Remissdebatt

  • Diskussionen avbröts vid plenum den 26 januari 2022 då talmannens föreslog att ärendet remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden.

    Talmannen vill påminna om att diskussionen i detta ärende, liksom i alla ärenden, ska hållas inom ärendets gränser eftersom alla ledamöter inte haft tillfälle att förbereda sig på en debatt utanför ärendets gränser. Till skillnad från det självstyrelsepolitiska meddelande som för närvarande behandlas i självstyrelsepolitiska nämnden innehåller det externpolitiska meddelandet inte säkerhetspolitiska frågor varför presidiet inte kommer att tillåta diskussion i dessa frågor under detta ärende. Diskussionen kommer istället att föras i samband med behandlingen av betänkandet över den självstyrelsepolitiska redogörelsen.

    Kvar på talarlistan står 7 ledamöter. Fortsatt diskussion.


  • Talman! Det blir igen en diskussion om externpolitiken och Ålands roll i världen i detta undantagstillstånd som pandemin har försatt oss alla i. Mycket har hänt och mycket är på gång trots det. Och det finns i alla fall något trösterikt i det.

    Det nordiska samarbetet har fått sig en rejäl törn. Under många år har den uttalade visionen varit att Norden ska bli den mest integrerade regionen i världen. Vi har dessvärre tagit flera steg tillbaka. Nu gäller det att reparera, förbättra och återupprätta samarbetet. Som en grund finns Enestam-rapporten som visar vägen framåt för att hantera liknande situationer i framtiden och idéer och tankar kring samarbete, civilförsvar och beredskap. I år är det Norge som har ordförandeskapet och miljön och klimatet är igen högt på agendan. Norge lyfter fram kopplingen mellan klimat och natur. Hur vi ska lyckas minska förlusten av biologisk mångfald och ordförandeskapet vill även belysa hur naturbaserade lösningar bidrar till den gröna omställningen. Vackert så. Liberalerna önskar våra åländska delegater lycka till och stöder det viktiga arbetet i Nordiska rådet.

    Mina Liberala lagtingskollegor kommer att lyfta fram flera relevanta och viktiga frågor i sina anföranden. Detta gruppanförande berör två väsentliga framtidsfrågor: klimat, miljö och hållbarhet samt digitaliseringen. Beträffande EU prioriteringar och möjligheter och inflytande vill jag i Liberalernas gruppanförande igen lyfta fram EU:s gröna giv och Fit for 55. Liberalerna saknar ännu en gång tydlighet och ambition från landskapsregeringens sida. Den gröna given var en av fyra prioriterade områden och en av Liberalernas samlingsmotioner i budgetdebatten inför 2022. Vi saknar proaktivitet, analyser och planer framåt.

    Klimatpolitiken i Europa realiseras nu i snabb takt och hela klimatpaketet, den gröna given, blir styvmoderligt behandlad i landskapsregeringens meddelande. Det är omfattande saker i görningen. Åland behöver utforma sin politik efter det. Målsättningarna är tydliga. Växthusgasutsläppen ska minskas med femtio procent till 2030 och inga nettoutsläpp av växthusgaser till 2050. EU:s klimatlag kan betraktas som något av lagarnas lag och det är fortfarande oklart vad en egen åländsk klimatlag ska innehålla. Trots att det nu ambitiöst fastställts att vi ska ned med åttio procent av växthusgaserna till 2030. Det måste ju också i rimlighetens namn innebära att energi- och klimatstrategin behöver uppdateras. I rask takt utformas direktiv och förordningar och snart inleds en ny programperiod om olika stödformer. En klassisk form av piska och morot. Lagstiftning kompletterad med olika former av finansiering. Där allt från de nya stödprogrammen, EU:s långtidsbudget och återhämtningsfonden pekar åt ett enda håll; klimatneutralitet.

    Eftersom klimatförändringar och biodiversitet hänger ihop så kommer även när det gäller den biologiska mångfalden bindande lagstiftning. Och här är målsättningen också glasklar. Skadade ekosystem ska återställas, ekologisk odling öka, pollinatörer skyddas, användning av bekämpningsmedel och gödsel ska kraftigt minskas, trettio procent av land- och vattenområden ska skyddas m.m. Och här tyckte jag att det inspelet som kom under tilläggsdebatten vi hade härförleden om jordbrukets och landsbygdens existensvillkor och utmaningar med allt högre dieselpriser, elpriser och gödselpriser. Och det är klart att vi behöver fundera här och nu vad vi akut kan göra, om det är något akut vi kan göra i den här övergångsperioden. Samtidigt som EU kommer med lagstiftning. Vi ska minska gödselbehovet med femtio procent. Och vi vet att det kommer hårda koldioxidtullar. Vi vet också att jordbruket står för ungefär femton procent av de åländska växthusgasutsläppen. Så det skulle gälla för oss att forma politiken så att det blir en lättare omställning för jordbruket och landsbygden. Det serveras ett smörgåsbord med olika stödformer och åtgärder. Så jag tycker att frågan blir att ska Åland passivt och reaktivt hänga med och i slutskedet med långa tänder implementera direktiv och förordningar eller ska vi vara proaktiva? Det finns ett jättejobb för oss att göra här nu.

    Ytterligare behöver den gröna given analyseras i självstyrelsepolitiska nämnden. Vi har många gånger diskuterat de gemensamma resurserna med företrädesvis fiskekvoterna i åtanke. Men det handlar inte bara om rättigheter utan även skyldigheter. Vad innebär den gröna given och skyldigheter när det gäller t ex utsläpp av växthusgaser och skydd av land- och vattenområden. Det konstateras att mycket av den kommande lagstiftningen ligger inom vår behörighet. Samtidigt som fördelningen av olika former av stöd och skyldigheter är oreglerat. Dessutom å ena sidan höjer vi ambitionsnivån beträffande utsläppen av växthusgaser sedan tar vi upphandlingslagstiftning som motverkar det och köper dieselfärjor. Politiken hänger helt enkelt inte ihop.

    Den gröna given, Fit for 55 och EU:s taxonomi kommer att ha stora implikationer på infrastruktur- närings- och finansavdelningarna. Och antagligen också på pensionsfonden. Det behövs analyser av de olika finansierings- och stödmöjligheterna, landskapets verksamheter, upphandlingar och investeringar. Skruvar vi inte upp miljö- och klimatpolitiken kommer någon annan att tvinga oss att göra det. Med att resultatet kanske blir sämre än om vi skulle ha kunnat vara proaktiva själva.

    Talman! Några ord om digitaliseringen. Självstyrelsepolitiska nämnden skrev i sitt betänkande i fjol att Åland behöver delta i och rusta sig för den digitala omställningen. I finans- och näringsutskottets betänkande över budget 2021 konstaterades att digitaliseringen av förvaltningen är eftersatt och behöver prioriteras. Och självstyrelsepolitiska nämnden konstaterade ytterligare för knappt ett år sedan, i likhet med finans- och näringsutskottet, att angreppssättet som landskapet väljer för att ta sig an den digitala transformeringen är en fråga av sådan dignitet att landskapsregeringen innan man skrider till verket behöver återkomma till lagtinget med ett meddelande där man på basen av grundad sakkunskap redogör för behov, alternativ och strategi. Något sådant har vi heller inte sett ännu utan väntar med spänning. Både på digitaliseringsmeddelandet och på tillsättandet av en parlamentarisk grupp.

    För ett år sedan presenterade EU-kommissionen sin vision för EU:s väg mot en digital omställning fram till 2030.
    Och här finns det en del intressant. Prioriterat område är t ex kompetens. Där har EU målsättningen att det ska finnas flera IT-specialister, gärna kvinnor samt att åttio procent av befolkningen ska ha grundläggande digitala färdigheter. Här behöver vi har en strategi. Och en digital omställning av näringslivet. Sjuttiofem procent av EU:s företag ska använda molntjänster och AI samt nittio procent av EU:s små och mellanstora företag ska ha åtminstone grundläggande digitaliseringsnivå. Och digitalisering av offentlig sektor; hundra procent av viktig offentlig service ska finnas på nätet. Utvecklad e-hälsa; innebär att hundra procent av EU-medborgarna ska ha tillgång till sina patientjournaler. Slutligen säker och hållbar infrastruktur: stora satsningar på uppkoppling. Alla ska ha tillgång till 5G och snabbt internet. Inte minst för att kunna jobba på distans. Här behöver vi också forma vår egen politik. Hur blir det med vårdinformationssystemen, med studerandeinformation, med nödcentralen? Vi behöver fatta avgörande framtidsbeslut också när det gäller digitaliseringen har vi ett stort och viktigt arbete att göra.


  • Tack, talman! I Liberalernas gruppanförande tar ledamot Sjögren upp det här med jordbruket och gröna given, framtidsvisionerna och EU:s ambitiösa mål. Det här är ju verkligen stora och komplexa frågor hur vi ska nå det här inom en snar framtid dit EU vill. Samtidigt som vi i vår värld ska producera mat till åtta miljoner människor och vi vill ha en lokal produktion på Åland. Och där måste lönsamheten vara det absolut viktigaste. Att få upp lönsamheten i branschen, det är och o för att vi ska ha vårt jordbruk kvar på Åland. Så länge vi har det kvar kan vi också ha visioner. Men ekonomin spelar en väldigt, väldigt stor roll i de här frågorna.


  • Talman! Jag är fullständigt enig, fullständigt enig. Jag kan skriva under på varenda bokstav som ledamot Mattsson säger. Samtidigt så har vi stora saker i görningen. Det riskerar också jordbrukets framtid om vi får höga koldioxidskatter. Vi får skatter på gödsel. Allt pekar i den riktningen, så vi behöver nog sätta igång en tankesmedja så att vi kan behålla vårt jordbruk som vi har i dag. Kanske akuta lösningar men också långsiktighet så att vi kan hjälpa jordbruket att få lönsamhet med de till buds stående medlen.


  • Tack, talman! Och den tankeverkstaden är ju redan igång. Vi antog ju här innan jul det nya LBU-programmet där alla åtgärder i stort sett går i riktningen med EU:s gröna giv. Så jag tycker att det också görs en stor del. Men det är också marknaden som styr väldigt, väldigt mycket och där är transporterna det absolut viktigaste. Att vi får in produkter till centrallagren och till centralaffärerna i hela Finland. Det är där som pengarna finns, helt enkelt, om vi ska tala klarspråk.


  • Talman! Jag har inte någon - varken kunskap eller ens lust - att ifrågasätta den analysen. Den kan ledamot Mattsson mycket bättre än jag. Men ser jag på hela bilden så kommer det att komma direktiv här också. I transporterna, i små lastbilar, i stora lastbilar, koldioxidskatter så att vi behöver ta ett helhetsgrepp om det här annars så kan vi stå här med tvättad hals. Jag tror att vi har mål- och problemformuleringen klar för oss men vi behöver ta ett fast grepp hur vi ska nå dit. Jag är lika angelägen som ledamot Mattsson att vi kan fortsätta äta lokalproducerat på Åland och att vi har ett livskraftigt jordbruk. Det kan jag garantera.


  • Ledamot Wille Valve (M) Gruppanförande | 13:16

    Talman! Om externpolitiken för år 2021 hade haft ett ledmotiv eller ett soundtrack så hade det nog varit Stayin' Alive med Bee Gees. Två år av pandemi har ställt om vår omvärld och vänt upp och ner på många för sant hållna sanningar. Småa och stora. Digitala möten har varit legio inom Nordiska rådet. BSPC har ordnat de två senaste konferenserna helt digitalt. På Åland har flera kommuner haft digitala möten, bland annat min hemkommun. ÅHS har ändrat stadgarna för att möjliggöra e-möten. I Europaparlamentet har ledamöterna deltagit på distans, rentav röstat på distans, se gärna ett PM som heter Remote voting in the European Parliament. Kanske vi i Ålands lagting kunde ta lite inspiration. På många andra sätt rustar vi ju oss för att nya pandemier kan komma. Varför inte också börja bygga grunden för elektroniska plena?

    Två år av pandemi måste sägas ha påverkat externpolitiken negativt. En klassisk externpolitik bygger ju långt på att människor möts, lär känna varandra, lär förstå varandra men Åland har trots det inte varit utan framgångar. Pandemin har dock medfört en slags implosion av det nordiska samarbetet som kanske tydligast märkts i den totala avsaknaden av gemensamma nordiska riktlinjer för nedstängning och öppning av våra samhällen. Sällan har de klassiska nationalstater varit så livskraftiga som under pandemin. Nu ser vi dock hur pendeln så sakteliga börjar svänga tillbaka vilket Enestam-rapporten, som beskrivs under kapitel 2,5 2, är det tydligaste exemplet på. För oss ålänningar är vårt hem Norden och de senaste årens upplevelser har väl varit lite som att dela upp sitt hem i olika zoner med olika regler. Från åländsk sida har vi särskilt framhållit barnens rätt att träffa sina föräldrar. Oberoende var i pandemiområdet Norden de barnen nu har råkat vara bosatta. Till den delen har gränshindersorganen kunnat agera som en kyrkstöt gentemot de nordiska staterna och drivit på förändring i en mänskligare och medmänskligare riktning.

    När jag tittar tillbaka på de två senaste åren av gränshindersarbete ser jag en stor kontrast jämfört med tidigare år. För, talman, det vi ser det är att gränshindersarbetet har retirerat från så kallade vanliga dubbelbeskattningsavtal till barns grundläggande rätt att umgås med sina föräldrar vilket nog kan göra den mest förhärdade nordist lite pessimistisk. Det till trots har vi bara ett alternativ och det att kavla upp ärmarna ett snäpp till och fortsätta kämpa för att ålänningarna ska drabbas av så lite gränshinder som möjligt. Absolut avgörande under de kommande åren kommer att vara vår nordiska arbetsmarknad och hur vi lyckas matcha den åländska marknaden med den. För vi ska minnas att hela Norden har drabbats ungefär på samma sätt som vi av pandemin men i allt detta har vi flera konkurrensfördelar som har förstärkts och som gjort att fler nordbor valt att bosätta sig på Åland uttryckligen under pandemin.

    Mitt helhetsomdöme - och gruppens omdöme - om landskapsregeringens externpolitik blir positivt. Låt oss titta på några objektiva kriterier för en bra externpolitik. En hyfsat objektiv indikator är kommissionär Virginijus Sinkevičius besök till Åland - rent faktiskt det första kommissionärsbesöket någonsin sedan EU inträdet - och det här, mina vänner, föregicks av ett fotarbete som heter duga och ett efterspel som också var positivt för Ålands ställning i EU. En annan indikator är arbetet med skattefrågorna där ministrarna Karlström och Höglund efter att meddelandet skrevs rönte vissa delsegrar i förenklingar av skattegränsen. Som en tredje hyfsat objektiv indikator på en bra externpolitik kan nämnas uppgraderingen av vår specialrådgivare till ministerråd. Det här är bra och ett naturligt nästa steg är att stärka vår närvaro i Helsingfors som har en stark koppling till externpolitiken.

    Som färdkost inför framtidens arbete så vill jag nämna två saker. 1. Missa inte att positionera Åland i Almedalen, på SuomiAreenan eller andra relevanta arenor nu när Norden öppnar upp och 2. Ålands plats i Europaparlamentet. Det är ju lite råddigt och krångligt det här med vår nya självstyrelselag men ett sätt att förlösa det kunde ju vara att skapa en egen valkrets i Europaparlamentsval. Rent juridiskt tekniskt är det betydligt mindre komplicerat än många andra saker som har dryftats i självstyrelselagsrevisionen. Tack för ordet.


  • Tack, herr talman! Det var med stort intresse som jag lyssnade till ledamoten Valves anförande och särskilt till de delar som rörde framgångar beträffande hanteringen av skattegränsen. Tyvärr så känner inte vi till vilka framgångarna skulle vara. Och jag undrar om människorna där ute bland företag och samhället känner till dem heller om ledamoten Valve kan utveckla den delen av sitt anförande.


  • Ledamot Wille Valve (M) Repliksvar | 13:22

    Skattegränsen är ju en utmanande fråga. Det är väldigt svårt att jobba med den från åländsk synvinkel eftersom det är riksbehörighet. Men det finns en EU-dimension av det - som ledamoten Gunell väl känner till - och det är uppförsbacke i de frågorna eftersom det i regel finns ett ointresse av att diskutera de här frågorna från finländsk sida. Framgången skulle jag beskriva som att man har fått tillstånd en partssammansatt grupp som består av tullen, skattebyrån och landskapsregeringens tjänstemän och som har ett uttryckligt mandat att förenkla skattegränsen så mycket som möjligt. Och också i att vi hade tullen på besök på Åland och att problemen diskuterades så som de faktiskt är och att sakkunniga bjöds in som kunde belysa det d v s företagarna, Ålands småföretagare, som verkligen drabbas av det. Det går åt rätt håll.


  • Så i princip så har inte några större genombrott de facto inträffat ännu som påverkar företagarna i det åländska samhället eller tidningsprenumeranter och andra på något konkret sätt utan det här är ett inledande skede i förhandlingarna som ledamoten Valve nu beskriver.


  • Ledamot Wille Valve (M) Repliksvar | 13:24

    Nej då, ledamoten Gunell, för tidningsprenumeranter har det märkts positiva skillnader eftersom det ett tag var så att varendaste en tidning skulle klareras, men nu behöver det inte göras så längre utan nu får man t ex Hufvudstadsbladet genom att årligen klarera. Så att det har skett positiva framgångar. Jag fullkomligt övertygad om att det kommer mera på den här vägen.


  • Ledamot Camilla Gunell (S) Gruppanförande | 13:24

    Tack för det herr Talman! Jag vill börja med att gratulera Åland till det här medlemskapet som associerad medlem i Unesco. Jag vet att det har varit ett långvarigt arbete där många politiker, regeringar och tjänstemän har gjort ett mycket väl, gott och förberedande arbete. Jag tycker det är riktigt roligt att vi nu har kommit så här långt och att Åland nu är associerad medlem. Det har också lett till att man har kunnat lyfta upp den nordiska klinkbåtstraditionen och därmed uppmärksamma de traditionella båtbyggandet i Norden som ett immateriellt kulturarv och även det har varit framgångsrikt. Så det här är en positiv kulturnyhet under en tid som annars har varit svår under pandemin.

    Jag vill också ta lite utgångspunkt i det nordiska arbete eftersom jag och ledamoten Anders Eriksson har två år som medlemmar i Nordiska rådet. Jag tycker man mycket väl kan hävda att Norden under de här senaste åren - under pandemins tid - inte har lyckats med sina strävanden att bli en mer och kanske världens mest integrerade region. Covid-hanteringen har snarare kanske gett en motsatt effekt. Vi har inte i Norden lyckats hitta gemensamma arbetsmetoder eller ett effektivt samarbete mellan länderna. Man måste nog också konstatera att pandemin tagit fokus från det här arbetet och från dess förverkligande. Det har till och med varit så att situationer med gränsträgningar har skapat irritation mellan tidigare mycket goda grannar.

    En annan konsekvens, som kanske inte berodde på pandemin men ledde till att man under hösten hade en ganska stormig diskussion mellan Nordiska rådet och ministerrådet kring hur man ska förverkliga visionen och med vilka pengar det ska göras. Den gröna omställningen som man vill komma i gång med, som är väldigt viktig, så ska uppenbarligen finansieras med medel från kultur-, ungdoms- och utbildningsområdet. Det ledde till ett budgetförslag från ministerrådet som tre partigrupper bestämt sa nej till. Dåvarande samarbetsminister Thomas Blomqvist fick i stället komma med ett budgetförslag där kulturen tilldelades 6,5 miljoner danska kronor och utbildningssektorn 4,4 miljoner som nu har lagts tillbaka i budgeten för 2022. Hur den här fördelningen ska göras sköts nu i en dialogprocess mellan kulturministrarna/utbildningsministrarna i Norden och det utskott som jag för tillfälle har fått äran att leda. Jag hoppas att vi här kan ha en god dialog och ett gott samarbete med ministrarna Hambrudd och Holmberg-Jansson och även med tjänstemännen i ÄKK som hanterar de här frågorna.

    Inför de kommande åren 2023 och 2024 ligger fortfarande hotet kvar om inbesparingar inom kultur- och utbildningssektorn och många institutioner är fortsatt oroliga över sin fortsatta existens. Att förverkliga visionen och arbetet inom den gröna omställningen är givetvis bra men att pengarna ska tas från det fundament som i det nordiska samarbetet är språkgemenskap, kultur, barn och unga, utbildning och forskning är väldigt svårt att förstå. Man kan inte ställa två såna sektorer mot varandra och jag hoppas att det här kan leda till en bra dialog mellan regeringarna och parlamentarikerna i våra parlament för att rädda de här verksamheterna. Med tanke på att fyra regeringar i Norden - Finland, Sverige, Norge och Danmark - nu leds av Socialdemokratiska statsministrar så kommer jag som Socialdemokrat förstås också att jobba den vägen och försöka påverka den här frågan. Och jag hoppas att fler som har möjlighet att påverka söker upp sina kontakter och gör sitt yttersta. Pandemin har nog tillräckligt påverkat kulturarbetare och konstnärernas tillvaro.

    I Jan-Erik Enestam aktuella rapport om nordisk civil krisberedskap så lyfts också vikten av att trygga tillräcklig finansiering för nordiskt samarbete inom kultur-, forsknings-, fritids- och ungdomssektorerna. Nordiskt samarbete på vardaglig nivå har en stor betydelse för den nordiska identiteten, samhörigheten och tilliten som i sin tur gör utgör grunden för en gemensam nordisk civil krisberedskap. Likaså pekar han på punkten om att fortsätta att lära oss de andra skandinaviska språken också det menar han att har en viktig roll i den fortsatta civila krisberedskapen. Jag tycker att vi borde bjuda in Jan-Erik Enestam för att ge en presentation av rapporten till Ålands lagting, gärna på Nordens dag om vi får tillfälle att fira den här i mars.

    När det gäller den nordiska säkerhetspolitiken eller det nordiska samarbetet inom civil beredskap så är det viktigt att den utvecklas. De flesta nordbor känner sig trygga i att det sker ett samarbete och ett fördjupat samarbete mellan de nordiska länderna. Säkerhetsfrågor i dag är i mycket hög grad kriser som påverkas av klimatförändringar som skogsbränder, stormar, översvämningar och pandemier. Vi vet också att den civila krishanteringen i mångt och mycket är kopplad till Försvarsmaktens olika resurser och det är ju alltid lite känsligt för det demilitariserade Åland. Men det blev också klart i samband med sessionen att Natochefen Jens Stoltenbergs besök och huvudtalare kring sessionen att också Nato inriktar sig i allt högre grad på krishantering som inte är kopplade till krig och försvar utan snarare till de civila kriserna.

    Jag tror det är väldigt viktigt med tanke på det som sker i vår omvärld i dag att Finland och Sverige ändå inte låter sig skrämmas i sitt beslutsfattande kring hur det här ska skötas utan håller en stabil kurs. Där kan man bara vara tacksam för den stabila hanteringen av de här frågorna som både regeringen Sanna Marin och regeringen Magdalena Andersson har hållit. Hela den här frågan kring Östersjön och demilitariseringens roll får vi återkomma till i samband med ett senare dokument angående redogörelsen för självstyrelsepolitiska ärenden.


  • Tack, talman! Det är precis så som ledamot Gunell säger att det görs ju stora förändringar nu i budgetarbetet och det här var en av de frågor som - när jag tillträdde som samarbetsminister - hade en dialog med lantrådet om som har varit samarbetsminister tidigare och som sagt att det här kommer aldrig hända. Man kommer aldrig att göra de här stora förändringarna. Det kommer inte att ske. Det gick ganska enkelt inledningsvis att få igenom de här budgetramarna som finns satta till 2024. Det var inte så många som reagerade då men sedan, när man väl började se vad det innebär, det var då reaktionerna kom. Från åländsk sida så har vi kontinuerligt lyft upp och sagt att man ändå måste dra ner med varsamhet när det gäller utbildning och kultur. För det är precis som ledamoten säger, fundament (… taltiden slut).


  • Ledamot Camilla Gunell (S) Repliksvar | 13:34

    Det är väl en ganska klassisk utveckling att det är lätt att se siffror på ett papper och visa på en nedåtgående kurva. Men vad innebär det i praktiken. Och det är först när det blir förverkligat och när hotet blir reellt som folk riktigt vaknar till liv. Och det har det nog, vaknat till liv, tror jag runt om i Norden. Det är ju lite svårt som ålänning att hävda att de andra ska betala mer eftersom vi själva inte betalar till det nordiska samarbetet utan vi har nytta av det. Men vi står inte som finansiär. Så man måste ha goda argument varför regeringarna i Norden skall prioritera det nordiska samarbetet. Jag tycker att det finns goda argument i Enestam rapport som vi kan ta fasta på.


  • Tack, talman! Det är precis som ledamoten säger att vi har en vision. Vi ska gå mot ett grönare, mer hållbart Norden. Man vill satsa på det området men eftersom det inte skjuts till mera pengar så måste de tas pengar någonstans ifrån. Eftersom vi som samarbetsministrar sitter med budgeten så har man ju tittat på vem det är som har den största potten. Jo, det är just precis kultur och utbildning. Och då har det blivit att det kommer att märkas där. Men jag vet efter att ha haft en diskussion här i veckan med nya ordföranden, norska samarbetsministern, att det här är ju en högt prioriterad fråga även för henne så vi kommer nog ha mycket diskussioner kring det här.


  • Ledamot Camilla Gunell (S) Repliksvar | 13:36

    Tack! Här tror jag verkligen att vi skulle för Ålands bästa och det gemensamma arbetet gynnas av ett gott samarbete mellan regeringen, samarbetsministern, kulturministern och tjänstemännen inom ÄKK som är med och bereder de här budgetarna. Vi från Nordiska rådets delegation för gärna dialoger kring hur vi kan skapa bästa möjliga utrymme för de här delarna framöver, tack.


  • Ledamot Simon Holmström (HI) Gruppanförande | 13:36

    Herr talman! I en externpolitisk debatt går det inte, med all respekt till talmanspresidiet, att undvika att kommentera Ålands roll i det upptrissade säkerhetspolitiska läget här i vår omgivning. Även om den säkerhetspolitiska debatten ska föras lite senare i vår inom ramen för den självstyrelsepolitiska redogörelsen finns några krokar i det externpolitiska meddelandet som faktiskt också ger anledning för att ta fram förstoringsglaset en aning. Nämligen Fredsinstitutet 30 år, Enestam-rapporten, Hanaholmen-initiativet och det finska ordförandeskapet i Nordiska rådet detta år.

    Men först. Vem ska bevaka demilitariseringen? Ja, formellt sett har Finland åtagit sig den skyldigheten genom lösningen på Ålandsfrågan 1921. Det är också enligt självstyrelselagen Finland som har ansvaret att föra landets utrikespolitik. Det är lätt att sluta där. Varför frågan hör hemma i denna debatt handlar om att bevakningen av demilitariseringen och neutraliseringen handlar om långt mycket mer än ingripandet vid potentiella militära hot och utrikespolitik. Kopplar vi frågan för starkt till självstyrelsepolitiska redogörelsen så bidrar vi till den militära diskursen. Vill vi det?

    Vi har ett stort ansvar som förvaltare av fredens öar att främja en djup och bred förståelse i våra närregioner om demilitariseringens betydelse. Det viktiga arbete som görs av Ålands Fredsinstitut som under detta år fyller 30 år är särskilt värt att glädjas över, men ska inte ses som en outsourcing på något sätt av Ålands ansvar och det offentligas ansvar. Utbildning, kontaktskapande, värdskap och internationella kontakter är av stort värde i detta sammanhang. Därför är deltagande i Hanaholmen-initiativet mycket positivt. Också i det nordiska samarbetet, särskilt med tanke på Enestam-rapportens slutsatser inom civil krisberedskap, är Ålands speciella status värt att lyfta i det fortsatta arbetet. Och särskilt då Finland som har ordförandeskapet i Nordiska rådet det här året. I det arbetet kunde Åland främja idén om en nordisk enhet för civil krisberedskap. Ålands status som demilitariserat och neutraliserat område står nämligen som en motvikt till diplomatins och folkrättens nedmontering i vår omvärld. Vi är en fredsprovokatör och ska vara stolta för det. Låt oss använda Ålands externpolitiska forum som fredsprovokatör. Det är vad vi kan bidra med till omvärlden och därmed är detta av externpolitisk vikt. Större så än av självstyrelsepolitisk vikt. Att sedan det externpolitiska meddelandet härnäst skulle innehålla ett stycke om just den informella bevakningen av demilitariseringen kan inte vara ett alltför långt steg att ta.

    Talman, utöver fredslösningen har Åland kommit att erbjuda också en annan modell för omvärlden att dra lärdom av och ta inspiration av. Det Ålandsexempel som samhällskontraktet i utvecklings- och hållbarhetsagendan och bärkraftnätverket kommit att bli väcker fortfarande stort intresse internationellt. Inte minst intresserar sig de nordiska kollegorna för hur Åland så systematiskt och med hela samhället tagit sig an ambitionen att på en generation genomföra en omställning som hela världen skriker efter lösningar för. Särskilt Åland som centrum för förnybar energi i Norden, en målsättning som landskapsregeringen antog förra året, har rönt fascination inom klimat- och energibranschen. Den åländska potentialen för storskalig havsbaserad vindkraft har dryftats på flera nordiska toppmöten.

    Det är också helt i sin ordning att landskapsregeringen satsat resurser på att noga följa med olika EU-initiativ, strategier och stödformer för förnyelsebar energi. I budgeten för 2022 finns flera EU-projekt som rör den marina miljön och som kommer att hjälpa till i förverkligandet av visionen om storskalig havsbaserad vindkraft i åländska vatten.

    Det åländska hållbarhetsarbetet har också gjort Åland till en naturlig mötesplats för internationella sammankomster. Nordiska rådets expertkommitté för hållbar utveckling, det europeiska hållbarhetsnätverket och andra hade alla sammanträden på Åland under ReGeneration-veckan i slutet av augusti. Evenemanget var trots de rådande pandemirestriktionerna en stor succé i form av de alla gäster som besökte Åland, inte minst EU-kommissionären Virginijus Sinkevičius. Det var första gången en sittande EU-kommissionär besökt Åland, förhoppningsvis inte den sista. Den treåriga investeringen i just den nordisk-baltiska ungdomsnätverket, rörelsen ReGeneration 2030 visade sig bära frukt för Åland. Enbart fantasin sätter gränser för vad mer denna ungdomsrörelse kan bidra till för Åland och för regionen.

    En internationell plattform som Åland kanske aldrig varit mer representerad på är FN:s årliga klimattoppmöte. Utvecklingsminister Alfons Röblom tog tillfället i akt att delta i panelsamtal och informella samtal med EU-parlamentariker, nationella parlamentariker, ministrar och ungdomsdelegater. När hände det senast att en åländsk politiker deltar i ett samtal med USA:s jordbruksminister? Själv passade jag på att hålla en key note om Ålands omställningsresa för världens största sociala media för klimatfrågor Wedonthavetime vilken sändes live från Glasgow.

    Även om Glasgows klimatpakt blev en halvmesyr tog världssamfundet några steg framåt i alla fall. Enligt IPCC måste de globala utsläppen minska med fyrtiofem procent senast 2030 jämfört med 2010 års nivåer för att världen ska ha en god chans att överhuvudtaget uppnå Parisavtalet. Många länder tillkännagav i Glasgow uppdaterade nationella klimatmål så kallade NDC:er, men sammantaget är de långt ifrån tillräckliga. Enligt Climate Action Tracker är vi på väg mot en 2,4 graders ökning med de uppdaterade målen. Positivt är därför att Glasgows klimatpakt nu förutsätter att länderna ska inkomma med nya klimatmål inför COP27 i Egypten detta år för att ytterligare pressa på för förnyade ambitioner.

    Det är just detta som Åland har gjort med de förnyade klimatmålen. Med en kommande klimatlag som strategiskt styr utsläppsminskningarna inom alla samhällssektorer får vi allt större anledning att visa upp ett gott exempel till omvärlden om hur ett litet dynamiskt samhälle tar till sig behovet av omställning och gör verklighet av det. Att Åland ska finnas med på COP27 i Egypten är en målsättning som Hållbart initiativ helhjärtat stöder.

    Talman, fred och klimatomställning är sannerligen monsterprojekt. Ibland hörs att lilla Åland inte gör någon skillnad. När jag personligen bollar med sådana stora existentiella frågor brukar jag ofta vända mig till bokhyllan. Och då hittade jag en tjänstvillig Albert Camus. Vi hör hans hoppfulla budskap eka till vår tid: Vi får aldrig ge upp utan ska fortsätta med våra ansträngningar även om vissa i slutändan visar sig vara helt fruktlösa, för att åstadkomma förändring där förändring behövs är ett gyllene mål. Det finns saker som alltid är värda att kämpa för, no matter what. Den framåtrörelsen ger mening och värde.

    Åland har redan på många sätt bevisat att vi inte är någon viljelös autonomi. Steg för steg uppgraderar vi vår externpolitiska potential med exemplets starka makt. Åland förlorar aldrig hoppet om ett fredligt och bärkraftigt samhälle med en stor kärlek till vår planet och våra medmänniskor i alla delar av världen.


  • Ledamot Anders Eriksson (ÅF) Gruppanförande | 13:46

    Herr talman! Nackdelen med att alltid vara sist i hackordningen är ju att det mesta är sagt. Jag kommer ihåg att vice talman Roger Nordlund svängde på tågordningen någon gång och lät de små slippa fram först till min stora överraskning i och med att jag inte hade förberett mitt anförande då. Men det var en annan femma.

    Jag kan hålla med om allt som ledamoten Gunell sade. Det kan jag understryka. Jag vill tacka nu sittande talman som önskade oss som jobbar i det nordiska lycka till. För det har nog känts de två sista åren som om det skulle ha behövts. Det sägs från regeringens sida att det nordiska samarbetet utgör Ålands viktigaste plattform för internationellt samarbete och så är det förstås. Bristen på koordinerade åtgärder mellan de nordiska länderna har drabbat gränsregionerna hårt. Det har vi pratat om många gånger och erfarit. Det som landskapsregeringen ytterligare skriver är att man under året har verkat för att det Nordiska ministerrådet skulle ta en mer samlande roll för att säkerställa att Norden skulle kunna hantera pandemin gemensamt utan inskränkningar i mobiliteten. Det här är en väldigt bra formulering och det vore intressant att höra om det finns några flera tankar bakom det. Jag ska återkomma till den frågan.

    Jag vill bara helt kort beröra det som sägs om Färöarna, Grönland och Åland i det nordiska samarbetet. Färöarna är ju också här en murbräcka och vill ju ha ett självständigt medlemskap i både ministerrådet och i Nordiska rådet. Vi är ju lite mer avvaktande från åländsk sida och vi har väl inte slutgiltigt tagit ställning hur vi ska ha det. Jag hör personligen till dem som tycker att vi absolut borde ha en självständig ställning på samma sätt som vi till exempel fick i Unesco. Därför gläder mig att det står på sidan åtta att "under året kommer landskapsregeringen att analysera sitt deltagande i det nordiska samarbetet och vid behov vidta förändringar i syfte att säkerställa Ålands ställning i samarbetet". I och med att det finns i samma stycke som formuleringen om att Färöarna vill ha ett självständigt medlemskap så läser jag nu texten på det sättet att man ifrån regeringens sida kommer att analysera det här riktigt noggrant och det är bra.

    Det sägs också att man vill ha en god dialog från ministerrådets sida med Nordiska rådet och det är en viktig del för att få integrationen och fungera. Det här är väldigt, väldigt viktigt att notera. Förra veckan hade jag förmånen att få, i och för sig via Teams men ändå, ha ett möte med Nordiska rådets nuvarande president Erkki Tuomioja som underströk precis samma sak. Och två dagar senare så underströk ordförande för samarbetsministrarna Anne Beathe Tvinnereim samma sak att nu måste vi få till stånd ett bättre samarbete mellan parlamentarikerna och ministerrådet. För det är där som det främst har fallerat att vi inte har fått gränsfrågorna lösta på ett bra sätt. Allt det går ju ner till smittskyddslagstiftningen. Vi bör sträva till att man ser Norden som en helhet också i smittskyddshänseende. I det hörande som har varit så har åtminstone den finska regeringen med flera regeringar varit ganska kritiska till det. Men det tycker jag är synd för det är det som har gjort att vi har fått de problem vi har fått.

    Det sägs under 2.5.5 näringsliv, energi och regionalpolitik, att de nordiska ministrarna med ansvar för näringspolitik beslöt att satsa 20 miljoner danska kronor på turistnäringens hållbara utveckling och återhämtning efter coronapandemin. Där hade jag förmånen att få vara med och få mer kunskap. Senaste veckan när jag ledde Nordiska rådets utskott för tillväxt och utveckling hade vi experter från Innovsjon Norge och från Svanen Norge. Det var ganska tydligt att de regioner som kan visa och erbjuda ett miljövänligt resmål stärker sin ställning alltmera. Och enligt mitt förmenande så ligger Åland bra till. Den här trenden bör vi ta vara på. Den minnesgode kommer också säkert ihåg att vi hade ett hörande här i lagtinget där en framtidskonsult räknade upp vad som var de största tillgångarna inom turismen framöver. Naturturismen hade en framskjuten roll där.

    Under 3.3 pratas det om Ålands möjligheter till inflytande i EU-ärenden. Man pratar om det ministerråd som vi har som i formellt hänseende är underställt utrikesministeriet. Det är förstås en bra resurs som egentligen hela tiden innehafts, positionen, av duktiga personer men vi borde förstärka närvaron i Bryssel på lite samma sätt som Färöarna och Grönland har. Att man kunde ha en mera egen representation. Det anser jag att skulle vara viktigt.

    Jag har två små saker som jag ska ta upp till. Under 3.3.3 så pratas det om samarbete med europaparlamentariker. Det enda som nämns är samarbetet med europaparlamentarikern Nils Thorvalds och det tycker jag är rätt ensidigt. Till exempel EFA:s, Europan Free Alliance, europaparlamentariker är som klippt och skurna för att driva de åländska frågorna i och med att samtliga ledamöter kommer från minoriteter. Bland annat har man ställt frågan från EFA:s parlamentarikergrupp till de finska representanterna hur det kan komma sig att man i strid med självstyrelselagen kommunicerar så pass mycket på finska med Åland som man gör. Som ett exempel på vad man kan åstadkomma den vägen. EFA:s EU-parlamentariker planerar i samband med 100-årsfirandet att förlägga sitt sommarmöte hit till Åland. Vi hoppas verkligen att det ska falla på plats och jag hoppas att regeringen också kan utnyttja den plattformen.

    Det sägs i 3.3.7 Ålands deltagande i den nationella beredningen av EU-ärenden, att enligt 59 paragrafen har Åland eller landskapsregeringen rätt att delta i beredningen av Finlands nationella ställningstagande. Det görs genom att landskapsregeringen har en representant i de flesta sektorsspecifika beredningssektionerna samt kommittén för EU-ärenden. Den formella plattformen finns men problemet är att all dokumentation och alla möten sker ju på finska, egentligen i strid med självstyrelselagen. Så i praktiken så är det här inflytandet som vi har enligt 59 paragrafen i självstyrelselagen ganska långt är en chimär. Det sägs också till sist att det är ett växande problem att allt fler tjänstemän i Finland saknar tillräckliga kunskaper i svenska och det är förstås riktigt.

    Avslutningsvis så noterar jag när det gäller Ålands prioriteringar och favorit i repris åländsk representation i EU-parlamentet. Och då tänkte jag när jag läste den här frågan att varför lyfter man det aldrig internationellt? Tyvärr så är inte vice lantrådet här men han nämnde någonting, jag hittar det inte texten, men han pratar om att man behöver få upp den här frågan på internationell nivå och att det fanns några tankar runt det. Det skulle vara intressant och veta lite mer om det. Tack, fru talman.


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Anförande | 13:55

    Tack, talman! Bästa lagting, åhörare. När EU:s arbete med den gröna given går framåt är det viktigt för landskapsregeringen att kriterier för vad som ska betraktas som skyddade områden är rimliga och inte automatiskt utesluter ansvarsfull jakt och viktiga viltvårdsinsatser. I januari 2021 antog EU-kommissionen en begränsning av användningen av blyhagel i våtmarker. Det innebär i praktiken att användning av blyhagel vid jakt och skytte vid eller i närheten av våtmarker blir förbjudet i hela EU från den 15 februari 2023. Utöver detta arbetar också kommissionen vidare med ett förslag som skulle begränsa all användning av bly i ammunition för jakt och sportskytte. Enligt nuvarande förslag skulle all användning vid jakt förbjudas, samt användning vid sportskytte där skjutna kulor inte kan samlas upp i så kallade kulfång. Förslaget undergår nu en vetenskaplig utvärdering varefter kommissionen förväntas sammanställa det slutliga lagförslaget. Hur har Åland agerat i dessa frågor, med tanke på jaktens betydelse för Åland, men även att sportskyttet är något som engagerar många ålänningar?

    När det gäller skyddet av vår sjöfågelstam och då speciellt Ejdern skulle det vara intressant att veta med tanke på social- och miljöutskottets betänkande gällande medborgarinitiativet skydda sjöfågelstammen står att landskapsregeringens kan inleda en dialog med EU-kommissionen om eventuella aktiva örnbegränsande åtgärder såvida säsongens passiva åtgärder inte når önskvärt resultat. Hur ser läget ut kring skyddandet av sjöfågelstammen? Finns det en dialog med EU-kommissionen gällande eventuella aktiva åtgärder?

    När det gäller arbetsmarknad hade arbetsmarknadsministrarna ett informellt möte digitalt på inbjudan av ordförandelandet Finland i juni 2021 och höll ett formellt möte i Helsingfors i november 2021. Åland representerades av minister Fredrik Karlström. Nordiska ministerrådets arbetslivspolitiska samarbetsprogram 2018– 2021 omfattar sysselsättnings- och arbetsmarknadsområdet samt arbetsmiljö- och arbetsrättsområdet. Fokus kommer att ligga på bl a stärka matchningen mellan utbud och efterfrågan av kompetent arbetskraft samt öka deltagandet på arbetsmarknaden, särskilt inom utsatta grupper. Matchningen och speciellt problematiken för utsatta grupper för att komma in på arbetsmarknaden är avsevärd på Åland. Och speciellt under 2021 såg vi ett läge där arbetslösheten var relativt stor men matchade inte företagens skriande behov av arbetskraft. Det skulle vara intressant att veta hur Åland kan dra nytta av detta nordiska fokusområde.

    När det gäller fiske. Det här är min kollega Simon Påvals hjärteområde men han är tyvärr inte med oss fysiskt i dag här i salen så jag lovade att ta upp det ändå. Landskapsregeringen noterar också att en diskussion kring fritidsfisket har kommit upp i samband med revideringen av EU:s fiskerikontrollsystem och konstaterar att fritidsfisket också i fortsättningen bör regleras lokalt och inte på EU-nivå. Upplever landskapsregeringen att det åländska fritidsfisket hotas av extern reglering? Sveriges riksdag beslutade hösten 2021 att flytta ut den så kallade trålgränsen från fyra sjömil till tolv sjömil. En sak som är värd att nämna är att det svenska beslutet om att flytta ut trålgränsen till tolv sjömil i praktiken enbart gäller svenska båtar medan de bilaterala överenskommelserna mellan Sverige, Finland och Danmark ännu gäller som tillåter trålning på varandras vatten till fyra sjömils-gränsen. Det som kan lyftas som farhåga är att det kan tänkas när svenska Havs- och Vattenmyndigheten verkställer riksdagens beslut om att flytta ut trålgränsen för de svenska båtarna kan det vara att dessa svenska båtar i stället söker sig till våra kuster där de fortfarande får gå in till fyra sjömil. Därtill är det bra att nämna att om vi flyttar ut vår trålgräns till tolv sjömil så säkrar vi hela Ålands hav med överlappande trålgräns från båda sidor.

    Slutligen, talman, i den gröna given finns också initiativ för att skydda områden med stort värde för den biologiska mångfalden. Det kan till exempel handla om nya krav för skydd av mark- och vattenområden. Landskapsregeringen bevakar dessa frågor och framhåller vikten av att definitionerna av skyddade områden tar våra lokala förhållanden i beaktande och är förenliga med äganderätten. Det är bra att landskapsregeringen nu betonar äganderätten. Dock finns fortfarande ett viktigt arbete att göra för att praktiskt och ekonomiskt. För att nå syftet med den biologiska mångfalden är utmaningen att verkligen på ett transparent och kommunikativt sätt förs ut över hela Åland.

    Talman! Jag hoppas att utskotten kan ta del av vissa fokusområden i fortsatta behandlingen.


  • Talman! Tänk vilket år vi har lämnat bakom oss. Vi har fått märka det den hårda vägen hur viktigt öppna gränser är. Någonting som vi tagit för givet och inte ens reflekterat över. Så konstigt det har känts att behöva ta passet med sig när du ska åka till Sverige, för att inte tala om alla krav och andra restriktioner som införts. Vi har blivit ännu mer medvetna om hur viktigt det är att våra fartyg kommer och går och att det finns flyg att åka med när du ska vidare ut i världen. Under 2021 så hade Finland ordförandeskapet i det Nordiska ministerrådet och ordförandeskapet genomfördes i nära samarbete med Åland. Vi har under året upparbetat ett mycket bra samarbete med utrikesministeriet och samarbetet mellan mig och Finlands samarbetsminister Thomas Blomqvist har fungerat bra och jag måste säga att jag är glad att Thomas är helt svenskspråkig, det har såklart underlättat vår kommunikation avsevärt.

    Precis som med det mesta under 2021 så gick inte allt som planerats att genomföras men i slutet på året kunde vi i alla fall träffas fysiskt vilket är en stor skillnad mot att träffas digitalt. Ett digitalt möte tar två till tre timmar och det finns ingen tid för samverkan eller informella diskussioner vilket i alla fall jag har konstaterat är en av hörnstenarna i det nordiska arbetet, möjligheten att träffas och knyta värdefulla kontakter.

    Under året så har de nordiska samarbetsministrarna aktivt arbetat med att förverkliga Vår vision 2030 och förstås haft Corona-hanteringen och gränsrestriktioner som en återkommande diskussionspunkt och så sent som i november på Färöarna var alla länders samarbetsministrar överens om att gränserna ska vi verkligen undvika att stänga igen. Sedan kom Omikron och alla länder agerade som i början av pandemin genom att stänga sina gränser.
    Under hela året har vi från landskapsregeringen kontinuerligt lyft fram att Nordiska ministerrådet ska ta en större roll för att säkerställa att pandemin skall kunna hanteras utan att stänga gränserna eller ha krångliga gränspassager.

    Vi har från åländsk sida tydligt beskrivit problemen. Jag tror alla vet problemen som har varit för oss och effekterna som det har medfört. I början av året skickade vi, eller skickade jag i egenskap av samarbetsminister ett brev till de nordiska samarbetsministrarna i fråga om inreserestriktionerna och testning vid gränserna. Vi har från landskapsregeringens sida även i andra sammanhang sänt brev och kontaktat Sverige gällande gränsrelaterade problem. I mars påpekade vi igen, till dåvarande inrikesminister Mikael Damberg - med en kopia till bl a Sveriges nordiska samarbetsminister Anna Hallberg - om att Åland borde få undantag.

    I slutet på november så deltog jag som minister, tillsammans med andra samarbetsministrar, vid en Covid-19 konferens som arrangerades i Nordens hus på Färöarna. Vår landsskapsläkare Knut Lönnroth deltog också som expertsakkunnig vid konferensen. Vi passade också på vid det här besöket till Färöarna att träffa den färöiske samarbetsministern Kaj Leo Holm Johannesen, som också är social- och hälsovårdsminister. Vid besöket så diskuterade vi förstås hur de har jobbat med Corona-hanteringen, precis som vi. Men vi fick också besöka deras nya tillbyggnad av sjukhus där de verkligen har använt sig av den senaste tekniken miljömässigt men även med stort nytänkande och med människan i fokus. I byggnaden kommer t ex Färöarnas nya isoleringsrum att finnas så jag passade på att bjuda in ÅHS och Fastighetsverket för ett eventuellt kommande studiebesök. Vi fick även en bredare insyn i hur de jobbar med de sociala frågorna då vi besökte Färöarnas direktör för socialförvaltningen.

    Vi samarbetsministrar har haft digitala möten som jag sade tidigare men i juni så träffades vi i Borgå på ett hybridmöte där några av ministrarna deltog på distans och några var på plats fysiskt. Jag passade också på då - på årets varmaste dag tror jag - och ta ett snabbt besök till social- och hälsoministeriet och besöka Krista Kiuru.

    I september fick vi förmånen att hälsa alla ministrar välkomna till Åland och i november träffades vi på ett fysiskt möte i samband med den nordiska sessionen i Köpenhamn. I Köpenhamn fick näringsministern - och jag i egenskap av socialminister - sköta redogörelserna för våra respektive ministerområden. Vi har haft här i salen idag en diskussion om arbetet kring budgeten. Men det har varit en ständigt återkommande punkt på vår agenda och framför allt det som vi diskuterat tidigare här idag, de svåra besluten om att överföra pengar ifrån kultur och skola till miljömässiga ändamål.

    I Finlands ordförandeskapsprogram har det utgått ifrån visionens tre hörnpelare: Ett grönt Norden, ett konkurrenskraftigt Norden och ett socialt hållbart Norden. Ett av ordförandeskapsprojekten har initierats och drivits av Åland. Landskapsregeringen har tillsammans med utrikesministeriet, utrikespolitiska institutet i Finland och Ålands fredsinstitut under året arbetat med att genomföra ordförandeskapsprojektet som syftar till att belysa Färöarnas, Grönlands och Ålands deltagande tillsammans med de nordiska staterna i det nordiska samarbetet och hur detta ökar den demokratiska hållbarheten i Norden. Avsikten med konferensen var att presentera de starka demokratiska system som kännetecknar de nordiska länderna och visa på hur Färöarnas, Grönlands och Ålands deltagande i det nordiska samarbetet stärker en hållbar demokrati i Norden.

    Ur ett globalt perspektiv visar det nordiska samarbetet ett mycket speciellt exempel. Projektet består av en forskningsrapport, dels en konferens som hölls den 8 december 2021 i Köpenhamn och en sammanfattande kort rapport från konferensen. Vid konferensen medverkade förutom jag från landskapsregeringens sida vicelantrådet Harry Jansson, minister Alfons Röblom och talare på konferensen var bland andra president Tarja Halonen, Ilze Brands Kehris som är FN:s biträdande generalsekreterare för mänskliga rättigheter, några ministrar -inklusive några nordiska samarbetsministrar - akademiker, tjänstemän samt historikern och författaren Gunnar Wetterberg från Sverige. Konferensen var lyckad och välbesökt.

    Vi har även tagit ett beslut tillsammans med Färöarna och Grönland att intensifiera samarbetet oss emellan. Vi träffades under sessionen i Köpenhamn vid Grönlands representation. Färöarna presenterade där sina tankar om ett självständigt medlemskap i både ministerrådet och Nordiska rådet och deras tankar om att erhålla representation i sådana nordiska organ där de ännu inte är representerade. Vi behöver noggrant fundera på hur vi kan stärka det åländska deltagandet i det nordiska samarbetet om Färöarnas och Grönlands deltagande ökar och ändras så att inte Ålands ställning minskar. I samband med besöket på Färöarna berättade de om att de just då hade blivit associerade medlemmar i WHO. Det är också något som vi ifrån åländsk sida kommer att jobba vidare med. Färöarna har visat vägen en gång till.

    Talman, jag är precis klar, det nordiska samarbetet är en viktig utrikespolitisk arena för Ålands del och vi behöver försäkras oss om att vi inom förvaltningen har de resurser som behövs för att inte nedprioritera det arbetet. Det kan behövas både förstärkning av avdelningarnas tjänstemannaresurser och ökade anslag för att delta i olika samarbeten. Vi vet att många möten framöver kommer att hållas digitalt men om vi ska bevara vår ställning och vårt kunskapsutbyte, som är så viktigt, så behöver det fortsättningsvis deltas vid mötena som ordnas fysiskt. Det är också viktigt att landskapsregeringens delegation vid varje sammanhang motsvarar det som förväntas av deltagarna i samarbetet och att det internationella protokollet följs.


  • Tack, talman! Jag undrar om ministern skulle kunna precisera de sista slutsatserna att det behövs en förstärkning av resurserna på tjänstemannanivå. Vi har ju hört liknande propåer tidigare och det har varit sådana skrivningar i tidigare redogörelser. Men något konkret har vi inte hört och det finns inte i den tilläggsbudget som vi ska behandla på fredag heller, så när och i vilken omfattning ska det förstärkas?


  • Tack, talman! Tack för frågan. Det handlar i stort sett om att under föregående år, eller egentligen de två senaste åren, så har mycket av mötena varit digitala eftersom man har haft en väldigt stor osäkerhet i vad det kommer att krävas så har man på vissa avdelningar dragit ner anslagen för det nordiska samarbetet, vilket jag anser att är väldigt olyckligt. För om det är någonstans vi kan ta lärdom och se på de goda exemplen på hur man jobbar i andra länder så är det inom det nordiska. Så här behöver vi se till att det inte blir så att man drar ner. För som det har varit under senaste år har man inte ens haft tid att prioritera upp det nordiska arbetet. Och det är olyckligt.


  • Tack, ja, i sak håller jag helt med. Jag tycker också att det nordiska är oerhört viktigt och att det måste finnas resurser men menar ministern då att det ska ske en omprioritering på avdelningarna - vilket jag antar att man redan har gjort när man har tvingats till sparåtgärder - eller tänker man sig att resurserna till avdelningarna ska utökas för att man ska få resurser till det här arbetet?


  • Tack talman och inte för att föregå debatten på fredag, men en utav punkterna som finns med där så är ju förstärkning utav hälsobyrån och där är ett av argumenten att det nordiska arbetet har behövt prioriteras ner för att man inte haft personella resurser för att ta hand om det. Och det är väldigt olyckligt. För om det någonstans - kan jag se, jag är ju jävig i den här frågan - finns väldigt mycket man kan titta på hur man jobbar med de här frågorna inom både det sociala och hälsomässiga är det i de nordiska länderna. Så ja, det kan innebära att vi behöver ha mera resurser, men också att prioritera upp arbetet. Jag tänker på finansavdelningen som jag tror att har haft ett väldigt litet deltagande i de andra finansministrarnas nordiska träffar och det kanske man borde prioritera upp. Det handlar inte alltid bara om resurser utan det handlar om att prioritera upp det nordiska och se (… taltiden slut).


  • Ledamot Nina Fellman (S) Anförande | 14:14

    Talman! Först hade jag tänkt prata om demilitariseringen sedan tänkte jag att man inte skulle våga göra det p g a de stränga direktiven och sedan har ledamoten Holmström visat vägen och man fick visst prata om demilitariseringen. Så jag ville bara säga att det tänker jag göra litegrann.

    Den externpolitiska redogörelsen är till sin natur ganska bakåtblickande. Det är liksom en uppräkning av det som har varit och det har ju sin plats. Det är viktigt att man drar slutsatser. Men det intressantare är ändå hur man avser att jobba med olika frågor av externpolitisk natur framåt. Om man därtill är lite ointresserad av symbolfrågor - som att en tjänsteman får en annan titel - så då blir det lite tunt på den politiska ambitionssidan i det här dokumentet. Ingen förändring kommer ju till om man inte vill det och inte heller - som minister Holmberg-Jansson konstaterade - utan resurser. Landskapsregeringen har vid flera tillfällen, också i det här dokumentet, aviserat mera resurser för externpolitiskt arbete både i Helsingfors som är vårt viktigaste ”utland”, vid vår egen förvaltning och i Bryssel. Nu fick vi höra lite mera om vad det egentligen innebär. Men jag skulle gärna höra, nu är det ju relativt tomt i regeringsbänken så det kanske inte går att vänta sig ett svar nu, en tidtabell för när och hur den här förstärkningen av resurserna skall se ut och om det finns en vision för arbetet i Helsingfors, för arbetet i Bryssel, för arbetet i Norden som sträcker sig bortom det som man gör på hemmaplan.

    I meddelandet nämns Ålands fredsinstitut som en viktig aktör och vi har alla hört och läst fredsinstitutets direktör Sia Spiliopoulou-Åkermark göra skarpa och sakkunniga analyser till hjälp för oss alla. Och jag tycker att det vore läge - under det här jubileumsåret för fredsinstitutet - att se till att stärka finansieringen så att den motsvarar den roll och det ansvar som institutet både tagit och har fått.

    En annan fråga är då, det som nästan helt saknas i den här redogörelsen men som borde finnas med, nämligen Ålands demilitariserings betydelse eller potential för vår externpolitik. Jag vet att det kommer att behandlas senare i den självstyrelsepolitiska redogörelsen men jag menar att den i snabbt växande grad borde bli en del av de budskap och det arbete som vi gör inom externpolitiken. Vi har en tendens på Åland att vara väldigt reaktiva när det gäller demilitariseringen. Det räcker med att något politiskt ungdomsförbund eller någon forskare som gillar att provocera harklar upp sig lite om demilitariseringen och då reser vi oss till försvar och är väldigt kränkta över att någon ifrågasätter demilitariseringen men vi pratar väldigt lite, alldeles för lite, om vilken kraft den här tanken har däremellan. Kanske är det för att det även på Åland finns en osäkerhet kring om försvaret av Åland och tanken att en demilitariserad region på något sätt skulle vara svagare och i sig utgöra ett hot genom att vara icke-befäst.

    Ålands demilitarisering handlar om trygghet i regionen. Om ett förebyggande arbete där civila samarbeten stärks och där man ifrågasätter genom sin blotta existens militära strukturer som den enda lösningen. Där man håller konfrontationer på en samtalsnivå. Jag menar att demilitariseringen och den trygghet och det säkerhetsbyggande är en juvel som vi låter bli att använda som vi skulle kunna exportera i mycket högre grad och som skulle intressera externa krafter på samma sätt som vårt hållbarhetsarbete har gjort.

    Så jag vill uppmana landskapsregeringen att höja ambitionsnivån på det här området. Lyft fram demilitariseringens betydelse i Norden och i Europa. I de sammanhang där vi faktiskt har en röst.


  • Talman! Jag tänkte ta tillfället i akt och lyfta lite av sjöfartens betydelse internationellt och vad den kan göra för Åland och vikten av samarbete mellan den parlamentariska delen av vår värld och minister delen, därtill inspirerad något av ledamoten Eriksson som lyfte frågan.

    Inom det Nordiska ministerrådet finns det en grupp. En så kallad expertgrupp inom hållbar sjöfartsekonomi. Där finns Åland med på ett litet hörn i form av undertecknad som sitter med som observatör ifrån BSPC:s sida. Det här är en slags spinoff på det år 2018 när Åland hade ordförandeskapet inom BSPC och Sverige samtidigt var ordförande för det Nordiska ministerrådet. Från den svenska sidan så insåg man då - och var här på Åland i samband med konferensen - vikten av att hålla kontakterna mellan regeringssidan och den parlamentariska sidan av vår värld.

    Den här gruppen då, expertgruppen inom sjöfartsekonomi, börjar nu har några år på nacken men börjar också hitta sina former och det är egentligen därför som jag ställde mig här. De kommer till Åland i februari. Inte fysiskt - därtill kom det en pandemi i vägen - men den tjugoandra februari så sker det ett online event. En online kongress kan man säga, som handlar om värdet av varumärket. Det har fokus på turism och på hur kustturism kan göras hållbar och hur man kan marknadsföra hela Östersjön som ett hållbart område, en grön turistdestination i hela världen. Det är nämligen inte bara Åland som vill att Östersjön ska vara ren och välkomnande utan vi delar det med, brukar man säga, 90 miljoner andra människor. Det här understryker också vikten av att vi på Åland alltid är medvetna om betydelsen av vårt varumärke och gör allt för att stärka den berättelse som lockar till besök på Åland.

    Om vi ska synas i en sådan stor värld som finns där ute - och bara i lilla Östersjön är den extremt stor med våra mått mätt - så gäller det att vi alltid måste vässa oss själva. Vi måste alltid bjuda på lite mer för att vi ska vara attraktiva. Vi vet att den internationella kryssningsindustrin har två stycken förlorade år bakom sig där vi inte har sett kryssningsfartyg i hamnen. Förhoppningsvis kommer detta att vända i sommar så att vi på nytt får se gatorna fyllda av turister från alla möjliga håll och kanter. Den här konferensen som sker den 22 februari är öppen för den som vill lyssna och jag delar gärna med mig av länken till den. Här samlas huvudsakligen länderna kring Östersjön men också många andra intresseorganisationer. Och allt sker inom ramen för Nordiska ministerrådet.

    Förutom att det diskuteras väldigt mycket marknadsföringsfrågor och varumärkesstrategier så kommer det också att bjudas på en virtuell tur runt Åland. Det kanske ni känner till men det kan vara nyttigt att se hur den presenteras för andra och hur mottagandet är. I fokus kommer att finnas en presentation av bärkraftssamarbetet som kretsar kring hållbarhet och en gemensam grönare framtid. Och också mer exakt kommer det att vara en presentation av Smart Marina-projektet. Ni vet, det här stora som leddes från Ålands Utvecklings AB till att börja med och som har resulterat i 32 stycken ny rustade gästhamnar i Sverige, Finland, Åland och i Estland. Det här är alltså ett exempel på ett samarbete som i det tysta har bidragit med rätt mycket och de kommer till Åland den 22 februari. Ni är hjärtligt välkomna dit säger jag på arrangörernas vägnar som är Nordiska ministerrådet. Tack, talman!


  • Talman! Jag tänkte lyfta en liten men viktig fråga och bara den som är riktigt uppmärksam kommer ihåg att jag även under den förra externpolitiska debatten tog upp den. Det handlar om det här om att minska risken för att hälsovårdspersonal, som inte borde, ändå får jobb här på Åland

    Ni kanske hört talas om den så kallade Arjeploggruppen som har som en av sina uppgifter att motverka onödiga gränshinder mellan de nordiska länderna för hälso- och sjukvårdspersonal. Fri rörlighet är alltid bra men kan, eller borde, utbytet av information förbättras för att öka klient- och patientsäkerheten?

    Det jag tänker på är att när en person inom hälso- och sjukvården får begränsningar i sin yrkesutövning eller sin legitimation indragen i ett land, hur meddelas då de andra länderna? Görs det eller finns det här utrymme för förbättringar? Hur fungerar kontakten mellan Valvira och de andra nordiska ländernas motsvarande myndigheter och sedan även de europeiska myndigheterna?

    För den som söker jobb på Åland och tänker arbeta med barn kommer ju att uppmanas att visa upp ett utdrag ur det nationella brottsregistret. Men kan då den personen vara straffad i ett annat land och ändå jobba här på Åland? Och kanske fått sina yrkesrättigheter indragna i ett land? Visst är det här en finsk behörighet men en stor del av våra anställda jobbar ibland eller har jobbat i andra länder. Så det här är en fråga som nämnden gärna få titta närmare på. Tack, talman!


  • Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden omfattas? Ärendet remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden.