tacka för anförandet.


  • Tack, talman! Tack också till ledamoten Eckerman. Ja vi ska ta det ansvar som vi ska ta, alltså de utsläpp som vi orsakar med åländska verksamheter ska vi så klart minska på samma sätt som vi arbetar med klimatet, med klimatmål och att företag har klimatmål. De ska visa hur de bidrar till utsläppsminskningar. Men det är inte på samma sätt självklart när det gäller vatten. Man pratar om en utsläppsbudget eller man pratar om att man ska ha utsläppsmål för olika verksamheter. Det är kontroversiellt, inte på samma sätt som inom klimatarbetet. Det arbete som nu är viktigt, det är egentligen ett politiskt arbete att vi ser till att det inte är en kontroversiell fråga på samma sätt. Det borde inte vara så. Så länge det är kontroversiellt så kommer vi aldrig att lösa övergödningen.


  • Jag är ju viceordförande i Ålands BCPC-delegation och på väg till Tyskland för att förhoppningsvis ta hit en konferens. Det är svårt att känna sig stolt över hur det här har gått. Hur ska man berätta att vi hade en mycket bra vattenlag men sedan var det politiska problem? Det känns som att man har två hattar på sig när man ska representera ett örike som tar ansvar för sitt vatten, rent vatten och vattenförsörjning och allt. Men å andra sidan så har vi en regering, om jag uppfattade ledamoten Holmström rätt, som inte prioriterar det här som en av de viktigaste frågorna.


  • Talman! Det är ju intressant att det har varit så viktigt för oss ålänningar att vi ska ha en behörighet inom naturvården och inom skötseln av våra vatten. Det är viktigt för självstyrelsen. Men det intressanta är ju att vi använder inte den behörigheten på det sätt som vi faktiskt skulle behöva göra för att uppnå det som vi alla önskar; friska badstränder, lekvikar för fisk och rent dricksvatten. Det är alltid några andra intressen som får stå före de allmänna intressena och kommande generationer. Jag skulle vilja påstå att vi använder vår självstyrelse på ett mycket oansvarigt sätt.


  • Ledamot Camilla Gunell (S) Gruppanförande | 12:10

    Tack, herr talman! Ja, det har diskuterats huruvida det är bra eller dåligt att regeringen kommer nu med den här framställningen som tar ut några viktiga paragrafer ur den befintliga vattenlagsrevisionen och kommer med de åtgärderna nu. Jag tycker att minister Wikström och landskapsregeringen har varit lyhörda, framförallt till de önskemål som har berört dricksvatten och att slå vakt om dricksvattnet. Sådana vädjanden har kommit från talarstolen, bland annat från socialdemokratiskt håll, men de har också kommit från vattenbolag och andra. Vi tycker för vår del att det är bra att man tar ur de paragraferna nu och kommer med de mest akuta frågorna så att skyddet av befintliga vattentäkter och eventuellt kommande kan gå vidare på ett vettigt sätt.

    Däremot så finns det ju lite fler frågor, stödet till förändringar och förtydliganden vid inrättande av skyddsområden och ersättningsfrågan. Om inte minister Wikström kan gå in med lite klargöranden så kanske utskottet ändå skulle kunna fundera över vad det betyder i praktiken. Vad ger nu den här lagen och lagförändringen möjligheter till? Vilka blir följdverkningarna? Är det så att landskapsregeringen får mandat och möjlighet att inrätta skyddsområden direkt? Och med vilka konsekvenser? Vad händer till exempel med granulatutsläpp i närheten av Dalkarbyträsk? Är det någonting som man kan gå in och reglera? Eller är det liksom jordbruk och djurhållning i anslutning till Markusbölefjärden, vad är det för åtgärder som landskapsregeringen faktiskt kan agera på med stöd av den här lagen?

    Sedan är ju frågan om ersättningarna också intressant. Vad kan det handla om för nivåer på ersättningarna? Vem är det som avgör hurdana pengar det kan komma att handla om? Och framförallt, vem är det som betalar? Det skulle vara intressant, tycker jag, om ministern kunde utveckla resonemanget kring detta.

    Sedan paragrafen om ÅMHM:s rätt att vid akut vattenbrist få göra tillfälliga bedömningar om hur vattnet fördelas eller om man måste vidta andra åtgärder kopplat till vattenförsörjningen vid sådana tillfällen. Det här är ju ett väldigt viktigt område att det finns klart. Vem är det som får fortsätta använda dricksvatten i stor skala? Och vem är det som ska hålla igen och kanske till och med förbjudas att nyttja dricksvattenresurs vid en akut kris?

    Jordbruket har ju sedan 2018 väldigt aktivt sökt andra bevattningslösningar genom att hitta andra insjöar som inte är dricksvattentäkter att pumpa ur, och även kanske ordna egna bevattningsanläggningar. Detta är ju ett sätt att avlasta dricksvattnet från att bli bevattningsvatten. Det är en väldigt klok åtgärd i mina ögon.

    Det här med vattentjänster och vem som ska prioriteras är nog en ganska svår politisk fråga. Jag tycker att det skulle vara klarläggande att kanske säga att Åland vid sådana situationer ska prioritera ungefär på samma sätt som i Finland och i Sverige de verksamheter som ska gå först. Det är samhällsbärande institutioner, daghem, sjukhus osv. som förstås ska garanteras vatten så länge det är möjligt. När det gäller hushållen, hotellen, turismen och väldigt vattenkrävande industri som till exempel Chips, mejeriet osv. så var och vem ska få vatten under de här omständigheterna? Det är ju ganska tuffa prioriteringar och det kanske skulle behöva någon typ av politisk vägledning. Men redan att peka på hur man gör i våra kringliggande regioner så kanske är en god riktgivning för ÅMHM när man ska ta de här svåra besluten.

    När det gäller vattenlagen så är det min kvalificerade gissning att den börjar bli ganska bra, den börjar bli ganska klar och det har varit en lång och invecklad process. Det som nu kommer att ske är förstås att det blir ett byte av regering. Hur länge kan det då ta innan den nya regeringen är trygg med att det här förslaget är bra och vågar komma med den helheten hit i lagtinget? Jag tror nog att om man kokar ner problematiken och i vilken regeringskonstellation vi än hamnar så handlar det om fiskodlingarnas utsläppsmarginaler. Och det faktum att EU:s vattendirektiv ställer krav också på Åland och Finland och att man inte med nuvarande nivåer kan säga att det här är en verksamhet som kan fortgå. Men det är ju klart att konkurrenskraftsaspekten är viktig. Alltså, "ja, ja om vi inte får odla fisk på Åland då flyttar vi till finskt territorialvatten". Och vad har vi då gjort för nytta för Östersjön? Det enda som händer är att man använder en annan koefficient för hur mycket det här utsläppet späds ut för att vattenförekomsterna blir större.

    Med tanke på att både Finland och Åland lyder under samma vattendirektiv och ska följa samma Weserdom så borde man nå någon slags gemensam syn på att man reglerar den här frågan likvärdigt i Finland och på Åland. Man borde komma till någon slags vettig slutsats.

    Jag tror ju att man hela tiden måste fortsätta att jobba med den här teknikutvecklingen. Landskapsregeringen borde också vara mer pådrivande med de resurser man har i fiskeriprogram och annat. Det är ju inte något fel på att odla fisk, det är ju ett bra livsmedel, det som är problemet är ju utsläppen. Det är ju liksom så som jag tycker att man måste angripa den här frågan.

    Men jag tror att vi vet alla politiskt, att om man inte får ihop det, man har ja och nej, vad gör man då? Jo, man fördröjer. Jag tror att det är det som vi ser här också nu. Man är inte enig om det här så man fördröjer och så kan man kalla det utredning. Man begraver det tills valet är förbi. Jag tror att den analysen är vi alla kapabla att göra här. Tack!


  • Tack, herr talman! Tack för anförandet och att ledamoten lyfte fram de här punkterna om dricksvattnet och det som faktiskt är bra i lagen också.

    När det gäller frågan om vad det får för konsekvenser, möjligheten att skydda naturen, för det är egentligen det vi pratar om, möjligheten att skydda specifik natur; arter av olika typer eller biotoper, så det är det som är nytt här.

    När det gäller skydd av dricksvatten så finns ju redan de möjligheterna. Det finns sådana skyddsföreskrifter som tar hand om de delarna. Beroende på vilken art man väljer att gå in och skydda, som jag var inne på här i ett tidigare replikskifte också, så påverkar det vad det kommer kosta. I det fallet då är det landskapsregeringen som är ersättningsskyldig.


  • Ledamot Camilla Gunell (S) Repliksvar | 12:19

    Det är väl det som intresserar mig lite grann hur långt utdragna processer det här kan handla om. Kan man komma till något slags beslut om utvidgade skyddsområden kring befintliga vattentäkter utan att det blir långa domstolsprocesser? Är det just de som ska avgöra rimliga nivåer? Eller kommer landskapet att ta fram någon slags tariffer per hektar eller vad det nu kan handla om? Och hur ska man angripa den här frågan om ersättningar? Vi är ju inte så vana med den frågan här på Åland. Åtminstone är min erfarenhet den att från jordbrukssidan så hugger man kanske till med så högt belopp som möjligt och sen från myndighetshåll eller bolag så vill man hålla nere det där eftersom det blir på skattebetalarnas räkning eller på vattenkonsumenternas.


  • Tack, herr talman! Vi har ju samma problematik, vi pratade här om vägar tidigare i koppling till farleder. Där är det också så att man ser, vad är det som behöver göras? Ibland när man bygger en väg så för att komma överens med markägaren så kanske man gör en annan insats som inte är en direkt ekonomisk kompensation. Man kanske har en brunn eller någonting som man ser till att kommer på plats. Så den där frågan avgörs från fall till fall, precis som när man ska bygga nya vägar eller för den delen farleder som också kommer med i det här lagförslaget. Det är väldigt svårt att specificera exakt detaljerna i den lagstiftningen för att det är så väldigt olika vilka delar av vattenförekomsterna som behöver skyddas och vilken typ som ska användas. Jag tror att det blir en omöjlig uppgift att avgöra det där på förhand. Det behöver göras när man tittar från fall till fall.


  • Ledamot Camilla Gunell (S) Repliksvar | 12:21

    Ja, det är ju jättebra om man via markbyte eller annat kan hitta lösningar där man inte behöver sköta det här juridiskt utan att det liksom finns praktiska lösningar. Sedan är det ju det där att få rättvisa i det hela och ett oantastligt system för hur det ska fungera.


  • Tack, talman! Tack ledamot Gunell. Jag är en av dem som uppskattar politiska teorier som bygger på fakta. Känner ledamot Gunell till organisationen WWF Världsnaturfonden? Kan ledamot Gunell beskriva vad den organisationen har för status och vad den bidrar till?


  • Ledamot Camilla Gunell (S) Repliksvar | 12:21

    Jag vet inte vad det har med den kommunala frågan om dricksvatten. Kan ledamoten Holmberg förtydliga sina avsikter?


  • Tack, talman! Då blev ju ledamot Gunell av med en replik, men vi tar det ändå.

    Den åländska fiskodlingen har varit grön certifierad och fått grönt ljus av Världsnaturfonden sedan 2014. För att bli det så krävs det ju att man har en hållbar klimat- och miljöriktig verksamhet. Vi har flera verksamheter på Åland som är grönlistade, vi har flera verksamheter som är gullistade och vi har flera verksamheter som är rödlistade. Men den åländska fiskodlingen är grönlistad och den har den statusen sedan 2014 där WWF har gett den kvalitetsstämpeln. Då funderar jag var ledamot Gunell hämtar all den propaganda som hon hela tiden konsekvent mot fiskodlingen för fram när det kommer till vattenfrågor? Är det gamla sanningar och skrönor från 1900-talet eller är det modern fakta? För menar ledamot Gunell att WWF har fel? (… taltiden slut).


  • Ledamot Camilla Gunell (S) Repliksvar | 12:23

    Jag menar att oavsett så har vi ett problem av utsläppsmängderna, särskilt av fosfor från de vattenbaserade fiskodlingarna som vi har på Åland. När man tittar den skalan i relation till vattenområdets storlek och vattenförekomsterna så är det för höga utsläpp.

    Man måste fortsättningsvis arbeta för att minska de här utsläppen därför att Östersjön tål inte ökad belastning. Det här är inga teorier som jag har från 1990-talet. Jag har ju jobbat med fiskodlingsfrågan ur många perspektiv under min karriär.

    Och som jag sade, det är inget fel på att odla fiskprotein, det är ett viktigt livsmedel, men vi har fortsättningsvis ett problem med att få vattendirektivet och Weserdomen och allt (… taltiden slut).


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Anförande | 13:15

    Tack, talman! Bästa lagting och åhörare. Jag tycker att debatten präglas av en rätt så ensidig kritik mot fiskodlingen, att det är just den branschen som förstör vår vattenkvalitet och att det är fiskodlingen som omöjliggör att det skulle komma ett fullständigt förslag på vattenlag hit till lagtinget.

    Det finns de som fortfarande tror att jorden är platt, att Elvis lever och att modern fiskodling fungerar som på 1980-talet och ingenting kan vara mer fel. Det är synd att landskapsregeringen duckar bakom det propagandamaskineri som rätt oblygt för fram en alternativ fakta där mycket saknar relevans när det gäller dagens blåa ekonomi och fiskodling.

    Hälften av fisken vi idag äter är odlad och den livsmedelsproduktion som växer snabbast i världen. 2030 kommer odlad fisk stå för 2/3 av människans fiskkonsumtion allt enligt FN:s Livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO).

    Sedan 2014 har åländskt odlad regnbågsforell funnits på WWF:s fiskeguides gröna lista. Den har grönt ljus, inte gult, inte rött ljus. Den som inte litar på denna certifiering har heller inget förtroende för WWF som organisation.

    Åländska fiskodlingsbranschen är kretsloppsbaserad eftersom foderfisken tas upp ur Östersjön och då tas samma mängd fosfor upp som en fiskodling tillför. Finska institutionen för hälsa och välfärd (THL) har beräknat att klimatuppvärmningen minskar med flera procent om vi övergår till att konsumera mer fisk. Mer odlad fisk är bra för handelsbalansen, för folkhälsan och för Östersjön. Idag importerar Finland fisk för cirka 1 miljon per dag och landets självförsörjningsgrad gällande fisk är endast 15 %.

    Dagens fiskodling är inget hot mot vår vattenkvalitet. Fosfor- och kvävebelastningen är liten jämfört med andra källor - endast 2 % av Finlands totala fosforbelastning och 1 % av den totala kvävebelastningen härstammar från fiskodling. Fiskfoder och utfodringsteknik har utvecklats märkbart de senaste årtiondena och medfört att näringsbelastningen av fiskodling minskat i Finland med 70 % sedan 1990-talet. Faktan som förs fram av fiskodlingsmotståndarna är ofta relaterad från 1900-talet och tagna ur ett sammanhang där fiskodlingen får bära ansvaret för alla de landbaserade utsläppen.

    Jag kan själv personligen säga, skulle fiskodlingen fungera idag som den gjorde för 30 år sedan så skulle jag också vara en motståndare mot fiskodlingar.

    Kan denna kritik bero på att fiskodlingen inte är och aldrig har varit mottagare av EU:s miljonstödprogram likt jordbruket och därför blir en tacksam måltavla när det gäller att visa miljöpolitisk handlingskraft? Det blir i så fall lite som att svälja elefanter och sila mygg. Det är märkligt att vattentester och prov inte visar förbättrade resultat i områden där ingen fiskodlingsverksamhet pågått under längre tid. Eller att vattenområden med fiskodlingskassar kan ha bättre vattenvärden än motsvarande områden utan fiskodlingskassar. Man kan heller inte rikta kritik mot fiskodlingen när vi ser på våra vattentäkter på Åland. Det är väl knappast fiskodlingens fel att vattentäkterna har en dålig status på Åland.

    Ålands landskapsregering var åtminstone tidigare positiva till jord- och skogsbruksministeriets program för främjande av inhemsk fisk. Målet är att öka finländarnas konsumtion av fisk från 1,7 till 2,5 måltider/vecka/person. För att det ska kunna realiseras krävs bl.a. att mängden odlad fisk tredubblas med beaktande av målen om en god status i vattenmiljön.

    Landskapsregeringen har i sitt regeringsprogram lyft fram odlad fisk som ett hälsosamt livsmedel och en viktig exportprodukt samt även vikten av att näringen skapar arbetsplatser och bidrar till en livskraftig skärgård. Det handlar inte om någon enskild näringsidkares ekonomi. Fiskodlingen står för en ansenlig andel av Ålands offentliga ekonomi. Vi pratar miljoner i samfundsskatteintäkter. Vi pratar om många arbetsplatser och vi pratar om mycket ringeffekter.

    Vi pratar också om att en region, som har en väldigt dålig trend när det gäller inflyttning och tillväxt i vår skärgård, på många sätt är beroende av utvecklingen av fiskodlingen.

    Det är dags att landskapsregeringen levererar det som lagtinget skrev i budgeten för 2021. ”Det behövs utveckling och pilotförsök gällande kompensationsåtgärder och miljöförbättrande åtgärder med hjälp av positiva incitament för näringslivet. Utskottet ser fram emot landskapsregeringens analys av möjliga inriktningar för en framtida hållbar fiskodlingspolitik i samband med det aviserade förslaget till tilläggsbudget i mars”. Ingenting av detta har skett. Jag undrar var propagandamaskineriet mot dagens fiskodling får sin fakta ifrån?

    Östersjön är ett hav i kris. Åtgärder behövs, men inte genom delvis falsk och förvrängd politisk propaganda som slår undan benen för en modern och hållbar tillväxtmotor. En kommande och efterväntad vattenlag står inte i något motsatsförhållande till en fortsatt utveckling av den blå näringen. Det som krävs är att det sker tillsammans och inte via skrönor och gamla sanningar. Tack, talman!


  • Tack, fru talman! Ledamoten talade sin vana trogen om alla fördelar med fiskodlingen. Det är vi vana med vid det här laget. Men själva resonemanget står i bjärt kontrast till tidigare gruppanförande här som hölls av Liberalerna. Det är intressant hur många olika åsikter det kan finnas i ett stort parti som Liberalerna.

    När det gäller stöd för fiskodlare så den diskussionen har vi haft. Vi vet mycket väl här inne att det är inte alla näringar som är utan stöd utan ganska mycket pengar från landskapet går till att stöda fiskeindustrin.

    När ledamoten pratade om propaganda, så det är viktigt att man har en balanserad diskussion kring den här frågan, att man kan erkänna att ökat näringsutsläpp har inverkan på miljön. Men jo, fiskodlingen är väldigt viktig för Ålands ekonomi, är inte det ett resonemang som ledamoten kan hålla med om?


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Repliksvar | 13:23

    Tack, talman! Jag tycker att det är synd att landskapsregeringen konstant för fram fel fakta gällande fiskodlingen och att man på något sätt skulle utnyttja skärgårdstrafiken. Sanningen är att fiskodlingsföretagen på Föglö importerar 400 långtradare från Sverige via våra privata rederier till Föglö. En del av dem går sedan vidare efter förädling via skärgårdstrafiken för att det logistiska nätverket ska fungera. Det finns ingen rimlig praktisk orsak till att ha fiskodlingsföretag på Föglö. Det skulle vara mycket billigare, mer lönsamt och mycket enklare att ha dem antingen i Sverige eller på rikssidan i Finland. Det är sanningen. Vi kan bra plocka bort de 400 långtradare som nyttjar privata rederier via importen till Åland, men jag vet inte på vilket sätt det skulle gagna vårt privata näringsliv?


  • Tack, fru talman! Jag undrar nog vem det är som står och pratar om propaganda här. Jag vet att ledamoten också vet att det går inte att dra kassarna hur som helst. De är beroende av tillstånd som ges från Ålands landskapsregering. Det är inte så lätt att bara få nya tillstånd att släpa kassarna hur som helst. Det sättet att prata om fiskodlingar är fel. Men det är ju så fortsättningsvis att vi erbjuder det här stödet och det om något är ren och skär konkurrens med våra privata rederier.


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Repliksvar | 13:24

    Tack, talman! Så landskapsregeringen och minister Wikström tycker att det skulle vara bättre då att fiskodlingen flyttar till exempel till Finland och på det sättet undgår våra privata rederier den import som idag sker via 400 långtradare. Det är intressant.

    Det som också är intressant är ju att ingenting har ju skett av det som t.ex. finans- och näringsutskottet begärde av landskapsregeringen och det som fiskodlingen länge har begärt; pilotförsök och möjligheter till kompensationsåtgärder etc. Fiskodlingen har inte ställt sig emot en vattenlag, tvärtom. Det är väl en av de branscher som verkligen vill ha en ny vattenlag för att kunna fortsätta utvecklas.

    Jag förstår inte heller hur landskapsregeringen i det här fallet kan misstro det som Världsnaturfonden för fram? Fiskodlingen har varit grönlistad sedan 2014. Är det fejk news på något sätt för minister Wikström? Det verkar som om fakta inte är så relevant, det är synd och det visar väl också varför inte den här vattenlagen någonsin kommer (… taltiden slut).


  • Tack, talman! Tack ledamot Holmberg. Vattenlagen är ett intressant ämne och framförallt fiskodlingsdiskussionen. Det skapar engagemang märker man. Jag måste säga att jag håller med ledamot Holmberg att fiskodlingen har verkligen tagit ett större eget ansvar med åren. Vi får inte likställa dagens fiskodlingstekniker med fiskodlingen för 30 år sedan. Man har verkligen tagit ansvar och vill få näringen att överleva. Det är en näring som är väldigt viktig för vår skärgård och för Åland i stort. Därför är det viktigt att understryka att vi driver en ansvarsfull närings- och miljöpolitik och på den punkten instämmer jag med ledamot Holmberg i hans anförande.


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Repliksvar | 13:27

    Tack ledamot Mansén för de kloka orden och för stödet speciellt. Man behöver inte vara speciellt intresserad för det är ganska enkelt att ta fram den här faktan som finns, den är ju som sagt faktabaserad.

    Jag vill än en gång påpeka att vi pratar ofta om att vi ska utveckla vår kanske svåraste region att utveckla när det gäller tillväxt, arbetsplatser och privata arbetsplatser etc. och det är ju skärgården. Tack vare att vi får privata företag som verkar i skärgården så måste vi också vara beredda på att de också kräver att det ska finnas logistik i form av export- och importmöjligheten. Att de sedan ibland nyttjar skärgårdstrafiken för att de ska få sitt logistiksystem att fungera, det är väl bara bra. Det ger ju också incitament till att trafiken behövs och alla andra drar nytta av den, alla andra företag, alla andra skolbarn, alla andra matvarutransporter och allting drar ju nytta av att vi har en stabil skärgårdstrafik.


  • Som sagt, vi är helt eniga i dina slutsatser på den punkten. Men det är samtidigt väldigt viktigt att betona ändå att man bedriver utveckling på det här området och att det inte får stanna upp. Det finns ju stora utmaningar fortsättningsvis inom havsbaserad fiskodling, att utveckla den och kanske också i samarbete med den landbaserade fiskodlingen få näringen att utvecklas i rätt riktning. Det är det enda sättet för att få den här verksamheten att kunna fortsätta att överleva. Det är en så pass viktig verksamhet för Åland och för alla. Fisk är en viktig näring.


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Repliksvar | 13:28

    Tack, talman! Det är väl där, ledamot Mansén, som vi alla politiker har ett ansvar att ge möjligheter och förutsättningar till utveckling. Jag har läst alla de remissvar och allt det som fiskodlingen har fört fram under många år till landskapsregeringen. Vilka politiska hjälpmedel behövs för att de ska komma framåt? Just möjligheter till utveckling, det är där det ligger och fiskodlingen är ju inte allena. Men där tycker jag att vi har misslyckats ganska ofta politiskt. Vi ger ju inte de verktygen som verksamheten, branschen skulle behöva ha för att utvecklas. Det kan också gälla lantbruket.


  • Tack, fru talman! Tack ledamot Holmberg för att ni lyfte den här debatten från den här klassiska hatretoriken som riktas mot fiskodlingen och som inte baserar sig på fakta. Ni lyfte fakta i ert anförande och det är mycket tacksamt.

    Den som rör sig ute i skärgården kan nog med blotta ögat se att miljön runt fiskodlingen inte alls är så hårt ansatt som det påstås. Vattnet är klart med siktdjup på flera meter. Det är i de grunda vikarna som det inte finns siktdjup och där bedrivs inga fiskodlingar. Fågellivet gynnas också, särskilt under reproduktionstiden, i och med att det finns mänskliga aktiviteter i skärgården. Jag tror att det är många här som inte riktigt förstår vad det skulle innebära för Åland om fiskodlingarna skulle förbjudas.


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Repliksvar | 13:30

    Tack, talman! Det stämmer. Jag tycker att det är intressant, för i samband med IHN-viruset så var vissa fiskodlingsföretag tvungna att stänga ner och vattenprover gjordes före och efter. Det intressanta var ju då att vattenkvalitén inte förbättrades även fast fiskodlingarna hade varit stängda en längre tid. Det finns också mätningar som jämför vattenkvaliteten där det finns en fiskodlingskasse med motsvarande vattenområden där det inte finns. Det kan faktiskt vara bättre vattenkvalitet där fiskodlingar finns. Det gäller nog att man kommer lite upp ur den här 80- och 90-talsbilden av den här branschen. Jag skulle inte vurma så mycket för den om inte jag och Liberalerna skulle se de fördelar som den medför i form av arbetsplatser, håller upp skärgården och också genererar samfundsskatteintäkter och övriga skatteintäkter till landskapets kassakista som är nämnvärda. Jag tror att alla borde ta reda på hur stor (… taltiden slut).


  • Tack, fru talman! Tack ledamot Holmberg. Det är ju så som ni sade, jag tror att många har minnesbilden från 80- och 90-talet kvar och det präglar den här faktaresistensen. Det vill säga, det är uppgifter från 30 år tillbaka som man stöder sig på när man vill misskreditera fiskodlingarna. Jag rekommenderar verkligen att ta en båttur ut till yttre skärgården, för det är där som fiskodlingarna finns, och se hur det ser ut. Ni behöver inte alls vara så här oroliga som ni nu i lagtinget vill ge uttryck för.


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Repliksvar | 13:32

    Tack, talman! Det gör mig också fundersam om vi som politiker ska misstro en organisation som Världsnaturfonden och om vi tycker att vi själva vet bättre än vad en sådan organisation anser. Vart är vi på väg då? Vi kan ju inte fatta beslut baserade på våra personliga 30 år gamla uppfattningar kring saker och ting. Nog måste vi väl ändå vara relevanta och ta till oss fakta? Där tycker jag att WWF:s grönlistning av fiskodling är ett bra sätt att visa att man tror på vad de säger, de som egentligen vet bäst.


  • Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet omfattas? Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.